Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande statsbidrag till för söksdistrikt med enhetsskola, to. to

1953-02-27 · 60 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 60 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:126, Angående vissa frågor rörande statsbidrag till för söksdistrikt med enhetsskola, to. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. May.ta ■proposition nr 186.

1

Nr 126.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande statsbidrag till för söksdistrikt med enhetsskola,

to. to.; given Stockholms slott den 27 februari

1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten.

Vidare föreslås för tiden 1952/53—1954/55 särskilda bestämmelser om

statsbidrag till försöksdistrikten, innebärande 100-procentigt statsbidrag

till ämneslärarlöner, 8-procentigt tillägg å skolbyggnadsbidrag, statsbidrag

till tjänstebostäder åt högstadiets lärare samt försökskostnadsbidrag med

15 eller 22 kronor per elev och år alltefter distriktets belägenhet i stad

eller på landsbygden. För budgetåret 1953/54 äskas anslag till försökskostnadsbidrag

med 156 000 kronor. Övriga särskilda bidrag avses skola belasta

redan äskade anslag till folkskoleväsendet.

Därjämte framlägges förslag till studiehjälp åt elever i försöksskolans

åttonde och nionde klasser, innebärande behovsprövade stipendier om i

regel högst 75 kronor i månaden. Till ändamålet äskas anslag för budgetåret

1953/54 med 600 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1903. 1 sand. Nr ISO.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott dem 27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor

rörande statsbidrag till för söksdistrikt med enhetsskola, m. in. och anför

därvid följande.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten.

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen nr 70

nämnda år, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna.

Överstyrelsen har att inkomma med årliga redogörelser för de vid försöksverksamheten

gjorda erfarenheterna.

Verksamheten hade startat redan före riksdagsbeslutet i form av en till

folkskolans låg- och mellanstadium begränsad pedagogisk försöksverksamhet

av förberedande slag. Redogörelser för försöken läsåren 1949/51 har

tidigare meddelats (prop. 1951:136 s. 3, 1952:149 s. 93). För budgetåret

1951/52 anvisades å riksstaten ett reservationsanslag av 300 000 kronor

under rubriken Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m.

1. Försöken med enhetsskoleorganisationen.

Skolöverstyrelsen har nu inkommit med redogörelse för verksamheten

läsåret 1951/52. Försöken hade detta läsår inom de första försöksdistrikten

nått klass 7 och därmed förts upp på enhetsskolans högstadium.

Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1951/52 framgår av tabellen

på nästa sida. Antalet läraravdelningar tillhörande försöksverksamheten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

hade stigit till 682 från 379 föregående läsår och antalet barn i försöksavdelningarna

från 7 529 till 14 635.

För lärare på högstadiet inom försökskommunerna anordnade skolöverstyrelsen

sommaren 1951 en tvåveckors instruktionskurs, förlagd till Gripsholms

folkhögskola. Samma sommar anordnade överstyrelsen i samarbete

med arbetsmarknadsstyrelsen en treveckors kurs för blivande yrkesvals
-

Försöksdistrikt

Start-

Läraravdelningar med försöks- under visning

Antal

år

Lågstadiet

Mellan-

stadiet

Högstadiet

Summa

barn

1. Bollnäs landskommun.....

49

21

20

^_L''

41

693

2. Bollnäs stad..........

49

11

10

—

21

521

3. Burlöv .............

49

10

6

2

18

434

4. Hietaniemi...........

49

10

14

2

26

380

5. Huskvarna...........

51

10

5

— ''•

15

392

6. Hälsingborg..........

51

—

2

2

4

81

7. Laxå............

50

8

3

—

11

245

8. Lerum..............

49

10

15

2

27

638

9. Lillhärdal............

49

3

4

1

10

185

10. Linköping............

50

23

8

31

851

11. Lomma............

51

4

3

—

7

147

12. Mörbylånga..........

50

10

8

18

271

13. Nederkalix...........

51

26

24

-

50

633

14. Oland.............

49

12

17

3

32

687

15. Råneå..............

50

25

20

—

45

726

16. Skellefteå stad.........

49

7

7

2

16

394

17. Skön ..............

18. Stockholm:

50

18

12

—

30

673

a. Björkhagen .........

49

28

15

—

43

1132

b. Ny torp............

Öl

26

3

—

29

788

c. Västberga..........

50

22

12

—

34

904

19. Sundbyberg...........

51

20

8

—

28

763

20. Sura...............

49

14

8

3

25

564

21. Svedala.............

50

8

5

—

13

286

22. Timrå..............

49

15

21

5

41

933

23. Vifolka.............

49

10

13

2

25

465

24. Åhus..............

49

11

12

2

25

444

25. Österåker............

49

8

7

2

17

405

Summa

370

282

28

682

14 635

Anm. I den för Lillhärdal angivna summan ingår även 2 avdelningar av Dl-form med

tillsammans 22 lärjungar. Försöksverksamheten i Hälsingborg faller utanför den egentliga

enhetsskoleorganisalionen, då den delvis arbetar med frivilliga avdelningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lärare på Breviksgården i Lidingö. Slutligen hölls under överstyrelsens

medverkan ett par kortare kurser, en i Mörbylånga, anordnad av folkskolans

lärarorganisationer, och en i Luleå, anordnad av samarbetskommittén

för försöksverksamheten i Norrbotten.

Som pedagogiska konsulenter för den regionala verksamheten var under

året 12 lärare anställda, av vilka 7 var övningsskollärare vid folk- eller småskoleseminarium,

2 folkskollärare, 1 småskollärarinna och 2 övningslärare.

I genomsnitt har under redovisningsåret varje försöksdistrikt haft besök

av någon av dessa konsulenter under 11 dagar. S. k. pedagogiska dagar

har anordnats ute i distrikten, flerstädes under samarbete med någon närbelägen

lärarutbildningsanstalt.

Inom den centrala skolmyndigheten företräddes försöksverksamheten av

två undervisningsråd. Dessutom var under året tre konsulenter för studieplans-

och instruktionsarbete samt en undersökningsexpert med halvtidstjänstgöring

knutna till försöksavdelningen.

Erfarenheterna från det tredje arbetsåret. Intrycken

av arbetet i klasserna 5 och 6 är i allt väsentligt oförändrade.

Intresset samlar sig detta arbetsår företrädesvis kring det just begynta

arbetet på högstadiet. Jag nödgas begränsa mig till att referera några huvudpunkter

och hänvisar i övrigt dels till handlingarna och dels till skolöverstyrelsens

publikation »Aktuellt» (1953 s. 1), där redogörelsen fullständigare

återgivits.

Enligt skolkommissionens planritning skulle studiegången differentieras

från och med klass 7. Lärjungarna skulle visserligen i nämnda ldass ha

de flesta ämnena gemensamt, men en viss valfrihet skulle finnas som förberedelse

till den längre gående differentieringen i de följande klasserna,

Närmare bestämt skulle lärjungarna kunna välja mellan tyska, en svensk

övningskurs och något praktiskt ämne. Undervisningen i tyska riktar sig

främst till de lärjungar, som tänkt sig en fortsatt teoretisk utbildning. Den

svenska övningskursen har till uppgift »att som komplement till undervisningen

i ämnet modersmålet uppöva elevernas färdighet att i tal och

skrift behandla svenska språket, förbättra deras förmåga att med behållning

läsa böcker och tidningar, odla deras litterära smak och hjälpa dem

att komma till rätta med individuella svårigheter på det språkliga området».

Såsom praktiskt tilläggsämne kan bland annat förekomma något

av ämnena hemkunskap, slöjd, trädgårdsskötsel, maskinskrivning och förberedande

verkstadsarbete.

De problem, som sammanhänger med lärjungarnas ämnesval, har dryftats

på konferenser mellan skolöverstyrelsen och distriktsöverlärarna, vilka

i sin tur i regel orienterat både lärjungarna och deras målsmän om valmöjligheterna.

Själva ämnesvalet har dock i första hand betraktats som en

hemmens angelägenhet. I de 11 skoldistrikt, där lärjungarna första gången

fick välja ämnen under läsåret, utföll tillvalen på följande sätt:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126. 5

Tillvalsämne

Gossar

Flickor

Samtliga

Antal

Procent

Antal

Procent

Antal

Procent

Tyska.............

147

43,6

207

62,0

354

ce

Öl

to

Praktiskt ämne.......

113

33,5

74

22,1

187

27,8

Svensk övningskurs.....

77

22,9

53

15,9

130

19,4

Summa

337

100

334

100

671

100

Vad man särskilt lägger märke till i denna tabell är, att den svenska

övningskursen visat sig vara så föga attraktiv. Även de praktiska ämnena

har visat svagare dragningskraft än mången kanske velat tro. Det vanligaste

praktiska ämnet har varit slöjd (59,l procent), därnäst maskinskrivning

(21,3 procent). Hemkunskap, bokföring, förberedande verkstadsarbete

och trädgårdsskötsel har också förekommit, men med väsentligt lägre anslutning.

I undantagsfall har andra praktiska sysselsättningar kunnat anordnas.

»Bristen på fackutbildade lärare och arbetslokaler har lagt hinder i vägen

för ett mera differentierat ämnesval», skriver en överlärare. »Under vår

och höst har emellertid en grupp gossar och en grupp flickor arbetat på

den s. k. jordbrukslinjen med husdjursuppfödning, odlingar, skogsplantering

och dylikt. En grupp gossar har under lärares ledning studerat motorer

och maskiner, som anskaffats av skolan. På en skolan tillhörig gård

har en grupp gossar utfört vissa arbeten, som kan rubriceras som byggnadshantverk.

»

Överstyrelsen finner det i viss mån oroväckande, att så många lärjungar

har föredragit tyska och därmed engagerat sig för två främmande språk.

»Att så många väija den tvåspråkiga ämneskombinationen hänger förvisso

nära samman med föräldrarnas önskan att för sina barn i det längsta —

vare sig de ha tillräckliga förutsättningar eller ej — hålla vägen öppen

till fortsatt teoretisk utbildning», säger överstyrelsen. Ämnesvalet behöver

dock icke nödvändigtvis vara definitivt. Från ett distrikt meddelas, att en

del lärjungar, som i klass 7 med mindre framgång läst tyska, i klass 8

kommer att välja något praktiskt ämne i stället.

Studiegångens differentiering väcker omedelbart vissa frågor om differentiering

även av lärjungematerialet. Så vitt av redogörelsen framgår har

det varit mindre vanligt att de olika avdelningarna vid flyttningen till

sjunde klassen fått bibehålla sin gamla sammansättning; i regel har lärjungarna

i större eller mindre utsträckning omgrupperats efter sitt ämnesval.

Inom vissa distrikt ställer man högre fordringar och begagnar mera

krävande läroböcker i vissa avdelningar, medan man försöker få fram förenklade

och mera praktiskt upplagda kurser för andra avdelningar. Från

ett distrikt meddelas, att man för tillträde till den tvåspråkiga avdelningen

av klass 7 har ställt krav på kvalificerade betyg — i allmänhet 13,5 poäng.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Dock har även en del lärjungar med lägre poäng intagits i dessa avdelningar,

om både lärjungen och föräldrarna påyrkat detta. Men i sådana fall

har båda parter noga erinrats om svårigheterna och om vikten av att bjuda

till i skolarbetet.

En av de överlärare, som sökt så vitt möjligt sammanhålla lärjungarna

i samma klassformationer som förut, konstaterar svårigheter särskilt i

engelska:

Intresserade och språkbegåvade elever har arbetat bra och gjort goda

framsteg. Andra elever har stagnerat eller liksom gett upp. Även i matematik

har vissa undervisningssvårigheter gjort sig gällande på grund av

den ojämna begåvningsstrukturen i klasserna. Mest tillfredsställande torde

erfarenheterna vara — förutom från modersmålsundervisningen — från

undervisningen i kristendom, geografi och andra s. k. orienteringsämnen.

I praktiskt arbete och i övningsämnen har inga som helst negativa erfarenheter

rapporterats, slutar överläraren.

För att undvika de olägenheter, som framträtt vid undervisningen i

engelska och matematik, ämnar man i detta distrikt ett kommande år

sammanföra de lärjungar, som förbereder sig för klasserna 9 a och 9 g, i en

särskild parallellavdelning och i en annan sammanföra de lärjungar, som

sikta på 9 y.

Jag återkommer till frågan om klassdifferentieringen i samband med

vissa erfarenheter, som gjorts vid de högre skolorna.

Skolöverstyrelsen har fortsatt sina undersökningar om intresseutvecklingen

hos lärjungarna. Det är en gammal iakttagelse, att intresset för skolarbetet

hos många lärjungar är i avtagande under förpuberteten; en utpräglad

pubertetskris kan leda till att en lärjunge helt revolterar mot skolan.

Då enhetsskoleförsöken nu omfattar tre år, är det möjligt att undersöka,

huru lärjungarnas inställning till olika ämnen och arbetsformer successivt

ändras och att därvid göra jämförelser mellan försöksdistrikten och

distrikt, som står utanför försöksverksamheten. Skolöverstyrelsen har sökt

utröna lärjungarnas inställning genom enkäter, som arrangerats på exakt

samma sätt under vart och ett av de tre åren. Undersökningen bekräftar

de mera osystematiska iakttagelser, som tidigare gjorts av lärarna. Det är

dock icke fråga om några mycket stora intresseförskjutningar. Överstyrelsen

försöker klargöra enkätresultatet genom att uttrycka det i skolornas

vanliga betygsskala: lärjungarna i klass 5 gav exempelvis engelskan det

förhållandevis höga »intressebetyget» AB; två år senare, i klass 7, hade de

sänkt det »med 0,54 standardpoäng» eller till Ba-f.

Skillnaderna mellan försöksdistrikten och jämförelsedistrikten är i de

flesta ämnen obetydlig. I ett ämne — samhällskunskap — finnes dock en

klart säkerställd intresseskillnad till försöksdistriktens favör. Det omvända

förhållandet tycks vara konstaterat i fråga om teckning; orsaken kan vara.

att detta ämne i försöksdistrikten har en lektion mindre per vecka i klass 7

än i jämförelsedistrikten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 126. 7

Beträffande arbetsformerna framträder också vissa olikheter mellan försöksdistrikten

och jämförelsedistrikten. Lärjungarna i försöksdistrikten

gillar mer än sina jämnåriga i andra distrikt »att samarbeta i grupp inom

klassen», »att stiga fram för klassen och redogöra för något» och »att vara

med om diskussioner i klassen», medan lärjungarna i jämförelsedistrikten

intresserar sig mera för att »sitta och arbeta själv».

I överstyrelsens redogörelse för enhetsskoleförsöken redovisas vidare en

etapp av en pågående bredare lagd undersökning rörande ämnena modersmålet

och engelska. Syftet torde vara att i sinom tid kunna fastställa vad

som för olika lärjungekategorier har vunnits och förlorats genom införandet

av engelska i undervisningen. Resultaten kan väntas bli av betydande

intresse, när de sträckts ut över hela enhetsskolekursen. På undersökningens

nuvarande stadium kan jag inskränka mig till att hänvisa till handlingarna.

Slutligen berör skolöverstyrelsen enhetsskolans ställning som kommunal

institution. Att döma av överlärarnas rapporter är skolans samarbete med

de kommunala myndigheterna i allmänhet gott. Där en viss tvekan inför

skolreformen framträder bland kommunalmännen, synes den oftast bottna

i farhågor för ökade kommunala skolutgifter. Behovet av ökade statsbidragliar

också spontant framhållits i rapporterna från 18 av de 25 försöksdistrikten.

Kommunerna får vidkännas betydande kostnader för upprustning

av skol- och klassbibliotek, anskaffande av speciallokaler in. in. För

att få sökande till ämneslärartjänsterna på högstadiet har många försöksdistrikt

måst anstränga sig för att kunna erbjuda vederbörande fullgoda

bostäder. Gång efter annan återkommer överlärarna till det av skolkommissionen

år 1948 vid inbjudan till försöksverksamhet gjorda uttalandet,

att denna verksamhet, som är ett riksintresse, icke skulle åsamka kommunerna

ökade utgifter för skolväsendet.

För att få en mera samlad bild av kostnadsökningen har överstyrelsen

infordrat vissa ekonomiska uppgifter för femårsperioden 1940—51 från försöksdistrikten

och ett stort antal andra skoldistrikt, däribland också de

distrikt, som alltifrån början fått tjäna som jämförelsedistrikt vid olika

undersökningar. »Utvecklingstendensen framgår tydligt nog av det faktum,

att den kommunala utdebiteringen per skattekrona till skolväsendet år

1940 var 30 öre lägre i försöksdistrikten än i jämförelsedistrikten, men att

den År 1951 däremot var 40 öre högre i försöksdistrikten», sammanfattar

överstyrelsen denna del av rapporten.

Enhetsskoleorganisationen under innevarande

1 ii s ä r. Den normala inledningen till försök med enhetsskoleorganisation

är en förberedande pedagogisk försöksverksamhet

inom klasserna 5 och 0, första gången medgiven för en grupp skoldistrikt

år 1949. Med ett undantag — Bollnäs — har dessa skoldistrikt fullföljt

försöksverksamheten på högstadiet och nu organiserat åttonde klassen en
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ligt för enhetsskolan gällande föreskrifter. Dylik fortsatt försöksverksamhet

har under året medgivits jämväl de försöksdistrikt, som

startade 1950; dessa arbetar sålunda nu med enhetsskoleorganisation i

sjunde klassen.

Medgivande att anordna förberedande försöksverksamhet från och med

innevarande år har lämnats Gustafsbergs, Njurunda, Perstorps, Södertälje

och Töre skoldistrikt, varjämte Skellefteå stad erhållit tillstånd att vidga

försöksverksamheten till att omfatta även Skelleftestrands skolområde.

Inom Gustafsbergs skoldistrikt avser medgivandet även försöksverksamhet

på högstadiet.

Ett skoldistrikt — Rämmen — har redan nu erhållit tillstånd att påbörja

förberedande försöksverksamhet läsåret 1953/54.

Slutligen har en linje inom övningsskolan vid folkskoleseminariet för

manliga elever i Göteborg organiserats i viss anslutning till enhetsskolans

studiegång.

2. Utvecklingen utanför försöksdistrikten.

Enligt de riktlinjer för skolväsendets utveckling utanför försöksdistrikten,

som förelädes 1951 års riksdag, skulle nya statliga realskolor icke upprättas.

En breddning av realskolestadiet vore visserligen nödvändig med

lanke på de stora årskullarna från 1940-talet, men den borde ske i former,

som närmare anslöte sig till 1950 års riktlinjer för skolväsendets allmänna

utveckling. Enhetsskoleorganisationen kunde icke tillräckligt vidgas, så

länge den befann sig på försöksstadiet. Realskolelinjer måste i stället inbyggas

i folkskolan, treåriga kommunala realskolor borde kunna inrättas,

och avvikelser från folkskolans undervisningsplan borde få göras i den

utsträckning, som behövdes för att lärjungar, som genomgått sjätte klassen

med vissa kvalificerade betyg, skulle bli i stånd att direkt övergå till

klass 3° av femårig realskola och klass 2‘ av fyraårig realskola eller kommunal

mellanskola, i huvudsak så som det hade planerats i Stocksund.

Genom dessa varianter har på samma gång den av 1950 års riksdag

framhävda experimentsynpunkten i viss mån tillgodosetts: övergångstidens

erfarenheter torde bli allsidigare, än om man helt hållit sig till enhetsskoleorganisationen.

Utvecklingen utanför enhetsskoleorganisationen synes

därför förtjäna någon uppmärksamhet i detta sammanhang.

Treåriga kommunala realskolor har hittills icke kommit till stånd. Även

under det gångna året har kommunernas intresse varit koncentrerat på

anordningar för att möjliggöra en övergång från folkskolans klass 6 till

någon av klasserna 35 eller 24 och inrättandet av inbyggda linjer i folkskolan.

Anordningar, som i princip överensstämmer med Stocksund ssystemet,

har medgivits för Filipstad, Hälsingborg, Karlskrona och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Trollhättan. I samtliga dessa fall gäller medgivandet lärjungar, som efter

avslutad sjätte klass i folkskolan önskar övergå till klass 2 i den fyraåriga

realskolan eller motsvarande klass i den femåriga. Övergången skall vara

prövningsfri för lärjungar, som deltagit i undervisningen i engelska och

uppfyller de betygsfordringar, överstyrelsen finner erforderliga. Jämkningarna

i folkskolans undervisningsplan skall hållas inom den ram, inom vilken

skolöverstyrelsen äger besluta. Vid försöken i Hälsingborg, som avser

en speciell vid högre allmänna läroverket för flickor upprättad treårig

parallell till den fyraåriga realskolan, har det varit möjligt att inskränka

kursjämkningarna till realskolestadiet. Skolöverstyrelsen har anbefallts att

i samband med sin årliga berättelse angående försöksverksamheten redovisa

de erfarenheter, som kommer att göras vid den här ifrågavarande

prövningsfria intagningen.

Principbeslut om inrättande av inbyggda realskolelinjer

har under det gångna året fattats på framställningar från Halmstad,

Skövde och Västerås. Den för närvarande otillräckliga skolorganisationen

på realskolestadiet skulle i dessa städer kompletteras med treåriga inbyggda

linjer i folkskolan. I Halmstad ger man dessa linjer praktisk betoning: det

skall inrättas en handelslinje, en teknisk linje och en hushållslinje. Studierna

på dessa linjer har tänkts leda fram till praktisk realexamen. I

Skövde skulle teoretiska och praktiska linjer leda fram till realexamen

resp. praktisk realexamen, i Västerås har man tänkt sig teoretiska linjer

och samtidiga försök med ett treårigt högstadium enligt skolkommissionens

riktlinjer.

De första försöken med treåriga realskolelinjer inom folkskolans

ram påbörjades för några år sedan inom vissa överlärardistrikt i Stockholm,

den s. k. 1947 års försöksverksamhet. Undervisning i engelska infördes

nämnda år i klass 5. Två år senare fördelades lärjungarna på eu

teoretisk och en praktisk linje. Den första årskullen på båda linjerna har

nu lämnat skolan, varvid lärjungarna på den teoretiska linjen undergått

realexamen.

