Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), m. in

1952-02-22 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1952:80, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr SO,

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22

juni 1939 (nr 293), m. in.; given Stockholms slott den

22 februari 1952.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll får

Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen dels, jämlikt § 87 regeringsformen,

att antaga härvid fogade förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna

förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293), dels ock bifalla det förslag i

övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att allmänna förfogandelagen, vars giltighetstid

utgår den 31 december 1952, skall erhålla fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1953.

Vidai’e begäres riksdagens samtycke till förordnande, att 2—5 gä; förfogandelagen

skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni

1953.

I llihang till riksdagens protokoll tOö2. / samt. Nr SO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 80.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den

22 juni 1939 (nr 293).

Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939’,

vilken jämlikt lag den 3 juni 1949 (nr 273) gäller till och med den 31 december

1952, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

1 Senaste lydelse, se SFS 1940: 1G3, 1942:251 och 1949:273.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 80.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Skörd, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om fortsatt giltighet

av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) samt om til 1- lämpning under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 av vissa bestämmelser

i nämnda lag och anför därvid följande.

Allmänna förfogandelagen utfärdades den 22 juni 1939 och gällde ursprungligen

till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid förlängdes

sedermera år från år till och med den 30 juni 1949. Efter förslag av Kungl.

Maj :t i proposition nr 210 till 1949 års riksdag (r. skr. nr 317) har lagen i

något förändrad form genom lag den 3 juni 1949 (nr 273) erhållit fortsatt

giltighet till och med den 31 december 1952.

Till grund för propositionen hade lagts ett betänkande av särskilda sakkunniga,

vilka tillkallats för att biträda med en allmän översyn av allmänna

förfogandelagen. De sakkunniga hade bland annat föreslagit, att lagen skulle

gälla för obestämd tid. I propositionen föreslogs emellertid, att lagen i sitt

förändrade skick skulle gälla endast till och med den 31 december 1952. I

detta sammanhang framhöll föredragande departementschefen bland annat

följande. De sakkunnigas översyn av lagen hade icke varit fullständig, utan

åtskilliga problem funnes, som borde upptagas vid en grundligare översyn

av lagen i belysning av erfarenheterna från den gångna kristiden. Olika ändringsförslag,

som framförts till de sakkunniga eller i yttrandena över deras

förslag, borde därvid prövas. En fullständig utredning i ämnet borde därför

igångsättas.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1950 har jag

tillkallat generaldirektören O. A. V. Söderström med uppdrag att utreda frågan

om revision av allmänna förfogandelagen och därmed sammanhängande

spörsmål och avgiva förslag i ämnet. Vissa sakkunniga och experter ha sedermera

förordnats att biträda utredningsmannen. Enligt direktiven för utredningen

borde den bedrivas i sådan takt, att proposition i ämnet kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

KijivjI. Maj:tv proposition nr SO.

föreläggas 1952 års riksdag. Utredningsmannen har emellertid nu meddelat,

att utredningen visserligen kommer att vara slutförd under första halvåret

1952 men icke i sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas årets riksdag.

Beträffande allmänna förfogandelagens innehåll kan anmärkas följande.

1 1 § angivas förutsättningarna för lagens tillämplighet och förfarandet,

när lagen skall sättas i tillämpning. Enligt första stycket äger Kungl. Maj :t

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, utan medverkan av riksdagen

förordna alt lagens fullmaktsbestämmelser skola träda i tillämpning. Riksdagens

godkännande av sådant tillämpningsförordnande är dock förutsättning

för förordnandets giltighet utöver viss kortare tid. Jämlikt andra stycket

äger Kungl. Maj :t under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

med riksdagens samtycke förordna om tillämpning av vad i 2—

7 §§ stadgas. Förordnandet gäller i sådant fall under viss tid, högst ett år,

och kan inskränkas till att avse endast vissa av bestämmelserna ifråga eller

vissa ändamål.

Med stöd av 2—7 §§ förfogandelagen äger Kungl. Maj:t meddela föreskrifter

av följande slag.

