Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:6, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 6.
1
Nr 6.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av
spridning av flyghavre; given Stockholms slott den 30
november 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser till
motverkande av spridning av flyghavre.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Syftet med den föreslagna förordningen är att motverka vidare spridning
inom landet av ogräset flyghavre. Förordningen stadgar förbud att som
fodervara saluhålla eller sälja spannmål eller spannmålsavrens som ej undergått
gröpning eller finförmalning, därest i varan förekomma frön av flyghavre
i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade
föreskrifter. Förbudet är dock så till vida begränsat, att därunder icke inbegripes
försäljning till köpman för hans rörelse och ej heller annan försäljning
från den som odlat spannmålen, om den sker utan offentligt utbjudande.
1 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 6.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
Förslag
till
Förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Spannmål eller spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning
må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma
frön av flyghavre (Avena fatua) i större antal än som är tillåtet enligt av
lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
2 §•
Det i 1 § stadgade förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för hans
rörelse och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om
den sker utan offentligt utbjudande.
3 §.
Jordbrukare som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans
brukningsdel är skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet.
4 §■
Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet
eller underlåter någon att fullgöra i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet,
straffes med dagsböter.
5 §•
Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
6 §•
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.
Kungl. Maj.ts proposition nr 6.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
november 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg
Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler fråga om
åtgärder till motverkande av spridning av flyghavre samt anför följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för
statens centrala frökontrollanstalt att åtgärder snarast måtte vidtagas för
motverkande av vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena
fatua). I skrivelsen framlades också förslag till vissa sådana åtgärder, innefattande
bl. a. viss kontroll över importen av fodersäd och handeln med
spannmålsavrens.
I yttrande över framställningen den 8 november 1950 föreslog lantbruksstyrelsen,
att i stället för de föreskrifter frökontrollanstalten ifrågasatt
skulle utfärdas förbud mot offentligt salubjudande av bl. a. fodersäd och
till foder avsedd brödsäd annat än i finförmalet skick, därest varan innehölle
mer än viss mängd flyghavrekärnor per kilogram. Vid yttrandet var
fogat utkast till författningsbestämmelser i ämnet.
Över såväl frökontrollanstaltens som lantbruksstyrelsens förslag hava yttranden
avgivits av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, Svenska
spannmålsaktiebolaget, Svenska kvarnföreningen, Föreningen Sveriges handelskvarnar,
Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Svenska lantmännens riksförbund.
Centrala frökontrollanstaltens och lantbruksstyrelsens förslag.
I centrala frökontrollanstaltens skrivelse lämnas först en
redogörelse för flyghavrens förekomst och spridningssätt. Härom yttrar anstalten
följande.
Flyghavren (Avena fatua) är ett av de svåraste ogräs lantmännen ha
att bekämpa på öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre,
förbises den ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och
har därför ofta fått en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna
mogna vanligen tidigare än hos de stråsädcsgrödor, i vilka den växer, falla
4
Knngl. Maj.ts proposition nr 6.
vid mognaden av och hamna på marken. Här gro de i regel ej på hösten utan
nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligga nära jordytan, gro och
ge upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet kunna
kvarligga i jorden flera år och först gro, när de komma upp till jordytan
igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. ha några kemikalier
eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt kan
förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig och tidsödande
och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för hand,
trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bli effektiv måste bekämpningen
fortgå oavbrutet under en lång följd av år.
Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom
landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro län
o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som
fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att
sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant förändring
härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena
egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna
härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kunna nämnas den
större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets
avtagande, import av flyghavrebemängd foder säd från länder, där flyghavre
förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det har även förmodats,
att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med
denna spridning att göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det faktum,
att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting
måste göras för att begränsa dess spridning.
Spridning från gård till gård och från fält till fält sker dels genom utsädet,
dels genom människor, djur, säckar och maskiner (flyghavrekärnorna
äro försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i
fodersäd, halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes
vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kunna nämligen oskadda passera
djurens matsmältningskanal och hamna sedan på gödselhögen. Om gödseln
ej är mycket väl brunnen, utföras de fortfarande livsdugliga kärnorna
från foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ge upphov till ett
flyghavrebestånd, som det kan taga många års mödor att åter förgöra. På
några få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestånd,
så att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än
vårsädens, varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därunder.
