Sök i Ratio Lex

Angående särskilda stödåtgärder för håstaveln m. m

1953-02-20 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:121, Angående särskilda stödåtgärder för håstaveln m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskilda stödåtgärder

för håstaveln m. m.; given Stockholms slott

den 20 februari 1953.

Kungl Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas det betänkande med förslag till åtgärder för

stödjande av hästaveln m. m., som avgivits av 1951 års hästavelsutredning.

För att under ett tillfälligt krisläge stödja aveln av hästar utav kallblodsras

föreslås, att under fyra år dels särskilda bidrag skall lämnas till föreningar

och i speciella fall privatpersoner, som håller hingstar av ardennerras eller

nordsvensk ras, dels vid premieringarna frisedlar, lydande på ett belopp av

50 kronor, skall utdelas till samtliga premierade fölston samt till uppvisade

eller premierade två- och treåriga ungston av kallblodsras eller använda

inom remontaveln. I syfte att begränsa medelsbehovet för hingstbidragen förordas

att amorteringstiden för statliga lån till inköp av hingstar av kallblodsras

skall ökas från atta till tio år. För dessa ändamål beräknas, utöver nu

utgående medel från anslaget till hästavelns befrämjande, ett årligt belopp

av 450 000 kronor till hingstbidrag och 350 000 kronor till frisedlar eller tillhopa

800 000 kronor. Medlen föreslås skola utgå ur statens hästavelsfond.

Till bevarings- och uppfödningspremier för godkända, men icke inköpta

remonter för åren 1954 och 1955 bör ytterligare 150 000 kronor disponeras

ur statens hästavelsfond.

Reservationsanslaget till hästavelns befrämjande för budgetåret 1953/54

föreslås skola upptagas med ett belopp av 1 330 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 121.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, följande:
I

årets statsverksproposition (IX ht p. 57) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet för

budgetåret 1953/54 till Hästavelns befrämjande beräkna ett reservationsanslag

av 1 385 000 kronor.

Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga och vissa därmed sammanhängande

problem.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade min företrädare i ämbetet

den 13 juni 1951 sakkunniga för att verkställa av riksdagen begärd

utredning rörande de åtgärder, som bör vidtagas för att åstadkomma en

hästavel motsvarande landets behov. De sakkunniga, vilka antog benämningen

1951 års hästavelsutredning, var godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa,

Sövdeborg, tillika ordförande, chefen för jordbrukstekniska institutet

professorn N. H. Berglund, sedermera majoren F. M. S. Bruzelius, byråchefen

i lantbruksstyrelsen G. I. F. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra

kammare, lantbrukaren H. B. Lindström i Rossbol samt ledamoten av riksdagens

första kammare, lantbrukaren K. I. Nilzon i Ringarum.

Utredningen har den 12 november 1952 avgivit betänkande med förslag

till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. (SOU 1953: 3).

Över betänkandet i dess helhet har, efter remiss, yttranden avgivits av

överbefälhavaren, statskontoret, lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens

jordbruksnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, samtliga

hushållningssällskap, Avelsföreningen för svenska ardennerhästen,

Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, Föreningen nordsvenska

hästen, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Yttranden har dessutom avgivits dels vad angår skogsbrukets behov av

hästar av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund och

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, dels ock i fråga om uttagning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

av hästar och traktorer för krigsmakten av arbetsmaknadsstyrelsen och

Svenska lantarbetsgivareföreningen.

överbefälhavaren har med sitt utlåtande överlämnat yttranden från chefen

för armén och arméförvaltningens intendenturavdelning.

Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 maj 1952 uppdrog åt 1951 års hästavelsutredning att jämväl

verkställa av riksdagen begärd utredning rörande möjligheterna för export

av hästar. Utredningen har den 12 november 1952 avgivit skrivelse härom.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 december 1952 föranledde skrivelsen

ingen åtgärd.

I skrivelse den 27 augusti 1952 har lantbruksstyrelsen hemställt om medelsanvisning

till anslaget för hästavelns befrämjande.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse samma dag hemställt om medelsanvisning

till uppfödnings- och bevaringspremier för godkända men icke

inköpta remonter m. fl. hästar.

I detta sammanhang får jag även anmäla, att hushållningssällskapens förbund

i skrivelse den 30 september 1952 föreslagit viss ändring i bestämmelserna

om penningpris till premierad hingst.

Slutligen har Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen (skr. I. 2»/i

1953) hemställt, att uppfödningspremier till varmblodiga travhästar måtte

utgå efter samma grunder som till galopphästar, över framställningen har

yttrande avgivits av lantbruksstyrelsen, som därvid bifogat yttrande av

Svenska travsportens centralförbund.

Jag torde härefter först fa lämna en sammanfattning av nyssnämnda betänkande

samt redogöra för yttrandena över detta.

I. Hästavelsutredningens betänkande.

Översikt över betänkandets innehåll.

För att få en överblick av den nuvarande tillgången på dragkraft och

det framtida behovet av hästar inom lanthushållningen har utredningen

i samråd med statistiska centralbyrån och jordbrukets utredningsinstitut

företagit en särskild statistisk undersökning. Utredningen har vidare haft

tillgång till vissa av institutet publicerade beräkningar över det svenska

hästbeståndets sannolika storlek under den närmaste framtiden.

Enligt utredningens undersökning fanns den 1 februari 1952 omkring

351 000 treåriga och äldre arbetshästar i jordbruket. Antalet traktorer var

vid samma tidpunkt sammanlagt 86 800, varav 76 200 egentliga traktorer

samt omkring 10 000 s. k. epatraktorer och 600 jeepar. Enligt de uppgifter,

som erhölls vid undersökningen, är en ytterligare mekanisering av

dragkraften att vänta. Utredningen har sålunda räknat med att antalet

traktorer i jordbruket omkring år 1955 kommer att utgöra bortåt 105 000

och omkring år 1960 kanske 130 000.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Som en följd av den tilltagande mekaniseringen kommer enligt utredningens

undersökning en fortsatt minskning av hästbeståndet att ske. Att

döma av de vid undersökningen erhållna uppgifterna skulle dock omkring

300 000 arbetshästar behövas i jordbruket även sedan traktorbehovet blivit

fyllt. Enligt uppgifter rörande hästbeståndets reproduktionsförhållanden,

som varit utredningen tillgängliga, skulle emellertid antalet arbetshästar

i åldern tre år och däröver redan år 1955 ha nedgått till 300 000

eller det antal, som jordbrukarna anser sig ha behov av under den närmaste

framtiden. Med nuvarande ålderssammansättning av hästbeståndet

och med nuvarande begränsade årstillskott av föl kan emellertid en häststam

av denna storlek icke upprätthållas i framtiden. Enligt de beräkningar

utredningen har utfört skulle antalet arbetshästar till 1950-talets slut

komma att nedgå till omkring 200 000 eller under mycket gynnsamma omständigheter

till omkring 230 000.

Enligt utredningens mening synes det kunna medföra allvarliga konsekvenser

att utan vidtagande av särskilda åtgärder våga räkna med en

framtida stabilisering av hästuppfödningen. Då reproduktionen av hästbeståndet

för närvarande är mindre än vad som motsvarar det framtida behovet

kan så småningom en knapphet på hästar motses. Av olika skäl, icke

minst dragkraftsbehovet vid avspärrning eller krig, bör enligt utredningens

uppfattning häststammen grundas på inhemsk avel. I samband därmed

har utredningen understrukit att en inträffad knapphet icke bör mötas

med import, bland annat av det skälet, att en import kan lamslå ett nyvaknat

intresse för aveln. Härtill kommer att en import ju knappast kan påräknas

i ett krisläge.

Utredningen har därför funnit, att under en relativt kort övergångstid

särskilda åtgärder är erforderliga för att möjliggöra en hästavel, motsvarande

jordbrukets framtida behov, även om detta behov successivt skulle

nedgå ytterligare från nu uppskattat antal. I detta syfte har utredningen

föreslagit, att särskilda statliga bidrag skall lämnas till föreningar och i

speciella fall även privatpersoner, som håller hingstar av ardennerras och

nordsvensk ras. I avelsstimulerande syfte har vidare föreslagits, att vid

hästpremieringarna skall utöver i reglementet fastställda belöningar frisedlar,

lydande på ett belopp av 50 kronor, utdelas för samtliga premierade

fölston samt att i fråga om treåriga ston de nu utgående frisedlarnas värde

skall höjas från 30 till 50 kronor.

Nämnda stödåtgärder skall enligt utredningens förslag gälla för en tid

av fem år och medför kostnadsökningar för statsverket till ett belopp av

(500 000 + 360 000 =) 860 000 kronor om året. Enligt utredningens förslag

skall medel för dessa kostnader disponeras ur statens hästavelsfond.

Utredningen har vidare framhållit, att den ökade traktoranvändningen

och den minskade hästanvändningen medför vissa konsekvenser för näringslivets

försörjning med dragkraft vid handelsavspärrning eller krig. På

grund av hästbeståndets minskning måste nämligen större delen av traktorerna

kunna hållas i drift även i ett krisläge. För att bereda jordbrukar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

na möjlighet att själva anpassa sitt beredskapsbehov i händelse av ett krisläge

har utredningen i detta sammanhang uttalat sin anslutning till ett av

överbefälhavaren framlagt förslag, att en bättre samordning bör åstadkommas

vid uttagningen av hästar och traktorer för krigsmakten. Med instämmande

i en av Sveriges lantbruksförbund och hushållningssällskapens

törbund utarbetad promemoria, har utredningen vidare ansett synnerligen

angeläget, att förberedelser vidtages för beredskapslagring av olja inom

jordbruket. Dessutom har utredningen understrukit betydelsen av att föranstaltanden

träffas redan i fredstid för en omställning av jordbrukets

traktorer till gengasdrift.

Då frågan om uttagningen av hästar och traktorer för krigsmakten liksom

också andra av utredningen berörda beredskapsfrågor torde få prövas

i andra sammanhang anser jag mig icke här böra närmare ingå på dessa

spörsmål.

Nuvarande dragkraftstillgång och framtida behov av hästar

inom jordbruket.

Det av utredningen framlagda materialet rörande den nuvarande tillgången

på dragkraft och det framtida behovet av hästar inom jordbruket torde

vara av sådan betydelse för bedömandet av hästavelns läge, att en närmare

redogörelse härför torde böra lämnas, innan utredningens detaljförslag

upptages till behandling.

Såsom förut nämnts, har utredningen i samråd med statistiska centralbyrån

och jordbrukets utredningsinstitut utfört en särskild undersökning

rörande antalet hästar och traktorer vid jordbruk av olika

storlek och inom olika s. k. naturliga jordbruksområden. I samband med

denna undersökning har upplysningar även inhämtats om huruvida framdeles

traktorer kommer att användas i stället för hästar och om hur många

arbetshästar om tre år och däröver, som kan behövas i jordbruket, sedan

behovet av traktorer .fyllts. Ifrågavarande uppgifter har inhämtats från omkring

6 000 av de brukningsenheter med över 2 ha åker, vilka ingår i statistiska

centralbyråns årliga arealinventering. Ehuru undersökningen sålunda

anordnats på grundval av ett begränsat urval, synes företagna kontrollundersökningar

ge vid handen, att de framkomna resultaten lämnar

en tillfredsställande bild av de verkliga förhållandena. Av undersökningen

framgår bland annat följande.

Med ledning av den föreslagna undersökningen kan det totala antalet arb^hastar

i jordbruket, födda år 1949 eller tidigare, beräknas ha varit

000 den 1 februari 1952 vid brukningsenheter med över 2 ha åker. Av

detta antal var 7 370 eller 2,i procent militära ackordshästar. Redovisningen

a7. ..fördelning på olika storleksgrupper av jordbruk visar,

att 175 000 eller nära hälften av hela antalet arbetshästar fanns vid brukningsenheter

om 2—10 ha åker samt att över 270 000 eller mer än tre fjärdedelar

av samtliga fanns inom de båda storleksgrupperna om 2_10 och

10—20 ha åker tillsammantagna. En redovisning av hästbeståndets geografiska

fördelning visar vidare en viss koncentration av hästbeståndet till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

de skogrika områdena. Mer än hälften av hela beståndet redovisades sålunda

i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt i norra Sverige.

Det kan i detta sammanhang också nämnas, att icke fullt hälften av de redovisade

arbetshästarna uppgavs uteslutande användas för jordbrukskörslor,

medan övriga användes både för jordbruksändamal och för skogskörslor.

Beträffande hästbeståndets förändringar anför utredningen,

att enligt kreatursräkningarna det totala antalet hästar, således inberäknat

även andra än de i jordbruket använda, sjunkit från 630 000 ar 1937 till

385 000 år 1952 eller med 40 procent. Minskningen av hästarna i åldern tre

år och däröver var relativt sett något mindre, medan däremot antalet föl

och unghästar reducerats till mindre än en tredjedel av det antal, som redovisades

år 1937. Nedgången har varit olika stor i olika storleksgrupper av

gårdar och i olika geografiska områden. Den vid utredningens stickprovsundersökning

konstaterade koncentrationen av arbetshästarna till de mindre

brukningsenheterna och till de skogrika områdena har sålunda accentuerats

genom denna utveckling. Vidare har en markant förskjutning mot de

högre åldrarna inträtt. Ännu år 1944 befann sig salunda 42 procent av hästarna

i åldern 1—6 år, medan år 1950 endast 25 procent tillhörde dessa

åldrar. Å andra sidan hade under samma tid antalet hästar i åldrarna 10

—15 år stigit från 24 till 39 procent.

Såsom inledningsvis anförts skulle enligt de upplysningar, som de tillfrågade

jordbrukarna lämnat vid utredningens undersökning, omkring 300 000

arbetshästar behövas i jordbruket, sedan traktorsbehovet fyllts. Vilken tidpunkt

detta skulle gälla, anser sig utredningen icke kunna närmare bestämma.

Utredningen uttalar emellertid, att svaren på frågan om det framtida

hästbehovet torde äga giltighet för de närmaste åren, låt säga till år 1955.

Under tiden från undersökningstillfället fram till sistnämnda år skulle enligt

de erhållna uppgifterna en minskning av det nuvarande hästbeståndet

med ungefär 47 500 arbetshästar eller 13,5 procent vara att vänta. Härvid

synes tillika en ytterligare förskjutning ske av hästhållningen till de mindre

jordbruken och till skogsbygderna. Utredningen tror sig vidare kunna draga

den slutsatsen, att hästbeståndets framtida storlek i större utsträckning än

tidigare sammanhänger med hästens användning i skogsbruket.

