Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376), m. m

1953-03-06 · 37 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 37 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:125, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning

den 30 juni 1947 (nr 376), m. m.; given

Stockholms slott den 6 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om

ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 1947

(nr 376),

dels ock anhålla om riksdagens yttrande över ett vid statsrådsprotokollet

fogat förslag till ny provinsialläkartaxa.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att provinsialläkarna från och med den 1 juli

1953 beredes förbättrade inkomstförhållanden. Sålunda förordas av rekryteringsskäl,

att i löneplan 3 i statens löneplansförordning införes en ytterligare

lönegrupp, avsedd för provinsialläkare i glest befolkade distrikt med

framträdande rekryteringssvårigheter. Vidare föreslås i propositionen, att

den nuvarande specificerade provinsialläkartaxan skall från och med den

1 juli 1953 ersättas med en läkarvårdstaxa av grupptaxetyp, enligt vilken i

princip samtliga åtgärder vid ett konsultationstillfälle räknas som en enhet

i ersättningshänseende.

Genom de föreslagna åtgärderna kommer provinsialläkarna att tillföras

en sådan inkomstförbättring, att de genomsnittligt torde erhålla en sammanlagd

inkomst av sin tjänst, som något överstiger det relativa inkomstläge,

som för dem blev en följd av 1947 års lönereglering. Även förste

provinsialläkarna erhåller genom den nya taxan en inkomstförbättring. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. N:r 125.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning

den 30 juni 1947 (nr 376).

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30

juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Löneplaner.

Löneplan nr 3.

Löneklass

nr

Lönegrupp

I

II

III

IV

V

Årslön, kronor

i

10 668

11976

13 284

14 592

15 900

2

11280

12 588

13 896

15 204

16 512

3

11 892

13 200

14 508

15 816

17 124

4

12 504

13 812

15 120

16 428

17 736

3 §.

Grundlönetabeller.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp I.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp It. 1

1 Senaste lydelse av 2 och 3 §§, se 1952:737.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp 111.

3

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp IV.

Tabell till löneplan nr 3, lönegrupp V.

Löne-

klass

nr

Månadslön,

kronor

Daglön i kalendermånad om

A-avdrag

för dag,

kronor

28 dagar,

kronor

29 dagar,

kronor

30 dagar,

kronor

31 dagar,

kronor

1

1325

47:30

45: 70

44:15

42: 75

6: 15

2

1376

49: 15

47: 45

45: 85

44: 40

6: 60

3

1427

50: 95

49: 20

47:55

46:05

7: 25

4

1478

52: 80

50: 95

49: 25

47: 70

7: 95

Tabell till löneplan nr 4, lönegrupp 1.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om införande av

ny provinsialläkartaxa m. m. samt anför därvid följande.

Vid anmälan den 10 oktober 1952 av fråga om beredande av förbättrade

inkomstförhållanden för distriktsveterinärerna (prop. nr 240) framhöll jag,

att numera finnes endast få grupper statstjänstemän, som jämte lön åtnjuter

ersättning för sin tjänsteutövning enligt taxa. En av de grupper, för

vilka ett sådant system ännu gäller, är provinsialläkarna. Dessa tjänstemän

erhåller lön enligt löneplan 3 i statens löneplansförordning, men en

stor del av deras inkomster utgår i form av särskilda arvoden enligt 1926

års proA7insialläkartaxa. Därjämte uppbär de vissa enligt avtal utgående

ersättningar, huvudsakligen från landstingen, såsom vederlag framförallt

för sina insatser i den förebyggande vården.

Å lönedelen av sin inkomst har provinsialläkarna i likhet med övriga

statstjänstemän åtnjutit de förhöjningar, som tid efter annan beslutats av

statsmakterna. Däremot har någon förhöjning av taxebeloppen icke skett

sedan 1926.

Med skrivelse den 24 oktober 1951 har medicinalstyrelsen efter förhandlingar

med representanter för Sveriges läkarförbund och Svenska provinsialläkarföreningen

framlagt förslag till ny provinsialläkartaxa. över förslaget

har utlåtanden avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, statskontoret,

statens lönenämnd, länsstyrelserna i Södermanlands och Kronobergs

län, Göteborgs och Bohus län, Kopparbergs och Norrbottens län samt

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska

stadsförbundet, Svenska sjukkasseförbundet, Sveriges läkarförbund och

Svenska provinsialläkarföreningen. De tre förstnämnda länsstyrelserna och

länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden av förste provinsialläkaren

i vederbörande län.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

5

Vidare har medicinalstyrelsen och pensionsslyrelsen med gemensam skrivelse

den 12 februari 1953 framlagt viss ytterligare utredning i ärendet.

Huvudgrunderna i medicinalstyrelsens förslag.

Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse inledningsvis erinrat om att styrelsen

i anslutning till sina anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 framhållit

nödvändigheten ur rekryteringssynpunkt av att provinsialläkarbanan

göres mera lockande i ekonomiskt hänseende. Styrelsen hade därvid för

sin del förordat, att man i valet mellan en höjning av den provinsialläkarna

tillkommande lönen och en höjning av taxeersättningen skulle inrikta sig

på att få till stånd en ny provinsialläkartaxa, som gav kompensation för

penningvärdets fall men icke syftade till att i avsevärd mån bereda ökad

reell inkomst. Därjämte hade styrelsen i nämnda anslagsäskanden föreslagit

avlöningsförstärkningar åt läkarna i vissa distrikt, vilkas ekonomiska

bärighet var mindre god.

Mot bakgrund av vad styrelsen sålunda uttalat har styrelsen upptagit

förhandlingar med representanter för provinsialläkarkåren och Sveriges

läkarförbund i syfte att få till stånd ett förslag till ny provinsialläkartaxa.

Enligt vad styrelsen i sin skrivelse uppgivit har avsikten därvid varit icke

blott att bereda provinsialläkarna ökade taxeinkomster och därmed vidga

rekryteringsmöjligheterna till provinsialläkarbanan utan också att i övrigt

modernisera och förenkla taxebestämmelserna så att de bättre motsvarar

tidens krav. Mot taxan har nämligen, förklarar styrelsen, från olika håll

framförts kritik, som kan sammanfattas sålunda, att taxan är föråldrad

och ofullständig samt lider av svagheten att i vissa fall vara svårtillämpad

och icke med önskvärd tydlighet ge förbud för vederbörande läkare att

tillämpa annan taxa.

En huvudfråga vid förhandlingarna har enligt vad medicinalstyrelsen

anfört varit, om provinsialläkarna bör tillerkännas kompensation för penningvärdets

fall å hela taxeinkomsten eller om kompensationen bör begränsas

i likhet med vad som tillämpas för statstjänstemän i de högre

inkomstklasserna i övrigt. Styrelsen har för sin del anselt fullgoda skäl

tala för att vid beräkning av ersättning för penningvärdets fall sedan år

1926, då den nu gällande provinsialläkartaxan utfärdades, hänsyn bör tagas

till hela taxeinkomsten. Från denna utgångspunkt har styrelsen med ledning

av tillgängliga uppgifter om provinsialläkarnas nettoinkomster under

vissa år beräknat ramen för taxehöjningen. Styrelsen har framhållit, att

medelnettoinkomsten av taxan kan beräknas ha uppgått till cirka 7 000

kronor år 1926 och 11 000 kronor år 1949, innebärande en stegring med

4 000 kronor. Då stegringen enligt styrelsens förmenande huvudsakligen

beror på ökad patientverksamhet och intensifierad undersökningsverksam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 125.

het, har styrelsen ansett det rimligt att kompensation utgår även å denna

del av taxeinkomsten. Med hänsyn härtill och eftersom levnadskostnaderna

från år 1927 till den 1 oktober 1951 stigit med 80 procent har styrelsen

stannat för att beräkna full kompensation med 80 procent av ett till 10 000

kronor avrundat inkomstbelopp, motsvarande en inkomstökning av 8 000

kronor. Styrelsen har sålunda ansett att den totala nettoinkomsten av taxan

bör tillåtas stiga till (11 000-1-8 000=) 19 000 kronor. För att detta netto

skall erhållas, måste taxan även bereda kompensation för utgifterna för

inkomstens förvärvande. Dessa utgifter har, enligt vad styrelsen meddelat,

av läkarrepresentanterna för år 1950 uppskattats till omkring 8 750 kx-onor

för en ordinärt utrustad mottagning. Detta belopp har styrelsen ökat till

10 000 kronor för att det skall motsvara den beräknade kostnaden den 1

oktober 1951. Den samlade taxeinkomsten har styrelsen sålunda funnit

böra uppgå till (19 000 + 10 000 = ) 29 000 kronor eller i runt tal 30 000

kronor.

När det härefter gällt att inom nämnda ram avväga taxans olika belopp

och bestämmelser, har riktpunkten för medicinalstyrelsen varit att söka

få till stånd en så långt gående förenkling som möjligt och samtidigt tillgodose

berättigade krav på rättvisa och klarhet vid taxans tillämpning å

de enskilda fallen. Styrelsen har anfört, att enighet härvidlag förelegat om

att avskaffa den nuvarande s. k. speceritaxan med enskilda tillägg för

olika slags detaljundersökningar och i stället införa en s. k. grupptaxa.

Detta innebär, att samtliga åtgärder vid ett konsultationstillfälle räknas

som en enhet i ersättningshänseende och att taxan för dem upptager belopp,

som endast i ringa mån är beroende av antalet vidtagna åtgärder och främst

utmätts med hänsyn till arten av behandlingen. En viss gradering av

ersättningen per besök har därvid ansetts vara motiverad så till vida, att

taxan upptager tre olika belopp, allteftersom undersökningen eller behandlingen

bedömts vara mer eller mindre krävande eller tidsödande. De undersökningar

och behandlingar, som faller inom den högsta gruppen, har

exemplifierats i en vid taxeförslaget fogad förteckning. Någon indelning

av konsultationerna hos läkare i första besök och återbesök, såsom i gällande

sjukkassetaxa, har däremot icke föreslagits, då denna indelning ansetts

vara alltför schablonmässig och orättvis.

Styrelsen har emellertid i detta sammanhang anmält, att under förhandlingarna

mellan medicinalstyrelsen och läkarförbundet enighet icke uppnåtts

med avseende å gruppindelningen. Medan medicinalstyrelsen ansett

till fyllest att föreslå tre grupper med ett arvode per konsultation av fyra

kronor i grupp 1, sju kronor i grupp 2 och tio kronor i grupp 3, har läkarnas

förhandlingsdelegation hävdat, att sistnämnda grupp bör uppdelas

ytterligare i grupp 3 a och 3 b och att till grupp 3 b skall hänföras konsultationer,

som föranleder vissa särskilt kvalificerade åtgärder. För dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

7

har yrkats ett tilläggsarvode av fem kronor, varigenom hela arvodet för

en konsultation, tillhörande grupp 3 b, skulle uppgå till femton kronor.

