Sök i Ratio Lex

Angående ny lönegruppering för statens tjänstemän m. fl

1953-03-20 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:132, Angående ny lönegruppering för statens tjänstemän m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ny lönegruppering

för statens tjänstemän m. fl.; given Stockholms

slott den 20 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att spännvidden i den statliga lönegruppenngen

skall — med bibehållen spännvidd de olika grupperna emellan — från och

med den 1 januari 1954 minskas från 16 till 12 procent och således antalet

ortsgrupper minskas från 5 till 4. Kostnadsökningarna för löner vid en

ändring i lönegrupperingen i enlighet med förslaget har beräknats till 20

miljoner kronor för staten och 7 miljoner kronor för kommunerna. Om en

anpassning till en ändrad lönegruppering skulle ske på den enskilda arbetsmarknaden,

kan kostnaderna därför uppskattas till 80—100 miljoner kronor.

Härtill kommer det skattebortfall, som uppstår för staten och kommunerna,

om skattegrupperingen ändras på samma sätt som lönegrupperingen.

Detta skattebortfall har uppskattats till sammanlagt omkring 30 miljoner

kronor. De totala kostnaderna skulle på grundval av angivna beräkningar

uppgå till inemot 60 miljoner kronor för staten och kommunerna och till

80—100 miljoner kronor för det enskilda näringslivet eller sammanlagt 140—- 160 miljoner kronor.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 132.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om ny lönegruppering

för statens tjänstemän m. fl. samt anför därvid följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 april 1950 tillkallades

den 2 maj samma år sakkunniga med uppdrag att utreda principerna för

en dyrortsundersökning. De sakkunniga överlämnade den 10 januari 1951

betänkande angående principerna för dyrortsgrupperingen (SOU 1951:7),

varöver utlåtanden inhämtades från ett antal myndigheter och organisationer.

I Kungl. Maj :ts proposition 1951: 111 föreslogs därefter att en dyrortsundersökning

skulle verkställas samt angavs vissa riktlinjer för en

sådan undersökning. Sedan riksdagen med bifall till denna proposition anvisat

medel till kostnader för en dyrortsundersökning, uppdrog Kungl.

Maj:t den 18 maj 1951 åt socialstyrelsen att — med beaktande av vad därom

anförts av föredragande departementschefen vid anmälan av nämnda

proposition och av statsutskottet i dess utlåtande 1951: 132 — verkställa

en dyrortsundersökning.

I enlighet med de för dyrortsundersökningen givna direktiven har socialstyrelsen

härefter underkastat vissa av beräkningsgrunderna för dyrortsundersökningen

ytterligare principiell granskning och i anslutning härtill

i skrivelser till civildepartementet framlagt härav föranledda förslag. På

grundval härav har Kungl. Maj :t den 28 mars 1952 fastställt principerna

för indelningen av lägenheterna i kvalitetsgrupper, den 9 maj 1952 angivit

principerna för beräkningen av skatteposten och resekostnaderna och den

25 september lämnat vissa ytterligare anvisningar angående beräkningen av

skatteposten.

I skrivelse den 30 oktober 1952 har socialstyrelsen redovisat resultaten

av dyrortsundersökningen och därvid hemställt, att Kungl. Maj :t måtte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

3

fastställa antalet ortsgrupper och spännvidden mellan dessa samt Stockholms

placering i en grupp.

I anledning av styrelsens skrivelse har inom civildepartementet upprättats

en promemoria angående ändringar i gällande ortsgrupperingar på grund

av 1951 års dyrortsundersökning. över promemorian har yttranden avgivits

av socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, kammarrätten,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, kommerskollegium,

statens lönenämnd, statens avtalsnämnd och dyrortsnämnden

samt Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

lanthruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisationen

i Sverige, Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation. Landsorganisationen

har överlämnat yttrande av Statstjänarkartellen. Vidare har i anledning

av promemorian inkommit en gemensam skrivelse från Kooperativa

förbundet och Kooperationens förhandlingsorganisation.

Genom beslut den 6 februari 1950 har Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen

att utarbeta förslag till ny lönegruppering i enlighet med de i

departementspromemorian angivna riktlinjerna. I anledning härav har socialstyrelsen

i skrivelse den 11 mars 1953 framlagt förslag till ny lönegruppering.

1951 års dyrortsundersökning.

Innan jag ingår på resultaten av 1951 års dyrortsundersökning, torde

jag få erinra om de allmänna principerna för undersökningen och — i anslutning

till socialstyrelsens förenämnda skrivelse den 30 oktober 1952 _

redogöra för hur undersökningen genomförts.

Socialstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att den nya dyrortsundersökningen

liksom 1946 års undersökning avser att fastställa olikheter mellan

skilda orter i fråga om de totala levnadskostnaderna, eller med andra ord

att jämföra prisläget på olika orter för samtliga varor och tjänster som

ingår i konsumtionen. Jämförelserna har liksom 1946 byggt på förutsättningen

lika standard och beräkningarna har syftat till att utröna vad det

kostar att på olika orter upprätthålla en och samma levnadsstandard. Som

mätare på levnadsstandarden har begagnats statistiska upplysningar om

konsumtionsvanorna, vilka ju kan växla mellan olika orter. För att fastställa

det inflytande, som användandet av olika budgettyper kan ha på dyrortsberäkningarna,

har den nu företagna undersökningen, som avser pristörhållandena

under år 1951, gjorts med utgångspunkt från tre skilda budgetar,

nämligen en avseende Stockholm, en avseende den egentliga landsbygden

och en avseende medelstora städer. Den sistnämnda beräkningen har

närmast haft kontrollkaraktär.

År 1946 gjordes prisjämförelserna enbart med utgångspunkt från den

budget, som användes vid beräkningarna av levnadskostnadsindex i sep
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

tember 1946, avseende hushåll med minderåriga barn i städer och tätorter.

Nu har beräkningarna grundats på genomsnittsbudgetar omfattande samtliga

inkomsttagare utom egna företagare, d. v. s. i stort sett samtliga nuvarande

och f. d. löntagare oavsett civilstånd och inkomstnivå.

I 1951 års liksom i 1946 års undersökning har i princip samtliga levnadskostnader

beaktats, varvid beräkningarna fördelats på följande huvudgrupper:

livsmedel, bostad, köksbränsle och lyse, resor, kläder och övriga utgifter

samt skatter. I enlighet med vad i förenämnda proposition uttalats har

dyrortsolikheterna i första hand beräknats för områden, ej för orter. Som

områdesenhet har därvid i allmänhet länet använts.

Resultaten av prisjämförelserna har framkommit i form av tre utgiftssummor

för varje ort, varav den högsta enligt Stockholms konsumtionsvanor

och den lägsta enligt landsbygdens. De tre talen för varje ort har därefter

uttryckts i promille av motsvarande tal för Stockholm. Man har således

fått tre serier dyrortsindextal. I sin skrivelse den 30 oktober 1952 har

socialstyrelsen redovisat de båda serier, som hänför sig till budgeten för

Stockholm och för den egentliga landsbygden. Av dessa båda serier utvisar

den ena hur stora de genomsnittliga prisskillnaderna är mellan skilda orter

under förutsättning att befolkningen överallt haft de konsumtionsvanor,

som i medeltal gäller för stockholmsbefolkningen. Den andra indexserien

avser motsvarande skillnader mellan orterna under förutsättning att befolkningen

överallt haft de konsumtionsvanor, som i medeltal gäller för

landsbygdens befolkning.

Budgetarna. Den vid undersökningen använda Stockholms-budgeten har

erhållits genom framskrivning av resultaten från socialstyrelsens budgetundersökning

år 1948. Vid framskrivningen har hänsyn tagits till såväl prissom

konsumtionsförändringar under åren 1948—1951.

Landsbygdsbudgeten har framräknats på grundval av den särskilda undersökning

av landsbygdens konsumtionsvanor, som socialstyrelsen utfört

under år 1952. Ca 800 slumpmässigt utvalda hushåll har vid intervjuer ombetts

att uppge samtliga inkomster och utgifter under år 1951. Inalles ca

700 hushåll har lämnat ur bearbetningssynpunkt användbara redogörelser.

