Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:6, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

1

Nr 6.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av

spridning av flyghavre; given Stockholms slott den 30

november 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser till

motverkande av spridning av flyghavre.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Syftet med den föreslagna förordningen är att motverka vidare spridning

inom landet av ogräset flyghavre. Förordningen stadgar förbud att som

fodervara saluhålla eller sälja spannmål eller spannmålsavrens som ej undergått

gröpning eller finförmalning, därest i varan förekomma frön av flyghavre

i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade

föreskrifter. Förbudet är dock så till vida begränsat, att därunder icke inbegripes

försäljning till köpman för hans rörelse och ej heller annan försäljning

från den som odlat spannmålen, om den sker utan offentligt utbjudande.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Spannmål eller spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning

må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma

frön av flyghavre (Avena fatua) i större antal än som är tillåtet enligt av

lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

2 §•

Det i 1 § stadgade förbudet skall ej gälla försäljning till köpman för hans

rörelse och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om

den sker utan offentligt utbjudande.

3 §.

Jordbrukare som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans

brukningsdel är skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren

skriftligt meddelande om förhållandet.

4 §■

Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet

eller underlåter någon att fullgöra i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet,

straffes med dagsböter.

5 §•

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

6 §•

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

november 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler fråga om

åtgärder till motverkande av spridning av flyghavre samt anför följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för

statens centrala frökontrollanstalt att åtgärder snarast måtte vidtagas för

motverkande av vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena

fatua). I skrivelsen framlades också förslag till vissa sådana åtgärder, innefattande

bl. a. viss kontroll över importen av fodersäd och handeln med

spannmålsavrens.

I yttrande över framställningen den 8 november 1950 föreslog lantbruksstyrelsen,

att i stället för de föreskrifter frökontrollanstalten ifrågasatt

skulle utfärdas förbud mot offentligt salubjudande av bl. a. fodersäd och

till foder avsedd brödsäd annat än i finförmalet skick, därest varan innehölle

mer än viss mängd flyghavrekärnor per kilogram. Vid yttrandet var

fogat utkast till författningsbestämmelser i ämnet.

Över såväl frökontrollanstaltens som lantbruksstyrelsens förslag hava yttranden

avgivits av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, Svenska

spannmålsaktiebolaget, Svenska kvarnföreningen, Föreningen Sveriges handelskvarnar,

Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk och Svenska lantmännens riksförbund.

Centrala frökontrollanstaltens och lantbruksstyrelsens förslag.

I centrala frökontrollanstaltens skrivelse lämnas först en

redogörelse för flyghavrens förekomst och spridningssätt. Härom yttrar anstalten

följande.

Flyghavren (Avena fatua) är ett av de svåraste ogräs lantmännen ha

att bekämpa på öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre,

förbises den ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och

har därför ofta fått en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna

mogna vanligen tidigare än hos de stråsädcsgrödor, i vilka den växer, falla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 6.

vid mognaden av och hamna på marken. Här gro de i regel ej på hösten utan

nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligga nära jordytan, gro och

ge upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet kunna

kvarligga i jorden flera år och först gro, när de komma upp till jordytan

igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. ha några kemikalier

eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt kan

förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig och tidsödande

och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för hand,

trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bli effektiv måste bekämpningen

fortgå oavbrutet under en lång följd av år.

Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom

landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro län

o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som

fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att

sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant förändring

härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena

egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna

härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kunna nämnas den

större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets

avtagande, import av flyghavrebemängd foder säd från länder, där flyghavre

förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det har även förmodats,

att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med

denna spridning att göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det faktum,

att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting

måste göras för att begränsa dess spridning.

Spridning från gård till gård och från fält till fält sker dels genom utsädet,

dels genom människor, djur, säckar och maskiner (flyghavrekärnorna

äro försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i

fodersäd, halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes

vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kunna nämligen oskadda passera

djurens matsmältningskanal och hamna sedan på gödselhögen. Om gödseln

ej är mycket väl brunnen, utföras de fortfarande livsdugliga kärnorna

från foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ge upphov till ett

flyghavrebestånd, som det kan taga många års mödor att åter förgöra. På

några få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestånd,

så att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än

vårsädens, varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därunder.