Folkskoledirektionen i Stockholm torde längre fram komma att lämna

en ingående redogörelse för försöken. I en förberedande rapport meddelar

skoldirektören i Stockholm bland annat följande om de gjorda erfarenheterna:
I

fråga om klasserna 5 och 0 har försöken endast inneburit, att engelska

språket införts som undervisningsämne med fem veckotimmar i klass 5

och sex veckotimmar i klass (i. I tre överlärardistrikt medtogs samtliga

elever i normalklasserna vid undervisningen i engelska, under det att i två

distrikt deltagandet fick bero av målsmännens önskan. I ett distrikt, där

alla varit med, sköttes undervisningen i klass 5 av en läroverkslektor.

Denne har uppskattat sitt resultat till ungefär % av det han kommit till

i en klass l5 vid ett allmänt läroverk. Då de flesta av de mera begåvade

barnen vid slutet av klass 4 hade övergått till högre skolor och samtliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 HG.

kvarvarande normalbegåvade barn medtagits vid undervisningen, anses

resultatet kunna betecknas som mycket tillfredsställande.

På den teoretiska linjen av klasserna 7—9 godkändes i realexamen

87 lärjungar av 100 anmälda. »I stort sett torde man kunna om läsårets

försök på den teoretiska linjen framföra det omdömet, att resultatet blivit

gott och att den på vissa håll befarade överansträngningen av eleverna uteblivit»,

säger skoldirektören.

På den praktiska linjen skiljer sig undervisningen i klass 7 från

undervisningen i de vanliga sjundeklasserna huvudsakligen genom att två

timmar maskinskrivning och fem timmar hushållsgöromål upptagits på

timplanen. I klasserna 8 och 9 har lärjungarna två till tre dagar i veckan

haft praktisk yrkesorientering eller förberedande yrkesutbildning och under

återstoden av veckan teoretisk undervisning i skolan. För lärjungarna i

klass 8 har den praktiska utbildningen i huvudsak varit förlagd till Stockholms

stads yrkesskola och för klass 9 till praktikplatser hos olika verk

och inrättningar samt i näringslivet. Fn av överlärarna framlägger på följande

sätt sina erfarenheter: »Klass 8. Samarbetet med yrkesskolan har i

stort sett gått friktionsfritt. I vissa fall kom eleverna ej till rätta med det

yrke de valt, varvid överflyttning till annat yrke någon gång företogs. Att

byta yrke under pågående läsår visade sig dock behäftat med vissa svårigheter

på grund av de luckor, som i sådant fall uppstod genom att eleven

inte från början deltagit i yrket. Klass 9. Elevernas val av yrke för den

förberedande yrkesutbildningen skedde i stor utsträckning efter erfarenheterna

av yrkesundervisningen i klass 8, och något ombyte av yrke ägde

inte rum i klass 9. Denna klass fick av alla lärare det omdömet, att det

var en ovanligt trevlig klass, något som givetvis sammanhänger med klassens

frivilliga karaktär. Eleverna i klasserna 8 och 9 förklarade sig i allmänhet

mycket nöjda med anordningen att gå tre veckodagar i den "vanliga’

skolan och tre dagar i yrkesundervisning.»

Skoldirektörens slutomdöme om försöket i dess helhet är, att läsårets

resultat varit gott och i stort sett motsvarat de förväntningar som från

början ställdes på försöket.

De inbyggda femåriga linjer, som tidigare i några fall inrättats,

har fortsatt sin verksamhet (Stockholms sångklasser m. fl.). Jämförelser

med de treåriga linjerna föreligger ännu icke.

3. Försöken vid högre skolor.

Vissa försök med differentiering av lärjungeklientelet efter begåvning

har förekommit vid fem skolor av läroverkstyp. Dessa undersökningar berör

en fråga, som är av allmänt intresse och som särskilt livligt brukar

diskuteras, när skolformer med helt ogallrat lärjungematerial är på tal.

Jag skall därför något dröja vid resultaten, ehuru de långt ifrån kan anses

som definitiva.

Vid samrealskolan i Lundby upprättades höstterminen 1951 tre avdelningar

av den femåriga realskolans första klass, och de intagna prövades

med simplextest. Lärjungarna fördelades så, att klass 1 x kom att bli en

homogen klass med högre intelligenskvot, klass 1 y en homogen klass med

lägre intelligenskvot och 1 z eu odifferentierad klass. Det visade sig, att de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mai ds proposition nr 126.

lärare, som undervisade i de båda senare klasserna, avgjort föredrog den

odifferentierade avdelningen 1 z. Fastän de svagast begåvade befann sig i

denna avdelning, gick arbetet där lättare än i 1 y, där det saknades toppbegåvningar.

De mindre begåvade rycktes med av de mera begåvade, så

att hela klassen kunde flyttas vid vårterminens slut. Rektor sammanfattar

sin uppfattning i följande ord:

»Vid grupparbete och individualiserande undervisning synes det vara

fördelaktigt för läraren med en uppdelning av eleverna i så homogena klasser

som möjligt, då eleverna i sådana klasser ha ungefär samma arbetstakt.

I allmänhet torde dock odifferentierade klasser vara att föredraga. Som

skäl mot en långt driven differentiering kan anföras, att eleven ute i samhället

alltid kommer att befinna sig bland människor på olika intellektuell

nivå. Vidare synes i en odifferentierad klass de svagare begåvade kunna

stimuleras av bättre begåvade kamrater.»

Dä klasserna fortfarande i det stora hela har samma sammansättning,

är det möjligt att fortsätta iakttagelserna ännu ett eller annat år.

Vid de övriga fyra läroanstalterna begagnades folkskolebetygen som

urvalsinstrument, och man sökte vid vart och ett av läroverken åstadkomma

en homogen klass på relativt hög betygsnivå. Arbetet i de så formerade

klasserna tycks ha gått lättare än i parallellavdelningama, men skillnaden

har icke alltid varit påfallande. Rektor vid högre allmänna läroverket

i Sundsvall slutar med att konstatera, »att vi med utgång från folkskolebetygen

ej lyckats skapa en i begåvningsavseende så homogen klass som

vi trodde, att vi skulle kunna göra».

Inför den stundande gymnasiereformen torde vidare några av de speciella

gymnasieförsöken kunna göra anspråk på intresse. Sådana försök har

bedrivits vid 12 högre allmänna läroverk. De går i stort sett ut på att

utröna effekten av en starkare koncentration av arbetet i vissa ämnen.

Vid högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm har för klassen

i dess helhet vissa ämnen (engelska och tyska på latinlinjen samt tyska,

franska, kemi och teckning på reallinjen) lästs med ökade timtal och avslutats

i näst högsta ringen, medan vissa andra ämnen i stället koncentrerats

till högsta ringen. Vid samtal med lärjungarna, som nu befinner sig i högsta

ringen, har rektor fått den bestämda uppfattningen, att det råder en allmän

belåtenhet:

»De ha känt stimulansen av att få mera helt och sammanhängande ägna

sig åt studierna i de icke obligatoriska språkämnena; de ha märkt, att det

är lättare att göra framsteg i språkstudier på det valda sättet; de ha funnit

större glädje vid den snart sagt varje vecka stegrade språkbehärskningen,

och deras kunskaper ha gett dem en större allmän säkerhet vid

språkbehandl ingen.»

Den positiva inställningen hos de flesta lärarna har under försökens

gång stärkts. Läraren i kemi anmärker, att det visat sig lättare hålla lärjungarnas

intresse vid makt även i en icke särskilt begåvad klass.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I fråga om teckningsundervisningen innebär försöken, att ämnet får två

timmar i näst högsta ringen i stället för en timme i vardera av de båda

högsta ringarna. Teckningsläraren vid högre allmänna läroverket för flickor

på Södermalm, där i detta ämne motsvarande försök har anställts, ger

uttryck åt sin belåtenhet med resultatet:

»Såväl lärare som elever ha funnit denna koncentrerade undervisning

mycket gynnsam för arbetet. Intresse och arbetslust ha avsevärt ökats.

Man har sluppit från de svåra rubbningar, som genom de många skrivdagarna

drabba entimmesämnena i högre ringar och därmed vunnit ett

sammanhang och en arbetsro i studierna, som väsentligt påverkat arbetsresultatet.

Möjligheten att genomföra större och därigenom mera intresseväckande

uppgifter har ytterligare ökats genom att de båda veckotimmarna

kunnat förläggas i följd på en och samma dag.»

Vid sju av läroverken har vissa lärjungar individuellt fått avsluta studierna

i något ämne redan i näst högsta ringen, varvid en särskild prövning

har trätt i stället för studentexamen i detta ämne. Högsta ringens

kurs i ämnet har då inhämtats av lärjungarna i huvudsak på egen hand

men under kontakt med läraren och ofta med dennes hjälp under någon

timme i veckan. Metoden ställer stora krav på lärjungarnas förmåga att

självständigt organisera sitt arbete. Den allmänna meningen tycks vara,

att den ganska väl passar allmänt begåvade eller starkt specialintresserade

lärjungar men icke skulle lämpa sig för alla.

Försök pågår med vissa särskilda former för realexamen, nya praktiska

linjer i realskolan, fast linjedelning på flickskolans högstadium, »klassens

timme», läxfrihet och organiserad läxhjälp, undervisning i samhällslära i

realskolans lägre klasser, koncentration av geometriundervisningen till

realskolans högre klasser samt undervisning i språk och matematik utan

de vanliga skolskrivningarna. Slutligen har försök anställts med de arbetsmetoder,

som skolkommissionen rekommenderat för enhetsskolan. I fråga

om dessa försöksgrenar kan jag denna gång nöja mig med att hänvisa till

handlingarna.

4. Departementschefen.

De stora årskullarna från 1940-talet börjar nu vara framme vid den

ålder, där övergången till högre skolor brukar ske. Enhetsskolan kan icke

mottaga alla dessa lärjungar. Den befinner sig ännu på experimentstadiet

och kan icke utbyggas alltför mycket, innan erfarenhet har vunnits även

av arbetet på dess högsta stadium. Nya statliga realskolor skall å andra

sidan icke vidare inrättas. Under sådana omständigheter måste statsmakterna

visa förståelse för kommunernas strävan att utbygga folkskolans

högstadium med nya linjer av olika slag, även sådana som leda till allmän

eller praktisk realexamen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I viss mån tillgodoses därigenom även det krav på allsidighet i försöksverksamheten,

som uppställts av 1950 års riksdag. Sålunda torde den organisation

av treåriga praktiska linjer med praktisk realexamen som mål.

vilken har medgivits för Halmstads skoldistrikt, kunna ses som ett led i de

av 1950 års riksdag begärda försöken med olika former av praktiska realskolor

och deras anknytning till enhetsskolan, ehuru linjerna organisatoriskt

tillhör den gamla organisationen. Särskilt när det gäller de inbyggda

teoretiska linjerna, är dock experimentsynpunkten icke den dominerande.

Huvudmotiveringen ligger i det starka behovet av nya bildningsmöjligheter

på realskolestadiet i stället för de statliga realskolor, som icke längre

upprättas.

Den av skolöverstyrelsen meddelade tillvalsstatistiken från de första

försöksdistrikten ger vid handen, att icke mindre än 52,8 procent av lärjungarna

i sjunde klassen har valt den kombination, som närmast motsvarar

den nuvarande teoretiska realskolan. Procenten är hög, ehuru kanske

inte högre än man måst vänta. Höstterminen 1951 övergick icke mindre

än omkring 36 procent av årskullen till frivilliga högre skolor på realskolestadiet.

Av naturliga skäl är något högre tal att motse i distrikt, där alla

lärjungar skall fortsätta på realskolestadiet och sålunda måste träffa valet

mellan teoretisk och praktisk studiegång. Jag kan dock instämma med

skolöverstyrelsen i att siffrorna är »i viss mån oroväckande». Det brådskar

därför med realiserandet av det praktiska studiemål, som uppställdes vid

principbeslutet om enhetsskolan. Först nästa läsår har dock enhetsskolan

kommit så långt, att försöken med förberedande yrkesutbildning inom enhetsskolans

ram kan taga sin början. Det är av största vikt, att detta

arbete försiggår under så gynnsamma betingelser som möjligt.

Skolöverstyrelsens rapporter från försökskommunerna tyder på att dessa

anser sig icke ha erhållit den ekonomiska hjälp från statens sida, som skäligen

borde komma dem till del. Jag skall i det följande taga ståndpunkt

till statsbidragssystemet för försöksdistrikten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 1%6.

II. Statsbidrag till försöksdistrikten.

1. Inledning.

Till en början torde jag få lämna en sammanfattning av vad statsmakterna

hittills mera principiellt uttalat rörande statsbidrag till försöksdistrikten.

I propositionen 1950: 133 angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning

och lokala organisation anförde departementschefen (s. 17 f.) bland

annat följande.

Med spörsmålet om statlig eller kommunal skola sammanhänger frågan

om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för skolväsendet.

Skolkommissionen har här endast helt allmänt uttalat, att dessa

kostnader böra så långt som möjligt åvila statsverket och att statens bidrag

bör utgå automatiskt utan närmare statlig prövning, så länge skolväsendet

hålles inom ramen för en av staten angiven minimistandard. Först i fråga

om utgifter därutöver bör bidragsrätten närmare prövas.

Kostnadsfördelningen är ett mycket invecklat problem, som det icke är

möjligt att utan föregående noggrann utredning taga ställning till. Hur

mycket staten å ena och kommunerna å andra sidan böra svara för och

om staten ens kan påtaga sig hela merkostnaden för skolreformen äro frågor,

som jag icke nu kan besvara. Jag kan endast rent allmänt framhålla,

att jag finner det önskvärt, att staten kan ikläda sig huvudparten av kostnaderna.

Detta synes angeläget för att ej bristande ekonomiska förutsättningar

på sina håll skola hindra eller försena reformens genomförande.

Under erinran om att den s. k. allmänna statsbidragsutredningen tillkallats

på våren 1949 för att utreda statsbidragssystemet i dess helhet, uttalade

därefter departementschefen, att resultatet av denna utredning syntes

böra avvaktas. Med hänsyn till den tänkta ordningen för skolreformens

genomförande syntes en lösning av statsbidragsfrågan ej vara överhängande.

Endast för försöksdistriktens del torde den aktualiseras relativt snart

men finge då lösas genom provisoriska bestämmelser.

Till och med läsåret 1950/51 var det tekniskt möjligt att tillämpa de

för den nuvarande folkskolan gällande statsbidragsbestämmelserna även

beträffande försöksdistrikten. Läsåret 1951/52 nådde försöksverksamheten

för första gången upp i enhetsskolans högstadium. Framför allt av den anledningen,

att undervisningen på högstadiet skall bestridas av ämneslärare,

måste då bland annat vissa nya statsbidragsbestämmelser tillskapas. Frågan

härom behandlades i propositionen 1951:155 angående anställningsoch

avlöningsförhållanden för vissa lärare vid skolor i försöksdistrikt m. in.

I fråga om merkostnaderna för försöksverksamheten på högstadiet uttalade

föredragande statsrådet därvid följande (s. 31).

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Försöksverksamheten är ett riksintresse, som icke bör medföra större

kostnader för de i verksamheten deltagande skoldistrikten än för andra liknande

distrikt eller större kostnader än försöksdistrikten eljest skulle ha

haft för sitt folkskoleväsende, om i stället för försöksskola inrättats 7-årig,

8-årig respektive 9-årig folkskola i vederbörande distrikt.

Detta uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens sida (SU 126;

It skr 207).

Frågan om fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för

försöksverksamheten berördes även av statsutskottet i dess utlåtande

1952: 174 i anledning av propositionen 1952: 149. Propositionen behandlade

i ett särskilt avsnitt vissa frågor om statsbidrag till försöksdistrikt med

statlig realskola. Utskottets åsyftade uttalande — vilket ej föranledde

någon riksdagens erinran — är av följande innehåll.

I anslutning till de uttalanden som vid 1950 års riksdag gjordes, berörande

den nioåriga enhetsskolan, vill utskottet framhålla, att det ekonomiska

stöd som lämnas till kommuner med försöksverksamhet av denna

art fastställes till sådana belopp, att kommunerna verkligen erhålla kompensation

för de ökade utgifter de påtagit sig för att bedriva en försöksverksamhet,

som måste betraktas som en hela rikets angelägenhet. Utskottet

förutsätter, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet följer detta problem

och för riksdagen framlägger de förslag, som förverkligandet av de av 1950

års riksdag gjorda uttalandena i ämnet kan påfordra.

De bestämmelser, som den 8 juni 1951 utfärdats med stöd av riksdagens

beslut i anledning av den förutnämnda propositionen 1951: 155 är av provisorisk

karaktär och gäller till och med läsåret 1953/54. Till den närmare

innebörden av dessa bestämmelser återkommer jag i ett följande avsnitt.

Redan här torde dock få lämnas följande sammanfattning.

Till försöksverksamhet på enhetsskolans lågstadium och mellanstadium

utgår statsbidrag enligt samma bestämmelser som för motsvarande stadium

av folkskolan. I fråga om försöksverksamhet på enhetsskolans högstadium

har staten påtagit sig hela kostnadsökningen i anledning av att

undervisningen ombesörjes av ämneslärare i stället för av folkskollärare.

Till uppförande av skolbyggnader för enhetsskolan, till anordnande av skolskjutsar

och inackordering, till förhyrande av skollokaler, till undervisningsmateriel

och till skolmåltider m. m. utgår statsbidrag enligt de för

folkskolan gällande bestämmelserna. Däremot utgår inget statsbidrag till

uppförande av tjänstebostäder för liirarna på högstadiet.

Beträffande försöksdistrikt med statlig realskola innebär riksdagens beslut

i anledning av propositionen 1952: 149 huvudsakligen följande. Samordnandet

av enhetsskolan och realskolan kan ske antingen genom att

realskolan successivt avvecklas och ersättes med enhetsskolans högstadium

eller på så sätt att realskolan bibehålies som en statlig sektion av skolväsendet

i kommunen. Det ankommer på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall

pröva vilket alternativ som skall användas. Vid det förra alternativet utgår

statsbidrag — utöver vad som följer av nyssberörda bestämmelser av

den 8 juni 1951 — enligt följande grunder. För det antal heltidstjänster

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

i läroämnen, vilket av skolöverstyrelsen prövas erforderligt för undervisningen

i realskolans tre högsta klasser läsåret före ombildningens början,

beräknas avdrag å statsbidraget på vanligt sätt enligt kungörelsen 1948:

208 angående statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare in. in.

Kommunen erhåller därefter av statsmedel ett fyllnadsbelopp, som för ombildningstidens

första år är en tredjedel och för det andra året två tredjedelar

av det beräknade avdragsbeloppet samt för tredje året lika stort som

detta belopp. De kostnader som eljest bestrides av termins- och inskrivningsavgifter

övertages av kommunen. Staten bidrager dock till ljus- och

vedkassornas utgifter med skillnaden mellan medeltalet av sådant bidrag

under de tre budgetåren närmast före ombildningens början och det belopp,

varmed bidraget i vanlig ordning utgår till den successivt krympande realskolan.

I det senare alternativet bibehålies den statliga realskolan. Termins-

och inskrivningsavgifter skall dock upphöra och motsvarande kostnader

övertagas av kommunen i den mån de ej täckes genom statens

bidrag till ljus- och vedkassan eller genom andra inkomstkällor.

Vidare må omnämnas följande. I en interpellation vid 1952 års riksdag

(prot. I: 15) till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet frågade

herr Thun, om statsrådet vore villig att företaga en allmän översyn av

statsbidragen till försöksdistrikten för enhetsskolan samt eventuellt förelägga

riksdagen förslag om att merkostnaderna för denna verksamhet om

möjligt helt måtte bäras av staten.

I mitt svar på denna interpellation gav jag min anslutning till de principiella

uttalanden i frågan om kostnadsfördelningen, som gjorts i propositionerna

1950: 133 och 1951: 155 och vilka här förut refererats. Gällande

bestämmelser beträffande merkostnaderna för lärarlönerna syntes mig tillfyllest.

I vissa distrikt visade sig emellertid kostnaderna för skolbyggnader,

skolskjutsar och skolmåltider på grund av försöksverksamheten bli större

än eljest. Den bestämmelsen, att statsbidrag ej skall utgå till uppförande

av tjänstebostad åt lärare på högstadiet i försöksdistrikt, syntes vidare

innebära stora olägenheter i en del fall. Vad som i dessa frågor framkommit

i olika sammanhang syntes mig utgöra skäl för en allmän översyn av frågorna

om statsbidrag till försöksdistrikten. Jag förklarade mig därför beredd

att med det snaraste låta föranstalta om en sådan översyn och om

möjligt underställa 1953 års riksdag de förslag, vartill översynen kunde

ge anledning.

Med vederbörligt bemyndigande tillkallade jag den 10 april 1953 sex

sakkunniga — överdirektören C. Tf7. Curtman, ordförande, ledamoten av

riksdagens första kammare, lantbrukaren L. D. Cassel, ledamoten av riksdagens

första kammare, chefredaktören A. K. Gillström, ledamoten av

riksdagens andra kammare, hemmansägaren N. Ivar Johansson, undervisningsrådet

N. B. Karnell och ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren L. A. Widén — för omprövning av grunderna för följande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

statsbidrag på folkskoleväsendets område, nämligen statsbidragen till vissa

byggnadsarbeten, till tjänstebostäder och till anordnande av skolmåltider,

samt för utredning av vissa i samband därmed stående frågor.

Den 6 juni 1952 bär Kungl. Maj:t uppdragit åt nämnda sakkunniga att

tillika verkställa en allmän översyn av frågorna om statsbidrag till de skoldistrikt,

i vilka bedrives försök med nioårig enhetsskola, samt att till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de åtgärder, vartill en dylik översyn

kunde anses ge anledning. De sakkunniga — som antagit benämningen

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område —

har i första hand verkställt sistnämnda översyn och den 20 januari 1953

avgivit utredning och förslag i ämnet. Häröver har yttranden avgivits

av de folkskolinspektörer, i vilkas inspektionsområden finnes försöksdistrikt,

av skoldirektören och förste folkskolinspektören i Stockholm samt

av skolöverstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom av

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund, varjämte

1952 års yrkesutbildningssakkunniga inkommit med framställning i visst

avseende.

2. Gällande bestämmelser om statsbidrag till

försöksdistrikten.

Av en av de sakkunniga lämnad redogörelse för den huvudsakliga innebörden

av de statsbidragsbestämmelser, som utfärdats den 8 juni 1951 och

gäller till och med budgetåret 1953/54, må här återges följande.