Utredningen framlägger, såsom förut berörts, även vissa prognosberäkningar

rörande hästbeståndets framtida utveckling, hämtade från

en av sekreteraren Arvid Andersson utarbetad och av jordbrukets utredningsinstitut

publicerad undersökning. Rörande dessa beräkningar, vilka utredningen

för sin del anser sig kunna godtaga, lämnas följande redogörelse

i betänkandet.

Prognosen för år 1955 förutsätter enligt ett första alternativ, att antalet

betäckta ston utgör 6,8 procent av samtliga hästar över fölåldern, att antalet

föl motsvarar 55 procent av antalet betäckta ston och att 12 procent av fölen

och 8,9 procent av hästarna över fölåldern avgår. 1 ett andra, som mindre

sannolikt bedömt alternativ, har blott det avvikande antagandet gjorts, att

antalet betäckta slon kan komma att uppgå till i runt tal 10 procent av

hästbeståndet över fölåldern. Enligt det första alternativet skulle hastbe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij.ts proposition nr 121.

ståndet, föl oräknade, år 1955 ha sjunkit till 320 000. Enligt det andra alternativet

skulle motsvarande siffra bli högst 340 000.

Prognosen för år 1900 förutsätter en större avgång i hästbeståndet som

en följd av den ogynnsamma åldersfördelningen, nämligen 11 ,i procent. Vid

en betäckningsfrekvens av 6,8 procent skulle enligt dessa beräkningar hästbeståndet

över fölåldern år 1960 utgöras av 215 000 djur. Efterhand som

nedgången i beståndet medför ökad efterfrågan på hästar, kan emellertid

avelsarbetet komma att stimuleras. Under förutsättning av eu stigande betäckningsfrekvens

kan därför antagas ett något större bestånd än ovan angivits,

nämligen 225 000 hästar, föl oräknade, eller under mycket gynnsamma

omständigheter 260 000 hästar. Sistnämnda siffra antages kunna nås

endast med hjälp av särskilda stimulansåtgärder.

Då det i utredningens egen undersökning redovisade framtida behovet

av hästar vid brukningsenheter med över 2 ha åker avser arbetshästar i

åldern tre år och däröver, har utredningen för erhållande av jämförliga

tal reducerat de anförda prognossiffrorna med två årskullar unghästar.

Enligt prognosberäkningarna skulle då antalet arbetshästar uppgå år 1955

till omkring 300 000 och år 1960 till omkring 200 000 eller under mycket

gynnsamma omständigheter omkring 230 000.

Då hästbeståndets minskning är en omedelbar följd av övergången till

mekanisk dragkraft, har utredningen vid sin undersökning av dragkraftsförhållandena

i jordbruket även inhämtat uppgifter om det nuvarande

traktorsbeståndets storlek och fördelning samt om den

framtida traktorsanvändningen i jordbruket. Enligt dessa uppgifter beräknades

antalet egentliga traktorer den 1 februari 1952 uppgå till 76 200.

Härtill kom omkring 10 000 s. k. epatraktorer och 600 jeepar, varför det

sammanlagda antalet maskinella dragenheter utgjorde omkring 86 800.

Icke mindre än 145 000 brukare skulle därtill enligt vad undersökningen

visar anlita törhyrd eller lånad traktor. Här nämnda data skulle innebära,

att uppskattningsvis minst två tredjedelar av samtliga jordbruk i landet

med över två ha åker helt eller i vart fall för vissa arbeten använder maskinell

dragkraft.

Enligt de erhållna svaren på frågan huruvida i framtiden traktorer kommer

att användas mer än nu i stället för hästar skulle så vara fallet beträffande

betydligt mer än en fjärdedel av landets jordbruk. Den ökade

användningen av traktorer skulle i särskilt stor utsträckning vara att vänta

vid jordbruk med 10—20 ha åker men också vid de större jordbruken

om 50 ha åker och däröver.

Genom den ökade traktoranvändningen skulle enligt undersökningen antalet

brukningsenheter utan egna hästar komma att icke obetydligt öka

under den närmaste framtiden. Av de omkring 6 000 uppgiftslämnarna

saknade vid undersökningstillfället 17,5 procent egna hästar, men ytterligare

2,4 procent hade för avsikt att driva sina jordbruk utan egna hästar.

Att döma av dessa uppgifter skulle sålunda ungefär vart femte jordbruk

i eu nära framtid komma att drivas utan egna hästar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Avelsarbetets omfattning och hästuppfödningens ekonomiska

förutsättningar.

Utredningen har i sitt betänkande även sammanställt vissa uppgifter om

hur hästbeståndets nedgång återverkar på avelsarbetet. Därvid framhåller

utredningen till en början, att återverkningarna kommer till synes redan

i den omfattning, vari de statliga räntefria lånen för inköp av avelsdjur

utnyttjas. Utlåningsverksamheten är avsedd att ge stöd för inköp av

ädla avelsston, ardennerhingstar samt avelshingstar och avelsston av nordsvensk

ras. Utlåningen har för samtliga ändamål nedgått från senare delen

av 1940-talet och har blivit särskilt markant från budgetåret 1950/51.

Till belysning av det avtagande intresset för hästaveln anför utredningen

vidare, att antalet hingstar av ardennerras nedgått till omkring hälften

av beståndet för tio å femton år sedan och av nordsvensk ras till omkring

två tredjedelar av det tidigare beståndet. Beträffande hingsthållningen

uppger utredningen vidare följande.

Av de 590 ardennerhingstar, som fanns år 1951, ägdes 215 av föreningar

och 375 av enskilda. Av de 246 nordsvenska hingstarna ägdes 77 av föreningar,

148 av enskilda och 8 av staten. Det kan i förevarande sammanhang

vara av intresse att något beröra hingstföreningsverksamhetens utveckling.

Till belysning härav har i följande tabell sammanställts de uppgifter,

som lämnas i den av lantbruksstyrelsen utgivna lantbrukskalendern

om föreningarnas verksamhet.

Antal

Antal hingstar av

År

hingst-

ardenner-

nordsvensk

varmblods

föreningar

ras

ras

ras

1937 ........

.......... 323

416

67

—

1942 ........

.......... 346

420

101

2

1947 ........

.......... 308

324

103

1

1948 ........

.......... 293

319

84

1

1949 ........

.......... 287

295

91

2

1950 ........

.......... 264

251

81

1

1951........

.......... 247

215

77

3

Såsom framgår av tabellen har såväl antalet hingstföreningar som antalet

av föreningarna hållna hingstar avsevärt minskat under senare år.

En jämförelse mellan föreningarnas hingstbestånd och det totala hingstbeståndet

visar vidare, att nedgången för ardennerrasen varit starkast i

fråga om de föreningsägda hingstarna, medan för den nordsvenska rasen

nedgången varit starkast för hingstar i enskild ägo.

Antalet betäckta ston per hingst har i fråga om samtliga föreningsägda

hingstar nedgått från 65 år 1937 till 29 år 1951. Av utredningen

anförda betäckningssiffror visar, att nedgången varit än större för hingstar

i enskild ägo, särskilt då hingstar av nordsvensk ras. I samband därmed

påpekar utredningen, att nedgången av betäckningarna varit avsevärt

större än minskningen av antalet hingstar, vilket inneburit försämrad

ekonomi för hingsthållningen över huvud taget och icke minst för

hingstföreningarna, som i huvudsak har att täcka kostnaderna för hingsthållningen

med språngavgifterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

9

Till ytterligare belysning av de konsekvenser, som hästbeståndets minskning

fått för avelsarbetet, upplyser utredningen slutligen, att antalet premierade

ardennerhästar uppgick till endast 5 000 år 1951 mot 7 500 år 1947

och antalet premierade nordsvenska hästar till 2 700 respektive 4 700.

För att få underlag för en bedömning av hästavelns lönsamhet har utredningen

genom förmedling av de tre större avelsföreningarna inhämtat

uppgifter från ett fyrtiotal större och mindre hästuppfödare om uppfödningskostnaderna

för unghästar. Uppgifterna har insamlats på grundval

av ett för ändamålet i samråd med Sveriges lantbruksförbunds driftsbyrå

upprättat frågeformulär. För erhållande av jämförelsematerial har vidare

motsvarande uppgifter införskaffats från Flyinge stuteri, hingstuppfödningsanstalten

Vången och Grans försöksgård i Öjebyn. På grundval av det

sålunda insamlade materialet har en kalkyl över kostnaderna upprättats

av nyssnämnda driftsbyrå. Kalkylen utvisar, att under givna förutsättningar

totalkostnaden för uppfödningen av en treårig nordsvensk häst eller

varmblodshäst uppgår till omkring 3 000 kronor och för uppfödningen av ardennerhäst

till cirka 3 400 kronor. Den högre kostnaden för ardennerhäst

betingas av det högre foderbehovet för unghästar av denna ras.

Till jämförelse härmed anför utredningen vissa uppgifter om inköpspriserna

för fyraåriga arbetshästar, vilka uppgifter lämnats av skandinaviska

kreatursförsäkringsbolaget på grundval av inkomna försäkringsansökningar.

Uppgifterna ger vid handen, att hästpriserna visserligen visar

en tendens till successiv ökning men att de fortfarande endast uppgår till

mellan 1 500 och 1 600 kronor i södra och mellersta Sverige samt till omkring

eller något över 2 000 kronor i nordligaste Sverige. Fn jämförelse

mellan de kalkylerade uppfödningskostnaderna och rådande hästpriser

synes följaktligen berättiga till den slutsatsen, att i flertalet fall väsentligt

högre hästpriser än de nuvarande fordras för att uppfödningen av arbetshästar

skall bli ekonomiskt lönande.

Slutsatser om hästavelns läge.

Vid sitt bedömande av hästavelns läge har utredningen till en början erinrat

om att antalet arbetshästar redan år 1955 kommer att vara nere i 300 000,

således det antal, som enligt jordbrukarnas egna uppgifter erfordras, sedan

traktorsbehovet fyllts. Med hänsyn till den sannolika återväxten och avgången

av hästar anser utredningen, att detta antal icke kan vidmakthållas under

de följande åren utan att man kan räkna med, att antalet arbetshästar

år 1960 sjunkit till omkring 200 000 eller i gynnsammaste fall, om särskilda

åtgärder vidtages, till omkring 230 000.

Under dessa förhållanden skulle enligt utredningens mening en viss balans

i fråga om hästbeståndets storlek kunna väntas inom kort, varefter en

knapphet på hästar skulle inträda. I sistnämnda läge torde hästpriserna

komma att stiga, varför man kan ha anledning förmoda att på något längre

sikt relationerna mellan uppfödningskostnader och hästpriser kommer att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

bli gynnsammare än för närvarande samt en stabilisering av avelsarbetet

på en viss nivå så småningom inträda. Enligt utredningens mening kan det

emellertid medföra allvarliga konsekvenser att utan vidtagande av särskilda

åtgärder räkna med en sådan stabilisering. Härom anför utredningen i huvudsak

följande.

Till en början erinrar utredningen om att hästaveln fordrar mycket lång

tid. De betäckningar, som sker under år 1954, ger färdiga arbetshästar först

år 1958 eller 1959. Med nuvarande hästpriser torde knappast någon ökning

av aveln vara att vänta, förrän mera påtagliga tecken på en ökad efterfrågan

kommer till synes. Under tiden kan det vara fara för att hästbeståndet sjunker

under det antal, som synes vara behövligt för jordbrukets och skogsbrukets

egna normala behov. Utredningen har i detta sammanhang anmält,

att skogsarbetsstudieorganisationerna i en gemensam skrivelse framhållit

angelägenheten av att det hästbestånd, som för närvarande finns att tillgå

för skogsbruket, icke nämnvärt minskas. Organisationerna har därvid framhållit,

att hästen endast till en mindre grad kan ersättas av mekanisk dragkraft

i skogsbruket och att den är i stort sett oumbärlig som dragare, då

det gäller lunningsarbeten på de flesta marker.

För behovet av omedelbara stimulerande åtgärder talar vidare avelsarbetets

nuvarande läge. Om hingsthållningen fortsätter att minska i samma

takt som för närvarande, kan detta nämligen allvarligt begränsa möjligheterna

att höja hästbeståndets reproduktion. Den minskade hingsthållningen

och det avtagande intresset över huvud taget för hållandet av avelsdjur innebär

en fara för häststammens kvalitet, eftersom urvalsmaterialet minskas.

Vidare bör beaktas den fara för en svåröverkomlig desorganisation av avelsarbetet,

som ligger däri att hästuppfödarna nedlägger sin verksamhet och

övergår till annan produktion. En återgång till hästuppfödning torde säkerligen

i många fall icke kunna ske, sedan en sådan produktionsomläggning

ägt rum, kanske med utbyte av arbetskraft och stallbyggnadernas ianspråktagande

för andra ändamål.

Utredningen berör i detta sammanhang även frågan om möjligheterna att

genom import fylla uppkommande brister i hästbeståndet och anför

därom följande.

Det torde i och för sig vara möjligt att vid vissa tillfällen under fredstid

importera arbetshästar. Emellertid synes det varken möjligt eller lämpligt

att grunda hästbeståndet på en kontinuerlig import av brukshästar. Redan

i fredstid kan tillförselmöjligheterna beräknas bli ojämna, icke minst ur

kvalitetssynpunkt, och i ett krisläge kan man av lättförstådda skäl icke räkna

med att vidmakthålla hästbeståndet genom import. Såsom torde framgå

av vad utredningen anfört i det föregående är det också främst med tanke

på förhållandena och behoven i ett krisläge, som den inhemska hästaveln

utgör en viktig tillgång för landet. En hästimport, som av tillfälliga valutaförhållanden

eller produktionskonjunkturer i vissa lägen kan ske till lägre

priser än vad den inhemska aveln kan arbeta med, kan därför ur beredskapssynpunkt

få betänkliga konsekvenser. Om vid stigande hästpriser och

begynnande förutsättningar för en ökad reproduktion av hästar priserna genom

import från exempelvis valutasvaga länder skulle ånyo bringas i nedåtgående,

skulle utan tvivel det nyvaknade intresset för hästaveln förbytas i

ett definitivt övergivande av denna produktion. Sedan den inhemska aveln

efter ett långvarigt arbete fått fram ett för landets behov lämpligt urval

inom olika raser, skulle det också ur denna synpunkt vara synnerligen betänkligt

att grunda en viss del av hästbeståndet på import. Enligt utred
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

11

ningens bestämda uppfattning bör av här anförda skäl landets hästbestånd

grundas på inhemsk avel. Import av hästar bör därför, såsom för närvarande

är fallet, endast få ske efter särskilt tillstånd och då speciella skäl finnes

härför.

