Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till B. E. 11. Carlsson ro., fl

5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:37, Angående ersättning till B. E. 11. Carlsson ro., fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till B. E. 11. Carlsson ro., fl.; given Stockholms

slott den 18 januari 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över förs^arsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

I

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson.

Sammanfattning.

I propositionen underställas riksdagens prövning ett ärende angående ersättning

för skada ådragen under militärtjänstgöring och ett ärende om ersättning

för skada i följd av olycksfall i arbete.

1—105 »* Rihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sand. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Utdrag av ''protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Anderson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med, cheferna för social-, finans- och civildepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten

Nilsson, följande.

1.

Den 26 oktober 1948 inträffade ombord på kryssaren Gotland en olyckshändelse

vid skjutning med automatkanon varvid, bland andra, värnpliktige

nr 3909-17-48 B. E. R. Carlsson träffades av splitter och skadades så svårt

att högra underbenet måste amputeras och vänstra foten opereras.

Olyckshändelsen var föremål för undersökning vid stationskrigsrätten vid

Karlskrona örlogsstation som, enär åklagaren ansett sig icke böra föra någon

talan i målet, genom beslut den 30 juni 1949 avskrev målet från vidare handläggning.

I skrivelser den 3 juni och den 6 oktober 1950 till marinförvaltningen har

Carlsson genom ombud framställt anspråk på ersättning för sveda och värk

samt lyte och framtida men med 9 000 kronor, för förlorad arbetsförtjänst

för tiden den 22 juni 1949—den 15 februari 1950 med 4 088 kronor 4 öre, för

utgifter för resor och intyg m. in. med 47 kronor, för ombudskostnader med

529 kronor 80 öre ävensom yrkat livränta från och med den 16 februari 1950

efter en årsinkomst av 9 550 kronor och en invaliditetsgrad av 45 % med avdrag

för från riksförsäkringsanstalten till följd av olycksfallet utgående ersättning.

Advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning har i en till marinförvaltningen

den 9 mars 1951 överlämnad promemoria i ärendet anfört, att Carlsson

skadats under sådana omständigheter att kronan icke kunde undgå att utgiva

ojämkat skadestånd till Carlsson, samt föreslagit, att ersättning skulle utgå

för sveda och värk samt lyte och framtida men med i ett för allt 8 000

kronor, för förlorad arbetsförtjänst under tiden den 22 juni 1949—den 15

februari 1950 med 3 408 kronor 43 öre, för utgifter för resor m. m. med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37. 3

fordrade 47 kronor, för ombudskostnader med fordrade 529 kronor 80 öre

ävensom att Carlsson skulle tillerkännas livsvarig livränta från och med den

16 februari 1950 med 3 000 kronor för år, vilket sistnämnda belopp skulle

nedsättas till hälften efter fyllda 67 år.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i ett den 6 april 1951 avgivet yttrande

biträtt advokatfiskalens förslag, dook att enligt nämndens mening med

hänsyn till Carlssons låga ålder någon reducering av livräntan icke borde ske

vid fyllda 67 år.

Marinförvaltningen har med överlämnande av handlingarna i ärendet i

skrivelse den 17 april 1951 förklarat sig icke ha något att erinra mot de av

advokatfiskalen förordade ersättningsbeloppen, som godtagits av Carlssons

ombud, och hemställt att ersättning måtte tillerkännas Carlsson i enlighet

med advokatfiskalens förslag.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 24 april 1951 tillstyrkt bifall

till marinförvaltningens framställning.

Genom beslut den 18 maj 1951 medgav Kungl. Maj:t att Carlsson finge

beredas ersättning för sveda och värk, lyte och framtida men, förlorad arbetsförtjänst

under tiden den 22 juni 1949—den 15 februari 1950, utgifter för

resor m. m. samt ombudskostnader med tillhopa 11 985 kronor 23 öre ävensom

livränta för tiden den 16 februari 1950—den 30 juni 1952 med 3 000

kronor för år. Härav föranledda kostnader skulle bestridas av anslaget till

vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. in. Tillika

förklarade Sig Kungl. Maj.t vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta

till Carlsson för tiden efter den 30 juni 1952.

Departementschefen.

Beträffande engångsersättning och livränta till Carlsson för tiden till och

med den 30 juni 1952 föreligger beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter

synes på sätt marinförvaltningen föreslagit livränta böra utgå till Carlsson

med 3 000 kronor för år med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå

någon sådan tilläggsförmån som eljest tillkommer pensionstagare. I överensstämmelse

med gällande praxis synes, isåsom skaderegleringsnämnden

framhållit, livräntan icke böra reduceras efter det Carlsson fyllt 67 år. Livräntan

synes böra bestridas från det under tolfte huvudtiteln uppförda för

slagsanslaget Diverse pensioner och understöd m. in.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd nr. m. må från och med den

1 juli 1952 till B. E. B. Carlsson utgå livsvarig livränta med

3 000 kronor för år med iakttagande att å den sålunda bestämda

livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

2.