I anslutning till denna redogörelse anför anstalten att gällande bestämmelser
om statsplombering av utsädesvaror giva lantbrukarna möjlighet att
inköpa garanterat llyghavrefritt utsäde. Spridning av flyghavre genom människor,
djur, säckar, maskiner och strömedel kan enligt anstaltens mening
motverkas endast genom upplysningsarbete, så att lantbrukarna lära sig inse
faran. I fråga om spridning genom fodervaror framhålles i skrivelsen att
upplysning och propaganda naturligtvis bör bedrivas även för att hindra
sådan spridning men att dessutom direkta ingripanden från statens sida
torde bli nödvändiga, om den allvarliga faran skall kunna avvärjas i tid.
Beträffande formen för sådana statsingripanden föreslår anstalten till en
början att importörer av stråsäd för foderändamål skall åläggas att vid importen
låta uttaga prov av varan och insända det till analysanstalt, som godkänts
av lantbruksstyrelsen, för undersökning angående förekomsten av
flyghavre. Skulle vid sådan undersökning varan befinnas innehålla mer än
Kungl. Maj. ts proposition nr 6.
5
fem flyghavrekärnor per kilogram, skall enligt förslaget importören vara
skyldig att före försäljning låta finförmala varan.
Vidare föreslås förbud för den som yrkesmässigt verkställer rensning av
spannmål att utan föregående finförmalning sälja avrens till kunder som
ej själva bedriva dylik rensningsverksamhet.
Slutligen föreslår anstalten att lantbrukare som fått vetskap om att flyghavre
förekommer på hans gård skall åläggas att lämna skriftlig upplysning
därom vid försäljning av spannmål samt att föreskrift skall meddelas om
skyldighet för köpare som mottagit dylik uppgift att vidarebefordra den vid
återförsäljning av varan.
Lantbruksstyrelsen förklarar sig i sitt yttrande över centrala
frökontrollanstaltens framställning vilja vitsorda att flyghavren är ett synnerligen
besvärligt ogräs och att det därför måste anses önskvärt att åtgärder
snarast vidtagas för att motverka dess vidare utbredning. Styrelsen
framhåller såsom särskilt angeläget att ett effektivt upplysningsarbete utan
dröjsmål igångsättes rörande flyghavrens utseende och växtsätt samt vägarna
för dess spridning. Denna verksamhet bör enligt styrelsen anförtros
åt hushållningssällskapen och frökontrollanstalterna. Dessutom bör uppmärksamhet
ägnas åt flyghavren vid undervisningen i lantbruks- och lantmannaskolorna.
Härjämte upplyser lantbruksstyrelsen att, enligt föreskrifter som styrelsen
utfärdat angående statsplombering av utsäde, förekomst av flyghavre i
utsäde av stråsäd utgör hinder mot annan plombering än s. k. vanlig statsplombering
samt att ej heller sådan plombering får ske, om varan innehåller
mer än fem flyghavrekärnor per kilogram. Genom kungörelse den It juli
1950 har styrelsen dessutom meddelat generellt förbud mot att saluhålla
utsädesvara med högre flyghavrehalt än femton flyghavrekärnor per kilogram.
Styrelsen anför att genom dessa bestämmelser allt handelsutsäde
kommit under erforderlig kontroll och att faran för spridning av flyghavre
med utsäde följaktligen minskats väsentligt.
Kriligt lantbruksstyrelsens mening erfordras därför ytterligare kontrollåtgärder
endast beträffande foderspannmål samt brödsäd och spannmålsavrens
som säljes såsom fodervara. Styrelsen framhåller att de förslag som
framlagts av centrala frökontrollanstalten skulle leda till ett ganska besvärligt
och omfattande kontrollsystem utan att effekten ändock bleve fullgod.
Särskilt konstruktionen med uppgiftsplikt vid försäljning av fodersäd skulle
innebära ett synnerligen svagt led i systemet. I samband därmed ultalaf
styrelsen, att det i stället synes böra meddelas generellt förhud mot att offentligen
saluhålla spannmålsavrens eller fodersäd eller till foder avsedd
brödsäd med viss halt av flyghavrekärnor annat än i finförmalet skick. Undantag
torde dock höra göras för försäljningar från odlare till köpmän eller
mellan köpmän inbördes. Kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad bör
enligt styrelsen anordnas såsom en stickprovskontroll och ombesörjas av
frökontrollanstalternas provtagare samt hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter
och jordbruksinstruktörer.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 6.