Vidare erinrar utredningen om de risker, som hästbeståndets minskning

medför i fråga om den eko no miska och militära försvar sberedskapen.

Härom anför utredningen bland annat följande.

En samlad dragkraftstillgång om cirka 105 000 traktorer och 300 000 hästar

kan kanske i fredstid bedömas som tillräcklig för jordbrukets och skogsbrukets

behov och kan även, särskilt i fråga om traktorer, sägas innebära

en viss dragkraftsreserv. Eftersom det av jordbrukarna redovisade framtida

behovet av 300 000 arbetshästar kanske icke förutsätter ett maximalt utnyttjande

av samtliga hästar, kan möjligen också ett hästbestånd av ungefär

denna omfattning anses innefatta någon, om också begränsad dragkraftsreserv.

Annorlunda blir emellertid läget, när antalet arbetshästar, såsom man

redan nu kan förutse, sjunker väsentligt under 300 000. Såvitt man nu kan

bedöma, finnes i så fall ingen reserv av hästar, utan man måste räkna med

en kännbar knapphet på dessa även för normala behov.

Rörande försvarets utrustningsbehov och de första månadernas

ersättning sbehov av dragkraft för arméns krigsorganisation har

utredningen inhämtat följande uppgifter.

För närvarande kommer ungefär var sjätte fullåriga häst att behöva

tagas i anspråk. Efter genomförande av planerad motorisering för armén

blir det totala behovet av hästar mindre, men med hänsyn till att också hästbeståndet

minskar, torde man även framdeles få räkna med att ungefär var

sjätte eller eventuellt var femte häst måste uttagas. Motsvarande siffror för

hjultraktorer är i nuvarande läge var fjortonde och framdeles var sjunde

eller åttonde traktor. Vid krigstillstånd under längre tid kommer självfallet

ytterligare anspråk för militära ändamål att ställas på jordbrukets dragkraftstillgångar

och icke minst på draghästarna. Härutöver kan betydande

dragkraftsbehov under vissa förhållanden uppstå för civila kommunikationsändamål.

Sålunda kan traktorer behöva anlitas för landsvägstransporter

av olika slag. Behoven för sådana fall kan dock knappast närmare angivas

på förhand.

I anslutning härtill framhåller utredningen, att den utsträckning, vari

hästar ersatts och kommer att ersättas med traktorer i jordbruket, medför

att i ett krisläge en mycket kännbar brist uppstår på den enda dragkraft,

som utan särskilda förberedande åtgärder kan försörjas med landets egna

tillgångar, nämligen hästen. Utredningen förklarar sig vara väl medveten

om att man icke utan kostnader, som är otänkbara att pålägga det allmänna,

kan upprätthålla ett större hästbestånd än vad de enskilda hästägarna anser

sig i behov av.

Enligt utredningens uppfattning befinner sig den inhemska hästaveln för

närvarande i ett tillfälligt krisläge, som kan leda till eu särskilt ur beredskapssynpunkt

betänklig men också med hänsyn till näringslivets behov

icke önskvärd reducering av häststammen. För att vidmakthålla hästaveln

i eu omfattning, som såvitt man nu kan bedöma svarar mot landets behov

under nu överskådlig framtid, erfordras därför enligt utredningens mening

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Under en övergångstid särskilda stödåtgärder. Dessa åtgärder anser utredningen

böra inriktas på dels att vidmakthålla de avelsmässdga förutsättningarna

för hästuppfödningen, dels att i möjligaste mån stimulera en

sådan ökning av hästuppfödningen, att häststammen icke reduceras i en

långt större omfattning än vad som svarar mot det framtida behovet av

hästar.

Eftersom nedgången av hästbeståndet och av hästuppfödningen huvudsakligen

gäller kallblodsaveln, som också har den största betydelsen i förevarande

sammanhang, anser utredningen, att stödåtgärderna främst bör

sättas in på detta område. Utredningen uttalar dock samtidigt, att även

varmblodsaveln är betydelsefull ur de synpunkter, från vilka utredningen hav

haft att bedöma hästavelsfrågan. Sålunda framhålles, att varmbloden är

användbara även för andra militära uppgifter än ridning och att de varmblod,

som hålles för civila ändamål, utgör en reserv, som kommer jordbruket

till godo, eftersom motsvarande antal arbetshästar sparas för jordbrukets

behov. Med hänsyn härtill anser utredningen, att de av 1952 års

riksdag beslutade uppfödnings- och bevaringspremierna under de närmaste

åren för remonter, som kvarstår osålda hos uppfödarna, är väl berättigade

för att därigenom ett antal övertaliga remonter skall kunna bevaras för

arméns krigsbehov av hästar. Därför förutsättes, att i god tid en prövning

sker av frågan om bibehållandet av dessa premier.

I detta sammanhang omnämnes även ett önskemål, som framförts av

avelsföreningen för den varmblodiga hästen, nämligen att antalet årligen

inköpta remonter skall fastställas för en längre tidsperiod, så att uppfödarna

i god tid får kännedom om de kommande årens avsättningsmöjligheter.

Föreningen har vidare framhållit, att då arméns fredsbehov utöver

ridhästremonteringen kräver en årlig reinontering av ett större antal lättare

draghästar (ackorddraghästar), kan den för krigsbruk nödvändiga ridhästreserven

av varmblodiga hästar rymmas inom denna kategori hästar. Härigenom

skulle genomförandet av uppfödarnas önskemål om en fast årlig

remontering underlättas.

Under hänvisning till den kalkyl över uppfödningskostnaderna för varmblodiga

hästar, som framlagts i betänkandet, förordar utredningen vidare

en omprövning av remontpriserna.

I fråga om på vilka punkter stödåtgärder för kallblodsaveln är mest påkallade

och kan ge bäst effekt, anser sig utredningen böra förorda en sådan

koncentration av åtgärderna, att stödet på ett verksamt sätt kan tillgodose

det förefintliga behovet och därigenom fylla sitt syfe. Med ledning av de

i betänkandet redovisade uppgifterna om avelsarbetets nuvarande förutsättningar

har utredningen därvid funnit, dels att hingsthållarna för närvarande

arbetar under ekonomiska betingelser, som kan medföra en desorganisation

av avelsarbetet, dels att ett utsträckande av frisedelssystemet till samtliga

ur avelssynpunkt värdefulla fölston torde utgöra en lämplig stimulans

för en ökad hästuppfödning. Utredningen förordar därför stödåtgärder på

dessa områden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121. 13

Utredningens förslag.

1. Bidrag till hingsthållare. Vad angår stödåtgärder för hingsthållare

erinrar utredningen till en början om att under anslaget till hästavelns

främjande utgår å riksstaten sedan år 1947 ett årligt belopp av 50 000 kronor

för understöd åt föreningar, som håller hingstar av nordsvensk ras.

Bidragen utlämnas genom hushållningssällskapen, som har att till lantbruksstyrelsen

ingiva ansökan om erforderligt belopp jämte uppgift om antalet

föreningar inom sällskapets område och av dessa ägda hingstar. På

grundval av dessa ansökningar gör styrelsen framställning "hos Kungl. Maj :t

om skäligt bidrag till de olika sällskapen. Härvid beräknas i genomsnitt

per hingst 500 kronor i södra och mellersta Sverige samt 600 kronor i norrlandslänen.

Det högre genomsnittsbidraget för norrlandslänen motiveras

med att föreningarna i denna del av landet har särskilt svåra ekonomiska

problem. Sedan en fördelning av anslaget verkställts enligt nämnda beräkningsgrunder,

ställes ett återstående odisponerat belopp till styrelsens förfogande

att på ansökan fördelas mellan föreningar, som befinner sig i ett

särskilt brydsamt läge. Sällskapen fördelar de för respektive sällskap fastställda

beloppen enligt följande av Kungl. Maj :t fastställda bestämmelser,

nämligen

att bidragen skall användas till understöd åt sådana inom vederbörande

sällskaps områden verksamma hingstföreningar, som håller hingstar av

nordsvensk ras och är av betydelse för det allmänna hästavelsarbetet samt

vilkas stadgar är så avfattade, att de i möjligaste mån tryggar föreningarnas

fortbestånd;

att understöd lämnas endast sådan förening, som bedrivit verksamhet under

det år bidraget avser och som vid utgången av nämnda år fortfarande

hade premierad hingst i sin ägo eller har för avsikt att före nästkommande

års betäckningssäsong förvärva dylik hingst;

att bidragen fördelas mellan de olika föreningarna efter antalet utav dem

ägda hingstar och därjämte göres beroende av föreningarnas behov av ekonomiskt

understöd;

att förening, som kommer i åtnjutande av understöd, till vederbörande

sällskap avlämnar redogörelse för inkomster och utgifter under det sist förflutna

verksamhetsåret; samt

att redogörelse beträffande användningen av beviljat statsbidrag av vederbörande

sällskap avgives till styrelsen före den 1 juli nästkommande år.

Till motivering för en allmännare tillämpning av denna bidragsform under

en för kallblodsaveln kritisk övergångsperiod anför utredningen följande.

Beståndet av hingstar utav såväl ardennerras som nordsvensk ras har

under senare år starkt minskat. Anledningen härtill är, att hingsthållningen

som en följd av den minskade betäclcningsfrekvensen i flertalet fall icke

kan drivas utan avsevärda förluster. De årliga kostnaderna för hållande av

hingst torde för närvarande uppgå till cirka 3 500 kronor. Denna beräkning

har gjorts med utgångspunkt från att hingsten betingat ett inköpspris av

8 000 kronor och att räntefritt statslån med en amorteringstid av åtta år erhållits

för denna inköpssumma. Kostnaderna fördelar sig på följande poster.

Foderlega .................................... 1 500

Försäkringspremier .......................... 800

Annonsering, veterinärvård in. m................. 200

Amortering ................................... 1 000

Summa kronor 3 500.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Då hingstar numera, i alla händelser de föreningsägda, icke har nämnvärd

användning som dragkraft, utgör språngavgifterna den enda inkomstkällan.

Genomsnittliga antalet betäckningar för föreningsägda hingstar av ardennerras

och nordsvensk ras sammantagna var under föregående år knappt 30.

Språngavgiften synes i allmänhet uppgått till 50 kronor. Den genomsnittliga

inkomsten per hingst blir sålunda I 500 kronor, vilket innebär ett underskott

för hingsthållaren med 2 000 kronor.

Till följd av dessa omständigheter har ett stort antal hingstföreningar

kommit i ett brydsamt ekonomiskt läge. Detta utgör utan tvivel ett hot mot

föreningsverksamhetens fortsatta bestånd och därmed för möjligheterna att

uppehålla en hästavel av erforderlig omfattning. Antalet hingstar kan väl

sägas hittills icke ha nedgått i sådan omfattning, att icke beståndet är tillräckligt

även för en högre betäckningsfrekvens än den nuvarande. Hingstbeståndets

uttunning medför emellertid redan nu på många håll, att stona

vid betäckning få transporteras lång väg med därav följande tidsförluster

och transportkostnader. Dessa olägenheter kommer att ytterligare ökas, om

hingstbeståndet blir alltför glest.

Utredningen förordar därför, att under en tid av förslagsvis fem år bidrag

må kunna lämnas till samtliga föreningar och hushållningsgillen, som håller

hingst av ardennerras eller nordsvensk ras. Bidragen bör utgå på samma

sätt och efter ungefär samma grunder, som tillämpas för de nuvarande bidragen

för hållande av nordsvenska hingstar. Utredningen anser dock, att de

föreslagna bidragen icke bör maximeras utan utgå med ett belopp, motsvarande

underskottet på verksamheten. Till motivering härför anföres, bland

annat, att bidragen i åtskilliga fall måste avse att återupprätta hingstföreningarnas

ekonomi eller utgöra ett skydd mot ett hotande ekonomiskt obestånd.

Bidragen har beräknats skola utgå med i medeltal 2 000 kronor per

hingst för de föreningsägda omkring 200 ardennerhingstarna och 75 nordsvenska

hingstarna, således med ett belopp av tillhopa 550 000 kronor. Under

förutsättning att under det i riksstatens nionde huvudtitel upptagna anslaget

till hästavelns främjande även i fortsättningen 50 000 kronor beräknas

för bidrag till nordsvenska hingstföreningar, skulle det föreslagna särskilda

bidraget till föreningar, som håller kallblodshingstar, kunna reduceras

till 500 000 kronor per år.

Med hänsyn till den betydelse, som den privata hingsthållningen haft och

ännu har, har utredningen ansett sig böra överväga om icke även privata

hingstägare i vissa fall bör kunna erhålla statligt stöd för sin verksamhet.

Ehuru vissa invändningar kan göras häremot, ifrågasätter utredningen —

särskilt av den anledningen att verksamheten är tämligen ojämnt fördelad

i landet och nya föreningar icke torde bildas för närvarande — om icke i

särskilda fall bidrag bör kunna utgå även till privata hingsthållare. Utredningen

förutsätter dock härvid, att sträng återhållsamhet såväl beträffande

bidragens fördelning som storlek skall iakttagas och att bidrag skall utlämnas

först efter lantbruksstyrelsens prövning av hushållningssällskapens

till styrelsen avgivna förslag. Såsom villkor för bidrag till privat hingstägare

uppställes vidare den fordran, att vederbörande sedan minst tio år tillbaka

hållit ur avelssynpunkt väl kvalificerade hingstar i trakt, där hingstförening

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 121.

ej tinnes och där hingsthållning eljest kunde äventyras. Med tanke på svårigheterna

att utöva erforderlig kontroll över hingsthållningens ekonomiska

resultat föreslås vidare, att bidragen skall maximeras till 500 kronor för

varje hingst. Med hänsyn till den begränsade omfattning, vari bidrag till

privata hingsthållare torde komma att utgå, anser utredningen att särskilda

medel icke behöver beräknas för ändamålet.

2. Bidrag till frisedlar. Generella stimulansåtgärder i syfte att öka betäckningsfrekvensen

har utredningen funnit otänkbara med hänsyn till kostnaderna.

Utredningen har emellertid ansett sig böra framkomma med förslag

om åtgärder av detta slag, begränsade till de ur avelssynpunkt kvalificerade

stona. För detta ändamål föreslår utredningen cn utvidgning av det vid

hästpremieringarna tillämpade frisedelssystemet för ungston.

Enligt nu gällande hästpremieringsreglemente (SFS nr 703/1949) premieras

treårigt ungsto, som befunnits vara av god beskaffenhet såsom individ,

med frisedel lydande å 30 kronor (beträffande sto av skogsrussras 15 kronor).

Frisedel utställes å viss hingst, som nämnden finner lämplig.

