Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret 1953/54 m. m

1953-02-20 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:102, Angående anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret 1953/54 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående anslag till

lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret

1953/54 m. m.; given Stockholms slott den 20

februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar beträffande den jordbruksekonomiska

undersökningens utformning och organisation. Ändringarna avser

främst metodiken och innebär en väsentlig omläggning och förbättring

av denna. I samband därmed anses bokföringsåret från och med år 1954

böra omläggas från tiden 1 juli—30 juni till kalenderår. Vidare föreslås att

ökade resurser skall ställas till lantbruksstyrelsens förfogande i dess egenskap

av centralt organ för ledning av undersökningsverksamheten och bearbetning

av räkenskapsmaterialet. Förutom ökade anslag förordas bland annat,

att till styrelsen skall knytas en särskild nämnd med rådgivande uppgifter.

I anslutning till förslagen äskas till Bidrag till bokföringsverksamheten

inom jordbruket ett reservationsanslag av 520 000 kronor för budgetåret

1953/54.

Slutligen framlägges i propositionen förslag till anslagsäskanden för lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnderna för samma budgetår. Till Lantbruksstyrelsen:

Avlöningar och Omkostnader samt till Lantbruksnämm

derna: Avlöningar och Omkostnader begäres sålunda förslagsanslag å respektive

2 096 000, 285 000, 9 155 000 samt 2 272 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Vtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om

anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret

1953/54 m. m. samt anför därvid.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX ht punkterna 3, 5 och 91) har Kungl.

Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna till Lantbruksstyrelsen:

Avlöningar ett förslagsanslag av 2 060 000 kronor, till Lantbruksstyrelsen:

Omkostnader ett förslagsanslag av 269 000 kronor, till Lantbruksnämnderna:

Avlöningar ett förslagsanslag av 8 665 000 kronor, till Lantbruksnämnderna:

Omkostnader ett förslagsanslag av 2 250 000 kronor och till Bidrag

till bokföringsverksamheten inom jordbruket ett reservationsanslag av

500 000 kronor.

Jag torde nu få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

Genom beslut den 2 februari 1951 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbruksstyrelsen

och statens jordbruksnämnd att gemensamt och efter samråd med

jordbrukets utredningsinstitut utreda frågan om de ändringar i metodiken

för den jordbruksekonomiska undersökningen, som kunde finnas påkallade

med hänsyn särskilt till att undersökningsresultaten avsågs skola användas

för att uppgöra typjordbrukskalkyler.

Med skrivelse den 27 juni 1952 har myndigheterna överlämnat betänkande

angående den jordbruksekonomiska undersökningen (SOU 1952:41). Betänkandet

har utarbetats av en särskild för ändamålet av myndigheterna tillsatt

delegation, som antagit benämningen typjordbrukskommittén.

Sedermera har jordbruksprisutredningen inkommit med en den 9 oktober

1952 dagtecknad skrivelse i ärendet. Skrivelsen har — i likhet med lant
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

bruksstyrelsens och jordbruksnämndens nyssnämnda skrivelse — tryckts i

anslutning till betänkandet.

över betänkandet och de båda omförmälda skrivelserna har, efter remiss,

utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksakademien, jordbrukets forskningsråd,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

skogsstyrelsen, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet Landsbygdens

folk. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet har avgivit

gemensamt utlåtande. Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

har tillika överlämnat yttrande av lärarkollegiet. Vid hushållningssällskapens

förbunds utlåtande fanns fogade yttranden av hushållningssällskapen

i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands samt Västerbottens

län. Slutligen har institutionen för fastighetsteknik vid tekniska högskolan

inkommit med en den 5 januari 1953 dagtecknad skrift i ärendet.

I det följande torde jag till en böx-jan få lämna en sammanfattning av de

hittillsvarande förhållandena på den jordbruksekonomiska undersökningens

område. Därefter övergår jag till att redogöra för kommitténs förslag, lantbruksstyrelsens

och jordbruksnämndens samt jordbruksprisutredningens

skrivelser ävensom remissyttrandena. Till sist torde jag få behandla de olika

anslagsfrågorna.

Hittillsvarande förhållanden.

Syfte. Det primära ändamålet med den jordbruksekonomiska undersökningen

är för närvarande att fa fram en beräkning av lönsa mheten

i lantbruket. Undersökningen har emellertid tjänat även andra

syften. I första hand har sålunda lantbrukarna erhållit en redogörelse för

den egna gårdens ekonomiska förhållanden under bokföringsåret.

Denna redogörelse har även varit till nytta vid upprättandet av

självdeklarationen. I andra hand har bokföringsmaterialet använts

för allmänna utredningar rörande lantbrukets ekonomiska

förhållanden. Vidare har materialet utnyttjats för vetenskapliga

driftsekonomiska utredningar av olika slag. Undersökningen

har slutligen i stor utsträckning använts inom såväl den högre som lägre

undervisningsverksamheten. Däremot har den endast i ringa

utsträckning utnyttjats direkt i upplysande driftse k ono miskt

syfte för den enskilde jordbrukaren.

Bokföringssystem m. m. Det i bokföringsverksamheten tillämpade systemet

har varit i princip oförändrat ända sedan år 1915. Ännu gäller, att i boksluten

skall göras en uppdelning mellan jordbruk, skogsbruk, körförtjänster,

hushållet och annan verksamhet. Bokföringen skall omfatta förandet av

inventarium, dagbok, hushålls journal, arbetsjournal samt anteckningar ro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

rande tekniskt driftsresultat, egendomarnas driftsförhållanden o. d. Vid

uppgörandet av bokslutet tas sikte på att beräkna jordbrukets bruttoavkastning,

driftkostnader samt nettoavkastning enligt grunder och definitioner,

vilka såsom nyss nämnts i stort sett kvarstår oföi''ändrade från år 1915. Stor

vikt fästes emellertid numera vid att framräkna familjens totala skuldfria

inkomst från olika förvärvskällor samt den s. k. nettoinkomsten. Bokföringsåret

omfattar tiden den 1 juli—den 30 juni.

Organisationen. Den organiserade bokföringsverksamheten har vuxit fram

under ledning av hushållningssällskap, bokföringsföreningar och särskilt

den inom Sveriges lantbrulcsförbund inrättade driftsbyrån med dess filialkontor

i olika delar av landet. Dessa lokala organisationer handhar alltjämt

ledningen av den lokala bokföringsverksamheten.

De insamlar sålunda primärmaterialet och utför boksluten såsom en konsulterande

verksamhet, som dock är i ganska stor utsträckning statsunderstödd.

Vidare upprättar de sammandrag av boksluten för statistisk bearbetning.

Mellan hushållningssällskapen och lantbruksförbundets bokföringskontor

äger ett nära samarbete rum. I vissa län, framför allt i Norrland,

insamlar sålunda sällskapen materialet, medan nämnda kontor utför boksluten.

Numera ombesörjer endast sällskapen i Göteborgs och Bohus samt

Gävleborgs län själva både materialinsamlingen och boksluten. Av de bokföringsföreningar,

som ännu finns, lämnar fem material till den jordbruksekonomiska

undersökningen.

Den centrala ledningen av bokföringsverksamheten

utövas av lantbruksstyrelsen. Denna ledning bestod emellertid tidigare

huvudsakligen i att en av styrelsen utsedd ledare för bearbetningen utfärdade

de instruktioner och föreskrifter, som ansågs erforderliga för att erhålla

ett enhetligt material. Sedermera har styrelsens deltagande blivit mera

aktivt, särskilt såvitt angår uttagningen av gårdarna. Vidare har styrelsen

ordnat särskilda instruktionskurser för personal, som arbetar med insamlingen

av primärmaterialet och upprättar boksluten.

Den statistiska bearbetningen av bokföringsmaterialet

har på lantbruksstyrelsens uppdrag verkställts av professorn L. Nanneson,

som till och med år 1946 var innehavare av professuren i lantbruksekonomi

vid lantbrukshögskolan och föreståndare för dennas ekonomiska institution.

Med anledning härav har bearbetningen under senare tid verkställts

i anslutning till nämnda institution. Även sedan befattningen som föreståndare

för institutionen icke längre varit förenad med ledningen av den jordbruksekonomiska

undersökningen, har bearbetningen till och med bokföringsåret

1949/50 skett på detta sätt. Från och med bokföringsåret 1950/51

ombesörjes bearbetningen emellertid direkt av lantbruksstyrelsen, varvid

arbetet dock alltjämt utföres i lokaler vid högskolan. I verksamheten har

varit sysselsatt en personal om en assistent samt fyra å fem skriv- och läknebiträden.

Resultaten från bearbetningen har från och med bokföringsåret

1914/15 publicerats i lantbruksstyrelsens meddelanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

5

Ekonomiskt stöd. Från år 1911 har statsmakterna lämnat ekonomiskt stöd

åt bokföringsverksamheten. Stödet avsåg först endast att täcka viss del av

kostnaderna för verkställda bokslut. Från och med år 1915 infördes emellertid

möjlighet att erhålla statsbidrag även för upprättandet av räkenskapsutdrag

från boksluten samt för statistisk bearbetning av materialet.

Det statliga bidraget har efter hand ökats; framför allt skedde en betydande

höjning år 1939/40. För budgetåret 1951/52 anvisades 464 700 kronor

för ändamålet. Innevarande budgetår har upptagits ett anslag å 300 000

kronor. Vid beräkning av anslaget har förutsatts, att en reservation å bortåt

175 000 kronor skulle föreligga vid ingången av budgetåret. De totala

kostnaderna för innevarande budgetår beräknas emellertid komma att uppgå

till cirka 655 000 kronor. De närmare bestämmelserna i fråga om de olika

bidrag, vilka kan utgå, återfinns i kungörelserna nr 221/1939 och nr 303/

1949.

A. Kommitténs förslag.

Bokföringsverksamhetens syfte. Kommittén framhåller, att den jordbruksekonomiska

undersökningen i sin nuvarande utformning företer väsentliga

brister med hänsyn till den senare tidens utveckling inom lantbruksekonomi

och allmän företagsekonomi. I första hand har kommittén uppmärksammat

önskvärdheten av att kunna använda undersökningen för flera syften.

Detta önskemål är ej tillräckligt tillgodosett för närvarande.

Enligt kommittén bör undersökningen jämväl i fortsättningen utformas

så, att en lönsamhetsberäkning kan genomföras. Denna bör resultera

i en fördelning på olika driftsgrenar (jordbruk, skogsbruk och övriga

förvärvskällor). Däremot har de olika produktionsgrenarnas lönsamhet

mindre intresse i detta sammanhang. Vid redovisning av resultaten bör

sammanställningar göras för olika områden och storleksklasser. Med utgångspunkt

från 1947 års riksdagsbeslut angående jordbrukspolitikens

framtida utformning bör undersökningen vidare ske så, att den direkt kan

ligga till grund för prispolitiska beräkningar. Undersökningens

nuvarande uppgift att ge en redogörelse för den egna gårdens ekonomiska

förhållanden och tjäna som ledning vid upprättandet

av vederbörande lantbrukares sj älv deklaration bör bibehållas.

Likaså finner kommittén, att bokföringsmaterialet även i fortsättningen

kommer att behöva användas för allmänna utredningar rörande

lantbrukets ekonomiska förhållanden. Slutligen anses undersökningen

böra lämna material för vetenskaplig forskning, för den statligt

understödda rationaliseringsverksamheten samt för upplysningsverksamhet

på det driftsekonomiska området.

Bokföringssystem m. m. Kommittén sammanfattar under följande huvudpunkter

de brister, som enligt dess mening föreligger beträffande det hittills

tillämpade bokföringssystemet och därmed sammanhängande spörsmål.

1. Representativiteten är trots senare års utökning av antalet brukningsdelar

icke tillfredsställande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

2. De ekonomiska begrepp som användes är, liksom terminologien, ålderdomliga

och på åtskilliga punkter mindre konsekventa.

3. Kvantitetsredovisningen är alltför ofullständig på både intäkts- och

kostnadssidan. Detta gäller såväl arbete som material och produkter och är

ett av de mest vägande hindren för att den jordbruksekonomiska undersökningen

i nuvarande skick skall kunna läggas till grund för prispolitiska

kalkyler och driftsekonomiska undersökningar.

4. Enhetliga, fasta principer för primärmaterialets insamling har icke

förelegat. Uppgifterna har icke heller specificerats så fullständigt, som härvidlag

är önskvärt för en vidare bearbetning.

5. Värderingen av olika tillgångar göres icke efter enhetliga, moderna

principer.

6. Beräkningen av kalkylmässiga avskrivningar är alltför schematisk och

icke alltid i enlighet med företagsekonomiska principer.

7. Räntekostnadsberäkningen är ofullständig och alltför schematisk.

8. Tillräckligt klar åtskillnad göres icke mellan olika driftsgrenar.

9. En mera fullständig driftsbokföring finns endast för större egendomar.

10. I skogsbokföringen finns inga uppgifter om tillväxt eller virkestillgång.

Med utgångspunkt från dessa brister anser sig kommittén böra föreslå en

betydande omläggning av den nuvarande ordningen.

Kommittén föreslår sålunda, att man i fortsättningen skall arbeta med

två bokföringssystem. Det ena (L-bokföring) bör främst syfta till

en allmän lönsamhetsberäkning samt vara så utformat, att det kan lämna

material för typjordbrukskalkyler. Det andra (D-bokföring) skall ge en mera

ingående analys av de ekonomiska förhållandena för driftsekonomiska syften

(forskning och upplysningsverksamhet) men bör även tjäna som kontroll

av vissa uppgifter i L-bokföringen. Det förstnämnda bokföringssystemet

bör genomföras vid samtliga egendomar, som deltager i den jordbruksekonomiska

undersökningen. Vid ett begränsat antal av dessa bör dessutom

den utvidgade driftsbokföringen införas.

Av flera skäl anser kommittén, att bokförin g sperioden bör omläggas.

Framför allt är det angeläget att anpassa densamma till deklarationsperioden.

Endast härigenom torde det enligt kommitténs mening vara möjligt

att få lantbrukarna så intresserade av undersökningen i fortsättningen,

att man kan få fram ett ur representativitetssynpunkt någorlunda tillfredsställande

underlag. Med hänsyn härtill föreslås, att bokslutet skall läggas

per den 31 december.

Vad beträffar den närmare utformningen av redovisningssystemet

och kalkylprinciperna uttalar kommittén att det med de

syften, som undersökningen i fortsättningen skall tjäna, kräves en betydande

utvidgning av räkenskaperna samt en noggrann kontroll av de insamlade

uppgifternas tillförlitlighet. För att kunna upprätta typjordbrukskalkyler är

det sålunda nödvändigt att genomföra en långt gående kvantitetsredovisning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

7

och därvid insamla uppgifter om produktionens storlek, förbrukningen av

olika varor och tjänster samt om de arbetsprestationer, som gjorts i lantbruket

av såväl lejd arbetskraft som lantbrukarfamiljens medlemmar. I fråga

om arbetsredovisningen är det nödvändigt, att vissa dagliga anteckningar

föres rörande arbetstiden för den på gården sysselsatta arbetskraften. Dessutom

bör en fördelning göras veckovis på skilda driftsgrenar och hjälpkostnadsställen.

Kalkylberäkningen i övrigt bör anpassas efter moderna företagsekonomiska

principer. Detta gäller särskilt beräkningen av kostnaderna

för avskrivning och underhåll samt räntor. För detta ändamål kräves en

inventering av byggnads- och maskinbeståndets storlek och utseende, vilken

sedan kan ligga till grund för en värdering.

Vid samtliga de i den jordbruksekonomiska undersökningen deltagande

gårdarna bör enligt kommittén även uppläggas en särskild s k o g s b okför

i n g, grundad på en taxering av tillväxtens storlek. Denna taxering

förutsättes skola äga rum i samarbete med skogsvårdsstyrelsernas personal.

I fråga om den föreslagna utvidgade driftsbokföringen vid

ett antal egendomar anför kommittén, att denna bör göras så fullständig, att

den redovisar totala intäkter samt direkta kostnader på de olika produktionsgrenarna.

Kommittén finner det däremot icke nödvändigt, att en fördelning

av de gemensamma kostnaderna genomföres. De bör i stället sammanföras

till hjälpkostnadsställen, så att en riktig uppfattning om deras totala

storlek kan erhållas. Detta driftsbokslut förutsätter en mycket omfattande

redovisning av arbetsförbrukningen och även att den s. k. inre omsättningen

redovisas.

Slutligen anför kommittén rörande bearbetningen av bokför

i n g s u p p g i f t er n a, att den föreslagna utvidgningen av räkenskaperna

samt av antalet gårdar även kräver en utvidgning av det bearbetande organets

kapacitet. Det anses angeläget, att detta organ i större omfattning än

tidigare kontrollerar de inkommande uppgifterna. En viss förenkling av bearbetningen

torde dock kunna åstadkommas genom att upplägga en del av

materialet på särskilda kort. Enligt kommittén är det icke heller nödvändigt

att publicera hela det material, som inkommer från den jordbruksekonomiska

undersökningen. Intresset bör således främst inriktas på att för skilda

storleksklasser och produktionsområden redovisa uppgifter om tekniskt produktionsresultat,

intäkter och kostnader, investerat kapital samt lönsamhet.

Däremot är det icke nödvändigt att medtaga uppgifter för enskilda gårdar

och icke heller att fortlöpande analysera de faktorer, som inverkar på lönsamheten.

Genom en sådan begränsning av redogörelsen bör det bli möjligt

att framlägga den i tryck ganska snart efter bokslutet.

Bokföringsverksamhetens lokala organisation. Kommitténs förslag på denna

punkt innebär i huvudsak följande.