Under arbete vid ammunitionsfabriken Zakrisdal—Marieberg i Stockholm

den 22 februari 1944 skadades arbeterskan Syster Anna Cecilia Pettersson,

född Derwén, av en excenterpress med påföljd att delar av vänstra handens

pekfinger och långfinger måste amputeras.

Genom dom den 5 december 1947, vilken vunnit laga kraft, förpliktade

Svea hovrätt på grund av det inträffade kronan att utgiva ersättning till

Cecilia Pettersson för sveda och värk med 800 kronor, för lyte och framtida

men med 3 000 kronor samt för förlorad arbetsförtjänst under tiden den 15

maj 1944—den 14 mars 1947 i form av livränta, beräknad efter en antagen

årsinkomst av 4 668 kronor och en invaliditetsgrad av 10%, med avdrag för

vad hon för samma tid uppburit från riksförsäkringsanstalten.

Enligt beslut av försvarets fabriksstyrelse har efter enahanda grunder

beräknad livränta utbetalats till Cecilia Pettersson för tiden den 15 mars

1947—den 13 juni 1949.

Riksförsäkringsanstalten har sedermera genom beslut den 16 augusti 1949

tillerkänt Cecilia Pettersson livsvarig livränta från och med den 14 juni 1949,

varvid invaliditetsgraden fastställts till 12 %.

Genom ombud har Cecilia Pettersson hos försvarets fabriksstyrelse framställt

krav på ytterligare ersättning av kronan med 2 000 kronor för sveda

och värk och likaledes 2 000 kronor för lyte och bestående men ävensom

livsvarig årlig livränta från och med den 14 juni 1949 beräknad efter 12 %

av förenämnda belopp å 4 668 kronor.

Försvarets fabriksstyrelse, som i ärendet inhämtat yttrande från försvarets

skaderegleringsnämnd, har med skrivelse den 16 juni 1950 överlämnat ärendet

med därtill hörande handlingar.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i ett den 6 juni 1950 avgivet yttrande

förklarat att nämnden, med hänsyn till de förnyade operationer Cecilia

Pettersson genomgått efter den tid hovrättens dom avsåge, ansåge henne

berättigad till ytterligare ersättning för sveda och värk samt lyte och framtida

men med tillhopa 1 500 kronor. Vidare tillstyrkte nämnden att livsvarig

livränta tillerkändes Cecilia Pettersson från och med den 14 juni 1949,

beräknad efter en nedsättning av arbetsförmågan med 12 % och en antagen

årsinkomst av 4 668 kronor, med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

utgående livränta jämte därå belöpande tillägg.

Fabriksstyrelsen, som anslutit sig till skaderegleringsnämndens förslag,

har hemställt att Cecilia Pettersson måtte beredas ersättning i enlighet

därmed.

Försvarets civilförvaltning har i ett den 27 juni 1950 avgivet utlåtande

tillstyrkt bifall till fabriksstyrelsens framställning. Med hänsyn till att skadan

inträffat före inrättandet av försvarets fabriksverk har civilförvaltningen

ifrågasatt, huruvida icke kostnaderna borde bestridas i samma ordning som

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

eljest gäller beträffande skador vid militär verksamhet och sålunda icke belasta

fabriksverkets driftsmedel.

Genom beslut den 14 juli 1950 medgav Kungl. May.t att Cecilia Pettersson

finge beredas ersättning för sveda och värk samt lyte och framtida men med

— utöver henne av hovrätten i samma avseenden tillerkända belopp — ytterligare

tillhopa 1 500 kronor ävensom för nedsatt arbetsförmåga under tiden

den 14 juni 1949—den 30 juni 1951 i form av livränta i enlighet med av

skaderegleringsnämnden föreslagna grunder, dock med iakttagande att å den

sålunda bestämda livräntan icke finge utgå någon sådan tilläggsförmån som

enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Genom beslut

den 19 oktober 1951 medgav Kungl. Maj:t att Cecilia Pettersson finge

fortsättningsvis för tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952 beredas ersättning

i form av livränta enligt nyss angivna grunder. Kostnaderna skulle bestridas

av anslaget till vissa ersättningar i anledning av skador vid militär

verksamhet m. m. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja framdeles meddela

beslut i fråga om livränta till Cecilia Pettersson för tid efter den 30

juni 1952.

Departementschefen.

Beträffande engångsersättning och livränta till Cecilia Pettersson för tiden

till och med den 30 juni 1952 föreligger redan beslut av Kungl. Maj:t. För

tiden därefter synes livränta böra utgå på sätt skaderegleringsnämnden och

fabriksstyrelsen föreslagit med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå

någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare. Livräntan synes böra bestridas från anslaget Diverse

pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund av förenämnda

olyckshändelse från och med den 1 juli 1952 till Syster

Anna Cecilia Pettersson utgå årlig livränta efter en invaliditetsgrad

av 12 % och en antagen årsinkomst av 4 668 kronor, med

avdrag av från riksförsäkringsanstalten utgående livränta jämte

därå belöpande tillägg samt med iakttagande att å den sålunda

bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1 och 2 hemställt förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1952:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till B. E. R. Carlsson m. fl. a1 i texten