Enligt utredningens mening kunde det såsom en stimuleringsåtgärd för

ett bättre utnyttjande i aveln av kvalificerade ston vara lämpligt att utdela

frisedlar till samtliga vid hästpremieringarna premierade treåriga och äldre

ston. Såsom skäl härför har utredningen anfört, att även om antalet sådana

ston är begränsat i förhållande till hela antalet fölston, en åtgärd av detta

slag kan förmodas icke blott leda till att ett mindre men kvalitativt högtstående

tillskott erhalles till årskullarna av föl, utan även få en viss kvantitativ

eltekt. Framför allt är emellertid enligt utredningens mening en sådan åtgärd

ägnad att göra hästuppfödarna uppmärksamma på de ändrade marknadsförhållanden

för hästar, som kan vara att vänta.

Även den här ifrågavarande åtgärden bör enligt utredningens förslag ha

karaktären av ett tillfälligt stöd under en period av förslagsvis fem år. För

att lå större effekt och bli ett påtagligt bidrag'' till kostnaderna för betäckning

föreslås dock frisedelsbeloppet skola höjas till 50 kronor. Beträffande

lullblodsston med i det följande nämnt undantag, varmblodiga travarston

och ston av skogsrussras anser utredningen icke en sådan utsträckning av

frisedelssystemet och höjning av frisedelsbeloppet erforderlig. Dock föreslås

med hänsyn till remontaveln, att halvblodsston och sådana fullblodsston, som

användes i halvblodsaveln, skall inbegripas i detta särskilda stöd.

Frisedlarna föreslås skola inlösas endast under förutsättning, att betäckningen

skett av premierad eller staten tillhörig hingst. Däremot har hänvisning

till viss hingst icke ansetts erforderlig.

Antalet premierade fölston och ungston utgjorde år 1951 omkring 6 000.

Hur stort motsvarande antal kan bli efter en utvidgning av frisedelssystemet,

är svårt att bedöma. Utredningen anser sig emellertid böra beräkna medel

till 8 000 ston. Till de föreslagna frisedlarna erfordras sålunda omkring

400 000 kronor, varifrån dock bör frånräknas det belopp av omkring 40 000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

kronor, som för närvarande utgår av anslaget för hästavelns befrämjande

för frisedlar till fölston. Till särskilda bidrag för frisedlar beräknar utredningen

därför ett belopp av 360 000 kronor per år.

Stödåtgärdernas finansiering m. m.

Till de föreslagna särskilda stödåtgärderna för hästaveln erfordras såsom

framgår av vad förut anförts en ytterligare medelsanvisning av (500 000

-f 360 000 =) 860 000 kronor per år. För en femårsperiod skulle sålunda krävas

tillhopa 4 300 000 kronor. I fråga om finansieringen av åtgärderna erinrar

utredningen om att statens hästavelsfond, till vilken enligt riksdagens

beslut år 1947 av behållningen å stuteriväsendets fond avsattes ett belopp av

5 000 000 kronor, icke tagits i anspråk förrän innevarande år. Enligt beslut

av 1952 års riksdag skall nämligen ur fonden ett belopp av sammanlagt

270 000 kronor under det nu löpande och de två därefter följande budgetåren

disponeras till uppfödnings- och bevaringspremier för remonter. I fonden

kvarstår således därefter alltjämt ett odisponerat belopp av 4 730 000

kronor. Då de föreslagna stödåtgärderna avser att övervinna ett krisläge för

hästaveln, som för att få åsyftad verkan fordrar stöd av en relativt betydande

storleksordning, finner utredningen det väl överensstämma med fondens

syfte, att de för ändamålet erforderliga medlen disponeras ur fonden. Utredningen

erinrar dock samtidigt om att jordbruksutskottet år 1947 (uti.

nr 10) vid behandlingen av frågan om inrättandet av fonden förutsatte,

att en mera väsentlig nedgång av denna borde ersättas, när läget så tillät.

II. Yttrandena.

Allmänna synpunkter.

Utredningens allmänna syn på hästavelns nuvarande läge och dess slutsats,

att under en övergångstid särskilda åtgärder erfordras för att vidmakthålla

och stimulera den inhemska hästaveln, vitsordas nästan genomgående

i remissyttrandena.

Överbefälhavaren uttalar sålunda följande.

I likhet med vad utredningen föreslagit och i överensstämmelse med vad

som anförts av chefen för armén och arméförvaltningen bör snara och tillräckligt

kraftiga åtgärder vidtagas för att stödja hästaveln. Fölproduktionen

måste närmast bringas upp till vad som kan anses motsvara det verkliga omsättningsbehovet

för det framtida hästbeståndet. Såsom utredningen framhållit

kan det icke vara lämpligt att med konstlade medel på längre sikt upprätthålla

hästbeståndet. I stället synes ansträngningarna, som utredningen

föreslår, böra inriktas på att under den kritiska period, som nu förestår, upprätthålla

avelsmaterialet i en sådan omfattning att möjligheterna för en naturlig

och tillräckligt snabb stabilisering föreligger, när efterfrågan på hästar

ökar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

17

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det å ena sidan visserligen kan förväntas

att vid en inträdande knapphet på hästar priserna kommer att stiga så

mycket, att uppfödningen blir tillräckligt lönsam för att en ökning därav

ånyo skall stimuleras, men att å andra sidan som en följd av den långa produktionstiden

för en färdig arbetshäst allvarliga olägenheter kan uppstå, om

minskningen tillätes fortsätta obehindrat ända till den tid, då en verklig

bristsituation föreligger.

Även statens jordbruksnämnd anser, att ökat stöd bör lämnas den inhemska

hästaveln. De av utredningen förordade åtgärderna är enligt nämnden i

stort sett välbetänkta, men nämnden är icke övertygad om att de kommer att

få hela den effekt, som avsetts. Statskontoret ställer sig än mera tveksamt i

fråga om verkningarna av de föreslagna temporära åtgärderna. Ämbetsverket

anför därvid, att en fortgående minskning av häststammen icke torde

kunna undvikas med den tilltagande motoriseringen inom jordbruket. I betraktande

härav och då någon garanti icke kan lämnas att medel för erforderliga

stödåtgärder kan ställas till förfogande, sedan fondmedlen uttömts,

synes det tveksamt, om en disposition av hästavelsfondens medel i den

snabba takt, som avsetts, bäst kommer att gagna hästaveln.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framför den

från utredningens motiveringar delvis avvikande ståndpunkten, att den pågående

minskningen av hästbeståndet måste betraktas som en nödvändig

och riktig anpassning till rådande förhållanden och att den därför icke torde

erfordra något ingripande från det allmännas sida. Under förutsättning att

stödåtgärder för hästaveln är angelägna för krigsberedskapens och försvarets

behov har utskottet dock ansett sig kunna i huvudsak ansluta sig till utredningens

förslag. Tre ledamöter av utskottet, nämligen herrar Domö, Hallagård

och von Hofsten, förordar dock i anslutning till de skäl, som anförts av

utredningen, att förslag om stödåtgärder skall framläggas snarast möjligt.

Vad speciellt angår skogsbrukets behov av hästar anför domänstyrelsen,

skogsstyrelsen och Sveriges skogsägareförbund, att det nuvarande hästbeståndet

ungefärligen torde täcka skogsbrukets behov men att att på vissa

orter brist möjligen kan finnas på hästar för skogskörslor. De båda sistnämnda

remissinstanserna, liksom också Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund framhåller dock samtidigt, att en ytterligare minskning torde

medföra allvarliga risker för skogsbruket. Då domänstyrelsen anser, att utredningens

undersökning av det framtida hästbehovet endast är representativ

för bondeskogsbruket, hemställer styrelsen, att utredningen skall kompletteras

med eu mera allsidig undersökning av skogsbrukets hästbehov.

Även Svenska lantarbetsgivareföreningen förordar en dylik kompletterande

undersökning.

I detta sammanhang må även nämnas, att frågan om lämpligheten att

vid en inträdande bristsituation importera arbetshästar upptagits i en del

yttranden. I samtliga yttranden, där frågan berörts, har emellertid denna

utväg icke ansetts önskvärd. Chefen för försvarsstaben uttalar sålunda, att

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 121.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

det icke kan vara lämpligt att man ställer sig i beroendeförhållande till utlandet

på ett område, där det icke är nödvändigt. Även veterinärstijrelsen

förklarar sig dela utredningens uppfattning, att en knapphet på hästar icke

bör mötas med importlättnader. Styrelsen, som har att pröva och avgöra

ärenden rörande tillstånd att till riket införa hästar, erinrar vidare om att

den, i samråd med lantbruksstyrelsen, är synnerligen återhållsam vid meddelande

av tillstånd att införa arbetshästar. Sådana ansökningar bifalles i

regel endast för gränsbor. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

framhåller, att man i ett krisläge icke torde böra räkna med möjligheten av

någon större import av hästar. Slutligen anför Norrbottens läns hushållningssällskap,

att ett visst intresse länge förelegat inom sällskapets verksamhetsområde

för import av hästar från Finland och att för närvarande

en stor del av områdets hästbestånd förnyas genom inköp i sydligare delar

av landet. Enligt sällskapets mening bör emellertid förutsättningar finnas

att göra området självförsörjande i fråga om uppfödning av draghästar.

Sällskapet pekar därvid på att områdets stråfoderproduktion och goda möjligheter

till unghästbeten talar för lämpligheten av en ökad hästuppfödning.

De föreslagna stödåtgärderna.

Ehuru behovet av åtgärder för den inhemska hästavelns stödjande under

en övergångsperiod allmänt vitsordas i yttrandena, är meningarna delade

beträffande åtgärdernas utformning och omfattning. Jag torde nu få närmare

ingå på vad i yttrandena förekommit beträffande detaljerna i utredningens

förslag och därefter även beröra vissa i yttrandena framförda särskilda

önskemål rörande hästpremieringen, stöd åt exporten av varmblod

in. m.

1. Bidrag till hingsthållare. Utredningens förslag om att under en övergångstid

införa särskilda bidrag till hingstföreningar och i vissa fall även

till enskilda personer, som håller hingstar av kallblodsras, tillstyrkes i princip

av det övervägande flertalet utav de remissinstanser, som yttrat sig i

frågan.

Sålunda finner lantbruksstyrelsen ett utvidgat stöd till hingsthållningsföreningar

väl motiverat med hänsyn till deras grundläggande betydelse

för hästaveln och de stora ekonomiska svårigheter, som de haft att kämpa

mot under den senaste tiden. Styrelsen biträder även förslaget, att enskild

hingsthållare må kunna tilldelas statsbidrag. Statens jordbruksnämnd har

icke heller någon erinran i princip mot förslaget. Flertalet hushållningssällskap

liksom också Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Föreningen

nordsvenska hästen och Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker

likaledes väsentligt ökade statsbidrag till hingsthållning.

I vissa yttranden ifrågasättes däremot, om icke stödåtgärderna helt eller

i vart fall till huvudsaklig del bör inriktas på åtgärder med syfte att direkt

stimulera till ett ökat antal betäckningar och en ökad hästuppfödning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Chefen för armén anser sålunda, i anslutning till vad som i ärendet anförts

av arméförvaltningens intendenturavdelning, att det bör övervägas

om icke, med hänsyn till önskvärdheten att i största möjliga grad stimulera

till en ökad betäckningsfrekvens, de medel som kan disponeras för hästavelns

stödjande huvudsakligen bör användas till en utvidgning av frisedelssystemet.

Som ett alternativ till utredningens förslag framförcs därför den

tanken, att samtliga tillgängliga medel bör användas till frisedlar åt samtliga

stoägare.

Liknande synpunkter anföres också av Hallands läns hushållningssällskap,

som upplyser att sällskapet genom överläggningar med länets hingsthållare

sökt organisera hingsthållningen på ett med hänsyn till det minskade

stoantalet mera ekonomiskt sätt, men att hingsthållarna icke visat erforderligt

intresse för en sådan planläggning. Därest understöd skall utgå,

är det emellertid enligt sällskapets mening nödvändigt med en fullgod planläggning

inom varje län. För att skapa tillräcklig stimulans för en ökad

betäckningsfrekvens ifrågasätter sällskapet, huruvida det icke är lämpligare

att i stället för de föreslagna bidragen till hingsthållning och frisedlar

lämna en ersättning av förslagsvis 200 kronor för varje föl, som tillsammans

med modern uppvisas för premieringsnämnd. Ett sådant system

kommer enligt sällskapets mening att öka betäckningsfrekvensen och även

möjliggöra något högre språngavgifter, varigenom en rätt planlagd hingsthållning

kan ge ekonomiskt tillfredsställande resultat. Sällskapet förutsätter

vidare, att för undvikande av utslagning av fölen ett bidrag om 200

kronor därjämte skall utgå till varje efter premierade föräldrar fallen unghäst

vid tre års ålder.

Även Skaraborgs läns hushållningssällskap förmenar, att stöd — därest

sådant anses böra komma i fråga — huvudsakligen bör utgå i form av uppfödningspremier.

Värmlands läns hushållningssällskap ställer sig likaledes tveksamt till

spörsmålet, huruvida höjda och utvidgade hingsthållningsbidrag är en lämplig

form av stöd. Sällskapets förvaltningsutskott delar visserligen uppfattningen,

att hingsthållarna arbetar under sådana ekonomiska betingelser att

en höjning av nu utgående bidrag får anses angelägen. Emellertid anser utskottet

samtidigt den av utredningen angivna årskostnaden för hållande av

hingst vara väl högt beräknad. Enligt utskottets mening torde man kunna

vanta den största effekten av sådana stödåtgärder, vilka direkt stimulerar

till en ökning av betäckningsfrekvensen, nämligen betäckningsbidrag och

om möjligt fölbidrag.

Även andra hushållningssällskap, såsom i Kristianstads och Västmanlands

lön. har — dock utan att avstyrka en viss höjning av hingstbidragen

anfört att direkt stöd för fölproduktionen i en eller annan form torde

utgöra ett bättre stöd för hästaveln i nuvarande läge.

Beträffande storleken av de föreslagna bidragen har erinringar gjorts i

eu del yttranden, varvid en maximering av bidragens storlek förordats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj.ts proposition nr 121.

Statskontoret uttalar sålunda, att ett bidragssystem med icke maximerade

tillskott knappast kan väntas uppmuntra föreningarna till alt bedriva sin

verksamhet på ekonomiskt mest lönande sätt. Understöden bör därför vara

antingen maximerade eller allenast utgöra en begränsad del av det årliga

underskottet.