Kommittén framhåller, att förhållandena för närvarande icke är tillfredsställande

i vad gäller att förmedla erfarenhetsrön och forskningsresultat på

det jordbruksekonomiska området. Upplysningsverksamheten på jordbrukets

område, vilken handhas av hushållningssällskapen, är för specialiserad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Hos sällskapen finns nu, såvitt angår det egentliga jordbruket, konsulenter

för växtodling, husdj ursskötsel och maskinanvändning. Dessa bedriver

var och en inom sitt område upplysningsverksamhet rörande jordbrukets

teknik. Självfallet söker de därvid i viss mån sätta in sin produktionsgren

eller sina produktionsmedel i dess rätta ekonomiska sammanhang. Specialiserade

som de är saknar de emellertid den överblick över jordbruksdriften i

dess helhet, som är nödvändig för att en fruktbärande upplysning i fråga om

jordbruksdriftens rätta anpassning samt om åtgärder till förbättrad ekonomi

för jordbruket i dess helhet skall kunna bedrivas. Med den uppläggning, som

agronomutbildningen och konsulentverksamheten har i Sverige, d. v. s. specialisering

på vissa begränsade ämnesområden, är det naturligt att — såsom

även lantbruksstyrelsen och dåvarande statens livsmedelskommission föreslog

i en år 1949 framlagd utredning angående bokföringsverksamheten

inom jordbruket — särskilda ekonomikonsulenter tillsättes. Därvid är det

av arbetstekniska och andra skäl lämpligt att sammankoppla konsulentverksamheten

på det lantbruksekonomiska området med bokföringsverksamheten.

Vad förläggningen av denna verksamhet beträffar, torde det i huvudsak

endast finnas två alternativ att välja på, nämligen Sveriges lantbruksförbunds

bokföringskontor och hushållningssällskapen. Med hänsyn till att

bokföringsverksamheten i fortsättningen enligt kommitténs mening bör samordnas

med den driftsekonomiska rådgivningen samt kombineras med insamling

av uppgifter för prispolitiska syften, anser kommittén, att det lokala

ansvaret bör åvila sällskapen.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att inom sällskapen skall upprättas

särskilda bokföringsbyråer. Dessa bör ha hand om insamlingen av primärmaterialet

för den jordbruksekonomiska undersökningen, den allmänna bokföringsverksamheten,

skatterådgivningen samt upplysningsverksamheten i

lantbruksekonomiska frågor. Principiellt bör eftersträvas, att en sådan byrå

upprättas inom varje sällskap. Kommittén anser emellertid, att det icke är

praktiskt möjligt att bygga upp denna verksamhet på en gång och föreslår

därför, att inrättandet av ekonomikonsulentbefattningar och överförandet

av den jordbruksekonomiska undersökningens materialinsamling till sällskapen

skall ske successivt, förslagsvis under en femårsperiod. Omläggningen

bör påbörjas år 1953.

I fråga om bokföringsbyråernas organisation föreslår kommittén, att en

ekonomikonsulent skall anställas som föreståndare och närmast ansvarig

för sällskapets undervisnings- och upplysningsverksamhet på det lantbruksekonomiska

området. Konsulenten bör i lönehänseende jämställas med övriga

konsulenter, vilka är placerade i lönegrad Ca 26. Förutom föreståndaren

torde vissa medhjälpare erfordras för fullgörandet av byråns arbetsuppgifter.

Delvis är behovet av denna arbetsstyrka beroende på omfattningen

av den bokförings- och skatterådgivningsverksamhet, byrån kommer att få.

Ifrågavarande personal anses emellertid icke böra uppföras i sällskapens

personalförteckningar utan anställas direkt för bokföringsverksamheten och

avlönas med de inkomster, som byråerna erhåller av denna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

9

Bokföringsverksamhetens centrala ledning samt bearbetningen av bokföringsmaterialet.

Vad först angår den centrala ledningen framhåller kommittén

inledningsvis, att de statliga bidrag, som bokföringsverksamheten på

jordbrukets område sedan länge åtnjutit, varit förbundna med villkoret att

statsmakterna skall ha möjlighet till viss insyn i och ledning av denna verksamhet.

Denna insyn och ledning har alltsedan begynnelsen hafts om hand

av lantbruksstyrelsen, som även verkställt utbetalningen av de statliga bidragen.

Den direkta ledningen av bokföringskontorens verksamhet har däremot

utövats av lantbruksförbundets driftsbyrå. Då emellertid kommittén

nu ansett, att den lokala bokföringsverksamheten bör åvila hushållningssällskapen

genom särskilda ekonomikonsulenter och då lantbruksstyrelsen har

det centrala överinseendet över sällskapen, finner kommittén det naturligt,

att styrelsen även skall utöva den centrala ledningen av verksamheten och

den lantbruksekonomiska upplysning, som föreslagits skola omhänderhas av

särskilda ekonomikonsulenter. Eftersom detta innebär, att lantbruksförbundets

driftsbyrå icke kommer att utöva någon fackmässig tillsyn över konsulenternas

verksamhet, är det enligt kommittén nödvändigt, att styrelsen i

fortsättningen själv tar hand om denna tillsyn. Dess uppgift som centralorgan

bör således icke som för närvarande inskränka sig till en allmän övervakning

och till att utbetala bidrag. Enligt kommitténs uppfattning kan nämligen

särskilt bokföringsverksamheten icke utföras tillfredsställande utan att

den centrala ledningen ständigt lämnar sakkunnig hjälp och tillsyn i det

praktiska arbetet. I detta sammanhang fäster kommittén vidare uppmärksamheten

på behovet av utbildning av personalen på sällskapens bokföringsbyråer.

Likaså understryker kommittén önskvärdheten av att den kvalificerade

arbetskraften genom fortbildningskurser beredes möjlighet att följa

utvecklingen på bokföringens och lantbruksekonomiens områden.

Beträffande bearbetningen av bokföringsmaterialet erinrar kommittén om

att detta arbete under senare år på uppdrag av lantbruksstyrelsen utförts i

anslutning till lantbrukshögskolans ekonomiska institution. Från och med

bokföringsåret 1950/51 har bearbetningen omhänderhafts direkt av lantbruksstyrelsen,

ehuru arbetet fortfarande utförts i högskolans lokaler.

Kommittén framhåller nu, att en utvidgning av bokföringsverksamheten

i enlighet med dess förslag ovillkorligen kommer att kräva en väsentlig utökning

av det bearbetande organets resurser. På detta organ skall sålunda

i första hand ankomma att utöva sådan fackmässig tillsyn över den lokala

bokföringsverksamheten, att denna upplägges och genomföres enhetligt efter

de av kommittén föreslagna grunderna. Det bearbetande organet bör dessutom

stå ekonomikonsulenterna till tjänst i frågor, som berör lantbruksekonomi,

bokföring, beskattning och allmän kontorsorganisation. Kommittén

understryker särskilt angelägenheten av att organet ägnar stort intresse åt

hithörande spörsmål. Det bör även granska och sammanställa de samlade

räkenskapsutdragen på sådant sätt, att materialet blir användbart för vidare

analyser och kalkyler. Kommittén finner vidare lämpligt, att detta organ

årligen gör en sammanställning av bokföringsmaterialet till belysning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

lantbrukets lönsamhet och att det i män av tid utför skilda driftsekonomiska

analyser, vilka framför allt bör tjäna såsom ledning för ekonomikonsulenterna

i deras upplysningsverksamhet. Ifrågavarande organ bör slutligen

ha ansvaret för att resultaten av verksamheten på lämpligt sätt bringas

till allmän kännedom.

Med hänsyn till arten av nu angivna arbetsuppgifter har kommittén framför

allt diskuterat fyra olika alternativ för det bearbetande organets förläggning,

nämligen till jordbruksnämnden, jordbrukets utredningsinstitut,

lantbrukshögskolans ekonomiska institution och lantbruksstyrelsen.

Vad först angår jordbruksnämnden framhåller kommittén, att materialet

från den jordbruksekonomiska undersökningen i fortsättningen i större utsträckning

än hittills torde komma att användas för prispolitiska kalkyler.

Med hänsyn härtill kommer nämnden att få ett stort intresse av denna undersökning.

Det kan då synas naturligt, att bearbetningen under sådana förhållanden

sker hos nämnden i anslutning till dennas kalkylarbete för prispolitiska

syften. Denna tanke torde ha föresvävat jordbruksutskottet i dess

utlåtande över motionerna I: 107 och II: 139 till 1951 års riksdag. Utskottet

anförde däri, att enligt dess mening såväl praktiska motiv som kostnadsskäl

talade för att en undersökning borde företagas i fråga om möjligheterna

att förlägga bearbetningen av bokföringsmaterialet i anslutning till nämndens

kalkylarbete. Typjordbrukskommittén har övervägt detta uttalande och

funnit, att en viss kostnadsbesparing därigenom troligen skulle kunna bli

möjlig. Denna torde dock bli ganska ringa.

Emellertid bör enligt kommittén i detta sammanhang uppmärksammas

åtskilliga andra faktorer. Till en början är sålunda att märka, att den jordbruksekonomiska

undersökningen avser att tjäna såväl driftsekonomiska

som prispolitiska syften. Då de förra frågorna bör tillmätas stor vikt i diskussionerna

rörande denna undersökning, finner kommittén det knappast

rationellt att förlägga bearbetningen och ansvaret för undersökningen till

ett organ, som huvudsakligen har att syssla med prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område. Vidare har jordbruksnämnden ej den kontakt med hushållningssällskapen,

som enligt vad förut framhållits bör finnas mellan

dessa och den bearbetande institutionen. Kommittén anser därför, att bearbetningen

av undersökningen icke bör förläggas till nämnden. Denna bör

dock äga möjlighet till insyn i sagda arbete ävensom erhålla material för

upprättande av typjordbrukskalkyler och andra undersökningar i samband

med den prisreglerande verksamheten. Enligt kommitténs mening kan dock

nämndens önskemål härutinnan infrias lika tillfredsställande, om bearbetningen

är förlagd till ett annat organ som om den utföres hos nämnden.

Såsom skäl för att förlägga bearbetningen till jordbrukets utredningsinstitut

kan anföras, att institutet liksom jordbruksnämnden torde ha intresse

av det material, som undersökningen skall lämna till typjordbrukskalkylerna.

Dessutom synes institutet ha behov av räkenskapsmaterialet för

driftsekonomiska undersökningar. Liksom nämnden har dock institutet

ingen närmare kontakt med hushållningssällskapen. Kommittén anser det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

11

därför icke heller lämpligt, att institutet övertager ifrågavarande bearbetning.

Däremot bör institutet ha möjlighet att från undersökningen erhålla

material såväl för typjordbrukskalkyler som för driftsekonomiska undersökningar.

Beträffande lantbrukshögskolan anföres, att dess ekonomiska institution

torde ha intresse av en nära kontakt med bokföringsverksamheten med

hänsyn till räkenskapsmaterialets betydelse för den vetenskapliga forskningen

och undervisningen på lantbruksekonomiens område. Att förlägga

bearbetningen till institutionen möter dock åtskiliiga betänkligheter. Institutionen

torde sålunda ha ringa intresse för den del av den jordbruksekonomiska

undersökningen, som berör typjordbrukskalkylerna. Vidare föreligger

icke heller här någon kontakt med hushållningssällskapen. Följden blir

dessutom, att innehavaren av professuren i lantbruksekonomi kommer att

belastas med betydande uppgifter, som delvis är av annan natur än dem,

som normalt ankommer på honom och vilkas handläggning torde komma

att i icke obetydlig utsträckning inkräkta på hans egentliga arbetsuppgifter.

Kommittén avvisar därför även detta alternativ.

Vad slutligen angår lantbruksstyrelsen framhåller kommittén, att denna

myndighet är självskriven, då det gäller kontakten med hushållningssällskapen,

samt erinrar om att detta förhållande varit anledningen till förslaget

om att dit förlägga den centrala ledningen av bokföringsverksamheten.

Enligt kommittén ligger det därför nära till hands att förlägga även bearbetningen

av materialet dit. Styrelsen tager icke heller någon del i jordbrukets

prisförhandlingar. Vidare har styrelsen ett stort intresse av bokföringsmaterialet

för sin rationaliseringsverksamhet. För denna krävs nämligen

bland annat tillgång till de uppgifter, som framkommer i driftsboksluten.

Kommittén framhåller i anslutning härtill, att bristen på sådant material

varit mycket framträdande och att särskilda undersökningar igångsatts av

styrelsen i samarbete med, bland andra, jordbrukets utredningsinstitut för

att få fram ett för driftsekonomiska syften användbart material.

Kommittén har slutligen stannat för att bearbetningen av bokföringsmaterialet

bör ske hos lantbruksstyrelsen. Då emellertid styrelsens nuvarande

organisation icke torde medge detta, har kommittén diskuterat möjligheterna

att inom styrelsen inrätta en särskild byrå för ändamålet. Enligt

kommitténs mening är det dock icke lämpligt att redan nu ge det bearbetande

organet en så fast organisation. I stället föreslås, att bearbetningen

skall förläggas till en särskild bokföringsinstitution inom styrelsen och att

till denna institution skall knytas en nämnd, i vilken de intressen, som i

större utsträckning beröres av verksamheten, skall vara företrädda.

Ledningen av sålunda föreslagna bokföringsinstitution inom

lantbruksstyrelsen bör enligt kommittén anförtros åt en särskild

föreståndare. Denne bör besitta ingående kunskaper i lantbruksekonomi,

iantbruksbokföring och statistik. Han bör vidare äga förutsättningar att utöva

överinseende över den lokala bokföringsverksamheten samt kunna lämna

ekonomikonsulenterna råd i driftsekonomiska frågor och skatteproblem. Då

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

det torde vara nödvändigt, att föreståndaren erhåller relativt förmånliga lönevillkor,

anser kommittén att en placering i lönegrad Cp 13 i statens allmänna

avlöningsreglemente är motiverad. För att föreståndaren i önskvärd omfattning

skall kunna ägna sig åt de uppgifter, som sammanhänger med institutionens

ledning och utförandet av specialutredningar, finner kommittén det

vidare ofrånkomligt, att till institutionen knyts ytterligare två mera kvalificerade

befattningshavare. Den ene av dessa bör, bland annat, medverka vid

den statistiska sammanställningen och bearbetningen av materialet och sålunda

äga goda insikter i statistik. Den andre bör kunna utöva ledningen av

granskningen utav bokföringsmaterialet samt biträda vid överinseendet av

den lokala bokföringsverksamheten och därigenom avlasta föreståndaren

vissa arbetsuppgifter. Då det är önskvärt, att ifrågavarande personer äger

erfarenhet inom institutionens verksamhetsområde samt att de stannar kvar

i befattningarna under ej alltför kort tid, bör löneställningen vara relativt

förmånlig. Kommittén anser därför, att befattningarna bör placeras i lönegrad

29. Till en början bör de dock vara extra ordinarie.

Kommittén framhåller härefter, att bearbetningen av det inkomna bokföringsmaterialet

hittills skett med anlitande av uteslutande manuell arbetskraft.

Karaktären av materialet torde medföra, att man även framdeles i

huvudsak blir hänvisad härtill. Kommittén finner det på grund härav angeläget,

att en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång inrättas å byrån.

Innehavaren av denna tjänst bör ha agronomutbildning.

Utvidgningen av bokföringsmaterialets omfattning kräver emellertid enligt

kommittén även en utökning av den med materialet sysselsatta biträdespersonalen.

Med ledning av hittillsvarande erfarenhet bedömer kommittén,

att den avsedda utvidgningen av verksamheten gör en utökning av ifrågavarande

personal nödvändig från för närvarande fyra ä fem till sammanlagt

sex personer. Med hänsyn till den omfattning, verksamheten vid institutionen

kommer att erhålla, synes det vidare nödvändigt, att en befattning

såsom kontorist i lönegrad 13 inrättas. Beträffande övrig biträdespersonal

bör tillämpas bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för ickeordinarie

biträden för skriv- och kontorsgöromål i statens tjänst.

I fråga om förut omförmälda n ä in n d föreslås, att denna skall bestå av

representanter för statsmakterna, det praktiska lantbruket, den lantbruksekonomiska

forskningen och den ekonomiska forskningen i allmänhet. Ledamöterna

i nämnden bör utses av Kungl. Maj :t, varvid lantbruksstyrelsen,

jordbruksnämnden, lantbrukshögskolan, konjunkturinstitutet och jordbrukets

utredningsinstitut bör ingå med vardera en ledamot. Kommittén förutsätter,

att ifrågavarande representanter skall vara experter i frågor, som

berör ekonomi och statistik. Nämnden bör avgiva yttranden och förslag rörande

bokföringens omfattning och uppläggning samt materialets bearbetning.

Den bör även höras beträffande tillsättandet av den kvalificerade personalen

samt i anslagsfrågor. Nämnden bör sammanträda, då ordföranden

eller annan ledamot så påfordrar. Vid sammanträdena bör slutligen föras

protokoll, i vilka från nämndens majoritet avvikande meningar jämväl antecknas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

13

Vad angår bokfö ringsinstitutionens förläggning erinrar

kommittén om att lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission

i sin förut omnämnda utredning föreslog en förläggning till lantbrukshögskolan,

där lokaler fortfarande finns disponibla för ändamålet. Kommittén

anför, att vissa skäl talar för en sådan lösning. Framför allt skulle därigenom

möjliggöras en intim kontakt med företrädarna för de ekonomiska och tekniska

institutionerna vid högskolan. En dylik kontakt synes vara av stor

betydelse för bokföringsverksamheten och räkenskapsundersökningarnas genomförande

men skulle givetvis även vara värdefull för särskilt de ekonomiska

institutionernas del. Kommittén anser emellertid att de organ, som

främst behöver utnyttja den jordbruksekonomiska undersökningens material,

lättare kan få del av detta, därest den bearbetande institutionen förlägges

till Stockholm. Vidare kan en bättre kontakt i så fall upprätthållas

med lantbruksstyrelsen. Sistnämnda förhållanden motiverar enligt kommitténs

mening, att bokföringsinstitutionen förlägges till Stockholm, så snart

lokaler kan anskaffas där.