Det av lantbruksstyrelsen utarbetade författningsutkastet upptager till
en början en bestämmelse att foderspannmål eller till foder avsedd brödsäd
ej må saluhållas annat än i finförmalet skick, om den i fråga om halten av
flyghavrekärnor ej uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.
Vidare stadgas i utkastet att spannmålsavrens ej må inblandas i foderspannmåi
eller till foder avsedd brödsäd samt att sådant avrens ej heller må saluhållas
utan att det finförmalts. De nämnda föreskrifterna skola dock icke
äga tillämpning där den som odlat spannmålen eller framställt avrenset säljer
varan utan offentligt utbjudande eller till någon, som icke själv skall använda
varan till utfodring, eller där köp av varan sker mellan köpmän i och
för deras rörelse. Slutligen föreskrives att överträdelse av bestämmelserna
skall straffas med dagsböter.
Yttrandena.
Samtliga de remissinstanser som yttrat sig över både frökontrollanstaltens
och lantbruksstyrelsens förslag ha tillstyrkt att statliga åtgärder mot spridning
av flyghavre snarast vidtagas i en eller annan form. Från så gott som
alla håll har framhållits, att det är av stor betydelse att en ökad upplysningsverksamhet
på området kommer till stånd. Beträffande förslagen i övrigt
äro åsikterna mera delade. Kommerskollegium anser sålunda att särskilda
regleringsbestämmelser rörande handeln med foderspannmål o. d.
om möjligt böra undvikas samt att lagstiftningen bör begränsas till införande
av skyldighet för lantbrukare, hos vilken flyghavre förekommer, att vid
försäljning av spannmål lämna köparen meddelande därom. Föreningen
Sveriges handels kvarnar uttalar att någon form av kontroll över importen
av foderspannmål torde böra övervägas samt att föreningen även i övrigt
funnit de av frökontrollanstalten framförda synpunkterna beaktansvärda
men däremot måste avstyrka lantbruksstyrelsens förslag. Härom anför föreningen
bl. a. följande.
I det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget föreskriver den första
paragrafen, att försäljning av spannmål till foder ej får ske annorledes än
i finförmalet skick, därest varan innehåller viss halt flyghavre.
För att en odlare eller ett industri- eller handelsföretag skall äga full
garanti för att denna bestämmelse icke överträdes blir det tydligen erforderligt,
att varje för foderändamål avsett eller salufört parti grovgröpad eller
krossad spannmål analyseras före avyttringen. För försäljning av spannmål
till foder har det aldrig varit brukligt varken bland odlare eller näringsidkare
att undersöka varan vid frökontrollanstalt.
För återförsäljarnas vidkommande torde denna utväg ej heller vara praktiskt
framkomlig. Ett handelsföretag, som inköper råvaran från odlaren,
vidareförsäljer den ganska omedelbart efter förvärvet, ofta samma dag. Att
inhämta analys före försäljningen är således uteslutet. Att lagra varan i avvaktan
på analys skulle till sina praktiska verkningar medföra, att handeln
stoppades.
En allmän tillämpning av analysförfarandet beträffande leveranser av
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
7
foderspannmål är dessutom ägnad att skapa betydande olägenheter för
frökontrollanstalterna, eftersom dessa anses sakna tillräckliga tekniska resurser
för en sådan utvidgning av analysverksamheten, särskilt som anstalterna
för närvarande under långa perioder torde vara överbelastade med
analysuppgifter.
För bestämmelsens efterlevnad torde det följaktligen visa sig nödvändigt,
att försäljningen av foderspannmål i hel, grovgröpad eller krossad form
bringas att väsentligen upphöra för att ersättas med spannmålens finförmalning.
Det råder ingen tvekan om att en sådan behandling av foderspannmålen
väcker berättigade invändningar till liv. Dels fordra förbrukarna i en
betydande utsträckning att spannmålen levereras gröpad eller krossad, dels
sakna foderaffärerna ofta maskinella anordningar för spannmålens finför
malning.
---Härtill kommer att finmalningen kräver ökad kraftåtgång
och medför större malningsförluster, vilket icke kan undgå att fördyra varan
för konsumenterna. Dessutom försvårar finmalningen kvalitetskontrollen.
