Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik

1953-03-13 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:136, Angående fortsatt understöd till viss skärgårdstrafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt

understöd till viss skärgårdstrafik; given Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen upptages till behandling bl. a. de förslag, som framlagts

av en särskilt förordnad utredningsman angående ordnandet av

trafiken under viss övergångstid inom det område av bohuskusten, som

f. n. omfattas av Marstrands rederi aktiebolags kustlinjetrafik. I enlighet

med utredningsmannens förslag förordas att, under förutsättning av viss

ekonomisk medverkan från landstingets sida, statsbidrag om sammanlagt

högst 350 000 kronor skall utgå till nämnda bolag under loppet av en sexårsperiod.

Landstingets bidrag förutsättes uppgå till hälften av statsbidraget.

Under budgetåret 1953/54 skall bolaget enligt subventionsplanen vara

berättigat att utfå dels ett bidrag av högst 125 000 kronor, därav 83 333

kronor belöpande på staten och 41 667 kronor på landstinget, och dels

mot inteckningssäkerhet ett statslån om 150 000 kronor, vilket skall utgöra

förskott på de för budgetåren 1956/57—1958/59 enligt planen beräknade

bidragsbeloppen från stat och landsting. Visar det sig att kustlinjetrafiken

icke kan uppehållas i beräknad omfattning förordas, att Kungl. Maj:t skall

äga utnyttja de för denna trafik beräknade bidragsmedlen till andra trafikbefrämjande

åtgärder inom området.

Den på statsverket fallande andelen av de årliga understöden till den

av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag ombesörjda båtlinjetrafiken i

Stockholms skärgård beräknas för budgetåret 1953/54 uppgå till 201 000

kronor.

1—487 03 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 136.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt

statsrådet Hjalmar Nilson anför chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Andersson.

Vid utarbetandet av 1953 års statsverksproposition hade beredningen

av frågan angående understöd åt skärgårdsrederier, till den del denna avsåg

fortsatt stöd åt båttrafiken på bohuskusten, inte hunnit slutföras, varför

det för ändamålet avsedda anslaget i statsverkspropositionen endast

uppfördes med ett beräknat belopp. Jag ber nu att få upptaga frågan till behandling.

Anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier anvisades för första

gången av 1948 års riksdag efter därom i proposition 1948:261 framlagt

förslag. För budgetåren 1948/49—1952/53 har å anslaget anvisats tillhopa

2 805 000 kronor. Syftet med anslaget, vilket ursprungligen tillskapats på

förslag av 1945 års skärgårdsutredning, kan sägas vara att genom direkta

eller indirekta bidrag till rederiföretag tillförsäkra befolkningen inom

vissa skärgårdsområden båtlinjeförbindelser med fastlandets huvudorter

under en övergångstid intill dess genom utbyggnader av landsvägsförbindelserna

områdenas transportbehov i skälig utsträckning kan ombesörjas med

land- eller kombinerade land—sjökommunikationer. Understöd har främst

utgått till den av Waxholms nya ångfartygsaktiebolag ombesörjda trafiken

i Stockholms skärgård och den numera av Marstrands rederi aktiebolag

bedrivna kustlinjetrafiken på sträckningen Göteborg—Gravarne. Bidragsbeloppen

har utgjort:

. Waxholms- Marstrands
-

Seglationsår bolaget bolagen

1948/49 ........................ 230 000 37 500

1949/50 ........................ 260 000 227 000

1950/51 ........................ 482 000 442 000

1951/52 ........................ 350 000 275 000

1952/53 ........................ 195 000 270 000

Summa kronor 1 517 000 1 251 500

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

1 propositionen 1952: 163 redovisades de sedermera av riksdagen godkända

åtgärder, som ansågs böra vidtagas från det allmännas sida för att

tillförsäkra stockholmsområdet fortsatt båtlinjetrafik under den tid, som

bedömdes erforderlig för att genomföra ett av 1949 års skärgårdstrafikkommission

föreslaget vägupprustningsprogram i skärgården. Av redogörelsen

framgick bl. a. att Stockholms stad träffat överenskommelse

med Waxholmsbolaget av innebörd att bolaget under sju år, räknat fr. o. m.

den 1 maj 1952, skall ombesörja båttrafiken enligt viss fastställd minimiturlista

inom ett område från Arholma i norr, Husaröskärgården i öster

och Vaxholmsskärgården i söder. Bolaget skall härför, förutom ett lån från

staden för modernisering av visst tonnage, erhålla årliga driftsbidrag, vilka

i dåvarande penningvärde fastställts till högst 490 000 kronor per år med

årlig reglering efter förändringarna i socialstyrelsens levnadskostnadsindex.

Av det årliga subventionsbeloppet svarar staden och landstinget i Stockholms

län för sammanlagt 245 000 kronor, d. v. s. halva bidragsbeloppet.

Staten har med riksdagens medgivande (r. skr. 1952: 300) förbundit sig

att tillsammans med Stockholm—Roslagens järnvägar såsom bidrag till

vintertrafikens uppehållande bestrida andra hälften av de årliga driftsbidragen.

Roslagsbanan erlägger härav enligt överenskommelse 50 000

kronor. Från anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier har för budgetåret

1952/53 till ifrågavarande ändamål utgått 195 000 kronor. Stockholms

stad svarar för uppgörelsen med bolaget och bidragen från övriga intressenter

erlägges till staden.

Den fortsatta subventioneringen av den av Marstrands rederi aktiebolag

uppehållna kustlinjetrafiken i Bohuslän upptogs även till behandling i

propositionen 1952: 163.

Nämnda bolag övertog kustlinjetrafiken per den 1 januari 1951 med

avsikt att driva denna i samma omfattning som sin företrädare, Marstrands

nya ångfartygs aktiebolag. Det nya företaget förklarade inför representanter

för kommunikationsdepartementet och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, alt bolaget genom inköp av nya snabbgående passagerarbåtar

samt genom ombyggnad och motorisering av vissa av de från det

gamla bolaget övertagna fartygen ämnade söka göra trafiken lönsam.

Under en övergångstid fram till den tidpunkt, då moderniseringen av

tonnaget kunde beräknas inverka på trafikresultatet, skulle företaget behöva

understöd av statsmedel. I statsbidrag till bolaget har för första

kvartalet 1951 utgått 200 000 kronor och för seglationsåret 1951/52 ett på

förhand fixerat belopp av 275 000 kronor.

Bolaget har under år 1951 moderniserat och delvis ombyggt tre äldre

kombinerade passagerar- och lastfartyg samt ett huvudsakligen för godsfart

avsett fartyg. Därjämte har det låtit bygga ett snabbgående passagerarfartyg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

I sin subventionsansökan för seglationsåret 1952/53 redovisade bolaget

ett beräknat underskott för året om 305 000 kronor, varav 100 000 kronor

avsåg avskrivning å tonnaget, samt angav understödsbehovet till 275 000

kronor. I samband härmed uppgav bolaget, att det sannolikt under ytterligare

fem år var i behov av statsbidrag för att vara i stånd att uppehålla

trafiken under lågsäsongerna. Däremot fanns redan förutsättningar för en

ekonomisk självbärig trafik om denna begränsades huvudsakligen till

turistsäsongen.

I propositionen uttalade jag, att det långvariga subventionsbehovet sett

i samband med storleksordningen av det beräknade underskottet för seglationsåret

1952/53 gav anledning till allvarliga betänkligheter bl. a. med

hänsyn till de stora kapitalinsatser, som redan gjorts för att modernisera

bolagets tonnage. Vid den tidpunkt då bolaget räknade med att kunna

uppehålla en självbärig helårstrafik hade sannolikt inträtt ett skede, då

genom utvecklingen av landkommunikationerna bolagets trafik förlorat

större delen av sin betydelse i de avseenden, varom närmast var fråga.

De kommunikationsbehov för befolkningen i Bohuslän, vilka icke kunde

tillgodoses med befintliga landkommunikationer, enbart eller i kombination

med passbåtar, var för övrigt redan nu relativt begränsade. Med

hänsyn till föreliggande förhållanden anmälde jag min avsikt att hemställa

om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en särskild utredningsman

med uppgift att pröva om icke ifrågavarande trafikbehov under den

tid som återstod innan utvecklingen av landkommunikationerna fullbordats

skulle — med eller utan bolagets medverkan — kunna tillgodoses på ett

för staten mindre kostsamt sätt än vad som kunde bli fallet om den nuvarande

subventionspolitiken fullföljdes.

I avvaktan på resultatet av utredningen borde understöd till bolaget

under budgetåret 1952/53 utgå enligt i huvudsak oförändrade grunder.

Anslagsmedlen beräknades sålunda till 275 000 kronor. Av detta belopp

borde jämväl bestridas kostnaderna för utredningen.

Genom beslut den 30 maj 1952 bemyndigade Kungl. Maj :t mig att tillkalla

en utredningsman med uppgift att i enlighet med angivna riktlinjer

utföra undersökningar, föra förhandlingar och träffa preliminära överenskommelser

angående ordnandet av trafiken inom det område av bohuskusten,

som för närvarande betjänas av Marstrands rederi aktiebolag,

samt avgiva förslag angående grunderna för fortsatt statligt understöd till

denna trafik och därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd därav

förordnade jag som utredningsman kanslichefen i statens sakrevision

E. C. F. Cardelius.

Enligt lämnade direktiv hade utredningsmannen bl. a. att klarlägga vilka

kommunikationsbehov som med avseende på den inom området bosatta

befolkningen och där belägna industriföretag tillgodoses genom Mar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136. 5

strandsbolagets kustlinjetrafik samt de möjligheter som finns att vid

eventuellt bortfall eller inskränkning av denna trafik med anlitande av

andra transportföretag i skälig utsträckning tillgodose ifrågavarande trafikbehov.

Därvid borde i görlig mån redovisas de ekonomiska och andra konsekvenser

eu sådan omläggning kunde komma att medföra för trafikanterna

och för statsverket. Jämsides härmed borde utredningsmannen söka

bedöma huruvida förutsättningar funnes att lösa föreliggande kommunikationsfråga

genom fortsatt båtlinjetrafik, varvid dock ett grundläggande

krav var att denna icke ställde något större krav på understöd från statsverkets

sida. Det borde undersökas, vilket intresse som funnes hos trafikanter,

landstinget och vederbörande kommuner att genom ekonomiska

insatser eller garantier medverka till att kustlinjetrafiken under lågsäsongerna

bibehölles.

Utredningen, som antagit benämningen 1952 års bohuskusttrafikutredning,

har i en den 17 februari 1953 avlämnad promemoria framlagt förslag

angående ordnandet av trafiken inom Marstrandsbolagets trafikområde.

Över den av utredningen utarbetade promemorian har remissyttranden

avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och länssty1

elsen i Göteborgs och Bohus län. Till länsstyrelsen har inkommit yttranden

från Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning och Marstrands

rederi aktiebolag.

1952 års bohuskusttrafikutredning.

Den av Marstrands rederi aktiebolag ombesörjda kustlinjetrafiken är

baserad på Göteborg och fördelar sig på tre linjer, Göteborg—Marstrand

—Lysekil—Gravarne, Göteborg—Marstrand—Ästol—Rönnäng—Klädesholmen

samt Göteborg—Marstrand—Djupvik—Rossön—NösundCinre linjen).

Huvudlinjen, Göteborg—Gravarne, samt linjen Göteborg—Klädesholmen,

vilken närmast kan betecknas som en dellinje av den förra, är avsedda för

såväl gods- som passageraretrafik. På den inre linjen ombesörjes praktiskt

taget endast godstransporter.

Enligt den fr. o. m. den 1 september 1952 gällande turlistan är på

Gravarnelinjen insatta två båtar, vilka sammanlagt utför fyra turer per

vecka i vardera riktningen. Klädesholmenlinjen betjänas av en särskild

båt, som gör fem turer i vardera riktningen per vecka. Den på denna linje

insatta båten ombesörjer även trafiken på Nösund, Rossön och Djupvik

med eu lägenhet per vecka. Trafiken på den inre linjen, som fram till hösten

1951 ombesörjts med särskild båt, har därefter periodvis varit inställd,

varvid godstransporterna till orterna på öarna Tjörns och Orusts sydsidor

skett genom anknytande lastbilstransporter från Skärhamn resp. Mollö
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 136.

sund. De här redovisade seglationsprogrammen utgör stommen av bolagets

trafikverksamhet för betjänande av den i kustlandet bosatta befolkningen

och där arbetande industriföretag. Bolagets båtar angör f. n. reguljärt

Marstrand, Ästol, Rönnäng, Klädesholmen, Skärhamn, Kyrkesund, Mollösund,

Hälleviksstrand, Käringön, Gullholmen, Ellös, Grundsund, Fiskebäckskil,

Lysekil, Malmön, Smögen och Gravarne samt på den inre linjen

Nösund, Rossön och Djupvik.

Under sommarmånaderna är seglationsprogrammet betydligt utvidgat,

främst med expressturer på Gravarnelinjen och ytterligare båtlägenheter

på linjen till Marstrand och Klädesholmen. Under sommaren 1952 hade

bolaget åtta fartyg i trafik, varav ett var förhyrt.

Bolagets seglationsintäkter under åren 1951 och 1952 har utgjort

902 000 resp. 978 000 kronor. Intäkterna fördelar sig till ungefärligen lika

stora delar på gods- och passageraretrafiken. Passageraretrafikens intäkter

är till större delen att hänföra till turist- och sommargästresor

under sommarsäsongen. De intäkter denna trafik tillför bolaget under

övriga delar av året är mindre betydande och härrör till huvuddelen från

samhällena på Klädesholmenlinjen och närtrafiken på Lysekil.

Bolagets betydelse för områdets befolkning ligger främst i dess funktion

som godstransportör. Av godsintäkterna, vilka under år 1952 uppgick

till ca 480 000 kronor, avser ca 20 procent den sydgående trafiken.

Transporterna i denna riktning består till större delen av konserver från

framför allt Gravarne, Lysekil, Gullholmen och Klädesholmen till Göteborg.

Av viss betydelse är härjämte transporter av förnödenheter för konservindustrien

från Lysekil till Gullholmen och Klädesholmen. Den norrgående

trafiken är den dominerande. Godset består av livsförnödenheter

och andra konsumtionsvaruartiklar till handlarna inom området samt råvaror

till konservindustrien. Även vissa slag av byggnadsmateriel, plåt

samt förnödenheter för fisket och jordbruket utgör nämnvärda transportobjekt.

Marstrandsholaget tillämpar samma frakttaxa för hela området oberoende

av transportens längd. Taxesättningen är differentierad efter varuslag

och sändningens storlek och varierar från 1: 30 till 5: 00 kronor per

100 kilo. Vissa större befraktare åtnjuter rabatter på utgående frakter. I

fraktkostnaden är inräknad anslutande lastbilstransport till godsemottagare

i kustlandet (ej i Göteborg). Gods avlämnas dock blott hos större

mottagare, såsom handlande. I vissa samhällen, som t. ex. Malmön och

Smögen, där lokaltransporter ej är anordnade, erhåller befraktarna i

stället viss nedsättning på fraktbeloppet. På Klädesholmen hämtas det avgående

konservgodset utan kostnader för befraktarna av en bolaget tillhörig

motorjakt för omlastning till linjebåten. Bolaget har i alla angöringsorter

kommissionärer, vilka omhänderhar fördelningen av godset, inkasserar

frakter in. in.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

7

Bolagets trafikområde ur godstrafiksynpunkt kan sägas omfatta större

delen av ön Tjörn, västra delarna av öarna Orust och Skaftö samt halvöarna

Stångenäset och Sotenäset jämte de mindre öarna Marstrandsön,

Åstol, Klädesholmen, Käringön, Gullholmen med Härmanö, Malmön samt

Smögen med Hasselön. Gravarne är beläget på halvön Sotenäset och tillhör

sålunda fastlandet. Lysekil utgör ändpunkt för bandelen Lysekil—

Munkedal och har därigenom direkt anknytning till järnvägen Göteborg

—Strömstad och därmed landets järnvägsnät i övrigt. Skaftö har färjeförbindelse

med fastlandet. Öarna Orust och Tjörn är sammanbundna med

varandra genom bro. Orust har fastlandsförbindelse medelst färjor vid

Svanesund på öns östra sida och vid Nötesund på öns nordspets. Den på

Koön belägna delen av Marstrands stad har väganknytning med fastlandet

genom färja vid Instö. Malmön beräknas sommaren 1953 få färjeförbindelse

till Tullboden på Herrenäset. Övriga av Marstrandsbolagets trafik berörda

öar har icke tillgång till obrutna landsvägskommunikationer.

De inom bolagets trafikområde bosatta trafikanterna är således i växlande

utsträckning hänvisade till sjötransporter för sina kommunikationsbehov.

De djupt inskurna vikarna medför emellertid att landtransportvägarna

i syd-nordlig riktning oftast är avsevärt längre än motsvarande

sjöförbindelser.

Området har två stora kommunikationsleder, den ena båtledes längs

kusten och den andra landledes, järnvägen Göteborg—Strömstad och den

parallellt härmed gående stora kustvägen. För att nå de sistnämnda förbindelserna

erfordras tvärgående land- eller kombinerade sjö- och landtransporter

med en längd av 3—4 mil.

Landtrafikmedlens högre hastighet, möjlighet till tätare turer och bättre

bekvämlighet — åtminstone under mera besvärliga väderleksförhållanden

— har redan nu medfört, att persontrafiken till övervägande delen övertagits

av dessa trafikmedel. Området har ett utvecklat bussnät, som är

anknutet till kust järnvägen. Busstrafiken ombesörjes till huvuddelen av

statens järnvägar. Med busslinjerna är kombinerat ett system av passbåtar,

som skapar ankytning med de mindre öarna. I de flesta fall utgår

trafikbidrag från bussföretaget till båtägaren.

Förhållandet mellan land- och sjöavstånden är vad beträffar transporterna

mellan Lysekil och kustsamhällena ännu mera ofördelaktigt än vad

gäller kustlandets förbindelser med Göteborg. Lysekil är emellertid centrum

för ett ganska omfattande nät av småbåtlinjer, vilka sammanbinder

staden med de närbelägna kustsamhällena.

Buss- och passbåtslinjerna är främst avsedda för personbefordran men

ombesörjer även transporter av mindre styckegods. I kombination med

busstrafiken finnes därjämte lastbilslinjer, som utför anslutningstransporter

till kustjärnvägen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Det på Göteborg baserade lastbilslinjenätet har icke den omfattning man

kunde ha anledning att vänta, vilket torde sammanhänga med att de tillståndsgivande

myndigheterna vid sin prövning tagit hänsyn till Marstrandsbolagets

kustlinjetrafik. Av kustorterna har samhällena på Orust,

Marstrand, Lysekil och Gravarne tillgång till dylik trafik, varjämte lastbilar

i beställningstrafik och s. k. firmabilar omhänderhar betydande transporter

inom området.

Beträffande godstransporterna och då främst massgodset har bolaget

även en betydande konkurrens från frakt jakter, såväl i irreguljär som mera

regelbunden fart. Jakterna har etablerat linjer på Göteborg. Samtliga kustsamhällen

har åtminstone under huvuddelen av året tillgång till minst en

sådan båtlägenhet per vecka.

Utredningen anför, att dess arbete enligt lämnade riktlinjer är begränsat

till att gälla trafikförhållandena under en övergångstid, intill dess

områdets vägförbindelser utbyggts. Enligt vad som framgår av direktiven

beräknas, att området efter utgången av en femårsperiod, räknad från år

1952, åtminstone till sin huvuddel skulle få godtagbara förhållanden i

detta avseende. De vägprojekt, som är avsedda att genomföras under denna

tidsperiod — dock troligen utsträckt över ytterligare minst ett år — utgöres

av ersättande av färjförbindelsen vid Svanesund med en bro till Tjörn/

Orust, bilfärja till Malmön samt enligt den lokala vägmyndighetens förslag

jämväl till Klädesholmen. Genom dessa åtgärder bedömes de av vägföretagen

berörda områdena i skälig utsträckning få möjlighet att tillgodose

sina transportbehov utan bidrag till trafikutövare. Enligt preliminära

planer avses att även öarna Gullholmen och Smögen skulle anknytas

till fastlandets vägnät. Genomförandet av dessa båda företag ligger dock

betydligt längre fram i tiden.

Utredningen har därför prövat, om transportförhållandena, innan föreliggande

projekt genomförts, är så otillfredsställande, att direkta understöd

från det allmännas sida till trafikföretag erfordras för att förbilliga

transporterna.

De av Marstrandsbolagets trafik berörda orterna med kringliggande

kustland har därvid av utredningen uppdelats i tre grupper med utgångspunkt

från orternas belägenhet på fastlandet, på ö med anknytning till

fastlandets vägnät medelst färja och på ö utan dylik förbindelse. Endast

för den tredje kategorien av samhällen bedömer utredningen transportläget

vara sådant, att trafikbefrämjande åtgärder fortsättningsvis behöver

vidtagas från det allmännas sida. Utredningen anför härom.

Den på Göteborg baserade båttrafiken, såväl den som uppehälles av

kustlinjerederiet som den som bedrives med motorjakter, möjliggör f. n.

samma fraktkostnader för dessa öar för det båtbefordrade godset som för

övriga kustsamhällen inom området. Ett nedläggande av kustlinjetrafiken

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

9

skulle innebära, att denna jämställdhet bortfaller beträffande det gods,

som icke lämpligen kan överföras till jakttransport utan måste befordras

medelst kombinerade lastbils- och båttransporter. Den till omlastning och

båttransport hänförliga merkostnaden kommer härvid att utgöra en avsevärd

del av den totala transportkostnaden. Hur stor den relativa fraktfördyringen

i så fall blir, låter sig för närvarande icke avgöras utan avhänger

bl. a. av den grad av samordning, som kan åstadkommas mellan de olika

kommunikationsmedlen. Den relativa ökning av transportkostnaderna,

som dock måste bli följden, kan bl. a. bidraga till en höjning av befolkningens

levnadskostnader och en försämring av de på öarna arbetande

konservindustriernas konkurrensvillkor, vilket kan leda till en åtminstone

partiell omlokalisering av dessa företag. Även övriga olägenheter, som

skulle medfölja ett nedläggande av kustlinjetrafiken, drabbar främst

ifrågavarande öar. Marstrandsbolagets passageraretrafik på Göteborg är av

störst betydelse för Åstol och Klädesholmen. De i kustlinjetrafiken insatta

båtarna erbjuder därtill i jämförelse med övrig nu tillgänglig båtmateriel

inom området bättre bekvämlighet och framför allt säkrare garantier

för att även under besvärliga väderleksförhållanden båttrafiken uppehälles.

Enligt utredningens bedömande erfordras fortsatta understöd från det

allmännas sida för att tillförsäkra här ifrågavarande öar med deras ur

transportsynpunkt dåliga läge tillfredsställande förbindelser med fastlandet

och dess huvudorter. Behovet av dylika åtgärder kommer att fortvara

intill den tidpunkt, då öarna blivit i kommunikationshänseende i

huvudsak jämställda med kustlandet i övrigt. De åtgärder, som kan ifrågakomma

från det allmännas sida, utgör fortsatt stöd till kustlinjetrafiken,

bidrag för att förbättra och förbilliga öarnas båtförbindelser med de närbelägna

anknytningspunkterna på fastlandet och på de med fastlandet förbundna

större öarna eller en kombination av dessa båda trafiklösningar.

Utredningen anser i princip, att en sådan trafikuppläggning bör eftersträvas,

som medför en anpassning av trafiken till det genom utbyggnaden

av områdets vägsystem successivt ändrade transportläget och som samtidigt

möjliggör en samordning med kustområdets transportapparat i

övrigt. Vid en dylik trafiklösning kommer kustlinjetrafikens nuvarande

transportuppgifter och då främst godstransporterna mellan Göteborg och

kustlandet att omhändertagas av landtrafikinedlen, kompletterade med

fraktjakter och passbåtar. För att få till stånd en sådan trafikuppläggning

från det allmännas sida måste främst förutsättningar skapas för ett vidgat

samarbete mellan inom området arbetande land- och sjötrafikföretagare.

Direkta bidrag kräves dessutom för att tillförsäkra öarna utan landsvägsförbindelse

med fastlandet rimlig likställdhet i transportavseende med

kustlandet i övrigt, dels i form av årliga driftsunderstöd och dels såsom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

lån på fördelaktiga villkor för att möjliggöra en förbättring och utökning

av de befintliga småbåtsförbindelserna. I detta sammanhang framhåller

utredningen, att ändamålsenligheten av bilfärjeförbindelser till öarna

Klädesholmen och Gullholmen kan ifrågasättas. Med hänsyn till öarnas

säregna bebyggelsestruktur, innebärande bl. a. synnerligen dålig framkomlighet

för större fordon, torde de båda samhällena ha jämförelsevis litet

att vinna genom en sådan ordning. Med samma ekonomiska uppoffring

från det allmännas sida, som ett realiserande av färjprojekten innebär,

kan öarna förses med båtar, som är speciellt konstruerade för föreliggande

transportuppgifter och som därjämte åtminstone till en del kan omhänderha

trafiken på närbelägna öar (bl. a. Åstol och Käringön).

En dylik trafikomläggning är emellertid till sin natur tämligen tidskrävande

och måste föregås av ingående undersökningar och förhandlingar

med berörda trafikintressen. Ett omedelbart bortfall av den nuvarande

kustlinjetrafiken kan enligt utredningen fördenskull beräknas

medföra icke oväsentliga rubbningar särskilt i de mindre öarnas kommunikationer

och därjämte bidraga till en försämring av kommunikationsmöjligheterna

mellan kustsamhällena inbördes. Härtill kommer emellertid

ytterligare omständigheter, som enligt utredningens mening måste tillmätas

betydelse. Under utredningsarbetets gång har det nämligen visat

sig, att en av förutsättningarna för att Marstrandsbolaget överhuvud skall

fortbestå är, att det i varje fall under någon tid framåt tillförsäkras understöd

från det allmänna. Blir detta icke fallet, måste bolaget likvidera, varvid

allvarlig risk föreligger för att bolagets hela flotta skingras och området

berövas huvuddelen av sitt för turist- och sommargästtrafik lämpade

tonnage. Även om det icke ingår i utredningsuppdraget att beakta

dessa intressen, kan utredningen icke undgå att taga hänsyn till följderna

av en sådan utveckling, särskilt som härigenom ökade krav kommer

att ställas på de under högsommaren redan nu hårt ansträngda landtrafikmedlen,

varvid även den fast bosatta befolkningens transportvillkor

kommer att försämras. Med hänsyn härtill och då den trafik, som drives

av Marstrandsbolaget, för närvarande utgör en ingalunda oväsentlig del

av kustlandets kommunikationssystem, har utredningen funnit, att området,

under den förutsättningen att detta kan ske utan mera betydande

kostnader för staten, under ytterligare ett antal år framåt bör tillförsäkras

kustlinjetrafik.

Marstrandsbolaget redovisade för 1951 intäkter av 999 000 kronor och

kostnader av 1 584 000 kronor, varav 116 000 kronor utgjordes av avskrivningar.

Underskottet utgjorde sålunda 585 000 kronor. Mot detta belopp

stod statsbidrag om 400 000 kronor och bidrag från landstinget till modernisering

av bolagets tonnage om 100 000 kronor. Den till 1952 balanserade

förlusten belöper sig således till 85 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 136.

11

En delvis preliminär driftsredovisning för år 1952 upptager intäkter

om 1 002 000 kronor och kostnader om 1 585 000 kronor, varav dock enligt

bolaget 125 000 kronor är att hänföra till på vissa fartyg utförda förbättringsarbeten.

Detta belopp har angivits motsvara på året fallande avskrivningar.

I statsbidrag har bolaget erhållit 275 000 kronor. Årets förlust

utgör alltså ca 307 000 kronor. Trots att bolaget under den tid av två

år, som det uppehållit kustlinjetrafiken, tilldelats understöd av statsmedel

med 745 000 kronor (varav 70 000 kronor som förskott avseende

trafiken under januari — mars 1953) och därjämte av landstinget i Göteborgs

och Bohus län som bidrag och lån erhållit sammanlagt 200 000 kronor,

har det ekonomiska utfallet av dess verksamhet varit så otillfredsställande,

att det vid slutet av år 1952 måst inställa betalningarna och

inleda ackordsförhandlingar. Denna utveckling kan till avsevärd del förklaras

av faktorer, som legat utanför bolagets kontroll. De kraftiga kostnadsstegringarna

under första halvåret 1951 fördyrade avsevärt ombyggnadsarbetena

på de äldre fartygen och ökade priset för den beställda nybyggnaden,

m/s Marstrandsfjorden. Detta jämte bristande möjlighet att

erhålla mera långfristiga krediter bidrog till att bolagets likviditet snart

blev ansträngd. Förseningar med leveranserna från varven föranledde

kostnadsfördyringar och intäktsminskningar under år 1951. De ur väderlekssynpunkt

synnerligen dåliga somrarna 1951 och 1952 medförde, att

passagerarintäkterna kom att ligga betydligt lägre än bolaget haft skäl att

räkna med. Den hårda konkurrens, som bjudits framför allt från motorjakter,

har förhindrat bolaget att kompensera inträdda driftskostnadsökningar

genom tillräcklig höjning av frakttaxorna. I fråga om persontrafikavgifterna

har bolaget ej heller ansett sig kunna vidtaga annat än mindre

höjningar. Genom ombyggnader av vissa av de övertagna fartygen har

emellertid uppnåtts driftskostnadsbesparingar, som med förräntning och

tio procent avskrivning av kostnaderna för motoriseringen kan beräknas

ha legat i en storleksordning av 150 000 kronor för år 1952. Till en del

måste emellertid det otillfredsställande resultatet hänföras till bolagets

egna dispositioner. Seglationsprogrammet har sålunda icke utformats

med tillräckligt hänsynstagande till det tillgängliga trafikunderlaget och

möjligheterna att balansera intäkter och kostnader. Från hösten 1952 har

emellertid genom viss nedskärning av trafikprogrammet en förbättring

skett i detta avseende. De ekonomiska verkningarna härav har dock gjort

sig gällande med en betydande eftersläpning. Det av bolaget beställda

passagerarefartyget, m/s Marstrandsfjorden, var av skilda skäl icke lämpat

för kustlinjetrafiken. Det har dock lyckats bolaget att avveckla detta

engagemang utan egentliga förluster.

Utredningen har förhandlat med bolaget om förutsättningarna för dess

fortsatta uppehållande av trafiken. Enligt en till utredningen överlämnad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

driftskalkyl för kalenderåret 1953 har bolaget på grundval av det nu gällande

trebåtarsprogrammet under lågsäsongerna och ett även under högsommaren

reducerat seglationsprogram räknat med ett underskott om

124 000 kronor, varvid dock endast inräknats fem procent avskrivning av

tonnaget. Det beräknade avskrivningsbeloppet överstiger blott obetydligt

vad bolaget är skyldigt att årligen amortera på erhållna banklån och

lämnar praktiskt taget icke något utrymme för en nödvändig konsolidering

av bolagets ekonomi. Den i kalkylen intagna riskmarginalen är därjämte

även i övrigt förhållandevis knapp. Bolaget har emellertid i en till

kalkylen fogad kommentar angivit möjligheter till kostnadsbesparingar

och intäktsökningar om sammanlagt ca 75 000 kronor. Utredningen vill

framhålla, att förutsättningarna för kalkylens hållbarhet främst sammanhänger

med utfallet av sommarseglationen. Av en beräknad årsintäkt av

omkring 900 000 kronor hänför sig ca 500 000 kronor till trafiken under

månaderna juni—augusti. Huvuddelen härav utgöres av intäkter av passageraretrafiken.

För uppnående av detta resultat med ett i förhållande till

tidigare år begränsat tonnage, synes en icke obetydlig ökning vara erforderlig

av passagerarefrekvensen i långlinjetrafiken. Så bör även kunna bli

fallet, under förutsättning att väderleksförhållandena blir något så när

goda. Till de riskmoment, som driftskalkylen innehåller, bör även räknas

de numera begränsade möjligheterna att disponera om passagerarefartygen

vid inträffade driftsavbrott för något av fartygen. Utredningen har likväl

ansett sig kunna grunda sitt ställningstagande på bolagets föreliggande

beräkningar.

Understödsbehovet för seglationsåret 1 april 1953—31 mars 1954 har

av Marstrandsbolaget angivits till 125 000 kronor. Bidragsbeloppen anses

därefter successivt kunna minskas. Förutsättningarna för bolagets fortsatta

verksamhet är förutom trafikbidrag att det erhåller lån för att sättas

i stånd att fullgöra vissa förfallna betalningsförpliktelser.

Utredningen har vid sina förhandlingar med bolaget utgått från en subventionsperiod

av högst sex år, motsvarande den tid som beräknats erforderlig

för färdigställande av broförbindelsen till Tjörn/Orust. Ifrågakommande

bidragsbelopp har av utredningen ansetts böra uppdelas på

ett fast årligt belopp och ett villkorligt bidrag, vars utfående göres beroende

av bolagets driftsresultat och utnyttjas för täckande av eventuellt

återstående förlust på trafikverksamheten och för att såvitt möjligt få till

stånd tio procent avskrivning av tonnaget. Med ledning av den av bolaget

redovisade kalkylen för år 1953 har utredningen ansett skäligt, att det

årligen utgående fasta bidraget bestämmes till 50 000 kronor och att under

seglationsåren 1953/54—1955/56 härjämte utgår ett villkorligt bidrag av

75 000 kronor per seglationsår. De sammanlagda understödsbeloppen

under sexårsperioden skulle således maximalt uppgå till 525 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

13

Bolaget har förklarat sig kunna godtaga den angivna subventionsplanen.

Vad angår frågan om lån till bolaget, har utredningen icke ansett sig

kunna tillmötesgå bolagets önskemål i detta avseende på annat sätt, än

att de på åren 1956/57—1958/59 belöpande fasta bidragen, sammanlagt

150 000 kronor, lämnas bolaget som lån mot inteckningssäkerhet i bolagets

fartyg redan under år 1953 för att sedan amorteras genom trafikprestationer

under de seglationsår bidragen avser.

Ett genomförande av denna subventionsplan skulle medföra en betydlig

minskning av de utgående årliga bidragsbeloppen i jämförelse med

de statssubventioner, som tilldelats bolaget under vart och ett av seglationsåren

1951/52 och 1952/53. Med hänsyn till att ett bortfall av kustlinjetrafiken

enligt utredningens uppfattning får konsekvenser även för

turist- och sommargästtrafiken har utredningen ansett, att förutsättningen

för att den skulle vara beredd att tillstyrka fortsatta bidrag till kustlinjetrafiken

vore att landstinget i Göteborgs och Bohus län deltoge i subventionsprogrammets

kostnader. Utredningen har för den skull upptagit förhandlingar

med representanter för landstingets förvaltningsutskott och

därvid uttalat sig för att landstinget borde bidraga med en tredjedel av det

beräknade subventionsbeloppet. Förhandlingarna har sedermera förts vidare

inom kommunikationsdepartementet.

Vid sammanträde den 13 december 1952 har förvaltningsutskottet beslutat

föreslå 1953 års landsting, att detta gentemot staten åtager sig att

i enlighet med av utredningen därom framlagt förslag bidraga med eu

tredjedel av de beräknade subventionerna eller med högst 41 667 kronor

för vart och ett av budgetåren 1953/54—1955/56 och med högst 16 667

kronor för vart och ett av budgetåren 1956/57—1958/59, tillsammans

högst 175 000 kronor, under villkor att av bolagets båtlinjer berörda orter

genom kommunala anslag eller på annat sätt bidrager till landstingets

kostnader med minst 10 000 kronor per år under tre år. Förvaltningsutskottets

beslut har fattats med 13 röster mot 2, varjämte 11 av de vid

sammanträdet närvarande 12 suppleanterna förklarat sig skola i landstinget

stödja ifrågavarande förslag. Garantier för uppfyllande av det uppställda

villkoret har numera ställts av berörda kommuner.

Under förutsättning dels att landstinget bifaller förvaltningsutskottets

förslag och dels alt Marstrandsbolaget förbinder sig att uppehålla ett av

staten och landstinget godkänt trafikprogram föreslår utredningen, att

till bolaget för budgetåren 1953/54—1958/59 utgår bidrag av statsmedel

med tillhopa högst 350 000 kronor. Av detta belopp skall enligt utredningens

förslag bolaget under budgetåret 1953/54 erhålla i bidrag högst

83 333 kronor, varav som fast belopp 33 333 kronor och såsom villkorligt

utgående understöd 50 000 kronor. Därjämte skall bolaget efter framställning

vara berättigat att mot inteckningssäkerhet i bolagets fartyg av stats
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

verket utfå ett räntefritt lån å 150 000 kronor såsom förskott på de för

budgetåren 1956/57—1958/59 beräknade bidragen från stat och landsting.

Det bör enligt utredningen härvid föreskrivas, att, om bolaget förklarar sig

icke vilja eller kunna fullfölja överenskommet trafikprogram, skall återstående

del av lånet förfalla till betalning. Med hänsyn bl. a. till att de

årliga bidragen till viss del gjorts beroende av bolagets driftsresultat, bör

som villkor vidare gälla, att en av Kungl. Maj:t i samråd med landstinget

utsedd granskningsman beredes tillfälle att fortlöpande följa bolagets

verksamhet.

Landstingets beslut i subventionsärendet beräknas föreligga i september

1953. Eftersom landstingets medverkan utgör en av förutsättningarna för

subventionsplanens genomförande, skulle i princip först härefter även den

på statsverket fallande delen av det till budgetåret 1953/54 hänförliga bidragsbeloppet

jämte förenämnda lån bli tillgängligt för bolaget. Enligt

utredningens bedömande kan emellertid förhållandena bli sådana, att

trängande behov föreligger för bolaget att redan vid budgetårets ingång

erhålla subventionsmedel. Utredningen anser, att bolaget bör beredas sådan

möjlighet.

Utredningens förslag är framlagt under den huvudförutsättningen, att

ett kustlinjerederi finnes att tillgå med förmåga att driva trafik i den omfattning,

som förut angivits. Då Marstrandsbolagets ackordsförhandlingar

ännu icke avslutats, har utredningen i dagens läge som en möjlighet haft

att räkna med att bolaget tvingas upphöra med sin verksamhet. Därest så

blir fallet och ingen annan företagare träder i dess ställe, måste andra utvägar

sökas för att tillgodose de mest trängande trafikbehoven främst

under lågsäsongen för samhällena på öarna i kustbandet. De genom kustlinjetrafiken

nu ombesörjda, mest angelägna transportuppgifterna kan

enligt utredningens mening någorlunda tillfredsställande fullgöras med

anlitande av andra kommunikationsvägar. Kostnaderna härför är svåra

att för närvarande precisera, men utredningen anser sig dock kunna räkna

med att föreliggande trafikbehov i skälig utsträckning kan tillgodoses

inom den kostnadsram, som beräknats för statens bidrag till kustlinjerederiet.

Därest denna fråga aktualiseras, torde den enligt utredningens

mening få bli föremål för närmare överväganden.

Med hänsyn till det ovissa läge, vari frågan om kusttrafikens anordnande

sålunda för närvarande befinner sig, anser utredningen det nödvändigt,

att Kungl. Maj :t vid framläggande av eventuellt förslag i ämnet till

innevarande års riksdag begär riksdagens bemyndigande att få disponera för

ifrågavarande ändamål anvisade medel på sätt som med beaktande av föreliggande

förhållanden prövas lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

15

YTTRANDEN.

Statskontoret anför, att med hänsyn till de konsekvenser, som ett omedelbart

bortfall av kustlinjetrafiken skulle medföra för befolkningen inom

Marstrandsbolagets trafikområde, vill statskontoret icke motsätta sig att

staten lämnar finansiellt stöd till bolaget i enlighet med av utredningsmannen

förordade grunder.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till, att vid de överläggningar,

som i skilda sammanhang förts angående kustlinjetrafiken,

från ortens sida kraftigt understrukits behovet av understöd till denna

trafik under ytterligare några år framåt, främst i avbidan på att områdets

vägförbindelser blivit bättre utbyggda. Föreliggande behov har nu ytterligare

styrkts genom utredningens promemoria, mot vilken länsstyrelsen

icke funnit anledning till någon särskild erinran. Länsstyrelsen tillstyrker

på det livligaste, att understöd till ifrågavarande trafik lämnas i enlighet

med i promemorian framlagda förslag.

Göteborgs och Bohus läns landstings finansberedning anför å landstingets

vägnar, att under nu rådande förhållanden skulle det för berörda

trafikområde medföra mycket svåra olägenheter, om den reguljära kustlinjetrafiken

nedlades. Även sedan de av Marstrandsbolagets trafik berörda

öarna fått sina fastlandsförbindelser tillfredsställande ordnade, torde

emellertid den reguljära kusttrafiken ha en stor uppgift att fylla icke blott

under sommaren, då passagerartrafiken sjöledes är oundgängligen nödvändig

för turismen, utan även vintertid, då lasttrafikbehovet tidvis icke

kan tillgodoses med mindre båtar. Beredningen är angelägen att understryka

kusttrafikens betydelse i dessa avseenden även på längre sikt, då

berörda orters legitima önskemål om goda fastlandsförbindelser på många

håll synes ha föranlett en alltför negativ inställning till denna trafik. Utan

att nu taga ställning till frågan, huruvida bolaget efter budgetåret 1958/59

under alla förhållanden bör lämnas utan stöd i någon form från det allmännas

sida, vill beredningen liksom utredningsmannen understryka

vikten av att bolaget under den nu föreslagna subventionsperioden inriktar

sig på att göra verksamheten självbärande. För att befrämja en sådan

utveckling och för att förhindra att kusttrafiken ovidkommande intressen

beredes möjlighet att påverka exempelvis uppläggningen av ett lämpligt

trafikprogram, torde det vara välbetänkt, att en av Kungl. Maj :t i samråd

med landstinget utsedd granskningsman i enlighet med utredningsmannens

förslag beredes tillfälle att fortlöpande följa bolagets verksamhet.

Beredningen tillstyrker även i övrigt utredningsmannens förslag och

bestyrker de uppgifter, som lämnats om förvaltningsutskottets behandling

av ärendet. Då i utskottet 24 av landstingets 46 ledamöter de facto bundit

sig att rösta för landstingsbidrag av den av utredningsmannen förutsatta

storleken synes icke staten ha anledning avvakta landstingets beslut, innan

subventionsmedel utbetalas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Marstrands rederi aktiebolag, som uppger sig i huvudsak icke ha något

att invända mot utredningens resultat, finner förslaget om en av myndigheterna

utsedd granskningsman lämpligt. Vid den rationalisering av driften,

det nu gäller för bolaget att genomföra, kan det stundom bli fråga att

välja mellan vissa trafikanters önskemål och möjliga besparingsåtgärder.

Särskilt i dylika fall vore det för bolaget värdefullt att kunna rådgöra med

granskningsmannen.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen ansluter sig till utredningsmannens

åsikt, att vid ett bortfall av kustlinjetrafiken de öar, som saknar landsvägsförbindelse,

bör kompenseras genom en förbättring av förbindelserna till

närliggande fastland. I vilken utsträckning detta skall ske genom utbyggnad

av färj- och vägförbindelser eller genom passbåtsförbindelser

samt i vilken utsträckning statsbidrag bör lämnas till sistnämnda förbindelser,

kan inte avgöras utan närmare utredning. I anslutning härtill

understryker styrelsen, att den planläggning av skärgårdens förbindelser

på längre sikt, som bör genomföras innan åtgärder vidtages i syfte att omlägga

trafiken, kräver ett omfattande utredningsarbete, vilket med hänsyn

till kommunikationsfrågans nuvarande läge snarast bör påbörjas. Styrelsen,

som tillstyrker det av utredningsmannen framlagda subventionsprogrammet,

ifrågasätter om inte den angivna övergångstiden, sex år, kommer

att visa sig väl kort.

Departementschefen.

Skärgårdarnas kommunikationsbehov har under de senaste åren i olika

sammanhang varit föremål för utredning. De förslag, som härvid framkommit,

kan sägas främst ha syftat till att genom utbyggnad av skärgårdsområdenas

vägsystem söka få till stånd en ordning, enligt vilken

trafikuppgifterna i görligaste män ombesörjes genom landtransporter. Den

på fastlandets huvudorter baserade båtlinjetrafiken, vilken i växande utsträckning

blivit beroende av understöd från det allmänna för att kunna

uppehålla sin verksamhet, har bedömts böra så långt som möjligt ersättas

av landtrafikmedel, enbart eller i kombination med passbåtar. Den sålunda

eftersträvade utvecklingen beräknas så småningom ge till resultat

ett av landtrafilcföretagen uppburet, ekonomiskt självbärigt trafiksystem,

inom vilket underskott på vissa linjer eller linjedelar utjämnas av överskott

på trafiken i övrigt.

I propositionen 1952: 163 upptog jag till behandling de förslag till ordnandet

av skärgårdstrafiken i Stockholmsområdet, vilka framlagts av 1949

års skärgårdstrafikkommission. För att under en av kommissionen förutsatt

övergångstid tillförsäkra vissa delar av skärgårdsområdet, vilkas trafik

icke omedelbart kunde omläggas till kombinerade land- och sjötransporter,

fortsatt på Stockholm baserad båtlinjetrafik har staten i överens
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

17

stämmelse med ett i nämnda pi''oposilion framlagt förslag förbundit sig att

tillsammans med den statsägda Roslagsbanan och landstinget i Stockholms

län bidraga till de understöd, vilka enligt ett mellan Stockholms stad och

Waxholmsbolaget trätfat avtal skall utgå t il 1 bolaget under sjuårsperioden

1 maj 1952—30 april 1959. På statsverket faller ett årligt belopp av

195 000 kronor, vilket dock kan göras till föremål för viss reglering i efterhand

med utgångspunkt trån förändringen i socialstyrelsens levnadskostnadsindex

sedan december 1951. För budgetåret 1953/54 kan medelsbehovet

beräknas till 201 000 kronor, varav 195 000 kronor utgör det till

seglationsåret 1 maj 1953—30 april 1954 hänförliga grundbeloppet och

återstoden, 6 000 kronor, tilläggsbidrag för tiden maj—december 1952.

Jag övergår nu till frågan om fortsatt statsbidrag till den numera av

Marstrands rederi aktiebolag uppehållna båttrafiken på Bohuskusten. I

statsunderstöd till trafiken inom detta område har under budgetåren

1947/48—1952/53 utgått sammanlagt 1 251 500 kronor, varav 745 000 kronor

för tiden den 1 januari 1951—31 mars 1953 till det nuvarande företaget.

Detta har därjämte från landstinget i Göteborgs och Bohus län som

lån och bidrag erhållit sammanlagt 200 000 kronor. Som jag anmälde i

propositionen 1952: 163 har jag av skilda skäl och då främst med hänsyn

till den ekonomiska belastningen för statsverket funnit det nödvändigt

att ompröva grunderna för den fortsatta subventioneringen av kustlinjetrafiken.

För detta ändamål tillkallade jag i fjol med Kungl. Maj:ts

medgivande en särskild utredningsman. Denne har bl. a. haft att pröva

om inte de trafikuppgifter, som Marstrandsbolaget ombesörjer för den

inom bolagets trafikområde bosatta befolkningen och där belägna industriföretag,

under en förutsatt övergångstid intill dess områdets vägsystem utbyggts

— med eller utan bolagets medverkan — kan fullgöras på ett för

staten mindre kostsamt sätt än om den nuvarande subventionspolitiken

fullföljes. Marstrandsbolaget hade vid förhandlingar med kommunikationsdepartementet

låtit förstå, att förutsättningar för eu självbärande

kustlinjetrafik redan förelåge, om denna begränsades huvudsakligen till

turistsäsongen. Utredningsmannen borde därför undersöka, vilket intresse,

som fanns hos trafikanter, landstinget och vederbörande kommuner, att

genom ekonomiska insatser eller garantier medverka till att kustlinjetrafiken

bibehölls under lågsäsongerna. Enligt sina direktiv skulle utredningsmannen

framlägga förslag om de åtaganden från statens sida, som

kunde befinnas påkallade med hänsyn till resultatet av verkställda undersökningar

och förhandlingar. Utredningsmannen har nu i en promemoria

lämnat eu redogörelse för områdets trafikförhållanden och Marstrandsbolagets

hittillsvarande verksamhet samt framlagt förslag om fortsatta

understöd till kustlinjetrafiken.

Marstrandsbolagets trafik omfattar sträckningen Göteborg—Gravarne.

2—487 53 Rihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 136.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungt. Maj:ts proposition nr 136.

Av utredningsmannens redogörelse framgår, att området, även kustlinjetrafiken

förutan, har ett tämligen rikt förgrenat kommunikationsnät med

tillgång i många fall till alternativa transportvägar för såväl gods- som

personbefordran. Icke någon av de orter, som beröres av kustlinjetrafiken,

är helt hänvisad till denna för sina förbindelser med fastlandets huvudorter.

Kustlinjetrafiken är närmast att beteckna som ett kompletterande

trafikmedel med främsta uppgift, bortsett från turist- och sommargästtrafiken

under sommarmånaderna, att ombesörja godstransporter

mellan Göteborg och kustsamhällena. För den bosatta befolkningens egna

resor spelar bolagets trafik i de flesta fall en förhållandevis underordnad

roll. Vid sin granskning av områdets kommunikationsförhållanden har

utredningsmannen kommit till den slutsatsen att endast för de öar, som

saknar bro- och färjeförbindelser, är transportförhållandena så pass otillfredsställande,

att statsunderstöd erfordras för att möjliggöra ett skäligt

tillgodoseende av föreliggande transportbehov. Vid valet mellan olika åtgärder

att i framtiden tillgodose dessa behov anser utredningsmannen i

princip, att en sådan trafikuppläggning bör eftersträvas, som medför en

anpassning av trafiken till det genom utbyggnaden av områdets vägsystem

successivt ändrade transportläget och som samtidigt möjliggör en

samordning med kustområdets transportapparat i övrigt. För att befrämja

en sådan trafikuppläggning erfordras från statens sida, förutom

åtgärder av samordnande natur, bidrag och lån till passbåtsföretagare för

att härigenom skapa förutsättningar för eu rimlig likställdhet i transportavseende

med kustlandet i övrigt. Utredningsmannen understryker emellertid,

att den av honom förordade trafikomläggningen är tämligen tidskrävande

och att ett omedelbart bortfall av kustlinjetrafiken kan beräknas

medföra icke oväsentliga rubbningar i särskilt de mindre öarnas kommunikationer.

Under utredningsarbetets gång har det därjämte visat sig

att en av förutsättningarna för att Marstrandsbolaget överhuvud skall

kunna fortbestå är att det tillförsäkras understöd från det allmänna. Sker

icke detta blir bolaget nödsakat att likvidera, varvid allvarlig risk föreligger

att området förlorar huvuddelen av sitt för turisttrafik lämpade

tonnage. Utredningsmannen anser sig inte kunna underlåta att även taga

hänsyn till följderna av en sådan utveckling och har därför på grundval

av en av Marstrandsbolaget redovisad driftskalkyl framlagt eu plan för

fortsatt stöd åt kustlinjetrafiken. Detta subventionsprogram, vilket godkänts

av bolaget, avser en sexårsperiod med ett årligt fast bidrag av 50 000

kronor. Under vart och ett av de tre första åren skulle kustlinjerederiet

därjämte vara berättigat till ett villkorligt bidrag om högst 75 000 kronor,

vars utfående skulle göras beroende av seglationsresultatet och utnyttjas

för att täcka eventuellt kvarstående underskott för året och för att

såvitt möjligt få till stånd en årlig avskrivning å tonnaget om tio procent.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

19

Marstramlsbolagets behov av ett lån för att kunna fullgöra vissa förfallna

betalningsförpliktelser har utredningsmannen inte ansett sig kunna tillgodose

på annat sätt än genom att föreslå att de på åren 1956/57—1958/59

belöpande fasta bidragen, sammanlagt 150 000 kronor, skulle lämnas bolaget

som lån mot inteckningssäkerhet i bolagets fartyg redan under år

1953 för att sedan amorteras genom avräkning av de successivt utfallande

bidragen för de nämnda seglationsåren.

Med hänsyn till kustlinjetrafikens betydelse för turist- och sommargästtrafiken

har utredningsmannen förutsatt att subventionsprogrammet skall

från statens sida göras avhängigt av att landstinget åtager sig att svara

för viss del av utgående bidrag. Landstingets förvaltningsutskott har efter

förhandlingar, vilka slutförts inom kommunikationsdepartementet, beslutat

att till 1953 års landsting ingå med förslag, att landstinget förbinder sig

att erlägga en tredjedel av de föreslagna årliga bidragsbeloppen till kustlinjerederiet.

Beslutet har i utskottet biträtts av över hälften av landstingets

samtliga ledamöter. Det av förvaltningsutskottet ställda villkoret,

att av kustlinjetrafiken berörda kommuner skall deltaga med viss del av

de på landstinget fallande understöden, har uppfyllts av dessa.

En ytterligare förutsättning för fortsatt kustlinjetrafik ligger emellertid

i att Marstrandsbolaget lyckas bemästra sina nuvarande ekonomiska

svårigheter. Av bolaget inledda förhandlingar med fordringsägarna om ett

ackordsförfarande hade vid avgivandet av utredningsmannens förslag ännu

inte slutförts, varför utredningsmannen som en möjlighet haft att räkna

med, att bolaget måste träda i likvidation. För den händelse så skulle bli

fallet och ingen annan företagare träder i bolagets ställe, föreslår utredningsmannen

att de till statsverket enligt subventionsplanen hänförliga bidragen

utnyttjas till att befrämja en trafikuppläggning med anlitande av

andra kommunikationsvägar. Enligt utredningsmannens mening bör härigenom

de av kustlinjetrafiken ombesörjda, mest angelägna transportuppgifterna

kunna utföras någorlunda tillfredsställande.

Resultatet av utredningsmannens undersökning har bekräftat de

förmodanden, åt vilka jag gav uttryck i propositionen 1952: 163, nämligen

att den bohuslänska kustlinjetrafikens betydelse för den bofasta befolkningen

och industrien inom berörda område tidigare i viss mån överskattats

och att statens ekonomiska engagemang i denna trafik fått alltför

stora proportioner. Kustlinjetrafikens betydelse för områdets transporthushållning

ligger, såvitt jag kan finna, främst i dess uppgifter inom

turist- och sommargästtrafiken under sommarmånaderna. Dess funktioner

för den inom området bosatta befolkningen och där arbetande industriföretag

blir alltmer begränsade. Jag är dock medveten om att ett fullständigt

nedläggande av kustlinjetrafiken i nuvarande läge kommer att

medföra vissa, icke oväsentliga rubbningar särskilt i de mindre öarnas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kurtt/l. Maj:ts proposition nr 136.

kommunikationer, vilket kan motivera, att ett visst statligt stöd under

ytterligare några år utgår till denna trafik. Jag är därför beredd att i den

begränsade utsträckning, som ett tillstyrkande av utredningsmannens subventionsplan

innebär, medverka till att förutsättningar skapas för fortsatt

kustlinjetrafik.

Enligt planen skall till kustlinjerederiet under sexårsperioden 1 juli

1953—30 juni 1959 utgå sammanlagt högst 525 000 kronor, varav på staten

faller högst 350 000 kronor och på landstinget högst 175 000 kronor. Landstingets

andel av utgående subventioner skulle således utgöra hälften avbidragen

från staten. Det till staten för budgetåret 1953/54 hänförliga understödsbeloppet

omfattar dels ett fast bidrag av 33 333 kronor och dels

ett villkorligt utgående bidrag, maximerat till 50 000 kronor, d. v. s. sammanlagt

högst 83 333 kronor. Marstrandsbolaget skall därjämte vara berättigat

att av statsmedel under 1953 mot inteckningssäkerhet i förskott

utfå de på budgetåren 1956/57—1958/59 fallande bidragen från stat och

landsting, 150 000 kronor. Landstingets del av detta belopp, 50 000 kronor,

skall gottgöras statsverket de år, bidragen avser. Efter samråd med

chefen för finansdepartementet har jag funnit mig böra föreslå, att även

lånebeloppet bestrides från anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier.

För nästkommande budgetär bör alltså i detta anslag för kustlinjetrafiken

i Bohuslän inräknas ett belopp av (83 333 -f 150 000) 233 333 kronor, avrundat

till 234 000 kronor.

I enlighet med utredningsmannens förslag bör en särskild granskningsman

förordnas med uppgift att fortlöpande följa kustlinjerederiets verksamhet.

Dennes främsta uppgift blir att kontrollera att kustlinjetrafiken

i fortsättningen bedrives inom den ekonomiska ram, som står till buds.

Kostnaderna för granskningsmannen bör bestridas ur här ifrågavarande

anslag.

Marstrandsbolaget har ännu inte fått till stånd eu uppgörelse med sina

fordringsägare. Någon definitiv klarhet står således ännu inte att få i frågan

om och hur kustlinjetrafiken i fortsättningen kommer att bedrivas.

Det är därför tänkbart att, såsom utredningsmannen framhållit,

en annan lösning måste sökas för att i skälig utsträckning tillgodose de

mindre öarnas kommunikationsbehov. Jag förutsätter därför, att de i

första hand för kustlinjetrafiken avsedda statsbidragsmedlen, om så visar

sig nödvändigt, får användas till andra kommunikationsbefrämjande åtgärder

inom området.

Behovet av anslagsmedel för budgetåret 1953/54 till stöd åt skärgårdsrederier

uppgår alltså enligt här redovisade beräkningar för Stockholmsområdet

till 201 000 kronor och för Bohuskusten till 234 000 kronor, således

sammanlagt 435 000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

21

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

a) bereda riksdagen tillfälle yttra sig i anledning av vad

jag i det föregående anfört beträffande frågan om fortsatt

stöd till båtlinjetrafiken på Bohuskusten;

b) föreslå riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1953/54

under sjätte huvudtiteln till Understöd åt skärgårdsrederier

anvisa ett reservationsanslag av 435 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1953/54. a1 i texten