Kostnadsberäkningar. Kommittén beräknar, att den jordbruksekonomiska

undersökningen efter omläggningen skall komma att kosta tillhopa 1 134 100

kronor under det första året, varav 974 300 kronor hänför sig till bokföringsverksamheten

och 159 800 kronor till bearbetningen. Därtill kommer kostnader

för främjandet av bokföringsverksamheten vid mindre jordbruk. För

budgetåret 1952/53 har 46 000 kronor beräknats för sistnämnda ändamål. Vid

fullt utbyggd organisation beräknar kommittén kostnaderna för undersökningen

till 1 265 400 kronor, varav 1 120 600 kronor faller på bokföringsverksamheten

och 144 800 kronor på det bearbetande organet. I förhållande

till det belopp, som undersökningen beräknas kosta 1952/53 i sin nuvarande

utformning, eller ungefär 610 000 kronor, innebär den föreslagna omläggningen

sålunda en avsevärd fördyring. Enligt kommittén beror detta delvis

på att den nuvarande ordningen måste betraktas såsom ett mindre tillfredsställande

provisorium, särskilt när det gäller bearbetningen. Den utvidgade

kvantitetsrcdovisning, som kräves för typjordbrukskalkylerna, ökar vidare

kostnaderna väsentligt. Merkostnaden för detta ändamål uppskattas till cirka

334 000 kronor. För den utvidgning, som föreslagits för den driftsekonomiska

rådgivningen samt materialinsamlingen för driftsekonomiska syften, beräknas

merkostnaden uppgå till cirka 220 000 kronor. Den övriga kostnadsökningen

på cirka 100 000 kronor anser kommittén kunna betraktas såsom

ofrånkomlig även vid nuvarande organisationsform, om undersökningen skall

lämna ett tillförlitligt och för avsedda syften användbart material. Vid jämförelse

mellan nuvarande kostnader och kostnaderna för den av kommittén

föreslagna organisationen bör sålunda strängt taget ett belopp av (610 000

100 000 —) 710 000 kronor jämföras med nyssnämnda summa å 1 265 400

kronor. Den faktiska kostnadsökningen blir då cirka 555 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiingl. Maj.ts proposition nr 102.

B. Lantbruksstyrelsens och jordbruksnämndens skrivelse.

I sin förut nämnda skrivelse anför lantbruksstyrelsen och jordbruksnämmden,

att kommitténs betänkande enligt deras mening klart visar, att den nuvarande

jordbruksekonomiska undersökningen i metodiskt hänseende är

behäftad med åtskilliga brister. Myndigheterna anser därför en genomgripande

omläggning vara påkallad, särskilt om det räkenskapsresultat, som

erhålles vid undersökningen, skall kunna läggas till grund för sådana typjordbrukskalkyler,

som avses i 1947 års riksdagsbeslut. Likaså ansluter sig

myndigheterna i sådant fall till vad kommittén anfört om att den lokala organisationen

av undersökningen bör ändras så, att undersökningen lokalt

uppdrages åt hushållningssällskapen och att dessa för ändamålet erhåller

ett antal särskilda ekonomikonsulenttjänster.

Enligt myndigheternas uppfattning är det tydligt, att ett genomförande av

kommitténs förslag — även vid sidan av det värde den jordbruksekonomiska

undersökningen skulle ha som underlag för typjordbrukskalkyler — skulle

innebära fördelar i åtskilliga avseenden. Bland annat skulle, såsom kommittén

framhållit, möjligheterna till forskning på det jordbruksekonomiska

området förbättras. Vidare skulle sällskapens möjligheter att bedriva driftsekonomisk

upplysnings- och rådgivningsverksamhet avsevärt utökas. Samtidigt

som genomförandet av förslaget sålunda skulle medföra fördelar i skilda

hänseenden, blir kostnadsökningen i samband därmed ganska betydande.

Myndigheterna påpekar, att ökningen kommer att bli något större än den

kommittén beräknat, därest hänsyn även tages till de kostnader, som blir

förenade med skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid inventering av skogstillgångar

m. in. Därest prisregleringen avses skola ske med ledning av typjordbrukskalkyler,

torde det dock knappast vara möjligt att skaffa erforderligt

material till dessa för en lägre kostnad än den, genomförandet av

kommitténs förslag skulle draga. Under angivna förutsättning har myndigheterna

i princip intet att invända mot förslaget.

Emellertid kommer jordbruksprisutredningen under sitt arbete även att

behandla spörsmålet om typjordbrukskalkylernas betydelse för den framtida

prisregleringen. Med hänsyn härtill anser myndigheterna, att ställningstagandet

till frågan om den av typjordbrukskommittén föreslagna ändringen

av den lokala organisationen för den jordbruksekonomiska undersökningen

bör anstå tills nämnda utredning fattat ståndpunkt till det fortsatta prisregleringssystemet

och typjordbrukskalkylernas betydelse i detta sammanhang

preciserats. För sin del framhåller lantbruksstyrelsen på dienna punkt

att frågan om att inrätta särskilda ekonomikonsulenttjänster hos hushållningssällskapen

i viss mån kommer i ett annat läge, därest prisregleringen ej

skall ske med ledning av typjordbrukskalkyler och den jordbruksekonomiska

undersökningen sålunda får en mera begränsad omfattning. Nämnda

spörsmål bör i så fall prövas vid en avvägning mellan olika föreliggande önskemål

om förstärkning av sällskapens personal med hänsyn till sällskapens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i02.

15

egna arbetsuppgifter. Därvid är det enligt lantbruksstyrelsens uppfattning

antagligt, att vissa andra behov kommer att bedömas såsom mera angelägna.

Myndigheterna framhåller härefter, att det — även om kommitténs förslag

beträffande undersökningens lokala organisation tills vidare ej kommer

att genomföras — är önskvärt, att man snarast inom ett begränsat område

försöksvis genomför en omläggning av metodiken i överensstämmelse med

kommitténs förslag. Vidtages en sådan omläggning i förslagsvis Östergötland,

kan årskostnaden härför beräknas uppgå till omkring 30 000 kronor.

Denna kostnad är enligt myndigheternas uppfattning obetydlig i jämförelse

med de värdefulla erfarenheter, som kan vinnas genom en sådan försöksverksamhet.

Enligt myndigheterna är emellertid en förstärkning av undersökningens

centrala organisation ofrånkomlig, oberoende av hur spörsmålen om metodiken

och den lokala organisationen löses. Beträffande den centrala ledningen

och bearbetningen ansluter myndigheterna sig till kommitténs förslag i

ämnet. Lantbruksstyrelsen finner dock, att tillräckliga skäl ej föreligger för

att föreståndaren för den ifrågasatta bokföringsinstitutionen skall — i motsats

till nu befintliga byråchefer inom styrelsen — placeras å löneplan 2. Styrelsen

anser i stället, att föreståndaren bör ha byråchefs tjänsteställning och

placeras i lönegrad Ce 37. Storleken av den övriga personalen förutsättes bli

beroende på utformningen av den jordbruksekonomiska undersökningen. Såväl

lantbruksstyrelsen som jordbruksnämnden anser dock, att det under alla

förhållanden torde vara nödvändigt, att å institutionen finnes en befattningshavare

i 29 lönegraden samt en amanuens.

I fråga om sammansättningen av den nämnd, som enligt kommitténs förslag

skall vara knuten till den centrala institutionen, uttalar myndigheterna,

att även hushållningssällskapen lämpligen bör erhålla en representant i

denna.

I skrivelsen anmäles slutligen, att vid lantbruksstyrelsens handläggning

av ärendet ledamoten av styrelsen, lantbrukaren E. A. Sjölander anfört avvikande

mening såtillvida, att han förklarat sig anse att, därest en omläggning

av den jordbruksekonomiska undersökningen skall ske på sätt kommittén

föreslagit, bokföringsarbetet beträffande denna undersökning ävensom

övrig statsunderstödd bokföringsverksamhet inom jordbruket liksom

hittills skall ombesörjas av Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå genom

dess bokföringskontor.

C. Jordbruksprisutredningens skrivelse.

Utredningen framhåller till en början, att den ännu icke kan göra några

uttalanden beträffande det framtida prisregleringssystemet på jordbrukets

område och typjordbrukskalkylernas ställning i detta sammanhang. Då utredningen

emellertid ansett frågan om den jordbruksekonomiska undersökningen

vara av synnerlig vikt, har utredningen funnit sig böra framlägga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

vissa synpunkter och förslag i anledning av kommitténs betänkande. Av vad

utredningen anfört må i förevarande sammanhang återgivas följande.

Utredningen erinrar om att i direktiven för dess arbete bland annat anföres,

att det jordbrukspolitiska program, som stadfästs genom 1947 års

riksdagsbeslut, i stort sett visat sig vara ändamålsenligt. Såsom mål för jordbrukspolitiken

bör sålunda alltjämt uppställas likställighet i inkomst för arbetskraften

inom jordbruket och arbetskraften inom andra näringar. Medlen

att uppnå detta mål bör enligt direktiven även i fortsättningen vara ett

efter förhållandena avpassat prisstöd samt stöd åt jordbrukets inre och yttre

rationalisering. För egen del anser utredningen att, hur än den statliga

prisregleringen närmare utformas, fullföljandet av nyssnämnda målsättning

kräver att statsmakterna ständigt kan följa jordbrukets inkomst- och kostnadsförhållanden

i olika storleksgrupper och områden. Enär en differentierad

kännedom om utvecklingen av jordbrukets lönsamhet främst kan förvärvas

genom den jordbruksekonomiska undersökningen, kommer den information,

som kan erhållas genom en sådan undersökning, under alla förhållanden

att vara av största värde för jordbrukspolitiken. Detta gäller även

om typjordbrukskalkyler ej direkt skall användas som grund för prissättningen.

En genomgående omorganisation av den jordbruksekonomiska undersökningen

är dock enligt utredningens mening nödvändig för att denna

skall lämna ett material, som med tillfredsställande säkerhet kan användas

för nu berörda ändamål. Utredningen finner det därför vara av synnerlig

vikt, att omläggningen av den jordbruksekonomiska undersökningen genomföres

snarast möjligt och att förslag därom framlägges för 1953 års riksdag.

Slutligen föreslår utredningen, att den ifrågasatta ekonomikonsulentorganisationen

till att börja med skall prövas vid förslagsvis fyra hushållningssällskap.

Härvid syftas närmast på sällskapen i Västerbottens, Värmlands,

Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Enligt utredningen bör det dock

ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj ds bemyndigande, på lantbruksstyrelsen

att taga slutlig ställning till detta val. Den sammanlagda kostnaden

för den jordbruksekonomiska undersökningen kommer vid bifall härtill

att uppgå till cirka 1 110 000 kronor om året.

D. Yttrandena.

Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar desamma

utan någon mera väsentlig erinran. Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet

avstyrker emellertid förslagen helt. Vidare riktar statskontoret

åtskilliga anmärkningar mot desamma. Ämbetsverket anser sålunda

förslagen betänkliga med hänsyn till de avsevärda merkostnader, som därigenom

skulle komma att åsamkas statsverket. På grund därav ifrågasättes

en grundlig översyn i syfte att nedbringa statens kostnader för ändamålet. Ej

heller finner statskontoret skäl att inrätta en särskild bokföringsinstitution

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

17

hos lantbruksstyrelsen eller att till det bearbetande organet knyta en nämnd.

Slutligen anser Sveriges lantbruksförbund, att bokföringsverksamheten liksom

hittills bör handhas av förbundet genom dess driftsbyrå i samarbete med

förekommande bokföringsföreningar. I övrigt har kommitténs förslag föranlett

uttalanden endast beträffande vissa detaljer. Särskilt gäller detta beträffande

bokföringssystemet och därmed sammanhängande spörsmål, i vilka

hänseenden åtskilliga synpunkter och kompletterande förslag framlagts.

I stort sett har emellertid kommittéförslaget i ämnet godtagits.

Utöver vad nu anförts må av remissutlåtandena återgivas följande.

Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet framhåller, att ett ställningstagande

till den ifrågasatta utvidgningen av den jordbruksekonomiska

undersökningen måste bero på de ändamål, för vilka undersökningen skall

utnyttjas. Kommittén har emellertid icke klargjort huvudändamålet med

den på undersökningsmaterialet baserade statistiken, nämligen att ligga till

grund för prispolitiska beräkningar, utan har hänvisat till jordbruksprisutredningens

prövning av denna fråga. Med hänsyn härtill finner myndigheterna

det vara omöjligt att nu fatta ståndpunkt till förslagen och föreslår,

att dessa tages upp till ny behandling med utgångspunkt från det förslag,

som är att vänta rörande omläggning av jordbrukskalkylen m. m. Vidare

uttalar myndigheterna att de kostnader, som den jordbruksekonomiska undersökningen

redan nu drager, förefaller orimligt stora i förhållande till den

information som vinnes.

Statskontoret anser av samma skäl som anförts av lantbruksstyrelsen och

jordbruksnämnden, att slutlig ställning nu icke bör tagas till frågan om

en omläggning i metodiskt hänseende av den jordbruksekonomiska undersökningen.

Då det emellertid torde vara värdefullt, att den av kommittén

föreslagna metodiken prövas, vill statskontoret icke motsätta sig, att densamma

försöksvis tillämpas inom ett begränsat område. Ämbetsverket delar

även nyssnämnda myndigheters uppfattning, att frågan om den lokala organisationen

av bokföringsverksamheten bör anstå i avbidan på resultatet av

jordbruksprisutredningens arbete. Av vad statskontoret anfört må därjämte

återgivas bland annat följande.

Såsom redan förut anmärkts inger kommitténs förslag statskontoret allvarliga

betänkligheter med hänsyn till de avsevärda merkostnader, som förslagens

genomförande skulle åsamka statsverket. För sin del håller statskontoret

för troligt, att åtskilliga förbättringar av den jordbruksekonomiska

undersökningen är möjliga att genomföra utan att fördenskull de kostnader,

som anses böra åvila staten, skulle behöva mera avsevärt överstiga nuvarande

bidragsgivning. Ämbetsverket föreslår därför, att kommittéförslagen

blir föremål för en grundlig översyn i syfte att nedbringa statens utgifter

för ändamålet. Därvid bör särskilt övervägas behovet av att hos varje hushållningssällskap

anställa en av statsmedel avlönad ekonomikonsulent med

de i betänkandet angivna arbetsuppgifterna. Vidare finner ämbetsverket

det i hög grad tveksamt, om berättigade krav kan uppställas på att staten

skall påtaga sig kostnaderna för konsulentverksamheten, eftersom denna

delvis får anses tjäna jordbrukarnas enskilda intressen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij:ts proposition nr 102.

Beträffande undersökningens centrala organisation har statskontoret icke

något att erinra mot att bearbetningen av materialet förlägges till lantbruksstyrelsen.

Däremot anser ämbetsverket det icke motiverat att för ändamålet

tillskapa en särskild institution med en befattningshavare i byråchefs tjänsteställning

såsom föreståndare. Enligt statskontorets mening föreligger icke

hinder mot att hänföra nu ifrågavarande arbetsuppgifter till någon inom

styrelsen redan befintlig byrå. Ansvaret för bearbetningen bör i likhet med

vad som redan nu är fallet tillkomma en arbetsledare i byrådirektörs tjänsteställning

med en förste aktuarie som närmaste medarbetare. Storleken av

övrig personal får bli beroende av den slutliga utformningen av den jordbruksekonomiska

undersökningen. Slutligen finner statskontoret skäl icke

heller föreligga för att till det bearbetade organet knyta en nämnd, i vilken

de intressen som beröres av verksamheten skall vara företrädda. Förslagen

avstyrkes därför i denna del.

Lantbruksakademien anser att det skulle innebära en för jordbruket synnerligen

betydelsefull utvidgning av hushållningssällskapens upplysningsverksamhet,

om den lokala bokföringsverksamheten ordnas på sätt kommittén

föreslagit. Emellertid kan ett överförande till sällskapen av denna

verksamhet möjligen föranleda minskad anslutning. Även andra skäl kan

anföras mot en sådan anordning. Akademien anser dock, att skälen för en

anknytning av verksamheten till sällskapen överväger och tillstyrker därför

förslaget i denna del. Vidare delar akademien kommitténs mening, att

verksamheten bör utbyggas successivt. Därvid bör man pröva sig fram, vilket

i enlighet med jordbruksprisutredningens förslag lämpligen kan ske samtidigt

inom fyra län. Dessa bör dock utväljas så, att till sin typ olika

jordbruksbygder blir representerade. Beträffande den centrala ledningen

och bearbetningen ansluter sig akademien till kommitténs förslag, dock att

akademien i fråga om löneställningen för bokföringsinstitutionens föreståndare

biträder lantbruksstyrelsens yttrande.

Styrelsen för lantbruksbögskolan och statens lantbruksförsök samt lantbrukshögskolans

lärarkollegium anser, att slutlig ställning till frågan om

den lokala bokföringsverksamhetens organisation icke bör tagas förrän man

vunnit praktisk erfarenhet av den föreslagna ekonomikonsulentverksamheten

vid några hushållningssällskap. Jordbruksprisutredningen har härutinnan

valt sällskapen i Västerbottens, Värmlands, Jönköpings samt Göteborgs

och Bohus län, troligen på grund av att där icke finns någon form av

sådan verksamhet. För sin del ifrågasätter emellertid högskolestyrelsen och

kollegiet, om icke ett annat val av försöksområden skulle kunna tänkas ge

en mera representativ bild av förhållandena och förutsättningarna inom

riket i dess helhet.