I anslutning till denna redogörelse anför anstalten att gällande bestämmelser

om statsplombering av utsädesvaror giva lantbrukarna möjlighet att

inköpa garanterat llyghavrefritt utsäde. Spridning av flyghavre genom människor,

djur, säckar, maskiner och strömedel kan enligt anstaltens mening

motverkas endast genom upplysningsarbete, så att lantbrukarna lära sig inse

faran. I fråga om spridning genom fodervaror framhålles i skrivelsen att

upplysning och propaganda naturligtvis bör bedrivas även för att hindra

sådan spridning men att dessutom direkta ingripanden från statens sida

torde bli nödvändiga, om den allvarliga faran skall kunna avvärjas i tid.

Beträffande formen för sådana statsingripanden föreslår anstalten till en

början att importörer av stråsäd för foderändamål skall åläggas att vid importen

låta uttaga prov av varan och insända det till analysanstalt, som godkänts

av lantbruksstyrelsen, för undersökning angående förekomsten av

flyghavre. Skulle vid sådan undersökning varan befinnas innehålla mer än

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 6.

5

fem flyghavrekärnor per kilogram, skall enligt förslaget importören vara

skyldig att före försäljning låta finförmala varan.

Vidare föreslås förbud för den som yrkesmässigt verkställer rensning av

spannmål att utan föregående finförmalning sälja avrens till kunder som

ej själva bedriva dylik rensningsverksamhet.

Slutligen föreslår anstalten att lantbrukare som fått vetskap om att flyghavre

förekommer på hans gård skall åläggas att lämna skriftlig upplysning

därom vid försäljning av spannmål samt att föreskrift skall meddelas om

skyldighet för köpare som mottagit dylik uppgift att vidarebefordra den vid

återförsäljning av varan.

Lantbruksstyrelsen förklarar sig i sitt yttrande över centrala

frökontrollanstaltens framställning vilja vitsorda att flyghavren är ett synnerligen

besvärligt ogräs och att det därför måste anses önskvärt att åtgärder

snarast vidtagas för att motverka dess vidare utbredning. Styrelsen

framhåller såsom särskilt angeläget att ett effektivt upplysningsarbete utan

dröjsmål igångsättes rörande flyghavrens utseende och växtsätt samt vägarna

för dess spridning. Denna verksamhet bör enligt styrelsen anförtros

åt hushållningssällskapen och frökontrollanstalterna. Dessutom bör uppmärksamhet

ägnas åt flyghavren vid undervisningen i lantbruks- och lantmannaskolorna.

Härjämte upplyser lantbruksstyrelsen att, enligt föreskrifter som styrelsen

utfärdat angående statsplombering av utsäde, förekomst av flyghavre i

utsäde av stråsäd utgör hinder mot annan plombering än s. k. vanlig statsplombering

samt att ej heller sådan plombering får ske, om varan innehåller

mer än fem flyghavrekärnor per kilogram. Genom kungörelse den It juli

1950 har styrelsen dessutom meddelat generellt förbud mot att saluhålla

utsädesvara med högre flyghavrehalt än femton flyghavrekärnor per kilogram.

Styrelsen anför att genom dessa bestämmelser allt handelsutsäde

kommit under erforderlig kontroll och att faran för spridning av flyghavre

med utsäde följaktligen minskats väsentligt.

Kriligt lantbruksstyrelsens mening erfordras därför ytterligare kontrollåtgärder

endast beträffande foderspannmål samt brödsäd och spannmålsavrens

som säljes såsom fodervara. Styrelsen framhåller att de förslag som

framlagts av centrala frökontrollanstalten skulle leda till ett ganska besvärligt

och omfattande kontrollsystem utan att effekten ändock bleve fullgod.

Särskilt konstruktionen med uppgiftsplikt vid försäljning av fodersäd skulle

innebära ett synnerligen svagt led i systemet. I samband därmed ultalaf

styrelsen, att det i stället synes böra meddelas generellt förhud mot att offentligen

saluhålla spannmålsavrens eller fodersäd eller till foder avsedd

brödsäd med viss halt av flyghavrekärnor annat än i finförmalet skick. Undantag

torde dock höra göras för försäljningar från odlare till köpmän eller

mellan köpmän inbördes. Kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad bör

enligt styrelsen anordnas såsom en stickprovskontroll och ombesörjas av

frökontrollanstalternas provtagare samt hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter

och jordbruksinstruktörer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

Det av lantbruksstyrelsen utarbetade författningsutkastet upptager till

en början en bestämmelse att foderspannmål eller till foder avsedd brödsäd

ej må saluhållas annat än i finförmalet skick, om den i fråga om halten av

flyghavrekärnor ej uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

Vidare stadgas i utkastet att spannmålsavrens ej må inblandas i foderspannmåi

eller till foder avsedd brödsäd samt att sådant avrens ej heller må saluhållas

utan att det finförmalts. De nämnda föreskrifterna skola dock icke

äga tillämpning där den som odlat spannmålen eller framställt avrenset säljer

varan utan offentligt utbjudande eller till någon, som icke själv skall använda

varan till utfodring, eller där köp av varan sker mellan köpmän i och

för deras rörelse. Slutligen föreskrives att överträdelse av bestämmelserna

skall straffas med dagsböter.

Yttrandena.

Samtliga de remissinstanser som yttrat sig över både frökontrollanstaltens

och lantbruksstyrelsens förslag ha tillstyrkt att statliga åtgärder mot spridning

av flyghavre snarast vidtagas i en eller annan form. Från så gott som

alla håll har framhållits, att det är av stor betydelse att en ökad upplysningsverksamhet

på området kommer till stånd. Beträffande förslagen i övrigt

äro åsikterna mera delade. Kommerskollegium anser sålunda att särskilda

regleringsbestämmelser rörande handeln med foderspannmål o. d.

om möjligt böra undvikas samt att lagstiftningen bör begränsas till införande

av skyldighet för lantbrukare, hos vilken flyghavre förekommer, att vid

försäljning av spannmål lämna köparen meddelande därom. Föreningen

Sveriges handels kvarnar uttalar att någon form av kontroll över importen

av foderspannmål torde böra övervägas samt att föreningen även i övrigt

funnit de av frökontrollanstalten framförda synpunkterna beaktansvärda

men däremot måste avstyrka lantbruksstyrelsens förslag. Härom anför föreningen

bl. a. följande.

I det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget föreskriver den första

paragrafen, att försäljning av spannmål till foder ej får ske annorledes än

i finförmalet skick, därest varan innehåller viss halt flyghavre.

För att en odlare eller ett industri- eller handelsföretag skall äga full

garanti för att denna bestämmelse icke överträdes blir det tydligen erforderligt,

att varje för foderändamål avsett eller salufört parti grovgröpad eller

krossad spannmål analyseras före avyttringen. För försäljning av spannmål

till foder har det aldrig varit brukligt varken bland odlare eller näringsidkare

att undersöka varan vid frökontrollanstalt.

För återförsäljarnas vidkommande torde denna utväg ej heller vara praktiskt

framkomlig. Ett handelsföretag, som inköper råvaran från odlaren,

vidareförsäljer den ganska omedelbart efter förvärvet, ofta samma dag. Att

inhämta analys före försäljningen är således uteslutet. Att lagra varan i avvaktan

på analys skulle till sina praktiska verkningar medföra, att handeln

stoppades.

En allmän tillämpning av analysförfarandet beträffande leveranser av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

7

foderspannmål är dessutom ägnad att skapa betydande olägenheter för

frökontrollanstalterna, eftersom dessa anses sakna tillräckliga tekniska resurser

för en sådan utvidgning av analysverksamheten, särskilt som anstalterna

för närvarande under långa perioder torde vara överbelastade med

analysuppgifter.

För bestämmelsens efterlevnad torde det följaktligen visa sig nödvändigt,

att försäljningen av foderspannmål i hel, grovgröpad eller krossad form

bringas att väsentligen upphöra för att ersättas med spannmålens finförmalning.

Det råder ingen tvekan om att en sådan behandling av foderspannmålen

väcker berättigade invändningar till liv. Dels fordra förbrukarna i en

betydande utsträckning att spannmålen levereras gröpad eller krossad, dels

sakna foderaffärerna ofta maskinella anordningar för spannmålens finför
malning.

---Härtill kommer att finmalningen kräver ökad kraftåtgång

och medför större malningsförluster, vilket icke kan undgå att fördyra varan

för konsumenterna. Dessutom försvårar finmalningen kvalitetskontrollen.

Svenska kvarnföreningen motsätter sig likaledes kravet på finförmalning

såsom villkor för försäljning av fodervara utan ansvar för halten av flyghavre

men anser lantbruksstyrelsens förslag kunna godtagas, om även gröpad

vara undantages från förbudet.

En liknande ståndpunkt intages av Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening, som emellertid anser lantbruksstyrelsens författningsutkast

böra överarbetas också i andra delar. Ur föreningens yttrande

torde få återgivas följande.

Den praktiska innebörden av bestämmelserna framgår icke med full tydlighet

av förslaget. Det framgår sålunda icke om detsamma skulle innebära

skyldighet att göra varje för foderändamål avsett parti spannmål inklusive

grovgröpad och krossad vara, som passerar handeln, till föremål för analys

vid frökontrollanstalt, innan den återförsäljes. Det har nämligen gjorts gällande

att endast genom en officiell analys skulle vederbörande återförsäljare

ha full garanti för att han icke åsidosätter de föreslagna bestämmelserna.

Svårigheterna — som är särskilt framträdande i fråga om svart havre -—

belysas bäst därav att antalet havrekärnor per kilogram uppgår till ej mindre

än 25 000—30 000. En obligatorisk analysskyldighet kan möjligen vara av

behovet påkallad i fråga om importspannmål. Förbises må dock icke att analysskyldigheten

även i detta fall måste medföra icke obetydliga olägenheter

för handeln. Den skulle sålunda lägga hinder i vägen för leverans av till

foderändamål försåld spannmål från lossande fartyg direkt till förbrukaren;

den importerade spannmålen måste i stället antingen undergå finförmalning

eller upplagras i avvaktan på att analysattesten kommer vederbörande

till handa, vilket kan taga en tid av upp till tre veckor från fartygens

ankomst. Den omständigheten, att importvaran på detta sätt måste läggas i

karantän, skulle förorsaka extra kostnader bl. a. för varans in- och uttagning

och förvaring å magasin, vilka kostnader måste påföras varan. Icke

desto mindre håller föreningen före, att cn dylik kontroll utgör en erforderlig

säkerhetsåtgärd, när det gäller importspannmålen.

När det gäller den inhemska fodersäden är däremot en vittgående kontroll.

baserad på officiell analys av de varupartier, som avyttras genom

förmedling av handeln, obehövlig; den är också ganska svår att genomföra

i praktiken. I stora delar av landet har flyghavre hittills icke funnits; att här

kräva officiell analys skulle vara att bruka mera våld än nöden kräver. Endast

i den mån vid okulär besiktning konstaterats, att flyghavre förekommer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

i visst inlevererat parti, borde skyldighet föreligga för vederbörande affärsidkare

att taga prov och begära analys från frökontrollanstalt, innan varan

återförsäljes. Det är att märka att officiell analys i allmänhet icke plägar

begäras i fråga om inhemsk fodersäd. Skulle officiell analys bli mer eller

mindre obligatorisk skulle detta stoppa upp handeln och över huvud taget

medföra olägenheter. Med tanke på de olägenheter, som bestämmelserna

kunna åsamka handeln, vill föreningen ifrågasätta, huruvida icke den föreslagna

kontrollen av den inhemska fodersäden tills vidare — liksom även

den obligatoriska finförmalningen, om nu en sådan skall anses behövlig —

borde kunna begränsas till de län, där förekomst av flyghavre konstaterats,

och träda i kraft därstädes först efter förordnande av lantbruksstyrelsen. I

varje fall bör en omformulering av lagtexten komma till stånd, som med

större tydlighet angiver huru långt handelns skyldigheter sträcka sig i nu

angivna hänseende. — Enligt föreningens mening borde vidare kontrollen

icke endast läggas på det sista handelsledet; redan den firma, som från

odlaren köpt en vara, som innehåller flyghavre, bör ha en viss aviseringsplikt.

Ett rimligt krav synes vidare vara, att en motsvarande aviseringsplikt

i förhållande till köparen åvilar odlare, som har kännedom om förekomsten

av flyghavre å de fält, där den försålda varan skördats.

I fråga om förmalningstvånget finner föreningen lantbruksstyrelsens förslag

alltför drakoniskt med tanke på de svårigheter och kostnader, som detsamma

skulle vålla vid den praktiska tillämpningen. Att märka är dessutom

att mindre foderaffärer ofta sakna maskinella anordningar för spannmålens

finförmalning. Föreningen nödgas därför avstyrka förslaget i denna

del i dess av lantbruksstyrelsen givna utformning. Det borde enligt föreningens

mening i allmänhet vara till fyllest, att spannmålen i fråga göres till föremål

för normal gröpning. Ett dylikt förfarande skulle förorsaka minsta möjliga

avbräck i handelns normala funktioner. Även om gröpningen icke 100- procentigt skulle eliminera grobarheten, nedbringas groningsmöjligheten

dock därigenom till ett minimum; förekomsten av grobara flyghavrekärnor

torde på detta sätt i vart fall reduceras i sådan mån att den understiger den

fastställda maximihalten av 15 kärnor per kilogram.

Till vad sålunda anförts av föreningen har Sveriges grossistförbund anslutit

sig.

Svenska lantmännens riksförbund uttalar att frågan om kontroll över

handeln med fodervaror för att förebygga spridning av flyghavre måste bedömas

särskilt för importerad och för inhemsk vara.

Beträffande importvaror anför förbundet, att målet bör vara att hindra införsel

av fodersäd som innehåller flyghavre. Det bör därför ankomma på

importörerna att vid sina inköp göra förbehåll om att varan ej får innehålla

flyghavre i större mängd än lantbruksstyrelsen funnit kunna tillåtas samt att

genom avlastningskontroll förvissa sig om att detta villkor iakttages. Därest

fodersäd med högre flyghavrehalt införes till riket, bör den enligt förbundets

mening finmalas i importhamnen. Genom ett arrangemang i enlighet

med dessa riktlinjer skulle det bli möjligt att expediera utländsk fodersäd

på vanligt sätt från lossande fartyg utan de betydande extra kostnader som

skulle uppstå om prov skulle tagas vid importen och varan därefter upplagras

i avvaktan på besked, huruvida den behövde finförmalas eller icke.

I fråga om inhemsk fodersäd ansluter sig förbundet i princip till lantbruksstyrelsens

ståndpunkt men anser att det föreslagna försäljningsförbu
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

det bör begränsas till att omfatta endast sådana delar av landet där förekomst

av flyghavre konstaterats samt att dessutom undersökning bör ske,

huruvida det verkligen är nödvändigt att låta även gröpad vara inbegripas

under förbudet. Förbundet yttrar i denna del följande.

Enligt förbundets uppfattning skulle fastställande av skyldighet för handeln

inom hela landet att kontrollera förekomsten av flyghavre medföra en

onödig belastning och innebära en fördyring av handelns funktion utan något

värde, och förbundet föreslår därför, att de åtgärder, som komma att

vidtagas, begränsas att omfatta de län eller delar av län, där flyghavre

enligt av lantbruksstyrelsen utfärdad kungörelse förekommer. Inom sådana

områden bör förmalning ske av fodersäd, som vid kontroll visat sig hålla

en halt av flyghavre överstigande den gräns, som lantbruksstyrelsen fastställt.

Förbundet tillåter sig framhålla, att om finmalning alltid skall ske,

kommer detta att innebära en mycket betydande fördyring av fodersäden, såväl

i form av ökade förmalningskostnader som på grund av fraktkostnader,

då handelns organ endast i mycket begränsad omfattning äger maskiner

för finmalning av spannmål. Förbundet hemställer fördenskull om en

undersökning, huruvida icke med hänsyn till de kostnader, som skulle

komma att åsamkas lantbruket, det kan vara tillräckligt med en grovgröpnin«

i fråga om den svenska fodersäden.

Slutligen tillstyrker förbundet även centrala frökontrollanstaltens förslag

om införande av skyldighet för lantbrukare, som fått vetskap om att flyghavre

förekommer på hans mark, att vid försäljning meddela köparen detta.

Förbundet anför härom att en föreskrift om sådan skyldighet visserligen

icke ensam för sig skulle ha något större värde men att den likväl i förening

med övriga av förbundet tillstyrkta åtgärder skulle kunna bli till betydande

nytta. Den skulle sålunda verka uppfostrande på odlarna inom flyghavreområdena

samt vara handeln till hjälp vid fullgörandet av dess åligganden

bl. a. genom att underlätta en lämplig sortering av varorna vid

mottagning på magasin.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser att importen av fodersäd bör underkastas

kontroll i enlighet med centrala frökontrollanstaltens förslag samt

att beträffande handeln med inhemsk fodersäd böra meddelas föreskrifter

i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens författningsutkast.

Enligt förbundets mening böra dessa föreskrifter utformas så, att förmalningstvång

skall föreligga så snart halten av flyghavre överstiger fem kärnor

per kilogram. Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifterna bör ske genom

stickprovskontroll, men denna bör tills vidare begränsas till sådana

områden där flyghavre redan förekommer eller kan väntas komma att uppträda

i besvärande mängd.

Vidare anför förbundet att lantbruksstyrelsens bestämmelser med avseende

å flyghavreförekomst i utsädesvara icke kunna anses tillfredsställande.

Förbundet anser att de böra skärpas därhän att all utsädesvara skall vara

helt fri från flyghavre.

Sveriges lantbruksförbund biträder i huvudsak lantbruksstyrelsens förslag

men anser att det bör kompletteras med föreskrifter om sådan upplysningsskyldighet

för jordbrukare som centrala frökontrollanstaltcn föreslagit.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 6.

Statens jordbruksnämnd förordar en reglering efter de riktlinjer lantbruksstyrelsen

uppdragit men anmärker att det torde vara onödigt att, på

sätt som skett i styrelsens författningsutkast, förbjuda inblandning av spannmålsavrens

i fodervara och stadga förmalningstvång för sådant avrens oavsett

förekomst av flyghavre i avrenset. Enligt nämndens mening bör det

vara tillräckligt med ett stadgande att spannmål eller spannmålsavrens ej

får saluhållas för foderändamål annat än i finförmalet skick, om halten av

flyghavrekärnor överstiger femton stycken per kilogram.

Jordbruksnämnden tillägger att lantbruksstyrelsens bestämmelser angående

försäljning av utsäde samtidigt böra skärpas så att högsta tillåtna antalet

frön av flyghavre per kilogram nedsättes från femton till fem.

Svenska spannmålsaktiebolaget anför, att några kontrollföreskrifter angående

importen icke erfordras så länge all införsel handhaves av bolaget,

enär bolaget redan vidtagit sådana anstalter att importspannmål med för

stor inblandning av flyghavre alltid blir finförmald. Samtidigt förklarar

sig bolaget icke ha något att erinra mot införande av bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med lantbruksstyrelsens författningsutkast. Bolaget

anser dock, i likhet med statens jordbruksnämnd, att det icke finnes

skäl att meddela strängare föreskrifter för spannmålsavrens än för spannmål.

Samma anmärkning har framställts även av Föreningen Sveriges handelskvarnar,

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening,

Svenska lantmännens riksförbund och Sveriges lantbruksförbund.

Departementschefen.

Av de ogräs som förekomma i vårt land är flyghavren ett av de allra besvärligaste.

På grund av dess likhet med odlad havre händer det ej sällan att

den icke upptäckes förrän den redan hunnit få en ganska stor utbredning.

Därtill kommer att den förökar sig snabbt och är synnerligen svår att utrota.

Till belysande av dess ekonomiska betydelse må hänvisas till centrala

frökontrollanstaltens uppgift, att på jordar där flyghavren bitit sig fast

skördeavkastningen på några få år kan nedgå till mindre än hälften av det

normala. Det torde också få nämnas att enligt vad centrala frökontrollanstalten

uppgivit försäljningsvärdena för jordbruksfastigheter i de delar av

landet som äro angripna av flyghavre starkt påverkas av denna omständighet.

Av det anförda torde framgå att det är i hög grad angeläget att hindra

vidare utbredning av flyghavren.

I detta syfte böra snarast möjligt vidtagas åtgärder för att bland jordbrukarna

sprida kännedom om flyghavren, dess utseende, växtsätt och skadeverkningar

samt de vägar på vilka den kan spridas. Det torde böra ankomma

på lantbruksstyrelsen att taga initiativ till att en dylik upplysningsverksamhet

igångsättes vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna och genom

hushållningssällskapens försorg. Medverkan torde också kunna påräknas

från jordbrukarnas organisationer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 6. 11

Vid sidan av upplysningsarbetet synas emellertid även andra åtgärder vara

erforderliga.

Beträffande handeln med utsäde har lantbruksstyrelsen redan — med stöd

av en år 1950 vidtagen ändring i frölagen — utfärdat bestämmelser som

torde ha väsentligt minskat faran för spridning av flyghavre på denna väg.

I vissa av de yttranden som avgivits i förevarande ärende har gjorts gällande,

att en skärpning av dessa bestämmelser vore påkallad. Det torde få

förutsättas att lantbruksstyrelsen kommer att upptaga denna fråga till övervägande.

Risken för spridning av flyghavre genom fodervaror är emellertid alltjämt

oförminskad och framstår som så allvarlig att en lagstiftning som öppnar

möjlighet till en viss kontroll även över handeln med sådana varor icke

synes kunna undvaras. Centrala frökontrollanstaltens förslag till dylik lagstiftning

innebär att i fråga om inhemsk vara endast skall föreskrivas skyldighet

för den som säljer spannmål från egendom, där flyghavre veterligen

förekommer, att lämna köparen upplysning om detta förhållande. En sådan

regel skulle, såsom framhållits i remissyttrandena, sannolikt få ganska

liten effekt. Beträffande importerad fodersäd har centrala frökontrollanstalten

föreslagit att vederbörande importör skall vara pliktig att låta analysera

varan på förekomst av flyghavre samt att, om det därvid befinnes att flyghavrehalten

överstiger en viss gräns, föranstalta om finförmalning av varan.

Häremot kunna emellertid från flera synpunkter anföras betänkligheter. För

att systemet skall bli effektivt bleve det nödvändigt att föreskriva att varan

ej finge bortföras från införselorten innan besked erhållits, huruvida den

måste förmalas eller ej. Ehuru en analys i allmänhet lär kunna verkställas

tämligen snabbt, skulle en dylik föreskrift lätt kunna medföra att importören

finge vidkännas extra utgifter för lagring o. d., med påföljd att

varan fördyrades för konsumenterna. Även den kontroll som måste utövas

över att intet av varan olovligen bortfördes och att, i förekommande fall,

förmalning vederbörligen verkställdes skulle föranleda icke obetydliga kostnader.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det lämpligare att lagstiftningsfrågan

löses i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens

förslag. Därigenom ernås fullgott skydd även såvitt angår den inhemska

foderspannmålen, och samtidigt kan regleringen begränsas till sådana försäljningar

som ske direkt till förbrukare. Dessutom vinnes att kontrollen

kan anordnas som en stickprovskontroll.

Emellertid synes lantbruksstyrelsens förslag böra jämkas i vissa avseenden.

För det första torde det ej föreligga tillräckliga skäl att behandla

spannmålsavrens strängare än spannmål. Några särskilda föreskrifter böra

därför ej meddelas angående spannmålsavrens, utan sådant avrens bör inbegripas

under samma bestämmelser som spannmålen. Vidare torde det icke

vara tillrådligt att giva förbudet mot försäljning av flyghavrehaltigt foder

en så vid omfattning att endast finförinald vara undantages från detsamma.

Detta skulle ställa handeln inför alltför stora svårigheter och medföra en icke

obetydlig fördyring för konsumenterna. Även gröpad vara bör därför, åt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

minstone tills vidare, undantagas från förbudet. Visserligen ger gröpning

icke samma fullständiga garanti som finförmalning för att förekommande

flyghavrekärnor förstöras, men risken för att flyghavre skall spridas genom

gröpat foder måste dock anses jämförelsevis obetydlig.

I några remissyttranden har ifrågasatts att det icke, såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit, skall ankomma på styrelsen att bestämma, vilken halt av

flyghavre som skall tolereras i fodervara, utan att denna fråga skall regleras

omedelbart genom lagstiftningen. Som lämplig gräns för toleransen har från

ett håll föreslagits femton och från ett annat håll fem flyghavrekärnor per

kilogram. Med anledning härav må framhållas att det enligt frölagen är

överlämnat åt lantbruksstyrelsen att fastställa i vilken utsträckning flyghavre

får förekomma i utsäde. Med hänsyn härtill skulle det knappast vara

lämpligt att tillämpa en annan ordning i fråga om fodersäd.

I enlighet med det anförda bör som huvudregel stadgas att spannmål eller

spannmålsavrens som ej undergått gröpning eller finförmalning ej må saluhållas

eller säljas som fodervara, om däri förekomma frön av flyghavre i

större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

Förbudet bör tydligen icke äga tillämpning på försäljningar från odlare

till återförsäljare eller på affärer mellan handlande. Liksom då fråga är

om utsäde torde det vidare av praktiska skäl vara nödvändigt att göra undantag

för den icke yrkesmässiga handeln mellan jordbrukare i den mån sådan

handel äger rum utan offentligt utbjudande.

överträdelse av förbudet bör, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, straffas

med dagsböter. För att förbudet skall bli effektivt bör straff inträda, även

om endast oaktsamhet ligger säljaren till last. Detta behöver emellertid icke

betyda detsamma som att i praktiken all foderspannmål som skall säljas

ogröpad måste underkastas analys. Beträffande importvara torde analysering

i allmänhet bli nödvändig, om säljaren skall kunna vara säker på att

icke utsättas för risk att bli straffad. I de flesta fall torde det vara mest

praktiskt att denna analysering sker genom importörens försorg och att han

sedan tillhandahåller återförsäljarna analysbevis. Några föreskrifter härom

böra dock icke meddelas. Så länge all införsel handhaves av Svenska spannmålsaktiebolaget

torde detta bolag, liksom nu, självmant komma att svara

för behövliga undersökningar, och när importen blir fri bör det ankomma på

handeln att träffa erforderliga överenskommelser i saken. Vad åter angår

inhemsk vara har i ett flertal remissyttranden framhållits att stora delar av

landet alltjämt äro fria från flyghavre och att spannmål som vuxit inom

dessa landsdelar bör kunna få säljas utan analys. I anslutning därtill har

ifrågasatts att tillämpligheten av de föreslagna regleringsbestämmelserna i

fråga om handeln med inhemsk spannmål skulle begränsas till de områden

där flyghavre förekommer. En sådan anordning kan i praktiken icke genomföras

utan att försäljningsförbudet kompletteras med andra anordningar,

som skulle ännu mer inskränka jordbrukarnas och handelns rörelsefrihet

samt dessutom kräva en omfattande kontrollapparat. Emellertid lär foderhandeln

inom flyghavrefria områden ändock till stor del kunna bli oberörd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

av regleringsåtgärderna. Spannmål som odlats i sådant område kan ju överhuvud

ej innehålla flyghavre, och någon anledning att låta analysera dylik

spannmål för att skydda sig mot efterräkningar förefinnes följaktligen icke

för den som äger säker kännedom om, varifrån den härrör. För att handeln

skall äga tillgång till uppgifter angående flyghavrens utbredning synes det

lämpligen böra åläggas lantbruksstyrelsen att en gång om året upprätta och

publicera en förteckning över de län eller delar av län där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

Den omständigheten att kontrollen över den inhemska spannmålen ej

lämpligen kan grundas enbart på en upplysningsplikt för odlarna utesluter

icke att en sådan upplysningsplikt dock kan ha ett visst värde. Såsom framhållits

i ett remissyttrande kan därigenom bl. a. vinnas att flyghavrehaltig

spannmål kan i lagerhus och magasin hållas avskild från annan fodersäd.

Vid sidan av bestämmelserna om förbud mot försäljning för utfodringsändamål

av spannmål eller spannmålsavrens, som innehåller flvghavre utöver

eu viss gräns, synes därför tillika böra meddelas föreskrift, att odlare

som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brultningsdel skall

vara skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren

skriftligt meddelande om förhållandet. Det kunde ifrågasättas att även härvidlag

göra undantag för sådana försäljningar till andra lantbrukare som

ske utan offentligt utbjudande. Tillräckliga skäl härför synas emellertid

icke föreligga. För underlåtenhet att fullgöra uppgiftsplikten bör stadgas

straff av dagsböter. Det bör emellertid understrykas att detta icke bör få

medföra någon minskning i handelns ansvar. Därest en handlande köper ett

parti spannmål från en gård som är belägen inom flyghavreangripet område,

bör sålunda det förhållandet, att något meddelande ej lämnas om flyghavreförekomst

på odlingsplatsen, icke få åberopas till ursäkt för att ej låta varan

undergå analys.

Tillsynen å efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna bör, såsom

redan framhållits, anordnas som en stickprovskontroll. Den bör lämpligen

utövas på samma sätt som övervakningen av handeln med utsädesvaror. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter i ämnet.

I överensstämmelse med det anförda har jag låtit inom jordbruksdepartementet

upprätta förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande

av spridning av flyghavre. De föreslagna bestämmelserna torde lämpligen

böra träda i kraft den 1 juli 1952.

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1952:67 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. May. Is proposition med förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 s. 12 i texten
  2. 3LU 1952:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre. s. 1 i texten