Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till C. A. V. Hagström m. fl

1953-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:146, Angående ersättning till C. A. V. Hagström m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146

1

Nr 146.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning

till C. A. V. Hagström m. fl.; given Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ingvar Lindell.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen underställes riksdagens prövning två ärenden angående

ersättning för skada, ådragen under militärtjänstgöring.

1—562 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 146.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 146

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Lindell,

följande.

1.

Värnpliktige nr 1155—45—26 C. A. V. Hagström, som är född den 2

augusti 1906 och som frikallats från värnplikstjänstgöring under fredstid

men inkallats under den förstärkta försvarsberedskapen, fullgjorde

beredskapstjänstgöring under tiden den 6 maj—den 22 oktober 1940 och

den 1 april 1941—den 31 mars 1942 samt anställdes från och med den 1

april 1942 enligt kontrakt såsom motoringenjör vid försvarsväsendet.

Hagström — som år 1938, före militärtjänstgöringen, lidit av vissa besvär

från lungorna — insjuknade den 6 mars 1943 i lungtuberkulos och vårdades

härför under tiden den 31 mars—den 20 augusti 1943 å sjukhus.

Sedan anmälan om Hagströms sjukdom inkommit till riksförsäkringsanstalten,

förklarade anstalten genom beslut den 13 december 1943, att

någon ersättning icke kunde tillerkännas Hagström, enär han såsom

motoringenjör icke var att hänföra till någon av de kategorier, å vilka bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning var tillämpliga och

ej heller omfattades av bestämmelserna i brevet den 23 juli 1940 med

provisoriska bestämmelser om särskilda förmåner åt viss personal vid

försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada.

I en den 8 augusti 1946 dagtecknad skrift anhöll Hagström hos Kungl.

Maj :t om ersättning i anledning av lungsjukdomen. Han framhöll, bl. a.,

att han efter sjukhusvistelsen år 1943 återinträtt i tjänstgöring som motoringenjör,

att han efter synnerligen hård och ansträngande tjänstgöring i

december 1945 på nytt blivit sjuk i tuberkulos och intagits på sjukhus

samt att han enligt läkares utsago icke på lång tid kunde bli frisk. I yttrande

anförde försvarets civilförvaltning att Hagström, som lidit av ifrågavarande

sjukdom redan före anställningens början, åtnjutit lön med visst

avdrag samt fri sjukvård på statsverkets bekostnad under en tid av tre

månader efter anställningens upphörande den 1 april 1946, ehuru han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 146

3

såsom kontraktsanställd icke bort komma i åtnjutande av sådana förmåner

för längre tid än till och med den 31 mars 1946. Genom beslut den

20 december 1946 fann Kungl. Maj :t ansökningen icke föranleda annan

åtgärd än att Kungl. Maj :t med hänsyn till förekomna omständigheter förklarade,

att vid de Hagström sålunda beredda förmånerna finge bero.

Sedan Hagström i en den 3 april 1951 till riksförsäkringsanstalten inkommen

skrift anhållit om förnyad prövning av ersättningsfrågan, förklarade

anstalten genom beslut den 1 juni 1951, att anstalten icke funnit

skäl till ändring av sitt tidigare beslut den 13 december 1943.

Över riksförsäkringsanstaltens beslut den 1 juni 1951, i vad avser tilllämpningen

av 1927 års militärersättningsförordning, anförde Hagström

besvär hos försäkringsrådet, som genom utslag den 16 oktober 1951 ej

fann skäl göra ändring i beslutet.

I en den 27 juni 1951 dagtecknad skrift har Hagström hos Kungl. Maj :t

anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut den 1 juni 1951 i vad

avser tillämpningen av Kungl. Maj :ts förenämnda brev den 23 juli 1940,

varvid Hagström anhållit att, därest ersättning författningsenligt icke kan

tillerkännas honom, han likväl må beviljas skälig ersättning.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 23 november 1951 anfört

bland annat följande.

Ersättning med stöd av brevet den 23 juli 1940 kan endast ifrågakomma

till den, å vilken krigsavlöningsreglementet är tillämpligt. Då detta reglemente

icke ansetts tillämpligt å Hagström vid tidpunkten för sjukdomens

framträdande i mars 1943, hemställer anstalten, att besvären icke må föranleda

ändring i anstaltens beslut.

Hagström har sedan insjuknandet i december 1945 varit arbetsoförmögen.

Han har av statsverket åtnjutit viss avlöning jämte ersättning för

sjukvårdskostnader till och med den 30 juni 1946. För tiden den 1 oktober

1948—den 30 september 1950 har han uppburit sjukbidrag från pensionsstyrelsen

med 200 kronor för år och samma belopp har tillerkänts

honom för tiden den 1 december 1950—den 30 november 1953. Under år

1947 har han i arv efter sin fader erhållit omkring 5 000 kronor, vilket belopp

på kort tid förbrukats för betalning av läkararvoden och vårdavgifter.

Hagström har i övrigt försörjts av sin hustru, som haft arbetsanställning

och måst försörja jämväl makarnas dotter och sin moder.

Riksförsäkringsanstalten har efter samråd med sin sakkunnige på lungsjukdomarnas

område funnit samband föreligga mellan Hagströms tjänstgöring

såsom kontraktsanställd motoringenjör och den försämring av sjukdomen,

som inträtt år 1943 och senare. Därest 1927 års militärersättningsförordning

varit tillämplig, skulle anstalten på grund härav ha tillerkänt

honom ersättning för tiden från och med den 1 juli 1946 i form av livränta

motsvarande förlust av arbetsförmågan. Livräntan jämte författ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 146

ningsenliga ersättnings- och dyrtidstillägg skulle för tiden till och med

den 30 juni 1950 ha uppgått till sammanlagt 3 824 kronor för år. Efter

sistnämnda dag skulle ersättningen ha bestämts enligt grunderna i förordningen

den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Enligt sistnämnda förordning skulle livränta ha utgått med 4 200 kronor

för år. Därest brevet av den 23 juli 1940 varit tillämpligt, skulle den årliga

livräntan jämte ersättningstillägg för tiden från och med den 1 juli

1946 ha uppgått till 4 184 kronor för år. Under de tider, som Hagström

efter den 30 juni 1946 varit intagen å sjukhus på grund av sjukdomen,

skulle sjukpenning i stället för livränta ha utgått. Därjämte skulle erforderliga

sjukvårdskostnader ha ersatts av anstalten. Ny prövning av ersättningsfrågan

skulle ha ägt rum vid årsskiftet 1952—1953.

Riksförsäkringsanstalten finner för sin del vissa billighetsskäl tala för

att åtgärder vidtages i syfte att bereda Hagström någon ersättning i särskild

ordning. Ersättning synes dock icke böra ifrågakomma för tid före

den 3 april 1951, då Hagströms ansökan om förnyad prövning av ersättningsfrågan

inkommit till anstalten.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 18 april 1952 anfört att

ersättning enligt grunderna för 1927 års militärersättningsförordning eller

brevet den 23 juli 1940 icke bör medgivas Hagström men att i betraktande

av föreliggande förhållanden ämbetsverket icke vill motsätta sig att Hagström

tillerkännes särskild ersättning med förslagsvis 1 000 kronor från

fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Genom beslut den 13 juni 1952 fann Kungl. Maj:t ej skäl att göra ändring

i riksförsäkringsanstaltens beslut av den 1 juni 1951, i vad talan i detsamma

fullföljts hos Kungl. Maj:t. Med hänsyn till i målet förekomna

särskilda omständigheter fann Kungl. Maj :t emellertid gott tillerkänna

Hagström en gratifikation av 5 000 kronor från anslaget till extra utgifter.

Statskontoret har i utlåtande den 16 januari 1953 framhållit att riksförsäkringsanstalten

vitsordat, att samband befunnits föreligga mellan

Hagströms tjänstgöring såsom kontraktsanställd motoringenjör och den

försämring av hans sjukdom som inträtt år 1943 och senare. — Av handlingarna

framgår härjämte, att Hagströms övergång den 1 april 1942 till

kontraktsanställning såsom motoringenjör från att ha varit värnpliktig

motoringenjör med fänriks tjänsteställning betingats av militära hänsyn

och icke tillkommit efter framställning från honom själv samt att arbetsuppgifterna

varit desamma såväl före som efter kontraktsanställningen.

Oaktat skyldighet för statsverket att utgiva ersättning av formella skäl

icke föreligger, anser statskontoret med hänsyn till nu angivna omständigheter

billigheten tala för att Hagström, som genom sjukdomen blivit arbetsoförmögen

för all framtid, erhåller årlig ersättning av statsmedel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146

5

I ärendet har förutsatts, att ersättning skall utgå enligt grunderna för

antingen 1927 års militärersättningsförordning eller angivna brev av den

23 juli 1940. Det årliga ersättningsbeloppet uppgår då till 4 200 respektive

4 184 kronor.

Då Hagström under sin kontraktsanställning i avlöningshänseende närmast

varit att jämställa med civila befattningshavare i statens tjänst, har

statskontoret övervägt, huruvida erättningen icke bör fastställas enligt

de grunder som tillämpas för bestämmande av pension i särskild ordning

åt icke pensionsberättigade befattningshavare i statens tjänst. Då en dylik

pension emellertid icke medför förmånligare ersättning än nämnda livränta,

förordar ämbetsverket, att Hagström tillerkännes ersättning, beräknad

enligt livräntegrunder.

Beträffande den tidpunkt från vilken en livränta skall beräknas anser

statskontoret, att Hagström skäligen bör tillerkännas livränta (sjukpenning

under de tidsperioder, han varit intagen å sjukhus) från och med

den 1 juli 1946 eller dagen efter den, då avlöning till honom upphört att

utbetalas. Härvid bör självfallet gratifikationen å 5 000 kronor avdragas.

Föredraganden.

Såsom av det anförda framgår har Hagström, som efter beredskapstjänstgöring

på initiativ av militär myndighet varit anställd såsom

motoringenjör vid försvarsväsendet under tiden den 1 april 1942—den

1 april 1946, under anställningen insjuknat i lungtuberkulos och sedan

december 1945 varit helt arbetsoförmögen. Riksförsäkringsanstalten har

förklarat att ersättning icke kan tillerkännas Hagström, enär denne såsom

motoringenjör icke är att hänföra till någon av de kategorier, å vilka bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning är tillämpliga och

ej heller omfattas av bestämmelserna i förenämnda brev den 23 juli 1940.

Under sin svårartade sjukdom har Hagström i stor utsträckning försörjts av

hustrun, som haft inkomst av arbetsanställning och varit försörjningspliktig

jämväl gentemot makarnas dotter och sin moder. Riksförsäkringsanstalten

har funnit samband föreligga mellan Hagströms tjänstgöring såsom

kontraktsanställd motoringenjör och den försämring av sjukdomen

som inträtt under anställningstiden.

Enligt min mening talar starka billighetsskäl för att Hagström, på sätt

statskontoret föreslagit, tillerkännes ersättning för tiden från den 1 juli

1946. Jag föreslår därför att Hagström beredes ersättning i form av livränta

enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning, varvid

dock nämnda gratifikation bör avdragas.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, alt Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 146

att till C. A. V. Hagström må, räknat från och med den 1

juli 1946, från anslaget Bidrag till ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ulbetalas

den ersättning som skulle ha tillkommit honom därest 1927

års militärersättningsförordning i förevarande fall varit tilllämplig;

dock att därvid skall avdragas det belopp av 5 000

kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni 1952

utbetalats till Hagström såsom gratifikation.

2.

Vid en flygning över Östersjön den 13 juni 1952 försvann ett flygplan

av typen DC 3 tillhörande det svenska flygvapnet. Ombord på planet befann

sig fanjunkarna K. G. Blad och A. A. E. Älmeberg, färdmekanikern

J. H. Mattsson, radioassistenten C. E. Jonsson samt radiotelegrafisterna

B. I. V. Svensson, C. B. Y. Book, E. H. Carlsson och B. P. Nilsson.

Närmaste anhöriga till de förolyckade är till Blad hustrun Ulla-Britt

Blad, till Älmeberg hustrun Anna-Lisa Älmeberg och två minderåriga barn,

till Mattsson hustrun Judith Mattsson och två minderåriga barn, varav ett,

som är dotter till fru Mattsson i tidigare äktenskap, avsetts skola adopteras

av Mattsson enligt av denne undertecknad, till Stockholms rådhusrätt

ingiven adoptionsansökan, till Jonsson hustrun Karin Jonsson och två

minderåriga barn, till Svensson hustrun Siv Maj-Britt Olivia Svensson och

ett minderårigt barn, till Book hustrun Ingrid Theresia Book, till Carlsson

hustrun Sigrid Viola Carlsson samt till Nilsson hustrun Birgit Doris Nilsson

och ett minderårigt barn.

Till nämnda anhöriga med undantag av det barn, som Mattsson avsett

adoptera, utgår familjepension samt ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

och förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning

i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.

Vidare har utbetalats begravningshjälp och intjänta löneförmåner m. in.,

varjämte Kungl. Maj:t genom särskilt beslut den 30 december 1952 tillerkänt

vissa av de anhöriga ersättning för personliga tillhörigheter m. in.,

som gått förlorade i samband med att planet förolyckades.

Härjämte har från Kungafonden utbetalats ett belopp av 1 000 kronor

till envar av de omkomnas familjer.

I skrivelse den 27 januari 1953 har vederbörande myndighet hemställt att

ytterligare ersättning måtte utbetalas till vissa anhöriga till de förolyckade.

I framställningen anföres att de förolyckade under juni 1952 inlett förhandlingar

om ett ökat försäkringsskydd för de anhöriga men att olyckan

inträffat innan förhandlingarna hunnit slutföras. Med hänsyn till de speciella

omständigheterna vid planets försvinnande anses ett beslut om ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146

7

givande av ytterligare ersättning knappast kunna få prejudicerande betydelse

för bedömande av ersättningsfrågor i samband med flyghaverier.

Ersättningen föreslås skola utan behovsprövning utbetalas i form av ett

engångsbelopp med lika stort belopp till de anhöriga till var och en av de

omkomna.

Försvarets civilförvaltning befarar i utlåtande den 13 februari 1953 att

bifall till framställningen kan få prejudicerande verkan och bidra till en

inställning att försäkringsansvaret för olyckor i samband med militära

övningar bör åvila staten. Emellertid kan man ej bortse från att i detta

fall föreligger speciella skäl för ytterligare hjälp. De förolyckade hade

nämligen förhandlat om olika former av försäkring, bland annat s. k.

gruppförsäkring, men utredningen drog ut på tiden. Med hänsyn till omständigheterna

vill ämbetsverket ej motsätta sig att ytterligare ersättning

utbetalas men förutsätter, att beslut härom ej får prejudicerande verkan.

En gradering av beloppen bör genomföras, lämpligen 10 000 kronor för

hustru och 5 000 kronor för varje barn. Beloppen bör utbetalas med en

femtedel årligen under en femårsperiod, dock att ersättning till hustru

ej bör utgå för tid efter det hon ingått nytt äktenskap. Kostnaderna bör

bestridas av förslagsanslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid

militär verksamhet m. m.

Riksförsäkringsanstalten erinrar i utlåtande den 3 februari 1953 om

att de efterlevande tillerkänts högsta enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående

ersättning.

Statskontoret framhåller i utlåtande den 13 februari 1953 att gruppförsäkringar

avseende engångsersättning vid flyghaveri förekommer vid så

gott som alla flygflottiljer. Anslutningen uppges vara 90-procentig. Dessa

försäkringar träffas vid sidan av vanliga försäkringar och försäkringssumman,

lägst 4 000 och högst 12 000 kronor, får ej överstiga två tredjedelar

av beställningshavarens löneförmåner. Berättigad att teckna sådan

försäkring är flygande personal med minst fyra års flygtjänst. Ingen av

de ombordvarande hade tecknat dylik försäkring. Billighetsskäl talar

emellertid för att särskild ersättning i viss utsträckning utbetalas. Då omständigheterna

i detta fall är särpräglade, bör ett beslut härom icke tillmätas

prejudicerande betydelse. Ersättningen bör dock icke bestämmas

till högre belopp än 10 000 kronor till envar ombordvarandes anhöriga

eller det högsta belopp, som med hänsyn till anställningshavarnas löneställning

lär ha kunnat komma i fråga vid gruppförsäkring.

Sedan Books efterlevande maka Ingrid Book, född Sjödell, hos Kungl.

Maj :t hemställt alt hennes utom äktenskapet födda dotter Ingrid Catarina

Sjödell, född den 30 april 1945, måtte erhålla efterlevandelivränta såsom

om hon adopterats av Book, har Kungl. Maj :t i annat sammanhang föreslagit

riksdagen medgiva att Ingrid Catarina Sjödell av billighetsskäl måtte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr i46

tillerkännas den ersättning som jämlikt olycksfallsförsäkringslagen och

förenämnda förordning om särskild ersättning i vissa fall för skada till

följd av olycksfall vid flygning skulle ha tillkommit henne, därest hon

hunnit adopteras av Book.

Föredraganden.

Med hänsyn till de särskilda och för de anhöriga synnerligen prövande

omständigheter under vilka ifrågavarande personal förolyckats torde de

närmaste anhöriga av billighetsskäl böra beredas ytterligare ekonomiskt

stöd. Ett beslut härom får dock givetvis icke ges prejudicerande innebörd.

Ersättning synes skäligen böra utgå med 10 000 kronor till envar av förenämnda

anhöriga till de omkomna, häri inbegripna Ingrid Catarina Sjödell

och det barn Mattsson enligt ingiven ansökan hade avsett att adoptera.

Ersättningarna, som sålunda beräknas till sammanlagt 170 000 kronor,

synes böra bestridas från förslagsanslaget Vissa ersättningar i anledning

av skador vid militär verksamhet m. m. Med hänsyn till beslutets innebörd

och storleken av föreslagna ersättningar bör frågan underställas

riksdagens prövning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

närmare föreskrifter om utbetalning av ersättningsbeloppen, varvid bör

beaktas att utbetalningen av ersättningar till de omyndiga barnen förknippas

med betryggande villkor för medlens rätta användning.

Det må tilläggas att nyssnämnda ersättningar ur skatterättslig synpunkt

bör vara att jämställa med skadestånd som utgått på grund av

olycksfall. Då fråga ej är om livränta, följer härav att ersättningarna icke

skall beskattas hos mottagarna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär

verksamhet m. m. må, i enlighet med vad i det föregående

angivits, utbetalas ersättningar med tillhopa 170 000 kronor

i anledning av ifrågavarande olycksfall.

Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, under

punkterna 1. och 2. hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Resore.

Sthlm 1953. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten
  2. SU 1953:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till C. A. V. Hagström m. fl. a1 i texten