Vad angår den centrala organisationen understryker högskolestyrelsen

och lärarkollegiet, att en förstärkning av densamma under alla förhållanden

är ofrånkomlig. I fråga om kommitténs förslag i ämnet anföres att det är i

hög grad önskvärt, att den lantbruksekonomiska sakkunskapen vid högskolan

även blir representerad i den föreslagna nämnden. Härvid åsyftas

närmast den lantbruksekonomiska institutionens professor och laborator,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

19

vilken senare har hand om ämnet bokföring. Att dessa båda beredes plats

i nämnden anses vara så mycket mer angeläget som behovet av lantbruksekonomisk

forskning framhållits i flera sammanhang och sagda befattningshavare

ägnar en stor del av sin tid åt sådan forskning. Vidare erinras om att

den jordbruksekonomiska undersökningen hittills varit förlagd till Ultuna

med lokaler i nära anslutning till de ekonomiska institutionerna vid lantbrukshögskolan.

Rätt utnyttjat måste ett dylikt arrangemang erbjuda såväl

betydande ekonomiska fördelar som fördelar vad beträffar forskningen.

Föreståndaren för verksamheten och hans medarbetare bör sålunda vid Ultuna

i sitt arbete kunna få ett värdefullt stöd av företrädarna för de ekonomiska

ämnena vid lantbrukshögskolan, samtidigt som dessa för sin forskning

får det nödvändiga bokföringsmaterialet lätt tillgängligt.

Skogsstyrelsen framhåller önskvärdheten av införandet av en sådan bokföringsordning,

att ett tillfredsställande underlag skapas för att bedöma jordbrukets

och skogsnäringens lönsamhet. I fråga om den centrala organisationen

av verksamheten understryker styrelsen skogens betydelse och framhåller,

bland annat, att skogsbruket bör vara representerat i den till den

centrala bokföringsinslitutionen knutna nämnden.

Kommitténs förslag tillstyrkes i allt väsentligt av hushållningssällskapens

förbund, som tillika framhåller angelägenheten av att den jordbruksekonomiska

undersökningen omlägges snarast möjligt. Då emellertid konsulentorganisationen

icke kan utbyggas med en gång, förordar förbundet jordbruksprisutredningens

förslag, att organisationen till en början skall prövas

vid fyra hushållningssällskap. Med hänsyn till omfattningen av de åtgärder,

som erfordras från sällskapens sida för att den jordbruksekonomiska undersökningen

skall kunna genomföras, anser förbundet i likhet med lantbruksstyrelsen

och jordbruksnämnden det lämpligt och befogat, att en representant

för sällskapen ingår i den nämnd, som skall knytas till den centrala

bokföringsinstitutionen.

Sveriges lantbruksförbund hänvisar till vad förbundet anfört i sitt utlåtande

över lantbruksstyrelsens och statens livsmedelskommissions förut omförmälda

utredning av år 1949 angående bokföringsverksamheten inom jordbruket.

I nämnda utlåtande uttalade förbundet, att ifrågavarande verksamhet

alltjämt borde handhas av förbundet genom dess- driftsbyrå i samarbete

med förefintliga bokföringsföreningar. Förbundet framhåller nu, att det icke

funnit anledning att frångå denna ståndpunkt. I övrigt understrykes önskvärdheten

av att den centrala bearbetningen av bokföringsmaterialet får

ökade resurser.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker kommitténs förslag och förklarar

sig icke vilja motsätta sig, att ekonomikonsulentorganisationen till att

börja med prövas vid fyra hushållningssällskap.

Slutligen må nämnas, att hushållningssällskapen i Jönköpings, Göteborgs

och Bohus, Värmlands samt Västerbottens län tillstyrkt eller icke haft någon

erinran mot att dessa län valts såsom försöksområden för att pröva nyssnämnda

organisation.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.

1. Lantbruksstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ............................ 1 488 500 1 743 371

1952/53 (statsliggaren s. 734)......... 1 773 500

1953/54 (förslag)..................... 2 096 000

Yrkanden. Lantbruksstijrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget

skall höjas med 479 500 kronor till 2 253 000 kronor enligt följande

beräkning.

Ökning Minskn.

1. Kanslibyrån:

1 förste byråsekreterare i Ce 27 ..................... 18 276

2. Lantbruksbyrån:

3 överkontrollassistenter i Ce 16..................... 31 464

3. Undervisningsbyrån:

a) 1 byråinspektör i Ce 29 i st. för 1 inspektris med arvode 17 748

b) 1 byråassistent i Ce 24 i st. för 1 amanuens i reglerad

befordringsgång.................................. 3 744

4. Jordbruksekonomisk byrå:

a) 1 byråchef i Ce 37 ............................... 26 700

b) 1 förste aktuarie i Ce 29 ......................... 20 148

c) 1 byråassistent i Ce 24 ........................... 15 612

d) 5 skriv- och räknebiträden i reglerad befordringsgång 35 460

5. Jordförbättringsbyrån:

a) 1 lantbruksingenjör i Ca 32 ....................... 22 884

b) 1 förste byråsekreterare i Ce 29 ................... 20 148

c) 1 bokhållare i Ce 21............................. 13 164

d) 1 byråingenjör i Ce 24 i st. för 1 amanuens i reglerad

befordringsgång.................................. — —

e) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 kanslibiträde i Ca 11 ... 696

f) 2 förste byråingenjörer i Ca 29 och 1 byråingenjör

i Ca 24 ......................................... 40 296

g) 1 ingenjörsbiträde i Ce 19........................ 11 868

h) 2 tekniker i Ce 15............................... 20 184

6. Planläggningsbyrån:

a) 1 extra tjänsteman i st. för 1 byrådirektör i Ce 31. — —

b) 1 byråassistenttjänst i Ca 24 föres å övergångsstat.. —

c) 3 byråassistenter i Ce 24 och 4 amanuenser i reglerad

befordringsgång.................................. 94 308

d) 2 lantbrukskonsulenter i Ce 26 och 6 lantbruksassisten
ter

i Cf 19—Ce 24 ............................... 123 288

7. 1 kontorsbiträde i Ce 8 i st. för i Ca 8.............. — —

8. Ersättningar till sakkunniga......................... 10 000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102. 21

Ökning Minskn.

9. Lönereglering för vissa tjänstemän................... 11 139

10. Löneklassförändringar och reglerad befordringsgång .... 17 344

11. Rörligt tillägg...................................... 258 608

646 423 166 656

+ 479 767

Motiv. 1. Ifrågavarande tjänst, som enligt lantbruksstyrelsen måste

anses oumbärlig, inrättades från och med budgetåret 1951/52. Några särskilda

medel för avlöning åt tjänsteinnehavaren beräknades emellertid icke,

enär det förutsattes att motsvarande besparing skulle göras på andra tjänster.

Emellertid sänktes icke-ordinarieposten samtidigt generellt med 50 000

kronor. Detta har medfört, att styrelsens möjligheter att anställa icke-ordinarie

personal blivit alltför begränsade.

2. Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisar lantbruksstyrelsen

till vad den anfört i sina anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 under

Punkten Nötboskapsavelns befrämjande: Understöd åt kontrollföreningsverksamhet

(se IX ht 1953, s. 115 under 2). Styrelsen uttalar i detta sammanhang,

att lantbruksbyråns uppgifter och organisation av flera skäl bör överses

inom den närmaste tiden. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt

byråns verksamhet på mejerihanteringens, trädgårdsodlingens och husdjursavelns

områden. Styrelsen räknar med att en sådan översyn av byrån skall

kunna medhinnas under innevarande budgetår och att därav föranledda förslag

skall kunna upptagas i anslagsäskandena för budgetåret 1954/55.

3 a och b. Lantbruksstyrelsen erinrar om att den i föregående års anslagsäskanden

framlade förslag till omorganisation av undervisningsbyrån. Rörande

förslagets allmänna innebörd torde få hänvisas till IX ht 1952 s. 5—7.

Här må blott nämnas, att enligt förslaget byråns arbetsuppgifter skulle indelas

i tre huvudgrupper. Av dessa skulle var och en under byråchefens ledning

och överinseende förestås av en byråinspektör i 29 lönegraden. Härjämte

skulle bland annat en byråassistent tillföras byrån för att från byråchefen

avlasta en del rutinarbete. Styrelsens förslag bifölls emellertid endast

i så måtto, att dels den dåvarande byråinspektören i lönegrad Ca 27 uppflyttades

i lönegrad Ca 29, dels en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång

nyinrättades.

Styrelsen föreslår nu, att den byråinspektörstjänst i lönegrad Ce 29, vars

innehavare enligt förslaget, bland annat, skulle handlägga ärenden rörande

lanthushållsskolorna och hemkonsulentverksamheten, skall inrättas från

och med nästa budgetår. I anslutning härtill erinrar styrelsen om att förordnandet

för den nuvarande arvodesanställda inspektrisen för lanthushållningen

utgår den 31 december 1952. Vidare föreslås, att nyssnämnda amanuenstjänst

skall utbytas mot en byråassistenttjänst i lönegrad Ce 24, enär

det enligt styrelsens erfarenhet med hänsyn till konkurrens från, bland

andra, lantbruksundervisningsanstalterna eljest icke torde vara möjligt att

besätta tjänsten med lämplig innehavare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

4. Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden

i den skrivelse, varmed myndigheterna överlämnat typjordbrukskommitténs

betänkande, anslutit sig till kommitténs förslag att den

centrala bearbetningen av materialet från den jordbrulcsekonomiska undersökningen

skall förläggas till lantbruksstyrelsen och där ombesörjas av en

särskild institution med en till densamma knuten nämnd. Styrelsen upptager

nu under förevarande punkt erforderlig personal för denna institution,

som enligt styrelsen bör benämnas jordbruksekonomisk byrå. Beträffande

byråns personal innebär styrelsens föreliggande förslag ett par smärre avvikelser

från vad som anfördes i styrelsens och jordbruksnämndens nyss

omförmälda skrivelse. Institutionens chef anses sålunda böra benämnas

byråchef i stället för föreståndare. Vidare föreslås, att amanuensbefattningen

skall utbytas mot en befattning som assistent i lönegrad Ce 24. Till stöd

härför framhålles, att det eljest torde bli svårt att förvärva en befattningshavare,

som kan väntas kvarstanna på tjänsten någon längre tid. Beträffande

behörighetskraven för de mera kvalificerade befattningshavarna uttalar

styrelsen, att den i stort sett kan ansluta sig till kommitténs förslag.

5. Enligt gällande instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna

handlägges på jordförbättringsbyrån ärenden rörande torrläggningsverksamheten

och övriga ärenden rörande jordbrukets inre rationalisering.

Enligt beslut av 1951 års riksdag har emellertid beslutanderätten i vissa

torrläggningsärenden överflyttats från styrelsen till lantbruksnämnderna.

I enlighet härmed har nämnderna erhållit bemyndigande att i viss utsträckning

bevilja kreditgaranti för lån till torrläggningsföretag ävensom statsbidrag

ur rationaliseringsanslaget till sådana företag (SFS nr 413/1951).

Lantbruksstyrelsen framhåller, att torrläggningsärendenas decentralisering

medfört en väsentlig förändring av jordförbättringsbyråns arbetsuppgifter.

Enligt styrelsens mening bör byråns funktion i avseende å torrläggningsverksamheten

i fortsättningen alltmera inriktas på att planera och övervaka

verksamheten, att leda densamma genom råd och anvisningar samt prövning

av besvär ävensom på att A7erka för enhetlighet. Då det emellertid är

av största vikt att den verksamhet, som nu övertagits av nämnderna, från

början inlänkas på rätta banor, bör byrån — vars organisation alltsedan år

1948 varit tämligen löslig — snarast organiseras på ett med hänsyn till de

ändrade arbetsuppgifterna ändamålsenligt sätt. Styrelsen anser sig därför

böra föreslå, att ifrågavarande byrå från och med nästa budgetår skall helt

omorganiseras. Härvid utgår styrelsen från att ärenden rörande lån och bidrag

till torrläggningsföretag även framdeles i viss omfattning skall handläggas

å byrån. Någon definitiv gränsdragning mellan styrelsens och nämndernas

beslutanderätt i torrläggningsärenden har visserligen icke gjorts,

men man torde få räkna med att ärenden angående lån och bidrag till större

eller mera komplicerade företag under alla förhållanden kommer att prövas

inom styrelsen. Styrelsen förklarar vidare, att den vid uppgörandet av sitt

omorganisationsförslag tagit hänsyn till att möjlighet torde finnas att genomföra

vissa förenklingar i ärendenas handläggning, exempelvis såvitt an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

23

går de kameralt betonade uppgifterna genom revision av förekommande

blanketter och begränsning av den tekniska granskningen på en del punkter.

Styrelsen framhåller härefter, att grundtanken i dess förslag är att på

byrån bör finnas minst så många tjänster, som under alla förhållanden måste

anses erforderliga för att byrån skall kunna fullgöra sina funktioner på

ett tillfredsställande sätt. Den sålunda erforderliga stommen av personal

bör enligt styrelsens mening såvitt angår torrläggningsverksamheten bestå

av — förutom byråchefen och personal för kansli- och kontorsarbete -— 1

lantbruksingenjör i Ca 32, 1 förste byråsekreterare i Ce 29, 1 byråingenjör

i Ca 24, 1 byråingenjör i Ce 24 samt 1 bokhållare i Ce 21. Den arbetskraft,

som därutöver kan komma att behövas för ifrågavarande verksamhet, bör

normalt kunna erhållas genom att i mån av behov personal hos lantbruksnämnderna

inkallas för tillfällig tjänstgöring å byrån. För att en viss balans

från tiden före decentraliseringen skall kunna avarbetas i önskvärd takt

måste emellertid därutöver under en övergångstid 1 ingenjörsbiträde i Ce 22

och 1 ingenjörsbiträde i Ce 19 behållas å byrån. Tjänsterna som lantbruksingenjör,

förste byråsekreterare och bokhållare föreslås skola nyinrättas.

Vad angår den tekniska personalen medför decentraliseringen, att behovet

av dylik personal minskas. Denna minskning blir dock enligt styrelsen icke

så stor som man skulle kunnat förvänta med hänsyn till nedgången av antalet

torrläggningsärenden å byrån. De grupper av ärenden, som genom decentraliseringen

övertagits av nämnderna, utgöres nämligen mestadels av

ärenden utav enklare beskaffenhet, vilka tidigare vid handläggningen inom

styrelsen icke föranlett något mera tidsödande arbete utan kunnat behandlas

rutinmässigt. Enligt styrelsens mening kan dock 2 befattningar som

extra tjänstemän i Cg 29, 1 befattning som ingenjörsbiträde i Ce 19 samt

två teknikerbefattningar i Ce 15 indragas från och med nästa budgetår. Härjämte

bör 2 förste byråingenjörstjänster i Ca 29 och 1 byråingenjörstjänst

i Ca 24 avföras ur styrelsens personalförteckning.

Övriga ärenden rörande jordbrukets inre rationalisering bör liksom hittills

handläggas och föredragas av byrådirektören. I den mån denne framdeles

tillfälligt behöver assistenthjälp, torde sådan kunna ordnas genom

anlitande av någon utav de lantbruksassistenter, som under nästfoljande

punkt föreslås skola placeras å planläggningsbyrån.

Sammanfattningsvis föreslår sålunda lantbruksstyrelsen, att personalen

på jordförbättringsbyrån skall bestå av följande befattninghavare, nämligen

1 byråchef i Ca 37, 1 lantbruksingenjör i Ca 32, 1 byrådirektör i Ce 31, 1

förste byråsekreterare i Ce 29, 1 byråingenjör i Ca 24, 1 byråingenjör i Ce

24, 1 bokhållare i Ce 21, 1 ingenjörsbiträde i Ce 22 och 1 ingenjörsbiträde

i Ce 19. Härutöver behövs 1 kansliskrivare i Ca 15, 1 kontorist i Ca 13 samt

4 skriv- eller kontorsbiträden i Cf 4—Ca 8. Sistnämnda befattningshavargrupp

bör emellertid efter hand kunna minskas med två befattningshavare.

De bör dock därvid överflyttas till andra byråer inom styrelsen, vilkas behov

av dylika biträden icke helt kan tillgodoses inom nuvarande anslagsram.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

Till motivering för de olika förslagen anför styrelsen i övrigt följande.

a. Torrläggningsärendenas decentralisering medför, att byråchefen huvudsakligen

måste ägna sig åt planläggningen av torrläggningsverksamheten

och ledningen i stort av verksamheten för jordbrukets inre rationalisering.

För att detta skall bli möjligt måste han i största möjliga utsträckning befrias

från föredragningsskyldighet. Byrån bör därför enligt styrelsens mening

utrustas med en befattningshavare, som kan övertaga uppgiften att

föredraga bland annat ärenden angående lån och bidrag på eget ansvar

ävensom svara för utarbetandet av anvisningar m. in. rörande torrläggningsverksamheten.

Denne befattningshavare bör ha lantbruksingenjörsutbildning

och besitta betydande erfarenhet från verksamheten på fältet.