Även lantbruksstyrelsen anser det olämpligt att under alla omständigheter

täcka föreningarnas hela underskott med statsmedel. Ett sådant förfarande

skulle enligt styrelsens mening medföra risk för att föreningarna icke

ägnade samma intresse åt att söka hålla kostnaderna nere och driva verksamheten

så ekonomiskt som möjligt. Styrelsen anför vidare följande härom.

Ej heller synes i något fall större bidrag böra komma i fråga än som är

behövligt för uppehållande av föreningarnas verksamhet. Liksom för närvarande

sker i fråga om statsbidragen till föreningar, som håller hingstar

av nordsvensk ras, bör dock vederbörande hushållningssällskap vid fördelningen

av tillgängliga bidragsmedel taga hänsyn till de olika föreningarnas

ekonomiska ställning. Därvid bör givetvis hänsyn tagas även till förutsättningarna

för verksamhetens bedrivande på respektive orter. Fastställande

av något maximibelopp för bidragen torde ändock icke vara nödvändigt,

utan sällskapen bör äga bestämma bidragsbeloppen inom ramen för tilldelat

anslag. Viss del av anslaget synes böra, liksom för närvarande är fallet

med anslaget till statsbidrag till föreningar, som håller hingst av nordsvensk

ras, reserveras för att efter ansökan fördelas av lantbruksstyrelsen mellan

föreningar, som befinner sig i särskilt brydsamt ekonomiskt läge. Bland annat

med hänsyn härtill samt till att bidrag även skall utdelas till enskilda

hingsthållare, vartill medel icke särskilt beräknats av utredningen, bor —

utan att den totala årliga anslagsanvisningen minskas — det genomsmttsbelopp

per föreningsägd hingst, efter vilket sällskapen skall fa statsbidrag,

sättas något lägre än 2 000 kronor.

Riksförbundet Landsbygdens folk, med instämmande i ett till riksförbundets

yttrande bifogat utlåtande från V ästmanlands länsförbund av Riksförbundet

Landsbygdens folk, anser, att bidragets storlek bör kunna begränsas

till 1 000 kronor per år och hingst utan att ändamålet med stödet äventyras.

Även Västmanlands läns hushållningssällskap uttalar sig för en sådan

begränsning.

Med hänsyn till det särskilt beträngda ekonomiska läget för de föreningar,

som håller nordsvenska hingstar, förordar lantbruksstyrelsen att högre

bidragsbelopp skall beräknas för nordsvenska hingstar än för hingstar av

ardennerras. Styrelsen anför härom bland annat följande.

Såsom utredningen visat, är antalet betäckningar per hingst avsevärt

lägre inom den nordsvenska rasen är inom ardennerrasen. Detta torde i

främsta rummet sammanhänga med att den nordsvenska rasen mest förekommer

i Norrland samt de skogrika bygderna i mellersta och södra Sverige,

där de stora avstånden gör, att antalet hingstar icke kan utan olägenhet

minskas. Det ringa antalet betäckningar per hingst medför sämre ekonomiska

förutsättningar för hingsthållarna inom dessa områden, da betäckningsavgifterna

i regel är de enda inkomsterna som kan påräknas av

hingsthållningen. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om, att

enligt den av utredningen verkställda stickprovsundersökningen angaende

det framtida behovet av hästar inom jordbruket och önskemålen i fråga om

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

rasfördelningen en betydlig förskjutning behöver äga rum mot ökad avel

av nordsvenska hästar. Detta synes även vara helt naturligt med hänsyn

dels till att traktorerna avlastat större delen av det tyngsta arbetet inom

jordbruket från hästarna, varför en lättare häst oftast är tillräcklig för det

återstående behovet, och dels till att behovet av hästar i framtiden i stor

utsträckning kominer att hänföra sig till skogsbruket, för vilket den nordsvenska

rasen i allmänhet anses lämpligare. Detta förhållande motiverar,

att stödåtgärderna till hästaveln avväges så, att en utveckling i denna riktning

icke motverkas.

I anslutning till det anförda föreslår lantbruksstyrelsen, att det statsbidrag,

som skall tilldelas hushållningssällskapen för understödjande av

hingsthållning genom hingstföreningar, bör utgå med förslagsvis 1 800 kronor

för föreningsägd hingst av nordsvensk ras i de fyra norrlandslänen och

1 000 kronor för varje föreningsägd hingst i övrigt.

Uttalanden till förmån för högre bidrag till hingstar av nordsvensk ras

har även gjorts av, bland andra, Kopparbergs och Jämtlands läns hushållningssällskap

samt Föreningen nordsvenska hästen. Vidare ifrågasätter Gävleborgs

läns hushållningssällskap, om icke antalet staten tillhöriga nordsvenska

hingstar bör ökas.

Utredningens förslag att hingsthållningsbidrag i vissa fall även skall kunna

utgå till enskilda hingsthållare har allmänt biträtts eller lämnats utan

erinran i yttrandena. Beträffande de föreslagna villkoren för dessa bidrag

bär emellertid i ett stort antal yttranden anförts dels att bidragen bör kunna

utgå med samma belopp som bidrag till hingstföreningar, dels att det av

utredningen uppställda villkoret att vederbörande skall ha hållit hingst sedan

minst tio år tillbaka är alltför restriktivt. För lika bidragsbelopp till

föreningar och enskilda hingsthållare uttalar sig, bland andra, statens jordbruksnämnd,

flera hushållningssällskap, Riksförbundet Landsbygdens folk,

Avelsföreningen för svenska ardennerhästen och Föreningen nordsvenska

hästen. Yrkandet om mindre restriktiva villkor framföres av, förutom de

nämnda remissinstanserna, lantbruksstyrelsen och ytterligare några hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen har i ämnet anfört, att därest viss minimitid

lör hingsthållningen skall uppställas som ett särskilt villkor, den synes

böra begränsas till fem år samt att undantag härifrån bör kunna göras,

då särskilda skäl föreligger.

2. Bidrag till frisedlar. Flertalet remissmyndigheter har biträtt utredningens

förslag att vid hästpremieringarna utöver i reglementet fastställda belöningar

även frisedlar, lydande på ett belopp av 50 kronor, skall med vissa

undantag utdelas för samtliga premierade fölston samt att i fråga om treåriga

ston de nu utgående frisedlarnas värde skall höjas från 30 till 50 kronor.

I åtskilliga av yttrandena har dock samtidigt tvekan framkommit om

huruvida dessa åtgärder kan anses tillräckliga som stimulans för eu ökad

hästuppfödning.

Lantbruksstyrelsen har sålunda anslutit sig till förslaget men har samtidigt

framfört följande erinringar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Den av utredningen föreslagna utvidgningen av tilldelningen utav frisedlar

och höjningen av de nuvarande frisedelsbeloppen torde sannolikt komina

att medföra en avsevärt ökad betäckning av de mera kvalificerade stona.

Detta torde dock icke komma att medföra en motsvarande ökning av hästaveln,

ty det är uppfödningen av fölet till fullvuxen häst, som är det mest

arbets- och kostnadskrävande momentet i hästuppfödningen och som för

närvarande icke lämnar tillfredsställande ekonomiskt utbyte. Följden torde

bli att — intill dess hästpriserna stigit så, att de täcker uppfödningskostnaderna

—- de med bidrag av statsmedel producerade fölen kommer att i betydande

utsträckning säljas till slakt. En sådan utslagning sker redan nu i

ganska stor utsträckning. Det vore därför givetvis önskvärt, att stödet från

det allmännas sida kunde sättas in på ett senare stadium i hästuppfödningen,

det vill säga vid uppfödningen av fölen till arbetsdugliga hästar. För

att ett stöd på detta stadium skall få någon nämnvärd stimulerande effekt,

fordras emellertid så stora bidragsbelopp, att eu dylik åtgärd icke synes möjlig

att genomföra. Lantbruksstyrelsen anser sig därför böra ansluta sig till

utredningens förslag i fråga om utlämnande av frisedlar, eftersom den föreslagna

åtgärden liksom det ökade stödet åt hingsthållningen medför, att

avelsmaterialet bibehålies och åtminstone fölproduktionen hålles i gång, så

att den fortsatta uppfödningen snabbare kan komma i gång, då en kännbar

hästbrist börjar göra sig gällande.

I flera andra yttranden, i vilka utredningens förslag i huvudsak biträtts,

har olika önskemål framförts om smärre tillägg i syfte att vidga stödets räckvidd.

Sålunda ifrågasätter Stockholms läns och stads, Östergötlands läns.

Jönköpings läns, Kronobergs låns, Kalmar läns södra, Gotlands läns, Blekinge

läns och Malmöhus läns hushållningssällskap samt Riksförbundet

Landsbygdens folk, Avelsföreningen för Svenska ardennerhästen och Avelsföreningen

för svenska varmblodiga hästen, om icke systemet med trisedel

som belöning bör utsträckas till att avse även ston, som uppvisas vid två

års ålder. Såsom skäl härför anföres, att inga särskilda olägenheter torde

kunna påvisas, om betäckning av ett normalt utvecklat sto sker redan det år

stoet fyller tre år. Kostnaden för denna utvidgning beräknas av ardennerföreningen

till 8 000 kronor.

Något högre frisedelsbelopp än de föreslagna förordas av Uppsala, t Österbottens

och Norrbottens läns hushållningssällskap, nämligen respektive

60, 70 och 75 kronor. Även Älvsborgs läns södra hushållningssällskap anser

frisedelsbeloppen väl lågt tilltagna. Kristianstads läns hushållningssällskap

ifrågasätter, om icke frisedlarna bör inlösas med olika belopp för hingstar

med olika kvalitet för att därigenom få fram ett större antal föl från de

bästa hingstarna och samtidigt förbättra inkomsterna för de hingsthållare,

som förvärvat bättre och dyrare hingstar. Såsom en komplettering av frisedelssystemet

nämner slutligen Södermanlands och 1 ärmlands läns hushållningssällskap

möjligheten att införa fraktbidrag för stonas transport till

hingst. Även lantbruksstyrelsen har övervägt en sådan stödform men funnit,

att den för att få större effekt kräver betydande bidragsbelopp. Enligt styrelsens

mening torde dock hinder icke möta för hingstföreningarna att inom

ramen för sin stat genomföra en sådan differentiering av språngavgifterna,

som överensstämmer med syftet för transportbidrag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

lill underlättande av frisedelssystemets tillämpning föreslår Jämtlands

läns hushållningsällskap, att frisedel skall kunna utdelas till tidigare premierat

sto, som av någon anledning ej blivit betäckt eller dräktigt, utan att

stoet ånyo uppvisas vid premieringsplatsen. Västernorrlands läns hushållningssällskap

framför vidare ett från hästägare inom länet framkommet

önskemål, att frisedlarna skall få en giltighetstid av två år.

Såsom förut nämnts, ifrågasattes en mera radikal utvidgning av frisedelssystemet

av chefen för armén och arméförvaltningens intendenturavdelning.

I dessa myndigheters utlåtande förordas sålunda, att såsom ett möjligt alternativ

till utredningens förslag bör övervägas, att samtliga för ändamålet tillgängliga

medel skall disponeras för frisedlar. Sådana skall i så fall kunna

utgå för samtliga kallblodsston, oavsett om de är premierade eller ej.

I flera yttranden uttalas tvivel om huruvida frisedelssystemet kan utgöra

en tillräckligt effektiv eller lämplig stödform. I samtliga dessa yttranden

avses stödet skola begränsas till premierade djur.

Utan att direkt avstyrka utredningens förslag ifrågasätter av nämnda anledning

Älvsborgs läns norra, Skaraborgs läns och Värmlands läns hushållningssällskap

en omprövning av den föreslagna stödformen, varvid i stället

närmast fölbidrag eller uppfödningsbidrag skulle ifrågakomma. Kalmar läns

norra, Västmanlands läns hushållningssällskap och Riksförbundet Landsbygdens

folk förordar fölbidrag i stället för frisedelsbidrag. Enligt det förstnämnda

sällskapets yttrande bör bidraget utgå med 50 kronor för föl och enligt

de båda andra yttrandena med 100 kronor för föl eller för synbart dräktigt

sto. Lämpligheten av fölbidrag motiveras i dessa yttranden bland annat

därmed, att frisedlar i viss utsträckning icke företes till inlösning.

Hallands läns hushållningssällskap föreslår likaledes, såsom i annat sammanhang

nämnts, i stället för frisedlar ett bidrag, förslagsvis 200 kronor,

för föl som uppvisas tillsammans med modern vid premiering. Såsom skäl

härför angives, bland annat, att sådana bidrag skulle utgöra en bättre stimulans

för a ve In än frisedlar. Bidragen har upptagits till relativt högt belopp

för att genom ökat antal betäckningar och något höjda språngavgifter förbättra

hingsthållningens ekonomiska resultat. Såsom tidigare anförts torde

därvid inga hingsthållningsbidrag utgå. Som garanti för att fölen till följd

av de låga hästpriserna icke nedslaktas och för att sålunda trygga tillgången

på yngre hästar förordar sällskapet vidare, att ett ytterligare bidrag å

200 kronor skall utgå för varje häst om tre års ålder, vilken är fallen efter

premierade föräldrar.

Uppfödningspremier, doek endast begränsade till ungston och således

miimast avsedda att vidmakthalla avclsmaterialet, finner Göteborgs och

Bohus läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskap ävensom Avelsföreningen

för svenska ardennerhästen önskvärda.

Föreningen nordsvenska hästen anser för sin del, alt stödet till uppfödarna

enbart bör utgå i form av uppfödningsbidrag. Till motivering härför

anför föreningen, att eu stimulans av fölproduktionen utan ett samtidigt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 121

underlättande av uppfödningen och avsättningen av fölen endast resulterar

i en ökad fölslakt, understödd av statsmedel. Föreningen uttalar därjämte,

att betäckningen av ett sto medför ringa kostnader jämfört med uppfödningen

av fölet till en färdig häst. Lösningen av hästavelsfrågan bör

därför enligt föreningens mening ske genom åtgärder, som kan göra uppfödningen

lönande. Föreningen anför vidare i denna fråga.

Utredningen har beräknat kostnaderna för uppfödning av unghästar från

föl till tre års ålder till omkring 3 000—3 500 kronor. För uppfödning till

fyra års ålder får man räkna med ytterligare omkring 1 000 kronor. Om

en fyraårig häst sålunda kostar cirka 4 000—4 500 kronor i uppfödning och

den sedan skall säljas för 1 500—2 000 kronor, vilket är det genomsnittliga

försäljningspriset för fyraåriga hästar enligt utredningens betänkande, är

det lätt att föreställa sig, vilken stimulans detta innebär för hästuppfödaren

och för hästaveln i dess helhet.