Svenska kvarnföreningen motsätter sig likaledes kravet på finförmalning
såsom villkor för försäljning av fodervara utan ansvar för halten av flyghavre
men anser lantbruksstyrelsens förslag kunna godtagas, om även gröpad
vara undantages från förbudet.
En liknande ståndpunkt intages av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening, som emellertid anser lantbruksstyrelsens författningsutkast
böra överarbetas också i andra delar. Ur föreningens yttrande
torde få återgivas följande.
Den praktiska innebörden av bestämmelserna framgår icke med full tydlighet
av förslaget. Det framgår sålunda icke om detsamma skulle innebära
skyldighet att göra varje för foderändamål avsett parti spannmål inklusive
grovgröpad och krossad vara, som passerar handeln, till föremål för analys
vid frökontrollanstalt, innan den återförsäljes. Det har nämligen gjorts gällande
att endast genom en officiell analys skulle vederbörande återförsäljare
ha full garanti för att han icke åsidosätter de föreslagna bestämmelserna.
Svårigheterna — som är särskilt framträdande i fråga om svart havre -—
belysas bäst därav att antalet havrekärnor per kilogram uppgår till ej mindre
än 25 000—30 000. En obligatorisk analysskyldighet kan möjligen vara av
behovet påkallad i fråga om importspannmål. Förbises må dock icke att analysskyldigheten
även i detta fall måste medföra icke obetydliga olägenheter
för handeln. Den skulle sålunda lägga hinder i vägen för leverans av till
foderändamål försåld spannmål från lossande fartyg direkt till förbrukaren;
den importerade spannmålen måste i stället antingen undergå finförmalning
eller upplagras i avvaktan på att analysattesten kommer vederbörande
till handa, vilket kan taga en tid av upp till tre veckor från fartygens
ankomst. Den omständigheten, att importvaran på detta sätt måste läggas i
karantän, skulle förorsaka extra kostnader bl. a. för varans in- och uttagning
och förvaring å magasin, vilka kostnader måste påföras varan. Icke
desto mindre håller föreningen före, att cn dylik kontroll utgör en erforderlig
säkerhetsåtgärd, när det gäller importspannmålen.
När det gäller den inhemska fodersäden är däremot en vittgående kontroll.
baserad på officiell analys av de varupartier, som avyttras genom
förmedling av handeln, obehövlig; den är också ganska svår att genomföra
i praktiken. I stora delar av landet har flyghavre hittills icke funnits; att här
kräva officiell analys skulle vara att bruka mera våld än nöden kräver. Endast
i den mån vid okulär besiktning konstaterats, att flyghavre förekommer
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
i visst inlevererat parti, borde skyldighet föreligga för vederbörande affärsidkare
att taga prov och begära analys från frökontrollanstalt, innan varan
återförsäljes. Det är att märka att officiell analys i allmänhet icke plägar
begäras i fråga om inhemsk fodersäd. Skulle officiell analys bli mer eller
mindre obligatorisk skulle detta stoppa upp handeln och över huvud taget
medföra olägenheter. Med tanke på de olägenheter, som bestämmelserna
kunna åsamka handeln, vill föreningen ifrågasätta, huruvida icke den föreslagna
kontrollen av den inhemska fodersäden tills vidare — liksom även
den obligatoriska finförmalningen, om nu en sådan skall anses behövlig —
borde kunna begränsas till de län, där förekomst av flyghavre konstaterats,
och träda i kraft därstädes först efter förordnande av lantbruksstyrelsen. I
varje fall bör en omformulering av lagtexten komma till stånd, som med
större tydlighet angiver huru långt handelns skyldigheter sträcka sig i nu
angivna hänseende. — Enligt föreningens mening borde vidare kontrollen
icke endast läggas på det sista handelsledet; redan den firma, som från
odlaren köpt en vara, som innehåller flyghavre, bör ha en viss aviseringsplikt.
Ett rimligt krav synes vidare vara, att en motsvarande aviseringsplikt
i förhållande till köparen åvilar odlare, som har kännedom om förekomsten
av flyghavre å de fält, där den försålda varan skördats.
