Angående efterskänkande av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid skogsbrand
1952-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:49, Angående efterskänkande av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid skogsbrand
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
1
Nr 49.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid
skogsbrand; given Stockholms slott den 8 februari 1952.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL.
Gunnar Hedlund.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari
1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar
Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om efterskänkande
av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid skogsbrand
samt anför.
Föreliggande framställning in. m.
Genom en den 31 oktober 1950 av Västmanlands östra domsagas häradsrätt
meddelad dom, vilken sedermera vunnit laga kraft, fälldes chauffören
Sven Olof Andersson, byggnadsarbetaren Sven Olov Stahlén och lantbrukaliihang
till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 59.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
ren Sune Larsson till ansvar för allmänfarlig vårdslöshet, enär de gjort
sig skyldiga till ovarsamhet med eld och därigenom vållat skogsbrand.
De åtalade förpliktades därjämte bl. a. att solidariskt ersätta statsverket
kostnaden för släckning av skogsbranden med 729 kronor.
I en den 30 december 1950 dagtecknad skrift ha Andersson, Stahlén och
Larsson anhållit att bliva befriade från nämnda ersättningsskyldighet.
Såsom skäl för sin anhållan ha de åberopat, att högsta domstolen genom
dom i december 1950 befriat en jordbruksarbetare från honom av underrätt
ålagd skyldighet att ersätta kostnader för släckning i skogsbrand,
som han vållat.
I sistnämnda dom uttalade högsta domstolen, att statens och kommunernas
skyldighet att ansvara för brandsläckning måste anses vara av sådan
natur, att kostnaden för dess fullgörande icke utan stöd av lag kunde återkrävas
av den som vållat branden.
Yttranden.
Yttranden över den gjorda framställningen ha avgivits av länsstyrelsen
i Västmanlands län, riksbrandinspektören, justitiekanslersämbetet och statskontoret.
Länsstyrelsen i Västmanlands län upplyser, att de i ansökningen omförmälda
kostnaderna 729 kronor avse ersättning, som länsstyrelsen utbetalat
dels till brandstyrelsen i Nora socken för Tärnsjö brandkårs medverkan
vid släckning av skogsbranden och dels till brandkåren för enskilda
personers deltagande i släckningsarbetet. Länsstyrelsen vill med hänsyn
till innehållet i högsta domstolens åberopade dom icke motsätta sig, att
den utdömda skadeersättningen till statsverket efterskänkes.
Riksbrandinspektören tillstyrker likaledes framställningen.
Justitiekanslersämbetet anför, att det i och för sig ter sig mindre tilltalande
att utkräva en staten tilldömd ersättning för skada av sådant slag,
som enligt numera föreliggande dom från högsta domstolen ej berättigar
staten till gottgörelse. Emellertid torde en uppfattning motsatt den, som
kommit till uttryck i högsta domstolens dom, ingalunda te sig främmande
för rättskänslan. Följaktligen lär det icke i och för sig kunna anses stötande,
att sökandena gälda släckningskostnaden. Då dessutom med hänsyn
till konsekvenserna varsamhet bör iakttagas vid efterskänkande av skadestånd,
som ålagts genom lagakraftägande dom, finner sig justitiekanslersämbetet
böra avstyrka framställningen.
Statskontoret anser med hänsyn till innehållet i högsta domstolens dom
skäl föreligga för efterskänkande i förevarande fall av det utdömda skadeståndet.
Ett utkrävande av ersättningsbeloppet torde nämligen under förhandenvarande
omständigheter komma att uppfattas såsom en skärpning
av det bötesstraff, som ådömts sökandena.
Kungl. Maj.ts proposition nr 49.
3
Departementschefen.
Av utredningen i ärendet framgår, alt tre personer genom en av häradsrätt
medelad dom ålagts att solidariskt ersätta staten kostnaderna för
släckning av en skogsbrand, som de varit vållande till. En tid efter det att
domen vunnit laga kraft har genom en dom i högsta domstolen i ett annat
mål fastslagits, att kostnaden för brandsläckning icke utan stöd av lag kan
återkrävas från den, som vållat branden. Med åberopande av detta prejudikat
ha förutnämnda tre personer hemställt att bliva befriade från den
skyldighet att ersätta släckningskostnaderna, som häradsrätten ålagt dem.
Enligt min mening vore det obilligt att nu av ifrågavarande personer —
vilka ännu icke betalat någon del av ersättningen — utkräva denna, sedan
det genom en dom i högsta instans fastställts, att staten ej är berättigad
till sådan gottgörelse. I likhet med statskontoret anser jag därför, att det
utdömda ersättningsbeloppet bör efterskänkas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att den staten genom Västmanlands östra domsagas
häradsrätts dom den 31 oktober 1950 tilldömda ersättningen
för eldsläckningskostnad om 729 kronor efterskänkes.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Äke XV. Fornwatl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av staten tilldömd ersättning för släckning skostnad vid skogsbrand. a1 i texten
- SU 1952:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid skogsbrand. a1 i texten