Staten har i viss mån bidragit till att hålla hästpriserna på en oskäligt

låg nivå genom sin prispolitik under den senaste hästexporten. Man har till

och med för fondering gjort särskilda avdrag på försäljningssumman, trots

att denna varit så låg, att icke ens hälften av produktionskostnaderna blivit

täckta. Inga andra producenter inom jordbruket torde ha blivit behandlade

så som hästuppfödarna. Om staten vill bidraga att blåsa liv i hästaveln

igen, är det nödvändigt med en rakt motsatt prispolitik vid eventuellt

kommande export av hästar, så att upptödarna om möjligt får produktionskostnaderna

täckta och i varje fall ej beskattas för lidna förluster.

Med hänsyn till att hästbeståndet alltmer förskjutits och synes komma

att ytterligare förskjutas till de mindre jordbruken samt till skogs- och dalbygderna

bör enligt föreningens uppfattning stödet sättas in på den hästtyp,

som bäst passar sådana brukningsdelar och områden, nämligen den nordsvenska

hästen, särskilt som de för ändamålet tillgängliga medlen icke förslår

till uppfödningsbidrag av erforderlig storlek till samtliga hästar av kallblodsras.

Föreningen är vidare av den uppfattningen, att för närvarande

ett ganska stort överskott finnes pa ardennerhäslar, samtidigt som ett betydande

underskott föreligger beträffande nordsvenska hästar. Därför hemställer

föreningen, att det enligt utredningens förslag för frisedlar avsedda

anslaget, 360 000 kronor, måtte under en femårsperiod utgå till uppfödningspremier

för enbart nordsvenska unghästar.

Övriga framförda önskemål.

I åtskilliga yttranden, särskilt sådana från hushållningssällskap och enskilda

sammanslutningar, har åtskilliga andra önskemål framkommit, vilka

delvis icke direkt ansluter sig till de av utredningen framlagda förslagen

men likväl har samband med frågan om hästavelns omfattning och lönsamhet.

.lag torde därför få i korthet ingå även på dessa spörsmål.

Ändringar av olika nu gällande bestämmelser för hästpremieringen förordas

i flera yttranden. Jag torde i detta sammanhang till en början få anmäla,

att hushållningssällskapens förbund i en framställning den 30 september

1952 föreslagit, att det årliga antal betäckningar, som erfordras för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121-

25

att penningpris skall kunna utgå till premierad hingst, inom hela landet

sänkes från 20 till 10 per år. I anslutning härtill föreslås även, att den åldersgräns,

som gäller för erhållande av penningpris, skall höjas från 15

till 18 år. Till motivering för nämnda förslag anföres, att betäckningsfrekvensens

nedgång förorsakat ekonomiska svårigheter för hingsthållningen,

vilket medfört att förstklassigt avelsmaterial går eller hotar att gå förlorat.

I yttrandena över utredningens betänkande uttalar sig Jönköpings läns,

Kalmar läns södra, Malmöhus läns och Gävleborgs läns hushållningssällskap

samt Avelsföreningarna för svenska ardennerhästen och för svenska varmblodiga

hästen likaledes för en sänkning av det stipulerade minimiantalet

betäckta ston. Vidare ansluter sig Kalmar läns södra och Gävleborgs läns

hushållningssällskap till förslaget om en höjning av den förut nämnda

åldersgränsen för hingstar. I samband härmed må även nämnas, att Kalmar

läns södra och Gävleborgs läns hushållningssällskap samt Avelsföreningen

för den svenska ardennerrasen dessutom föreslår, att den nu gällande bestämmelsen,

att penningpris icke må utgå för ardennersto vid mer än 10

års ålder, upphäves och att alltså penningpris skall utgå, oavsett ras och

ålder, till varje sto som uppvisas med åtföljande föl eller synbart dräktigt.

I några yttranden beröres kostnaderna för deltagande i hästpremieringarna

samt belöningarnas storlek. Sålunda anför Gotlands läns hushållningssällskap,

att den starkt avtagande tillslutningen till premieringarna icke enbart

torde bero på minskad tillgång till avelsmaterial utan även på det förhållandet,

att framförandet av djuren till premieringsplatsen blivit alltför

dyrbart i förhållande till den nytta ägarna anser sig ha av premieringsnämndens

utlåtande och av de belöningar, som kan erhållas. Avelsf öreningen

för varmblodiga hästen framhåller, att nu utgående pris för varmblodsston

icke undergått någon förändring på många år och därför till följd av

det försämrade penningvärdet icke motsvarar kostnaderna för uppvisningen

vid premiering. Föreningen anser därför skäligt, att dessa priser höjes till

50 kronor för bokstaven B, 100 kronor för AB och 150 kronor för A. I syfte

att stimulera intresset för hästaveln hemställer vidare Västmanlands läns

hushållningssällskap och Västmanlands länsförbund av Riksförbundet

Landsbygdens folk, att sådana penningpriser skall utgå till alla premierade

ungston, att de täcker kostnaderna för deltagandet i premieringarna. Slutligen

framhålles i, bland annat, yttrandena från Avelsföreningarna för svenska

ardennerhästen och för svenska varmblodiga hästen betydelsen av skådepenningar

som belöning. I dessa yttranden förordas därför, att denna form

av belöning skall få vidsträcktare användning vid premiering av unghästar.

För att få till stånd bättre avsättningsförhållanden framföres i yttrandena

vissa förslag angående dels inköpen av hästar för krigsmakten, dels

exportstimulerande åtgärder.

Vad angår arméns inköp må till en början nämnas, att Avelsf öreningen

för svenska varmblodiga hästen föreslagit en höjning av remontpriserna

och i anslutning härtill även av uppfödningspremierna. Föreningen anför

härom följande:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Huvudparten av de varmblodiga hästarna (halvblodshästarna) finner avsättning

såsom remonter. Det nu utgående remontpriset har sedan flera år

icke motsvarat uppfödningskostnaderna, vilket föreningen i olika sammanhang

understrukit. Den av utredningen verkställda uträkningen av uppfödningskostnaderna

har styrkt detta. Föreningen anser det ofrånkomligt, att

remontpriset höjes. Utan tvekan verkar de s. k. uppfödningspremierna stimulerande,

men föreningen anser, att även dessa är för låga. Föreningen

vill därför föreslå såsom minimum, att remontpriset höjes från 1 900 kronor

till 2 400 kronor och uppfödningspremien från 200 kronor till 400 kronor.

Härigenom kan uppfödaren av varmblodig häst påräkna ett pris, som

åtminstone i det närmaste motsvarar den uppfödningskostnad om 3 000 kronor,

som utredningen funnit vara den genomsnittliga för en treårig nordsvensk

och varmblodig häst.

I samband med frågan om remontpriserna torde jag få anmäla att lantbruksstijrelsen

i skrivelse den 27 augusti 1952 hemställt, att ytterligare medel

måtte få disponeras av statens hästavelsfond till uppfödar- och bevaringspremier

för godkända men icke inköpta remonter m. fl. hästar. Styrelsen

erinrar i skrivelsen om att Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 i enlighet

med riksdagens beslut föreskrivit, att för varmblodiga hästar må för vart

och ett av åren 1952 och 1953 utdelas högst 150 uppfödarpremier å 200 kronor

samt för 1953 högst 150 och för 1954 högst 300 bevaringspremier å 400

kronor enligt följande grunder.

Uppfödarpremie skall utgå för sådan av remonteringsnämnden godkänd

treårig remont, som icke inköpts för statens räkning eller vunnit avsättning

genom export. Bevaringspremie skall utgå för dels remont, för vilken

uppfödarpremie tilldelats uppfödaren, under förutsättning att hästen vid

fyra och fem års ålder befinnes godtagbar, och dels fyraårigt avelssto, för

vilket uppfödarpremie vid tre års ålder utgått och som vid fyra eller fem

års ålder ej har föl men åter blivit betäckt och som i övrigt uppfyller fordringarna

för bevaringspremie.

För nu ifrågavarande ändamål skall enligt riksdagsbeslutet medel tagas

i anspråk från statens hästavelsfond.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att premierna skulle än bättre motsvara

sitt ändamål, om hästuppfödarna kunde beredas möjlighet att på något

längre sikt beräkna de ekonomiska betingelserna för fortsatt uppfödning.

Styrelsen finner det därför önskvärt, att frågan om uppfödarpremier för

år 1954 och bevaringspremier för år 1955 snarast möjligt upptages till behandling.

Fördenskull hemställer styrelsen, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga

åtgärder i syfte att få disponera ytterligare 150 000 kronor av statens hästavelsfond,

varav 30 000 kronor till uppfödarpremier år 1954 och 120 000

kronor till bevaringspremier år 1955. Fördelningen av premierna bör ske

enligt nu tillämpade grunder.

I fråga om arméns inköp av hästar av kallblodsras förordar Stockholms

läns och stads samt Örebro och Gävleborgs läns hushållningssällskap, att liknande

system bör tillämpas som vid inköp av remonter. Vidare uttalas i ett

par yttranden, att inköpspriserna vid inköp av såväl remonter som kallblod

bör anpassas efter uppfödningskostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

21

Till stöd för export av varmblodiga hästar hemställer Avelsföreningen för

svenska varmblodiga hästen, att ett belopp av 75 000 kronor skall ställas

till lantbruksstvrelsens förfogande. Föreningen anför till motivering härför

följande.

Sedan några år har för landets varmblodsavel nyttig export av varmblodiga

hästar ägt rum till Schweiz. Härutöver har export förekommit till Finland,

och under innevarande år har sådan export påbörjats till Norge. För

närvarande har möjligheterna för export till Danmark undersökts och synes

vara gynnsamma. Föreningen vill starkt understryka nödvändigheten

av att exporten vidmakthålles och i görligaste mån utvecklas. Vid höjning

av remontpriset på sätt som föreslagits av föreningen måste därför uppmärksammas,

att medel ställes till lantbruksstyrelsens förfogande för att

möjliggöra denna export. Med beräkning efter exportens nuvarande omfång

torde ett belopp av 75 000 kronor vara erforderligt.

Avelsföreningen för svenska ardennerhästen förordar att årligen ett visst

belopp, förslagsvis 15 000 kronor, skall ställas till förfogande för att efter

lantbrukstyrelsens prövning användas till kostnader för propaganda och annat

med syfte att utomlands finna avsättning för svenska hästar, företrädesvis

avelsdjur.

En annan väg till ökad lönsamhet för hästaveln angives av Föreningen

nordsvenska hästen. Enligt föreningens mening är det av största betydelse

för det framtida hästavelsarbetet, att åtgärder vidtages för att rationalisera

hästuppfödningen. Föreningen anser, att rationaliseringsåtgärder särskilt

torde kunna ge resultat i fråga om de mindre jordbruken, där isolerad uppfödning

av enstaka unghästar ställer sig dyrbar och arbetskrävande. Det

nuvarande systemet med statsbidrag till gemensamhetsbeten bör därför

utvidgas och utökas samt en undersökning verkställas rörande möjligheterna

att anordna gemensamhetsuppfödning av unghästar för mindre jordbrukare.

Med syfte att för skogsbrukets del åstadkomma ett bättre utnyttjande

av det minskande hästbeståndet förordar slutligen domänstyrelsen m. fl. en

vidgad forskning och upplysningsverksamhet på det körtekniska området.

Verksamheten bör enligt styrelsens uppfattning anförtros skogsbrukets arbetsstudieorganisationer,

vilka bör få erforderliga medel till förfogande för

ändamålet.

Stödåtgärdernas finansiering m. m.

Statskontoret har icke någon erinran mot att statens hästavelsfond tages

i anspråk för de ändamål, utredningens förslag innefattar. Enligt ämbetsverkets

mening torde det dock vara mindre lämpligt, att medel för samma

ändamål samtidigt äskas å riksstaten. Ämbetsverket förutsätter vidare, att

en disposition av fondmedlen kominer att beaktas vid uppgörandet av jordbrukskalkylen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

Särskilt med hänsyn till att totalisatorinkomsterna är betydande för närvarande

ifrågasätter lantbruksstyrelsen, om icke en viss del av de behövliga

medlen, förslagsvis hälften av de belopp, som årligen skall disponeras, bör

anvisas på driftbudgeten. Styrelsen erinrar härvid om att större delen av

hästavelsfondens medel eljest kommer att förbrukas under en femårsperiod.

III. Anslaget till bästavelns befrämjande.

Jag torde härefter få anmäla lantbruksstyrelsens framställning om medelsbehovet

för nästa budgetår under reservationsanslaget till hästavelns

befrämjande. Till en början må härvid följande uppgifter lämnas, avseende

anslagets storlek under de två närmast föregående budgetåren samt det belopp,

som jag sedermera vill föreslå för nästkommande budgetår.

Anslag

1951/52 ........................ 1 116 200

1952/53 (statsliggaren s. 765) .... 1 385 000

1953/54 (förslag)................ 1330 000

Netto
utgift
1

352 373

Reservation

vid budgetårets

utgång

497 000

Utöver det av 1952 års riksdag anvisade anslaget disponeras under innevarande

budgetår för ändamålet ett belopp av 100 000 kronor av en vid utgången

av budgetåret 1951/52 förefintlig reservation å anslaget. Enligt

Kungl. Maj :ts beslut den 8 augusti 1952 skall det sålunda disponibla beloppet,

1 485 000 kronor, fördelas å olika ändamål enligt följande sammanställ
-

ning.

1. Hästpremieringen

a) årsarvoden till premieringsnämndsordförandena..... 10 500

b) särskilda dagarvoden m. m....................... 121 900

c) penningpris m. m................................ 355 600 488 000

2. Uppfödnings- och andra premier

a) varmblodiga avelsston........................... 15 000

b) varmblodiga hingstar............................ 10 000

c) remonter....................................... 120 000

d) varmblodiga ackordshästar....................... 10 000

e) av remonteringsnämnd uttagna avelsston.......... 30 000

f) nordsvenska ackordshästar....................... 15 000 200 000

3. Särskilda bidrag för främjande av nordsvensk hästavel

a) bidrag för framstående ston...................... 2 000

b) främjande av enskild hingsthållning............... 50 000

c) kostnader för inköp och försäljning av avelsston genom

hushållningssällskapens försorg................... 2 000

d) betäckningsbidrag............................... 8 000

e) gemensamhetsbeten för unghästar................ 100 000 162 000

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121. 29

4. Understöd åt hästavelsföreningar m. m.

a) svenska ridsportens centralförbund................ 100 000

b) jockeyklubben.................................. 50 000

c) avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen ... 35 000

d) de svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund 30 000

e) svenska travsportens centralförbund.............. 60 000

f) föreningen nordsvenska hästen................... 15 000

g) riksföreningen för ridningens främjande, ridfrämjandet 70 000

h) till Kungl. Maj:ts förfogande utöver a)—g)........ 100 000 460 000

5. Understöd till hovvårdsföreningar och ambulerande hovslagare .... 125 000

6. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område....... 50 000

Summa kronor 1 485 000

Yrkanden. Lantbruksstyrelsen (skr. 27/8 1952) har hemställt, att anslaget

skall uppföras med 1 507 500 kronor. Styrelsen räknar emellertid härvid

med att av reservationer å anslaget skall under nästa budgetår tagas i

anspråk 150 000 kronor mot 100 000 kronor innevarande år. Förslaget innebär,

att anslaget skall höjas med 122 500 kronor enligt följande sammanställning.

Ökning Minskning

1. Hästpremieringen: särskilda dagarvoden m. m........... 50 000

2. Uppfödnings- och andra premier: remonter, varmblodiga

ackordshästar samt av remonteringsnämnden uttagna avels
ston.

............................................... 80 000

3. Uppfödnings- och andra premier: nordsvenska ackords- och

dragstamhästar...................................... 7 500

4. Understöd åt de svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund

......................................... 10 000

5. Understöd åt föreningen nordsvenska hästen........... 15 000

6. Understöd åt riksföreningen för ridningens främjande, ridfrämjandet

.......................................... 50 000

7. Till Kungl. Maj:ts förfogande för understöd åt hästavelsföreningar

m. m..................................... 25 000

8. Understöd till hovvårdsföreningar och ambulerande hovslagare

............................................. 25 000

9. Understödjande åtgärder i allmänhet å hästavelns område . 10 000

10. Större reservation................................... 50 000

222 500 100 000

+ 122 500

Motiv 1. I denna anslagspost för budgetåret 1952/53 ingår en till 45 000

kronor beräknad engångskostnad för viss materialanskaffning, vilken kostnad

nu bortfaller. Lantbruksstyrelsen räknar vidare med att premieringskostnaderna

kan förbilligas med 5 000 kronor genom att till samma dag förlägga

premieringsförrättningarna på två eller flera platser.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

2. Bland annat till följd av stegrade uppfödningskostnader anser lantbruksstyrelsen,

att nu utgående uppfödningspremier å 200 kronor för hästar

av ifrågavarande kategorier bör höjas till 300 kronor. På grund av svårigheterna

att mera tillförlitligt beräkna antalet hästar av ifrågavarande tre kategorier

föreslår styrelsen vidare, att de berörda delposterna skall sammanföras

till en gemensam post.

3. På grund av framför allt de stegrade uppfödningskostnaderna hemställer

lantbruksstyrelsen, att uppfödningspremierna för nordsvenska ackords-

och dragstamhästar skall höjas från 100 till 150 kronor per häst.

4. Under hänvisning till att de svenska lantliga ryttarföreningarnas verksamhet

väl vitsordats från skilda håll och att föreningarna utgör en av de

viktigaste faktorerna i strävandena att upprätthålla den varmblodiga hästaveln

anser lantbruksstyrelsen, att föreningarnas verksamhet i möjligaste

mån bör stödjas.

5. I sitt den 8 maj 1952 avgivna utlåtande (nr 34) med anledning av

Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag

till Hästavelns befrämjande, framhöll riksdagens jordbruksutskott — i anslutning

till vad som anförts i inom riksdagen väckta motioner om vissa åtgärder

på hästavelns område — att även den nordsvenska hästaveln i nuvarande

läge otvivelaktigt kämpade med stora svårigheter. Utskottet förutsatte

därför, att Kungl. Maj :t, om så erfordrades, komme att från den del av anslaget,

som avsåges skola stå till Kungl. Maj:ts förfogande, tilldela föreningen

nordsvenska hästen ytterligare medel till stöd för dess verksamhet. Detta

utskottets uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Med utgångspunkt från vad sålunda förekommit, har föreningen i skrivelse

till lantbruksstyrelsen anhållit, att såväl för innevarande budgetår som

för budgetåret 1953/54 komma i åtnjutande av ett till 30 000 kronor höjt

statsbidrag. Vad angår innevarande budgetår erinrar lantbruksstyrelsen om

att de tillgängliga medlen är mycket begränsade. Däremot har lantbruksstyrelsen

i vad avser budgetåret 1953/54 i princip intet att erinra mot bifall till

ansökningen i denna del. ökningen av bidraget torde emellertid böra läggas

å den nu ifrågavarande delposten och icke, såsom avsikten är för innevarande

budgetår, belasta de poster, som stå till Kungl. Maj :ts förfogande för

olika understöd på hästavelns område.

6. Den under ridfrämjandets överinseende stående, genom dess förmedling

statsunderstödda och å ett stort antal platser bedrivna ridhusverksamheten

är av värde icke minst därutinnan, att denna verksamhet absorberar

ett betydande antal av arméns ackordshästar, varjämte för användning i

ridhusen direkt från uppfödarna inköpes icke så få hästar. Härigenom upprätthålles

en värdefull reserv av inridna och i övrigt för militärt bruk lämpliga

hästar.

Intresset för ridsporten har under de senare åren varit i stigande men kan

befaras komma att avtaga, därest icke särskilda åtgärder i understödjande

syfte vidtages. Lantbruksstyrelsen anser det därför vara av behovet påkallat,

att ridfrämjandet får möjlighet att bedriva sin gagnande verksamhet

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 121. 31

under något gynnsammare ekonomiska betingelser än de som hittills förelegat.

Av flera skäl har lantbruksstyrelsen funnit att det skulle vara lämpligt.

om de för ridfrämjandets del för olika ändamål ifrågakommande statsbidragen

sammanfördes till den anslagspost, varom här närmast är fråga. Detta

skulle innebära, att bidraget för administrationskostnader komme att avlastas

från den till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delposten för understödjande

åtgärder i allmänhet å hästavelns område.

7. Delposten användes för bidrag till sådana på hästavelns område verkande

sammanslutningar, vilka i regel år från år erhållit statsbidrag med

i stort sett oförändrade belopp och vid planeringen av sin verksamhet är inställda

på fortsatta dylika bidrag. På grund av den allmänna prisstegringen

kommer utan tvivel väsentligt ökade behov av understöd att göra sig gällande

under de närmaste åren, varför man torde böra räkna med höjt bidrag

till avelsföreningen för svenska ardennerhästen. Samma är förhållandet

med det till Sveriges stuteriboksstyrelse regelmässigt utgående bidraget

till kostnaderna för utgivande av rasstamboken för ädla hästar.

8. För nu ifrågavarande ändamål har för innevarande budgetår anvisats

ett oförändrat belopp av 125 000 kronor. I samma mån som de äldre, stationära

hovslagarna upphör med sin verksamhet och, som oftast är fallet, icke

efterträdes av nya, gör sig emellertid bristen på hovslagare alltmer gällande.

Hästägarna måste i allt högre grad förlita sig på biträde av ambulerande

hovslagare. Som en följd av detta är den ambulerande hovvårdsverksamheten

stadd i stark utveckling, och för kommande år kan alltså räknas med

ett ökat antal till bidrag kvalificerade hovslagare. Med hänsyn jämväl till,

bland annat, de undan för undan stigande resekostnaderna finner lantbruksstyrelsen

önskvärt, att bidragen tillmätes något rikligare än vad hittills varit

möjligt. Nu nämnda förhållanden och hovvårdens stora betydelse motiverar,

att anslagsposten för budgetåret 1953/54 uppräknas till 150 000 kronor.

9. Oaktat att från denna anslagspost skulle avlastas det sedvanliga årsbidraget

till ridfrämjandets administrationskostnader, torde hästavelns betryckta

läge motivera, att den ekonomiska ramen för understödjande åtgärder

på detta avelsområde vidgas till 60 000 kronor, d. v. s. samma belopp

som för vart och ett av budgetåren 1949/50 och 1950/51 stått till förfogande

för sådant ändamål.

I sin förut anmärkta skrift den 29 januari 1953 hemställer Avelsföreningen

för svenska varmblodiga hästen, att anslag till uppfödningspremier för

varmblodiga travarhästar skall utgå efter samma grunder som för galopphästar.

Lantbruksstyrelsen har den 12 februari 1953 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid överlämnat en skrift av Svenska travsportens centralförbund. I

sitt utlåtande tillstyrker lantbruksstyrelsen framställningen och hemställer,

att delposten till bidrag till Svenska travsportens centralförbund skall för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

budgetåret 1953/54 höjas med 70 000 kronor till 130 000 kronor. Till stöd

härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Enligt de av Jockeyklubben den 22 november 1952 fastställda grunderna

för utdelning av avelspris skall sådana utgå för seger, oberoende av prisets

storlek, samt för platspris (alltså för i löpning som tvåa eller trea inkommande

häst) till ett värde av 1 000 kronor och därutöver, dock minst 50

kronor. En inom lantbruksstyrelsen verkställd utredning har visat, att därest

dessa fördelningsgrunder under år 1952 tillämpats i anslutning till kapplöpningarna,

skulle det belopp å 40 000 kronor, som utgår till Jockeyklubben,

ha medgivit avelspris å föga mer än fem procent av respektive hästars

vinstsummor, under det att motsvarande procenttal för de varmblodiga travhästarnas

del icke skulle ha uppgått till stort mer än två. Den föreliggande

ansökningen åsyftar sålunda närmast att till travaravelns favör utjämna

denna skillnad.

Spörsmålet om höjning av avelsprisen för de varmblodiga travhästarna är

av gammalt datum, ehuru detsamma först nu med det bekymmersamma läget

i fråga om landets försörjning med hästar fått särskild aktualitet.

Lantbruksstyrelsen kan i det väsentliga vitsorda de av föreningen anförda

och av Svenska travsportens centralförbund i dess yttrande närmare utvecklade

skälen för den föreliggande framställningen. Det ligger visserligen i sakens

natur, att åtskilliga av landets till ett antal av omkring 2 500 uppgående

varmblodiga travhästar icke utan vidare kan inpassas i försvarets

hästkadrer, men de bildar dock som helhet en i ett ansträngt läge värdefull

reserv, som bör i möjligaste mån vidmakthållas. En ökning av avelsprisen

skulle utan tvivel bidraga därtill.

Med hänsyn tagen jämväl till de betydande belopp, som genom travsporten

tillföres det allmänna, tillåter lantbruksstyrelsen sig sålunda föreslå

ökad medelsanvisning för nu ifrågavarande viktiga ändamål. För att åstadkomma

den vad gäller avelsprisen önskvärda pariteten mellan uppfödarna

av olika kategorier varmblodiga hästar, torde erfordras att det totala bidraget

till Svenska travsportens centralförbund höjes med 70 000 kronor.

Vidare hemställer hushållningssällskapens förbund (skr. 30/9 1952) om

sådan ändring av hästpremieringsreglementet, att penningspris skall inom

hela landet kunna utgå för premierad hingst under förutsättning, att den

under året betäckt minst 10 ston och själv är högst 18 år gammal.

IV. Departementschefen.

Jordbrukets utveckling under senare år kännetecknas bland annat av en

långtgående och hastigt genomförd mekanisering. Samtidigt har under några

år förelegat ett visst överskott på arbetshästar, vilket medfört, att priserna

på unghästar kommit att ligga så lågt, att uppfödningen ofta blivit

förlustbringande. Dessa omständigheter har föranlett, att hästaveln efter

hand nedgått i sådan utsträckning, att möjligheten att tillgodose landets

behov av hästar för framtiden synes ha satts i fara. En sådan utveckling

ter sig i rådande läge allvarlig redan med hänsyn till vår militära och ekonomiska

beredskap såvitt angår dragkraften. Ett alltför reducerat hästbestånd

kan vidare även under normala yttre förhållanden få menliga följder

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

föi- skogsbruket. I fråga om jordbruket synes det önskvärt, att det för framtiden

kvarstående behovet av hästar utan svårighet kan tillgodoses, så att

en oekonomisk övermekanisering undvikes. Av olika skäl torde det slutligen

vara angeläget, att det för näringslivets och försvarsmaktens behov erforderliga

hästbeståndet grundas på inhemsk avel.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har enligt hästavelsutredningens

uppfattning utvecklingen nu nått en punkt, där särskilda stödåtgärder

är erforderliga för att dels bevara förutsättningarna för en fortsatt

inhemsk avel och dels stimulera till en sådan ökning av hästuppfödningen,

att den redan skönjbara framtida bristen på draghästar undvikes

eller i vart fall lindras. Såvitt nu kan bedömas torde utredningens uppfattning

av läget vara välgrundad. Det förtjänar framhållas, att riktigheten

därav icke har bestritts av någon utav remissinstanserna.

Med hänsyn till det anförda finner jag det motiverat att nu framlägga

förslag till särskilda åtgärder för att bemästra det krisläge, i vilket hästaveln

redan befinner sig. De i utredningens betänkande angivna riktlinjerna

synes därvid i huvudsak kunna läggas till grund för dessa åtgärder. På

grund av de erinringar, som framkommit i några av remissyttrandena, torde

dock vissa jämkningar vara påkallade.

Utredningens förslag innebär, dels att särskilda bidrag skall utgå till

hingsthållare, dels ock att det nuvarande frisedelssystemet för ungston skall

utvidgas. I några remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke stödet för

hingsthållningen bör helt lämnas i form av rikligare betäckningsbidrag. Det

torde emellertid vara klart, att hingsthållningsföreningarna för närvarande

befinner sig i ett så beträngt ekonomiskt läge, att man icke kan lita enbart

till en dylik indirekt stödåtgärd. Jag delar därför utredningens uppfattning,

att båda de angivna stödformerna bör komma i fråga.

Vad härefter till en början gäller bidragen till hingsthållare

utgår för närvarande sådana till föreningar, som håller hingstar av nordsvensk

ras, med i genomsnitt 500 kronor per hingst i södra och mellersta

Sverige samt 600 kronor i Norrland, där föreningarna har speciellt svåra

ekonomiska problem. För ändamålet anslås årligen å riksstaten ett belopp

av 50 000 kronor. Vad som kan återstå odisponerat av detta belopp, sedan

bidragen utbetalts, fördelas mellan de föreningar, som befinner sig i särskilt

brydsamt läge. För hingstar av ardennerras utgår icke något bidrag.

Med utgångspunkt från ett inköpspris av 8 000 kronor, till vilket räntefritt

statslån erhållits med en amorteringstid av åtta år, har den årliga förlusten

för hingsthållare beräknats till i genomsnitt 2 000 kronor för år och hingst.

Bland utgifterna har därvid upptagits en årlig amorteringskostnad av 1 000

kronor. Utredningens förslag innebär, att hingsthållarens verkliga förlust

skall täckas genom särskilda bidrag under cn tid av fem år. Bidragen skall

alltså icke vara maximerade. De avses skola utgå även för ardennerhingstar

och kunna tilldelas icke blott hingsthållningsföreningar utan också enskilda

8 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 121.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 121.

hingsthållare. I sistnämnda fall föreslås de dock skola begränsas till 500

kronor för varje hingst.

Även enligt min mening bör bidragen till hingsthållningsföreningarna fördelas

under hänsynstagande, bland annat, till föreningarnas ekonomiska

ställning. Såsom framhållits av statskontoret torde emellertid redan av principiella

skäl en maximering av bidragen böra ske. Därvid synes gränsen

kunna sättas icke oväsentligt lägre än vid det belopp av 2 000 kronor, som

enligt utredningen utgör den genomsnittliga förlusten per hingst. Sålunda

torde de ökade frisedelsbidrag, som jag i det följande ämnar förorda, vara

ägnade att höja betäckningsfrekvensen och därigenom förbättra hingsthållarnas

ekonomi. Jag förutsätter också, att vid fördelningen av hingsthål 1- ningsbidragen en bättre planläggning av hingsthållningens omfattning i förhållande

till det verkliga behovet kommer att äga rum inom varje hushållningssällskaps

område. Även härigenom torde förlusten kunna nedbringas

något. Härtill kommer, att den i utredningens kostnadskalkyl angivna amorteringstiden

av åtta år utan olägenhet torde kunna förlängas till tio år. Den

årliga amorteringen kan härigenom beräknas till ett 200 kronor lägre belopp,

varigenom den uppskattade förlusten minskas i motsvarande mån.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag, att det föreslagna bidraget

bör kunna maximeras för hingst av ardennerras till 1 600 kronor samt för

hingst av nordsvensk ras till — utöver de för närvarande utgående bidragen

—- 1 200 kronor i södra och mellersta Sverige och 1 300 kronor i norra Sverige.

Att det sammanlagda bidraget för nordsvenska hingstar därigenom

kommer att bli högre än bidraget för ardennerhingstar motiveras av att de

föreningar, som håller nordsvenska hingstar, arbetar under särskilt brydsamma

ekonomiska villkor. Möjlighet bör finnas att gå utöver de sålunda

föreslagna maximibeloppen, därest så påkallas av särskilda omständigheter.

Med hänsyn till hästavelns nuvarande läge har jag ingen erinran mot att

bidrag även skall kunna utgå till enskild hingsthållare i trakt, där hingstförening

ej finnes och hingsthållningen eljest kan äventyras. Att såsom villkor

för bidrag föreskriva viss minimitid för hingsthållningen synes mig knappast

lämpligt. Såsom utredningen framhållit bör emellertid sträng återhållsamhet

iakttagas i fråga om dessa bidrag. Medan en hingsthållningsförening

bedriver sin verksamhet fristående och är helt beroende av vad den inbringar,

ingår den enskilda hingsthållningen regelmässigt allenast som ett

led i annan verksamhet. På grund härav och då det därtill kan vara vanskligt

att bedöma den enskilda hingsthållningens ekonomiska resultat, synes

det skäligt, att bidrag till enskild hingsthållare maximeras till lägre belopp

än vad som förordats i fråga om de föreningsägda hingstarna. Det högsta

bidragsbeloppet till sådan hingsthållare torde enligt min uppfattning lämpligen

böra bestämmas till 500 kronor för ardennerhingst och 600 kronor för

nordsvensk hingst. Även här synes möjlighet böra finnas att, när särskilda

omständigheter så föranleder, överskrida det angivna maximibeloppet.

Föreningarnas hingstbestånd torde för närvarande uppgå till cirka 200 ardennerhingstar

och 75 nordsvenska hingstar, därav omkring 25 i norra

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 121.

35

Sverige. Med de jämkningar av utredningens förslag, som jag har förordat,

skulle sålunda till ifrågavarande bidrag åt liingsthållningsföreningar erfordras

ett årligt belopp av (200 X 1 600 + 50 X 1 200 + 25 X 1 300 =)

412 500 kronor. Till särskilda bidrag åt föreningar med särskilt brydsamt

ekonomiskt läge samt till bidrag åt enskilda hingsthållare torde härutöver

behöva beräknas ett belopp av 40 000 kronor. Sammanlagt skulle sålunda

för ändamålet erfordras (412 500 + 40 000 =) i runt tal 450 000 kronor om

året.

I enlighet med vad utredningen föreslagit bör bidragsverksamheten omliänderhas

av lantbruksstyrelsen och bidragen utgå på samma sätt och i tilllämpliga

delar efter i huvudsak samma grunder, som gäller för nuvarande

bidrag för hållande av nordsvenska hingstar. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att sedermera utfärda erforderliga föreskrifter i ämnet.

De nu föreslagna hingsthållningsbidragen syftar till att bevara den väsentligaste

faktorn för en framtida ökning av hästaveln, nämligen hingstarna.

Såsom utredningen framhållit är emellertid därjämte en omedelbar ökning

av hästuppfödningen påkallad, om icke ganska snart ett besvärande bristläge

skall inträda. En sådan ökning torde icke vara att påräkna, förrän en påtagligare

förbättring av hästuppfödningens lönsamhet inträtt. Eftersom ett dylikt

läge med all sannolikhet icke inträffar, förrän hästbeståndet nedgått till

en nivå, som ur tidigare anförda synpunkter kan medföra allvarliga olägenheter,

finner jag i likhet med utredningen det vara nödvändigt att redan nu

stimulera till en ökad uppfödning.

Det effektivaste sättet att få till stånd en ökad reproduktion av hästbeståndet

är utan tvivel att lämna ett sådant ekonomiskt stöd till produktionen av

föl och uppfödningen av unghästar, att det blir ett verksamt bidrag till hästavelns

lönsamhet. Även mycket måttliga bidrag av detta slag skulle emellertid

medföra kostnader, vartill finansiella förutsättningar saknas. Att såsom

från något håll föreslagits begränsa stödet till enbart uppfödningen av hästar

utav nordsvensk ras kan icke anses tillfredsställande. Under sådana förhållanden

synes den av utredningen föreslagna åtgärden, innebärande en allmän

utvidgning av frisedelssystemet, utgöra den bästa utvägen.

Enligt nu gällande bestämmelser premieras treårigt ungsto, som befinnes

vara av god beskaffenhet såsom individ, med frisedel som — med undanlag

för sto av skogsrussras — lyder å 30 kronor. Frisedeln utställes å viss hingst,

som premieningsnämnden finner lämplig. Utredningens förslag innebär, att

lrisedlar å 50 kronor skall utdelas till samtliga vid hästpremieringarna premierade

treåriga och äldre ston, i fråga om de sistnämnda dock med undantag

för fullblodsston, såvida de icke användes i halvblodsaveln, varmblodiga

travarston och ston av skogsrussras. Hänvisning till viss hingst anses icke

böra förekomma. Som villkor för inlösen av frisedel skall dock gälla, att betäckningen

skett av premierad eller staten tillhörig hingst.

Ett på nu angivet sätt utformat stöd kan lämnas inom eu förhållandevis

begränsad kostnadsram. Även om eu betydande nedslaktning av de med

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mctj.ts proposition nr 121.

hjälp av bidragen producerade fölen skulle komma att äga rum, är det föreslagna

stödet dock i vart fall ägnat att i förening med de föreslagna hingsthållningsbidragen

vidmakthålla de avelsmässiga förutsättningarna för en

framtida ökning av hästbeståndet. Jag finner mig därför böra biträda utredningens

förslag i denna del. Såsom framhållits i ett flertal remissyttranden

synes det emellertid vara lämpligt att frisedelssystemet skall gälla även ston,

som uppvisas vid två års ålder. I åtskilliga fall torde nämligen dessa vara så

väl utvecklade, att de kan betäckas redan det år, under vilket de fyller tre år.

Jag har fördenskull intet att erinra mot att frisedlar skall kunna tilldelas

jämväl tvååriga ston. Det torde få ankomma på vederbörande premieringsnämnd

att i varje särskilt fall avgöra, huruvida ifrågakommande ston nått

en sådan grad av utveckling, att frisedel bör utdelas.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, torde erforderliga föreskrifter

få utfärdas av Kungl. Maj :t.

I fråga om kostnader för de särskilda bidragen för frisedlar har utredningen

med frånräknande av det belopp av omkring 40 000 kronor, som

för närvarande utgår av anslaget till hästavelns befrämjande för frisedlar till

treåriga ungston, uppskattat medelsbehovet för ändamålet till 360 000 kronor

årligen. Härtill kommer den av mig förordade utvidgningen av stödet till

tvååriga ston, vilken torde draga en kostnad av omkring 10 000 kronor. Enligt

min mening torde det emellertid vara tillfyllest med en sammanlagd

medelsanvisning av 350 000 kronor om året.

De av mig sålunda förordade särskilda bidragen till hingsthållning och

frisedlar skulle draga en årlig kostnad av (450 000 + 350 000 =) 800 000

kronor. Såsom jag förut framhållit är syftet med bidragen att skapa ett särskilt

stöd för hästaveln i ett tillfälligt krisläge. Utredningen har föreslagit,

att detta stöd skall utgå under en tid av fem år. För min del anser jag, att

denna tid utan fara för större olägenheter kan minskas något, och vill förorda

att den bestämmes till endast fyra år. Därvid förutsätter jag tillika,

att omfattningen av och formerna för hjälpåtgärderna kommer att omprövas

varje år.

Sammanlagt skulle för genomförandet av vad jag sålunda föreslagit erfordras

ett belopp av icke mindre än (800 000 X 4 =) 3 200 000 kronor. Det

är uppenbart, att en medelsanvisning av denna storlek icke kan belasta den

ordinarie driftsbudgeten. I likhet med utredningen finner jag mig därför

böra föreslå, att beloppet i stället skall utgå ur statens hästavelsfond, till

vilken genom beslut av 1947 års riksdag avsattes ett belopp av 5 000 000

kronor. Fonden har icke tagits i anspråk förrän föregående år, då riksdagen

beslöt, att ur densamma skulle tills vidare i avbidan på resultatet av hästavelsutredningens

arbete utgå uppfödnings- och bevaringspremier till de

varmblodiga hästarna med 200 kronor såsom uppfödningspremie till envar

av 150 osålda remonter samt 400 kronor såsom bevaringspremie under de

följande åren till de sålunda premierade hästarna. Kostnaden härför beräknas

till 30 000 kronor för år 1953, 90 000 kronor för år 1954 och 150 000

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

37

kronor årligen för tiden därefter. Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl.

Maj :t föreskrivit, att uppfödningspremier skall utgå för år 1953 samt bevaringspremier

för åren 1953 och 1954. Vad jag i det föregående föreslagit

torde icke ha någon inverkan på behovet av de nu ifrågavarande premierna.

Dessa synes därför böra utgå även i fortsättningen för att ge uppfödarna

möjlighet att på något längre sikt beräkna de ekonomiska betingelserna för

sin verksamhet, och det torde därför få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta

om att uppfödningspremier skall utgå jämväl under år 1954 samt bevaringspremier

under år 1955. För den händelse behållning skulle uppstå å de medel,

som beräknats för sådana premier, torde denna — därest riksdagen icke

har något att erinra — få användas för att främja exporten av hästar. Även

om fonden belastas med de sålunda angivna utgifterna, är dess behållning

dock så stor, att kostnaderna för de i det föregående föreslagna stödåtgärderna

utan svårighet kan täckas. Frågan om att tillföra fonden nya medel torde

få upptagas till behandling vid senare tillfälle.

I fråga om de i vissa yttranden framställda särskilda önskemålen rörande

ändringar i hästpremieringsreglementet, ytterligare åtgärder för att främja

hästavelns lönsamhet m. m. får jag framhålla, att flera av dessa önskemål

är av den beskaffenhet att de förtjänar att övervägas. Emellertid är jag icke

beredd att nu utan föregående utredning taga ställning till desamma. De

torde därför icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd.

Vad härefter angår medelsberäkningen till reservationsanslaget till hästavelns

befrämjande för budgetåret 1953/54 får jag anföra följande.

På grund av den betydelse, som de lantliga ryttareföreningarna har för

den varmblodiga hästaveln, vill jag biträda, att understödet till föreningarnas

centralförbund höjes med 5 000 kronor till 35 000 kronor. Jag förordar

vidare, att bidraget till föreningen nordsvenska hästen höjes med 5 000 kronor

till 20 000 kronor och till riksföreningen för ridningens främjande med

15 000 kronor till 85 000 kronor. Med hänsyn till den uppenbart missgynnade

ställning, som de varmblodiga travhästarna intager i förhållande till

övriga varmblodiga tävlingshästar, ävensom till de stora belopp, som genom

travsporten tillföres det allmänna, anser jag mig även böra biträda

hemställan om ökad medelsanvisning till förstnämnda slags hästar. Jag

förordar sålunda, att bidraget till svenska travsportens centralförbund skall

höjas med 20 000 kronor till 80 000 kronor. Å andra sidan bör, såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit, delposten till särskilda dagarvoden m. in. på grund

av minskat medelsbehov sänkas med 50 000 kronor. Mot hemställan att de

tre särskilda delposterna till uppfödnings- och andra premier till remonter,

varmblodiga ackordshästar och av remonteringsnämnd uttagna avelsston

skall sammanföras under eu post, har jag intet att erinra. I övrigt kan jag

icke tillstyrka de under ifrågavarande anslag framställda yrkandena.

Till hästavelns befrämjande torde sålunda för nästa budgetår böra beräknas

(1 485 000 -f 5 000 + 5 000 + 15 000 + 20 000 — 50 000 ==) 1 480 000

kronor. Då en odisponerad reservation av 150 000 kronor beräknas föreligga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

vid ingången av budgetåret 1953/54, synes anslaget böra uppföras med

1 330 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att ur statens hästavelsfond

disponera erforderliga medel till särskilda åtgärder för stödjande

av hästaveln i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som angivits i det föregående;

2) till Hästavelns befrämjande för budgetåret 1953/54 anvisa

ett reservationsanslag av 1 330 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Persson.

537205. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts skrivelse till riksdagen angående val av ombud jämte suppleanter till Nordiska rådet. a1 i texten
  2. SU 1953:158 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1953/54 till Armén: Remontering jämte i ämnet väc s. 3 i texten
  3. JoU 1953:37 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj.ts proposition angående särskilda stödåtgärder för hästaveln m. m. s. 6 i texten
  4. JoU 1953:27 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående särskilda stödåtgärder för hästaveln m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten