Angående vissa anslag till fångvården im. m
1953-03-20 · 42 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 40 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:144, Angående vissa anslag till fångvården im. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
1
Nr 144.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till fångvården im. m., given Stockholms slott den 20
mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 144.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (II ht s. 47) av frågan om fångvårdsanstalternas
anslagsbehov under nästa budgetår framhöll jag, att det
av 1951 års fångvårdsutredning avgivna slutbetänkandet angående räjongplan
för fångvården (SOU 1952: 21) vore föremål för prövning inom justitiedepartementet.
Då anstalternas anslagsfrågor, såvitt anginge avlöningar
och omkostnader, borde bedömas mot bakgrunden av utredningens resultat,
upptogs anslagen till avlöningar och omkostnader för fångvårdsanstalterna
i avbidan på särskild proposition i ämnet med allenast beräknade belopp.
Med hänsyn till pågående remissbehandling av en särskild utredning angående
överförande i kronans ägo av den för fångvårdsändamål brukade egendomen
Åby upptogs jämväl anslaget till ersättning för vård av fångar på
anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. med endast beräknat belopp,
varjämte särskilt investeringsanslag beräknades för förvärv av egendomen
Äby. Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.
Andra huvudtiteln.
E. Fångvården m. m.
[1] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar.
Anslag
Nettoutgift
1951/52 ............................ 8 383 300 12147 600
1952/53 (statsliggaren s. 134)........ 10 549 200
1953/54 förslag..................... 13 808 800
Förut denna dag har jag anmält fråga om vissa ändringar i lagen om
verkställighet av frihetsstraff in. m. (se prop. nr 143). Därvid har jag läm
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
3
nät en redogörelse i huvudsakliga delar för 1951 års fångvårdsutrednings slutbetänkande
angående en räjongplan för fångvården och för däröver avgivna
yttranden ävensom angivit min ståndpunkt till berörda spörsmål. Beträffande
den närmare innebörden av vad sålunda förekommit får jag hänvisa
till nämnda proposition. Mitt ställningstagande, som i huvudsakliga
delar ansluter sig till vad fångvårdsutredningen föreslagit, kan i korthet
sammanfattas sålunda. Fångvårdsanstalter för ordinärt manligt fångklientel
skall för samverkan sammanföras i grupper med en anstalt inom varje
grupp såsom centralanstalt. Därtill skall tjäna fångvårdsanstalterna på Långholmen
och Härianda samt i Malmö och Härnösand. Övriga anstalter av hithörande
slag grupperas kring dessa centralanstalter i huvudsak på det sätt
som utredningen föreslagit. Vidare skall anstalten i Växjö och kolonien
Eleonora bilda en grupp för det kvinnliga klientelet med den förra anstalten
såsom centralanstalt. Till styresmännen för centralanstalterna decentraliseras
beslutanderätten i frågor om placering, förflyttning och vissa andra
behandlingsfrågor, som nu ankommer på fångvårdsstyrelsen. Vid centralanstalt
skall finnas psykiatrisk avdelning, vars chef är rådgivande psykiater
inom anstaltsgruppen. Han skall äga befogenhet att, oavsett vad i övrigt
bestämts, besluta att intagen skall överflyttas till den psykiatriska avdelningen
för undersökning eller behandling. De nuvarande verkställighetsundersökningarna
skall icke förekomma vid ifrågavarande anstaltsgrupper.
En decentralisering från fångvårdsstyrelsen till anstaltsgrupperna skall
även ske av det kamerala arbetet och av vissa arbetsuppgifter tillhörande
arbetsdriften. Den intagnes placering i anstaltsgrupp skall ske på så sätt
att häktade i första hand kvarblir i den anstaltsgrupp, där de befinner
sig då verkställigheten börjar, och dömda på fri fot av fångvårdsstyrelsen
fördelas mellan anstaltsgrupperna med ledning av bostads- eller vistelseort
samt övriga omständigheter. Fångtransporter skall, såvitt möjligt, utföras
med bil inom anstaltsgrupperna. Den nya ordningen skall genomföras efter
hand från och med budgetåret 1953/54 genom en särskild organisationsavdelning.
Frågan om de ändringar i anstalternas personalorganisation, som härvid
skulle bli behövliga, har i den föregående propositionen i huvudsak lämnats
ä sido för att behandlas i samband med anslagsfrågorna. Endast beträffande
läkarpersonalen har jag i nämnda proposition närmare redogjort för
härmed sammanhängande spörsmål. Vad angår övriga personalgrupper,
deras arbetsuppgifter m. in. torde nu få lämnas en redogörelse för fångvårdsutredningcns
förslag och vad remissorganen därom anfört.
Fångvårdsutredningen föreslår, att den vårdadministrativa personalen vid
räjongernas centralanstalter skall bestå av en räjongehef, en souschef, räjongpsykiatern
och eu eller flera fångvårdsassistenter. Räjongchcfen är den
administrativt sammanhållande ledaren för fångvårdsarbetet inom sitt område,
fördelar de intagna på olika anstalter, anställer personal och ansvarar
för dess grundutbildning. Souschefen skall närmast under räjongchcfen leda
centralanstalten och ansvara för det kansliarbete som rör hela räjongen. Rä
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
jongpsykiatern skall vara chef för centralanstaltens psykiatriska avdelning.
(För det rättspsykiatriska undersökningsarbetet skall som nu finnas en särskild
överläkare och i förekommande fall förste och andre läkare.) Räjongpsykiatern
skall — såsom redan i annat sammanhang nämnts — följa behandlingen
vid räjongens alla anstalter samt ingripa rättande och vägledande,
när han finner att personalen behöver handledning. Han skall alltid äga
befogenhet att till sin egen avdelning vid centralanstalten inremittera intagen
som han bedömer vara i behov av särskild observation eller behandling.
Tillsammans med räjongchefen skall han deltaga i bedömningen av aspiranters
lämplighet för fångvårdsarbete och biträda i den grundläggande
utbildningen. Fångvårdsassistentens uppgift bör främst bestå i att utföra
de sociala undersökningar som är behövliga för planerandet av individualbehandlingen
av den intagne.
Vid anstalterna inom de ordinära räjongerna bör med undantag för centralanstalten
styresmannafunktionen utövas av befattningshavare i direktörs-
eller föreståndarställning, beroende på anstaltens storlek. Fångvårdsassistenter,
souschefer och räjongchefer bör utgöra en tjänstegrupp, för vilken
kräves akademisk eller motsvarande utbildning. Socialkuratorer bör
som hittills förekomma vid alla anstalter, där anstaltens storlek eller dess
speciella uppgift gör det nödvändigt att vid sidan av övriga inom fångvårdsadministrationen
anställda ha en befattningshavare som uteslutande sysslar
med socialtjänstuppgifter.
Det kamerala arbetet bör organiseras räjongvis under ledning av en räjongkamrer
som svarar för räjongens kassaförvaltning, centraliserad till
centralanstalten efter principer motsvarande dem som enligt 1941 års riksdags
beslut gäller för de mindre fångvårdsanstalternas kassarörelse, vilken
för närvarande är centraliserad till fångvårdsstyrelsen. De självständiga
redogörarna vid sidoanstalterna bör avskaffas och ersättas med kameralt
utbildad biträdespersonal, som skall handha den ekonomiska redovisning
som fortfarande måste ske på de enskilda anstalterna (avräkning med intagna
och arbetsdrift, proviantredovisning samt förskottskassa). Utredningen
anför vidare:
Beslut om utanordning bör, efter lämplig fördelning, meddelas av såväl
räjongchef som souschef. Kameralpersonalen bör bilda en egen befattningshavargrupp
och rekryteras med hänsyn till utbildning och lämplighet för
kameralt arbete. Personalgruppens avlöningsförhållanden, tjänstetitlar och
befordringsmöjligheter bör ordnas på sätt som motsvarar det inom statsförvaltningen
i övrigt vanliga. I stor utsträckning kommer en sådan förändring
att innebära en övergång till utnyttjande av kvinnlig personal. Vid inplaceringen
av expeditionspersonalen i tjänstekategorier har vi följt de riktlinjer
som uppdragits av 1947 års biträdesutredning och som legat till grund
för Kungl. Maj ds proposition nr 14 till 1951 års höstriksdag angående lönegradsplacering
för viss biträdespersonal in. in. Vi räknar därför med följande
tjänstekategorier: kansliskrivare, kontorist, kanslibiträde och kontorsbiträde.
Vi utgår emellertid från att de två högsta gradernas befattningar
även skall kunna i utbildningssyfte uppehållas av manliga befattningshavare
som vill meritera sig för föreståndarbefattningar vid mindre anstalter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
5
Att förhandsvis exakt ange, hur stor expeditionspersonal som kommer
att behövas inom anstaltsräjongerna, erbjuder enligt utredningens mening
stora svårigheter. Utredningen förutsätter, att eventuellt erforderliga justeringar
av de förslag utredningen framlägger genomföres efter ingående
studier av personalbehovet under räjongsystemets praktiska tillämpning.
För ledning av arbetsdriften inom var och en av de fyra räjongerna för
ordinärt klientel föreslås en räjongingenjör. Till dennes arbetsuppgifter
skall bland annat höra att biträda räjongchefen i frågor rörande de intagnas
arbetsplacering, att verkställa kontroll och besiktning av driften vid räjonganstalternas
verkstäder, att granska och sammanställa produktionsstatistik
och driftsbokföring för räjongens verkstadsdrift och att svara för
centralanstaltens arbetsdrift. Tillkomsten av räjongingenjörsbefattningarna
innebär viss decentralisering av arbetsuppgifter från fångvårdsstyrelsen
till räjongerna.
Utredningen har ansett sig icke böra avgiva några förslag till lönegradsplaceringar
av de tjänster som beröres av den omreglering som förordas. Eftersom
löneförhandlingar är aktuella för fångvårdspersonalen, har bestämmandet
av lämpliga löneställningar synts med större fördel kunna anförtros
åt 1949 års tjänsteförteckningskommitté under medverkan av fångvårdsstyrelsen
och i förhandling med berörda personalorganisationer.
I överensstämmelse med det anförda har utredningen beträffande varje
anstalt framlagt detaljerade förslag i fråga om sammansättningen av administrations-
och expeditionspersonalen. En sammanställning av nuvarande
och av utredningen föreslagna befattningar, tillhörande dessa personalkate
-
gorier inom de tilltänkta fyra
räjongerna för manligt fångförvar, har
föl-
jande utseende:
Tjänstebenämning
Nuvarande
antal
Föreslaget
antal
Skillnad
+ -
Administrationspersonal
Räjongchef...................
4
4
Räjongpsykiater..............
4
4
—
Överläkare...................
........ 4
4
_
_
Förste läkare.................
5
_
_
Andre läkare.................
........ 3
3
_
_
Souschef.....................
5
5
_
Direktör......................
........ 9
1
_
8
Förste pastor och överlärare . .
........ 1
—
_
1
Pastor och förste lärare.......
....... 2
2
Föreståndare..................
........ 23
27
4
Räjongkamrerare.............
4
4
_
Kamrerare....................
........ 1
_
_
i
Räjongingenjör................
4
4
Arbetsassistent................
1
Fångvårdsassistent.............
7
7
_
Assistent......................
1
—
15
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Nuvarande Föreslaget
Tjänstebenämning antal antal
Socialkurator......................... 5 6
Socialassistent........................ 8 8
Översköterska........................ 1 1
Expeditionspersonal
Kansliskrivare........................ — 4
Kontorist............................ 1 4
Yrkesmästare (förrådsförvaltare)....... 1 1
Uppsyningsman...................... 3 3
Överkonstapel........................ 9 4
Vaktkonstapel........................ 14 8
Kanslibiträde......................... 5 12
Kontorsbiträde (inkl. telefonist)........ 25 31
Vaktfru.............................. 1 1
138 153
Skillnad
+
1
4
3
5
6
7 —
6 —
53 38
Utredningens förslag innebär sålunda, förutom vissa tjänsteförändringar,
en utökning av personalen med 15 befattningshavare. Härvid förutsättes
bland annat att nuvarande befattningar som förste pastor och överlärare (1)
samt som pastor och förste lärare (2) indrages.
Vid remissbehandlingen av fångvårdsutredningens betänkande har, såvitt
angår de delar för vilka nu redogjorts, i huvudsak uttalats följande.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har icke funnit anledning till erinran
mot förslaget om den vårdadministrativa personalens sammansättning, utbildning
och kompetens.
Fångvårdsstyrelsen. En nedflyttning av fyra direktörstjänster (Falun,
Gävle, Vänersborg, Kristianstad) till föreståndartjänster är icke motiverad.
Även med tanke på rekryteringen, som skulle försvåras genom denna försämring
av befordringsutsikterna, avstyrkes förslaget i denna del. Vid Långholmen
erfordras utöver av utredningen föreslagna två sociala kuratorer
ytterligare en. Styrelsen finner det tveksamt, om redogörarkontoren vid
centralanstalterna även med den föreslagna personalförstärkningen kan gå
i land med det till dessa anstalter koncentrerade arbetet. Styrelsen har dock
intet att erinra mot den föreslagna kamerala omläggningen i och för sig;
en oundgänglig förutsättning är dock att mera personal än vad som föreslagits
ställes till förfogande. Utredningen synes icke tillräckligt ha beaktat
det arbete, som nedlägges av redogörarassistenterna i deras egenskap
av ersättare för styresmannen. Att överföra dessa arbetsuppgifter — jourtjänst
m. m. — på expeditionspersonal, som kanske huvudsakligen blir
kvinnlig, avstyrkes bestämt. Styrelsen tillstyrker, att befattningar som räjongingenjörer
inrättas. Skäl föreligger för indragning av pastorstjänsten i
Härnösand. På Långholmen är det däremot enligt styrelsens mening nödvändigt
att bibehålla en prästerlig befattningshavare, som kan ägna hela sin tid åt
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
7
den andliga vården vid anstalten och taga del i bildningsverksamheten. Hans
löneställning bör närmare övervägas. Beträffande Malmöanstalten torde det
räcka med deltidsanställd präst. — Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla
att den social-administrativa personalgruppen bör utökas med en
assistent vid Håga sjukhus, överläkaren vid detta sjukhus måste i egenskap
av sjukhuschef leda expeditionsarbetet, enär han till sitt förfogande icke
har någon befattningshavare i assistentgrad, åt vilken han för beslut eller
beredning kan överlåta olika ärenden. De gångna årens erfarenheter har
visat, att sjukhuset icke kommer att fungera på avsett sätt, förrän anstaltsledningen
förstärkts med en assistent.
Statens organisationsnamnet. Då utredningen icke ingått på vad räjongplanens
genomförande bör leda till i fråga om fångvårdsstyrelsens organisation,
kan planens ekonomiska konsekvenser icke exakt bedömas. De föreslagna
räjongehefsbefattningarna är nödvändiga, enär chefskapet för räjong
icke kan förenas med uppgiften att utan souschef vara direktör för räjonghuvudanstalt.
Erforderlig numerär för expeditionspersonalen är mycket svår
att på förhand bedöma, och det bör ankomma på den för reformens genomförande
föreslagna organisationsavdelningen att effektivt organisera expeditionsarbetet.
Statskontoret ifrågasätter, om arbetsuppgifterna för de kansliskrivare, som
avsetts som biträden åt räjongkamrerarna, blir så kvalificerade, att ett utnyttjande
av kansliskrivargraden är motiverat.
Föreningen direktörer och assistenter vid fångvårdsstaten. Förslaget att
slopa assistenterna och ersätta dem med kontorspersonal ger anledning till
viss betänksamhet, emedan anstaltsföreståndarna därigenom skulle bli utan
lämpliga ställföreträdare. Däremot tillstyrker föreningen förslaget till kameral
organisation under ledning av en räjongkamrer liksom förslaget om
inrättande av räjongingenjörsbefattningar.
Svenska fångvårdssällskapet. Styresmännens verksamhet omfattar alltför
många olikartade deluppgifter. Deras tid borde i främsta rummet utnyttjas
för ledningen av vårdarbetet. Sällskapet vill icke förneka möjligheten av
att åtskilligt vore att vinna genom att viktigare administrationsfrågor koncentrerades
till centralanstalten inom varje räjong. Frågan är emellertid,
om det ej då vore bättre att dessa uppgifter, såsom är fallet inom sjukvården,
anförtroddes en intendent med betydande självständigt ansvar, kameralt
och administrativt. Sällskapet finner det vidare tveksamt, om den av
utredningen föreslagna personalstyrkan kan anses tillräcklig. Den av utredningen
föreslagna intensifieringen av vården kräver en på bredden kraftigt
ökad personal.
Uppsala domkapitel finner det anmärkningsvärt, att ingen motivering lämnats
för pastorstjänsternas indragning och att de utan vidare förutsättes
vara obehövliga. Icke minst på den enskilda själavårdens område har
prästen särskilda möjligheter att bidra till en verklig människovärd. En
präst, som rätt förstår sin uppgift, måste ha särskilda möjligheter att vinna
fångarnas förtroende. Det bör framför allt påpekas, att en präst är lagenligt
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
bunden av sin tystnadsplikt, varigenom den enskilde fången vid samtal med
honom kan lita på absolut diskretion. Alldeles särskilt synes behovet av en
fast anställd pastor på Långholmen med dess synnerligen stora, eventuellt
ytterligare ökade antal fångar vara påtagligt. Läget är givetvis något annorlunda
vid anstalterna i Malmö, Härianda och Härnösand, vilka anstalters
omfattning är väsentligt mindre. Men då dessa skall vara centralanstalter
inom var sin räjong, borde en uppgift föreligga, som helt krävde sin man,
om han, som önskvärt vore, skulle ha att utöva viss tillsyn över den andliga
vården även i de mindre anstalter, som nu icke längre kommer att äga särskilt
förordnade predikanter. Det kunde emellertid övervägas om tjänsterna
borde vara ordinarie, överhuvud taget kan skäl anföras för att en präst icke
för hela sin tjänstetid blir bunden vid fängelsetjänsten. Å andra sidan kan
alltför korta förordnanden icke vara ändamålsenliga. Domkapitlet hemställer,
att pastorstjänster måtte upptagas för anstalterna å Långholmen och
Härianda samt i Malmö och Härnösand, därav i vart fall långholmstjänsten
som ordinarie. Åt dessa pastorer borde uppdragas att utöva viss tillsyn av
den andliga vården jämväl inom mindre anstalter i respektive räjonger.
Frikyrkliga samarbetskommittén. Storleken av de anstalter, vilkas pastorsbefattningar
föreslås indragna, motiverar väl, att en särskild person
är anställd med uppgift att ha ansvar för den andliga vården. Detta gäller
särskilt fångvårdsanstalten å Långholmen. Det är angeläget, att det vid
en större anstalt finnes en person, till vilken de intagna vet, att de direkt och
naturligt kan vända sig i andliga frågor. I varje räjong bör finnas en pastor,
som har huvudansvaret för den andliga vården inom hela räjongen. Då av
ekonomiska skäl nya heltidsbefattningar icke torde kunna inrättas, föreslår
kommittén, att nuvarande befattningar bibehålies på så sätt, att långholmsbefattningen
kvarstår som heltidstjänst och de övriga två tjänsterna
delas upp på halvtidsbefattningar, varav en för vardera av norra, södra och
västra räjongerna. Befattningarna bör tillsättas med hänsyn endast till den
sökandes lämplighet och kvalifikationer, utan avseende å huruvida han tillhör
statskyrkan eller annat evangeliskt samfund.
Anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.
Yrkanden.
Fångvårdsstyrelsen (skr. 25/8 1952, 17/12 1952) — som vid utformningen
av sina anslagsäskanden icke räknat med ett genomförande av fångvårdsutredningens
förslag om en räjongplan för fångvården — hemställer, att anslaget
höjes med 3 129 200 kronor.
Ökning Minskning
1. Tjänsteförändringar.
a) Överläkaren vid sinnessjukavdelningen å Långholmen
överföres till Karolinska institutets stat och 1 förste
läkare Ca 31 med ställföreträdararvode (1 320) tillkommer
............................................. 3 444
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 144. 9
Ökning Minskning
b) 1 arbetsledare Ca 22 å övergångsstat överföres såsom
assistent Ce 22 till extra ordinarie stat.............. 780
c) 1 yrkesmästare Ca 14—Ca 18, 1 vaktkonstapel Ce 12—
Ce 16, 1 vaktkonstapel Ce 12—Ce 14 (Västerås) ..... 4 212
d) 1 uppsyningsman Ca 15 och 1 överkonstapel Ca 13 å
övergångsstat överföres till ordinarie stat såsom uppsyningsman
Ca 16 och överkonstapel Ca 14......... 804
e) 1 köksföreståndare Ca 14—Ca 18, 7 köksföreståndare
Ca 12—Ca 16, 1 biträdande köksföreståndare Ca 12—
Ca 14........................................... 13 716
f) 3 arbetsterapeuter Ce 14—Ca 14................... —
g) 21 vaktkonstaplar Ca 12—Ca 14................... 16 380
h) 100 vaktkonstaplar Ce 12—Ca 12.................. —
i) 4 ekonomibiträden Ce 7 uppflyttas till vaktfruar Ce 10
(Jönköping, Visby, Halmstad, Hudiksvall).......... 4 272
2. Personalförstärkningar m. m.
a) 2 assistenter i Ce 20 för verkställighetsundersökningar 25 116
b) Personal för den åter öppnade anstalten i Haparanda
(1 överkonstapel Cg 14, 5 vaktkonstaplar Cg 12, 1 vakt
fru
Cg 10)....................................... 60 504
c) Personal för åtta nya kolonier (8 föreståndare Cg 19,
8 överkonstaplar Cg 14, 32 vaktkonstaplar Cg 12, 8
ekonomibiträden Cg 8)............................ 505 488
d) 4 sociala kuratorer Ce 17 (Långholmen 2, Örebro, en ny
koloni).......................................... 45 600
e) 2 yrkesmästare Ce 16, 2 yrkesmästare Ce 14 (Långholmen).
............................................ 41 928
f) 2 yrkesmästare Ce 16, 1 yrkesmästare Ce 14 (Kalmar) 31 848
g) 1 yrkesmästare Ce 14 (Sörbyn)..................... 10 080
h) 3 yrkesmästare Ce 14 (grovarbeten)................ 30 240
i) 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål (Långholmen,
Falun, Härianda, Karlstad)........................ 28 992
j) Skrivhjälp åt styresmännen vid kolonierna.......... 20 000
k) Arvoden åt fritidsledare........................... 16 000
l) Utbildning av personal............................ 45 300
m) Arvoden till praktikanter vid sinnessjukavdelningarna 6 000
n) 1 pastor och förste lärare Ca 27 indrages (Härnösand);
i stället beräknas särskilda medel för religionsvård
(4 000) och för fritidsverksamhet (4 000)............ 11 524
o) Personal för den nedlagda kolonien Leverstad (1 överkonstapel
Ca 13, 2 vaktkonstaplar Cg 12).......... 26 988
3. Arvoden och särskilda ersättningar.
Observationsundersökningar........................... 35 000
Undervisning i skolämnen............................ 1 600
Yrkesrådgivning..................................... 2 700
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Ökning Minskning
4. Omräkning.
Arvode till kroppssjukläkaren å Långholmen........... 1 902
Personligt lönetillägg till första vaktfrun vid kvinnoavdel
ningen
å Långholmen.............................. 600
Provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på s. k. obekväm
arbetstid......................................... 260 000
Ändrad lönegradsplacering för viss fångvårdspersonal enligt
beslut av 1952 års riksdag..................... 339 504
Arvode till föreståndaren vid kolonien Ödevata........ 3 789
Rörligt tillägg; avrundning........................... 1 620 001____
3 174 368 45 168
Motiv.
l. Tjänsteförändringar.
a) överläkartjänsten vid fångvårdsanstalten å Långholmen har tidigare
varit förenad med lärartjänst i rättspsykiatri vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet. Från och med budgetåret 1949/50 har lärartjänsten omändrats
till professur i ämnet. Med hänsyn till den löne- och pensionsreglering
för professorer med flera, som beslutats av 1952 års riksdag, bör i stället för
den nuvarande anordningen en professorsbefattning uppföras på institutets
stat. Då innehavaren av ifrågavarande professur härigenom företrädesvis
blir knuten till institutet och delaktig av universitetslärarnas ferieförmåner
och deras gynnsammare villkor vid tjänstledighet för vetenskapligt arbete
m. in., blir det nödvändigt, att en tjänst såsom souschef inrättas vid sinnessjukavdelningen.
Innehavaren av denna tjänst bör erhålla tjänsteställning
såsom förste läkare i Ca 31. I likhet med vad som gäller vid statens sinnessjukhus,
bör han erhålla ställföreträdararvode, som numera utgår med
1 320 kronor.
b) I sin år 1951 avgivna petitaskrivelse rörande fångvårdsanstalterna anmälde
fångvårdsstyrelsen att den å övergångsstat uppförda tjänsten såsom
arbetsledare i Ca 22 disponerats såsom fritidsassistent vid ungdomsanstalten
å Skenäs samt hemställde, att befattningen måtte såsom assistent överföras
å ordinarie stat. Förslag härom framlades emellertid ej av Kungl.
Maj :t. I anledning av motioner beslöt 1952 års riksdag lämna Kungl. Maj :t
bemyndigande att meddela fortsatt förordnande för fritidsassistenten i lämplig
icke-ordinarie anställningsform intill utgången av budgetåret 1952/53.
På grund av vad sålunda förekommit och då behovet av ifrågavarande fritidsassistent
ytterligare bekräftats, anser styrelsen, att en extra ordinarie
assistenttjänst bör för ändamålet beviljas i stället för den å övergångsstat
uppförda arbetsledaren, som avgått med pension den 31 augusti 1952. I avvaktan
på prövning av assistenternas löneställning synes tjänsten böra placeras
i lönegrad Ce 22. Härav föranledd kostnadsökning utgöres av provisoriskt
lönetillägg åt assistenten, 780 kronor.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
c) Under innevarande budgetår förfogar fångvårdsanstalten i Västerås för
arbetsdriften över en assistenttjänst i Ce 22 (skolchef), en yrkesmästartjänst
i Ca 14 och 2 vaktkonstapelstjänster. Sedan anstalten ändrat karaktär och
blivit säranstalt för unga fångar med yrkesutbildning i bland annat mekaniskt
arbete såsom huvuduppgift, måste helt andra krav ställas på den arbetsledande
personalens utbildning än som varit nödvändigt så länge klientelet
bestått av korttidsfångar, som sysselsatts företrädesvis med kuvertarbete.
Personalen bör vara jämställd med ungdomsanstalternas lärarpersonal
och föreslås inplacerad i lönegraderna 18, 16 och 14.
d) I gällande personalförteckning för fångvårdsanstalterna finnes å övergångsstat
uppförda två uppsyningsmän i Ca 15 och två överkonstaplar i Ca
13. Såsom varande uppförda å övergångsstat blev dessa tjänster undantagna
från den av 1952 års riksdag beslutade lönegradsuppflyttningen för motsvarande
ordinarie och icke-ordinarie befattningar vid fångvårdsstaten. En av
uppsyningsmännen (placerad vid ungdomsanstalten å Skenäs) och en av
överkonstaplarna (placerad vid fångvårdsanstalten å Svartsjö) har i den av
1951 års fångvårdsutredning verkställda personalöversynen avsetts för
tjänstgöring såsom bevakningsbefäl. Tjänsterna bör därför överföras å ordinarie
stat med lönegradsplacering i Ca 16 resp. Ca 14.
e) I proposition 227/1951 framlades förslag om ändrad lönegradsplacering
för bl. a. köksföreståndare vid olika statliga sjukhus och anstalter.
Fångvårdens köksföreståndare, som vid lönerevisionen år 1946 för viss fångvårdspersonal
jämställdes med köksföreståndare vid sinnessjukhusen, medtogs
icke i förslaget. Genom den i proposition 107/1952 föreslagna ändrade
lönegradsplaceringen för fångvårdens köksföreståndare förbättrades löneläget
i viss män, men det är alltjämt svårt att rekrytera ifrågavarande befattningar.
Likställigheten mellan köksföreståndare vid sinnessjukhusen
och vid fångvårdsanstalterna måste därför återställas. Med hänsyn till de
behörighetsföreskrifter som bör gälla för köksföreståndare, bör de nuvarande
köksföreståndartjänsterna överföras å övergångsstat.
f) Vid fångvårdsanstalterna finnes sju arbetsterapeuter i Ce 14 och Cg 14.
Fem av dessa tjänster innehaves av ordinarie vaktkonstaplar. Då ett dylikt
förhållande verkar hindrande i befordringshänseende, bör tills vidare tre av
arbetsterapeuttjänsterna överföras å ordinarie stat.
g) 1951 års fångvårdsutredning föreslog efter verkställd översyn av fångvårdsanstalternas
personalorganisation (II ht 1952 s. 54 ff.) bl. a., att särskild
ersättning motsvarande vikariatsersättning vid förordnande såsom
överkonstapel skulle utbetalas till s. k. dagkonstaplar. Tillkomsten av provisoriskt
lönetillägg för tjänstgöring å s. k. obekväm arbetstid har haft till
följd, att skillnaden mellan avlöning åt en vaktkonstapel i bevakningstjänst
med ersättning för obekväm arbetstid och ersättning till en vaktkonstapel
med tjänstgöring såsom dagkonstapel blivit så ringa, att det ökade ansvaret
som dagkonstapel lönemässigt icke anses tillräckligt kompenserat. I avvaktan
på att löneställningen för bevakningsbefäl ånyo blir prövad, bör dagkonstapelstjänsterna
erhålla tjänsteställning som överkonstaplar.
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 144.
h) För närvarande finnes 357 ordinarie och 331 icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster.
Proportionen är helt otillfredsställande. Väntetiden till ordinarieskap
uppgår till ej mindre än 11 år. Antalet ordinarie tjänster bör därför
tills vidare utökas med 100.
i) Ekonomibiträden i Ce 7 är avsedda för tjänstgöring såsom biträden åt
köksföreståndare och vaktfruar. Vid fyra slutna anstalter (Jönköping, Visby,
Halmstad, Hudiksvall) fullgör emellertid ekonomibiträdena såsom anstalternas
enda kvinnliga befattningshavare göromål, som ankommer på vaktfru.
Av denna anledning bör befattningarna ändras till vaktfrutjänster.
2. Personalförstärkningar in. in.
a) Vid fångvårdsstaten finnes sedan lång tid tillbaka tre assistenter i
Ce 20 utan fast placeringsort. Dessa befattningar har utnyttjats vid anstalter,
där arbetskraften behövt förstärkas. Bland annat har ifrågavarande befattningshavare
använts som hjälp åt styresmännen vid anstalter, där antalet
verkställighetsundersökningar varit så stort att anhopning av undersökningar
uppstått. Särskilt för sistnämnda ändamål anser styrelsen nödvändigt
att ytterligare två sådana assistenttjänster inrättas. Antalet verkställighetsundersökningar
enligt 43 § verkställighetslagen (avseende straffoch
fängelsefångar med en strafftid av minst sex månader) uppgick under
åren 1950 och 1951 till 1 411 resp. 1 379 och verkställdes vid ett tjugotal
olika anstalter.
b) Genom beslut den 31 januari 1947 förordnade Kungl. Maj :t, att fångvårdsanstalten
i Haparanda skulle från och med den 1 mars 1947 tills vidare
vara stängd. Det ökade fångantalet gör det nödvändigt att ånyo öppna
anstalten. Föreståndarbefattningen i Ca 19 vid anstalten finnes fortfarande
uppförd i fångvårdsanstalternas personalförteckning. För personal i övrigt
erfordras däremot medelsanvisning.
c) I annat sammanhang har styrelsen anmält, att ytterligare ett tiotal
kolonier behövde inrättas under kommande budgetår, varvid styrelsen räknat
med att vissa av nämnda kolonier kunde förhyras, medan kolonien
Ödevata och fem nya kolonier skulle inköpas. Personal finnes till ödevata
liksom till två nya kolonier (II ht 1952 s. 84). I enlighet härmed erfordras
personal för ytterligare (10—2) 8 kolonier med vanlig personaluppsättning.
d) Vid iångvårdsanstalterna finnes 15 befattningar såsom sociala kuratorer
i Ce 17, avsedda för anstalterna Hall, Håga, Härianda, Härnösand,
Kalmar, Karlstad, Långholmen, Malmö, Mariestad, Norrköping, Nyköping,
Skenäs, Uppsala, Växjö och Ystad. Härjämte finns medel beräknade till en
kuratorstjänst vid anstalten i Västerås. Ytterligare tjänster är behövliga.
Vid anstalten å Långholmen, som under senare år haft en medelbeläggning
av cirka 500 intagna, är det helt otillräckligt med allenast en kurator.
Styrelsen föreslår f. n. en ökning med ytterligare två kuratorer; sannolikt
kommer det att visa sig att, om fångantalet förblir lika högt som nu, ytterligare
förstärkning blir erforderlig. Vidare kräves en socialkurator vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
13
anstalten i Örebro, som även efter år 1945 haft hög beläggning, i medeltal
50—60 intagna. Anstalten har alltså en beläggning, som är den vanliga vid
fängelser, där styresmannen har direktörs tjänsteställning. Styresmannen
vid Örebroanstalten har emellertid föreståndares tjänsteställning och saknar
assistent. Lättnad i arbetsbördan måste åvägabringas genom att han
erhåller hjälp i det sociala arbetet bland de intagna. Styrelsen anser vidare
angeläget, att ytterligare en fjärde kurator stjänst får inrättas, närmast avsedd
för en planerad koloni med cirka 50 platser.
e) I annat sammanhang har styrelsen äskat medel till om- och tillbyggnad
av mekanisk verkstad vid Långholmsanstalten. Vid bifall till framställningen
avses verkstaden komma att utbyggas från för närvarande 35 till
50 arbetsplatser. Verkstaden förfogar nu över två arbetsledartjänster, därav
en yrkesmästare i Ce 18 och en vaktkonstapel. Detta är otillräckligt.
Verkstaden bör redan nu ha minst tre tjänster, och styrelsen föreslår, att
en yrkesmästartjänst i Ce 16 får inrättas från och med nästa budgetår. Ytterligare
två tjänster erfordras, när en eventuell utbyggnad av verkstaden
är avslutad; med hänsyn till byggnadsarbetets omfattning torde tjänsterna
emellertid icke bli behövliga under budgetåret 1953/54. — Med anlitande
av medel till modernisering av äldre fångvårdsanstalter inredes lokaler för
kuvertarbete vid Långholmsanstalten. Kuvertarbetet är i första hand avsett
att tillhandahållas såsom cellarbete åt häktade, vilka f. n. är otillräckligt
sysselsatta. Kuvertarbetet (inberäknat kuverttryckeri) beräknas komma att
sysselsätta omkring 50 intagna. Tre arbetsledare, en i Ce 16 och två i Ce
14, erfordras.
f) Sysselsättningsmöjligheterna vid Kalmaranstalten är för närvarande
otillräckliga. I annat sammanhang har föreslagits ombyggnad av anstaltens
mekaniska verkstad samt nybyggnad av en verkstadsbarack för sadelmakeri;
detta skulle medföra en ökning av anstaltens platsantal från 53 till 65. Tre
arbetsledartjänster finnes för närvarande, därav 1 yrkesmästare i Ce 14 och
1 vaktkonstapel för mekaniskt arbete samt 1 vaktkonstapel för sadelmakeri.
Med hänsyn till klientelets beskaffenhet och till de även efter den föreslagna
ombyggnaden av anstalten svårövervakade arbetslokalerna föreslår styrelsen,
att arbetsledarpersonalen fördubblas och därvid utökas med 1 yrkesmästare
i Ce 16 för mekaniskt arbete, 1 yrkesmästare i Ce 16 för sadelmakeri samt
1 yrkesmästare i Ce 14 för diversearbeten.
g) Om jordbruksdriften vid kolonien Sörbyn kompletteras med industriellt
arbete och kolonien förses med en snickeriverkstad, vilket föreslagits i
annat sammanhang, är avsikten att genom förändring av befintlig reservplatsförläggning
till permanent beläggning öka koloniens platsantal från 28
till 38 platser. Detta medför behov av ytterligare 1 arbetsledare. För närvarande
finnes för jordbruksdriften två vaktkonstaplar och en överkonstapel.
Den sistnämnde har dock i egenskap av föreståndarens ställföreträdare
även andra uppgifter än arbetsledning.
h) Vid var och en av anstalterna i Falun, Vänersborg och Karlskrona bcdrives
sedan något år skogsarbete eller annat grovarbete, omfattande arbets
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
lag om vanligen 10 intagna under ledning av en förman. Den sistnämnde
är för närvarande arvodesanställd och avlönas från specialstaten för jordbruksdriften.
Grovarbetet tillkom under en tid av överbeläggning och dålig
arbetstillgång och var ursprungligen avsett som ett provisorium. Det har
emellertid slagit väl ut och bör bibehållas för nämnda anstalter vid sidan
av innearbetet. En yrkesmästartjänst föreslås bli inrättad för ändamålet vid
var och en av ifrågavarande anstalter.
i) Vid fångvårdsanstalterna finnes 44 ordinarie och icke-ordinarie biträden
för skriv- och kontorsgöromål. Framställningar har gjorts från styresmännen
vid flera anstalter om biträdeshjälp. De anstalter, varom nu närmast
är fråga, är anstalterna å Långholmen, i Falun, å Härianda och i Karlstad.
På Långholmen har till följd av den höga beläggningen arbetsbelastningen
å kamrerarekontoret ökat avsevärt utan motsvarande personalförstärkning.
Vid anstalten i Falun, till vilken kolonierna Sandsjön och Älgberget
är anslutna, behövs skrivhjälp åt direktören. Vid anstalterna å Härlanda
och i Karlstad är särskilt redogörarens arbete betungande. Vid Härlandaanstalten,
som under senaste året haft i medeltal 200 intagna, är assistenten-redogöraren
i behov av ytterligare hjälp å expeditionen liksom fallet
är med assistenten-redogöraren vid anstalten i Karlstad. Den sistnämnde har
att svara för räkenskaperna icke blott vid den egna anstalten utan jämväl
vid tre underlydande kolonier.
j) Personalorganisationen vid kolonierna har planerats för ett antal av
högst 30 intagna. Under vinterhalvåret med dess stegrade fångantal måste
flertalet kolonier mottaga upp till 40—60 intagna. Då styresmannen ensam
handhar det expeditionella arbetet, blir hans arbetsbörda orimligt stor. Han
bör därför erhålla skrivhjälp under överbeläggningsperioder. Styrelsen upptar
för ändamålet ett belopp av 20 000 kronor.
k) 1951 års fångvårdsutrednings förslag om fritidsverksamhetens förbättrande
innefattade bl. a., att ett årligt belopp av 120 000 kronor skulle anvisas
dels för anställande mot arvode av fem fritidsledare vid vissa anstalter, dels
ock för studiecirklar, förläsningar, musik, hobbyverksamhet och föreningsmässig
aktivitet. I yttrande över utredningens förslag anförde fångvårdsstyrelsen,
att nämnda belopp borde höjas med 10 000 kronor för att
möjliggöra en utbyggnad av fritidsverksamheten jämväl vid ungdomsanstalter
och säkerhetsanstalter. I 1952 års statsverksproposition (II ht s. 80)
ansågs emellertid det begärda beloppet böra begränsas till 106 000 kronor,
varav 36 000 kronor upptagits under fångvårdsanstalternas avlöningsanslag
och 70 000 kronor under fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag. I överensstämmelse
med sitt yttrande över fångvårdsutredningens förslag anser
styrelsen, att medlen till förbättrad fritidssysselsättning bör för 1953/54
höjas dels med belopp motsvarande den i statsverkspropositionen gjorda
nedsättningen av utredningens förslag, 14 000 kronor, dels ock med 10 000
kronor för verksamhet vid ungdomsanstalter och säkerhetsanstalter. Med
hänsyn till indexhöjningarna år 1952 bör anvisas ytterligare 5 000 kronor
för höjning av fritidsledarnas arvoden. Med anledning av fångantalets ök
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
15
ning och därav föranledd utbyggnad av koloniväsendet erfordras emellertid
medel för att ordna fritiden på ett tillfredsställande sätt jämväl vid kolonierna.
Styrelsen beräknar för detta ändamål 10 000 kronor. Sammanlagt
skulle anslaget således höjas med 39 000 kronor. Härav bör förslagsvis
16 000 kronor läggas å fångvårdsanstalternas avlöningsanslag, icke-ordinarieposten,
och resten 23 000 kronor å fångvårdsanstalternas omkostnadsanslag,
posten till undervisning och fritidssysselsättning.
1) Styrelsen framför ånyo samma förslag till personalutbildning, som
framlades i styrelsens yttrande över 1951 års fångvårdsutrednings förslag i
ämnet (II ht 1952 s. 61 ff.). Därjämte äskas medel för förverkligandet av
ett internordiskt personalutbyte, varom Nordiske Fsengselsfunktionaerers
Union gjort framställning.
in) Vid statens sinnessjukhus utgår arvoden till personer, företrädesvis
blivande socialarbetare, som för sin utbildning deltager i arbetet vid sjukhusen.
Samma förmån bör tillkomma personer som praktiserar vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar.
n) Befattningen såsom pastor och förste lärare vid anstalten i Härnösand,
som blivit vakant genom innehavarens bortgång, bör indragas. Därvid
bör medelsanvisningen för religionsvård ökas med 4 000 kronor. Detta belopp
har beräknats med utgångspunkt från att medelsanvisningen till arvoden
åt predikanter ökades med 3 960 kronor, när pastorsbefattningarna i
A 24 (Ca 27) vid anstalterna i Växjö och Härianda indrogs åren 1944 (II ht
1944 s. 88, 102) och 1946 (prop. 225/1946 s. 85, 92). — 1952 års riksdag
anvisade ökade medel för fritidsverksamhet vid fångvårdsanstalterna i samband
med genomförande av ett normaldagschema. Riksdagens beslut grundade
sig på ett av 1951 års fångvårdsutredning avgivet betänkande. I sina
beräkningar av medelsbehovet hade utredningen utgått från bl. a. att den
heltidsanställde pastorn vid anstalten i Härnösand skulle leda fritidsverksamheten
vid sin anstalt. Om befattningen indrages kräves att medelsanvisningen
för arvoden åt fritidsledare höjes. Styrelsen beräknar det ökade
medelsbehovet i denna del till 4 000 kronor för år.
o) 1944 års riksdag anvisade medel till avlönande av en överkonstapel i
Ex 8 (Cg 14) och två vaktkonstaplar i Ex 6 (Cg 12) vid kolonien Leverstad
(II ht 1944 s. 98 f.). Kolonien har upphört den 14 mars 1952. I stället för
en överkonstapelstjänst i Cg 14 indrages en vakant överkonstapelstjänst i
Ca 13 å övergångsstat. Sistnämnda tjänst överflyttades år 1948 från statens
uppfostringsanstalt å Bona till fångvårdsstaten (prop. 220/1948 s. 33 f.).
3. Arvoden och särskilda ersättningar.
I petita till 1952 års riksdag hemställde fångvårdsstyrelsen, att ersättningen
för observationsundersökningar måtte höjas från 30 kronor till 60
kronor per undersökning. Kungl. Maj:t fann sig emellertid icke kunna föreslå
ökning av arvodet med mer än 5 kronor till 35 kronor, vilket ock blev
riksdagens beslut. Samtidigt beslöt riksdagen på Kungl. Maj :ts förslag (II ht
s. 38), att läkare, som förordnats att avgiva läkarintyg enligt 4 § 1939 års lag
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
om särskild förundersökning i brottmål, skulle för intyget jämte föregående
undersökning uppbära ett från 30 kronor till 75 kronor förhöjt arvode. Arvodet
för observationsundersökning har intill den 1 juli 1952 varit detsamma,
som för den s. k. summariska läkarundersökningen. Enligt styrelsens mening
borde storleken av dessa arvoden jämväl i fortsättningen vara densamma.
Då styrelsen emellertid icke för närvarande vill gå utöver sitt förut
angivna förslag hemställes, att ersättningen höjes till 60 kronor per undersökning.
Detta skulle innebära, att posten till observationsundersökningar,
å gällande stat upptagen med 49 000 kronor, skulle höjas med 35 000 kronor.
Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, har ett belopp av 8 000 kronor beräknats till bl. a. ersättning
för undervisning i skolämnen, för utbildning i hantverk, industriella yrken
och jordbruk samt för handledning i gymnastik och idrott, företrädesvis
vid ungdomsanstalter. Beloppet, som utgått oförändrat sedan 1948, disponeras
huvudsakligen till arvoden åt utomstående lärare för undervisning i
angivna ämnen. Med hänsyn till penningvärdets fall hemställer styrelsen,
att beloppet ökas med 20 procent, eller med 1 600 kronor till 9 600 kronor.
Under arvodesposten finnes vidare upptagen en post till ersättning för yrkesrådgivning
åt ungdomsfängelse ådömda personer å högst 8 000 kronor.
Beloppet disponeras till ersättning åt psykotekniska institutet vid Stockholms
högskola för anlagsundersökningar av ungdomsfängelse ådömda personer,
medan de är intagna å mottagningsavdelningen i Nyköping. Det anvisade
beloppet räcker till undersökning av endast något mer än hälften av
dem, som ådömes ungdomsfängelse. Ersättningen till institutet har senast
beräknats efter 90 kronor per undersökt elev. Från och med den 1 maj 1952
har institutet höjt avgiften till 120 kronor per elev eller med 33 procent. För
att ej antalet undersökta efter höjningen av ersättningen skall behöva inskränkas,
bör det anvisade beloppet, 8 000 kronor, höjas med 33 procent
eller med 2 640 kronor, avrundat 2 700 kronor. Med hänsyn till att granskningen
av ungdomsanstalternas organisation ännu ej är slutförd, anser sig
styrelsen icke f. n. böra föreslå någon ändring i grunderna för postens disponerande.
4. Omräkning.
Kungl. Maj:t har genom brev den 4 april 1952 föreskrivit, att arvodet till
kroppssjukläraren vid fångvårdsanstalten å Långholmen skall, räknat från
och med den 1 januari 1952 tills vidare, höjas från 14 730 till 16 632 kronor
för år.
Första vaktfrun vid fångvårdsanstalten å Långholmen Hedvig Gustafsson
tillerkändes av 1948 års riksdag personligt lönetillägg om 600 kronor för
år (prop. 220/1948 s. 30). Hon har numera avgått med pension.
Antalet tjänstgöringstimmar å s. k. obekväm arbetstid, för vilka ersättning
utgår enligt SFS nr 68/1952, utgör cirka 650 000 för den personalorganisation,
som efter den av 1951 års fångvårdsutredning verkställda översynen
godkänts av 1952 års riksdag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
17
1952 års riksdag har beslutat ändrad lönegradsplacering för följande befattningshavare
vid fångvårdsanstalterna: uppsyningsmän, yrkesmästare,
arbetsterapeuter, överkonstaplar, första vaktfruar, vaktkonstaplar, vaktfruar,
köksföreståndare, reparatörer, bilförare och eldare (prop. 107/1952).
Föreståndaren vid kolonien ödevata äger åtnjuta arvode motsvarande de
löneförmåner befattningshavaren åtnjutit under tidigare anställning hos
Kalmar läns landsting. Medelsanvisningen justeras med hänsyn till 1951
och 1952 års löneregleringar.
Yttrande.
Statskontoret. Med hänsyn till den ståndpunkt 1952 års riksdag intagit
till frågan rörande fritidsverksamheten vid Skenäsanstalten, motsätter sig
statskontoret icke, att medel beräknas för en assistent vid anstalten i stället
för den å övergångsstat uppförde arbetsledaren, som numera pensionerats.
Assistenttjänsten synes tills vidare böra upptagas i Cg 20. Frågan om löneställningen
för arbetsledarpersonalen vid Västeråsanstalten torde böra hänskjutas
till tjänsteförteckningskommittén. Statskontoret kan icke tillstyrka,
att lönegradsplaceringen för köksföreståndarna, som efter förslag av tjänsteförteckningskommittén
fastställdes vid 1952 års riksdag, ånyo upptages
till prövning. I vart fall bör en eventuell lönereglering föregås av en närmare
utredning rörande behörighetsvillkoren för nämnda personal. Nuvarande
relation mellan ordinarie och icke-ordinarie vaktkonstapelstjänster
förefaller statskontoret icke helt tillfredsställande; ytterligare ett 50-tal
tjänster bör överföras på ordinarie stat. Enligt statskontorets mening föreligger
icke tillräckliga skäl att giva de s. k. dagkonstaplarna tjänsteställning
som överkonstaplar, varför yrkandet härom avstyrkes.
Statskontoret har av den föreliggande utredningen icke blivit övertygat
om behovet att utöka antalet assistenter i Ce 20 utan fast placeringsort och
avstyrker därför förslaget att anställa ytterligare två sådana assistenter för
verkställighetsundersökningar. Vad fångvårdsstyrelsen föreslagit i fråga om
personal vid den åter öppnade anstalten i Haparanda och vid åtta nya kolonier
har i huvudsak icke givit statskontoret anledning till erinran. Vaktfrutjänsten
vid fångvårdsanstalten i Haparanda synes emellertid böra utbytas
mot en tjänst som ekonomibilräde. Behovet av personal till kolonierna
lärer vidare bli beroende av den ståndpunkt, statsmakterna kommer
att inlaga till fångvårdsstyrelsens framställning om anslag för inköp
av kolonier. Enär 1951 års fångvårdsutredning i sitt betänkande angående
räjongplan för fångvården icke förordat förstärkning av kuratorspersonalen
med mer än en befattningshavare (Långholmen), torde anledning ej föreligga
att medgiva större utökning av denna personalkategori. Förslaget om
utökning av arbetsledarpersonalen vid vissa anstalter, vilket överensstämmer
med vad fångvårdsutredningen förordat, torde bli beroende av statsmakternas
beslut rörande räjongplanen samt i vilken utsträckning medel
anses böra anvisas för byggnadsändamål inom fångvården. Frågan om
inrättande av yrkesinästartjänstcr i stället för från specialstaten för jord
2
Ililuinij till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 144.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
bruksändamål avlönade förmän bör övervägas i samband med prövningen
av anställnings utredningens betänkande. Statskontoret kan ej tillstyrka
utökning av biträdespersonalen vid de slutna fångvårdsanstalterna utöver
vad fångvårdsutredningen i detta avseende föreslagit. Däremot vill ämbetsverket
ej motsätta sig, att särskilda medel anvisas för tillfällig skrivhjälp
åt föreståndare för kolonier vid särskilt hög beläggning. För ändamålet
synes böra beräknas högst 15 000 kronor. Statskontoret kan i nuvarande
läge icke tillstyrka större uppräkning av de vid 1952 års riksdag
anvisade medlen för fritidssysselsättning än som kan motiveras av det
ökade antalet intagna vid anstalterna. Yrkandet om förhöjning av fritidsledarnas
arvoden avstyrkes. Icke heller kan statskontoret förorda en utbyggnad
av utbildningsverksamheten för fångvårdspersonalen. De av styrelsen
beräknade föreläsningsarvodena är tilltagna i överkant. Då ersättningen
för observationsundersökningar fastställdes så sent som vid 1952
års riksdag, avstyrkes framställningen om höjning av dessa arvoden. Däremot
vill statskontoret icke motsätta sig en viss höjning av ersättningarna
för undervisning i skolämnen m. in. förslagsvis med tio procent.
Departementschefen.
Inledningsvis vill jag i korta drag erinra om det utrednings- och nydaningsarbete
på fångvårdens område som bedrivits sedan 1950 års riksdag
i huvudsak godkänt av mig uppdragna riktlinjer för fångvårdens framtida
organisation (riksd. skr. 300; statsutsk. uti. 164 s. 12; prop. 131 s. 2). Enligt
1950 års plan skulle detta arbete följa två linjer, den ena syftande till
en planering på längre sikt och den andra till en korttidsplanering. Den förra
planeringen skulle avse ett successivt förnyande i tre etapper av det föråldrade
anstaltsbeståndet, varvid i första hand skulle upptagas behandlingsoch
anstaltsfrågorna för det yngre fångvårdsklientelet, därnäst abnormklientelet
samt slutligen det klientel, som icke behöver specialbehandling. Korttidsplaneringen
åter skulle innefatta reformer som kunde genomföras snabbt
och med utnyttjande av befintliga resurser i fråga om anstalter m. m.
Vad först beträffar långtidsplaneringen må erinras därom, att riksdagen
för budgetåren 1951/52 och 1952/53 å kapitalbudgeten under statens allmänna
fastighetsfond anvisat anslag för påbörjandet av byggnadsarbeten
för en ny anstalt för svårbehandlade inom ungdomsfängelseklientelet. I
årets statsverksproposition (bil. 23: kapitalbudgeten s. 6) har Kungl. Maj :t
föreslagit att återstående, för anstaltens färdigställande behövliga medel måtte
anvisas för nästa budgetår. Den nya anstalten, Roxtuna, uppföres för närvarande
av byggnadsstyrelsen och torde kunna bli färdig att tagas i bruk
på hösten 1954. En mindre anstalt av kolonityp, Hildero, har även iordningställts
under de senaste åren för lättbehandlat ungdomsfängelseklientel. "Ytterligare
åtgärder som erfordras inom den första etappen torde få anstå till
dess att strafflagberedningens väntade förslag om en reform av behandlingen
av unga lagöverträdare blivit avlämnat och prövat ur bland annat organisatoriska
synpunkter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
19
För långtidsplaneringens andra etapp har jag sommaren 1952 tillsatt en
särskild utredning, säkerhetsanstaltsutredningen, som mot slutet av innevarande
år väntas skola avlämna sitt förslag om sluten och öppen anstaltsvård
av förvarings- och interneringsklientelet. Samtidigt beräknas strafflagberedningen,
vars arbete samordnas med säkerhetsanstaltsutredningens,
komma att avgiva förslag till ändring av lagstiftningen angående förvaring
och internering.
Med tillkomsten av de nya anstalterna för ungdomsfängelse- och abnormklientelet
kommer ett flertal äldre fångvårdsanstalter att bli lediga för annat
fångvårdsändamål. Det blir då möjligt att efter hand utmönstra de äldsta
och mest olämpliga anstalterna för det ordinära, till vanligt frihetsstraff
dömda klientelet. En fråga som därvid anmäler sig gäller ersättningsbygge
för anstalten på Långholmen. Likaså måste spörsmålet om häktades förvaring
upptagas till behandling. Nu berörda frågor hör hemma i långtidsplaneringens
tredje etapp.
För korttidsplaneringen tillkallade jag, efter vissa förberedande utredningar
inom justitiedepartementet, i mars 1951 särskilda sakkunniga. Dessa, som
antog benämningen 1951 års fångvårdsutredning, avgav samma år fem förslag,
nämligen 1) angående införande av fastare regler för det dagliga livet
på fångvårdsanstalter, avsedda för ordinärt fångklientel (normaldagschema),
2) angående utvidgning av fritidsverksamheten vid samma anstalter
in. in., 3) angående personalbehovet, 4) angående personalutbildningen och
5) angående säranstalter för unga fångar. Samtliga dessa förslag blev i huvudsak
av Kungl. Maj :t godtagna såsom grundval för anslagsframställningar
i 1952 års statsverksproposition.
Till följd av de beslut som i anslutning därtill fattades vid förra årets riksdag
har betydande förbättringar i de angivna hänseendena inträtt för fångvårdens
del. Normaldagschemat och den utökade fritidsverksamheten ävensom
inrättande av specialavdelningar för svårdisciplinerade och störande
fångar — sådana avdelningar har kommit till stånd på Långholmen och i
Härnösand samt skall inredas även på Härianda och i Malmö — har åstadkommit
avsevärt lugnare förhållanden på anstalterna och förbättrat möjligheterna
att bemästra de svårigheter, som uppstått genom den starka överbeläggningen
av flertalet anstalter. Personalutbildningen har påbörjats efter
de nya linjerna, men det ligger i sakens natur, att vårdmässiga förbättringar
icke kan framkomma härav förrän efter åtskillig tid. Den säranstalt för
straff- och fängelsefångar, som anordnats i Västerås, är avsedd för vård av
det yngre ordinära fångvårdsklientelet.
Mycket återstår emellertid att göra, innan fångvården når eu tillfredsställande
nivå. Det gäller, såsom fångvårdsstyrelsen i ell yttrande påpekat,
främst alt skapa ett tillräckligt antal nya anslaltsplatser, men av stor betydelse
är också att administrationen av fångvården och metoderna inom densamma
förbättras. I sitt den 15 juli 1952 avgivna slutbetänkande, för vilket
redogjorts i det föregående och i propositionen nr 143, har 1951 års fång
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
vårdsutredning dragit upp vissa riktlinjer för huru dylika förbättringar
skulle kunna vinnas på såväl det administrativa som det behandlingsmässiga
planet. Såsom jag inledningsvis anfört (s. 3) har jag i huvudsakliga
delar i princip anslutit mig till vad fångvårdsutredningen därvid förordat
samt framlagt förslag till de ändringar i gällande straffverkställighetslag,
som erfordras för genomförandet av den nya ordningen. Med hänsyn till de
ändringar i organisatoriskt hänseende m. m. som beträffande ungdoms- och
säkerhetsanstalterna kan bli följden av det arbete, som för närvarande bedrives
inom strafflagberedningen angående ungdomsbehandlingen och inom
säkerhetsanstaltsutredningen angående abnormklientelets behandlingsfrågor,
lämnas nämnda anstalter i detta sammanhang tills vidare å sido. Vad angår
övriga, för ordinärt fångklientel avsedda anstalter är det emellertid angeläget
att den planerade omorganisationen sättes i verket med ingången av
nästa budgetår.
Bortsett från kvinnoanstalterna i Växjö bör de anstalter, varom nu är
fråga, uppdelas på fyra anstaltsgrupper med följande indelning (centralanstalten
nämnes först):
Norra anstaltsgruppen: Härnösand, Falun, Gävle, Hudiksvall,
Östersund, Umeå, Luleå, Haparanda, Sandsjön, Älgberget, Sörbyn.
östra anstaltsgruppen: Långholmen, Svartsjö (med Kungs
gården),
Örebro, Visby, Bogesund, Gustafsström, Halmsjön, Åby.
Västra anstaltsgruppen: Härianda, Vänersborg, Mariestad (med
Lockerud och Rödjan), Jönköping, Mäshult, Smälteryd, Ollestad.
Södra anstaltsgruppen: Malmö, Kristianstad, Karlskrona,
Halmstad, Singeshult, Skogsgård, Tygelsjö, ödevata.
Varje anstaltsgrupp kommer att omfatta 400—500 platser med undantag
för den östra gruppen, som måste erhålla det dubbla antalet platser, en olägenhet
som kan rättas till först sedan anstalten på Långholmen nedlagts
och ersatts med andra anstalter. Kungl. Maj :t bör emellertid vara oförhindrad
att företaga de jämkningar i fördelningen av anstalterna på de fyra
grupperna som kan visa sig ändamålsenliga. Vid tillkomsten av nya anstalter
bör det ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om deras inplacering i anstalts
gruPP-
. ....
Ett genomförande av den planerade omorganisationen innebar en ganska
genomgripande förändring beträffande fångvårdsanstalternas personalsammansättning.
Sålunda erfordras dels vissa tjänsteförändringar, dels ock
viss utökning av antalet befattningar. I dessa delar finner jag mig i huvudsak
kunna ansluta mig till vad fångvårdsutredningen föreslagit. Sålunda
skall centralanstaltens styresman tillika vara chef för anstaltsgruppen med
de arbetsuppgifter jag förut nämnt. Han bör erhalla tjänstebenämningen
fångvårdsdirektör (jfr beträffande denna och övriga nya befattningar prop.
nr 165). Fångvårdsdirektörerna ersätter alltså de nuvarande direktörerna
vid centralanstalterna. På grund av den ansenliga utökningen av deras
arbetsbörda har fångvårdsutredningen föreslagit, att de skall erhålla
souschefer, benämnda anstaltsdircktörer. Även jag finner gLet, att fångvårds
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
direktören måste erhålla en administrativt välkvalificerad kraft vid sin sida
som övertager vissa uppgifter och i övrigt är ställföreträdare för fångvårdsdirektören,
när denne icke är tillstädes på anstalten. Dessa för såväl centralanstaltens
som hela anstaltsgruppens behov avsedda souschefer bör benämnas
fångvårdsinspektörer. Vid anstalten på Långholmen behövs på grund
av östra anstaltsgruppens storlek därjämte en biträdande fångvårdsinspektör.
Fångvårdsutredningens förslag om inrättande av nya befattningar såsom
räjongpsykiater är sakligt befogat och skulle innebära en välbehövlig upprustning
av fångvården. Såsom framgår av vad jag anfört vid min anmälan
av propositionen nr 143 torde det dock med rådande brist på psykiatriskt utbildade
läkare med överläkarkompetens tills vidare icke vara möjligt att
få dessa tjänster besatta. Större utsikter synes däremot finnas att till
centralanstalternas psykiatriska avdelningar knyta yngre läkare, för vilka
mindre stränga kompetenskrav upprätthålles. Genom tillkomsten av sådana
läkare synes i vart fall överläkarna vid nämnda avdelningar i Härnösand
och Malmö samt å Härianda kunna beredas möjligheter att fullgöra åtminstone
de viktigaste av den rådgivande psykiaterns uppgifter. Jag föreslår
därför att tre befattningar som läkare i Ce 29 inrättas vid nämnda anstalter.
Vid anstalten på Långholmen föreligger däremot särskilda förhållanden.
Den östra anstaltsgruppen, för vilken Långholmen är centralanstalt, är såsom
förut nämnts avsevärt större än de övriga. Vidare är överläkaren vid
anstaltens psykiatriska avdelning tillika professor i rättspsykiatri vid karolinska
institutet. Man kan därför icke räkna med att denne överläkare
skall kunna ens i någon mån fungera som rådgivande psykiater för anstaltsgruppen.
Jag föreslår på grund härav, att vid Långholmen inrättas en ny
förste läkarbefattning i Ce 31, samt att en av förste läkarna vid denna avdelning
tillerkännes särskilt s. k. ställföreträdararvode å 1 440 kronor. På
denne bör ankomma att med självständigt ansvar fullgöra den rådgivande
psykiaterns uppgifter.
Den föreslagna förändringen beträffande assistenttjänsterna innebär, att
nuvarande befattningar som lärarassistent utgår och ersättes med fångvårdsassistenter.
Vid Långholmen utbytes även en tjänst som expeditionsassistent
mot en befattning som fångvårdsassistent, varjämte med hänsyn till anstaltens
storlek ännu en befattning av sistnämnda slag tillkommer. Nämnda förändringar
blir möjliga genom de administrativa omläggningar som i övrigt
vidtages.
I detta sammanhang vill jag med några ord beröra frågan om den vårdadministrativa
personalens rekrytering vid anstalter för ordinärt manligt
fångförvar. Vid centralanstalterna bör befordringsvägen gå från fångvårdsassistenttjänst
till befattning som fångvårdsinspektör och slutligen fångvårdsdirektör.
Möjligheter bör ock finnas att befordra skyddsassistenter och
skyddskonsulentcr till fångvårdsinspektörer resp. fångvårdsdirektörer. Tjänsterna
som styresman vid andra anstalter än centralanstalterna torde i all
-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
mänhet lämpa sig för befattningshavarna inom tillsynstjänsten som befordringstjänster.
Vad beträffar fångvårdsanstalternas organisation i kameralt hänseende
har i olika sammanhang påtalats de svagheter som ligger däri, att för vårdadministrativt
arbete lämpade befattningshavare ofta för sin karriär nödgas
övergå till redogörartjänster, för vilka de icke passar, medan å andra sidan
skickliga kameralister av samma orsaker måste befordras inom vårdadministrationen,
där de kanske saknar förutsättningar att göra goda insatser.
Fångvårdsutredningens förslag innebär en god lösning även på denna punkt
samtidigt som det syftar till en behövlig upprustning av den kamerala organisationen.
Jag tillstyrker därför förslaget att det kamerala arbetet inom
varje anstaltsgrupp sammanföres till en kassaförvaltning vid centralanstalten
under ledning av en kamrerare. Vid de större anstalterna inom gruppen
bör vid sidan härav, på sätt utredningen föreslagit, finnas särskilda biträden
för handhavandet av ekonomiska specialredovisningar. För att vinna
önskvärd rationalisering av arbetsförhållandena på detta område även inom
fångvårdsstyrelsen synes mig emellertid angeläget att i detta sammanhang
också den kassaeentralisering till styrelsen, som för närvarande förekommer
beträffande vissa säkerhets- och ungdomsanstalter, bringas att upphöra.
Jag förordar därför att kassarörelsen för säkerhetsanstalterna i Kalmar och
Västervik tills vidare överflyttas från styrelsen till kamrerarkontoret vid
anstalten på Hall. Med hänsyn därtill att ungdomsanstalten i Ystad förfogar
över en assistent med huvudsakligen kamerala arbetsuppgifter bör denna
anstalt med tillhörande koloni, Hildero, lämpligen göras till självständig
kassaanstalt. Slutligen bör ungdomsanstalten i Nyköping kassaanslutas till
endera av ungdomsanstalterna i Uppsala eller å Skenäs. Storleken av den
biträdespersonal, som är behövlig efter en dylik omläggning av det kamerala
arbetet, är såsom utredningen och statens organisationsnämnd framhållit
svår att på förhand bedöma. Man torde dock i avvaktan på närmare erfarenter
kunna utgå från vad fångvårdsutredningen i denna del föreslagit. Viss
jämkning är emellertid påkallad för Långholmens del. Vid sin bedömning
av biträdesbehovet har nämligen utredningen förutsatt, att anstaltens nu på
fyra byggnader uppdelade expeditioner skulle vara sammanförda i en gemensam
ny byggnad, varigenom vissa dubbelredovisningar skulle kunna
undvikas. Då en dylik centralisering av expeditionslokalerna icke torde kunna
genomföras under nästa budgetår blir det nödvändigt att i stället räkna
med viss förstärkning tills vidare av biträdespersonalen. För sådan extra
hjälp heräknar jag ett belopp av 12 000 kronor. Genom att helt befria fångvårdsstvrelsen
från göromål med kassaanslutna anstalter bör man kunna
reducera styrelsens kamerala personal med två biträden för skriv- och kontorsgöromål.
I gengäld skulle personalen vid anstalten å Hall behöva utökas
med ett dylikt biträde, vilket medför en höjning av förevarande anslag med
7 248 kronor.
Då utredningens förslag om inrättande av en ingenjörsbefattning vid var
och en av de fyra centralanstalterna för manligt fångklientel synes innebära
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
23
en betydelsefull och rationell åtgärd med avseende å fångvårdens arbetsdrift,
tillstyrker jag förslaget i denna del. Ifrågavarande befattningshavare
föreslås skola erhålla tjänstebenämningen ingenjör.
Till frågan om indragning av befintliga tjänster såsom förste pastor och
överlärare och såsom pastor och förste lärare är jag icke nu beredd att
taga ställning. Jag vill erinra om det beslut som vid 1952 års riksdag fattades
angående indragning av predikanttjänsterna vid de mindre fångvårdsanstalterna
till förmån för ett system som innebär samverkan mellan statskyrka
och frikyrkliga organisationer i anstalternas gudstjänstliv. Nämnda
system tillämpas av fångvårdsstyrelsen på försök även vid vissa större anstalter.
Närmare erfarenheter härav torde böra avvaktas. Den vakanta befattningen
såsom pastor och förste lärare vid anstalten i Härnösand bör således
icke nu avföras från fångvårdsanstalternas personalförteckning. Jag
förordar däremot att befattningen tills vidare icke må uppehållas. I enlighet
med fångvårdsstyrelsens förslag bör i stället för lön å nämnda befattning
beräknas ytterligare medel till religionsvård och fritidsledare. Härtill återkommer
jag i det följande.
Beträffande lönegradsplaceringen av de befattningar för administrativ personal
inom de fyra anstaltsgrupperna för manligt klientel, som jag i det föregående
förordat, samt vid kvinnoanstalterna i Växjö har civilministern i
proposition nr 165 framlagt förslag. Med beaktande av vad därvid anförts
innebär ett genomförande av den av mig föreslagna omorganisationen följande
personalförändringar. Fångvårdsanstalternas personalorganisation utökas
med följande befattningar:
1 fångvårdsdirektör Ca 34
3 fångvårdsdirektörer Ca 32
1 förste läkare Ce 31
4 fångvårdsinspektörer Ca 29
2 anstaltsdirektörer Ca 29
3 läkare Ce 29
1 biträdande fångvårdsinspektör
Ca 27
3 kamrerare Ca 25
4 ingenjörer Ce 25
1 arbetsassistent Ca 23
1 assistent Ca 23
6 föreståndare Ca 23
7 fångvårdsassistenter Ce 23
1 bokhållare Ca 21
22 föreståndare Ca, Ce el. Cg 21
1 social kurator Ce 19
4 kansliskrivare Ca el. Ce 15
3 kontorister Ca 13
7 kanslibiträden Ce 11
6 biträden för skriv- och kontorsgöromål
81
-
Samtidigt utgår följande befattningar:
1 direktör Ca 31
4 direktörer Ca 29
5 direktörer Ca el. Ce 27
1 arbetsassistent Ca 24
2 assistenter Ca 23
7 assistenter Ca el. Ce 22
8 assistenter Ca 20
5 föreståndare Ca 20
19 föreståndare Ca, Ce el. Gg 19
5 överkonstaplar Ca 14
6 vaktkonstaplar Cg 12
63
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
Skillnaden i lönekostnader för de 81 tillkommande och 63 utgående tjänsterna
uppgår till (1 217 304—904 380) 312 924 kronor. Anslaget behöver
emellertid icke uppräknas med hela sistnämnda belopp, utan beloppet kan
till följd av den föreslagna omorganisationen minskas med i runt tal 42 000
kronor, som utgår för verkställighetsundersökningar av här avsett klientel,
samt med 2 500 kronor, avseende arvoden åt vissa styresmän för bestyr med
kolonier. Av ojämförligt mycket större betydelse är dock den besparing som
beräknas uppstå genom åsyftad begränsning av fångtransporterna. Utbetalning
av övertidsersättningar med anledning av sådana transporter medför
för närvarande anslagsöverskridande med cirka 250 000 kronor. Med den
av mig föreslagna nya ordningen för anstaltsplaceringar beräknas nämnda
belopp sannolikt kunna reduceras till hälften. En besparing av i det närmaste
samma storlek torde kunna vinnas under omkostnadsanslagets post
till fångtransporter.
Vid genomförande av den av mig föreslagna personalorganisationen synes
möjligt att indraga en av tre förefintliga assistenter i Ce 20 utan fast
placeringsort. Med hänsyn till vad fångvårdsstyrelsen anfört angående behovet
av assistent vid Hågaanstalten (s 7) anser jag dock, att nyssberörda
befattning bör bibehållas för att — i avvaktan på säkerhetsanstaltsutredningens
organisationsförslag rörande abnormvårdsanstalterna inom
fångvården — täcka nämnda behov.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit kan även viss minskning
ske av fångvårdsstyrelsens personal, varjämte ämbetsverkets chef
och ledamöter samt övriga befattningshavare i ledande ställning genom
bortfall av rutinärenden beredes större möjligheter än tidigare att ägna
sig åt de mera betydelsefulla ärendena. En slutgiltig prövning av vilken
personalbesparing som sålunda kan genomföras hos styrelsen är ej möjlig
att nu verkställa utan synes kunna komma till stånd först sedan erfarenheter
vunnits av den nya anstaltsorganisationen. Den särskilda organisationsavdelning,
vilken i enlighet med utredningens förslag bör tillkomma
för att efter hand under budgetåret 1953/54 organisera anstaltsgrupperna,
bör emellertid ha sin uppmärksamhet riktad på frågan och föreslå de inskränkningar
som successivt blir möjliga. Vid min anmälan i årets statsverksproposition
(II ht s. 44) av fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag uttalade
jag min avsikt att i samband med framläggandet av förevarande proposition
återkomma till frågan i vad mån ytterligare arbetskraft bör för budgetåret
1953/54 tillföras styrelsen. Med hänsyn till vad i det föregående anförts
och med beaktande jämväl av vad statsutskottet vid årets riksdag uttalat
(utlåt, nr 2 s. 24) om viss avlastning för fångvårdsstyrelsen genom
den sedermera beslutade förstärkningen av internerings- och ungdomsfängelsenämndernas
kansli, synes för nästa budgetår någon ny personal icke
behöva tillföras styrelsen.
Härefter övergår jag till att behandla fångvårdsstyrelsens anslag
s ä s k a n d e n m. in.
Vad först angår förslaget att från fångvårdsanstalternas personalförteck
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
ning avföra nuvarande befattning såsom överläkare vid sinnessjukavdelningen
på Långholmen och att i stället upptaga en professur i rättspsykiatri
på karolinska institutets stat får jag erinra därom, att en sådan överflyttning
redan föreslagits i årets statsverksproposition (VIII ht s. 145). Då
ifrågavarande professor alltjämt kommer att vara överläkare vid nämnda
sinnessjukavdelning bör såsom arvode härför under förevarande anslag beräknas
ett belopp av 1 500 kronor, motsvarande vad andra medicine professorer
vid karolinska institutet äger uppbära i överläkararvode. Styrelsens
framställning om inrättande i samband härmed av en förste läkartjänst
för undersökningsverksamheten vid sinnessjukavdelningen på Långholmen
kan jag icke biträda. Såsom framgår av det förut anförda har jag däremot
i samband med förslag om anstalternas uppdelning i grupper förordat, att en
förste läkarbefattning inrättas på Långholmen för en rådgivande psykiater
för östra anstaltsgruppen.
I avvaktan på kommande organisation av ungdomsanstalterna kan jag
icke tillstyrka, att den å övergångsstat uppförda, vid Skenäsanstalten disponerade
tjänsten såsom arbetsledare efter innehavarens numera inträffade
avgång utbytes mot en extra ordinarie assistenttjänst. Däremot bör Kungl.
Maj :t äga befogenhet att med avförande av förstnämnda tjänst från personalförteckningen
meddela förordnande tills vidare för en extra assistent (jfr
statsutsk. utlåt, nr 2/1952 s. 39).
Styrelsens framställning om höjd lönegradsplacering för arbetsledare vid
anstalten i Västerås biträder jag såtillvida, att jag förordar uppflyttning av
1 yrkesmästartjänst från Ca 14 till Ca 18 samt av 2 vaktkonstapelstjänster
från Ce 12 till Ce 14.
På de av styrelsen anförda skälen tillstyrker jag förslaget att till ordinarie
stat såsom uppsyningsman i Ca 16 och överkonstapel i Ca 14 överföra å
övergångsstat nu upptagna befattningar för en uppsyningsman i Ca 15 resp.
en överkonstapel i Ca 13.
Styrelsens förslag om ändrad lönegradsplacering för köksföreståndare är
jag för närvarande icke beredd tillstyrka.
Jag kan ej heller förorda den av styrelsen begärda uppflyttningen av 21
vaktkonstaplar i Ca 12 till överkonstaplar i Ca 14.
Beträffande föreslagen ordinariesättning av vissa tjänster tillstyrker jag,
att 3 arbetsterapeuter i Ce 14 och 25 vaktkonstaplar i Ce 12 överföres på
ordinarie stat.
Styrelsens yrkande om uppflyttning av fyra ekonomibiträden till vaktfruar
har redan vunnit statsmakternas bifall (jfr prop. 241/1952). Medel
bör emellertid nu beräknas för de merkostnader, som föranledes härav.
De av fångvårdsstyrelsen föreslagna personalförstärkningarna bör bedömas
mot bakgrunden av vad jag i det föregående förordat i fråga om anstalternas
omorganisation. Jag kan sålunda i huvudsak endast tillstyrka sådan
personalökning, som äger samband med en utvidgning av nuvarande anstaltsorganisation
och av arbetsdriften vid anstalterna. I dessa hänseenden
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
får jag hänvisa till vad som anförts i årets statsverksproposition (bil. 23:
kapitalbudgeten s. 1 ff. och s. 7 ff.). Därvid framhölls bland annat den
starka ökningen av antalet intagna under de senaste åren. Medan medeltalet
fångar under åren 1949 och 1950 låg vid 2 273 resp. 2 394, steg detsamma
för 1951 till 2 607 och för år 1952 till 2 913. Medelbeläggningen för nästa
budgetår beräknas stiga till 3 200. I syfte att tillgodose sålunda uppkommande
ytterligare platsbehov förordade jag i första hand en utbyggnad av sex
därför lämpade kolonier för vanligt fångförvar, varigenom platsantalet på
var och en av dem skulle utökas från i regel 30—40 till omkring 50. Då det
beräknade platsbehovet icke täcktes härav, föreslog jag vidare, att medel anvisades
för inköp av två kolonier, var och en avsedd för omkring 50 intagna.
Särskilda anslag begärdes i samband därmed för anskaffande av de baracker
och inventarier m. in. som skulle bli erforderliga vid genomförande av
mina förslag. För utbyggnad av arbetsdriften vid, bland andra, anstalterna
å Långholmen och i Kalmar jämte kolonien Sörbyn yrkades därjämte ett
särskilt investeringsanslag.
I anslutning till vad sålunda förekommit bör medel nu beräknas för den
ytterligare personal som är behövlig för de utvidgade och nya kolonierna
och verkstäderna. En enligt gängse normer företagen bedömning av den erforderliga
personalförstärkningen vid de utvidgade kolonierna ger vid handen,
att befattningar bör inrättas för följande nya tjänstemän: 2 yrkesmästare
Cg 16, 3 yrkesmästare Cg 14, 1 överkonstapel Cg 14, 1 vaktkonstapel
Eg 12 och 5 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Härvid har jag utgått
från att 3 arbetsledare i vaktkonstapelsgrad avlönas från specialstaten för
jordbruksdriften. Två nya kolonier om vardera cirka 50 platser kräver följande
personal: 2 föreståndare Ce 21, 2 yrkesmästare Ce 16, 2 yrkesmästare
Ce 14, 2 överkonstaplar Ce 14, 8 vaktkonstaplar Cg 12, 2 ekonomibiträden
Cg 8 och 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Härutöver bör medel
beräknas för 2 sociala kuratorer Ce 17, närmast avsedda för större kolonier
med långtidsklientel men med tjänstgöringsskyldighet tillika vid närliggande
sluten eller öppen anstalt. För den utvidgade verkstadsdriften erfordras
ytterligare, vid Långholmen 2 yrkesmästare Ce 16 och 2 yrkesmästare Ce 14,
i Kalmar 2 yrkesmästare Ce 16 och 1 yrkesmästare Ce 14 samt vid Sörbyn
1 yrkesmästare Ce 14.
Vid bifall till mitt i det följande framlagda förslag om förvärv av egendomen
Åby (se punkt [4]) bör vidare medel beräknas för följande befattningar:
1 föreståndare Ce 21, 3 överkonstaplar Ce 14, 4 vaktkonstaplar Cg 12
och 1 ekonomibiträde Cg 8.
Under år 1952 har särskilda isoleringsavdelningar måst iordningställas
vid anstalterna i Malmö och Härnösand, varigenom personalbehovet för
dessa anstalter ökat med 4 resp. 3 vaktkonstaplar. Hänsyn bör tagas även
härtill vid anslagets beräkning.
Fångvårdsstyrelsens förslag om personal för anstalten i Haparanda föranleder
icke någon erinran från min sida. Medel bör sålunda beräknas för
1 överkonstapel Cg 14, 5 vaktkonstaplar Cg 12 och 1 vaktfru Cg 10.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 144
Bristen på slutna anstaltsplatser har nödvändiggjort, att anstalten i
Visby, som rymmer 23 platser men haft låg medelbeläggning, tages i anspråk
i vidgad utsträckning. Till följd härav måste bevakningspersonalen,
som är beräknad för en medelbeläggning av minst tolv intagna, utökas med
en överskonstapel Cg 14.
Sedan kolonien Leverstad numera nedlagts, bör i enlighet med fångvårdsstyrelsens
förslag följande befattningar indragas, nämligen 1 överkonstapelstjänst
i Ca 13 på övergångsstat och 2 vaktkonstapelstjänster i Cg 12.
I likhet med statskontoret anser jag, att frågan om överförande till förevarande
anslag av personal, som för närvarande avlönas från specialstaten
för jordbruksdriften, bör övervägas i samband med prövningen av anställningsutredningens
betänkande.
För att bereda styresmännen vid kolonierna erforderlig skrivhjälp under
överbeläggningsperioder förordar jag, att ett belopp av 15 000 kronor beräknas
under anslaget.
Styrelsens förslag om ökade medel till fritidsledare kan jag ej tillstyrka
1 vidare mån än att jag föreslår en uppräkning av nuvarande belopp med
9 000 kronor, ökningen motsvarar dels indexhöjning och dels arvode åt
fritidsledare vid anstalten i Härnösand, som blir behövlig därför att pastorsbefattningen
vid anstalten som blivit vakant tills vidare icke skall uppehållas
(jfr s. 23).
Beträffande yrkandet om ökade medel för personalutbildning kan jag i
detta sammanhang endast tillstyrka, att 1 400 kronor beräknas för avlönande
av vikarier för deltagare i internordiskt personalutbyte på förevarande
område.
Däremot har jag icke något att erinra mot att till arvoden åt praktikanter
vid fångvårdens psykiatriska avdelningar anvisas 6 000 kronor samt att för
undervisning i skolämnen m. m. beräknas ytterligare 1 600 kronor och för
yrkesrådgivning 2 700 kronor. Förslaget om höjning av det för observationsundersökningar
fastställda ersättningsbeloppet kan jag ej tillstyrka. I fråga
om övriga från arvodesposten utgående ersättningar finner jag skäligt föreslå,
att arvodet till den förste läkare vid anstalten å Håga, som med självständigt
ansvar förestår den rättspsykiatriska undersökningsavdelningen
vid anstalten, höjes från 1 320 till 1 440 kronor, att 5 800 kronor anvisas
för att möjliggöra vissa jämkningar av arvodesbeloppen för kroppssjukläkare
m. fl. läkare samt att i anledning av vakantsättningen av pastorsbefattningen
vid anstalten i Härnösand 4 000 kronor anvisas till religionsvård.
Fångvårdsstyrelsens beräkning rörande automatiska utgiftsförändringar
föranleder icke erinran. Till det av styrelsen härvid beräknade beloppet,
2 224 595 kronor, varmed anslaget skulle uppräknas, bör läggas ytterligare
27 084 kronor, motsvarande merkostnaden för den ändrade lönegradsplacering,
som av fjolårets riksdag beslutats i fråga om sociala kuratorer, socialassistenter
och viss ekonomipersonal (jfr prop. 241/1952).
Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört i proposi
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
tion den 13 mars 1953, nr 165, angående lönegradsplacering av vissa
tjänster m. in. föreslår jag vidare, att medel anvisas — utöver vad jag förut
beräknat i samband med framläggandet av förslag till ändrad personalorganisation
vid anstalterna -— för ändrad lönesättning för läkare och lantbruksinspektor
vid fångvårdsanstalterna med 10 080 kronor.
I enlighet med det anförda uppräknas anslaget med 287 672 (12 000 +
7 248 + 312 924 — 42 000 -— 2 500) kronor för personalökning in. m. i anledning
av den föreslagna indelningen i anstaltsgrupper, med 3 408 kronor
för ändrad lönesättning för arbetsledarpersonalen vid säranstalten för unga
fångar i Västerås, med 804 kronor för överförande av två bevakningsbefälstjänster
från övergångsstat till ordinarie stat, med 102 252 kronor för förstärkning
av personalen vid vissa kolonier, med 210 264 kronor för personal
till två nya kolonier, med 83 856 kronor för nya yrkesmästartjänster
för den utvidgade verkstadsdriften vid vissa anstalter, med 85 680 kronor
för personal till kolonien Äby, med 60 564 kronor för personal vid vissa isoleringsavdelningar,
med 60 504 kronor för den öppnade anstalten i Haparanda,
med 9 300 kronor för en överkonstapel vid anstalten i Visby, med 15 000
kronor för skrivhjälp åt styresmännen vid kolonierna, med 9 000 kronor till
arvoden åt fritidsledare, med 1 400 kronor till utbildning av personal, med
6 000 kronor till arvoden åt praktikanter å sinnessjukavdelningarna, med
14 220 kronor för arvodesregleringar in. in., med 2 251 679 (2 224 595 +
27 084) kronor för automatiska anslagsförändringar samt med 10 080 kronor
till lönereglering för läkare m. fl. Å andra sidan kan anslaget nedsättas
med 30 612 kronor genom att överläkaren å sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten
å Långholmen blir professor å karolinska institutets stat,
med 26 988 kronor för personal Aid den nedlagda kolonien Leverstad och
med 19 524 kronor för den vakantsatta pastorsbefattningen vid anstalten i
Härnösand. Jag föreslår vidare, att anslaget uppräknas med ytterligare
125 000 kronor för de reducerade övertidsersättningar i samband med fångtransportresor,
vilka förut nämnts och för vilka medel ej finnes beräknade.
Anslaget skulle alltså höjas med (287 672 -j- 3 408 -j- 804 -j- 102 252 +
210 264 + 83 856 + 85 680 + 60 564 + 60 504 + 9 300 + 15 000 + 9 000
+ 1 400 + 6 000 + 14 220 + 2 251 679 + 10 080 — 30 612 — 26 988 —
19 524 -f- 125 000) 3 259 559 kronor eller avrundat 3 259 600 kronor.
Anslaget beräknas sålunda:
avlöningar till ordinarie tjänstemän 4 210 600 ( + 382 000) kronor;
arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 345 000 (—
25 700) kronor;
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 4 725 400 (+ 824 500) kronor;
rörligt tillägg 4 527 800 (+ 2 078 800) kronor.
Anslaget uppföres alltså med 13 808 800 (+ 3 259 600) kronor.
I personalförteckningen bör vidtagas de ändringar, som erfordras
i anledning av vad jag förut föreslagit. För anstalten i Falun upptages
i enlighet härmed en föreståndarbefattning i Ca 23. Den för närvarande
för anstalten beviljade direktörsbefattningen i Ce 27 bör dock över
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 144
gångsvis bibehållas, så länge nuvarande innehavaren, vilken år 1956 uppnår
pensioneringsperiodens övre åldersgräns, kvarstår som styresman för
anstalten. I personalförteckningen bör vidare rubriken »Personal i bevakning
och verkstadsdrift» ändras till »Personal i bevakning och arbetsdrift».
De av mig föreslagna ändringarna i anstaltsorganisationen är så genomgripande,
att därmed sammanhängande personaländringar icke är möjliga
att genomföra redan från och med ingången av nästa budgetår. Vidare bör
beaktas, att vissa ordinarie befattningar enligt förslaget skall utbytas mot
tjänster i lägre lönegrader. Kungl. Maj :t bör därför erhålla riksdagens bemyndigande
att till övergångsstat överföra de ordinarie tjänstemän, som
den 1 juli 1953 icke är innehavare av befattning, som finnes upptagen å
ordinarie stat i personalförteckningen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande personalförteckning för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1953/54:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
Styresmän m. fl.
1 fångvårdsdirektör ......................... Ca 34
3 fångvårdsdirektörer ....................... Ca 32
2 anstaltsdirektörer ......................... Ca 29
2 direktörer ................................ Ca 29
4 fångvårdsinspektörer ...................... Ca 29
1 förste pastor och överlärare ................ Ca 29
1 biträdande fångvårdsinspektör............... Ca 27
4 direktörer ................................ Ca 27
2 pastorer och förste lärare....... Ca 27
5 kamrerare ................................ Ca 25
1 arbetsassistent.............................. Ca 23
1 assistent .................................. Ca 23
6 föreståndare .............................. Ca 23
6 assistenter ................................ Ca 22
3 föreståndare .............................. Ca 22
1 lantbruksinspektor ........................ Ca 22
1 bokhållare ................................ Ca 21
14 föreståndare .............................. Ca 21
4 assistenter ................................ Ca 20
2 föreståndare .............................. Ca 19
Läkar per sonal.
5 överläkare ................................ Ca 37
6 förste läkare .............................. Ca 31
30
Kungl. Maj:ts proposition nr
Befattning Lönegrad
Personal i bevakning och arbetsdrift.
8 uppsyningsmän ........................... Ca 18
6 yrkesmästare .............................. Ca 18
8 uppsyningsmän ........................... Ca 16
9 yrkesmästare .............................. Ca 16
3 arbetsterapeuter ........................... Ca 14
1 uppsyningsmän .............. Ca 14
31 yrkesmästare ........................ Ca 14
62 överkonstaplar ............................ Ca 14
2 första vaktfruar .............. Ca 13
382 vaktkonstaplar ........................... Ca 12
27 vaktfruar ................................. Ca 10
Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.
2 maskinmästare ............................ Ca 17
2 kansliskrivare ............................ Ca 15
1 köksföreståndare .......................... Ca 14
2 över sköterskor ............................ Ca 14
3 kontorister .......... Ca 13
5 maskinister ......... ....................... Ca 13
1 reparatör ......... Ca 13
1 biträdande köksföreståndare.................. Ca 12
8 köksföreståndare .......................... Ca 12
2 reparatörer ................. Ca 12
3 bilförare .................................. Ca 11
5 kanslibiträden ............................. Ca 11
18 kontorsbiträden .............................Ca 8
Tjänstemän å övergångsstat.
1 direktör ....................................Ca 30
1 lärare ..................................... Ca 22
1 uppsyningsmän ............................ Ca 15
Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än Ce 2 5.
1 förste läkare .............................. Ce 31
5 läkare .................................... Ce 29
Anm. 1. Föreståndarbefattningen i Ca 23 vid fångvårdsanstalten i Falun
må icke besättas så länge en direktör i Ce 27 tjänstgör som styresman vid
anstalten.
Anm. 2. Antalet ordinarie vaktfruar må överstiga det i förteckningen
angivna antalet under förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar
hållas obesatta vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade
tvångsarbets- och alkoholistanstalter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
31
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna om sådan utökning
av personalförteckningens övergångsstat, som påkallas
av de föreslagna ändringarna i anstaltsorganisationen;
c) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,
att tillämpas under budgetåret 1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis ................................ 4 210 600
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .............. 345 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis .............................. 4 725 400
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 4 527 800
Summa kronor 13 808 800;
d) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag å 13 808 800 kronor.
[2] 4. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader.
Anslag
1951/52 ........................... 4 005 000
1952/53 (statsliggaren s. 138)....... 5 427 000
1953/54 förslag.................... 7 332 600
Enligt gällande omkostnadsstat för fångvårdsanstalterna har anvisats bl. a.
112 000 kronor till reseersättningar (190 000), 1 050 000 kronor till bränsle,
lyse och vatten (1 590 200), 150 000 kronor till övriga expenser (149 800),
135 000 kronor till inköp och underhåll av inventarier (149 900), 130 000
kronor till renhållning av fängelseområden och fängelselokaler (156 600),
1 660 000 kronor till utspisning (2 052 800), 830 000 kronor till beklädnad
och sängkläder (1 020 600), 300 000 kronor till hälso-och sjukvård (401 100),
120 000 kronor till undervisning och fritidssysselsättning (74 800), 250 000
kronor till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna (228 400),
59 000 kronor till utbildning av personal, 66 000 kronor till diverse utgifter
(89 800) samt 400 000 kronor till fångtransport (432 800).1
Yrkanden.
Fångvårdsstyrelsen (skr. 25/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med
2 167 800 kronor.
ökning
1. Reseersättningar........................................... 58 000
2. Bränsle, lyse och vatten.................................... 450 000
3. Övriga expenser............................................ 25 000
1 Siffrorna inom parentes angiver utgifter under budgetåret 1951/52.
Nettoutgift
6 695 300
opaginerad Kontrollera mot PDF
•32
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
4. Inköp och underhåll av inventarier ..
5. Inköp och underhåll av automobiler .
6. Renhållning........................
7. Utspisning.........................
8. Beklädnad och sängkläder..........
9. Hälso- och sjukvård................
10. Undervisning och fritidssysselsättning
11. Omkostnader för permitterade m. fl.
12. Utbildning av personal............
13. Diverse utgifter...................
14. Fångtransport.....................
Ökning
50 000
80 000
25 000
640 000
290 000
100 000
23 000
310 000
47 800
19 000
50 000
2 167 800
Motiv.
Fångvårdsstyrelsen har räknat med en medelbeläggning å fångvårdsanstalterna
under budgetåret 1953/54 av 3 200 intagna. Då omkostnadsstaten för
innevarande budgetår är baserad på en medelbeläggning av 2 500 intagna,
medför en ökning av fångbeläggningen i angiven omfattning höjning av de
flesta utgiftsposterna. Vidare motiveras de begärda anslagshöjningarna i
stor utsträckning av prisstegringar på olika varor och tjänster samt av de
senast redovisade utgifterna under anslagsposterna. Därutöver åberopas beträffande
följande poster vissa speciella skäl.
4. Inköp och underhåll av inventarier. Inventarieposten för budgetåret
1951/52, 110 000 kronor, har överskridits med 40 000 kronor. Härvid har
fångvårdsstyrelsen särskilt åberopat, att fångantalet under nämnda budgetår
tidvis överstigit 3 000, vilket medfört stora kostnader för cell- och köksinventarier.
I det följande föreslår styrelsen, att en särskild post upptages för inköp
och underhåll av automobiler. Vid bifall härtill kommer inventarieposten
icke vidare att belastas med kostnader härför, men med hänsyn bl. a.
till den väntade, fortsatta ökningen av fångantalet är det nödvändigt, att
ytterligare medel anvisas utöver det belopp av 135 000 kronor, som fastställts
för innevarande budgetår. Vidare bör beaktas, att de nya fritidslokalerna
måste förses med möbler samt att projektionsapparater för filmförevisningar
behövs i den utvidgade bildningsverksainheten; dessa apparater kostar ca
3 000 kronor per styck. De årliga kostnaderna för nämnda ändamål torde för
några budgetår framåt böra beräknas till 20 000 kronor för år. Vidare kräves
för arbetsdriftens omläggning, att kontorsmaskiner anskaffas för en kostnad
av 60 000 kronor. Denna anskaffningskostnad bör fördelas på två budgetår
med 30 000 kronor på varje. Den på angivna skäl grundade ökningen av medelsbehovet
beräknas sålunda till (20 000 -j- 30 000) 50 000 kronor.
5. Inköp och underhåll av automobiler. Dessa kostnader har bestritts från
posten till Inköp och underhåll av inventarier. Utvecklingen inom fångvården
har medfört ett allt större behov av bilar, framför allt vid kolonierna,
som successivt ökat i antal. Från anstaltsnämndernas sida har ofta fram
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
33
hållits, att koloniernas isolering måste brytas både för personalens skull och
av hänsyn till säkerheten vid anstalten. De intagnas inställelse vid och avresa
från kolonien bör ombesörjas av kolonien. Emellanåt händer, att en
intagen i hast måste transporteras till sjukhus eller av hänsyn till ordningen
vid anstalten omedelbart måste föras till sluten anstalt. För tre nya bilar
beräknas kostnaden till 15 000 kronor per bil eller till sammanlagt 45 000
kronor. Lägges härtill 15 000 kronor till ersättningsanskaffning för en av de
nuvarande bilarna samt kostnader för bilreparationer, uppskattade till 20 000
kronor, skulle den nya posten uppföras med (45 000 -f- 15 000 + 20 000)
80 000 kronor.
8. Beklädnad och sängkläder. Enligt en av fångvårdsstyrelsen år 1951
verkställd utredning beräknades den årliga kostnaden för vidmakthållande
av anstalternas normala förråd av beklädnads- och sängutrustning vid ett
fångantal av 2 500 intagna till 875 000 kronor. Denna beräkning godkändes
av statsmakterna efter yttrande av statens sakrevision. Med ett beräknat genomsnittligt
fångantal av 3 200 bör medelsanvisningen uppräknas till
1 120 000 kronor.
10. Undervisning och fritidssysselsättning. Under hänvisning till vad styrelsen
under föregående anslagspunkt anfört rörande ökad medelsanvisning
till fritidsverksamhet föreslås uppräkning av posten med 23 000 kronor.
11. Omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna. Med stöd av föreskrifter
i den nya straffverkställighetslagen har de, som frigives eller utskrives
från fångvårdsanstalter utan att äga nödtorftig beklädnad eller medel
till inköp därav, på fångvårdens bekostnad försetts med sådan. En undersökning
rörande utrustning in. in. åt personer, som intages å vissa andra
anstalter än fångvårdsanstalter, har enligt riksdagens önskan (se statsutsk.
uti. nr 2/1952 s. 53) verkställts av fångvårdsstyrelsen och överlämnats till
justitiedepartementet i skrivelse den 13 maj 1952. Vid utredningen har framgått,
att den utrustning, som lämnas vid vissa anstalter utom fångvården, är
väsentligt bättre än den, som bestås vid fångvårdsanstalter. Vidare har framhållits,
att minst 70 procent av fångvårdens klientel vid frigivningen behöver
utrustas med arbetskläder i form av blåställ, strumpor, arbetsskor in. in. De
från fångvårdsanstalterna frigivnas och utskrivnas utrustning måste förbättras.
Vid beräkning av kostnaderna härför är att beakta, att de ökade möjligheter
till permisson in. in., som den nya verkställighetslagen erbjuder, medfört,
att de intagnas sparade medel i stor utsträckning går åt under permissionsresor
in. in. Styrelsen beräknar, att till utrustning i allmänhet kräves
333 200 kronor, till arbetskläder 160 000 kronor och till resekostnader 68 000
kronor. Till följd härav bör posten höjas från 250 000 till 561 200 kronor
eller i runt tal 560 000 kronor.
12. Utbildning av personal. Fångvårdsstyrelsens nu framförda förslag till
personalutbildning är identiskt med det, som framlades i styrelsens yttrande
över 1951 års fångvårdsutrednings förslag i ämnet (II hl 1952 s. (il ff.''.
Därjämte äskas medel för förverkligandet av ett internordiskt personalutbyte,
varom Nordiske Fsengselsfunktionaerers Union gjort framställning.
15 Hill ang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 144.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
13. Diverse utgifter. Styrelsen har i annat sammanhang hemställt om medel
till utökning av bilbeståndet vid fångvårdsanstalterna. Med hänsyn bl. a.
till den därav påkallade ökningen av driftkostnaderna bör posten upptagas
till 85 000 kronor, innebärande en höjning med 19 000 kronor.
Y ttrande.
Statskontoret. Med hänsyn bl. a. till ökade biljettkostnader och traktamentsersättningar
har statskontoret icke något att erinra mot en förstärkning
av anslagsposten till reseersättningar med 38 000 kronor till 150 000 kronor.
De förhöjda samtalsavgifterna torde vidare böra medföra en uppräkning av
posten till övriga expenser med förslagsvis 10 000 kronor. Kostnaderna för
inköp och underhåll av automobiler bör i fortsättningen bestridas från en
särskild post. Det oaktat vill statskontoret icke motsätta sig, att anslagsposten
till inköp och underhåll av inventarier uppräknas till 150 000 kronor i
anledning av de kostnadsstegringar, som uppstå på grund av ökat fångantal
och nya fritidslokaler. Beträffande den nytillkommande posten till inköp
och underhåll av automobiler är statskontoret i nuvarande läge ej berett tillstyrka,
att den uppföres med högre belopp än 25 000 kronor, varvid ämbetsverket
räknat med att endast den föreslagna ersättningsanskaffningen kommer
till stånd. Statskontoret kan ej förorda någon uppräkning av de för undervisning
och fritidssysselsättning samt för utbildning av personal avsedda
medlen liksom ej heller av medlen till utrustning av utskrivna eller frigivna.
Under hänvisning till vad statskontoret anfört rörande posten till inköp och
underhåll av automobiler föreslås, att medlen till diverse utgifter upptages
till högst 80 000 kronor.
Departementschefen.
På de skäl som av fångvårdsstyrelsen anförts bör medelsanvisningen
under posten till reseersättningar ökas med 58 000 kronor. För att täcka
de ytterligare kostnader under denna post som beräknas uppkomma till
följd av dels den av mig under föregående anslagspunkt föreslagna omorganisationen
vid anstalterna och dels den från och med den 1 januari 1953
genomförda höjningen av traktamentsersättningarna föreslår jag, att posten
härutöver uppräknas med 30 000 kronor. Den sammanlagda ökningen
blir sålunda 88 000 kronor.
I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag bör anslagsposten till bränsle,
lyse och vatten uppräknas med 450 000 kronor.
För övriga expenser bör med hänsyn till höjda telefonavgifter, ökat antal
telefonabonnemang på grund av förordad personalökning samt nytillkommande
kostnader i anledning av det föreslagna överförandet av egendomen
Åby i kronans ägo och tillkomsten av två nya kolonier (jfr s. 26,
41, 42) m. in. beräknas ytterligare åtminstone 35 000 kronor.
1 likhet med fångvårdsstyrelsen och statskontoret finner jag lämpligt,
att en särskild anslagspost upptages för inköp och underhåll av automobiler.
Jag föreslår, att för nästa budgetår 60 000 kronor anvisas till nyin
-
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 144.
köp av fyra bilar avsedda för de i det föregående föreslagna fyra centralanstalterna
för ordinärt manligt fångklientel. För reparationer bör beräknas
20 000 kronor. Posten uppföres sålunda med 80 000 kronor.
Därest mitt förslag om en särskild post för inköp och underhåll av automobiler
bifalles, kommer underhållskostnaderna för automobiler icke längre
att belasta inventarieposten. Jag finner likväl nödvändigt föreslå, att
postens nuvarande belopp höjes med ej mindre än 115 000 kronor. Härav
beräknas i enlighet med styrelsens förslag 30 000 kronor för anskaffning
av kontorsmaskiner och — efter tillägg av 8 500 kronor som jag efter särskild
undersökning funnit böra tillföras ungdomsanstalterna i Uppsala och
Ystad — 28 500 kronor för möbler till fritidslokaler in. m. Vidare beräknar
jag ett belopp av 40 000 kronor till anskaffande av kontorsmöbler in.
in. åt de nya befattningshavare, som tillkommer vid bifall till mitt under
föregående anslagspunkt framlagda förslag om personalökning. I övrigt
är den begärda anslagshöjningen beroende av fångantalets stegring (jfr
s. 26).
Jag tillstyrker höjning av posterna till renhållning av fängelseområden
och fängelselokaler med 25 000 kronor, till utspisning med 640 000 kronor,
till beklädnad och sängkläder med 290 000 kronor, till hälso- och sjukvård
med 100 000 kronor samt till utbildning av personal med 9 600 kronor,
varav 6 000 kronor i anledning av de höjda traktamentsersättningarna, 1 800
kronor för föverkligande av internordisk samverkan och 1 800 kronor för
föreläsningsverksamhet vid anstalterna.
Vidare föreslår jag, att till undervisning och fritidssysselsättning anvisas
ytterligare 8 000 kronor, varav 4 000 kronor avses för ungdomstanstalterna i
Uppsala och Ystad och 4 000 kronor för nytillkommande anstalter och kolonier.
Sedan statsmakterna förra året anvisat väsentligt ökade medel till fritidsverksamhet
vid anstalter för vanligt fångförvar samt, enligt vad nu föreslagits,
en uppräkning av anslaget avses för fritidssysselsättning vid de slutna
ungdomsanstalterna, bör möjligheter finnas att av de för ifrågavarande
verksamhet ursprungligen anvisade medlen taga i anspråk en större del än
tidigare för fritidsverksamhet på säkerhetsanstalterna.
Vad angår posten till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna
får jag erinra därom, att innevarande års riksdag prövat frågan om
ökad medelsanvisning för anskaffande av arbetskläder åt frigivna in. fl.
och därvid beslutat att för ändamålet uppräkna det särskilda anslaget till
understöd åt verksamhet för frigivna fångar in. fl. med 60 000 kronor för
nästa budgetår (jfr II ht s. 78 ff.). Såvitt angår styrelsens yrkande om
ökade medel under förevarande post för utrustning i allmänhet och för
resekostnader kan jag icke tillstyrka, att posten uppräknas med mer än
75 000 kronor.
Från posten till diverse utgifter bestrids för närvarande kostnader för
drivmedel till bilar. Dessa kostnader, som huvudsakligen avser fångtransporter,
synes lämpligen böra bestridas från den för sådant ändamål anvisade
posten. Därest detta förslag genomföres, kan höjningen av diverseposten
begränsas till 10 000 kronor.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Medelsanvisningen under posten till fångtransporter bör å ena sidan
ökas med ett belopp, motsvarande de kostnader för drivmedel som enligt
vad nyss nämnts bör överföras till denna post, och å andra sidan minskas
med hänsyn till den nedgång i antalet fångtransporter, som kan förväntas
vid genomförande av fångvårdsutredningens av mig tillstyrkta förslag om
sammanförande i administrativt hänseende av anstalter för vanligt fångförvar
i grupper m. m. I avvaktan på närmare erfarenheter föreslår jag,
att posten för nästa budgetår minskas med 20 000 kronor.
Anslaget höjes alltså med (88 000 -f- 450 000 + 35 000 -f- 80 000 -j115
000 + 25 000 + 640 000 + 290 000 + 100 000 + 9 600 + 8 000 +
75 000 + 10 000 — 20 000) 1 905 600 kronor till 7 332 600 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 7 332 600 kronor.
[3] 9. Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvår
-
den, m. m.
Anslag Nettoutgift
1951/52 .............................. 166 000 175 300
1952/53 (statsliggaren s. 140)........... 50 600
1953/54 förslag........................ 50 600
Anslaget har för innevarande budgetår bestämts med utgångspunkt från
att detsamma skulle belastas med kostnader för dels vård av personer, som
ådömts ungdomsfängelse, å det av föreningen Skyddsvärnet i Stockholm disponerade
Björkahemmet, dels ock avgifter för inackordering i enskilda
hem av sådana personer. Medelsbehovet har för Björkahemmet, efter viss
förhöjning av ersättningsbeloppen, beräknats till 45 600 kronor och för inackorderingsavgifter
liksom tidigare till 5 000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen (skr. 25/8 1952) — som erinrar därom, att 1952 års
riksdag förklarat sig icke vara beredd att taga ställning till frågan om överförande
till statsverket av den för fångvårdsändamål använda egendomen
Åby — hemställer, att anslaget höjes med 120 000 kronor, motsvarande den
ersättning som kunde beräknas vid fortsatt disposition av nämnda egendom
under nästa budgetår.
Departementschefen.
I det följande framlägges förslag om anvisande av medel för överförande
den 1 juli 1953 av egendomen Åby i kronans ägo. Vid sådant förhållande
synes mig icke påkallat att föreslå någon uppräkning av nu förevarande
anslag.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej
tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett
förslagsanslag av 50 600 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
37
Kapitalbudgeten.
Statens affärsverksfonder.
E. Domänverket.
[4] Förvärv av egendomen Åby.
Enligt särskilda med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden med Centralföreningen
till stöd för frigivna träffade avtal användes från och med den
1 oktober 1942 den föreningen tillhöriga egendomen Åby i nuvarande Vaksala
kommun i Uppsala län såsom fångkoloni för manligt klientel. Å egendomen,
som under de första åren disponerades såsom ungdomsanstalt, oinhändertages
numera sådana till straffarbete, fängelse, förvaring eller internering
dömda män, vilka enligt beslut av fångvårdsstyrelsen skall intagas
där. Antalet intagna må enligt gällande avtal tills vidare icke överstiga 27.
Såsom ersättning för sitt åtagande är centralföreningen enligt gällande
avtal berättigad att av statsmedel uppbära, i årlig hyra 1 500 kronor, för
bränsle, belysning, inventarier och telefon m. m. ett belopp motsvarande de
verkliga kostnaderna, dock högst 8 000 kronor för år, till gottgörelse åt föreståndaren
för egendomen med anledning av det ökade arbete, som anordnandet
av en fångvårdsanstalt för honom medför, 1 200 kronor för år, till
lön och underhåll åt extra personal, som påkallas av anordnandet av en
fångvårdsanstalt, ett belopp motsvarande de verkliga kostnaderna, dock högst
10 000 kronor för år, till prästerlig verksamhet 400 kronor för år, för bespisning
och beklädnad 5 kronor om dagen för varje omhändertagen, för
utrustning vid frigivning från anstalten ett belopp motsvarande de verkliga
kostnaderna, dock högst 250 kronor för varje frigiven person samt för arbetspremier,
sjukvårdskostnader och resekostnader belopp motsvarande de
verkliga kostnaderna. Ifrågavarande ersättningar bestrides från det å riksstaten
under andra huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Ersättning för
vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. in.
Vid min anmälan av de frågor som tillhörde regleringen för budgetåret
1952/53 av utgifterna under andra huvudtiteln anförde jag bl. a., att i enlighet
med förslag av 1951 års fångvårdsutredning överläggningar komme
att upptagas med Centralföreningen till stöd för frigivna om överförande av
kolonien Åby i kronans ägo (II ht 1952 s. 81). Statsutskottet uttalade i anledning
härav (uti. 2 s. 39) att utskottet, som besökt Åby och därvid fått
ett gott intryck av verksamheten, icke vore berett att för det dåvarande taga
ställning till frågan om kronans förvärvande av anstalten. Utskottet förutsatte
att vid de förestående förhandlingarna skulle undersökas möjligheterna
att i pensionshänseende ansluta anstaltens befattningshavare till statens
pensionsanstalt. Vad utskottet anfört godkändes av riksdagen.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Sedan jag åt särskild sakkunnig uppdragit att med centralföreningen föra
de förhandlingar, varom nu är fråga, har den sakkunnige1 efter fullgjort
uppdrag med skrivelse den 18 november 1952 överlämnat bl. a. ett med föreningen
under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande träffat avtal om
försäljning till staten av egendomen Åbv. Den sakkunnige har i huvudsak
anfört följande.
Några principiella hinder för en anstalt av den karaktär, som kolonien
Åby har, att genom särskilt riksdagsbeslut erhålla delaktighet i statens pensionsanstalt
torde icke föreligga. Avgörande för de praktiska möjligheterna
torde vara kostnadsfrågan. Preliminära beräkningar har verkställts dels
rörande de retroaktiversättningar, som centralföreningen skulle ha att erlägga
för erhållande av delaktighet i statens pensionsanstalt för anstaltens
nuvarande befattningshavare, dels ock rörande kapitalkostnaden för
livränta åt den för sådan delaktighet överårige rättaren E. H. A. Persson,
som varit i föreningens tjänst sedan år 1914, och för överlevelseränta åt hans
hustru. Kostnaderna för sistnämnda livräntor har beräknats med utgångspunkt
från att rättaren skulle erhålla tjänstepension och hans hustru familjepension
med de belopp, som nu utgå för statliga pensionärer i lönegrad
Ce 13. Retroaktivavgifterna har beräknats uppgå till sammanlagt omkring
38 000 kronor och kostnaderna för livräntorna till omkring 55 000
kronor, eller tillhopa 93 000 kronor. Därest tjänstetiden vid Åby skulle i pensionshänseende
icke tillgodoräknas helt utan med endast 2/3, skulle retroaktivavgifternas
belopp nedgå med 1/3 och engångskostnaden för föreningen
sålunda stanna vid i runt tal 80 000 kronor. Centralföreningen har
förklarat, att en pensionering i enlighet med de gjorda beräkningarna motsvarade
vad föreningen fann skäligt och önskvärt för sina anställda men att
föreningen icke hade möjlighet att betala denna engångskostnad. Det har
synts den sakkunnige icke rimligen kunna ifrågakomina, att staten för en
enskild förening skulle täcka en dylik engångskostnad, motsvarande kostnader
för en tidigare eftersatt pensionering, utöver den kapitalkostnad som
staten samtidigt påtager sig vid medgivandet av dylik delaktighet i statens
pensionsanstalt och som till beloppet icke understiger nyssnämnda retroaktivavgifters
summa. Den sakkunnige har utgått från att statsutskottet
icke avsett att anslutningen till pensionsanstalten skulle ske på andra
villkor än dem som gäller enligt anstaltens reglemente och tillämpas vid
beviljande av delaktighet för andra liknande institutioner. Centralföreningen
har för sin del ansett pensionsfrågan svårligen kunna uppskjutas längre och
med hänsyn härtill och till svårigheten att driva anstalten funnit önskvärt,
att staten övertoge verksamheten och förvärvade egendomen Åby.
Vid de fortsatta förhandlingarna har enighet vunnits rörande villkoren
för statens övertagande av egendomen. Köpeskillingen har därvid beräknats
med utgångspunkt från de i föreningens räkenskaper bokförda värdena
av egendomen och dess levande och döda inventarier. Vid ingången
av år 1952 utgjorde dessa värden tillhopa i runt tal 202 000 kronor med
följande fördelning:
1 Regeringsrådet H. Klackenberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
39
Fastigheterna (1952 års taxeringsvärden) .................... 137 600
Gårdsbruket (spannmål och inventarier) ...................... 30 000
Ladugård och stall (levande inventarier) .................... 25 100
Övriga inventarier in. m................................... 9 500
Från summan av dessa bokförda värden har dragits det ungefärliga kapitalvärdet
av de pensionsförpliktelser, som föreningen önskat tillförsäkra
personalen för dess anställningstid hos föreningen och som staten genom
avtalet skulle påtaga sig. Nämnda kapitalvärde, som inkluderar även
statens mot retroaktivavgifterna svarande kostnad, har beräknats med tanke
på att de vid egendomen nu anställda som kvarstå vid statens övertagande
av verksamheten borde, om och när de erhålla pensionsberättigande
statlig anställning, få i pensionshänseende tillgodoräkna 2/3 av tjänstetiden
vid Åby, i den mån så erfordras för uppnående av hel ålderspension. De
befattningshavare, för vilka sådan tillgodoräkning beräknats ifrågakomma,
är föreståndaren J. E. Eliasson, uppsyningsmannen E. G. Lövenstad, ladugårdsförmannen
A. F. Svenningsson, förmannen Y. Larsson och husmodern
I. L. T. Bergman. Sådan tillgodoräkning motsvarar vad Kungl. Maj :t
sedvanligen medgiver beträffande arvodes- eller extraanställda hos staten.
I fråga om föreståndaren Eliasson har dock förutsatts, att tjänstetiden på
Äby skulle i sin helhet kunna tillgodoräknas under villkor att han till statsverket
överlåter all rätt på grund av för honom nu gällande pensionsförsäkring
hos Svenska Personal-Pensionskassan, avseende en årlig pension
av 5 000 kronor. I avtalet har intagits en bestämmelse därom, att staten
skall till rättaren E. H. A. Persson, född den 6 mars 1884, från hans avgång
ur tjänst, dock tidigast den 1 juli 1953, under hans återstående livstid
betala en pension av 3 360 kronor för år och, i händelse av hans frånfälle,
en änkepension till hans hustru Maria Persson, född den 30 april
1886, av 1 764 kronor jämte i båda fallen rörliga tilläggsförmåner enligt
för statens pensionärer i allmänhet gällande grunder.
Del resonemang, som lagts till grund för köpeskillingens bestämmande
och utmynnat i en köpeskilling av 95 000 kronor för hela egendomen med
levande och döda inventarier, kan givetvis anses gynnsamt från förvärvssynpunkt
för statens del men har samtidigt framstått som skäligt ur föreningens
synpunkt med hänsyn till att egendomen till betydande del förvärvats
för medel, som erhållits såsom intäkt av ett med Kungl. Maj :ts tillstånd
anordnat lotteri. Den kontanta köpeskilling, som föreningen erhåller
enligt avtalsförslaget innefattar täckning — med skäligt beaktande av den
inträffade penningvärdesförsämringen — för de gåvomedel och de föreningens
egna medel, som investerats i egendomen. Enligt vad den sakkunnige
inhämtat avser föreningen att lägga köpeskillingen, sedan per den
30 juni 1953 förefintliga skulder för Åbyverksamhcten täckts, i en fond och
disponera räntan till förmån för föreningens syfte.
Egendomen har eu sammanlagd areal av 110 har, därav odlad jord 65
har och skogsmark 45 har. Åby är delägare i Rasbo häradsallmänning.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
Från den sistnämnda har under de sista åren erhållits en utdelning överstigande
700 kronor. Byggnaderna är brandförsäkrade till ett sammanlagt
belopp av 529 000 kronor. De levande inventarierna utgjorde den 1
januari 1952 8 hästar, 28 kor, 14 ungdjur, 59 svin och 11 höns. Husdjursbeståndet
är vid avtalets undertecknande den 17 november 1952 ungefär
detsamma, bortsett från att antalet svin är något större. Detta antal kan
givetvis fram till den 1 juli 1953 undergå smärre förändringar. Beträffande
döda och levande inventarier samt lager har i avtalsförslaget förutsatts,
att dessa vid statens tillträde av egendomen den 1 juli 1953 skall ha ett
värde icke understigande värdet vid avtalets undertecknande, bortsett dock
såvitt angår gårdsbrukets lager från den sedvanliga säsongmässiga nedgången
till sommarens början.
Enligt vad den sakkunnige från fångvårdsstyrelsen inhämtat kommer
den personalorganisation, som styrelsen avser för anstaltens drift, att innefatta
möjligheter att bereda anställning åt de befattningshavare, som nu
tjänstgör vid anstalten. Något åtagande från statens sida att bereda dem
fortsatt anställning har icke ansetts påkallat, eftersom sedvanlig lämplighetsprövnings
bör äga rum före anställningen hos staten. Beträffande föreståndaren
Eliasson har föreningen dock ansett angeläget att avtalsmässigt
få garantier för att han vid övergången till motsvarande tjänst hos staten
skall erhålla lön med belopp motsvarande lägst 22 löneklassen samt bibehållas
vid den rätt att, när han intager middag tillsammans med fångarna,
åtnjuta sådan naturaförmån utan avdrag å lönen. Bestämmelser härom har
intagits i avtalsförslaget.
Den sakkunnige hemställer, att för riksdagen framlägges förslag att riksdagen
måtte, med godkännande av avtalsbestämmelser av det innehåll som
förut angivits, för förvärv av egendomen Åby anvisa ett investeringsanslag
av 95 000 kronor.
Över den sakkunniges skrivelse med åtföljande avtalsförslag har efter
remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen och statskontoret.
Fångvårdsstyrelsen. Åby, som är relativt centralt beläget och har tillräckliga
sysselsättningsmöjligheter för nuvarande antal intagna, är oumbärligt
såsom öppen anstalt för östra Sverige. Då de föreslagna villkoren
för förvärv av egendomen synes skäliga, tillstyrker styrelsen, att avtalet
godkännes och att egendomen alltså köpes av statsverket.
I huvudbyggnaden, som innehåller bottenvåning och två andra våningar,
finnes för närvarande platser för 26 intagna. I bottenvåningen finnes
vidare bostadslägenhet för föreståndaren. I övrigt kan koloniens befattningshavare
beredas bostäder i egendomen tillhöriga byggnader, under förutsättning
att två förmän är ogifta.
Kolonien bör enligt styrelsens mening utbyggas dels så att antalet platser
för de intagna ökas från 26 till 40 och dels så att en byggnad för verkstadsdrift
inrättas vid kolonien. Härför erforderliga anslag kommer att
äskas framdeles.
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
41
Vid bedömande av personalbehovet bör man uppmärksamma storleken
av den areal, som skall skötas av kolonien. Då de värdefulla ekonomibyggnaderna
ligger intill anstaltsbyggnaderna, kan jordbruket lämpligen icke
utarrenderas utan bör brukas i fångvårdens regi. Trädgårdsbruket är omfattande,
förutom frilandsodlingar en bänkgård om 200 fönster och en växthusanläggning
om två växthus. Personalen vid kolonien utgöres för närvarande
av en föreståndare, en uppsyningsman (med avlöning såsom överkonstapel,
en rättare, en trädgårdsmästare, tre jordbruksförmän, ytterligare
en förman samt en husmoder. Om fångvården övertager Åbykolonien,
räknar styrelsen med att följande befattningar till en början blir erforderliga,
nämligen en föreståndare i Ce 19, tre överkonstaplar i Ce 14 (rättare,
trädgårdsmästare, ladugårdsförman), fyra vaktkonstaplar (en för jordbruket,
två för innetjänsten och en för transporter, ställföreträdartjänstgöring
för föreståndaren m. m.) samt ett ekonomibiträde.
Ett förvärv av egendomen Åby kommer att inverka även på de olika
posterna under fångvårdsanstalternas omkostnadsstat. Beträffande de däri
upptagna maximerade posterna erfordras följande höjningar, som grundar
sig på uppgifter från föreståndaren vid kolonien: posten till övriga expenser
(telefonavgifter, skrivmaterialier m. m.) ökas med 2 000 kronor, inventarieposten
med 2 000 kronor och posten till diverse utgifter med 1 000
kronor.
Statskontoret. De föreslagna villkoren för statens förvärv av egendomen
Äby har givit statskontoret anledning till särskilt uttalande endast vad gäller
pensionsförmånerna åt rättaren Persson och dennes hustru. Regelmässigt
har vid bestämmande av pension i liknande fall brukat tillämpas grunderna
för fastställande av så kallad riksdagspension, vilket för Perssons
vidkommande skulle ha resulterat i en pension om högst 3 000 kronor för
är jämte tilläggsförmåner. Vidare skulle frågan om beviljande av familjepension
ha upptagits först vid inträffande pensionsfall och blivit beroende
av behovsprövning. Eventuell familjepension skulle ock ha utgått med
väsentligt lägre belopp än som nu föreslagits. Då emellertid villkoren för
överlåtelsen i övrigt synes förmånliga för kronan och uppgörelsen bör bedömas
såsom en enhet, anser statskontoret eventuella betänkligheter med
avseende å pensionsvillkoren för nämnda anställningshavare böra vika. Ämbetsverket
är därför berett förorda, att förslaget till avtal rörande kronans
förvärv av egendomen godtages.
Departementschefen.
Det är enligt min mening av stor betydelse, att staten för framtiden äger
tillgång till egendomen Åby såsom fångkoloni. Den fyller nämligen ett stadigvarande
behov i detta hänseende och är med hänsyn till såväl sin belägenhet
som andra omständigheter mycket väl ägnad härför.
Verksamheten vid egendomen bedrives f. n. av Centralföreningen till stöd
lör frigivna. Eu förutsättning för fortsatt drift är emellertid, att de anställ4
JJiliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 141.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 144.
das pensionsfråga blir löst. En utväg vore att i pensionshänseende ansluta
de anställda till statens pensionsanstalt. Detta skulle dock, såsom framgår
av den i ärendet verkställda utredningen, draga en engångskostnad icke understigande
i runt tal 80 000 kronor. Då föreningen saknar möjlighet att bestrida
denna kostnad, och denna — såsom utredningsmannen ock uttalat —
icke rimligen bör täckas av statsverket, synes en sådan utväg icke framkomlig.
Pensionsfrågan torde sålunda icke kunna ordnas på annat satt, än att
staten i samband med övertagande av egendomen i enlighet med utredningsmannens
förslag bereder de anställda möjlighet att övergå till statliga pensionsberättigande
befattningar.
Med hänsyn härtill anser jag mig böra vidhålla min tidigare uttalade
uppfattning, att egendomen Åby bör överföras i kronans ägo (II ht 1952 s.
81, 93). Beträffande de närmare villkoren för ett sådant förvärv vill jag
ansluta mig till utredningsmannens förslag, vilket även tillstyrkts av fångvårdsstyrelsen
och statskontoret.
Genom att kronan blir ägare till ifrågavarande egendom erfordras, såsom
förut under punkt [3] berörts, i fortsättningen icke att medel beräknas för
anstaltens drift under anslaget till Ersättning för vård av fångar på anstalter,
som ej tillhöra fångvården, in. m. Däremot uppstår, såsom fångvårdsstyrelsen
framhållit, ökat medelsbehov under fångvårdsanstalternas avlönings-
och omkostnadsanslag. Hänsyn härtill har tagits vid beräknandet
i det föregående av sistnämnda båda anslag.
Pension, som i enlighet med överenskommelsen skall utgå till rättaren
Persson och eventuellt hans hustru, torde få bestridas från det under tolfte
huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :l att meddela erforderliga bestämmelser
angående redovisning av egendomen Åby under domänverkets fond
samt att i samband därmed föreskriva med vilket värde nämnda fond skall
uppskrivas.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen
att, med godkännande av avtalsbestämmelser av det innehåll
som i det föregående angivits, till Förvärv av egendomen
Äbg för budgetåret 1953/54 anvisa ett investeringsanslag
av 95 000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
537-22G. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motione a1 i texten
- S1LU 1953:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten