Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1953/54 till främjande av bostadsförsörjningen m. m

1953-03-13 · 114 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:138, Angående anslag för budgetåret 1953/54 till främjande av bostadsförsörjningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för budgetåret 1953/54 till främjande av bostadsförsörjningen

m. m.; given Stockholms slott den 13 mars

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

I propositionen äskas anslag till den statliga låne- och bidragsverksamheten

för bostadsändamål. Därjämte föreslås vissa ändringar i villkoren

för denna verksamhet.

I propositionen föreslås, att det provisoriska tilläggslån, som enligt beslut

av 1951 års riksdag utgår till nya flerfamiljshus med ett belopp motsvarande

en subvention av fyra kronor per kvm lägenhetsyta, skall för

företag färdigställda efter 1953 minskas till vad som motsvarar en subvention

av tre kronor per kvm. Någon minskning av kapitalsubventionerna

till en- och tvåfamiljshus föreslås däremot inte. Vidare förordas att tidigare

beviljade tilläggslån till flerfamiljshus delvis skall förräntas och

amorteras. Motsvarande lån till en- och tvåfamiljshus föreslås skola alltjämt

och i varje fall intill utgången av år 1957 vara ränte- och amorteringsfria.

I fråga om bostadsrabatterna föreslås förenklingar och utvidgningar av

bidragssystemet fr. o. m. den 1 oktober 1953. Sålunda förordas att familjebostadsbidrag

och bränslebidrag skall kunna utgå till familjer i lägenheter

som ny- eller ombyggts efter år 1941. Vidare föreslås att till familjer med

små inkomster skall beviljas ett med 210 kronor om året förstärkt familjebostadsbidrag.

Huvuddelen av de äldre familjebidragen till familjer i egna1—258

53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 138.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

hem skall utbytas mot familjebostadsbidrag. I anledning av förslaget om

ett förstärkt familjebostadsbidrag förordas att trekronor sbidraget slopas.

Familj ebostadsbidraget, som nu utgör lägst 130 och högst 175 kronor

per barn, skall i samtliga fall utgöra 150 kronor per barn och år. Vidare

förordas att bränslebidragen göres enhetligare. I samband därmed föreslås

en höjning av bränslebidraget för familjer i enfamiljshus.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj it på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 61—66, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet,

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Belopp kronor

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,

förslagsanslag .......................................

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag

...............................................................

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag .....................

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag

.........................................................

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ...

Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor, reservationsanslag ....................................

10 000 000

60 000 000

2 600 000

20 000 000

12 000 000

100 000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 138.

3

B. Kapitalbudgeten.

Under statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............ 475 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien,

investeringsanslag ...................................................... 4 QOO 000

Under fonden för låneunderstöd:

Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, investerings
-

anslag ..................................................................... 135 000 000

Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, investeringsanslag

......................................................... 100

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag 2 000 000

Anledningen till att anslagen upptogs med preliminärt beräknade belopp

var främst, att ställning vid ifrågavarande tidpunkt icke tagits till ett

av 1951 års bostadsutredning1 avgivet, den 12 december 1952 dagtecknat

betänkande angående samhällets stöd åt bostadsförsörjningen.

över bostadsutredningens betänkande har efter remiss utlåtanden avgivits

av statskontoret, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen efter hörande av

vissa länsbostadsnämnder, statens hyresråd, statens kommitté för byggnadsforskning,

fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken,

Svenska bankföreningen, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska riksbyggen, Riksförbundet

landsbygdens folk (RLF) och De lungsjukas riksförbund.

Vidare har yttranden avgivits av Sveriges industriförbund, Sveriges villaägareförbund

och Svenska vanförevårdens centralkommitté. Bankföreningen,

Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet åberopar som eget utlåtande

ett av Näringslivets bostadsbyggnadsdelegalion utarbetat yttrande.

I statsverkspropositionen omnämndes jämväl att 1948 års sakkunniga för

vissa bostadsförbättringsfrågor den 28 oktober 1952 avgivit ett betänkande

angående egnahems- och förbättringslån till bostadshus, som icke bebos

av fastighetens ägare. Jag är icke beredd att nu till slutlig prövning upptaga

ifrågavarande förslag.

1 Utredningen liar bestått av generaldirektören A. Johansson (ordförande), ledamöterna

av riksdagens första kammare direktören E. G. V. Johannesson och redaktören

K. G. Karlsson, ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren L. D. Cassel,

lantbrukaren A. P. Pettersson och disponenten S. Wedén samt ordföranden i Hyresgästernas

riksförbund L. Fredricsson, ombudsmannen T. Hedén och bankdirektören

I..-E. Thunholm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Bostadsstyrelsen har den 30 januari 1953 framlagt slutliga förslag till

anslagsäskanden för budgetåret 1953/54 i fråga om bostadsanslagen.

Jag hemställer att nu få upptaga hithörande frågor till behandling.

1. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR BOSTADSPOLITIKEN.

Bostadsutredningens betänkande.

I de fem första kapitlen (del 1) av sitt betänkande har bostadsutredningen

behandlat bostadsmarknadens utveckling, byggnadskostnader och

tomtpriser, bostadsbyggandets produktionsförutsättningar, utvecklingen av

hyror och inkomster samt det hyrespolitiska avvägningsproblemet och subventionsfrågan.

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de uppgifter och

synpunkter utredningen har anfört i nämnda frågor.

Bostadsmarknadens utveckling.

I kapitel 1 lämnar utredningen uppgifter om bostadsmarknadens utveckling.

Bostadsbristen beskrivs, varefter de faktorer, som har betingat

bristens uppkomst, undersöks.

Utredningen erinrar om att vid krigsslutet enligt av statens byggnadslånebyrå

verkställda beräkningar fanns ett lägenhetsunderskott på 50 000

lägenheter, varav ca 25 000 lägenheter representerade erforderlig reserv av

lägenheter. Därefter bär bostadsmarknadsläget i tätorterna otvivelaktigt

försämrats. Det är dock svårt att bilda sig en mera preciserad uppfattning

om graden av denna försämring.

Om man med ledning av föreliggande uppgifter om antalet bostadssökande

vill bilda sig en uppfattning om bostadsmarknadsläget, bör man i

första hand skilja mellan sådana sökande som saknar egen lägenhet, d. v. s.

är inneboende, bor hos anhöriga, är provisoriskt inkvarterade eller helt

husvilla, och sökande som innehar egen lägenhet. Uppdelningens betydelse

ligger däri, att endast antalet bostadssökande utan egen lägenhet kan ge

ett mått på bostadsefterfrågan räknad i antal lägenheter.

Med ledning av vissa undersökningar anger utredningen — med reservation

för uppgifternas tillförlitlighet — att hösten 1950 i kommuner med

egen bostadsbyggnadskvot antalet bostadslösa sökande med minderåriga

barn uppgick till ca 15 000, antalet bostadslösa gifta utan minderåriga barn

till ca 6 000 och antalet övriga bostadslösa sökande till drygt 30 000, d. v. s.

sammanlagt mer än 50 000 bostadssökande. Sedan hösten 1950 torde bostadsmarknadsläget

snarast ha försämrats ytterligare.

Utredningen anför vidare uppgifter om bostadsbyggandet samt beräkningar

rörande bostadsbyggandets andel av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten.

Sedan 1946 bär denna andel minskat avsevärt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 138.

5

Utredningen behandlar därefter befolkningsutvecklingen. Den konstaterar,

att förändringar i befolkningen bort motivera en större relativ ökning

av bostadsbeståndet under 1940-talet än under 1930-talet.

Vid undersökningar av den inverkan befolkningsutvecklingen har på

bostadsbehovet är det, framhåller utredningen, lämpligt att undersöka de

s. k. hushållskvoterna, d. v. s. det procentuella antalet lägenhetsinnehavare

i grupper av folkmängden, fördelad efter kön, ålder och civilstånd. De

förändringar i bostadsbehovet från tid till annan, som erhålls vid beräkningar

utifrån oförändrade hushållskvoter, brukar tillskrivas de demografiska

faktorerna, under det att förändringar i hushållskvoterna brukar betecknas

som ändrade hushållsbildningsvanor. Utredningen konstaterar, att

hushållskvoterna under 1930- och 1940-talen har ökat. Frågan om vilka

förändringar i samhällsstrukturen, som har varit drivkraften bakom höjningen

av hushållskvoterna, torde inte kunna tillfredsställande besvaras

med mindre särskilda undersökningar härom företages.

Hushållens genomsnittliga storlek har icke minskat lika mycket under

1940-talet som tidigare, bl. a. på grund av den ökade nativiteten, ökningen

av antalet hushåll med barn har varit förhållandevis stor.

Utredningen anför vidare vissa uppgifter rörande bostadsbyggandets inriktning

på lägenhetskategorier. Produktionen har i ökad utsträckning omfattat

lägenheter om minst två rum och kök. Trångboddheten har under

1940-talet minskat relativt obetydligt, vilket sammanhänger med den ökade

nativiteten.

Byggnadskostnader och tomtpriser.

I kapitel 2 lämnar utredningen vissa uppgifter om byggnadskostnader

och tomtpriser. Utredningen konstaterar, att det är mycket svårt att bilda

sig en säker uppfattning om byggnadskostnadernas utveckling sedan slutet

av 1930-talet. Utredningen lämnar emellertid uppgifter rörande kostnadsutvecklingen

för dels flerfamiljshus av sten, dels enfamiljshus av trä. Sannolikt

steg byggnadskostnaderna för flerfamiljshus under perioden 1 juli

1939—1 juli 1943 med 30 %, för enfamiljshus måhända något mer. Under

perioden 1943—50 torde kostnaderna ha ökats med för flerfamiljshus ca

15 % och för enfamiljshus ca 20 %. För perioden 1 juli 1950—1 november

1952 beräknas ökningen till för flerfamiljshus ca 35 % och för enfamiljshus

ca 40 %.

I ett följande avsnitt behandlar utredningen frågan om möjligheterna

av sänkta byggnadskostnader. Utredningen finner det uppenbart, att i den

situation, som uppkommit till följd av kostnadsstcgringcn, ett förstahandsintresse

måste ägnas möjligheterna, att byggnadskostnaderna i fortsättningen

kan på nytt gå tillhaka genom prissänkningar på material,

bättre balans på byggnadsarbetsmarknadcn, byggnadsteknisk och annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

rationalisering, bättre planering av byggnadsföretagen, effektivare granskning

av byggnadskostnader i samband med långivningen o. s. v. Det synes

bestyrkt, att betydande möjligheter till rationalisering av bostadsbyggandet

föreligger enbart genom att tekniskt redan utexperimenterade och beprövade

metoder kommer till mera allmän tillämpning. Det är därför enligt

utredningens mening av vikt, att medel till en effektiv upplysningsverksamhet

—• vilken under de senaste åren har ökats genom anslag till

bostadsstyrelsen — i fortsättningen ställs till förfogande i tillräcklig omfattning.

Ett viktigt önskemål är vidare, att möjligheter till experiment

genom byggande i full skala öppnas i vidgad omfattning. Finansieringen

av dylikt byggande torde i allmänhet kunna ske inom ramen av den ordinära

statliga långivningen. En förutsättning härför är dock, att bostadsstyrelsen

erhåller bemyndigande att efter kompetent teknisk prövning av

experimentens värde acceptera säkerheter för statslån, som i vissa fall med

hänsyn till experimentkaraktären hos projekten kan te sig mindre betryggande

än vid långivning till projekt, som utförs enligt traditionella metoder.

Bostadsstyrelsen bör vidare, framhåller utredningen, ha resurser som

möjliggör en effektiv och särskilt med hänsyn till anpassning till sjunkande

byggnadskostnader snabbt arbetande kostnadsgranskning.

Sedan år 1950 har kostnaderna för iordningställande av tomtmark för

bebyggelse inte oväsentligt ökat. Vad beträffar tomtmark för flerfamiljshusbebyggelse

har emellertid, anför utredningen, denna kostnadsstegring

först under år 1952 kommit till uttryck i en mera allmän stegring av tomtpriserna

med uppskattningsvis 20 %. Genomsnittligt sett kan denna tomtprisstegring

beräknas medföra en höjning av produktionskostnaderna för

flerfamiljshus med 1 å 21.

Bostadsbyggandets produktionsförutsättningar.

I kapitel 3 lämnar utredningen uppgifter om det stadsmässiga bostadsbyggandets

konjunkturer 1945—51, bostadsbyggandet under 1952 samt utsikterna

för år 1953. Det hävdas att tillbakaträngandet av bostadsbyggandet

och de kritiska situationer för bostadsproduktionen, som framväxte

1946—47 samt 1950—51, i väsentlig mån är att hänföra till inflytelser från

den allmänna konjunkturutvecklingen i landet och särskilt investeringsverksamhetens

växlingar. Vidare framhålles, att situationen för bostadsbyggandet

har, åtminstone i vad gäller stadssamhällena, under år 1952 i

vissa hänseenden påtagligt förbättrats. Med reservation för att allmänna

konjunkturrörelser kan komma att på nytt föranleda stockningar i det

stadsmässiga bostadsbyggandet, synes i övrigt förutsättningar — till en

del redan faktiska till följd av omfattningen av igångsättningen av nya

byggen under år 1952 — föreligga för att tillskottet av nya lägenheter under

år 1953 skall kunna komma att avsevärt överstiga 1952 års. Alla skäl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

7

talar enligt utredningens mening för ett slopande av varje restriktiv kvotering

beträffande bostadsbyggandet. Medgivanden om igångsättning av

företag bör bindas enbart till de reala förutsättningarna: kommunal planering,

arbetskrafts- och materialtillgång.

Utvecklingen av hyror och inkomster.

I fjärde kapitlet lämnar utredningen uppgifter om utvecklingen av hyror

och inkomster under de senaste tio åren.

Utredningen framhåller, att de hyror, som under första hälften av 1940- talet fastställdes för lägenheter i statsbelånade hus inom större orter, väl

torde ansluta sig till »1939 års nivå», medan i mindre och medelstora samhällen

vissa avvikelser föreligger. I slutet av år 1950 torde i fastigheter

med statliga lån hyror ha fastställts som med drygt 1 kr. per kvm lägenhetsyta

översteg 1939 års, innebärande ca 5 % hyresökning i förhållande

till läget år 1942 och ca 8 % i jämförelse med år 1939. Med stöd av en

undersökning framhåller utredningen att inom större städer inte föreligger

någon mera betydande hyressplittring. Hur den föreliggande hyresstrukturen

är anpassad till skillnader i den marknadsmässiga värderingen

av centralt resp. perifert belägen bebyggelse kan emellertid inte bedömas

med ledning av undersökningen.

De högre hyrorna i den nya bebyggelsen måste, anför utredningen, ses

mot bakgrunden av vad de ekonomiskt avser att täcka, d. v. s. för vilka

nyttigheter de är priset. I denna fråga anför utredningen ytterligare

följande.

Därjämte måste vid en jämförelse med hyrorna i de fastigheter som

byggdes strax före kriget beaktas att dessas storlek kan ha bestämts av

faktorer — t. ex. svårigheter att inom en viss stadsdel hyra ut lägenheter

till fastighetsekonomiskt försvarliga hyror — som numera icke äro relevanta

vid hyresprissättningen. På en fri hyresmarknad är prisbildningen

betydligt mindre enhetlig än på de flesta andra varumarknader bl. a. beroende

på hyresupplåtelsernas varaktighet, svårigheterna att jämföra till

kvalitet och läge, olikheter i skilda efterfrågarkategoriers behov och värderingar

m. m.

Beträffande hyrorna i mindre kommuner framhåller utredningen bl. a.

följande.

Inom de mindre kommuner, för vilka uppgifter här redovisats, har en

hyresmarknad skapats, där priset blivit ett uttryck för en ekonomiskt hållbar

hyresnivå. Den nivellering, som i många avseenden ägt rum olika

orter emellan under det senaste decenniet, har inom ifrågavarande ortsbestånd

bl. a. inneburit, att en bebyggelse uppkommit, där hyresnivån kommit

att te sig hög jämförd med den tidigare på orten gällande nivån, men

fullt normal i jämförelse med hyrorna på större orter. Denna utveckling

torde på intet sätt kunna betraktas såsom onormal; den förändring på bostadsmarknaden,

som på de större orterna tog sin början under 1920-talet,

har under 1940-talet gjort sig gällande även på de mindre orterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Beträffande utvecklingen efter år 1950 anför utredningen bl. a. följande.

Man torde tills vidare kunna räkna med att hyrorna i de efter år 1950 och

senast under första halvåret 1952 påbörjade, statligt belånade flerfamiljshusen

i normala fall med ungefär 15—20 % kommer att överskrida de hyror,

som fastställdes för de flerfamiljshus, som statligt belånades år 1950.

Det understrykes emellertid, att denna hyresstegring till väsentlig del betingas

av stegrade driftkostnader, vilka förr eller senare torde komma att

påverka även hyrorna för de hus som färdigställts 1948—50 och som i fråga

om hus färdigställda före år 1948 redan i viss utsträckning beaktats genom

meddelade beslut om generell hyreshöjning. Den hyresstegring, som betingas

av produktionskostnadernas stegring och som inte eliminerats

genom ökad subvention, torde sålunda i normalfallen grovt kunna uppskattas

till 2 å 5 %.

Vad angår inkomstutvecklingen konstaterar utredningen, att den genomsnittliga

inkomstnivån under 1940-talet och de tre första åren på 1950- talet nära tredubblats. Från år 1950 till år 1952 kan den genomsnittliga

industriarbetarlönen beräknas ha stigit med 45 %. Levnadskostnadsstegringen

har inte varit lika kraftig, varför reallönen steg med ca 27 % mellan

åren 1939 och 1950. Den kan mellan åren 1950 och 1952 beräknas ha

stigit med ytterligare ca 9 %.

Vad angår relationen mellan hyror och inkomster understryker utredningen

bl. a., att medan lönerna under perioden 1939—52 kan beräknas

ha nära tredubblats har bostadskostnaderna bara ökat med inemot hälften.

Kostnaderna för den totala konsumtionen har nära fördubblats.

I det följande lämnar utredningen vissa uppgifter om familjehushållens

hyresprocent, d. v. s. hur stor del hyran utgör av inkomsten. Uppgifterna

avser moderna hyreslägenheter i tätorter och hyran inkluderar kostnaderna

för uppvärmning enligt s. k. fredspriser. År 1945 utgjorde medianhyresprocenten

16,4, vilket innebär att hälften av hushållen hade en hyresprocent

under och hälften en hyresprocent över detta värde. Utredningen

lämnar därefter vissa uppgifter rörande utvecklingen mellan 1945 och 1950

såvitt avser vid periodens början och slut nybyggda lägenheter. Bostadsutredningen

anknyter här till vissa av bostadssociala utredningen verkställda

beräkningar.

Vid sin diskussion av den hyrespolitiska målsättningen tog bostadssociala

utredningen som utgångspunkt den år 1945 rådande relationen

mellan hyran i stora och medelstora orter för en nybyggd lägenhet med

fullvärdig utrustning och av den storlek, som utgör minimum för en

familjebostad, nämligen två rum och kök, och lönen för en vuxen manlig

industriarbetare (i de dåvarande dyrortsgrupperna D—I). Denna relation

uppgick till 25 å 26 %, om värmekostnaden enligt fredspriser inkluderades

i hyran. Utredningen angav en hyresprocent i denna mening på 20 som

socialt rimlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

9

Från år 1945 till år 1950 kan industriarbetarlönen beräknas ha stigit

med ca 45 % och hyran för en nybyggd tvårumslägenhet med 5 å 10 %.

Från eu hyresprocent av 25 å 26 skulle man därför år 1950 ha kommit ned

till 18 å 20, d. v. s. något under den av bostadssociala utredningen angivna

normen för en socialt rimlig hyresprocent. I anslutning härtill framhåller

bostadsutredningen att även om man nu kan konstatera, att hyran exklusive

bränsletillägg för en år 1950 nybyggd lägenhet om två rum och kök motsvarade

20 % av en genomsnittlig industriarbetarlön, så bör hållas i minnet alt

såväl industriarbetarlönerna som hyrorna varierar inom ganska vida

gränser.

Utredningen redovisar slutligen i detta sammanhang vissa beräkningar

rörande förhållandet mellan hyror och inkomster mellan år 1950 och år

1952. Inkomststegringen dessa år beräknas till i runt tal 40 %, hyresökningen

för nya bostäder till 15 å 20 %. Om hänsyn jämväl tages till bränsletillägg

erhålles en sammanlagd hyresökning av ca 25 %. En ytterligare

förbättring av den allmänna relationen mellan hyror och inkomster har

sålunda skett mellan dessa år. För att få en belysning av förändringarna

i den faktiska hyresbetalningsförmågan bör, framhåller utredningen, även

den reala förändringen i den del av inkomsten, som återstår sedan hyran

betalats, närmare studeras. De två faktorer som då bör beaktas är dels

skattens andel av inkomsten, dels prisförändringarna på andra konsumtionsvaror

än bostad.

Det hijrespolitiska avvägningsproblemet.

Subventionsf rågan.

I det femte kapitlet, som behandlar den hyrespolitiska målsättningen,

understryker utredningen inledningsvis att frågan om jämviktsförhållandet

på hyresmarknaden mellan hyresnivån i olika grupper av hus från

början måste ställas i förgrunden. Enligt utredningen gäller frågan, huruvida

s. k. generella subventioner (tilläggslån) skall lämnas till de hus, som

bygges till den efter prisstegringsvågen 1950—51 höjda byggnadskostnadsnivån.

Utredningen understryker, att hållningen till frågan om subventioner till

nyproduktionen för att motverka en uppkommen höjning av byggnadskostnadsnivån

måste påverkas av den med nödvändighet osäkra uppfattningen

om hur lång tid byggnadskostnadsförhöjningen kan komma att bestå.

Möjligheterna alt nu bedöma i vilken utsträckning den sedan 1950

inträffade byggnadskostnadsstegringen kommer att visa sig vara av bestående

karaktär och i vilken utsträckning den kommer att elimineras genom

prissänkningar och rationalisering inom byggnadsindustrien är ännu begränsade.

Utredningen hänvisar emellertid till att utsikter föreligger för

en icke obetydlig sänkning av priserna på för byggnadsproduktionen vä
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

senlliga material. Den erinrar vidare om den utomordentliga vikten av att

alla rationaliseringsåtgärder tillvaratages och bringas att slå igenom med

kostnadssänkande effekt.

Ett av de vanligaste argumenten mot generella subventioner är, framhåller

utredningen, att de skulle betyda orättvisor mot de många människor

i små ekonomiska förhållanden, som bebor det äldre, ofta undermåliga

bostadsbeståndet, till förmån för i allmänhet ekonomiskt bättre

situerade, som kan flytta in i de nybyggda lägenheterna och där åtnjuta

lägre hyra än som motsvarar dessa lägenheters byggnadskostnader. Argumentet

anser utredningen ohållbart. Den omständigheten att fördelen av

nedhållna hyror i nyproduktionen till en början endast kan komma en

mindre del av hushållen till godo kan inte tillmätas avgörande vikt. Vidare

förhåller det sig så, att inkomstfördelningen hos hyresklientelet i de nya

husen i stort sett överensstämmer med inkomstfördelningen i samhället

i stort. Höjdes hyresnivån i nybyggda lägenheter väsentligt, skulle detta

kunna verka som en spärr mot fortsatt utveckling i riktning mot höjd

standard och medföra, att de nybyggda bostäderna genom ekonomiska omständigheters

tvång i högre grad reserverades för de ekonomiskt välsituerade

hushållen. Det som på kort sikt framställes som en orättvisa mot

dem som bebor det äldre bostadsbeståndet är i själva verket förutsättningen

för att det skall kunna finnas möjligheter för en fortsatt standardhöjning,

som i längden kommer alla till godo.

Ett stundom framfört argument mot generella subventioner är, erinrar

utredningen, att de verkar uppehållande eller uppdrivande på bvggnadskostnaderna.

Utredningen finner det vara en truism, att subventioner i

en situation, där sådana är nödvändiga för att uppehålla produktionen i

en viss nivå och hindra en produktionsminskning, i så måtto verkar för

tillfället uppehållande på kostnadsnivån, att de hindrar en deflatoriskt

verkande sammandragning på byggnadsmarknaden. Huruvida detta

på längre sikt verkar till lägre byggnadskostnadsnivå är dock synnerligen

tvivelaktigt. Många erfarenheter, inte minst från senaste krigs- och efterkrigsperiod,

pekar snarare mot att demoleringen av bostadsbyggandets produktionsapparat

under en produktionskris — åtminstone en mera långvarig

sådan — under ogynnsamma förhållanden kan få den följden, att

byggnadskostnaderna blir högre, när läget utvecklats därhän, att produktionen

på nytt måste tagas upp.

Utredningen framhåller, att det inte förefaller vara möjligt att åvägabringa

något den statistiska erfarenhetens stöd, hämtat ur de senare decenniernas

svenska utveckling, för att offentlig hjälp åt bostadsbyggandet

i låne- eller subventionsform skulle med nödvändighet få uppdrivande

effekt på byggnadskostnaderna. Härmed är givetvis icke förnekat, att

offentliga stödåtgärder för bostadsbyggandet under vissa förutsättningar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

11

skulle kunna bidraga till att driva upp byggnadskostnaderna. Så blir gärna

fallet, om de offentliga åtgärderna går ut på att pressa fram en produktion,

för vilken reala resurser saknas. Det är främst balansen, resp. bristen

på balans på byggnadsmarknaden, som avgör, huruvida byggnadskostnaderna

kommer att avvika från den nivå som bestämmes av den allmänna

prisutvecklingen. Subventionerna synes i detta sammanhang icke ha någon

självständig roll.

Bland argumenten mot subventioner för bostadsbyggandet har, framhåller

utredningen, i diskussionen en roll spelats av den uppfattningen, att

subventioner hindrar en »naturlig» anpassning av hyresnivån till rådande

marknadsförutsättningar och därmed bidrager till uppkomsten eller fortbeståndet

av bostadsbrist i marknadsmässig mening.

Det är enligt utredningens mening i hög grad tvivelaktigt, om en allmän

hyresstegring av den grad, som skulle betyda hela hyresnivåns anpassning

till nu rådande kostnader för nyproduktionen, skulle kunna i

mera avsevärd mån påverka bostadsefterfrågan, räknad i antal lägenheter.

Många skäl talar för att denna efterfrågan är föga elastisk inom gränserna

för måttliga hyresförändringar, varmed utredningen i detta sammanhang

avser hyreshöjning av den grad, som motsvarar den senaste byggnadskostnadsstegringen.

Beträffande den praktiskt-hyrespolitiska frågan framhåller

utredningen följande.

Om man kunde vara förvissad om eller hålla för i hög grad sannolikt,

att en allmän hyreshöjning inom måttliga gränser skulle snabbt och effektivt

bidraga till att bostadsbristen avvecklades och hyresmarknaden kunde

fungera normalt, vore detta ett mycket starkt skäl för en sådan hyreshöjning.

Statistisk analys av bostadsmarknadens utveckling och överväganden

rörande elasticitetsförhållandena för bostadsefterfrågan, mätt i antal

lägenheter, göra det emellertid icke möjligt att hysa denna förvissning

eller räkna med denna sannolikhet. Det praktiska problemet kan därför

ses sålunda: Effekten av en höjning av den allmänna hyresnivån inom nu

praktiskt tänkbara gränser på lägenhetsunderskottets storlek är osäker

men sannolikt ringa i förhållande till exempelvis de förändringar i tillskottet

av nya lägenheter, som kunna komma till stånd inom den närmaste

framtiden. Effekten på möjligheterna för familjehushållen att skaffa

sig bostäder av någorlunda tillfredsställande utrymmesstandard av en

hyreshöjning är däremot sannolikt betydande; 15 å 20 % hyreshöjning

motsvarar nära nog hyresskillnaden mellan en tvårums- och en trerumslägenhet.

Osäkra och sannolikt ringa verkningar på kort sikt skulle kunna

åtföljas av bestående skador på lång sikt för den allmänna utrymmesstandardens

utveckling.

Intet av de förut berörda argumenten mot subventioner är enligt utredningens

mening av den art, att det bör hindra en förutsättningslös prövning

av subventionsfrågan ur hyresmarknadens, bostadsförsörjningens och

statsfinansernas synpunkter. En sådan prövning bör innefatta problemen

rörande konsekvenserna av »dubbla hyresnivåer», verkningarna på hyres
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

betalningsförmågan och därmed bostadsstandardens utveckling, kostnaderna

för en subvention, metoder för finansiering o. s. v.

Utredningen behandlar i fortsättningen konsekvenserna av en höjning

av hyrorna i nytillkommande hus. Om hyrorna i nybyggda bostäder sätts

väsentligt högre än som motsvarar en marknadsmässigt rimlig relation

till hyrorna i det tidigare befintliga bostadsbeståndet, kommer detta helt

naturligt att skapa en förväntan om hyresstegringar överlag och ökad benägenhet

att betala extra för förmånen att få hyra lägenheter med regleringsenligt

lägre hyror. De svartabörstendenser, som överhuvud är svåra

att undkomma i ett läge av bostadsbrist, måste komma att skärpas, om

lägets abnormitet ytterligare accentueras genom splittring av hyresnivån.

För produktionen betyder, anför utredningen vidare, splittring av hyresnivån

en extra riskbelastning, försåvitt man icke kan arbeta under den förvissningen,

att den allmänna hyresnivån inom relativt snar framtid kommer

att stiga till paritet med de nybyggda lägenheternas hyror vid deras

högre nivå. I synnerhet för sådan produktion, där enskilt kapital riskeras,

måste en dylik belastning verka hämmande för produktionsviljan.

Utredningen ställer frågan, hur så småningom en balanserad, normalt

fungerande hyresmarknad skall kunna växa fram och vid vilken hyresnivå,

samt anför härom följande.

Låter man en stark splittring av hyresnivån uppkomma och låter man

den bestå, försvåras och fördröjes framväxandet av en bostadsreserv och

därmed försvåras eller fördröj es avvecklingen av hyresregleringen. Skulle

ändå balans på marknaden uppkomma eller skulle man utan att detta

sker avveckla hyresregleringen, har man — bortsett från möjligheten av en

partiell fastighetskris — accepterat för hela hyresmarknaden den högre

nivå, som betingas av de nu uppdrivna kostnaderna för nyproduktionen.

Utredningen framhåller emellertid, att det finns vissa skäl som talar

för att jämviktsförhållandena på hyresmarknaden mellan olika grupper

av hus — gamla resp. nya, omoderna resp. moderna -— i framtiden kan

bli annorlunda än tidigare, beroende på hyresbetalningsförmågans kraftiga

stegring i de bredaste inkomstskikten. Det finns skäl att räkna som

möjligt, att i den fortsatta utvecklingen, allteftersom balansen i stort kan

återupprättas på bostadsmarknaden, de inbördes knapphetsförhållandena

i fråga om olika lägenhetskategorier kan bli väsentligt annorlunda än de

tidigare rådande. Efterfrågans omriktning kan komma att betyda, att

knapphet längre tid blir bestående, när det gäller moderna lägenheter än

i fråga om omoderna. Även om det är omöjligt att med någon säkerhet

i förväg uppskatta, hur marknadens jämviktslägen i en framtid kommer

att utbilda sig, synes det dock utredningen rimligt alt räkna med att eu

viss höjning av hyrorna i lägenheter med helt modern utrustning och planlösning

i förhållande till hyrorna för omoderna eller halvmoderna lägen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 13

heter icke kominer att betyda avvikelser från på längre sikt hållbara paritetsförhållanden.

Utredningen anser det tänkbart, att man med accepterande av den nu

föreliggande byggnadskostnadsnivån sökte bevara och till en framtida,

som helhet balanserad marknad överföra jämvikten olika delar av hyresmarknaden

emellan genom att omedelbart medge en höjning av hyrorna

i tidigare byggda hus i en grad, som motsvarar kapitalkostnadsstegringen

i de nya husen. Detta skulle vid -— som utredningen förutsätter — bestående

hyresreglering betyda en radikal omläggning av hyresregleringens

grundregel: i stället för en i utgångsläget accepterad kostnadsnivå med

generella höjningar enligt konstaterad ökning i fastighetsförvaltningskostnaderna

som grund för hyresbestämningen, skulle de ur hela fastighetsbeståndets

synpunkt marginella kostnaderna för nyproduktionen bli normerande.

Administrativt måste en sådan omläggning medföra stora

komplikationer. Enligt utredningens mening lär det icke kunna undvikas,

att en hyrespolitik av denna art framkallar frågan om beskattning av de

vinster, som uppstår inom det tidigare byggda fastighetsbeståndet, t. ex. i

form av en skatt på merinkomst av hyror.

Utredningen erinrar om att de tilläggslån, som utgått enligt 1942 och

1946 års tertiärlånekungörelser, kan uppsägas till förräntning om och i den

grad förhållandena på hyresmarknaden så tillåter. Dessa »gamla» tilläggslån

ingår även i nu gällande provisoriska subventionsordning med ett belopp,

som motsvarar genomsnittligen 1 kr. per kvm lägenlietsyta. Borttagandet

av denna subventionsdel kan ske utan att nu rådande förhållanden

mellan hyrorna i statsbelånade hus rubbas. Härom anför utredningen

ytterligare följande.

Med hänsyn till att det framstår som osannolikt, att byggnadskostnadsnivån

inom överskådlig tid skall kunna bringas tillbaka till 1950 års läge

samt vidare till de skäl, som i det föregående anförts beträffande förhållande

mellan hyrorna för omoderna, resp. moderna lägenheter, har utredningen

kommit till den uppfattningen, att en höjning av hyrorna i de under

1940-talet och 1950-talets första år byggda husen med ett belopp, som motsvarar

genomsnittsvärdet av förut beviljade tilläggslån, är möjlig utan att

därmed i avsevärd mån hyresmarknadens paritetsförhållanden rubbas. Utredningen

stöder denna uppfattning dels därpå, att fastigheter byggda före

år 1942 ännu icke erhållit hyresstegring, som ger full kompensation för

driftkostnadsökningen vid full reparationsvolym, vilket i längden torde

vara oundvikligt, dels därpå att efterfrågeinriktningen på bostadsmarknaden

uppenbarligen förskjutits i riktning från omoderna och mot moderna

lägenheter.

Utredningen belyser med några exempel kostnaderna för generella subventioner

till nybyggda hus. Vidare anför utredningen synpunkter på frågan

om generella subventioner eller behovsprövade rabatter.

Utredningen framhåller, att ovissheten om den fortsatta byggnadskost
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

nadsutvecklingen gör det omöjligt att nu fastlägga en hyrespolitik, uttryckt

i en absolut nivå för hyrorna, som skulle kunna fullföljas i framtiden oberoende

av alla förändringar i de för hyresbildningen relevanta faktorerna.

Hyrespolitiken i fortsättningen måste överhuvud tänkas mera rörlig, möjlig

att anpassa till skiftande förutsättningar. Detta är ett huvudskäl för att

man, i den mån generella subventioner kommer till användning, utformar

dessa som årliga bidrag och icke som tilläggslån för viss tid. Utredningen

anser det klart, att även om en viss sänkning av byggnadskostnaderna kan

komma till stånd under de närmaste åren det dock ingalunda är säkert,

att sänkningen kan återföra kostnaderna till 1950 års nivå. Detta framstår

tvärtom åtminstone beträffande flerfamiljshus som osannolikt. Även

en mera begränsad sänkning har dock betydelse i detta sammanhang. Den

hyresnivå, som kan överföras till en framtida normaliserad marknad, kan

bli i motsvarande mån lägre, till båtnad för den fortsatta standardhöjningsprocessen.

Det är vidare klart, att det hyrespolitiska paritetsproblemet

måste te sig avsevärt annorlunda och därmed också bedömningen av de

åtgärder detta kan motivera bli en annan, om den hyresskillnad, det här är

fråga om, skulle vara t. ex. 5 å 10 % i stället för 15 å 20 %.

Av anförda skäl anser utredningen, att även tills vidare under de närmaste

åren generella subventioner bör utgå till nyproduktionen av bostäder

i flerfamiljshus. Dessa subventioner bör så anordnas, att de kan i

administrativ väg sänkas i den mån den fortsatta byggnadskostnadsutvecklingen

så möjliggör utan åsidosättande i väsentlig grad av det grundläggande

kravet, att nu rådande paritetsförhållanden mellan hyrorna i

olika grupper av hus bevaras.

Slutligen upptar utredningen i förevarande sammanhang frågan om utjämning

av hyresnivån med metoder, som innebär, att överkostnaden för

nya, till högre kostnader byggda hus slås ut över hela hyresmarknaden,

därigenom att en skatt eller avgift lägges på bostadsbeståndet och motsvarande

belopp användes att subventionera ned kostnaderna i nyproduktionen.

Efter prövning av frågan har utredningen icke funnit tillräckligt

starka argument föreligga för att nu föreslå ett utjämningsförfarande inom

hyresmarknaden av här ifrågavarande art. Enligt utredningens mening

ställer sig frågan annorlunda, om den framtida utvecklingen av byggnadskostnaderna

skulle bli av ogynnsam art. En ny kostnadsstegringsvåg och

på något längre sikt även ett bibehållande av nuvarande kostnadsnivå

måste så småningom aktualisera frågan om att avlyfta kostnaderna för

hyresutjämning från budgeten.

Reservationer och särskilda yttranden.

Ledamöterna Cassel och Thunholm framhåller i en gemensam reservation,

att de har funnit det omöjligt att på åtskilliga punkter ansluta sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

15

till de av bostadsutredningens flertal framlagda förslagen. De finner det

beklagligt, att direktiven för utredningen fått en sådan utformning att utredningens

arbete inte har kommit att inriktas på en grundlig omprövning

av hela den svenska bostadspolitiken och på en undersökning även

av de allmänekonomiska förutsättningarna för en tillfredsställande bostadsförsörjning.

Härom anför reservanterna ytterligare bl. a. följande.

Vi vilja inte beteckna den bostadspolitik som förts under efterkrigstiden

som framgångsrik, då den inte kunnat förhindra en uppenbar försämring

av det allmänna bostadsförsörjningsläget. Bostadsbristen har kommit

att bli ett av de största sociala problemen i vårt land, och det hade därför

enligt vår mening varit angeläget att först och främst inrikta utredningens

arbete på att i grunden klarlägga bostadsbristens orsaker och undersöka

vilka åtgärder av bostadspolitisk och allmänekonomisk art som

äro påkallade för dess snabba avveckling.

Som det nu blivit har, framhåller reservanterna, en hel del av de konkreta

förslag som utredningens flertal framlägger kommit att få en direkt

standardhöjande inriktning och därmed kommit att gå rakt emot det syfte

reservanterna betraktar som det primära i dagens läge. Dessa förslag måste

nämligen som effekt få en ökad stimulans till bostadsefterfrågan, utan att

man samtidigt vidtar några avgörande åtgärder för att förbättra tillgången

på bostäder.

Reservanterna anför vidare, att de anse att utredningens flertal vid framläggandet

av olika förslag till ökade bostadspolitiska stödåtgärder inte tagit

tillräcklig hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna av dessa förslag.

I direktiven har det dock klart utsagts, att, eftersom lösningen av en

hel del av de där angivna frågorna kan komma att kräva kostnadsökningar,

det är angeläget att utnyttja de möjligheter till besparingar som i övrigt

kunna föreligga. I själva verket förutsätter emellertid utredningens förslag

i olika hänseenden sammanlagt en kraftigt ökad statsfinansiell insats.

Vi ha i det nuvarande läget, då ett flertal mycket krävande anspråk på

statsfinanserna ställas för olika ändamål, bedömt denna inställning som

orealistisk, vilket också är en väsentlig del av bakgrunden till att vi i en

del frågor icke kunnat gå på samma linje som utredningens flertal.

Beträffande befolkningsutvecklingens betydelse för bostadsefterfrågan

framhåller reservanterna, alt de ingalunda vill bestrida de demografiska

faktorernas betydelse. Dessa faktorer kan dock icke anses ge en helt uttömmande

bild av de orsakssammanhang det här är fråga om. Härom anför

reservanterna ytterligare bl. a. följande.

Man måste också beakta den betydelse den avsevärda relativa hyressänkningen

under efterkrigstiden haft för ökningen av bostadsefterfrågan. Även

om det är svårt att utan närmare kännedom om bostadsefterfrågans elasticitet

komma med några preciserade kvantitativa omdömen i detta hänseende,

synes det oss dock uppenbart att den hyrespolitiska målsättning som

legat till grund för bostadspolitiken — nämligen att hålla hyrorna i nyproducerade

hus nere vid 1939 års nivå — samtidigt som det skett en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

kraftig nominell inkomststegring, måste ha bidragit till ökningen av bostadsefterfrågan,

såväl när det gäller efterfrågan räknad i antalet lägenheter

som framför allt när det gäller efterfrågans inriktning på utrymmesoch

utrustningsstandard. Även om det kan tyckas att efterfrågeökningen

i antal lägenheter räknat helt kan förklaras av de berörda demografiska

faktorerna, är det å andra sidan uppenbart att dessa faktorers utslag icke

kan ha varit helt oberoende av den relativa hyressänkningen.

Reservanterna finner det angeläget att peka på den uppenbara inkonsekvensen

i den bostadspolitik som förts i vårt land under efterkrigstiden.

Genom hyresnivåns fastlåsande och de olika bostadssociala stödåtgärderna

har denna politik icke kunnat undgå att stimulera bostadsefterfrågan —

som på grund av högkonjunkturen och den demografiska utvecklingen

även utan extra stimulans skulle varit stadd i växande — samtidigt som

man låtit bostadsproduktionen sjunka med ca 30 % mellan åren 1947 och

1951. Reservanterna anser, att det hade fordrats och alltjämt fordras en

politik av motsatt art, nämligen åtgärder som ökar produktionen och

dämpar efterfrågan. Angripes icke problemet från såväl tillgångs- som efterfrågesidan

kan man icke uppnå en varaktig balans på bostadsmarknaden.

Reservanterna anser vidare, att man bör undersöka, huruvida icke en

viss nedprutning av standard- och utrymmeskraven skulle kunna bidra

till en väsentlig ökning av bostadsproduktionen i antalet lägenheter räknat.

Man bör vidare undersöka vilka möjligheter som finns att bättre utnyttja

det gamla bostadsbeståndet genom ombyggnadsarbeten, inredande

av vindsutrymmen till lägenheter o. d., och vilka speciella stödåtgärder

som kan vara påkallade för att främja en sådan utveckling.

En produktionsfrämjande politik måste, framhåller reservanterna, för

att leda till den önskade balansen på bostadsmarknaden, kompletteras med

åtgärder även på efterfrågesidan. Det viktigaste bör här vara en övergång

till en friare hyresbildning genom en successiv avveckling av hyresregleringen.

Åt de grupper för vilka även en måttlig hyreshöjning skulle skapa

svårigheter och vilkas bostadsförsörjning det är angeläget att stödja bör

hjälp beredas i form av utvidgad bidragsgivning.

Reservanterna erinrar om att när år 1942 subventioner till bostadsproduktionen

för första gången infördes i tilläggslånens form denna åtgärd

betraktades som tillfällig. Icke heller bostadsutredningens förslag hösten

1951 om provisoriska stödåtgärder för bostadsproduktionen kan sägas ha

utgjort något avsteg från denna princip. Från denna »tillfälliga» motivering

för produktionssubventioner har, anser reservanterna, utredningens

flertal nu avlägsnat sig. Det förslag till fortsatta generella subventioner

till nyproduktionen som utredningen framlagt innebär såtillvida ett nytt

steg, som man nu för första gången föreslår en generell subvention av mera

permanent eller åtminstone mycket långsiktig natur.

Reservanterna anser, att subventioner till nyproduktionen kan ges en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

17

rimlig motivering endast i ett fall, nämligen när det gäller att neutralisera

en stegring i byggnadskostnaderna, som man har uppenbar anledning uppfatta

som tillfällig och där subventionernas uppgift alltså begränsas till

att skära av en topp i kostnadskurvan.

Som ett första steg i subventionssystemets avveckling bör enligt reservanternas

mening en minskning av subventionerna nu genomföras. Man

bör däretter under någon tid avvakta den fortsatta byggnadskostnadsutvecklingen

och göra det fortsatta ställningstagandet till subventionsfrågan

beroende av den mera säkra bedömning av denna utveckling, som man på

ett senare stadium kan få möjlighet till.

I ett särskilt yttrande av ledamoten Pettersson framhålles bl. a., att det

är önskvärt att de generella subventionerna så snart detta är möjligt kan

avvecklas. Vidare avvisas tanken på en skatt eller avgift på tidigare byggda

omoderna lägenheter.

I ett särskilt yttrande av ledamoten Wedén framhålles bl. a., att det

torde vara ett faktum att produktiviteten per arbetstimma inom byggnadsindustrien

under det senaste årtiondet visat en i förhållande till andra

näringsgrenar fortfarande svag utveckling trots att icke obetydliga rationaliseringsframsteg

förekommit. I anslutning härtill förordas att möjligheten

av att inrätta en särskild nämnd, som kontinuerligt arbetar på avtalens

revidering särskilt i samband med rationaliseringsfrågor, ännu en

gång närmare prövas.

Yttrandena.

Bostadsutredningens allmänna synpunkter på bostadsmarknaden,

hyrespolitiken och de generella subventionerna till

nyproduktionen har föranlett särskilda uttalanden av flertalet remissorgan.

Statskontoret kritiserar mera allmänt den syn på bostadspolitiken som

utredningen har givit uttryck åt. Ämbetsverket anser att ett fullföljande

av bostadspolitiken efter de av utredningen angivna riktlinjerna medför

uppenbara risker för att läget på hyresmarknaden fastlåses och yppade

osunda tendenser hålls vid liv, att den bestående spänningen mellan

produktion och efterfrågan icke kan överbryggas, att en permanent subventionering

erfordras och att paritet mellan det äldre och det nyare fastighetsbeståndet

aldrig ernås. Statskontoret finner vidare att de statsfinansiella

konsekvenserna av utredningens förslag är avsevärda och

måste väcka betänkligheter. Alltför liten uppmärksamhet har enligt ämbetsverkets

mening ägnats den redan i direktiven påtalade angelägenheten

att genom besparingar på vissa punkter motverka kostnadsökningar i andra

avseenden.

Statskontoret anser därför att anledning finnes att allvarligt överväga

2—256 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 138.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

betydligt mera radikala åtgärder på förevarande område än som av utredningen

förordats.

Även fullmäktige i riksgäldskontoret gör mera allmänna erinringar mot

utredningens förslag. De anser det svårt att överblicka de statsfinansiella

konsekvenserna av förslagen. Merbelastningen på det allmänna skulle så

småningom bli kännbar. De anser det vidare angeläget att statsmakterna

icke binder sig för anordningar, som medför automatiska utgiftsstegringar

för framtiden. Fullmäktige finner det därför önskvärt att ställningstagandet

till utredningens förslag uppskjutes. Vad särskilt angår de generella

subventionernas form och därmed sammanhängande frågor bör dessa anstå,

tills ställning har tagits till frågan om ett kreditgarantisystem på bostadsområdet.

Fullmäktige i riksbanken framför likaledes en mera allmän kritik mot

utredningens förslag. De erinrar om att det under senare år framstått som

i hög grad angeläget att det system av åtgärder för förbilligande av hyreskostnaderna,

som successivt vidtagits, förenklas och rationaliseras. Fullmäktige

anser att denna fråga bort framstå som en av huvuduppgifterna

för utredningen och kan inte finna, att de framlagda förslagen innebär

några egentliga framsteg i här berörda avseenden.

Fullmäktige framhåller vidare, att man inte kan bortse från den statsfinansiella

belastning, som ett subventionssystem av föreslagen innebörd

kommer att medföra. De förutsätter, att en sådan omläggning av

redovisningen på statsbudgeten genomföres, att man under femte huvudtiteln

kan få uppgifter om de totala kostnaderna för bostadspolitiken.

Om man, anför fullmäktige, som utredningen föreslår, delvis baserar

hyrespolitiken på mycket små amorteringar, blir följden den, att sparandet

genom amorteringar kommer att väsentligt nedgå liksom redan skett

för äldre hus på grund av hyresstoppet. Det nysparande, som tidigare

har kunnat ställas till kapitalmarknadens förfogande på grund av dylika

amorteringar, har uppgått till mycket stora belopp. En sådan minskning

av ett tidigare sparande medför risker för att regleringar måste tillgripas

för att kanalisera det återstående sparandet till de mest angelägna områdena.

Denna olägenhet av den nuvarande bostadspolitiken får inte underskattas

och fullmäktige understryker vikten av att statens ingripanden

på bostadsmarknaden inte gives en sådan utformning eller bindes vid

sådana regler, att riksbankens penningpolitik måste underordnas hyrespolitiken.

Även Svenska sparbanksföreningen understryker betydelsen för bostadsproduktionen

av ett tillräckligt sparande. I det av Svenska bankföreningen,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

åberopade utlåtandet av Näringslivets bostadsbgggnadsdelegation framhålles,

att bostadsutredningen icke sökt finna eller fastslagit någon plan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

19

för bostadsförsörjningen på längre sikt, för dess målsättning eller för

bostadsbristens avhjälpande. Utredningen har helt bortsett från en ur

penningpolitisk synpunkt grundläggande förutsättning för en sund bostadspolitik,

nämligen en aktiv medverkan i ökad utsträckning av det enskilda

riskbärande kapitalet. Redan statsfinansiella skäl kan motivera

en omprövning av den allmänna bostadspolitiken, i synnerhet i ett ovisst

konjunkturläge. Det vore enligt delegationens mening ödesdigert, om det

allmänna skulle så engageras i bostadsbyggandet, att finansieringen därav

icke kunde ske på annat sätt än genom direkta lån från riksbanken.

RLF anser att utredningens förslag bör tagas upp till gemensamt övervägande

med frågan om ett kreditgarantisystem. Förbundet anser vidare

att en översyn av riktlinjerna för fördelning av subventionerna är erforderlig

med hänsyn till att statens stöd åt bostadsförsörjningen bör handhas

på sådant sätt, att lösningen av de allmänna landsbygdsproblemen

icke försvåras.

Utredningens synpunkter på förändringarna i förhållandet mellan

hyror och inkomster har föranlett erinringar från vissa håll. Statskontoret

anser att utredningens material är väl knapphändigt som grundval

för utredningens uttalande, att den relativa hyressänkningen under

1940-talet icke visats ha givit utslag i fråga om utvecklingstendenserna

föi de ogifta vuxnas hushallsbildningsvanor. Ytterligare förbättringar av

reallön och hyresprocenter kan, framhåller ämbetsverket, otvivelaktigt

medföra en ökad efterfrågan på lägenheter. Socialstyrelsen anser att den

vunna förbättrade relationen mellan inkomster och hyror i viss utsträckning

har medverkat till att öka efterfrågan på lägenheter och därmed

till att fördröja avvecklingen av bostadsbristen. TCO framhåller att sänkningen

av hyresnivån i förhallande till inkomstnivån torde ha medverkat

till bostadsbristen och att detta icke i tillräcklig grad har beaktats av

utredningen. Sveriges fastighetsägareförbund finner det uppenbart, att

oförändrad hyresnivå tillsammans med kraftig nominell och reell inkomststegring

måste föra till ökning av efterfrågan på lägenheter.

Flera myndigheter och organisationer har också gjort erinringar mot

utredningens uttalanden beträffande hy re ssplittringen. Socialstyrelsen

anser sålunda att utredningen har underskattat storleken av hyressplittringen.

Enligt bostadsstyrelsens mening kan man icke bilda sig eu

klar uppfattning i frågan huruvida paritet på hyresmarknaden skall anses

föreligga. Av utredningens material i ämnet kan man icke dra vittgående

slutsatser. Hyresrådets majoritet (herrar Lindstedt, Alexanderson, Svennegaid,

Wibom och Breitholtz) anser, att nivåskillnaderna mellan hyrorna i

fastigheter byggda på olika tider enligt rådets erfarenhet är något större än

utredningen synes anse, i synnerhet om man beaktar skillnaden i läge.

Landsorganisationen anser att utredningen har underskattat de problem,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ls proposition nr 138.

som uppstår på grund av de olika hyresnivåerna i förkrigslägenheterna

jämförda med det nyare bostadsbeståndet och kan svårligen föreställa sig

att skillnaderna i hyresnivåerna är så små som utredningen hävdar. Sannolikheten

talar för att en snabb och i vissa fall mycket betydande hyresstegring

vid ett friare marknadsläge skulle uppkomma i lägenhetsbeståndet

inom centralt belägna delar av storstäderna. TCO framhåller att ö^rtygande

skäl icke har framförts för utredningens påstående att hyressplittringen

hittills är förhållandevis ringa och anser det angeläget att ytterligare

utredning sker för belysande av hyressplittringen. Sveriges fastighetsägareförbund

finner utredningens slutsats, att hyressplittringen skulle vara

förhållandevis ringa, egendomlig och anser att den motsäges av erfarenheten.

Det är ett ovedersägligt faktum att hyrorna i det äldre fastighetsbeståndet

är avsevärt mycket lägre än de hyror, som under 1940-talet och

därefter fastställts i nyproduktionen. Man torde icke böra helt bortse från

att förekomsten av större rumsutrymmen, central belägenhet in. in. för

det hyressökande klientelet ofta är av lika stort eller större värde än vissa

tekniska utrustningsdetaljer. Förbundet erinrar om att det i olika sammanhang

har framhållit sin uppfattning att den förda hyrespolitiken medfört

en högst olycklig hyressplittring på bostadsmarknaden.

Alla myndigheter och organisationer, som yttrat sig beträffande frågan

om forskning, utredning och experiment inom byggnadsområdet,

har ställt sig positiva till utredningens synpunkter. SABO är

emellertid icke övertygade att större kostnadssänkningar är möjliga genom

direkta rationaliseringar av de byggnadsmetoder som f. n. är i bruk. Det

erfordras andra metoder än de nuvarande. Bostadsstgrelsen ansei det

betydelsefullt att staten stöder experimentverksamhet genom att bevilja

lån till byggnadsföretag, där nya material eller konstruktioner används,

även om långivningen kan leda till förluster. Beträffande bostadsstyrelsens

granskning av byggnadskostnader i samband med långivningen framhåller

styrelsen att den s. k. revisionsverksamheten bör återupptagas och förläggas

till lånebyråns värderingssektion, som även i övrigt är i behov av forstärkning.

Behovet av en utjämning av hyrorna har understrukits av vissa

remissorgan. Sålunda framhåller socialstyrelsen att hyressplittringen bör

successivt minskas genom generella hyreshöjningar i de äldre husen.

Bostadsstgrelsen understryker att den av utredningen förordade ännu icke

genomförda uppjusteringen av hyrorna i förut byggda hus bör ske snarast

möjligt för att förbättra jämvikten på hyresmarknaden. Under hänvisning

till de ökade kapitalkostnaderna för nyare hus framhåller TCO angelägenheten

av att en utjämning i hyrorna mellan olika kategorier av bostäder

kommer till stånd. Om man låter en del av de ökade byggnadskostnaderna

slå igenom för hus byggda efter 1952 måste, anför Sveriges

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

21

fastighetsägareförbund, detta för att ytterligare hyressplittring skall undvikas

kräva hyreshöjning i det äldre fastighetsbeståndet, bl. a. för täckande

av det eftersatta reparationsbehovet. Vid hyreshöjning bör kostnadsökningen

i större utsträckning grundas på indexberäkningar samt hänsyn

tagas till det sammankrympta förvaltningsnettots avsevärt minskade realvärde.

En höjning av hyresnivån för det äldre fastighetsbeståndet kan

enligt förbundets mening ske utan att målsättningen i fråga om relationen

hyra/inkomst åsidosättes. SABO framhåller att den rådande fastlåsningen

av hyrorna har medfört betydande ekonomiska besvärligheter för

de allmännyttiga bostadsföretagen. De senaste årens driftkostnadsstegringar

måste snarast kompenseras om icke företagens ekonomi skall

kraftigt försämras.

Vad beträffar omfattningen av generella subventioner till

nyproduktionen har vissa myndigheter och organisationer gjort erinringar

mot utredningens ståndpunkt, medan flertalet i stort sett har godtagit

vad utredningen anfört i detta ämne.

Bostadsstyrelsen anser att generella subventioner till nyproduktionen

av bostäder bör behållas tills vidare i ungefär nu provisoriskt gällande

omfattning. De bör icke begränsas med mindre kostnaderna för produktionen

sjunker och begränsningen alltså kan genomföras utan uppräkning

av hyrorna.

En liknande uppfattning hyser HSB, som anser att ansträngningarna

för att nedbringa subventionerna i första hand bör inriktas på ett förbilligande

av byggnadskostnaderna. En minskning av subventionerna

skulle sannolikt kraftigt påverka övergången till mindre lägenheter. Framför

allt den frågan måste ställas, om icke ett allvarligt hot skulle riktas

mot den förbättring av lägenheternas utrymmesstandard, som har varit

målsättningen för bostadspolitiken under hela efterkrigstiden.

Hgresrådet finner det ofrånkomligt att under nuvarande förhållanden

även i fortsättningen generella subventioner lämnas till nyproduktionen

och att särskilda bostadsbehov främjas genom bostadsrabatter.

Landsorganisationen anser att den hittillsvarande bostadspolitiska målsättningen

måste bevaras. Hyrorna i nya lägenheter bör inte väsentligt

avvika från hyrorna i bus byggda under åren närmast före kriget. Landsorganisationen

framhåller vidare att utredningens motivering för att en

splittring av hyresnivån bör undvikas synes hållbar och ansluter sig till

utredningens förslag att under de närmaste 3 å 5 åren nyproduktionen

skall subventioneras.

Hyresgästernas riksförbund finner det uteslutet att de nu utgående

generella subventionerna till någon del minskas. Även Svenska stadsförbundet

förordar all subventionerna får oförändrad omfattning.

TCO anser att det kan diskuteras huruvida det inte hade varit prin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

cipiellt riktigare om utredningens förslag i subventionsfrågan hade

grundats på den förutsättningen att byggnadskostnaderna inte i någon

mera avsevärd grad kommer att sjunka. Möjligheterna till minskade byggnadskostnader

är i och för sig en bräcklig grund att bygga ett subventionsförfarande

på, för vilket kostnaderna blir avsevärda om den grundläggande

förutsättningen icke infrias. TCO vill ändock inte motsätta sig

det av utredningen föreslagna handlingsprogrammet.

Bland de remissorgan, som intar en klart kritisk ståndpunkt till bostadsutredningens

behandling av subventionsfrågan, är statskontoret,

som anser att läget har radikalt förändrats under det år, som har förflutit

sedan den provisoriska höjningen av tilläggslånen genomfördes.

Intet av de motiv som då åberopades kan enligt ämbetsverkets mening

nu tillmätas större betydelse och de skäl utredningen i stället anfört kan

icke godtagas. Ovissheten rörande prisutvecklingen motiverar väl, att

subventionen icke omedelbart avvecklas till fullo. I överensstämmelse

med tidigare angivna riktlinjer bör dock den stabilisering av prisläget,

som nu har inträtt, påkalla en avveckling av subventionen i den utsträckning

den icke motsvarar kostnadsstegringar, som kan antagas bli utjämnade.

Statskontoret anser att utredningens uttalanden i detta avseende är

påfallande vaga.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att den statsfinansiella belastning,

som skulle förorsakas av den kumulativa tillväxten i kostnaderna för en

generell subvention till nyproduktionen av bostäder under en följd av år,

i nuvarande läge är ägnad att väcka betänkligheter. Det kan ifrågasättas,

om icke skäl talar för att man snarast tager ställning till frågan om en

successiv avveckling av de generella subventionerna till den del dessa kan

beräknas motsvara den höjning av byggnadskostnaderna sedan år 1950,

vilken bedömes som bestående under överskådlig tid. Den gynnsamma

utvecklingen av förhållandet mellan hyror och inkomster torde lämna utrymme

för en partiell avveckling av subventionerna. För att undvika en

bestående splittring av den allmänna hyresnivån torde, anför fullmäktige,

en mot subventionsavvecklingen svarande hyreshöjning bli nödvändig även

i det äldre fastighetsbeståndet.

Sveriges fastighetsägareförbund anser att det bör övervägas, huruvida

icke tidpunkten nu är inne att slopa alla av särskilda sociala hänsyn icke

motiverade subventioner.

Näringslivets bostadsbgggnadsdelegation finner det märkligt att man

alltjämt som ett mera permanent inslag i bostadspolitiken skall behöva

bibehålla generella byggnadssubventioner. Delegationen förordar en

omedelbar minskning av dessa subventioner samt anser att subventionspolitiken

efter en övergångstid helt bör avvecklas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

23

Departementschefen.

Byggnadskostnaderna har sedan år 1950 stigit avsevärt. Av tillgängliga

uppgifter att döma utgör ökningen i runt tal 35 %. Under den allra senaste

tiden har dock tendenser till kostnadssänkning förelegat. Även fastigheternas

omkostnader har under de senaste åren ökat betydligt. Utgifterna

för reparationer, skatter, fastighetsskötare och onera har blivit större. Det

bör emellertid erinras om att det icke har varit fråga om en speciell kostnadsfördyring

inom enbart byggnadsområdet. En allmän ökning av priser,

löner och kostnader har som bekant skett. Såsom bostadsutredningen har

visat, har förhållandet mellan hyror och inkomster förbättrats.

Ökningen av byggnads- och driftkostnaderna har emellertid givit upphov

till vissa för bostadspolitiken betydelsefulla problem. Hyrorna såväl

i tidigare tillkomna hus som i nya fastigheter har icke automatiskt anpassats

till det höjda kostnads- och inkomstläget. Särskilt är att märka

att hyrorna i nya hus har hållits nere genom betydande generella subventioner

i form av ränte- och amorteringsfria lån, varom beslut fattades i

slutet av år 1951. Syftet med den då genomförda provisoriska ökningen

av subventionerna till nyproduktionen var främst att förhindra att den pågående

byggnadskostnadsstegringen allvarligt hämmade företagarinitiativen.

Bostadsutredningens uppgift har i första hand varit att i anledning av

de inträffade stegringarna av byggnads- och driftkostnaderna ompröva

hyrespolitiken och subventionerna till nyproduktionen. Utredningen förordar,

att kapitalsubventionerna tills vidare skall utgå i ungefär oförändrad

omfattning. Utredningen anser, att man under de närmaste 3 till

5 åren bör avvakta möjligheten till kostnadssänkningar. Om byggnadskostnaderna

efter denna tid icke har avsevärt reducerats, bör hyres- och

subventionspolitiken enligt utredningens uppfattning övervägas på nytt.

Bostadsutredningen anser, att en mera avsevärd hyressplittring icke

föreligger. Hyrorna i de allra nyaste husen är visserligen höga. Men anledningen

härtill är främst att de aktuella, förhållandevis höga driftkostnaderna

har legat till grund för hyressättningen. Hyrorna i tidigare tillkomna

hus täcker däremot icke helt nuvarande omkostnader. Utredningen

understryker, att hyrorna i äldre hus bör höjas så mycket, att fastighetsägarna

erhåller full kompensation för redan inträffade ökningar av omkostnaderna.

Mot utredningens avvaktande ståndpunkt till hyres- och subventionsfrågorna

har från olika håll invändningar gjorts. Flertalet av de myndigheter

och organisationer, som har yttrat sig om hyressplittringen, anser,

att utredningen har underskattat dennas storlek. I flera yttranden göres

erinringar mot utredningens uppfattning, att efterfrågan på lägenheter icke

har nämnvärt påverkats av den under 1940-talet inträffade relativa hyressänkningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Bl. a. bostadsstyrelsen, SABO och Sveriges fastighetsägareförbund understryker

vikten av att hyrorna i tidigare tillkomna hus snarast höjs, så

att fastighetsägarna erhåller full kompensation för inträffade stegringar av

omkostnaderna.

Meningarna är delade i frågan om generella subventioner till nyproduktionen.

Hyresgästernas riksförbund anser, att subventionerna icke nu bör

minskas. Även bostadsstyrelsen, HSB och Svenska stadsförbundet synes

inta en liknande ståndpunkt. Socialstyrelsen, statens hyresråd, Landsorganisationen,

TCO och Svenska riksbyggen torde närmast ansluta sig till

utredningens mening att nu endast en mindre reduktion av subventionerna

bör komma i fråga. Statskontoret förordar en avveckling av subventionerna

i den utsträckning de motsvarar en bestående höjning av byggnadskostnadsnivån.

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätter en successiv avveckling

av subventionerna. Även andra remissorgan förordar en minskning

av subventionerna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finner det svårt att överblicka de statsfinansiella

konsekvenserna av utredningens förslag och anser det önskvärt,

att ställning nu icke tages till förslagen. RLF anser, att utredningens

förslag bör övervägas i samband med en prövning av frågan om ett kreditgarantisystem

på bostadsområdet.

En allsidig bedömning av subventionsfrågan förutsätter att vitt skilda

omständigheter beaktas. Kapitalsubventionen utgör ett stöd åt bostadsproduktionen.

Samtidigt är den av betydelse för hushållens möjligheter att

efterfråga nya bostäder. En markerad minskning av subventionerna skulle

innebära, att risk uppkomme för en icke önskvärd ytterligare splittring

av hyresnivån. Subventionerna är f. n. så stora, att statsfinansiella synpunkter

får en särskild tyngd.

Att såsom nyss har visats meningarna i subventionsfrågan är delade

bör fördenskull icke förvåna. Ännu en omständighet tillkommer, som försvårar

ett definitivt ståndpunktstagande i subventionsfrågan. Ovissheten

beträffande den framtida utvecklingen av priser, löner och kostnader gör,

att behovet av subventioner snabbt kan förändras. Jag delar utredningens

mening att hyres- och subventionspolitiken bör kunna smidigt anpassas

till förändringar i kostnads- och inkomstläget. Utredningen har särskilt

påtalat möjligheten av en sänkning av byggnadskostnaderna under den

närmaste framtiden. Som jag förut har framhållit sammanhänger den

inträffade ökningen av byggnadskostnaderna med en allmän förskjutning

uppåt av priser och kostnader. Det torde icke vara realistiskt att räkna

med möjligheten att kostnaderna snabbt skall komma ned på den år 1950

rådande nivån. Mot möjligheten av sänkta byggnadskostnader kan ställas

risken för en ökning av byggnadskostnaderna till följd av en ny allmän

prisstegringsvåg, låt vara att denna risk f. n. icke förefaller stor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

25

På den allra senaste tiden har otvivelaktigt på olika håll ett ökat

intresse visats för åtgärder med syfte att genom bättre arbetsmetoder

åstadkomma lägre byggnadskostnader. Utredningen har understrukit betydelsen

av ett vidgat stöd till utredningar, experiment och upplysningsverksamhet

inom byggnadsområdet. Alla de myndigheter och organisationer,

som har yttrat sig i denna fråga, har framhävt vikten av ökade insatser

av dylikt slag.

Frågan om bättre produktionsmetoder inom byggnadsområdet är ingalunda

ny. Stora resultat torde ej heller kunna nås på ett eller annat år.

Såsom SABO har framhållit är det tveksamt, om större kostnadssänkningar

kan erhållas enbart genom direkta rationaliseringar av de byggnadsmetoder,

som f. n. är i bruk. Måhända erfordras helt andra metoder,

vilket dock är en fråga på något längre sikt. En intensifiering av ansträngningarna

att förbättra byggnadsmetoderna är ändock synnerligen aktuell.

Genom val av mera ekonomiska hustyper, en omsorgsfull planering och

utnyttjande av olika arbets- och materialbesparande metoder ligger en med

hänsyn till subventionspolitiken betydelsefull minskning av byggnadskostnaderna

inom räckhåll. Ett bättre utnyttjande av tomtmarken torde också

kunna medföra vissa besparingar. Enligt min mening bör därför ökade

insatser göras för bättre byggnadsmetoder och lägre byggnadskostnader

genom att ramen för utredningar, experiment och upplysningsverksamhet

inom byggnadsområdet vidgas. Det gäller icke endast att hålla nere byggnadskostnaderna

utan också att tillvarataga olika möjligheter att spara

material och arbetskraft, varigenom förutsättningarna för att öka bostadsproduktionen

blir gynnsammare. .lag kommer senare denna dag att föreslå

Kungl. Maj:t att avlåta en särskild proposition till riksdagen med förslag

om en intensifiering av åtgärderna för främjande av rationaliseringsverksamheten

inom byggnadsområdet.

Utredningens förslag att bostadsstyrelsen skall få befogenhet att bevilja

statliga lån till nybyggnader av experimentkaraktär, även om därvid vissa

risker måste tagas, kan jag tillstyrka. Jag förutsätter, att styrelsen vid

prövning av dylika låneansökningar inhämtar yttrande av statens kommitté

för byggnadsforskning eller det nya organ för forskning och utredningar

in. in. inom byggnadsområdet, som kan komma att inrättas. Utredningens

påpekande, att bostadsstyrelsen bör ha de resurser, som krävs för

en effektiv kostnadsgranskning, föranleder ingen särskild erinran från min

sida. Det är angeläget, att ifrågavarande granskning inom ramen för tillgängliga

resurser är ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Vad härefter angår kapitalsubventionernas storlek torde det, såsom jag

tidigare har anfört, icke vara möjligt att nu definitivt avgöra denna fråga.

Av olika skäl bör dock ett första steg för avveckling av tilläggslånen till

flerfamiljshus nu tagas. Byggnadskostnaderna har under senare tid ten
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

derat att minska. Den balans på byggnadsmarknaden, som har uppkommit

under år 1952, har skapat gynnsamma förutsättningar för en successiv

nedpressning av kostnaderna. Det främsta motivet för den provisoriska

höjningen av tilläggslånet den 1 januari 1952 var, som tidigare har nämnts,

att förhindra att den då snabba stegringen av byggnadskostnaderna skulle

medföra en nedgång i bostadsbyggandet. I nuvarande läge på byggnadsmarknaden

torde sådana risker knappast föreligga. Med reservation för

påtagliga förändringar i det allmänna kostnadsläget bör därför som mål

för de närmaste åren uppställas, att det provisoriska tilläggslånet, som nu

motsvarar en subvention av fyra kronor per kvm lägenhetsyta, om möjligt

successivt minskas. Vid en gynnsam kostnadsutveckling torde en reduktion

till hälften ligga inom möjligheternas ram. Jag anser sålunda att

i första hand en minskning av det provisoriska tilläggslånet bör konnna

till stånd. På grund härav torde det inte nu böra komma i fråga att slopa

de ortsdifferentierade tilläggslånen. Om dessa lån nu slopades, skulle på

ett betydande antal småorter, icke minst i Norrland, hyrorna i nytillkommande

hus bli relativt höga. Redan nu synes hyresnivån på dylika orter

vara alltför splittrad. Slopades de ortsdifferentierade lånen, skulle hyressplittringen

komma att ökas. Jag anser därför att nämnda lån bör bibehållas

till vidare.

Utredningens förslag att tilläggslånen skall ersättas med löpande bidrag

anser jag av flera skäl icke lämpligt att genomföra för närvarande. Även

om detta nu skedde, skulle under nästa budgetår behovet av tilläggslån vara

oförändrat. Anslaget till löpande bidrag skulle visserligen under åtskilliga

år bli förhållandevis litet, men det skulle oavbrutet växa, förutsatt att eu

radikal minskning av bidragsgivningen icke genomfördes. En dylik ordning

förefaller icke rationell. Härtill kommer att införandet av ett löpande

bidrag aktualiserar flera svårbedömbara frågor. Det synes därför lämpligt,

att frågan om formen för subventionerna hålles öppen i varje fall till dess

utredningen angående ett kreditgarantisystem på bostadsområdet har slutförts.

Bl. a. på grund härav torde även vissa av bostadsutredningens övriga

förslag angående lån till bostadshus icke nu böra slutligt prövas. I det

följande upptager jag därför till behandling — utöver spörsmålet om

kapitalsubventionernas storlek under nästa budgetår — endast frågan om

återbetalning av tidigare beviljade tilläggslån, vissa av bostadsutredningen

aktualiserade spörsmål angående bostadsrabatterna samt vissa särskilda

låne- och bidragsfrågor.

2. TILLÄGGSLÅN TILL FLERFAMILJSHUS.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna angående de tilläggslån som behandlas i detta avsnitt

återfinns i följande kungörelser:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

27

1) nr 572/1942 om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer,

2) nr 569/1942 om terliärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag,

3) nr 551/1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus samt

4) nr 587/1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus.

De tre förstnämnda kungörelserna är numera upphävda men tillämpas

med vissa undantag alltjämt i fråga om lån som beviljats enligt de gamla

bestämmelserna. I det följande torde få lämnas en redogörelse för vissa

stadganden i nämnda författningar.

Beträffande lånens storlek gäller bl. a. följande.

Tilläggslån enligt kungörelsen 572/1942 utgör högst 95 % av det belopp,

varmed den godkända anskaffningskostnaden överstiger ett av statens

byggnadslånebyrå fastställt värde å fastigheten.

För flertalet tilläggslån enligt kungörelsen 569/1942 gäller, att lånet

-— jämte kommunalt bidrag som i allmänhet skall motsvara Vs av skillnaden

mellan den godkända anskaffningskostnaden och det godkända avkastningsvärdet

— högst må uppgå till belopp motsvarande nämnda skillnad.

Avkastningsvärdet beräknas därvid med utgångspunkt från den år 1939

på orten gällande hyresnivån.

Tilläggslån enligt 1946 års kungörelse utgår för uppförande av byggnad

å ort, som Kungl. Maj :t förklarat höra till någon av fyra i kungörelsen

angivna ortsgrupper, samt beviljas med belopp motsvarande det kapitaliserade

värdet av ett visst bidrag per kvm lägenhetsyta, nämligen 0: 40 kr.

i ortsgrupp 1, 0: 80 kr. i ortsgrupp 2, 1: 20 kr. i ortsgrupp 3 och 1: 60 kr.

i ortsgrupp 4. Innehåller byggnaden butiker eller andra lokaler, som kan

upplåtas mot hyror, avsevärt överstigande de för bostadslägenheterna utgående,

s. k. prima lokaler, skall bidraget minskas med högst 3 kr. för

varje kvm sådan lokalyta. Bidraget kapitaliseras efter en räntefot av

3,7 5 % för stenhus och 4 % för trähus. För enskild företagare får tilläggslånet

inte överstiga ett belopp motsvarande skillnaden mellan avkastningsvärdet

och tertiärlånets övre gräns med mindre kommunen åtagit sig att

gentemot staten ansvara för den förlust, som annorledes än genom avskrivning

kan uppkomma å den del av lånet som överstiger nämnda belopp.

Tilläggslån beviljas som regel endast under förutsättning att kommunen

åtager sig att bidraga till kostnaden för företaget med belopp motsvarande

7* av tilläggslånet.

1948 års kungörelse innehöll ursprungligen i huvudsak samma bestämmelser

om tilläggslån som den närmast föregående kungörelsen. I anslutning

till den kraftiga stegringen av byggnadskostnaderna under åren 1950

och 1951 genomfördes den 1 januari 1952 (kungörelse nr 756/1951) vissa

ändringar i tilläggslånebestämmelserna, vilka äger tillämpning å byggnadsföretag

som påbörjats efter den 30 juni 1951 samt i viss omfattning även

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ls proposition nr 138.

å tidigare påbörjade företag. Dessa ändringar innebär, att det bidrag som

ligger till grund för beräkningen av tilläggslånet å orter inom ortsgrupperingen

höjts med 4 kr. till resp. 4:40 kr., 4:80 kr., 5:20 kr. och 5:60

kr. per kvm samt att å övriga orter tilläggslån må utgå beräknat efter ett

bidrag av 4 kr. per kvm bostadslägenhetsyta. Beträffande kommunens

bidrag har vidtagits den ändringen, att bidraget som regel skall uppgå till

ett belopp motsvarande Vio av tilläggslånet.

Härutöver må nämnas, att 1948 års kungörelse innehåller en bestämmelse

om att till byggnadsföretag, som bedrives vintertid, må efter särskild

prövning beviljas större tilläggslån än som eljest skulle utgå, s. k.

vintertillägg.

Tilläggslån som beviljats enligt någon av de ovannämnda kungörelserna

löper utan ränta och amortering till dess beslut fattas om förräntning och

amortering eller avskrivning av lånet. Härom gäller följande bestämmelser.

Har bostadsstyrelsen beträffande visst hyreshus för mindre bemedlade,

barnrika familjer medgivit höjning av standardhyrorna utöver vad som

betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader, äger styrelsen

enligt 8 § kungörelsen 572/1942 besluta att tilläggslån, som beviljats för

huset, skall i den mån avkastningsökningen det medgiver från viss av

styrelsen bestämd dag löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare

bestämmelser som Kungl. Maj:t framdeles må meddela. Om och

i den mån sådant tilläggslån återstår oguldet då 10 år förflutit från dess

utbetalande och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras,

skall det avskrivas.

Motsvarande bestämmelser i kungörelsen 569/1942 finns intagna i 16 §

andra och tredje styckena, vilka har följande lydelse.

Medgiver byggnadslånebyrån, att de av byrån vid tilläggslånets beviljande

fastställda hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade

bränsle- och förvaltningskostnader, eller kan med hänsyn till det allmänna

hyresläget på orten fastighetens avkastning antagas komma att

stiga efter utgången av den i 4 § c) angivna tiden (= den för hyreskontroll

bestämda tioårsperioden), äger byrån besluta, att tilläggslånet, i den

mån avkastningsökningen det medgiver, skall, i förstnämnda fall, från

viss av byrån bestämd dag och, i sistnämnda fall, från utgången av nyssnämnda

tid löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser,

som Kungl. Maj :t framdeles må meddela.

Om och i den mån tilläggslånet vid utgången av den i 4 § c) angivna

tiden återstår oguldet och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall

amorteras i enlighet med vad i andra stycket stadgas, skall detsamma avskrivas.

Kungörelsen 551/1946 innehåller i 15 § andra och tredje styckena följande

bestämmelser angående förräntning och amortering resp. avskrivning

av tilläggslån.

Medgiver byggnadslånebyrån, innan tio år förflutit från en av byrån i

samband med lånets beviljande bestämd dag, med stöd av sådant förord
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

nande, som i 6 § första stycket sägs (= av Kungl. Maj:t meddelat förordnande),

att de av byrån fastställda hyrorna må höjas, eller kan, då tertiärlån

enligt denna kungörelse ej beviljats, med hänsyn till det allmänna

hyresläget på orten, fastighetens eller byggnadens avkastning antagas

komma att stiga efter utgången av nyssangivna tid, äger byrån besluta,

att tilläggslånet, i den mån avkastningsökningen det medgiver, skall från

viss av byrån bestämd dag löpa med ränta och amorteras, allt enligt de

närmare bestämmelser, som Kungl. Maj :t framdeles må meddela.

Om och i den mån tilläggslånet vid utgången av den i andra stycket omförmälda

tiden återstår oguldet och ej enligt dessförinnan meddelat beslut

skall amorteras i enlighet med vad där sägs, skall detsamma avskrivas.

15 § i kungörelsen 587/1948 var ursprungligen av samma lydelse som

motsvarande paragraf i 1946 års kungörelse. I samband med de ändringar

av tilläggslånebestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari 1952, genomfördes

även viss ändring av 15 § andra stycket, vilket numera enligt

kungörelsen 756/1951 har följande lydelse.

Undergår den allmänna hyresnivån eller hyresläget på orten sådan förändring

att fastighetens avkastning stiger, och medgiver bostadsstyrelsen

av denna anledning eller eljest med stöd av sådant förordnande, som i

6 § första stycket sägs, att de av styrelsen fastställda hyrorna må höjas,

äger styrelsen besluta, att tilläggslånet, i den män avkastningsökningen

det medgiver, skall från viss dag löpa med ränta och amorteras, allt efter

de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.

Samtidigt härmed har 15 § tredje stycket utgått ur kungörelsen, som

alltså icke innehåller några bestämmelser om avskrivning av de förhöjda

tilläggslånen.

Behandlingen vid 1952 års riksdag av frågan om

återbetalning av vissa äldre tilläggslån.

I propositionen nr 128/1952 upptogs till behandling frågan om förräntning

och amortering av tilläggslån enligt 1942 års kungörelser (nr 569 och

572). Därvid anfördes att det slutliga ståndpunktstagandet till frågan borde

anstå, då bostadsutredningen ännu inte framlagt förslag beträffande den

framtida hyrespolitiken och grunderna för kapitalsubventionerna till nybyggda

hus, men att beslut måste fattas om de tilläggslån som under budgetåret

1952/53 utestått i tio år. Vidare föreslogs, att sistnämnda lån icke

skulle avskrivas, att räntan skulle fastställas till 3,5 % och amorteringstiden

till 20 år samt att förfallande räntor och amorteringar skulle efterskänkas

intill dess för berörda fastigheter sådana hyreshöjningar medgåves,

som medförde att fastigheternas nettoavkastning ökade.

Riksdagen biföll förevarande förslag.

Bostadsutredningens förslag.

Bostadsutredningen föreslår, att den generella subvention till flerfamiljshusproduktionen

som nu utgår i tilläggslånets form skall ersättas av ett

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunyl. Maj:ts proposition nr 138.

löpande bidrag samt ändrade amorteringsvillkor för tertiärlånet. Vidare

förordas att de s. k. vintertilläggen skall utgå såsom engångsbidrag. Då

emellertid, såsom i det föregående anförts, i avvaktan på resultaten av

pågående utredning om införande av ett kreditgarantisystem subventionen

även under nästa budgetår lämpligen bör utgå i form av tilläggslån, torde

någon närmare redogörelse för utredningens förslag om ett löpande bidrag

samt ändrade amorteringsvillkor inte erfordras. Däremot lämnas i det

följande en redogörelse för vissa av utredningens övriga förslag i subventionsfrågan,

huvudsakligen rörande storleken av den subvention som

i form av löpande bidrag föreslås utgå till nyproduktionen samt behandlingen

av äldre tilläggslån.

Subventioner till nya flerfamiljshus.

Utredningen föreslår ett slopande av den nuvarande ortsdifferentieringen,

vilket alltså skulle innebära att subventionen bleve lika stor på alla orter.

Beträffande denna fråga erinrar utredningen om att grunderna för

den nuvarande differentieringen av föredragande departementschefen i

propositionen nr 279/1946 angivits så, att tilläggslån skulle utgå till hyreshusproduktionen

inom sådana orter, där hyresläget vore så lågt och inkomstläget

tillika sådant, att risk förelåge, att nyproduktionen av bostäder

skulle helt hämmas om icke dylik subvention lämnades. Den ortsgruppering

som sedermera genomförts hade verkställts under beaktande

av ett flertal omständigheter, såsom inkomstläget, 1939 års hyror, skattetrycket,

levnadskostnaderna sådana de kommer till uttryck i gällande dyrortsindelning

etc. Utredningen framhåller vidare, att antalet orter som

inplacerats i ortsgrupp uppgår till 577, därav flertalet i grupperna 3 och

4 (163 i grupp 3 och 381 i grupp 4, vilken omfattar bl. a. praktiskt taget

alla ortsgrupperade norrlandskommuner). Utredningen finner att, sedan

tilläggslånen för alla orter höjts med det kapitaliserade värdet av 4 kr.

per kvm lägenhetsyta, den interlokala differentieringen av subventionerna

olika ortsgrupper emellan minskat i betydelse såväl absolut som relativt.

Vidare erinrar utredningen om bostadssociala utredningens uttalande, att

ortsdifferentierade bostadssubventioner framstode som medel att konservera

en i längden ohållbar inkomststruktur. Enligt utredningen talar övervägande

skäl för att de ortsdifferentierade lånen slopas. Härom anföres

följande.

Mot ett slopande av subventionsortsgrupperingen kunna utan tvivel

alltfort skäl anföras. Genomsnittligt sett torde alltjämt gälla, att inkomstnivån

är lägre inom de orter som äro placerade i de högsta subventionsgrupperna

än i övriga orter, där tilläggslån utgår. Vidare torde byggnadskostnadsstegringen

för flerfamiljshus ha varit större i norrlandskommunerna

än i genomsnitt för hela landet och slutligen må framhållas att

möjligheterna att tillämpa ett ekonomiskt byggnadssätt äro mindre i de

små tätorter och landsbygdskommuner som nu i flertalet fall placerats i

de högsta subventionsortsgrupperna än i de större tätorterna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

31

Mot bibehållandet av ett system med ortsdifferentierade subventioner

till flerfamiljshus talar å andra sidan i första hand de skäl som anförts av

bostadssociala utredningen. Det synes i längden orimligt, att genom ortsdifferentiering

av subventionerna söka bevara den interlokala hyresstruktur

som utbildats fram till år 1939 och att söka differentiera subventionerna

med hänsyn till interlokala skillnader i fråga om produktionskostnaderna

torde ur praktiskt-administrativa synpunkter vara synnerligen

vanskligt. Vad särskilt gäller förhållandena i mindre tätorter och landskommuner

får utredningen i detta sammanhang erinra om att de kapitalsubventioner

som för närvarande kunna utgå vid ny- eller ombyggnad

av egnahem icke äro ortsdifferentierade. Då utredningen icke funnit skäl

att föreslå någon ändring härutinnan kan en högre subvention till flerfamiljshus

på landsbygden och i mindre tätorter medföra, att flerfamiljshusproduktionen

på dessa orter i subventionshänseende gynnas

mer än egnaheinsproduktionen, vilket med hänsyn till bebyggelsens struktur

knappast ter sig motiverat. Den anpassning uppåt av hyresnivån för

nyproducerade lägenheter i flerfamiljshus med upp till kr. 1:60 per

kvm lägenhetsyta, som på orter i subventionsortsgrupperna 1—4 kan befinnas

erforderlig om dessa lägenheter icke subventioneras i högre grad

än lägenheter i flerfamiljshus på orter i subventionsgrupp 0, synes med

hänsyn till nu rådande relation mellan hyror och inkomster icke ägnad

att inge större betänkligheter. Då härtill slutligen kommer, att ett slopande

av subventionsortsgrupperingen innebär en icke alldeles obetydlig administrativ

förenkling, förordar utredningen att de generella hyresnedsättande

subventioner till flerfamiljshus som framdeles kunna befinnas erforderliga

beviljas efter enahanda grunder i hela landet.

Storleken av en för alla orter enhetlig subvention anser utredningen

böra avvägas på sådant sätt, att de genomsnittliga kapitalutgifterna under

de första 40 åren blir ungefär lika stora som vid finansiering enligt gällande

regler. Utredningen utgår från det nuvarande tilläggslånet på icke

ortsgrupperad ort, vilket jämte det kommunala bidraget motsvarar det

kapitaliserade värdet av ett årligt bidrag av 4: 40 kr. per kvm lägenhetsyta.

Med den för stenhus fastställda kapitaliseringsfaktorn 3,75 % innebär

detta, att subventionens kapitalbelopp utgör

4:40 x 100

3,7 5

117 kr. per

kvm. Utredningen föreslår, att subventionsförmånen till sin hyresnedsättande

effekt skall motsvara en kapitalsubvention om 120 kr. per kvm.

Denna hyresnedsättande effekt bör enligt utredningens mening åstadkommas

dels genom ett löpande bidrag motsvarande 3 % ränta på 120 kr.

per kvm lägenhetsyta, d. v. s. 3: 60 kr. per kvm, dels genom att de enligt

nu gällande grunder för den statliga belåningen av flerfamiljshus tillämpade

amorteringsvillkoren jämkas på sådant sätt, att statens efter 40 år

återstående kapitalfordran å ett terliärlån, vars storlek fastställts med

utgångspunkt från hela den godkända produktionskostnaden, i genomsnittsfallen

beräknas uppgå till ett belopp av 120 kr. per kvm.

Liksom f. n. gäller bör enligt utredningens förslag subventionen kunna

minskas med hänsyn till förekomsten av butiker och andra s. k. prima

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

lokaler samt kostnaderna för subventionen som regel till Vio bestridas av

vederbörande kommun. Vidare föreslås att subventionen skall kunna nedsättas

i administrativ ordning om produktionskostnaderna för flerfamiljshus

sjunker.

Utredningens här redovisade förslag bygger på den förutsättningen, att

primär- och tertiärlån kan erhållas till 3 % och sekundärlån till 3,5 %

ränta, d. v. s. att utöver den subvention, som innefattas i det löpande

bidraget och de föreslagna amorteringsbestämmelserna, alltjämt skall utgå

viss räntesubvention.

Med hänsyn till möjligheterna att utnyttja en särskild subvention till

vintertid bedrivna byggnadsföretag som ett arbetsmarknadspolitisk instrument

för säsongutjämning föreslår utredningen, att till sådana byggnadsföretag

även framdeles skall kunna beviljas en kapitalsubvention och att

denna skall omedelbart avskrivas.

Mot utredningens förslag rörande storleken av det löpande bidraget till

flerfamiljshus har ledamöterna herrar Cassel och Thunholm reserverat

sig samt förordat, att som ett första steg i subventionssystemets avveckling

detta bidrag tills vidare begränsas till 2 kr. per kvm. Som motivering

för detta förslag har reservanterna anfört bl. a. följande.

Eftersom en viss sänkning av byggnadskostnaderna kan vara att vänta

inom den närmaste framtiden, vore det icke riktigt att på nuvarande stadium

med en gång helt avveckla subventionerna, eftersom då hyresläget

i nyproduktionen skulle pressas upp till ett läge som i längden icke skulle

kunna bli bestående och därmed risker uppstå för en framtida fastighetskris,

som framför allt skulle beröra de fastigheter som blivit byggda vid

den tillfälligt uppdrivna byggnadskostnadsnivån. Däremot förefaller oss

en partiell avveckling av subventionerna redan i det nuvarande läget vara

möjlig och önskvärd. Utredningen är ju redan inne på en sådan linje, när

den föreslår en avveckling åtminstone till större delen av den subvention

som motsvarar de äldre tilläggslånen grundade på 1942, 1946 och 1948

års författningar och rekommenderar att den därav följande kostnadsökningen

också får komma till uttryck i en däremot svarande hyreshöjning i

det berörda fastighetsbeståndet. Detta förslag anse vi vara ett steg i rätt

riktning, men vi anse det icke tillräckligt utan vilja förorda en ytterligare

minskning av nu utgående subventioner. Vi vilja sålunda förorda att det

löpande bidraget, som av utredningens flertal vid nuvarande byggnadskostnadsnivå

föreslås skola fixeras till kr. 3: 60 per kvm lägenhetsyta, begränsas

till kr. 2: — per kvm.

Vidare har ledamöterna av utredningen herrar Fredricsson och Hedén

anfört reservation mot förslaget om slopande av ortsdifferentieringen

av subventionerna till flerfamiljshus.

Tidigare beviljade tilläggslån.

Vid sin behandling av frågan om förräntning och amortering eller avskrivning

av redan beviljade tilläggslån lämnar utredningen följande uppgifter

angående summan av den 1 juli 1952 utestående tilläggslån:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

33

tilläggslån enligt kungörelsen om tilläggslån för beredande av

bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer (nr 572/

1942) 11,6 mkr.

tilläggslån enligt kungörelsen om tertiärlån och tilläggslån för

vissa bostadsbyggnadsföretag (nr 569/1942) 83,2 mkr.

tilläggslån enligt 1946 och 1948 års kungörelser om tertiärlån

och tilläggslån till flerfamiljshus (nr 551/1946 och 587/

1948) 62,3 *

Summa 157,i mkr.

Enligt utredningens mening bör samtliga tilläggslån beviljade enligt

kungörelsen 572/1942 nu avskrivas. Utredningen anser, att underhållskostnaderna

och de eftersatta reparationsbehoven för dessa flerfamiljshus

är så stora, att en icke obetydlig höjning av standardhyrorna torde komma

att visa sig erforderlig även om kapitalkostnaderna icke ökas genom krav

på förräntning och amortering av beviljade tilläggslån.

Beträffande förutsättningarna för krav på återbetalning av tilläggslån,

som beviljats enligt 1946 och 1948 års kungörelser, anför utredningen bl. a.

följande.

En ökning av kapitalkostnaderna och en däremot svarande hyreshöjning

för flerfamiljshus belånade enligt dessa kungörelser motiveras enligt

utredningens mening av önskemålet att såvitt möjligt minska skillnaden

i hyresnivå mellan lägenheter i framdeles uppförda flerfamiljshus och

hyresnivån för lägenheter i de enligt 1946 och 1948 års kungörelser belånade

flerfamiljshusen. Utredningen får i detta sammanhang erinra om att

dess förslag beträffande det fortsatta statliga stödet till flerfamiljshusproduktionen

innebär, att subventionsförmånerna framdeles bli lika stora på

alla orter och så avvägda, att de årliga kapitalkostnaderna för de framdeles

byggda flerfamiljshusen icke bli lägre än kapitalkostnaderna för de flerfamiljshus

som år 1950 byggts på icke subventionsortsgrupperade orter.

Om återkrav av tidigare beviljade tilläggslån icke nu aktualiserades skulle

detta innebära att hyresskillnaderna mellan framdeles nyproducerade lägenheter

och med dessa likvärdiga lägenheter i befintliga statsbelånade

flerfamiljshus finge beräknas bli större på de orter där tilläggslån utgått

än där så icke varit fallet. Denna extra hyresskillnad skulle i subventionsortsgrupperna

1—4 få beräknas till resp. 0:40, 0:80, 1:20 och 1:60 kr.

per kvm lägenhetsyta. Eftersom subventionen till fyra femtedelar utgöres

av tilläggslån och till eu femtedel av kommunalt bidrag skulle eu mot

denna hyresskillnad svarande kapitalkostnadsökning kunna åstadkommas

genom att på utestående tilläggslån återfordra en annuitet motsvarande

fyra femtedelar av ovannämnda belopp, varvid kunde förutsättas, att

återstående femtedel av kapitalkostnadsökningen skulle åstadkommas genom

alt motsvarande del av det kommunala bidraget återkrävdes. Det

sagda skulle innebära, att på tilläggslån utlämnade enligt 1946 och 1948

års författningar återkrävdes belopp motsvarande en annuitet varierande

mellan 0:32 kr. i subvenlionsortsgrupp 1 och 1:32 kr. i subventionsortsgrupp

4.

;t—250 53 Biliang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 138.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

Den hyreshöjning med 1:60 kr. per kvm lägenhetsyta för enligt 1946

och 1948 års tertiärlånekungörelser belånade flerfamiljshus i subventionsgrupp

4 som härigenom skulle åstadkommas kan emellertid inge vissa

betänkligheter med hänsyn till den på många av dessa landsbygdsbetonade

orter jämförelsevis låga inkomstnivån. Då härtill kommer att praktisktadministrativa

skäl tala för att samtliga enligt nämnda tertiärlånekungörelser

med tilläggslån subventionerade flerfamiljshus, oavsett i vilken

subventionsortsgrupp de äro belägna, behandlas efter en och samma schematiska

regel har utredningen stannat vid att förorda att kapitalkostnaderna

för dessa hus ökas med upp till 1 kr. per kvm lägenhetsyta genom

krav på förräntning och amortering av tilläggslån jämte därtill knutna

kommunala bidrag, samt att en däremot svarande hyreshöjning medgives.

Beträffande ränte- och amorteringsvillkoren förordar utredningen följande

bestämmelser.

Utredningen förutsätter, att kapitalkostnadsökningen till fyra femtedelar

(upp till 0: 80 kr. per kvm lägenhetsyta) åstadkommes genom återkrav

av tilläggslån och till en femtedel (motsvarande högst 0:20 kr. per

kvm lägenhetsyta) genom återkrav av det till tilläggslånet knutna kommunala

bidraget. Även om det ur vissa synpunkter kunde vara rationellt

att låta amorteringstiden för tilläggslånen i varje enskilt fall sammanfalla

med tertiärlånets återstående löptid har utredningen funnit administrativa

synpunkter tala för en och samma amorteringstid för samtliga de tilläggslån

som skall återkrävas, nämligen 30 år, vilket motsvarar den normala

efter tio år återstående amorteringstiden för tertiärlån till flerfamiljshus

av sten. Ränta bör krävas efter 3,5 %. Eftersom syftet med uppsägningen

av tilläggslånen är att ge motiv för en hyreshöjning med visst belopp per

kvm lägenhetsyta bör amorteringen ske enligt annuitetsprincipen, d. v. s.

så, att låntagarens utgifter för tilläggslånet blir lika stora under vart och

ett av de trettio år lånet amorteras. Annuiteten av ett kapital som amorteras

halvårsvis under trettio år efter 3,5 procents ränta utgör 5,41 %.

Utredningens förslag innebär, att tilläggslån utlämnade enligt 1946 och

1948 års kungörelser skall återkrävas till förräntning och amortering högst

intill ett belopp motsvarande det efter 5,41 % kapitaliserade värdet av

ett årligt bidrag om 0: 80 kr. per kvm lägenhetsyta, d. v. s. högst intill

ett belopp av (i?? x 0: 80 =) 14: 79 kr. per kvm lägenhetsyta och till

5,41

återstående del avskrivas.

Då ett bidrag av 0: 40 kr. per kvm lägenhetsyta i ett stenhus motsvaras

av ett tilläggslån om (^‘ 40 * 100 —) 10:67 kr. per kvm skulle

o,15

den av detta återkrav betingade höjningen av de årliga kapitalkostnaderna

i subventionsortsgrupp 1 komma att motsvara ( ^ x 0: 80 =) 0: 56

kr. per kvm lägenhetsyta och i subventionsortsgrupperna 2—4 0: 80 kr.

per kvm lägenhetsyta.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

35

Undantag från vad här föreslagits bör enligt utredningens mening

göras beträffande företag till vilka tilläggslån utgått eller kommer att utgå

enligt bestämmelserna i kungörelsen 756/1951. Utredningen framhåller,

att trots den förhöjda kapitalsubventionen många av dessa företag till

följd av att projekten icke hunnit anpassas till byggnadskostnadsstegringen

torde ha fått icke oväsentligt högre kapitalkostnader än flerfamiljshus

färdigställda under åren 1946—50, vartill kommer att den stegring av

driftkostnaderna som samtidigt inträffat omedelbart kommit till uttryck

i hyrorna för lägenheter i dessa företag. Prövningen av frågan om eventuellt

återkrav till viss del av tilläggslån utlämnade enligt bestämmelserna

i kungörelsen 756/1951 bör därför enligt utredningens mening i varje fall

anstå till dess den hittillsvarande kostnadsutvecklingen kan överblickas

bättre än vad nu är fallet.

I fråga om tilläggslån till flerfamiljshus som belånats enligt 19b2 års

tertiärlånekungörelse framhåller utredningen, att krav på förräntning och

amortering av dessa lån skulle nödvändiggöra hyreshöjningar, som i ännu

högre grad än vad som gäller beträffande de nyss behandlade tilläggslånen

skulle bli olika stora för olika flerfamiljshus inom en och samma

ort på grund av lånens från fall till fall skiftande relativa storlek. Utredningen

anser emellertid, att betydelsen av detta förhållande reduceras, om

återkravet begränsas. Beträffande de omständigheter, som bör beaktas

vid prövning av frågan om återbetalning av ifrågavarande tilläggslån, anför

utredningen i huvudsak följande.

Av redogörelsen i kapitel 4 för hyresprisbildningen har framgått, att

hyrorna för under åren 1942—47 med statligt stöd uppförda flerfamiljshus

före de nu genomförda generella hyreshöjningarna genomsnittligt sett

varit något lägre än hyrorna för statsbelånade flerfamiljshus uppförda

åren 1948—50. Denna skillnad i hyresnivån synes i viss mån ha betingats,

dels av att den under åren 1948—50 inträdda stegringen av driftkostnadsnivån

beaktats vid fastställandet av maximihyrorna för statsbelånade hus

uppförda dessa år, dels av att de flerfamiljshus som byggdes i början av

1940-talet genomsnittligt sett synes ha varit av lägre standard än sedermera

byggda flerfamiljshus. I detta sammanhang synes även böra beaktas,

att de maximihyror som fastställts för hus belånade enligt 1942 års tertiärlånekungörelse

beräknats med utgångspunkt från en kalkyl över de

genomsnittliga driftkostnaderna under de första tio åren av husets livstid,

medan hyressättningen för flerfamiljshus belånade enligt 1946 och

1948 års tertiärlånekungörelser grundats på en driftkostnadskalkyl avseende

de genomsnittliga årliga driftkostnaderna under en fyrtioårsperiod.

Av en undersökning om driftkostnaderna för statligt tertiärbelånade flerfamiljshus

framgår, att detta förhållande skulle kunna motivera eu höjning

av hyrorna för de enligt 1942 års tertiärlånekungörelse belånade flerfamiljshusen

med omkring 4 %.

Med hänsyn till vad här anförts synes det oklart om den fastighetsekonomiska

pariteten mellan flerfamiljshus belånade enligt 1942 års respektive

1946 eller 1948 års tertiärlånekungörelser skulle komma att rubbas,

om tilläggslånen till de enligt 1942 års kungörelse belånade luisen avskre
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

ves samtidigt med att tilläggslån till flerfamiljshus belånade enligt 1946

eller 1948 års kungörelser uppsades till förräntning och amortering enligt

de regler som här föreslagits. Då emellertid å andra sidan hänsynen till

kravet på fastighetsekonomisk paritet icke entydigt talar för avskrivning

av tilläggslån utlämnade enligt 1942 års kungörelse har utredningen stannat

vid" att föreslå uppsägning till förräntning och amortering jämväl av

dessa tilläggslån enligt samma principer och intill samma högsta belopp

som föreslagits beträffande tilläggslån utlämnade enligt 1946 och 1948

års kungörelser.

Storleken av de tilläggslånebelopp, som vid genomförande av utredningens

förslag skulle komma att återkrävas, beräknar utredningen till

ca 70 milj. kr., vilket skulle innebära att statsverket under 30 år komme

att erhålla en intäkt om 3,5 å 4 milj. kr. per år.

De s. k. vintertillägg enligt 1948 års tertiärlånekungörelse som hittills

utanordnats bör enligt utredningens mening omedelbart efterskänkas. Utredningen

finner det nämligen inte skäligt att, om tilläggslånen helt eller

delvis återkrävs, fordra återbetalning av den lånedel som motsvarar det

särskilda vintertillägget, då nämligen härigenom under vintertid uppförda

byggnader skulle få högre hyror eller sämre räntabilitet än övriga byggnader.

Enligt av bostadsstyrelsen lämnade uppgifter har under åren 1948—

1951 vintertillägg beviljats i 125 fall till ett sammanlagt belopp av ca 1

milj. kr.

I den av ledamöterna herrar Fredricsson och Hedén avgivna reservationen

ifrågasättes huruvida storleken av den summa (3,5 å 4 milj. kr.), som

årligen skulle tillföras statsverket vid genomförande av utredningens förslag

om uppsägning till förräntning och amortering av tidigare utlämnade

tilläggslån, kan motivera det administrativa arbetet med dess indrivande.

Reservanterna framhåller, att ständiga hyreshöjningar måste allvarligt

rubba en önskvärd stabilisering av löner och priser samt att motsvarande

återkrav icke föreslagits beträffande tilläggslån och räntefria stående delar

av tertiärlån till egnahem. Med hänsyn härtill föreslår reservanterna, att

tidigare beviljade tilläggslån helt avskrivs.

Yttrandena.

Utredningens förslag om slopande av ortsdifferentieringen

har föranlett särskilt uttalande endast från en del av remissorganen. Förslaget

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret, Landsorganisationen,

TCO och Svenska riksbgggen men avstyrkts i övriga yttranden,

där denna fråga närmare berörts.

Sålunda framhåller bostadsstyrelsen att, om den nuvarande indelningen

i subventionsgrupper skall slopas, de höga byggnadskostnaderna i Norrland

torde kunna ge anledning att överväga att inrätta en särskild subventionsgrupp,

omfattande åtminstone de fyra nordligaste länen med bidraget förslagsvis

uppgående till, inkl. kommunalt bidrag, 1 kr. per kvm. I övrigt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

37

torde subventionsgrupperingen då kunna borttagas. I ett sista skede av eu

avveckling av de generella subventionerna skulle även denna extra subvention

bortfalla. Med hänsyn till det f. n. höga byggnadskostnadsläget

anser sig styrelsen emellertid böra föreslå, att den nuvarande subventionsgrupperingen

behålles t. v.

De skäl som utredningen åberopat för ett slopande av subventionsortsgrupperingen

är enligt Svenska stadsförbundets mening ej helt övertygande

och förbundet tillstyrker på denna punkt det reservationsvis av utredningens

ledamöter herrar Fredricsson och Hedén framförda förslaget om

bibehållande av ortsgrupperingen.

Även Hyresgästernas riksförbund instämmer i de synpunkter, som framförts

av nämnda reservanter.

SABO finner det tveksamt, om icke den praktiska tillämpningen av utredningens

förevarande förslag skulle leda till besvärliga konsekvenser för

de orter i landet, som i detta hänseende hitintills har varit gynnade. Då

frågan synes vara av stor ekonomisk betydelse för dessa orter föreslår

SABO, att den behandlas ytterligare innan definitiv ställning tages till

förslaget.

HSB anser att det på allt sätt måste förhindras att subventionerna reduceras

i sådan omfattning, att de hittills vunna resultaten beträffande utrymmesstandarden

äventyras och eu återgång sker till ökad trångboddhet.

Förbundet kan därför ej tillstyrka, att de generella subventionerna i

grupperna 3 och 4 reduceras i den omfattning utredningen föreslagit.

Utredningens förslag rörande den icke ortsdifferentierade subventionens

storlek har i flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Till de myndigheter som tillstyrkt förslaget hör bostadsstyrelsen,

som anser att generella subventioner till nyproduktionen bör behållas

t. v. i ungefär nu provisoriskt gällande omfattning. Emellertid

bedömer styrelsen ortsgrupperingen vara så önskvärd, att en mindre sänkning

av den generella subventionen skulle kunna tänkas. Vidare framhåller

styrelsen, att det är angeläget att i kostnadspressande syfte minska

subventionen ungefär samtidigt och minst i samma proportion som kostnaderna

sjunker. Ändringar av subventionens storlek inom ramen för nu

gällande belopp lorde böra ske genom beslut av Kungl. Maj:t.

Vissa remissorgan anser dock att subventionen nu bör minskas.

Statskontoret, som inte finner det realistiskt att nu beräkna en kraftigare

återgång i prisläget än som motsvarar omkring en fjärdedel av den senaste

inflatoriskt betingade prisuppgången, anser att den generella subventionen

i avvaktan på prisutvecklingen under det närmaste året bör bibehållas

till ett belopp av ca en krona per kvm. Kommun hör liksom före den

senaste höjningen av subventionen bidraga med en fjärdedel av tilläggslånet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Från statskontorets yttrande skiljaktig mening har uttalats av statskommissarien

Jerdenius, som ansett övervägande skäl tala för det av utredningen

förordade alternativet med tillsvidare under de närmaste åren

utgående generella subventioner till nyproduktionen av bostäder i flerfamiljshus.

Även fullmäktige i riksbanken ifrågasätter, såsom törut nämnts, eu

successiv avveckling av de generella subventionerna till den del dessa kan

beräknas motsvara den höjning av byggnadskostnaderna sedan år 1950,

vilken bedömes såsom bestående under överskådlig tid.

Näringslivets bostadsbgggnadsdelegation ansluter sig till den av reservanterna

inom utredningen herrar Cassel och Thunholm förordade begränsningen

av subventionerna till 2 kr per kvm med understrykande

av den av dem angivna förutsättningen, att subventionspolitiken efter en

övergångstid helt bör avvecklas. Skälet för att man icke omedelbart skulle

draga in samtliga byggnadssubventioner är i första hand, att man nu

synes stå inför möjligheterna till en sänkning av byggnadskostnaderna.

För att undvika cn ytterligare hyressplittring kan därför enligt delegationens

mening övergångsvis begränsade generella byggnadssubventioner vara

motiverade.

Till det av herrar Cassel och Thunholm framförda förslaget ansluter

sig även två reservanter inom Svenska stadsförbundets styrelse, herrar

Jung och Petri.

Ehuru Sveriges fastighetsägareförbund principiellt hävdar önskvärdheten

av att de generella subventionerna nu helt avvecklas, vill förbundet

— med hänsyn till angelägenheten av att förhindra en om också tillfällig

minskning av nyproduktionen — inte motsätta sig en begränsad, fortsatt

subventionering under förutsättning, att subventionspolitiken efter en kort

övergångsperiod helt avvecklas.

Utredningens förslag om särskilda vin ter t il lägg i form av kapitalsubvention

som omedelbart avskrives tillstyrkes av bostadsstgrelsen, som

härom anför bl. a. följande.

Merkostnaderna för vinterarbeten inryms i vissa fall i den vanliga värdering

som styrelsen verkställer. I den mån framställning därom göres utför

styrelsen en särskild värdering och lämnar ett särskilt tilläggslån motsvarande

merkostnaderna. I intetdera fallet åsamkas företagaren förlust,

men i förstnämnda fallet påverkar merkostnaderna hyrorna. Så länge

produlctionsinitiativen är större än de reala resurserna och så länge byggnadsregleringen

anger tidpunkten för ett bygges igångsättande är vintertillägget

ej av betydelse för sysselsättningen. Under andra förutsättningar

påverkar det däremot företagarnas intresse att igångsätta ett bygge Aid

oläglig tidpunkt på året. På grund av vunna erfarenheter har styrelsen

nu anledning att revidera och avsevärt öka sina koefficienter för beräkning

av vintertillägget, vilket gör att det blir betydelsefullare som säsongutjämningsfaktor.

Fn följd härav blir en väsentlig ökning av kostnaderna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

39

för vintertillägg. Med nuvarande koefficienter skulle det fullt utnyttjat

uppgå till ca 5 milj. kr per år. I samband med slutliga lånebeslut beviljade

belopp uppgick under år 1952 till något mer än V/t milj. kr. Höjs

koefficienterna torde beloppet vid full efterfrågan bli av storleksordningen

15 milj. kr per år. Styrelsen delar helt utredningens uppfattning i fråga

om avskrivning av vintertillägg och föreslår, att dylik kapitalsubvention

hädanefter avskrives så snart utanordning verkställts.

Även Svenska riksbyggen tillstyrker utredningens förslag i denna del.

Landsorganisationen, som i denna fråga åberopar ett av Svenska byggnadsarbetareförbundet

till organisationen avgivet yttrande, hyser den uppfattningen,

att vinterbyggandet på allt sätt måste stödjas och stimuleras.

Det förändrade arbetsmarknadsläget gör det sannolikt att hittills använda

metoder för att stimulera företagarna att upprätthålla ett tillräckligt vinterbyggande

är otillräckliga. Förslag bör därför framläggas, färdiga att

realiseras redan nästkommande vintersäsong.

HSB framhåller att det måste vara en väsentlig fördel för de lånesökande,

om vintertilläggets storlek vore känd på förhand och därigenom en garanti

gåves, att ett vinterbygge icke skulle åsamkas förluster.

En annan uppfattning rörande behovet av vintertillägg företräder SABO,

som åberopar en av Göteborgs stads bostadsaktiebolag företagen undersökning.

Av denna framgår bl. a. följande.

Kontinuerlig drift året runt har i genomsnitt fördyrat produktionen med

ca 3A %, vilket i sin tur betytt en hyresökning av omkring 0,4 %. Skulle

vinterbygge icke ha tillämpats, hade dock vissa omkostnader av icke

oväsentlig storlek i stället uppstått, såsom utgifter för arbetenas avbrytande

och igångsättande samt räntekostnader, vartill kommer att maskinparken

icke blivit tillfredsställande utnyttjad och den administrativa personalen

ej kunnat helt sysselsättas.

Som en följd av den fortlöpande rationaliseringen torde, framhåller

SABO, de fasta kostnadernas andel i totalkostnaderna ha kraftigt ökat. Endast

de allra minsta företagarna inom byggnadsbranschen torde göra några

större besparingar genom att avbryta byggnadsarbetena vintertid. Med

hänsyn härtill finner SABO det tveksamt om denna subvention — i varje

fall i det långa loppet — verkligen fyller ett behov.

Inga erinringar har gjorts mot förslaget om avskrivning av t i 11 äggslån

till flerfamiljshus för mindre bemedlade, barn rika

familj er.

Utredningens förslag att övriga äldre tilläggslån till flerfamiljshus

delvis skall återkrävas har uttryckligen tillstyrkts endast av socialstyrelsen

och fullmäktige i riksbanken. Övriga remissorgan, som har yttrat

sig särskilt i denna fråga, har antingen föreslagit att lånen avskrivs eller i

varje fall icke l.n. återkrävs eller också påyrkat förräntning och amortering

av lånen i deras helhet.

Bostadsslyrelsen, som anser att lånen icke nu skall återkrävas, kan inte

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ls proposition nr 138.

finna att förslaget angående borttagande av subventionsortsgrupperingen och

förslaget angående återkrav av beviljade tilläggslån enligt 1946 och 1948

års kungörelser helt korresponderar med varandra i fråga om ortsgrupperna

2, 3 och 4. Det förefaller som om större överensstämmelse skulle nås,

om antingen i princip hela tilläggslånet återkräves även för nämnda grupper

eller åtminstone en subventionsgrupp omfattande nuvarande grupperna

3 och 4 inrättas för den fortsatta långivningen. I konsekvens med

sitt förslag om bibehållande av den nuvarande subventionsortsgrupperingen

föreslår styrelsen, beträffande tilläggslånen enligt 1946 och 1948 års kungörelser,

att det ifrågasatta återkravet t. v. uppskjutes. Vidare tillstyrker

styrelsen att frågan om uppsägning av tilläggslån enligt kungörelsen nr

756/1951 får anstå tills den hittillsvarande kostnadsutvecklingen kan överblickas

bättre än nu. Beträffande fastigheter med tilläggslån enligt 1942

års tertiärlånekungörelse framhåller styrelsen, att det torde visa sig nödvändigt

att medgiva en relativt kraftig höjning av hyrorna, dels på grund

av ökade fastighetsomkostnader och dels med hänsyn till resultatet av

de undersökningar av driftkostnaderna i dylika hus, som utredningen företagit.

Ytterligare hyreshöjning måste ifrågakomma för trähus, för vilka

efter de första 10 åren kapitalkostnaderna ökar på grund av ökad amortering.

Det kan därför vara tveksamt om hyrorna nu bör ytterligare höjas

i och med att tilläggslånen helt eller delvis återkrävs. Ur administrativ

synpunkt blir ett återkrav en tidsödande och arbetskrävande åtgärd.

En minoritet inom statens hyresråd, bestående av herrar Lindström och

Larsson, Svenska stadsförbundet och Hyresgästernas riksförbund har anslutit

sig till den av utredningens ledamöter herrar Fredricsson och Hedén

avgivna reservationen, vari föreslås att de äldre tilläggslånen helt avskrivs.

Enligt HSB.s uppfattning föreligger ännu inte differenser inom hyresnivån

i sådan utsträckning, att en utjämning måste åvägabringas förutom

genom täckning av de stigande driftkostnaderna även genom en hyreshöjning

på grund av återbetalning av tilläggslånen resp. minskning av

tilläggslånen i den aktuella produktionen. Om den föreslagna återbetalningen

av tilläggslånen genomföres, bör den inte gälla för kooperativt

förvaltade fastigheter, eftersom dessa icke upplåter eller överlåter bostäder

med hyresnivån som riktpunkt.

Svenska riksbyggen föreslår att tilläggslånen enligt 1942 års tertiärlånekungörelse

helt avskrivs.

Krav på full förräntning och amortering av de äldre tilläggslånen framförs

av statskontoret, Sveriges fastighetsägareförbund och Näringslivets

bostadsbyggnadsdelegation. Statskontoret erinrar om att angelägenheten av

förräntning och amortering av tidigare utlämnade tilläggslån vid flera tillfällen

understrukits av ämbetsverket. Ehuru utredningens förslag i detta

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

41

avseende därför måste hälsas med tillfredsställelse, kan de grunder, vilka

förordats för återkrävandet, icke godtagas. De innebär nämligen att mer än

hälften av tilläggslånen till ett sammanlagt belopp av 87 milj. kr skulle

efterskänkas. Med statskontorets inställning till avvecklingen av den generella

subventionen och därav betingad hyreshöjning saknas varje skäl för

ett sådant eftergivande av kronans rätt. Sveriges fastighetsägareförbund

framhåller att det här i regel är fråga om fastigheter, uppförda i ett gynnsammare

kostnadsläge än f. n. och ofta med betydligt centralare läge än de

senaste årens produktion. Enligt förbundets mening bör steget tagas fullt

ut, så att full förräntning och amortering av dessa lån principiellt krävs.

Vid en dylik avveckling kan emellertid, om så skulle vara erforderligt,

undantag göras för vissa mindre orter, där ett fullständigt återkrävande av

tilläggslånen skulle kunna åstadkomma en alltför kraftig hyressplittring.

Förslaget om avskrivning av vinter tillägg i form av tilläggslån

som har beviljats enligt 1948 års kungörelse tillstyrks av bostadsstyrelsen

och HSB.

Departementschefen.

Bostadsutredningens förslag beträffande subventioner till nyproduktionen

av flerfamiljshus innebär, att det nuvarande tilläggslånet

bör ersättas bl. a. med ett löpande bidrag. Bostadsutredningen har

vidare föreslagit, att de ortsdifferentierade subventionerna skall slopas. Subventionen

bör sålunda enligt utredningens förslag göras lika stor för hela

landet. Den av utredningen förordade subventionens storlek överensstämmer

i stort sett med storleken av den subvention, som f. n. utgår inom

orter, där ortsdifferentierad subvention icke förekommer.

I det föregående har jag förordat, att tilläggslånen bibehålls i varje fall

till dess frågan om ett kreditgarantisystem på bostadsområdet har slutligt

prövats. Vidare har jag ansett, att ett första steg bör tagas för att

avveckla kapitalsubventionerna till flerfamiljshus. Som mål för de närmaste

åren har jag angivit, att den provisoriska delen av tilläggslånen om

möjligt successivt minskas. Härvid har förutsatts att byggnadskostnaderna

kommer att vara lägre än i mitten av 1952, då ett toppläge uppnåddes. Om

en mera väsentlig förändring av byggnadskostnaderna inträffar, får jämkningar

i planen vidtagas.

I anslutning till vad jag förut har anfört beträffande byggnadskostnadsulvecklingen

och de ökade ansträngningarna att genom rationalisering av

byggnadsverksamheten nedbringa byggnadskostnaderna ävensom med hänsyn

till att jag i det följande kommer att föreslå en utökning av bostadsrabatterna,

förordar jag, att under nästa budgetår en minskning av

tilläggslånen till nya hus genomföres. Det provisoriska lilläggslånet bör i

fråga om byggnadsföretag, som slutförs tidigast den 1 januari 1954, be
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

stämmas till ett belopp, som motsvarar det kapitaliserade värdet av ett

bidrag av 3 kronor — mot f. n. 4 kronor — per kvm lägenhetsyta.

Bland de myndigheter och organisationer, som har yttrat sig över bostadsutredningens

betänkande, råder delade meningar rörande förslaget

att de ortsdifferentierade subventionerna skall slopas. Enligt min mening

talar övervägande skäl för att dessa subventioner inte nu reduceras.

I detta sammanhang torde vidare till behandling få upptagas bostadsutredningens

förslag att subventionen vid en nedgång i byggnadskostnaderna

skall kunna reduceras genom beslut av Kungl. Maj:t. Bostadsstyrelsen har

tillstyrkt förslaget och uttalat, att tilläggslånen bör minskas med minst

det belopp, som motsvarar sänkningen av byggnadskostnaderna. Övriga

myndigheter och organisationer, som har yttrat sig över utredningens betänkande,

har lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Om byggnadskostnaderna framdeles sjunker ytterligare, är det önskvärt

att möjlighet finnes att utan onödig omgång reducera de tilläggslån, som

efter kostnadssänkningen kommer att beviljas till nya bostadsbyggnadsföretag.

Upprepade smärre jämkningar i lånens storlek torde emellertid

böra undvikas. Ändringar bör företagas endast då mera påtagliga skäl

föreligger. Det förefaller lämpligt att utgå från att subventionen i förekommande

fall som regel bör reduceras, när en minskning med 50 öre

eller en krona per kvm lägenhetsyta framstår som motiverad. Med den här

angivna inskränkningen tillstyrker jag förslaget, att när skäl därtill föreligger

Kungl. Maj :t skall kunna besluta om minskning av tilläggslånen

till nya flerfamiljshus.

Vad härefter angår frågan om återbetalning av tidigare beviljade

tilläggslån må erinras om att detta spörsmål har varit föremål

för riksdagens prövning såväl år 1951 som år 1952. Tilläggslån, som under

budgetåret 1952/53 har utestått under tio år, skall enligt beslut år 1952

förräntas och amorteras. Intill dess sådan hyreshöjning har medgivits att

fastigheternas nettoavkastning ökar, skall dock förfallande ränte- och

amorteringsbelopp efterskänkas. Det har förutsatts att slutliga förslag beträffande

återbetalning av tidigare beviljade tilläggslån skall föreläggas

årets riksdag.

Bostadsutredningen förordar, att tidigare beviljade tilläggslån till en del

skall återkrävas men i övrigt definitivt avskrivas. Efter den 1 januari 1952

beviljade, provisoriskt förhöjda tilläggslån skall dock tills vidare i sin helhet

vara räntefria och stående.

Bland de myndigheter och organisationer, som har yttrat sig över utredningens

betänkande, är meningarna i denna fråga delade. I några yttranden

förordas, att samtliga lån avskrives, i andra att lånen praktiskt taget

utan inskränkning skall återkrävas. I flera yttranden har dock utredningens

förslag lämnats utan erinran. Bostadsstyrelsen anser, att avgörandet

av frågan bör ytterligare uppskjutas.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

43

Bostadsutredningen har beräknat, att hyrorna i nyupptörda hus med 15

å 20 % överstiger hyrorna i hus, som har uppförts åren före den senaste

kostnadsstegringen. Skillnaden beror emellertid i första hand på att ökningar

i driftkostnaderna ännu icke har föranlett uppräkning av hyrorna

i de tidigare tillkomna husen. Flera myndigheter och organisationer har

ansett, att bostadsutredningen har underskattat de hyresskillnader som

föreligger. Krav på åtgärder för att åstadkomma en hyresutjämning har

framförts från olika håll.

Det måste beaktas att utjämningsfrågan i hög grad sammanhänger med

frågan om s. k. generell hyreshöjning, påkallad av ökade driftkostnader för

olika grupper av hus. Även om vederbörlig hänsyn tages härtill, synes det

tydligt att nuvarande inkomst- och kostnadsläge är sådant, att ett återkrävande

— helt eller delvis — av tidigare beviljade tilläggslån är befogat.

Beslut om återbetalning av dylika lån torde därför nu böra meddelas. Effekten

härav på hyrorna får bedömas hl. a. mot bakgrunden av de förslag om

utvidgning av bostadsrabatterna, som jag i det följande kommer att framlägga.

I likhet med bostadsutredningen anser jag emellertid att återbetalningsskyldigheten

bör begränsas i olika hänseenden. Jag kan alltså tillstyrka

utredningens förslag att tilläggslånen till hyreshus för mindre bemedlade,

barnrika familjer skall avskrivas. Vad angår tilläggslån till flerfamiljshus

i allmänhet kan jag godtaga utredningens förslag att efter den 1 januari

1952 med förhöjt belopp beviljade lån tills vidare skall vara räntefria och

stående. Preliminärt beviljade lån till företag, som slutföres efter år 1953,

skall dock i enlighet med mitt förslag i det föregående minskas med ett

belopp motsvarande en subvention av 1 krona per kvm lägenhetsyta. I fråga

om övriga, tidigare beviljade tilläggslån får jag anföra följande.

Storleken av de tilläggslån, som har beviljats enligt 1942 års tertiärlånekungörelse,

har fastställts från fall till fall. Det finns mycket små lån,

lån i ett mellanläge och ett antal förhållandevis stora lån. Om dessa senare

lån i sin helhet skall förräntas och amorteras, måste hyrorna i berörda

fastigheter höjas avsevärt och kommer att överstiga hyrorna i andra, under

samma tid tillkomna hus. En dylik åtgärd synes icke försvarlig. I fråga

om tilläggslån, som har beviljats enligt 1946 eller 1948 års tertiärlånekungörelse,

har storleken av lånet bestämts på grundval av fyra olika subventionsgrupper.

Enligt dessa motsvarar lånen ett bidrag av 40 öre, 80

öre, 1 krona 20 öre eller 1 krona 60 öre per kvm lägenhetsyta.

På ett betydande antal små orter har lån beviljats med det högsta beloppet.

Hyrorna på dylika orter är trots subventionen relativt höga. Det förefaller

därför rimligt att kravet på återbetalning av tilläggslån begränsas på så

sätt, att ränta och amortering icke skall erläggas i fråga om större belopp

än som motsvarar ett bidrag av 1 krona per kvm bostadslägenhetsyta. Ifrä
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

gavarande belopp överensstämmer med den reduktion av tilläggslönen till

nytillkommande flerfamiljshus, som jag har föreslagit i det föregående.

Det kapitaliserade värdet av ett bidrag av 1 krona per kvm utgör för stenhus

26 kronor 67 öre per kvm, för trähus 25 kronor per kvm. För tilläggslån

beviljade enligt 1942 års kungörelse har lånebeloppet icke fastställts

med utgångspunkt från ett visst bidrag per kvm. Det är önskvärt all för

samtliga lån sådana enhetliga bestämmelser kommer att gälla, att bosladsstyrelsens

handläggning av ärendena underlättas. Jag föreslår fördenskull

att de tilläggslån till flerfamiljshus, som har beviljats jämlikt någon av de

nyss nämnda kungörelserna, i sin helhet skall förräntas och amorteras om

lånet icke överstiger 26 kronor per kvm bostadslägenhetsyta (nettovåningsyta).

Större lån bör definitivt avskrivas till den del de överstiger 26 kronor

per kvm, men i övrigt återbetalas. Såsom har förordats av bostadsutredningen

bör dock i fråga om tilläggslån, som har beviljats enligt 1948 års

lånekungörelse, i de fall lån i form av s. k. vintertillägg har utgått, dylik

lånedel avskrivas. Särskilda vintertillägg har inte medgivits för företag,

som har beviljats tilläggslån enligt 1942 och 1946 års kungörelser.

Vad angår ränte- och amorteringsvillkoren kan jag godtaga bostadsutredningens

förslag. Räntan bör alltså utgöra 3,5 % och amorteringstiden

bestämmas till 30 år. Annuiteten å lånet blir i så fall 5,4 2 %.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,

som erfordras för tillämpningen av de förordade ränte- och amorteringsvillkoren

ävensom alt fastställa den tidpunkt från vilken återbetalning

skall äga rum.

Vad slutligen angår bostadsutredningens förslag beträffande ett särskilt

stöd till byggnadsföretag, som utförs vintertid, torde det vara

tveksamt om anledning föreligger att mera avsevärt utvidga ifrågavarande

bidragsgivning. Bostadsstyrelsen beräknar, att full kompensation för extra

kostnader, som drabbar företag, vilka bedrivs vintertid, kan komma att

innebära krav på bidrag med ett sammanlagt årligt belopp av ca 15 milj.

kronor. Om extra kostnader skall täckas med statsbidrag, bör det också

finnas möjlighet att med någorlunda säkerhet fastställa kostnadernas storlek.

Om för varje enskilt fall storleken av dessa extra kostnader skall närmare

bestämmas, torde emellertid en vidlyftig granskning och kontroll

komma att visa sig nödvändig. Syftet med ett utvidgat stöd till företag som

bedrivs vintertid — att undanröja det hinder som kan ligga däri att bvggnadsföretagarna

i viss utsträckning tvekar att utföra arbeten vintertid på

grund av de extra kostnader som följer därmed — torde i huvudsak kunna

tillgodoses på så sätt, att olika fördyrande omständigheter beaktas vid

fastställande av skälig produktionskostnad. Innebörden härav är att till

företag, som åsamkats extra kostnader, bör kunna beviljas större räntebärande

lån än om företaget ej hade haft ifrågavarande extra kost
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

45

nader. Byggnadsföretagaren kan på så sätt garanteras full täckning för

sina kostnader. Den hyresökning, som jämväl blir en följd av de extra

kostnaderna, torde icke behöva inge betänkligheter. Bostadsstyrelsen bör

dock alltfort ha möjlighet att om byggnadsföretag på grund av särskilda

omständigheter åsamkas mera betydande extra kostnader bevilja ett vintertillägg

i form av tilläggslån. Utredningens förslag att dylikt lån skall avskrivas

kan jag godtaga.

3. LÅN TILL ENFAMILJS- OCH TVÅFAMILJSHUS.

Vissa frågor rörande lån till enfamiljs- och tvåfamilj shus behandlas i

det följande, nämligen kapitalsubventionens storlek och maximiytor i nya

hus samt avskrivning eller återkrävande av äldre dylika subventioner.

Gällande bestämmelser.

Här torde få redogöras för vissa bestämmelser i följande kungörelser,

nämligen nr 569/1942 om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostadsbyggnadsföretag,

nr 572/1942 om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer, nr 578/1942 om vissa ändringar i kungörelsen

den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksambeten

samt nr 546/1948 om egnahemslån och förbättringslån.

Kapitalsubvention har lämnats i form av tilläggslån eller räntefri

stående lånedel. I kungörelsen 569/1942 stadgades, att tilläggslån kunde

utgå för nybyggnad av en- och tvåfamilj shus, som uppfördes av kommun

eller därmed jämställd företagare, samt att för annat enoch

tvåfamilj shus subvention kunde utgå i form av att viss del av

tertiärlånet fick utgöra en räntefri stående lånedel. Den sistnämnda subventionsformen

har bibehållits i nu gällande egnahemslånekungörelse.

Beträffande storleken av subventionen gäller, att tilläggslån enligt kungörelsen

569/1942 som regel motsvarar 4/s av skillnaden mellan anskaffningskostnaden

och avkastningsvärdet samt att räntefria stående lånedelar

enligt samma kungörelse ävensom tilläggslån enligt kungörelserna 572/1942

och 578/1942 i allmänhet utgått med högst 10 % av anskaffningskostnaden.

Räntefri stående del av egnahemslån utgör enligt gällande bestämmelser

8 000 kr. Som villkor för beviljande av egnahemslån gäller bl. a. att husets

bottenyta innanför ytterväggarna inte överstiger beträffande hus i ett plan

90 kvm, i ett och ett halvt plan 65 kvm och i två plan 55 kvm, varifrån

dock undantag må medgivas då särskilda skäl därtill föranleder.

Efter utgången av en tioårsperiod skall tilläggslån och räntefria stående

delar enligt 1942 års författningar avskrivas, såvida inte dessförinnan beslut

fattats om förräntning och amortering av desamma. De i författningarna

angivna förutsättningarna för återkrävande av subventionerna är följande.

Tilläggslån till en- och tvåfamiljshus enligt kungörelsen 569/1942 kan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

återkrävas under samma förutsättningar som gäller för tilläggslån till flerfamiljshus

enligt samma författning och för vilka redogjorts i det föregående

(s. 28). Räntefria stående lånedelar enligt denna kungörelse kan återkrävas

efter utgången av tioårsperioden, därest den då rådande allmänna

bostadskostnadsnivån därtill ger anledning. Tilläggslån enligt kungörelserna

572/1942 och 578/1942 kan återkrävas om fastigheten efter lånets

beviljande undergått mera betydande värdestegring, vilken inte hänför sig

till åtgärd, som vidtagits av låntagaren.

Behandlingen vid 1952 års riksdag av vissa

äldre kapitalsubventioner.

I propositionen nr 128/1952 anförde föredragande departementschefen i

fråga om kapitalsubventioner enligt 1942 års kungörelser bl. a. följande:

Den allmänna bostadskostnadsnivån har otvivelaktigt stigit så mycket

att utrymme finns för förräntning och amortering av ifrågavarande lån till

hus som uppfördes för tio år sedan. Ett uttryck för kostnadsstegringen äro

de stigande försäljningspriserna för egnahem. Förhållandena torde dock

inte vara likartade på alla orter. På de flesta större och medelstora orter

torde en markerad tendens till stegring av kostnadsnivån ha gjort sig

gällande, medan så antagligen inte har varit fallet på flertalet mindre orter

och på landsbygden. Det är osäkert, hur bostadskostnader och försäljningspriser

komma att utveckla sig under den närmaste tiden. Vidare torde

avseende böra fästas därvid att olika slag av fastighetsutgifter -— framför

allt för bränsle — ha ökat under den senaste tiden. Jag anser därför, att

egnahemsägarna icke f. n. skola avkrävas ränta och amortering å tilläggslån

och räntefria, stående delar av tertiärlån, som utestått under tio år. Å

andra sidan förefaller det knappast välbetänkt att nu avskriva dessa lån.

Under hänvisning jämväl till att frågan om kapitalsubventioner till

bostadsbyggandet vore föremål för prövning av bostadsutredningen föreslog

departementschefen, att de lån, som under budgetåret 1952/53 komme att

ha utestått under tio år, under ytterligare ett år skulle vara räntefria och

stående. Riksdagen biföll förslaget.

Bostadsutredningens förslag.

Bostadsutredningen anser, att subventionen, i varje fall så länge nuvarande

kreditorganisation med statlig toppbelåning bibehålies, lämpligen liksom

hittills kan ges formen av räntefri stående lånedel, vilken emellertid

inte bör kunna återkrävas annat än vid varaktig överlåtelse av egnahemmet

samt bör avskrivas vid utgången av egnahemslånets löptid.

Beträffande storleken av enfamiljshusets subvention framhåller utredningen,

att subventionen borde uppgå till 9 000 kr. för att ge samma kompensation

för byggnadskostnadsstegringen sedan mitten av år 1950 som

enligt utredningens förslag skulle koinma flerfamiljshusproduktionen till

del. Med hänsyn till utredningens förslag dels att subventionen skall kunna

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 138.

47

åtnjutas på tryggare villkor än hittills, dels att familjebostadsbidrag skall

kunna utgå med högre belopp till egnahem än till lägenheter i flerfamiljshus,

finner utredningen sig icke böra föreslå högre räntefri stående del

till enfamiljshus än 8 000 kr. Vidare föreslår utredningen, att full kapitalsubvention

skall kunna utgå under förutsättning att lägenhetsytan icke

överstiger en för hus med olika antal våningsplan fastställd gemensam

maximiyta, närmast motsvarande den nu för hus i ett och ett halvt plan

gällande (ungefär 115 kvm), samt att subvention skall kunna utgå med

halva beloppet till egnahem, vilkas ytor med högst 15 å 20 kvm överskrider

den för full subvention fastställda maximigränsen.

I fråga om storleken av subventionen till tvåfamiljshus erinrar utredningen

om att den räntefria stående lånedelen till denna hustyp enligt den

ursprungliga lydelsen av 1948 års egnahemslånekungörelse var 50 % större

än motsvarande subvention till enfamiljshuset (6 000 resp. 4 000 kr.). Ett

för de båda hustyperna gemensamt subventionsbelopp hade fastställts år

1951 efter ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag, vari styrelsen bl. a.

framhållit, att tvåfamiljshusets bättre ekonomi torde medgiva rimliga

bostadskostnader även vid en subvention, som relativt sett vore lägre än

den, som utginge till enfamiljshus, vilket syntes motivera, att ett enhetligt

subventionsmaximum tillämpades i fråga om samtliga kategorier egnahemsbelånade

hus.

Utredningen finner det emellertid tveksamt, om tvåfamiljshusets bättre

ekonomi vid de numera förhöjda byggnadskostnaderna kan tillmätas sådan

vikt, att ett dylikt enhetligt subventionsmaximum är motiverat. Det vore

enligt utredningens mening olyckligt om tvåfamiljshusproduktionen i subventionshänseende

skulle komma att missgynnas så att den på orter, där

byggandet av tvåfamiljshus är ett naturligt sätt att tillgodose behovet av

hyreslägenheter, väsentligt skulle inskränkas. Utredningen föreslår därför,

att den till egnahemslånet knutna kapitalsubventionen för tvåfamiljshus,

där båda lägenheterna med hänsyn till storleken uppfyller minimikraven

för egnahemslån till enfamiljshus, skall kunna beviljas med högst 12 000

kr. Vidare föreslår utredningen, att, om tvåfamilj shuset består av två bredvid

varandra stående sammanbyggda lägenheter, subvention intill ett belopp

av 16 000 kr. undantagsvis skall kunna beviljas även om den ena lägenheten

är uthyrd.

I anslutning till förslagen beträffande kapitalsubventionens storlek förordar

utredningen, att i överensstämmelse med ett av bostadsstyrelsen tidigare

framfört förslag ett högsta belåning sv är de fastställes, motsvarande den

beräknade produktionskostnaden för ett hus på högst ca 115 kvm. Detta

innebär, att låntagaren får med sin egen insats bestrida kostnaden för överskridande

av maximiytan. Egnahemslån utan räntefri stående del bör

kunna utgå till hus med eu yta, som överstiger maximiytan för subvention,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

dock bör lån normalt icke kunna utgå till enfamiljshus där lägenhetens

yta överskrider 150 kvm.

I den av herrar Cassel och Thunholm avgivna reservationen föreslås, att

den räntefria stående lånedelen för enfamiljshus minskas från 8 000 till

6 000 kr. med motsvarande anpassning beträffande tvåfamilj shus.

Ledamoten av utredningen herr Pettersson framhåller i ett särskilt yttrande,

att enligt hans mening även ett subventionsbelopp av 9 000 kr. för

enfamiljshuset skulle innebära att egnahemsägarna bleve mindre gynnade

än hushållen i flerfamiljshus men att han dock med hänsyn till den av

utredningen framlagda motiveringen för ett oförändrat subventionsbelopp

av 8 000 kr. kan ansluta sig till detta förslag.

Beträffande tidigare beviljade kapitalsubventioner lämnar utredningen

följande uppgifter angående storleken av vid utgången av budgetåret 1951/52

utestående tilläggslån och räntefria stående delar av tertiärlån:

lån enligt kungörelsen nr 569/1942 .................................... 40 mkr.

» » » » 572/1942 20 *

» > » » 578/1942 5 »

Summa 65 mkr.

Det genomsnittliga lånebeloppet per fastighet uppskattar utredningen till

2 000—2 500 kr.

Utredningen framhåller, att om man beaktar endast skillnaden mellan

kapitalkostnaderna för äldre och nyare hus synes en ökning av de äldre

egnahemmens kapitalkostnader genom krav på förräntning och amortering

av räntefria stående delar och tilläggslån vara motiverad.

På frågan om uppsägning av kapitalsubventionen till dessa äldre egnahem

bör emellertid enligt utredningens mening även andra synpunkter anläggas.

Sålunda kan det ifrågasättas, huruvida årskostnaderna för de äldre

egnahemmen bör tillåtas öka mera än hyrorna för lägenheter i flerfamiljshus

av motsvarande ålder. Den för lägenheter i flerfamiljshus byggda åren

1942—47 utanför Stor-Stockholm hittills medgivna hyreshöjningen jämte

den hyreshöjning, som skulle följa av utredningens förslag rörande förräntning

och amortering av tilläggslån till sådana hus, beräknar utredningen

till högst 24 %. Enligt en av utredningen som osäker angiven uppskattning

skulle egnahemmens totala årskostnader från hösten 1950 till november

1952 ha ökat med i genomsnitt 25—30 %. Även om det å ena sidan icke är

osannolikt, att egnahemmens årskostnader till följd av sjunkande bränslepriser

åter kan komma att nedgå och det å andra sidan kan komma att

visa sig erforderligt att medge en ytterligare hyreshöjning för flerfamiljshus

byggda åren 1942—47, har utredningen icke funnit det skäligt att nu

ytterligare belasta ägare av subventionerade äldre egnahem med en sådan

ökning av årskostnaderna, vari ett krav på förräntning och amortering av

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 138.

49

räntefria stående delar respektive tilläggslån skulle resultera. Å andra sidan

vill utredningen med hänsyn till skillnaden i kapitalkostnadshänseende

mellan äldre och nyproducerade egnahem icke förorda, att kapitalsubventionen

omedelbart avskrives beträffande de lån för vilka tioårsperioden utgått

eller utgår under nästkommande budgetår.

I anslutning härtill framlägger utredningen följande förslag.

Såväl räntefria stående delar som tilläggslån utlämnade enligt 1942 års

kungörelser skall efterhand som tioårsperioden utgår uppsägas till förräntning

och amortering, varvid dock bör gälla, att ränta och amortering efterskänks,

så länge fastigheten icke byter innehavare. I samband med försäljning

eller annan varaktig överlåtelse, t. ex. uthyrning under längre tid, av

fastigheten bör emellertid den nye innehavaren kunna belastas med utgifter

för återstående räntor och amorteringar. Amorteringstiden bör fastställas

till 16 år, vilket motsvarar tertiärlånets efter tio år återstående

löptid och räntan till 3,5 %. Annuitetsprincipen bör tillämpas, vilket vid

återbetalning halvårsvis innebär att ett årligt belopp motsvarande 8,22 %

av den räntefria stående delen resp. tilläggslånet formellt återkräves.

Då fråga är om tvåfamilj shus föreslår utredningen som villkor för åtnjutande

av eftergift på detta amorteringskrav, att låntagaren icke utan

bostadsstyrelsens medgivande under tertiärlånets löptid för uthyrd lägenhet

uttager högre hyra än som ursprungligen fastställts av det lånebeviljande

organet.

Yttrandena.

Utredningens olika förslag beträffande lån till enfamiljs- och tvåfamiljshus

har närmare berörts endast i en mindre del av de avgivna yttrandena.

I fråga om storleken av subventionen till enfamiljs- och tvåfamiljshus

föreslår statskontoret en minskning från 8 000 kr. till 6 000

kr., medan Sveriges villaägareförbund förordar en höjning i fråga om egnahem

till 9 000 kr. Statskontoret framhåller dessutom att en utvidgning av

subventionssystemet till att i vissa fall omfatta halv subvention bör undvikas.

Bostadsstgrelsen, som tillstyrker oförändrad subvention till egnahem,

framhåller att, om utvecklingen framdeles skulle leda till en successiv

minskning av bostadssubventionerna i allmänhet, det synes vara rimligt att

återställa pariteten mellan subventionerna till enfamiljs- och flerfamiljshus.

Den föreslagna ökningen av subventionen till tvåfamiljshus finner bostadsstyrelsen

väl avvägd utom beträffande hus med två bredvid varandra sammanbyggda

lägenheter, för vilka styrelsen föreslår en begränsning av subventionen

till 14 000 kr.

Utredningens förslag rörande maximiytor i egnahem tillstyrkes

av bostadsstgrelsen och TCO. Däremot är Landskommunernas förbund

mycket tveksamt i fråga om lämpligheten att höja maximimåtten och framhåller,

att de mycket stora familjerna endast i undantagsfall torde ha råd

att hålla sig med större bostad än 90 kvm. RBF å andra sidan ifrågasätter,

4—266 63 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 138.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

huruvida man icke skulle kunna ytterligare uppmjuka bestämmelserna

angående maximiytor. Bl. a. synes det icke rimligt att genom maximibestämmelser

tvinga fram en bostad på ett lantbruk, som helt avviker från

bebyggelsens karaktär i övrigt. I dessa och liknande fall bör, framhåller

RLF, egnahemslån kunna utgå med full kapitalsubvention, oaktat maximigränsen

överskrides.

Vad utredningen föreslagit i fråga om tidigare beviljade kapitalsubventioner

till enfamiljs- och tvåfamilj shus tillstyrkes av bostadsstyrelsen.

Särskilda uttalanden i denna fråga har inte gjorts i de övriga

yttrandena.

Departementschefen.

Bostadsutredningen har föreslagit vissa ändringar i gällande maximibestämmelser

beträffande husens storlek såsom villkor för erhållande av

egnahemslån. Förslaget innebär i huvudsak följande. Olika maximiytor

bör icke längre gälla för skilda hustyper. För egnahem med en högsta

yta av ca 115 kvm bör full kapitalsubvention utgå, för hus med en något

större yta halv subvention och för ändå större hus lån utan subvention.

Vidare skulle föreskrivas att som grund för beräkning av belåningsvärdet

skulle godtagas byggnadskostnaderna för ett hus på högst 115 kvm. Förslaget

har i huvudsak lämnats utan erinran av remissorganen.

Vid en bedömning av gällande bestämmelser om maximiytor som villkor

för egnahemslån torde böra erinras om att bestämmelserna skärptes

år 1951. I fråga om motiven för denna skärpning framhöll föredragande

departementschefen bl. a. följande (propositionen nr 124/1951, sid. 35 och

36). Bostadsstyrelsen och ett flertal länsbostadsnämnder hade vitsordat,

att i många fall egnahem uppfördes, som ådroge egnahemsbyggaren årskostnader,

vilka bleve alltför höga i förhållande till hans inkomst. Den

pågående byggnadskostnadsstegringen ansågs ge ökad vikt åt åtgärder avsedda

att förebygga att alltför stora och dyra egnahem uppfördes. Motiv

för eu tillfällig inskränkning av produktionen av stora egnahem utgjorde

jämväl behovet att vid given ram för bostadsproduktionen öka lägenhetstillskotten.

Departementschefen underströk, att den föreslagna begränsningen

i egnahemslångivningen borde ha tillfällig karaktär och att maximibestämmelserna,

så snart ökade förutsättningar för produktion av

större egnahem förelåge, borde ånyo upptagas till prövning.

Riksdagen godkände vad departementschefen sålunda anfört men underströk

särskilt att åtgärden borde ha tillfällig karaktär.

De 1951 rådande speciella förhållandena på byggnadsmarknaden, vilka

föranledde den berörda skärpningen av villkoren för erhållande av egnahemslån,

föreligger inte längre. Byggnadskostnadsstegringen har upphört.

Tillgången på arbetskraft och material har förbättrats. En viss nedgång

i byggnadskostnaderna kan förväntas. Det torde därför finnas skäl att nu

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 13S.

51

överväga en uppmjukning av bestämmelserna rörande maximiytorna för

egnahem och tvåfamilj shus.

En återgång till de före den 1 juli 1951 gällande villkoren förefaller

dock icke lämplig i nuvarande läge. Även om tendenser till sänkning av

byggna<iskostnaderna kan urskiljas, är dock alltjämt kostnaderna höga.

Stor försiktighet bör fortfarande iakttagas, då det är fråga om att med

statslån främja tillkomsten av stora enfamiljshus. Jag kan därför icke tillstyrka,

att de före den 1 juli 1951 gällande bestämmelserna i oförändrat

skick återinföres.

Bostadsutredningens förslag innebär, att subvention skulle kunna utgå

för jämförelsevis stora egnahem. Vidare skulle krav på ökad egeninsats

ställas i fråga om sådana hus. Belåningsvärdet för hus med en yta överstigande

115 kvm skulle sålunda icke få överstiga de beräknade kostnaderna

för huset, antaget att ytan utgjorde endast 115 kvm. En dylik grund för

bestämning av belåningsvärdet kan visa sig svår att i praktiken tillämpa

på ett enkelt sätt. För den lånesökande kan förfarandet komma att framstå

som svårförståeligt. Förslagets syfte — att undanröja de olägenheter

en skarp gräns beträffande lägenhetsytan kunde medföra — bör kunna tillgodoses

utan att fördenskull nuvarande grunder för prövning av byggnadskostnader

och belåningsvärde ändras. Gällande bestämmelser medger att i

undantagsfall — om behov av en särskilt stor bostad föreligger — egnahemslån

beviljas till hus med ytor som överstiger vad som stadgas enligt

huvudregeln. Undantag kan alltså göras i fråga om familjer med ett stort

antal barn, bostäder på jordbruksfastighet samt då behov av särskilt

arbetsrum föreligger. Härigenom torde erforderlig smidighet i tillämpningen

av maximibestämmelserna kunna garanteras. RBF har ifrågasatt

en ytterligare uppmjukning av bestämmelserna och understryker, att lån

bör kunna beviljas till bostäder på jordbruksfastighet, även om maximiytorna

överskrides. Redan nu kan, om skäl därtill föreligger, egnahemslån

beviljas i dylika fall. Jag förutsätter, att länsbostadsnämnderna tar skälig

hänsyn till de särskilda behov, som kan föreligga i fråga om lantbrukets

bostäder.

De ändrade förhållandena på byggnadsmarknaden synes emellertid

motivera en viss jämkning uppåt av maximiytorna. Jag föreslår sålunda,

att bottenytan för enfamiljshus i ett plan höjes från 90 till 100 kvm, för

hus i ett och ett halvt plan från 65 till 70 kvm och för hus i två plan från

55 till 60 kvm.

I detta sammanhang torde få upptagas frågan, huruvida en restriktiv

inställning till egnahemsbyggande på landsbygden är motiverad på grund

av de kreditrisker, som kan tänkas föreligga beträffande ur vissa synpunkter

mindre välbelägna hus. Utvecklingen under senare är av kommunikationerna

på landsbygden har medfört alt bestämda krav icke längre

behöver ställas på att husen skall ligga i anslutning till tätort med dess

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

möjligheter till sysselsättning. Om vid belåning av egnahem på landsbygden

vissa risker skulle tagas, betyder detta icke att landsbygden favoriseras.

Under de senaste tio åren har med statligt stöd uppförts ett stort antal

egnahem på mindre industriorter. De framtida försörjningsmöjligheterna

på dessa orter kan visa sig vara helt beroende av att verksamheten vid ett

eller ett par företag på orten icke kommer att inskränkas mera väsentligt.

Ifrågavarande långivning innebär därför ett risktagande från statens sida.

Av det anförda torde framgå att statligt lån för uppförande av egnahem på

den rena landsbygden icke bör vägras enbart av det skälet att efterfrågan på

egnahem utanför tätorter på längre sikt möjligen kan förändras på sådant

sätt att staten i vissa fall skulle kunna komma att löpa vissa risker. Det är

ett önskemål att uttunningen av befolkningen på den egentliga landsbygden

icke blir för stor. Allmänt hållna bedömningar av kreditriskerna

bör därför icke få fälla utslaget vid prövning av ansökningar om egnahemslån

till hus på landsbygden. I de fall då en uppenbart olämplig plats för

egnahemmet har valts, bör dock lån icke beviljas. Liksom hittills bör då

fråga är om lån till egnahem på jordbruksfastighet hänsyn tagas till den

pågående strukturrationaliseringen inom jordbruket. Jag förutsätter, att

länsbostadsnämnderna vid prövning av låneansökningar avseende egnahem

på landsbygden kommer att beakta de legitima nybyggnadsbehov som

där kan föreligga.

Vad angår storleken av kapitalsubventionen till nya en- och tvåfamiljshus

har bostadsutredningen, frånsett förslaget om halv subvention i vissa

fall, förordat en ändring endast i fråga om tvåfamiljshus. Enligt förslaget

bör subventionen till dylika hus generellt höjas från 8 000 till 12 000 kronor.

De myndigheter och organisationer, som har yttrat sig över förslaget,

har i stort sett icke funnit anledning till erinringar. Statskontoret anser

dock, att subventionen till enfamiljshus bör minskas till 6 000 kronor.

Den fr. o. in. den 1 januari 1952 genomförda höjningen av subventionerna

från 4 000 till 8 000 kronor per hus innebar att endast en del av den

sedan år 1950 inträffade stegringen av byggnadskostnaderna motverkades.

Den av mig i det föregående förordade minskningen av tilläggslånen till

nya flerfamiljshus kan därför icke tagas till intäkt för en motsvarande

reduktion av kapitalsubventionerna till en- och tvåfamiljshus. Å andra

sidan kan i nuvarande läge, som utmärkes av sjunkande byggnadskostnader,

en ökning av subventionerna icke tillstyrkas. Jag anser alltså, att

subventionen till eu- och tvåfamiljshus alltjämt skall utgöra 8 000 kronor

per hus. Vidare bör i fråga om radhus, oavsett om husen ur lånesynpunkt

betraktas som enfamiljshus eller som flerfamiljshus, subventionen icke

få överstiga 8 000 kronor för en lägenhet.

Beträffande återbetalning av beviljad kapitalsubvention innebär utredningens

förslag i huvudsak följande. Subventionen till nya en- och tvåfamiljshus

bör alltfort ha formen av räntefri stående del, vilken bör av
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

53

skrivas vid utgången av egnahemslånets löptid. Vid varaktig överlåtelse

av egnahemmet bör dock subventionen kunna återkrävas. I fråga om tidigare

beviljade subventioner förordas att lånen efter att ha utestått i tio år

uppsägs till förräntning och amortering, men att ränta och amortering

efterskänks så länge fastigheterna icke byter ägare.

Frågan om återbetalning av tidigare beviljade tilläggslån och räntefria

stående delar av lån till en- och tvåfamiljshus bör prövas med utgångspunkt

från förslaget att subventionen till nya hus i fortsättningen skall

utgå i oförändrad omfattning. Egnahemsägarna har under de senaste åren

fått vidkännas påtagliga fördyringar av omkostnaderna. Penninginkomsterna

har visserligen samtidigt stigit kraftigt men bostadskostnaderna torde

ändå för det stora flertalet ägare av statsbelånade egnahem vara betydande

i förhållande till inkomsterna. Ifrågavarande lån torde därför icke nu

böra återkrävas. Å andra sidan bör de icke heller omedelbart avskrivas

utan i avvaktan på att utvecklingen kan bättre överblickas tills vidare alltfort

vara räntefria och stående. För tidigare beviljade lån kommer den

första tioårsperioden att successivt utlöpa under de närmast följande åren.

Det synes lämpligt, att dessa lån förblir räntefria och stående till utgången

av år 1957, då huvuddelen av de lån, som enligt 1942 års lånekungörelser

beviljats under åren 1942—1948, har utestått i minst 10 år.

I anledning av bostadsutredningens förslag om återkrav vid överlåtelse

av egnahem får jag anföra följande. Läget på egnahemsmarknaden torde

— särskilt i fråga om de största städerna — vara sådant, att vid försäljning

av egnahem betydande värdestegringsvinster icke sällan kan göras.

Förhållandena i detta hänseende växlar dock starkt. Huruvida och i vilken

utsträckning värdestegringsvinster uppkommer torde oftast vara omöjligt

att med säkerhet avgöra. Utredningens förslag synes kunna medföra en

betydande administrativ belastning. Det må vidare nämnas att ifrågavarande

lån har utlämnats med sådant förbehåll, att för det fall spekulativ

försäljning av ett egethem äger rum det organ, som har beviljat lånet, kan

besluta om uppsägning av hela lånet för inbetalning. Att på sätt utredningen

har föreslagit införa en särskild bestämmelse om förräntning och

amortering av beviljad subvention synes därför icke lämpligt. Liksom hittills

har varit fallet skall vid spekulativ försäljning av egethem såväl beviljad

subvention i form av räntefritt stående lån som räntebärande lån

omedelbart uppsägas för inbetalning.

Beträffande kapitalsubventioner till nya hus bör lämpligen samma bestämmelser

om återbetalningsskyldighet meddelas, som har gällt för tidigare

beviljade subventioner. Subventionen bör alltså ha formen av en under

tio år räntefri stående del av egnahemslånet. Huruvida därefter denna lånedel

skall avskrivas eller återkrävas bör göras beroende av utvecklingen

av bostadskostnader och fastighetsvärden.

De av mig förordade ändringarna i bestämmelserna om egnahemslån

bör träda i kraft den 1 juli 1953.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

4. BOSTADSRABATTER.

I det följande behandlas frågor angående familjebostadsbidrag, familjebidrag,

bränslebidrag och trekronorsbidrag. Därvid upptages till prövning

dels bostadsutredningens förslag i dessa frågor, dels ock de förslag angående

utbetalningen till städer och köpingar av medel för familjebostadsbidrag,

vilka framlagts i en inom socialdepartementet upprättad, den 10

januari 1953 dagtecknad promemoria.

Gällande bestämmelser.

Familj ebostadsbidrag och bränslebidrag. Bestämmelserna om dessa bidrag

återfinnes i kungörelsen den 30 juni 1948 om familjebostadsbidrag

och bränslebidrag (nr 547), vilken sedermera ändrats genom kungörelserna

nr 642/1948, 378/1949, 462/1951, 462/1952 och 773/1952.

Bidrag kan beviljas familj med två eller flera barn under 16 år under

förutsättning att familjeförsörjarens eller, i förekommande fall, mannens

och hustruns sammanlagda beskattningsbara inkomst enligt taxeringen till

statlig inkomstskatt icke överstiger för familj med två barn 6 000 kr.

och för familj med flera barn nämnda belopp ökat med 1 000 kr. för

varje barn utöver två. Inkomstgränsen för en trebarnsfamilj blir sålunda

7 000 kr., för en fyrabarnsfamilj 8 000 kr. beskattningsbar inkomst o. s. v.

Om den beskattningsbara inkomsten med högst 1 500 kr. överstiger nämnda

belopp, kan reducerat bidrag beviljas. Sådant bidrag kan dock ej beviljas

familj med flera än nio bidragsberättigade barn.

Om inkomsten två år i följd överstiger nämnda inkomstgränser, skall

bidraget indragas resp. reduceras.

Vissa krav gäller vidare beträffande lägenheternas storlek, utrustning

och ålder. Lägenheter i två- och flerfamiljshus skall omfatta minst två

rum och kök med en lägenhetsyta av minst 50 kvm. Lägenheter i enfamiljshus

skall omfatta minst tre rum och kök med en yta i regel ej understigande

70 kvm. Om huset utformas så att boningsrum framdeles kan inredas även

på vinden, kan bidrag dock beviljas, även om lägenheten i bottenvåningen

endast omfattar två rum och kök. Bidrag beviljas icke för lägenheter i

flerfamiljshus med en lägenhetsyta överstigande 100 kvm och för lägenheter

i enfamiljshus i ett plan om bottenytan överstiger 100 kvm, i ett och

ett halvt plan 80 kvm och i två plan 60 kvm. För lägenheter i tvåfamiljshus

gäller i tillämpliga delar motsvarande maximiytor. Lägenheter i flerfamiljshus

skall, därest huset är beläget i en tätort, vara utrustade med

vatten och avlopp, centralvärme, varmvatten och badrum. I fråga om flerfamiljshus

på landsbygden kräves endast vatten och avlopp samt centralvärme.

Lägenheter i en- och tvåfamiljshus skall vara försedda med vatten

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

55

och avlopp, centralvärme samt bad. På landsbygden kan undantag göras

från kravet på vatten och avlopp.

Som huvudregel gäller vidare att lägenheterna efter ny- eller ombyggnad

skall ha färdigställts tidigast den 1 januari 1948, i fråga om lägenheter i

flerfamiljshus, förvaltade av kommunala eller allmännyttiga företag, dock

tidigast den 1 juli 1946. Från denna regel har dock flera undantag gjorts.

Familjebostadsbidraget utgår med ett årligt belopp av 130 kr. per barn.

För familj bosatt i familjemedlem tillhörigt enfamiljshus, som uppförts

med stöd av egnahemslån, utgår bidraget med ett årligt belopp per barn

motsvarande 20 % av kapitalkostnaderna, dock lägst 130 kronor och högst

175 kr.

I samband med familjebostadsbidraget utgår bränslebidrag med de belopp

per år och familj, vilka redovisas i nedanstående tablå.

Bränslebidrag till familjer boende i

Enfamiljs-

hus

Två- och flerfamiljshus

2 r. o. k.

Mer än

2 r. o. k.

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län .. .

225

175

225

Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och

Värmlands län.............................

200

150

200

Annan del av landet.........................

175

125

175

Reducerat familjebostadsbidrag och bränslebidrag utgår med belopp,

motsvarande hälften av vad som skolat utgå, om familjen åtnjutit helt

bidrag.

Bidraget kan icke utgå kontant utan tillgodoföres bidragstagaren i form

av avdrag på hyra, bostadsrättsavgift resp. kapitalkostnader. Har egnahemslån

beviljats kan bidraget jämväl lämnas i form av extra amortering

på egnahemslånet.

Beslutanderätten i ärenden angående bidrag till familjer i städer och

köpingar tillkommer fr. o. in. den 1 januari 1953 vederbörande kommunala

förmedlingsorgan. I bidragsärenden rörande familjer i landskommunerna

utövas beslutanderätten av länsbostadsnämnderna beträffande enfamiljsoch

tvåfamiljshus samt av bostadsstyrelsen i fråga om flerfamiljshus.

I fråga om utbetalning av bidragsmedel till förmedlingsorganen stadgas,

att bidrag — frånsett bidrag till egnahemsägare, vilka utgår i form av avdrag

å egnahemslånets räntor och amorteringar och vilka bidrag av bostadsstyrelsen

utbetalas till förmedlingsorganet halvårsvis — skall utbetalas

kvartalsvis till förmedlingsorganet, som har att överlämna beloppet till

hyresvärd, bostadsrättsförening eller annan av det bidragsbeviljande organet

bestämd bidragsmottagare.

Familjebidrag och bränslebidrag. Bestämmelserna om dessa bidrag, vilka

icke längre annat än i undantagsfall är tillämpliga vid beviljandet av nya

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

bidrag, återfinnes dels i kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag

av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer (nr 512), dels i kungörelsen den 27 maj 1938 om lån

och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre

bemedlade, barnrika familjer (nr 247). I dessa båda kungörelser har vidtagits

ett flertal ändringar.

Enligt dessa kungörelser kan bidrag beviljas s. k. mindre bemedlad familj

med tre eller flera barn under 16 år.

Familjebidragets årliga belopp beräknas i enlighet med nedanstående

tabell i procent av den för lägenheter i hyreshus fastställda s. k.

standardhyran resp. av den för egnahem beräknade årliga bostadskostnaden.

Jämte familjebidragen utgår även bränslebidrag enligt i stort sett samma

grunder som de vilka gäller för bränslebidrag i samband med familjebostadsbidrag.

I enlighet med beslut av 1948 års riksdag har familjebidrag till familjer

i hyresbostäder i stor utsträckning utbytts mot familjebostadsbidrag, medan

ett sådant utbyte hittills icke medgivits familjer i egnahem.

Trekronor sbidrag. För detta bidrag gäller de bestämmelser, som Kungl.

Maj :t på förslag av bostadsstyrelsen meddelar. Ur de anvisningar, som

gäller för bidragsgivningen under budgetåret 1952/53, må följande redovisas.

Bidrag kan utgå dels till hushåll boende i tidigast den 1 juli 1946 färdigställda

lägenheter, inrymda i bostadshus, vilka förvaltas av kommuner eller

allmännyttiga bostadsföretag, dels till hushåll i tidigast den 1 januari 1949

färdigställda bostadshus, tillhöriga av industriföretag bildade, icke-spekulativa

bostadsföretag, som uppfyller villkoren för erhållande av tertiärlån

intill 95 % av avkastningsvärdet.

Bidraget utgår per år med ett belopp, motsvarande 3 kr. per kvm

lägenhetsyta. Kostnaderna för denna bidragsgivning bestrides till två

tredjedelar av staten och till en tredjedel av kommunerna.

Kommunerna får själva avgöra, vilka hushåll som skall få bidrag. Bidraget

skall komma hushåll med begränsade inkomster till del. Den enda

inskränkningen härvidlag är att bidraget ej får kombineras med familje
-

Familj med nedanstående

antal barn

3

4

5

6—7

8 eller flera

Familjebidrag

i %

30

40

50

60

70

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 57

bidrag eller pensionärsbostadsbidrag. Det får ej heller utgå till pensionärer

i pensionärshem.

I övrigt finnes endast vissa rådgivande anvisningar. Sålunda bör bidrag

kunna utgå till samtliga typer av hushåll, oavsett storlek och sammansättning.

Vid prövning av vilka hushåll, som med hänsyn till sina inkomster

bör få bidrag, bör kommunerna anknyta till de inkomststreck som gäller

för familjebostadsbidragen. Familjer med ett eller flera minderåriga barn

bör bo i lägenheter om minst två rum och kök med en lägenhetsyta ej

understigande 50 kvm. Högst hälften av lägenheterna i ett och samma hus

bör upplåtas till en med bidrag rabatterad hyra, med hänsyn till att eljest

risk skulle föreligga, att huset erhölle karaktär av bostad för en särskild

kategori av hushåll.

Ansökan om medel för trekronorsbidrag skall av kommunerna ingivas

till bostadsstyrelsen. Styrelsen överlämnar med eget utlåtande ansökningarna

till Kungl. Maj :t, som beslutar hur stora bidragsbelopp, som får

utlämnas i de olika kommunerna.

Bostadsutredningens förslag.

Bidragsgivningens nuvarande omfattning.

Rörande bidragsgivningens nuvarande omfattning meddelar utredningen

bl. a. följande. Familjebidrag (den äldre typen) utgår f. n. till 17 500

familjer, varav 14 000 i egnahem och 3 500 i flerfamiljshus. Intill utgången

av budgetåret 1951/52 har 60 500 familjer beviljats familjebostadsbidrag.

Sammanlagt åtnjöt sålunda vid mitten av år 1952 ca 78 000 barnfamiljer

bidrag av dessa typer.

Utredningen uppskattar antalet hushåll i landet med två eller flera barn

under 16 år till ca 475 000 och antar, att ca 75 % av dessa eller i runt tal

355 000 hushåll med hänsyn till inkomstförhållandena skulle kunna komma

i fråga för bidrag. Omkring 16 % av samtliga hushåll med två eller flera

barn under 16 år och ca 22 % av familjerna i de ifrågakommande inkomstlägena

skulle sålunda f. n. åtnjuta familjebidrag eller familjebostadsbidrag.

Trekronorsbidrag utgick under budgetåret 1950/51 till 9 130 hushåll,

varav 7 152 samtidigt hade familjebostadsbidrag. Utredningen uppskattar

antalet hushåll med trekronorsbidrag under budgetåret 1951/52 till 11 000

å 12 000.

Riktlinjer för omprövningen av rabattsgstemct.

Bostadsutredningen har funnit en genomgripande översyn av bostadsrabattsystemet

erforderlig. Följande allmänna utgångspunkter för denna

omprövning anges.

Familjebostadsbidragen bör tills vidare vara begränsade till familjer med

två eller flera barn. Bidragsgivningen bör begränsas med hänsyn till in
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

komsten. Det system med reducerade bidrag, som infördes från och med

budgetåret 1952/53, bör kvarstå i sin nuvarande utformning. Ett system

med förhöjda familjebostadsbidrag för hushållen med de lägsta inkomsterna

bör införas. Trekronorsbidraget bör slopas och ersättas med en ny bidragsform,

det särskilda bostadsbidraget, som skall vara behovsprövat och kunna

utgå till olika grupper av hushåll med speciellt bostadsbehov eller låga

inkomster. Kostnaderna för detta bidrag skall fördelas mellan stat och

kommun.

Beträffande motiveringen för dessa ställningstaganden må följande anföras.

Utredningen har diskuterat frågan om familjebostadsbidrag till ettbarnsf

amil jer men har icke ansett sig kunna förorda en sådan utvidgning av

bidragsgivningen. Härom anföres bl. a. följande.

Huvudmotivet för den nu gällande begränsningen till familjer med minst

två barn har varit nödvändigheten av att på grund av den ringa tillgången

på ur standardsynpunkt fullvärdiga lägenheter göra ett urval bland de

grupper av hushåll, som borde förhjälpas till en bättre bostad. Även statsfinansiella

synpunkter torde ha varit bestämmande härför. Läget på

bostadsmarknaden och den relativt begränsade nyproduktionen torde även

nu, liksom åren 1947—48, vara en av de faktorer, som bli avgörande för en

utvidgning av bidragsgivningen till ettbarnsfamiljer. Flerbarnsfamiljernas

möjlighet att komma i besittning av en fullvärdig lägenhet inom nyproduktionen

torde visserligen väsentligt ha ökats genom de kommunala bostadsförmedlingarnas

verksamhet och på grund av de kommunala och allmännyttiga

bostadsföretagens byggnadsverksamhet. Deras möjligheter att i fortsättningen

förbättra bostadsstandarden skulle emellertid minska, om även

ettbarnsfamiljerna finge bidrag.

Utredningens ställningstagande sker också med hänvisning till de statsfinansiella

konsekvenserna av en sådan utvidgning. Kostnaderna uppskattas

av utredningen till 40 milj. kr. under ett första budgetår och vid full

utbyggnad till ca 90 milj. kr., varvid förutsatts att bidrag skulle kunna

utgå utan hänsyn till husets byggnadsår.

Utredningen behandlar härefter frågan om rabattsystemets effektivitet

och finner sig kunna konstatera, att de nuvarande bidragen icke varit ett

tillräckligt stöd för hushållen i de lägre inkomstskikten.

Utredningen har funnit det angeläget, att hushållen i de lägre inkomstskikten

i större utsträckning än för närvarande bereds möjligheter att förbättra

sin bostadsstandard därigenom att bostadsrabatternas belopp ökas

för hushållen i dessa inkomstskikt och att rabatterna utvidgas till vissa

nya grupper av sådana hushåll.

I fråga om trekronorsbidraget påpekar utredningen, att detta bidrag i

praktiken kommit att utgöra en generell förstärkning av familjcbostadsbidraget

för de hushåll, som erhållit bostäder i kommunala och allmännyttiga

bostadsföretag. Utredningen har riktat en rundfråga till ett antal

kommuner rörande rabattsystemet och har i likhet med flertalet av de kom
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

59

muner, soin yttrat sig i frågan, funnit övervägande skäl tala för att trer

kronorsbidragen i deras nuvarande utformning avskaffas.

Denna bidragsgivning har hittills haft försökskaraktär och den synes

icke ha stått i överensstämmelse med de ursprungliga intentionerna. Då

behov finnes av ett komplement till familjebostadsbidragen, i första hand

avsett för sådana hushåll, som icke kan få familjebostadsbidrag, har utredningen

funnit sig böra föreslå en ny typ av bostadsbidrag, vilket utredningen

föreslår skall få namnet särskilt bostadsbidrag.

Utredningen behandlar vidare frågan om förhållandet mellan bidrag och

inkomst. Hushållens förmåga att betala kostnaderna för en ur standardsynpunkt

tillfredsställande bostad är i första hand beroende på inkomstens

storlek. Utifrån denna synpunkt borde, framhåller utredningen, familjebostadsbidragets

belopp stå i omvänd proportion till inkomsten och sålunda

successivt sjunka vid stigande inkomster. Några tröskelproblem av den

art som hittills förelegat skulle då icke finnas. Ett sådant system är emellertid

ur administrativa synpunkter icke tänkbart med hänsyn till bidragsgivningens

omfattning.

I detta sammanhang erinrar utredningen dels om den efter beslut av

1952 års riksdag införda anordningen med reducerade bidrag, dels om det

förslag till förhöjda bidrag för familjer med relativt låga inkomster, som i

särskilt yttrande framfördes inom bostadsstyrelsen vid behandlingen av

bostadsutredningens promemoria den 13 december 1951 med förslag till

vissa bostadspolitiska åtgärder. Utredningens överväganden utmynnar i ett

främst av administrativa skäl motiverat ställningstagande, enligt vilket en

ytterligare differentiering av familjebostadsbidraget bör utformas i nära

anslutning till det nu gällande systemet med reducerade familjebostadsbidrag.

Utredningen behandlar möjligheten att lämna det tidigare nämnda

särskilda bostadsbidraget som förstärkning till sådana hushåll, för vilka

familjebostadsbidraget inte kan anses tillräckligt, men stannar för att i

stället förorda, att ett med femtio procent förhöjt familjebostadsbidrag

skall utgå till hushåll med inkomster under vissa inkomststreck.

Inkomstgränserna för familjebostadsbidrag.

Utredningen föreslår inte någon ändring av inkomstprövningens konstruktion

och anser, att de nuvarande inkomststrecken bör bibehållas.

Detta ställningstagande grundas även på överväganden rörande effekten

av den höjning av ortsavdragen vid taxeringen till statlig inkomstskatt, som

beslöts av 1952 års riksdag. Höjningen uppgår för de grupper av skattskyldiga,

som det här är fråga om, till belopp mellan 860 och 1 000 kr. Utredningen

påpekar, att om man låter inkomststrecken uttryckta i beskattningsbar

inkomst vara oförändrade, kominer dessa streck uttryckta i bruttoinkomst

sålunda att öka med de belopp varmed ortsavdragen höjts. In
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

komstgränsens innebörd påverkas även av de nya bestämmelserna rörande

s. k. förvärvsavdrag för hustru.

På grundval av preliminära uppgifter rörande inkomstutvecklingen

under år 1952 har utredningen kommit fram till att en höjning av inkomststrecken

med 1 500 kr. skulle vara motiverad med hänsyn till den nominella

inkomstutvecklingen, medan levnadskostnadsförändringarna skulle motivera

en höjning med 500 kr. Utredningen påpekar, att de nya ortsavdragsbestämmelserna

inte skall tillämpas förrän vid 1954 års taxering. Om inkomststrecken

skulle höjas från och med budgetåret 1953/54 och någon

förändring i den nominella inkomstnivån eller av levnadskostnaderna icke

skedde under år 1953, så skulle inkomststrecken med hänsyn till höjningen

av ortsavdragen behöva sänkas med i runt tal 1 000 kr. från och med budgetåret

1954/55, om icke en automatisk utvidgning av andelen bidragsberättigade

skulle ske.

Utredningen finner administrativa skäl motivera, att man söker undvika

ändringar av inkomststrecken varje budgetår. Då utredningen icke har

funnit de sociala olägenheterna av en utebliven höjning av inkomststrecken

vara så stora och då de likaledes i stort sett är av övergående natur med

hänsyn till den av höjningen av ortsavdragen betingade automatiska höjningen

av inkomststrecken från och med budgetåret 1954/55, har utredningen

icke ansett sig böra förorda någon höjning av inkomststrecken från

och med budgetåret 1953/54.

Förhöjda familjebostadsbidrag.

Utredningen har prövat olika serier av inkomststreck, under vilka förhöjt

familjebostadsbidrag skulle utgå. Utredningen har stannat för en serie

inkomststreck, som i beskattningsbar inkomst motsvarar hälften av strecken

för helt bidrag. Inkomststrecken föreslås sålunda bli följande.

Antal barn

i familjen

2.........

3 .........

4 .........

5 .........

6 eller flera

Inkomststreck i beskattningsbar inkomst för

förhöjt bidrag

helt bidrag

reducerat

bidrag

. . 3 000

6 000

7 500

.. 3 500

7 000

8 500

. . 4 000

8 000

9 500

. . 4 500

9 000

10 500

. . 5 000

10 000

11 500

På grundval av vissa undersökningar rörande barnfamiljernas inkomster

under 1948, som redovisats i 1949 års skatteutrednings betänkande angående

den statliga direkta beskattningen (SOU 1951: 51), har bostadsutredningen

försökt beräkna inkomstfördelningen 1952. Enligt dessa beräkningar,

vilka betecknas som mycket approximativa, skulle andelen familjer

med inkomster under de gällande resp. föreslagna inkomststrecken bli

följande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

61

Familjer med

2 barn 3 barn 4 barn

Procentuella antalet familjer med inkomst

under inkomststrecket för

förhöjt bidrag.................... 17 25 36

helt bidrag...................... 52 64 77

reducerat bidrag................. 67 75 84

Utredningen understryker, att denna beräkning avser samtliga barnfamiljer

i landet och att — på grund av inkomstskillnaderna mellan städernas

och landsbygdens barnfamiljer — förhöjt bidrag enligt förslaget kan

utgå till en större del av barnfamiljerna på landsbygden än i städerna.

Det föreslagna inkomststrecket för förhöjt bidrag till en tvåbarnsfamilj

motsvarar f. n. enligt utredningen en bruttoinkomst av ca 6 500 kr. Utredningen

uppskattar, att inkomstgränsen därmed kommer att ligga ca

2 500 kr. under den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare 1952.

Rörande förhållandet mellan hyra och inkomst vid detta inkomststreck uttalar

utredningen bl. a. följande.

Med utgångspunkt från bidragsbelopp enligt utredningens följande förslag

och en genomsnittlig bostadskostnad för en lägenhet om två rum och

kök på 1 900 kr. skulle hyresprocenten vid detta inkomstläge uppgå till 20

med hänsyn tagen till det förhöjda bidraget. För hushåll med inkomster

motsvarande inkomststrecket för helt bidrag, d. v. s. ca 9 500 kr., skulle

hyresprocenten endast uppgå till 16. En följd av det förhöjda bidragets

schematiska karaktär är, att det ökade bidragsbeloppet för hushåll med de

allra lägsta inkomsterna ändå icke utgör tillräcklig hjälp för anskaffandet

av en tillfredsställande bostad.

Utredningen framhåller, att den föreslagna inkomstgränsen för förhöjt

bidrag innebär, att ett flertal hushåll som nu har trekronorsbidrag inte

kan som kompensation för ett bortfall av detta bidrag få det förhöjda bidraget.

Avsikten med trekronorsbidraget har emellertid icke varit att en

kombination av de båda bidragen skulle ske under så relativt höga inkomststreck,

som nu i regel har varit fallet. Några större sociala olägenheter

synes icke vara förknippade med de föreslagna inkomststrecken för

förhöjt bidrag. Dessa innebär, att de förhöjda bidragen begränsas till

de grupper av barnfamiljer, som erfarenhetsmässigt visat sig i mindre utsträckning

än andra grupper haft möjlighet att även med bidragets hjälp

kunna flytta till en tillfredsställande bostad.

Utredningen föreslår även, att för förhöjt bidrag skall gälla ett förmögenhetsstreck.

Förhöjt bidrag bör icke beviljas, om sökanden vid senaste

taxering upptagits till förmögenhetsskatt. Utredningen anser emellertid, att

undantag från denna regel bör kunna göras, om särskilt ömmande omständigheter

föreligger.

Det förhöjda bidragets belopp föreslås bli 50 % högre än det hela bidragets

belopp.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

För familjer med sju eller flera barn föreslås förhöjt bidrag utgå med

samma belopp och under samma inkomststreck som för sexbarnsfamiljer.

Förslaget på denna punkt motiveras med att behov av förhöjt bidrag icke

kan anses föreligga i de relativt höga inkomstlägen, som det skulle bli fråga

om för dessa familjer, om principen för inkomststreckens bestämning

genomgående tillämpades.

Familjebostadsbidrag till äldre lägenheter.

I fråga om de bestämmelser, som utesluter flertalet hushåll i äldre lägenheter

från bidrag, anför utredningen bl. a.

Om angelägenheten och önskvärdheten av en utvidgning av bidragsgivningen

till att även gälla lägenheter färdigställda före den 1 januari 1948

(resp. 1 juli 1946) synes icke ha rått några delade meningar. Att definitiv

ståndpunkt till denna utvidgning icke togs vid 1947 års riksdag berodde

på en viss osäkerhet om vilka standardkrav, som borde uppställas för dessa

lägenheter. Vid de senare årens riksdagar, när denna fråga behandlats, har

emellertid de statsfinansiella konsekvenserna av en utvidgning varit utslagsgivande.

Den gällande begränsningen har framstått som mycket irriterande och

godtycklig och den har i vissa fall föranlett en del besvärliga gränsdragningsproblem.

Orsaken härtill har bl. a. varit de för familjebostadsbidragen

gällande övergångsbestämmelserna, enligt vilka bidrag kunnat beviljas till

vissa lägenheter i det äldre beståndet. Stockholms stad och Solna har redan

i avvaktan på en utvidgning av den statliga bidragsgivningen genomfört en

kommunal bidragsgivning till barnfamiljer i lägenheter färdigställda efter

den 1 oktober 1940.

Bostadsutredningen har kommit till den ståndpunkten, att denna begränsning

av bidragsgivningen nu bör slopas. I det äldre bostadsbeståndet

finns ett stort antal lägenheter, som uppfyller de för familjebostadsbidragen

gällande minimivillkoren i fråga om utrymme och utrustning och som ur

allmänna kvalitetssynpunkter är likvärdiga med de lägenheter, som färdigställts

under senare år. Då det nuvarande läget på bostadsmarknaden begränsar

möjligheterna för barnfamiljerna att få en nybyggd lägenhet, skulle

utrymmet för en förbättring av barnfamiljernas bostadsförhållanden ökas

vid en utvidgning av bidragsgivningen till äldre lägenheter. En önskvärd

spridning av barnfamiljerna på ett större lägenhetsbestånd skulle också

vinnas. Barnfamiljernas möjligheter att komma i besittning av en lägenhet

med en i förhållande till familjens hyresbetalningsförmåga icke alltför hög

bostadskostnad skulle likaså öka, då de äldre lägenheterna i regel har lägre

hyror, bl. a. beroende på något lägre standard jämfört med den i nyproduktionen

vanliga, dock icke så låg att den icke är godtagbar.

Utredningen erinrar om att en överslagsberäkning av kostnaderna för

bidrag till familjer i äldre lägenheter redovisades i propositionen nr 231 till

1948 års riksdag. Beräkningen avsåg ett första budgetår och slutade på i

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

63

runt tal 20 milj. kr. Enligt en av bostadsstyrelsen verkställd utredning i

samma ämne, som avlämnades i mars 1951, skulle utvidgningen medföra

en kostnadsökning på i runt tal 12 milj. kr. under ett första budgetår, under

förutsättning att samma standardkrav gällde för de äldre som för de nya

lägenheterna. Utredningen har uppskattat antalet familjer i äldre lägenheter,

som enligt dess förslag skulle bli bidragsberättigade, till ca 20 000.

Enligt förslaget bör bidrag ej beviljas, om sju eller flera personer bor

i en lägenhet om högst tre rum och kök, samt om tio eller flera personer

bor i en lägenhet om högst tre rum och kök. Undantag föreslås dock kunna

göras, om hushållet är i uppenbart ekonomiskt trångmål.

Utredningen har funnit, att en ny tidsgräns skulle innebära i stort sett

samma olägenheter som den nuvarande. De enda villkor som föreslås bli

uppställda beträffande lägenheterna skall sålunda gälla storlek, utrustning

och allmän kvalitet.

Lägenheternas storlek och utrustning.

Den skillnad i krav beträffande bidragsberättigande lägenheters storlek,

som råder mellan enfamiljshus och andra hus, önskar utredningen upphäva.

Som minimivillkor för bidrag bör oavsett hustyp gälla, att lägenheten

skall omfatta två rum och kök.

Bestämmelserna om viss högsta maximiyta föreslås utgå, då de väsentligen

saknar praktisk betydelse.

Bostadsutredningen har vidare, på grundval av förslag i en promemoria

från bostadsstyrelsen den 21 januari 1952, förordat enhetliga bestämmelser

rörande utrustningen av lägenheter i flerfamiljshus. I första hand avses

att göra kravet på enskilt badrum obligatoriskt även i sådan lägenhet utanför

tätort. Av en i sammanhanget presenterad undersökning framgår, att

av de 1 450 lägenheter på två, tre eller fyra rum och kök i flerfamiljshus,

som under 1951 uppfördes i landskommuner exkl. municipipalsamhälien,

endast 26 saknade enskilt badrum. Kravet bör enligt utredningens

mening genomgående vara, att lägenhet i flerfamiljshus skall vara

utrustad med vatten- och avloppsledningar, anordningar för centraluppvärmning,

varmvattenanläggning samt enskilt badrum och wc. Undantag

bör dock i vissa fall kunna göras från kravet på enskilt badrum.

Vissa förändringar föreslås även beträffande kraven på lägenhetsutrustningen

i en- och tvåfamiljshus i syfte bl. a. att åstadkomma större enhetlighet.

För dessa hus bör gälla, att de skall ha anordningar för centralvärme

och bad, varmvatten och wc samt vara anslutna till gemensamhetsanläggningar

för vatten och avlopp. Undantag bör dock kunna göras, om

särskilda omständigheter föreligger.

Utredningen föreslår, att i princip samma krav skall gälla beträffande

lägenheternas storlek, utrustning och allmänna kvalitet, oberoende av när

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

lägenheterna blivit färdigställda. I fråga om äldre lägenheter, som skulle

bli bidragsberättigande först om utredningens förslag rörande avskaffande

av bestämmelserna om byggnadsår förverkligades, föreslås dock vissa modifikationer.

Bostadsstyrelsen borde sålunda kunna medge undantag från

kravet att lägenhetsytan ej får understiga 50 kvm. Vidare anför utredningen

rörande dessa äldre lägenheter bl. a. följande.

Utredningen vill för dessa lägenheter icke uppställa som villkor anslutning

till gemensamhetsanordningar för vatten och avlopp, då även utan

sådan anslutning vatten- och avloppsförhållandena kunna vara ändamålsenliga.

Som villkor bör emellertid gälla, att vatten- och avloppsförhållandena

äro ordnade på ett tillfredsställande sätt.

Med hänsyn till att bland de äldre lägenheterna finnas sådana vilka ur

allmän planlösningssynpunkt icke uppfylla de önskemål beträffande effektivitet

och trevnad, som böra gälla för en familjebostad, bör krävas, att

lägenheten skall vara nöjaktig ur planlösningssynpunkt, vara försedd med

kök av tillräcklig storlek och med tillfredsställande utrustning samt försedd

med tillräckliga biutrymmen. För tillämpningen av dessa allmänna

villkor böra anvisningar utarbetas av bostadsstyrelsen.

Familjebostadsbidragens storlek.

Utredningen har diskuterat, huruvida den stegring av de genomsnittliga

bostadskostnaderna, som har inträffat sedan bidragsbeloppen fastställdes,

borde föranleda en genomsnittlig höjning av bidragen. Den föreslår emellertid

inte någon sådan höjning och anför i detta sammanhang bl. a., att

familjebostadsbidragen även med oförändrade belopp fortfarande kommer

att innebära en kraftig stimulans för barnfamiljerna att förbättra sina

bostadsförhållanden.

Vidare har utredningen övervägt olika möjligheter att ändra den nuvarande

differentieringen av familjebostads- och bränslebidragen efter

lägenhetsstorlek, hustyp och landsdel. I detta hänseende föreslår utredningen

följande ändringar.

Bränslebidraget, som nu enligt utredningens mening har förlorat sin tillfälliga

karaktär, bör utgöra en fast del av familjebostadsbidraget. Denna

del av bidraget bör inte som nu variera med hänsyn till hustyp och lägenhetsstorlek

utan endast med hänsyn till landsdel. Av tekniska skäl föreslås

en mindre ändring av beloppen.

Den variation av familjebostadsbidraget efter kapitalkostnaderna, som

gäller för familjer i enfamiljshus uppförda med stöd av egnahemslån, föreslås

slopad. Utredningen framhåller, att det genomsnittliga beloppet för

denna grupp av bidrag successivt ökat. Av familjer i ifrågavarande egnahem,

som erhöll slutligt beslut om familjebostadsbidrag under budgetåret

1949/50, fick drygt 40 % maximibidraget på 175 kr. Motsvarande procenttal

för budgetåret 1950/51 uppgick till drygt 55 %. F. n. har en ännu större

andel av dessa familjer maximibidraget eller ett bidrag inemot detta belopp.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 65

Bidraget per barn bör enligt utredningens förslag ej variera med kapitalkostnaden.

Bidraget per barn föreslås emellertid variera i storlek med hänsyn dels

till hustyp, dels till lägenhetens storlek. Utredningen har funnit, att familjebostadsbidrag

i relativt stor utsträckning har beviljats hushåll, som är

trångbodda i den meningen att det bor mer än två personer per boningsrum.

Av familjer, som erhöll slutligt beslut om bidrag under budgetåret

1950/51, var 19 % trångbodda i denna mening. Då behovet av flyttning till

större lägenhet är större ju flera barn familjen har, har utredningen ansett

det ur bostadspolitisk synpunkt bäst att den del av familjebostadsbidraget,

som beräknas efter antalet barn, är större per barn om familjen bor i en

större lägenhet.

Oberoende av detta ställningstagande föreslår utredningen, att familjer

i enfamiljshus får ett relativt högre bidrag än övriga familjer. Om egnahemmet

anför utredningen, att denna bostadsform är för flerbarnsfamiljerna

den avgjort bästa, varför skäl synes föreligga att premiera densamma.

Utredningen förordar, att bidraget per barn till familjer i enfamiljshus på

två rum och kök blir detsamma som i lägenheter på tre rum och kök i

flerfamiljshus.

Utredningen uttalar i denna fråga bl. a. följande.

Visserligen kommer denna differentiering av familjebostadsbidraget att

kunna medföra en något ökad efterfrågan från de bidragsberättigade familjernas

sida på lägenheter om tre eller flera rum och kök och på enfamiljshus.

Denna ökade efterfrågan kommer emellertid att vara begränsad till

de större barnfamiljerna, d. v. s. familjer med tre eller flera barn. Under

de senast förflutna fyra budgetåren ha i runt tal 25 % av de nyproducerade

lägenheterna kommit att bebos av familjer med familjebostadsbidrag, varav

hälften av familjer med två barn och hälften av familjer med minst tre

barn. Av dessa sistnämnda familjer ha ca två femtedelar flyttat in i egnahem

och av de andra tre femtedelarna ha ca hälften flyttat in i lägenheter

om tre eller flera rum och kök. Av dessa uppgifter synes framgå, att

effekten av en sådan differentiering på den totala efterfråge- och produktionsinriktningen

torde bli relativt ringa, trots att den för den grupp av

barnfamiljer den gäller kommer att bli av betydelse. Denna efterfrågeökning

är vidare icke av den art att den omedelbart och ovillkorligen måste

tillgodoses, då ju följden av en icke tillgodosedd efterfrågan icke innebär

en begränsning av barnfamiljernas möjligheter att komma i besittning av

en bidragsberättigande lägenhet. Tills vidare kunna ju barnfamiljerna bo

i en mindre lägenhet respektive i en hyreslägenhet i stället för ett enfamiljshus.

Utifrån bl. a. dessa överväganden har utredningen kommit fram till ett

förslag till bidragsbelopp, vilket torde kunna sammanfattas på följande sätt.

Det fasta beloppet, som ersätter nuvarande bränslebidrag, utgår till hushåll

i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län med 184 kr., till hus
5—250

53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 138.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Knngl. Maj:ts proposition nr 138.

håll i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län med

160 kr. samt till hushåll i annan del av landet med 136 kr. per år.

Bidraget per barn utgår a) med 128 kr. per barn och år till hushåll i

lägenhet på två rum och kök, förutsatt att lägenheten inte är belägen i ett

enfamiljshus; b) med 152 kr. per barn och år till hushåll i enfamiljshus

på två rum och kök eller i lägenhet på tre eller flera rum och kök i andra

hustyper; samt c) med 200 kr. per barn och år för hushåll i enfamiljshus

på tre eller flera rum och kök.

Beloppen har bestämts även utifrån den administrativa synpunkten, att

de bör vara jämnt delbara med fyra, vilket förenklar utbetalning och redovisning.

Reducerat bidrag utgår med hälften av nyssnämnda belopp, vilka

betecknas som hela bidrag. Förhöjt bidrag motsvarar ett och ett halvt

bidrag.

Utredningen har redovisat en tablå som ger vid handen, att de föreslagna

beloppen i stort sett motsvarar de nuvarande bidragsbeloppen. I flertalet

fall inträffar en höjning, vilken för enfamiljshus och större lägenheter dock

inte rör sig om mer än någon eller några få procent och för tvårumslägenheter

i flerfamiljshus uppgår till en å två procent eller mindre.

Utbetalningen av familjebostadsbidrag.

Nuvarande ordning, enligt vilken bidragen inte utbetalas kontant utan

tillgodoföres bidragstagaren i form av avdrag på hyra eller kapitalkostnader,

finner utredningen tillfredsställande såvitt angår familjer i hyresoch

bostadsrättslägenheter. För att åstadkomma administrativa förenklingar

och undanröja vissa orättvisor föreslår utredningen, att bidraget till

ägare av en- och tvåfamiljshus i viss utsträckning skall kunna utbetalas

kontant.

Utbyte av äldre familjebidrag.

Den överföring av äldre familjebidrag till familjebostadsbidrag, som

pågår med avseende på familjer i hyreslägenheter, bör enligt utredningens

mening snabbt slutföras. Beträffande familjer i egnahem har ett motsvarande

utbyte hittills inte medgivits, men utredningen föreslår att så nu

skall ske. Härom anföres bl. a. följande.

Huvudmotivet för att familjebidragen till egnahemsägare hittills icke

ansetts böra utbytas mot familjebostadsbidrag är att familjebidraget är så

fast knutet till lånet, att lån och bidrag ej böra skiljas åt. Bostadsanskaffningslånet

har även ansetts så förmånligt ur finansieringssynpunkt, att

en egnahemsägare med dylikt lån skulle otillbörligen premieras, om han

i stället finge det i allmänhet högre familjebostadsbidraget.

Utredningen har undersökt familjebidragens belopp för de drygt 17 000

bidrag som beviljats — av vilka dock numera ca 3 000 bortfallit — och

funnit, att beloppen per barn räknat varierar inom ganska vida gränser,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

67

från lägst 30 till högst ca 190 kr. De bidrag som fallit bort torde dock

i relativt stor utsträckning vara sådana som beviljats tidigt och därför är

lägst. Det stora flertalet bidrag ligger i närheten av medianbeloppet, som

är 127 kr. per barn. 68 % av de beviljade familjebidragen ligger mellan

110 och 150 kr.

Förutom till administrativa skäl för en överföring hänvisar utredningen

bl. a. till att den föreslagna utvidgningen av bidragsgivningen till äldre

lägenheter gör en övergång motiverad: man får då likställighet i fråga om

bidragsbeloppen för hus uppförda vid samma tidpunkt. Vidare skulle reducerade

och förhöjda bidrag kunna utgå, något som inte har ansetts lämpligt

i fråga om familjebidragen.

Utredningen påpekar, att en övergång till familjebostadsbidrag i genomsnitt

kommer att innebära en förbättring, som i vissa fall blir avsevärd.

Den totala kostnadsökningen, som beräknas till 3—4 milj. kr. per år, kunde

också föranleda tveksamhet. De mera avsevärda förbättringarna är emellertid,

anför utredningen, till en del berättigade, då bostadskostnaderna för

de tidigast beviljade bidragen och därmed bidragsbeloppen har beräknats i

underkant. Vidare har ofta i de fall då lånet avser ett ombyggnads- eller

förbättringsarbete och då bidraget i regel är litet, kapitalkostnader för andra

lån, som belastar fastigheten, icke medräknats i bostadskostnaden.

Om det av statsfinansiella skäl anses nödvändigt att göra ett val mellan

olika förslag, som utredningen framlagt, förordas dock att familjebidragens

överföring till familjebostadsbidrag får anstå.

Trekronorsbidragets avskaffande.

Utredningen återger resultatet av en inom bostadsstyrelsen utförd statistisk

redogörelse för av kommunerna beviljade trekronorsbidrag och anför

härom bl. a. följande.

Såväl antalet kommuner, vilka utlämnat trekronorsbidrag, som antalet

hushåll, vilka erhållit bidrag, har successivt ökat från budgetåret 1947/48,

då bidragsgivningen påbörjades. Under nämnda budgetår utlämnade 42

kommuner bidrag till 2 400 hushåll, och under sista hälften av budgetåret

1950/51, den sista period för vilken redovisningar finnas, var antalet bidragsgivande

kommuner 147 och antalet hushåll med bidrag 9 100. Den

kraftiga ökningen av antalet bidragsutlämnande kommuner har i huvudsak

betingats av att de mindre kommunerna, i första hand köpingarna och

landskommunerna, först under senare år fått lägenheter färdigställda i

kommunala och allmännyttiga företag.

Av hushållen med bidrag synes i runt tal nio tiondelar ha bestått av

gifta par. Återstoden har i huvudsak varit bushåll med förut gift hushållsföreståndare.

Av uppgifter från bidragsgivningen under budgetåret 1950/51

framgår, att 97 % av hushållen hade minderåriga barn, varav 15 % hade

ett och 82 % två eller flera minderåriga barn. Bidragsgivningen har sålunda

praktiskt taget helt varit inriktad på barnfamiljerna och då i första hand

på sådana med två eller flera minderåriga barn. Av bushållen med två

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

eller flera minderåriga barn åtnjöto 96 % samtidigt familjebostads- och

bränslebidrag, vilket innebar att ca 80 % av hushållen med trekronorsbidrag

även hade familjebostadsbidrag.

Vad gäller de hushåll, vilka ha familjebostadsbidrag, synas kommunerna

ha tillämpat mycket skiftande praxis. I vissa fall synes man kombinera

de båda bidragen utan undantag, i andra fall har man för kombinationen

uppställt inkomststreck, som med vissa belopp — t. ex. trekronorsbidragets

belopp, 500 kronor, 1 000 kronor eller 2 000 kronor — understiga de för

familj ebostadsbidragen gällande inkomststrecken.

Utredningen anser sig ha skäl för förmodandet, att hushållen med trekronorsbidrag

genomsnittligen icke i större utsträckning än övriga hushåll

med familjebostadsbidrag har varit i behov av trekronor sbidraget som en

hjälp för anskaffandet av en tillfredsställande bostad.

I fråga om hushåll med ett barn och barnlösa hushåll synes trekronorsbidrag

ha beviljats hushåll med relativt låga inkomster i större utsträckning

än i fråga om hushåll med två eller flera barn.

Sedan kommunerna fått bidraga med en tredjedel av kostnaderna, synes

behovsprövningen ha skärpts.

Med hänsyn till vad som framkommit har utredningen, såsom tidigare

anförts, icke ansett sig böra förorda att trekronorsbidraget bibehålies i sin

nuvarande form.

Införande av ett särskilt bostadsbidrag.

Utredningen redovisar vissa synpunkter på behovet av ett särskilt

bostadsbidrag vid sidan om familjebostadsbidraget och anför härvid bl. a.

följande.

Införandet av trekronorsbidragen bör ses som ett uttryck för den uppfattningen,

att även andra hushållsgrupper än familjer med två eller flera

minderåriga barn böra ha möjlighet att få bostadsbidrag. Redan dessförinnan

ha åldringarna ansetts utgöra en sådan grupp, vilken var i behov av

ett särskilt bostadsstöd. Utredningens förslag om att trekronorsbidrag icke

längre skall utgå innebär icke någon annan uppfattning i denna fråga utan

är tvärtom betingat därav, att trekronorsbidragen enligt utredningens

mening varit ett alltför begränsat stöd till sådana hushåll med låga inkomster,

som icke kunnat få familjebostadsbidrag. Utredningen har sålunda

funnit det angeläget, att hushållen i de lägre inkomstskikten i större

utsträckning än f. n. beredas möjligheter att förbättra sin bostadsstandard

genom att bostadsrabatternas belopp ökas för hushållen i dessa inkomstskikt

och att rabatterna utvidgas till vissa nya grupper av hushåll. För

familjer med två eller flera minderåriga barn har sålunda utredningen

funnit denna utökning av rabatterna böra ske i den formen att ett system

med förhöjda familjebostadsbidrag införes. För i första hand hushåll, som

icke äro berättigade till familjebostadsbidrag, har utredningen ansett sig

böra överväga huruvida icke trekronorsbidraget borde kunna ersättas med

ett stöd i helt nya former.

Enligt utredningens mening skall icke låg inkomst i och för sig medföra

en rätt att få bostadsbidrag. Utgångspunkten för avgränsningen av de

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

69

grupper av hushåll, till vilka bidrag bör kunna utgå, bör vara att bushållen

på grund av särskilda omständigheter ha speciella bostadsbehov, som de till

följd av låg inkomstnivå icke kunna tillgodose med egna resurser. Givetvis

blir en avgränsning enligt denna allmänna riktlinje relativt vansklig.

Utredningen erinrar om att den inte ansett sig kunna förorda, att ettbarnsfamiljerna

ges möjlighet att få familjebostadsbidrag. Med hänsyn till

att förslaget om förhöjt familjebostadsbidrag till familjer med två eller

flera barn kommer att skärpa gränsen gentemot ettbarnsfamiljer med låga

inkomster har dock utredningen funnit sig böra förorda, att en möjlighet

öppnas till en jämfört med trekronorsbidragen något utvidgad bidragsgivning

till hushåll med ett minderårigt barn. Till sådana hushåll bör sålunda

särskilt bostadsbidrag kunna beviljas, även om hushållet icke kan hänföras

till någon av de i fortsättningen nämnda grupperna. Som förutsättning för

en sådan bidragsgivning, som tills vidare bör betraktas som en försöksverksamhet,

bör gälla, att hushållet har låg inkomst på grund av nedsatt förvärvsförmåga

och att särskilt ömmande omständigheter är för handen.

Härefter behandlar utredningen frågan om bidrag till ensamstående

mödrar med ett barn och erinrar därvid om sitt förslag i denna fråga i

promemorian den 13 december 1951. Utredningen uttalar bl. a.

Då de förslag till särskilda bostadsbidrag, som utredningen i det följande

framlägger, innebär att en individuell behovsprövning skall ske och att

bidragets storlek skall kunna anpassas efter behovet i de enskilda fallen

och således bli större än familjebostadsbidraget, har utredningen numera

kommit till den uppfattningen, att till ensamstående mödrar med ett barn

bör detta särskilda bostadsbidrag kunna beviljas i stället för familjebostadsbidrag.

Det speciella motivet för att inordna denna grupp i bidragsgivningen

är kravet på en modern och lättskött bostad till följd av svårigheterna

att förena förvärvsarbete med vård av barnet.

För att belysa behovet av ett särskilt bostadsbidrag till familjer med

tuberkulos medlem återger utredningen resultatet av en undersökning, som

de lungsjukas riksförbund har utfört bland sina medlemmar. Härom anför

bostadsutredningen bl. a. följande.

Av undersökningen synes man icke kunna draga några bestämda slutsatser

om huruvida de lungsjuka bo under sämre eller bättre förhållanden

än befolkningen i övrigt. Även om så icke kan ske, kan man konstatera,

att ett avsevärt antal lungsjuka bo under förhållanden, som måste betraktas

som mycket otillfredsställande och som sannolikt i många fall försvårar

tillfrisknande eller medför risk för återfall i sjukdomen. Av denna

undersökning liksom av andra uppgifter synes vidare framgå, att de lungsjuka

ha svårare än andra befolkningsgrupper alt anskaffa eller behålla

egna lägenheter. Detta torde delvis betingas av uthyrares och boendes rädsla

för smitta.

Utredningen vill emellertid framhålla, att behovet av tillfredsställande

bostadsförhållanden icke enbart kan påvisas gälla hushåll med lungsjuk

medlem utan även hushåll där medlem lider av annan sjukdom av fysisk

eller psykisk art. Som exempel må nämnas reumatiska sjukdomar och

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

vanförhet. Till hushåll, som på grund av medicinska indikationer har ett

angeläget behov av en bättre bostad, bör därför enligt utredningens mening

bostadsbidrag kunna beviljas för att möjliggöra anskaffandet av en modernt

utrustad bostad av erforderlig storlek. En av förutsättningarna för beviljande

av bidrag bör vara, att behov av dylik bostad styrkes av läkare.

Utredningen anser, att ett särskilt bostadsbidrag också bör komma till

användning som stöd till s. k. utsanerade hushåll. Behovet av bidrag härvidlag

kommer successivt att öka i den mån möjligheter skapas alt bygga

mera i städernas centrala delar än som hittills varit fallet. I denna fråga

uttalar utredningen bl. a. även följande.

Några fastare former för ifrågavarande bidragsgivning kunna icke nu

fastställas, utan den bör få karaktär av försöksverksamhet och erfarenheterna

böra få visa i vilka avseenden särskilda regler erfordras. Särskilt

i ett avseende torde vissa avvikelser vara motiverade från vad som hittills

gällt för bostadsrabatterna och enligt utredningens mening också i regel

bör gälla för det särskilda bostadsbidraget. I vissa fall torde det nämligen

visa sig lämpligt att flytta utsanerade hushåll icke till fullt moderna lägenheter

utan till sådana lägenheter, vilka icke ha en sådan standard, att de

hittills ansetts böra berättiga till bidrag. Även i sådana fall bör emellertid

bidrag kunna beviljas för att underlätta förflyttning från de lägenheter,

som skola saneras.

Utredningen anser, att i särskilda fall såväl familjebostadsbidrag som

särskilt bostadsbidrag bör kunna utgå till samma hushåll. Härom framhålles

följande.

Med den här förordade uppläggningen av det särskilda bostadsbidraget

bör det icke vara uteslutet att i vissa fall kombinera detta bidrag med

familjebostadsbidraget. Om familjebostadsbidraget bedömes vara otillräckligt,

bör det särskilda bostadsbidraget även kunna beviljas. Som exempel

på ett fall där dylik kombination kan ske må nämnas hushåll med tuberkulos

medlem, för vilket en större lägenhet än som normalt motsvarar hushållets

storlek erfordras med hänsyn till kravet på avskildhet och behovet

av särskilt arbetsutrymme. Utredningen förutsätter emellertid, att behovet

av en kombination noga prövas från fall till fall.

Utredningen anför härefter vissa allmänna synpunkter på frågan om

kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för det särskilda bostadsbidraget.

Sålunda framhålles hl. a. följande.

Det av utredningen förordade särskilda bostadsbidraget har i princip

samma karaktär som trekronorsbidraget, som det enligt utredningens förslag

till en del skall ersätta. Den allmänna uppläggningen av det särskilda

bostadsbidraget, som utredningen skisserat i det föregående, innebär, att

detta bidrag får en ännu mera behovsprövad och socialvårdsbetonad prägel

än trekronorsbidraget, då även bidragets belopp i de enskilda fallen skall

fastställas efter behovsprövning och bidraget förutsättes utgå till vissa

grupper av hushåll, som med nödvändighet måste bli ganska vagt avgränsade.

Vid sidan av inkomsten böra även andra faktorer beaktas. Den med

bidragsgivningen förbundna behovsprövningen synes endast kunna utföras

av kommunala organ inom ramen av vissa allmänna riktlinjer fastställda

av statsmakterna.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 138.

71

Om kostnaderna för de särskilda bostadsbidragen fördelas mellan stat

och kommun, innebär detta icke någon förändring mot vad som nu gäller, då

bidraget delvis kommer att ersätta trekronorsbidragen och eventuellt även

i framtiden helt eller delvis statsbidragen till pensionärshem och pensionärsbostadsbidragen,

för vilka senare bidrag en kostnadsfördelning indirekt

gäller. En del av kommunernas kostnader för trekronorsbidragen komma

att överflyttas på staten i och med de förhöjda fainiljebostadsbidragen.

Denna minskning av de nuvarande kommunala kostnaderna kommer visserligen

att uppvägas av det förhållandet, att det särskilda bostadsbidraget

förutsatts kunna utgå till sådana grupper av hushåll, som hittills icke

kunnat få något bidrag. Å andra sidan torde beviljandet av särskilda

bostadsbidrag komma att avlasta vissa socialvårdskostnader från kommunerna

resp. förebygga uppkomsten av socialvårdsbehov. Såväl det förhöjda

familj ebostadsbidraget som det särskilda bostadsbidraget kommer att

minska behovet av sådana kommunala bostadsrabatter, vilka tidigare förutsatts

komma att utgå som komplement till de statliga rabatterna, men

vilka hittills icke torde ha utgått i någon nämnvärd omfattning.

Med hänsyn till nämnda förhållanden har bostadsutredningen funnit

sig böra föreslå, att kostnaderna för det särskilda bostadsbidraget fördelas

mellan stat och kommun.

Utredningen anger härefter vissa allmänna riktlinjer avseende villkoren

för det särskilda bostadsbidraget. I form av författningsbestämmelser bör

enligt förslaget endast anges bidragets allmänna syfte och reglerna för

fördelningen av kostnaderna mellan stat och kommun samt vissa administrativa

frågor i samband därmed. I övrigt bör anvisningar utarbetas av

bostadsstyrelsen och underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Vidare

anföres beträffande kraven på lägenheternas storlek och utrustning bl. a.

följande.

Enligt utredningens mening bör kraven på lägenhetens utrustning och

standard överensstämma med de som utredningen i det föregående föreslagit

för familjbostadsbidragen. För lägenheter mindre än två rum och

kök bör dock icke kravet på enskilt badrum obetingat upprätthållas. I

den mån ensamstående moder med ett barn placeras i en dylik mindre

lägenhet, är det dock enligt utredningens mening önskvärt att lägenheten

är försedd med badrum. Som anförts i det föregående bör dock vid beviljande

av bidrag till utsanerade hushåll en lägre standard kunna godtagas.

Bidraget bör vidare endast beviljas under förutsättning av att hushållet

bor i en lägenhet, som med hänsyn till hushållets storlek och övriga omständigheter

bedöms vara av erforderlig storlek. Som allmän regel bör

gälla, att bidrag icke bör beviljas om det bor mer än två personer per boningsrum

och att lägenheterna skola vara försedda med kök. För enpersonshushåll

liksom för ensamstående moder med ett barn bör dock en

lägenhet om ett rum och kokvrå kunna accepteras. Från den allmänna

regeln om högst två boende per boningsrum bör givetvis undantag kunna

göras i anslutning till den praxis, som tillämpas för familjebostadsbidrag.

I fråga om bidragstagarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden

framhåller utredningen följande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kangl. Maj:ts proposition nr 138.

Med hänsyn till att barnfamiljer med inkomster mellan 6 500 och 9 500

kronor åtnjuta helt familjebostadsbidrag och sålunda få en relativt stor

del av bostadskostnaden täckt med bidrag har bostadsutredningen ansett

sig kunna förorda en högre gräns för det särskilda bidraget och funnit ett

inkomstbelopp på ca 8 000 kronor i bruttoinkomst lämpligt avvägt för ett

hushåll i en tvårumslägenhet.

Som allmän riktlinje för inkomstprövningen beträffande hushåll i ettrumslägenheter

bör enligt utredningens mening gälla en inkomst på ca

6 500 kronor i bruttoinkomst. För ensamstående mödrar med ett barn

synes man dock böra gå högre, förslagsvis till 7 000 ä 7 500 kronor, för

att därigenom få en viss anknytning till de för familjebostadsbidragen

gällande inkomststrecken.

För hushåll boende i lägenheter om ett rum och kokvrå synes man

böra uppställa en lägre gräns, förslagsvis ca 5 500 kronor i bruttoinkomst.

De här angivna inkomstbeloppen, vilka böra utesluta hushållen från

möjligheten att få det särskilda bostadsbidraget, ha i stort sett tillkommit

genom tillämpning av den enkla regeln att bostadskostnaden exkl. bränsletillägg

icke får understiga 20 procent av inkomsten. Detta innebär givetvis,

att de endast få betraktas såsom genomsnittsbelopp och att de endast utgöra

allmänna riktlinjer för kommunernas handhavande av bidragsgivningen.

Hushåll med inkomster understigande dessa belopp skola sålunda

icke obetingat ha bidrag, liksom det heller icke bör vara uteslutet att hushåll

med högre inkomster kunna få bidrag. Avvikelserna bli bl. a. beroende

på bostadskostnadernas storlek.

Vidare anföres, att samtliga hushållsmedlemmars inkomster bör beaktas

vid inkomstprövningen, att behovet av bidrag bör omprövas oftare än

som gäller för familjebostadsbidraget samt att bidrag icke bör beviljas

om någon hushållsmedlem har skattepliktig förmögenhet.

Om det särskilda bostadsbidragets belopp uttalar utredningen, att bidraget

inte lämpligen kan fastställas till vissa enhetliga eller schematiska belopp.

Ehuru det måste ankomma på kommunerna att bestämma bidragets storlek

i de enskilda fallen, bör vissa allmänna riktlinjer anges av statsmakterna.

Utredningen anser, att ju lägre inkomsten är, desto större bör bidraget

vara, och anför härom bl. a. följande.

Utredningen har för sin del funnit den allmänna regeln för en differentiering

efter inkomst, enligt vilken en skillnad i inkomst på 1 000 kronor

motsvarar en skillnad i bidrag på ca 300 kronor, som lämplig. Den schematiska

regeln synes böra gälla, att bostadsbidraget icke får utgå med

större belopp än som motsvarar tre fjärdedelar av bostadskostnaden.

Vidare anföres, att det bör ankomma på bostadsstyrelsen att utforma

närmare anvisningar, vilka bör vara av rådgivande karaktär och uppgöras

sedan synpunkter inhämtats från kommunerna. Utredningen framhåller

som angeläget, att bidragsgivningen icke bindes vid alltför schematiska

regler.

Fördelningen av kostnaderna för det särskilda bostadsbidraget skall

enligt utredningens förslag ske i den formen, att kommunerna erhåller

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ls proposition nr 138.

73

ett statsbidrag, graderat i förhållande till antalet skattekronor per invånare.

Med hänsyn till att den allmänna omprövning av statsbidragssystemet,

som verkställts av allmänna statsbidragsutredningen, kan påkalla en ändring

av statsbidragets konstruktion, har bostadsutredningen valt att anknyta

sitt förslag till det system som gäller för statsbidrag till anordnande

av skolmåltider. Utredningen har sammanfattat sitt förslag på följande

sätt.

*

I normalfallet bör statens bidrag uppgå till två tredjedelar av kostnaderna

för bidragsgivningen. Med utgångspunkt från kommunernas fördelning

efter antalet skattekronor per invånare har utredningen funnit,

att denna normala fördelning bör gälla vid ett skatteunderlagstal på 33

kronor per invånare. Kommunerna böra svara för högst 50 procent av

kostnaderna för denna bidragsgivning, vilket innebär, att den undre

gränsen för statsbidraget blir 50 procent. För kommuner med 50 eller

flera skattekronor per invånare bör statsbidraget uppgå till 50 procent. I

generell form kan storleken av statsbidraget angivas så, att statsbidraget

utgår med 0,i procent för varje tiotal skatteören varmed kommunens

skatteunderlag understiger 100 skattekronor per invånare, dock skall

statsbidraget utgå med minst 50 procent.

Utredningen redovisar följande exempel på statsbidrag för kommuner

med olika skatteunderlag.

Skattekronor

per invånare

Statsbidrag

%

Kommunens

andel %

10

90

10

15

85

15

20

80

20

25

75

25

30

70

30

35

65

35

40

60

40

45

55

45

50

50

50

Utredningen framhåller vidare, att då enligt 1952 års taxering sannolikt

ingen kommun kommer att ha ett skatteunderlag under 10 kronor,

statsbidraget i praktiken kommer att uppgå till högst ca 90 procent.

Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att de av kommunerna

redovisade verkliga kostnaderna för utlämnade bostadsbidrag skall utgöra

bidragsunderlag och fortsätter.

I detta sammanhang vill emellertid utredningen föreslå, att i vissa

fall undantag skall kunna göras från reglerna om statsbidragets storlek.

Om det vid kontroll från statlig myndighets sida konstateras, att kommunen

gjort icke önskvärda avvikelser från de allmänna riktlinjerna för

bidragsgivningen och de rådgivande anvisningarna, vilket åsamkat staten

högre utgifter, bör det procenttal, som eljest skulle varit tillämpligt på

kommunen, kunna nedsättas i syfte att därigenom för kommande år få

till stånd en bättre handläggning av bidragsgivningen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Reservationer.

Herrar Cassel och Thunholm har anmält reservation mot vissa av utredningens

förslag rörande bostadsrabatterna. Sålunda anser de, att det

förhöjda familjebostadsbidraget inte är den rätta formen för ökat stöd

åt familjer med särskilt låga inkomster. De förordar i stället, att det särskilda

bostadsbidraget användes även för dessa fall och utnyttjas som en

mera allmän komplettering till familjebostadsbidraget. Reservanterna ansluter

sig vidare inte till förslaget om en differentiering av familjebostadsbidraget

efter lägenhetsstorlek utan anser, att denna fråga i varje fall bör

vila till dess bostadsförsörjningsläget ger marknadsmässiga förutsättningar

att realisera det med differentieringen avsedda syftet att minska trångboddheten.

De instämmer inte heller i förslaget om att utbyta de äldre

familjebidragen mot familjebostadsbidrag.

Ledamöterna Fredricsson och Hedén föreslår, att familjebostadsbidragens

belopp höjes i sådan grad att förmånens realvärde återställes.

Ledamoten Wedén säger sig icke ha kunnat finna utredningens ställningstagande

till tröskelproblemet tillfredsställande. Han förordar, att

någon åtgärd beträffande familjebidragen nu icke vidtages, och vidare, att

en avtrappning av familjebostadsbidragen från 1 Va till 1 */<» L 2/s och Vs

bidrag inom inkomstintervaller införes. I andra hand, och om av hänsyn

till redan för reducerade bidrag införd ordning något nytt system för

sådana icke anses kunna komma i fråga, förordar reservanten, att åtminstone

1 V4 bidrag införes för familjer med inkomster mellan inkomststrecken

enligt utredningens förslag för 1 Va bidrag och en serie nya inkomslstreck

mitt emellan strecken för 1 1/i och för vanligt helt bidrag.

Förslaget illustreras med bl. a. följande exempel avseende en familj

med två barn.

Inkomststreck

besk. inkomst

(kr)

under 3 000

3 000—4 500

4 500—6 000

6 000—7 000

7 000—8 000

Bidrag

l''/2

tv.

1

V,

V,

Yttrandena.

De riktlinjer för omprövningen av rabattsystemet, som bostadsutredningen

har förordat, har i stort sett accepterats av remissorganen.

Vissa invändningar gentemot dessa riktlinjer ävensom några uttalanden

av allmän karaktär torde först få redovisas.

Statskontoret finner bostadsutredningens förslag i denna del knappast

ägnat att förlikas med utredningens allmänna inställning till bostadssubventionen,

enligt vilken någon hyreshöjning icke skulle ifrågakomma.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

75

Ämbetsverket erinrar om sin i hyresfrågan avvikande mening och uttalar,

att en hyreshöjning lämpligen bör kombineras med en sådan vidgad bidragsgivning,

varigenom verkningarna av hyreshöjningen helt eller i

väsentlig mån kan neutraliseras för de bidragsberättigade. Statskontoret

anser det vidare tveksamt, om inte bränslebidraget bör avvecklas och därigenom

möjlighet skapas för en ökning av de med barnantal och bostadsstorlek

varierande bidragsbeloppen. Ämbetsverket hyser närmast den uppfattningen,

att spörsmålet om familjebostadsbidragens utformning bör

underkastas ytterligare prövning.

Fullmäktige i riksbanken anser, att en förenkling och effektivisering

bör komma till stånd på bostadsrabatternas område. Då den gynnsamma

utvecklingen av realinkomsterna måste medföra att behovet av statligt

stöd i motsvarande grad minskas, torde dock enligt fullmäktiges mening

en viss begränsning av bidragsgivningen kunna ske.

Näringslivets bostadsbyggnadsdelegation anser, att ett slopande av

bränslebidraget utan kompensation genom höjning av andra bidrag bör

övervägas.

Sveriges fastighetsägareförbund har ingen principiell erinran mot förslaget

om en utvidgning av bidragssystemet till att omfatta äldre lägenheter

men anser, att en sådan utvidgning icke synes böra genomföras, om

icke samtidigt en skälig höjning av hyresnivån i dessa fastigheter genomföres.

Bostadsstyrelsen har prövat frågan om bidrag till ettbarnsfamiljer men

har med hänsyn till kostnaderna och läget på bostadsmarknaden funnit

det synnerligen tveksamt, om en sådan utvidgning av bidragsgivningen är

möjlig att genomföra. SABO beklagar, att bostadsutredningen inte ansett

sig kunna förorda bidrag till ettbarnsfamiljerna. TCO anser det angeläget,

att frågan om bidragens utformning ytterligare utredes samt ifrågasätter

dels huruvida inte inkomstprövningen borde slopas, dels huruvida

det inte vore lämpligt att ge familjebostadsbidrag till ettbarnsfamiljer.

Samma mening beträffande ettbarnsfamiljerna företrädes av Hyresgästernas

riksförbund, som därjämte instämmer i det reservationsvis inom bostadsutredningen

framställda yrkandet, att bostadsbidragens realvärde

återställes. HSB ifrågasätter, om inte de bidragsbelopp som föreslås måste

anses ligga i underkant med tanke på att utredningen vill reducera de

generella subventionerna med därav följande hyreshöjning.

Förslaget att slopa trekronorsbidraget och i stället införa dels ett förhöjt

familjebostadsbidrag, dels ett s. k. särskilt bostadsbidrag mötes i stort

sett med sympati. Statskontoret är emellertid redan av kostnadsskäl emot

det förhöjda familjebostadsbidraget och anser, att vidgat stöd åt barnfamiljer

med mycket låga inkomster bör lämnas efter behovsprövning i form av

särskilt bostadsbidrag. Samma ståndpunkt företrädes av Näringslivets bo
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

stadsbyggnadsdclegation. Två reservanter inom bostadsstyrelsen, herrar

Persson och Strandberg, anser att erfarenheterna av ett system med förhöjda

familjebostadsbidrag för familjer med små inkomster hör avvaktas,

innan man tar ställning till frågan, huruvida ett särskilt bostadsbidrag

skall införas.

Bostadsutredningens förslag till rabattgivning på det bostadssociala

området har inte gett socialstyrelsen skäl till annat uttalande, än att styrelsen

intet har att erinra däremot.

Mot utredningens förslag att de nuvarande inkomstgränserna för

familjebostadsbidrag skall förbli oförändrade har ingen annan erinran

gjorts än den, att Hyresgästernas riksförbund säger sig finna en höjning

av inkomststrecken motiverad.

I fråga om bestämmelserna rörande förhöjda f amiljebostadsbidrag

uttalar sig Stadsförbundet till förmån för det av herr Wedén i

bostadsutredningen reservationsvis framförda förslaget.

Förslaget om införande av familjebostadsbidrag till äldre

lägenheter har föranlett Stadsförbundet till ett uttalande av följande

innebörd. Varje gränsdragning medför problem. Man bör i så stor utsträckning

som möjligt söka minska antalet fall där prövningen av bidragsrätten

är förbunden med besvärliga bedömnings- och tolkningsproblem.

Sådana problem uppstår vid en gränsdragning efter lägenhetsstandard. Då

frågan om att slopa nuvarande tidsgränser överväges, bör man särskilt

beakta konsekvenserna av den övergång från äldre familjebidrag till

familjebostadsbidrag, som medgivits för familjer i hyreslägenheter.

Lägenheterna i åtskilliga äldre fastigheter, belånade enligt 1942 års tertiärlånekungörelse,

har sålunda blivit kvalificerande för familjebostadsbidrag,

medan i andra samtidigt uppförda fastigheter möjligheten att få detta

bidrag inte funnits. Detta har lett till svårförklarliga orättvisor. Förbundet

tillstyrker därför, att de nuvarande tidsgränserna slopas men föreslår,

att man i stället inför en gräns, som motsvarar tidpunkten för färdigställandet

av sådana flerfamiljshus, vilka belånats enligt 1942 års tertiärlånekungörelse

och i vilka familjebidrag utgått. Samtliga efter den sålunda

fixerade tidpunkten färdigställda lägenheter skulle i princip kvalificera för

bidrag.

Beträffande de krav på lägenheternas storlek och utrustning,

som enligt utredningens förslag skall uppställas vid bidragsgivningen, anför

bostadsstyrelsen i huvudsak följande. För en- och tvåfamiljshus, som icke

är belägna i tätort, bör gälla som villkor, att vatten- och avloppsledning

anordnas, om det kan ske till rimlig kostnad. I fråga om äldre hus bör

undantag från kravet på anslutning till gemensamhetsanläggning för vatten

och avlopp kunna göras även på tätort.

Bostadsstyrelsen uttalar även önskemålet, att kraven på en- och två
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

77

familjshus i fråga om storlek och utrustning helt inskrives i bidragskungörelsen.

Av författningstexten bör framgå, att bostadsstyrelsen skall

kunna, när särskilda skäl föreligger, medgiva bidrag till lägenhet, som i

fråga om utrustning eller storlek icke helt uppfyller de föreskrivna fordringarna.

Stadsförbundet skulle helst se, att för både nya och äldre lägenheter finge

gälla samma krav med de enda undantagen, att lägenhet med mindre yta

än 50 kvm skulle godtagas i fall, då ritningarna godkänts för statlig

belåning, och att lägenheter i en- och tvåfamilj shus kunde godtagas även

om fastigheten icke anslutits till gemensamhetsanordningar för vatten och

avlopp men dessa förhållanden ändock vore ändamålsenligt ordnade.

Förbundet ifrågasätter även, om icke i den enhetliga tillämpningens intresse

regeln rörande lägenhetens storlek i relation till hushållets —

högst sex personer i två rum och kök respektive högst nio personer i tre

rum och kök -— borde intagas i författningen. RLF understryker vikten

av att kraven på lägenheternas utrustning beträffande äldre en- och tvåfamiljshus

inte tillämpas alltför hårt.

Vad härefter angår frågan om familjebostadsbidragens storlek

har bostadsstyrelsen icke velat motsätta sig utredningens förslag.

Styrelsen har emellertid som ett alternativ velat redovisa ett inom styrelsen

framkommet förslag,^som är avsett att underlätta bidragsgivningen.

Sålunda har det inom styrelsen ifrågasatts, om utredningens förslag att

differentiera bidragsbeloppen efter lägenhetens storlek bör genomföras.

En viss möjlighet att tjäna detta beaktansvärda syfte har den av bostadsstyrelsen

nu tillämpade regeln, enligt vilken bidrag icke annat än i undantagsfall

beviljas hushåll på mer än sex personer i tvårumslägenhet och

hushåll på mer än nio personer i trerumslägenhet. Denna regel kan justeras

i avsikt att minska trångboddheten, och strängare krav kan tillämpas

i den mån tillgången på fullgoda bostäder ökas.

Vidare har inom styrelsen ifrågasatts om icke bidragsbeloppen kan

göras jämnare. Det fasta bidraget kan bestämmas exempelvis till 120,

160 och 200 kronor i de olika landsdelarna. Det med barnantalet varierande

beloppet har upptagits till 160 kronor per barn för familjer med egnahemslån

och till 120 kronor per barn i andra fall. Dessa belopp är något lägre

än de nuvarande, men någon justering nedåt kan vara motiverad av att

förhöjda bidrag kommer att utgå till familjer med särskilt låga inkomster

liksom av den föreslagna skattefriheten. Förslaget innebär vidare, att förhöjt

bidrag till familjer med sex eller flera barn utgår med samma belopp

och under samma inkomststreck som för fembarnsfamiljer. Utan ökning

av bidragen i de lägre inkomstklasserna skulle detta alternativ innebära

en minskning av utgifterna för familjebostadsbidrag med ca 10 %, men

med denna ökning blir utgifterna enligt alternativet ungefär lika stora

som de blir enligt nuvarande bestämmelser.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Stadsförbundet framför ett bestämt önskemål, att bidragsbeloppen

göres jämnt delbara med 12. HSB uttalar sig till förmån för ett inom bostadsutredningen

diskuterat alternativ i fråga om de med barnantalet

varierande bidragsbeloppen. Enligt detta alternativ skulle beloppen vara

128, 160 och 208 kronor per barn i stället för 128, 152 och 200 kronor

alltefter bostadens storlek och husets typ.

Bostadsutredningens förslag beträffande utbetalningen av familjebostadsbidrag

tillstyrkes av bostadsstyrelsen.

Förslaget om ett utbyte av äldre familjebidrag mot familj ebostadsbidrag

även i de fall, där ett sådant utbyte inte redan har medgivits, avstyrkes

av statskontoret med hänsyn till kostnaderna. Även bostadsstyrelsen

ifrågasätter, om en så kostnadskrävande reform kan vara påkallad.

Med avseende på konstruktionen av det av utredningen föreslagna

särskilda bostadsbidraget har Landsorganisationen uttalat, att större

hänsyn vid behovsprövningen bör tagas till ensamstående mödrars speciella

förhållanden. Det särskilda bostadsbidraget bör för deras del utgå efter viss

fallande skala även för bruttoinkomster överstigande 7 000—7 500 kronor.

De lungsjukas riksförbund understryker behovet av särskilda bostadsbidrag

för lungsjuka. Förbundet anser att lungsjuka, som med läkarintyg kan

styrka behovet av en god bostad och som inte har tillräckliga inkomster för

att själva svara för hela hyreskostnaden, automatiskt bör vara berättigade

till särskilt bostadsbidrag. Svenska vanförevårdens centralkommitté understryker

vikten av att de vanföra får ändamålsenliga bostäder till överkomliga

hyror.

Förslaget rörande finansieringen av det särskilda bostadsbidraget föranleder

från statskontorets sida det uttalandet, att statens andel av kostnaderna

i normalfallen inte bör överstiga hälften med hänsyn till att denna

bidragsgivning till sin karaktär är sådan, att den skulle kunna hänföras

till de sociala omvårdnadsfrågor, som i första hand åvilar primärkommunerna.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter, om statsbidraget bör uppgå till

så högt procenttal i kommuner med lågt skatteunderlag som utredningen

föreslagit. Stadsförbundet och Landskommunernas förbund håller före, att

statsbidraget bör utgå efter samma norm, som nu gäller för trekronorsbidraget,

intill dess att ställning tagits till allmänna statsbidragsutredningens

nyligen framlagda förslag.

D epartementspr omemorian.

I den förut nämnda departementspromemorian behandlas vissa frågor

angående utbetalning av familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Dessa

frågor har aktualiserats genom den fr. o. m. den 1 januari 1953 genomförda

decentraliseringen till vederbörande kommunala förmedlingsorgan av be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

79

slutanderätten i ärenden angående dylika bidrag till familjer, som är bosatta

i städer och köpingar.

Det framhålles i promemorian, att gällande bestämmelser angående utbetalning

av bidragsmedel till förmedlingsorganen tillkommit före den

nu genomförda decentraliseringen och alltså utgår från att förmedlingsorganet

icke utgör beslutande myndighet. Det synes därför vara lämpligt

att mera detaljerade utbetalningsbestämmelser nu meddelas i anslutning

till den decentralisering av beslutanderätten som ägt rum.

Beträffande utformningen av bestämmelserna anföres i promemorian

bl. a. följande.

Sådana bestämmelser torde böra givas det innehållet att bostadsstyrelsen

skall tillhandahålla städer och köpingar förskott å bidragsmedlen samt

verkställa utanordning sedan redovisning av förskottet skett. Beträffande

styrelsens utanordningar gäller, att de äro underkastade granskning av

riksräkenskapsverket. Utanordning av medel för ett felaktigt beviljat

bidrag föranleder ansvar för de i anordningsbeslutet deltagande. Det

torde icke vara rimligt att ett sådant ansvar under alla förhållanden lägges

å vederbörande befattningshavare i styrelsen. Antingen bör förutsättas

att före meddelande av utanordningsbeslut styrelsen företager en kontroll,

omfattande samtliga eller i varje fall större delen av de redovisade

bidragsärendena, eller också böra bestämmelser meddelas, varigenom kommunernas

och bostadsstyrelsens ekonomiska mellanhavanden i anledning

av felaktigt utgivna bidrag kunna på ett enkelt sätt regleras även viss tid

efter det styrelsen utanordnat mot bidraget svarande belopp.

Vid en omfattande kontroll från bostadsstyrelsens sida skulle otvivelaktigt

en del av de fördelar, som man syftat till att uppnå genom decentraliseringen,

gå förlorade. För kommunernas rätta handhavande av

bidragsgivningen torde det vara tillfyllest med en begränsad kontroll från

bostadsstyrelsen, allt efter vunna erfarenheter inriktad med tyngdpunkten på

vissa orter, vissa grupper av ärenden etc., samt kombinerad med en av styrelsen

utövad upplysningsverksamhet (skriftligen meddelade råd och anvisningar,

personliga besök hos förmedlingsorganen in. m.). En mera omfattande

kontroll från styrelsens sida torde alltså böra undvikas. Vid en kontroll

av denna begränsade omfattning synes man böra förutsätta en reglering

mellan styrelsen och kommunerna av ovan angivet slag.

I anslutning härtill föreslås i promemorian vissa ändringar i bidragskungörelsen,

vilka i huvudsak innebär följande. Bostadsstyrelsen skall

till städer och köpingar utanordna medel till täckande av de bidragsutbetalningar,

som styrelsen godkänt efter granskning i begränsad omfattning.

Därvid skall styrelsen äga avräkna vad styrelsen tidigare utanordnat till

samma kommun för täckande av bidrag, vilket sedermera befunnits ha

utbetalats felaktigt. Styrelsen skall vidare äga utgiva förskott å bidragsmedlen.

Det framhålles i promemorian, att revisionsanmärkning från riksräkenskapsverket

skall framställas inom tre år efter det bostadsstyrelsens räkenskaper

inkommit (eller skolat inkomma) till verket och att det därför inte

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

torde vara nödvändigt att föreskriva någon tid, efter vilken sådan avräkning

icke må ske.

Yttrandena.

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens sakrevision, bostadsstyrelsen och Svenska

stadsförbundet.

Stadsförbundet har vid bedömande av fördelar och nackdelar med promemorieförslaget

funnit fördelarna överväga samt ansett sig i vart fall

kunna acceptera förslaget såsom ett provisorium och göra frågans vidare

behandling beroende av praktiska erfarenheter och de resultat, vartill

blivande utredningar rörande redogöraransvaret och det kommunala revisionsansvaret

kan leda. Då förbundet anser förslaget godtagbart utgår förbundet

från den förutsättningen, att anordningen med förskott från bostadsstyrelsen

kommer till liberal användning.

Även i de övriga yttrandena har det föreslagna utbetalningssystemet i

huvudsak tillstyrkts. Vissa erinringar och förslag till smärre ändringar

har dock framförts.

Sålunda framhåller riksräkenskapsverket, att kommun i likhet med vederbörande

redogörare hos bostadsstyrelsen torde äga rätt att anföra besvär

över utslag i anledning av framställda anmärkningar. Ämbetsverket vill

på grund härav ifrågasätta om icke rätten till avräkning borde förutsätta

att genom utslag fastställd anmärkning vunnit laga kraft gentemot såväl

kommunen som vederbörande redogörare.

Statskontoret och sakrevisionen fäster uppmärksamheten vid att bidragsbesluten

i viss omfattning måste grundas på en skönsmässig prövning (jfr

4, 5 och 10 §§ i bidragskungörelsen) samt framhåller, att kommunernas

prövning skulle underlättas om gällande bestämmelser preciserades så att

en diskretionär prövning icke erfordrades. Nämnda myndigheter anser

vidare att det bör övervägas, om icke ifrågavarande utbetalning och granskning

skulle kunna överflyttas från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna.

Statskontoret framhåller, att en dylik överflyttning skulle stå i god

överensstämmelse med den strävan efter decentralisering av bostadsstyrelsens

verksamhet, som vid olika tillfällen kommit till uttryck, samt att kommunikationen

mellan de statliga befattningshavare som verkställer granskningen

och resp. kommunala organ skulle väsentligt underlättas.

D epartementschefen.

Efter förslag av bostadsutredningen förordade jag förra året dels en

höjning av inkomstgränserna för familjebostadsbidragen, dels en anordning

med reducerade familjebostadsbidrag. Däremot förklarade jag mig

inte beredd att tillstyrka utredningens förslag om familjebostadsbidrag

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 13S.

81

till ensamstående mödrar med endast ett minderårigt barn. Vidare uttalade

jag, att bostadsutredningen vid sin då förestående allmänna omprövning

av bostadsrabatterna borde överväga ett inom bostadsstyrelsen väckt

förslag om förhöjda familjebostadsbidrag för familjer med inkomster avsevärt

under inkomstgränserna. Riksdagen intog i dessa frågor samma

ståndpunkt som Kungl. Maj :t.

Bostadsutredningens föreliggande förslag innebär i huvudsak följande.

Familjebostadsbidrag skall även framgent kunna beviljas endast familjer

med två eller flera barn under 16 år. Bidrag skall kunna utgå utan hänsyn

till tidpunkten för fastighetens färdigställande. Familjebostadsbidragens

och bränslebidragens belopp skall i stort sett förbli oförändrade. I

fråga om större lägenheter och i synnerhet egnahem skall emellertid bidragsbeloppen

ökas. Bränslebidraget bör utgöra en fast del av familjebostadsbidraget.

Trekronorsbidraget slopas. Ett förhöjt familjebostadsbidrag

införes för familjer med särskilt låga inkomster. Därjämte skall i första

hand till familjer, som inte kan få familjebostadsbidrag, kunna utgå ett

särskilt bostadsbidrag. De återstående äldre familjebidragen skall utbytas

mot familjebostadsbidrag.

Bostadsrabatternas huvudsyfte är att möjliggöra för i första hand familjer

med två eller flera barn att efterfråga modernt utrustade, tillräckligt

stora bostäder. Det ligger i sakens natur, att en statlig bidragsgivning av

den omfattning det här gäller måste följa generella regler och tillgodose

vissa enkelt definierade och lätt konstaterbara behov. Det är också av

vikt att reglerna är lätthanterliga för de administrativa organen och inte

alltför svårförståeliga för allmänheten.

Bostadsutredningen anser, att bidrag inte bör utgå till ettbarnsfamiljer.

Visserligen torde det vara uppenbart att det finns ettbarnsfamiljer, som

på grund av särskilt låga inkomster inte kan förhyra en modern bostad.

Men det torde inte kunna göras gällande, att det föreligger ett allmänt behov

av särskilda stödåtgärder i fråga om denna familjetyp. Om bostadsrabatter

mera allmänt skulle utgå till ettbarnsfamiljer, skulle bidragsgivningen

därför i viss mån ändra karaktär. Vidare skulle kostnaderna för

bidrag till ettbarnsfamiljer så småningom bli avsevärda. En förutsättning

för familjebostadsbidrag bör därför alltjämt vara att familjen har minst

två minderåriga barn.

Liksom utredningen anser jag, att någon ändring av reglerna för inkomstprövningen

inte nu är påkallad. Det förutsågs redan vid föregående

års behandling av denna fråga, att omläggningen av den statliga beskattningen

skulle påverka inkomstgränsernas innebörd. .lag är sålunda beredd

att godtaga den utvidgning av bidragsgivningen, som kommer att äga

rum nästa år på grund av höjningen av de statliga ortsavdragen vid beskattningen.

Bostadsutredningen förordar för familjer med låga inkomster ett system

(i—256 os Uihting till riksdagens protokoll 1953. I sand. Nr 13H.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Knngl. Maj:ts proposition nr 138.

med förhöjda familjebostadsbidrag. Till familjer med eu inkomst, som

uttryckt i beskattningsbar inkomst ligger under hälften av de högsta inkomster

som kvalificerar för oreducerat familjebostadsbidrag, skall enligt

förslaget utgå ett med 50 % förstärkt familjebostadsbidrag. Jag delar

utredningens uppfattning rörande behovet av ett större bidrag för familjer

i de lägsta inkomstskikten och kan även godta de av utredningen föreslagna

inkomstgränserna. I likhet med utredningen anser jag även, att

inkomstgränsen för det större bidraget bör vara densamma för familjer

med sju eller flera barn som för familjer med sex barn. Det högre bidraget

skall sålunda kunna utgå vid en till statlig inkomstskatt beskattningsbar

inkomst, som icke överstiger för en familj med två barn 3 000

kr., tre barn 3 500 kr., fyra barn 4 000 kr., fem barn 4 500 kr. och sex eller

flera barn 5 000 kr.

Utredningen har ansett, att det förhöjda bidraget skall stiga med antalet

barn på samma sätt som det icke förhöjda bidraget. Förhöjningen

skall dock utgå med samma belopp för familjer med sju eller flera barn

som för familjer med sex barn. Det synes tveksamt, huruvida anledning

överhuvudtaget föreligger att differentiera förhöjningen av bidraget efter

barnantalet. Motivet för ett förstärkt bidrag är att vissa familjer har förhållandevis

låga inkomster och därför har behov av ett särskilt stöd. Jag

anser, att höjningen av bidraget bör vara lika stor för alla familjer med

små inkomster och förordar sålunda, att en bottenförstärkning med

210 kr. om året införes. Beloppet har anpassats med hänsyn bl. a. till

önskemål om att bidragsbeloppen lätt skall kunna delas i kvartals- och

månadsbelopp. Det föreslagna beloppet bör verksamt kunna bidra till att

möjliggöra även för familjer i låglönegrupper att bebo en tillfredsställande

bostad.

För bottenförstärkningen bör den redan för familjebostadsbidrag gällande

regeln tillämpas, att bidraget sjunker först sedan inkomsten under

två på varandra följande år överstigit inkomstgränsen.

Utredningens förslag om en förmögenhetsgräns för det förhöjda familjebostadsbidraget

kan jag godtaga. Endast den som icke har skattepliktig

förmögenhet skall alltså kunna beviljas förhöjt bidrag. Jag anser att några

undantag från denna bestämmelse inte bör göras.

Det har tvivelsutan förorsakat en viss irritation bland allmänheten, att

bidragsgivningen har varit reserverad för hushåll i fastigheter uppförda

efter vissa tidpunkter, olika för fastigheter med olika ägare. Såsom

Svenska stadsförbundet har framhållit har särskilda komplikationer uppstått

på detta område genom att äldre familjebidrag ersatts med familjebostadsbidrag

i fastigheter byggda före de annars gällande tidsgränserna.

Jag delar bostadsutredningens uppfattning, att en utvidgning av bidragsgivningen

till fastigheter uppförda före de nu gällande tidsgränserna

bör ske.

s. 83 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 138.

83

Då det gäller att fastställa regler beträffande bostädernas storlek och

utrustning, som tillgodoser bidragsgivningens syfte, blir emellertid svårigheterna

större ju äldre lägenheter det blir fråga om. Besvärliga bedömningsproblem

uppstår, om bidragsgivningen enbart knytes till bestämmelser

rörande lägenheternas standard. Sättes standardkraven högt och tilllämpas

de rigoröst, är det risk för att tidsgränserna ersättes med nya, betydligt

mera svårförståeliga och irriterande gränser mellan bidragsberättigade

och icke bidragsberättigade. Jag vill därför — i nära anslutning till

Stadsförbundets förslag på denna punkt — föreslå, att de nuvarande tidsgränserna

ersättes med en ny sådan gräns, nämligen den 1 januari 1942.

Ett särskilt skäl för denna tidsgräns utgör mitt förslag att tidigare beviljade

tilläggslån i viss utsträckning skall återbetalas. Bidrag bör sålunda

kunna utgå till familjer i fastigheter som efter ny- eller ombyggnad färdigställts

tidigast vid nämnda tidpunkt. Det torde förhålla sig så, att bostadskostnaderna

i fastigheter uppförda efter 1941 i stort sett företer en

mindre splittring än vad fallet är i fråga om bostadsbeståndet i dess helhet.

Även i standardhänseende lär de efter nämnda år färdigställda lägenheterna

förete sådana likheter, att gränsdragningssvårigheterna blir

mindre. Antalet gränsfall förorsakade av själva tidpunkten kan beräknas

bli litet på grund av den ringa byggnadsverksamheten under år 1941.

Om sålunda på sätt här har föreslagits en ny tidsgräns väljs, synes det

inte vara påkallat att göra några större ändringar i de nuvarande bestämmelserna

om lägenheternas storlek och utrustning. Samma standardkrav

bör uppställas för alla lägenheter som omfattas av bidragsgivningen. I enlighet

med utredningens förslag bör som minimivillkor för bidrag oavsett

hustyp gälla, att lägenheten skall omfatta två rum och kök. Vad angår

minimiytan bör 50 kvm alltjämt vara gränsen nedåt. Då det emellertid

inte torde vara ovanligt, att tvårumslägenheter i under 1940-talet uppförda

fastigheter omfattar något mindre än 50 kvm, bör bostadsstyrelsen

kunna medge undantag från huvudregeln i de fall då lägenheten i övrigt

uppfyller de uppställda kraven. Med tvårumslägenhet avses emellertid

inte lägenhet av typen ett rum och kök och matrum. Förslaget att bestämmelserna

rörande viss högsta lägenhetsyta skall slopas kan jag inte biträda.

I regel bör alltså bidrag till familj i flerfamiljshus kunna beviljas endast

om lägenhetsytan inte (iverstiger 100 kvm. I fråga om en- och tvåfamiljshus

bör liksom hittills har varit fallet en något större yta godtagas, lämpligen

125 kvm. Familjer, vilka jämlikt nuvarande bestämmelser beviljats

bidrag för lägenhet med en yta överstigande 125 kvm, bör dock även fortsättningsvis

erhålla bidrag. Bostadsstyrelsen bör vidare kunna medge

undantag från de föreslagna reglerna om högsta lägenhetsyta, nämligen i

fråga om stora familjer, som kan sägas ha behov av en särskilt stor bostad.

Sådant undantag bör även kunna göras beträffande ombyggt hus. Vidare

hör skälig hänsyn tagas till det behov av större utrymme som kan före
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

ligga i fråga om lantbrukets bostäder. Vad angår utrustningen bör i allmänhet

krävas att fastigheten skall vara utrustad med vatten och avlopp,

centralvärme och tillfredsställande badmöjlighet. Beträffande såväl storlek

som utrustning bör — såsom bostadsstyrelsen förordat — styrelsen här

särskilda skäl föreligger kunna medge bidrag till lägenhet, som inte helt

uppfyller de föreskrivna fordringarna. Det blir bostadsstyrelsens uppgift

att tillse, att största möjliga enhetlighet i bidragsgivningen uppnås.

Vad härefter angår Indragens belopp har jag kommit till den slutsatsen,

att en viss höjning bör ske, i första band med hänsyn till den hyreshöjning,

som torde bli en oundviklig följd av förslagen rörande återbetalning

av tidigare beviljade tilläggslån. För familjer med två och flera barn

och med inkomster inte överstigande förhållandevis höga streck bör en

sådan bidragshöjning — samt utvidgningen av bidragsgivningen bakåt i

liden — i huvudsak kompensera denna hyreshöjning. Dessutom bör erinras

om den nyssnämnda bottenförstärkningen för familjer med låga inkomster.

Enligt min mening bör sålunda den socialt motiverade bidragsgivningen

till hushåll med två eller flera barn ges en större vikt än hittills i

förhållande till andra åtgärder i hyressänkande syfte.

Kravet på enkelhet och lättfattlighet motiverar ett enhetligare bidragssystem

än det nu gällande. Bidraget per barn torde därför böra utgå med

samma belopp för familjer i egnahem och i hyreshus och bör lämpligen

fastställas till 150 kr. Detta innebär en höjning med 20 kr. per barn för

familjer i hyreshus, medan det för egnahemsfamiljernas del innebär i en

del fall höjning, i flertalet fall någon sänkning, dock med högst 25 kr.

per barn.

Det hade varit önskvärt att även bränslebidraget kunnat göras enhetligt.

Jag har emellertid kommit till samma slutsats som bostadsutredningen

såtillvida som jag finner skäl föreligga, att den nuvarande indelningen

av landet i tre zoner — med högre bidrag ju längre mot norr man

bor — bibehålies. Med hänsyn härtill anser jag att bidraget alltjämt bör

kallas bränslebidrag. Då förslaget till familjebostadsbidrag i en del fall

innebär en sänkning för familjer i egnahem, anser jag emellertid, att

bränslebidraget bör höjas för dessa familjer. Bränslebidraget bör sålunda

alltjämt vara högre för egnahem än för hyreslägenheter. En viss förenkling

synes emellertid möjlig även i fråga om detta bidrag. För lägenheter

i flerfamiljshus har hittills gällt en differentiering av bränslebidraget efter

lägenhetens storlek. Det synes lämpligt att bränslebidraget blir lika

stort för alla hyreslägenheter. Jag har — med hänsyn även till önskemålen

rörande bidragsbeloppens delbarhet — kommit fram till att bränslebidraget

bör fastställas till följande belopp, nämligen för två- och flerfamiljshus

i de tre zonerna 150, 180 och 210 kr., för egnahem 240, 270 och

JOO kr. per familj och år. I den mån likväl genom dessa förslag eu

liten minskning av det sammanlagda bidragsbeloppet uppkommer för eu
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 138.

85

staka familjer, torde denna inte sällan kompenseras genom att familjen

blir berättigad till den bottenförstärkning jag föreslagit i det föregående.

Innebörden av nuvarande ordning, bostadsutredningens förslag samt

mitt eget förslag till bidrag angives i följande tablåer.

Nuvarande bidragsbelopp (kronor per år).

Hustyp, lägenhetsstorlek

Zon

Bränsle-

bidrag

Bidrag

per barn

Sammanlagt bidrag f. fam. med

2 barn

3 barn

4 barn

(

I

125

385

515

645

Hyreshus, 2 r. o. k.........!

II

150

130

410

540

670

i

III

175

435

565

695

(

I

175

435

565

695

Hyreshus, 3 el. il. r. o. k. ... <

II

200

130

460

590

720

l

III

225

485

615

745

(

I

175

435—525

565—700

695—875

Egnahem..................i

II

200

130—175

460—550

590—725

720—900

l

III

225

485—575

615—750

745—925

Här liksom i det följande omfattar zon III Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län,

zon II Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt zon I övriga län.

Bostadsutredningens förslag.

Hustyp, lägenhetsstorlek

Zon

Fast

Bidrag

Sammanlagt bidrag f. fam. med

bidrag

per barn

2 barn

3 barn

4 barn

(

I

136

392

520

648

Hyreshus, 2 r. o. k.........{

II

160

128

416

544

672

1

III

184

440

568

696

Hyreshus, 3 el. fl. r. o. k____j

Egnahem, 2 r. o. k.........j

I

II

III

136

160

184

152

440

464

488

592

616

640

744

768

792

(

I

136

536

736

936

Egnahem, 3 el. fl. r. o. k. .. {

II

160

200

560

760

960

1

III

184

584

784

984

Departementschefens förslag.

Hustyp

Zon

Bränsle-

bidrag

Bidrag

per barn

Sammanlagt bidrag f. fam. med

2 barn

3 barn

4 barn

(

I

150

450

600

750

Hvrcshus ..................[

11

180

150

480

630

780

\

III

210

510

660

810

f

I

240

540

690

840

Egnahem ..................;

II

270

150

570

720

870

1

III

300

600

750

900

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Enligt vissa av bostadsstyrelsen uppställda regler beviljas inte bidrag till

höggradigt trångbodda familjer. Dessa regler bör gälla även i fortsättningen.

De frågor som väckts av bostadsutredningen rörande utbetalningen av

bidragen torde få tas upp när frågan om ett kreditgarantisystem skall behandlas.

Liksom utredningen finner jag det angeläget att ytterligare ett steg tas

mot förenkling genom att äldre familjebidrag utbytes mot familj ebostadsbidrag.

Frågan gäller närmast familjer i egnahem. Ett utbyte bör lämpligen

nu ske i fråga om alla de egnahem som har färdigställts efter år

1941. Någon prövning av bostadens storlek och utrustning bör i dessa fall

inte ske så länge den nuvarande mottagaren av familjebidrag bor kvar i

lägenheten. I fall av framtida överlåtelse bör bidragsrätten prövas enligt

de vid tidpunkten i fråga gällande reglerna för familjebostadsbidrag. Jag

räknar med att härefter kvarstående familjebidrag skall bli fåtaliga och

tämligen snart helt försvinna genom att bidragsrätten upphör på grund av

barnens ålder eller bostadsanskaffningslånets likvidering.

Bostadsutredningens förslag att trekronorsbidraget skall slopas kan

jag godtaga. Detta bidrag har i stor utsträckning utgått till familjer, som

åtnjuter familj ebostadsbidrag. Den föreslagna bottenförstärkningen av

familjebostadsbidraget torde därför utgöra en tillfredsställande ersättning

för trekronorsbidraget.

Bostadsutredningen har föreslagit, att behovet av bidrag till bostadskostnaden

för i första hand de grupper, som inte kan få familj ebostadsbidrag,

skall tillgodoses genom att ett helt nytt bidrag, ett särskilt bostadsbidrag,

införes. Detta bidrag skulle försöksvis kunna utgå till hushåll,

vilka på grund av särskilda omständigheter har speciella bostadsbehov,

som de till följd av låg inkomstnivå inte kan tillgodose med egna resurser.

Som exempel på sådana hushåll nämner utredningen ensamstående

mödrar med ett barn, hushåll som på grund av medicinska indikationer

har ett angeläget behov av en bättre bostad samt utsanerade hushåll.

Vidare skulle särskilt bostadsbidrag kunna beviljas ettbarnsfamilj

under förutsättning att hushållet har låg inkomst på grund av nedsatt förvärvsförmåga

och att särskilt ömmande omständigheter är för handen. Bostadsutredningen

torde avse att särskilt bostadsbidrag i undantagsfall

skulle kunna kombineras med familjebostadsbidrag.

Som tidigare påpekats avstyrkte jag förra året ett av bostadsutredningen

framlagt förslag om familjebostadsbidrag till ensamstående mödrar med

endast ett minderårigt barn. Frågan om bidrag till dessa hushåll samt

till hushåll med tuberkulos medlem hade redan tidigare behandlats utan

att något positivt beslut fattats.

I ett stort antal fall, då en persons förvärvsförmåga är nedsatt på grund

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

87

av sjukdom eller invaliditet eller till följd av förekomsten av små barn,

försöker staten garantera vederbörande en skälig minimistandard genom

olika slag av bidrag. Jag vill här peka på invalidpensionerna och sjukbidragen

inom folkpensioneringen, änkebidragen samt de särskilda barnbidragen

och bidragsförskotten. Folkpensioner och änkebidrag kan kompletteras

med bostadstillägg. För samtliga de nämnda förmånerna gäller,

att förslag om betydande höjningar förelagts årets riksdag. En omläggning

av bostadstilläggen inom folkpensioneringen, syftande till en effektivisering,

har tidigare beslutats.

Behovet av goda bostäder för de grupper bostadsutredningen särskilt

nämnt är obestridligt. Jag anser emellertid, att bostadsbehovet i dessa fall

inte kan skiljas från övriga försörjningsbehov. Vad dessa grupper behöver

är samhällets hjälp till en dräglig försörjning. De nyssnämnda

sociala bidragsformerna är avsedda att tillgodose detta behov. I viss utsträckning

tas därvid hänsyn till individuella bostadsbehov genom i särskild

ordning utgående bostadstillägg.

Ehuru jag har full förståelse för de behjärtansvärda ändamål det föreslagna

särskilda bostadsbidraget skulle fylla, har jag inte blivit övertygad

om att de föreliggande hjälpbehoven bör täckas inom bostadspolitikens

ram. De nyssnämnda bidragsformerna berör inte alla de av bostadsutredningen

nämnda grupperna, som skulle komma i fråga för det särskilda bostadsbidraget,

och i de enskilda fallen är de nämnda pensionerna och bidragen

ofta otillräckliga. Detta torde emellertid vara ofrånkomligt, och

otillräckligheten lär också i många enskilda fall prägla familj ebostadsbidragen.

De statliga åtgärderna kompletteras numera i ökad utsträckning

på kommunal väg sedan kommunerna fått vidgade möjligheter att förbättra

enskilda inbyggares bostadsförhållanden, vilka åtgärder icke behöver

få karaktär av fattigvård. Det är min förhoppning, att kommunerna

skall visa sig villiga att även beakta de särskilda behov, som nu ifrågavarande

grupper representerar.

Av främst dessa skäl kan jag inte biträda bostadsutredningens förslag

i denna del.

De i det föregående förordade ändringarna av gällande bidragsbestämmelser

kan med hänsyn till de nödvändiga förberedelser som ankommer

på de bidragsbeviljande organen — bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna

och förmedlingsorganen i städer och köpingar — icke börja tillämpas

förrän tidigast den 1 oktober 1953. De nya bestämmelserna torde därför

böra träda i kraft nämnda dag.

Vad slutligen angår de i förut nämnda departementspromemoria föreslagna

bestämmelserna rörande utbetalning till städer och köpingar av

medel för bestridande au kostnaderna för familjebostads- och bränslebidrag

må erinras om att dessa syftar till att åstadkomma en tillfredsställande

statlig kontroll beträffande den bidragsgivning, som handhaves av städer

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

och köpingar, utan att fördenskull kontrollapparaten blir alltför vidlyftig

och kostnadskrävande. Det föreslås sålunda att bostadsstyrelsen skall

efter en till omfattningen starkt begränsad kontroll utanordna medel till

täckande av städernas och köpingarnas utbetalningar av bidrag. Styrelsen

skall därvid äga avräkna vad styrelsen tidigare utanordnat till samma

kommun för täckande av bidrag, vilket sedermera befunnits ha utbetalats

felaktigt. Förslaget innebär vidare, att styrelsen skall äga utgiva förskott

å bidragsmedlen.

I likhet med remissorganen, som i huvudsak har tillstyrkt de föreslagna

bestämmelserna, finner jag det lämpligt, att utbetalningarna grundas på

en begränsad kontroll samt att det föreslagna avräkningsförfarandet och

systemet med förskottsutbetalningar genomföres.

Vad riksräkenskapsverket har anfört om att rätten till avräkning borde

förutsätta att fastställd anmärkning vunnit laga kraft torde böra beaktas

vid den slutliga utformningen av författningstexten.

Statskontoret och sakrevisionen har aktualiserat frågan om en överflyttning

av utbetalningen och kontrollen till länsbostadsnämnderna. Denna

fråga torde emellertid böra prövas först i samband med ett övervägande av

vissa andra organisatoriska frågor, bl. a. spörsmålet om decentralisering

av bidragsärenden avseende flerfamiljshus i landskommunerna. Utbetalningen

av bidragsmedel och kontrollen av städernas och köpingarnas bidragsgivning

torde därför, såsom föreslagits i promemorian, tills vidare

böra ankomma på bostadsstyrelsen.

Statskontoret och sakrevisionen har vidare föreslagit en närmare precisering

av de bidragsbestämmelser, som nu förutsätter en diskretionär

prövning. Härigenom skulle otvivelaktigt såväl de beslutande som de kontrollerande

organens prövning underlättas. Att helt undvara en dylik prövning

torde dock icke vara möjligt. På åtskilliga punkter skulle en precisering

av bestämmelserna medföra att de undantagsfall, där ett visst allmänt

villkor inte är uppfyllt men det dock av olika skäl kan vara befogat

att bidrag beviljas, utestängdes från rätten till bidrag. Jag kan därför icke

förorda att bestämmelserna preciseras på föreslaget sätt men förutsätter

att, i den mån erfarenheten ger vid handen att en undantagsbestämmelse

utan nämnvärd olägenhet kan slopas, bostadsstyrelsen tar de initiativ, som

krävs för att en förenkling skall komma till stånd.

Det sagda innebär att jag i stort sett ansluter mig till det i promemorian

framlagda förslaget. Om icke riksdagen har något att erinra häremot,

torde sålunda utbetalningsbestämmelserna böra utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med detta förslag. Jag förutsätter att Kungl.

Maj:t skall äga företa de jämkningar i bestämmelserna, som framdeles

kan befinnas påkallade till följd av ytterligare decentralisering av bidragsgivningen

eller med hänsyn till vunnen erfarenhet vid tillämpningen av

bestämmelserna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

89

5. BIDRAG TILL PENSIONÄRSHEM OCH PENSIONÄRS
LÄGENHETER.

Gällande bestämmelser.

Statsbidrag till anordnande av pensionärshem utgår enligt bestämmelserna

i kungörelsen nr 462/1939. Beträffande statsbidrag till pensionärslägenheter,

s. k. pensionärsbostadsbidrag, torde få hänvisas till propositionen

nr 144/1950 (s. 33—47).

Det förstnämnda bidraget är ett engångsbidrag, vars storlek, beroende

på uttaxeringen per inkomstskattekrona i kommunen, varierar mellan 25

och 80 % av den godkända kostnaden för pensionärshemmets anordnande.

Pensionärsbostadsbidraget beviljas för lägenheter i flerfamiljshus, som

förvaltas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, och utgår i form

av ett årligt bidrag per kvm lägenhetsyta. Även detta bidrags storlek varierar

med hänsyn till nyssnämnda uttaxering och utgör lägst 3: 90 och

högst 12:50 kr. per kvm. Har tilläggslån utgått till det hus, vari lägenheten

är inrymd, skall bidragsbeloppet allt efter den ortsgrupp kommunen

tillhör minskas med resp. 0: 40, 0: 80, 1: 20 eller 1: 60 kr. per kvm.

Som villkor för båda bidragen gäller bl. a., att hyrorna inte får överstiga

vissa i nämnda kungörelse angivna belopp. Särskild ersättning för

lägenhetens uppvärmning och förseende med varmvatten får inte uttagas

av hyresgästerna.

Bostadsutredningens förslag.

Utredningen finner en omprövning av de här nämnda två bidragsformerna

erforderlig men anser det icke möjligt att framlägga några förslag.

Skälet härför är i första hand, att särskilda sakkunniga, 1952 års

åldringsvårdsutredning, har tillkallats med uppgift att utreda vissa spörsmål

rörande åldringsvården. De sakkunniga skall till allmän omprövning

och avvägning sinsemellan upptaga de nu befintliga vårdformerna. De

skall pröva bl. a. behovet av ändrade riktlinjer beträffande pensionärshemmen

och undersöka fördelar och olägenheter i fråga om de i den allmänna

bebyggelsen insprängda pensionärsbostäderna i förhållande till pensionärshemmen.

Beträffande pensionärshemmen skall särskilt behovet av kollektiva

anordningar prövas. Bostadsutredningen har i dessa frågor sainrått med

åldringsvårdsutredningen, och den lämpligaste gången av utredningsarbetet

har därvid befunnits vara, att åldringsvårdsutredningen först prövar de

allmänna riktlinjerna för åldringsvården och avvägningen mellan de olika

vårdformerna, varefter detalj förslag beträffande statens stöd i olika former

till åldringarnas bostadsförsörjning framläggs.

Utredningen föreslår emellertid ändring av bestämmelserna rörande de

högsta belopp, varmed hyrorna får utgå. I denna fråga anför utredningen

bl. a. följande.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kiingl. Maj:ts proposition nr 138.

Utredningen föreslår, att kommunerna gives möjlighet att, om de så

finna skäligt, uttaga högre hyror för lägenheter i pensionärshem och för

pensionärsbostäder genom att de fastställda maximihyrorna höjas. De nuvarande

maximiliyrorna, vilka skola inbegripa ersättning för tillhandahållande

av vatten och uppvärmning av lägenheten, ha gällt från och med

den 1 juli 1948. Maximihyrorna höjdes då med den motiveringen att de

större folkpensionsförmånerna möjliggjorde för pensionärerna att erlägga

något högre hyror och att, om någon höjning icke kom till stånd, de pensionärer

som kunnat beredas plats i pensionärshem annars skulle komma

att intaga en gynnad ställning i förhållande till andra folkpensionärer. Den

successiva stegringen av driftkostnaderna, inkl. bränslekostnaderna, sedan

mitten av år 1950 har helt fått bäras av kommunerna. För de kommuner,

som byggt pensionärshem under de senaste två åren, har byggnadskostnadsstegringen

genom statsbidraget endast kompenserats i en omfattning

motsvarande statsbidragets procentuella storlek. Detta torde ha inneburit

en kännbar belastning för dessa kommuner. Kommunernas kostnader för

pensionärsbostäder ha dock icke ökat till följd av byggnadskostnadsstegringen,

då denna kompenserats av den ökade tilläggslångivningen, vilken

enligt beslut vid 1952 års riksdag icke medfört någon reducering av pensionärsbostadsbidragets

storlek. De här anförda skälen tala för en höjning

av maximihyrorna liksom det förhållandet, att pensionärer i pensionärshem

och pensionärsbostäder annars skulle komma i en gynnad ställning

gentemot pensionärer i andra lägenheter, för vilka bostadskostnaderna

ökats på grund av både ökade bränslekostnader och av den av de övriga

driftkostnadshöjningarna betingade generella hyreshöjningen från och med

den 1 oktober 1952.

Utredningen föreslår i anslutning härtill, att de högsta belopp, varmed

hyrorna enligt gällande bestämmelser får utgå, höjs med ca 15 %. Utredningen

har stannat för denna höjning efter en avvägning av dels den generella

hyreshöjningens storlek, dels bränslekostnadsökningen, dels ock höjningen

av hyrorna i de nyproducerade lägenheterna. Någon differentiering

av hyreshöjningen finner utredningen icke motiverad på grund av dess

provisoriska natur. Hvressättningen bör bli föremål för en grundlig översyn

till följd av att bostadskostnadsgrupperingen upphävs fr. o. m.

den 1 januari 1954, så vitt den avser folkpensioneringssystemet, och att

det inte framstår som rimligt att bibehålla denna gruppering endast för

denna hyressättning.

De av utredningen föreslagna maximihyrorna framgår av följande tabell,

i vilken gällande hyror anges inom parentes.

Hemmet beläget å ort, som i

folkpensionshänseende tillhör

bostadskostnadsgrupp

Lägenhet för

1 person

2—3

personer

4 eller flera

personer

1 ........................

(120) 140

(180) 210

(210) 240

2 ........................

(160) 180

(240) 280

(280) 320

3 ........................

(220) 250

(330) 380

(385) 440

4 ........................

(280) 320

(420) 480

(490) 560

5 ........................

(320) 370

(480) 550

(560) 640

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

91

Vidare framhåller utredningen, att utredningens förslag angående återkrävande

av äldre tilläggslån bör föranleda en häremot svarande jämkning

av det årliga bidraget till pensionärslägenheter i fastigheter, som berörs av

sådant återkrav.

Yttrandena.

Den av utredningen föreslagna hyreshöjningen kan enligt socialstyrelsens

mening godtagas under förutsättning att folkpensionerna höjs i enlighet

med det förslag som framlagts för innevarande års riksdag. Landskommunernas

förbund har ingen erinran mot utredningens förevarande förslag.

Övriga remissorgan har inte uttalat sig i denna fråga.

Departementschefen.

Med hänsyn till att 1952 års åldringsvårdsutredning har till uppgift att

utreda vissa spörsmål rörande åldringsvården har bostadsutredningen inte

företagit någon allmän omprövning av bidragen till pensionärshem eller

till pensionärsbostäder i hus som förvaltas av kommun eller allmännyttigt

företag. Bostadsutredningen har dock förordat att redan nu en mindre

jämkning företages i gällande maximihyror.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida behov längre föreligger att för

statsbidrag till pensionärsbostäder uppställa villkor beträffande hyrorna.

Kommunerna beslutar om storleken av de bostadstillägg inom folkpensioneringen

som skall utgå fr. o. in. år 1954. Härav följer att det blir

kommunerna som avgör, hur pensionärernas bostadskostnader skall täckas.

Under sådana förhållanden bör det också ankomma på kommunerna att

bestämma hyrorna i pensionärshem och pensionärslägenheter. Innebörden

härav är att kommunerna själva inom ramen av självkostnaderna för dessa

bostäder får avgöra, vilka hyror som skall gälla. Jag förutsätter, att kommunerna

vid fastställande av hyrorna skall taga all rimlig hänsyn till

pensionärernas oftast mycket begränsade hyresbetalningsförmåga och att

hyrorna i varje fall inte kommer att överstiga de bostadstillägg, som utgår

till pensionärerna. Bestämmelserna angående maximihyror för pensionärsbostäder

bör alltså upphävas fr. o. in. den 1 januari 1954, då de nya reglerna

om kommunala bostadstillägg inom folkpensioneringen träder i kraft.

Vad bostadsutredningen har anfört beträffande jämkningar av det årliga

bidraget till pensionärslägenheter, som berörs av återkrav av äldre tilläggslån,

kan jag godtaga.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

6. SÄRSKILDA FRÅGOR.

Räntegaranti beträffande vissa äldre lån.

Gällande bestämmelser. Kungörelserna nr 636/1941 om iertiärlån till

viss bostadsbyggnadsverksamhet och nr 569/1942 om tertiärlån och tilläggslån

för vissa bostadsbyggnadsföretag innehåller bestämmelser om räntegaranti,

vilka erhåller särskild aktualitet under nästa budgetår på grund av

att garantitiden då utlöper för en del av de lån, som beviljats enligt dessa

kungörelser. Räntegarantin innebär att, om låntagaren nödgas under de

första 10 åren efter lånens upptagande erlägga högre årlig ränta än en

viss, i kungörelserna angiven ränta för primärkredit och däremot svarande

ränta för sekundärkredit (s. k. garanterad ränta), ersättning högst

motsvarande sålunda uppkomna ökade räntekostnader må tillerkännas

låntagaren genom eftergift å tertiärlånets ränta och amortering. Den för

primärkrediten garanterade räntan utgjorde från början 3,5 % för både

enfamiljshus och flerfamiljshus. Genom kungörelseändring den 27 april

1945 (nr 176) sänktes den garanterade räntan till 3 % beträffande flerfamiljshus

och sådana enfamiljshus som uppförs eller ombyggs av kommun

eller därmed jämställd företagare.

Enligt beslut av 1952 års riksdag skall i fråga om lån, som under budgetåret

1952/53 har utestått i 10 år, räntegarantin förlängas till utgången

av sagda budgetår.

Bostadsutredningens förslag. Räntegarantin för lån till flerfamiljshus

belånade enligt äldre tertiärlånekungörelser bör enligt utredningens

mening provisoriskt förlängas ett år i sänder utöver den avtalade tioårsperioden.

Departementschefen. Frågan om räntegarantins fortbestånd och former

torde böra upptagas till övervägande först sedan pågående utredning om

införande av ett kreditgarantisystem på bostadsbyggandets område slutförts.

I avvaktan härpå synes det vara lämpligt att räntegarantin i förekommande

fall förlänges till utgången av budgetåret 1953/54. Jag föreslår

sålunda att dylik förlängning skall medgivas såväl beträffande de lån,

för vilka den ifrågavarande tioårsperioden utgår under nästa budgetår,

som beträffande de lån, vilka erhållit förlängd räntegaranti under innevarande

budgetår.

Belåning av s. k. kategorihus.

Bostadsutredningens förslag. Inledningsvis anför utredningen att det

väsentliga syftet med det statliga finansiella stödet till bostadsproduk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

9a

tionen hittills varit att främja tillkomsten av bostadslägenheter avsedda

att upplåtas på den allmänna bostadsmarknaden samt att det befunnits

angeläget att i huvudsak söka inrikta bostadsproduktionen på lägenheter

om minst två rum och kök. För det lånebeviljande organet har det därför

varit naturligt att intaga en restriktiv hållning vid prövningen av ansökningar

om tertiärlån till företag inrymmande en mera betydande proportion

smålägenheter. Koncentrationen av vissa särskilda typer av hushåll

i ett enda flerfamiljshus eller inom ett begränsat område har ävenledes

bedömts som mindre lämplig ur bostadspolitiska synpunkter. Projekt till

övervägande del inrymmande smålägenheter har vidare bedömts som

riskabla belåningsobjekt.

Utredningen framhåller att liknande synpunkter har talat mot belåning

av projekt enbart inrymmande lägenheter avsedda att upplåtas till

anställda Aid visst företag eller viss institution eller till någon annan särskild

kategori av hushåll. I syfte att främja bostadsförsörjningen för anställda

vid vissa försörjningsviktiga industrier har dock möjlighet förelegat

för industriföretag att mot särskild borgen erhålla tertiärlån till flerfamiljshusföretag

upp till 95 % av avkastningsvärdet. Vidare har finansiellt

stöd i särskild ordning lämnats för byggande av studentbostäder och

pensionärshem.

Beträffande sin principiella inställning till frågan om belåning av kategorihus

anför utredningen följande.

Enligt bostadsutredningens mening böra alla byggnader, som till huvudsaklig

del inrymma lägenheter avsedda att mera stadigvarande brukas

för bostadsändamål, i princip kunna tertiärbelånas. Däremot böra byggnader,

som ha utpräglad anstaltskaraktär eller som skola utnyttjas för

mera tillfälliga bostadsändamål, (elevhem, vårdhem etc.) uteslutas. Några

generellt giltiga regler för prövningen av frågan hurmida tertiärlån skall

kunna beviljas till flerfamiljshus av kategorihuskaraktär torde emellertid

icke kunna uppställas. Bostadspolitiska synpunkter synas emellertid alltfort

tala för viss restriktivitet vid denna prövning. Sålunda böra hus, som

till övervägande del inrymma lägenheter om högst ett rum och kök, icke

belånas, såvida icke lägenheterna prövas fylla ett behov av hög angelägenhetsgrad,

och ej heller böra hus med lägenheter avsedda att upplåtas till

anställda vid vissa företag eller vissa institutioner belånas, med mindre

det kan påvisas att ifrågavarande anställdas bostadsbehov icke på ett lika

tillfredsställande sätt kan tillgodoses på andra vägar.

Frågan om förutsättningarna för beviljande av tertiärlån till privata

pensionärshem anser utredningen böra upptagas till förnyat övervägande

sedan åldringsvårdsutredningen framlagt sina förslag beträffande inriktningen

av del statliga stödet till åldringarnas bostadsförsörjning. Tills

vidare torde emellertid lån kunna beviljas till dylika hem i den mån tillkomsten

av dem kan anses innebära en lämplig lösning av berörda pensionärers

bostadsfråga.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Utredningen framhåller vidare att belåningen av kategorihus kan vara

förenad med särskilda risker, emedan lägenheterna i sådana hus till följd av

husens belägenhet eller projektens speciella utformning icke kan förväntas

bli i tillräcklig grad efterfrågade på den allmänna hyresmarknaden, om

husen icke längre skulle komma att tagas i anspråk för sitt ursprungliga

ändamål. Detta gäller t. ex. bostäder för sjukvårdspersonal vid avsides belägna

sjukvårdsinrättningar, flerfamiljshus för anställda vid konjunkturkänsliga

industrier på mindre orter. Även på orter med en mera utvecklad

hyresmarknad kan exempelvis hus som till övervägande del inrymmer enkelrum

och kokvrålägenheter framstå som ytterst osäkra belåningsobjekt.

Enligt utredningens mening bör nämnda förhållande icke i och för sig

behöva medföra avslag på framställning om statligt lån till kategorihus.

Den sämre säkerhet för utlämnade lån, som inteckning i ett kategorihus

innebär, bör emellertid kunna motivera dels krav på större egen insats vid

belåning av kategorihus än vid belåning av mera ordinära flerfamiljshus,

dels krav på komplettering av inteckningssäkerheten med borgen av kommun,

resp. i förekommande fall landsting eller industriföretag för hela

tertiärlånet eller viss del därav.

Utredningen anser att till vissa kategorihus — exempelvis bostäder för

sjukvårdspersonal belägna utanför sjukhusområdet — förvaltade av bolag,

förening eller stiftelse, där landsting eller kommun har ett dominerande

inflytande, lån till 100 % av belåningsvärdet bör kunna utgå, förutsatt

att kommunen resp. landstinget åtager sig att gentemot staten svara

för alla i samband med husets förvaltning uppkommande förluster.

Yttrandena. Utredningens förslag rörande belåning av kategorihus har

föranlett särskilt uttalande endast av bostadsstijrelsen, som i huvudsak

instämmer i utredningens synpunkter och förklarar sig i princip icke ha

någon erinran mot de uppdragna riktlinjerna.

Styrelsen anser att som en huvudprincip bör gälla, att till lägenhet som

mera stadigvarande brukas för bostadsändamål räknas endast självständiga

lägenheter, varmed i detta sammanhang bör menas lägenheter med

antingen avskilt utrymme för matlagning med tillhörande utrustning eller

åtminstone fasta kokskåp. En byggnad inrymmande till huvudsaklig del

enkelrum utan dylik utrustning skall sålunda i princip icke ifrågakomma

för belåning. Härvid får emellertid observeras, framhåller styrelsen, att

från möjligheten att erhålla lån icke bör uteslutas egentliga kollektivhus,

d. v. s. hus, i vilka lägenheterna är av varierande storlek, ej utrustade

med kök men kompletterade med restaurang och gemensamma utrymmen.

Förslaget att lån t. v. skall kunna beviljas till privata pensionärshem

tillstyrkes av styrelsen.

Beträffande övriga byggnader av anstaltskaraktär anför styrelsen i

huvudsak följande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 13&.

95

Av byggnader med rum och lägenheter för tillfälliga bostadsändamål

finnes många och sinsemellan mycket olika. Det torde vara självklart, att

sådana elevhem, som är direkt knutna till eu undervisningsanstalt och utgör

en de! av denna, icke lämpligen bör utbrytas från helheten och tertiärbelånas,

t. ex. byggnader med elevbostäder vid folkhögskolor, lantmannaoch

hushållsskolor, läroverk och yrkesskolor av internatkaraktär. Däremot

kan tvekan råda beträffande byggnad, som uppföres helt skild från

undervisningsanstalten men är avsedd uteslutande för dess elever, t. ex.

folkskoleseminarister. Även om byggnadens ändamål i och för sig icke

skall utgöra hinder för tertiärbelåning av fastigheten, tillkommer givetvis

flera avgörande frågor angående byggnadens utformning. Inrymmer byggnaden

enbart enkelrum eller dubbletter, kanske i korridorsystem, utan kokmöjligheter,

torde den vara så specialbetonad, att statliga lån icke bör ifrågakomma.

Är bostadsutrymmena kompletterade med gemensam matsal och

köksavdelning eller i likhet med egentliga kollektivhus utrustade med

restaurang och andra gemensamma utrymmen och är byggnaden avsedd

att skötas som ett egentligt kollektivhus, ställer sig frågan om belåning

enligt styrelsens mening något annorlunda, ehuru en dylik byggnad har

en speciell karaktär, eleverna växlar och i regel icke bebor rummen året

runt. Hyrorna blir dock relativt höga i dylika hus, och det kan ifrågasättas,

om det är lämpligt att koncentrera sådana bostäder till ett företag. Lån

till dylika byggen skulle i alla händelser icke komma att utgå annat än i

enstaka undantagsfall. Det förekommer t. ex., att industriföretag uppför

fastighet, avsedd att inrymma bostäder för lärlingar, alt en sådan organisation

som KFUM uppför byggnad för att inrätta hem för elever vid yrkesskola

av något slag, att sjukvårdsinrättning uppför elevbostäder utan

direkt samband med själva inrättningen. Beträffande industriföretags

lärlingshein och elevhem vid sjukhus kan det också inträffa, alt byggnaderna

innehåller såväl elevbostäder som bostäder för anställda. Det

borde icke vara alldeles uteslutet att bevilja lån för uppförande av jämväl

sådana hem, i den mån de är utrustade med gemensamma utrymmen

för matlagning m. in. eller lägenheterna har separat sådan utrustning.

Bostadsstyrelsen delar helt utredningens uppfattning i frågan om

riskerna vid belåningen av fastigheter av här ifrågavarande slag och understryker

dels vikten av att särskild säkerhet i form av borgen ställes och

dels lämpligheten av att anspråket på egen insats ökas.

Beträffande utredningens förslag att lån till vissa kategorihus — exempelvis

bostäder för sjukvårdspersonal utanför sjukhusområdet — skall

kunna uppgå till 100 % av belåningsvärdet, anför styrelsen, att särskilt allmännyttigt

företag i regel icke bör bildas för att förvalta endast ett eller

annat enstaka hus, då detta är förenat med olägenheter. Sjukvårdspersonals

bostadsbehov bör tillgodoses på samma sätt som övriga kommunmedlemmars.

I undantagsfall, t. ex. om bostäder på rimligt avstånd från

sjukvårdsinrättningen icke står att uppbringa, kan det emellertid hända,

att bostadsfrågan endast kan lösas genom alt ett bostadshus uppföres enbart

för personalen. Det torde dock icke vara lämpligt att för förvaltningen

av detta hus tillskapa ett särskilt företag, för vilket skulle gälla

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

för ifrågavarande företagstyp egenartade lånebestämmelser. Bostadsstyrelsen

har emellertid icke någon erinran mot att lån — liksom hittills i enstaka

fall förekommit — lämnas till uppförande av sådant bostadshus

trots dess speciella beskaffenhet, därvid givetvis riskerna vid dess belåning

och behovet av särskild säkerhet måste beaktas.

Departementschefen. Frågan om tertiärlån och tilläggslån till vad som

benämns kategorihus har upprepade gånger varit föremål för riksdagens

prövning. Särskilt har uppmärksammats att enskilda företag, i första

hand industriföretag, uppfört bostadshus avsedda för vid företaget anställda,

varvid föreskrivits att hyresrätten går förlorad, om hyresgästen

slutar sin anställning vid företaget. Syftet med denna anordning har varit

att tillförsäkra företaget arbetskraft.

Att rätten att kvarbo i en lägenhet göres beroende av att hyresgästen

kvarbliver vid en viss anställning har ej sällan skapat betydande irritation.

Som allmän regel bör gälla, att statliga lån ej beviljas till bostäder, vilka

förbehålls anställda vid visst företag. Liksom hittills torde dock i undantagsfall

lån böra kunna ifrågakomma till dylika bostäder. De särskilda förhållanden

på arbetsmarknaden, som tidigare motiverade att i åtskilliga fall

statliga lån beviljades industriföretag, vilka uppförde bostäder avsedda

för resp. företags anställda, föreligger knappast längre. Jag förutsätter

därför att de lånebeviljande organen iakttager försiktighet, då fråga uppkommer

om att lämna lån till dylika bostäder.

Regeln att s. k. kategorihus så vitt möjligt bör undvikas är emellertid

endast tillämplig beträffande familjebostäder. Ensamståendes samt pensionärers

bostadsfråga kan ofta med fördel lösas genom att kategorihus

uppförs. Staten stödjer också i särskild ordning uppförande av pensionärshem

samt studentbostadshus. Något allmänt hinder bör därför

icke resas mot att tertiärlån och tilläggslån beviljas för hus, som är avsedda

för ensamstående eller pensionärer. Jag delar alltså icke den restriktiva

inställning i denna lånefråga, som bostadsutredningen och bostadsstyrelsen

har givit uttryck för. Förutsättningen för att statliga lån

skall kunna utgå till bostäder, varom här kan bli fråga, bör emellertid

vara, att det kan visas att de kommer att täcka ett varaktigt behov på

orten. Med denna inskränkning förordar jag att statliga lån på sedvanliga

villkor skall kunna utgå till s. k. kategorihus som är avsedda för ensamstående

eller pensionärer.

Förvärv av statligt belånade fastigheter.

Föreliggande förslag. Bostadsutredningen erinrar om att enligt gällande

tertiärlånekungörelse statligt finansiellt stöd till kommuner och allmännyttiga

företag kan utgå vid förvärv av fastighet samt framhåller, att

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

denna möjlighet bör bibehållas. Enligt utredningens mening bör undantagsvis

även bostadsrättsförening på motsvarande villkor kunna förvärva

redan uppförd fastighet, t. ex. fastighet finansierad med bostadsanskaffningslån.

Bostadsstyrelsen har (skr. 28/s 1952) aktualiserat vissa frågor, som

uppkommer vid försäljning av egnahem finansierade med bostadsanskaffningslån

enligt kungörelsen nr 247/1938 om lån och bidrag för beredande av

bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Styrelsen anför

bl. a. följande.

En del av egnahemmen överlåtas årligen. Bostadsstyrelsen söker tillse,

att egnahemmen i första hand utbjudas till andra mindre bemedlade,

barnrika familjer, vilka kunna fa övertaga lånen och beviljas familjebidrag.

Om detta icke lyckas utan egnahemmet säljes till familj, som ej är

berättigad att få övertaga lånet, uppsäges lånet till inbetalning, varjämte

i förekommande fall krav ställes på återbetalning av gottskrivna familjebidrag.

Det har visat sig, att köpare, som icke kan få övertaga bostadsanskaffningslånet,

icke kan ersätta lånet med lån i öppna marknaden. I sista

hand måste bostadsstyrelsen föranstalta om exekutiv försäljning av fastigheten.

Då egnahemmen ofta äro så belägna, att de endast kunna finna

köpare inom vissa kategorier arbetaregrupper med begränsade ekonomiska

resurser måste styrelsen räkna med möjligheten att nödgas inropa fastigheten

och därefter avyttra den. Riskerna för förlust för statsverket måste

därvid anses vara betydande.

Styrelsen framhåller att en utväg att komma till rätta med dessa svårigheter

synes vara att även person, som icke är i kungörelsens mening

mindre bemedlad och barnrik, i vissa fall får möjlighet att övertaga bostadsanskatfningslånet.

Då lånet -— med tanke på att den kategori familjer,

för vilken det avsetts, har svag ekonomi — är mycket förmånligt (viss frihet

från ränta och amortering), bör dock köpare, som icke hör till dylik

kategori, icke tå komma i åtnjutande av samma förmåner. Lämpligast

synes vara att lånet i sin helhet förräntas och amorteras. Amorteringstidens

längd bör i intet fall vara längre än att lånet är slutbetalat inom

den tid som ursprungligen bestämts. Räntan bör utgöra 3,2 5 resp. 3,15 %.

Beträffande tilläggslån som utgått i samband med bostadsanskaffningslän

framhåller styrelsen, att anledning saknas att i förevarande sammanhang

låta tilläggslånen ändra karaktär. Köparen bör därför på oförändrade

villkor övertaga säljarens ansvar för dylikt lån.

Yttrandena. I sitt yttrande över bo s t ad s u t r ed n i n ge n s förslag

understryker bostadsstyrelsen, att vid förvärv belåning enligt reglerna för

allmännyttigt företag endast kan ifrågakomma beträffande flerfamiljshus,

som uppförts med stöd av lån enligt 1940 och 1948 års tertiärlånekungörelscr,

samt att förvärvet normalt skall ha skett före utanordningen av

7—256 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 138.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kangl. Maj:ts proposition nr 138.

lånen. Vidare framlägger styrelsen i detta sammanhang vissa synpunkter

på förlustriskerna vid den statliga belåningen samt anför härom bl. a.

följande.

Bostadsstyrelsen jämte länsbostadsnämnderna förvaltar f. n. mera än

80 000 statliga lån för egnahem och flerfamiljshus, huvudsakligen uppförda

under 1940-talet, och antalet lån beräknas växa med ca 15 000 per

år. Den övre lånegränsen ligger i regel mellan 85 och 100 % av belåningseller

avkastningsvärdet, alltså i ett riskläge, som är otänkbart för vanliga

kreditinstitutioners långivning. I förhållande till lånens riskläge är amorteringarna

små, och dessutom är driftkostnadskalkylerna snävt beräknade.

Hittills har styrelsen vid inträffade exekutiva auktioner undantagslöst

bevakat statens hela fordran, och de inropade fastigheterna har i regel

kunnat avyttras utan förluster för statsverket.

Med hänsyn till det statligt belånade bostadsbeståndets tilltagande ålder

och låneverksamhetens ökade omfattning måste man räkna med att riskerna

för förluster för statsverket kommer att öka.

Styrelsen framhåller att det torde kunna inträffa att eljest ofrånkomliga

förluster kan förebyggas, om styrelsen får möjlighet att underlätta för

kommun, allmännyttigt bostadsföretag eller bostadsrättsförening att inköpa

fastighet, i vilken lånen blivit nödlidande. Det bör därför vara möjligt

för styrelsen att -— efter prövning av omständigheterna i det särskilda

fallet — när det är fråga om en köpare, för vilken skulle ha gällt en högre

övre lånegräns än den, till vilken det ursprungliga lånet utgått, bevilja ett

fyllnadslån. I detta lån, vars storlek och amorteringstid bör få bestämmas

med hänsyn till föreliggande omständigheter, bör kunna ingå ett belopp,

avsett för sådana kostnader för upprustning av fastigheten eller förstärkningsarbeten

å densamma, som köparen har att omedelbart vidkännas.

Styrelsen framhåller att utgifter av sistnämnda slag eljest kan bli oundvikliga

under den tid styrelsen förvaltar fastigheten.

Av övriga remissorgan har endast HSB gjort särskilt uttalande beträffande

bostadsutredningens förslag i denna del. HSB anför att det är svårt

att inse, varför ett medgivande för bostadsrättsförening att med hjälp av

tertiärlån intill 95 % förvärva en redan uppförd fastighet skulle lämnas

endast i undantagsfall. Förbundet anser att fog icke föreligger för en dylik

restriktiv inställning.

Departementschefen. De i 1946 och 1948 års tertiärlåneförfattningar intagna

bestämmelserna att tertiärlån må beviljas kommun eller allmännyttigt

företag för förvärv av flerfamiljshus grundar sig på ett av föredragande

departementschefen i propositionen nr 279/1946 gjort uttalande,

vari såsom en övergångsbestämmelse, avsedd att tillämpas under några år

framåt, förordades, att allmännyttiga företag skulle kunna erhålla tertiärlån

för inköp av färdigställda, tidigare tertiärbelånade flerfamiljshus.

Departementschefen förutsatte härvid dels att tertiärlån för husens upp
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

99

förande beviljats efter den 1 juli 1946, dels att byggnaden i fråga om planlösning,

utförande och kostnader vore föredömlig.

1 likhet med bostadsutredningen anser jag att de nuvarande möjligheterna

att bevilja tertiärlån för förvärv av flerfamiljshus bör bibehållas

tills vidare. Med anledning av vad bostadsstyrelsen i delta sammanhang

har anfört rörande riskerna för förluster å statliga lån får jag anföra

följande. Någon allmän utvidgning av beviljandet av tertiärlån för förvärv

av flerfamiljshus bör icke komma i fråga. Denna låneform torde alltså

endast böra användas undantagsvis dels — i den mån godtagbara skäl

därtill föreligger — vid allmännyttigt företags förvärv av föredömliga

fastigheter och endast såvitt förvärvet sker omedelbart efter det fastigheten

har färdigställts, dels i sådana särskilda fall, där påtagliga risker för

förluster å beviljat statslån uppkommer. Beträffande dessa senare fall

torde Kungl. Maj :t böra äga att efter förslag av bostadsstyrelsen vidtaga

de jämkningar i fråga om eljest gällande lånevillkor, som må erfordras för

att förluster å statslånet skall kunna undvikas eller reduceras. Åtgärder

av nu föreslagen art och i angivet syfte torde jämväl få vidtagas i sådana

fall, där överlåtelse av fastigheten icke sker.

Förslaget att även kooperativt företag skall kunna erhålla lån vid inköp

av flerfamiljshus kan jag inte biträda.

Styrelsens förslag i fråga om förvärv av egnahem, för vilka bostadsanskaffningslån

beviljats, kan jag i stort sett biträda. Enär bostadsanskaffningslånet

täcker hela den godkända produktionskostnaden intill 81 eller

90 %, bör dock amortering tills vidare inte krävas å så stor del av lånet,

som kan beräknas motsvara sedvanligt bottenlån. Vidare torde styrelsen

böra förbehålla sig rätt alt uppsäga lånet eller vidtaga ändringar i lånevillkoren.

överlåtelse av bostadsanskaffningslån på de av mig förordade

villkoren synes böra ske endast i de fall, där förlust å lånet eljest sannolikt

skulle uppkomma. I övriga fall av överlåtelse till familj, som icke är mindre

bemedlad och barnrik, bör lånet återkrävas.

Besvärsrätten.

Gällande bestämmelser, över länsbostadsnämnds beslut enligt någon

av kungörelserna nr 546/1948 om egnahemslån och förbättringslån, nr

547/1948 om familjebostadsbidrag och bränslebidrag, nr 587/1948 om tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus samt nr 472/1939 angående statsbidrag

för fiskarbostäder inom vissa områden må klagan föras hos bostadsstyrelsen

utan annan inskränkning, än att klagan ej må föras mot

beslut, varigenom ärende överlämnas till styrelsen för prövning och avgörande.

Samma bestämmelser gäller beträffande kommunalt förmedlingsorgans

beslut i fråga om familjebostadsbidrag och bränslebidrag.

Vad angår rätten att klaga över bostadsstgrelsens beslut i låne- och bidragsärenden

gäller ett flertal olika regler. Beslut angående familjebo
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

stadsbidrag och bränslebidrag får icke överklagas. I kungörelserna nr

512/1935 om lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer, nr 247/1938 om lån och

bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade,

barnrika familjer och nr 572/1942 om tilläggslån för beredande

av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer stadgas däremot

ingen inskränkning av rätten att hos Kungl. Maj:t anföra besvär över styrelsens

beslut. Även beslut enligt kungörelsen nr 566/1948 angående statslån

till kollektiva tvätterier får överklagas hos Kungl. Maj :t. I övriga låneoch

bidragsförfattningar är besvär srätten delvis inskränkt. Över styrelsens

beslut enligt 1948 års tertiärlånekungörelse, kungörelsen om egnahemslån

och förbättringslån, kungörelsen angående statsbidrag för fiskarbostäder

eller kungörelsen nr 465/1939 om lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag

får besvär anföras hos Kungl. Maj :t, dock ej över

beslut rörande byggnadsföretags utförande eller värdering. Styrelsens beslut

enligt någon av de äldre tertiärlånekungörelserna — nr 636/1941,

569/1942 och 551/1946 — får överklagas hos Kungl. Maj :t endast i vissa,

i kungörelserna särskilt angivna fall.

Departementschefen. Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen

kan bostadsstyrelsens beslut i vissa ärenden angående lån och bidrag för bostadsförsörjningsändamål

utan inskränkning överklagas hos Kungl. Maj:t,

medan rätten att anföra besvär över styrelsens beslut i andra låne- och

bidragsärenden är begränsad på olika sätt, allt beroende på vilken författning

som är tillämplig på ärendet.

Det synes icke vara tillfredsställande att besvärsbestämmelserna är så

olika utformade inom ett och samma verksamhetsområde. Enhetliga bestämmelser

torde böra meddelas angående rätten att anföra besvär över

bostadsstyrelsens beslut i hithörande frågor. Då någon begränsning av

klagorätten icke bör komma i fråga beträffande de ärenden, där denna

rätt nu är oinskränkt, finner jag det lämpligt att besvärsbestämmelserna

fr. o. in. den 1 juli 1953 gives det innehållet, att besvär över bostadsstyrelsens

beslut skall kunna anföras hos Kungl. Maj :t i samtliga låne- och

bidragsärenden.

7. MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BIDRAGSVERKSAMHETEN

UNDER BUDGETÅRET 1953/54.

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden.

De i statsverkspropositionen upptagna preliminärt beräknade anslagsbeloppen

ansluter sig i huvudsak till vissa av bostadsstyrelsen verkställda

beräkningar, vilka styrelsen redovisat i skrivelse den 29 augusti 1952. I

det följande behandlas styrelsens slutliga anslagsberäkningar, vilka styrel
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

101

sen framlagt i sin förutnämnda skrivelse den 30 januari 1953. I dessa beräkningar

har styrelsen tagit hänsyn till dels den för år 1953 fastställda

investeringsbudgeten, dels de av 1951 års bostadsutredning och 1948 års

sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor avgivna förslagen och styrelsens

utlåtanden över nämnda förslag. Vid beräkningarna har styrelsen vidare

utgått från nuvarande byggnadskostnadsnivå och nuvarande läge på

kreditmarknaden.

Före behandlingen av de olika anslagen har bostadsstyrelsen berört vissa

frågor angående förskottsutbetalning av tcrtiärlån och tilläggslån. Styrelsen

erinrar härvid om gällande bemyndigande för styrelsen att förskottsvis utbetala

preliminärt beviljade dylika lån till bankföretag och till sådana

kommuner, som beviljar byggnadskreditiv. Vidare framhåller styrelsen, att

det för budgetåret 1952/53 disponibla beloppet å lånefonden för bostadsbyggande

kan beräknas bli otillräckligt, såvida förskott å tertiärlån fortsättningsvis

skall utbetalas under senare hälften av nämnda budgetår, samt

att risk synes föreligga att ett upphörande av förskottsutbetalningarna

skall verka hämmande på bostadsproduktionen. Styrelsen framlägger därför

förslag om förstärkning av lånefonden genom anslag å tilläggsstat för

innevarande budgetår.

Rörande behovet av förskottsutbetalningar under nästa budgetår anför

styx-elsen bl. a. följande.

Styrelsen förutsätter, alt i den mån kreditmarknadsläget så nödvändiggör,

även under budgetåret 1953/54 åtgärder vidtagas i syfte att säkerställa tillgången

på byggnadskreditiv. Då det nu gällande systemet med förskottsutbetalning

av tertiär- och tilläggslån synes ha fungerat tillfredsställande,

synes det nuvarande bemyndigandet att förskottsvis utbetala tertiär- och

tilläggslån böra utsträckas till att gälla även under nästkommande budgetår.

I sina anslagsberäkningar har styrelsen utgått från att så sker men

icke förutsatt någon ökning av den relativa omfattning i vilken förskott

skall komma att utbetalas. En viss nettoökning av utbetalning av förskott

på tilläggslån har dock beräknats som en följd av att allt fler ärenden,

vari helt tilläggslån enligt de nuvarande bestämmelserna utgår, kommer

att bli aktuella för utbetalning av förskott.

Härefter framlägger styrelsen sina beräkningar rörande de särskilda

anslagen.

Anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,

som för innevarande budgetår uppgår till 7 000 000 kr., har

i statsverkspropositionen preliminärt upptagits till 10 000 000 kr. Det av

bostadsstyrelsen nu beräknade anslagsbehovet överensstämmer med det

preliminärt upptagna anslagsbeloppet. Rörande sina beräkningar anför

styrelsen bl. a. följande.

Tillgodoföringen av ränteeftergifter under budgetåret 1953/54 kommer

att avse beträffande tertiärlån perioden 1 juli 1952—30 juni 1953 och be
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

träffande egnahemslån kalenderåret 1952. Medelsbehovet för ränteeftergifter

under nämnda budgetår kan beräknas uppgå till i runt tal 10 000 000

kr.

Från anslaget torde vidare liksom under innevarande budgetår få bestridas

uppkommande förluster å förskotterade kostnader för projekteringsarbeten

enligt 32 § kungörelsen om egnahemslån och förbättringslån.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget till hyresrabatter för

mindre bemedlade, barnrika familjer uppgår till 47 000 000 kr. Preliminärt

har för nästa budgetår upptagits ett anslag å 60 000 000 kr.

Rörande den omfattning, i vilken familjebostadsbidrag beviljas, lämnar

bostadsstyrelsen följande uppgifter.

Under första hälften av budgetåret 1952/53 beviljades 9 050 familjer

familjebostadsbidrag. I detta antal ingår icke sådana ärenden, vilka avse

övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag. Av nämnda antal beslut

utgöres ca 11 % av beslut om reducerade familjebostadsbidrag. Under

samma tid inkom 9 950 ansökningar om bidrag. Under motsvarande period

av budgetåret 1951/52 beviljades drygt 6 000 familjer familjebostadsbidrag.

Även om hänsyn tages till den inträdda ökningen av antalet beslut om bidrag

till följd av införandet den 1 juli av reducerade familjebostadsbidrag kan

man sålunda konstatera en relativt kraftig ökning av bidragsgivningen

under den gångna delen av innevarande budgetår. Under hela budgetåret

1951/52 beviljades 12 574 familjer familjebostadsbidrag. Antalet beviljade

bidrag under hela budgetåret 1952/53 torde uppskattningsvis komma att

uppgå till drygt 18 000, varav ca 2 000 avseende reducerade familjebostadsbidrag.

Styrelsen har icke funnit anledning att revidera sin i skrivelsen den 29

augusti 1952 redovisade beräkning att nettoutgifterna under budgetåret

1952/53 skulle komma att uppgå till 52 000 000 kr.

I skrivelsen den 29 augusti 1952 beräknade styrelsen under förutsättning

av oförändrade bidragsvillkor nettoutgifterna under budgetåret 1953/54 till

60 000 000 kr. och sålunda ökningen av dessa utgifter till 8 000 000 kr.

Med hänsyn till den beräknade ökningen i nettoutgifterna under innevarande

budgetår anser styrelsen att anledning finnes att räkna med en

något större ökning. Styrelsen uppskattar sålunda nettoutgifterna och anslagsbehovet

under budgetåret 1953/54 till i runt tal 61 000 000 kr. vid

oförändrade bidragsvillkor. Av detta belopp hänför sig 10 000 000 kr. till

familjebidrag och därtill knutna bränslebidrag.

Styrelsen framhåller att anslagsbehovet för nästa budgetår är beroende

av den ställning som tages till de av bostadsutredningen framlagda förslagen.

Vid genomförande av utredningens förslag skulle anslagsbehovet uppgå

till 86 000 000 kr.

Anslaget till särskilda bostadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag

och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,

har upptagits till 900 000 kr. för innevarande budgetår och i statsverkspropositionen

med ett preliminärt beräknat belopp av 2 600 000 kr.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

103

Medelsbehovet under innevarande budgetår beräknar bostadsstyrelsen

till 1 600 000 kr., därav 100 000 kr. för pensionärsbostadsbidrag. Då reservationen

å anslaget vid budgetårets ingång uppgick till 1 780 000 kr., beräknas

det disponibla beloppet vid budgetårets utgång till (1 780 000 +

900 000 — 1 600 000) 1 080 000 kr.

För budgetåret 1953/54 beräknar bostadsstyrelsen medelsbehovet till

150 000 kr. för pensionärsbostadsbidrag, 2 000 000 kr. för fortsatt utlämnande

av trekronorsbidrag och 1 200 000 kr. för statsbidrag till särskilda

bostadsbidrag enligt bostadsutredningens förslag. Vid utlämnande av enbart

pensionärsbostadsbidrag skulle alltså inte erfordras någon medelsanvisning

för nästa budgetår.

Från anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden

utlämnas förbättringslån till den del de är räntefria och stående,

lantarbetarbostadsbidrag, bidrag till fiskarbostäder och förvaltningsbidrag

till förmedlare av bostadsegnahemslån. Anslaget har för innevarande

budgetår anvisats med 15 000 000 kr. och i statsverkspropositionen

upptagits med ett preliminärt beräknat belopp av 20 000 000 kr.

Bostadsstyrelsen beräknar det för innevarande budgetår disponibla anslagsbeloppet

till 23 000 000 kr. samt lämnar vissa uppgifter rörande långivningen

under budgetårets första hälft.

För innevarande budgetår föreligger uppgifter om förbättringslångivningen

under tiden juli—december 1952. Under denna tid har vare sig antalet

inkomna ansökningar eller preliminära beslut om förbättringslån visat

någon markerad ökning jämfört med motsvarande tid av närmast föregående

budgetår. Sålunda uppgick antalet inkomna ansökningar till 5 557

och antalet preliminära beslut till 5 142, vilket innebar en ökning med

respektive 2 och 4 %. Summan av de preliminärt beviljade förbättringslånebeloppen

hade däremot ökat med 62 % och uppgick till 12 960 483 kr.

Av detta belopp utgjordes 9 762 613 kr. av räntefria, stående lån eller delar

av lån. Sistnämnda belopp har ökat med 71 %. Det genomsnittliga räntefria,

stående beloppet per beslut har ökat från 1 151 kronor till 1 899 kr.

eller med 65 %. Under ifrågavarande tid av budgetåret 1952/53 har totalt,

inklusive höjningar av lån i samband med slutligt beslut, disponerats

10 815 857 kr., vilket med 92 % överstiger det disponerade beloppet under

motsvarande tid föregående budgetår.

Vid en fortsatt långivning under innevarande budgetår av samma omfattning

som den under budgetårets första hälft beräknar styrelsen att

under budgetåret 1952/53 i runt tal 22 000 000 kr. kommer att disponeras

för räntefria stående förbättringslån eller delar av dylika lån. Med

hänsyn till de framställningar om ytterligare medel som inkommit från

länsbostadsnämnderna och till det sannolika behovet av medel för de övriga

bidragsformer, vartill medel beräknas under detta anslag, beräknar styrelsen

att i runt tal 23 000 000 kr., d. v. s. ett belopp motsvarande å anslaget

tillgängliga medel, kommer att disponeras under innevarande budgetår.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Efterfrågan på medel för förbättringslån under budgetåret 1953/54 torde,

framhåller styrelsen, bli något större än under innevarande budgetår. Härför

talar det förhållandet, att förbättringslångivningen ännu icke helt fått

den ändrade inriktning och omfattning, som avsågs med ändringen av lånebestännnelserna

den 1 juli 1952. Förutsatt att det disponerade beloppet

under innevarande budgetår kommer att uppgå till 23 000 000 kr., skulle

med det i statsverkspropositionen preliminärt upptagna anslaget på

20 000 000 kr. det för budgetåret 1953/54 disponibla beloppet uppgå till sistnämnda

summa. Enligt styrelsens uppfattning synes ytterligare 5 000 000

kr. böra finnas disponibla å anslaget under nästa budgetår. För budgetåret

1953/54 beräknar styrelsen sålunda, att anslaget bör anvisas med

25 000 000 kr.

Till bidrag till inrättande av pensionärshem har i statsverkspropositionen

preliminärt beräknats ett anslag av 12 000 000 kr., vilket i förhållande

till anslaget för innevarande budgetår innebär en höjning med 1 000 000 kr.

Beträffande medelsåtgången under innevarande budgetår anför bostadsstyrelsen

följande.

Vid ingången av budgetåret 1952/53 var av tidigare anvisade anslag endast

ett mindre belopp odisponerat. Under tiden 1 juli—31 december 1952

har ansökningar om statsbidrag tillstyrkts till ett sammanlagt belopp av

3 767 000 kr., varav 735 000 kr. avser höjningar av tidigare tillstyrkta

bidrag. Inneliggande, ännu ej tillstyrkta ansökningar om statsbidrag

avsåg per den 31 december ett sammanlagt belopp av 4 702 000 kr.,

varav 1 154 000 kr. avsåg höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag. Beloppen

av under nämnda period tillstyrkta bidrag och vid slutet av perioden inneliggande

ansökningar om bidrag uppgick således sammanlagt till i runt tal

8 500 000 kronor, varav i runt tal 1 900 000 kr. belöpte på höjningar av

tidigare tillstyrkta bidrag. Motsvarande belopp för år 1951 uppgick till

respektive 10 300 000 kr. och 950 000 kr. Härav framgår, att efterfrågan

på medel i form av nya ansökningar om bidrag minskat medan behovet

av medel för höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag väsentligt ökat. Det

för innevarande budgetår anvisade anslaget på 11 000 000 kr. synes dock

helt komma att tagas i anspråk med hänsyn till under budgetårets senare

hälft inkommande ansökningar om bidrag och höjningar av tidigare tillstyrkta

bidrag.

I sin skrivelse den 29 augusti 1952 beräknade styrelsen preliminärt, att

anslaget för budgetåret 1953/54 borde uppräknas till 12 000 000 kr., emedan

den förutsatta ökningen i bostadsbyggandet under nästkommande budgetår

kunde beräknas innebära en ökning även i byggandet av pensionärshem.

Styrelsen framhåller nu att det är svårt att bedöma huruvida den ökade

ramen för bostadsbyggandet även kommer att medföra ett ökat pensionärshemsbyggande.

Med hänsyn till ovissheten om pensionärshemsbyggandets

kommande omfattning och till det förhållandet att även under nästkommande

budgetår ansökningar om höjningar av tidigare tillstyrkta bidrag

kan beräknas inkomma i relativt stor omfattning anser styrelsen, att an
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

105

slaget för budgetåret 1953/54 bör anvisas med det i statsverkspropositionen

preliminärt beräknade beloppet av 12 000 000 kr.

Anslaget till bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande byggnadstekniska

frågor har i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till

samma belopp som det för innevarande budgetår anvisade anslaget, 100 000

kr. Bostadsstyrelsen upplyser att en instruktionsfilm, visande en avancerad

mekaniserad byggmetod, har inspelats och att ytterligare två filmer om

byggmekanisering har planerats. Sammanlagda kostnaden för dessa filmer

beräknas till 45 000 kr. Hur återstående 55 000 kr. av det för innevarande

budgetår anvisade anslaget skall disponeras har ännu icke i detalj planerats.

Eftersom ifrågavarande verksamhet i olika sammanhang framhållits som

väsentlig anser styrelsen att anslaget för budgetåret 1953/54 bör beräknas

till oförändrat belopp.

Anslaget till lånefonden för bostadsbyggande uppgår för innevarande

budgetår till 450 000 000 kr. och har i statsverkspropositionen preliminärt

beräknats till 475 000 000 kr.

Bostadsstyrelsen lämnar till en början vissa uppgifter angående utbetalningarna

under tiden juli— december 1952.

Under månaderna juli—december 1952 utbetalades i form av tertiärlån

93 000 000 kr., egnahemslån 86 000 000 kr. och räntebärande förbättringslån

1 200 000 kr. Sammanlagt utbetalades sålunda från fonden 180 000 000 kr.,

medan till fonden inflöt 9 000 000 kr. i amorteringar och inlösta lån, varför

belastningen å fonden uppgick till 172 000 000 kr. Jämfört med motsvarande

period föregående budgetår har belastningen ökat med ca 20 %. I

förskott på tertiärlån har utbetalats 54 000 000 kr. medan i samband med

utbetalning av dylika lån 3 000 000 kr. av tidigare utlämnade förskott influtit.

Förskott på egnahemslån har utbetalats med ett sammanlagt belopp av

68 000 000 kr. Ett belopp av 35 000 000 kr. av tidigare utlämnade förskott

inflöt under perioden i samband med utbetalning av lån.

I förskott på förbättringslån utbetalades 2 000 000 kr. och i samband

med utbetalning av förbättringslån inflöt 600 000 kr.

Sammanlagt utbetalades i förskott 124 000 000 kr. och inflöt av tidigare

utbetalat förskott 39 000 000 kr., varför belastningen å förskottstiteln uppgick

till 85 000 000 kr. Jämfört med motsvarande period under budgetåret

1951/52 har belastningen för förskott mer än fördubblats.

Den totala belastningen å anslaget uppgick sålunda till 257 000 000 kr.

under första hälften av budgetåret 1952/53. Jämfört med första hälften av

budgetåret 1951/52 utgör detta en ökning med 75 000 000 kr. eller i runt

tal 40 %.

Medelsåtgången under hela budgetåret 1952/53 beräknar styrelsen, om

hänsyn icke tages till utbetalning av förskott å tertiärlån under senare hälften

av budgetåret, till 437 000 000 kr. Antages behovet av förskott å tertiärlån

under budgetårets andra hälft komma att motsvara det belopp som utbetalats

under årets första hälft, d. v. s. 55 000 000 kr., skulle anslagsbelastnin
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

gen för hela budgetåret uppgå till ca 490 000 000 kr. Styrelsen framhåller

att detta antagande om behovet av medel för förskott är mycket osäkert.

Då det för budgetåret disponibla beloppet uppgår till 452 000 000 kr. beräknar

styrelsen behovet av anslag å tilläggsstat till i runt tal 40 000 000 kr.

Vad angår medelsbehovet under nästa budgetår anför styrelsen i huvudsak

följande.

Under budgetåret 1953/54 kan lån beräknas komma att utbetalas med ett

belopp av 380 000 000 kr. och amorteringar och inlösning av lån komma

att inflyta med ett belopp av 27 000 000 kr., vilket innebär att nettobelastningen

för lån skulle uppgå till 353 000 000 kr. Utbetalningen av förskott

å tertiärlån samt egnahemslån och förbättringslån beräknas få

samma omfattning i relation till den preliminära långivningen som för

närvarande, vilket innebär en utbetalning av förskott å sammanlagt

254 000 000 kr. Då beloppen av inlösta förskott beräknas uppgå till

147 000 000 kr., kommer nettobelastningen för förskott att uppgå till

107 000 000 kr. Totalt skulle enligt denna beräkning nettobelastningen å

fonden under budgetåret 1953/54 uppgå till (353 000 000 + 107 000 000 —)

460 000 000 kr. Då en viss marginal för ökad förskottsutbetalning på grund

av försämrat kreditmarknadsläge och ökad bostadsproduktion är önskvärd,

synes anslaget för budgetåret 1953/54 böra anvisas med det i statsverkspropositionen

preliminärt beräknade beloppet av 475 000 000 kr.

Med hänvisning till det anförda anser styrelsen att till lånefonden för

bostadsbyggande bör anvisas dels å tilläggsstat för budgetåret 1952/53 ett

belopp av 40 000 000 kr., dels å riksstaten för budgetåret 1953/54 ett belopp av

475 000 000 kr.

Under förutsättning av i stort sett oförändrade lånevillkor och byggnadskostnader

räknar styrelsen med att genom preliminära lånebeslut skall

komma att disponeras i runt tal 430 000 000 kr. under budgetåret 1953/54.

Till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien har

för innevarande budgetår anvisats ett anslag av 4 000 000 kr. I statsverkspropositionen

har preliminärt beräknats oförändrat anslagsbelopp.

Bostadsstyrelsen anför att ansökningar om lån inkommit till ett sammanlagt

belopp av 5 300 000 kr. samt att det för innevarande budgetår

anvisade anslaget helt torde komma att disponeras. Det synes styrelsen

sannolikt att efterfrågan på lån från fonden under nästa budgetår skall

växa. För att täcka denna efterfrågan bör enligt styrelsens mening anslaget

för budgetåret 1953/54 uppräknas till 6 000 000 kr.

Anslaget till tilläggslån till viss bostadsbgggnadsverksamhet har för

innevarande budgetår anvisats med 180 000 000 kr. och i statsverkspropositionen

preliminärt beräknats till 135 000 000 kr.

Bostadsstyrelsen meddelar, att under månaderna juli—december 1952

utbetalades tilläggslån med 26 000 000 kr. och förskott å tilläggslån med

19 000 000 kr., varjämte ett belopp av 1 000 000 kr. inflöt i samband med

utbetalning av lån. Den totala anslagsbelastningen uppgick sålunda till

44 000 000 kr.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

107

Anslagsbelastningen under innevarande budgetår i dess helhet beräknar

styrelsen till 130 000 000 kr., av vilket belopp 55 000 000 kr. avser nettobelastningen

å förskottstiteln.

Vid utgången av budgetåret 1951/52 kvarstod å anslaget ett outnyttjat

belopp av 81 000 000 kr. För budgetåret 1952/53 anvisades ett anslag

av 180 000 000 kr. Enligt styrelsens beräkningar skulle sålunda vid utgången

av budgetåret 1952/53 kvarstå ett outnyttjat belopp av ca (81 000 000

+ 180 000 000 — 130 000 000) 130 000 000 kr.

I fråga om anslagsbehovet för nästa budgetår anför styrelsen följande.

I sin skrivelse den 29 augusti 1952 beräknade styrelsen behovet av medel

för utbetalning av tilläggslån under budgetåret 1953/54 till 220 000 000

kr. Styrelsen förutsatte för nämnda beräkningar oförändrade lånevillkor

och icke någon förskottsutbetalning av tilläggslån.

Eventuellt ändrade lånevillkor från och med den 1 juli 1953 — dock

med undantag av villkoren beträffande de s. k. vintertilläggen — synes icke

komma att påverka medelsbehovet under budgetåret 1953/54. En fortsatt

utbetalning av förskott kommer däremot att medföra ett relativt kraftigt

ökat medelsbehov med hänsyn till att förskottsutbetalning av tilläggslån

kommer att successivt bli aktuell i allt fler ärenden med helt tilläggslån

enligt de nya bestämmelserna medan samtidigt de influtna beloppen av

tidigare utbetalda förskott kommer att bli ringa till följd av den hittillsvarande

relativt ringa utbetalningen av förskott på tilläggslån. Styrelsen vill

understryka, att denna ökning av medelsbehovet sålunda är av engångsnatur

och att den icke innebär någon reell kostnadsökning utan endast

en förskjutning i tiden av utbetalningarna. Vid fortsatt utbetalning av

förskott under följande budgetår kommer i förskott utbetalda belopp att i

stort sett balanseras av inflytande belopp av tidigare utbetalda förskott.

En förnyad beräkning av anslagsbelastningen under budgetåret 1953/54

har givit vid handen, att tilläggslån kommer att utbetalas med ett belopp

av 210 000 000 kr., varav ca 10 000 000 kr. avser s. k. vintertillägg, att förskott

å tilläggslån kommer att utbetalas med ett belopp av 130 000 000 kr.

och att inflytande belopp av tidigare utbetalda förskott kommer att uppgå

till 12 000 000 kr. Anslagsbelastningen skulle sålunda komma att uppgå

till (210 000 000 +130 000 000 — 12 000 000 = ) i runt tal 330 000 000 kr.

Då det outnyttjade beloppet vid utgången av budgetåret 1952/53 beräknats

till 130 000 000 kr., kan sålunda anslagsbehovet under budgetåret

1953/54 beräknas till (330 000 000 — 130 000 000 =) 200 000 000 kr.

Med hänvisning till det anförda föreslår styrelsen att anslaget för budgetåret

1953/54 anvisas med ett belopp av 200 000 000 kr.

Under förutsättning av oförändrade lånevillkor räknar styrelsen med att

genom preliminära lånebeslut skall komma att disponeras 240 000 000 kr.

under budgetåret 1953/54.

Beträffande anslaget till lån till uppförande och förbättring au lantarbetarbostäder

upplyser bostadsstyrelsen, att ett belopp av 5 800 000 kr.

fanns disponibelt å anslaget vid ingången av innevarande budgetår. I)å icke

mer än högst 2 000 000 kr. torde komma att disponeras under vart och ett

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

av budgetåren 1952/53 och 1953/54, anser styrelsen att ingen medelsanvisning

erfordras för nästkommande budgetår.

Vad slutligen angår anslaget till lån till anordnande av kollektiva

tvätterier, lämnar styrelsen följande uppgifter om medelsbehovet under

innevarande budgetår.

Vid ingången av budgetåret 1952/53 uppgick det disponibla beloppet till

1 200 000 kr. Då därjämte för innevarande budgetår anvisats ett investeringsanslag

på 2 000 000 kr., uppgår det för budgetåret 1952/53 disponibla

beloppet till 3 200 200 kr.

Under första hälften av innevarande budgetår har för beviljande av

lån till kollektiva tvätterier disponerats ett belopp av 414 000 kr. Det

sammanlagda sökta lånebeloppet avseende den 31 december 1952 hos

styrelsen inneliggande ansökningar uppgick till 1 503 000 kr. I flertalet av

dessa ärenden beräknas preliminära lånebeslut komma att meddelas under

innevarande budgetår. Ytterligare ett antal ansökningar har hittills inkommit

till länsbostadsnämnderna. I de av dessa ansökningar, vilka kan

beräknas erhålla preliminärt beslut under innevarande budgetår, uppgår

de sökta lånebeloppen sammanlagt till ca 1 000 000 kr. Av det för budgetåret

1952/53 disponibla beloppet av i runt tal 3 200 000 kr. torde uppskattningsvis

2 500 000 kr. komma att disponeras, varför det vid budgetårets

utgång skulle kvarstå ett odisponerat belopp av i runt tal 700 000 kr.

Styrelsen anser att intet tyder på att efterfrågan på lån till kollektiva

tvätterier kommer att minska och att därför under budgetåret 1953/54

minst samma belopp bör finnas tillgängligt för långivning, som beräknats

komma att disponeras under innevarande budgetår. I enlighet härmed

föreslår styrelsen att anslaget för nästa budgetår anvisas med det i statsverkspropositionen

preliminärt upptagna beloppet av 2 000 000 kr.

Departementschefen.

De i det föregående framlagda förslagen till nya bestämmelser rörande

familjebostadsbidrag föranleder omprövning av de i statsverkspropositionen

redovisade preliminära beräkningarna av medelsbehovet för nästa

budgetår å anslagen till hyresrabatter och särskilda bostadsrabatter. De

uppgifter som bostadsstyrelsen lämnat i samband med sina slutliga beräkningar

av medelsbehovet för nästa budgetår torde beträffande en del av de

övriga anslagen giva anledning till jämkningar av de preliminärt beräknade

anslagsbeloppen. I fråga om de särskilda anslagen får jag anföra

följande.

Anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter torde i enlighet

med styrelsens förslag böra upptagas med det i statsverkspropositionen

preliminärt beräknade beloppet, 10 000 000 kr.

Medelsbehovet för hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

familjer har av bostadsstyrelsen under förutsättning av oförändrade

bidragsgrunder beräknats till 61 000 000 kr. Om riksdagen bifaller de av

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

109

mig förordade ändringarna i bidragsgrunderna fr. o. in. den 1 oktober 1953,

torde utgifterna under nästa budgetår komma att öka med uppskattningsvis

följande belopp, nämligen vid utvidgning av bidragsgivningen till att

omfatta familjer i lägenheter färdigställda tidigast den 1 januari 1942

5 000 000 kr., vid införande av förstärkt familjebostadsbidrag 3 000 000 kr.,

vid jämkning av familjebostadsbidragens och bränslebidragens belopp

4 000 000 kr. och vid utbyte av familjebidrag mot familjebostadsbidrag till

familjer i egnahem 2 000 000 kr. eller sålunda tillhopa 14 000 000 kr. Denna

ökning motsvarar för ett helt år ca 18 000 000 kr. Anslagsbehovet för nästa

budgetår torde kunna beräknas till (61 000 000 + 14 000 000) 75 000 000

kr. Då jag vidare föreslagit att trekronorsbidraget skall slopas fr. o. m. den

1 oktober 1953, synes det icke vara motiverat att för framtiden bibehålla

anslaget till särskilda bostadsrabatter, från vilket i så fall skulle utbetalas

endast pensionärsbostadsbidrag. Sistnämnda bidrag torde i fortsättningen

böra bestridas från samma anslag som familjebostadsbidragen. Anslaget till

hyresrabatter för mindre bemedlade barnrika familjer torde fr. o. m. nästa

budgetår lämpligen böra benämnas anslaget till bostadsrabatter. Utbetalningarna

av pensionärsbostadsbidrag är icke av den storleksordningen att

de bör föranleda någon höjning av det för övriga utgifter under anslaget

beräknade anslagsbeloppet, 75 000 000 kr. Bostadsstyrelsen har beräknat

att det vid innevarande budgetårs utgång kommer att finnas ett outnyttjat

belopp av 1 080 000 kr. å anslaget till särskilda bostadsrabatter. Ytterligare

medelsanvisning för bestridande av utgifterna för trekronorsbidrag intill

den 1 oktober 1953 torde därför icke erfordras.

Beträffande anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden har bostadsstyrelsen förordat, att det i statsverkspropositionen

preliminärt upptagna beloppet 20 000 000 kr. höjes till 25 000 000 kr. Då

jag finner det angeläget att bostadsförbättringsverksamheten uppehälles i

avsedd omfattning tillstyrker jag styrelsens förslag. Eftersom utgifterna

under detta anslag huvudsakligen avser förbättringsarbeten å en- och tvåfamilj

shus samt denna förbättringsverksamhet numera inte är begränsad

till fastigheter på landsbygden synes anslagets benämning lämpligen böra

ändras till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet. I detta sammanhang

torde få erinras om att i propositionen nr 128/1952 förutskickades,

att en omläggning av det statliga stödet till fiskarbostäder in. in. skulle

företagas fr. o. in. den 1 juli 1953. Jag framhöll härvid att det icke syntes

fullt klarlagt, hur eu omläggning av verksamheten lämpligen borde verkställas.

I avvaktan på en slutlig prövning av frågan borde därför länsbostadsnämnderna

handha bidragsgivningen jämväl under budgetåret

1952/53. Vad jag sålunda anfört godkändes av riksdagen. Vissa ytterligare

utredningar rörande med en omläggning av verksamheten sammanhängande

frågor har visat sig erforderliga. lifter samråd med statsrådet Hjalmar

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Niison förordar jag fördenskull, att ifrågavarande bidragsgivning skall

fortgå på oförändrade villkor även under budgetåret 1953/54 och att utgifterna

för bidragsverksamheten skall täckas från anslaget till bidrag till

viss bostadsförbättringsverksamhet.

Bostadsstyrelsens förslag att till bidrag till inrättande av pensionärshem

för nästa budgetår skall anvisas det i statsverkspropositionen preliminärt

beräknade beloppet av 12 000 000 kr. kan jag godtaga.

Med hänsyn till vad bostadsstyrelsen upplyst i fråga om planerad användning

av det för innevarande budgetår anvisade anslaget till bidrag till

viss upplgsningsverksamhet rörande byggnadstekniska frågor, synes det

vara tillräckligt att för nästa budgetår beräkna ett belopp av 50 000 kr. för

detta ändamål.

Vid sin beräkning av anslaget till lånefonden för bostadsbyggande har

bostadsstyrelsen utgått från att förskott å tertiärlån skulle såväl under återstoden

av innevarande som under nästa budgetår komma att utlämnas i

ungefär samma omfattning som under den senaste tiden. Styrelsen bör

även efter utgången av innevarande budgetår tills vidare äga möjlighet

att liksom hittills i särskilda fall utgiva förskott å tertiärlån och

tilläggslån. Jag förutsätter emellertid att förskottsutbetalningarna successivt

skall kunna reduceras till sin omfattning. På grund härav torde någon

ytterligare medelsanvisning för innevarande budgetår inte erfordras samt

behovet av medel för förskott under nästa budgetår kunna beräknas till

något lägre belopp än styrelsen föreslagit. Under anslaget till tilläggslån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet har styrelsen räknat med att förskott

å sådana lån under nästa budgetår skulle komma att utbetalas med

130 000 000 kr. Dessa förskott är liksom förskott å tertiärlån räntebärande

och de synes därför inte böra belasta tilläggslåneanslaget, vilket i sin helhet

avskrives i riksstaten. Jag föreslår därför att samtliga förskott skall

redovisas under anslaget till lånefonden för bostadsbyggande. Med utgångspunkt

från bostadsstyrelsens beräkningar skulle därvid detta anslag för

nästa budgetår behöva upptagas till (475 000 000 + 130 000 000) 605 000 000

kr. Med hänsyn till vad jag anfört rörande omfattningen av förskottsutbetalningarna

torde det för dessa utbetalningar beräknade beloppet kunna

minskas med 65 000 000 kr. och anslaget för nästa budgetår sålunda upptagas

med (605 000 000 — 65 000 000) 540 000 000 kr.

Bostadsstyrelsen beräknar att genom preliminära beslut om lån, som

skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande, kommer att disponeras

430 000 000 kr. under budgetåret 1953/54. Mitt förslag i det föregående att

tilläggslånen till nya hus skall reduceras medför ett ökat behov av tertiärlån.

Beloppet torde i anledning härav böra beräknas till 480 000 000 kr.

I fråga om anslaget till lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

har bostadsstyrelsen föreslagit, att det i statsverksproposi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

in

tionen preliminärt upptagna oförändrade beloppet av 4 000 000 kr. skall

uppräknas till 6 000 000 kr. I anledning härav vill jag erinra om

att denna låneverksamhet påbörjats först under innevarande budgetår och

att några närmare erfarenheter av verksamheten ännu icke har kunnat

erhållas. Innan erfarenheter har vunnits, synes anslaget icke böra höjas.

Jag föreslår därför att anslaget för nästa budgetår upptages med oförändrat

belopp.

För tilläggslån till viss bostadsbgggnadsverksamhet har i statsverkspropositionen

preliminärt beräknats ett anslag av 135 000 000 kr. Enligt

bostadsstyrelsens beräkningar skulle anslagsbehovet för nästa budgetår

uppgå till 200 000 000 kr., därav 130 000 000 kr. för utbetalande av

förskott å tilläggslån. I det föregående har jag förordat att dessa förskott

under nästa budgetår skall bestridas från lånefonden för bostadsbyggande.

I enlighet härmed torde anslaget för budgetåret 1953/54 böra

beräknas till (200 000 000-—130 000 000) 70 000 000 kr. Styrelsen har beräknat,

att under budgetåret 1953/54 genom preliminära lånebeslut skall

komma att disponeras ett belopp av 240 000 000 kr. Förslaget om en

minskning av tilläggslånen motiverar en nedräkning av beloppet med

50 000 000 kr. till 190 000 000 kr.

I överensstämmelse med bostadsstyrelsens förslag torde anslaget till

lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, med hänsyn till

å anslaget förefintlig reservation, för nästa budgetår böra upptagas med

endast ett formellt belopp av 100 kr.

Bostadsstyrelsens förslag att till lån till anordnande av kollektiva tvätterier

för budgetåret 1953/54 skall anvisas ett oförändrat anslag av 2 000 000

kr., vilket överensstämmer med det i statsverkspropositionen preliminärt

beräknade beloppet, kan jag godtaga.

Riksdagen har medgivit, att av det senast för budgetåret 1947/48 under

fonden för låneunderstöd anvisade investeringsanslaget till tertiärlån till

viss bostadsbgggnadsverksamhet ett belopp av högst 4 000 000 kr. må

disponeras under innevarande budgetår. Enligt vad jag inhämtat från

bostadsstyrelsen kan beräknas, att behov av utbetalningar från detta anslag

kommer att föreligga även under nästa budgetår samt att nämnda belopp

å 4 000 000 kr. skall vara tillräckligt för utbetalningarna under både innevarande

och nästa budgetår. Övriga tidigare reserverade medel å detta

anslag har numera reglerats såsom besparing över titeln lånemedel. Jag

föreslår därför, att å anslaget vid utgången av innevarande budgetår befintlig

reservation får disponeras jämväl under nästa budgetår.

Slutligen torde i detta sammanhang riksdagens medgivande böra inhämtas

till att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under

nästa budgetår, fastställes till oförändrat 3,2 5 %.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

8. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden

av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka

må komma att beviljas under budgetåret 1953/54, bestämmes

till 3,25 %\

III. medgiva, att under budgetåret 1953/54

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp

av 480 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skall utgå från

anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet,

må meddelas intill ett belopp av 190 000 000 kronor;

IV. medgiva att vid utgången av innevarande budgetår befintlig

reservation å det senast för budgetåret 1947/48 under

fonden för låneunderstöd anvisade investeringsanslaget till

tertiärlån för viss bostadsbyggnadsverksamhet må disponeras

under budgetåret 1953/54;

V. för budgetåret 1953/54 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln

1) till Kapitalmedels förluster och ränteeftergifter å vissa

bostadsbyggnadslån ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor;

2) till Bostadsrabatter ett förslagsanslag av 75 000 000

kronor;

3) till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet ett

reservationsanslag av 25 000 000 kronor;

4) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 12 000 000 kronor;

5) till Bidrag till viss upplysningsverksamhet rörande

byggnadstekniska frågor ett reservationsanslag av 50 000

kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag

av 540 000 000 kronor;

2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor;

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

113

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

1) till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett

investeringsanslag av 70 000 000 kronor;

2) till Lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder

ett investeringsanslag av 100 kronor;

3) till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag

av 2 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

8—256 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953.

1 samt. Nr 138.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

sid.

1. Allmänna grunder för bostadspolitiken ............................................. 4

Bostadsutredningens betänkande ......................................................... 4

Yttrandena .................................................................................... 17

Departementschefen ........................................................................ 23

2. Tilläggslån till flerfamiljshus ............................................................ 26

Gällande bestämmelser ..................................................................... 26

Behandlingen vid 1952 års riksdag av frågan om återbetalning av vissa

äldre tilläggslån ........................................................................... 29

Bostadsutredningens förslag ............................................................... 29

Yttrandena .................................................................................... 36

Departementschefen ........................................................................ 41

3. Lån till enfamiljs- och tvåfamiljshus ................................................ 45

Gällande bestämmelser ..................................................................... 45

Behandlingen vid 1952 års riksdag av vissa äldre kapitalsubventioner ... 46

Bostadsutredningens förslag ............................................................... 46

Yttrandena .................................................................................... 49

Departementschefen ........................................................................ 50

4. Bostadsrabatter .............................................................................. 54

Gällande bestämmelser ..................................................................... 54

Bostadsutredningens förslag ............................................................... 57

Yttrandena .................................................................................... 74

Departementspromemorian ............................................................... 78

Yttrandena .................................................................................... 80

Departementschefen ........................................................................ 80

5. Bidrag till pensionärshem och pensionärslägenheter .............................. 89

Gällande bestämmelser ..................................................................... 89

Bostadsutredningens förslag ............................................................... 89

Yttrandena .................................................................................... 91

Departementschefen ........................................................................ 91

(i. Särskilda frågor .............................................................................. 92

Räntegaranti beträffande vissa äldre lån ............................................. 92

Belåning av s. k. kategorihus ............................................................ 92

Förvärv av statligt belånade fastigheter ............................................. 96

Besvärsrätten ................................................................................. 99

7. Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret 1953/54- 100

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden .................................... 100

Departementschefen ........................................................................ 108

8. Hemställan .................................................................................... 112

Sthlm 19"»3. K. L. Heckmaus Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. JoU 1953:40 Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder till fiskerinäringens främjande in. m. s. 11 i texten
  2. Rskr. 1953:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till anordnande samt omoch tillbyggnad av ålderdomshem. a1 i texten
  3. SU 1953:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5i till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta moti s. 1 i texten
  4. JoU 1953:28 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till Bidrag till jordbrukets rationalisering m. m. jämte i ämnet väc s. 30 i texten