Beträffande lärarlöner inom försöksskolornas högstadium gäller, att statsbidrag

utgår till avlöning åt ämneslärare efter samma grunder som till

avlönande av folk- och småskollärare, till arvoden åt timlärare i den utsträckning

skolöverstyrelsen bestämmer samt till avlöning åt övningslärare

1 enlighet med vad som tillämpas för övningslärare inom folkskolan. Detta

innebär att de kostnader för lärarlöner, som faller på kommunerna, i regel

utgöres av dels kommunbidrag för varje hel ämneslärartjänst till samma

belopp, som enligt 3 § 4 mom. kungörelsen 1948:208 skall avdragas från

statsbidraget för folkskollärartjänst (1 000—2 200 kronor per år beroende

på hyresgruppen), dels arvoden till timlärare i den mån kommunen anlitat

sådana utöver det antal timlärartimmar, som skolöverstyrelsen fastställt,

dels ock 22 procent av kostnaderna för avlönande av övningslärare.

Till anskaffande av skollokaler för försöksskolas högstadium och till den

första uppsättningen inventarier för vissa lokaler utgår statsbidrag enligt

kungörelsen 1945: 882. Statsbidraget bestämmes på samma sätt som för

folkskoleväsendet och utgår således med lägst 35 procent och i regel högst

80 procent av de godkända kostnaderna.

Till anskaffande av tjänstebostad åt högstadiets lärare utgår icke statsbidrag.

Statsbidrag till andra ändamål än de nu nämnda utgår för försöksskolas

högstadium efter samma grunder som för folkskolan. Detta innebär bland

annat följande.

2 — Uihang till riksdagens protokoll 1063. 1 samt. Nr 126.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Statsbidrag till fria läroböcker och förbrukningsmateriel utgår enligt kungörelsen

1946: 292. Enligt 1 § kungörelsen må skoldistrikt för nu ifrågavarande

ändamål årligen åtnjuta statsbidrag med 12 kronor för varje lärjunge,

som vid slutet av föregående läsår var inskriven och åtnjöt obligatorisk

undervisning vid folk- eller småskola eller frivillig sådan undervisning,

motsvarande sjunde eller åttonde skolåret. I överensstämmelse med dessa

föreskrifter erhåller således försöksdistrikt statsbidrag med 12 kronor för

lärjunge även för högstadiet.

För undervisningsmateriel utgår bidrag enligt kungörelsen 1947:400. I

1 g kungörelsen föreskrives, att skoldistrikt må till kostnaderna för tillhandahållande

av annan undervisningsmateriel än som avses i nyssnämnda

kungörelse 1946: 292 årligen erhålla statsbidrag med 60 kronor för varje

lärara vdelning av A- eller a-typ, 110 kronor för varje läraravdelning av

Bl- eller b-typ, 160 kronor för varje läraravdelning av B2-typ och 200

kronor för varje läraravdelning av B3- eller D-typ. Detta torde innebära,

att försöksdistrikt för högstadiet erhåller statsbidrag med 60 kronor för

varje läraravdelning.

Bestämmelserna rörande skolskjutsar är givna i kungörelsen 1947: 346.

Enligt 1 § kungörelsen utgår statsbidrag, då genom anordnande av skolskjuts

besparingar i det allmännas utgifter för skolväsendet i övrigt uppstår,

samt vidare, då medelst skolskjuts undervisning kan beredas barn i

skola av högre form än den, de annars skulle tillhöra, eller eljest förbättring

av skolväsendet kan ernås; allt under förutsättning att den skolorganisation,

som föranleder skjutsanordningen, prövas lämplig och befinnes

icke medföra oskäliga kostnader för statsverket, att skolvägens längd gör

skolskjuts erforderlig samt att skolförbättringen icke kan på annat sätt

åstadkommas med lägre kostnader. Statsbidrag utgår jämväl där allenast

lång eller besvärlig skolväg åberopas sasom skäl. Storleken av statsbidraget

bestämmes enligt 2 § till åtta tiondelar av skoldistriktets styrkta verkliga

kostnader för skjutsarna, därvid dock den kostnad, varå 80 procent

skall beräknas i statsbidrag, vid s. k. självskjutsar skall bestämmas på visst

närmare angivet sätt. Dessa bestämmelser gäller även den skolskjutsverksamhet,

som blir nödvändig på grund av hänvisning av lärjungar till distriktets

centralskola.

För inackordering av skolbarn utgår statsbidrag enligt kungörelsen 1943:

538. Statsbidrag erhålles under i kungörelsen angivna förutsättningar med

åtta tiondelar av skoldistriktets kostnader för inackorderingen. Vid inackordering

i skolhem eller arbetsstuga skall kostnaden enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 19 oktober 1951 från och med den 1 januari 1952 tills

vidare anses motsvara 3 kronor för varje dag. Detta belopp skall dock

minskas med 50 öre, om barnet deltager i skolmåltider, som anordnats

med statsbidrag. Enligt nu ifrågavarande kungörelse utgår statsbidrag till

inackordering av elever på högstadiet, vilka är bosatta minst 6 km från

närmaste skola. Med »närmaste skola» avses skola av såväl A-formen som

Bl-formen. Tveksamhet kan råda, huruvida kungörelsen i sin nuvarande

lydelse fullt täcker samtliga de fall, som nu kan uppstå vid försöksverksamheten.

Statsunderstöd till skolbibliotek utgår enligt kungörelsen 1930: 15. Lhrderstödet

är konstruerat med en lägsta gräns av 15 kronor och en högsta

gräns av 1 000 kronor och iir avsett både till upprättande och underhåll

av ett skolbibliotek eller system av bibliotek (huvudbibliotek med filialer).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Ktingl. Maj:it proposition nr 126.

Statsunderstödet utgår dels som allmänt grundunderstöd dels ock såsom

tilläggsunderstöd, varvid dock det sammanlagda understödet till ett bibliotek

icke får överstiga bibliotekets ortsbidrag (det lokala bidraget) för samma

år. Grundunderstödet utgår med lika stort belopp som ortsbidraget

upp till 400 kronor samt därutöver efter en i förhållande till ortsbidraget

sjunkande skala. Tilläggsunderstöd är av två slag och utgår var för sig eller

båda tillsammans, tilläggsunderstöd I för handbokssamling och till högst

hälften av det belopp, varmed ortsbidraget överskjuter grundunderstödet

samt tilläggsunderstöd II för bibliotekspersonal och med högst hälften av

det belopp, varmed ortsbidraget överskjuter grundunderstödet, dock med

högst en tredjedel av den till egentlig bibliotekspersonal utgående ersättningen.

För försöksverksamheten gäller emellertid tills vidare särskilda av Kungl.

Maj:t den 22 juni 1951 meddelade bestämmelser. Skoldistrikt, i vilket försöksverksamhet

i anslutning till 1946 års sko Ikommissions principförslag

pågår och omfattar distriktets samtliga skolor, åtnjuter i enlighet härmed

understöd av statsmedel för upprättande och underhåll av skolbibliotek

med lika. stort belopp för år som ortsbidraget, dock med högst 3 kronor

50 öre för varje lärjunge, som vid vårterminens slut det arbetsår, för vilket

statsunderstöd sökes, var inskriven och åtnjöt undervisning vid folk- eller

småskola inom distriktet. Försöksdistrikt torde således för nu ifrågavarande

ändamål kunna uppbära högst 3 kronor 50 öre för lärjunge i försöksverksamhetens

samtliga stadier. Det är emellertid att märka att de nyss

berörda, för folkskola gällande bestämmelserna, om statsunderstöd till skolbibliotek

icke upphävts för försöksdistriktens vidkommande vid utfärdande

av de särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten. Ett försöksdistrikt

anses därför kunna komma i åtnjutande av statsunderstöd alternativt

efter de av nu angivna bestämmelser, som för distriktet ställer sig

förmånligast. De särskilda bestämmelserna torde emellertid så gott som

genomgående ställa sig fördelaktigast för försöksdistrikten, eftersom motsatsen

blir fallet endast då elevantalet är relativt litet. Emellertid må erinras,

att för de distrikt, som bedriver försöksverksamhet partiellt inom

distriktet, endast de för folkskola gällande bestämmelserna kan tillämpas.

Statsbidrag till anordnande av skolmåltider utgår enligt kungörelsen

1946:553. Bidraget utgör två tiondels procent av bidragsunderlaget för

varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets eller kommunens skatteunderlag

för redovisningsåret understiger 50 skattekronor per innevånare.

Bidragsunderlaget skall i regel utgöra 70 öre för varje måltid, som enligt

kungörelsens bestämmelser utspisats under redovisningsåret, vilket bidragsunderlag

således tillämpas även beträffande försöksdistrikt. Enligt vissa

bestämmelser i kungörelsen utgår statsbidrag även till kostnaderna för

anskaffande av inventarier för skolmåltids verksamheten dels såsom engångsbidrag,

dels ock såsom tilläggsbidrag.

I anslutning till denna redogörelse för de väsentligaste statsbidragsändamålen

erinrar de sakkunniga om följande.

Den 27 augusti 1951 har Kungl. Maj:t bland annat medgivit försöksdistrikt

rätt att till förstärkande av undervisningen i vissa kunskaps- och

övningsämnen tills vidare från och med liisåret 1951/52 vid försöksskola

uppdela vissa läraravdelningar i tvä grupper under visst antal veckotimmar

samt att upprätta särskild undervisningsgrupp i tillvalsämne, därest

minst 5 lärjungar anmält sig skola deltaga i undervisningen. Statsbidrag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.

utgår till kostnaderna dels för undervisning, som anordnas på grund av

dessa medgivanden, och dels för två veckotimmars undervisning i annat

ämne än slöjd i läraravdelning tillhörande klasserna 5 och G vid försöksskola

ävensom i läraravdelning, vari sådan klass ingår.

3. Försöksdistriktens synpunkter på

statsbidragsfrågorna.

De sakkunniga har genom besök i vissa försöksdistrikt samt genom överläggningar

med representanter för samtliga försöksdistrikt, av verksamheten

berörda folkskolinspektörer och representanter för skolöverstyrelsens

försöksavdelning sökt skaffa sig säker och ingående kännedom om distriktens

synpunkter på statsbidragsfrågorna. Av de sakkunnigas redogörelse

för vad därvid framkommit inhämtas huvudsakligen följande.

Sedan försöksverksamheten nått och en tid bedrivits på högstadiet, anser

försöksdistrikten sig kunna konstatera, att kommunernas anpart av kostnaderna

för lärarlöner väsentligt ökats på grund av flera samverkande omständigheter.

Genom att ämneslärarnas undervisningsskyldighet är mindre

än folkskollärarnas, ökas antalet lärare och därmed även antalet kommunbidrag.

Vidare ökas antalet övningslärare, vilket ur kommunal synvinkel

ter sig oförmånligt på grund av att kommunerna enligt gällande regler

för statsbidrag till avlöning åt övningslärare måste själva bära 22 procent

av övningslärarnas lön. — Bestämmelserna om uppdelning av undervisningsavdelning

samt upprättandet av särskild undervisningsgrupp medför

också ökat behov av lärare och därmed ökade kostnader för kommunerna.

— I samband med den förberedande yrkesundervisningen beräknar distrikten,

att särskilda tillsyningsmän, s. k. handledare, erfordras på arbetsplatserna

för elevernas praktiska övningar.

Försöksdistrikten anser det rimligt och rättvist att statsbidrag till tjänstebostäder

också skall utgå för högstadiets lärare.

I fråga om byggnader för skollokaler framhåller försöksdistrikten nödvändigheten

av att för undervisningsplanens genomförande disponera flera

och större, för grupp- och specialarbeten lämpliga undervisningslokaler,

exempelvis teckningssal, grupprum, biblioteks- och läsrum, lokaler för undervisningen

i hemkunskap, musikrum, naturkunnighetssalar, samlingssalar,

större och flera materielrum, metallslöjdsalar, förläggningsbaracker

för skoglig yrkesutbildning samt vissa lokaler för jordbruksundervisning.

Distrikten kräver, att av försöksverksamheten orsakade merkostnader för

anskaffande av skollokaler helt skall bäras av statsverket. Distrikten konstaterar

vidare, att försöksverksamheten ökat behovet av utrustning av

skollokalerna, och hävdar, att nu gällande kungörelse måste justeras med

hänsyn till enhetsskolans krav, särskilt i fråga om behovet av inventarier

för den förberedande yrkesundervisningen. Vidare framhålles, att behov

föreligger av laborationsutrustning i ämnena fysik, kemi och biologi i en

helt annan utsträckning än tidigare i folkskola, där materielen utnyttjas

enbart för lärarens demonstrationsexperiment. — Såsom ett viktigt önskemål

betecknas, att statsbidrag till utrustning av skollokaler också skall

kunna utgå för anskaffning av inventarier, som skall användas i redan

befintliga lokaler.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

De 12 kronor för lärjunge och år, som för närvarande utgår i statsbidrag

till fria läroböcker och förbrukningsmateriel anser försöksdistrikten icke

vara på långt när tillräckliga. Distriktens beräkningar rörande de av försöksverksamheten

orsakade merkostnaderna har emellertid givit synnerligen

varierande resultat, nämligen från 14 till 105 kronor per lärjunge

och år. Det påpekas, att böckerna för försöksverksamheten fördyras genom

att upplagorna är små. Även förbrukningsmaterielen blir dyrare, särskilt

genom den experimentverksamhet man måste ha inom försöksdistrikten.

Samtliga försöksdistrikt menar, att det även beträffande anskaffning

och underhåll av undervisningsmateriel rör sig om betydande merkostnader.

Även härvidlag skiljer sig emellertid distriktens uppskattningar av

kostnadsbeloppen avsevärt, fastän icke i samma grad som i fråga om fria

läroböcker. Uppskattningarna varierar från 5 kronor till 18 kronor 25 öre

per elev och år.

Försöksdistrikten framhåller, att centraliseringen av skolgången på högstadiet

ökar kostnaderna för skolskjutsar väsentligt. Ett distrikt håller

före, att kostnadsökningen för skolskjutsar och inackordering är för landsbygdens

distrikt den största merutgiften för försöksverksamheten. Distrikten

åsamkas vidare särskilda resekostnader för elever i den förberedande

yrkesundervisningen, vilka måste färdas till sin arbetsplats och ofta gör

det enskilt och även till plats utanför kommunen.

En upprustning av skol- och klassbibliotek anses allmänt av distrikten

vara nödvändig. Många distrikt uttalar sig för att en mera engångsmässig

upprustning på förslagsvis tre år skall genomföras, varefter man skulle

återgå till det normala anslaget. Det nuvarande anslaget anses otillräckligt.

Kostnaderna för skolmåltider beräknas stiga genom införandet av den

förberedande yrkesundervisningen. Särskilda anordningar måste nämligen

träffas för elevernas skolfrukost, då de vistas för praktiskt arbete hos arbetsgivare

på så långt avstånd från skolbespisningslokalerna, att de inte

hinner besöka den vanliga utspisningen.

Försöksdistrikten framhåller vidare, att en ökning också skett av sådana

kostnader, till vilka statsbidrag hittills icke utgått. Distrikten synes vara

av den meningen, att statsverket bör träda in som kostnadsbärare även härvidlag.

De kostnader, som avses, är främst administrationskostnader såsom

ersättningar av olika slag till ledamöter av folkskolestyrelsen och dess

nämnder, kostnader för skrivhjälp och kvalificerad assistent till distriktsöverlärare,

avlöning av vaktmästare samt kostnader för föräldramöten.

Vidare pekas på kostnaderna för bränsle, lyse och renhållning. Det betonas

även, att kommunerna har att svara för betydande kostnader i samband

med lärarnas fortbildning.

4. Principiella synpunkter på frågan om kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun.

Försölcsdistriktens ståndpunkt beträffande kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun sammanfattas av de sakkunniga sålunda.

Försöksdistrikten synes icke vilja acceptera det av föredragande statsrådet

i propositionen 1951: 155 gjorda uttalandet, alt med merkostnader

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

borde förstås den ökning av kostnaderna, som genom försöksverksamheten

åsamkas skoldistrikten utöver kostnaderna för 7-årig, 8-årig eller 9-årig

folkskola. Den av distrikten företrädda meningen synes i stället vara att,

eftersom distrikten utan försöksverksamhet icke skulle ha infört längre

skolgång än 7-årig folkskola — vilket ett par kommuner till och med funnit

lämpligt att fastslå i särskilt protokollsuttalande i samband med fattandet

av beslutet om försöksverksamhetens påbörjande — bör såsom merkostnader

anses, förutom de särskilda försökskostnaderna upp till och med

7:e klass, samtliga distriktets kostnader för 8:e och 9:e klasserna.

I anslutning till av statsmakterna gjorda principuttalanden i frågan utgår

de sakkunniga från att med merkostnader för försöksverksamheten

närmast bör förstås de kostnader, som genom densamma åsamkas kommunerna

utöver vad de eljest fått bestrida, om de i stället för försöksskola

hade haft 7-årig, 8-årig respektive 9-årig folkskola. De sakkunniga anför

vidare bland annat följande.

I praktiken är det omöjligt att på ett betryggande sätt beräkna storleken

av merkostnaderna för försöksverksamheten. Även med användande

av den nyss angivna definitionen kan väsentliga resultatdifferenser uppkomma

allt efter den standard, som den 7-, 8- eller 9-åriga jämförelsefolkskolan

har respektive tänkes äga. Vidare må det erinras, att det torde vara

försöksverksamhetens kanske främsta syfte att pröva de nya pedagogiska

idéer, som bör tillgodoföras den kommande enhetsskolan. Med hänsyn härtill

är det både naturligt och värdefullt, att distrikten varierar undervisningsmetoderna

och att utlopp beredes för den pedagogiska initiativkraft,

som kan befrämja enhetsskolans syfte. Detta för emellertid också med sig

kostnader, vars natur bäst åskådliggöres, om de benämnes experimentkostnader,

och som kan variera högst avsevärt mellan olika pedagogiska metoder

och anordningar samt självfallet också mellan olika försöksdistrikt.

När man således i praktiken icke kan erhålla något betryggande mått

på merkostnadernas storlek, har de sakkunniga funnit föga vara att vinna

med utläggningar om i vilken utsträckning försöksdistrikten bör erhålla

ersättning för försökskostnaderna. Det är emellertid otvetydigt, att

distrikten åsamkas kostnader för en pedagogisk experimentverksamhet,

vars resultat kommer hela landets skolväsende tillgodo. Det är ett rimligt

krav, att försöksdistrikten skall erhålla ersättning för experimentkostnader,

som nedlägges på utformningen av den kommande skolan. Dessa kostnader

kan växla år från år, mellan olika distrikt och mellan olika skolstadier.

Den uppgift, som åvilar de sakkunniga, torde bestå i att trots de därmed

förenade svårigheterna söka finna en enkel och schematisk linje för påbyggnad

av de nu utgående statsbidragen, vilken ger till resultat ett verksamt

ekonomiskt stöd åt de av experimentverksamheten betungade skoldistrikten.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.

23

5. De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga anger ramen för sitt förslag på följande sätt.

Förslaget avser endast skoldistrikt, som jämlikt medgivande av Kungl.

Maj:t bedriver pedagogisk försöksverksamhet efter riktlinjer av 1946 års

skolkommission och under överinseende av skolöverstyrelsen.

I den mån annan försöksverksamhet äger rum eller kommer till stånd

och kan nyttiggöras i samband med försöksverksamheten på enhetsskolans

grund, synes det finnas skäl överväga att också för sådan försöksverksamhet

ge möjlighet till ökade statsbidrag. De mera kvalificerade försökskostnaderna

torde dock uppkomma på högstadiet inom enhetsskolans försöksverksamhet.

Dessa förhållanden föranleder de sakkunniga att begränsa de

i det följande föreslagna löpande bidragen till att avse endast högstadiet,

d. v. s. klasserna 7—9. De sakkunnigas förslag avser endast läraravdelningar,

som deltager i försöksverksamheten, vilket innebär att distrikten

icke skall åtnjuta statsbidrag för sådana avdelningar, som ej deltager i försöksverksamheten

— vare sig begränsningen beror på det successiva genomförandet

eller kommunalt beslut om undantagande från försöksverksamhet

av del av distriktet.

Statsbidragsbestämmelserna bör få begränsad giltighet. De experimentkostnader,

för vilka kommunerna bör erhålla ökade statsbidrag, bör minska

i den mån som erfarenheter av försöksverksamheten utvinnes och kan nyttiggöras

för nya årskullar i 7—9 klasserna. Bestämmelserna om löpande

bidrag bör därför erhålla en giltighet av högst 3 år och sålunda avse budgetåren

1952/53—1954/55. Övriga bidrag bör få karaktären av engångsbidrag.

Härigenom sker samtidigt ett understrykande av att de föreslagna

bidragen är av provisorisk karaktär och att de icke kan automatiskt påräknas

vare sig för försöksverksamhetens sista fas eller för den definitiva enhetsskolan.

En särskild prövning bör följaktligen sedermera äga rum, huruvida

och under vilken tid bidragen efter treårsperiodens slut fortfarande

bör utgå samt om och i vilken grad beloppen därvid bör ändras.

De föreslagna bidragen har i princip konstruerats såsom tilläggsbidrag

till de nu utgående statsbidragen. Det hade därför varit från vissa synpunkter

lämpligare, om det åt de sakkunniga tidigare givna uppdraget

att ompröva grunderna för vissa statsbidrag kunnat fullgöras, innan översynen

av statsbidragen till försöksverksamheten verkställts. Då så emellertid

icke kunnat bli fallet, är detta ytterligare en anledning att ge de

nu föreslagna bestämmelserna begränsad giltighetstid. De sakkunniga kommer

vid avgivande av förslag i fråga om statsbidragen till skolmåltider,

skollokaler och tjänstebostäder att samtidigt upptaga till prövning frågan,

huruvida de därvid framlagda förslagen nödvändiggör en minskning av de

föreslagna särskilda statsbidragen till försöksverksamheten.

De sakkunniga s f ö r s 1 a g till ökade statsbidrag innebär, att

försöksdistrikten skall erhålla

statsbidrag med 100 procent till löner åt ämneslärare,

statsbidrag till tjänstebostäder åt högstadiets lärare efter samma grunder

som för folkskollärare,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

tilläggsbidrag för anskaffande av skollokaler och deras förseende med

en första uppsättning inventarier med 8 procent av det statsbidragsbelopp,

som utgår efter nu gällande bestämmelser,

försökskostnadsbidrag med 400 respektive 600 kronor för varje läraravdelning

å högstadiet, därvid det senare beloppet i princip skall utgå endast

till försöksdistrikt å landsbygden, samt

startbidrag med 400 kronor för varje läraravdelning i den lägsta klass,

varmed försöksverksamhet tagit sin början, dock för högst 30 läraravdelningar;

i skoldistrikt, där försöksverksamheten börjar under olika år, skall

startbidraget under följande startår utgöra 300 kronor.