Delegationen har förmenat, att ett avböjande av detta yrkande skulle medföra

allvarlig risk för en standardsänkning inom provinsialläkarkåren, då

man icke kan räkna med att de krävande åtgärder, varom här är fråga,

skulle komma att utföras av tjänsteläkare, såvida icke särskild ersättning

utgår. Medicinalstyrelsen har för sin del ansett, att ett införande på sätt

läkarförbundet föreslagit av ett tilläggsarvode för vissa särskilt kvalificerade

åtgärder skulle innebära, att man i viss utsträckning skulle förvandla

provinsialläkartaxan till en specialisttaxa. Ur principiell synpunkt har

styrelsen funnit detta möjligen kunna accepteras i fråga om provinsialläkare,

som innehar specialistkompetens. Härigenom skulle emellertid inom

provinsialläkarkåren uppstå en kategoriklyvning, vars lämplighet styrelsen

ifrågasatt. Styrelsen har vidare betonat, att varje ökning av kostnaderna

för öppen vård är ägnad att stegra allmänhetens tryck på den

slutna vården. Med hänsyn härtill och då övriga belopp i taxan så avvägts,

att en ytterligare höjning av taxan icke kan ske utan att den av styrelsen

beräknade kompensationsramen överskrides, har styrelsen ansett sig icke

böra biträda läkarförbundets ifrågavarande yrkande.

Också på en annan punkt har medicinalstyrelsen och läkarförbundet

stannat vid olika meningar, nämligen i fråga om arvodena för sjukbesök.

Medicinalstyrelsen har ansett att för såväl sjukbesök inom ett avstånd av

fem kilometer som sjukbesök, då ersättningen beräknas efter tid, minimiarvodet

åt läkarna bör fastställas till åtta kronor. I båda dessa fall har

läkarförbundet yrkat, att arvodesbeloppet i stället bör upptagas till lägst

tio kronor. Styrelsen har härvid hänvisat till att den av styrelsen företrädda

kompensationslinjen icke medger det begärda högre arvodet. Enligt

styrelsens mening är det också angeläget, att arvodesbeloppen för sjukbesök

hålles så låga som möjligt med hänsyn till de ofta dryga resekostnader,

som tillkommer.

Enligt gällande taxa utgår ersättning för tjänsteförrättning, som äger

rum annorstädes än å läkarens mottagningsrum. Om tjänsteförrättning å

mottagningsrummet finnes intet utsagt i taxan. I flertalet av de fall, som

kan ifrågalcomma, finnes emellertid särskilda stadganden om läkarersättning,

vilka enligt vad medicinalstyrelsen upplyst i praktiken tillämpas

också av provinsialläkare. Styrelsen har för sin del ansett det icke sakligt

befogat att låta ersättning utgå efter skilda regler, beroende på om läkarens

åtgärder vidtagits i första hand i enskild persons eller i det allmännas intresse.

Enär såväl på myndighets uppdrag verkställda förrättningar som

enskild sjukvård måste anses utgöra tjänsteåligganden, har styrelsen funnit

anledning knappast föreligga att betrakta den till provinsialläkaren utgående

lönen såsom ersättning mera för den ena än för den andra av dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

uppgifter. Vid tjänsteförrättning skall i enlighet härmed enligt styrelsens

förslag ersättning utgå med samma belopp som för andra motsvarande

former av läkarvård. Styrelsen har uttalat, att denna bestämmelse, som

skall gälla endast i den mån ej annorlunda är särskilt stadgat, i praktiken

icke torde komma att medföra någon större förändring i inkomsthänseende

för provinsialläkarna.

Styrelsen har ansett det skäligt, att ersättning enligt nämnda bestämmelser

utgår även till förste provinsialläkare för av dem annorstädes än å

tjänsterummet verkställda tjänsteförrättningar. Därigenom torde enligt

styrelsens åsikt svårigheterna att rekrytera förste provinsialläkartjänsterna

i icke ringa mån undanröjas.

Med utgångspunkt från de uppgifter angående omfattningen av provinsialläkarnas

verksamhet, som lämnas i det av medicinalstyrelsen avgivna

förslaget om den öppna läkarvården i riket (SOU 1948:14), har styrelsen

beräknat att dess taxeförslag i genomsnitt skall medföra en bruttoinkomst

av 114 kronor per dag och provinsialläkare enligt följande uppställning:

5—6 fall å 4 kr (grupp 1) 22:—

6 » » 7 » (grupp 2) 42:—

V-i » » 10 » (grupp 3) 5:— 69:—

3 intyg å 5 s> ............ 15: —

3 telefonsamtal å 2 kr ... 6:—

3 hembesök å 8 kr ...... 24:— 45: —

Kronor 114:—

Då styrelsen uppskattar antalet effektiva arbetsdagar till 260, skulle

bruttoinkomsten av taxan uppgå till (260X114 = ) 29 640 kronor per år.

Efter avdrag av kostnaderna för intäkternas förvärvande, vilka såsom

förut nämnts av styrelsen antagits uppgå till i genomsnitt 10 000 kronor

per år, skulle medelnettoinkomsten av taxa bli (29 640 — 10 000 = ) 19 640

kronor.

Provinsialläkarnas löneplanslön torde inklusive nu utgående tillägg uppgå

till i medeltal 19 000 kronor. Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle

alltså den sammanlagda nettoinkomsten av tjänsteutövningen komma att

utgöra i genomsnitt 38 640 kronor.

Medicinalstyrelsen har slutligen anfört, att provinsialläkarföreningens

representanter under hänvisning till ovissheten i fråga om penningvärdet

yrkat att i taxan skulle intagas en bestämmelse att arvodena automatiskt

skulle höjas i viss relation till levnadskostnadsindex. Styrelsen har funnit

en sådan automatisk höjning icke böra komma i fråga men ansett att

möjlighet bör föreligga för Kungl. Maj:t att vid mera väsentlig höjning av

index, förslagsvis med 25 procent, höja taxearvodena med ett mot penningvärdets

fall svarande belopp och att, om penningvärdet skulle stiga i motsvarande

grad, vidtaga däremot svarande sänkning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Yttrandena.

9

I de avgivna yttrandena har medicinalstyrelsens förslag till utformning

av provinsialläkar taxan i tekniskt hänseende

överlag biträtts. Sålunda har pensionsstyrelsen anfört, att en läkarvårdstaxa

av den föreslagna typen uppenbarligen erbjuder betydande fördelar i

olika hänseenden jämfört med nuvarande taxesystem. För läkarna, vilka i

första hand skulle få nytta av ändringen, skulle det icke längre bli nödvändigt

att i de för sjukkassorna avsedda läkarkvittona specificera läkarvårdsprestationerna.

Det med läkarvården nu förenade skrivarbetet skulle därför

för läkarna bli förenklat och mindre tidsödande. För sjukkassorna skulle

enligt pensionsstyrelsens uppfattning grupptaxesystemet underlätta beräknandet

av de ersättningar för läkarvårdsutgifter som kassorna har att utge

till medlemmarna. Blir även sjukkassetaxan utformad såsom grupptaxa,

uppkommer dessutom för kassorna fördelen att få tillämpa taxor, som

är upprättade efter i huvudsak enhetliga grunder.

Pensionsstyrelsen har emellertid framhållit att mot systemet med grupptaxa

kan göras den invändningen, att det blir lättare för en läkare att

utnyttja taxan till egen ekonomisk fördel, om han, såsom blir fallet vid

grupptaxan, icke behöver redovisa de medicinska åtgärder han vidtagit.

Frågan om kontroll av läkarnas arvodesdebiteringar får därför genom

grupptaxans införande ökad betydelse för sjukkassorna och därmed, enär

statsbidrag utgår för sjukkassornas utbetalningar, även för statsverket.

Pensionsstyrelsen har för sin del ansett, att möjlighet måste skapas till

ordnande av en tillfredsställande kontroll.

Ett sätt för möjliggörande av kontroll är enligt pensionsstyrelsen att

återgå till det förut inom en del kassor tillämpade systemet med angivande

av diagnos på läkarkvittona. Härigenom skulle kassorna få möjlighet att

genom jämförelser mellan diagnos och av läkaren debiterade grupparvoden

upptäcka misstänkta fall och beivra eventuella missbruk. Enbart den omständigheten

att diagnos måste uppges torde också vara ägnad att i viss

mån förebygga missbruk.

Ett ytterligare skäl för angivande av diagnos på läkarkvitton finner pensionsstyrelsen

vara, att dessa därigenom skulle kunna användas för upprättande

av sjukdomsstatistik. Sedan läkarvårdskostnaderna numera stigit till

i genomsnitt inemot 20 kronor per läkarvårdsfall, torde de ekonomiska konsekvenserna

av olika sjukdomar och sjukdomsgrupper knappast kunna tillfredsställande

belysas utan kännedom även om motsvarande läkarvårdskostnader.

Styrelsen har även undersökt möjligheten att åstadkomma kontroll genom

att läkaren å kvittot lämnar uppgift om de åtgärder han vidtagit men

funnit en sådan metod opraktisk och i viss mån innebärande en återgång

till nuvarande förhållanden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Även Svenska sjukkasseförbiindet har understrukit vikten av att möjlighet

skapas till kontroll av arvodessättningen.

I fråga om utformningen av den föreslagna grupptaxan har i övrigt erinringar

framförts endast beträffande vissa detaljer. Härtill torde jag i det

följande få återkomma.

Mot taxebeloppens storlek och den av medicinalstyrelsen

åsyftade inkomstförbättringen för provinsialläkarna

har däremot flertalet remissinstanser framställt erinringar.

Frånsett Sveriges läkarförbund och Svenska provinsialläkarföreningen,

vilka i sina yttranden i huvudsak vidhållit sina vid förhandlingarna med

medicinalstyrelsen intagna ståndpunkter, har endast länsstyrelserna i Södermanlands

och Kronobergs län samt socialstyrelsen och Svenska landstingsförbundet

förklarat sig kunna godtaga förslaget i denna del. Socialstyrelsen

har emellertid därvid anfört, att styrelsen helst sett, att inkomstförbättringen

skett genom lönereglering i stället för taxehöjning, men att

styrelsen med hänsyn till vad som förekommit i denna fråga ansett sig icke

kunna göra invändningar mot taxeförslaget. Svenska landstingsförbundet

har förklarat sig icke vilja göra någon erinran mot de föreslagna taxebeloppen

med hänsyn till att dessa i väsentliga delar skulle utgöra ett förhandlingsresultat.

Av övriga remissyttrandens innehåll i förevarande hänseende torde följande

få återges.

Statskontoret har framhållit, att provinsialläkarna vid 1947 års allmänna

lönereglering erhöll en avlöningsförbättring av ungefär samma storlek som

andra statstjänstemän och att statsmakterna därvid utgått från oförändrade

taxesatser. Med hänsyn härtill bör enligt ämbetsverkets mening en

taxehöjning för provinsialläkarna taga sikte endast på att bereda högst den

kompensation för penningvärdets fall, som efter 1947 års lönereglering

kommit statens övriga befattningshavare till del.

Statens lönenämnd har anfört liknande synpunkter som statskontoret

samt därutöver yttrat, att man icke kan bortse från det samband, som bör

föreligga mellan taxeersättningen och den fasta lönen. Frågan om storleken

av taxeinkomsterna för provinsialläkarna har lönenämnden därför funnit

böra upptagas till behandling i samband med tjänsteförteckningsrevisionen.

Pensionsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, att medicinalstyrelsens förslag

medför, att taxeinkomstens relativa andel i hela nettoinkomsten för

provinsialläkarna skulle komma att stiga, medförande en förskjutning av

kostnaderna till patienternas nackdel. Pensionsstyrelsen har vidare uttalat,

att förslaget innebär ett kraftigt avsteg från den utveckling mot ett system

med helavlönade tjänsteläkare, som medicinalstyrelsen förordat i sitt år

1948 avgivna betänkande angående den öppna läkarvården i riket. Enligt

pensionsstyrelsen medför förslaget ytterligare, att skillnaden mellan distrikt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

11

med små och distrikt med stora taxeinkomster blir än mer markerad, varför

det kan befaras, att efter förslagets genomförande rekryteringssvårigheter

alltjämt kommer att förefinnas. Pensionsstyrelsen har vidare befarat,

att en provinsialläkartaxa, som utformats enligt medicinalstyrelsens förslag,

skulle medföra ekonomiska konsekvenser av betydande räckvidd för

såväl statsverket som för sjukkassorna och dess medlemmar. Vid ett förnyat

övervägande av taxefrågan i samband med spörsmålet om ändringar i

sjukkassetaxan kan det enligt pensionsstyrelsens uppfattning måhända

visa sig att inkomstförbättringen för provinsialläkarna åtminstone delvis

bör åstadkommas genom höjning av deras löner.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lön har anfört, att ett genomförande av medicinalstyrelsens

nu framlagda förslag till ny provinsialläkartaxa skulle så

till vida avvika från målsättningen för den senare tidens reformarbete på

hälso- och sjukvårdens område att kostnaden för den av provinsialläkarna

meddelade öppna vården i högre grad än hittills skulle komma att bäras

av de enskilda. Den ökade ersättningsskyldighet, som vid ett genomförande

av medicinalstyrelsens förslag, skulle komma att åvila de enskilda vårdsökandena,

framstår för länsstyrelsen såsom desto mera betänklig, om man

beaktar det förhållandet, att provinsialläkarnas huvudsakliga verksamhet

avser landsbygdens befolkning, som redan nu ofta har att i samband med

erhållande av läkarvård vidkännas betydande resekostnader och tidsspillan

och därför i sjukvårdshänseende i viss mån måste anses intaga en tillbakasatt

ställning i förhållande till befolkningen i de större tätorterna. Länsstyrelsen

förklarar vidare, att den hyser den principiella uppfattningen att,

om en höjning av provinsialläkarnas inkomstläge anses önskvärd, denna

bör komma till stånd genom en ökning av de fasta löneförmåner, som redan

nu tillkommer dessa läkare, och icke genom en höjning av ersättningarna

enligt provinsialläkartaxan.

Länsstyrelserna och förste provinsialläkarna i Göteborgs och Bohus län

samt Norrbottens län har anfört liknande synpunkter.

Svenska stadsförbundet anser det tveksamt, om den av medicinalstyrelsen

åsyftade höjningen av provinsialläkarnas inkomststandard genom en ökning

av taxeinkomsterna verkligen kommer de lägsta inkomsttagarna inom

gruppen till godo i någon större utsträckning, eftersom taxeinkomsten tydligen

utgör en relativt liten del av deras totala inkomst. I stället kommer

enligt förbundets uppfattning med nödvändighet skillnaderna i inkomster

mellan olika läkare i gruppen att bli större i den mån taxeersättningarna

växer i förhållande till den fasta lönen. Syftet att vinna en förbättrad rekrytering

till de nu svårbesättbara tjänsterna torde därför komma att förfelas,

för att icke säga motverkas, medan de relativt höga inkomsttagarna i de

bättre distrikten kan beräknas i än högre grad erhålla ökade inkomster

genom den föreslagna taxehöjningen. Stadsförbundet ifrågasätter därför,

huruvida det icke skulle vara lämpligare att öka de fasta löneförmånerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

i de sämre distrikten i stället för att genomföra en generell kraftig taxehöjning.

Vidare befarar stadsförbundet, att det föreliggande förslaget måste

för allmänheten, sjukkassorna och sjukvårdens huvudmän få mycket kännbara

konsekvenser med avseende å förhöjda sjukkasse- och lasarettsläkartaxor.

Svenska landskommunernas förbund har yttrat, att det i och för sig

givetvis är rimligt att provinsialläkarna liksom andra grupper blir kompenserade

för de stegrade levnadskostnaderna men att det näppeligen står

i överensstämmelse med strävandena inom vår socialpolitik att nu öka de

enskildas kostnader för läkarhjälp. Förbundet har jämväl uttalat, att det

ur skattesynpunkt kan vara betänkligt att för denna tjänstemannagrupp

öka just den svårkontrollerbara delen av inkomsten. Med hänsyn till det

anförda har förbundet ifrågasatt lämpligheten av att kompensationen ges

i form av taxehöjning.

Svenska sjukkasseförbundet har anfört, att vid övervägandena rörande

det lämpliga sättet att uppnå en inkomstökning för provinsialläkarna icke

bör lämnas ur räkningen de möjligheter till ökade inkomster för provinsialläkarna,

som skulle kunna beredas genom en lämplig revision av de för

provinsialläkarna gällande avlöningsbestämmelserna. Om provinsialläkarna

genom en dylik revision i viss utsträckning kan tillföras ökade löneförmåner,

kan enligt förbundets uppfattning i motsvarande utsträckning taxeinkomsterna

begränsas och följaktligen arvodena enligt taxan icke behöva

få den storleksordning, som föreslagits. En dylik lösning av spörsmålet

skulle medföra den fördelen, att allmänhetens direkta kostnader för av provinsialläkare

lämnad vård icke skulle behöva öka i den omfattning, som

kan förutses bli en följd av arvodessättningen enligt det föreliggande taxeförslaget.

Förbundet har vidare uttalat, att taxeförslaget synes vara ägnat

att ytterligare öka de svårigheter, som föreligger för ett besättande av provinsialläkarbefattningarna

i de glest befolkade delarna av landet. Enligt

förbundets mening talar bl. a. anförda omständigheter för att den inkomstökning,

som bör beredas provinsialläkarna, i främsta rummet åstadkommes

genom en ökning av den ersättning, som lämnas av staten i form av

grundlön och särskilda ersättningar, och i möjligast ringa utsträckning av

den ersättning, som allmänheten lämnar enligt provinsialläkartaxan.

Förbundet har vidare framhållit, att den föreslagna nya provinsialläkartaxan

kommer att medföra en allmän fördyring av läkarvården ledande till

bl. a. en stegring av sjukförsäkringens kostnader för Iäkarvårdsersättningen

och därmed till en ökning av statens bidrag till försäkringen. Det

torde nämligen till förhindrande av att läkarvårdsförsäkringen erhåller

ett alltför reducerat värde icke kunna undvikas att ersättningsbeloppen i

den blivande nya sjukkassetaxan avväges på sådant sätt att sjukkassornas

medlemmar i möjligaste mån erhåller kompensation för stegringen av

läkarvårdskostnaderna och under alla förhållanden beredes täckning enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

13

de för försäkringen gällande reglerna åtminstone för den ökning av kostnaderna

för vård av provinsialläkare, som kan förutses bli en följd av den

nya provinsialläkartaxan.

Vad angår medicinalstyrelsens förslag att även ersättning till

förste provinsialläkare för annorstädes än å tjänsterummet

verkställa förrättningar skall utgå enligt den

förordade taxan har statskontoret uttalat, att det skäl, som medicinalstyrelsen

anfört härför —- nämligen önskemålet att undanröja svårigheterna att

rekrytera förste provinsialläkartjänsterna — icke övertygat statskontoret

om behovet av ett dylikt medgivande. Ämbetsverket har tillika erinrat om

den ej oväsentliga löneförhöjning, som kommit förste provinsialläkarna

till del genom att de i likhet med byråcheferna uppflyttats från lönegraden

Ca 33 till lönegraden Ca 37.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har förklarat sig icke kunna

biträda ifrågavarande förslag, enär därigenom för förste provinsialläkare

skulle införas ett sportelsystem, som avvecklats inom övriga delar av statsförvaltningen.

Medicinalstyrelsens och pensionsstyrelsens kompletterande utredning.

Sedan ärendet överlämnats till civildepartementet och kompletterande

undersökningar inom detta departement verkställts rörande provinsialläkarnas

och vissa andra läkargruppers inkomstförhållanden, ägde under

sommaren och hösten 1952 förhandlingar i ämnet rum med representanter

för Sveriges läkarförbund och Svenska provinsialläkarföreningen. Under

förhandlingarnas gång förekom upprepade överläggningar med representanter

för de av taxeförslaget berörda departementen samt för medicinalstyrelsen,

pensionsstyrelsen och Svenska sjukkasseförbundet. Överläggningar

ägde därjämte rum med representanter för kommunförbunden. Förhandlingarna

ledde då emellertid icke till något resultat.

Genom beslut den 21 november 1952 uppdrog Kungl. Maj :t åt medicinalstyrelsen

och pensionsstyrelsen att skyndsamt utreda två särskilda frågor,

som aktualiserats under förhandlingarna. Den ena frågan, som skulle utredas

av de båda ämbetsverken gemensamt, avsåg vilka betryggande kontrollåtgärder

som påkallas, om provinsialläkar- och sjukkassetaxorna ersättes

med taxor av grupptaxetyp. Det andra spörsmålet, som skulle undersökas

av medicinalstyrelsen, gällde huruvida det ur läkarvårdssynpunkt kan anses

önskvärt att den i styrelsens förslag till ny provinsialläkartaxa angivna

grupp 3 uppdelas på två grupper.

Med sin förutnämnda gemensamma skrivelse den 12 februari 1953 har

medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen redovisat resultaten av de anbefallda

utredningarna.

Beträffande förstnämnda fråga har ämbetsverken, som i ärendet samrått

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

med representanter för Svenska landstingsförbundet, Svenska sjukkasseförbundet

och Sveriges läkarförbund, anfört, att sistnämnda förbund uttalat

bl. a. att förbundet icke ansett det möjligt att utarbeta ett kontrollsystem

på grundval av att diagnosen skulle anges på sjukkassekvittot. Enligt läkarförbundets

åsikt utgör grupptaxans konstruktion i och för sig ett hinder

för missbruk av den art, som påvisats eller kunnat befaras beträffande den

hittills gällande återbäringstaxan, nämligen i form av en obefogad anhopning

av ersättningsberättigande tekniska detaljprestationer. Med hänsyn härtill

och då en löpande kontroll från sjukkassornas sida enligt läkarförbundets

mening är erforderlig endast i fråga om de av förbundet föreslagna

grupperna 3 a och 3 b, har förbundet föreslagit, att åtgärd, som motiverar

debitering enligt dessa grupper, skall av läkarna redovisas genom anteckning

å sjukkassekvittot.

För egen del har ämbetsverken anfört, att de av läkarförbundet angivna

åtgärderna, eftersom den föreslagna provinsialläkartaxan är för ifrågavarande

grupp av tjänsteläkare bindande, i regel torde innebära en tillräcklig

kontroll av de betingade arvodenas överensstämmelse med taxan. Ämbetsverken

har vidare anfört, att medicinalstyrelsen för sin del tänkt sig att —

om en ny sjukkassetaxa utformas i principiell överensstämmelse med förslaget

till provinsialläkartaxa —■ kontrollfrågan borde kunna lösas efter i

huvudsak likartade linjer för de båda taxorna. Enligt vad i skrivelsen uppges

har emellertid vid de fortsatta överläggningarna i ämnet från pensionsstyrelsens

sida framförts vissa betänkligheter mot att nu införa en enligt

grupptaxeprincip konstruerad sjukkassetaxa. Härvid har bl. a. åberopats

de ytterligare överväganden, som kan erfordras med hänsyn till att den

hittills frivilliga anslutningen till sjukförsäkringen inom en nära framtid

kan beräknas bli obligatorisk. I en obligatorisk försäkring måste nämligen

större vikt läggas vid att återbäringen till en försäkrad så nära som möjligt

motsvarar den i lagen fastställda kvotdelen av den försäkrades utgift för läkarvården,

vilket kan nödvändiggöra ökad arvodesdifferentiering i sjukkassetaxan.

Till betänkligheterna har bidragit, att senare tids erfarenheter visat,

att de icke taxebundna läkarna i ökad utsträckning betingar sig arvoden,

som ej oväsentligt överstiger de i sjukkassetaxan upptagna beloppen. Ämbetsverken

nämner i anslutning härtill, att läkarförbundet i olika sammanhang,

senast i sitt remissyttrande den 10 januari 1953 över socialförsäkringsutredningens

betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring också

betonat, att sjukkassetaxan är en återbäringstaxa, vilken icke reglerar läkararvodena,

samt uttalat, att förbundet ej är berett att medverka till att

läkararvodena bindes vid denna taxa. Med hänsyn till nu berörda förhållanden

föreligger enligt ämbetsverkens uppfattning viss risk för att patienterna

vid tillämpning av en sjukkassetaxa av grupptaxetyp i åtskilliga fall

erhåller mindre återbäring än med nuvarande taxa, särskilt om grupptaxan

hålles i underkant eller icke blir tillräckligt differentierad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

15

Ämbetsverken har vidare anfört, att det icke torde vara möjligt att bestämt

taga ställning till förmån för en övergång till en sjukkassetaxa av grupptaxetyp

utan en ingående undersökning, avseende de ekonomiska återverkningar

detta skulle komma att få för de sjukförsäkrades del. Någon dylik

undersökning har icke kunnat utföras inom den begränsade tid, som stått

till förfogande för fullgörandet av föreliggande utredningsuppdrag. Vid

sådant förhållande har ämbetsverken ej funnit det möjligt att nu taga ställning

till de kontrollåtgärder med avseende å en sådan taxa, som kan bli

erforderliga.

I avvaktan på närmare utredning av och ställningstagande till frågan om

sjukkassetaxans utformning såsom grupptaxa har ämbetsverken därför ansett

lämpligt att övergången till grupptaxetyp tills vidare begränsas till provinsialläkartaxan.

Ämbetsverken har uttalat, att det i så fall kan bli nödvändigt

att provinsialläkare vid utskrivande av sjukkassekvitto i vissa fall

såsom för närvarande lämnar närmare uppgifter om den meddelade vården

enligt sjukkassetaxans nummerbeteckning, exempelvis i fråga om operativa

ingrepp och iaboratorieundersökningar. Någon större olägenhet torde

detta enligt myndigheternas uppfattning icke kunna anses innebära. Ämbetsverken

har framhållit, att, om endast provinsialläkartaxan nu utformas

såsom grupptaxa, kommer ur sjukkassesynpunkt tillräcklig kontroll i regel

att erhållas genom de uppgifter, vilka sålunda skall lämnas å sjukkassekvitto.

Därutöver eventuellt erforderlig kontroll bör enligt ämbetsverkens

mening åvila medicinalstyrelsen.

Också det åt medicinalstyrelsen lämnade uppdraget att utreda, huruvida

det ur läkarvårdssynpunkt är önskvärt, att den i förslaget till ny provinsialläkartaxa

angivna grupp 3 uppdelas på två grupper, har enligt vad medicinalstyrelsen

meddelat upptagits till diskussion i samband med de överläggningar

med representanter för olika organisationer, som berörts i det föregående.

Medicinalstyrelsen har genom enkät till ett genom lottning utvalt antal

provinsialläkare sökt utröna, i vilken utsträckning åtgärder enligt den av

läkarförbundet föreslagna grupp 3 b för närvarande förekommer vid provinsialläkarnas

mottagningar samt huruvida läkarna själva anser sådana

åtgärder mera regelmässigt böra företagas där, under förutsättning att

vederbörande läkare är specialist och/ellcr har sjukstuga till sitt förfogande,

resp. för det fall, att ingen av dessa förutsättningar föreligger. Styrelsen har

anfört, att av samtliga provinsialläkare är cirka 10 procent samtidigt sjukstuguläkare.

Antalet provinsialläkare, som enligt hos läkarförbundet fört

register innehar specialistkompetens (däribland ett mindre antal sjukstuguläkare)

uppgår likaså till cirka 10 procent av kåren. Vidare har styrelsen

framhållit, att åtgärder av i grupp 3 b angivna slag synes endast i mycket

ringa omfattning företagas av provinsialläkare, som icke förfogar över en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

sjukstugas resurser eller är specialister inom det område av medicinen,

vartill åtgärden hör. Styrelsen har funnit enkäten icke ge stöd för att

någon ändrad praxis härvidlag skulle anses eftersträvansvärd inom provinsialläkarkåren.

Enligt vad medicinalstyrelsen anfört i förenämnda skrivelse har styrelsen

vid sin omprövning av denna fråga kommit till den uppfattningen, att ur

allmän sjukvårdssynpunkt vägande skäl kan anföras för att i berörda fall

ersättning må utgå med förhöjt belopp. Styrelsen har härvid särskilt riktat

uppmärksamheten på den avlastande effekt på den slutna sjukvården, som

en sådan förhöjning sannolikt kan beräknas medföra. Visserligen ger enkäten

vid handen, att provinsialläkarna, frånsett dem som tillika är sjukstuguläkare,

för närvarande endast i mycket ringa utsträckning verkställer

de mera krävande och tidsödande undersökningar och behandlingar, varom

här är fråga, men styrelsen har funnit det vara befogat att antaga, att en

höjning av läkarens ersättning för dessa undersökningar och behandlingar

skall visa sig ha en positiv effekt i de fall, där läkaren besitter erforderliga

kunskaper på vederbörande område. Styrelsen framhåller, att man

härvid har att räkna med att allt fler läkare numera förskaffar sig specialistutbildning

och att åtgärden bör vara ägnad att medföra stimulans

ur rekryteringssynpunkt. Medicinalstyrelsen har därför icke velat motsätta

sig läkarförbundets förslag att uppdela grupp 3 i den föreslagna nya

provinsialläkartaxan på en grupp 3 a med ett arvode av 10 kronor och en

grupp 3 b med ett arvode av 15 kronor för till resp. grupper hänförliga

undersökningar och behandlingar.

Departementschefen.

Inom civildepartementet företagna undersökningar utvisar, att den sammanlagda

inkomsten av taxa och lön för provinsialläkarna relativt sett nu

är lägre än omedelbart efter genomförandet av 1947 års allmänna lönereglering.

Detta är givetvis beroende på att dessa tjänstemäns inkomster

av taxa icke stigit i samma takt som löneinkomsterna. Det har därför ansetts

skäligt att provinsialläkarna i en eller annan form beredes kompensation.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att denna kompensation skall tillföras

läkarna genom en höjning av deras taxeinkomster samtidigt med att provinsialläkartaxan,

som nu är i hög grad specificerad, i grund omarbetas

och ersättes med en s. k. grupptaxa, enligt vilken i princip samtliga åtgärder

vid ett konsultationstillfälle räknas såsom en enhet i ersättningshänseende.

Ersättningen skall därvid endast i ringa mån vara beroende av

antalet vidtagna åtgärder utan främst utmätas med hänsyn till arten av

behandlingen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

17

I remissyttrandena har förslaget om införande av en grupptaxa enhälligt

tillstyrkts. En läkarvårdstaxa av den föreslagna typen har ansetts

erbjuda betydande fördelar i olika hänseenden jämfört med nuvarande

taxesystem. För läkarna skulle det med läkarvården nu förenade skrivarbetet

bli förenklat och mindre tidsödande, och för sjukkassorna skulle

beräknandet av de ersättningar, som kassorna har att utge till medlemmarna,

underlättas. Flertalet remissmyndigheter har emellertid framfört

erinringar mot den taxehöjning, som förslaget innebär, och förordat, att

åtminstone en del av den önskvärda höjningen av provinsialläkarnas inkomster

bör åstadkommas genom en ökning av dessa tjänstemäns fasta

löneförmåner. De skäl, som föranlett detta ställningstagande från remissinstansernas

sida, är av två slag: dels har man hävdat, att medicinalstyrelsens

förslag skulle så till vida avvika från målsättningen för den senare

tidens reformarbete på hälso- och sjukvårdens område, att kostnaden för

den av provinsialläkarna meddelade öppna vården i högre grad än nu

skulle komma att bäras av de enskilda, dels har det uttalats, att en höjning

av taxeinkomsterna icke bidrager till att minska rekryteringssvårigheterna

i de glest befolkade delarna av landet.

Såsom förut nämnts ägde under sommaren och hösten 1952 förhandlingar

i ämnet rum med representanter för Sveriges läkarförbund och Svenska

provinsialläkarföreningen. Därvid uppnåddes enighet om att den nuvarande

specificerade provinsialläkartaxan borde ersättas med en grupptaxa.

Enighet uppnåddes i stort sett också om den genomsnittliga inkomstförbättring,

som kunde betraktas såsom skälig för provinsialläkarna. Detta

innebar, att provinsialläkarna skulle erhålla en inkomstförhöjning, som

med tillämpning av medicinalstyrelsens i ärendet framlagda kalkyl i genomsnitt

skulle uppgå till omkring 7 000 kronor per år. Därigenom skulle

de uppnå ett inkomstläge, som relativt sett något överstiger den inkomstnivå,

som för dem blev en följd av 1947 års allmänna lönereglering.

På grund av de betänkligheter mot att i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag tillföra provinsialläkarna inkomstförbättringar enbart genom en

taxehöjning, som kommit till synes i remissyttrandena och som jag i princip

delar, och på grund av osäkerheten i nyssnämnda kalkyl, hävdades

emellertid vid förhandlingarna från civildepartementets sida, att åtminstone

en del av den såsom skälig ansedda inkomslförhöjningen borde komma

till stånd genom en ökning av provinsialläkarnas fasta löner. En jämkning

av de av medicinalstyrelsen föreslagna taxesatserna skulle därför vara

erforderlig. Med hänsyn till vad pensionsstyrelsen och Svenska sjukkasseförlnindet

i sina remissyttranden anfört rörande nödvändigheten av att

åstadkomma ur sjukkassesynpunkt betryggande kontroll över arvodesdebiteringen,

diirest en provinsialläkartaxa av grupplaxelyp skulle införas,

påkallades vid förhandlingarna vidare från departementets sida, att diagnos

alltid skulle anges på läkarkvittona.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 125.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Läkarkårens representanter motsatte sig de här angivna förslagen. Därvid

gjordes gällande bl. a., att en grupptaxa —• med hänsyn till att det

egentliga sjukvårdsarbetet däri tillmätes större betydelse för arvodessättningen

än i den nuvarande taxan — skulle medföra en ekonomisk utjämning

mellan centralt belägna distrikt och perifert belägna landsbygdsdistrikt.

Från läkarkårens sida yrkades därjämte liksom vid förhandlingarna

med medicinalstyrelsen, att grupp 3 i den av styrelsen föreslagna

grupptaxan skulle uppdelas på två grupper. På grund av den avvisande

hållning, som medicinalstyrelsen tidigare intagit till frågan om en uppdelning

av grupp 3, ansågs detta yrkande icke kunna godtagas utan ytterligare

utredning.

Anförda omständigheter gjorde att någon överenskommelse rörande provinsialläkarnas

löneförmåner icke kunde träffas under hösten 1952.

Genom beslut den 21 november 1952 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt

medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen gemensamt att skyndsamt utreda

frågan vilka betryggande kontrollåtgärder som påkallas, om provinsialläkar-

och sjukkassetaxorna ersättes med taxor av grupptaxetyp. Tillika

anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att undersöka, huruvida det ur

läkarvårdssynpunkt kan anses önskvärt att grupp 3 uppdelas på två grupper.

Samtidigt uppdrog jag under hand åt chefen för medicinalstyrelsen att

utreda vilka jämkningar som -— under förutsättning att inkomstförbättringen

för provinsialläkarna icke skulle överstiga den under hösten 1952

diskuterade — skulle erfordras i taxesatserna i medicinalstyrelsens taxeförslag,

dels därest nämnda uppdelning av grupp 3 skulle komma till stånd,

och dels därest i löneplan 3 skulle införas en femte lönegrupp, avsedd för

ett fåtal glest befolkade provinsialläkardistrikt. Tanken på införandet av

en femte lönegrupp för provinsialläkarna hade under hösten uppkommit

till följd av att medicinalstyrelsen under hand till inrikesdepartementet

framfört förslag om åtgärder i syfte att underlätta rekryteringen av provinsialläkare

i vissa glest befolkade distrikt.

Sedan medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen med skrivelse den 12

februari 1953 framlagt utredning i de hänseenden, som avses i Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut, och chefen för medicinalstyrelsen samtidigt inkommit

med den begärda utredningen rörande taxebeloppen m. m., har frågan

ånyo övervägts inom social-, inrikes- och civildepartementen, varjämte förnyade

överläggningar i ämnet ägt rum med representanter för Sveriges

läkarförbund och Svenska provinsialläkarföreningen.

Både i remissyttrandena och vid de överläggningar, som under hösten

1952 inom civildepartementet ägde rum i detta ärende, har värdet av afl

gällande specificerade provinsialläkartaxa ersättes med en grupptaxa understrukits

så starkt, att jag — efter samråd med cheferna för social- och

inrikesdepartementen — ansett att förslag till provinsialläkartaxa av grupp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition nr 125.

19

laxetyp nu bör framläggas. Denna taxa bör i princip utformas i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag i ämnet. Arvodet för den läkarvård, som

en provinsialläkare meddelar å sin mottagning, skall sålunda utmätas med

hänsyn till vårdens mer eller mindre kvalificerade eller tidskrävande karaktär.

På grund av läkarvårdens beskaffenhet i nämnda hänseende skall

provinsialläkarens prestation i det särskilda fallet hänföras till endera av

tre huvudgrupper. De undersökningar och behandlingar, som faller inom

den högsta gruppen, grupp 3, har avsetts skola exemplifieras i en vid taxan

fogad vägledande förteckning.

I ärendet har fråga uppkommit, om icke sistnämnda grupp borde uppdelas

ytterligare i grupp 3 a och 3 b, varvid till grupp 3 b skulle hänföras

undersökningar och behandlingar, som föranleder vissa särskilt kvalificerade

åtgärder. Såsom av det föregående framgår har medicinalstyrelsen

vid sin omprövning av denna fråga kommit till den uppfattningen, att ur

allmän sjukvårdssynpunkt vägande skäl kan anföras för att ersättning i

vissa av de till grupp 3 hörande fallen må utgå med förhöjt belopp. Styrelsen

har därför icke velat motsätta sig Svenska läkarförbundets förslag

att grupp 3 uppdelas på två grupper. Med hänsyn till vad styrelsen sålunda

anfört har jag icke något att erinra mot att grupp 3 uppdelas på grupp

3 a och grupp 3 b. Till den senare gruppen bör hänföras vissa särskilt

kvalificerade åtgärder, vilka bör närmare anges i nyssnämnda vägledande

förteckning.

I fråga om de betryggande kontrollåtgärder, som erfordras om en grupptaxa

införes, har pensionsstyrelsen och Svenska sjukkasseförbundet, såsom

jämväl framgår av vad förut anförts, numera frånträtt yrkandet om att

såsom kontroll över arvodesdebiteringen diagnos alltid skulle anges på

läkarkvittona. Pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen har i stället i överensstämmelse

med Svenska läkarförbundets förslag i ämnet förordat, att

för kontroll över arvodesdebiteringen skyldighet skall införas för provinsialläkare,

som betingar sig arvode enligt grupp 3 a eller grupp 3 b, att å

kvittot ange den eller de åtgärder, som motiverat en sådan debitering.

Ämbetsverken har ansett detta i regel innebära en tillräcklig kontroll över

de betingade arvodenas överensstämmelse med taxan. Detta ställningstagande

har föranletts av att provinsialläkarlaxan är för därav berörda

tjänsteläkare bindande och av att ämbetsverken numera ansett lämpligt

att övergången till grupptaxetyp tills vidare begränsas till provinsialläkartaxan.

I förevarande sammanhang framlägges förslag om övergång till grupptaxetyp

endast i fråga om provinsialläkartaxan. Frågan om också sjukkassetaxan

bör utformas såsom en grupptaxa och i så fall när detta bör

ske kommer att i annat sammanhang upplagas till behandling av chefen

för socialdepartementet. Då de sakkunniga myndigheterna numera ansett

att tillräcklig kontroll över arvodesdebiteringen kan i fråga om provinsial
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

läkarna erhållas utan att diagnosen anges å kvittona, saknar jag anledning

att vidhålla det vid förhandlingarna framförda förslaget därom. I stället

bör i enlighet med vad ämbetsverken förordat föreskrivas, att å kvitto

skall, då arvode betingas enligt grupp 3 a eller 3 b, anges den eller de åtgärder,

som motiverat denna debitering. Det bör emellertid övervägas, om

icke vidtagna åtgärder bör antecknas å kvitto även i vissa fall vid debitering

enligt grupp 2, nämligen då arvode enligt grupp 2 påfordrats av annan

anledning än konsultation, innefattande vanlig rutinundersökning. Detta

har i och för sig godtagits av läkarkårens representanter.

Vad härefter angår de särskilda taxebeloppen har, såsom förut nämnts,

överenskommelse därom icke uppnåtts, ehuru enighet i stort sett förelegat

om den genomsnittliga inkomstförbättring, som kan betraktas såsom skälig

för provinsialläkarna. Gentemot den från civildepartementets sida vid förhandlingarna

hävdade meningen — som grundats även på osäkerheten i

de framlagda inkomstberäkningarna — att en del av inkomstförbättringen

skulle komma till stånd genom höjning av provinsialläkarnas fasta löner

och följaktligen de av medicinalstyrelsen föreslagna taxesatserna skulle

jämkas i motsvarande mån, har såväl från medicinalstyrelsens sida som

av läkarkårens representanter framhållits, att en förutsättning för införandet

av en grupp taxa med enhetliga ersättningsbelopp för varje konsultationstillfälle

är, att arvodena inom de olika grupperna lillmätes så, att de

icke i ett stort antal fall medför lägre ersättning än den nuvarande taxan

medger. Med hänsyn härtill vill jag emellertid icke motsätta mig, att de av

medicinalstyrelsen föreslagna arvodesbeloppen med den jämkning, som i

det följande anges, underställes riksdagens prövning, varvid arvodesbeloppet

i grupp 3 h bör fastställas till 15 kronor.

Läkarkårens representanter har förklarat sig beredda att träffa en överenskommelse

av det innehåll, som här redovisats. Med hänsyn till de osäkerhetsmoment,

som av naturliga skäl måste vidlåda alla beräkningar angående

resultatet i inkomsthänseende av ett nytt taxesystem, har jag emellertid

icke ansett mig böra binda det här framlagda förslaget till inkomstförbättringar

för provinsialläkarna vid en formell överenskommelse men förordar,

att förslaget underställes riksdagens prövning.

I enlighet med i det föregående angivna principer har inom civildepartementet

upprättats ett förslag till provinsialläkartaxa, vilket torde få

fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Chefen för medicinalstyrelsen har i förut omförmälda promemoria angivit,

att uppdelningen av grupp 3 kan beräknas öka provinsialläkarnas

genomsnittsinkomst av taxan med högst 500 kronor per år. Emellertid har

i samma promemoria förordats, att vissa av de av styrelsen ursprungligen

föreslagna arvodesbeloppen för utfärdande av intyg skulle i någon mån

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

21

sänkas. Medelnettoinkomsten skulle då minska i motsvarande grad. Styrelsens

förslag innebar i detta hänseende följande. Ersättning skulle utgå

med 5—15 kronor för intyg avsett att företes inför domstol eller polismyndighet,

med 5—10 kronor för annat intyg å mera utförligt formulär och

med 3 kronor för annat intyg å enklare formulär, huvudsakligen sjukkasseintyg.

Chefen för medicinalstyrelsen har i sin promemoria förordat, att maximibeloppet

för den förstnämnda intygsgruppen nedsättes från 15 till 12

kronor samt att taxesatsen för annat intyg å mera utförligt formulär bestämmes

till 4—8 kronor. 1 promemorian har angetts, att en sådan jämkning

av taxesatserna föranleder, att de i styrelsens skrivelse den 24 oktober

1951 gjorda beräkningarna av provinsialläkarnas bruttomedelinkomst per

dag bör i vad avser intygsersättning ändras från (3X5=0 15 kronor till

(3X3 = ) 9 kronor och årsmedelinkomsten minskas med 1 560 kronor.

Det av medicinalstyrelsen föreslagna arvodet av 3 kronor för sjukkasseintyg

och andra intyg å enklare formulär torde överensstämma med nuvarande

praxis och synes böra godtagas. Vad de båda övriga intygsgrupperna

angår anser jag, att för utfärdande av intyg bör i taxan överlag upptagas

fasta ersättningsbelopp liksom i övriga delar av taxan. Jag förordar i

enlighet härmed, att arvodena i de olika intygsgrupperna bestämmes till

resp. 8, 5 och 3 kronor. Dessa belopp har vid de tidigare förhandlingarna

i och för sig godtagits av läkarkårens representanter.

De av mig sålunda förordade ändringarna i taxesatserna i vad de avser

utfärdande av intyg torde medföra åtminstone samma minskning av medelnettoinkomsten

av taxan som av chefen för medicinalstyrelsen upptagits

i 1''örenämnda promemoria. Såsom förut angetts torde emellertid uppdelningen

av grupp 3 medföra en ökning av medelnettoinkomsten med 500

kronor per år. Vid bifall till vad här förordats skulle med tillämpning av

medicinalstyrelsens kalkyl inkomstförbättringen för provinsialläkarna uppgå

till i genomsnitt 7 500 kronor per år. Dessa beräkningar måste emellertid

såsom förut nämnts betraktas såsom osäkra, bl. a. på grund av svårigheterna

att bedöma verkningarna av omläggningen av taxesystemet. Läkarkårens

representanter har vid förhandlingarna uttryckt tvivel om den

föreslagna taxan skall medföra inkomstökningar av den storleksordning

medicinalstyrelsen angivit. Man torde dock få anse, att den nya taxan

sannolikt kommer att medföra en betydande stegring av provinsialläkarnas

laxeinkomster. Alt en sådan inkomstförbättring beredes dem får ses mot

bakgrunden av de speciella förhållanden, som gäller för denna tjänstemannagrupp,

och kan därför icke anses prejudicerande och ej heller åberopas

för andra kategorier av läkare. Enighet härom har rått vid förhandlingarna.

Med hänsyn till den betydande inkomstslegring, som den nya taxan kan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

antagas medföra för provinsialläkarna, finnes uppenbarligen icke utrymme

för en generell höjning av deras fasta löner. Emellertid har såsom förut

antytts medicinalstyrelsen påkallat, att särskilda åtgärder vidtages för att

underlätta rekryteringen av provinsialläkare i vissa svårbesatta distrikt.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning härom och föreslår, att i angivna

syfte i löneplan 3, som nu består av fyra lönegrupper, införes ytterligare

en lönegrupp. Grundlönebeloppen i denna nya lönegrupp bör överstiga motsvarande

belopp i lönegrupp IV med 1 308 kronor för år räknat eller

samma belopp, som nu utgör skillnaden i grundlön mellan de olika grupperna.

Med nu utgående tillägg å grundlönerna kommer skillnaden i årslön

mellan grupperna IV och V att utgöra 1 980 kronor. Jag vill i detta sammanhang

nämna, att Sveriges läkarförbund vid överläggningarna förklarat

sig berett att efter måttet av sin förmåga medverka till att de svårbesatta

distrikten uppehälles. Då den nya lönegruppen är avsedd att komma

till användning endast för ett fåtal glest befolkade provinsialläkardistrikt

med framträdande rekryteringssvårigheter, kommer införandet av denna

lönegrupp icke att nämnvärt påverka medelnettoinkomsten för provinsialläkarna;

den årliga kostnadsökningen för statsverket kan uppskattas till

i runt tal 20 000 kronor och påverkar således ej heller beräkningen av anslaget

till provinsialläkarnas löner.

I överensstämmelse med det anförda har inom civildepartementet upprättats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning

den 30 juni 1947 (nr 376).

Med hänsyn till vad som förekommit vid remissbehandlingen av medicinalstyrelsens

förslag vill jag i fråga om fördelningen av provinsialläkarnas

totala inkomster mellan nettoinkomst av taxa och lön nämna, att med

utgångspunkt från den av medicinalstyrelsen framlagda kalkylen nettointäkterna

av taxa år 1949 utgjorde omkring 45 procent av den totala

nettoinkomsten men enligt det här framlagda förslaget kan antagas komma

att utgöra ungefär 49 procent därav.

Det av medicinalstyrelsen framlagda taxeförslaget påverkar i viss mån

även förste provinsialläkarnas inkomstförhållanden. Förslaget innebär sålunda,

att dessa tjänstemän skall i likhet med provinsialläkarna erhålla rätt

till ersättning enligt den förordade taxan för förrättningar, som sker annorstädes

än å tjänsterummet. Med hänsyn till den inkomstökning, som enligt

taxeförslaget tillföres provinsialläkarna, synes det mig skäligt att en viss

inkomstförbättring beredes även förste provinsialläkarna. Att denna inkomstförbättring

kommer till stånd på det sätt medicinalstyrelsen förordat

vill jag icke motsätta mig. Taxeförslaget har utformats i enlighet härmed.

Innan jag övergår till att närmare redogöra för de särskilda bestäm
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

23

melserna i det föreliggande taxeförslaget, torde jag något få beröra dess

inverkan på sjukkassetaxan.

Såsom i åtskilliga remissyttranden framhållits bör i anslutning till införandet

av en ny provinsialläkartaxa även sjukkassetaxan upptagas till

omprövning. Frågan om utformningen av sistnämnda taxa, som reglerar

förhållandet mellan sjukkassorna och deras medlemmar och som är avgörande

för storleken av statsbidraget till sjukkassorna, har givetvis icke varit

föremål för behandling vid förhandlingarna med läkarkårens representanter,

men har ingående övervägts vid de överläggningar, som i anslutning

till förhandlingarna ägt rum inom civildepartementet med representanter

för därav berörda departement och myndigheter samt Svenska sjukkasseförbundet.

Medan tidigare enighet synes ha förelegat om att en ny sjukkassetaxa

lämpligen bör träda i kraft samtidigt med den nya provinsialläkartaxan

och att även sjukkassetaxan bör utformas som en grupptaxa,

har pensionsstyrelsen, såsom av medicinalstyrelsens och pensionsstyrelsens

gemensamma skrivelse den 12 februari 1953 framgår, numera anfört vissa

betänkligheter mot att nu skulle införas en enligt grupptaxetyp konstruerad

sjukkassetaxa. Frågan är föremål för ytterligare övervägande inom socialdepartementet.

De särskilda taxebestämmelserna.

Jag torde härefter få övergå till att närmare redogöra för de särskilda

bestämmelserna i det inom civildepartementet upprättade förslaget till provinsialläkartaxa.

1 §•

Allmänna bestämmelser.

Denna paragraf överensstämmer, frånsett vissa redaktionella jämkningar,

med medicinalstyrelsens förslag. I fråga om termen läkarvård har medicinalstyrelsen

anfört, att densamma hämtats ur 1947 års lag om allmän

sjukförsäkring och avser både sjukvård och hälsovård i traditionell bemärkelse.

Alla de åtgärder, som kan förekomma vid eller i anslutning till en

patients besök hos läkare, bör inrymmas i begreppet läkarvård. Läkarvård

i denna bemärkelse bör alltså, för att använda några allmänt brukliga

termer, omfatta rådfrågning, undersökning, behandling, operativa ingrepp,

inklusive åtgärder med anlitande av röntgenapparat eller annan teknisk

apparatur, laboratorieundersökningar och blodprovstagning, besiktning

in. in. Då i begreppet läkarvård — där annat icke anges i taxan — inrymmes

även tjänsteförrättning, omfattar stadgandet även denna form av läkar
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

verksamhet. Medicinalstyrelsen har ansett det överflödigt att i taxan särskilt

anges, att densamma i dess helhet gäller även för vissa förste provinsialläkare

och biträdande förste provinsialläkare, då härvid åsyftade läkare

tillika uppehåller provinsialläkartjänst.

Medicinalstyrelsen har vidare anfört, att gällande provinsialläkartaxa

endast innehåller sparsamma bestämmelser om intygsersättning. Bestämmelsen

i 9 § 1 mom. om ett arvode av fem kronor för besiktning å levande

person jämte attest däröver, »där ej annat arvode är särskilt stadgat», har

emellertid ansetts medföra rätt till särskild intygsersättning åt provinsialläkare.

Härvid har den av medicinalstyrelsen godkända taxan för intyg

och utlåtanden, som avses i 23 § 2 mom. gällande sjukhusstadga, i stor

utsträckning tillämpats av provinsialläkarna såsom supplement till provinsialläkartaxan.

Medicinalstyrelsen har för sin del velat hävda, att i begreppet

läkarvård bör inkluderas även arbetet med utfärdande av de skriftliga

intyg som hälso- och sjukvården kan påkalla. Denna uppfattning har dock

enligt vad styrelsen upplyst bestämt avvisats av läkarförbundet. Med hänsyn

härtill och till rådande praxis har medicinalstyrelsen ansett sig böra

tills vidare acceptera en närmare reglering i taxan av ersättningen för olika

slag av intyg.

Svenska sjnkkasseförbundet har erinrat, att för erkänd sjukkassa icke

föreligger skyldighet att utge läkarvårdsersättning till medlem, med mindre

utgifterna föranletts av att hos medlemmen förefunnits sjukdom, som enligt

läkares utsago krävt läkarvård. Såsom allmän regel gäller alltså att

om medlem anlitat läkare utan att sjukdom varit för handen medlemmen

ej har rätt till ersättning från kassan. Enligt i de erkända sjukkassorna

tillämpad praxis brukar kassorna emellertid utge läkarvårdsersättning till

medlem som sökt läkare för förmodad sjukdom, även om läkaren icke

kunnat konstatera förefintligheten av någon viss sjukdom. Ersättning lämnas

däremot icke då fråga varit om åtgärd, som läkare företagit till förebyggande

av sjukdom, som kan befaras inträffa i framtiden t. ex. vaccinering

till förebyggande av sjukdom. Icke alla åtgärder, som kan förekomma

vid eller i anslutning till en patients besök hos läkare, inrymmes sålunda

under den läkarvård, för vilken ersättning utgives från sjukförsäkringen.

Vid anförda förhållanden finner sjukkasseförbundet det påkallat att, liksom

hittills regelmässigt brukar vara fallet, av kvitto som läkare utfärdar

till sjukkassemedlem framgår, att läkarvården meddelats i anledning av

sjukdom.

Vad sjukkasseförbundet anfört förtjänar beaktande. En föreskrift i angivna

hänseende torde dock icke ha sin plats i provinsialläkartaxan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 125. 25

2 §.

Ersättning för enskild läkarvård å läkarens mottagning.

I förevarande paragraf har den i det föregående berörda grupptaxeprincipen

kommit till uttryck. I fråga om de för olika grupper föreslagna

arvodena torde jag få hänvisa till vad i det föregående anförts. Taxan är

avsedd att uttömmande reglera arvodesfrågan såväl vid rådfrågning som

vid behandling. Arvodesbeloppen är jämlikt de i detta stadgande givna

bestämmelserna jämförda med 6 § 1 mom. desamma, vare sig konsultationen

har karaktär av enskild sjukvård eller tjänsteförrättning.

I anledning av vid remissbehandlingen framförda anmärkningar har i

förhållande till medicinalstyrelsens förslag en utförligare beskrivning givits

av grupperna 1 och 2 i syfte att göra gränsdragningen mellan grupperna

mera distinkt. Den i förevarande paragraf omförmälda vägledande förteckningen

över behandlingar och undersökningar enligt grupp 3 överensstämmer

med ett av medicinalstyrelsen utarbetat förslag i ämnet.

3 §.

Ersättning för enskilt sjukbesök.

Denna paragraf behandlar ersättning vid av enskild person påkallat

läkarbesök. I terminologiskt hänseende innebär de föreslagna bestämmelserna

en avsevärd modernisering, i det att i 5 § gällande taxa förekommande

föreskrifter angående »hästskjuts» och »enbetsåkdon» utgått och

bestämmelserna erhållit en efter moderna kommunikationsmedel mera avpassad

utformning.

Arvodet skall enligt förslaget i regel beräknas med hänsyn till avståndet

från läkarens bostad resp. viss annan plats till den sjuke (1 mom.). Så är

alltid fallet, då läkaren för resan eller del därav färdas i bil. I andra fall

får arvodet beräknas efter tid (2 mom.). För mera krävande fall utgår

tilläggsarvode (3 mom.). Arvode för konsultation av annan i samband med

sjukbesök skall utgå efter 2 §, varvid i fråga om hushållsmedlem dock

gäller, att arvodet i regel ej skall överstiga det enligt grupp 1 utgående

beloppet (4 mom.). Sistnämnda stadgande innebär en förhöjning i förhållande

till bestämmelserna i 2 § 2 mom. gällande taxa. Ersättning för

resekostnader i samband med sjukbesök regleras i 5 mom. Att traktamentsersättning

enligt allmänna resereglementet ej utgår vid ifrågavarande

resor liksom ej heller vid tjänsteförrättningar, som avses i 6 §, torde

ieke behöva särskilt anges i taxan.

4 §.

Ersättning för enskild läkarvård på obekväm tid.

4 § avser enskild läkarvård, som meddelas på obekväm lid, och innebär

en viss utvidgning i förhållande till bestämmelserna i 10 § gällande taxa.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Enligt det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget skulle den tid, under

vilken en arvodesförhöjning av 50 procent skall gälla, utsträckas till att

avse vardagar från klockan 19 i stället för från klockan 23 ävensom söneller

helgdag, om vård ej påkallats dessförinnan. Regeln om förhöjning

av eljest utgående arvode föreslås gälla även i fråga om sjukbesök. Det

ledande motivet för den föreslagna utvidgningen har för medicinalstyrelsen

varit angelägenheten av att bereda provinsialläkarna ökade möjligheter till

vila genom att motverka enskilda konsultationer, som utan skada kan anstå

till följande dag.

Statskontoret har med hänsyn till gällande avlöningsbestämmelser om

övertidsersättning ifrågasatt om icke arvodesförhöjningen bör begränsas

till tiden efter klockan 22. Också länsstyrelsen i Kopparbergs län har ansett

sistnämnda tidpunkt lämplig men därjämte uttalat, att systemet med

jourtjänst läkarna emellan i viss mån minskat behovet av taxeförhöjning

under sön- och helgdagar. Länsstyrelsen i Kronobergs län har ansett att

den förhöjda taxan bör tillämpas först från klockan 21.

Enligt departementsförslaget skall arvodesförhöj ningen tillämpas först

från klockan 22. Den ifrågasatta begränsningen för de fall, då vård påkallats

före tiden för förhöjningen, har därvid ansetts överflödig. Dessa jämkningar

i medicinalstyrelsens förslag har vid de tidigare förhandlingarna i

och för sig godtagits av läkarkårens representanter.

5 §.

Ersättning för materiel och läkemedel.

Denna paragraf innehåller i överensstämmelse med medicinalstyrelsens

förslag regler om ersättning för förbandsmateriel, narkosmedel, läkemedel

och röntgenfilm. Sådan ersättning har sedan länge utgått, ehuru uttryckliga

bestämmelser härom saknas i gällande provinsialläkartaxa.

6 §.

Ersättning för tjänsteförrättning.

I enlighet med vad i det föregående angivits har medicinalstyrelsen föreslagit,

att bestämmelserna i 14 § i gällande taxa om ersättning för tjänsteförrättning

skall utbytas mot i princip samma ersättningsregler, som är

avsedda att gälla för enskild läkarvård å läkarens mottagning enligt 2 §

1 mom. och för enskilt sjukbesök enligt 3 § 1, 2 och 5 mom. Vissa i den

nu gällande 15 § upptagna tjänsteförrättningar har medicinalstyrelsen ansett

icke behöva medtagas i taxan, emedan de numera icke brukar utföras

av de tjänsteläkare, för vilka stadgandet gäller. I stället har »undersökning

och tagande av blodprov för utrönande av alkoholpåverkan» medtagits.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

27

Förhöjning av ersättningen i analogi med den i 4 § givna regeln beträffande

vård, meddelad på obekväm tid, har styrelsen föreslagit skola utgå

vid tjänsteförrättning endast då fråga är om sådant blodprov, enär det till

stöd för förhöjningen anförda motivet i allmänhet icke kan åberopas i

fråga om tjänsteförrättningar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att förslaget om förhöjning

av ersättningen för tagande av blodprov på obekväm tid otvivelaktigt står i

mindre god överensstämmelse med ändamålet för sådan taxehöjning —

nämligen att skapa hinder mot att läkares hjälp påkallas utan trängande

skäl under obekväm arbetstid. Länsstyrelsen har framhållit, att det i detta

fall ju är fråga om en åtgärd i allmänt intresse, som icke kan anstå utan

som måste företagas vid den tidpunkt på dygnet, då behovet av åtgärden

uppkommer.

Vad länsstyrelsen anfört har beaktats vid taxeförslagets utformande.

7 §.

Ersättning för intyg.

7 § innehåller särskilda bestämmelser om ersättning för utfärdande av

intyg. I fråga om arvodesbeloppen torde jag få hänvisa till vad jag därom

anfört i det föregående. Utfärdande av intyg enligt förevarande paragraf

föranleder givetvis icke, att arvodet för undersökningen utgår efter högre

arvodesgrupp enligt 2 och 3 §§. Särskild föreskrift härom torde icke vara

erforderlig.

Hemställan.

Det förut omförmälda förslaget till förordning om ändrad lydelse av 2

och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376) torde böra

underställas riksdagen för antagande. I likhet med vad som var fallet vid

tillkomsten av den nuvarande provinsialläkartaxan synes riksdagens yttrande

böra inhämtas över det föreliggande taxeförslaget.

Såväl ändringarna i löneplansförordningen som den nya provinsialläkartaxan

torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag att

Kungl. Maj :t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga förenämnda förslag till

förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning

den HO juni 1947 (nr 376),

dels ock anhålla om riksdagens yttrande över det vid

statsrådsprotokollet fogade förslaget till ny provinsialläkartaxa.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Persson.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

29

Bilaga.

Förslag

till

provinsialläkartaxa.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Allmänna bestämmelser.

1 mom. Provinsialläkare och extra provinsialläkare samt vikarie

för sådan läkare äga, där ej annorlunda är i särskild ordning

stadgat, att för läkarvård och intyg, som lämnas inom

distriktet åt där bosatta eller insjuknade personer, erhålla arvode

samt i särskilda fall resekostnadsersättning enligt här nedan

givna bestämmelser.

2 mom. I denna taxa förstås med läkarvård varje av läkare

vidtagen åtgärd med syfte att hos enskild person fastställa eller

utesluta, förebygga, bota eller lindra sjukdom eller annat tillstånd,

som faller inom området för läkarkonstens utövning.

2 §.

Ersättning för enskild läkarvård å läkarens mottagning.

1 mom. För läkarvård, som meddelas å läkarens mottagning,

utgår arvode enligt följande grupptaxa:

Grupp 1: För enkel rådfrågning personligen, skriftligen eller

genom ombud eller enkel undersökning och behandling,

främst vid återbesök, (t. ex. kontroll av äggvita

och socker i urinen, SR, Hb, sputum- och Weberprov,

injektion i och under hud och i muskel, omläggning

och därmed jämförlig åtgärd) ........................................

Grupp 2: För konsultation, innefattande vanlig rutinundersökning

med hjälp av inspektion, palpation, perkussion

och auskultation inkluderande undersökning av urin,

SR, Hb, blodtryck och reflexer; bestämning av ögats

refraktion vid enkla brytningsfel; otoskopi och hörselprövning;

mindre kirurgiska ingrepp eller andra

mindre krävande behandlingar........................................

kr. 4:

kr. 7: —

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

Grupp 3: För konsultation, innefattande, förutom erforderliga

åtgärder enligt grupp 1 och 2,

a) en eller flera mera krävande eller tidsödande undersökningar

och behandlingar .................................... kr. 10:

b) en eller flera särskilt kvalificerade undersökningar

och behandlingar ............................................................ kr. 15:

Anmärkningar.

Att arvode utgår efter grupptaxa innebär, att samtliga åtgärder

vid ett konsultationstillfälle inklusive läkemedelsutskrivning räknas

som en enhet i ersättningshänseende.

Vid tillämpningen av grupp 3 skall bifogade förteckning tjäna till

vägledning.

2 mom. För rådfrågning per telefon utgår ett arvode av........ kr. 2:

3 mom. För förnyelse av recept utan samtidig rådfrågning

utgår ett arvode av ............................................................................ kr. 1:

3 §.

Ersättning för enskilt sjukbesök.

1 mom. För sjukbesök inom fem kilometers avstånd från

läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet, där han i

tjänsten uppehåller sig, utgår arvode med .................................... kr. 8:

För sjukbesök på längre avstånd utgår för varje påbörjad ny

sträcka av fem kilometer av våglängden till den sjuke ett ytterligare

arvode av ................................................................................ kr. 2:

2 mom. Begagnar läkaren vid resa för sjukbesök eller del av

sådan resa annat färdmedel än bil, må han beräkna arvodet

efter den tid, som åtgår för färden eller del därav, sålunda att

arvodet för varje påbörjad halvtimme utgår med ........................ kr. 4:

Arvodet för sådan resa må dock alltid uppgå till........................ kr. 8:

Vid bestämmandet av den tid, som åtgått för sjukresan,

inberäknas även den tid, läkaren måst under färden avvakta

luftfartygs-, järnvägs-, båt- eller busslägenhet. Däremot inberäknas

.icke den tid, som åtgår för nattlogi.

3 mom. Vid besök hos den sjuke tillkommer för mera krävande

undersökning och behandling, hänförande sig till grupp

3, ett tilläggsarvode av........................................................................ kr. 5:

dock utgår för undersökning för utrönande av sinnesbeskaffenhet

ett tilläggsarvode av ............................................................ kr. 12:

samt för förlossning eller ingrepp vid missfall ett tilläggsarvode

av ............................................................................................ kr. 20:

i mom. Förekommer vid sjukbesök konsultation av annan

person än den, för vilken besöket påkallats, utgår ersättning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

enligt bestämmelserna i 2 §; dock må, då fråga är om medlem

av samma hushåll som den sjuke, ersättningen endast undantagsvis

överskrida................................................................................ kr.

5 mom. Vid resa, varom i denna paragraf förmäles, tillkommer

läkaren även resekostnadsersättning enligt i allmänna

resereglementet eller eljest stadgade grunder, dock med iakttagande

av att i 6 § 2 mom. resereglementet upptagen särskild

gottgörelse med högst 10 procent av avgiften för taxebils begagnande

ej skall utgå.

Vid användande av eget motorfordon utgår en minimiersättning,

oavsett antalet sjukbesök per resa, av ................................ kr.

4 §.

Ersättning för enskild läkarvård på obekväm tid.

För läkarvård, som meddelas mellan kl. 22.00 och 8.00 samt

å sön- eller helgdag, utgår arvodet med det för varje fall i 2 och

3 §§ angivna beloppet med 50 procent förhöjning, dock ej vid

förlossning eller missfall.

5 §.

Ersättning för materiel och läkemedel.

För förbandsmateriel, narkosmedel, läkemedel och röntgenfilm

utgår ersättning efter självkostnadspris.

6 §.

Ersättning för tjänsteförrättning.

1 mom. För tjänsteförrättning, som för allmän hälso- eller

sjukvård av läkare som angives i 1 § utföres på grund av gällande

instruktion eller myndighets uppdrag, utgår ersättning,

där ej nedan eller eljest är särskilt stadgat, enligt de regler,

som angivits i 2 § 1 mom., om förrättningen sker å tjänsterummet,

och eljest enligt bestämmelserna i 3 § 1, 2 och 5 mom.

2 mom. För nedannämnda tjänsteförrättningar annorstädes

än å tjänsterummet utgår till läkaren, utöver vad i 1 mom. sägs,

arvode med följande belopp, nämligen:

för undersökning för utrönande av sinnesbeskaffenhet, jämte

utlåtande ....................................................................................... kr. 1

31

4: —

1: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

för undersökning och tagande av blodprov för utrönande av

alkoholpåverkan, jämte utlåtande.................................................... kr. 12

för annan undersökning eller besiktning å levande person

eller personer, jämte utlåtande i två utskrifter ............................ kr. 12

för enkel liksyn jämte utlåtande ................................................ kr. 12

för rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp

med protokoll och utlåtande i två utskrifter ................................ kr. 50

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas om ersättning för tjänsteförrättning,

som sker annorstädes än å tjänsterummet, skall

även gälla, där sådan förrättning utföres av förste provinsialläkare.

4 mom. Ersättning för tjänsteförrättning, som avses i 1—3

mom. utgår av statsmedel, där ej annorlunda är i särskild författning

bestämt.

7 §.

Ersättning för intyg utfärdat på enskild begäran.

1 mom. För intyg eller utlåtande, avseende bedömning av ett

hälsotillstånd, äger i 1 § nämnd läkare, där ej ovan eller eljest

annorlunda bestämts, erhålla ersättning enligt nedan angivna

grunder:

1) för intyg, avsett att företes inför domstol eller polismyn
-

dighet .................................................................................................... kr. 8

2) för annat intyg å mera utförligt formulär ........................ kr. 5

3) för annat intyg å enklare formulär........................................ kr. 3

2 mom. För utfärdande av intyg, som omförmäles i kungörelsen

den 8 december 1933 (nr 659) angående eldbegängelse,

utgår ersättning med ............. kr. 10

Har vid besiktning, som erfordras för utfärdande av sådant

intyg, företagits resa, utgår ersättning härför enligt vad i 3 §

1, 2 och 5 mom. är stadgat om sjukbesök.

Denna taxa träder i kraft den 1 juli 1953, då taxan den 18

juni 1926 (nr 240) för arvode åt vissa i civil tjänst anställda

läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

begäran, ävensom för tjänsteförrättningar, verkställda

enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag (provinsialläkartaxa)

upphör att gälla.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

33

Vägledande förteckning över undersökningar och behandlingar

enligt grupp 3.

Till grupp 3 a hörande undersökningar och behandlingar.

Kliniska undersökningar och behandlingar.

Hj ärtundersökning + elektrocardiogram.

Lungundersökning + undersökning av sputum (upphostat slem) + SR

(»sänka»).

Punktion av brösthåla + eventuell tappning.

Påfyllning av pneumothorax (luftinblåsning i lungsäck) +genomlysning.

Mag- och tarmundersökning + provfrukost enligt Ewald.

Rectoskopering (inspektion av ändtarmen).

Undersökning av näringsrubbning hos barn, som erfordrar särskild utredning

och kostförordning.

Utredning av enkla fall av barnpsykiatrisk art.

Intelligenstestningar, Point-Scale eller Wåhlén.

Undersökning av person för utrönande av sinnesbeskaffenhet eller därmed

jämförlig undersökning.

Undersökning för utlåtande i anledning av brottslig gärning eller komplicerad

skada.

*

Tandextraktion av mer än 3 tänder med lokalbedövning eller 1—3 tänder

i narkos.

Behandling av sårskada med excision (utskärning), senhinne-, led- eller bensutur,

enklare sensutur.

Amputation eller exartikulation av finger eller tå.

Behandling av okomplicerat brott å långa rörben med gips eller skenförband.

Reposition av luxation i större leder (urledvrickning).

Operation av djupare varbildning, panaritium (djup fingerbulnad), lymfadenit

(varig lymfkörtelinflammation), tendovaginit (varig senskideinflammation),

periostit (benhinneinflammation).

Exstirpation av hud- och slemhinnetumör.

Punktion av led under lokalbedövning med eller utan gipsförband.

Radikaloperation för nageltrång, clavus (liktorn).

Operation för phimosis (förhudsförträngning), paraphimosis med dorsalsnitt.

Alkoholinjektion eller smärtstillande injektion i ganglier (nervknutar) och

perifera nerver.

Dilatation forcée (utvidgning av ändtarmsöppningen) med eller utan operation

för enkel yttre hämorroid.

3 Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 125.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Gipsförband vid distorsion (ledstukning) eller ledinflammation.

Gipsavgjutning för proteser.

*

Undersökning och behandling vid komplicerat havandeskap.

Provskrapning av uterus (livmodern) utan dilation.

Enkel provexcision (utskärning av vävnadsdel för undersökning).

Operation för uteruspolyp (livmoderpolyp).

Operation för Bartholinit (körtelinflammation i blygdläpp).

Spermaundersökning (räkning, rörlighet).

Undersökning och utredning och i anslutning härtill meddelande av råd

och upplysningar i sexuella frågor, sterilitets-, steriliserings- och abortfrågor)

.

*

Spolning och sondering av tårsäckarna (första gången).

Bowmans operation (av tårkanal) med eller utan samtidig spolning av tårvägarna.

Bestämning av synskärpa och refraktion vid astigmatism, hyperopi uppgående

till minst +5 D och myopi uppgående till minst —10 D.

Skiaskopi efter pupillutvidgning (metod för bestämning av refraktion).

Operation av chalazion (körtelsvulst i ögonlock).

Incision vid phlegmonös dacrycystit (varig tårsäcksinflammation).

Borttagande av i horn- eller senhinnan djupt inträngd främmande kropp.

*

Bakre rhino-, hypopharyngo- och laryngoscopi, som fordra bedövning (undersökning

av näs-, svalg- och struphuvudslemhinna).

Tubarsondering.

Paracentes (trumhinnesnitt).

Käkhålepunktion och spolning (första gången).

Operation för halsböld.

Ytlig provexcision (utskärning av vävnadsdel för undersökning).

Avlägsnande av främmande kropp i svalg eller matstrupe.

*

Röntgenundersökning av extremiteter och deras ledgångar, enkel undersökning

av lungor.

Laboratorieunder sökningar.

Blodkroppar: räkning av röda och vita+differentialräkning+Hb.

» retikulocyträkning.

> thrombocyträkning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

35

Elastiska trådar och eosinophila celler i sputum.

Gallfärgämnen i serum (Hijman v. d. Bergh).

Fullständig faeces- (avförings-) undersökning (blod + slem + mikroskopisk

undersökning-!-kval. katalasbestämning).

Jäsningsprov i faeces, kvantitativt.

Maskägg i faeces efter koncentration.

Njurfunktionsprov.

Protrombinbestämning.

Socker i blod eller liquor, kvantitativt.

Tappning av urinblåsa+undersökning av urinsediment.

Vitalkapacitetsbestämning.

Till grupp 3 b hörande undersökningar och behandlingar.

Hj ärtundersökning enligt grupp 3 a + genomlysning.

Lungundersökning enligt grupp 3 a + genomlysning och röntgenfotografering.

Mag- och tarmundersökning enligt grupp 3 a + fullständig faecesundersökning

(blod + slem + mikroskopisk undersökning + kval. katalasbestämning).

Punktion av bukhåla med tappning.

Bestämning av basalmetabolism (ämnesomsättningen).

Fullständig neurologisk undersökning.

Lumbalpunktion jämte liquorundersökning (Nonne + Pandy+cellräkning

och ev. + klorider+ Mastix resp. socker) = punktion av ryggmärgskanalen

och undersökning av ryggmärgsvätskan.

*

Utmejsling av en eller flera tänder: total munsanering i narkos.

Operation av tandcysta, spottsten, spottkörtelsvulst eller -inflammation.

Reposition av svårare fraktur med förband (gips, spjäla eller dylikt).

Exartikulation eller amputation av finger eller tå med plastik.

Sutur eller plastik å en sena.

Extraktion av djupt liggande främmande kropp.

Exstirpation av fler än två hud- eller slemhinnetumörer.

Operation av ganglion (senskidecysta), hygrom (ledkapselcysta) eller

bursit (utgjutning och inflammation i ledslemsäck).

Exstirpation av bröstkörtel- eller andra mjukdelstumörer.

Operation av hammartå.

Operation för phimosis (förhudsförträngning) med plastik.

Ensidig saphena magna-underbindning med eller utan varicinjektion (operation

för åderbråck).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Operation av bröstböld.

Exstirpation av tumör i livmoderläpp eller yttre genitalia.

Sutur av vaginalruptur (slidbristning).

*

Operation för adenoida vegetationer (förstorad svalgmandel).

Polypevulsion (operation av näs- eller öronpolyp).

Conchotomi (klippning av näsmussla).

Vestibularisundersökning (undersökning av balansapparaten).

Behandling av komplicerad näsblödning.

Röntgenundersökning av bröstkorg, bäcken, näsans bihålor, hjärta, ryggrad,

skalle, tandgård.

*

Dubbelsidig saphena magna-underbindning med eller utan varicinjektion

(operation för åderbråck).

*

Cystoskopering (undersökning av urinblåsans slemhinna med hjälp av belysningsinstrument).

Provskrapning av livmodern efter dilation (utvidgning av livmodermunnen).

Abortutrymning.

*

Bortopererande av tårsäck.

*

Bortoperation av halsmandlar (tonsillectomi).

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125. 37

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Huvudgrunderna i medicinalstyrelsens förslag .......................................... 5

Yttrandena .......................................................................................... 9

Medicinalstyrelsens och pensionsstyrelsens kompletterande utredning ......... 13

Departementschefen .............................................................................. 16

De särskilda taxebestämmelserna ............................................................ 23

Hemställan .......................................................................................... 27

Bilaga .................................................................. 29

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 a1 i texten
  2. SU 1953:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ statens löneplansförordning den 30 juni 1947 s. 8 i texten