Av dessa har 342 använts för dyrortsundersökningen. Övriga har avsett företagarhushåll

och har således ej varit användbara för detta ändamål.

Antalet hushåll, på vilka budgetarna för Stockholm och för landsbygden

är baserade, dessa hushålls genomsnittliga storlek och deras fördelning på

socialklasser redovisas i följande tablå.

Stockholm Landsbygd

Antal hushåll.................................... 131 342

Antal personer per hushåll........................ 2''83 3''0t>

Procentuell fördelning på socialklasser:

Arbetare ...................................... 48 62

Lägre tjänstemän, förmän, verkmästare.......... 28 13

Högre tjänstemän, företagsledare................ 20 5

Övriga, pensionärer etc.......................... 4 20

Samtliga 100 100

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 132.

De genomsnittliga värdena för totalutgifterna exklusive skatt och dessas

fördelning på huvudposter är följande.

Budget enligt

Stockholms kon- Landsbygdens konsumtionsvanor

sumtionsvanor

Kr.

<

Kr.

%

Livsmedel..........................

Bostad jämte uppvärmning, köksbränsle

3 546

31-7

2 825

37-0

och lvse..........................

1902

17-0

998

131

Resor ..............................

450

4-0

180

2-4

Kläder och övriga utgifter ..........

5 302

47-3

3 620

47-5

Summa utgifter exklusive skatt 11 200

100-0

7 623

100- 0

Livsmedelsposten. I fråga om livsmedel har företagits en särskild prisinsamling.

Varuurvalet för denna överensstämmer i stor sett med det som ingår

i socialstyrelsens löpande prisinsamling och omfattade 74 varor. Prisinsamlingen

företogs under veckan 15—20 oktober 1951 på olika orter. Inom

varje län utvaldes cirka 12 orter. Kommunerna inom varje län indelades i

geografiskt sammanhängande områden, ungefär lika folkrika och i möjligaste

mån homogena beträffande livsmedelsdyrheten 1946. Fanns en tätort

med ordinarie prisombud inom ett sådant område, uttogs denna ort. I övriga

områden utvaldes en tätort slumpmässigt, varvid sannolikheten att utväljas

gjordes proportionell mot ortens folkmängd. Stockholm, Göteborg och Malmö

medtogs som självskrivna. Även icke-administrativa tätorter med minst 200

invånare enligt 1945 års folkräkning medtogs vid urvalet. Genom detta urvalsförfarande

erhölls 258 prisinsamlingsorter, varav 60 var orter på vilka

fanns ordinarie prisombud. Därutöver medtogs de 35 landsbygdskommuner,

där socialstyrelsen har prisombud, samt ytterligare 12 tätorter, som ansågs

böra belysas särskilt.

Enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 12 september 1951 (nr 612) angående

skyldighet för kommunala myndigheter att medverka vid prisinsamling

i samband med ny dyrortsundersökning utsågs ett prisombud på de orter,

där ordinarie prisombud saknades. Efter prisinsamlingen hölls prisuppgifterna

tillgängliga för allmänheten under fjorton dagar på kungjord plats.

Anmärkningar rörande prisuppgifterna skulle inom åtta dagar efter granskningstidens

utgång vara inlämnade till den kommunala myndigheten. Sammanlagt

inkom 143 anmärkningsskrivelser, varav 75 från priskontor och

återstoden huvudsakligen från lokala personalorganisationer.

Livsmedelstal har beräknats endast för större områden. Med hänsyn till

det sätt, varpå prisinsamlingsorterna utvalts, har det varit naturligt att beräkna

livsmedelstal för varje län. Individuella livsmedelstal har beräknats

blott för Stockholm, Göteborg och Malmö.

Bostadsposten. För beräkningen av kostnaderna för bostad jämte uppvärmning

har med utgångspunkt från 1945 års bostadsräkning för städer

och tätorter med hyresreglering en framskrivning gjorts till år 1951 av hyrorna

för i öppna marknaden uthyrda lägenheter. Från hyresnämnderna i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

256 tätorter med minst 1 500 invånare har uppgift erhållits dels om de av

hyresnämnd fastställda hyrorna i lägenheter byggda åren 1946—1951, dels

om förändringar av hyrorna i lägenheter, byggda år 1945 eller tidigare. Därjämte

har i samband med mantalsskrivningen för år 1952 företagits en total

bostadskostnadsundersökning i 58 tätorter med minst 1 500 invånare, där

hyresnämnd saknas, samt i några hyresreglerade orter, för vilka en framskrivning

med ledning av hyresnämndernas uppgifter ej kunde göras. För

Stockholm och Göteborg har de lokala hyresräkningarna, som företagits av

städernas statistiska kontor under år 1950, kunnat användas, varjämte framskrivning

till 1951 gjorts med hjälp av material från hyresnämnderna. För

1 119 icke hyresreglerade orter med mellan 200 och 1 500 invånare har genomförts

en partiell hyresräkning. Denna undersökning har omfattat 1/5

av bostadsbeståndet i de berörda orterna.

På varje ort, där total eller partiell bostadskostnadsundersökning företogs,

tillsattes genom den kommunala myndighetens försorg en granskningskommitté

eller en kontrollant med uppgift att granska de avlämnade hyresuppgifterna

och tillse, att materialet blev komplett.

På grund av svårigheten att för centralvärmelägenheterna särskilja bränslekostnaderna

skulle bostadsposten även omfatta uppvärmningskostnaderna.

I de fall, då ingen värmekostnad eller endast en del av denna ingick i den

uppgivna hyran, tillädes därför vid bearbetningen inom socialstyrelsen en

bränslekostnad. Denna beräknades generellt med ledning av bränslekommissionens

normer för bränsleåtgång per rumsenhet inom fyra temperaturzoner.

Priser för bränsle inhämtades såväl centralt som på de olika prisinsamlingsorterna.

Lägenheterna fördelades på kvalitets- och storleksgrupper, varvid antalet

grupper var femton för tätorter med minst 1 500 invånare och nio för orter

med 200—1 500 invånare. För varje ort med minst 10 000 invånare beräknades

en medelhyra för var och en av de femton grupperna.

För orter med 200—1 500 och 1 500—10 000 invånare räknades medelhyrorna

i de nio resp. femton kvalitets- och storleksgrupperna länsvis. För att

få medelhyrorna för landsbygden (inklusive tätorterna) reducerades medelhvrorna

för tätorterna med ledning av relationen år 1945 mellan landsbygdens

och tätorternas medelhyror i de nio grupperna.

För att få en sammanfattande medelhyra för orterna och för länen har

medelhyrorna i de olika kvalitets- och storleksgrupperna sammanvägts. Ortens

(länets) medelhyra enligt Stockholms-standarden har erhållits genom

sammanvägning av kvalitets- och storleksgruppernas medelhyror med ledning

av lägenhetsbeståndets fördelning på resp. grupper i Stockholm. På

motsvarande sätt har ortens medelhyra erhållits enligt landsbygdsstandarden

medelst en sammanvägning med ledning av lägenhetsbeståndets sammansättning

på landsbygden. I lägenhetsbeståndet har förutom hyreslägenheterna

även bostadsrättslägenheterna inräknats.

De två medelhyrorna för orten resp. länet har invägts i totalbudgetarna

enligt bostadspostens relativa vikt i dessa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

7

Posten köksbränsle och lyse. För beräkningen av kostnaderna för de

bränsleslag, som här kommer i fråga, har samma orter, som utvalts för insamling

av livsmedelspriser m. m., ansetts ge tillräckligt underlag för prisberäkningar.

Pris för björkved insamlades lokalt, och för gas och elektricitet

kunde tariffer inhämtas centralt med kompletterande skriftlig förfrågan

till 115 elektricitetsverk.

Enär uppgift om bränsleåtgång ej kunde erhållas ur budgetarna, fastställdes

standardkvantiteter avseende ett normalhushåll i förhyrd lägenhet, lika

för båda budgetarna.

Kostnadstal har länsvis beräknats för varje spistyp i fråga om matlagningsbränslet.

Dessa tal har sedan sammanvägts till en sammanfattande

genomsnittskostnad; enligt Stockholms-budgeten har sammanvägningen företagits

med ledning av förekomsten av ifrågavarande spistyper i Stockholm,

enligt landsbygdsbudgeten med ledning av motsvarande fördelning i

landskommunerna. Till den således erhållna genomsnittskostnaden för spisbränsle

har lagts lysekostnaden, varvid hänsyn tagits till att hushåll med

elektrisk spis samtidigt får lägre strömpris för belysning.

Resekostnadsposten. Antalet s. k. inköpsorter vid beräkningen av resekostnaderna

har utgjort 282. Vid 1946 års undersökning, då man skilde mellan

A-orter (större inköpsorter) och B-orter (mindre inköpsorter), var de förra

till antalet 124 och de senare 159; sammanlagt sålunda 283. Samtliga gamla

A-orter har denna gång räknats som inköpsorter och dessutom flertalet gamla

B-orter samt ett antal orter som år 1946 ej alls räknades som inköpsorter.

Resetilläggens storlek framgår av följande tablå.

Stockholms-budget Landsbygdsbudget

Inköps-

Ortstvp o. nöjes-

resor

Arbets- o. skol- resor

Semes-

terresor

Sum-

ma

Inköps- o. nöjes- resor

Arbets- o. skol- resor

Semes-

terresor

Sum-

ma

Stockholm medförorter.. 80

250

120

450

0

165

45

210

Göteborg med förorter .. 50

210

120

380

0

120

45

165

Malmö ev. med förorter 50

Övriga städer med minst

125

120

295

0

75

45

120

20 000 inv............. 25

60

120

205

0

55

45

100

Andra inköpsorter...... 0

25

120

145

0

0

45

45

Icke inköpsorter med följande

avstånd till när
-

maste inköpsort

0— 5 km.......... Samma resetiilägg som närmaste inköpsort

6— 25 » .......... 90 65 120 275 75 50 45 170

26— 45 • .......... 150 65 120 335 100 50 45 195

46— 65 ........... 210 65 120 395 125 50 45 220

66— 85 » .......... 280 65 120 465 150 50 45 245

86-105 . .......... 350 65 120 535 175 50 45 270

106— » 420 65 120 605 200 50 45 295

Resekostnaderna har genomgående satts lika för alla delar av en storkommun.

De speciellt stora resekostnader, som gäller för befolkningen på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Öar, vilka utgör del av fastlandskommun, samt för befolkningen på avlägset

belägna platser inom vidsträckta kommuner i exempelvis Norrbottens

län, har socialstyrelsen förutsatt komma att beaktas vid skälighetsprövningen.

Posterna kläder och övriga utgifter. Jämsides med livsmedelspriserna och

enligt samma principer har insamlats priser för kläder och övriga utgifter.

För kläder har den lokala prisinsamlingen begränsats till ett par reparationstjänster.

I övrigt har kostnaderna förutsatts vara lika över hela landet;

hänsyn har dock tagits till att priserna för tung konfektion är något

högre på vissa större orter.

Till posten övriga utgifter hörande varor och tjänster har uppdelats på

fyra grupper: grupp A med inga eller obetydliga prisvariationer, grupp B

med variationer, möjliga att mäta genom prisinsamling, grupp C med svårmätbara

prisskillnader och grupp D med förnödenheter av sådan karaktär,

att egentlig prisjämförelse saknar relevans.

Till grupp A har hänförts varor och tjänster, motsvarande 55 % av posten

övriga utgifter i Stockholms-budgeten.

För följande grupper av varor och tjänster bär insamlats priser: kroppsvård,

tvätt, tandläkarvård, hemhjälp, blommor, fotografering, möbler, sängkläder,

telefonabonnemang, reparationer av cykel, bil och radio samt besök

på nöjestillställning. Dessa grupper omfattar sammanlagt 27 % av posten

övriga utgifter i Stockholms-budgeten.

För ett antal varor och tjänster har socialstyrelsen ej funnit det möjligt

att mäta prisolikheterna, varför de i likhet med grupp A av styrelsen antagits

ha samma kostnad över hela landet.

På grundval av prismaterialet har länsmedelpriser beräknats, och sedan

kvantiteter för representantvarorna framräknats enligt båda budgetarna,

har länskostnadstal uträknats.

Skatteposten. Beräkningen av kommunalskatten har baserats på de för år

1952 fastställda skattesatserna. Kommunalskattesatsen för köpingar och

landskommuner har beräknats enligt en genomsnittlig skattesats för varje

län; för städerna har räknats med de individuella skattesatserna.

Den statliga inkomstskatten har beräknats med ledning av de under år

1952 beslutade skattesatserna och med uttagningsprocenten 110. Statsskattesatsen

har satts lika för samtliga orter; i kronor räknat har beloppet

sålunda blivit högre enligt Stockholms-budgeten än enligt landsbygdsbudgeten,

beroende på de olika höga totalutgiftssummorna.

För de orter, som tillgodoräknats kostnader för arbetsresor, har inkomsten

före skatteberäkningen reducerats med dessa kostnader. Vidare har före

skatteberäkningen avdrag gjorts för skattefria inkomster (främst barnbidrag

och andra sociala bidrag). De allmänna avdragen har beräknats med

ledning av bl. a. uppgifter i 1948 års konsumtionsundersökning. Ortsavdragen,

såväl de kommunala som de statliga, har för varje ort beräknats på

basis av ortens nuvarande dyrortsplacering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Avgränsningen av Stockholms och Göteborgs förortsområden. Socialstyrelsen

har funnit lämpligt att för Stockholms del avgränsa förortsområdet så,

att för livsmedel samt kläder och övriga utgifter det s. k. inre förortsområdet,

omfattande Lidingö, Solna, Sundbyberg, Nacka, Djursholm, Stocksund,

Danderyd, Täby, Järfälla, Sollentuna, Saltsjöbaden och Huddinge, givits

samma tal som det administrativa Stockholm. För bostad har, i den mån icke

individuellt tal ifrågakommer, ett särskilt generellt tal beräknats för det

inre förortsområdet. För samtliga kommuner inom detta område har vidare

den individuella kommunala skattesatsen använts vid skatteberäkningarna.

För det övriga länet har beträffande nämnda poster generella länstal

beräknats i vanlig ordning på grundval av prismaterial från länet exklusive

inre förortsområdet. Såväl det inre som yttre förortsområdet har genomgående

tillgodoräknats samma resekostnader som Stockholms stad. Det yttre

förortsområdet omfattar följande kommuner: Vaxholm, Botkyrka, Österhaninge,

Boo, Vallentuna, Västerhaninge, Upplands Väsby, Tyresö, Gustavsberg,

Dalarö, österåker, Värmdö, Ekerö, Färingsö, Grödinge och Salem.

I fråga om Göteborg har förortsproblemet beaktats såtillvida att Mölndals

stad påförts samma tal för livsmedel, kläder och övriga utgifter som

Göteborgs stad. Vidare har samtliga kommuner inom ett Stor-Göteborg enligt

dyrortssakkunnigas definition erhållit samma resekostnader som Göteborgs

stad.

Beträffande de nu angivna tillvägagångssätten för avgränsningen av

Stockholms- och Göteborgsområdena har socialstyrelsen uttalat, att här

relaterade principer icke skall betraktas som definitiva utan kunna upptagas

till förnyad prövning vid skälighetsprövningen av orternas slutliga

placering i dyrortsgrupp.

Levnadskostnadstalen. Genom summering av delposterna ortsvis enligt

Stockholms- och landsbygdsbudgeterna har två levnadskostnadstal erhållits

för varje ort. För att underlätta den senare grupperingen av orterna efter

dyrhet har dessa kronbelopp omräknats till två serier promilletal med

Stockholm = 1 000 i båda fallen. De sålunda erhållna två indextalen för

varje ort är sinsemellan ganska lika. Att vissa olikheter emellertid föreligger

är, framhåller socialstyrelsen, ett uttryck för att eu orts dyrhet jämförd

med andra orter ej är entydigt bestämbar. Valet av konsumtionsvanetyp,

d. v. s. av budget, har inflytande på resultatet av prisjämförelserna. När

man som i föreliggande fall gjort jämförelserna utifrån två skilda konsumtionsvanetyper

och ändock fått relativt likartade uttryck för kostnadsolikheterna

mellan orterna, finner socialstyrelsen det sakna större betydelse, vilken

konsumtionsvanetyp man utgår från vid jämförelserna. När man bestämt

sig för hur många dyrortsgrupper man skall räkna med samt fastställt

gränserna för dyrortsgrupperna, är det därför enligt styrelsens mening

enklast alt i första band inplacera orterna i den grupp, inom vilken ett medelvärde

av ortens två indexvärden faller. För de fall då medeltalet ligger

nära en gruppgräns eller då de båda talen, varpå medeltalet är grundat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

skulle ha givit olika resultat, bör hänsyn tagas till geografiska faktorer

m. m. Denna s. k. skälighetsprövning bör ske i samband med utarbetandet

av förslaget till dyrortsgruppering.

Departementspromemorian och däröver avgivna yttranden.

I departementspromemorian erinras, att det högsta indextalet år 1951 enligt

Stockholms-budgeten är 1 023 och det lägsta 878. Enligt landsbygdsbudgeten

är det högsta värdet 1 015 och det lägsta 881. Enligt 1946 års dyrortsundersökning

var motsvarande extremvärden 1 100 resp. 811. Skillnaden mellan

dyraste och billigaste ort är således enligt den nya undersökningen cirka

14 procent. I departementspromemorian framhålles, att det emellertid icke

är möjligt att på grundval av anförda siffror precisera hur spännvidden mellan

dyraste och billigaste ort förändrats mellan de båda undersökningstillfällena,

eftersom helt olika metoder kommit till användning vid de båda

undersökningarna. Själva metoden för utförandet av 1951 års dyrortsundersökning

har i hög grad bidragit till att skillnaden i extremvärdena minskat.

Det är här främst områdesindelningen vid prisinsamlingen som inverkat.

Den omständigheten att individuella skattetal ej beräknats för alla orter

synes ha medfört en minskning av spännvidden på drygt 2 procent. Det

framhålles emellertid i promemorian, att man torde vara berättigad att på

grundval av undersökningsresultaten göra det uttalandet att skillnaden i

dyrhet under åren minskat.

I propositionen 1951:111 förutsattes, att nu gällande ortsgrupperingar

skulle omprövas, sedan resultatet av dyrortsundersökningen framlagts. Här

åsyftas lönegrupperingen och skattegrupperingen, vilka helt överensstämmer

med varandra, samt hyresgrupperingen för bestämmandet av hyresavdrag

för folk- och småskollärares samt vissa prästers tjänstebostäder. Från

bostadskostnadsgrupperingen för folkpensionärernas bostadstillägg har i

förevarande sammanhang bortsetts, då denna gruppering såsom en följd av

1952 års folkpensionsreform kommer att upphöra med utgången av år 1953.

I promemorian uttalas vidare, att ifrågavarande omprövning skall syfta

till att åstadkomma skäliga relationer mellan de olika orterna på grundval

av den skillnad i dyrhet, som kan föreligga. Däremot har icke avsetts, att de

eventuella justeringar, som kan visa sig erforderliga, skall innebära i fråga

om lönegrupperingen en allmän lönereglering eller i fråga om skattegrupperingen

en allmän skattesänkning.

Då skillnaden i dyrhet synes ha minskat, bör emellertid frågan om antalet

ortsgrupper och storleken av spännvidden mellan grupperna upptagas

till övervägande. Enligt nuvarande grupperingar är antalet ortsgrupper 5

och spännvidden mellan varje grupp är 4 procent. Den totala spännvidden

är således 16 procent. Då spännvidden i den enskilda arbetsmarknadens

faktiska löner i allmänhet är väsentligt högre — för industriens vuxna manliga

arbetare är spännvidden sålunda enligt den officiella statistiken genom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kangl. Maj. ts proposition nr 132.

snittligt 27 procent — framhölls i förenämnda proposition, att det synes

vara tveksamt, om spännvidden i den statliga löneskalan under alla förhållanden

bör vara densamma som den vid en dyrortsundersökning konstaterade

spännvidden i levnadskostnader. Detta uttalande föranledde ingen

erinran från riksdagens sida.

Med hänsyn till denna frågas betydelse för arbetsmarknadens parter har

överläggningar i ämnet inom civildepartementet ägt rum med företrädare för

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation. Därvid har från vissa organisationers

sida framkommit stor tveksamhet mot någon minskning av

spännvidden i det statliga lönesystemet, enär därigenom ökade svårigheter

beträffande löneavvägningen skulle skapas. Om en minskning likväl skulle

ifrågakomma, borde den i allt fall icke leda till mindre spännvidd än 12

procent eller mindre antal ortsgrupper än 4. Spännvidden mellan varje grupp

skulle då alltjämt bli 4 procent.

I departementspromemorian uttalas, att, om en sådan minskning av

spännvidden i det statliga lönesystemet som här nämnts skall genomföras,

det torde böra uppdragas åt socialstyrelsen att utarbeta förslag beträffande

orternas inplacering i lönegrupp. Vad skattegrupperingen angår torde

densamma även i fortsättningen böra utformas på samma sätt som lönegrupperingen.

Utöver vad i det föregående angivits förordas i departementspromemorian,

att vid utarbetande av ett grupperingsförslag följande bör iakttagas.

Inplaceringen av orterna bör ske med ledning främst av de båda indexserier,

som hänför sig till budgeten för Stockholm och budgeten för landsorten.

I de fall, då dessa serier icke sammanfaller, torde i allmänhet ett

medelvärde av resp. indextal böra användas. Den på grundval av budgeten

för medelstora tätorter uppbyggda indexserien torde böra utnyttjas, då tveksamhet

föreligger om en orts rätta inplacering.

För bestämmandet av gränserna för de olika ortsgrupperna har vid de

senaste grupperingarnas genomförande olika metoder kommit till användning.

Sålunda utgick man tidigare från den genomsnittliga dyrheten med

hänsyn till folkmängdsfördelningen. De nuvarande grupperingarna bygger

på att Stockholm placerats mitt i högsta gruppen, om man endast beaktar

spännvidden i ortsgrupperingen. Utgår man från att en 4-gruppsindelning

skall åstadkommas, skulle emellertid icke någon av dessa metoder leda till

ett tillfredsställande resultat. Ej heller skulle kunna undvikas att ändringarna

i löne- och skattegrupperingarna skulle innebära en allmän lönereglering

och en allmän skattesänkning.

För att nå syftet att åstadkomma en verklig 4-gruppsindelning utan att

samtidigt genomföra en allmän lönereglering och en allmän skattesänkning,

föreslås i departementspromemorian, att i stället för någon av förut an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

givna metoder följande bör komma till användning: den undre gränsen för

den lägsta ortsgruppen bör nära sammanfalla med det lägsta indexmedeltalet

enligt undersökningen, och den undre gränsen för de ovanför liggande

ortsgrupperna bestämmes — i överensstämmelse med den 4-procentiga

spännvidden — till ett indextal, som är 40 enheter högre än den undre gränsen

för närmast lägre ortsgrupp. Detta innebär, att gränserna för de olika

ortsgrupperna skulle bli följande, nämligen —919, 920—959, 960—999

och 1 000— .

Genom en sådan metod för gränsernas bestämmande kan man även tillgodose

önskemålen att större enhetliga områden skapas och att gränserna

mellan de olika grupperna dragés så, att relativt få kommuner befinner sig

i själva gränserna.

Såsom framhållits i förenämnda proposition skall indextalen tjäna som

en visserligen nödvändig och högst betydelsefull vägledning vid inplaceringen

av orterna, men de får icke ensamt vara utslagsgivande. Den slutliga inplaceringen

skall enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna för dyrortsundersökningen

ske under hänsynstagande till även andra än prisstatistiskt

mätbara faktorer. Generella justeringar av indextalen skall dock icke företagas

på grundval av dylika skälighetsbedömanden.

I departementspromemorian förordas vidare, att vid inplaceringen av orterna

med ledning av indextalen och med hänsynstagande i enskilda fall till

andra faktorer bör eftersträvas att stora områden skapas, inom vilka alla

kommuner och orter tillhör samma ortsgrupp. Endast då mera markerade

prisskillnader framträder, bör utbrytningar av enskilda orter tillåtas inom ett

sådant enhetligt område. Dessa synpunkter blir av särskild betydelse i de

tall, då medelvärdet av de båda indextalen för en ort ligger nära en gruppgräns

eller då de båda talen skulle ge olika resultat.

Vid skälighetsprövningen bör särskilt beaktas de speciellt stora resekostnader,

som gäller för befolkningen inom de vidsträckta kommunerna i övre

Norrland.

I propositionen 1951:111 förutsattes, att en ny lönegruppering skulle

träda i kraft tidigast den 1 juli 1953. En ny skattegruppering kan med hänsyn

till uppbördssystemet icke träda i kraft tidigare än den 1 januari 1954.

Vid de överläggningar, som enligt vad förut nämnts ägt rum inom civildepartementet

med arbetsmarknadens parter, har enighet förelegat om att ej

heller den nya lönegrupperingen bör sättas i kraft förrän vid kalenderårsskiftet

1953/54. Eljest skulle ändringar i lönerna komma att ske under

löpande avtalsår. För kommunernas vidkommande skulle också inträffa en

lönekostnadsökning, som man vid utdebiteringens fastställande icke haft

niöjlighet att beräkna. Med hänsyn till det anförda förordas i departementspromemorian,

att även lönegrupperingen bör sättas i kraft den 1 januari

1954. Den slutliga inplaceringen av orterna bör emellertid av Kungl. Maj :t

fastställas i så god tid dessförinnan att densamma kan beaktas under höstens

budgetarbete.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

13

I departementspromemorian har vidare uttalats, att särskilda övergångsanordningar

vid en ändring i ortsgrupperingarna torde vara påkallade endast

med avseende å lönegrupperingen. I detta hänseende förordas att i de

fall då en orts relativa dyrhet så förändrats, att den kommer att tillhöra

en lägre ortsgrupp än för närvarande, där stationerade tjänstemän, för att

löneminskning ej skall uppstå, övergångsvis bör få åtnjuta lön enligt den

högre ortsgruppen i avvaktan på en sådan lönejustering, som täcker skillnaden

i lön i de båda ortsgrupperna. Om nu berörda förhållande skulle

föreligga beträffande endast en del av kommunen, bör dock i allmänhet

den nya grupperingen omedelbart tillämpas på hela kommunen.

I två av remissyttrandena har användbarheten av de tillgängliga

dyrhetssiffrorna kritiserats. Kommerskollegium och Svenska arbetsgivareföreningen

har nämligen ifrågasatt, huruvida resultatet av 1951 års undersökning

ger uttryck för en mer varaktig relation i dyrheten orterna emellan

eftersom undersökningen företagits under en tid, som kännetecknats av i

stort sett stigande priser, då prisspridningen kan väntas vara mindre än

under normala eller av prissänkningar karakteriserade år. Arbetsgivareföreningen

finner det med hänsyn härtill ej riktigt att taga de vid toppen av

en prisstegringsvåg framräknade levnadskostnadsolikheterna till utgångspunkt

för ett konstaterande att spännvidden mellan dyraste och billigaste ort

minskat.

Socialstyrelsen har något berört frågan om orsakerna till den i jämförelse

med 1946 erhållna minskningen i de skilda orternas kostnadsolikheter och

anför, att förutom förändringarna i metoderna andra omständigheter medverkat

härtill. Sålunda har prisspridningen på en rad produkter minskat,

varjämte förskjutningar inträtt i utgifternas fördelning på olika huvudgrupper

av varor och tjänster. Dylika förskjutningar skulle förklara inemot

hälften av den sammanpressning i indextalens spridning som ägt rum mellan

åren 1946 och 1951. Den grundläggande metodförändringen mellan åren

1946 och 1951, som består i att år 1951 indextal endast beräknats för storkommuner,

medan år 1946 indextal beräknades för de gamla kommunerna

samt en rad särorter, belyses av att det lägsta indextalet år 1946 blir 830

i stället för 811, om man räknar med den nuvarande kommunindelningen.

De samhällsekonomiska verkningarna av sammanpressningar av ortsgrupperingen

har något berörts i remissyttrandena. Sålunda anför Sveriges

lantbruksförbund, att en dyrortsgruppering, som genom därav beroende

lönesättning och skatteavvägning helt eliminerar skillnaderna i dyrhetshänseende

mellan olika orter, i allmänhet icke synes önskvärd, eftersom

härigenom befordras den tendens till befolkningsanhopning till större och

dyrare orter, som varit så framträdande under senare tid och som i flera

hänseenden är förenad med väsentliga olägenheter. Kooperativa förbundet

och Kooperationens förhandlingsorganisation, som i gemensam skrivelse

hemställt att ändringar i dyrortsgrupperingen måtte anstå till senare tidpunkt,

anför, att för företag vilka driver sin verksamhet på de lägsta orts
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 132.

grupperna en fortgående ortsnivellering kan få vittgående konsekvenser.

Dessa konsekvenser skulle göra sig gällande icke endast för företagen utan

även för de kommuner där verksamheten bedrives. Om lönekostnaderna i

stort sett blir lika för företag på såväl de större avsättningscentra som för

de ute i landet på låglöneorter bedrivna produktionsföretagen, kommer en

icke önskvärd koncentration av företagen till de stora städerna att bli

följden, eftersom de ute i landet belägna företagen även måste räkna med

transportkostnaderna till avsättningsorterna. I den nämnda skrivelsen har

även uttalats, att den penningförsämrande effekten av en ändring av ortsgrupperingen

torde bli väsentligt större än som framgår av den beräknade

nettokostnaden på grund av de progressiva verkningarna av kostnadsökningar

och täckningsåtgärder.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller

de väsentligt ökade kostnader, som följer av den föreslagna ändringen i

ortsgrupperingen, och kommerskollegium anför, att de av en ändrad ortsgruppering

föranledda kostnaderna måste inge betänkligheter icke minst

på grund av läget inom exportindustrien. Arbetsgivareföreningen har framhållit,

att exportindustrierna och de på hemmamarknaden inriktade industrier,

som löper risk för utländsk konkurrens, är till cirka 1/3, räknat

efter arbetarantalet, belägna i de ortsgrupper, där krav på löneökningar

till följd av en minskad lönespännvidd framför allt kan komma att göra

sig gällande. Den föreslagna dyrortsgrupperingens verkningar i denna del

måste därför inge allvarliga betänkligheter. Arbetsgivareföreningen uttalar

vidare, att förändringarna skulle få särskilt stor betydelse för de näringsgrenar,

som är mest ikonjunkturkänsliga och där kostnadsförändringar

ger det största utslaget i fråga om företagens möjligheter att sysselsätta

sin arbetskraft.

Tanken att med bibehållen spännvidd mellan grupperna minska antalet

ortsgrupper från 5 till 4 har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.

Socialstyrelsen har därvid uttalat, att den nu utförda dyrortsundersökningens

resultat i och för sig icke synes utesluta en indelning

av orterna i blott 3 grupper med 5 procents spännvidd mellan grupperna och

att styrelsen närmast är böjd att betrakta en 4-gruppsindelning som en

godtagbar övergångsform till en mera genomgripande förändring av dyrortsgrupperingen.

Sveriges lantbruksförbund har uttalat sig för en 3-gruppsindelning med

en spännvidd av 5 procent mellan varje grupp. Om en sådan ändring med

hänsyn till det finansiella läget icke kan genomföras i en etapp, förordar

förbundet uppflyttning av ortsgrupp 1 till ortsgrupp 2. Riksförbundet Landsbygdens

folk har anfört liknande synpunkter samt uttalat, att en minskning

av antalet ortsgrupper från 5 till 4 får anses vara ett steg i rätt riktning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

15

Svenska stadsförbundet har uttalat starka betänkligheter mot att den

nuvarande spännvidden på den offentliga arbetsmarknaden alltmer kommer

att skilja sig från den som genom parternas fria samverkan utvecklar

sig på den enskilda marknaden. Förbundet har därför understrukit, att

spännvidden i lönegrupperingen i allt fall icke bör minskas utöver vad i

departementspromemorian ifrågasatts.

Kommerskollegium har närmast velat förorda ett uppskov med genomförandet

av en ändring av dyrortsgrupperingen. Med hänsyn till den ändrade

kommunindelningen och då ett avskaffande av de nuvarande provisoriska

föreskrifterna om dyrortsplaceringarna torde vara av intresse också

för näringslivet vill kollegium emellertid icke motsätta sig en ändring i ortsgrupperingarna

i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget.

Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, statskontoret,

statens avtalsnämnd och Svenska arbetsgivareföreningen har ansett det

omotiverat att nu minska spännvidden i den statliga löneskalan och bestämt

avstyrkt en sådan åtgärd. De tre kommunikationsverken har därvid framhållit

riskerna för ökade rekryteringssvårigheter på de dyrare orterna. Avtalsnämnden

har uttalat, att det, om en ändring i ortsgrupperingarna anses

böra företagas, synes böra allvarligt övervägas, om icke Stockholm med

närmast liggande förorter samtidigt bör utbrytas ur den högsta ortsgruppen

och placeras i en särskild grupp.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att varje ytterligare

minskning av spännvidden i de statliga lönerna i förhållande till den enskilda

arbetsmarknaden kan leda till komplikationer.

I övriga remissyttranden har ställning ej tagits till antalet ortsgrupper

och spännvidden mellan grupperna.

Vad angår de i departementspromemorian framlagda förslagen om principerna

för orternas inplacering har desamma i allmänhet tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i remissyttrandena. Endast i fråga om metoderna för

bestämmandet av gränserna för de olika ortsgrupperna har delade meningar

kommit till uttryck. Vad i detta hänseende föreslagits i promemorian har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammarrätten, riksräkenskapsverket,

kommerskollegium, statens lönenämnd, statens avtalsnämnd, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet

och Svenska arbetsgivareföreningen. Sistnämnda organisation har

understrukit, att de ogynnsamma verkningar av den föreslagna utjämningen,

som föreningen framhållit, skulle avsevärt förstärkas, om gränserna mellan

de olika ortsgrupperna skulle dragas vid lägre indextal än som i departementspromemorian

angivits. Landsorganisationen i Sverige har förklarat

sig icke vilja motsätta sig den förordade metoden, även om en ändring

av principerna för gränsbestämningen kan vara ägnad att rubba förtroendet

för grupperingen såsom sådan.

Tre ledamöter av lönenämndcn samt Tjänstemännens centralorganisation

har uttalat sig för att man vid bestämmandet av gruppgränserna bör utgå

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

från antingen riksmedeldyrheten eller från en placering av Stockholm i

mitten av den högsta ortsgruppen. Statstjänarkartellen och Sveriges akademikers

centralorganisation har anslutit sig till sistnämnda alternativ. Sveriges

lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk har — med

utgångspunkt från att gruppgränserna bör fixeras så att största möjliga antal

orter och del av befolkningen faller inom en huvudgrupp — förordat

följande gränser för en 3-gruppsindelning: — 944, 945—994 och 995 — .

Socialstyrelsen och dyrortsnämnden har icke gjort några bestämda uttalanden

i förevarande hänseende.

Från personalsammanslutningar har frågan om ändringar i ortsgrupperingen

förknippats med frågan om omprövningar av löneplanerna och krav

har därför rests på förhandlingar rörande justeringar av löneplanerna.

Statst jänarkartellen anför att, om kostnads- eller andra skäl skulle anses

hindra ett tillämpande av nuvarande gruppgränser, en vidare omprövning

av lönegrupperingen, såväl i fråga om den totala spännvidden som i fråga

om antalet ortsgrupper och gruppgränserna, kunde bli nödvändig. Enligt

samma yttrande skulle nu gällande lönegruppering ha tillkommit såsom ett

resultat av förhandlingar mellan 1945 års lönekominitté och de statsanställdas

organisationer, varför en ändring i lönegrupperingen — då den icke

begränsas till en omflyttning av enskilda orter inom ramen för gällande

system — icke bör genomföras med mindre förhandlingar förts och överenskommelse

träffats om löneplanernas anpassning till ändrat dyrortssystem.

Även Statstjänstemannens riksförbund samt tre ledamöter av lönenämnden

har ansett nuvarande dyrortssystem avlalsbundet.

Tjänstemännens centralorganisation, som även påyrkar förhandlingar rörande

ortsgrupperingen, konstaterar att det för genomförande av ortsgrupperingen

enligt departementspromemorian icke erfordras att nya löneplaner

utarbetas och anför att, eftersom Stockholms-dyrheten i det nuvarande systemet

tagits som utgångspunkt såväl »för ortsgrupperingen som lönegrupperingen»

och därvid placerats i mitten på högsta dyrort, innebär den föreslagna

indelningsgrunden — förutsatt att nuvarande löneplaner bibehålies

— i realiteten en förskjutning i lönegrupperingen, som inte kan accepteras

av organisationen.

Vad i promemorian förordats i fråga om hänsynstagande till andra än

prisstatistiskt mätbara faktorer och skapandet av större enhetliga områden

har i allmänhet vunnit anslutning. Telegrafstyrelsen har dock uttalat, att

förslaget med hänsyn till de uppenbara skillnaderna i dyrhet mellan landsbygden

och åtminstone de större städerna måste tillämpas med försiktighet

för att icke medföra orimliga konsekvenser. En ledamot av dyrortsnämnden

har anfört, att man i den mån skälighetsprövningen inriktas på att

åstadkomma ytterligare utjämning utöver vad som erfordras för att rätta

inadvertenser eller slumpmässiga ojämnheter i det siffermässiga utslaget

riskerar att driva enhetligheten för långt. Om skälighetsprövningen avser

att lyfta upp sådana orter, vilkas läge kan ha ogynnsamt påverkats av den

enhetliga områdesindelning, som programmässigt följts vid dyrortsunder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

sökningen och som bidragit att i enhetlighetens intresse lyfta upp andra

orter, vilka eljest skulle ha uppvisat lägre indextal, är man inne på en prövningslinje,

som endast tar sikte på att justera del siffermässiga resultatet

i höjande riktning. Socialstyrelsen framhåller, att friheten att i viss utsträckning

frångå de uträknade indextalen såväl uppåt som nedåt även bör gälla

principerna för utbrytning av orter ur större områden och att jämförelse

därvid bör kunna ske med andra orter av likartad folkmängd och näringskaraktär.

Förslaget i departementspromemorian, att eventuella ändringar i såväl

löne- som skattegrupperingarna bör träda i kraft den 1 januari 1954, har

berörts endast av Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation,

vilka båda tillstyrkt förslaget.

Den i departementspromemorian föreslagna anordningen varigenom tjänstemän

på en ort som sänkes i dyrortshänseende övergångsvis skall uppbära

lön enligt den högre ortsgruppen har föranlett uttalanden i några

remissyttranden. Statskontoret anser sig av principiella skäl icke kunna

tillstyrka nämnda tillvägagångssätt, och riksräkenskapsverket finner ej

övergångsanordningen sakligt motiverad samt dessutom behäftad med administrativa

svårigheter. Statens avtalsnämnd har för sin del intet att erinra

mot att personal på orter, som sänkes i ortsgruppshänseende, övergångsvis

bibehålies vid oförändrad tim-, vecko- eller månadslön. En anpassing

av lönen till den nya ortsgrupperingen bör emellertid kunna ske icke endast

vid löneförhöjningar till följd av avtalsuppgörelser utan också vid de

anställdas överförande i annan lönegrupp eller löneklass. Generalpoststyrelsen

ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna övergångsanordningen och

uttalar att, om övergångsbestämmelser likväl anses böra utfärdas, utformningen

av bestämmelserna endast bör ta sikte på de tjänstemän, som vid

tidpunkten för den nya ortsgrupperingens genomförande är stationerade på

den nedflyttade orten. Kommerskollegium, som förutsatt att nedflyttning av

en ort skulle medföra att på orten nyanställda tjänstemän erhåller lön enligt

den lägre ortsgruppen, har ansett att de lönejusteringar, som föranledes

av ändringar i ortsgrupperingen, bör komma till stånd utan dröjsmål. Sveriges

akademikers centralorganisation har uttalat, att en reduktion av framtida

lönelyftningar för tjänstemän på nedflyttade orter endast bör tillämpas

i fråga om lönejusteringar, som har karaktären av allmänna reallöneförbättringar,

och icke i fråga om lönestegringar, som till väsentlig del utgör

kompensation för penningvärdeförsämringar.

Departementschefen.

Såsom ii departementspromemorian framhållits är det med hänsyn till

de helt olika metoder, som kommit till användning vid 1940 och 1951 års

dyrortsundersökningar, icke möjligt att på grundval av det vid undersök
llihang

till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 132.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

ningarna frambragta siffermaterialet precisera hur spännvidden i dyrhetsförhållandena

förändrats mellan de båda undersökningstillfällena. En betydande

del av den framräknade minskningen i spännvidden kan uppenbarligen

hänföras till de ändrade metoderna för undersökningen. Även om man,

såsom gjorts i ett par remissyttranden, dessutom kan ifrågasätta om resultatet

av dyrortsundersökningen ger uttryck för mera varaktiga skillnader i

dyrhet orterna emellan, torde det likväl som i promemorian framhållits vara

berättigat att göra det uttalandet utifrån undersökningsresultatet att skillnaden

i dyrhet under åren minskat.

1 enlighet med vad i förenämnda proposition 1951:111 förutsattes bör

därför nu gällande ortsgrupperingar omprövas. Därvid bör utgångspunkten

vara, att omprövningen skall syfta till att åstadkomma skäliga relationer mellan

de olika orterna på grundval av den föreliggande skillnaden i dyrhet.

Man måste emellertid samtidigt fasthålla vid att denna omprövning icke

får leda till en allmän lönereglering eller eu allmän skattesänkning. Detta

är enligt min mening i nuvarande läge eu ofrånkomlig förutsättning för

omprövningen.

De i departementspromemorian föreslagna riktlinjerna för dyrortsgrupperingsarbetets

fortsatta bedrivande har legat till grund för de direktiv,

som lämnats socialstyrelsen i anslutning till uppdraget att uppgöra förslag

till de olika orternas inplacering. Enligt dessa direktiv skall spännvidden

i dyrortssystemet minskas från 16 till 12 procent, varvid den nuvarande

spännvidden mellan de olika grupperna skall bibehållas och antalet

grupper således minskas från 5 till 4. I åtskilliga av remissyttrandena

har en sådan åtgärd icke ansetts tillräckligt motiverad av undersökningsresultaten.

Också jag ifrågasätter, om det kan anses ur alla synpunkter välbetänkt

att nu minska spännvidden i den statliga lönesättningen. Tillgängligt

statistiskt material synes ge belägg för att lönespännvidden på den

enskilda arbetsmarknaden icke kan rymmas ens inom den nuvarande 16- procentiga spännvidden för de statligt anställda. Svårigheterna att på de

olika orterna uppnå balans mellan de statliga lönerna och lönerna inom den

enskilda sektorn av arbetsmarknaden måste av allt att döma bli större, om

spännvidden i de statliga lönerna minskas. Icke heller bör bortses från de

i några remissyttranden antydda, för samhällsekonomien besvärande följderna

av sammankrympningen av spännvidden. Med hänsyn till vad som

tidigare förekommit i denna fråga har jag dock — under förutsättning att

ortsgrupperingarna så utformas att man ej åstadkommer eu allmän lönereglering

och en allmän skattesänkning — icke velat motsätta mig att dyrortsgrupperingsarbetet

inriktas på att antalet ortsgrupper med bibehållen

spännvidd mellan grupperna minskas från 5 till 4 och den totala spännvidden

således minskas från 16 till 12 procent. De från några håll framförda

yrkandena om en längre gående sammankrympning av spännvidden

kan jag således icke nu biträda. Vid överläggningar med statstjänstemännens

huvudorganisationer har dessa förklarat sig godtaga, att antalet ortsgrupper

med bibehållande av 4 procent spännvidd mellan grupperna minskas

från 5 till 4.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Såsom i departementspromemorian erinras skall enligt de av riksdagen

godkända riktlinjerna för dyrortsundersökningen vid inplaceringen av

orterna med ledning av indextalen hänsyn kunna tagas även till andra än

prisstatistiskt mätbara faktorer. Detta har vunnit anslutning i remissyttrandena.

Enighet synes vidare i stort sett råda om att stora områden, inom vilka

kommunerna tillhör samma ortsgrupp, bör skapas och att, endast då markerade

prisskillnader framträder, enskilda orter bör utbrytas inom ett sådant

område.

Delade meningar har emellertid framkommit i fråga om hur gränserna

mellan de olika grupperna skall dragas. I vissa yttranden har promeinorieförslaget

tillstyrkts även i denna del, i andra yttranden åter har förordats,

att man vid gruppindelningen skall utgå antingen från riksmedeldyrheten

eller från att Stockholm skall placeras mitt i högsta gruppen.

Frågan om gruppgränserna och orternas inplacering i ortsgrupper har

i vissa yttranden också förknippats med spörsmålet om löneplanernas utformning.

I anledning härav vill jag erinra om att de nuvarande principerna

för de olika orternas inplacering — i motsats till vad i vissa yttranden hävdats

— icke är knutna till överenskommelsen mellan 1945 års lönekommitté

och statstjänstemännens organisationer rörande löneplanerna. Nämnda överenskommelse

avsåg i hithörande hänseende endast antalet ortsgrupper och

spännvidden mellan grupperna. Genomförandet av den nuvarande ortsgrupperingen

och anpassningen av systemet i denna till löneplanerna var

alltså, i de delar som icke förutsatte godkännande av riksdagen, en alltigenom

administrativ angelägenhet. På samma sätt får systemet för den kommande

grupperingen, i de hänseenden riksdagens godkännande icke erfordras,

ses som en administrativ angelägenhet, varvid bl. a. får iakttagas,

att ortsgrupperingen syftar till att erhålla rimliga relationer mellan lönerna

på de olika orterna. Som jag förut nämnt har statstjänstemännens huvudorganisationer

godtagit ett ortsgruppssystem med 4 grupper och 4 procent

spännvidd mellan grupperna.

Den principiella kritiken mot de i promemorian föreslagna gruppgränserna

har huvudsakligen inriktats på att den undre gränsen för den högsta

ortsgruppen skulle sammanfalla med indextalet för Stockholm. Denna kritik

kan jag icke finna sakligt motiverad. Det torde för övrigt få framhållas,

att indextalet för Stockholm enligt 1946 års gruppering i verkligheten ingalunda

föll i mitten av den högsta ortsgruppen, eftersom denna grupp realiter

omfattade talen 980—1 100. Det ligger i sakens natur och förutsågs även vid

uppdragandet av principerna för 1951 års dyrortsundersökning, att de indextal,

som nu föreligger, icke ger exakta uppgifter om orternas kostnadsförhållanden

utan endast innefattar allmänna anvisningar om kostnaderna för

att på olika orter uppehålla lika standard. Med hänsyn härtill måste del

framstå som särskilt betydelsefullt, att olika ortsjämförelser göres allsidigt

och ej inskränkes till att endast beakta kostnadsolikheler gentemot Stockholm

eller till att eljest överbetona Stockholms kostnadstal.

Den i departementspromemorian förordade metoden för bestämmandet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

av gruppgränserna grundar sig på att ett relativt litet antal kommuner

skall befinna sig i själva gränserna och att möjlighet skall erhållas att

tillskapa större områden med enhetlig ortsgruppsindelning. Dessa synpunkter

har vid remissbehandlingen vunnit allmän anslutning. Vill man tillgodose

dessa önskemål och samtidigt fasthålla vid kravet på att omprövningen

av gällande ortsgrupperingar icke skall innebära en allmän lönelyftning

eller en allmän skattesänkning — ett krav som i nuvarande läge är

oeftergivligt — torde emellertid icke återstå någon annan metod för gränsdragningen

än den i promemorian förordade.

I enlighet med vad i departementspromemorian föreslagits torde en ny

ortsgruppering böra träda i kraft den 1 januari 1954. Kungl. Maj :ts beslut

i ämnet bör utfärdas i så god tid dessförinnan att detsamma kan beaktas

vid höstens budgetarbete.

Såsom inledningsvis framhållits har socialstyrelsen den It mars 1953

framlagt förslag till ny lönegruppering. Detta förslag bygger på de riktlinjer

jag i det föregående förordat. Ställning till förslaget och dess detaljer

torde icke böra tagas förrän berörda kommuner och organisationer in. fl.

haft möjlighet att inkomma med sina synpunkter på förslaget. Del har emellertid

tagits till utgångspunkt för de närmare beräkningar rörande de av

lörändringarna i lönegrupperingen föranledda kostnaderna, som nu utförts

inom civildepartementet.

Vid uppskattningen av kostnadsökningarna har räknats med att anställda

på de orter, som enligt förslaget placeras i lägre ortsgrupp än för närvarande,

övergångsvis skall få åtnjuta de löner, som nu utgår i den högre

ortsgruppen. Även om, såsom anförts i några remissyttranden, invändningar

av principiell art kan resas gentemot ett bibehållande av lönerna vid den

högre ortsgruppens nivå, finner jag billighetsskäl tala för att de anställda

i regel icke skall behöva nu vidkännas sänkta löner till följd av de här

ifrågasatta ändringarna i lönegrupperingen. För alt undvika administrativa

olägenheter synes övergångsbestämmelserna böra gälla lika för personal

som anställts före och för personal som anställts efter den 1 januari 1954.

Övergångsbestämmelserna torde vidare böra ges sådan utformning, att personal

på orter, som flyttas till lägre ortsgrupp, tills vidare erhåller ett lönetillägg

svarande mot skillnaden mellan de på den högre ortsgruppen under

år 1953 tillämpade lönerna och motsvarande belopp på den lägre ortsgruppen

vid de olika tidpunkterna från och med 1954 års ingång. Huruvida dessa

övergångsbestämmelser skall tillämpas också i de fall, då här avsedda förhållanden

föreligger beträffande endast en del av en kommun, torde sedermera

få övervägas.

Lönekostnadsökningarna har för staten, inberäknat folkskoleväsendet och

de högre kommunala skolorna, vid nu gällande lönenivå uppskattats till 20

miljoner kronor för år, varav på de af färsdrivande verken belöper 5 miljoner

kronor. Härtill kommer ökade kostnader för viss av kommunerna bedriven

verksamhet, till vilken utgår statsbidrag. På så sätt tillkommande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj: Is proposition nr 132.

kostnader har emellertid icke kunnat specificeras nu utan har inräknats i

den kostnadsökning, som faller på kommunerna. Sistnämnda kostnadsökning

har beräknats till 1 miljon kronor för städerna och köpingarna,

4 miljoner kronor för landskommunerna och 2 miljoner kronor för landstingen.

Om en anpassning till den ändrade ortsgrupperingen sker på den enskilda

arbetsmarknaden, torde kostnaderna därför kunna uppskattas till

SO—100 miljoner kronor.

I annat sammanhang torde chefen för finansdepartementet framlägga förslag

till ändrad skattegruppering, överensstämmande med den av mig förordade

ändrade lönegrupperingen. Det skattebortfall, som en sådan ändring

av skattegrupperingen kan föranleda för staten och kommunerna, har uppskattats

till sammanlagt omkring 30 miljoner kronor, varav två tredjedelar

avser statlig skatt.

De totala kostnaderna för ändringarna i löne- och skattegrupperingarna

skulle på grundval av nämnda beräkningar alltså uppgå till inemot 60 miljoner

kronor för staten och kommunerna samt 80—100 miljoner kronor för

det enskilda näringslivet eller sammanlagt 140—160 miljoner kronor.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att även en obetydlig ytterligare

minskning av spännvidden eller ändring i metoderna för orternas inplacering

kan föranleda, att kostnaderna blir avsevärt större. Ändringar i ortsgrupperingarna

av den art, som ifrågasatts av tjänstemännens organisationer,

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk kan

uppskattas leda till eu total kostnadsökning av 350—450 miljoner kronor.

Hemställan.

Med hänsyn till att det här framlagda förslaget till ändringar i lönegrupperingen

utgår ifrån att den nuvarande spännvidden de olika grupperna

emellan skall bibehållas, erfordras icke att nya löneplaner utarbetas och

underställes riksdagens prövning. Då förslaget emellertid förutsätter, att

ortsgrupp 1 i fortsättningen ej skall tillämpas i fråga om statstjänstemännens

löner, torde riksdagens godkännande därav böra inhämtas. I samband

därmed torde också vissa anslagsfrågor in. in. framläggas för riksdagen och

dess bemyndigande böra inhämtas att meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

De på affärsverken belöpande ökade kostnaderna för löner bör bestridas

i samma ordning, som dessa verks övriga utgifter bestrides, vilket uppenbarligen

kan innebära ett inkomstbortfall för statsverket. Kostnadsökningen

i övrigt bör i allmänhet i vanlig ordning redovisas under respektive anslag,

vilka följaktligen kommer att överskridas. I många fall torde emellertid de

ökade kostnaderna belasta anslag eller anslagsposter, som är maximerade.

Beträffande dessa anslag och anslagsposter synes Kungl. Maj:t böra erhålla

bemyndigande att medge erforderligt överskridande. 1 de fall, då kostnaderna

faller på reservationsanslag, torde det emellertid vara lämpligare att

särskilda medel ställes till förfogande för kostnadernas bestridande. På

grund härav och då kostnaderna för löneökningarna bör komma till ut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tryck i budgeten, bör under tolfte huvudtiteln för nästa budgetår upptagas

ett särskilt anslag för ändamålet. Detta anslag, som lämpligen torde böra

benämnas Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedel på grund

av ändrad lönegruppering, bör med beaktande av att kostnadsökningen avser

ett halvt budgetår uppföras med 7,5 miljoner kronor.

I allmänhet bör de löneutbetalande myndigheterna icke äga förfoga över

nämnda anslag. Kungl. Maj :t torde dock böra erhålla bemyndigande att från

anslaget anvisa medel i de fall, då anslagsöverskridande icke lämpligen bör

ske.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna att spännvidden i den statliga lönegrupperingen

— med bibehållen spännvidd grupperna emellan —

från och med den 1 januari 1954 minskas från 16 till 12

procent;

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser,

som kan befinnas erforderliga vid genomförandet

av de förordade ändringarna i lönegrupperingen;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1953/54

medgiva de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter,

som kan föranledas av vad under 1) och 2) föreslagits;

samt

4) till Täckning av beräknat överskridande av anslagsmedel

på grund av ändrad lönegruppering å riksstaten för

budgetåret 1953/54 under tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 7 500 000 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter biträder denna hemställan, därvid statsrådet

Hedlund, med instämmande av statsråden Norup, Persson och Hjalmar

Nilson, anför följande:

Den politiska meningsriktning, som jag företräder, har sedan lång tid tillbaka

hävdat, att dyrortsgrupperingen för bl. a. löner och skatter skall avvecklas

frånsett att vissa tillägg göres för delar av Norrland. Med hänsyn

främst till kostnaderna för det allmänna har inom meningsriktningen ansetts,

att avvecklingen bör ske i etapper. Då det föreliggande förslaget utgör

ett steg i riktning mot en avveckling av dyrortssystemet, biträder jag detsamma.

Med bifall till föredragande departementschefens hemställan

förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar Rörs.

587211. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (1)

  1. Anna Af Trampe, Demokratiuppfattning och individens rättsskydd, SvJT 1987 s. 187, på s. 190 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen in. m. a1 i texten
  2. SU 1953:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ng lönegruppering för statens tjänstemän m. fl. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1987 s. 187 Anna Af Trampe, Demokratiuppfattning och individens rättsskydd s. 190 i texten