Av de föreslagna bidragen är kommunbidragets borttagande för ämneslärare

och försökskostnadsbidraget av löpande karaktär, medan de övriga

är engångsbidrag.

Samtliga bidrag utom det till löner åt ämneslärare förutsättes skola äga

också retroaktiv verkan.

Av de sakkunnigas motivering för förslaget

inhämtas i huvudsak följande.

Den åtgärd, som ligger närmast till hands om statsbidraget till lärarlöner

skall höjas, är att avskaffa det avdrag från statsbidraget för ämneslärare

med heltidstjänst, som nu göres med samma belopp som kommunbidraget

för folkskollärare. Ett borttagande av kommunbidraget synes ha skäl för

sig, då försöksverksamheten är ett riksintresse, för vilket statsverket borde

bära kostnaderna. I enlighet med de sakkunnigas principiella inställning

bör fördelningen av kostnaderna för försöksverksamheten verkställas så,

att statsverket i stort sett bestrider experimentkostnaderna, medan kommunerna

står för övriga kostnader. De sakkunniga anser i anslutning härtill,

att borttagandet av kommunbidraget för ämneslärarna bör utgöra en

av formerna för ersättning till kommunerna för experimentkostnadema

och föreslår därför, att statsbidraget till löner åt ämneslärarna icke skall

minskas med detta särskilda avdrag. Förutom ekonomisk lättnad för försöksdistrikten

får ett genomförande av förslaget till följd, att samma princip

tillämpas rörande kostnaderna för avlönande av ämneslärarna å försöksskolornas

högstadium som beträffande avlöning åt lärare vid statliga

realskolor, d. v. s. lönekostnaderna bestridas helt av statsverket. Detta

synes så mycket mera befogat som tillkomsten av försöksskolor måste minska

behovet av statliga realskolor. Utom dessa i och för sig önskvärda

resultat uppnår man en effekt, som kan sägas komplettera åtgärderna för

motverkande av bristen på kompetenta ämneslärare, nämligen ett undanröjande

av olikheten i statsbidragsreglerna mellan ämneslärare och timlärare.

Detta är av betydelse i så måtto, att det under denna förutsättning

ter sig naturligt för kommunerna att också själva vidtaga alla tänkbara

åtgärder för anskaffande av ämneslärare, vilket icke i samma grad för närvarande

kan anses vara fallet. Kommunerna kan nämligen nu sägas på

sätt och vis motarbeta sitt eget ekonomiska intresse, om de gör uppoffringar

för att t. ex. anskaffa bostad åt en ämneslärare, för vilken de sedan

erhåller avdrag från statsbidraget med det nämnda kommunbidraget, i

stället för att nöja sig med mindre kompetenta lärarkrafter i form av tim
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lärare, för vilka statsverket påtager sig hela lönekostnaden. En intressekonflikt

uppstår följaktligen mellan de pedagogiska och ekonomiska strävandena,

vilken det är angeläget att bringa ur världen.

Det av vissa försöksdistrikt framhållna behovet av särskilda handledare

på arbetsplatserna för den förberedande yrkesundervisningen i nionde klassen

torde ej tarva något förslag till särskild åtgärd. De sakkunniga förutsätter,

i enlighet med vad i det följande anföres rörande formerna för statsbidrag

åt yrkesundervisningen i nionde klassen, att instruktörer och handledare

skall kunna inpassas — eventuellt efter särskild kompetensprövning

av skolöverstyrelsen ■— i någon av lärarkategorierna timlärare eller ämneslärare

i praktiska läroämnen.

När skyldighet enligt folkskolestadgan föreligger för distrikt att tillhandahålla

tjänstebostad åt folkskolans lärare, kan det med skäl frågas,

varför sådan skyldighet icke skall anses vara för handen gentemot lärarna

på försöksskolans högstadium. Den för skyldigheten grundläggande förutsättningen

är, att hyresmarknad för här åsyftade bostäder icke finnes i

skolans närmare omgivning. Svårigheterna att på sådana orter anskaffa

bostad torde vara desamma för högstadiets som för låg- och mellanstadiets

lärare. Det är nödvändigt, att i tjänstebostadsfrågans ordnande se eu viktig

åtgärd för avhjälpande av lärarbristen för landsbygdsdistriktens vidkommande.

Statsbidrag för detta ändamål kan även sägas tillgodose rättvisesynpunkten

genom att i möjligaste mån avlyfta kostnader av nu ifrågavarande

slag från landsbygdsdistrikt, som i övrigt blir relativt hårt belastade

med kostnader för försöksverksamheten. Denna synpunkt synes också

tala för att de lärare, som påtagit sig den krävande tjänstgöringen å försöksskolornas

högstadium, bör ha samma möjlighet att erhålla tjänstebostad

som folkskolans lärare. Statsbidraget bör bestämmas efter samma

regler, som nu gäller för folkskollärare, och boställsordningen för folkskolans

lärare bli tillämplig för högstadiets lärare som om de vore folkskollärare.

Tjänstebostäderna för högstadiets lärare bör alltså ha samma standard

som bostäderna för folkskolans lärare. Statsbidrag till tjänstebostäder för

högstadiets lärare bör principiellt få utgå retroaktivt, om i nagot fall försöksdistrikt

anskaffat bostad för sådan lärare efter den tidpunkt, då beslut

fattats om att distriktet ifråga skulle påbörja, försöksverksamhet.

Statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet och till den första uppsättningen

inventarier kan såsom förut nämnts, utgå med lägst 35 procent

och i regel högst 80 procent av bidragsunderlaget. Procenttalet bestämmes

i förhållande till antalet skattekronor per invånare, graderat i vissa fixerade

intervaller. Den variation av procenttalet inom varje intervall — med

den inbördes differensen genomgående bestämd till 10 procent -— som

statsbidragsbestiimmelsema medger, gör det möjligt att, särskilt beakta

fall, där kostnaderna ter sig höga i förhållande till distriktets ekonomiska

bärkraft. Denna möjlighet synes också ha begagnats för att i någon mån

täcka de merkostnader för anskaffande av skollokaler m. in., som föranledes

av försöksverksamheten.

Försöksdistrikten har enligt de sakkunnigas uppfattning visst fog för

sin åsikt, att högstadiets mera differentierade och individuellt betonade

undervisning vid ett riktigt bedrivande av försöksverksamheten kräver

mera speciallokaler än om undervisningen i stället bedrivits i folkskola.

De sakkunniga vill vitsorda, att distrikten åsamkas merkostnader för

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

såväl lokaler som utrustning av desamma. En annan omständighet, som

föranleder kostnadsökning, synes vara att distrikten genom försöksverksamheten

tvingats bygga skollokaler tidigare än de skulle behövt göra om

7-årig folkskola bibehållits. Att distrikten bör beredas skälig ersättning för

sådana kostnadsökningar som de nu nämnda, anser de sakkunniga berättigat.

Det är emellertid svårt att finna en jämförelsegrund för uppskattningen

av merkostnaderna enligt den tidigare angivna principen. Det möter

även svårigheter att i dessa fall uppskatta vad de sakkunniga i det föregående

angivit såsom experimentkostnader. Det är doek möjligt att någorlunda

inringa det område, där dessa gör sig gällande. Det synes mestadels

vara. undervisningen på högstadiet, som kräver mera väsentligt hänsynstagande

i fråga om utformningen av skollokaler och desammas förseende

med ändamålsenlig utrustning. De sakkunniga har stannat vid att dessa

kostnader skäligen borde kompenseras genom en ökning av eljest utgående

statsbidrag med cirka 10 procent. Det förhöjda bidraget för dessa ändamål

skulle egentligen endast avse högstadiets lokaler. Av praktiska skäl och

med hänsyn till att ett så inriktat bidrag skulle kunna träffa ojämnt, synes

emellertid det förhöjda bidraget böra avse också lokalerna för låg- och

mellanstadierna, vare sig dessa är förlagda till centralskolor eller bygdeskolor

(stadsdelsskolor). Denna utvidgning av tillämplighetsområdet föranleder

dock, att tillägget rimligen bör nedsättas från 10 till 8 procent. Skoldistriktens

merkostnader för anskaffande av skollokaler och desammas utrustning

bör alltså enligt de sakkunnigas mening ersättas genom ett engångsmässigt

tillägg av 8 procent på det statsbidragsbelopp, som distriktet

enligt nuvarande bestämmelser är berättigat till. Det nu föreslagna tilläggsbidraget

bör icke utesluta, att den nyss berörda möjligheten att jämka

bidraget allt fortfarande utnyttjas, då skäl härför kan anses föreligga. För

att ingen orättvisa skall begås till nackdel för sådana distrikt, som tidigt

planerat och blivit i tillfälle att utföra nybyggnad av skollokaler för försöksverksamheten,

bör tilläggsbidraget utgå retroaktivt för byggnad, som

anskaffats efter den tidpunkt, då beslut fattats om att distriktet ifråga

skulle påbörja försöksverksamhet.

I anslutning till frågan om statsbidrag till anskaffande av skollokaler

och deras utrustning, vilket bidrag torde vara det för försöksverksamheten

mest betydelsefulla skattegraderade bidraget, vill de sakkunniga beröra

frågan om de av dem föreslagna tilläggsbidragens avvägning i förhållande

till skatteunderlaget. Frågan har upptagits av tre kommuner, Hietaniemi,

Nederkalix och Råneå, vilka i en framställning till Kungl. Maj:t den 22

april 1952 hemställt om provisoriska tilläggsbidrag för försöksverksamheten

till särskilt hårt skattetyngda kommuner. Då det är de för riksintresset

nedlagda experimentkostnaderna, som bör ersättas kommunerna, och då

nu utgående bidrag redan i sin tur utgår med belopp, som avvägts med

hänsyn till kommunens ekonomiska bärkraft, anser de sakkunniga, att tillläggsbidragen

i princip icke bör vara ytterligare skattegraderade.

Försöksdistrikten har hävdat, att en ändring av gällande kungörelse är

behövlig för att särskilt den förberedande yrkesundervisningen och den

mera specialiserade naturkunnighetsundervisningen skall kunna tillgodoses

i erforderlig utsträckning med inventarier och annan utrustning. Vad

gäller den förberedande yrkesundervisningens behov av inventarier, torde

försöksdistrikten avse utrustning för erforderliga skolverkstäder. De sakkunniga

förutsätter emellertid, att kungörelsen får tolkas så, att uttrycket

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

»slöjdsalar» (3 § 2 mom. första stycket) innefattar skolverkstäder av olika

slag för den förberedande yrkesundervisningen. Statsbidrag utgår ej till

inventarier för naturkunnighetsrum, ej heller till inventarieanskaffning,

t. ex. vid förhyrande av lokaler för skoländamål. De sakkunniga vill emellertid

icke nu förorda någon ändring av gällande kungörelse utan avser att

upptaga sistnämnda spörsmål, vilka torde vara av betydelse ej endast för

försöksdistrikten utan för samtliga skoldistrikt, till närmare prövning i

samband med översynen av grunderna för statsbidrag till anskaffande av

skollokaler och deras utrustning med inventarier.

I sin motivering för de föreslagna försökskostnadsbidragen och startbidragen

kommenterar de sakkunniga inledningsvis nu gällande bestämmelser

om de statsbidrag, som ej berörts i den hittills återgivna motiveringen.

Av vad de sakkunniga därvid anfört må följande återges.

Det är av synnerlig vikt, att försöksdistrikten kan förfoga över tillräckliga

medel för inköp av fria läroböcker och förbrukningsmateriel samt till anskaffande

och underhåll av undervisningsmateriel. Vid den pedagogiska

experimentverksamheten bör under växlande betingelser olika läroböckers

och materiels lämplighet för undervisningen prövas. Det är då naturligt,

att kostnaderna för läroböcker och materiel blir betydande. De sakkunniga

har funnit, att på nu ifrågavarande område förekommer experimentkostnader

i sådan utsträckning, att en förstärkning av utgående statsbidrag är

motiverad.

Bestämmelserna i skolskjutskungörelsen synes enligt de sakkunnigas

mening vara så formulerade, att statsbidrag kan utgå till enhetsskolans

samtliga undervisningsformer. Detta innebär således, att även de enskilda

resor, som lärjungarna i nionde klassen vid den praktiska yrkesundervisningen

dagligen kan få företaga till och från sin arbetsplats, måste anses

som i kungörelsens mening vederbörligen anordnad skolskjuts och kostnaderna

för desamma följaktligen betraktas som statsbidragsberättigade i

samma mån som övriga skolskjutskostnader. Då avståndet till arbetsplatsen

från hemmet är så långt, att skolskjutsresor icke kan ifrågakomma, bör

inackordering också kunna tillgripas vid denna praktiska yrkesundervisning,

vilken meddelas såsom en integrerande del av den ordinarie undervisningen

på högstadiet, även om den i och för sig icke är förlagd till närmast

belägna skola enligt föreskrifterna i inackorderingskungörelsen. Den

för den praktiska delen av undervisningen i klass 9 y relevanta frågan

är, huru det i kungörelsen använda begreppet »närmaste skola» skall uttydas.

Tvekan kan nämligen råda, huruvida arbetsplats, till vilken elev

hänvisats för den praktiska undervisningen i nämnda klass, skall anses

liktydig med skola i inackorderingskungörelsens mening. Enär den praktiska

undervisningen i klass 9 y bedrives i överensstämmelse med fastställd

timplan, bör enligt de sakkunnigas mening arbetsplats, vid vilken dylik

undervisning meddelas, anses såsom skola i inackorderingskungörelsens

mening.

Från försöksdistriktens sida har det hävdats, att kostnaderna för skolskjutsar

och inackordering är så betydande, att statsbidragen för dessa

ändamål borde höjas. Då statsbidragen för både skolskjutsar och inackordering

äro satta så högt som till 80 procent av kostnaderna, är det enligt

de sakkunnigas mening mindre lämpligt att företaga någon ytterligare höj
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

ning, eftersom kommunernas intresse av ett ekonomiskt planerande och

ordnande av skolskjutsar och inackordering kan befaras minska i samma

mån, som de på kommunerna belöpande kostnaderna sjunka. De sakkunniga

ha emellertid klart för sig, att nu ifrågavarande kostnader till följd

av försöksverksamheten ökat för landsbygdsdistriktens vidkommande, och

ha beaktat detta vid avvägningen av de generella löpande bidragen.

De sakkunniga understryker, att försöksdistriktens behov är stora beträffande

såväl skol- som klassbibliotek. Det torde särskilt för klassbibliotekens

del återstå att göra väsentliga anskaffningar, för att biblioteken

skall bringas i nivå med de krav försöksverksamheten ställer. De sakkunniga

anser sig för sin del dock icke nu böra framlägga något förslag i detta

hänseende.

Då det gäller skolmåltider, torde några mera väsentliga merkostnader

icke förekomma utöver dem, som skulle uppkomma vid motsvarande antal

klasser i folkskola. Härvid förutsattes dock, att gällande kungörelse så tolkas,

att statsbidrag utgår också till sådana måltider anordnade genom skolans

försorg, som elev i den förberedande yrkesutbildningen vid den praktiska

undervisningen kan behöva intaga, då han på grund av arbetsplatsens

läge icke kan erhålla skolfrukost i någon skolans egen bespisningslokal.

Som motivering för försölcskostnadsbidrag och startbidrag anför de sakkunniga

i huvudsak följande.

Behov av förstärkning föreligger i första hand beträffande bidragen till

fria läroböcker och förbrukningsmateriel samt till anskaffande och underhåll

av undervisningsmateriel. På dessa bidragsområden är otvivelaktigt

experimentkostnadema jämförelsevis stora. För landsbygdsdistriktens vidkommande

är det vidare erforderligt att åstadkomma en avlastning av de

genom försöksverksamheten ökade kostnaderna för skolskjutsar och inackordering.

För kostnader av »diverse-karaktär», som också ökat genom

försöksverksamheten, såsom utgifter för lärarnas fortbildning och andra

av distrikten företagna förbättringar av den pedagogiska standarden, bör

också en viss ersättning beräknas. Vissa slag av inventarier är enligt gällande

bestämmelser ej statsbidragsberättigade. Frågan om ändring av bestämmelserna

härutinnan samt spörsmålet, huruvida statsbidrag till inventarier

skall kunna erhållas utan att samtidigt statsbidrag till anskaffande

av skollokaler utgår, har av de sakkunniga avsetts skola upptagas till behandling

vid det fortsatta utredningsarbetet. I avvaktan härpå bör emellertid

försöksdistrikten erhålla provisoriskt statsbidrag även för nu ifrågavarande

inventariekostnader.

För samtliga nu nämnda kostnader har de sakkunniga funnit sig böra

föreslå ett särskilt tilläggsbidrag, försökskostnadsbidrag, vilket årligen bör

utgå med 400 respektive 600 kronor för varje läraravdelning å högstadiet

vid läsårets början. Med hänsyn till de större kostnader, som landsbygdsdistrikten

har bland annat för skolskjutsar och inackordering samt för den

förberedande yrkesutbildningen, anser de sakkunniga, att det större bidraget,

600 kronor, skall utgå endast till landsbygdsdistrikt. I vissa fall

torde dock stad eller köping med särskilt omfattande landsbygd böra

tilldelas det högre bidraget. Bidraget bör utgå retroaktivt till respektive

distrikt från och med det år då försöksverksamheten påbörjats i högstadiets

lägsta klass (sjunde klassen). Detta innebär att om innevarande läsår

betraktas som det första av de år, under vilka de föreslagna bestämmel
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition nr 126.

sema skall gälla, endast de distrikt, som påbörjade försöksverksamhet läsåret

1949/50, erhålla retroaktivt bidrag för de läraravdelningar, som distriktet

föregående läsår hade av 7:e klassen.

Det är synnerligen betydelsefullt att försöksverksamheten redan från

början kan bedrivas på önskvärt sätt och ej hämmas av alltför stor brist

på lämplig undervisningsmateriel eller annan utrustning. De sakkunniga

föreslår därför, att även ett engångsbidrag, startbidrag, utgår. Detta bör

vara lika för alla distrikt och utgå med 400 kronor för läraravdelning i den

lägsta klass, med vilken försöksverksamheten inom distriktet startar. Bidraget

utgår således ej till läraravdelning i annan klass än den lägsta och ej

heller för läraravdelning i lägsta klassen annat än det år, då försöksverksamheten

påbörjas. Bidraget är avsett att underlätta en upprustning av

försöksskolans pedagogiska hjälpmedel. Med hänsyn till att de största

distrikten med sina större resurser ej har samma behov av hjälp till en

första upprustning som de mindre distrikten, bör startbidraget maximeras

såtillvida, att det inte bör utgå för flera läraravdelningar än högst 30 per

distrikt. Därest ett skoldistrikt påbörjar pedagogisk försöksverksamhet endast

inom en del av distriktet, bör det efter första läsåret, då helt bidrag

utgår, vid de utvidgningar av försöksverksamheten, som efter hand kan

göras efter samma normer, erhålla ett till 300 kronor reducerat startbidrag.

Startbidraget bör utbetalas retroaktivt till de distrikt, som för närvarande

bedriver försöksverksamhet. Beräkningsgrunden bör vara antalet läraravdelningar

vid respektive hösttermins början.

6. Kostnadsberäkningar.

Beräkning av kostnaderna för borttagande av kommunbidragen till avlöning

åt iimneslärarna på försöksverksamhetens högstadium har på framställning

av de sakkunniga verkställts inom skolöverstyrelsens försöksavdelning.

Antalet läraravdelningar på högstadiet i de nuvarande försöksdistrikten

— vilka samtliga kommer att ha ett fullt utbyggt högstadium

läsåret 1956/57 — har beräknats till 174 läsåret 1953/54, 272 läsåret

1954/55, 353 läsåret 1955/56 och 431 läsåret 1956/57. Det har vidare antagits,

att ungefär 20 procent av undervisningen på högstadiet bestrides av

timlärare. Därjämte har beaktats, att ett borttagande av kommunbidragen

gör de fyllnadsbelopp överflödiga, som nu utgår till två distrikt (Timrå och

Svedala), där statlig realskola successivt ersättes med enhetsskolans högstadium.

Med dessa utgångspunkter har kommunbidragens borttagande

beräknats medföra följande ungefärliga nettokostnader, nämligen för läsåret

1952/53 90 000 kronor, för läsåret 1953/54 160 000 kronor, för läsåret

1954/55 250 000 kronor, för läsåret 1955/56 350 000 kronor samt för läsåret

1956/57 400 000 kronor.

Kostnaderna för statsbidrag till tjänstebostäder åt högstadiets ämneslärare

kan enligt de sakkunniga förväntas bli så blygsamma, att de utan

svårighet kan rymmas inom ramen för tillgängliga eller i vanlig ordning

beräknade och beviljade anslagsmedel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Skolöverstyrelsen har för de sakkunnigas räkning undersökt storleken

av beviljade och tillstyrkta statsbidrag till försöksdistriktens skolbyggnader

och inventarier från och med försöksverksamhetens början inom

respektive distrikt. Till och med den 29 december 1952 hade summan av

beviljade statsbidragsbelopp uppgått för byggnader till 5 563 400 kronor

och för inventarier till 103 600 kronor. Med tillägg av vid samma tidpunkt

tillstyrkta, ännu ej beviljade statsbidrag uppgår statsbidragsbeloppen till

7 230 700 respektive 148 600 kronor. Storleken av det retroaktiva tilläggsbidraget

skulle således från försöksverksamhetens början och ungefärligen

till och med innevarande läsår uppgå för byggnader till cirka 578 000 kronor

och för inventarier till cirka 12 000 kronor eller tillhopa till cirka

590 000 kronor.

Kostnaderna för retroaktiva försökskostnadsbidrag beräknar de sakkunniga

till 15 000 kronor. I övrigt uppskattas kostnaderna för försökskostnadsbidrag

till följande avrundade belopp, nämligen innevarande läsår till

46 000 kronor, läsåret 1953/54 till 95 000 kronor, läsåret 1954/55 till

145 000 kronor, läsåret 1955/56 till 180 000 kronor samt läsåret 1956/57

till 220 000 kronor.

Kostnaderna för retroaktiv utbetalning av startbidrag till de nuvarande

försöksdistrikten uppskattar de sakkunniga till omkring 112 000 kronor.

De med ett genomförande av de sakkunnigas förslag förenade kostnaderna

beräknas av de sakkunniga under budgetåret 1953/5 4 uppgå

till och skola bestridas med anlitande av följande anslag, nämligen:

för ökade lärarlöner under läsåret 1952/53, vilka utbetalas under budgetåret

1953/54, 90 000 kronor att utgå från förslagsanslaget till Folkskolor

m. m.; Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor;

för tjänstebostäder ett icke beräknat belopp att utgå från förslagsanslaget

till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder;

för tillägg sbidrag för anskaffande av skollokaler och deras förseende med

en första uppsättning inventarier, inberäknat retroaktiva bidrag, 590 000

kronor att utgå från förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa

byggnadsarbeten; samt

för försökskostnadsbidrag, inberäknat retroaktiva bidrag, 156 000 kronor

och startbidrag, likaledes inberäknat retroaktiva bidrag, 112 000 kronor

eller tillsammans 268 000 kronor att utgå från ett nytt riksstatsanslag,

vilket bör uppföras såsom förslagsanslag under rubriken Försökskostnadsbidrag

och med ett avrundat belopp av 275 000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts -proposition nr 126.

7. Remissyttranden.

Inledningsvis framhåller skolöverstyrelsen, att det klart kan konstateras,

att de i försöksverksamheten nu engagerade skoldistrikten arbetar under

ogynnsammare ekonomiska betingelser an andra skoldistrikt. Starkast

framträder måhända detta förhållande i landsbygdsdistrikt, som på grund

av splittrad bebyggelse och förhållandevis svag ekonomi ofta har svårt

att bära de med försöksundervisningen förenade kostnaderna. Den entusiasm,

varmed verksamheten startats i många kommuner, har i någon mån

tenderat att dämpas på grund av stigande och delvis oförutsedda kostnader.

Överstyrelsen påpekar, att distriktens olika struktur visserligen

gör, att olika typer av kostnader kan förete avsevärda variationer inom

olika delar av landet, men att sammantagna kostnaderna för skolväsendet

i försökskommunerna utan tvekan blivit en av de mera framträdande utgiftsposterna

i den kommunala budgeten, en post som numera i många

kommuner i avsevärd mån blir bestämmande vid den årliga kommunala

utdebiteringen.

Med anledning av de sakkunnigas principiella synpunkter

på frågan om kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun anför statslcontoret, att det torde vara ännu svårare

att fastställa den ekonomiska innebörden i begreppet »experimentkostnader»

än att uppskatta storleken av »merkostnaderna». Med hänsyn till

att departementschefen i sitt interpellationssvar vid 1952 års riksdag icke

synes ha avsett, att översynen av statsbidragsbestämmelserna skulle rubba

den tidigare antagna grundregeln — att »merkostnaderna» skall betalas

av statsverket — finner ämbetsverket statsunderstödet även fortsättningsvis

böra bestämmas med utgångspunkt i merkostnaderna.

Enligt stadsförbundets mening lämnar de av de sakkunniga tillämpade

principiella grunderna icke någon säker ledning vid beräkningen av försöksdistriktens

merkostnader; särskilt gäller detta med avseende å tilläggsbidraget

för anskaffande av skollokaler samt försökskostnads- och startbidragen.

Enligt landskommunernas förbund synes sakkunnigförslaget i stort sett

motsvara kommunernas förväntningar.

Folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde uttalar,

att genom ett alltför generöst ekonomiskt bidrag till försöksverksamheten

eu standardförbättring lätt kommer att uppfattas såsom enbart åstadkommen

genom gynnsammare ekonomiska villkor och icke genom bättre organisation

och arbetssätt; för skoldistrikt med relativt god ekonomi får väl försöksverksamheten

betraktas som jämförlig med den standardförbättring,

som dessa skoldistrikt under alla förhållanden kostar på sitt skolväsen.

Skolöverstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning om tillämpningsområdet

för de föreslagna bestämmelserna men anser, att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att i varje särskilt fall

besluta om tillämpning av bestämmelserna jämväl å annan försöksverksamhet

än sådan som bedrives enligt riktlinjer av 1946 års skolkommission.

Företrädarna för Stockholms slcoldistrikt framhåller, att även den

s. k. 1947 års försöksverksamhet i Stockholm bör komma i åtnjutande av

ökat statsbidrag enligt sakkunnigförslaget.

Vad de sakkunniga förordat beträffande giltighetstiden för de

föreslagna bestämmelserna har föranlett erinran endast från företrädarna

för Stockholms skoldistrikt. För att kommunerna vid sitt planerande av

skolväsendet och utvidgningen av den nioåriga enhetssskolan skall kunna

för en längre följd av år räkna med vissa fixerade bidrag från staten föreslår

de, att bestämmelserna om de löpande bidragen tillämpas åtminstone

till och med läsåret 1959/60.

Beträffande de sakkunnigas förslag till statsbidrag med 100 procent till

löner åt ämneslärare framhåller statskontoret, att nu gällande

bestämmelser torde stå i full överensstämmelse med den tidigare antagna

principen för statsbidragets storlek. Då det emellertid torde vara mindre

lämpligt med regler som innebär, att anställande av timlärare i stället för

ämneslärare ställer sig ekonomiskt fördelaktigare för kommunerna, anser

statskontoret sig böra förorda, att statsbidraget bestämmes till viss procent

av avlöningskostnaderna för ämnes- och timlärare. Ämbetsverket vill icke

motsätta sig, att bidraget får utgå med 90 procent.

Skolöverstyrelsen framhåller, att de fixerade kommunbidragen i fråga

om folk- och småskollärarlönerna genom penningvärdeutvecklingen numera

icke spelar samma roll för kommunerna som tidigare; staten har ensam

fått bära de merkostnader, som de senaste årens löneutveckling medfört.

Det kan dock antagas, fortsätter överstyrelsen, att för försöksdistriktens

vidkommande denna kostnadspost, totalt sett, kan bli ganska betydande,

allteftersom högstadiet utbygges. Systemet på högstadiet med uppdelning

av läraravdelningar och den överhuvudtaget mera individuellt lagda undervisningen

pekar hän mot stigande kostnader för lärarlöner och kommunbidrag.

Bland andra motiv för kommunbidragens avskaffande framhåller

överstyrelsen särskilt den nuvarande olikformigheten i statsbidragsvillkoren

för ämneslärartjänster och timläraranställningar.

Skolöverstyrelsen framhåller vidare i detta sammanhang, att instruktörer

och handledare på arbetsplatserna för den

förberedande yrkesundervisningen torde kunna inpassas

i kategorierna timlärare eller ämneslärare endast i den mån, som eleverna

kan sammanföras till större, statsbidragsberättigade grupper, vilket

blott i mindre utsträckning torde bli möjligt. Utöver handledare och instruktörer

torde för yrkesundervisningen i klass 9 y komma att krävas vissa

lärare i yrkesämnen, vilka lärare icke kan inordnas i någon av de lärar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.

kategorier, för vika statsbidrag nu utgår till försöksdistrikten. Dessa lärares

anställningsförhållanden och statsbidragen till lönekostnaderna måste

enligt överstyrelsens mening särskilt utredas. Tills vidare, innan närmare

erfarenhet vunnits beträffande ifrågavarande undervisning, bör lärarna

kunna i viss utsträckning anställas som timlärare. Men tjänstgöringsförhållandena

bör också efter överstyrelsens medgivande kunna ordnas på

annat lämpligt sätt, exempelvis genom att bereda läraren extra anställning

eller låta tjänstgöringen ingå som fyllnadstjänstgöring för lärare vid

yrkesskola. För budgetåret 1953/54 bör enligt överstyrelsens mening riksdagens

medgivande inhämtas till en dylik provisorisk reglering av ifrågavarande

lärares anställningsförhållanden och till statsbidrag för lönekostnaderna.

Företrädarna för Stockholms skoldistrikt understryker nödvändigheten

av att vissa frågor beträffande förevarande yrkesundervisning klarlägges,

såsom handledarnas kompetens och dem tillkommande ersättning, arten

av och formen för elevs »arbetsanställning» samt behovet av särskilda

arbetskläder för elever i vissa yrken.

1952 års yrkesutbildning ssakkunnig a hemställer i förevarande hänseende

om komplettering av sakkunnigförslaget med en bestämmelse, att statsbidrag

skall utgå med 100 procent till löner åt lärare i varje yrkesavdelning

(klassavdelning) vid yrkesskola, som till mer än hälften av det för

avdelningen normala elevantalet rekryteras med elever från enhetsskolans

klass 9 y. Till stöd härför anför yrkesutbildingssakkunniga huvudsakligen

följande.

Om elever från enhetsskolans nionde klass överföres till kommunal yrkesskola

och där får hela sin undervisning, skulle, såvitt framgår av det föreliggande

förslaget, statsbidrag till löner åt de lärare, som meddelar denna

undervisning, utgå efter samma grunder som i övrigt tillämpas vid yrkesskolorna,

d. v. s. med för närvarande högst 5 kronor 75 öre per timme.

Om statsbidraget till undervisning på 9 y:s stadium vid yrkesskolorna sålunda

bleve väsentligt lägre än till motsvarande undervisning inom enhetsskolan,

skulle kommunerna säkerligen komma att dra sig för att inrätta

särskilda avdelningar vid yrkesskolorna för elever från 9 y. Det skulle vara

mycket olyckligt om man ens för en kortare övergångstid införde bestämmelser,

som skulle leda till att den förberedande yrkesutbildningen i anslutning

till enhetsskolans nionde klass endast i undantagsfall kunde komma

att bedrivas vid yrkesskola. Detta skulle bland annat kunna bli till förfång

för den fortsatta utbildningen vid yrkesskolorna, då denna som regel skulle

komma att bygga på den i de flesta fall mindre systematiska utbildning,

som kan komma att ges i samarbete mellan enhetsskola och företagare. Det

torde därför vara nödvändigt, att statsbidrag efter de grunder, som föreslagits

av skolbidragssakkunniga, utgår i varje fall till löner åt liirare i

sådana yrkesavdelningar (klassavdelningar) inom yrkesskolorna, som rekryteras

helt med elever från enhetsskolans klass 9 y. I många fall kommer

emellertid yrkesskolornas heltidsavdelningar att endast till en viss del

rekryteras med elever från klass 9 y. I sådana fall vore det rimligt, att

3 — Bihanrj till riksdagens protokoll 1053. 1 samt. Nr 13(1.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

statsbidraget i princip utgick efter de grunder, som tilllämpas vid yrkesskolorna,

men att det ökades i förhållande till det antal 9 y-elever som

yrkesavdelningen (klassavdelningen) innehåller. Vid ett provisorium, som

det här är fråga om, bör man dock inte utarbeta alltför detaljerade bestämmelser.

Med den av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna, i tillämpningen

enkla bestämmelsen kommer man ända fram till förhållandevis rättvisa

statsbidrag, därigenom att, så snart antalet 9 y-elever understiger hälften

av yrkesavdelningens normala elevantal, något ökat statsbidrag för undervisningen

av dessa elever inte utgår.

Folkskolinspektören i Västernorrlands län södra inspektionsområde samt

landskommunernas förbund föreslår, att jämväl statsbidraget till avlöning

åt övningslärare på försöksskolans högstadium höjes till 100 procent.

De sakkunnigas förslag beträffande statsbidrag till tjänstebostäder

för högstadiets lärare har ej föranlett någon erinran vid remissbehandlingen.

Då redan gällande bestämmelser om statsbidrag till skolbyggnader

och den första uppsättningen inventarier möjliggör en förmånligare

avvägning av statsbidraget för försöksdistriktens del, avstyrker

statskontoret det av de sakkunniga härutinnan föreslagna tilläggsbidraget.

Skolöverstyrelsen anför bland annat, att det här är fråga om kostnader,

som förr eller senare kommer att avila samtliga skoldistrikt, varför försöksdistrikten

genom tilläggsbidraget ställes i en något gynnad ställning i

förhållande till övriga distrikt. Å andra sidan, framhåller överstyrelsen,

tvingas försöksdistrikten att anskaffa lokaler och utrustning till klasserna

8 och 9 tidigare än övriga distrikt, vilket givetvis måste medföra merkostnader.

Jämväl vissa folkskoliiispektärer ifrågasätter av liknande skäl lämpligheten

av det föreslagna tilläggsbidraget. Folkskolinspektören i Norrbottens

läns östra inspektionsområde anser däremot tilläggsbidraget vara otillräckligt

med hänsyn till förhållandena i inspektionsområdets försöksdistrikt

(Hietaniemi och Nederkalix). Riksräkenskapsverket anser sig ej

kunna på grundval av den föreliggande utredningen bedöma, huruvida det

föreslagna tilläggsbidraget motsvarar distriktens merkostnader i förevarande

hänseende.

Stadsförbundet och företrädarna för Stockholms skoldistrikt anser, att

tilläggsbidraget bör beräknas på hela det fastställda bidragsunderlaget i

stället för — såsom de sakkunniga föreslagit — på det enligt vanliga bestämmelser

utgående bidragsbeloppet.

Beträffande lokaler och inventarier för yrkesundervisningen

i klass 9 y förutsätter skolöverstyrelsen i anslutning till vad

de sakkunniga föreslagit härutinnan, att lärosalarna för klass 9 y skall

kunna innefattas i uttrycket »klassrum» i statsbidragskungörelsen. Enär

rätt till statsbidrag ej föreligger, då undervisningslokaler anskaffas genom

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

att befintliga skollokaler tages i anspråk utan mera omfattande ändringsoch

reparationsarbeten eller genom att lämpliga lokaler förhyres, men ett

sådant förfarande innebär en besparing för det allmänna, som ej rimligtvis

kan göra skoldistriktet mindre berättigat att erhålla statsbidrag till

nödvändiga inventarier, bör vidare enligt överstyrelsens mening — i avvaktan

på vad de sakkunniga senare kan komma att föreslå i denna fråga —

Kungl. Maj:t inhämta riksdagens bemyndigande att i särskild ordning

medge statsbidrag till inventarier för undervisningslokaler för klass 9 y i

sådana fall, då statsbidrag enligt nu gällande bestämmelser ej kan utgå.

Riksräkenskapsverket anser det lämpligt att i de särskilda statsbidragsbestämmelserna

för försöksdistrikten uttryckligen anges, att statsbidrag

kan utgå även till inventarier för den förberedande yrkesundervisningen.

Vad de sakkunniga inledningsvis anfört i sin motivering för försökskostnads-

och startbidragen har föranlett vissa erinringar vid remissbehandlingen.

Beträffande det nuvarande statsbidraget till fria läroböcker

och förbrukningsmateriel anmärker sålunda skolöverstyrelsen

och företrädarna för Stockholms skoldistrikt, att statsbidragsförfattningen

(1946: 292) måste ändras så, att statsbidrag skall kunna utgå för elev i

klass 9 även i sådana fall, där försöksverksamheten ej omfattar hela skoldistriktet

och nionde klassen sålunda icke är obligatorisk. I fråga om

skolbiblioteken föreslår skolöverstyrelsen för försöksdistriktens del

genomförande av den av folkbibliotekssakkunniga (SOU 1949: 28) föreslagna

skolbiblioteksreformen, innebärande årligt statsbidrag med 7 kronor

per elev och slopande av kravet på ortsbidrag samt i denna del medförande

en kostnadsökning av 130 000 kronor. I motsats till vad nu är fallet bör

de gynnsammare villkoren gälla även för distrikt, där försöksverksamheten

ej omfattar distriktets samtliga skolor. Stadsförbundet anser kompensation

för ökade biblioteksutgifter böra ges genom höjning av försökskostnadsbidraget

eller eventuellt startbidraget. Kompensation bör även utgå för

ökade administrationskostnader, exempelvis för skrivhjälp

eller assistent åt försöksledaren, framhåller skolöverstyrelsen, stadsförbundet

och företrädarna för Stockholms skoldistrikt.

I fråga om försökskostnads bi dragets avvägning

framhåller statskontoret, att bidraget ej bör utgå med visst belopp per

läraravdelning, enär med hänsyn till differentieringen av undervisningen

det i vissa fall är svart att bestämma antalet självständiga klassavdclningar.

Då vidare de ifrågavarande utgifterna snarare bestämmes av elevantalet

än av antalet läraravdelningar, anser statskontoret, att bidraget

bör utgå med visst belopp per elev och år. Ämbetsverket framhåller, att de

tydligen starkt växlande merkostnaderna samt önskvärdheten av att ej

stimulera till alltför kostsamma pedagogiska försök talar för en viss försiktighet.

vid fastställandet av bidragets storlek, och föreslår, att bidraget bo
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts -proposition nr 126.

stämmes till 12 respektive 16 kronor med tillämpning från och med innevarande

läsår.

Skolöverstyrelsen föreslår höjning av försökskostnadsbidraget till 600

respektive 900 kronor per läraravdelning och år. Höjning av bidraget förordas

även av stadsförbundet samt, för landsbygdsdistriktens del, av folkskolinspektörerna

i Norrbottens läns norra och östra inspektionsområden.

Ett bidrag om 500 kronor per läraravdelning i alla försöksdistrikt förordas

av folkskolinspektören i Uppsala läns inspektionsområde. Landskommunernas

förbund föreslår, att bidraget bestämmes till 400 kronor i stad, 600 kronor

i köping och 800 kronor på landsbygden, det sistnämnda framför allt

med hänsyn till landsbygdsdistriktens betydande kostnader för lärarnas

t j änstebostäder.

Folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde föreslår, i

anslutning till sin i det föregående angivna principiella ståndpunkt, att försökskostnads-

och startbidragen skall utgå endast efter behovsprövning.

De sakkunnigas förslag till startbidrag avstyrkes av statskontoret.

Folkskolinspektören i Uppsala läns inspektionsonnråde förordar ett

enhetligt bidrag om 400 kronor per läraravdelning, oberoende av om starten

skett samma eller olika läsår. Stadsförbundet finner motiven för den

föreslagna begränsningen av bidraget till högst 30 lärara vdelningar icke

vara bärande och föreslår, liksom företrädarna för Stockholms skoldistrikt,

att denna begränsning ej genomföres.

8. Departementschefen.

Behovet av särskilda bestämmelser rörande statsbidrag till försöksdistrikten

aktualiserades inför läsåret 1951/52, då försöksverksamheten för första

gången nådde upp i enhetsskolans högstadium. Med hänsyn till att undervisningen

på högstadiet enligt 1950 ars skolbeslut skall i första hand bestridas

av ämneslärare, blev det då framför allt nödvändigt att lösa frågan

om statsbidrag till ämneslärarnas löner. Såsom i det föregående angivits

gäller enligt beslut av 1951 års riksdag, att försöksdistrikt i detta avseende

åtnjuter statsbidrag enligt samma grunder som beträffande avlöning

åt folkskollärare. Med den särskilda konstruktion, som statsbidraget till

folkskollärarlöner har — skoldistriktet bestrider ett visst fixerat belopp,

det s. k. kommunbidraget, medan återstoden av avlöningskostnaderna vilar

på statsverket — innebär detta, att staten påtagit sig hela den kostnadsökning,

som följer av att undervisningen ombesörjes av ämneslärare i stället

för folkskollärare. Till stöd för en dylik fördelning mellan stat och kommun

av kostnader för försöksverksamheten har åberopats den principen,

att försöksverksamheten såsom ett riksintresse icke bör medföra större

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

kostnader för försöksdistrikten än dessa eljest skulle ha haft för sitt folkskoleväsende,

om i stället för försöksskola inrättats 7-årig, 8-årig respektive

9-årig folkskola i vederbörande distrikt. Beträffande statsbidrag för verksamheten

på försöksskolans högstadium till andra ändamål än lärarlöner

gäller enligt 1951 års provisoriska bestämmelser samma grunder som för

folkskolan, dock med det undantaget att stasbidrag ej utgår till anskaffande

av tjänstebostad.

Såsom jag framhållit i mitt förut omnämnda interpellationssvar vid 1952

års riksdag uppkommer emellertid vid försöksverksamheten på högstadiet

merkostnader även i andra hänseenden än beträffande ämneslärarnas avlönande.

Den föreliggande sakkunnigutredningen bestyrker med all tydlighet

detta förhållande. Merkostnader gör sig sålunda gällande beträffande

alla de mera väsentliga utgiftsändamålen på folkskoleväsendets område,

såsom i fråga om anskaffande av skollokaler och utrustning av dessa, läroböcker,

undervisnings- och förbrukningsmateriel, skolskjutsar, inackordering

och skolmåltider. Jag vill därtill framhålla, att lönekostnaderna genom

undervisningsformerna på försöksskolans högstadium torde stiga utöver

de antagliga lönekostnaderna i en i motsvarande mån utbyggd folkskola.

Frågan om täckning för berörda merkostnader liksom spörsmålet

om statsbidrag till tjänstebostäder åt högstadiets ämneslärare kräver nu

sin lösning. En ytterligare omständighet av stor betydelse i detta sammanhang

är, att högstadiet nästa läsår når upp i klass 9, där försöken

med förberedande yrkesutbildning inom enhetsskolans ram skall börja. Såsom

framgår av redogörelsen för sakkunnigutredningen och remissyttrandena

uppkommer beträffande klass 9 y åtskilliga nya och delvis svårlösta

problem rörande statsbidrag och vissa därmed sammanhängande frågor.

Enligt de sakkunnigas redogörelse skulle försöksdistrikten hävda den

meningen, att med merkostnader i förevarande avseende borde förstås, förutom

de särskilda försökskostnaderna upp till och med 7:e klass, jämväl

distriktets samtliga kostnader för 8:e och 9:e klasserna. De sakkunniga har

vid uppläggningen av sitt förslag utgått från den tidigare antagna principen,

att merkostnaderna utgöres av de kostnader, som åsamkas försöksdistrikten

utöver vad de eljest fått bestrida för en 7-, 8- respektive 9-årig

folkskola. För egen del vill jag understryka vad som framhölls redan i anslutning

till 1950 års principbeslut om vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning

och lokala organisation, nämligen att frågan om fördelningen mellan

stat och kommun av kostnaderna för enhetsskolan är ett mycket invecklat

problem, vartill ställning ej kan tagas utan föregående noggrann utredning,

samt att fördenskull och med tanke på den genom allmänna statsbid

ragsu t red ningen pågående undersökningen av statsbidragssystemet i

dess helhet spörsmålet om statsbidrag till försöksdistrikten får lösas genom

provisoriska bestämmelser. Detta bör betonas även med hänsyn därtill, att

det måste stå klart, att de bestämmelser som meddelas i fråga om stats
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

bidrag till försöksdistrikten — särskilt under försöksverksamhetens första

tid — icke kan få vara prejudicerande för hur ansvarsförhållandet mellan

staten och kommunerna skall fastställas, sedan enhetsskolan genomförts.