I fråga om förmalningstvånget finner föreningen lantbruksstyrelsens förslag
alltför drakoniskt med tanke på de svårigheter och kostnader, som detsamma
skulle vålla vid den praktiska tillämpningen. Att märka är dessutom
att mindre foderaffärer ofta sakna maskinella anordningar för spannmålens
finförmalning. Föreningen nödgas därför avstyrka förslaget i denna
del i dess av lantbruksstyrelsen givna utformning. Det borde enligt föreningens
mening i allmänhet vara till fyllest, att spannmålen i fråga göres till föremål
för normal gröpning. Ett dylikt förfarande skulle förorsaka minsta möjliga
avbräck i handelns normala funktioner. Även om gröpningen icke 100- procentigt skulle eliminera grobarheten, nedbringas groningsmöjligheten
dock därigenom till ett minimum; förekomsten av grobara flyghavrekärnor
torde på detta sätt i vart fall reduceras i sådan mån att den understiger den
fastställda maximihalten av 15 kärnor per kilogram.
Till vad sålunda anförts av föreningen har Sveriges grossistförbund anslutit
sig.
Svenska lantmännens riksförbund uttalar att frågan om kontroll över
handeln med fodervaror för att förebygga spridning av flyghavre måste bedömas
särskilt för importerad och för inhemsk vara.
Beträffande importvaror anför förbundet, att målet bör vara att hindra införsel
av fodersäd som innehåller flyghavre. Det bör därför ankomma på
importörerna att vid sina inköp göra förbehåll om att varan ej får innehålla
flyghavre i större mängd än lantbruksstyrelsen funnit kunna tillåtas samt att
genom avlastningskontroll förvissa sig om att detta villkor iakttages. Därest
fodersäd med högre flyghavrehalt införes till riket, bör den enligt förbundets
mening finmalas i importhamnen. Genom ett arrangemang i enlighet
med dessa riktlinjer skulle det bli möjligt att expediera utländsk fodersäd
på vanligt sätt från lossande fartyg utan de betydande extra kostnader som
skulle uppstå om prov skulle tagas vid importen och varan därefter upplagras
i avvaktan på besked, huruvida den behövde finförmalas eller icke.
I fråga om inhemsk fodersäd ansluter sig förbundet i princip till lantbruksstyrelsens
ståndpunkt men anser att det föreslagna försäljningsförbu
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
det bör begränsas till att omfatta endast sådana delar av landet där förekomst
av flyghavre konstaterats samt att dessutom undersökning bör ske,
huruvida det verkligen är nödvändigt att låta även gröpad vara inbegripas
under förbudet. Förbundet yttrar i denna del följande.
Enligt förbundets uppfattning skulle fastställande av skyldighet för handeln
inom hela landet att kontrollera förekomsten av flyghavre medföra en
onödig belastning och innebära en fördyring av handelns funktion utan något
värde, och förbundet föreslår därför, att de åtgärder, som komma att
vidtagas, begränsas att omfatta de län eller delar av län, där flyghavre
enligt av lantbruksstyrelsen utfärdad kungörelse förekommer. Inom sådana
områden bör förmalning ske av fodersäd, som vid kontroll visat sig hålla
en halt av flyghavre överstigande den gräns, som lantbruksstyrelsen fastställt.
Förbundet tillåter sig framhålla, att om finmalning alltid skall ske,
kommer detta att innebära en mycket betydande fördyring av fodersäden, såväl
i form av ökade förmalningskostnader som på grund av fraktkostnader,
då handelns organ endast i mycket begränsad omfattning äger maskiner
för finmalning av spannmål. Förbundet hemställer fördenskull om en
undersökning, huruvida icke med hänsyn till de kostnader, som skulle
komma att åsamkas lantbruket, det kan vara tillräckligt med en grovgröpnin«
i fråga om den svenska fodersäden.
Slutligen tillstyrker förbundet även centrala frökontrollanstaltens förslag
om införande av skyldighet för lantbrukare, som fått vetskap om att flyghavre
förekommer på hans mark, att vid försäljning meddela köparen detta.
Förbundet anför härom att en föreskrift om sådan skyldighet visserligen
icke ensam för sig skulle ha något större värde men att den likväl i förening
med övriga av förbundet tillstyrkta åtgärder skulle kunna bli till betydande
nytta. Den skulle sålunda verka uppfostrande på odlarna inom flyghavreområdena
samt vara handeln till hjälp vid fullgörandet av dess åligganden
bl. a. genom att underlätta en lämplig sortering av varorna vid
mottagning på magasin.
Riksförbundet Landsbygdens folk anser att importen av fodersäd bör underkastas
kontroll i enlighet med centrala frökontrollanstaltens förslag samt
att beträffande handeln med inhemsk fodersäd böra meddelas föreskrifter
i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens författningsutkast.