2 §: om avstående till kronan av förnödenhet för att tillgodose behovet

för befolkningen eller produktionen eller för krigsbruk eller annat ändamål

av betydelse för det allmänna samt om viss skyldighet att verkställa sedvanlig

beredning av förnödenheterna;

3 §: om beslag å sådan förnödenhet;

4 §: om upplåtelse med nyttjanderätt till kronan av fastighet, byggnad,

järnväg eller annan anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel

för behov som avses i 2 § eller för sjukvårdsändamål, för beredande

av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål;

5 §: om skyldighet för ägare eller innehavare av fastighet, fabrik eller annan

anläggning, järnväg, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel att

för behov som avses i 2 £ frambringa, tillverka, bereda, iståndsätta eller tillhandahålla

respektive verkställa forsling av förnödenhet;

ti $: om upplåtelse av byggnad eller del därav eller markområde eller annat

utrymme till kronan för att bereda bostad åt husvilla eller för förvaring

av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål;

7 §; om tillhandahållande av elektrisk kraft från starkströmsanläggning

för kronans räkning eller upplåtelse av sådan anläggning eller del därav till

kronan för att tillgodose befolkningens eller produktionens behov av elektrisk

kraft eller eljest för ändamål av betydelse för det allmänna.

Övriga paragrafer (8—31 §§) innehålla specialstadganden samt bestämmelser

om ersättning, påföljder m. in.

Sedan 1959 års riksdag enligt skrivelse nr 94 lämnat samtycke, varom i

1 § andra stycket allmänna förfogandelagen förmäles, förordnade Kungl.

Maj:t genom förordning den 14 april 1950 (nr 108), att 2—5 §§ skulle äga

tillämpning under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951, 2 § andra stycket

samt 4 och 5 dock endast i den mån det erfordrades för att tillgodose

krigsmaktens beredskapsbehov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO. 5

På sätt närmare framgår av proposition nr (59 förelädes 1951 års riksdag

förslag om att 5 § allmänna förfogandelagen skulle under liden den 1 april—

den 30 juni 1951 få tillämpas även för andra ändamål än för att tillgodose

krigsmaktens behov. Propositionen bifölls av riksdagen (skr. nr 76), varefter

Kungl. Maj :t den 16 mars 1951 utfärdade förordning i ämnet (nr 136).

Kungl. Maj: t föreslog sedermera i proposition nr 193 till 1951 års riksdag,

att Kungl. Maj :t skulle erhålla riksdagens samtycke att förordna om ti 11- lämpning utan begränsning av 2-5 §§ allmänna förfogandelagen för tiden

den 1 juli 1951—den 30 juni 1952. Sedan propositionen bifallits av riksdagen

(skr. nr 237), föreskrev Kungl. Maj :t i förordning den 1 juni 1951 (nr

320), att paragraferna ifråga skulle äga tillämpning under nyssnämnda tid.

I skrivelse den 16 januari 1952 har riksnämnden för ekonomisk försvnrsheredskap

framlagt förslag rörande tillämpningen efter den 30 juni 1952 av

allmänna förfogandelagens bestämmelser. Vid skrivelsen ha fogats yttranden

av överbefälhavaren, armé-, marin- och flygförvaltningarna, krigsmateriel''

verket, fortifikationsförvaltningen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

sjukvårdsberedskapsnämnden, civilförvarsstyrelsen, statens

jordbruksnämnd, statens handels- och industrikommission, statens priskontrollnämnd

och statens bränslekommission, vilka myndigheter förklarat

sig biträda riksnämndens framställning.

I riksnämndens skrivelse anföres bland annat:

Samma skäl som föranledde beslutet om tillämpningen av lagens 2 5 §S

under tiden till och med den 30 juni 1952 torde tala för att paragraferna

skola få tillämpas även under återstoden av lagens giltighetstid. Beträffande

åtskilliga viktiga importvaror råder en, väsentligen av det utrikespolitiska

läget betingad brist på världsmarknaden. Den kontroll av den internationella

handeln, som tillkommit på grund härav, har i vissa hänseenden medfört eu

fortsatt försämring av våra importmöjligheter. Här må sålunda erinras om

alt del under hösten 1951 blivit nödvändigt afl införa beslag ä koppar och

vissa kopparlegeringar in. in.