Jag kan ej tillstyrka, att i de provisoriska bestämmelser, som jag i det

följande ämnar föreslå, den principiella frågan om kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun ges en lösning i annan riktning än vad som av

statsmakterna hittills angivits som riktlinje i ämnet. Jag utgår därför ifrån

den hittills tillämpade principen, att försöksverksamheten icke bör medföra

större kostnader för försöksdistrikten än vad de haft att bestrida för en

i motsvarande män utbyggd folkskola.

Emellertid ställer det sig av naturliga skäl omöjligt att med någon större

exakthet beräkna storleken av de ifrågavarande merkostnaderna. I försöksverksamhetens

natur ligger också, att variationerna i merkostnaderna de

olika distrikten emellan kan bli ganska avsevärda. Med beaktande av den

nyss angivna principiella riktlinjen synes mig därför statens särskilda

bidrag till försöksdistrikten lämpligen böra utfonnas såsom de sakkunniga

förordat, nämligen genom påbyggnad av de nu utgående statsbidragen.

Med hänsyn till omöjligheten av att exakt uppskatta merkostnaden för

varje statsbidragsändamål kan för påbyggnaden dock endast uppställas det

målet, att slutsumman av de särskilda statsbidragen till ett försöksdistrikt

bör i huvudsak täcka distriktets merkostnader. Inom denna ram måste påbyggnaden

i olika hänseenden bli skönsmässig och jämväl kunna göras beroende

av andra än rent ekonomiska bedömanden, exempelvis hänsynstaganden

från pedagogiska och administrativa synpunkter. Med dessa överväganden

har jag funnit mig kunna i princip ansluta mig till de sakkunnigas

förslag, vilket enligt min mening i huvudsak är väl avvägt. Innan jag

övergår till behandlingen av de olika detaljerna i förslaget vill jag dock

ange, att jag ej funnit mig böra tillstyrka införande av ett särskilt startbidrag

till försöksdistrikten. Ett realiserande av sakkunnigförslaget i fråga

om övriga bidrag torde, med vissa kompletteringar särskilt i avseende å

den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, medföra en så långt nu

kan bedömas tillfredsställande täckning för merkostnaderna samt eliminera

ekonomiska hinder för en effektivt bedriven fortsatt försöksverksamhet.

Vad först gäller tillämpningsområdet för bestämmelserna

bör detta, i enlighet med de sakkunnigas förslag, i princip vara begränsat

till skoldistrikt, som med Kungl. Maj:ts medgivande bedriver pedagogisk

försöksverksamhet enligt de år 1950 beslutade riktlinjerna för skolväsendets

utveckling. I vissa fall torde emellertid skäl kunna föreligga för ökade

statsbidrag även till annan försöksverksamhet. Jag förordar därför, att

Kungl. Maj:t av riksdagen inhämtar bemyndigande att efter prövning i

varje särskilt fall besluta om tillämpning helt eller i begränsad utsträckning

av förevarande bestämmelser jämväl å annan försöksverksamhet än

sådan, som bedrives enligt nyssnämnda riktlinjer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts ''proposition nr 126.

De sakkunnigas förslag, att bestämmelser om de särskilda löpande

bidragen (statsbidraget till avlöning åt ämneslärare samt försökskostnadsbidraget)

skall äga giltighet under budgetåren 1952/53—1954/55,

synes väl grundat, varför jag tillstyrker detsamma. I detta sammanhang

får jag erinra om att 1951 års särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten

i här ifrågavarande skoldistrikt enligt beslut av 1951 års riksdag

äger tillämpning under budgetåren 1951/52—1953/54. I den mån icke

dessa bestämmelser — som jämväl innefattar föreskrifter rörande lärare

m. m. — konsumeras av i det följande föreslagna nya bestämmelser, torde

de få tillämpas även under budgetåret 1954/55, så att en samordning av

de olika bestämmelsernas giltighetstid kommer till stånd.

Ett 100-procentigt statsbidrag till kostnader för avlöning åt

ämneslärare innebär i och för sig, att försöksdistrikten får täckning

för hela kostnaderna för avlöning åt ifrågavarande lärare, icke endast för

merkostnaderna. Såsom jag anfört i det föregående torde emellertid merkostnadsprincipen

böra avse blott slutsumman av de särskilda bidragen

för försöksverksamheten. För ett 100-procentigt statsbidrag till ämneslärarlönerna

har de sakkunniga anfört vägande skäl. Av dessa vill jag särskilt

understryka följande. Till timlärararvoden på försöksskolans högstadium

utgår nu liksom i folkskolan statsbidrag med 100 procent. Från ekonomiska

synpunkter är det alltså för närvarande förmånligare för distrikten

att anlita timlärare i stället för ämneslärare. Höjes statsbidraget till ämneslärarlönerna

till 100 procent uppstår däremot i förevarande hänseende

ingen konflikt mellan de ekonomiska och pedagogiska intressena inom försöksdistriktet.

Denna faktor är uppenbarligen av stor betydelse för ett

ändamålsenligt bedrivande av försöksverksamheten på högstadiet. Även

statskontoret har från dessa synpunkter upptagit tanken på en enhetlig

procentsats för bidragen till ämnesliirarlöner och timlärararvoden men

föreslagit, att procentsatsen bestämmes till 90. Med anledning därav vill

jag framhålla, att det nuvarande statsbidraget till ämneslärarlönerna redan

vid avlöning enligt löneklass 23 i flertalet försöksdistrikt överstiger 90 procent

och i löneklass 26 i vissa fall uppgår till över 93 procent. Ett enhetligt

statsbidrag av 90 procent skulle därför innebära en ökad kostnad för

försöksdistrikten.

Under hänvisning till vad jag nu anfört tillstyrker jag, att statsbidraget

till avlöning åt ämneslärare på försöksskolans högstadium höjes till 100

procent. Enligt de sakkunnigas kostnadsberäkningar kommer härigenom

att från skoldistrikten till statsverket överföras en kostnad av 90 000 kronor

för innevarande läsår och 160 000 kronor för läsåret 1953/54. Den

innevarande läsår avseende kostnaden kommer att belasta det för budgetåret

1953/54 äskade förslagsanslaget till Folkskolor in. m.: Bidrag till avlöning

åt lärare vid jollcslcoloi-.

I detta sammanhang vill jag något beröra frågan om anställningens form

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

och avlöningsförmånerna för ämneslärarna på försöksskolans högstadium.

Skolöverstyrelsen har i en särskild framställning hemställt om inrättande

från och med nästa budgetår av ordinarie ämneslärartjänster i försöksdistrikten

och om förhöjd lönegradsplacering av ämneslärartjänsterna, det

sistnämnda i anslutning till den lönereglering vid de allmänna läroverken

och övriga högre skolor, som genomförts enligt beslut av 1952 års riksdag

efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen nr 241. Frågan om inrättande

av ordinarie ämneslärartjänster i försöksdistrikten diskuterades ingående

i propositionen 1951:155 angående anställnings- och avlöningsförhållanden

för vissa lärare vid skolor i försöksdistrikt m. m. Tanken på

inrättande av dylika tjänster avvisades då av föredragande statsrådet,

statsministern Erlander, av vissa i propositionen (s. 26—27) redovisade

skäl. Dessa skäl synes mig alltjämt ha den styrkan att jag ännu icke anser

mig böra framlägga förslag om inrättande av ordinarie ämneslärartjänster

i försöksdistrikten. Jag är emellertid mån om att betona, att detta mitt

ställningstagande ingalunda beror på någon tvekan beträffande försöksverksamheten

och lämpligheten av att knyta ordinarie tjänster till försöksdistrikten.

Jag hyser emellertid den förhoppningen, att det trots frånvaron

av ordinarie tjänster skall kunna gå att anskaffa behöriga lärare till försöksdistrikten.

Min förhoppning härutinnan grundar jag på det bemyndigande,

Kungl. Maj:t erhållit, att besluta om ändrad löneställning för

ifrågavarande lärare i anslutning till de i propositionen 1952: 241 framlagda

ändrade bestämmelserna för de allmänna läroverkens lärare. Jag ämnar

inom den närmaste tiden för Kungl. Maj:t framlägga förslag om ändrade

lönebestämmelser för försöksdistriktens ämneslärare.

I samband med statsbidraget till ämneslärarlönerna i försöksdistrikten

har de sakkunniga berört frågan om statsbidrag till avlöning eller annan

ersättning åt handledare på arbetsplatserna vid den förberedande

yrkesundervisningen i klass 9y. Spörsmålet härom samt

vissa andra frågor om anställningsförhållanden för lärare i denna yrkesundervisning

m. m. har också upptagits till behandling av bland annat

skolöverstyrelsen och 1952 års yrkesutbildningssakkunniga i deras yttranden

över sakkunnigförslaget. De berörda problemen är mycket invecklade

och en riktig lösning av dem är av utomordentlig vikt för att försöken med

den förberedande yrkesutbildningen skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt

sätt. Jag är icke nu beredd att framlägga något definitivt förslag

i ämnet utan anser, att problemen måste utredas ytterligare i anslutning

till erfarenheterna av det första försöksåret i klass 9 y. I nuvarande läge

torde Kungl. Maj:t lämpligen böra inhämta bemyndigande av riksdagen

att för budgetåret 1953/54 provisoriskt reglera anställningsförhållanden

m. m. för lärare och handledare i den förberedande yrkesundervisningen i

klass 9 y ävensom meddela föreskrifter rörande avlöning och annan ersätt
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 126.

ning till dessa samt rörande statsbidrag härtill i enlighet med vad som i

övrigt gäller rörande dylikt statsbidrag på försöksskolans högstadium.

De sakkunnigas förslag, att statsbidrag skall utgå till tjänstebostäder

även åt högstadiets lärare, har icke givit mig anledning till erinran.

Statsbidraget bör utgå enligt samma grunder som gäller beträffande

tjänstebostad åt folkskollärare. I avvaktan på resultatet av pågående utredningar

rörande tjänstebostäderna torde jämväl i övrigt med avseende å

nu ifrågavarande tjänstebostäder bestämmelserna för folkskollärare böra

tillämpas. Statsbidrag till tjänstebostäder för högstadiets lärare enligt nu

angivna grunder bör, såsom de sakkunniga föreslagit, få utgå retroaktivt

till distrikt, som anskaffat dylik tjänstebostad sedan beslut fattats om påbörjande

av försöksverksamhet i distrikt. Kostnaderna för detta nya statsbidrag

till försöksdistrikten har av de sakkunniga förutsatts bli så blygsamma,

att de utan svårighet kan rymmas inom ramen för i vanlig ordning

beviljade medel under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag

till tjänstebostäder.

De sakkunnigas förslag om ett tilläggsbidrag för anskaffande av skollokaler

och dessas förseende med en första uppsättning inventarier

med 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt 1945 års nu gällande

kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet,

har avstyrkts av statskontoret med hänvisning till att redan gällande

bestämmelser möjliggör en förmånligare avvägning av statsbidraget för

försöksdistriktens del. Jag får emellertid erinra om att en fönnånligare avvägning

av procentsatsen för statsbidragsbeloppet är möjlig endast där

den enligt vanliga grunder framräknade procentsatsen är av sådan storlek,

att den lämnar rum för en ytterligare höjning inom respektive latitud för

procenttalet. Skolöverstyrelsen har anfört, att de merkostnader, som ifrågavarande

tilläggsbidrag avser att täcka, förr eller senare kommer att åvila

samtliga skoldistrikt, varför försöksdistrikten genom tilläggsbidraget skulle

ställas i en något gynnad ställning i förhållande till övriga distrikt. Samtidigt

har dock överstyrelsen framhållit, att försöksdistrikten tidigare än

övriga distrikt har att anskaffa lokaler och utrustning till klasserna 8 och 9,

vilket givetvis måste medföra merkostnader.

För egen del finner jag det föreslagna tilläggsbidraget väl motiverat i

nuvarande läge, eftersom försöksverksamheten på högstadiet ostridigt föranleder

merkostnader för anskaffande av de speciallokaler och de särskilda

inventarier av olika slag, som kräves för ett ändamålsenligt bedrivande av

den mera differentierade och individuellt betonade undervisningen på försöksskolans

högstadium. Jag ansluter mig därför till de sakkunnigas förslag

och har cj heller någon erinran mot vad de sakkunniga förordat beträffande

den närmare utformningen av tilläggsbidraget. Bidraget torde böra

få utgå retroaktivt med avseende å byggnad, som anskaffats efter det beslut

fattats om påbörjande av försöksverksamhet i distriktet. Kostnaderna

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6.

för retroaktiva tilliiggsbidrag, räknat från försöksverksamhetens början och

ungefär till och med innevarande läsår, har av de sakkunniga beräknats till

sammanlagt 590 000 kronor. Dessa kostnader torde få belasta förslagsanslaget

till Folkskolor m. in.: Bidrag till vissa byggnadsarbeten.

Jämväl i fråga om skolbyggnadsbidraget uppkommer vissa speciella

problem beträffande den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y. Sålunda

torde Kungl. Maj:t böra få meddela särskilda bestämmelser i syfte

att möjliggöra statsbidrag till inventarier i sådana speciallokaler för

klass 9 y, som nu icke direkt kan inbegripas under vederbörande statsbidragskungörelses

bestämmelser. Skolöverstyrelsen har fäst uppmärksamheten

på det förhållandet, att statsbidrag nu ej utgår till anskaffande av

den första uppsättningen inventarier i de fall, där byggnadsbidrag ej utgår

till anskaffande av själva lokalen. De sakkunniga har härutinnan ej ansett

sig böra förorda någon ändring av gällande bestämmelser, enär de avser

att upptaga detta för hela folkskoleväsendet betydelsefulla spörsmål i samband

med fullgörandet av sitt ursprungliga utredningsuppdrag. För egen

del finner jag liksom överstyrelsen rimligt, att ett försöksdistrikt, som för

den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y med en besparing för det

allmänna tager i anspråk lokaler, till vilkas anskaffande statsbidrag ej

utgår, fördenskull ej bör gå miste om det särskilt för yrkesundervisningens

bedrivande betydelsefulla statsbidraget till inventarier. I avvaktan på

resultatet av de sakkunnigas utredning i ämnet torde därför Kungl. Maj:t

böra få i särskild ordning medge statsbidrag till den första uppsättningen

inventarier i undervisningslokaler för klass 9 y i sådana fall, där enligt nu

gällande bestämmelser statsbidrag ej kan utgå.

Jag har nu behandlat de särskilda bestämmelser om direkt påbyggnad

å redan befintliga statsbidrag, som jag funnit mig böra förorda såsom täckning

i olika avseenden för merkostnader i anledning av försöksverksamheten.

Innan jag härefter övergår till att närmare behandla frågan om det

av de sakkunniga föreslagna försökskostnadsbidraget vill jag framhålla

följande. Utöver de särskilda bestämmelser om statsbidrag till försöksdistrikten,

som i förevarande sammanhang föreslås, avses de för folkskolan

gällande statsbidragsföreskrifterna skola fortfarande äga tillämpning

även med avseende å försöksskolans högstadium. Särskilt genom tillkomsten

från och med nästa läsår av nionde klassen på högstadiet torde emellertid

uppkomma speciella förhållanden, som i vissa fall icke direkt kan

inordnas under de för folkskolan anpassade statsbidragsbestämmelsema.

I utredningen och i remissyttrandena har påpekats vissa tolkningsspörsmål i

fråga om statsbidragen till skolskjutsar, inackordering, skolmåltider och fria

läroböcker. Med det förhållandevis stora antal statsbidrag, som finnes på

folkskoleväsendets område, är det knappast möjligt att nu överblicka om

liknande problem kan uppkomma även i fråga om andra statsbidrag än de

nyss särskilt angivna. Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t av riksdagen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

inhämtar bemyndigande att medge de undantag från de för folkskolan gällande

statsbidragsbestämmelsema och i samband därmed i övrigt meddelade

föreskrifterna, som må befinnas påkallade för att dessa skall kunna

tillämpas jämväl beträffande försöksskolans högstadium.

Vad därefter gäller försöks k ostnadsbidraget instämmer jag

i de sakkunnigas uppfattning, att försöksdistrikten därigenom bör få kompensation

för på högstadiet ökade kostnader främst i fråga om läroböcker,

förbruknings- och undervisningsmateriel, skolskjutsar och inackordering.

Givet är, att det ej går att helt särskilja alla de faktorer, som sammantagna

utgör grunden för försökskostnadsbidraget. Enligt min uppfattning är de

sakkunnigas förslag härutinnan väl motiverat och jag biträder i princip

även vad de sakkunniga förordat i fråga om statsbidragets storlek. Vad

gäller den närmare konstruktionen av bidraget har statskontoret föreslagit,

att bidraget skall beräknas per elev och år i stället för per läraravdelning

och år. Ämbetsverket har till stöd för denna ståndpunkt framhållit,

att med hänsyn till differentieringen av undervisningen på högstadiet svårigheter

kan uppkomma att bestämma antalet självständiga läraravdelningar

samt vidare att de merutgifter, som försökskostnadsbidraget avser

att täcka, snarare bestämmes av elevantalet än av antalet läraravdelningar.

För egen del finner jag den av statskontoret förordade konstruktionen vara

den sakligt riktigare och jämväl i tillämpningen den enklare. I fråga om

bidragets storlek anser jag mig för den nu ifrågavarande tidsperioden fram

till och med budgetåret 1954/55 böra förorda ett belopp per elev vid läsårets

början av 15 kronor årligen i försöksdistrikt i stad eller köping och

22 kronor årligen i landsbygdsdistrikt. Det torde dock få ankomma på

Kungl. Maj:t att medge, att det högre bidragsbeloppet må tilldelas stad

eller köping med särskilt omfattande glesbebyggelse. Såsom de sakkunniga

föreslagit bör försökskostnadsbidraget utgå retroaktivt till respektive

distrikt från och med det år, då försöksverksamheten påbörjats i högstadiets

lägsta klass (sjunde klassen). De sakkunniga har beträffande försökskostnadsbidraget

beräknat ett medelsbehov av 15 000 kronor för retroaktiva

bidrag, 46 000 kronor för bidrag under innevarande budgetår samt

95 000 kronor för bidrag under budgetåret 1953/54. Dessa beräkningar

synes i stort sett kunna gälla även med den av mig förordade konstruktionen

av försökskostnadsbidraget. För ändamålet torde alltså böra på riksstaten

för budgetåret 1953/54 uppföras ett förslagsanslag av (15 000 +

-f 46 000 + 95 000 =) 156 000 kronor. Anslaget synes böra benämnas

Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag.

Som jag tidigare angivit, har jag icke ansett mig kunna biträda de sakkunnigas

förslag om införande av ett särskilt startbidrag. Den ekonomiska

betydelsen för försöksdistrikten av ett dylikt bidrag synes vara så begränsad,

att den icke uppväger betänkligheterna mot att införa ännu en alldeles

ny statsbidragsform på skolväsendets område. Med anledning av

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

vad skolöverstyrelsen föreslagit rörande statsbidraget till skolbibliotek i

försöksdistrikten får jag erinra dels om att sedan år 1951 gäller särskilda

grunder för nämnda bidrag till försöksdistrikten, vilka grunder i allmänhet

ställer sig förmånligare för distrikten än grunderna för det allmänna bidraget

till skolbibliotek i folkskolan, och dels om att Kungl. Maj:t i årets

statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 318, föreslagit

viss förbättring av grunderna för sistnämnda bidrag. Jag är icke beredd att

nu tillstyrka skolöverstyrelsens i förevarande sammanhang framlagda förslag

till ändrade grunder för statsbidraget till skolbibliotek i försöksdistrikten.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade särskilda grunder beträffande

statsbidrag till försöksdistrikten ävensom bemyndiga

Kungl. Maj:t att i de skilda hänseenden, som jag i det

föregående angivit, meddela bestämmelser rörande statsbidrag

och därmed sammanhängande förhållanden i avseende

å försöksskolornas högstadium;

b) till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag för

budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 156 000

kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

45

III. Studiehjälp åt elever i försöksdistrikten.

1. Inledning.

Punkten 11 i de år 1950 beslutade riktlinjerna för skolväsendets utveckling

lyder: »Erforderliga ekonomiska stödåtgärder skola genomföras för

att giva varje lärjunge tillgång till en utbildning, som svarar mot hans

personliga förutsättningar och samhällets behov.» Ett av de många spörsmål,

som åsyftas med denna formulering, gäller det ekonomiska stödet åt

barnfamiljerna under de nya obligatoriska skolår, som tillkommer med

den nioåriga enhetsskolan. Skolkormnissionen anförde i denna fråga, att

en utsträckning av skolpliktstiden icke gärna kunde vidtagas utan att eleverna

eller deras föräldrar på ett eller annat sätt kompenserades för de ekonomiska

uppoffringar, som den förlängda skoltiden medförde. En fullständig

kompensation vore inte tänkbar och vore för övrigt svår att beräkna;

till viss del erbjöde sig en sådan redan därigenom, att den längre skoltiden

vore en investering, som senare borde kunna ge avkastning. Kommissionen

förordade en partiell kompensation med 500 kronor per år och elev i de

två högsta årsklasserna i form av antingen behovsprövade stipendier eller

— utan behovsprövning — höjda barnbidrag.

I propositionen 1950:70 (s. 138 o.f.) uttalade departementschefen sig

från principiella synpunkter för alternativet med en generell kompensation

för familjernas ekonomiska belastning i samband med en förlängd skolplikt.

Det av skolkommissionen uppskattade beloppet, 500 kronor per år

och barn i ifrågavarande åldersklasser, syntes ge en rätt god föreställning

om storleken av det understöd, som kunde komma ifråga. De skiftande

förhållandena i fråga om skolpliktstidens längd i skoldistrikten under övergångstiden

till den allmänna enhetsskolan försvårade emellertid i hög grad

en sammansmältning av den erforderliga studiehjälpen med barnbidragen.

Åtminstone under en övergångstid syntes därför ett stipendiesystem vara

att föredraga. Att därvid göra principiell åtskillnad mellan den obligatoriska

undervisningen och exempelvis den frivilliga undervisningen i högre

skolor för samma åldersstadium fann departementschefen vanskligt redan

med hänsyn till det existerande statliga stipendiesystemet med dess uppgift

att för barn från mindre bemedlade hem underlätta tillträdet till högre

utbildning. En särskild utredning rörande den statliga stipendiegivningens

avvägning för olika obligatoriska och frivilliga utbildningsändamål bleve

uppenbarligen erforderlig. Då det emellertid komme att dröja några år

innan försöksdistriktens 8:c och 9:e klasser komme till stånd, syntes utredningen

kunna anstå ännu någon tid.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Särskilda utskottet vid 1950 års riksdag förklarade sig i utlåtande nr 1

(s. 178) ense med departementschefen om att lärjungarnas vistelse i enhetsskolans

högsta klasser måste i erforderlig grad underlättas genom barnbidrag

eller genom ett stipendiesystem. I likhet med departementschefen

ansåg utskottet, att under försökstiden stipendielinjen syntes vara mest

framkomlig.

Frågan om nya grunder för studiehjälpsverksamheten vid de allmänna

läroverken m. fl. läro- och utbildningsanstalter har därefter förelagts riksdagens

prövning genom propositionen 1952:220. Propositionen — som behandlats

av 1952 års höstriksdag — omfattade ej spörsmålet om studiehjälpen

åt försöksskolornas elever. Denna fråga har gjorts till föremål för

särskild utredning i det att Kungl. Maj:t den 28 september 1951 uppdragit

åt studielånenämnden att verkställa utredning angående rätt för lärjunge

på enhetsslcolans realskolestadium att ifrågakomma till statsstipendium

enligt kungörelsen 1946: 552. Utredningsuppdraget har av Kungl. Maj:t

den 30 juni 1952 ändrats till att avse utredning rörande frågan om stipendier

åt enhetsskolans elever på realskolestadiet och därmed sammanhängande

spörsmål.

I utlåtande (nr 224) över propositionen 1952: 220 erinrade statsutskottet

inledningsvis om att enhetsskolans framväxt komme att ställa statsmakterna

inför särskilda problem på det område, som beröres av studiehjälpen.

Med hänsyn till att frågorna härom inom en nära framtid syntes komma att

underställas riksdagens prövning gick utskottet ej närmare in på problemen

men ville dock redan i det föreliggande sammanhanget framhålla, att utskottet

hyste den principiella uppfattningen, att den studiehjälp, som kan

komma till stånd i enhetsskolan, icke bör ställa denna i ett sämre läge än

med densamma jämförbara skolformer, varvid utgående skolsociala förmåner

givetvis bör beaktas.

Med anledning av nyssberörda utredningsuppdrag har studielånenämnden

den 9 december 1952 avgivit utredning med förslag rörande studiehjälp

åt elever i försöksdistrikten. Häröver har yttranden avgivits av riksräkenslcapsverlcet,

statskontoret, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för

yrkesutbildning.

Studielånenämnden framhåller inledningsvis att frågan om studiehjälp

i enhetsskolans realskolestadium ej kan lösas utan att hänsyn tages till

andra studiehjälpsfrågor. Årsklasserna i försöksdistriktens realskolestadium

är desamma som i realskolan. Därjämte kommer fortfarande ett icke obetydligt

antal ungdomar i samma åldrar att utbildas i yrkesundervisningens

anstalter. Nämnden finner, att det förevarande spörsmålet måste ses i sammanhang

med realskolornas och yrkesskolornas studiehjälpsförhållanden,

om vilka statsmakterna nyligen fattat beslut.

Nämnden framhåller vidare, att man nu ej bör slutgiltigt ordna studie
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

hjälpen i enhetsskolan. Enhetsskolans definitiva organisation blir beroende

på statsmakternas senare beslut, då organisatoriska och ekonomiska förändringar

kan ha inträffat och helt andra synpunkter på problemet kan

göra sig gällande. Nämndens förslag avser därför endast studiehjälpen i

försöksskolorna. Nämnden begränsar vidare sitt förslag till sådana försöksskolor,

som avses i det förut omnämnda kungl. brevet den 8 juni 1951.

Med hänsyn till vad studielånenämnden anfört om sammanhanget mellan

studiehjälpen i realskolor och yrkesskolor och studiehjälpen i försöksskolorna

torde jag, innan jag går in på behandlingen av nämndens förslag,

här få lämna en sammanfattning av de grunder för studiehjälpen i förstnämnda

skolkategorier, som beslutits av 1952 års riksdag och som skall

tillämpas från och med budgetåret 1953/54.

Studiehjälpen enligt det s.k. läroverkssystemet, som skall tillämpas för,

bland andra, elever i allmänna läroverk, kommunala realskolor och minst

2-åriga kurser vid anstalter för yrkesutbildning, omfattar studiebidrag och

stipendier. Studiebidrag utgår utan prövning av behov eller studielämplighet

och omfattar bidrag åt inackorderad elev till inackordering med 60

kronor per månad samt bidrag åt elev, som dagligen reser mellan hemmet

och skolorten, dels till kostnader för dagliga resor, som uppgår till minst

9 kronor per månad, med det belopp, som överstiger 7 kronor per månad,

och dels — om ej fria skolmåltider lämnas — till kostnader för måltid å

skolorten med 12 kronor per månad för ett mål och 18 kronor per månad

för två mål. Stipendium utgår först från och med andra klassen av fyraåriga

och tredje klassen av femåriga realskolor eller motsvarande klasser i

jämförliga skolor samt utdelas efter behovsprövning och prövning av elevens

studielämplighet. Stipendiebeloppet utgör i regel högst 75 kronor per

månad. Till inackorderad elev med stipendium utgår därjämte bidrag till

kostnader för högst sex enkla resor hemmet — skolorten, i den mån som

resekostnaden per resa överstiger 15 kronor.

2. Studielånenämndens förslag.

Sammanfattningsvis innebär studielånenämndens förslag följande.

Studiehjälpen bör få formen av stipendium om i regel högst 75 kronor

per månad men bör ej omfatta studiebidrag för inackordering, dagliga resor

och måltider.

Stipendium skall utgå efter behovsprövning men utan prövning av studielämpligheten.

Stipendier skall utgå i klasserna 8 och 9. I klass 8 bör viss återhållsamhet

vid stipendiernas utmätande iakttagas med avseende å både beloppens

storlek och behovsförutsättningarna samt högsta stipendiebeloppet före
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 126.

komma endast i undantagsfall. I klass 9 bör hänsyn kunna tagas till elevens

arbetsinkomst.

I försöksskola intagen lärjunge från annan kommun, s.k. främmande

lärjunge, bör erhålla studiebidrag från och med klass 7 och stipendium

från och med klass 8 enligt de för realskolan gällande grunderna. Främmande

lärjunge, som intages i försöksskolans klass 6 från folkskolans klass 6,

bör dock erhålla studiebidrag från och med försöksskolans sjätte klass.

Främmande lärjunge i klass 9 y bör betraktas som yrkesskolelev.

Stipendierna skall utdelas av studielånenämnden och även i övrigt administreras

i huvudsak på samma sätt som stipendierna vid realskolorna.

3. Motiveringen till studielånenämndens förslag.

Av motiveringen till studielånenämndens förslag inhämtas i huvudsak

följande.

Studiebidrag. Studiebidragen i de ''frivilliga’ skolorna lämnas utan

beliovsprövning och tillkommer alla dagligen resande eller inackorderade

elever. Studiebidragen täcker emellertid ej hela kostnaden för resor, måltider

och inackordering. Fn i många fall icke oväsentlig kostnad för skolgången

åvilar därför eleven eller vanligast hans målsman. Eleverna i försöksskolan

har däremot, på grund av skolans ''obligatoriska’ karaktär, inga

direkta utgifter för dagliga resor till och från skolan, inackordering eller

skolfrukost och är därför i detta hänseende avsevärt bättre ställda än sina

jämnåriga i exempelvis realskolorna. Då ett av syftena med studiehjälpen

— att eleven oavsett bostadsortens belägenhet skall få tillfälle till

önskvärd utbildning — tillgodosetts långt bättre inom folkskolan-försöksskolan

än inom realskolan, finnes ej anledning överväga att på försöksskolans

högstadium införa det inom realskolan tillämpade studiebidragssystemet.

Därtill kommer i försöksskolan vissa andra skolsociala förmåner

som realskolornas elever i allmänhet saknar, såsom fria skolböcker och fri

skolmateriel. Vidare utgår inga skolavgifter i försöksskolorna medan i realskolorna

många målsmän har att erlägga terminsavgifter för barnens undervisning.

Stipendier. Skolgången i försöksskolans högstadium medför ingen

direkt utgift för lärjungarnas hem. Den kan emellertid för åtskilliga hem

betyda en ekonomisk påfrestning, enär den unge under sin utbildning går

miste om en arbetsinkomst, som han annars skulle ha kunnat erhålla, samt

familjen i och med den unges skolgång går miste om en arbetskraft, som annars

skulle ha kommit den för familjen gemensamma verksamheten till

godo.

För att i denna situation bispringa hemmen bör det allmänna tillhandahålla

någon form av studiehjälp. Försöken med enhetsskolan aktualiserar

denna fråga, emedan det här gäller en förlängning av den obligatoriska

skolgången. Men även då valfrihet finnes mellan fortsatt teoretisk eller

praktisk skolutbildning efter avslutad obligatorisk sex- eller sjuårig folkskola

och arbetsinkomst eller arbetsinsats i förvärvslivet, är frågan av betydelse

för många hem. Och särskilt tidigare, då stipendier icke fanns, vare

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

sig i realskolor eller i yrkesskolor, har valet veterligen ofta bestiimts enbart

av ekonomiska skäl. Särskilt synes detta ha varit fallet, då valet stått mellan

en yrkesskola och arbetsinkomst. Häri torde man kunna se ett av huvudskälen

till att stipendier infördes i yrkesundervisningsanstalter och detta

långt tidigare än i de allmänna läroverken. Erfarenheten har också visat,

att stipendierna fört över till yrkesskolorna många sådana, som tidigare

skulle ha avstått från skolutbildning av ekonomiska skäl. Det är då

viktigt att konstatera, att stipendierna icke bestämdes att utgå efter någon

regel om kompensation för utebliven arbetsinkomst, utan att de beräknades

i olika behovsgrader med hänsyn till elevens eller hans föräldrars

ekonomiska ställning. Svårigheten för att inte säga omöjligheten att rättvist

efter en kompensationsregel utmäta studiehjälpen är också uppenbar.

Icke heller beträffande läroverksstipendierna har beloppen bestämts med

hänsyn till utebliven arbetsinkomst, fastän även här skäl kunnat anföras

för att bereda hemmen viss ersättning för barnens mistade inkomster. Men

det är av många tecken att döma tydligt, att stipendierna likväl ansetts

vara av det värde, att de för många i de ekonomiskt svagare samhällslagren,

där barnens arbetsinkomst är av särskild betydelse, bestämt valet av

högre skolbildning. Då det sålunda visat sig, att en verksam studiehjälp

kan konstrueras utan att det individuella stödet beräknas med hänsyn till

bortfallen arbetsinkomst eller utebliven arbetsinsats i hemmen, finnes icke

anledning att för försöksskolans elever överväga ett annat system, som i

tillämpningen skulle vålla betydande svårigheter och dessutom avskära det

inledningsvis hävdade sammanhanget med övriga skolors studiehjälp.

Då de skolsociala förmånerna i försöksskolan i regel är av större ekonomiskt

värde för familjerna än motsvarande förmåner i realskolan, har del

ifrågasatts, huruvida de behovsprövade stipendierna skall vara desamma

i båda skoltyperna. Därvid har även framhållits den förmån, som försöksskolans

lärjungar har däri, att de i regel under hela skoltiden får bo i sina

hem. Även om dessa synpunkter är beaktansvärda motiv för en skillnad

i stipendierna för de två skoltyperna, har nämnden likväl funnit, att eu

rättvis, genomgående differentiering av stipendiebeloppen mellan de tvä

skoltyperna icke kan göras. Nämnden föreslår därför, att stipendiebeloppen

bör vara desamma i båda skolformerna och samma regler för behovsprövning

gälla för stipendiernas beräkning.

Nämnden berör i detta sammanhang det förut omnämnda alternativet

att i stället för stipendier införa för alla lika extra barnbidrag utöver de

allmänna. Dylika extra barnbidrag har den fördelen, att de administreras

enklare än de behovsprövade stipendierna. Emellertid måste de sättas till

ett förhållandevis högt belopp för att i de individuella fallen ge samma

stöd som stipendierna. Med ett extra barnbidrag av exempelvis 500 kronor

skulle likväl omkring 20 procent av försöksdistriktens elever bli sämre tillgodosedda

än vid tillämpning av stipendiesystemet med ett stipendiemaximum

vid 630 kronor (maximum enligt kungörelsen 1946:552). Ett icke

behovsprövat extra barnbidrag av 500 kronor medför vidare omkring 80

procent högre kostnader än behovsprövade stipendier ä maximalt 630 kronor.

Ett ifrågasatt blandat system, d.v.s. extra barnbidrag jämte behovsprövat

stipendium upp till sammanlagt högst 630 kronor per läsår, skulle

medföra omkring 33 procent högre kostnader än stipendiesystemet. Mot

både barnbidragssystemet och det blandade systemet kan slutligen riktas

den invändningen, att i stipendiesystemet skulle införas en helt ny faktor,

4 — B ilning till riksdagens protokoll lOöd. t sand. AV /;.v;.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

som skulle kunna motivera krav på samma förmån för andra skolgrupper

på samma åldersstadier som försöksskolans äldre årgångar. Tidpunkten

för en sådan reform synes under alla omständigheter icke ännu vara inne.

Då försöksverksamheten avslutats och resultaten av densamma tar form i

den slutliga enhetsskolan, bör andra förutsättningar föreligga för bedömning

av frågan om stipendier eller barnbidrag.

Lämplighetsprövning. I realskolan utdelas stipendierna efter

prövning av elevernas lämplighet för vald utbildning och utsikter till framgång

i studierna. För elever i yrkesundervisningens anstalter utgör studielämplighet

ej villkor för stipendiums erhållande. Om nu försöksskolans stipendier

bör ses i sammanhang med övriga ungdomsskolors, bör därför stipendierna

i den yrkesinriktade delen av försöksskolan icke förbindas med

lämplighetsprövning. Av samma skäl kunde anledning föreligga att föreskriva

lämplighetsprövning för stipendiernas erhållande i försöksskolans

på mera teoretiska studier inriktade del, särskilt klasserna 9 a och 9 g.

Emellertid bjuder det för det första emot att ha olika krav för studiehjälps

erhållande för olika grupper av elever i en och samma skola. För det andra,

och detta är avgörande, ligger det i försöksskolans ''obligatoriska’ karaktär,

att förmånerna i skolan icke skall utmätas efter elevernas olika begåvning

eller anlag för olika utbildning. Lämplighetsprövning bör därför ej ske för

stipendiums erhållande i försöksskolan. Yrkesorientering samt lärarnas rådgivning

och omdöme om elevernas förutsättningar för olika linjer bör för

övrigt göra en särskild lämplighetsprövning för stipendium mindre behövlig
Därest

en elev, som avslutat nionde klassen i försöksskolan, fortsätter

i gymnasiet, bör han givetvis underkastas den lämplighetsprövning, som

gäller för erhållande av stipendium i gymnasiet. Om torsöksskolelevernas

gymnasieutbildning ordnas så, att nionde årets studier förlägges till ett

vanligt gymnasium, kan det i någon mån vara tveksamt, om elevens stipendium

skall bestämmas efter de för gymnasiets övriga elever gällande

reglerna eller ej. Nämnden har den uppfattningen, att eleven hela den nioåriga

försöksskoletiden bör betraktas som försöksskolelev och att hans stipendiefråga

alltså även för ett eventuellt första gymnasieår i fyraårigt gymnasium

bör bedömas som en försöksskolefråga och först nästa år bli en

fråga om stipendium i gymnasium. I analogi härmed bör elev, som fullgör

någon del av försöksskolplikten i verkstadsskola, i stipendiehänseende betraktas

som försöksskolelev under hela den nioåriga skolplikten.

Stipendier i klasserna 8 och 9. Försöksskolans sjunde klass

ligger inom den allmänna skolpliktstiden. Stipendier finnes icke i den egentliga

folkskolan, ej heller i den på folkskolans sjätte klass byggande och

alltså med sjunde klassen parallella första klassen av den 4-åriga realskolan.

Med hänsyn härtill bör stipendier ej införas i klass 7 av försöksskolan.

Stipendiefrågan i åttonde försöksskoleklassen är svårare att avgöra. Folkskolestadgan

lämnar möjlighet för skoldistrikten att utsträcka skolplikten

utöver de vanliga sju folkskoleåren. I de distrikt, som har 8-årig folkskola,

finnes inga stipendier av statsmedel. Man kan då fråga sig, varför en åttonde

klass skulle erhålla stipendier, när den övergår från att vara en

klass i en obligatorisk åttaårig skola till att bli en klass i en obligatorisk

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

nioårig. Frågande kan man också ställa sig beträffande stipendier i försöksskolans

åttonde klasser inom större städer, Stockholm och andra, där enhetsskoleförsök

pågår i begränsad omfattning och klass 8 finnes i både

försöksskolan och den vanliga folkskolan. Om stipendier införes i försöksskolans

åttonde klass, kan den möjligheten icke uteslutas, att stipendier

kommer att fordras även för eleverna i den vanliga åttonde klassen. Försöksskolan

kan emellertid icke jämställas med den obligatoriska folkskolan,

även om denna är åttaårig. Under försökstiden är enhetsskolan men icke

den åttaåriga folkskolan en parallell-skola till realskolan och syftar delvis

till samma mål som denna. I realskolans mot försöksskolans klass 8 svarande

klass 24 finnes redan stipendier. I enlighet med den tidigare hävdade

uppfattningen, att försöksskolans stipendiefråga bör ses i samband med

övriga motsvarande skolors, finner nämnden därför riktigt, att stipendier

tillerkännes lärjungarna i försöksdistriktens klass 8 av enhetsskolan. Det

torde likväl böra påpekas, att lärjungarnas arbetskraft först på det åldersstadium,

som motsvarar nionde klassen, får större betydelse för familjerna

och att på ett något tidigare stadium, i klass 7 och motsvarande klasser i

realskolan, alls inga stipendier utgår. Stipendierna i klass 8 och motsvarande

klasser i realskolorna torde därför i praxis böra utmätas med större försiktighet

både med hänsyn till beloppen och till behovsförutsättningarna

och maximibeloppet endast förekomma i exceptionella fall.

Nionde klassen ligger utanför den vanliga skolpliktstiden och som nyss

påpekats är behovet av stipendier i denna klass större än i den föregående.

Någon tvekan om att studiehjälp skall utgå i klassen finnes därför icke.

Fn annan fråga rörande stipendierna bör däremot något närmare diskuteras.

Det gäller en eventuell differentiering av stipendiebeloppen åt elever

i de olika linjerna 9 y, 9 a och 9 g. Enligt riktlinjerna för försöksverksamheten

skall i klass 9 anordnas, i nära kontakt med yrkeslivet, en förberedande

yrkesutbildning eller, där förhållandena motiverar detta, en allmänpraktisk

utbildning. Eleverna i 9 y har i regel mera givna möjligheter

att under skolåret få en viss inkomst, vilket deras kamrater i de

teoretiska linjerna i allmänhet saknar. Elever, som arbetar inom yrkeslivet,

kommer dessutom under eu längre tid än övriga elever att vara

borta från det egentliga skolarbetet. Samma förhållanden gäller givetvis

också de elever, som får sin förberedande yrkesutbildning genom att deltaga

i hemmens arbetsuppgifter och vilkas arbetsinsats måste anses motsvara

en viss arbetsinkomst. Det kan icke sägas vara obilligt, att hänsyn

till nu anförda omständigheter tages vid stipendiernas utmätande. Detta

kan emellertid icke ske, då stipendierna bestämmes, vilket bör ske vid

läsårets början. Ett maximum för varje stipendium under läsåret i dess

helhet bör därför vid läsårets början beräknas enligt vanliga normer och

eleverna erhålla meddelande om att detta belopp skall ligga till grund för

stipendieutbetalningen under höstterminen. Det för höstterminen avsedda

beloppet kan utbetalas, antingen som vid realskolorna vid mitten

av terminen eller som vid yrkesskolorna varje månad, men justering av

vårterminsbeloppet sedan göras med skälig hänsyn tagen till den arbetsinkomst

eleven må ha erhållit eller beräknas säkert kunna få under vårterminen

eller till hans arbetsinsats i familjens verksamhet. Det bör betonas,

att justeringen måste göras efter välvilliga grunder. En alltför stark

inknappning av stipendiebelopp kan vedervåga såväl lärjungarnas intresse

för yrkesutbildning som näringslivets villighet att lämna ersättning för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

lärjungarnas arbete. Närmare riktlinjer för justeringarna bör utfärdas axcentral

myndighet.

Studiehjälp åt främmande lärjunge. Vid utredningen

har nämnden även att beakta en särskild stipendiefråga, som uppkommit

i samband med försöksverksamheten i Svedala skoldistrikt. I Svedala

finnes en samrealskola, vars lärjungeområde omfattar ej blott skoldistriktet

utan även närgränsande kommuner. Av de läsåret 1951/52 vid samrealskolan

inskrivna eleverna tillhörde sålunda 25,» procent andra kommuner

än läroverksorten. Försöksskolan i Svedala omfattade samma läsår

bland annat klass 6. Genom beslut den 13 juni 1952 medgav Kungl. Maj:t.

att skolväsendet inom Svedala skoldistrikt finge från och med läsåret 1952/

53 successivt utbyggas med ett högstadium såsom försök med nioårig enhetsskola.

Såsom villkor härför gäller, att lärjungar tillhörande den utanför

skoldistriktet fallande delen av Svedala samrealskolas lärjungeområde

beredes undervisning inom skoldistriktet i den utsträckning, som skolöverstyrelsen

bestämmer. Intagning av lärjungar i samrealskolan i Svedala

har ej ägt rum läsåret 1952/53 i första klassen och skall därefter

successivt icke heller ske i följande klasser.

Nämndens i det föregående framlagda förslag om försöksskolans stipendier

avser försöksdistriktens egna lärjungar och kan således tillämpas

på de lärjungar i Svedala försöksdistrikt, vilka tillhör Svedala kommun.

Det är därför frågan om de främmande lärjungarnas stipendierätt, som

fordrar övervägande.

De lärjungar i Svedala försöksskola, som kommer från angränsande

kommuner, är icke som lärjungarna från Svedala skoldistrikt pliktiga att

bevista den nioåriga skolan utan kommer till försöksskolan, därför att

den ersätter den under avveckling stående samrealskolan. De måste därför,

så vitt nämnden kan finna, betraktas som lärjungar i en frivillig

skola och deras studiehjälpsfråga bedömas med hänsyn härtill. I den mån.

som de icke får del av försöksdistriktets skolsociala förmåner, skolskjutsning

skolmåltider, eller av sitt eget skoldistrikt erhåller sådana förmåner

under studiegången i försöksskolan, bör de därför erhålla realskolans studiebidrag

för dagliga resor, måltider under skoldagen och inackordering.

Studiebidrag bör normalt utgå från och med första året av försöksskolans

högstadium, d.v.s. klass 7. Denna regel bör gälla alla främmande

elever, som i sin hemskola har tillgång till undervisning i engelska och

därför icke behöver övergå till enhetsskolan förrän efter klass 6 i folkskolan.

Regeln är analog med vad som gäller i fråga om studiehjälpen i

realskolan: studiebidrag kan utgå endast till lärjunge, som i sin hemort

icke har tillgång till önskad utbildning. Elever, som i sin hemskola ej har

undervisats i engelska, kan mottagas från folkskoleklass G till försöksskolans

klass 6. Det synes rimligt, att dylika elever erhåller studiebidrag

från och med klass 6 i försöksskolan, enär de annars skulle komma i sämre

läge än om de övergått till samrealskolans begynnelseklass efter sitt sjätte

folkskoleår. T vissa fall kan lärjungar tänkas övergå till försöksskolans

klass 5 från klass 4 i skoldistrikt, där undervisning i engelska icke meddelas

i folkskolan. Det kan ifrågasättas, huruvida sådana lärjungar bör

vara berättigade till studiebidrag, då de söker en utbildning, som icke

tillhandahålles i hemorten. Nämnden kan emellertid icke finna tillräck
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

liga skäl för att ens övergångsvis ett system med studiebidrag skulle införas

i så låg klass av enhetsskolan som klass 5.

Även i fråga om behovsprövade stipendier bör främmande elever betraktas

som elever i frivillig skola och rätten till stipendium därför förbindas

med studielämplighetsprövning. Stipendierätten bör liksom i försöksskolan

inträda i och med klass 8. Främmande lärjungar i klass 9 y

bör i stipendiehänseende betraktas som om de övergått till yrkesskola.

Vad nämnden nu föreslagit beträffande studiehjälp åt främmande lärjunge

har räckvidd utöver det konkreta fall, som föranlett undersökningen.

Man måste nämligen tänka sig, att åtskilliga av de försöksskolor, som

nu finnes eller blir upprättade under försökstiden, kommer att uppsökas

av lärjungar från kommuner, där tillgång till motsvarande undervisning

icke finnes. Dessa lärjungar intager i allt väsentligt samma ställning som

de lärjungar från samma hemort, vilka söker sig till realskola, och bör

därför få tillgång till studiehjälp i huvudsak på samma villkor som realskolelever.

Administration. I realskolan utdelas stipendierna centralt av

studielånenämnden på grundval av ansökningar, ingivna av målsmännen

till rektorerna, som efter granskning av ansökningarna vidarebefordrar

dem till nämnden. Den centrala prövningen har visserligen icke samma

starka skäl för sig beträffande försöksskolan som vid realskolorna, enär

studielämplighetsprövning icke skall ske vid utdelning av försöksskolans

stipendier. Nämnden har också övervägt, huruvida stipendiegivningen

icke skulle kunna ske av kommunalt organ i försöksdistrikten. Innan

erfarenhet om den nya stipendieverksamheten vunnits och noggranna tilllämpningsföreskrifter

på grundval härav kunnat utarbetas till ledning för

kommunalmyndigheten, bör dock stipendiegivningen ske centralt av studielånenämnden.

Därmed vinnes också, att stipendiegivningen i försöksskolan

och realskolan kan följa samma linjer, vilket har betydelse särskilt

vid påbörjandet av stipendieverksamheten i försöksskolan. Efter några

år torde dock försöksdistrikten själva böra sköta stipendieutdelningen.

Vid behandling inom nämnden av stipendieärenden för försöksskolan

bör närvara representant för skolöverstyrelsens försöksavdelning. Ansökningar

om stipendium ingives av målsmännen till skolans ledare (överlärare),

som efter granskning och eventuell komplettering av desamma

insänder dem till studielånenämnden. Sedan nämnden efter enhetliga beräkningsgrunder

för försöksskolan och realskolan beviljat stipendierna,

utanordnas det för varje försöksskola beviljade totalbeloppet för höstterminen

till skoldistriktet. Distriktet erhåller därvid även studielånenämndens

förteckning över stipendiater och stipendiebelopp för var och

en av dem. Stipendierna tillställes därefter omedelbart målsmännen mot

kvitto. Vårterminsdelen utanordnas vid början av vårterminen men utbetalas

till målsmännen först sedan tidigare nämnda jämkningar i vissa

belopp gjorts av vederbörande kommunala myndighet. Från denna skall

redovisning jämte kvittenser inlämnas till länsstyrelsen för att med dess

räkenskapshandlingar ingå till riksräkenskapsverket.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

4. Kostnadsberäkningar.

På grundval av uppgifter för omkring 88 procent av de 682 eleverna

i försöksskolornas åttonde klass under innevarande läsår har studielånenämnden

ansett sig kunna såsom en godtagbar utgångspunkt konstatera

en spridning av eleverna på behovsgrupper från 0 kronor till 675 kronor

per elev och läsår, motsvarande ett genomsnittligt årligt stipendium av

307 kronor per elev. För åttonde klassen anser nämnden, att den förut föreslagna

restriktiviteten bör medföra en reducering med minst 20 procent

av genomsnittsbeloppet eller till 245 kronor.

En enligt dessa grunder företagen beräkning ger till resultat, att stipendiesumman

i de nuvarande försöksdistrikten läsåret 1953/54 för klasserna

8 och 9 kan beräknas till sammanlagt 596 000 kronor och för läsåret

1959/60, då eleverna i nuvarande första och andra klassen hunnit upp till

klasserna 8 och 9, till 2 833 000 kronor.

För att ge en fullständigare bild av kostnadsutvecklingen beträffande

stipendieringen har nämnden sökt göra en prognos för utvidgningen av

försöksverksamheten. Prognosen — som nämnden anger såsom mycket

approximativ — har gjorts efter det antagandet, att för de närmaste åren

ungefär lika många elever årligen skulle börja försöken som de senaste två

åren i medeltal varit fallet. Det har därvid förutsatts, att försöken börjar

i första och femte klasserna och successivt fortsätter uppåt från dessa klasser.

Uträkning av stipendierna på samma sätt som tidigare ger till resultat,

att stipendiesumman läsåret 1956/57 — då eleverna från klass 5 läsåret

1953/54 hunnit upp i åttonde klassen — ökas med omkring 174 000

kronor, varför den sammanlagda stipendiesumman det året uppgår till

omkring 2 198 000 kronor. För sista beräkningsåret 1959/60 uppgår det

sammanlagda beloppet till omkring 4 443 000 kronor.

Nämnden framhåller, att de nu angivna stipendiesummorna rätteligen

skall minskas med de belopp, som besparas i realskolorna och gymnasiets

första ring genom att försöksverksamheten motverkar stegringen av elevantalet

i dessa och därmed minskar åtgången av läroverksstipendier. Några

hållpunkter för beräkning av besparingen i läroverksstipendierna kan emellertid

icke erhållas. För att antyda storleksordningen av den minskning av

stipendiebeloppen, som kan uppstå genom nedläggande av realskolor,

anger nämnden, att läsåret 1951/52 utdelades i realskolan behovsprövade

stipendier å tillhopa omkring 2 980 000 kronor, vartill kommer omkring

5 360 000 kronor för studiebidrag.

Nämnden påpekar vidare, att de beräknade summorna kan komma att

minskas, dock ej mera väsentligt, genom den måttfulla inknappning av

stipendiebeloppen, som nämnden ansett rimlig för elever i klass 9 med

arbetsinkomst eller arbetsinsats av någon betydelse för hemmens ekonomi.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

Till jämförelse anger nämnden, att totalsumman av barnbidrag å 500

kronor skulle överstiga den av nämnden enligt dess stipendieförslag beräknade

summan läsåret 1959/60 med 3 672 000 kronor och uppgå till 8 115 000

kronor. Barnbidrag jämte behovsprövade stipendier skulle öka stipendiesumman

för samma år med omkring 1 460 000 kronor till omkring 5 900 000

kronor.

Nämndens stipendieberäkning har för försöksdistrikten förts fram till

och med läsåret 1959/60. För att ge en uppfattning om vad nämndens

förslag skulle betyda, om enhetsskolan vore genomförd i hela riket, har

nämnden gjort en beräkning med ledning av uppgifter, som erhållits från

statistiska centralbyrån om beräknat antal 15- och 16-åringar för åren

1960—1965. För år 1960 beräknade 15-åringar eller lärjungar i klass 8

skulle stipendiesumman efter ett medeltal av 245 kronor per stipendiat

uppgå till 31 482 000 kronor och för 16-åringar i klass 9 efter ett medeltal

av 307 kronor till 39 296 000 kronor eller tillhopa för klass 8 och 9 till

70 778 000 kronor. Efter detta år sjunker antalet lärjungar i de båda klasserna,

och totalbeloppen för år 1965 uppgår till 27 170 000 kronor för klass

8 och 35 765 000 kronor för klass 9, tillhopa 62 935 000 kronor. Barnbidrag

å 500 kronor skulle för år 1960 uppgå till 64 250 000 kronor för klass 8 och

64 000 000 kronor för klass 9, eller tillhopa 128 250 000 kronor. För 1965

blir summorna 55 450 000 kronor för klass 8 och 58 400 000 kronor för

klass 9, tillhopa 113 850 000 kronor.

Till stipendier i försöksskolorna för budgetåret 1953/54 föreslår

studielånenämnden ett förslagsanslag av i runt tal 600 000 kronor. Kostnaderna

för studiebidrag och stipendier åt ''främmande’ lärjungar i försöksskolorna

bör dock belasta anslaget till läroverksstipendier.

5. Remissyttranden.

Studielånenämndens förslag har i det stora hela tillstyrkts av

remissmyndigheterna. Skolöverstyrelsen instämmer i nämndens uttalande,

att enhetsskolans stipendiefråga icke nu kan lösas slutgiltigt: det föreliggande

förslaget bör betraktas som en lösning av frågan tills vidare och endast

avse enhetsskolan under försökstiden.

Jag redogör i det följande för de erinringar i vissa detaljer, som nämndens

förslag föranlett vid remissbehandlingen.

Statskontoret anser sig ej kunna tillstyrka, att stipendier införes i försöksskolans

åttonde klass. Om i försöksskolan möjlighet öppnas till

stipendiegivning redan i klass 8, kan man enligt ämbetsverket svårligen

undgå att medge samma förmåner i motsvarande klass av folkskolan med

därav följande mycket stora utgifter för statsverket. Behovet av stipendier

på det åldersstadium, som åttonde klassen representerar, är icke sär
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

skilt framträdande, vartill kommer, att undervisningen i försöksskolan är

avgiftsfri samt att eleverna där i regel erhåller bättre skolsociala förmåner

än i realskolorna. Med hänsyn därtill anser statskontoret den omständigheten,

att sistnämnda skolors elever har tillgång till stipendier redan på

det stadium, som svarar mot försöksskolans åttonde klass, icke böra tillmätas

avgörande betydelse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning vänder sig mot studie!ånenämndens

förslag, att elev, som fullgör någon del av försöksskolplikten i verkstadsskola,

i stipendiehänseende skall betraktas som försöksskolelev.

Förslaget innebär att eleven — i olikhet med icke skolpliktiga elever i samma

skola — ej skulle kunna erhålla studiebidrag. Överstyrelsen anför vidare

bland annat följande.

Det är icke säkert att utbildningen i här förutsatta fall kan förläggas

till elevens hemort. I åtskilliga fall torde det bliva så, att eleven måste intagas

vid exempelvis en central verkstadsskola och beredas inackordering

på kursorten. Det kan då icke vara rimligt att ej studiebidrag till inackorderingskostnaden

skall kunna utgå. Om så icke blir fallet, får man räkna

med att obemedlade eller mindre bemedlade elever ej kan utnyttja denna

möjlighet att under skolpliktstiden påbörja en för dem såsom lämplig befunnen

utbildning vid verkstadsskola. Eleverna i verkstadsskolor erhåller

i flertalet fall icke fria skolmåltider och de kommer ej i åtnjutande av en

sådan skolsocial förmån som skolskjutsar. Även för det fall att utbildningen

kan förläggas till verkstadsskola å hemorten eller så nära denna, att

inackordering å kursorten icke behöver ske, är det därför icke mer än rimligt

att skolpliktig elev — liksom icke skolpliktiga kamrater — kan komma

i åtnjutande av, förutom behovsprövat stipendium, studiebidrag till

måltid i skolorten och till dagliga resor enligt härför gällande grunder.

Under åberopande härav föreslår överstyrelsen, att elev på försöksskolans

högstadium, som fullgör skolplikt såsom elev vid verkstadsskola eller

annan skolform vid yrkesundervisningsanstalt, skall i studiehjälpshänseende

likställas med övriga elever vid samma skola.

Beträffande studiehjälp åt främmande’ lärjungar framhåller

statskontoret, att även beträffande dessa, i den mån de övergår till

klass 9 y, möjlighet bör finnas att vid stipendiegivningen ta hänsyn till

elevens eventuella arbetsinkomst.

Skolöverstyrelsen tar upp en fråga som studielånenämnden ej berört,

nämligen rätten till stipendium för lärjunge, som gjort sig skyldig till förseelse.

Även om den i realskolan förefintliga möjligheten att fråntaga elev

rätten till stipendium, därest han brister i uppförande, egentligen icke borde

stå till buds i den obligatoriska försöksskolan, anser skolöverstyrelsen

sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke — för det fall, att vederbörande

skolledare och skoldistrikt finner sig böra hos studielånenämnden anmäla

graverande förseelser — nämnden skall äga pröva om och i vilken utsträckning

stipendium enligt dess mening bör utgå.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

57

6. Departementschefen.

Enligt 1950 års skolbeslut skall ekonomiskt stöd lämnas barnfamiljerna

under de obligatoriska skolår, som tillkommer med den nioåriga enhetsskolan.

Något definitivt beslut om den närmare utformningen av detta stöd

i en allmänt genomförd enhetsskola föreligger ej. Alternativa lösningar har

diskuterats: antingen behovsprövade stipendier eller också generellt höjda

barnbidrag för de berörda familjerna. I vad gäller försökstiden har statsmakterna

däremot mera bestämt uttalat sig för att studiehjälpsfrågan skall

lösas efter stipendielinjen.

Det nu föreliggande problemet består i att finna de lämpliga formerna

för ett effektuerande av 1950 års principbeslut om studiehjälp i enhetsskolan

under försökstiden.

I likhet med studielånenämnden anser jag, att studiehjälpen till elever

i försöksdistrikten bör utformas mot bakgrunden av de från och med nästa

läsår gällande grunderna för studiehjälpen i realskolor och därmed i förevarande

hänseende jämförliga yrkesundervisningsanstalter. Studiehjälpen

enligt det för nämnda skolformer tillämpliga s. k. läroverkssystemet omfattar

dels studiebidrag (förut benämnda grundstipendier) till kostnader

för inackordering, resor och måltider, dels ock behovsprövade och i vissa

fall även studielämplighetsprövade stipendier. Med hänsyn till de skolsociala

förmånerna i försöksskolan har studielånenämnden icke funnit motiverat,

att där införes studiebidr a g. Nämnden har bland annat uttalat,

att elev, som fullgör någon del av försöksskolplikten i verkstadsskola,

i studiehjälpshänseende skall betraktas som försöksskolelev, vilket

alltså innebär, att eleven i motsats till icke skolpliktiga elever i verkstadsskolan

ej skulle kunna få studiebidrag. Detta förhållande har påtalats

av överstyrelsen för yrkesutbildning som ansett att, då försöksskoleleven

i dylikt fall ej skulle kunna komma i åtnjutande av försöksskolans

skolsociala förmåner, eleven i stället borde få studiebidrag.

Det angivna exemplet belyser ganska klart frågeställningen i vad gäller

ramen för studiehjälpen åt försöksskolelevema. För egen del anser jag, att

den principiella utgångspunkten måste vara, att försöksskolelev i studiehjälpshänseende

icke ställes i sämre läge än sina jämnåriga kamrater i realskolan

och yrkesundervisningsanstalterna. Jag är ense med studielånenämnden

om att studiehjälpen i försöksskolorna i princip ej bör omfatta

studiebidrag, eftersom ju de kostnader, som motiverar studiebidraget, till

följd av de skolsociala förmånerna i försöksskolan i regel ej uppkommer där.

Under föregående avsnitt om statsbidrag till försöksdistrikten har jag

vidare förutsatt, att genom särskilda föreskrifter de för folkskolan gällande

bestämmelserna rörande bland annat inackordering, skolskjutsar och skolmåltider

skall kunna anpassas för tillämpning också vid de speciella för
5

— li ilning till riksdagens protokoll ]953. 1 sand. AV 12G.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

hållanden, som kan tänkas uppkomma på försöksskolans högstadium. Sålunda

bör exempelvis en försöksskolelev, som fullgör någon del av skolplikten

i central verkstadsskola, även under sådan tid i princip åtnjuta

försöksskolans förmåner av inackordering, skolskjuts och skolmåltider. Det

får emellertid förutsättas, att en dylik utvidgad tillämpning av bestämmelserna

om försöksskolans skolsociala förmåner i vissa fall ej går att

genomföra i praktiken. Med hänsyn till vad jag nyss angivit såsom den

principiella utgångspunkten i fråga om studiehjälpen åt elever i försöksdistrikten,

torde det därför böra få ankomma på Kungl. Maj:t eller — efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande — på studielånenämnden att, där det i undantagsfall

befinnes påkallat, medge, att försöksskolelev skall kunna få åtnjuta

studiebidrag enligt läroverkssystemet.

Stipendierna i försöksskolan bör, såsom studielånenämnden föreslagit,

få samma storlek som enligt läroverkssystemet, alltså i regel högst

75 kronor i månaden. Stipendierna bör utgå efter behovsprövning. Med

hänsyn till att skolgången i försöksskolan är obligatorisk bör däremot prövning

av studielämplighet ej komma i fråga. I enlighet med vad studielånenämnden

förordat bör vidare stipendierna utgå från och med åttonde klassen,

vilken motsvarar den lägsta klass i realskolan, där stipendier kan komma

i fråga.

De nu föreslagna, grundläggande reglerna för studiehjälpen i försöksskolan

torde ligga helt i linje med de uttalanden från statsmakternas sida, som

i förevarande hänseende tidigare gjorts i anslutning till 1950 års principbeslut.

Jag instämmer i vad studielånenämnden anfört rörande viss återhållsamhet

vid stipendiernas utmätande i åttonde klassen och motsvarande klasser

i realskolan samt om hänsynstagande till arbetsinkomst, när det gäller

elev i nionde klassen. Studielånenämndens förslag beträffande studiehjälp

åt ''främmande’ elev i försöksskolan samt om studiehjälpens administration

har ej heller givit mig anledning till erinran. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om lämplig tidpunkt för överförande

till försöksdistrikten av beslutanderätten i fråga om stipendieutdelningen.

Skolöverstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke försöksskolelev, som begått

graverande förseelse, efter studielånenämndens prövning skulle kunna

fråntagas rätten till stipendium eller få vidkännas nedsättning av stipendiebeloppet.

Då emellertid stipendiet avser att vara en ekonomisk hjälp

för familjen under förlängningen av den obligatoriska skolgången, finner

jag för egen del ett dylikt korrektiv mot brister i elevens uppförande icke

böra komma i fråga.

De nu förordade grunderna för studiehjälp åt elever i försöksdistrikten

torde böra tillämpas tills vidare från och med nästa läsår. Kostnaderna för

studiehjälpen har för budgetåret 1953/54 av studielånenämnden uppskat
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

tats till sammanlagt 596 000 kronor. För ändamålet torde på riksstaten för

nästa budgetår böra uppföras ett förslagsanslag av i runt tal 600 000 kronor

med benämningen Folkskolor m. m.: Studiehjälp åt elever i försöksdistrikten.

Kostnaderna för studiehjälp åt ''främmande’ lärjungar bör dock,

sasom studielanenämnden anfört, belasta förslagsanslaget till studiebidrag

och stipendier åt lärjungar vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för studiehjälp

åt elever i försöksdistrikten;

b) till Folkskolor m. m.: Studiehjälp åt elever i försöksdistrikten

för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag

av 600 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under II och III hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Halle.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten ................ 2

1. Försöken med enhetsskoleorganisationen........................ 2

2. Utvecklingen utanför försöksdistrikten ......................... 8

3. Försöken vid högre skolor .................................... 10

4. Departementschefen ......................................... 12

II. Statsbidrag till försöksdistrikten ................................. 14

1. Inledning ................................................... 14

2. Gällande bestämmelser om statsbidrag till försöksdistrikten...... 17

3. Försöksdistriktens synpunkter på statsbidragsfrågorna .......... 20

4. Principiella synpunkter på frågan om kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun ............................................ 21

5. De sakkunnigas förslag ....................................... 23

6. Kostnadsberäkningar ......................................... 29

7. Remissyttranden ............................................. 31

8. Departementschefen ............. 36

III. Studiehjälp åt elever i försöksdistrikten .......................... 45

1. Inledning ................................................... 45

2. Studielånenämndens förslag ................................... 47

3. Motiveringen för studielånenämndens förslag ................... 48

4. Kostnadsberäkningar ......................................... 54

5. Remissyttranden _............................................ 55

6. Departementschefen ......................................... 57

Stockholm 1953 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

530371

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:276 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande statsbidrag till för söksdistrikt med enhetsskola m. m. a1 i texten
  2. SU 1953:139 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa frågor rörande statsbidrag till försöksdistrikt med enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta s. 1 i texten