Enligt förbundets mening böra dessa föreskrifter utformas så, att förmalningstvång
skall föreligga så snart halten av flyghavre överstiger fem kärnor
per kilogram. Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna bör ske genom
stickprovskontroll, men denna bör tills vidare begränsas till sådana
områden där flyghavre redan förekommer eller kan väntas komma att uppträda
i besvärande mängd.
Vidare anför förbundet att lantbruksstyrelsens bestämmelser med avseende
å flyghavreförekomst i utsädesvara icke kunna anses tillfredsställande.
Förbundet anser att de böra skärpas därhän att all utsädesvara skall vara
helt fri från flyghavre.
Sveriges lantbruksförbund biträder i huvudsak lantbruksstyrelsens förslag
men anser att det bör kompletteras med föreskrifter om sådan upplysningsskyldighet
för jordbrukare som centrala frökontrollanstaltcn föreslagit.
10
Kungi. Maj:ts proposition nr 6.
Statens jordbruksnämnd förordar en reglering efter de riktlinjer lantbruksstyrelsen
uppdragit men anmärker att det torde vara onödigt att, på
sätt som skett i styrelsens författningsutkast, förbjuda inblandning av spannmålsavrens
i fodervara och stadga förmalningstvång för sådant avrens oavsett
förekomst av flyghavre i avrenset. Enligt nämndens mening bör det
vara tillräckligt med ett stadgande att spannmål eller spannmålsavrens ej
får saluhållas för foderändamål annat än i finförmalet skick, om halten av
flyghavrekärnor överstiger femton stycken per kilogram.
Jordbruksnämnden tillägger att lantbruksstyrelsens bestämmelser angående
försäljning av utsäde samtidigt böra skärpas så att högsta tillåtna antalet
frön av flyghavre per kilogram nedsättes från femton till fem.
Svenska spannmålsaktiebolaget anför, att några kontrollföreskrifter angående
importen icke erfordras så länge all införsel handhaves av bolaget,
enär bolaget redan vidtagit sådana anstalter att importspannmål med för
stor inblandning av flyghavre alltid blir finförmald. Samtidigt förklarar
sig bolaget icke ha något att erinra mot införande av bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med lantbruksstyrelsens författningsutkast. Bolaget
anser dock, i likhet med statens jordbruksnämnd, att det icke finnes
skäl att meddela strängare föreskrifter för spannmålsavrens än för spannmål.
Samma anmärkning har framställts även av Föreningen Sveriges handelskvarnar,
Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening,
Svenska lantmännens riksförbund och Sveriges lantbruksförbund.
Departementschefen.
Av de ogräs som förekomma i vårt land är flyghavren ett av de allra besvärligaste.
På grund av dess likhet med odlad havre händer det ej sällan att
den icke upptäckes förrän den redan hunnit få en ganska stor utbredning.
Därtill kommer att den förökar sig snabbt och är synnerligen svår att utrota.
Till belysande av dess ekonomiska betydelse må hänvisas till centrala
frökontrollanstaltens uppgift, att på jordar där flyghavren bitit sig fast
skördeavkastningen på några få år kan nedgå till mindre än hälften av det
normala. Det torde också få nämnas att enligt vad centrala frökontrollanstalten
uppgivit försäljningsvärdena för jordbruksfastigheter i de delar av
landet som äro angripna av flyghavre starkt påverkas av denna omständighet.
Av det anförda torde framgå att det är i hög grad angeläget att hindra
vidare utbredning av flyghavren.
I detta syfte böra snarast möjligt vidtagas åtgärder för att bland jordbrukarna
sprida kännedom om flyghavren, dess utseende, växtsätt och skadeverkningar
samt de vägar på vilka den kan spridas. Det torde böra ankomma
på lantbruksstyrelsen att taga initiativ till att en dylik upplysningsverksamhet
igångsättes vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna och genom
hushållningssällskapens försorg. Medverkan torde också kunna påräknas
från jordbrukarnas organisationer.
Kiingl. Maj:ts proposition nr 6. 11
Vid sidan av upplysningsarbetet synas emellertid även andra åtgärder vara
erforderliga.
Beträffande handeln med utsäde har lantbruksstyrelsen redan — med stöd
av en år 1950 vidtagen ändring i frölagen — utfärdat bestämmelser som
torde ha väsentligt minskat faran för spridning av flyghavre på denna väg.