Från statens handels- och industrikommission har framhållits, att den

kommande utvecklingen är synnerligen vansklig att överblicka, varför det

syntes uppenbart alt Kungl. Maj :ts befogenheter att sätta i kraft olika bestäinmelser

i förfogandelagen icke borde minskas i rådande läge.

Från statens bränslekommission bär uppgivits att importsvårigheterna

på hränsleområdet alltjämt kvarstå. Möjligheten att tillämpa allmänna förfogandelagens

5 § om erforderligt tonnage för bränsleimporten ej skulle

kunna anskaffas på annat sätt måste därför fortfarande finnas. Gällande

handelsreglering av koks, antracit och stenkol torde tills vidare få bibehållas.

Från statens priskontrollnämnd har inhämtats, att dess avsikt är att

inom den närmaste tiden slopa prisregleringen på textilvaror i den utsträckning,

alt ett bibehållande av kungörelsen 1945: 714 om viss inskränkning i

rätten alt använda textilvaror för viss tillverkning etc. på vilken prisregleringen

hittills i viss utsträckning baserats — med hänsyn härtill icke

längre skulle vara erforderligt. Priskontrollnämnden anser det dock ur beredskapssynpunkt

nödvändigt, att författningen bibehålies tillsvidare. Enligt

priskontrollnämndcns uppfattning är det likaledes ur beredskapssynpunkt

erforderligt att författningarna rörande beslag på hudar och skinn, vilka

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

utgöra en nödvändig förutsättning för gällande prisreglering av skodon, tills

vidare bibehållas.

Enligt vad sålunda anförts skulle det aktuella försörjningsläget kräva, att

förfogandelagens 2 § första och tredje styckena, .‘1 § samt 5 §, den sistnämnda

1 vad avser forslingsåläggande, äro i tillämpning även i fortsättningen. Ur

försvarsberedskapens synpunkt är det dessutom i nuvarande utrikespolitiska

läge av största vikt att kraftiga ansträngningar göras för att bota de allvarligaste

bristerna i den materiella beredskapen. För dessa ändamål kunna

2—5 §§ bliva erforderliga. Även om, enligt riksnämndens mening, i så

fall förutsättningarna torde föreligga för Kungl. Maj :t att tillämpa paragraferna

under åberopande av 1 g första stycket, torde, då flertalet av paragrafernas

bestämmelser ändock behöva vara i tillämpning av hänsyn till den

löpande försörjningen, paragraferna i sin helhet böra innefattas i riksdagens

nu ifrågasatta bemyndigande.

Departementschefen. Giltighetstiden för nu gällande allmänna förfogandelag

utgår den 31 december 1952. Bland annat ur beredskapssynpunkt

föreligger behov av eu allmän förfogandelag även efter 1952 års utgång. Det

kan i detta sammanhang framhållas, att såsom led i eu allmän beredskapsplanering

kungörelser den 22 juni 1951 (nr 551 och 552) utfärdats med bestämmelser

om utnyttjande av landets transportmedel under krig eller krigsfara

m. in. och om förfogande över fastigheter under krig eller krigsfara.

Dessa författningar förutsätta, att allmänna förfogandelagen är i kraft.

Såsom i det föregående nämnts pågår utredning av frågan om revision

av förfogandelagen och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen

kan dock icke beräknas bliva slutförd i så god tid, att proposition om ny

förfogandelagstiftning kan föreläggas delta års riksdag. Ett på utredningen

grundat förslag i ämnet kommer därför att kunna framläggas för riksdagen

först under år 1953.

Vid nu nämnda förhållanden finner jag mig böra förorda, att giltighetstiden

för allmänna förfogandelagen utsträckes till och med den 30 juni 1953.

På grund härav har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag

om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293).

Med riksdagens samtycke har Kungl. Maj :t förordnat, att 2—5 §§ allmänna

förfogandelagen skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1951

—den 30 juni 1952. Av de regleringar som kvarstodo den 1 juli 1951 har

ransoneringen av kaffe upphävts den 17 augusti 1951. Sedan den 1 juli 1951

har med stöd av förfogandelagen genomförts allenast eu reglering, i det att

genom kungörelse den 28 september 1951 (nr 634) förordnats om beslag på

koppar och vissa kopparlegeringar från och med den 30 september 1951.

Meddelande härom lämnades i proposition nr 220 till 1951 års riksdag med

förslag till förordning om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift),

m. m. (s. 39).

Vad angår det aktuella läget inom olika försörjningsområden har en detaljerad

redogörelse för produktionen och försörjningsläget inom viktigare

industriella varuområden lämnats i Bihang 2 (Preliminär nationalbudget för

år 1952, s. 24—38) till årets statsverksproposition, bilaga 1, Inkomsterna.

Uppgifter rörande den inhemska livsmedelsproduktionen och tillgången på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

7

jordbruksförnödenheter återfinnas i en av statens jordbruksnämnd upprättad,

till Kungl. Maj:t den It januari 1952 ingiven kalkyl, vilken kommer

att fogas såsom bilaga till den proposition angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1951/

52, som kommer att framläggas för riksdagen. Till dessa redogörelser torde

jag i detta sammanhang få hänvisa.

I vilken utsträckning allmänna förfogandelagens bestämmelser komma att

behöva tillämpas under tiden efter den 30 juni 1952 beror på hur försörjningsläget

inom landet kan komma att utveckla sig. I det läge som nu råder

är det mycket vanskligt att göra några uttalanden härom. Det kan emellertid

förutses, att de försörjningssvårigheter, som nu finnas på vissa områden,

bland annat i vad avser bränsle, komma att i allt väsentligt bestå om den

hittillsvarande ruslningskonjunkturen i världen fortfar. Om så bliver fallet,

måste nu gällande ransonering av stenkol, koks och antracit bibehållas.

Samma torde vara förhållandet med den reglering av användningen av koppar

och kopparlegeringar som för närvarande tillämpas.

Riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap har, efter samråd med av

frågan berörda myndigheter, föreslagit, att Kungl. Maj :t begär riksdagens

bemyndigande att för det år som börjar den 1 juli 1952 förordna om tilllämpning

av allmänna förfogandelagens fullmaktsbestämmelser i samma utsträckning

som för närvarande. Med hänsyn till att ett mycket labilt politiskt

läge alltjämt råder i världen och med beaktande av att det nu är

omöjligt att med någon större grad av säkex-het förutspå hur försörjningsläget

kommer att bliva under det närmaste året, anser jag att Kungl. Maj :t

på sätt riksnänmden föreslagit bör erhålla förnyat bemyndigande att tilllämpa

allmänna förfogandelagen. Jag får alltså förorda, att bemyndigande

utverkas för Kungl. Maj :t att förordna om tillämpning av 2— 5 §§ allmänna

förfogandelagen under tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag

till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni

1930 (nr 293J, liv den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisai-, måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

'' Bilagan, sum är likulydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, liar liar uteslutits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utdrag ap protokollet, hullet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 f ebruari

1952.

N ä r v a r a n d e:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,

regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 8 februari 1952 tillhandakonimet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25

januari 1952, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

lör det i § 87 regeringsformen oinfönnälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om forisatt giltighet an allmänna förfogandelagen (ten 22

juni 1989 (nr 298).

Förslaget, som finnes bilagl detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

förste kanslisekreteraren S. Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80,

9

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 februari 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, lagrådets den 12 februari

1952 avgivna utlåtande över det den 25 januari 1952 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den

22 juni 1939 (nr 293), därvid föredraganden hemställer dels att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande, dels ock att Kungl.

Maj :t i samma proposition måtte föreslå riksdagen att lämna sitt samtycke

till att Kungl. Maj :t med stöd av 1 § andra stycket allmänna förfogandelagen

förordnar, att 2—5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden

den 1 juli 1952—den 30 juni 1953.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Groll.

Mhäng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. AV 8!)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagern den 30 juni 1948 s. 4 i texten