Om tillräckligt meriterad och lämplig person skall kunna förvärvas

till tjänsten, kan densamma enligt styrelsens mening icke placeras i lägre

lönegrad än den som gäller för ordinarie lantbruksingenjör eller sålunda

Ca 32.

b. Behovet av arbetskraft med juridisk och administrativ erfarenhet

har sedan länge gjort sig gällande å byrån. Den föreslagne befattningshavaren

är väsentligen avsedd att biträda byråchefen vid större utredningar

ävensom att självständigt föredraga remisser och besvärsärenden, i den

män dessa är av juridisk art, samt att sköta de ombudsmannaärenden, som

uppkommer i samband med torrläggningsverksamheten. Han skall även

kunna anlitas vid utfärdandet av föreskrifter och anvisningar inom byråns

olika verksamhetsområden.

c. Torrläggningsärendena har hittills brukat handläggas å dels en teknisk

avdelning, dels en kameral avdelning. De uppgifter, som åvilar sistnämnda

avdelning, behöver i och för sig icke handläggas av teknisk personal. Enär

ett visst bedömande även ur teknisk synpunkt ingått i arbetet, har avdelningen

emellertid ansetts böra ledas av en tekniskt utbildad tjänsteman. Enligt

vad styrelsen funnit torde dock de kamerala uppgifterna kunna särskiljas

från de övriga och anförtros åt en befattningshavare med kameral eller

motsvarande utbildning. Den tekniska personal, som nu sysslar med kameralt

arbete, kan därigenom frigöras för andra uppgifter. Styrelsen föreslår

därför, att byrån skall tillföras en bokhållare i Ce 21, vilken skall ha att med

biträde av den å avdelningen redan placerade kansliskrivaren svara för de

rent kamerala uppgifterna.

I detta sammanhang påpekar styrelsen vidare, att det kan synas ligga nära

till hands att överflytta jordförbättringsbyråns kamerala uppgifter till styrelsens

kamerala byrå. På grund av rådande arbetsbelastning kan emellertid

sistnämnda byrå icke åläggas ökade arbetsuppgifter utan däremot svarande

personalförstärkning. Även andra skäl talar för att den föreslagna bokhållartjänsten

placeras å jordförbättringsbyrån. Det kamerala arbetets behöriga

gång fordrar nämligen ständig tillgång till de register och liggare in. in., som

förs å denna byrå.

d. Ifrågavarande amanuensbefattning har alltsedan år 1945 innehafts av

en läroverksingenjör. Tjänsten synes med hänsyn härtill nu rätteligen böra

ombildas till en byråingenjör stjänst.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

e. Å byrån bör i enlighet med 1947 års biträdesutrednings förslag och i

likhet med vad som är fallet å styrelsens övriga större byråer finnas en

kontorist med huvudsaklig uppgift att svara för byråns diarium och register

m. in. samt att tjänstgöra såsom byråchefens sekreterare.

f. Medel till avlöningar åt ifrågavarande tjänstemän är icke anvisade under

ordinarieposten. Minskningen hänför sig till icke-ordinar iepos ten och motsvarar

avlöningar åt de två extra tjänstemän i Cg 29, vilka styrelsen ägt anställa

i stället för de båda förste byråingenjörerna och vilka vid bifall till

styrelsens omorganisationsförslag blir obehövliga.

6 a. Lantbruksstyrelsen framhåller, att de föreslagna personalförändringarna

å planläggningsbyrån alla syftar till att göra byråns organisation mera

elastisk än den för närvarande är och därmed underlätta ett i hög grad önskvärt

utbyte av tjänstemän mellan lantbruksnämnderna och styrelsen. Ett

dylikt utbyte är enligt styrelsen ägnat att öka kontakten mellan styrelsen och

nämnderna och blir därmed till nytta för verksamheten inom organisationen

i dess helhet. Styrelsen framhåller vidare, att planläggningsbyrån för att

kunna fylla sina uppgifter måste äga tillgång till högt kvalificerad sakkunskap

dels på fastighetsteknikens och fastighetsbildningens och dels på jordbruksekonomiens

och jordbruksteknikens områden. Av de två extra ordinarie

byrådirektörerna på byrån bör den ene företräda förstnämnda båda

områden. Denne byrådirektör bör därför i regel vara lantmätare med praktisk

erfarenhet av fastighetsbildning. Han bör i huvudsak avses för löpande

uppgifter, som sammanhänger med fastighetsbildning, individualplanering

och dylikt. Innehavaren av den andra extra ordinarie byrådirektörsbefattn

in gen är jordbruksekonom med speciell sakkunskap på den jordbruksekonomiska

undersökningens område och har huvudsakligen varit avsedd

för utvecklingsplaneringen. Styrelsens befattning med denna verksamhet har

under de första åren väsentligen omfattat översiktlig planering av försökskaraktär,

i vilken jordbruksekonomiska undersökningar och liknande arbeten

ingått. Såsom 1952 års riksdag (jordbruksutskottets utlåtande nr 1, s.

9) uttalat bör emellertid den översiktliga planeringsverksamheten i fortsättningen

i huvudsak endast bedrivas i den omfattning, som påkallas av mera

aktuella rationaliseringsåtgärder. Enligt styrelsens mening bör det behov

av särskild sakkunskap, som därvid kan komma att uppstå, bäst kunna tillgodoses

genom att experter utanför styrelsen anlitas från fall till fall. Mera

omfattande joidbiuksekonomiska undersökningar av det slag, varom här är

fråga, synes sålunda icke längre böra bedrivas inom planläggningsbyrån. I

fortsättningen torde därför icke heller komma att föreligga något behov på

byrån av personal, som är speciellt lämpad för dylika uppgifter. Styrelsen

föreslår med hänsyn härtill, att den nu ifrågavarande byrådirektör stjänsten

skall från och med nästa budgetår avföras ur styrelsens personalförteckning.

Enligt styrelsens mening är det emellertid oundgängligen nödvändigt, att

planläggningsbyrån äger tillgång till en högt kvalificerad befattningshavare

med agronomutbildning för övriga uppgifter av jordbruksekonomisk eller

jordbruksteknisk natur, som sammanhänger med den yttre rationalisering
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

en. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art måste denne ha ingående kännedom

om lantbruksnämndernas problem och arbetsmetoder. Sådan erfarenhet

kan vinnas endast efter praktisk verksamhet hos lantbruksnämnd. Ur styrelsens

synpunkter torde ifrågavarande behov bäst kunna tillgodoses genom

att erfarna tjänstemän hos lantbruksnämnderna växelvis får tjänstgöra hos

styrelsen. En sådan ordning skulle uppenbarligen även vara till fördel för

vederbörande tjänsteman, i det att någon tids tjänstgöring hos styrelsen

med kvalificerade arbetsuppgifter torde vara av stort värde för dennes fortsatta

verksamhet hos lantbruksnämnden. Styrelsen bör därför ha möjlighet

att förordna befattningshavare vid lantbruksnämnd att under begränsad tid

bestrida nu ifrågavarande göromål såsom extra tjänsteman. Därvid bör lönen

avvägas med hänsyn till, bland annat, befattningshavarens tjänsteställning

hos nämnden. På grund av det anförda anser styrelsen, att den föreslagna indragningen

av en byrådirektörstjänst i Ce 31 icke bör föranleda någon

minskning av förevarande anslag.

Styrelsen framhåller slutligen, att ett liknande arrangemang måhända

skulle vara ändamålsenligt även beträffande den byrådirektörsbefattning,

av vars innehavare lantmäteriutbildning bör fordras. Styrelsen anser dock,

att det tills vidare bör anstå därmed. I fråga om den tredje byrådirektörstjänsten

på planläggningsbyrån, vilken tjänst är avsedd för jurist och som

från och med förra budgetåret överförts på ordinarie stat, föreslår styrelsen

ingen ändring.

6 b—d. Det behov av biträde av assistent- och amanuenspersonal, som

finns å planläggningsbyrån, bör enligt styrelsen täckas genom att därtill

lämpliga lantbrukskonsulenter och lantbruksassistenter får tjänstgöra å byrån.

Detta förutsätter emellertid, att antalet dylika tjänstemän vid lantbruksnämnderna

ökas med ett antal, som svarar mot de nuvarande byråassistentoch

amanuenstjänsterna, och att medel för avlöning av dessa vid nämnderna

övertaliga tjänstemän beräknas på styrelsens stat. Styrelsen erinrar i anslutning

härtill om att en liknande ordning sedan flera år tillbaka prövats inom

lantmäteriorganisationen med såvitt styrelsen har sig bekant uteslutande

goda resultat. Slutligen uttalar styrelsen, att vikarie bör kunna förordnas å

en av de föreslagna extra ordinarie lantbrukskonsulenttjänsterna under tid,

då den ordinarie byråassistenten icke bestrider sin tjänst.

7. För närvarande är 4 kontorsbiträdestjänster i lönegrad Ca 8 vakanta.

Enligt grunderna för reglerad befordringsgång beräknas 3 kontorsbiträden i

Ce 8 den 1 juli 1953 fylla förutsättningarna för erhållande av ordinarie

tjänst. Med hänsyn härtill föreslås, att en ordinarie kontorsbiträdestjänst

skall utbytas mot en motsvarande tjänst i Ce 8.

8. Ifrågavarande anslagspost har för innevarande budgetår uppräknats

med 5 000 kronor till 10 000 kronor. En ytterligare höjning av anslaget med

minst 10 000 kronor är dock enligt styrelsen erforderlig. Beloppet avses för

anställande av en skogligt utbildad tjänsteman. Till stöd för detta förslag

åberopar styrelsen vad som anfördes i ämnet i anslagsäskandena för innevarande

budgetår (IX ht 1952 s. 8) samt framhåller därutöver ytterligare

i huvudsak följande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

27

För flera lantbruksnämnder, speciellt de norrländska, måste rationaliseringen

av jordbruket till väsentlig del ske genom komplettering av ofullständiga

jordbruk med skog. Nämnderna har också med anlitande av jordfonden

redan gjort betydande skogsinköp för kompletteringsändamål. Denna aktiva

inköpspolitik bör än mer intensifieras. Verksamheten i skogsbygderna

leder vidare till omarronderingsåtgärder, däribland s. k. seriebyten, i syfte

att ställa lämpligt belägen skog, tillhörig kronan, bolag eller annan storskogsägare,

till förfogande för erforderliga kompletteringar. Sådana köp och byten

har medfört, att nämndernas behov av skogligt utbildad arbetskraft ökat

väsentligt. I särskilt hög grad har bytestransaktionerna medfört svåra och

komplicerade bedömanden. De arbetsuppgifter, som är förenade med nämndernas

förvaltning av förvärvad skog, kräver också skoglig sakkunskap. Vidare

föreligger behov därav vid värdering till grund för bedömandet av belåningsvärde

å fastigheter, till vilka statlig kreditgaranti för jordbruksegnahemslån

sökts.

Styrelsen förklarar sig ha sökt utnyttja alla möjligheter att tillgodose

nämndernas behov av skoglig sakkunskap genom medverkan från skogsvårdsstyreliserna,

andra myndigheter och institutioner samt genom att anlita

enskilda organisationer m. fl. Det har dock visat sig icke vara möjligt

att på sådant sätt helt tillgodose behovet av dylik arbetskraft. Särskilda åtgärder

måste därför skyndsamt vidtagas för att de mest överhängande arbetsuppgifterna

skall kunna lösas. Styrelsen räknar sålunda med att kunna

bereda möjlighet för en del nämnder att anställa instruktör med lägre skoglig

utbildning. Därutöver är det emellertid nödvändigt, att expertis med

högre utbildning står till förfogande såväl för nämnderna för viktigare värderingsuppdrag

m. in. som för styrelsen vid handläggningen av skogliga

ärenden utav mera komplicerad natur. Hur denna fråga skall lösas på längre

sikt, är styrelsen icke beredd att nu taga ställning till. I avvaktan på vidare

erfarenheter bör styrelsen emellertid ha möjlighet att med anlitande

av förevarande anslagspost anställa en kvalificerad fackman på skogens område

för åtminstone större delen av nästa budgetår.

9—It. Ökningen under dessa punkter är av automatisk karaktär.

I detta sammanhang torde jag slutligen få anmäla en den 28 november

1952 dagtecknad skrivelse från lantbrnksstyrelsen angående högre lönegTadsplacering

av en förste byråingenjör stjänst å byggnadsbyrån samt två statskonsulenttjänster

å lantbruksbyrån. Styrelsen erinrar därvid om att förstnämnda

tjänst i propositionen nr 241/1952 ansågs böra kvarstå i lönegrad

Ce 29, medan de båda sistnämnda tjänsterna föreslogs skola uppflyttas från

lönegrad Ca 27 till lönegrad Ca 29. Den sålunda fastställda lönegradsplaceringen

anser styrelsen emellertid av skäl, som närmare utvecklas i skrivelsen,

vara för låg. Styrelsen föreslår sålunda, att från och med budgetåret

1953/54 byråingenjör stjänsten skall uppflyttas till lönegrad Ce 31 och

statskonsulenttjänsterna till lönegrad Ca 31. Kostnaderna härför beräknas

till 3 564 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

2. Lantbruksstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 .......................... 235 000 252 490

1952/53 (statsliggaren s. 735)...... 267 500

1953/54 (förslag).................. 283 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) föreslår, att anslaget

skall höjas med 77 500 kronor enligt följande beräkning.

1952/53

Ökning Minskn.

1. Sjukvård m. ..............................

10 000

2 000

2. Reseersättningar...........................

120 000

28 500

3. Övriga expenser...........................

114 000

47 500

4. Särskilda uppbördsmedel:

Försålda formulär, blanketter och kungörel-

ser m. ...............................

500

500

78 000 500

+ 77 500

Motiv. 1. Ökningen betingas av medelsåtgången, som under budgetåren

1950/51 och 1951/52 uppgick till 14 085 respektive 12 013 kronor.

2. Ökningen hänför sig till de under lantbruksstyrelsens avlöningsanslag

upptagna förslagen om att inrätta en jordbruksekonomisk byrå och att

uppföra 3 överkontrollassistenttjänster å styrelsens stat. Styrelsen framhåller,

att av nämnda byrås befattningshavare endast byråchefen och förste

aktuarien torde komma att behöva företaga tjänsteresor i större omfattning.

Det för deras räkning erforderliga beloppet uppskattas av styrelsen till sammanlagt

omkring 6 000 kronor. Överkontrollassistenterna kommer enligt

styrelsen att resa i mycket stor utsträckning. För deras vidkommande beräknas

omkring 7 500 kronor per befattningshavare eller sålunda tillhopa

22 500 kronor.

3. Av ökningen motiveras 19 000 kronor av medelsförbrukningen under

budgetåret 1951/52 samt av den sedan hösten 1951 inträffade allmänna prisstegringen.

11 000 kronor hänför sig till behovet av nyanskaffning av möbler,

kontorsmaskiner och dylikt. Styrelsens inventarieutrustning är nämligen

otillräcklig och delvis otidsenlig. Enligt en år 1952 verkställd inventering

skulle kostnaderna för en upprustning av inventariebeståndet uppgå

till omkring 50 000 kronor. I övrigt sammanhänger ökningen med de

under punkt 2 omförmälda förslagen. För löpande expenser anses sålunda

böra beräknas 800 kronor för varje nytillkommande befattningshavare eller

(11 X 800)= 8 800 kronor. För utrustning av engångskaraktär uppskattas

medelisbehovet till 6 000 kronor för den jordbruksekonoiniska byrån

och till 2 700 kronor för överkontrollassistenterna.

4. Anslagsposten anses kunna höjas med 500 kronor med hänsyn till att

inkomsterna av försålda formulär, blanketter och kungörelser in. in. under

budgetåren 1950/51 och 1951/52 uppgått till 1 938 respektive 2 209 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

29

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en den 17 februari 1953

dagtecknad skrivelse från lantbruksstyrelsen. I denna skrivelse anför styrelsen,

att nedre justitierevisionen inom den närmaste tiden kommer att

avflytta från sina nuvarande lokaler i fastigheten Rosenbad 2 i Stockholm

samt att de därigenom friställda lokalerna kan tagas i anspråk för styrelsen

samt lantbruksnämnden i Stockholms län och stad. Med anledning härav

anmäler styrelsen, att dess och nämndernas omkostnadsanslag under

nästa budgetår kan beräknas behöva överskridas med högst 30 000 respektive

högst 15 000 kronor på grund av de flyttningskostnader och andra

utgifter, som därvid uppkommer. Till närmare utveckling av sin framställning

anför styrelsen följande.

Lantbruksstyrelsen har för närvarande sina lokaler på tre håll, nämligen

i fastigheterna Rosenbad 2 samt Munkbron 9 och* 11. Denna splittring

har helt naturligt medfört stora olägenheter, ej minst därför att en av

styrelsens största och med avseende på arbetsuppgifterna mest centrala byråer,

planläggningsbyrån, vilken jämte byggnadsbyrån är inrymd i fastigheten

Munkbron 11, härigenom varit avskild från styrelsens huvuddel.

Sociala byrån har lokaler på Munkbron 9.

Lantbruksnämnderna i Stockholms län och stad disponerar lokaler dels

i fastigheten Brunkebergstorg 11 och dels i fastigheten Kungsgatan 55. I

sistnämnda fastighet är nämndens lantbruksingenjörsavdelning inrymd.

Rummen å Brunkebergstorg 11 är otillräckliga för nämnden samt delvis

trånga och mörka och jämväl i övrigt föga ändamålsenliga. Sedan länge

bär det också varit ett önskemål att sammanföra nämndens personal till

ett ställe, vilket skulle möjliggöra att personalens arbetskraft kan utnyttjas

mera effektivt än hittills varit möjligt.

En samtidig och fullt tillfredsställande lösning av såväl styrelsens som

nämndens lokalfrågor genom inflyttning i Rosenbadsfastigheten kan icke

erhållas med mindre jämväl de av lagberedningen inom denna fastighet

disponerade lokalerna ställes till förfogande för ändamålet. Enligt vad byggnadsstyrelsen

upplyst torde emellertid lagberedningens avflyttning till andra

lokaler ha ställts på framtiden. Det härigenom uppkomna läget nödvändiggör

en avvägning av styrelsens och nämndens i och för sig måhända

lika angelägna behov av nya och mera samlade samt ändamålsenliga lokaler.

Någon slutlig ställning till denna fråga har ännu icke kunnat tagas av

styrelsen. Det må i detta sammanhang även uppmärksammas, att för styrelsens

del ett utökat rumsbehov uppkommer, därest en jordbruksekonomisk

hyrå från och med nästa budgetår inrättas inom styrelsen. Så mycket torde

emellertid redan nu vara klart, att i vart fall styrelsens planläggningsbyrå

måste beredas tjänsterum i Rosenbadsfastigheten. Därjämte bör åtminstone

nämnden utom lantbruksingenjör savdelningen få inflytta i samma fastighet.

En synpunkt som därvid icke saknar betydelse torde vara, att ett

gemensamt utnyttjande av styrelsens och nämndens personal, såsom visat

sig i viss utsträckning önskvärt, därigenom skulle underlättas.

Beroende på i vilken utsträckning en överflyttning av de nu å Munkbron

placerade byråerna till Rosenbad kan visa sig möjlig att genomföra, torde

kostnaderna för flyttningen för styrelsens del kunna uppskattas till lägst

20 000 och högst 30 000 kronor. Därest hela nämnden kan beredas rum i

Rosenbadsfastigheten, kan kostnaderna för nämndens flyttning uppskattas

till högst 15 000 kronor. Vid uppskattningen av dessa belopp har räk
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

nats med, förutom rena flyttningskostnader, nyanskaffning av gardiner

och armatur samt komplettering av möbler och maskiner i anledning av det

ökade antalet rum in. m.

3. Lantbruksnämnderna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ...........................f 6 188 000 7 724 130

1952/53 (statsliggaren s. 736)....... 7 507 000

1953/54 (förslag)................... 9 155 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget

skall höjas med 1 356 000 kronor till 8 863 000 kronor enligt följan
-

de beräkning.

Ökning Minskn.

1. Generell anslagshöjning............................... 129 408

2. Personalförstärkningar m. m.:

a) 2 lantbrukskonsulenter i Ce 26.................... — . —

b) 6 lantbruksassistenter i reglerad befordringsgång .... — —

c) 3 lantbrukskonsulenter i Ca 26 .................... 48 312

d) 3 lantbruksinstruktörer i Ce 16 ................... 30 648

e) 5 kontor sskrivare i Ca 19 ........................ 57 000

f) 15 kontors-, skriv- eller ritbiträden i reglerad befordringsgång

........................................ — —

3. Tjänsteförändringar:

25 förste lantbruksinstruktörer i Ca 19 i st. för 25 lantbruksinstruktörer

i Ce 16............................ 32 496

4. Överförande å ordinarie stat av 6 kontorsbiträden i löne
grad

Ce 8.......................................... — —

5. Löneklassförändringar och reglerad befordringsgång...... 96 400

6. Rörligt tillägg....................................... 1 061 823

7. Ersättningar till täckdiknings- och cementeringsförmän ..__100 000

1 456 087 100 000

+ 1 356 087

Motiv. 1. Lantbruksstyrelsen erinrar om att icke-ordinarieposten enligt

beslut av 1951 års riksdag sänktes med 200 000 kronor. På grund härav

blev det nödvändigt att vakantsätta vissa icke ordinarie tjänster ävensom

att i övrigt inskränka den extra personalen inom lantbruksorganisationen.

Styrelsen framhåller, att detta självfallet måst få till följd en viss

begränsning av verksamheten. Styrelsen hemställde därför i sina anslagsäskanden

för innevarande budgetår, att posten skulle återföras till det belopp,

med vilket den var upptagen för budgetåret 1950/51. Framställningen

bifölls emellertid av statsmakterna endast såtillvida, att posten uppräknades

med 25 000 kronor. Till följd härav måste under innevarande budgetår

av de tjänster, som finns upptagna i den år 1948 fastställda —- och

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

då som ett provisorium betecknade — personalorganisationen 1 byggnadskonsulenttjänst,

5 lantbruksassistenttjänster, 2 lantbruksinstruktörstjänster

samt 5 tjänster såsom tekniska biträden hållas obesatta.

Styrelsen framhåller nu att det, allteftersom verksamheten inom lantbiuksorganisationen

fått fastare form och arbetsuppgifterna vuxit, visat

sig alltmer angeläget att få en personalstyrka, som åtminstone motsvarar

vad som beslöts år 1948. Det har sålunda visat vara förenat med mycket

stora svårigheter för personalen att hålla arbetsbalansen inom rimliga

gränser. Än mindre har det varit möjligt att åstadkomma en önskvärd intensifiering

av verksamheten. Styrelsen förklarar sig därför helst se, att

den år 1951 vidtagna nedskärningen av posten helt upphävs. För närvarande

inskränker styrelsen sig emellertid till att hemställa, att medel måtte

anvisas i den utsträckning, som erfordras för att återbesätta de i personalstaten

tör lantbruksorganisationen upptagna tjänster, vilka nu hålles

obesatta. I enlighet härmed bör posterna avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal och rörligt tillägg ökas med 83 784 respektive 45 624 kronor eller

med tillhopa 129 408 kronor. Härjämte anser sig styrelsen dock böra begära

viss ytterligare förstärkning av nämndernas personal (punkterna

2 c—e).

2 a och b. Beträftande motiveringen för dessa förslag hänvisar lantbruksstyrelsen

till vad den anfört under anslaget till Lantbruksstyrelsen: Avlöningar,

punkterna 6 b—d.

2 c och d. Lantbruksstyrelsen erinrar om att den i sina anslagsäskanden

för innevarande budgetår (IX ht 1952 s. 13 och 14) framhöll, att särskilt

den personal vid nämnderna, som handhar verksamheten för jordbrukets

yttre rationalisering, är i trängande behov av förstärkning. Det

förslag om en uppräkning av icke-ordinarieposten, som styrelsen framlagt

under punkt 1, syftar bland annat även till att åstadkomma en sådan förstärkning.

Härutöver erfordras emellertid ytterligare ett antal tjänster. För

att ifrågavarande verksamhet under nästa budgetår skall kunna bedrivas i

någorlunda tillfredsställande omfattning är det sålunda bland annat angeläget,

att den därför avsedda personalen förstärkes genom att minst tre

nya lantbrukskonsulenttjänster inrättas.

Även förslaget om en utökning av antalet lantbruksinstruktörer tar enligt

styrelsen huvudsakligen sikte på verksamheten med den yttre rationaliseringen.

Lantbruksinstruktörerna är visserligen i främsta rummet avsedda för

arbeten med jordbrukets inre rationalisering. Erfarenheten har emellertid

givit vid handen, att de i åtskilliga fall med fördel kan utnyttjas även

såsom bitraden i verksamheten för den yttre rationaliseringen. Styrelsen

framlägger med hänsyn härtill även i det följande (punkt 3) förslag om

att ett begränsat antal instruktörstjänster skall omändras till tjänster som

förste instruktörer, avsedda i främsta rummet för sådana instruktörer, som

handlägger uppgifter i samband med den yttre rationaliseringen. Enligt

styrelsen är emellertid den nu föreslagna utökningen av antalet instruktörer

främst motiverad av att det, såsom framhållits under styrelsens avlönings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

anslag, efter hand visat sig alltmera angeläget för nämnderna i de skogsrikare

länen att ha tillgång till egen personal med skoglig utbildning. Styrelsen

torde visserligen vara formellt oförhindrad att anställa instruktörer med

sådan utbildning och det torde även vara möjligt att i begränsad omfattning

göra detta inom ramen för det nuvarande antalet instruktörer. För att nämndernas

enligt styrelsens uppfattning väl motiverade önskemål i detta avseende

skall kunna tillgodoses erfordras dock att tre nya lantbruksinstruktörstjänster

inrättas för ändamålet. För att erhålla dylik tjänst, som främst

skall avses för uppgifter sammanhängande med ofullständiga jordbruks förstärkning

med skogsmark, bör krävas genomgången skogsmästar- eller

skogsskola.

2 e. Vid lantbruksnämnderna har från och med innevarande budgetår inrättats

26 kontoristtjänster i Ca 13 i utbyte mot samma antal kanslibiträdestjänster

i Ca 11. De nya tjänsterna är enligt förslag av 1947 års biträdesutredning

avsedda för de befattningshavare hos nämnderna, vilka bland annat

tjänstgör som registratorer. Genom detta utbyte torde behovet av kvalificerade

biträden å de mindre nämndernas administrativa avdelningar i stort

sett få anses ha blivit tillgodosett. Vid de större nämnderna är emellertid

enligt styrelsens mening en ytterligare differentiering av biträdestjänsterna

motiverad. En förstärkning av den närmast för de kamerala uppgifterna avsedda

personalen vid de största nämnderna med en väl kvalificerad befattningshavare

framstår därvid såsom det för närvarande mest angelägna önskemålet.

Kamrerarna vid dessa nämnder har nämligen en orimligt stor arbetsbörda.

Om en verklig lättnad skall kunna beredas dem, måste de erhålla

biträde av väl kvalificerade befattningshavare ovanför den egentliga biträdeskarriären

med förmåga att arbeta självständigt. Lägre löneställning än

såsom kontorsskrivare i Ca 19 anser styrelsen icke böra komma i fråga för

dessa befattningshavare.

2 f. Antalet biträden för skriv-, rit- och kontorsgöromål vid nämnderna är

för närvarande 227, varav 26 kontorister i Ca 13, 25 kanslibiträden i Ca 11,

31 kanslibiträden i Ce 11 samt 145 skriv-, rit- eller kontorsbiträden i Cf

4—Ca 8. Härutöver måste dock ett antal extra biträden finnas anställda. Antalet,

som tidvis överstigit 30, är innevarande budgetår 25. Emellertid föreligger

enligt styrelsen ett varaktigt behov av ett 30-tal extra biträden. Åtskilliga

av ifrågavarande biträden har varit anställda förhållandevis lång tid

och visat sig synnerligen dugliga. Om de skall kunna behållas i organisationens

tjänst, måste dock extra ordinarie anställning beredas dem. Styrelsen

föreslår med hänsyn härtill sådan ändring i personalplanen för nämnderna,

att antalet skriv-, rit- och kontorsbiträden i lönegraderna Cf 4—Ca 8 må

kunna uppgå till 160. Någon ökning av medelsbehovet föranledes icke av

detta förslag.

3. Vid lantbruksorganisationen må för närvarande finnas anställda 104

lantbruksinstrulctörer och lantbruksinstruktörsaspiranter. Antalet fördelar

sig för närvarande med 35 i Ca 16, 35 i Ce 16, 23 i Ce 14, 8 i Ce 12 och 1 i

Cf 10. Två tjänster i Cf 10—Ce 14 är ej besatta. Styrelsen uttalar, att åt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

skilliga lantbruksinstruktörer på grund av den omfattande erfarenhet de

besitter visat sig väl skickade att i viss utsträckning handlägga sådana ärenden,

som eljest anses böra ankomma på lantbruksassistent. Genom att instruktörernas

arbetskraft tagits i anspråk för kvalificerade arbetsuppgifter

har även i vissa fall lantbrukskonsulenter kunnat beredas en i hög grad önskvärd

avlastning av arbetsbördan. Med hänsyn till bristen på kvalificerad

arbetskraft för verksamheten rörande jordbrukets yttre rationalisering har

instruktörerna vidare på olika håll under de senaste båda åren med gott resultat

anlitats även för därmed sammanhängande uppgifter. De har sålunda

fått deltaga i arbetet med att uppgöra individualplaner och i övrigt verkställa

förberedande undersökningar rörande möjligheterna att i särskilda

fall genomföra en yttre rationalisering, exempelvis genom komplettering av

ofullständiga jordbruk med skog. Dylika uppgifter innebär ej oväsentligt

ökade krav på de instruktörer, som sysselsättes med desamma. Styrelsen

linner det därför skäligt att instruktörerna i sådana fall, då de i avsevärd

utsträckning sysslar med uppgifter av nu angiven art, beredes en mot det

större ansvaret svarande förbättring i löneställningen. Med hänsyn härtill

föreslår styrelsen, att 25 tjänster såsom förste lantbruksinstruktör i Ca 19

skall inrättas i utbyte mot samma antal tjänster såsom lantbruksinstruktör

i Ce 16. Härigenom erhålles även en lämpligare proportion mellan ordinarie

och icke-ordinarie instruktör stjänster. Vidare förbättras rekryteringsmöjligheterna,

varvid särskilt bör beaktas, att lönegrad 16 för närvarande är

slutlönegrad för ifrågavarande grupp befattningshavare.

4. Lantbruksstyrelsen upplyser, att sex av de vid lantbruksnämnderna anställda

extra ordinarie kontorsbiträdena den 1 juli 1953 beräknas fylla förutsättningarna

för att erhålla ordinarie tjänst enligt grunderna för reglerad

befordringsgång.

5 och 6. Ökningarna under dessa punkter är av automatisk karaktär.

7. Lantbruksstyrelsen erinrar om att departementschefen i 1951 års statsverkspropositionen

(IX ht s. 12) uttalade, att vad lantbruksnämnderna enligt

ingångna avtal betalade till täckdiknings- och cementeringsförmän i

princip borde betraktas blott såsom ett förskotterande av den gottgörelse,

som sakägarna skulle erlägga. Med hänsyn därtill borde de belopp, som

nämnderna uppbar från sakägarna, icke redovisas bland nämndernas inkomster

utan tillgodoföras förevarande post. I avbidan på enhetliga regler

för debitering av ifrågavarande gottgörelse genomfördes emellertid icke någon

omläggning vid nu berörda tillfälle.

Enligt vad styrelsen anför har emellertid från och med år 1951 sådan

enhetlighet i stort sett genomförts, och numera tillämpas en för hela landet

gemensam taxa. Utgångspunkten har därvid varit, att sakägarna i princip

skall bära kostnaderna för att anlita förmännen. Med hänsyn härtill och då

dessa icke äi att betrakta sasom hos nämnderna anställda tjänstemän i

vanlig bemärkelse, anser styrelsen tiden vara inne för en sådan omläggning

av uppbörden, som nyss angivits. I samband därmed bör den hittills under

nämndernas avlöningsanslag upptagna posten för ändamålet utbrytas och

3 Bihartg till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 102.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

uppföras som ett särskilt obetecknat anslag, vilket i avbidan på närmare

erfarenheter bör bestämmas till 75 000 kronor. För dispositionen av anslaget

bör enligt styrelsens mening fastställas en särskild stat, i vilken utgifterna

(ersättningar till förmän, expenser m. m.) bör upptagas med 75 000

kronor och inkomsterna (ersättningar enligt taxa) med ett formellt belopp

av 100 kronor.

Yttrande. Riksräkenskapsverket anser sig icke kunna tillstyrka den

föreslagna ändrade redovisningen av ersättningarna till täckdiknings- och

cementeringsförmän. Ämbetsverket uttalar därvid, att egentliga statsinkomster

och egentliga statsutgifter i princip skall redovisas brutto. Detta

innebär, att inkomsterna skall tillgodoföras vederbörliga titlar å riksstatens

inkomstsida och utgifterna belasta anslag å riksstatens utgiftssida. Några

skäl att icke längre tillämpa denna för riksstatens uppställning grundläggande

princip beträffande de inkomster och utgifter, som hänför sig till

täckdiknings- och cementeringsförmännens verksamhet, synes enligt ämbetsverket

icke föreligga. Dessa förmän är nämligen statsanställda, och vad

som enligt anställningsavtal utbetalas till dem kan, även om ersättning

skall erläggas för deras biträde, därför icke behandlas såsom en för sakägarna

förskjuten kostnad. Slutligen framhålles, att från sakägarna inflytande

ersättningar redovisas särskilt för sig å den för inkomster vid lantbruksnämnderna

avsedda inkomsttiteln. Redan nu finns således möjlighet

att kontrollera, i vad mån utgifterna för förmännen täckes av dessa ersättningar.

4. Lantbruksnämnderna: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ........................... 1 825 000 2 137 485

1952/53 (statsliggaren s. 738)....... 2 177 000

1953/54 (förslag)................... 2 272 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget

skall höjas med 125 000 kronor till 2 302 000 kronor i enlighet med

följande beräkning.

1952/53 Ökning

1. Reseersättningar................... 1 680 000 60 000

2. Övriga expenser................... 420 000 65 000

125 000

Motiv. 1. Sedan alla ersättningar för resor under budgetåret 1951/52

utbetalats, torde belastningen å denna post komma att uppgå till omkring

1 620 000 kronor. För nästa budgetår har lantbruksnämnderna räknat med

ett medelsbehov av i runt tal 1 900 000 kronor. En uppräkning av posten

är även enligt lantbruksstyrelsens mening nödvändig redan på grund av de

sedan hösten 1951 inträffade höjningarna av resekostnader och traktamenten.

Styrelsen beräknar, att ifrågavarande post enbart med hänsyn härtill

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

behöver höjas med minst 60 000 kronor. Vid nämndernas och styrelsens beräkningar

har hänsyn ej tagits till den kostnadsstegring, som kommer att

uppstå om forslaget till ytterligare höjning av iraktamentsersättninearna

m. m. träder i kraft.

2. Lantbruksnämnderna har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1953/

54 till 615 000 kronor, därav 128 000 kronor till nyanskaffning av inventarier.

Härvid har nämnderna emellertid icke tagit hänsyn till medelsbehovet

for blankettryck och andra för nämnderna gemensamma ändamål, vilket

medelsbehov kan uppskattas till minst 35 000 kronor. Lantbruksstyrelsen

anser for sin del, att en viss uppräkning av posten är nödvändig på grund

av den allmänna prisstegringen. Med utgångspunkt från medelsförbrukningen

under förra budgetåret, vilken uppgick till omkring 476 700 kronor,

och med hänsyn till att av posten ett belopp av 29 000 kronor hänförde sig

!!n!ir!StninS aY engångskaraktär samt till att årliga kostnader å omkring

20 000 kronor, vilka hittills belastat förevarande anslagspost, från och med

innevarande budgetår i stället kan bestridas från den nya anslagsposten

Kostnader i samband med projekteringsverksamhet, torde emellertid upprakningen

enligt styrelsens mening kunna begränsas till 65 000 kronor.

orutsattningen harfor är dock, att liksom för innevarande budgetår ett

särskilt anslag anvisas för komplettering av nämndernas inventarieutrustnmg.

.lag torde i detta sammanhang vidare få erinra om att lantbrukssturelsen

i s m-eke den 17 februari 1953 anmält, att förevarande anslag under nästa

budgetar kan komma att behöva överskridas med högst 15 000 kronor med

anledning av att lantbruksnämnden i Stockholms län och stad avses skola

åtminstone delvis flytta till nya lokaler. Beträffande det närmare innehållet

av namnda skrivelse torde jag få hänvisa till den redogörelse därför, som

Jamnats under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag.

5. Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket.

. , Reservation vid

Anslag Nettoutgift budgetårets

utgång

1951/52 ................... 464 700 676 705 546 971

1952/53 (statsliggaren s. 789) 300 000

1953/54 (förslag) ........... 420 000

i Y ? ^due-n'' Lantbrllksst,Jrelsen (skr. 27/8 1952) hemställer, att anslaget

skall hojas med 249 300 kronor till 549 300 kronor i enlighet med följande

beräkning.

1. Höjning av bidragen till bokföringsmaterialets insamling °kDinS Mi“sk”‘

samt till bokslutsarbetet........................ 82 500

2. Bokföringsmaterial........................... ...... 10 000

3. Viss försöksverksamhet......................... ...... 30 000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

4. Bokföringsmaterialets bearbetning.....

5. Nämnd för den centrala bearbetningen

6. Bokföringsmaterialets publicering.....

7. Mindre reservation..................

49 000

2 000

1 000

172 800

298 300 49 000

249 300

Motiv. Lantbruksstyrelsen uttalar inledningsvis, att den jordbruksekonomiska

undersökningen bör bedrivas enligt nu gällande grunder, tills slutlig

ställning tagits till frågan om den framtida organisationen av undersökningen.

Vissa ändringar är dock enligt styrelsens mening ofrånkomliga.

1. Sveriges lantbruksförbund har hemställt, att statsbidraget för det med

den jordbruksekonomiska undersökningen förenade bokslutsarbetet skall

höjas med 15 kronor till 60 kronor per bokslut från och med bokföringsåret

1951/52 samt bidraget för insamlingsarbetet med 10 kronor till 60

kronor per brukningsenhet för samma år och med ytterligare 5 kronor från

och med bokföringsåret 1952/53. De nuvarande bidragen fastställdes av

1948 års riksdag (prop. nr 32; r. skr. nr 310). Såsom skäl för höjningen

anför förbundet, att det under år 1952 kommer att lida en förlust på omkring

44 000 kronor för sin medverkan i undersökningen, om ersättningsbeloppen

icke höjes.

För sin del tillstyrker lantbruksstyrelsen förbundets framställning, då

de föreslagna bidragsbeloppen endast torde täcka självkostnaderna för insamlings-

och bokslutsarbetet. Tillika framhålles, att de höjda bidragen även

bör komma övriga bolcföringsbyråer och bokföringsföreningar, som eljest

är berättigade till nu ifrågavarande bidrag, till del. Det på grund av höjningarna

ökade medelsbehovet under budgetåren 1951/52 och 1952/53 uppskattas

av styrelsen till i runt tal 137 500 kronor. Styrelsen räknar emellertid

med att denna utgift skall kunna täckas av förefintlig behållning å anslaget.

För sagda två budgetår behövs således icke någon ytterligare anslagstilldelning.

Däremot erfordras för budgetåret 1953/54 en höjning av

anslaget med uppskattningsvis 82 500 kronor.

2. Anslagsposten till bokföringsmaterial är för innevarande budgetår beräknad

till 20 000 kronor. Med hänsyn till kostnadsökningarna för dylikt

material föreslår styrelsen, att posten skall uppräknas med 10 000 till

30 000 kronor.

3. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har lantbruksstyrelsen

och jordbruksnämnden i sitt gemensamma yttrande över typjordbrukskommitténs

betänkande bland annat föreslagit, att inom ett begränsat

område försöksvis skall genomföras en omläggning av metodiken för den

jordbruksekonomiska undersökningen i överensstämmelse med kommittéförslaget.

Styrelsen framhåller nu, att denna försöksverksamhet torde kunna

påbörjas redan under innevarande budgetår. Kostnaderna härför, vilka

uppskattas till högst 10 000 kronor, beräknas kunna täckas av förefintlig

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

reservation å anslaget. För budgetåret 1953/54 är emellertid särskild medelsanvisning

nödvändig. Styrelsen föreslår i anslutning härtill, att den

skall för ifrågavarande försöksverksamhet få under innevarande budgetår

disponera högst 10 000 kronor av nämnda reservation samt att för nästa

budgetår skall beräknas 30 000 kronor för ändamålet.

4. Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget till bokföringsverksamheten

är 49 000 kronor avsedda för bokföringsmaterialets bearbetning.

Vid bifall till förslaget att inrätta en jordbruksekonomisk byrå hos

lantbruksstyrelsen kommer emellertid dessa kostnader att överföras till styrelsens

avlönings- och omkostnadsanslag. Förevarande anslag kan därför för

nästa budgetår minskas med nyssnämnda belopp.

5. Ifrågavarande belopp avses för att täcka kostnaderna under budgetåret

1953/54 för den av typjordbrukskommittén föreslagna nämnden. Styrelsen

anser, att dessa kostnader bör bestridas ur förevarande anslag.

6. Kostnaderna för bokföringsmaterialets publicering har för innevarande

budgetår beräknats till 5 000 kronor. Med hänsyn till ökade utgifter för

tryckning av »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk» föreslår styrelsen,

att beloppet skall höjas med 1 000 kronor till 6 000 kronor.

7. Styrelsen erinrar om att den i anslagsäskandena för innevarande budgetår

föreslog, att förevarande anslag skulle höjas från 464 700 till 472 800

kronor. Med hänsyn till storleken av den reservation, som förelåg vid utgången

av budgetåret 1950/51, nedsatte emellertid statsmakterna anslaget

till 300 000 kronor. Styrelsen framhåller nu, att de huvudsakliga utbetalningarna

av medel från anslaget sker i efterskott. Vid bifall till styrelsens

förslag att de höjda bidragsbeloppen till insamlings- och bokslutsarbetet för

budgetåren 1951/52 och 1952/53 å tillhopa 137 500 kronor (punkt 1) liksom

beloppet å 10 000 kronor till viss försöksverksamhet (punkt 3) skall

utgå från förefintlig reservation å anslaget, räknar styrelsen fördenskull

med att därefter återstående behållning blir erforderlig för ursprungligen

avsedda ändamål. Någon reservation väntas sålunda icke finnas vid ingången

av nästa budgetår.

Departementschefen.

Frågan om en översyn av den jordbruksekonomiska undersökningens

allmänna uppläggning och organisation har varit aktuell sedan flera år. I

det betänkande, som avgivits av typjordbrukskommittén och för vilket redogjorts

i det föregående, har konstaterats, att undersökningen i väsentliga

hänseenden är behäftad med brister. Kommittén har på grund härav funnit

sig böra föreslå genomgripande ändringar i denna. Ändringarna avser såväl

metodiken som den lokala och centrala organisationen. Kommitténs förslag

går sålunda i huvudsak ut på att undersökningen skall utformas på sådant

sätt, att den kan användas för flera syften än som nu är möjligt, att

det nuvarande bokföringssystemet skall omläggas i metodiskt hänseende på

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

väsentliga punkter, att den lokala ledningen av bokföringsverksamheten

skall handhas av hushållningssällskapen genom särskilda bokföringsbyråer

med ekonomikonsulenter såsom föreståndare samt att för den centrala ledningen

av verksamheten och bearbetningen av bokföringsmaterialet skall

inom lantbruksstyrelsen inrättas en särskild institution med en därtill knuten

nämnd.

Såsom kommittén anfört torde det vara uppenbart, att det räkenskapsmaterial,

som erhålles med nuvarande utformning av den jordbruksekonomislta

undersökningen, icke fyller de anspråk, man bör ställa med hänsyn

bland annat till den senare tidens utveckling inom lantbruksekonomien och

den allmänna företagsekonomien. Bland de brister, som är särskilt påfallande,

må här blott framhållas den otillfredsställande representativiteten, frånvaron

av enhetliga principer för insamlandet av primärmaterialet och den

ofullständiga kvantitetsredovisningen. Det är därför bland annat icke möjligt

att använda materialet för de skilda syften och ändamål, som är önskvärda

och som ett rikhaltigare och mera fullständigt material skulle medge.

Härvid bör även beaktas att, enligt vad som framgår av den tidigare redogörelsen,

materialet i fortsättningen skall kunna användas för att upprätta

typj ordbrukskalkyler, som i sin tur skall kunna läggas till grund för prissättningen

på jordbrukets område, om så anses lämpligt.

Även jag är fördenskull av den uppfattningen, att åtgärder bör vidtagas

för att göra den jordbruksekonomiska undersökningen bättre ägnad att

tjäna de ändamål, som kan komma ifråga. De förslag, som typjordbrukskommittén

nu framlagt i sådant syfte, skulle otvivelaktigt medföra en

avsevärd förbättring. Emellertid anser jag mig icke för närvarande beredd

att tillstyrka, att kommitténs förslag skall genomföras i hela sin vidd,

främst av den anledningen, att de årliga kostnaderna för en jordbruksekonomisk

undersökning i enlighet med detta förslag beräknas uppgå till

mer än 1 250 000 kronor, vilket innebär ungefär en fördubbling av de nuvarande

kostnaderna. Jag finner mig därför böra till en början inskränka

mig till att föreslå en sådan reformering av undersökningen, som inom en

måttlig kostnadsram gör denna bättre lämpad för sitt ändamal. Härvid har

jag icke kunnat undgå att fästa vikt vid den omständigheten, att jordbruksprisutredningen

ännu icke tagit ställning till frågan om typjordbrukskalkylernas

användning. Såsom lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden framhållit

torde i all synnerhet frågan om den lokala organisationen av undersökningen

icke böra slutgiltigt lösas, förrän nämnda kalkylers betydelse för

prisregleringssystemet blivit preciserad. De ändringar i undersökningens

uppläggning och organisation, som jag anser nu böra genomföras, innebär

i huvudsak följande.

Den mest angelägna åtgärden är enligt min mening att genomföra en omläggning

och förbättring av undersökningens metodik, som i stort sett varit

oförändrad sedan år 1914. Jag finner mig därvid kunna förorda en utformning

efter i huvudsak de linjer, kommittén angivit. Sålunda torde räkenska
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

39

perna böra utvidgas betydligt och bland annat upptaga en tämligen långt

gående kvantitetsredovisning. Vidare bör en särskild skogsbokföring genomföras.

Tillförlitligheten av de insamlade uppgifterna avses skola noggrant

kontrolleras. Däremot är jag icke beredd att nu tillstyrka att den utav kommittén

föreslagna särskilda driftsbokföringen genomföres.

Genom de sålunda i korthet antydda åtgärderna synes enligt min mening

undersökningens användningsmöjligheter bli avsevärt utvidgade. Det torde

få ankomma på lantbruksstyrelsen — vilken myndighet, enligt vad i det

följande kommer att föreslås, alltjämt bör utöva den centrala ledningen av

undersökningsverksamheten — att i samråd med statens jordbruksnämnd

och jordbruksprisutredningen utfärda närmare föreskrifter i fråga om verksamhetens

bedrivande. I anslutning härtill vill jag framhålla, att det vid genomförandet

av omläggningen givetvis icke bör möta hinder att inom ramen

för de medel, som må ställas till förfogande för verksamheten, vidtaga sådana

mindre justeringar av kommitténs förslag, som vid den praktiska tilllämpningen

befinnes önskvärda.

I den nuvarande jordbruksekonomiska undersökningen omfattar bokföringsperioden

tiden den 1 juli—den 30 juni. Av skäl som kommittén anfört,

främst angelägenheten av att anpassa bokföringsperioden till deklarationsåret,

torde emellertid en övergång till kalenderår böra ske. De nya riktlinjerna

för undersökningsverksamheten bör därför börja tillämpas från och

med den 1 januari 1954. Detta innebär, att det sista bokslutet efter den gamla

metodiken kommer att avse tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953. Vidare

blir följden, att sista halvåret 1953 icke kommer att ingå i något bokslut.

Å andra sidan torde det icke vara möjligt att under sistnämnda tid lämna

de i undersökningen hittills deltagande gårdarna utan all bokföringshjälp.

Härvid bör även beaktas, att ett dylikt förfarande sannolikt skulle komma

att medföra ett sådant bortfall av gårdar, att den nya undersökningsverksamheten

allvarligt äventyrades. Insamlingen av bokföringsmaterial

torde därför böra fortsätta under ifrågavarande halvår på samma sätt som

hittills.

Vad härefter angår den lokala organisationen av den jordbruksekonomiska

undersökningen bär jag redan antytt, att denna frågas lösning åtminstone

i viss mån kommer att bero på resultatet av jordbruksprisutredningens arbete.

Med hänsyn härtill torde det tills vidare få anstå med att taga ställning

till kommitténs förslag i denna del. Någon ändring beträffande den

lokala organisationen bör sålunda enligt min mening icke nu vidtagas. Såsom

från flera håll anförts synes emellertid förslaget om att införa en ekonomikonsulentorganisation

vara väl värt att prövas försöksvis. Jag vill därför

förorda, att medel skall anvisas såsom bidrag till kostnaderna under

första halvåret 1954 för två befattningshavare med i huvudsak samma arbetsuppgifter,

som av kommittén föreslagits för ekonomikonsulenterna.

Kungl. Maj :t torde efter förslag av lantbruksstyrelsen få avgöra, i vilka

län dessa befattningshavare skall placeras.

Däremot torde det icke möta något hinder att nu pröva frågorna om den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

centrala ledningen av den jordbruksekonomiska undersökningen och bearbetningen

av bokföringsmaterialet. Dessa uppgifter har alltsedan undersökningen

tog sin början åvilat lantbruksstyrelsen. Någon ändring härutinnan

har icke ifrågasatts av vare sig kommittén eller remissinstanserna och

anledning därtill föreligger icke heller enligt min mening. Jag delar

vidare uppfattningen, att styrelsen bör erhålla ökade resurser, om den skall

kunna fylla sina åligganden i nu angivna hänseenden. Att detta — särskilt

efter den omläggning av undersökningsverksamheten, som jag nyss förordat

— icke är möjligt med styrelsens nuvarande personaluppsättning och anslagstilldelning

för ändamålet, torde vara uppenbart. Emellertid kan jag

icke tillstyrka, att man skall inrätta en särskild bokföringsinstitution eller

byrå inom styrelsen med personal på extra ordinarie stat. För min del anser

jag, att man i vart fall för närvarande icke bör gå längre än att det belopp,

som hittills årligen ställts till styrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål

höjes i den utsträckning, som behövs för att erforderlig personal skall

kunna anlitas. Den närmare dispositionen av beloppet torde få bestämmas

av Kungl. Maj :t efter förslag av styrelsen. Med hänsyn till att åtskilliga förberedelser

torde bli nödvändiga för att omläggningen av undersökningsverksamheten

skall kunna ske från och med den 1 januari 1954 och dessa förberedelser

bör vidtagas av det centrala organet, d. v. s. lantbruksstyrelsen,

bör det av mig nu förordade högre beloppet ställas till styrelsens disposition

redan från och med ingången av nästa budgetår.

I likhet med kommittén samt flertalet remissinstanser anser jag slutligen,

att till det centrala organet bör knytas en särskild nämnd. Beträffande dennas

sammansättning och uppgifter kan jag i princip ansluta mig till kommitténs

förslag. Det torde dock få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

antalet ledamöter i nämnden och att tillsätta dessa ävensom att utfärda närmare

föreskrifter i fråga om nämndens verksamhet.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, torde kostnaderna för den jordbruksekonomiska

undersökningen för nästa budgetår böra beräknas på följande

sätt. Ersättningen till de lantbrukare, som deltager i undersökningen,

kan uppskattas till 55 500 kronor. Härvid har förutsatts oförändrade ersättningsbelopp

ävensom att under sista halvåret 1953 skall utgå ersättning endast

till dem, som fortsätter med bokföringen även efter den 1 januari 1954.

För insamlingskostnader under andra halvåret 1953 bör upptagas 81 250

kronor. Detta innebär, att jag anser mig böra tillstyrka det i lantbruksstyrelsens

anslagsäskanden gjorda förslaget, att insamlingsbidraget skall höjas

från 50 till 65 kronor. Vidare bör för första halvåret 1954 beräknas ett bokföringsanslag

å 165 200 kronor, avsett till kostnaderna för insamling, kontering

och journalisering. Vid bestämmandet av detta anslag har jag utgått

från att i undersökningen skall deltaga 2 000 gårdar, varav 160 i län med

konsulentverksamhet av den art, jag nyss förordat. Ersättningen har beräknats

efter ett belopp av 85 kronor per gård, dock att den beträffande sistnämnda

160 gårdar upptagits med ett belopp av 55 kronor. Till resekostnader

och kostnader för bokföringsmaterial bör anslås 50 000 respektive 37 000

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

41

kronor. Vidare bör såsom bidrag till kostnaderna för de båda befattningshavarna

med ekonomikonsulentuppgifter under första halvåret 1954 beräknas

10 000 kronor. Slutligen bör enligt min mening det belopp, som skall stå

till lantbruksstyrelsens förfogande för den centrala bearbetningen av bokföringsmaterialet

ävensom för den förut omförmälda nämnden, upptagas

till 120 000 kronor, därav 90 000 kronor till avlöningskostnader och 30 000

kronor till övriga omkostnader. Av sistnämnda belopp bör 5 000 kronor avses

för löpande expenser, 12 000 kronor för utgifter av engångskaraktär,

5 000 kronor för publikationstryck samt 8 000 kronor för resor.

Sammanlagt skulle alltså kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen

för nästa budgetår komma att uppgå till (55 500 + 81 250 +

165 200 + 50 000 + 37 000 + 10 000 + 120 000=) i runt tal 520 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser

ävensom de föreskrifter i övrigt, som vid bifall till vad jag nu

föreslagit må befinnas erforderliga.

Jag torde härefter få övergå till de övriga anslagsfrågorna.

Vad till en början angår lantbruksstyrelsens avlöningsanslag

vill jag med hänsyn till den väsentliga förändring, som decentraliseringen

av vissa torrläggningsärenden till lantbruksnämnderna medfört i

fråga om jordförbättringsbyråns arbetsuppgifter, tillstyrka den av styrelsen

föreslagna omorganisationen av denna byrå. Beträffande personalen på

byrån har jag emellertid på några punkter annan uppfattning än styrelsen.

För min del föreslår jag sålunda, att å byrån skall nyinrättas en förste byråingenjörstjänst

i lönegrad Ce 31, en förste byråsekreterartjänst i lönegrad

Ce 29 samt en kontorsskrivartjänst i lönegrad Ce 19. Å andra sidan bör två

förste byråingenjörstjänster i lönegrad Ca 29, en byråingenjörstjänst i numera

lönegrad Ca 25, en ingenjörsbiträdestjänst — numera ändrad till en

tjänst såsom biträdande ingenjör — i lönegrad Ce 19 samt två teknikertjänster

i numera lönegrad Ce 17 indragas. Ur kostnadssynpunkt medför

denna omorganisation en minskning av medelsbehovet med — bortsett från

rörligt tillägg — 9 400 kronor. I övrigt vill jag här endast framhålla, att den

nya förste byråsekreter ar tjänsten enligt min mening icke nödvändigtvis

behöver besättas med juridiskt utbildad person. Även annan med hänsyn till

göromålen lämplig utbildning bör sålunda kunna godtagas. Vad slutligen angår

de ingenjör sbiträdes- samt skriv- eller kontor sbiträdestjänster, som enligt

vad styrelsen anfört behövs å byrån under en övergångstid, torde frågan

om dessa tjänsters indragning eller omflyttning få upptagas till prövning

nästa år.

Jämväl beträffande planläggningsbyrån har styrelsen ifrågasatt en omorganisation.

Syftet med denna har angivits vara att underlätta ett utbyte

av tjänstemän mellan styrelsen och lantbruksnämnderna. Även jag finner

det önskvärt, att styrelsens möjligheter till ett dylikt utbyte av personal

ökas. Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka styrelsens förslag, särskilt

som detta enligt vad styrelsen numera upplyst icke behöver medföra någon

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

kostnadsökning. Med beaktande av den under år 1952 genomförda löneregleringen

bör alltså för planläggningsbyråns del vidtagas de ändringarna, att

en byrådirektörstjänst i lönegrad Ce 31 indrages, en byråassistenttjänst

i lönegrad Ca 27 föres å övergångsstat, en byråassistenttjänst i lönegrad

Ce 27, två dylika tjänster i lönegrad Ce 25 och fyra amanuenstjänster i reglerad

befordringsgång indrages samt i stället medel beräknas för två lantbrukskonsulenttjänster

i lönegrad Ce 27 och sex lantbruksassistenttjänster

i reglerad befordringsgång. Sistnämnda åtta tjänster bör organisatoriskt

icke hänföras till styrelsen utan till lantbruksnämnderna. Vidare bör gälla,

att en av lantbrukskonsulenttjänsterna icke får tillsättas, så länge den byråassistenttjänst,

som föreslås skola föras å övergångsstat, är besatt. På de

av styrelsen anförda skälen bör slutligen indragningen av byrådirektörstjänsten

icke föranleda någon minskning av anslaget.

Såsom styrelsen framhållit är det önskvärt, att styrelsen får möjlighet att

åtminstone under större delen av nästa budgetår ha tillgång till en kvalificerad

fackman på skogens område. Uppdraget bör i huvudsak ha karaktären

av bisyssla, varvid arvode torde böra utgå i enlighet med bestämmelserna i

kommittékungörelsen. Posten till ersättningar till sakkunniga bör för detta

ändamål uppräknas med 6 000 kronor. Vidare bör på de av styrelsen anförda

skälen en kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8 utbytas mot en ickeordinarie

dylik tjänst i samma lönegrad.

Däremot kan jag icke förorda, att särskilda medel nu skall beräknas för

den numera i lönegrad Ce 29 placerade förste byråsekreterartjänsten på

kanslibyrån. Såsom framgår redan av vad jag i årets statsverksproposition

anförde vid anmälan av styrelsens äskanden under anslaget till understöd

åt kontrollföreningsverksamhet (IX ht 1953 p. 59), är jag icke heller beredd

att förorda inrättandet av tre överkontrollassistenttjänster på lantbruksbyrån.

Likaså torde det alltjämt böra anstå med att inrätta eu byråinspektörstjänst

i lönegrad Ce 29 på undervisningsbyrån i stället för den

nuvarande arvodestjänsten. Vad slutligen angår den föreslagna omändringen

av en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång på samma byrå anser jag

mig icke kunna biträda detta förslag.

Vad slutligen angår styrelsens framställning om uppflyttning i lönegrad

av en byråingenjörstjänst å byggnadsbyrån samt två statskonsulenttjänster

ä lantbruksbyrån, torde densamma icke böra föranleda någon åtgärd.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit kan ifrågavarande anslag nedräknas

med 3 400 kronor. Emellertid tillkommer vissa utgiftsökningar av automatisk

karaktär. Med anledning av löneregleringen år 1952 (prop. nr 107

och nr 241) bör anslaget uppräknas med 34 000 kronor. Vidare föranleder

beräknade löneklassförändringar och lönegradsuppflyttningar på grund av

reglerad befordringsgång en ökning med 11 300 kronor. Under posten till

rörligt tillägg bör slutligen beräknas ytterligare 276 600 kronor. Sammanlagt

behöver alltså lantbruksstyrelsens avlÖningsanslag höjas med 318 500

kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 102.

43

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 762 400 (+ 7 200)

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

K u n g 1. M a j : t, 12 800 (oförändrat) kronor;

ersättningar till sakkunniga 21 000 (+ 6 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 576 300

(+ 28 700) kronor;

rörligt tillägg 719 500 (+ 276 600) kronor.

Å lantbruksstyrelsens personalförteckning bör uppföras en

lörste byräingenjörstjänst i lönegrad Ce 31 och ytterligare en förste byråsekreterartjänst

i lönegrad Ce 29. Å andra sidan bör ur förteckningen avföras

en byrådirektörstjänst i lönegrad Ce 31, två förste byråingenjörstjänster

i lönegrad Ca 29, en byråassistenttjänst i lönegrad Ce 27, en byråingenjörstjänst

i lönegrad Ca 25 samt en kontorsbiträdestjänst i lönegrad Ca 8.

Slutligen bör en byråassistenttjänst i lönegrad Ca 27 föras å övergångsstat.

Under lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag torde posten

till sjukvård m. m. på grund av medelsförbrukningen under de senaste

budgetåren böra höjas med 2 000 till 12 000 kronor. För att styrelsens behov

av att nyanskaffa möbler och kontorsmaskiner åtminstone i viss utsträckning

skall kunna tillgodoses tillstyrker jag vidare, att under delposten till

övriga expenser skall beräknas 5 000 kronor för detta ändamål. Jämväl de

ökade kostnaderna för telefon och städning motiverar en ökad medelsanvisning

under förevarande delpost. På grundval av från styrelsen inhämtade

uppgifter föreslår jag, att för dessa ändamål skall upptagas ytterligare

3 000 respektive 6 000 kronor. I anslutning till vad jag tidigare anfört synes

däremot kostnaderna för löpande expenser och för utrustning åt den

personal hos styrelsen, som skall syssla med den jordbruksekonomiska undersökningen,

icke böra äskas i förevarande sammanhang utan under anslaget

till bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket. Då jag icke

heller ansett mig kunna tillstyrka förslaget att inrätta tre överkontrollassistenttjänster,

bör följaktligen delposten till övriga expenser endast höjas

med (5 000 + 3 000 -f- 6 000 =) 14 000 kronor till 128 000 kronor. Någon

uppräkning av posten till reseersättningar synes icke vara erforderlig.

Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen vidare i särskild

framställning anmält, att ifrågavarande anslag kan komma att behöva överskridas

på grund av vissa flyttningskostnader och andra utgifter i samband

därmed under nästa budgetår. Någon närmare beräkning av kostnadernas

storlek har emellertid ännu icke kunnat göras. Med hänsyn härtill och då

det torde ligga inom Kungl. Maj :ts befogenheter alt — då frågan blir

aktuell — medgiva erforderligt överskridande, torde anledning ej finnas

att här taga ställning till framställningen.

Då såsom styrelsen anfört de särskilda uppbördsmedlen torde böra höjas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

med 500 till 1 000 kronor, bör lantbruksstyrelsens omkostnadsanslag för

nästa budgetår uppföras med (267 500 + 2 000 + 14 000 — 500 =) 283 000

(+ 15 500) kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i sinom tid

fastställa ny omkostnadsstat för styrelsen.

Av de förslag, som lantbruksstyrelsen framlagt under lantbruksnäm ndernas

avlöningsanslag, avser flera helt eller åtminstone i huvudsak

verksamheten för yttre rationalisering. Hit hör sålunda hemställan om

uppräkning av icke-ordinarieposten i syfte att möjliggöra återbesättandet

av vissa nu obesatta tjänster, om inrättandet av tre lantbrukskonsulenttjänster

i lönegrad Ca 26 och tre lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ce

16 samt om ändring av 25 lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ce 16 till

lika många förste lantbruksinstruktörstjänster i lönegrad Ca 19. Med anledning

av dessa förslag vill jag vitsorda, att den personal, som nu står till

förfogande för ifrågavarande verksamhet, otvivelaktigt är väl knappt tillmätt.

Särskilt torde föreligga brist på personal med erforderlig skoglig utbildning.

En viss personalförstärkning är därför även enligt min mening

i och för sig motiverad. Jag torde emellertid få erinra om att för närvarande

pågår utredning rörande frågan om behovet av åtgärder för förstärkning av

ofullständiga jordbruk med skog m. m. Under sådana förhållanden anser

jag, att styrelsens ifrågavarande förslag icke bör prövas nu utan först sedan

resultatet av nämnda utrednings arbete föreligger, då frågan om behovet av

ytterligare personal för den yttre rationaliseringsverksamheten kan avgöras

i ett sammanhang. Beträffande den av styrelsen ifrågasatta omändringen

av ett antal lantbruksinstruktörstjänster torde jag emellertid få erinra om

att vid löneregleringen hösten 1952 25 av de ordinarie lantbruksinstruktörstjänsterna

i 16 lönegraden ändrades till förste lantbruksinstruktörstjänster

i 19 lönegraden ävensom att de övriga lantbruksinstruktörstjänsterna

uppflyttades till 17 lönegraden.

Förslaget att inrätta fem kontorsskrivartjänster i lönegrad Ca 19, vilkas

innehavare skulle biträda kamrerarna vid de större lantbruksnämnderna,

kan jag icke tillstyrka. På de av riksrälcenskapsverket anförda skälen anser

jag mig icke heller böra förorda, att posten till ersättningar till täckdiknings-

och cementeringsförmän skall utbrytas och göras till ett särskilt anslag.

Posten bör för nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp av

100 000 kronor.

Däremot synes förslaget att ett antal nu extra anställda biträden för

skriv-, rit- och kontorsgöromål skall beredas extra ordinarie anställning

åtminstone i viss utsträckning böra bifallas. Jag kan dock ej förorda, att

fler än fem av dessa biträden erhåller dylik anställning. Antalet skriv-, ritoch

kontorsbiträden i lönegrad Cf 4—Ca 8 hos lantbruksnämnderna kommer

vid bifall härtill att kunna uppgå till 150. Någon kostnadsökning medför

detta icke. Vidare bör jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången

sex av de nuvarande kontorsbiträdena i lönegrad Ce 8 överföras å

ordinarie stat.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 102.

45

Vad slutligen angår förslaget att inrätta två lantbrukskonsulenttjänster i

lönegrad Ce 26 samt sex lantbruksassistenttjänster i reglerad befordringsgång

har jag redan tillstyrkt detsamma i samband med behandlingen av

lantbruksstyrelsens avlöningsanslag. Såsom framgår av vad jag därvid anförde,

bör tjänsterna i organisatoriskt hänseende hänföras till lantbruksnämnderna,

medan kostnaderna för tjänsterna däremot bör bestridas ur

nämnda anslag. Förslaget föranleder i förevarande sammanhang därför endast,

att de båda lantbrukskonsulenttjänsterna skall uppföras å personalförteckningen

för nämnderna. Därvid bör de, såsom jag tidigare anmärkt,

med hänsyn till löneregleringen år 1952 placeras i lönegrad Ce 27.

Vid bifall till vad jag nu förordat skulle förevarande anslag endast behöva

höjas i den mån så påkallas av automatiska utgiftsökningar. I anslutning

härtill bör anslaget med anledning av löneregleringen år 1952 (prop.

nr 241 och nr 245) uppräknas med 318 500 kronor. Beräknade löneklassförändringar

och lönegradsuppflyttningar på grund av reglerad befordringsgång

föranleder en ökning av medelsbehovet med 62 500 kronor. Slutligen

bör under posten till rörligt tillägg beräknas ytterligare 1 267 000 kronor.

Sammanlagt behöver alltså lantbruksnämndernas avlöningsanslag höjas med

1 648 000 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 201 000 (+ 232 200)

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. M a j : t, 170 000 (oförändrat) kronor;

ersättningar till sakkunniga 50 000 (oförändrat) kronor;

ersättningar till täckdikning s- och cementeringsförmän

100 000 (oförändrat) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 594 200

(+ 148 800) kronor;

rörligt tillägg 3 039 800 (+ 1 267 000) kronor.

Å lantbruksnämndernas personalförteckning bör uppföras ytterligare

två lantbrukskonsulenttjänster i lönegrad Ce 27 samt sex kontorsbiträdestjänster

i lönegrad Ca 8.

Såsom lantbruksstyrelsen föreslagit bör under lantbruksnämndernas

omkostnadsanslag posten till reseersättningar höjas med 60 000

kronor till 1 740 000 kronor. Vad angår delposten till övriga expenser anser

jag mig blott kunna förorda, att denna skall uppräknas i den utsträckning

som erfordras på grund av de ökade kostnaderna för telefon och städning.

Med ledning av vad som upplysts av styrelsen härutinnan föreslår jag, att

för dessa ändamål skall beräknas 20 000 respektive 15 000 kronor. Delposten

bör alltså höjas med (20 000 + 15 000 =) 35 000 kronor till 455 000 kronor.

Beträffande styrelsens framställning i fråga om vissa flyttningskostnader

för lantbruksnämnden i Stockholms län och stad torde jag få hänvisa

till vad jag anfört vid behandlingen av styrelsens omkostnadsanslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 102.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit bör ifrågavarande anslag för nästa

budgetår uppföras med (2 177 000 + 60 000 + 35 000 =) 2 272 000 ( +

95 000) kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid

fastställa ny omkostnadsstat för lantbruksnämnderna.

Vad slutligen angår anslaget till bidrag till bokföring sverksamheten

inom jordbruket torde jag först få upptaga lantbruksstyrelsens

förslag om höjning av bidragen till boksluts- och insamlingsarbetet.

Såvitt förslagen avser det kommande budgetåret framgår min

ståndpunkt till desamma av vad jag anfört i samband med beräkningen av

kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen under sagda år.

Den av styrelsen ifrågasatta höjningen av bidragen gäller emellertid även

åren 1951/52 och 1952/53. För min del är jag icke beredd att förorda bifall

till denna hemställan.

Enligt de beräkningar, jag tidigare framlagt, slutar medelsbehovet under

anslaget å 520 000 kronor. Med hänsyn till den reservation, som beräknas

föreligga vid utgången av innevarande budgetår, torde det vara tillfyllest, om

anslaget för nästa budgetår uppföres med ett belopp av 420 000 kronor.

V. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de i det föregående framlagda förslagen beträffande

den jordbruksekonomiska undersökningens utformning

och organisation;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna

för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna,

vilka angivits i det föregående;

3) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 762 400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................... 12 800

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis........ 21 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . ... 576 300

5. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 719 500

Summa kronor 2 092 000;

4) fastställa följande avlöningsstat för lantbruksnämnderna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1953/54:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 102. 47

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 3 201 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 170 000

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis........ 50 000

4. Ersättningar till täckdiknings- och cementerings
förmän,

förslagsvis......................... 100 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .... 2 594 200

6. Rörligt tillägg, förslagsvis..................... 3 039 800

Summa kronor 9 155 000;

5) å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) till Lantbruksstgrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

2 092 000 kronor;

b) till Lantbruksstgrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

283 000 kronor;

c) till Lantbruksnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av

9 155 000 kronor;

d) till Lantbruksnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av

2 272 000 kronor;

e) till Bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket ett

reservationsanslag av 420 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Persson.

537217. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:270 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret 1953/54 m. m. j a1 i texten
  2. JoU 1953:25 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna för budgetåret 1953/54 m. m. jämte i ämnet v a1 i texten