Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp
1953-01-02 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:12, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
1
Nr 12.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp; given Stockholms
slott den 2 januari 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 §
förordningen den It juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås att maximibeloppet för mödrahjälp höjes från
400 kronor till 600 kronor och, vid flerbörd, från 500 kronor till 800 kronor.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 12.
2
Kungl. Maj:is proposition nr 12.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om
mödrahjälp.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
1
Kvinna, som------av
Mödrahjälp lämnas i den form,
som för varje särskilt fall finnes
lämpligast, i en eller flera poster, till
ett sammanlagt värde av högst fyrahundra
eller, vid flerbörd, högst
femhundra kronor.
Mödrahjälp må, —-----
(Föreslagen lydelse:)
§•
statsmedel.
Mödrahjälp lämnas i den form,
som för varje särskilt fall finnes
lämpligast, i en eller flera poster,
till ett sammanlagt värde av högst
sexhundra eller, vid flerbörd, högst
åttahundra kronor.
efter nedkomsten.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1953 men äger icke tilllämpning
i fall, då barnsbörden ägt
rum före nämnda dag.
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1949:147.
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om förbättrad
mödrahjälp samt anför.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 13) har Kungl.
Maj:t förut denna dag på min hemställan föreslagit riksdagen att för budgetåret
1953/54 till Mödrahjälp anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor.
Jag omnämnde i samband därmed, att jag ämnade förorda en höjning
av mödrabjälpens maximibelopp från 400 till 600 kronor samt, vid flerbörd,
från 500 till 800 kronor.
Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga denna fråga.
Gällande bestämmelser.
Enligt förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp (nr 339; ändr. nr
786/1940, 228/1944, 147/1949 och 242/1950) må kvinna, som i anledning
av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas
mödrahjälp av statsmedel. Hjälpen lämnas i den form, som för
varje särskilt fall finnes lämpligast, i eu eller flera poster till ett sammanlagt
värde av högst 400 kronor eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. Mödrahjälpsverksamheten
administreras lokalt av barnavårdsnämnderna ävensom
av särskilda mödrahjälpsnämnder, en för varje landstingsområde och
varje stad, som ej deltager i landsting. Socialstyrelsen utövar tillsyn över
verksamheten.
Mödrahjälpens nuvarande maximibelopp fastställdes år 1944. Dessförinnan
utgjorde hjälpens högsta belopp enhetligt 300 kronor.
Aren 1949—1951, då antalet levande födda barn utgjorde resp. 120 947,
113 211 och 110 129, beviljades resp. 47 690, 44 977 och 36 304 ansökningar
om mödrahjälp. Det genomsnittligt beviljade beloppet per ansökan uppgick
till resp. 238, 240 och 241 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
Socialstyrelsens förslag.
I sitt den 25 augusti 1952 avgivna förslag till anslagsäskanden avseende
barnavård in. in. för budgetåret 1953/54 har socialstyrelsen föreslagit, att
maximibeloppet för mödrahjälp höjes från 400 kronor till 600 kronor och,
vid flerbörd, från 500 kronor till 800 kronor. Härvid erinrar styrelsen inledningsvis
om att styrelsen — sedan den år 1947 utarbetat vissa normer
för mödrahjälpsverksamheten -— den 14 december 1951 erhöll i uppdrag
att med beaktande av inträdda löne- och prisstegringar utfärda nya normer
för verksamheten. De nya normerna kom till stånd den 5 maj 1952.
Till grund för dessa låg de tidigare normerna av år 1947 med förhöjning
av 35 procent. Denna åtgärd har, framhåller socialstyrelsen vidare, medfört
att generösare prövningsnormer numera tillämpas av mödrahjälpsnämnderna.
Socialstyrelsen fortsätter:
Under åren sedan 1944 ha priserna undergått stora förändringar, och
köpkraften har minskat i sådan grad, att hjälpen ej blir tillräckligt effektiv
för dem som beviljas högsta beloppet. Det förhållandet att maximibeloppet
kvarstår oförändrat innebär sålunda, att de som äro i största
behov av mödrahjälp icke nu kunna få samma behov tillfredsställda som
tidigare. Upplysningsvis kan nämnas att av samtliga sökande, som år 1950
beviljades mödrahjälp, erhöllo 18,4 procent maximibeloppet. Den förbättring
i avseende å möjligheterna att bevilja mödrahjälp, som normernas uppräkning
inneburit, har genom att maximibeloppet bibehållits vid 400 respektive
500 kronor icke skapat någon förbättring för den kategori sökande,
som redan enligt de tidigare normerna skulle varit berättigad att ei-hålla
maxi mibeloppet.
Då de utredningar, som pågå beträffande bland annat en effektivisering
och samordning av hjälpen till mödrar vid havandeskap och barnsbörd,
knappast kunna förväntas bli färdiga till budgetåret 1953/54, anser socialstyrelsen
starka skäl tala för att i avvaktan härpå en höjning av mödrahjälpens
maximibelopp kommer till stånd.
Om man — anför socialstyrelsen vidare — skulle höja maximibeloppet
i ungefär samma relation som 1952 års höjning av normerna, skulle man
komma fram till elt maximibelopp av 540 kronor. För att möjliggöra en
något effektivare hjälp till de sämst ställda bör emellertid enligt styrelsens
mening beloppet höjas till 600 kronor och vid flerbörd till 800 kronor.
Med hänsyn till all 1952 års normer utarbetats med nu gällande högsta
belopp som översta gräns måste, därest maximibeloppen höjs på föreslaget
sätt, en viss justering av normerna ske. Därvid anser socialstyrelsen normerna
böra utformas på sådant sätt att det föreslagna relativt höga maximibeloppet
verkligen kommer de sämst ställda till godo.
Remissyttrandena.
Över socialstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs,
Kopparbergs och Norrbottens län, mödrahjälpsnämnden för Norrköpings
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Kungl. Maj.ts proposition nr 12.
stad samt mödrahjälpsnämnderna i Östergötlands läns, Kronobergs läns,
Kristianstads läns, Skaraborgs läns, Örebro läns, Gävleborgs läns och Västerbottens
läns landstingsområde ävensom av Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska
socialvårdsförbundet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län bär i ärendet hört Malmö stads barnavårdsnämnd,
varjämte länsstyrelsen i Skaraborgs län hört statens fattigvårds-
och barnavårdskonsulent i nionde distriktet. Av barnavårdsnämnden
och konsulenten avgivna yttranden har bifogats resp. länsstyrelses utlåtande.
Förslaget att höja mödrahjälpens maximibelopp i överensstämmelse med
vad socialstyrelsen förordat har vid remissbehandlingen vunnit så gott som
allmän anslutning. Endast statskontoret har ställt sig avvisande, varjämte
mödrahjälpsnämnden för Norrköpings stad och mödrahjälpsnämnden i
Gävleborgs läns landstingsområde uttalat viss tveksamhet.
I de tillstyrkande yttrandena uttalas genomgående att en höjning av
mödrahjälpens maximibelopp är påkallad med hänsyn till den avsevärda
ökning av levnadskostnaderna, som inträtt sedan år 1944. Och även i den
mån förslaget syftar till att åstadkomma en reell förbättring av ifrågavarande
förmån anses det — enligt vad bl. a. Svenska stadsförbundet anför
— vara befogat. Det påpekas också allmänt, att den föreslagna förbättringen
är särskilt motiverad, eftersom mödrahjälpen avser att stödja
dem som är i starkt behov av hjälp.
Mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde framhåller
särskilt, att nämnden under sin verksamhet de senaste åren behandlat ett
flertal ansökningar, där utredningen visat att i samband med barnsbörd
uppkommit hjälpbehov, som icke i önskvärd omfattning kunnat tillgodoses
inom ramen för gällande maximibelopp. Så hade varit förhållandet ej
minst då för vederbörande under längre tid förelegat behov av inackordering
i enskilt hem.
Mödrahjälpsnämnden i Kristianstads läns landstingsområde anför bl. a.
följande.
Nämnden finner för sin del mest angeläget vara att de ekonomiskt sämst
ställda mödrarna få cn verklig hjälp vid inträffad barnsbörd. De högsta
belopp, som nu kunna beviljas, ge icke mödrahjälpsnämnderna möjlighet
att i sådana fall tillgodose mödrarna i önskvärd och ursprungligen avsedd
utsträckning. De ändringar i normgivningen för prövning av mödrahjälp,
som blivit en följd av socialstyrelsens på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställda
utredning, därvid inträdda löne- och prisstegringar beaktats, måste
te sig obilliga för angivna kategori mödrar, därför att ej samtidigt med
förhöjningen i normerna av 35 procent skett en höjning av maximibeloppet.
Mödrahjälpsnämnden har vid prövning av inkomna ansökningar upprepade
gånger haft anledning iakttaga, hur ojämnt förhöjningen av de normgivande
beloppen på så sätt verkat, och beklaga att många sökande ej kunnat effektivt
hjälpas, så länge maximibeloppet ej höjts. Den förhöjning, som fastställts
av folktandvårdstaxan, och det medgivande, som lämnats om högre
procentuellt tillägg för privata tandläkare, inverkar ej sällan så att möd
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
rarna praktiskt taget endast få eu mycket ringa hjälp till barnet och sig
själva i övrigt.
Mödrahjälpsnämnden i Kronobergs läns landstingsområde påpekar, att
den avsedda höjningen synes förutsätta att nya normer för prövning av
mödrahjälp utfärdas så att de förhöjda beloppen i första hand kommer
de mest behövande mödrarna till del.
Av de mödrahjälpsnämnder, som ställt sig något tveksamma inför socialstyrelsens
förslag, förklarar mödrahjälpsnämnden för Norrköpings stad,
att nämnden anser sig kunna biträda förslaget såsom ett provisorium trots
vissa betänkligheter att låta den inträffade penningvärdesförsämringen slå
igenom i överkant på eu tidpunkt då en otvivelaktig prissänkningstendens
kunde konstateras.
Mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs läns landstingsområde finner det tveksamt,
om en höjning av maximibeloppen på sätt socialstyrelsen föreslagit
är den bästa vägen att råda bot mot de olägenheter, som enligt nämndens
mening med nuvarande bestämmelser understundom inträder.
Nämnden fortsätter:
Enligt nämndens uppfattning skulle följande åtgärder i stället vara lämpligare
såsom ett provisorium, til! dess denna fråga slutligt lösts:
De av socialstyrelsen utfärdade rådgivande normerna borde 1''å medge
större hjälp redan vid första barnets födelse, än vad som nu är fallet. Ofta
gäller det mycket unga makar, som i samband med bosättningen och giftermålet
måst sätta sig i stor skuld. I de besvär, som anföras över mödrahjälpsnämndens
på de rådgivande normerna grundade avslag å framställningar
om mödrahjälp i samband med första barnets födelse, anföres ofta
såsom en särskilt ömmande omständighet den stora skuldsättning, makarna
måste dragas med, och som förrycker eller försvårar deras möjlighet alt
enbart med mannens inkomst samt moderskapspenningen, resp. moderskapshjälpen,
gälda de särskilda utgifter, som uppstå i samband med barnets
lödelse. En vidare och mer tänjbar marginal för hjälpens utgående
vore här synnerligen värdefull.
Vidare borde bidragen till B.B.-resor för mödrar, som bo avlägset från
sjukvårdsinrättningar, kunna utgå utanför det fastställda maximibeloppet.
Detsamma gäller tandvården. Mödrar, i behov av bidrag till dylika resor
samt till tandvård, komma eljest alltid i en oförmånligare ställning än
andra mödrar, därest maximibeloppet av mödrahjälpen fastlåses vid eu
viss gräns, oavsett behovens art. En moder, boende i eu av de avlägset
belägna hälsingesocknarna, kan, om hon måste ha mödrahjälp till B.B.-resor
samt till tandvård — därest den senare är av större omfattning — råka i
den situationen, att mödrahjälpen icke tillfyllest täcker andra, än så behjärtansvärda
ändamål.
Ett bibehållande av det nuvarande maximibeloppet men med utbrytande
därur av bidragen till tandvård och till resor till förlossningsanstalt skulle
därför enligt nämndens mening bereda mödrar i behov av dessa särskilda
stödåtgärder större rättvisa än en allmän höjning av maximibeloppet.
Statskontoret erinrar om att spörsmålet rörande den samhälleliga hjälpen
Kungl. Maj:ts proposition nr 12. 7
vid havandeskap och harnsbörd — även mödrahjälpen —- den 28 december
1951 uppdragits åt särskilda sakkunniga och att i avbidan på resultatet av
ifrågavarande utredningsarbete mödrahjälp under budgetåret 1952/53 fått
utgå i enlighet med hittills gällande bestämmelser. Vid sådant förhållande
och då därtill komme att det genomsnittliga beloppet per beviljad ansökan
under år 1951 endast utgjorde 241 kronor, borde det anstå med en höjning
av nuvarande maximibelopp. Därest emellertid en bidragsförbättring
till följd av de senaste årens prisstegringar skulle anses ofrånkomlig, syntes
denna böra begränsas till att motsvara den stegring i index, som ägt
rum sedan år 1944, då nuvarande grunder fastställdes, eller i runt tal
35 procent, innebärande en uppräkning av maximibeloppet till 550 kronor
resp. 700 kronor.
Departementschefen.
När statsmakterna år 1937 beslöt sig för att under namnet mödrahjälp
inrätta en särskild ekonomisk stödform för att därmed bidraga till att
för olika kategorier av barnaföderskor täcka de kostnader, som är förenade
med havandeskap och barnsbörd, var syftet att förhindra att de
barnaföderskor, som eljest ej hade tillgång till erforderliga medel för
ifrågavarande ändamål, skulle behöva vända sig till fattigvården. I enlighet
med sitt sylte är mödrahjälpen — i motsats till övriga ekonomiska
hjälpformer vid havandeskap och barnsbörd — förenad med en ingående
behovsprövning. En individuell behovsprövning har ansetts naturlig också
av det skälet, att en kvinna i den belägenhet, som förutsättes för beviljande
av mödrahjälp, mången gång kan tänkas behöva ej blott ekonomiskt bistånd
utan även personligt stöd i olika hänseenden.
Ursprungligen utgjorde mödrahjälpens maximibelopp 300 kronor. År 1944
ansågs, med hänsyn till ditintills inträdda prisstegringar, en höjning av
maximibeloppet påkallad, och sedan nämnda år är mödrahjälpen maximelad
till 400 kronor eller vid flerbörd 500 kronor. Hjälpen lämnas i stor
utsträckning in natura och utgår i allmänhet till kostförbättring, hemhjälp,
inackordering, moderns och barnets utrustning samt tandvård.
Att mödrahjälpen verkligen fyllt ett behov framgår redan av den omfattning,
vari mödrahjälp beviljats. Under de senaste åren har sålunda
omkring en tredjedel av hela antalet barnaföderskor i landet kommit i
åt njutande av sådan hjälp. Det genomsnittligt beviljade beloppet har under
dessa ar hållit sig omkring 240 kronor. I de särskilda fallen förekommer
emellertid — helt naturligt — stora differenser mellan de beviljade beloppen.
Främst med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen sedan år 1944 men
även för att åstadkomma eu mera effektiv hjälp för de ekonomiskt sämst
ställda har socialstyrelsen nu föreslagit en höjning av mödrahjälpens maximibelopp
till 600 kronor och vid flerbörd till 800 kronor. Förslaget härom
bär av dem, som haft att yttra sig däröver, allmänt tillstyrkts. Stats
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 12.
kontoret har emellertid pekat på att det genomsnittliga värdet av mödrahjälpen
per beviljad ansökning under år 1951 icke uppgick till högre belopp
än 241 kronor. Enligt statskontorets mening skulle alltså inom den
nuvarande maximigränsen utrymme finnas för ett hänsynstagande till inträdda
prisstegringar. Härvid bör dock observeras att antalet fall, då
maximigränsen tangerats under senaste åren uppgått till bortåt 20 procent
av antalet beviljade ansökningar och att utredningen i ärendet visar att
förefintliga hjälpbehov kan vara av sådan storlek, att deras tillgodoseende
skulle kräva ett överskridande av gällande maximibelopp.
Enligt min mening är det därför nu motiverat med en höjning av mödrahjälpens
maximibelopp; och jag finner icke den omständigheten, att frågan
om den samhälleliga hjälpen vid havandeskap och barnsbörd nu är föremål
för en allmän översyn, böra få utgöra ett hinder härför. Med hänsyn
till pågående utredningsarbete anser jag mig däremot icke — såsom ifrågasatts
av en mödrahjälpsnämnd — i detta sammanhang böra närmare ingå
på mödrahjälpens utformning.
I fråga om höjningens storlek ansluter jag mig till socialstyrelsens förslag
att beloppet sättes till 600 kronor eller, vid flerbörd, 800 kronor. En
sådan förhöjning går visserligen något utöver vad som motsvarar den
under åren 1944—1952 inträdda prisstegringen, i det att under nämnda
år levnadskostnadsindex i 1935 års serie utan skatter och sociala förmåner
stigit från 151 till 213 och konsumtionsprisindex från 158 till 224. För
att i de fall, där så verkligen behövs, kunna lämna en effektiv hjälp synes
emellertid den föreslagna höjningen motiverad. I detta sammanhang anser
jag mig dock böra framhålla att det är uppenbart, att höjningen av maximibeloppet
icke kan motivera en allmän höjning av hjälpbeloppen. Den avser
endast att ge utrymme för tillgodoseende av behov, som ej kan täckas med
nuvarande maximibelopp.
Erforderlig författningsförändring torde böra träda i kraft den 1 juli
1953. Ändringen torde emellertid icke böra tillämpas i fall då barnsbörden
ägt rum före nämnda dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter att Kungl. Maj:t
jnåtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet
upprättat förslag till före-ilning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Sårnmark.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53
216838
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris proposition med förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostna a1 i texten
- S2LU 1953:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 11 juni 1937 s. 2 i texten