I vissa av de yttranden som avgivits i förevarande ärende har gjorts gällande,
att en skärpning av dessa bestämmelser vore påkallad. Det torde få
förutsättas att lantbruksstyrelsen kommer att upptaga denna fråga till övervägande.
Risken för spridning av flyghavre genom fodervaror är emellertid alltjämt
oförminskad och framstår som så allvarlig att en lagstiftning som öppnar
möjlighet till en viss kontroll även över handeln med sådana varor icke
synes kunna undvaras. Centrala frökontrollanstaltens förslag till dylik lagstiftning
innebär att i fråga om inhemsk vara endast skall föreskrivas skyldighet
för den som säljer spannmål från egendom, där flyghavre veterligen
förekommer, att lämna köparen upplysning om detta förhållande. En sådan
regel skulle, såsom framhållits i remissyttrandena, sannolikt få ganska
liten effekt. Beträffande importerad fodersäd har centrala frökontrollanstalten
föreslagit att vederbörande importör skall vara pliktig att låta analysera
varan på förekomst av flyghavre samt att, om det därvid befinnes att flyghavrehalten
överstiger en viss gräns, föranstalta om finförmalning av varan.
Häremot kunna emellertid från flera synpunkter anföras betänkligheter. För
att systemet skall bli effektivt bleve det nödvändigt att föreskriva att varan
ej finge bortföras från införselorten innan besked erhållits, huruvida den
måste förmalas eller ej. Ehuru en analys i allmänhet lär kunna verkställas
tämligen snabbt, skulle en dylik föreskrift lätt kunna medföra att importören
finge vidkännas extra utgifter för lagring o. d., med påföljd att
varan fördyrades för konsumenterna. Även den kontroll som måste utövas
över att intet av varan olovligen bortfördes och att, i förekommande fall,
förmalning vederbörligen verkställdes skulle föranleda icke obetydliga kostnader.
Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det lämpligare att lagstiftningsfrågan
löses i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens
förslag. Därigenom ernås fullgott skydd även såvitt angår den inhemska
foderspannmålen, och samtidigt kan regleringen begränsas till sådana försäljningar
som ske direkt till förbrukare. Dessutom vinnes att kontrollen
kan anordnas som en stickprovskontroll.
Emellertid synes lantbruksstyrelsens förslag böra jämkas i vissa avseenden.
För det första torde det ej föreligga tillräckliga skäl att behandla
spannmålsavrens strängare än spannmål. Några särskilda föreskrifter böra
därför ej meddelas angående spannmålsavrens, utan sådant avrens bör inbegripas
under samma bestämmelser som spannmålen. Vidare torde det icke
vara tillrådligt att giva förbudet mot försäljning av flyghavrehaltigt foder
en så vid omfattning att endast finförinald vara undantages från detsamma.
Detta skulle ställa handeln inför alltför stora svårigheter och medföra en icke
obetydlig fördyring för konsumenterna. Även gröpad vara bör därför, åt
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
minstone tills vidare, undantagas från förbudet. Visserligen ger gröpning
icke samma fullständiga garanti som finförmalning för att förekommande
flyghavrekärnor förstöras, men risken för att flyghavre skall spridas genom
gröpat foder måste dock anses jämförelsevis obetydlig.
I några remissyttranden har ifrågasatts att det icke, såsom lantbruksstyrelsen
föreslagit, skall ankomma på styrelsen att bestämma, vilken halt av
flyghavre som skall tolereras i fodervara, utan att denna fråga skall regleras
omedelbart genom lagstiftningen. Som lämplig gräns för toleransen har från
ett håll föreslagits femton och från ett annat håll fem flyghavrekärnor per
kilogram. Med anledning härav må framhållas att det enligt frölagen är
överlämnat åt lantbruksstyrelsen att fastställa i vilken utsträckning flyghavre
får förekomma i utsäde. Med hänsyn härtill skulle det knappast vara
lämpligt att tillämpa en annan ordning i fråga om fodersäd.
I enlighet med det anförda bör som huvudregel stadgas att spannmål eller
spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning ej må saluhållas
eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre i
större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
Förbudet bör tydligen icke äga tillämpning på försäljningar från odlare
till återförsäljare eller på affärer mellan handlande. Liksom då fråga är
om utsäde torde det vidare av praktiska skäl vara nödvändigt att göra undantag
för den icke yrkesmässiga handeln mellan jordbrukare i den mån sådan
handel äger rum utan offentligt utbjudande.
överträdelse av förbudet bör, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, straffas
med dagsböter. För att förbudet skall bli effektivt bör straff inträda, även
om endast oaktsamhet ligger säljaren till last. Detta behöver emellertid icke
betyda detsamma som att i praktiken all foderspannmål som skall säljas
ogröpad måste underkastas analys. Beträffande importvara torde analysering
i allmänhet bli nödvändig, om säljaren skall kunna vara säker på att
icke utsättas för risk att bli straffad. I de flesta fall torde det vara mest
praktiskt att denna analysering sker genom importörens försorg och att han
sedan tillhandahåller återförsäljarna analysbevis. Några föreskrifter härom
böra dock icke meddelas. Så länge all införsel handhaves av Svenska spannmålsaktiebolaget
torde detta bolag, liksom nu, självmant komma att svara
för behövliga undersökningar, och när importen blir fri bör det ankomma på
handeln att träffa erforderliga överenskommelser i saken. Vad åter angår
inhemsk vara har i ett flertal remissyttranden framhållits att stora delar av
landet alltjämt äro fria från flyghavre och att spannmål som vuxit inom
dessa landsdelar bör kunna få säljas utan analys. I anslutning därtill har
ifrågasatts att tillämpligheten av de föreslagna regleringsbestämmelserna i
fråga om handeln med inhemsk spannmål skulle begränsas till de områden
där flyghavre förekommer. En sådan anordning kan i praktiken icke genomföras
utan att försäljningsförbudet kompletteras med andra anordningar,
som skulle ännu mer inskränka jordbrukarnas och handelns rörelsefrihet
samt dessutom kräva en omfattande kontrollapparat. Emellertid lär foderhandeln
inom flyghavrefria områden ändock till stor del kunna bli oberörd
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.
av regleringsåtgärderna. Spannmål som odlats i sådant område kan ju överhuvud
ej innehålla flyghavre, och någon anledning att låta analysera dylik
spannmål för att skydda sig mot efterräkningar förefinnes följaktligen icke
för den som äger säker kännedom om, varifrån den härrör. För att handeln
skall äga tillgång till uppgifter angående flyghavrens utbredning synes det
lämpligen böra åläggas lantbruksstyrelsen att en gång om året upprätta och
publicera en förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
Den omständigheten att kontrollen över den inhemska spannmålen ej
lämpligen kan grundas enbart på en upplysningsplikt för odlarna utesluter
icke att en sådan upplysningsplikt dock kan ha ett visst värde. Såsom framhållits
i ett remissyttrande kan därigenom bl. a. vinnas att flyghavrehaltig
spannmål kan i lagerhus och magasin hållas avskild från annan fodersäd.
Vid sidan av bestämmelserna om förbud mot försäljning för utfodringsändamål
av spannmål eller spannmålsavrens, som innehåller flvghavre utöver
eu viss gräns, synes därför tillika böra meddelas föreskrift, att odlare
som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brultningsdel skall
vara skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet. Det kunde ifrågasättas att även härvidlag
göra undantag för sådana försäljningar till andra lantbrukare som
ske utan offentligt utbjudande. Tillräckliga skäl härför synas emellertid
icke föreligga. För underlåtenhet att fullgöra uppgiftsplikten bör stadgas
straff av dagsböter. Det bör emellertid understrykas att detta icke bör få
medföra någon minskning i handelns ansvar. Därest en handlande köper ett
parti spannmål från en gård som är belägen inom flyghavreangripet område,
bör sålunda det förhållandet, att något meddelande ej lämnas om flyghavreförekomst
på odlingsplatsen, icke få åberopas till ursäkt för att ej låta varan
undergå analys.
Tillsynen å efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna bör, såsom
redan framhållits, anordnas som en stickprovskontroll. Den bör lämpligen
utövas på samma sätt som övervakningen av handeln med utsädesvaror. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter i ämnet.
I överensstämmelse med det anförda har jag låtit inom jordbruksdepartementet
upprätta förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande
av spridning av flyghavre. De föreslagna bestämmelserna torde lämpligen
böra träda i kraft den 1 juli 1952.
Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1952:67 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. May. Is proposition med förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 s. 12 i texten
- 3LU 1952:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre. s. 1 i texten