Angående anslag för budgetåret 1953/5Jf till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m
1953-03-06 · 93 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 91 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:158, Angående anslag för budgetåret 1953/5Jf till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj ds proposition nr 15S.
1
Nr 158.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1953/5Jf till avlöningar vid de allmänna
läroverken m. m.; given Stockholms slott den 6 mars
1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges slutliga äskanden beträffande vissa under
åttonde huvudtiteln uppförda anslag till skolväsendet, som i riksstatsförslaget
upptagits med allenast preliminärt beräknade belopp.
Beträffande de allmänna läroverkens organisation föreslås bland annat
inrättande av högre allmänna läroverk i Hedemora, Karlskoga, Lycksele,
Malmberget, Solna, Trelleborg och Varberg samt, som en försöksanordning,
ett läroverk för vuxna med förläggning till ort, som framdeles bestämmes.
För att bereda personer, som icke har studentexamen, ökade möjligheter
att genom komplettering i enstaka skolämnen vinna tillträde till högre
studier föreslås därjämte inrättande av tre s. k. kompletteringsgymnasier.
Åtgärder föreslås för ordnande av arbetsorganisationen å rektorsexpeditionerna
vid de allmänna läroverken, seminarierna och de tekniska läroverken.
Förslag framlägges om nya grunder för beräkning av bibliotekariearvodena
vid samma läroanstalter.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 108.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson,
följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkterna 173, 175, 177, 181 och 287 föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1953/54 beräkna
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 110000000
kronor,
dels till Allmänna läroverken: Omkostnader ett förslagsanslag av 500 000
kronor,
dels till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna ett förslagsanslag
av 3 500 000 kronor,
dels till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser in. m. ett förslagsanslag
av 2 000 000 kronor,
dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
m. m. ett anslag av 900 000 kronor,
dels ock till Högre tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av
6 000 000 kronor.
Sedan beredningen av dessa anslagsfrågor numera avslutats, anhåller jag
att få ånyo anmäla desamma. Samtidigt torde jag få anmäla ytterligare en
anslagsfråga.
Kungl. May.ts proposition nr 158.
3
I. Allmänna läroverken: Avlöningar.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 79 000 000 kronor
och disponeras enligt avlöningsstat, som återgivits på s. 595 i statsliggaren.
1. Utvecklingstendenser.
Under efterkrigsåren har lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
och därmed anslagsbehovet varit i hastig tillväxt. Efterföljande tabell ger
en översikt över utvecklingen under de senaste åren.
Budgetår
Lärjungeantal
Anvisat
anslag
kronor
Förbrukat
belopp
kronor
Realskolan
Gymnasiet
Summa
1948/49 .......
59 816
13 909
73 725
55 882 000
52 807 743
1949/50 .......
66 828
14 271
81 099
59 105 000
55 988 232
1950/51 .......
74170
14 833
89 003
64 200 000
67 183 809
1951/52 .......
79 445
15 618
95 063
64 714 000
80 880 886
1952/53.......
83 714
16 674
100 388
79 000 000
Den stigande tendensen gör sig gällande både i realskolan och gymnasiet.
En viss avlastning av läroverksorganisationen torde vara att motse, då
behovet av nya skolor för realskolestadiet numera tillgodoses inom det
kommunala skolväsendets ram. Högst sannolikt kommer dock stegringen
av lärjungeantalet att fortfara under de närmaste åren, då 1940-talets
stora årskullar övergår till de högre skolorna. För nästa läsår torde lärjungeantalet
böra uppskattas till minst 105 000.
Skolöverstyrelsen hemställer om en ökning av avlöningsanslaget med
omkring 12 787 000 kronor förutom den motsedda ökningen av det rörliga
tillägget. Vid anslagsberäkningen har ämbetsverket tagit hänsyn till de
lönehöjningar, som beslutats vid 1952 års riksdags höstsession.
2. Läroverk för vuxna.
Inledning.
Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda allmänna riktlinjerna för det svenska
skolväsendets utveckling skall från tidpunkt, som senare bestämmes,
bland annat »försöksvis anordnas ett eller flera gymnasier för vuxna»
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
(kung. 1950: 549). Till förverkligande av detta beslut har Kungl. Maj:t den
6 oktober 1950 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa utredning rörande
inrättandet av »gymnasier eller gymnasielinjer för vuxna», varefter överstyrelsen
den 14 januari 1952 till Kungl. Maj:t överlämnat ett förslag till
inrättande av ett läroverk för vuxna. Över detta har yttranden avgivits av
statskontoret, statens lönenämnd, Hermods korrespondensinstitut, NKIskolan,
brevskolan och utredningen om vidgat tillträde till högre studier.
Ytterligare har Kungl. Maj:t den 10 oktober 1952 anbefallt studielånenämnden
att inkomma med förslag beträffande studiehjälp för personer i
mogen ålder, vilka som elever vid kompletteringsgymnasium eller eljest förbereder
sig för högre studier. Sådant förslag har avgivits den 20 december
1952. Häröver har yttrande avgivits av statskontoret.
Skolöverstyrelsens förslag m. m.
Skolöverstyrelsens förslag innebär, att ett statens läroverk för vuxna försöksvis
skall inrättas i Stockholm. Överstyrelsen har alltså inte begränsat
sitt förslag till att omfatta endast ett gymnasium utan föreslår även eu
realskola:
Åtskilliga vuxna, som kan tänkas vilja avlägga en studentexamen har
nämligen dels en alltför föråldrad realexamen för direkt inträde i gymnasiet,
dels blott i vissa ämnen en utbildning, som motsvarar realskolans, dels
endast folkskolans kunskaper. Genom kombination med en realskola för
vuxna torde det planerade gymnasiet också kunna tillföras ett större antal
begåvningar, som av geografiska, ekonomiska eller sociala orsaker icke fått
möjlighet att ägna sig åt studier. I synnerhet gäller detta om den landsbygdsungdom,
som bor i glesbygderna.
Under visningeni läroverket för vuxna föreslås utgöra en kombination
av muntlig undervisning och korrespondensundervisning. Därigenom
anses eleverna få möjlighet att delvis bedriva studierna jämsides med förvärvsarbete.
För gymnasiets vidkommande har överstyrelsen tänkt sig en studietid
av tre år, vilket skulle möjliggöras genom koncentrationsläsning av
respektive ämnen (med några få undantag). Den muntliga undervisningen
skulle utgöras av sex femveckorskurser, vilket skulle innebära, att en elev,
som på normal tid når fram till studentexamen, endast behöver avbryta
sitt yrkesarbete för två femveckorsperioder under första läsåret, en under
andra, två under tredje samt slutligen en period följande höst. Under flertalet
muntliga kurser slutläses ett eller ett par ämnen. Mellan de muntliga
kurserna idkar eleven korrespondensstudier.
Som inträdesvillkor till gymnasiet föreslås skola gälla antingen realexamen,
normalskolekompetens (med vederbörliga kompletteringar), avgångsbetyg
från L I4, R I4 eller högre avdelning vid högre allmänt läroverk eller
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
efter inträdesprövning ådagalagda motsvarande kunskaper i läroämnena.
Då gymnasiet är avsett för vuxna anses en undre åldersgräns böra sättas,
t. ex. 20 år. Doek bör yngre elever kunna mottagas, om de har stadigvarande
förvärvsarbete eller av annan orsak, t. ex. geografiska förhållanden, icke
kan erhålla gymnasieutbildning i hemtrakten. För realskolans normalelever
beräknas en studietid av 3 3/4 år. I studietiden ingår 7 muntliga
kurser, varav en introduktionskurs om två månader, eu femveckors- och
fyra fyraveckorskurser samt en avslutningkurs om 3 månader med mellanliggande
perioder av korrespondensundervisning. Till den första muntliga
kursen beräknas i regel elever med endast folkskolekunskaper som grund.
Elever, som börjar i högre stadier än introduktionskursen bör, anser skolöverstyrelsen,
prövas i samtliga stadiets ämnen. Som undre åldersgräns för
tillträde till realskolan föreslås 16 år.
Beträffande korrespondensstudiernas anordning föreslår
skolöverstyrelsen, att Hermods Korrespondensinstitut, NKI-skolan och
Brevskolan tills vidare engageras i undervisningen. Med dessa skolor bör
enligt överstyrelsen träffas en uppgörelse, i vilken som villkor uppställes,
att det nya läroverkets lärare skall få ombesörja brevrättningen i den utsträckning,
dess ledning finner erforderlig, och att priset på korrespondenskurserna
skall reduceras i proportion därtill, med beaktande av att instituten
i män av utrymme får möjlighet att sända sina egna elever till skolan.
I fråga om studietidens ekonomi föreslår överstyrelsen, att
eleverna icke för någon del av den kombinerade undervisning, de åtnjuter,
skall belastas med terminsavgifter. Vidare föreslås viss studiehjälp. För de
elever, som mottages till muntlig undervisning anses så stor ekonomisk hjälp
som möjligt böra ges, enär de personer, som kan väntas söka sig till den
här avsedda skolformen, i regel för egen och ofta för familjens del är beroende
av inkomst från förvärvsarbete. Vidare anses, att speciella stipendieregler
bör gälla för denna elevkategori och att stipendierna bör utgå ur
särskilt anslag. Närmast jämförbara anges av överstyrelsen vara de kurser
inom jordbruk, lanthushåll, trädgårdsnäring och fiske, vilka omfattar kombinerad
korrespondens- och muntlig undervisning. Vid dessa utgår i vissa
fall grundstipendium samt i de fall, då eleven är i behov av ytterligare
understöd, ett tilläggsstipendium. Beträffande läroverket för vuxna anser
skolöverstyrelsen det också vara lämpligt, att kostnaden för billigaste resa
till och från hemorten vid de muntliga kursernas början och slut kan utgå
ur stipendiemedel, dock icke för resa till den första kurs, vari eleven deltager.
1 förutnämnda förslag beträffande studiehjälp för personer i mogen ålder,
vilka såsom elever vid kompletteringsgymnasium eller eljest förbereder sig
för högre studier, har studielånenämnden uttalat, att studiehjälpen för nu
ifrågavarande elever bör väljas bland de typer av hjälp, som ingår i det av
1952 års riksdag godtagna nya studiehjälpssystemet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5 Kwngl. Maj.ts proposition nr 158.
Läroverket för vuxna och kompletteringsgymnasium avser huvudsakligast
studier på gymnasialstadiet. Närmast till hands liggande vore därför enligt
nämndens mening att föreslå studiehjälp av samma slag som för eleverna
i gymnasiet, d. v. s. studiebidrag och stipendier. På grnnd av de nya elevkategoriernas
ålder och behov av ekonomiskt stöd är denna form av studiehjälp
emellertid icke lämplig, därför att den ger otillräckligt ekonomiskt
stöd.
Studielånenämnden pekar på att den som i mogen ålder övergår till högre
studier ofta har att övervinna stora ekonomiska hinder och att behovet därför
är avsevärt:
Enligt de av statsmakterna godtagna riktlinjerna för studiehjälpen bör
i de fall, då behovet är stort, lånelinjen främst anlitas. Förstärkt studiehjälp
i form av behovsprövade stipendier utöver studielånen har emellertid medgivits
för vissa kategorier elever, huvudsakligen äldre elever och särskilt
sådana med försörjningsplikt. De elever, vilkas studiehjälp här behandlas,
är av detta slag. Det är därför enligt nämndens mening helt naturligt, att
deras studiehjälp bör bestå av studielån och behovsprövade stipendier.
I fråga om stipendiernas anordning säger nämnden:
På grund av den egenartade konstruktionen av här förevarande utbildning
— med under viss del av studieåret direkt undervisning vid läroanstalten
och under andra delar av året enskilda studier eller studier per korrespondens
— lämpar sig stipendier per månad mindre väl för ifrågavarande
elever. Om stipendiebeloppet däremot avser en längre tid än en månad,
minst en termin, synes detta bättre tillgodose studier av denna speciella typ.
Nämnden förordar därför behovsprövade stipendier å högst 800 kronor per
läsår, fördelade på högst 400 kronor per termin.
Studielånenämnden föreslår, att studielån och stipendier bör sökas hos
och utdelas av den myndighet, studiehjälpsnämnden, som enligt riksdagens
beslut skall handha studiehjälpsverksamheten vid bland annat läroverken.
Ansökningsförfarandet torde i tillämpliga delar böra vara detsamma som
för övriga elevkategorier.
Nämndens beslut i fråga om studiehjälpen, som bör fattas så snart kan
ske efter ansökans ingivande till nämnden, skall omedelbart meddelas eleverna
och avse det lån och stipendium, som blir tillgängligt för en var elev
under ett läsår. I fråga om utbetalningen av studiehjälpen torde följande
böra beaktas. Eleverna i de föreslagna typerna av läroanstalter tänkas bli
mera rörliga än elever i vanliga skolor, och avbrott i studierna kunna säkerligen
av lätt förstådda skäl inträffa. För att förebygga att studiehjälp uppbäres
utan att det därmed avsedda syftet vinnes, borde i elevernas eget
intresse studiehjälpen utbetalas först sedan det klart konstaterats, att eleven
har både förmåga och vilja att fullfölja utbildningen. Men han sknlle då icke
från början av sin utbildning ha det ekonomiska stöd som studiehjälpen är
avsedd att ge. Den del av studiehjälpen, som består av lån och för vilken
eleven, redan då han söker hjälpen, måste vara beredd att ta ansvar för
att återbetala, bör därför utbetalas så snart ske kan i början av varje termin.
Stipendiet däremot bör utbetalas i efterskott för varje termin, sedan
Kungl. Maj.ts proposition nr 158. 7
föreståndaren för läroanstalten funnit, att eleven tillfredsställande skött
sin utbildning.
Statskontoret anser i likhet med studielånenämnden, att ifrågavarande
studiehjälp bör inordnas i det av 1952 års riksdag antagna systemet:
Det statliga stödet synes emellertid böra ha karaktären antingen av lån
eller av stipendier och studiebidrag. Den omständigheten, att de studerande
är vuxna, torde otvivelaktigt tala för att låneformen kommer till användning.
Det synes dock mindre lämpligt, att realskolestudier finansieras lånevägen.
I anslutning till det nu anförda föreslår statskontoret följande.
Därest läroanstalten kommer att omfatta jämväl realskola, bör eleverna
i denna kunna erhålla studiebidrag och stipendier på samma villkor som
lärjungar vid högre allmänt läroverk. Studiehjälpen bör givetvis endast
avse tidsperioder, då muntlig undervisning meddelas. Gymnasiestuderandena
bör däremot beviljas studielån. Dessas maximibelopp bör avvägas med
hänsyn till att den till läroanstalten förlagda studietiden avses omfatta i genomsnitt
blott 10 veckor pr läsår.
Vad därefter angår understöd åt lärjungar vid kompletteringsgymnasium
må framhållas, att detta synes avsett för studier i enstaka ämnen. Då eleverna
regelmässigt kunna förutsättas bibehålla sin arbetsinkomst samt erhålla
undervisning enkom på kvällstid, synes ringa förutsättningar finnas för
beviljande av studiehjälp. Enär frågan om organisationen av ett kompletteringsgymnasium
icke lösts, kan ämbetsverket — som i utlåtande den 6
november 1952 angående vidgat tillträde till högre studier avstyrkt, att
dylika gymnasier upprättas — emellertid icke taga definitiv ställning till
denna del av förslaget.
Beträffande organisationen av läroverket för vuxna föreslår skolöverstyrelsen,
att gymnasiet tills vidare under försökstiden utgöres av två
avdelningar, omfattande en latin- och en reallinje, samt realskolan av en
avdelning. Sedan avdelningarna efter intagningen stabiliserats, bör var och
eu av dem ej omfatta mer än 20 elever. För att få bredast möjliga rekryteringsbas
och erhålla ett urval av studielämpliga personer kräves, framhåller
överstyrelsen, eu omfattande annonsering bland anställda av olika
kategorier.
I fråga om befattningshavare vid försöksläroverket i Stockholm föreslås,
att läroverket förestås av en rektor, som erhåller tjänsteställning såsom vid
högre allmänt läroverk. Med hänsyn till de speciella arbetsuppgifterna föreslås,
att rektor redan från början placeras i lönegrad Cb 12 (enligt före den
1 januari 1953 för rektorer gällande normer för lönegradsplaceringen).
De elever, som tillföres läroverket för vuxna, ställes, anför överstyrelsen,
inför ekonomiska och sociala problem, som icke förekommer vid vanliga
läroverk. Fn inledande personlig kontakt med eleverna är synnerligen viktig,
men även under studietiden iir behovet av studierådgivning och eu
socialkurator stort. För detta ändamål föreslår överstyrelsen anställandet
av en studiekonsulent i lönegraden Ce 2(5, som erhåller full tjänst vid skolan.
Överstyrelsen anser det viktigt, att rektor och studiekonsulent så tidigt
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
som möjligt vid sin sida får ett par lärare, vilka helt kan ägna sig åt sin
skola och bilda en kollegiekärna, som ägnar mycken tid åt att följa elevernas
studier och att på grundval av erfarenheterna från försöksverksamheten
arbeta fram en statlig organisationsform och studieplanering.
Med hänsyn till att undervisningen i denna skolform kräver särskilt kvalificerade
lärare, bör, framhåller överstyrelsen, tjänsterna avlönas så att
de tillfredsställer lämpliga sökande. Överstyrelsen anför i anslutning härtill
följande.
Därför böra avlöningsförmånerna vara lika med dem för lektorstjänst
(f. n. Ca 30). Då tjänsterna efter försökstiden dock kunna tänkas bli förändrade
eller överflyttade till samma skolform på annan ort, torde det vara
riktigast, att de tills vidare inrättas som e. o. lektorstjänster (Ce 30) i tyska,
engelska och franska samt matematik, fysik och kemi.
För dessa tjänster bör krävas lektorskompetens men möjlighet även givas
att tillsätta adjunktskompetenta lärare. Vid tillsättning bör hänsyn tagas
till de speciella krav, som bör ställas på innehavarna av dessa tjänster, särskilt
erfarenhet från korrespondensundervisning och koncentrerad muntlig
undervisning för äldre elever.
Övriga lärare vid skolan förutsattes till en början utgöras av timlärare.
Slutligen föreslås som medhjälpare på expeditionen heltidsanställt kanslibiträde
i lönegrad Ce 11. Såsom sekreterare torde studiekonsulenten under
de första två åren kunna fungera utan särskilt arvode.
För det första läsåret i läroverket för vuxna beräknar skolöverstyrelsen
följande kostnader:
Avlöningar
Avlöningar till en rektor i lönegraden Cb 12, två lektorer i lönegraden
Ce 30, en studiekonsulent i lönegraden Ce 26 och ett
kanslibiträde i lönegraden Cell (beräknad efter 32 procents
löneförhöjning) ......................................... 86 000
Arvoden till timlärare i läroämnen........................... 7 000
Arvoden till timlärare i övningsämnen ....................... 1 000
Arvoden för brevrättning i gymnasiet........................ 6 000
Arvoden för brevrättning i realskolan........................ 2 000
Summa kronor 102 000
Stipendier
Medellösa utan familj (20 elever ä 7 kr./dag och 154 dagar) .... 22 000
Medellösa familjeförsörjare (5 elever å 12 kr./dag och 154 dagar) . 9 000
Resebidrag (3 dubbla resor ä 50 kr. för i genomsnitt 30 elever) . . 5 000
Summa kronor 36 000
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Omkostnader
Korrespondenskurserna i gymnasiet.......................... 20 000
Korrespondenskurserna i realskolan.......................... 8 000
Lokalhyra, städning m. m................................... 15 000
Utnyttjande av institutionslokaler, materielkostnader in. m..... 2 000
Inventarier till rektorsexpedition m. m....................... 5 000
Annonser och reklam ...................................... 15 000
Expenser ................................... 5 000
Summa kronor 70 000
Totalsumma kronor 208 000
Fullt utbyggt beräknas läroverket för vuxna enligt skolöverstyrelsen
komma att innehålla tre gymnasielinjer om 18 varandra avlösande avdelningar
för muntlig undervisning samt 7 huvudsakligen varandra avlösande
realskoleavdelningar samt 11 korrespondensperioder, varvid kostnaden
efter liknande beräkningsgrunder, som här tillämpats, beräknas uppgå till
472 000 kronor per år.
Remissyttranden.
Allmänna synpunkter. Reformens omfattning.
Statskontoret anser, att man bör börja med en gymnasielinje och inte utsträcka
verksamheten till att omfatta också realskola:
För vuxna, som har god studielämplighet, torde för realexamen erforderliga
kunskaper utan större svårigheter kunna inhämtas med anlitande av
korrespondenskurser eller aftonskolor. Det må också erinras, att den som
vid brevskola bedriver enskilda studier eller studier med kombinerad undervisning
med realexamen som mål kan i mån av behov erhålla stipendier till
gäldande av kursavgifterna.
Utredningen om vidgat tillträde till högre studier ger sin fulla anslutning
i huvudfrågan att det allmänna bör ta initiativ till grundande av ett läroverk
för vuxna:
Genom en sådan åtgärd skulle man effektivt kunna underlätta tillträdet
till högre studier för teoretiskt begåvade, som inte fått gymnasieutbildning.
Det nya gymnasiet kommer sannolikt att få särskild betydelse för personer
på landsbygden, för vilka gymnasiestudier tidigare legat utanför möjligheternas
ram.
Brevskolan anför:
Utan tvivel skulle ett statligt läroverk, varigenom vuxna kan beredas
tillfälle avlägga real- och studentexamen möta ett behov och utgöra ett led
i den undervisningens demokratisering, som alltjämt måste betraktas som
en angelägen uppgift. Inte minst torde skolan ha en uppgift att fylla för
landsbygdens och de mindre tätorternas folk, vilkas möjligheter att deltaga
i aftonkurser, som kan leda till motsvarande kunskapsmått, är ytterst begränsade.
10
Kimgl. May.ts proposition nr 158.
NKI-skolan anser det självfallet, att det är önskvärt med någorlunda bekväma
vägar till högre utbildning för dem som inte kunnat gå den vanliga
skolvägen, men finner det planerade nya läroverket mindre väl lämpat för
sin uppgift:
Först under läsåret 1955—56 kommer två studentgrupper om i bästa fall
sammanlagt 40 abiturienter att delta i examen. De fortsatta examensresultaten
beräknas bli av liknande omfattning. Det förefaller därför, som om
det mera skulle svara mot situationens krav att genom en utvidgning av
planen försöka att nå de verkligt stora kadrerna av lämpliga aspiranter
på högre utbildning och samtidigt söka finna en form för att inom en lämplig
organisatorisk ram tillfullo utnyttja undervisnings- och rekryteringskapaciteten
hos de skolor och institutioner, mestadels enskilda, som hittills
svarat för de vuxna studerandenas undervisning fram till real- och studentexamen.
Detta skulle kunna spara de stora fasta kostnader, som är förknippade
med permanenta anordningar. I stället för de senare borde man inrikta sig
på att skapa en organisation, som lätt kunde utvidgas eller krympas med
hänsyn till föreliggande situation:
Man kunde då tänka sig, att denna knöts till läroverket för vuxna och
svarade för examination, examensförberedelser i mera inskränkt mening,
muntliga kurser enligt vissa fastställda planer, ekonomiska stödåtgärder,
m. in. Med utnyttjande av de förmåner, som härigenom kunde erbjudas
eleverna, kunde nu existerande skolor och undervisningsanstalter fortsätta
att i samförstånd och samverkan med den nya organisationen bedriva sin
verksamhet.
Något mera detaljerat förslag till en organisation av det antydda slaget
har inte skolan ansett sig böra gå in på.
Kombinerad muntlig undervisning och korrespondensundervisning.
Samtliga remissinstanser har varit eniga om att
undervisningen vid läroverket för vuxna bör vara kombinerad muntlig
undervisning och korrespondensundervisning. I fråga om fördelningen mellan
de två typerna av undervisning har remissinstanserna i stort sett varit
eniga med utredningen.
Korrespondensstudiernas anordning. Statskontoret anför:
Högsta
ringens brevkurs torde, som överstyrelsen framhållit, lämpligen
böra rättas av skolans lärare. Däremot synes brevrättningen i de två första
årskurserna alltid böra ombesörjas av vederbörande korrespondensinstitut.
Ilermods Korrespondensinstitut säger sig tillfullo förstå det krav som
framställes om att högsta klassens och ringens brevkurs bör rättas av den
blivande skolans lärare:
Institutet kan däremot inte gå med på vad som säges om rektors rätt
att även i övrigt bestämma om brevrättningen. Hermods vill för sin del inte
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158. 11
släppa kontakten med eleverna och endast bli en leverantör av undervisningsmaterial.
NKI-sJcolan anser skolöverstyrelsens förslag att läroverkets lärare skall
ombesörja brevrättningen vara ett opraktiskt och ekonomiskt onödigt
arrangemang samt att det också är ganska tvivelaktigt, om det alltid blir
pedagogiskt lika effektivt, som om korrespondensinstitutens egna lärare
skötte granskningen.
Brevskolan däremot anser, att läroverkets lärare i största möjliga utsträckning
skall anlitas för rättningen av elevsvaren:
Att räkna med att eleven sedan han fått sina uppgifter tillbaka från korrespondensskolan
skulle sända dem till läroverkets lärare synes Brevskolan
vara en otillfredsställande anordning. Dels är det önskvärt att eleven har
sina granskade pensa till hands under det fortsatta arbetet, dels förorsakas
läroverkets lärare rätt mycket arbete om de undan för undan skall gå igenom
dessa pensa och bilda sig en uppfattning om elevens situation.
Åldersgränserna för tillträde. NKl-skolan anser utredningens
förslag för snävt:
Det vore vida rimligare att sätta en gräns för tillträde till gymnasiet vid
16 eller 17 år. De svårigheter att på vanligt sätt bedriva gymnasiestudier,
som kunna finnas för 20-åringar, uppstå ofta också för 17- eller 18-åringar.
Det finnes knappast något rationellt skäl för att låta en 17- eller 18-åring
med lämpliga förutsättningar gå och vänta ett par år innan han får börja
studera.
Den enskildes kostnader för undervisningen. Statskontoret
anför:
Till förhindrande av att personer, som sakna lämplighet för studier, söker
inträde vid skolan, synes emellertid lärjungarna själva böra bekosta första
årskursens brev. Statskontoret ansluter sig visserligen i princip till tanken,
att terminsavgifterna vid de högre läroanstalterna bör avskaffas, men håller
före, att sådan avgift bör uttagas vid gymnasiet för vuxna, så länge avgiftssystemet
icke avvecklats vid andra allmänna läroverk, däri inbegripet statens
aftonskola.
Personal m. m. Statskontoret utgår i sitt yttrande från sin uppfattning,
att endast gyinnasielinje bör inrättas, och förordar liknande arrangemang,
som tillämpats vid statens aftonskolas anknytning till högre allmänna
läroverket å Kungsholmen i Stockholm:
Rektor vid den läroanstalt, i vilken gymnasielinjen eller linjerna för
vuxna ingår, bör sålunda mot särskilt arvode vara skolans föreståndare.
1 den mån elevtillströmningen ger anledning därtill, synes emellertid till lättande
av rektors arbetsbörda inrättandet av en befattning som studierektor
böra övervägas. Undervisningen bör väsentligen bestridas av vid anknytningsläroverket
anställda lärare, vilkas antal bör avvägas under beaktande
av de nytillkomna arbetsuppgifterna.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Inrättandet av en tjänst för studiekonsulent avstyrkes av statskontoret.
Kuratorsgöromålen bör fullgöras av en med arvode avlönad deltidsanställd
tjänsteman. Nu utgående arvoden till sekreterare och annat biträde än sekreterare
anses emellertid böra justeras uppåt med hänsyn till de nytillkommande
arbetsuppgifterna.
Statens lönenämnd har inget att invända mot att rektorstjänsten hänföres
till Cb 12 och de två lektorstjänsterna till Ce 30 under förutsättning
att för sistnämnda tjänster fordras lektorskompetens. I fråga om studiekonsulenten
i Ce 26 anses inte utredningen ge tillräckligt underlag för ett
bedömande av lönens skälighet.
Departementschefen.
Som redan 1946 års skolkommission påpekat, erbjudes endast ett fåtal
lämpliga möjligheter till gymnasial utbildning för vuxna i vårt land. Detta
innebär, att såväl »senväckta begåvningar» som de som av andra anledningar
först vid mogen ålder kan ägna sig åt högre teoretiska studier
ofta anser sig tvingade att avstå från en sådan utbildning. Såväl av sociala
rättviseskäl som ur den synpunkten, att samhället bör taga tillvara de
begåvningar, som vill ägna sig åt högre studier, inte minst med tanke på
rekryteringen av lärare för enhetsskolan, är det otvivelaktigt av intresse
för det allmänna att underlätta dessa kategoriers strävanden att vidareutbilda
sig genom att ställa för ändamålet lämplig undervisning till deras
förfogande.
Jag delar emellertid helt skolöverstyrelsens mening, att en reform på
detta område inte blott bör omfatta inrättande av ett gymnasium för vuxna
utan även en realskola. Ofta, i all synnerhet för glesbebyggelsens ungdomar,
är vägen fram till realexamen eller till inhämtande av eljest erforderliga
förkunskaper för gymnasiestudier minst lika svår som den fortsatta
vägen fram till studentexamen. Anslutningen till korrespondensinstitutens
undervisning och uttalanden från många av dessas elever visar visserligen,
att åtskilliga redan nu genom trägna självstudier kan nå både real- och
studentexamen. Enbart korrespondensstudier utgör emellertid för många
ett så stort företag, att de hellre avstår från vidareutbildning än anlitar
den vägen. Men även för de kategorier, som redan nu läser in real- eller
studentkurser per korrespondens, skulle ett inrättande av såväl realskola
som gymnasium för vuxna betyda en avsevärd lättnad och en säkrare
studieväg. Jag föreslår därför, att från och med nästa budgetår som en
försöksanordning successivt inrättas ett läroverk för vuxna, vid vilket skall
meddelas undervisning motsvarande den som ges i realskola samt i gymnasium
med real- och latinlinje. Studiegången vid läroverket torde böra
bli i huvudsak den som skolöverstyrelsen föreslagit. För att en betryggande
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
organisation av läroverket skall medhinnas, torde själva undervisningen
böra taga sin början först höstterminen 1954.
Som vuxen bör i enlighet med skolöverstyrelsens förslag i detta sammanhang
räknas, vid tillträde till realskola den som fyllt 16 år och vid tillträde
till gymnasium den som fyllt 20 år. Dock bör en lägre inträdesålder kunna
godtagas i speciella fall.
Beträffande undervisningens anordning har skolöverstyrelsen föreslagit
en kombination av muntlig undervisning och korrespondensundervisning.
Jag ansluter mig till detta förslag. De personer, läroverket iir avsett för,
kan beräknas självmant söka sig dit. Det kan därför förutsättas, att deras
studieintresse och mognad är av den art, att de bör kunna lämnas tämligen
fria händer vid inläsningen av de olika ämnena. En stor del av läroverkets
elever kommer dessutom sannolikt att utgöras av personer, som antingen
redan är familjeförsörjare eller i varje fall självförsörjande, varför ett längre
avbrott i deras förvärvsarbete skulle åstadkomma stora ekonomiska och
personliga uppoffringar. Det förefaller mig därför naturligt att utnyttja
de fördelar korrespondensundervisningen har. Samtidigt är det emellertid
av vikt, att eleverna får tillfälle att erhålla en muntlig undervisning, som
på ett systematiskt sätt binder ihop det genom korrespondensstudierna
inlärda kunskapsstoffet. Det är också betydelsefullt för eleverna att därunder
erhålla praktiska anvisningar för korrespondensstudiernas rationella
bedrivande. Vidare anser jag, att gymnasiestudierna i enlighet med förslaget
i regel bör genomföras medelst koncentrationsläsning av respektive ämnen.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att såväl Hermods Korrespondensinstitut
som NKI-skolan och Brevskolan tills vidare engageras i undervisningen vid
läroverket för vuxna. Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolags korrespondensskola
LTK bör i så fall jämväl komma ifråga på liknande grunder som
Brevskolan, då de bägge skolorna i fråga om realskolekurser har gemensamt
studiematerial. Även om vissa skäl talar för att samtliga dessa skolor engageras,
vill jag dock samtidigt peka på de praktiska svårigheter, som fördelningen
av kurser mellan skolorna otvivelaktigt kommer att medföra, liksom
också på de rent pedagogiska problem, som uppstår därigenom att
eleverna studerar olika korrespondenskurser. Av dessa skäl bör skolöverstyrelsen
i samråd med det nya läroverkets rektor ytterligare överväga den
ändamålsenligaste lösningen av detta problem under beaktande av främst
pedagogiska och praktiska synpunkter. Härvid torde eventuellt en koncentrering
av undervisningen till en av korrespondensskolorna visa sig vara
don lämpligaste lösningen.
Beträffande korrespondensundervisningens anordnande i övrigt ansluter
jag mig i stort sett till vad skolöverstyrelsen föreslagit. I fråga om brevrättningen
anser jag dock en viss modifikation lämplig, överstyrelsen har
ansett, att rektor för läroverket bör medgivas rätt att efter eget bedö
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
mande från fall till fall avgöra om brevrättningen skall utföras av läroverkets
lärare eller av korrespondensskolorna utom i de högsta grupperna eller
stadierna, där läroverkets lärare under alla förhållanden ansetts böra utföra
rättningen. Vad beträffar sista studieåret såväl i gymnasiet som i realskolan
anser jag i likhet med överstyrelsen, att brevrättningen bör omhänderhas
av läroverkets lärare. Därigenom ges bättre möjligheter för läraren
att under avslutningsstadiet följa sina elevers arbete och bilda sig en uppfattning
därom. Däremot anser jag i likhet med vissa remissinstanser, att
de lägre stadiernas brevrättning bör utföras av korrespondensinstituten
själva, då detta både blir billigare och är mera praktiskt än om rättningen
skulle ske vid läroverket. Men framför allt utnyttjas därigenom bättre den
sakkunskap och erfarenhet, som korrespondensskolorna besitter.
För att hålla läroverkets lärare informerade om elevernas studieprestationer
mellan de muntliga kurserna, kan instituten lämpligen översända
vissa rättade brev till läroverkets lärare i ämnet, särskilt om det gäller att
för läraren påpeka vissa svagheter hos eleven. Dessutom torde vissa (av
eleven på förhand okända) brev även i övrigt böra översändas till läraren
efter samråd mellan institutet och denne. Hur informationsverksamheten
om de särskilda eleverna slutgiltigt skall utformas får emellertid i sista
hand bli en fråga för läroverkets rektor att avgöra i samråd med vederbörande
korrespondensinstitut. På skolöverstyrelsen torde däremot få ankomma
att efter förslag av rektor träffa överenskommelse med korrespondensskolorna
om kostnaderna för undervisningen och därmed sammanhängande
frågor. Därvid bör gälla, att ersättning, såsom överstyrelsen föreslagit,
endast skall utgå för brev, som elev mottagit. Om en elev avbryter
studierna och detta meddelas institutet, skall läroverket inte ha skyldighet
att ersätta den ej utnyttjade delen av kursen.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att eleverna vid läroverket för vuxna
inte skall belastas med terminsavgifter. Jag biträder detta förslag.
Beträffande studiehjälpen ansluter jag mig till det förslag, som framförts
av studielånenämnden, nämligen att eleverna i läroverket för vuxna ges
möjlighet att erhålla studielån och behovsprövade stipendier enligt de grunder
för studiehjälp, som godkänts av 1952 års riksdag. De behovsprövade
stipendierna torde böra maximeras till 800 kronor per läsår, fördelade på
högst 400 kronor per termin.
Jag föreslår, att vid läroverket inrättas en rektorstjänst i lönegraden
Cb 14, avlöningsgrupp II. Tjänsten torde böra tillsättas från och med
den 1 januari 1954. Därigenom synes rektor få erforderlig tid till det förberedelsearbete,
som måste utföras för att läroverket skall vara redo att
ta emot eleverna höstterminen samma år.
I fråga om personal i övrigt har skolöverstyrelsen föreslagit en tjänst
som studiekonsulent, två lärartjänster och en heltidstjänst som kanslibiträde.
15
Kungl. May.ts proposition nr 158.
I likhet med överstyrelsen anser jag det nödvändigt, att två fasta lärartjänster
inrättas redan från och med läroverkets start. Av dessa bör en avses för
moderna språk och en för matematik, fysik och kemi. Även om lärarna under
första läsåret inte kan beredas full sysselsättning i den egentliga undervisningen,
torde deras arbetsbörda ändå bli krävande. Tillsammans med rektor
måste de nämligen svara för den första planläggningen av undervisningen
och följa dess utveckling samt själva göra sig förtrogna med uppläggningen
av de korrespondenskurser eleverna använder. Man kan också förutsätta,
att de kommer att få anlitas för viss studierådgivning samt för andra på
förhand mera svårbestämbara uppgifter. Undervisningens karaktär av försöksundervisning
måste vidare beaktas. Jag föreslår, att lärartjänsterna inrättas
från och med den 1 juli 1954. De torde tills vidare böra inrättas
som e. o. lektorstjänster i lönegraden Ce Bl eller Ce 33. Såväl rektor som
lärare bör om möjligt ha förtrogenhet med korrespondensundervisning.
Någon tjänst som studiekonsulent anser jag däremot inte för närvarande
böra inrättas. De rent praktiska råd, som eleverna kan behöva i samband
med de muntliga kurserna, bör kunna lämnas av rektor och lärare. Man
torde också kunna räkna med att korrespondensinstituten, liksom hittills,
kommer att lämna en stor del av den rådgivning, som är nödvändig. För
att rektor skall få erforderlig biträdeshjälp föreslår jag, att en e. o. tjänst
som kanslibiträde inrättas från och med den 1 april 1954.
I förberedelsearbetet för läroverket måste också reklamen för dess verksamhet
inräknas. Jag räknar därför med att en viss annonsering måste
genomföras på ett tidigt stadium, så att skolans verksamhet blir känd.
Skolöverstyrelsen har föreslagit Stockholm som förläggningsort för läroverket.
Enligt min mening är det emellertid att föredraga, om läroverket
kan placeras å annan ort, under förutsättning att tillräckligt gynnsamma
förhållanden för läroverket erbjuder sig där. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning bestämma förläggningsort
för läroverket.
Vad angår läroverkets lokalfråga torde jag få erinra om att det vid upprättandet
av allmänna läroverk regelmässigt som villkor för upprättandet
brukat föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig vissa förpliktelser
i fråga om lokaler m. m. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i detta
fall besluta om och i vad mån dylika villkor bör föreskrivas.
Kostnaderna för läroverket för vuxna beräknar jag för nästa budgetår
till omkring 3(5 000 kronor och för första läsåret (1954/55), med den organisation
jag i det föregående tillstyrkt, till 155 000 kronor. Fullt utbyggt
med tre gymnasielinjer om 18 varandra avlösande avdelningar för muntlig
undervisning samt 7 huvudsakligen varandra avlösande realskoleavdelningar
och 11 korrespondensperioder torde läroverket kunna beräknas kosta
300 000 kronor per år. I dessa belopp ingår såväl avlöningskostnader som
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
omkostnader men ej kostnaderna för stipendier till de studerande. Medel
till avlöningar och till omkostnader torde böra anvisas under de allmänna
läroverkens avlönings- respektive omkostnadsanslag. Jag återkommer härtill
i det följande. Utgifterna för stipendier torde böra bestridas från samma
anslag som studiebidrag och stipendier åt elever vid andra allmänna läroverk.
3. Organisationsfrågor.
a) Utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen.
I propositionen nr 140 till förra årets riksdag anmälde jag ett av skolöverstyrelsen
framlagt förslag om fortsatt utbyggande av läroverksorganisationen
med nya statliga gymnasier. Därvid uttalade jag, att det vore
önskvärt, att det statliga gymnasieväsendet kompletterades med ett kommunalt.
I fråga om gången vid upprättandet av nya statliga gymnasier
anförde jag vidare, att ett kommunalt stadium utom i undantagsfall borde
föregå upprättandet av ett statligt gymnasium. Under hänvisning bland
annat till att särskilda utskottet vid 1950 års riksdag i sitt huvudutlåtande
angående skolreformen uttalat sig för en utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen
samt till att den då pågående utredningen rörande en
provisorisk gymnasiereform förts så långt, att tvekan ej längre behövde
råda om den första etappen av den önskvärda utbyggnaden av gymnasieorganisationen,
föreslog jag samtidigt som en dylik första etapp successivt
förstatligande av sex kommunala gymnasier. Någon erinran framställdes
icke från riksdagens sida mot den angivna principen för den statliga gymnasieorganisationens
utbyggnad. Förslaget om förstatligande av sex kommunala
gymnasier tillstyrktes av statsutskottet, som därvid också betonade,
att detta förstatligande endast vore en första etapp av omorganisationen.
Det bifölls därefter av riksdagen.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår föreslår skolöverstyrelsen som
en andra etapp successivt förstatligande av de med statliga samrealskolor förenade
kommunala gymnasierna i Hedemora, Karlskoga, Mal mberget,
Solna, Trelleborg och Varberg. Ytterligare föreligger
— utöver vissa i nyssnämnda proposition berörda framställningar
om utbyggande av den statliga läroverksorganisationen med nya gymnasier
— framställningar från vederbörande lokala myndigheter om utbyggande
av samrealskolorna i Blackeberg och Gubbängen i Stockholm
samt samrealskolan i Lycksele med statliga gymnasier.
Vad först angår de av överstyrelsen till förstatligande föreslagna sex
kommunala gymnasierna, torde i följande sammanställning få ges en översikt
över vissa förhållanden rörande desamma. För varje gymnasium angives
det år, då verksamheten tog sin början, förefintliga bildningslinjer,
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
varvid ännu ofullständiga sådana angives inom parentes, antalet lärjungar
höstterminen 1952 i första ringen och i gymnasiet i dess helhet, procenten
lärjungar hemmahörande i andra kommuner enligt av skolöverstyrelsen
upprättad statistik för läsåret 1950/51, avståndet i kilometer till närmaste
högre allmänna läroverk och slutligen det för innevarande budgetår
utgående statsbidraget i kronor.
Läroverksort
Start-
år
Bildnings-
linjer
Antal lärjungar i
Proc. lärj.
från andra
kommuner
Avstånd i
km. till
närmaste
h. a. 1.
Stats-
bidrag
kronor
första
ringen
hela
gymn.
Hedemora ....
47
R, L
37
101
57
51
45 000
Karlskoga ....
44
R, L
35
94
10
35
60 000
Malmberget . . .
47
R
26
72
13
107
30 000
Solna......
48
R, (L), (R)
65
185
24
4
—
Trelleborg ....
45
R, L
46
109
51
31
90 000
Varberg.....
48
L, (R)
30
52
70
15 000
Ytterligare inhämtas av tillgängliga handlingar följande beträffande
gymnasiefrågan å nämnda orter.
1. Hedemora. Stadsfullmäktige i Hedemora har anhållit om förstatligande
av stadens kommunala gymnasium och därvid uttalat, att södra
Dalarna i jämförelse med andra bygder vore missgynnat i fråga om statliga
gymnasier samt att Hedemora vore den naturliga förläggningsorten
inom nämnda trakt för ett sådant gymnasium. Någon brist på lärare anses
ej behöva befaras, eftersom stadens kommunala gymnasium hittills haft
att tillgå kommunala lektorer med god kompetens, av vilka en del beräknas
kunna bevaras åt läroverket genom ett förstatligande.
2. Karlskoga. Lokalstyrelsen vid samrealskolan i Karlskoga anhöll
den 16 juni 1947 — utan närmare motivering — att det med realskolan
förenade kommunala gymnasiet snarast måtte övertagas av statsverket.
Sedermera har insänts en räkenskapsöversikt, varav framgår, att
Karlskoga stads utgifter för det kommunala gymnasiet kalenderåren 1944—
50 med 351 049 kronor överstigit inkomsterna i form av terminsavgifter
och statsbidrag.
3. Malmberget. Från kommunalt håll i Malmberget bär upprepade
framställningar gjorts om inrättande av ett statligt gymnasium.
Befolkningsunderlaget anses mer än tillräckligt och det framhålles som
ett starkt önskemål, att bygdens ungdom skall få möjlighet till gymnasieutbildning
i hemorten.
4. Solna. Solna stads drätselkammare samt lokalstyrelsen vid samrealskolan
och kommunala gymnasiet i Solna har i flera olika framställningar
hemställt om inrättande av ett statligt gymnasium i staden. I den
senaste framställningen framhålles, att Solna stad nedlagt mer än 5 milj.
kronor på den nuvarande läroverksanläggningen samt att stadens driftsutgifter
för samrealskolan och det kommunala gymnasiet under åren 1948—
1951 uppgått till i medeltal 525 000 kronor per år. I 1952 års stat var
driftsutgifterna för kommunala gymnasiet upptagna till 235 000 kronor.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1053. 1 sand. Nr 158.
18
Kungl. May.ts ''proposition nr 158.
Solna stad har ungefär 40 000 invånare, men det område, från vilket lärjungar
kommer till Solnaläroverket, omkring 90 000. Det anses obilligt,
att Solna stad i så stor utsträckning som nu sker skall bära kostnaderna
för utbildningen av ungdomar från andra, ekonomiskt bättre ställda kommuner.
5. Trelleborg. Stadsfullmäktige i Trelleborg har senast i skrivelse
den 27 februari 1951 hemställt, att det kommunala gymnasiet i staden
måtte förstatligas. Fullmäktige framhåller, att elevtillströmningen till samrealskolan
och det kommunala gymnasiet i staden ökat starkt och att
gymnasiets rekryteringsområde efterhand ökats därigenom att barn från
andra orter, där barnen tidigare sökt sig till Malmö, på grund av platsbrist
i gymnasierna där nu i allt större utsträckning söker sig till Trelleborg.
6. Varberg. Framställning om inrättande av ett statligt gymnasium
i Varberg har gjorts av en av stadsfullmäktige tillsatt gymnasiekommitté.
Det framhålles, att elevunderlaget icke bara i Varberg utan även i övriga
orter varifrån ett gymnasium i Varberg rekryteras under senare år ökat
betydligt. Vidare uttalas, att det för staden kommer att efter hand medföra
nästan orimliga kostnader, om gymnasiet även i fortsättningen helt eller
delvis skall bekostas av staden.
Överstyrelsen anför till stöd för sitt förslag följande.
Gymnasiet i Karlskoga föreslogs av överstyrelsen till förstatligande redan
1951, medan beträffande gymnasiet i Trelleborg överstyrelsen då stannade
för att låta detta stå över till den grupp, som närmast borde stå i tur. För
Solna och Varberg gäller, att de hinder, som tidigare förelegat, nu bortfallit
i och med att gymnasiet i Solna fört fram sina första gymnasielärj
ungar till studentexamen och att lokalfrågan i Varberg fått sådan lösning,
att reallinje kunnat komma till stånd. Vad slutligen Hedemora och Malmberget
beträffar, synas dessa båda gymnasier böra komma ifråga till förstatligande
före övriga återstående ännu icke förstatligade gymnasier, Hedemora
med hänsyn till dess storlek och Malmberget med hänsyn till den
geografiska spridningen av de statliga gymnasierna. Då de nya gymnasiernas
organisation kan påverkas av den provisoriska gymnasiereform,
som nu förberedes, ämnar överstyrelsen senare inkomma med förslag beträffande
gymnasiernas organisation.
Statskontoret erinrar i avgivet yttrande om att förra årets beslut om förstatligande
av sex kommunala gymnasier endast utgjorde en första etapp
men tar icke ställning till frågan om hur många gymnasier, som bör omfattas
av en andra etapp av omorganisationen.
De av överstyrelsen till förstatligande föreslagna sex kommunala gymnasierna
är alla treåriga utom gymnasiet i Solna, som har en fyraårig latinlinje
samt en tre- och en fyraårig reallinje. I särskild skrivelse föreslår
överstyrelsen, att denna organisation bibehålies vid förstatligandet endast
med det undantaget, att vid Solnaläroverket den treåriga reallinjen utbytes
mot en fyraårig allmän linje. Förstatligandet föreslås skola påbörjas budgetåret
1953/54 eller vid senare tidpunkt, som bestämmes av Kungl. Maj:t,
och genomföras successivt, så att första året endast första ringen av varje
gymnasielinje övertages av staten.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Av rektorstjänsterna vid de nuvarande samrealskolorna skall den i Solna
allt efter rektors behörighet till adjunkt stjänst vara placerad i lönegraden
Cbl3 eller 11, den i Trelleborg i Cb 12 eller 10 och de övriga i Cb 11
eller 9.
Vid skolornas ombildning till högre allmänna läroverk föreslås rektorstjänsterna
i Hedemora, Malmberget, Karlskoga och Varberg placerade i
avlöningsgrupp II, lönegrad Cb 14, tjänsten i Trelleborg i avlöningsgrupp
III, lönegrad Cb 14, och tjänsten i Solna i avlöningsgrupp IV, lönegrad
Cb 14. Vid vart och ett av läroverken i Hedemora, Karlskoga, Solna, Trelleborg
och Varberg föreslås vidare inrättande av två lektorstjänster och vid
läroverket i Malmberget en lektorstjänst.
Av efterföljande tabell framgår statsverkets beräknade kostnader för
de nya gymnasierna, dels första året och dels efter fullbordad omorganisation.
Första
Slutlig
året
kostnad
kronor
kronor
Hedemora ......
......................... 62 063
232 040
Karlskoga ......
......................... 74 342
249 053
Malmberget ....
......................... 43 949
150 591
Solna ..........
......................... 105 967
479 163
Trelleborg ......
......................... 74 286
249 249
Varberg ........
......................... 66 674
240 603
Summa kronor 427 281
1 600 699
Avgår statsbidrag enligt nuvarande grunder . . 165 000
570 000
Nettokostnad kronor 262 281
1 030 699
Förutnämnda framställning om utbyggande av samrealskolorna i
Blackeberg och Gubb ängen med statliga gymnasier har gjorts
av stadsfullmäktige i Stockholm och tillstyrkts av överståthållarämbetet.
I ärendet åberopas en av borgarrådet för kulturroteln upprättad promemoria,
i vilken framhålles, att närmaste gymnasium för eleverna i Blackeberg
är Ängby läroverk och för eleverna i Gubbiingen Enskede läroverk.
Dessa gymnasier är dock — i likhet med övriga i staden belägna gymnasier
— fullbelagda redan med nuvarande realskoleorganisation, Blackebergs och
Gubbängens samrealskolor samt folkskolornas försöksklasser oräknade.
Med skrivelse den 14 januari 1953 har vidare av stadskollegiet i Stockholm
utsedda delegerade för förhandlingar angående gymnasieorganisationen
i Stockholm ingivit en promemoria angående nämnda gymnasieorganisation.
I promemorian redovisas utförligt de skäl, som anses tala för att
statliga gymnasier direkt upprättas i Stockholm utan något kommunalt
genomgångsstadium. Därjämte beröres frågan om en interimistisk gymnasiestyrelse
för eventuella kommunala gymnasier i Stockholm.
20
Kungl. Majds ''proposition nr 158.
I yttrande över stadsfullmäktiges framställning förklarar sig skolöverstyrelsen
sakna anledning att frångå den principiella uppfattning i frågan
om upprättande av nya statliga gymnasier, varåt överstyrelsen tidigare
givit uttryck, nämligen att ett kommunalt stadium normalt bör föregå
upprättandet av ett statligt gymnasium. Överstyrelsen avstyrker därför
stadsfullmäktiges förevarande framställning.
I fråga om inrättandet av ett statligt gymnasium i Lycksele har
flera olika framställningar ingivits, senast den 12 januari 1953 av Lycksele
stads gymnasiekommitterade. Därvid har hävdats, att intet län är i större
behov av ytterligare ett gymnasium än Västerbottens, att Lycksele är
lämpligast som förläggningsort för detta, att tanken på ett kommunalt
gymnasium i Lycksele av olika skäl ej är realiserbar samt att därför enda
möjligheten att få ett gymnasium i Lycksele är, att ett statligt sådant
direkt inrättas. Gymnasiekommitterade utvecklar ytterligare de nu angivna
synpunkterna och framhåller därvid, att varken Lycksele eller någon
annan kommun inom Västerbottens läns lappmark med högre skolor har
ekonomiska möjligheter att bestrida kostnaderna för driften av ett kommunalt
gymnasium. Vidare uttalas, att svårigheterna med lärarrekryteringen
ingalunda är särskilt framträdande i Lycksele. Tvärtom anses läget
vid läroverket i Lycksele relativt gynnsamt. Sålunda har, framhålles det,
all undervisning i de eljest av lärarbristen hårdast drabbade ämnena matematik,
fysik, kemi och biologi kunnat uppehållas av ordinarie lärare.
Skolöverstyrelsen erinrar i avgivet yttrande om att -överstyrelsen förra
året uttalade, att starka skäl talade för upprättande av ett gymnasium för
Västerbottens lappmark med placering i Lycksele. Överstyrelsen är fortfarande
av denna mening och anför nu bland annat följande.
Som komplettering till vad som anföres i den nu remitterade skrivelsen
har överstyrelsen låtit undersöka inackorderingsförhållandena i staden och
möjligheterna för lärare vid ett eventuellt gymnasium där att erhålla fullgoda
bostäder. Såsom framgår av skrivelse från drätselkontoret i Lycksele
stad, kan båda dessa faktorer bedömas som gynnsamma.
Vad överstyrelsen anfört i sitt remissyttrande förra året äger enligt överstyrelsens
mening på väsentliga punkter alltjämt giltighet.
Överstyrelsen anser sålunda, att den normala gången vid upprättande
av ett statligt gymnasium bör vara, att ett kommunalt gymnasium först
upprättas, vilket sedan förstatligas. Överstyrelsen är därför fortfarande
beredd att tillstyrka en eventuell framställning från staden om rätt att
förena ett kommunalt 3-årigt realgymnasium med samrealskolan i Lycksele
under förutsättning att sådana statsbidragsbestämmelser beträffande
kommunala gymnasier utfärdas, att dessa blir likställda med de högre kommunala
skolorna.
Därest så icke blir fallet, torde ett kommunalt gymnasium i Lycksele av
ekonomiska skäl icke kunna upprätthållas. Under sådana förhållanden finner
sig överstyrelsen med hänsyn till de här föreliggande särskilda omständigheterna
kunna förorda inrättande av ett statligt gymnasium i staden,
Kungl. Maj:ts proposition nr 158. 21
dock endast om sådana åtgärder vidtages, att förutsättningar skapas för
en tillfredsställande rekrytering av lärare för gymnasieundervisningen.
I detta hänseende synes de av 1952 års riksdag, höstsessionen, beslutade
lönegradsplaceringarna för vissa tjänster tillåta en något gynnsammare
bedömning än tidigare och erbjuda möjlighet att ytterligare underlätta
lärarrekryteringen till mindre eftersökta orter.
Sålunda synes de nyinrättade befordringstjänsterna i Ca 29 kunna placeras
vid läroverk med framträdande lärarbrist. Skulle svårigheter yppa sig
att få ordinarie lektorstjänst besatt, kan vidare enligt beslut av 1952 års
riksdag, vårsessionen, under vissa förutsättningar utbyte av ordinarie tjänst
mot extra ordinarie lektorstjänst ifrågakomma. Enligt överstyrelsens mening
bör i sådant fall licentiat, som genomgått praktisk lärarkurs, vid förordnande
som extra ordinarie lektor på sådan utbytestjänst placeras i lönegrad
Ce 33. En placering i Ce 31 för lärare med denna meritering torde
nämligen få till följd, att dessa, som numera äger kompetens för ordinarie
lektorstjänst, endast kommer att inrikta sig på sådan befattning och därvid
i första hand söker sig till de mera tilldragande gymnasiestäderna.
Med anledning av vad överstyrelsen anfört angående lönegradsplaceringen
av extra ordinarie lektorstjänst torde jag få erinra om att 1952 års
riksdag (skrivelsen nr 334) medgivit, att ordinarie lärartjänster vid högre
skolor tills vidare från och med budgetåret 1952/53 må i den omfattning
och på det sätt statsutskottet i utlåtande 1952: 175 förordat utbytas mot
extra ordinarie tjänster. I fråga om sådant utbyte gäller från och med den
1 januari 1953 bestämmelser, som meddelats av Kungl. Maj:t den 19 december
1952. Beträffande lektorstjänster innebär dessa bestämmelser bland
annat, att högst 15 ordinarie lektorstjänster vid högre allmänna läroverk
må kunna utbytas mot extra ordinarie lektorstjänster med samma lönegradsnummer
eller med det lägre av de två för ordinarie lektorstjänst gällande
lönegradsnumren d. v. s. 31. Som villkor för utbyte av tjänst gäller,
att tjänsten skall ha varit ledigförklarad minst två gånger under loppet av
minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie innehavare. För behörighet
till extra ordinarie lektorstjänst gäller samma villkor som för behörighet
till ordinarie sådan tjänst, dock att till förordnande å lektorstjänst
med placering i lönegraden Ce 31 må kunna ifrågakomma även filosofie
licentiat, som ej genomgått praktisk lärarkurs (provår), och filosofie magister
med genom praktisk lärarkurs (provår) väl vitsordad lärarskicklighet.
De nu refererade gällande bestämmelserna innebär sålunda, att för behörighet
till tjänst som extra ordinarie lektor i lönegraden Ce 33 kriives
samma kompetens som för behörighet till ordinarie sådan tjänst d. v. s.
bland annat att ha avlagt sådant disputationsprov, som före utgången av
år 1952 utgjorde villkor för behörighet till lektorstjänst. Det förslag överstyrelsen
härvidlag framlagt i sitt yttrande angående Lyckselegymnasiet
innebär åter, att behörighetskravet skulle avse endast filosofie licentiatexamen
jämte genomgången praktisk lärarkurs (provår).
Det av överstyrelsen tillstyrkta nya statliga gymnasiet i Lycksele föreslås
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
organiserat som treårigt realgymnasium. Upprättandet föreslås påbörjat
från och med budgetåret 1953/54 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t
bestämmer, och tillgå sålunda, att ring R I3 upprättas omedelbart och följande
ringar successivt under de följande åren. Den nuvarande rektorstjänsten
vid samrealskolan, vilken skall vara placerad i lönegrad Cb 10 eller
Cb 8, föreslås uppflyttad till Cb 14. Därjämte föreslås inrättande av eu
ny lektorstjänst. Som villkor för gymnasiets upprättande bör enligt överstyrelsens
mening föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla
för gymnasiet erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning
samt bostad åt för gymnasiet erforderlig vaktmästarpersonal.
Kostnaderna för ett nytt gymnasium i Lycksele beräknas under det
första året uppgå till omkring 39 600 kronor och vid fullt utbyggd organisation
till omkring 139 000 kronor.
Departementschejen. Som jag i det föregående erinrat uppdrogs vid
behandlingen förra året av frågan om anslag till de allmänna läroverken
vissa riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden av den statliga gymnasieorganisationen.
Samtidigt beslöts som en första etapp av ett sådant utbyggande
successivt förstatligande av sex kommunala gymnasier. Skolöverstyrelsen
har nu som en andra etapp föreslagit successivt förstatligande
av ytterligare sex kommunala gymnasier nämligen i Hedemora, Karlskoga,
Malmberget, Solna, Trelleborg och Varberg samt därjämte utbyggnad av
samrealskolan i Lycksele — som ej är förenad med något kommunalt gymnasium
— till ett högre allmänt läroverk.
Förra året diskuterades ingående de olika synpunkter, som borde läggas
på frågan om vilka kommunala gymnasier, som borde utväljas till förstatligande.
Jag torde därför ej här behöva gå närmare in på en ny diskussion
av dessa synpunkter. Jag vill endast som väsentliga faktorer, som ansågs
böra inverka, nämna följande: vederbörande samhälles struktur, folkmängd
och ekonomiska förhållanden samt dess läge ur kommunikationssynpunkt,
tillströmningen av lärjungar från andra kommuner, förefintligheten av närliggande
gymnasier och platstillgången där samt fördelningen av gymnasier
på olika landsändar.
Vid min granskning av förhållandena beträffande de sex kommunala
gymnasier, som av överstyrelsen föreslagits till förstatligande, har jag kommit
till den uppfattningen, att samtliga bör medtagas i en andra etapp
av förstatligandet. Jag tillstyrker därför, att de kommunala gymnasierna
i Hedemora, Karlskoga, Malmberget, Solna, Trelleborg och Varberg övertages
av staten. Jag biträder även överstyrelsens förslag om de nya statliga
gymnasiernas organisation, vilket innebär, att den nuvarande organisationen
bibehålies utom vid läroverket i Solna, där gymnasiet i sin statliga
form får tre fyraåriga linjer, nämligen en latin- och en reallinje samt en
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
allmän linje. Förstatligandet bör börja med budgetåret 1953/54 eller vid
den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, och tillgå så att första aret
upprättas första ringen av varje gymnasielinje och därefter successivt en
ring om året. Rektorstjänsterna vid de nuvarande samrealskolorna bör
utbytas mot samma antal rektorstjänster vid högre allmänt läroverk med
den av överstyrelsen föreslagna placeringen, nämligen för tjänsterna i Hedemora,
Malmberget, Karlskoga och Varberg avlöningsgrupp II, lönegrad
Cb 14, för tjänsten i Trelleborg avlöningsgrupp III, lönegrad Cb 14, och
för tjänsten i Solna avlöningsgrupp IV, lönegrad Cb 14. Dessutom bör två
lektorstjänster inrättas vid varje läroverk utom läroverket i Malmberget,
där endast en sådan tjänst bör tillkomma.
Som villkor för omorganisationen bör föreskrivas, att vederbörande kommuner
skall åtaga sig att tillhandahålla läroverket erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller
motsvarande kontant ersättning samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal.
Kostnadsökningen för statsverket kan beräknas till omkring 262 000
kronor första året och omkring 1 031 000 kronor efter fullbordad omorganisation.
Tillräckliga skäl föreligger enligt min mening icke för att beträffande
samrealskolorna i Blaekeberg och Gubbängen frångå den principiella ståndpunkt,
som intagits i fråga om den normala gången för ett fortsatt utbyggande
av den statliga gymnasieorganisationen. Jag anser mig därför icke
böra biträda den av stadsfullmäktige i Stockholm gjorda framställningen om
ombildning av nämnda realskolor till högre allmänna läroverk.
Vad slutligen angår frågan om inrättande av ett gymnasium i Lycksele
vill jag till en början erinra om att statsutskottet vid behandlingen av
denna fråga förra året anslöt sig till den uppfattning, som uttalats i propositionen,
nämligen att beträffande Lycksele skäl föreligger för ett undantag
från den uppställda huvudregeln, att ett kommunalt stadium bör föregå
upprättandet av ett nytt statligt gymnasium. Dessa skäl föreligger alltjämt.
Behovet av ett gymnasium i Västerbottens lappmark torde vara
obestridligt, eftersom det befintliga lärjungeunderlaget kan anses tillräckligt
och även andra omständigheter, som bör beaktas i detta sammanhang,
såsom närheten till andra gymnasier och platstillgången i dessa samt gymnasiernas
geografiska fördelning i landet, talar för att ett sådant gymnasium
kommer till stånd. Någon ekonomisk möjlighet att tillgodose behovet
genom upprättandet av ett kommunalt gymnasium torde dock ej finnas.
Det skäl, som förra året gjorde, att gymnasiefrågan i Lycksele ansågs böra
vila ytterligare någon tid, var lärarbristen. Skolöverstyrelsen har nu vid
sitt tillstyrkande av ett nytt statligt gymnasium bland annat knutit vissa
i det föregående redovisade synpunkter på lönegradsplaceringen av e. o.
24
Kungl. Maj:ts provosition nr 158.
lektorstjänst, som inrättas i utbyte mot ordinarie lektorstjänst. Vad överstyrelsen
därvid förordat är jag icke beredd att biträda. Jag anser mig likväl
böra tillstyrka, att samrealskolan i Lycksele från och med budgetåret
1953/54 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, på sätt överstyrelsen
föreslagit ombildas till högre allmänt läroverk med treårigt realgymnasium.
I samband härmed bör den nuvarande rektorstjänsten utbytas
mot en rektorstjänst vid högre allmänt läroverk i avlöningsgrupp II, lönegrad
Cb 14. Därjämte bör en lektorstjänst inrättas. Som villkor för omorganisationen
bör på sedvanligt sätt gälla, att kommunen åtager sig att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt
bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Kostnaderna för ombildningen
kan under första året beräknas till omkring 39 600 kronor och vid fullt
utbyggd organisation till omkring 139 000 kronor.
b) Inrättande av en 4-årig realskolelinje vid samrealskolan i Strömstad.
Samrealskolan i Strömstad är organiserad med endast 5-årig realskola,
av vilken fr. o. m. läsåret 1950/51 klass l5 varit delad på två avdelningar.
Handelslinje såsom i realskolan inbyggd praktisk utbildningslinje, omfattande
realskolans två högsta klasser, är anordnad enligt beslut av Kungl.
Maj:t den 17 april 1942. Läsåret 1952/53 finnes sålunda sammanlagt 10
klassavdelningar, av vilka i vardera av de två högsta klasserna en tillhör
allmänna linjen och en handelslinjen.
Stadsfullmäktige i Strömstad hemställer, att vid stadens samrealskola
måtte från och med läsåret 1954/55 upprättas en 4-årig realskolelinje. Till
stöd härför åberopas en skrivelse av samrealskolans rektor, av vilken inhämtas
följande.
En undersökning beträffande elevintagningen i klass l3 höstterminerna
1950 och 1951 visar, att mer än hälften av de intagna lärjungarna kommit
från klass 5 eller högre i folkskolan. Den tidsvinst, som den 5-åriga realskolan
medför i jämförelse med den 4-åriga, som anknyter till klass 6 i
folkskolan, är för dessa lärjungar eliminerad. För en del landsbygdslärjungar,
som övergår till realskolan från klass 4 i folkskolan, anses det innebära
vissa fördelar, om övergången kan uppskjutas två år d. v. s. ske till
klass l4. Ur folkskolesynpunkt skulle inrättandet av en 4-årig realskollinje
vara fördelaktigt, eftersom den starka avgången från klasserna 4 och 5
i folkskolan eljest kan komma att medföra den allt annat än önskvärda
konsekvensen, att samläsning måste anordnas mellan klasserna 6 och 7.
Skolöverstyrelsen anser det mycket starkt motiverat att utbyta den från
och med läsåret 1950/51 upprättade parallellinjen av 5-årig realskola mot
en linje av 4-årig realskola. Omorganisationen bör enligt överstyrelsen genomföras
på sådant sätt, att fr. o. m. läsåret 1953/54 endast en avdelning
Kungl. Maj:ts proposition nr 158. 25
av klass l3 intages och att från och med läsåret 1954/55 en 4-årig realskolelinje
upprättas vid sidan om den befintliga 5-åriga.
För statsverket kommer den föreslagna omorganisationen enligt överstyrelsens
beräkningar att medföra en kostnadsminskning, som första året uppskattas
till omkring 16 800 kronor och vid fullt genomförd omorganisation
till omkring 14 200 kronor.
Departementschefen. Med hänsyn till vad som anförts i ärendet tillstyrker
jag, att vid samrealskolan i Strömstad upprättas en 4-årig realskolelinje
i stället för den ena parallellavdelningen av den 5-åriga linjen.
Omorganisationen, för vilken bör gälla sedvanliga villkor, bör tillgå på sätt
skolöverstyrelsen föreslagit.
c) Besparingsåtgärder m. m.
Genom beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 har för innevarande
budgetår meddelats vissa föreskrifter angående besparingsåtgärder vid de
allmänna läroverken. Skolöverstyrelsen uttalar i sina anslagsäskanden för
nästa budgetår, att lärarbristen, särskilt i matematik och den naturvetenskapliga
ämnesgruppen, alltjämt synes vara i tillväxt. Nyssnämnda besparingsföreskrifter
bör därför enligt överstyrelsens mening bibehållas även
under budgetåret 1953/54 med de undantag, som betingas av den mellan
1949 års tjänsteförteckningskommitté och vissa personalorganisationer träffade
— och av höstriksdagen 1952 konfirmerade — överenskommelsen rörande
rektorers och lärares genomsnittliga tjänstgöringsskyldighet. Överstyrelsen
anför följande.
Rätten att dela klassavdelning vid nybörj arundervisning i engelska, tyska
och franska torde kunna bibehållas i förlitande på att erforderlig undervisning
i stor utsträckning skall kunna bestridas i form av övertimmar
för lärarna. Att i nuvarande bristsituation återinföra rätten till delning
även för nybörj arundervisning i modersmålet anser överstyrelsen icke tillrådligt.
Ej heller är det av samma skäl lämpligt att återställa lärjungeminimum
för tillvalsundervisningen i specialmatematik, fysik och kemi
på realgymnasiet till fyra lärjungar.
I besparingsföreskrifterna ingår även den bestämmelsen, att intagning
av lärjungar i första kretsen, ringen eller klassen icke må äga rum vid vissa
angivna läroverkslinjer, därest icke Kungl. Maj:t efter särskild framställning
så medgiver. Denna bestämmelse avser första kretsen av lyceilinjen
vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö, första ringen av de treåriga
latinlinjerna vid högre allmänna läroverken i Karlskrona och Kristianstad,
högre allmänna läroverken för gossar i Malmö, å Norrmalm i Stockholm
och å Södermalm i Stockholm, högre allmänna läroverket i Västerås
och karolinska högre allmänna läroverket i Örebro samt första klassen av
den fyraåriga realskollinjcn vid samrealskolan i Trelleborg.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Det har vid anslagsberäkningarna förutsatts, att ny börjar avdelningar
av dessa linjer skall kunna komma till stånd, om vid höstterminens början
minst tio lärjungar kan intagas.
I detta sammanhang torde jag få anmäla jämväl, att representanter för
Kiruna stad och Gällivare kommun till ecklesiastikdepartementet ingivit
en framställning om åtgärder för underlättande av lärarrekryteringen vid
de högre skolorna i Kiruna och Malmberget. I framställningen hemställes,
bland annat, att samtliga eller övervägande antalet tjänster vid läroverken
i Kiruna och Malmberget måtte placeras i den högre löneställning, som är
möjlig genom riksdagens beslut, samt att vissa speciella förmåner måtte
tillerkännas lärarna i förslagsvis malmfältssamhällena.
Departementschefen. Bristen på läroverkslärare gör det alltjämt nödvändigt
att strängt hushålla med lärartillgångarna för de högre skolorna.
De föreskrifter, som för innevarande budgetår givits i besparingssyfte, bör
därför bibehållas under nästa budgetår, dock med de undantag, som skolöverstyrelsen
angivit. Vad angår inskränkningen i rätten till intagning av
elever i första kretsen och ringen av vissa gymnasielinjer vill jag erinra om
att samtliga dessa linjer eventuellt kommer att bli avvecklade i samband
med genomförandet av en provisorisk gymnasiereform.
Med anledning av den av representanter för Kiruna stad och Gällivare
kommun gjorda framställningen vill jag erinra om att 150 adjunktstjänster
i lönegraden Ce 29 från och med den 1 januari 1953 ställts till förfogande
för läroverk med särskilt utpräglad lärarbrist. Kungl. Maj:t har vidare
genom beslut den 19 december 1952 föreskrivit, att läroverk med framträdande
lärarbrist skall under viss förutsättning i första rummet tillgodoses
vid ledigblivande av adjunktstjänster i lönegraden Ca 29. Med hänsyn härtill
är jag icke beredd att nu till prövning upptaga den väckta frågan om
speciella förmåner åt lärare å vissa orter.
4. Biträdesorganisationen på rektorsexpeditionerna.
a) Allmänna läroverk.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1952:241 godkände förra
årets riksdag (skr. nr 438) den av 1949 års tjänsteförteckningskommitté
den 4 oktober 1952 med vederbörliga fackorganisationer träffade överenskommelsen
om lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. I denna överenskommelse
uttalades under rubriken »De allmänna läroverken m. fl.»,
att åtgärder skulle »vidtagas för ordnande av biträdesorganisationen på
rektorsexpeditionerna». Den fråga, som därmed tagits upp, har länge varit
aktuell. I själva verket har under en följd av år bestämda önskemål framförts
om bättre biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna. Ett förslag till ny
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
organisation har också framlagts av särskilda sakkunniga i ett den 20 december
1947 avgivet, stencilerat betänkande: »Utredning och förslag rörande
organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna vid de allmänna
läroverken in. fl. läroanstalter».* 1) Utredningens förslag har ännu ej föranlett
något beslut av Kungl. Maj:t.
Till avlönande av arbetshjälp på rektorsexpeditionerna vid de allmänna
läroverken må för närvarande användas medel dels ur avlöningsanslaget,
dels ur läroverkens ljus- och vedkassor. I avlöningsstaten för läroverken
finnes sålunda för innevarande år en delpost å förslagsvis 284 000 kronor
till arvoden åt sekreterare m. m. Av denna post disponeras 221 400 kronor
till arvoden åt sekreterare, vilka i regel är lärare vid läroverket, och
02 600 kronor till arvoden åt andra biträden än sekreterare, i regel kvinnliga
anställda utan andra funktioner vid läroverket. Det till arvoden åt
sekreterare anvisade beloppet skall fördelas av skolöverstyrelsen enligt vissa
av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, vilka innebär, att arvodenas
storlek beror bland annat på antalet elever i skolan (se statsliggaren s.
599). Arvode utgår icke vid läroverk med mindre än 6 klassavdelningar.
Det till arvoden åt andra biträden än sekreterare anvisade beloppet fördelas
likaså av skolöverstyrelsen enligt bestämmelser av Kungl. Maj:t.
Arvode må utgå vid sammanlagt 36 allmänna läroverk.
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 6 juni 1952 må vidare ur de allmänna
läroverkens ljus- och vedkassor bestridas kostnaderna, förutom för
ändamål, som angives i § 217 läroverksstadgan (bland annat renskrivning),
jämväl för expeditionsgöromål överhuvudtaget å rektorsexpeditionerna.
Därvid har angivits en maximigräns, nämligen att kassorna icke under innevarande
budgetår må belastas med utgifter för arbetskraft för expeditionella
göromål till högre belopp än sammanlagt 580 000 kronor vid samtliga
ifrågakommande skolor. Skolöverstyrelsen har att för varje skola fastställa
det maximibelopp, som må utgå ur skolans ljus- och vedkassa till
nu nämnda ändamål.
Förutnämnda sakkunniga för utredning av organisationen av arbetet på
rektorsexpeditionerna — i det följande benämnda organisationssakkunniga
— inhämtade från vederbörande rektorer ingående upplysningar om den
arbetstid, som erfordrades för ett 60-tal närmare angivna uppgifter av kameral,
administrativ eller kontorsteknisk natur, och om arbetets fördelning
på rektor, sekreterare, kontorsbiträde och eventuellt andra personer. Därjämte
inhämtades svar på åtskilliga frågor rörande arbetet på rektorsexpeditionerna.
Vid sin bearbetning av de inkomna svaren kom de sakkunniga till det
resultatet, att arbetet på rektorsexpeditionerna ur rationaliseringssynpunkt
*) Sakkunniga var undervisningsrådet C. E. Sjöstedt, ordförande, samt numera överdirektören
vid karolinska sjukhuset G. W. Dahlberg och dåvarande rektorn vid Vasa högre allmänna läroverk
i Göteborg S. I. Sefve.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
måste anses mycket oekonomiskt ordnat, då den använda arbetskraften i
stor utsträckning vore överkvalificerad men på samma gång underbetald
i förhållande till den tid, som ägnades arbetet. Stundom måste rektor själv
utföra typiskt biträdesarbete, emedan han icke ansåge sig med utgående
arvoden kunna ålägga sin biträdespersonal arbetsuppgifter i eljest önskvärd
omfattning. Vid många läroverk hade svårigheter yppat sig att få sekreterarposten
besatt, något som icke kunde förvåna, då lärarbristen gjorde
det mycket lätt för en lärare att få extra undervisning mot arvode, som
väsentligt översteg vad han skulle få som sekreterare. En rationalisering av
arbetet på en stor expedition måste innebära, att en avsevärd del av vad
rektor utförde på expeditionen lades över på sekreteraren eller kontorsbiträdet
och att likaledes en betydande del av sekreterarens arbete lades över
på kontorsbiträdespersonal.
De sakkunniga pekade på vissa möjliga förenklingar i förvaltningsproceduren
och bifogade en inom statens organisationsnämnds kansli upprättad
promemoria angående kontorsarbetets organisation. De ansåg dock, att
vad som ytterligare kunde vinnas genom reduktion eller omläggning av
arbetet endast förhållandevis obetydligt skulle nedbringa arbetsmängden
på en rektorsexpedition.
Till följd av läroverkens mycket växlande storlek måste personalorganisationen
enligt de sakkunnigas mening i hög grad skifta från läroverk till
läroverk. De sakkunniga, som ingående undersökte omfattningen av de
olika slagen av arbetsuppgifter på expeditionerna och sökte uppskatta
kostnaderna för desamma, tänkte sig, att för varje läroverk en kostnadsram
skulle fastställas, avsedd att rymma utgifterna för biträdeshjälp vid
kamerala och administrativa göromål samt kontorsgöromål.
Kostnadsramens storlek borde bero på elevantalet och utöver ramen
borde utgå ersättning för förvaltningen av de av läroverkets fonder, för
vilka icke förvaltningsarvode utginge i annan ordning. De sakkunniga beräknade
för ändamålet ett anslag utöver ramen motsvarande en promille
av fondernas sammanlagda behållning vid nästföregående budgetårs slut.
Rektors rätt att anlita ljus- och vedkassorna för renskrivningsändamål
skulle borttagas och tillsynslärarna vid de mindre realskolorna befrias från
sitt åliggande att biträda rektor vid expeditionsgöromålen. Skulle de kamerala
ärendena längre fram till större eller mindre del centraliseras, hade läroverket
att ur de anslagna medlen bestrida kostnaderna för den centraliserade
handläggningen enligt av de sakkunniga närmare angivna grunder.
Om de kamerala ärendena låge kvar vid läroverket, borde åtminstone
vid de större läroverken en skolkamrerare kunna anställas för mera kvalificerade
uppgifter av detta slag. Denne borde enligt de sakkunnigas åsikt
ha redogörares ställning och sålunda fullgöra sina uppgifter på eget ansvar.
På samma sätt kunde mera kvalificerade administrativa uppgifter bestridas
av en sekreterare, som i regel borde vara lärare. Vissa av uppgifterna
borde skötas av sekreteraren på eget ansvar. Denne borde därjämte vara
rektors ställföreträdare och även biträda rektor med pedagogiska uppgifter.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
För kontorsgöromålen borde anställas kontorsbiträden med heltids- eller
deltidstjänstgöring. Där kontorsbiträde icke kunde anställas med minst
halvtidstjänstgöring, skulle den för kontorsgöromål avsedda delen av anslaget
ställas till rektors förfogande för anskaffande av den biträdeshjälp,
som stode att erhålla.
Ersättningen till lärare för tjänstgöring som skolkamrer eller sekreterare
skulle enligt förslaget i regel utgå med ett högsta belopp av 2 000 kronor.
Därvid förutsattes, att göromålen vid behov skulle uppdelas på flera personer.
Andra än lärare skulle få uppbära arvodena utan dylik begränsning.
Kontorsbiträde skulle placeras i samma lönegrad som motsvarande befattningshavare
inom statsförvaltningen i övrigt, alltså i lönegrad Cf 4—
Ce 8. Om ett kontorsbiträde anställdes på heltid, skulle därigenom 5 500
kronor anses disponerade, oavsett den lön, som i verkligheten utginge till
kontorsbiträdet. Kostnaderna för den föreslagna biträdeshjälpen vid de
allmänna läroverken uppskattades på grundval av 1947 års lönenivå till
625 000 kronor.
Över organisationssakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av
skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret och rilcsräkenskapsverket
samt i vad avser viss del av betänkandet statens lönenämnd.
Vidare har skrivelser i ärendet ingivits av statsläroverkens sekreterarförening
och f. d. ärkebiskopen Eidem. Slutligen har 1950 års lärarutredning1)
i sitt den 30 november 1951 till 1949 års tjänsteförteckningskommitté
avgivna betänkande rörande de organisatoriska och pedagogiska förutsättningarna
för en tjänsteförteckningsrevision för ämneslärare vid högre skolor
m. m. behandlat frågan om biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna vid
allmänna läroverk samt folk- och småskoleseminarier. Över lärarutredningens
betänkande har yttranden avgivits av statskontoret, skolöverstyrelsen,
statsläroverkens rektorsförening, realskolornas rektorsförening, seminariernas
rektor sförening, övre Norrlands rektorsförening och samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen.
I yttrande över organisationssakkunnigas betänkande uttalade sig riksräkenskapsverket
bestämt för en centralisering av de kamerala göromålen.
En avlastning av rektorernas kamerala arbete i den utsträckning, som
vore önskvärd, syntes nämligen ej kunna vinnas genom de sakkunnigas
förslag. Verket ansåg emellertid, att de sakkunnigas beräkning av anslagsramen
kunde godtagas som ett provisorium. Det kunde dock ifrågasättas,
huruvida icke de fasta och rörliga anslag, som de sakkunniga föreslagit
som beräkningsgrund, kunde sänkas något.
Statskontoret ansåg åter, att förutsättningar icke förelåge för en centralisering
av det kamerala arbetet. Under sådana omständigheter fann verket
det angeläget, att arbetsbördan något lättades för de allmänna läroverkens
rektorer. Statskontoret ville därför icke motsätta sig, att på de allmänna
läroverkens rektorsexpeditioner okvalificerade sysslor överfördes på kon
'')
Undervisningsrådet It. It. Lundblad, ordförande, samt ledamoten av riksdagens första kammare
''G. V. Sundelin och Uppsala stads folkskolinspektör K. L. Söderberg.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
tors- eller kanslibiträden — däremot ej på kansliskrivare — och icke heller
att biträdeshjälp ställdes till förfogande i den utsträckning, de sakkunniga
föreslagit. Konsekvenserna av en dylik lösning borde emellertid enligt ämbetsverkets
uppfattning bli, att medelsanvisningarna till kvalificerad biträdeshjälp
helt upphörde eller i varje fall minskade i stället för att — som
de sakkunniga tänkt sig — öka. Därest icke sekreterarinstitutionen ansåges
kunna helt avvecklas — såsom statskontoret för sin del helst såge —
borde i vart fall anslagsramen icke omfatta mer än dittills utgående belopp
till sekreterare med tillägg av vad de sakkunniga beräknat för kontorsgöromål.
Valdes denna lösning, borde sekreteraren jämte rektor vara ansvarig
för den kamerala förvaltningen.
Skolöverstyrelsen, som räknade med att samma grupper kamerala ärenden
som hittills skulle handläggas å rektorsexpeditionerna, tillstyrkte beträffande
de allmänna läroverken de sakkunnigas förslag med relativt obetydliga
modifikationer, främst i syfte att ge de föreslagna anordningarna
större elasticitet, varjämte en viss jämkning föreslogs av anslagsbeloppet för
mindre skolor. Vid realskolor med mindre än 200 lärjungar skulle sålunda
anslagsbeloppet i dess helhet ställas till rektors disposition utan närmare
bestämmelser om fördelningen av beloppet på olika grupper av göromål.
För läroverk av mellanstorlek borde skolöverstyrelsen äga bestämma om
anslagets fördelning på kvalificerade göromål och biträdesgöromål samt
om anställande av biträde. För de större läroverkens expeditioner borde
skolöverstyrelsen efter förslag av rektor fastställa en organisationsplan med
giltighet tills vidare under en viss tid eller tills vidare, så länge lärjungeantalet
hölle sig inom vissa gränser. Med hänsyn till gällande pensionsbestämmelser
måste därvid bland annat tjänstgöringens omfattning för
de deltidsanställda kontorsbiträdena preciseras. Instruktion för rektorsexpeditionens
personal borde uppgöras av rektor. Därest i denna intoges
bestämmelse om skyldighet för befattningshavare att på eget ansvar bestrida
göromål, som nu ankommer på rektor, borde den underställas överstyrelsen.
För att möjliggöra en anslagsförstärkning i de få fall, där en
sådan vore uppenbart påkallad, borde ett belopp motsvarande 2 procent
av totala anslagssumman ställas till överstyrelsens förfogande.
1950 års lärarutredning har vid sin genomgång av de organisationssakkunnigas
förslag funnit, att utgångspunkten och grunderna för detta framstår
som orubbade. Enligt utredningens mening bör lösningen av frågan
om biträdeshjälpen på de allmänna läroverkens rektorsexpeditioner baseras
på skolöverstyrelsens remissutlåtande över nämnda sakkunnigas förslag.
De angivna anslagsbeloppen bör dock räknas upp med hänsyn till lönenivåns
förskjutningar efter år 1947. Lärarutredningens ställningstagande
kan sammanfattas på följande sätt.
Vid realskolor med lärjungeantal upp till 200 bör utgå ett anslag bestående
dels av ett fast belopp om 200 kronor dels av ett rörligt belopp
31
Kungl. May.ts proposition nr 158.
beräknat efter fem kronor per lärjunge. För realskolor med 201—500 lärjungar
bör beräknas ett fast belopp av 1 200 kronor och ett rörligt av 12
kronor för varje lärjunge utöver de 200 första. Vid realskolor med mer än
500 lärjungar bör det fasta anslaget vara 4 800 kronor och det rörliga
8 kronor för varje lärjunge utöver de 500 första.
För realskolestadiet vid högre allmänna läroverk bör utgå anslag med
samma belopp som vid realskolor. Därtill bör läggas ett gymnasietillägg
bestående av ett fast belopp om 1 800 kronor och ett rörligt belopp beräknat
efter 18 kronor för varje lärjunge på gymnasiet.
I de fall då särskilda omständigheter föreligger, bör ett läroverk kunna
erhålla högre anslag än enligt de angivna grunderna. För detta ändamål
bör det totala anslagsbelopp, som för ett visst budgetår kan beräknas bli
erforderligt, ökas med tre procent. Bland särskilda omständigheter, som
kan tänkas böra föranleda, att en skola får högre anslag än normalt, är
även kostnader för fondförvaltning i den mån ej särskilda medel står till
förfogande härför. Till läroverk, där praktisk lärarkurs anordnas, bör slutligen
utgå en anslagsförstärkning av 50 kronor per lärarkandidat, vilket
vid normalt antal lärarkandidater blir 850 kronor. För Stockholmsläroverken,
där beräkningen och utbetalningen av lärarnas löner sker genom
direktionen över Stockholms stads undervisningsverk, bör anslaget sänkas
med en krona 75 öre per lärjunge.
Vid de minsta realskolorna bör expeditionsarbetet alltjämt i huvudsak
påvila rektor personligen. De anslagsmedel, som ställes till hans förfogande,
bör få fritt utnyttjas till avlönande av ett eller flera biträden.
Vid realskolor av mellanstorlek bör överstyrelsen uppdela anslaget på två
poster, en för mera kvalificerade kamerala och administrativa göromål om
högst 2 000 kronor och en för enklare kontorsgöromål. Förstnämnda post
bör avses för en sekreterare, eventuellt för både en sekreterare och en kamrerare.
Eftersom vid stora läroverk och alldeles särskilt vid de största högre
allmänna läroverken erfordras en avsevärt mera komplicerad organisation
än vid en realskola av vanlig storlek, bör för varje sådant läroverk av skolöverstyrelsen
fastställas en organisationsplan.
När en biträdestjänst anses erforderlig på en rektorsexpedition bör medgivande
till tjänstens inrättande lämnas av skolöverstyrelsen, som därvid
också bör bestämma tjänstgöringstidens omfattning. Eftersom biträdets
lön varierar både efter tjänsteinnehavarens löneplacering och efter skolortens
placering i dyrortsgrupp, kommer avlöningskostnaderna för ett biträde
av ett visst slag och med eu viss tjänstgöringsskyldighet, att kunna
bli olika stora i olika skolor. Det belopp, som inom kostnadsramen återstår
till övrig biträdeshjälp, kommer därmed också att variera. För att förhindra
dessa variationer bör det fastställas, att avlönandet av ett biträde
skall anses belasta skolans anslag med ett visst belopp. För kontorsbitriule
föreslås detta belopp till G 500 kronor.
I yttrande över lärarutredningens betänkande har skolöverstyrelsen tillstyrkt
utredningens förevarande förslag dock med den ändringen, att lönebeloppen
anses böra höjas med ytterligare 15 procent med hänsyn till lönenivåns
förskjutningar under år 1952. Därjämte har överstyrelsen anfört,
att det belopp, som bör stå till förfogande för jämkning av anslagen i de
fall då särskilda skäl föreligger, bör uppgå till 5 procent av hela anslags
-
summan.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
Statskontoret vidhåller i sitt yttrande över lärarutredningens förslag, att
medelsanvisningen till kvalificerad biträdeshjälp i princip bör upphöra och
sekreterarinstitutionen avvecklas, samt inskränker sig därför till att föreslå
en höjning med 20 procent av medelsanvisningen för andra biträden än
sekreterare. Skulle det anses ofrånkomligt att förbättra selcreterararvodena
bör grundarvodena enligt statskontorets mening höjas med omkring 20
procent och tilläggsarvodet jämkas från en krona 75 öre till två kronor.
Jag torde i detta sammanhang jämväl få anmäla, att skolöverstyrelsen
i särskild skrivelse hemställt om anvisande under allmänna läroverkens omkostnadsanslag
av sammanlagt 27 000 kronor till anordnande av en kurs
för sekreterare (13 000 kronor), till utgivande av en handbok för sekreterare
(4 000 kronor) samt till utgivande av ett sakregister och utarbetande
av blanketter för rektorsexpeditionerna (10 000 kronor). Nämnda
sakregister skulle under lämpliga uppslagsrubriker upptaga hänvisningar
till författningsrum samt föreskrifter eller anvisningar, meddelade av Kungl.
Maj:t eller av skolöverstyrelsen och andra myndigheter.
Statskontoret har avstyrkt den begärda medelsanvisningen och därvid
uttalat, att arbetet med upprättande av sakregister och utformande av
blanketter borde ankomma på överstyrelsens tjänstemän och bekostas ur
tillgängliga medel under omkostnadsanslaget.
b) Folk- och småskoleseminarier.
Vid den redogörelse jag i det föregående lämnat för det av särskilda sakkunniga
framlagda förslaget rörande organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna
har jag endast uppehållit mig vid de allmänna läroverken.
Organisationssakkunniga har emellertid i sitt betänkande i särskilda kapitel
också behandlat motsvarande fråga vid folk- och småskoleseminarierna
samt vid de tekniska läroverken. Vad seminarierna angår, är de nuvarande
förhållandena följande.
Vid folkskoleseminarierna finnes under avlöningsanslaget en delpost till
arvoden åt sekreterare m. in. om förslagsvis 24 700 kronor. Denna post
disponeras till sekreterararvoden om 1 300 kronor vid ettvart av de nitton
folkskoleseminarierna. Vid seminarierna må vidare under innevarande budgetår
dels disponeras erforderliga medel för anställande av ett heltidstjänstgörande
biträde för kontorsgöromål vid varje seminarium, dels ur ickeordinarieposten
utgå 43 000 kronor till förstärkning av biträ deshjälpen å
rektorsexpeditionerna och 3 800 kronor till bestridande av utgifter för renskrivning
vid fyra av seminarierna.
Vid småskoleseminarierna finnes på motsvarande sätt under avlöningsanslaget
en delpost till arvoden åt sekreterare m. in. om 8 800 kronor, vilken
fördelas av skolöverstyrelsen efter vissa av Kungl. Maj:t angivna
33
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
grunder. Vidare må vid dessa seminarier dels disponeras erforderliga medel
till avlönande av ett halvtidstjänstgörande biträde för kontorsgöromål vid
ettvart av fyra seminarier, dels ur icke-ordinarieposten utgå sammanlagt
9 600 kronor till skrivhjälp på rektorsexpeditionerna vid sex av seminarierna,
ävensom sammanlagt 28 500 kronor till förstärkning av biträdeshjälpen
på rektorsexpeditionerna, att enligt skolöverstyrelsens bestämmande
fördelas mellan seminarierna.
Organisationssakkunniga uttalar, att vad de anfört om arbetets nuvarande
anordning på rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken samt om
de mest iögonenfallande bristerna där och sättet för dessas avhjälpande i
det stora hela torde gälla även om folk- och småskoleseminarierna. De sakkunniga
föreslår för seminarierna samma system som för läroverken med
en kostnadsram, inom vilken skall inrymmas kostnaderna för all biträdeshjälp
på rektorsexpeditionerna. Vid beräkningen av de fasta och rörliga
beloppen har de sakkunniga beträffande handläggningen av löneärenden ansett
sig kunna utgå från de vid läroverken beräknade kostnaderna per lärjunge
multiplicerade med 3 vid folkskole- och 2,5 vid småskoleseminarierna.
Multipliceringen motiveras med att antalet lärare vid seminarierna
är betydligt större än vid läroverken. Med utgångspunkt häri har de sakkunniga
beräknat kostnaderna per lärjunge även för (ivriga typer av göromål
och funnit, att man även härvidlag kan räkna med de för läroverken
beräknade kostnaderna multiplicerade med 3 respektive 2,5.
För fondförvaltning och lärarkurs föreslås samma extra anslag som vid
de allmänna läroverken.
De sakkunniga har vid den nu angivna anslagsberäkningen icke tagit hänsyn
till elevantalet i seminariernas övningsskolor. För seminarier med mindre
än 50 lärjungar har skolöverstyrelsen föreslagits skola få bestämma anslagsramen
i varje särskilt fall.
Statskontoret har i yttrande över organisationssakkunnigas förslag uttalat,
att förhållandena vid folk- och småskoleseminarierna enligt statskontorets
uppfattning icke ger anledning till några omedelbara ingripanden.
Skolöverstyrelsen anser det mindre lämpligt att som de sakkunniga vid
anslagsberäkningen bortse från övningsskolorna, enär därigenom de provisoriska
seminarierna, som saknar fast övningsskola, blir gynnsammare
ställda än de permanenta. Vidare anför överstyrelsen, att de sakkunnigas
förslag låter obetydliga förändringar i elevantalet alltför mycket påverka
anslagsbeloppen. I stället för det av de sakkunniga föreslagna systemet med
fasta och rörliga bidrag, av vilka de sistnämnda bero på elevantalet i seminariet
men ej i övningsskolan, föreslår överstyrelsen fasta belopp för
varje seminarieavdelning och därutöver fasta belopp för varje av riksdagen
beslutad övningsskollärartjänst vid seminariets övningsskola samt
för varje av riksdagen beslutad dylik tjänst inom seminariestadens folkskola.
Då överstyrelsen ifråga om övningsskolan vill knyta anslaget till
3 — Bihancj till riksdagens protokoll 1053. 1 sand. Nr 153.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
övningsskollärartjänst i stället för till klassavdelning, är detta en rent praktisk
åtgärd för att undvika möjligheter till ovisshet eller missförstånd av
den anledningen, att en övningsskollärare kan förestå mer än en klassavdelning
och att övningsskollärartjänst vid seminariestadens folkskola kan
utbytas mot arvode, som i sin tur kan delas på flera lärare. För seminarium
med lärarkurs samt för fondförvaltning föreslår överstyrelsen samma tilllägg
som vid de allmänna läroverken. För att möjliggöra jämkningar av
kostnadsramen föreslås liksom vid läroverken, att ett belopp motsvarande
2 procent av de sammanlagda kostnaderna ställes till överstyrelsens förfogande.
1950 års lärarutredning ansluter sig i sitt i det föregående angivna betänkande
till överstyrelsens förslag med endast smärre modifikationer. Utredningen
föreslår, att kostnadsramen för seminarierna i första hand beräknas
med utgångspunkt i följande belopp:
1 200 kronor för varje avdelning av folkskoleseminariernas studentlinjer,
1 100 kronor för varje avdelning av folkskoleseminariernas fyraårslinjer
och småskoleseminariernas seminarieklasser,
225 kronor för varje av riksdagen inrättad övningsskollärartjänst vid
seminariets övningsskola och
150 kronof för varje sådan tjänst vid seminariestadens folkskola.
För de fall då realskolelinje finnes inbyggd i övningsskolan föreslås, att
seminariets anslagsram i regel utökas med det belopp, som enligt de för
de allmänna läroverken föreslagna grunderna skulle utgå för en självständig
realskola med samma elevantal som klasserna 7—9 i den inbyggda realskolan.
Att hänsyn här tagits endast till realskolans övre del beror på att
undervisningen i övrigt kan beräknas ankomma på övningsskollärare och
att det för övningsskolan beräknade fasta beloppet just satts i relation
till antalet dylika lärare.
För praktisk lärarkurs föreslår utredningen ett belopp motsvarande 50
kronor per lärarkandidat d. v. s. 550 kronor per pro vårsseminarium. Liksom
ifråga om de allmänna läroverken föreslås, att ett utjämningsbelopp av
tre procent skall stå till skolöverstyrelsens förfogande.
I yttrande den 5 november 1952 över lärarutredningens förslag erinrar
statskontoret om att ersättningen åt biträdena på rektorsexpeditionerna
från och med budgetåret 1952/53 uppräknats med 20 procent och förklarar
sig icke kunna förorda någon ytterligare uppräkning.
Skolöverstyrelsen anser, att någon skillnad icke bör göras mellan permanenta
och provisoriska seminarier och att fördenskull samma belopp bör
beräknas för övningsskollärartjänst vid seminariets övningsskola och vid
seminariestadens folkskola. För att icke de minsta seminarierna skall bli
sämre ställda än för närvarande föreslås vidare, att överstyrelsen för jämkning
av de belopp, som de föreslagna beräkningsgrunderna leder till, får
Kungl. Maj:ts proposition nr 158. 35
disponera ett belopp motsvarande fem procent av anslaget för varje grupp
av läroanstalter.
Seminariernas rektor sjörening uttalar bland annat, att den av lärarutredningen
beräknade anslagsramen bör höjas icke blott med 15 procent motsvarande
ändringen i löneläget utan med en väsentligt högre procent. Jämkningsmarginalen
föreslås höjd till fem procent och det framhålles, att kontorsbiträdestjänsterna
vid de större seminarierna bör kunna utbytas mot
kanslibiträdes- eller kansliskrivartjänster.
c) Högre tekniska läroverk.
Som förut antytts har organisationssakkunniga i ett särskilt kapitel behandlat
frågan om organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna vid
de högre tekniska läroverken. För närvarande är förhållandena följande.
Vid läroverket i Stockholm utgår ersättning motsvarande timarvode för
två veckotimmar till en biträdande rektor, för vilken dessutom undervisningsskyldigheten
nedsatts till 14 veckotimmar i medeltal för läsår. Vid
samma läroverk är anställda en förste kansliskrivare i Ce 17, ett kanslibiträde
i Ce 11, och tre biträden i befordringsgången, varav två telefonister.
Vid övriga läroverk utgår ur arvodesposten till arvoden åt bokföringsoch
skrivbiträden åt rektorer sammanlagt 44 300 kronor. Några grunder
för dessa arvoden finnes icke fastställda. För närvarande är högsta beloppet
5 400 kronor (Örebro) och lägsta beloppet 2 200 kronor (Karlskrona).
Organisationssakkunniga framhåller, att de tekniska läroverken i fråga
om arbetet på rektorsexpeditionerna avviker mera från de allmänna läroverken
än vad seminarierna gör, beroende bland annat på att de tekniska
läroverken är mindre homogena än övriga anstalter i fråga om lärjungematerial
och utbildning. De sakkunniga påpekar vidare, att de större tekniska
läroverken har ett flertal olika utbildningslinjer, vilket medför, att
arbetet på rektorsexpeditionerna blir mera komplicerat och av större omfattning
än vad blotta ökningen i lärjungeantal medför. I de inkomna svaren
har enligt de sakkunniga framhållits behovet av arbetskraft med utbildning
för de kamerala arbetsuppgifterna, medan önskemålen om hjälp
med mera kvalificerade administrativa uppgifter varit mindre uttalade.
Beträffande tekniska läroverket i Stockholm ifrågasätter de sakkunniga
ingen ändring i nuvarande ordning. För de övriga tekniska läroverken förordar
de sakkunniga det förut nämnda systemet med en efter lärjungeantal
för varje skola bestämd kostnadsram, inom vilken olika alternativ för biträdeshjälpen
kan tillgodoses. För kostnadsramens beräkning föreslår de
sakkunniga följande normer:
1) vid tekniskt läroverk med högst 150 lärjungar utgår dels ett fast
anslag av 1 000 kronor och dels ett rörligt anslag av 10 kronor per lärjunge;
-
36
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 158.
2) vid tekniskt läroverk med mer än 150 lärjungar utgår dels ett fast
anslag av 2 500 kronor och dels ett rörligt anslag av 30 kronor för varje
lärjunge, varmed lärjungeantalet överstiger 150.
Det förutsättes därvid, att överstyrelsen för yrkesutbildning får bestämma
kostnadsramen för nyupprättat tekniskt läroverk.
Utöver kostnadsramen skulle utgå ersättning för fondförvaltning med
1 °/oo av fondernas behållning vid nästföregående budgetårs slut.
Statskontoret har i yttrande över de sakkunnigas förslag icke velat motsätta
sig, att för arbetshjälp åt rektor anvisas belopp, ungefär motsvarande
skillnaden mellan den av de sakkunniga förordade kostnadsramen och vad
som beräknats för kamerala och administrativa ärenden. De sakkunnigas
utredning tyder enligt statskontorets mening på att kontorspersonalen vid
Stockholmsläroverket är tilltagen i överkant, varför en indragning av vissa
tjänster vid detta läroverk syntes påkallad.
Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sitt yttrande över de sakkunnigas
förslag i stort sett tillstyrkt detsamma. Överstyrelsen har dock bland
annat anmärkt, att anslaget till läroverk med mellan 100 och 200 elever
kommer att understiga 20 kronor per lärjunge och föreslår, att anslaget
icke i något fall må understiga 20 kronor per lärjunge.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår beräknar överstyrelsen det i
första hand erforderliga beloppet för sakkunnigförslagets genomförande
med nämnda modifikation till 82 800 kronor. Med hänsyn till penningvärdets
fall samt höjningen av det rörliga tillägget till lönegradsplacerad
personal borde emellertid nämnda belopp höjas med omkring 40 procent
eller 33 200 kronor till 116 000 kronor.
Högre tekniska läroverkens rektorsförening anhåller, att medel till biträdeshjälpen
anvisas i enlighet med överstyrelsens beräkningar.
Departementschefen.
Bristen på lämplig biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna har uppenbarligen
länge varit besvärande och under de senaste åren otvivelaktigt blivit
iin mer kännbar till följd av olika förhållanden såsom lärjungeantalets
starka ökning och tillkomsten av nya arbetsuppgifter icke minst av socialvårdsnatur.
I ett sådant läge gör sig givetvis de inom all förvaltning ständigt
aktuella kraven på rationalisering och förenkling av förvaltningsförfarandet
gällande med särskild styrka. Man torde kunna förutsätta, att
såväl rektorerna ute i skolorna som de centrala skolmyndigheterna haft
och framgent kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på de möjligheter,
som kan förefinnas till dylik rationalisering och förenkling. De båda sakkunnigutredningar,
som behandlat förevarande problem, har emellertid —
och säkerligen med all rätt — påpekat, att en rationalisering icke löser
problemet. Den minskning i arbetsmängden, som kan åstadkommas, är
37
Kimgl. Maj:ts jrroposition nr 158.
relativt ringa. Vad som behövs är bättre tillgång till arbetskraft med utbildning
och kompetens avpassad efter de olika arbetsuppgifterna. Härför
krävs ökade medel. Jag förordar, att åtgärder nu i enlighet med den träffade
förhandlingsuppgörelsen vidtages för ordnande av biträdesorganisationen
på rektorsexpeditionerna. Vid framläggande i det följande av förslag
till sådana åtgärder anser jag mig böra utgå från att i stort sett samma
arbetsuppgifter som nu åtminstone tills vidare kommer att påvila rektorsexpeditionerna.
Vad först angår de allmänna läroverken är jag enig med
organisationssakkunniga om att för varje läroverk bör fastställas en kostnadsram,
inom vilken utgifterna för biträdeshjälp av olika slag normalt
skall rymmas. Alla dessa utgifter bör bestridas ur läroverkens avlöningsanslag
och den rätt som nu finnes att utnyttja ljus- och vedkassorna för
expeditionsgöromål bör därför upphöra. Därigenom vinnes, att överblicken
över medelsbehovet blir bättre, och möjligt är också, att man i vissa fall
kan vinna en sådan avlastning av nämnda kassor, att terminsavgiften kan
sänkas.
För att få en grundval för bedömandet av kostnadsramens storlek har
organisationssakkunniga i detalj undersökt omfattningen av arbetsuppgifter
av olika slag på expeditionerna och gjort en bedömning av vilken
arbetskraft, som lämpligen bör sysselsättas med dessa uppgifter. Med utgångspunkt
i administrationskostnaderna vid direktionen över Stockholms
stads undervisningsverk har de sakkunniga därnäst sökt beräkna kostnaderna
per lärjunge för de olika slagen av arbetsuppgifter och med ledningav
de därvid framräknade beloppen konstruerat särskilda skalor — en för
fristående realskolor och en för högre allmänna läroverk — ur vilka de
normala anslagsbeloppcn för olika skolor kan utläsas. Dessa belopp är i
huvudsak beroende av elevantalet. Utöver normalbeloppen föreslås tilläggfå
utgå, då så är föranlett av särskilda omständigheter såsom kostnader för
fondförvaltning, befintligheten av lärarkurs m. m. Jag är medveten om
att de sakkunniga vid uppbyggandet av sina skalor måst arbeta med
många osäkerhetsmoment. Jag anser dock, att det resultat, de i denna del
nått fram till, bör kunna läggas till grund för en beräkning av medelsbehovet.
Vissa jämkningar synes dock böra ske.
I likhet med skolöverstyrelsen anser jag det sålunda erforderligt att
sätta de minsta skolorna i en något bättre ställning. Jag ansluter mig vidare
till 1950 års lärarutrednings förslag att använda samma skala för alla realskolor
och komplettera denna med regler om särskilda gymnasietillägg.
De belopp lärarutredningen föreslagit synes emellertid böra höjas med hänsyn
till den förändring i lönenivån, som skett sedan utredningens förslag
framlades. Jag föreslår följande grunder för beräkning av de normala anslagsbeloppen:
för
realskola med högst 200 lärjungar utgår ett fast belopp av 200 kronor
och ett rörligt belopp av (i kronor per lärjunge;
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
för realskola med 201—500 lärjungar utgår ett fast belopp av 1 400
kronor och ett rörligt belopp av 14 kronor per lärjunge över 200;
för realskola med mer än 500 lärjungar utgår ett fast belopp av 5 600
kronor och ett rörligt belopp av 9 kronor per lärjunge över 500;
för gymnasium utgår ett fast belopp av 1 800 kronor och ett rörligt belopp
av 20 kronor per lärjunge;
för praktisk lärarkurs utgår ett fast belopp av 850 kronor.
För Stockholmsläroverken bör de normala anslagsbeloppen minskas med
två kronor för varje lärjunge, med hänsyn till att lärarnas lön vid dessa
läroverk utbetalas genom direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.
Då kostnader för fondförvaltning eller andra särskilda omständigheter
föranleder därtill, bör skolöverstyrelsen i det enskilda fallet äga jämka det
belopp, som bör utgå enligt de nyss angivna grunderna. För sådana jämkningar
— i den mån de gå uppåt — bör överstyrelsen få disponera ett
belopp, som jag föreslår till omkring tre procent av de sammanlagda anslag,
som normalt kan beräknas erforderliga för alla ifrågavarande skolor.
De belopp, som enligt de nu föreslagna normerna kan komma att utgå,
varierar mellan omkring 1 000 kronor vid de helt små realskolorna och
12 000 ä 16 000 kronor — i enstaka fall något mer — vid de största högre
allmänna läroverken (med 800 å 1 000 elever).
Organisationssakkunniga har tänkt sig, att på rektorsexpeditionerna i
princip skall få förekomma dels arvodesbefattningar för sekreterare och
kamrerare, dels extra ordinarie tjänster som kontorsbiträde, kanslibiträde
eller kansliskrivare, dels ock tillfälligt anlitad arbetshjälp. För egen del
vill jag framhålla, att ett inrättande av extra ordinarie tjänster på rektorsexpeditionerna
säkerligen kommer att betydligt underlätta för rektorerna
att erhålla och i skolan behålla duglig biträdespersonal. Jag vill också betona,
att det synes mig mycket angeläget, att man icke genom alltför snäva
bestämmelser äventyrar möjligheterna att få bästa utbyte av de medel,
som anvisas. Förhållandena och behoven växlar betydligt från skola till
skola. I det ena fallet kan det vara lämpligt att anställa både sekreterare
och kamrerare och därutöver endast anlita mindre kvalificerad biträdespersonal,
exempelvis ett deltidsanställt kontorsbiträde. I det andra kan
det vara bättre att i stället för både kamrerare och kontorsbiträde anställa
ett heltidstjänstgörande biträde i högre lönegrad. I detta biträdes arbetsuppgifter
kan då även komma att ingå en del av de göromål, som brukat
handhavas av sekreteraren. Med hänsyn till vad jag nu anfört synes vid
rektorsexpeditionerna i princip böra få inrättas extra ordinarie tjänster
med hel- eller deltidstjänstgöring förutom för kontorsbiträden i den reglerade
befordringsgången även för kanslibiträden, kontorister och kansliskrivare.
Jag förutsätter därvid, att vid prövningen i det enskilda fallet
39
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
av behovet av en tjänst av visst slag skall följas de normer för lönegradsplaceringen
av biträdestjänster, som angivits i propositionen 1952: 14. I anslutning
till vad organisationssakkunniga och lärarutredningen anfört föreslår
jag vidare, att förefintligheten av en biträdestjänst på en rektorsexpedition
skall anses belasta skolans anslag med ett fixt belopp.
Vad angår de föreslagna arvodesbefattningarna torde enligt min mening
1 första hand komma att föreligga ett behov av sekreterarbefattningar. I
vissa fall torde det emellertid också visa sig lämpligt att anställa kamrerare.
I fråga om arvodessättningen förordar jag en maximering av de arvoden,
som normalt må utgå till lärare för uppdrag som sekreterare eller
kamrerare. Det av organisationssakkunniga föreslagna beloppet 2 000 kronor
torde dock med hänsyn till ändringarna i lönenivån böra höjas till
2 400 kronor. Jag förutsätter, att samma maximibelopp skall gälla om uppdrag
som sekreterare och kamrerare förenas hos en och samma lärare.
Utöver det nu anförda torde jag icke i detta sammanhang behöva gå
närmare in på de bestämmelser angående dispositionen av anslagsmedlen
vid de olika skolorna, som må bli erforderliga. Det synes nämligen böra
få ankomma på Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande skolöverstyrelsen
att meddela dylika bestämmelser.
Som av det föregående framgått ansluter sig föreliggande förslag angående
biträdesorganisationen på rektorsexpeditionerna vid folk- och
småskoleseminarierna nära till förslaget angående de allmänna
läroverken. Vad jag anfört i fråga om sistnämnda läroanstalter gäller därför
i tillämpliga delar och i den mån ej annat framgår av det följande även
seminarierna.
Vad först angår anslagsramen anser jag, att denna i princip bör beräknas
på det sätt 1950 års lärarutredning angivit. Jag kan sålunda icke biträda
skolöverstyrelsens mening, att någon skillnad icke bör göras mellan
permanenta och provisoriska seminarier. Ej heller kan jag tillstyrka överstyrelsens
förslag om en höjning från tre till fem procent av det jämkningsbelopp,
som skall stå till överstyrelsens förfogande. Vad angår detta jämkningsbelopp
vill jag framhålla, att vid utnyttjandet av detsamma särskilt
de mindre seminariernas behov synes böra beaktas.
Vissa av lärarutredningen föreslagna belopp synes liksom vid de allmänna
läroverken böra höjas med hänsyn till höjningen i löneläget. Därjämte
synes det mig befogat att något minska den skillnad mellan permanenta
och provisoriska seminarier, som lärarutredningens förslag innebär.
Jag föreslår för min del följande belopp
1 400 kronor för varje avdelning av folkskoleseminariernas studentlinjer,
1 250 kronor för varje avdelning av folkskoleseminariernas fyraårslinjer
och småskoleseminariernas seminarieklasser,
40
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
260 kronor för varje av riksdagen inrättad övningsskollärartjänst vid
seminariets övningsskola,
200 kronor för varje sådan tjänst vid seminariestadens folkskola och
550 kronor för praktisk lärarkurs.
Vid seminarierna synes i princip samma arvodesbefattningar och tjänster
böra få förekomma som vid de allmänna läroverken. Erforderliga bestämmelser
om anslagsdispositionen bör även här få meddelas av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.
Vad jag i det föregående anfört om biträdeshjälpens organisation vid de
allmänna läroverken torde vidare, i den mån ej annat framgår av det följande,
böra i tillämpliga delar gälla även vid de tekniska läro ve rk
e n.
Beträffande tekniska läroverket i Stockholm ifrågasätter jag, i likhet
med organisationssakkunniga, ingen ändring i biträdeshjälpens nuvarande
organisation.
Vid övriga tekniska läroverk torde de av organisationssakkunniga föreslagna
beloppen med hänsyn till förändringarna i penningvärde och rörligt
tillägg böra undergå viss uppräkning. Jag föreslår emellertid också en viss
omläggning av de av organisationssakkunniga föreslagna principerna för
beloppens fastställande. Sålunda bör vid läroverk med högst 200 lärjungar
utgå ett rörligt belopp av 28 kronor per lärjunge, dock att hela anslaget till
dylikt läroverk icke må understiga 1 400 kronor. Vid läroverk med mer än
200 lärjungar bör utgå ett fast belopp av 5 600 kronor och ett rörligt belopp
av 35 kronor per lärjunge utöver de första 200 lärjungarna.
De belopp, som enligt de nu föreslagna grunderna kommer att utgå vid
nuvarande elevantal i de tekniska läroverken, varierar mellan 4 200 kronor
och 17 500 kronor.
Ett jämkningsbelopp, motsvarande omkring tre procent av summan av
de automatiskt utgående beloppen, bör få disponeras av överstyrelsen för
yrkesutbildning till bestridande av kostnader för fondförvaltning eller
andra särskilda utgifter.
Vid de tekniska läroverken synes i princip samma arvodesbefattningar
och tjänster böra få förekomma som vid de allmänna läroverken. Erforderliga
bestämmelser om anslagsdispositionen bör få meddelas av Kungl.
Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av överstyrelsen för yrkesutbildning.
Skolöverstyrelsens förslag om anvisande av sammanlagt 27 000 kronor
till en sekreterarkurs samt till utgivande av en handbok och ett sakregister
m. m. är jag icke beredd tillstyrka.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Ett genomförande av de åtgärder, jag här förordat, kommer att för statsverket
medföra vissa kostnadsökningar. Dessa ökningar kan med utgångspunkt
i innevarande års förhållanden beräknas till ungefär 450 000 kronor
för de allmänna läroverken, 91 000 kronor för seminarierna och 61 000
kronor för de tekniska läroverken. För nästa budgetår kan beräknas något
avvikande belopp beroende på ändringar i elevantal och organisation. Jag
återkommer i det följande till frågan om anvisande av medel till biträdesorganisationen
vid de allmänna läroverken och de tekniska läroverken.
För seminariernas del har redan i årets statsverksproposition äskats anslag
till avlöningar. Därvid har förutsatts, att Kungl. Maj:t, därest riksdagen
ej gjorde erinran däremot, i mån av behov skulle få medgiva överskridande
av delposterna till arvoden åt sekreterare m. in., därest i annat
sammanhang beslut fattades om en omreglering av dessa arvoden. Den
biträdesorganisation, som jag i det föregående föreslagit, förutsätter, att
samtliga kostnader utom de som avser rörligt tillägg skola utgå ur ickeordinarieposterna.
Dessa poster, som är betecknade förslagsvis, torde därför
vid bifall till dessa förslag få belastas med större belopp än som avsetts
vid anslagsavvägningen. Däremot bör delposterna till sekreterararvoden
icke tagas i anspråk.
5. Anslagsberäkningar,
a) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Anslagsposten är för innevarande budgetår uppförd med 43 700 000
kronor.
Under oförändrade organisatoriska förutsättningar uppskattar skolöverstyrelsen
antalet klassavdelningar i realskola och gymnasium hösten 1953
till 3 571, innebärande en automatisk ökning med 115 avdelningar. Dessutom
beräknas 14 avdelningar tillhörande statens normalskolas flickskole-,
folkskole- och enhetsskolelinjer, vilket antal är detsamma som innevarande
år. Härtill kommer de 12 avdelningar av gymnasiets första ring, som nästa
år skulle övertagas av staten i samband med förstatligandet av vissa kommunala
gymnasier, samt slutligen en avdelning vid det föreslagna nya
statliga gymnasiet i Lycksele. Överstyrelsens beräkningar av det erforderliga
antalet lärartjänster grundas på antagandena, att den automatiska
ökningen av antalet klassavdelningar och förstatligandet av kommunala
gymnasier skall få den omfattning överstyrelsen beräknat.
Ämneslärare. Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit
inrättande av ett betydande antal nya ordinarie ämneslärartjänster. Dess
förslag framgår av följande sammanställning.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Förslagets motivering
Lektorer
Adjunkter
1. Förstatligande av vissa kommunala gymnasier samt ombildning
av samrealskolan i Lycksele till högre allmänt läroverk.....
12
2. Upprättande eller omorganisation av vissa läroverk enligt tidigare
beslut samt förbättring av proportionen mellan ordinarie och icke- ordinarie lärare vid dessa läroverk ..................
12
46
3. Förbättring av proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
lärare samt förbättring av lektorsrepresentationen vid vissa läroverk
8
200
Summa
32
246
Därjämte skulle rektorstjänsterna vid de sju realskolor, som komme
att utvidgas med gymnasium, på sätt redan omnämnts i det föregående
uppflyttas i lönegraden Cb 14.
Vid sin beräkning av det antal nya ordinarie tjänster, som erfordras
för uppnående av en bättre proportion mellan antalet ordinarie och ickeordinarie
tjänster, har överstyrelsen som riktpunkt haft, att marginalen
lärare över stat vid de särskilda skolorna icke borde överstiga 10 procent.
Överstyrelsen har jämväl undersökt möjligheten att vid de särskilda läroverken
täcka behovet av ökat antal ordinarie tjänster genom överflyttning
av tjänster från andra läroverk men funnit, att någon sådan möjlighet icke
för närvarande föreligger.
Statskontoret har icke framställt någon erinran mot beräkningen av det
erforderliga antalet lektorstjänster vid de gymnasier, som föreslagits till
förstatligande, respektive redan är under förstatligande. I övrigt anför
statskontoret i detta sammanhang följande.
Av föreslagna 46 nya adjunktstjänster vid läroverk under förstatligande
eller pågående uppbyggnad belöper 26 på utökning av antalet klassavdelningar,
medan 20 hänför sig till den jämväl i år framförda anhållan om
ändring av proportionen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie befattningar.
För tillgodoseende av sagda önskemål vid övriga allmänna läroverk
har överstyrelsen hemställt om inrättandet av 8 lektorat och 200
adjunkturer.
Statskontoret har icke något att invända mot förslaget, i vad det avser
förstnämnda 26 befattningar. Beträffande ökning av antalet lektorstjänster
får ämbetsverket uttala, att det synes tveksamt, om ytterligare ett lektorat
bör inrättas i Skellefteå. Vad åter angår spörsmålet om höjning av det
totala antalet ordinarie adjunkturer med (20 -f- 200 =) 220, lärer detta få
bedömas i sammanhang med den allmänna prövningen av läroverkslärarnas
löneställning och anställningsvillkor i övrigt.
Övningslärare. Skolöverstyrelsen anser, att för nästa budgetår
bör inrättas nya övningslärartjänster i de fall, då ett varaktigt behov
föreligger av tjänstgöring till en omfattning av minst 30 veckotimmar.
Med utgångspunkt häri föreslår överstyrelsen, att följande nya ordinarie
övningslärartjänster inrättas, nämligen:
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
3 lärartjänster i teckning i lönegraden............ Ca 21,
1 lärartjänst i musik i lönegraden................ Ca 21,
2 lärartjänster i gymnastik med lek och idrott i lönegraden
.................................... Ca 23,
2 lärartjänster i gymnastik med lek och idrott i lönegraden
.................................... Ca 21,
16 lärartjänster i manlig slöjd i lönegrad.......... Ca 18 eller Ca 16.
Statskontoret tillstyrker.
Under förutsättning av bifall till förslaget om förstatligande av sex kommunala
gymnasier anhåller överstyrelsen vidare, att följande ordinarie övningslärartjänster
vid de med nämnda gymnasier förenade samrealskolorna
ombildas till motsvarande tjänster vid högre allmänna läroverk, nämligen
sju tjänster i teckning, fyra i musik och åtta i gymnastik med lek och
idrott.
Skolsköterskor. Å personalförteckningen för de allmänna läroverken
finnes för närvarande uppförda 11 tjänster som skolsköterska i
lönegraden Ca 12. Beträffande innehavarna av dessa tjänster har Kungl.
Maj :t medgivit, att de under innevarande budgetår må vara anställda som
extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Ce 14. Skolöverstyrelsen föreslår
nu, att nämnda tjänster uppflyttas till lönegraden Ca 14.
Vidare anför överstyrelsen, att det under de senaste åren blivit allt svårare
att erhålla kompetenta sköterskor för deltidstjänstgöring i läroverken,
under det att befattningar på heltid visat sig vara mycket eftersökta även
av högt kvalificerade sköterskor. Med anledning härav föreslår överstyrelsen,
att 6 nya ordinarie skolsköterskebefattningar med heltidstjänstgöring
i lönegrad Ca 14 inrättas.
Statskontoret tillstyrker förslaget om återförande av 11 skolskötersketjänster
å ordinarie stat men anser sig däremot icke kunna förorda någon
ökning av antalet heltidsanställda sköterskor.
Vaktmästare och värmeskötare. I sina den 30 augusti
1952 dagtecknade anslagsäskanden för nästa budgetår erinrar skolöverstyrelsen
om att den av Kungl. Maj:t anbefallts att verkställa översyn av
vaktmästarorganisationen vid de allmänna läroverken. I avvaktan på resultatet
av denna översyn räknar överstyrelsen för nästa budgetår med
samma antal vaktmästar- och värmeskötartjänster som under innevarande
är. Sedermera har överstyrelsen med särskild skrivelse inkommit med förslag
angående vaktmästarorganisationen vid de allmänna läroverken.
Anslagsberäkning. Vid bifall till överstyrelsens i det föregående
redovisade förslag beräknas kostnaderna för avlöning åt ordinarie tjänstemän
för budgetåret 1953/54 uppgå till i runt tal 52 000 000 kronor.
44
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
b) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Anslagsposten är för innevarande budgetår upptagen till förslagsvis
1 276 500 kronor.
Skolöverstyrelsen, vars anslagsäskanden avgavs, medan arbetet med
tjänsteförteckningsrevisionen beträffande bland annat de allmänna läroverken
alltjämt pågick, har föreslagit anvisande av följande belopp under
de olika delposterna:
Belopp Ökning
kronor kronor
a) Arvoden åt kvinnliga sakkunniga ............ 500 —
b) Arvoden åt tillsynslärare.................... 18 500 1 500
c) » » skolläkare m. m................. 605 000 75 000
d) » » bibliotekarier .................. 208 000 61 000
e) » » sekreterare m. m................. 1 500 000 1 216 000
f) Särskilda arvoden vid läroverk med lärarkurs . . 1 107 000 818 500
g) Särskilda arvoden vid statens aftonskola...... 7 900 100
h) Arvode åt biträdande föreståndarinna........ 1 200 —
i) Personlig lönefyllnad åt vissa rektorer ........ 500 —
Summa kronor 3 448 600 2 172 100
Arvoden åt kvinnliga sakkunniga och tillsynslärare.
Den höjning, som föreslagits av skolöverstyrelsen, är avsedd
att täcka den automatiska kostnadsökning, som följer av läroverksorganisationens
utvidgning och lärjungeantalets ökning. Emellertid föreligger
därjämte ett förslag av 1950 års lärarutredning om avskaffande av de särskilda
arvodena åt kvinnliga sakkunniga och tillsynslärare. Den skyldighet,
som åligger de sistnämnda att i vissa fall biträda med arbetet på rektorsexpeditionen,
anses böra upphöra. Detsamma gäller den skyldighet, som
åvilar både tillsynslärare och kvinnliga sakkunniga, att om lokalstyrelsen
så beslutar föra dess protokoll. Till kvarstående arbetsuppgifter — mestadels
av relativt ringa omfattning — anses hänsyn böra tagas vid bestämmande
av omfattningen av vederbörandes undervisning.
I särskilt yttrande tillstyrker överstyrelsen utredningens förslag. Även
statskontoret tillstyrker.
Arvoden åt skolläkare m. m. Av den av överstyrelsen föreslagna
höjningen under denna delpost avser 24 000 kronor en automatisk
kostnadsstegring för arvoden åt skolläkare. Av återstoden belöper 21 000
kronor på en föreslagen höjning av arvodena till deltidsanställda skolsköterskor
och 30 000 kronor på merkostnader i samband med förslag om nedsättning
av elevantalet per heltidsanställd skolsköterska. Vid oförändrade
arvodesgrunder beträffande skolsköterskorna beräknas en automatisk kostnadsökning
av 1 700 kronor.
Kungl. Maj.ts -proposition nr 158. 45
Statskontoret tillstyrker endast en automatisk höjning med 25 700
kronor.
Arvoden åt bibliotekarier. Denna delpost, som nu är uppförd
med 147 000 kronor, må under innevarande budgetår överskridas med
liögst 29 400 kronor. Den av skolöverstyrelsen föreslagna verkliga kostnadsökningen
uppgår alltså till 31 600 kronor. Av detta belopp avser 4 500 kronor
en uppräkning av posten med hänsyn till dels den fortsatta utbyggnaden
av läroverksorganisationen samt det föreslagna förstatligandet av
vissa kommunala gymnasier, dels det ökade elevantalet inom läroverken.
Återstoden avser att möjliggöra en fortsatt anpassning av arvodena efter
det allmänna löneläget.
Beträffande bibliotekariearvodena föreligger jämväl ett förslag av 1950
års lärarutredning. Ifråga om detta förslag må här anföras följande.
Utredningen förutsätter, att ersättningen till skolbibliotekarierna vid de
allmänna läroverken i fortsättningen liksom hittills kommer att utgå som
arvode och ej i form av nedsättning i undervisningsskyldigheten. Arvodet
anses på samma sätt som nu är fallet böra utgå med belopp, som till storleken
i huvudsak är beroende av antalet elever i skolan. Enligt de nuvarande
bestämmelserna är läroverken indelade i tre storleksgrupper —
skolor med mer än 600, med mellan 400 och 600 och med mindre än 400
elever. Med hänsyn till den betydande förskjutning i skolornas storlek, som
inträtt, sedan denna gruppindelning gjordes, föreslår utredningen följande
nya gruppindelning:
grupp 1: minst 900 lärjungar,
» 2: 700—899 »
» 3: 500—699 »
» 4: 300—499 »
» 5: mindre än 300 »
Vid sin bedömning av arvodesbeloppens storlek har utredningen utgått
från den uppfattningen, att bibliotekariens arbete vid de största läroverken
kan jämställas med 4 å 5 veckotimmars undervisning. Med hänsyn härtill
föreslås ett högsta arvode av 2 100 kronor. Övriga arvodesbelopp har beräknats
i relation härtill och med iakttagande av att skillnaden i arvodesbeloppen
mellan jämnstora läroverk med eller utan gymnasium i någon
man minskats i förhallande till vad som nu gäller. Utredningens förslag
framgår av följande sammanställning.
Arvode i kronor vid
högre allm. , , ,
läroverk realskola
Grupp 1 ............................ 2 100 1 800
» 2 1 800 1 500
» 5 1 500 1 200
» 4 ............................ 1 200 900
» 5 ............................ 900 600
Läroverk med praktisk lärarkurs anses oavsett lärjungeantalet böra hänföras
till grupp 1. Det förutsättes vidare, att skolöverstyrelsen skall iiga
jämka arvodesbeloppen uppåt och nedåt, då sådant på grund av särskilda
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
förhållanden befinnes nödigt och lämpligt. För att underlätta jämkningar
anses överstyrelsen böra disponera ett belopp motsvarande omkring 3 procent
av den schematiskt beräknade sammanlagda anslagssumman.
Utredningens förslag avser jämväl bibliotekariearvodena vid folk- och
småskoleseminarier. Vid dessa utgår nu på motsvarande sätt som vid de
allmänna läroverken bibliotekariearvoden med belopp, som bestämmes av
skolöverstyrelsen i anslutning till föreskrifter av Kungl. Maj:t. Högsta,
respektive lägsta arvodesbelopp är vid folkskoleseminarierna nu 3 325 (endast
ett seminarium), respektive 1 500 kronor och vid småskoleseminarierna
1 850, respektive 1 150 kronor. Utredningen föreslår, att arvodessystemets
huvuddrag bestämmes i viss anslutning till det för de allmänna läroverken
förordade, på sätt följande tabell närmare utvisar:
Grupp
nr
Antal avdelningar av seminarieklasserna
Arvode
i kronor
folkskole-
seminarium
småskole-
seminarium
i
Minst 8 avdelningar....................
2 400
2100
2
6 ä 7 avdelningar.....................
2100
1 800
3
4 ä 5 avdelningar.....................
1800
1 500
4
Mindre än 4 avdelningar.................
1 500
1200
Anm. Seminarier med praktisk lärarkurs för ämneslärare hänföres oavsett antalet avdelningar
till högsta gruppen.
Även i fråga om seminarierna föreslås skolöverstyrelsen få rätt att jämka
de angivna beloppen. För detta ändamål föreslås liksom vid läroverken ett
treprocentstillägg.
Skolöverstyrelsen finner det av lärarutredningen föreslagna arvodessystemet
lämpligt och betonar särskilt vikten av att överstyrelsen erhåller den
föreslagna jämkningsrätten. Överstyrelsen anser, att de angivna arvodesbeloppen
bör räknas upp med hänsyn till den ändring i löneläget, som skett
sedan 1951. Som högsta belopp föreslås för de allmänna läroverken och
småskoleseminarierna 2 400 kronor och för folkskoleseminarierna 2 760
kronor.
Statskontoret erinrar om att arvodena till bibliotekarier vid de allmänna
läroverken för innevarande budgetår räknats upp med 20 procent samt
anför vidare följande.
Mot bakgrunden härav kan statskontoret icke förorda annan ändring
av arvodessystemet vid dessa skolor, än att nu föreskrivna arvodesgrupper
ökas med en grupp, avsedd för de största läroverken. Arvodena i denna
grupp, vilken torde böra avse skolor med minst 800 lärjungar, föreslås skola
utgöra 1 512 kronor vid högre allmänt läroverk och 1 080 kronor vid realskola.
Som grupp nr 2—4 skulle därefter följa nuvarande grupper med
oförändrade ersättningsbelopp.
Bibliotekarierna vid seminarierna synes vara jämförelsevis väl tillgodosedda.
Då därjämte skolöverstyrelsen äger befogenhet att med hänsyn till
i varje fall föreliggande omständigheter vidtaga jämkningar uppåt eller
nedåt av arvodesbeloppen, torde det icke vara påkallat att införa nya
beräkningsgrunder för arvodessättningen vid dessa undervisningsanstalter.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Arvoden åt sekreterare m. m. Den höjning, som föreslagits
under denna delpost, sammanhänger med det förslag om ordnande av arbetsförhållandena
å rektorsexpeditionerna, som behandlats i ett särskilt
avsnitt i det föregående.
Särskilda arvoden vid läroverk med lärarkurs.
Vid förra årets tjänsteförteckningsrevision reglerades flertalet av de arvoden,
som utgår i samband med praktisk lärarkurs. Kvar står orörda
endast arvodena till föreståndare för förberedande lärarkurs. Beträffande
dessa innebär skolöverstyrelsens förslag en höjning från 700 till 1 000 kronor
per kurs i Stockholm och från 500 till 750 kronor per kurs i Lund och
Göteborg. Denna höjning motiveras både med den höjning i löneläget,
som skett sedan arvodesbeloppen beräknades, och med att uppdraget som
föreståndare visat sig mycket tidskrävande och ansvarsfullt.
Huvuddelen av den beräknade ökningen i medelsbehovet under delposten
hänför sig till nyssnämnda av riksdagen beslutade arvodesreglering. I övrigt
är den föranledd — förutom av förslaget om förbättring av arvodena till
föreståndare för förberedande lärarkurs — av att överstyrelsen räknat med
att behovet av föreläsningar vid de praktiska lärarkurserna, som för innevarande
budgetår uppskattats till 1 288, kommer att uppgå till samma
antal, som beräknades för 1951/52, nämligen 1 388.
Särskilda arvoden vid statens aftonskola. Även de
arvoden, som utgår vid statens aftonskola, har reglerats vid förra årets
t jänstef örteckningsre vision. Den av skolöverstyrelsen äskade höjningen
med 100 kronor avser att möjliggöra frivillig undervisning i instrumentalmusik
vid skolan.
Personlig lönefyllnad åt vissa rektorer. Under denna
delpost utgår ett belopp av 500 kronor som personlig lönefyllnad åt nuvarande
rektorn vid statens normalskola. Vid förra årets t jänstef örteckningsre
vision har förutsatts, att arvodet skall indragas.
c) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Denna anslagspost är nu upptagen till förslagsvis 16 000 000 kronor.
Ämneslärare. Skolöverstyrelsen motser, som förut framgått, en
automatisk ökning av antalet klassavdelningar med 115. Vidare tillkommer
13 avdelningar vid de föreslagna nya statliga gymnasierna. Vid oförändrad
timplan motsvarar detta enligt de beräkningsgrunder, överstyrelsen
tillämpat, ett behov av 151 lärare med heltidstjänstgöring.
Därtill kommer en ökning i lärarbehovet av andra orsaker. Den av riksdagen
godkända överenskommelsen mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté
och vederbörande fackorganisationer innebär nämligen, att man
vid beräkningen av lärarbehovet skall utgå från en något lägre genomsnittlig
undervisningsskyldighet för ämneslärare iin den, som gällde då inne
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
varande års anslag beräknades (se prop. 1952: 241, anm. 8 å sid. 69*, samt
riksdagens skrivelse 1952: 438). Detta medför en ökning i behovet av lärartjänster,
som överstyrelsen uppskattar till 95 heltidstjänster. Genomförande
av 1950 års timplan medför slutligen en ökning i lärarbehovet, som beräknas
motsvara 49 heltidstjänster.
Den totala ökningen i lärarbehovet kan sålunda enligt de av överstyrelsen
tillämpade beräkningsgrunderna uppskattas till 295. Överstyrelsens i det
föregående redovisade förslag beträffande ordinarie tjänster innebär inrättande
av sammanlagt 278 nya ordinarie tjänster. Det antal nya icke-ordinarie
heltidstjänster, som anses erforderligt, uppgår sålunda till (295
— 278 =) 17.
Övningslärare. Med utgångspunkt i den motsedda ökningen i
antalet avdelningar beräknar skolöverstyrelsen, att undervisningens omfattning
under nästa budgetår kommer att öka på sätt framgår av följande
sammanställning.
Ämne
Antal veckotimmar
1952/53
Ökning i veckotimmar
1953/54
Teckning och välskrivning............
6 702
284
Musik........................
4 810
765
Gymnastik med lek och idrott..........
10 090
705
Manlig slöjd....................
4 690
350
Kvinnlig slöjd...................
3 650
160
Hemkunskap och hushållsgöromål........
2 782
233
I fråga om beräkningen av behovet av veckotimmar för de olika ämnena
inhämtas av handlingarna följande.
Den beräknade ökningen av antalet veckotimmar i teckning och välskrivning
synes vara av automatisk natur.
I fråga om musik avser 165 av de beräknade nya veckotimmarna den
obligatoriska undervisningen, och av dessa timmar torde ungefär hälften
vara föranledda av det ökade antalet avdelningar. För instrumentalmusiken
beräknas en ökning av 600 timmar, varav 100 timmar på grund av
det ökade elevantalet. En förstärkning av instrumentalmusikens ställning
framhålles som synnerligen önskvärd, och det påpekas, att fördelningen av
lärartimmar på olika läroverk är ojämn, vilket i regel ej är möjligt att
ändra, utan att tilldelningen av timmar ökas.
För frivillig undervisning i gymnastik beräknas 200 veckotimmar. Till
detta ändamål har överstyrelsen tidigare äskat medel utan att vinna bifall.
Det framhålles nu ånyo, att skolungdomen bör äga tillgång till gymnastiksalarna
även på annan tid än under själva skoldagen och då ha möjlighet
att erhålla handledning av lärare. — Enligt övningslärarstadgan må ordinarie
och extra-ordinarie gymnastiklärare, som handhar planläggning och
övervakning av elevernas friluftsverksamhet, härför tillgodoräkna en eller
två veckotimmar beroende på omfattningen av hans undervisning. Överstyrelsen
anser, att denna förmån bör efter enahanda grunder tillerkännas
Kungl. Maj:ts -proposition nr 158. 49
även timlärare. Vid bifall härtill beräknas behovet av veckotimmar öka
med 70.
Ökningen av timantalet i manlig slöjd är föranledd förutom av tillkomsten
av nya avdelningar av att den möjlighet, överstyrelsen har, att medge
befrielse från anordnande av undervisning i ämnet beräknas bli tagen i
anspråk i mindre omfattning än hittills.
Behovet av timmar för obligatorisk undervisning i kvinnlig slöjd beräknas
öka med 110. Den frivilliga undervisningen är nu maximerad till
en omfattning av 80 timmar. Detta anses otillräckligt och en höjning föreslås
med 50 timmar.
Den beräknade ökningen i timantalet i ämnet hemkunskap och hushållsgöromål
är av automatisk natur.
Statskontoret uttalar, att den frivilliga undervisningen i musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd och kvinnlig slöjd icke torde böra
äga rum i vidgad omfattning jämfört med innevarande läsår, bortsett från
sådan utökning, som kan anses vara av automatisk natur. Förslaget om rätt
för timlärare i gymnastik att för arbete med friluftsverksamheten tillgodoräkna
vissa veckotimmar avstyrkes av statskontoret.
Vaktmästare och värmeskötare. Beträffande vaktmästaroch
värmeskötartjänsterna vid de allmänna läroverken föreligger, som
förut omnämnts, ett särskilt förslag av skolöverstyrelsen.
Skolpsykologer och skolkuratorer. För innevarande
budgetår har Kungl. Maj:t till arvoden åt kuratorer vid de allmänna läroverken
ur icke-ordinarieposten anvisat sammanlagt i runt tal 28 400 kronor.
I sina anslagsäskanden räknar överstyrelsen med ett behov av 70 000 kronor.
Emellertid föreligger i fråga om skolkuratorsverksamheten även en av överstyrelsen
den 7 februari 1953 gjord särskild framställning, i vilken överstyrelsen
efter verkställd utredning föreslår viss utvidgning av nämnda
verksamhet. Remissbehandlingen av detta förslag pågår.
Särskilda ändamål. För sexualundervisning disponeras nu 6 000
kronor. Överstyrelsen räknar med något minskad omfattning av denna
undervisning men föreslår å andra sidan en höjning av utgående föreläsningsarvoden
från 30 till 40 kronor i fråga om det differentierade gymnasiet
och från 15 till 30 kronor i fråga om högsta klasserna av inbyggda tekniska
linjer. Sammanlagt beräknas en kostnadsökning av 600 kronor.
Till ersättning för institutionsarbete m. m. disponeras nu 5 000 kronor.
Med hänsyn till den stora efterfrågan på bidrag hemställer överstyrelsen
om en höjning till 8 000 kronor.
För examinationer efter läsårets slut äskas oförändrat belopp 500 kronor.
För frivillig undervisning i maskinskrivning hemställes om en höjning
från nuvarande belopp 5 000 kronor till 10 000 kronor med hänsyn till
omfattningen av framkomna önskemål om sådan undervisning.
Slutligen hemställer överstyrelsen om bemyndigande att medgiva sammanlagt
20 rektorer och lärare tjänstledighet med bibehållen kin under
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1(J53. 1 sand. Nr 158.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
högst 6 dagar för att följa undervisningen vid andra läroanstalter. Till
bestridande av kostnaderna för ersättning åt vikarier för nämnda rektorer
och lärare bör enligt överstyrelsens mening under icke-ordinarieposten beräknas
omkring 7 000 kronor.
Statskontoret kan icke förorda större ökning av arvodena för föreläsningar
i sexuella frågor än från 30 till 35 kronor, respektive från 15 till
20 kronor. De framlagda förslagen om ökade belopp till ersättning för institutionsarbete
m. m. och till frivillig undervisning i maskinskrivning samt
om anvisande av medel till auskultation vid andra skolor avstyrkes av
statskontoret.
Anslagsberäkning. Skolöverstyrelsen framhåller, att beräkningen
av kostnaderna för icke-ordinarie lärare måste arbeta med många osäkerhetsmoment.
Överstyrelsen räknar emellertid med att medelsbehovet under
icke-ordinarieposten, vid bifall till de förslag av överstyrelsen, för vilka redogörelse
lämnats i det föregående, kommer att utgöra i runt tal 18 340 000
kronor.
d) Rörligt tillägg.
Under förutsättning att rörligt tillägg skall utgå efter oförändrade grunder
beräknar överstyrelsen, att medelsbehovet under denna anslagspost
kommer att uppgå till i runt tal 37 500 000 kronor.
Departementschefen.
Ordinarieposten. Jag torde här först få erinra om att jag i det
föregående föreslagit, att samrealskolorna i Hedemora, Karlskoga, Lycksele,
Malmberget, Solna, Trelleborg och Varberg skall ombildas till högre
allmänna läroverk samt att rektorstjänsterna vid dessa läroanstalter skall
hänföras till vissa närmare angivna avlöningsgrupper. Därjämte har jag
föreslagit inrättande vid dessa skolor av sammanlagt 12 lektorstjänster.
Jag har vidare föreslagit inrättande av en rektorstjänst vid läroverket för
vuxna.
Behovet av nya heltidstjänster i läroämnen, utöver nu nämnda 12 lektorstjänster
samt rektorstjänsten vid läroverket för vuxna, kan enligt skolöverstyrelsens
beräkningar uppskattas till sammanlagt 283, av vilka 266
enligt överstyrelsens mening bör placeras som ordinarie dels med hänsyn
till behovet av ordinarie tjänster vid läroverk under upprättande eller omorganisation,
dels för att en bättre proportion överhuvudtaget skall ernås
mellan ordinarie och icke-ordinarie tjänster.
Överstyrelsens beräkning av det totala antalet behövliga heltidstjänster
i läroämnena har icke givit mig anledning till erinran. Vad åter angår
frågan om hur många av de erforderliga nya tjänsterna, som bör vara ordinarie,
torde jag först få erinra om att genom ändring från och med den 1 ja
-
51
Kungl. Maj ds proposition nr 158.
nuari 1953 av gällande personalförteckning för de allmänna läroverken
antalet ordinarie adjunktstjänster ökats med 200. Anledningen härtill är,
att 1952 års tjänsteförteckningsrevision beträffande de allmänna läroverken
innebär, bland annat, att antalet adjunktstjänster i lönegraden Ca 27
skall avpassas så, att befordran till sådan tjänst normalt kan ske vid högst
35 års ålder. En tillämpning av denna princip medför enligt en inom ecklesiastikdepartementet
verkställd beräkning för nästa budgetår, att ytterligare
200 nya ordinarie adjunktstjänster behöver inrättas. Av dessa bör
enligt det nyss åberopade riksdagsbeslutet 150 placeras i lönegraden Ca 29
och återstoden i Ca 27.
Med hänsyn till, jämte annat, behovet av nya lektorstjänster vid läroverk
under omorganisation och vid läroverk med särskilt ringa lektorsrepresentation,
bör 20 nya lektorstjänster inrättas. Sammanlagt innebär
vad jag här förordat, frånsett rektorstjänsterna, inrättande av 32 lektorstjänster
i lönegraden Ca 33 eller 31, 150 adjunktstjänster i Ca 29 och 50
adjunktstjänster i Ca 27. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen
att besluta om placeringen av de nya tjänsterna, liksom av övriga å personalförteckningen
upptagna tjänster.
Vid de sju samrealskolor, som föreslagits utbyggda till högre allmänna
läroverk, finnes nu sammanlagt sju ordinarie lärartjänster i teckning, fyra
i musik och åtta i gymnastik med lek och idrott. Dessa tjänster bör uppflyttas
från Ca 21 till Ca 23.
Skolöverstyrelsen föreslår inrättande av sammanlagt 24 nya ordinarie
övningslärartjänster under åberopande, att det i samtliga fallen föreligger
ett varaktigt behov av tjänstgöring till en omfattning av minst 30 veckotimmar.
Enligt de uppgifter, överstyrelsen lämnat, kan man i själva verket
räkna med att behovet av tjänstgöring icke i något fall kommer att understiga
32 veckotimmar utan i flertalet fall kommer att uppgå till avsevärt
mer. Jag tillstyrker förslaget.
Som en konsekvens av den lönereglering för vård- och ekonomipersonal,
som beslöts hösten 1951, bör de 11 tjänsterna som skolsköterska uppflyttas
från Ca 12 till Ca 14. Någon utökning av antalet heltidsanställda skolsköterskor
anser jag mig däremot icke kunna tillstyrka.
Till det av överstyrelsen nyligen framlagda förslaget angående vaktmästarorganisationen
vid de allmänna läroverken är jag ännu icke beredd att
taga ställning. Därest det vid närmare granskning av nämnda förslag visar
sig, att särskilt starka skäl talar för att något eller några läroverk redan
från och med nästa budgetår erhåller extra eller extra ordinarie vaktmästartjänst,
torde Kungl. Maj:t få medge inrättande av dylik tjänst.
I personalförteckningen för de allmänna läroverken bör vidtagas de ändringar,
som föranledes av vad jag i det föregående anfört eller av beslut
före förteckningens fastställande om ombildning av adjunktstjänst till ämneslärarinnetjänst
eller av ämneslärarinnetjänst till adjunktstjänst.
52
ICungl. Maj:ts proposition nr 158.
Med utgångspunkt i skolöverstyrelsens uppskattning av ordinarieposten
beräknar jag medelsbehovet under denna post till 51 400 000 kronor, vilket
innebär en höjning med 7 700 000 kronor. Jag har härvid tagit hänsyn
jämväl till de kostnader, som kommer att föranledas av ett bifall till förslaget
om inrättande av ett läroverk för vuxna.
Arvodesposten. Med hänsyn till vad 1950 års lärarutredning anfört
i ämnet tillstyrker jag, att de särskilda arvoden, som nu utgår till
kvinnliga sakkunniga och tillsynslärare, avskaffas. De för dessa ändamålavsedda
delposterna erfordras därför ej längre. Detsamma gäller delposten
till personlig lönefyllnad åt vissa rektorer.
Beträffande delposten till arvoden åt skolläkare m. in. kan jag i likhet
med statskontoret endast tillstyrka en automatisk höjning med 25 700
kronor till 555 700 kronor. Jag ifrågasätter sålunda icke någon ändring
av de deltidsanställda sköterskornas arvoden och ej heller av det på varje
heltidsanställd skolsköterska belöpande lärjungeantalet.
Goda skäl synes mig tala för en revidering av de nuvarande grunderna
för arvoden åt skolbibliotekarierna. Framför allt tänker jag då på att
skolbiblioteken ökat i omfattning och efterhand fått allt större betydelse
för lärjungarna både i och utanför det egentliga skolarbetet, vilket i sin
tur medfört en ökning av bibliotekariernas arbetsbörda. Nämnas må därjämte,
att det ofta torde ha visat sig svårt att med den nuvarande ersättningen
finna lärare, som är villiga att åtaga sig bibliotekariesysslan. Det
förslag, lärarutredningen framlagt, anser jag vara väl uppbyggt. De av
utredningen föreslagna arvodesbeloppen anser jag mig kunna acceptera.
Jag tillstyrker, att utredningens förslag beträffande de allmänna läroverkens
bibliotekarier lägges till grund för beräkningen av medelsbehovet under
delposten till arvoden åt bibliotekarier. Med hänsyn härtill torde denna
post böra uppföras med ett förslagsvis betecknat belopp av 249 000 kronor.
Vad angår bibliotekariearvodena vid folk- och småskoleseminarierna,
vilka jämväl behandlats av lärarutredningen, torde jag få erinra om att
i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, under punkterna
210 och 214 uttalats, att respektive delposter till dylika arvoden borde få
överskridas med erforderliga belopp, därest i annat sammanhang beslut
fattades om en reglering av nämnda arvoden. Under hänvisning härtill vill
jag framhålla, att jag anser mig kunna ge min anslutning jämväl till lärarutredningens
förslag i fråga om seminariebibliotekariernas arvoden. Detta
förslag torde därför få läggas till grund för ett beslut om överskridande
av vederbörliga delposter.
Enligt mitt i det föregående framlagda förslag skall kostnaderna för sekreterare
och övrig arbetshjälp å rektorsexpeditionerna i fortsättningen i
sin helhet bestridas ur icke-ordinarieposten. Den nuvarande delposten till
arvoden åt sekreterare m. m. erfordras därför ej längre.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Jag anser mig böra föreslå en viss uppräkning av arvodena till föreståndare
för förberedande lärarkurs. För kurs i Stockholm räknar jag med en höjning
från 700 till 900 kronor och för kurs i Lund och Göteborg en höjning
från 500 till 650 kronor. Överstyrelsens beräkning av föreläsningsbehovet
har ej givit mig anledning till erinran. Medelsbehovet under delposten till
särskilda arvoden vid läroverk med lärarkurs beräknar jag till ett avrundat
belopp av 1 100 000 kronor.
Förslaget om ökad medelsanvisning för undervisning i instrumentalmusik
vid statens aftonskola kan jag icke tillstyrka. Medelsbehovet till särskilda
arvoden vid denna skola beräknar jag till 12 700 kronor, innebärande en
höjning med 4 900 kronor. Delposten torde böra betecknas förslagsvis.
Delposten till arvode åt biträdande föreståndarinna torde böra uppföras
med oförändrat belopp, 1 200 kronor.
Vid bifall till vad jag nu förordat i fråga om arvodesposten bör denna
för nästa budgetår uppföras med 1 918 600 kronor, vilket innebär en höjning
med 642 100 kronor.
Icke-ordinarieposten. Jag har i det föregående tillstyrkt, att
sammanlagt 232 nya ordinarie ämneslärartjänster inrättas. Då emellertid
det totala behovet av nya lärartjänster i teoretiska och praktiska läroämnen
beräknats till 295, kommer ökningen i lärarbehovet icke att i sin helhet
täckas av upprättade ordinarie tjänster. Antalet icke-ordinarie lärartjänster
bör sålunda ökas med 63. Det sammanlagda antalet sådana tjänster kan
med utgångspunkt i överstyrelsens beräkningar samt med hänsynstagande
till att 200 adjunktstjänster från och med den 1 januari 1953 överförts
på ordinarie stat uppskattas till 500. Vidare erfordras vikarier till ett antal,
som överstyrelsen uppskattar till 600. Tillräckligt material för fastställande
av antalet e. o. adjunktstjänster i Ce 27 föreligger ännu icke. Det torde
därför få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
bestämma högsta antalet dylika tjänster.
Överstyrelsens beräkningar av det ökade behovet av veckotimmar i de
olika övningsämnena har icke givit mig anledning till erinran såvitt angår
sådana ökningar, som är att anse som automatiska på grund av elevantalets
ökning m. m. Som framgått av den lämnade redogörelsen har överstyrelsen
emellertid på flera punkter även framlagt förslag om ökningar utöver de
automatiska. Dessa förslag anser jag mig endast kunna biträda i begränsad
omfattning. Jag tillstyrker sålunda på de av överstyrelsen anförda skälen,
att för instrumentalmusik beräknas medel till eu icke-automatisk ökning
av antalet veckotimmar med 100. Vidare föreslår jag, att för frivillig undervisning
i kvinnlig slöjd beräknas sammanlagt 130 veckotimmar i stället för
nuvarande 80. Jag är icke beredd att nu taga ställning till förslaget om en
utsträckning till timlärare av den rätt, ordinarie och extra ordinarie gymnastiklärare
nu har att för sitt arbete med friluftsverksamheten tillgodoräkna
veckotimmar, vilket förslag icke torde vara av beskaffenhet att be
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
höva underställas riksdagens prövning. Övriga av överstyrelsen framlagda
förslag om icke-automatiska ökningar anser jag mig ej kunna förorda.
För avlöning åt skolkuratorer, skolpsykologer och praktikanter vid läroverk,
där försök med kuratorsverksamhet nu pågår, räknar jag nu med ett
belopp av 30 000 kronor. I avvaktan på resultatet av beredningen av det
föreliggande förslaget om kuratorsverksamheten bör i övrigt frågor om
anslag för hithörande ändamål som hittills bedömas från fall till fall.
Jag föreslår beträffande sexualundervisningen, att medel beräknas fölen
uppräkning av föreläsningsarvodena från 30 till 35 kronor vid det differentierade
gymnasiet och från 15 till 20 kronor vid inbyggda tekniska linjer.
Undervisningens omfattning beräknas emellertid minska därigenom, att
undervisning i biologi anordnas i de inbyggda handelslinjernas sista årskurs.
Sammanlagt kan därför det nuvarande beloppet till sexualundervisning,
(i 000 kronor, sänkas till 5 200 kronor.
Överstyrelsens förslag om ökad medelsanvisning till ersättning för institutionsarbete
m. m. och till frivillig undervisning i maskinskrivning kan jag
icke tillstyrka. Ej heller kan jag förorda vad överstyrelsen föreslagit om
lärares tjänstledighet för auskultation vid andra skolor. För detta ändamål
beräknar jag därför icke några medel.
Till arbetshjälp å rektorsexpeditionerna beräknar jag ett belopp av
1 360 000 kronor.
Medelsbehovet under icke-ordinarieposten beräknar jag till i runt tal
19 800 000 kronor, vilket innebär en ökning med 3 800 000 kronor. Jag
har härvid tagit hänsyn till det ökade medelsbehov, som föranledes av förslaget
om inrättande av ett läroverk för vuxna.
Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel. Posten till
rörligt tillägg torde böra uppskattas till 37 700 000 kronor eller för avrundning
av anslagets slutsumma till 37 681 400 kronor. De särskilda uppbördsmedlen
kunna upptagas till oförändrat belopp av 1 000 000 kronor.
Avlön ingsanslaget i sin helhet bör vid bifall till vad
jag i det föregående föreslagit för nästa budgetår uppföras med 109 800 000
kronor, vilket innebär en ökning med 30 800 000 kronor.
6. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. besluta att från och med budgetåret 1953/54 skall å
ort, som Kungl. Maj:t bestämmer, successivt upprättas ett
läroverk för vuxna med den organisation, jag i det föregående
förordat; skolande som förutsättning för läroverkets
upprättande gälla, att vederbörande kommun åtager
sig de villkor i fråga om tillhandahållande för läroverket
av lokaler m. in., som Kungl. Maj:t kan komma att föreskriva;
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
2. besluta, att samrealskolorna i Hedemora, Karlskoga,
Lycksele, Malmberget, Trelleborg och Varberg från och
med budgetåret 1953/54 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Maj:t bestämmer, skall ombildas till högre allmänna läroverk,
läroverken i Hedemora, Karlskoga, Trelleborg och
Varberg med treårigt latin- och realgymnasium samt läroverken
i Lycksele och Malmberget med treårigt realgymnasium,
skolande ombildningen tillgå sålunda, att första
ringen vid ombildningen omedelbart upprättas och sedan
ytterligare en ring per år, till dess gymnasiet är i sin helhet
färdigbildat: allt under villkor att vederbörande kommuner
atager sig att tillhandahålla för respektive högre allmänna
läroverk erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostad åt erforderlig
vaktmästarpersonal;
3. besluta, att samrealskolan i Solna från och med budgetåret
1953/54 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t
bestämmer, skall ombildas till högre allmänt läroverk med
fyraårigt gymnasium, bestående av en latin- och en reallinje
samt en allmän linje, skolande ombildningen tillgå
sålunda, att första ringen vid ombildningen omedelbart
upprättas och sedan ytterligare en ring per år av varje
linje, till dess gymnasiet är i sin helhet färdigbildat; allt
under villkor att Solna kommun åtager sig att tillhandahålla
för det högre allmänna läroverket erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad
åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt
bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal;
4. besluta, att vid samrealskolan i Strömstad skall från
och med budgetåret 1954/55 eller den senare tidpunkt,
Kungl. Maj:t bestämmer, successivt inrättas en fyraårig
realskollinje i stället för den ena parallellinjen av den femåriga
realskolan under villkor, att Strömstads kommun
åtager sig att tillhandahålla för den ombildade samrealskolan
erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande
kontant ersättning samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal;
5.
bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1953/54, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för de allmänna läroverken,
vilka föranledes av vad jag i det föregående förordat;
1». bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
56
Kungl. Maj.ts proposition nr 158.
bemyndigande, skolöverstyrelsen att — utan hinder av
fastställd personalförteckning — tills vidare under budgetåret
1953/54, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk skall tillsättas, besluta,
huruvida tjänsten skall kungöras ledig såsom adjunktstjänst
eller ämneslärarinnetjänst;
7. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1953/54:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis .............................. 51 400 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:
a) Arvoden åt skolläkare m. in.,
förslagsvis ............... 555 700
b) Arvoden åt bibliotekarier, förslagsvis
.................. 249 000
c) Särskilda arvoden vid läroverk
med lärarkurs, förslagsvis . . 1 100 000
d) Särskilda arvoden vid statens
aftonskola, förslagsvis...... 12 700
e) Arvode åt biträdande föreståndarinna
.................. 1 200 1 918 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ........................... 19 800 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis............... 37 681 400
Summa kronor 110 800 000
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms stad ... 15 000
2. Av kommuner och lärare erlagda
hyror ....................... 274 000
3.. Avkastning av donationer från
kronan m. m.................. 37 600
4. Av vaktmästare erlagda hyror
samt ersättning för bränsle och
lyse ......................... 120 000
5. Bidrag ur läroverks ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning .................... 553 400 1 000 000
Nettoutgift kronor 109 800 000
8. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 109 800 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
57
II. Allmänna läroverken: Omkostnader.
De allmänna läroverkens omkostnadsanslag är för innevarande budgetår
uppfört med 447 000 kronor och disponeras på följande sätt:
1. Sjukvård m. in., förslagsvis............................. 325 000
2. Rese- och flyttningsersättningar, förslagsvis .............. 100 000
3. Bidrag till biblioteks- och materielkassan vid statens normalskola
................................................ 4 000
4. Utrustning för skolhälsovården vid de allmänna läroverken . . 18 000
Summa kronor 447 000
Skolöverstyrelsen föreslår, att anslagsposten till sjukvård m. m. med
hänsyn till belastningen höjes med 25 000 kronor. I fråga om posten till
rese- och flyttningsersättningar föreslår överstyrelsen med hänsyn till belastningen
en höjning med 5 000 kronor samt därutöver en höjning med
ytterligare 5 000 kronor för att bereda medel till resekostnads- och traktamentsersättningar
åt lärare vid tjänstledighet för auskultation vid andra
skolor. Under anslagsposten till biblioteks- och materielkassan vid statens
normalskola beräknar överstyrelsen oförändrat belopp, medan posten till
utrustning för skolhälsovården föreslås utbruten ur omkostnadsanslaget
och uppförd som ett särskilt riksstatsanslag av reservationsanslags natur.
Motiveringen för sistnämnda förslag är, att det ofta dröjer länge — ibland
flera år — innan beställningar av instrumentarier och dylikt kan effektueras.
Anslaget föreslås uppfört med 3 000 kronor.
Överstyrelsen föreslår slutligen två nya poster under omkostnadsanslaget:
dels en post å 30 000 kronor till bestridande av kostnader för skyddsbeklädnad
åt skolläkare och deltidsanställda skolsköterskor samt förbrukningsartiklar
för skolhälsovården, dels ock en anslagspost till övriga utgifter
å 20 000 kronor. Avsikten är, att ur sistnämnda post skall bestridas
dels kostnaderna för olika oförutsedda ändamål, dels ifrågakommande kostnader
för annonsering vid statens aftonskola, dels ock, efter prövning i varje
särskilt fall, vissa kostnader för auskultations- och instruktionsdagar samt
konferenser och möten, s. k. pedagogdagar. I fråga om sistnämnda utgiftsiindamål
erinrar överstyrelsen om att läroverksstadgan numera i § 18
mom. 4 innehåller bestiimmelser om tjänstledighet för lärare för deltagande
i av överstyrelsen anordnade auskultations- och instruktionsdagar. Nämnda
författningsrum anses av överstyrelsen innefatta även de s. k. pedagogdagarna.
De kostnader, som beräknas ifrågakomma, är i första hand ersättning
för utgifter för föredragshållare, vaktmästare, städhjälp och övriga
expenser samt resebidrag till lärare.
58
Kungl. Maj.ts provosition nr 158.
I detta sammanhang torde jag få anmäla jämväl en av Övre Norrlands
rektor sjörening gjord framställning om bestridande ur läroverkens byggnadsfonder
och premiekassor av kostnader för rese- och traktamentsersättningar
åt deltagare i lokala rektorsmöten. I yttrande över denna framställning
erinrar överstyrelsen om den skyldighet rektorerna vid de allmänna
läroverken har att, då Kungl. Maj:t på skolöverstyrelsens framställning
finner sådant påkallat, deltaga i allmänna rektorsmöten. Överstyrelsen anser
emellertid, att även lokala rektorsmöten — mellan de allmänna mötena
— har en stor uppgift att fylla samt att det även för seminarierektorer och
statens folkskolinspektörer föreligger ett starkt behov att få samlas till
lokala möten. Enligt överstyrelsens mening är det önskvärt och skäligt,
att nämnda rektorer och inspektörer får tillfälle att en eller två gånger om
året deltaga i dylika lokala möten samt att de därvid bör erhålla rese- och
traktamentsersättning. Av ekonomiska skäl begränsar sig överstyrelsen
emellertid till att föreslå, att de av ifrågavarande befattningshavare, som
är stationerade i övre och mellersta Norrland, får rätt till rese- och traktamentsersättning
för ett lokalt möte om året. Sådan ersättning bör, anser
överstyrelsen, få utgå ur vederbörligt omkostnadsanslags reseersättningspost.
Som villkor för rätten till ersättning bör dock enligt överstyrelsens
mening gälla, att överstyrelsen funnit mötet erforderligt.
Statskontoret, som avstyrker bifall till rektorsföreningens framställning,
uttalar, att något bemyndigande enligt ämbetsverkets mening icke föreligger
att disponera omkostnadsanslagen på sätt överstyrelsen föreslagit. Vad
angår de av överstyrelsen i dess anslagsäskanden gjorda framställningarna
avstyrker statskontoret förslagen om medelsanvisningar till traktamenten
åt lärare under auskultation vid andra skolor samt om skyddsbeklädnad
och förbrukningsartiklar för skolhälsovården. Med hänsyn bland annat till
att överstyrelsen äger möjlighet att i förekommande fall utverka Kungl.
Maj:ts bemyndigande att överskrida anslagsposten till utrustning för skolhälsovården,
är statskontoret icke berett att förorda ändrade bestämmelser
beträffande formen för denna medelsanvisning. Statskontoret erinrar vidare
om att ämbetsverket i ett tidigare yttrande förklarat sig inse angelägenheten
av att särskilda medel funnes disponibla för oförutsedda behov
inom skolväsendet, men därvid tillika förklarat sig anse det lämpligast med
en för hela skolväsendet gemensam anslagspost. Mot överstyrelsens övriga
förslag har statskontoret icke något att erinra.
Departementschefen. Med hänsyn till anslagsbelastningen under förra
budgetåret föreslår jag en uppräkning av sjukvårdsposten med 25 000
kronor till 350 000 kronor. Posten till rese- och flyttningsersättningar åter
synes på grund av de höjda kostnaderna för resor in. m. böra räknas upp
med 10 000 kronor till 110 000 kronor. Däremot kan jag med hänsyn till
den ståndpunkt, jag vid min anmälan av avlöningsanslaget intagit till
59
Kungl. Majds proposition nr 158.
frågan om rektorers och lärares tjänstledighet för auskultation vid andra
skolor, icke tillstyrka, att medel under denna post beräknas till resekostnads-
och traktamentsersättningar vid sådan tjänstledighet. Ej heller kan
jag tillstyrka de av Övre Norrlands rektorsförening och skolöverstyrelsen
framförda olika förslagen angående bestridande av kostnaderna för reseoch
traktamentsersättningar åt deltagare i lokala rektorsmöten. Emellertid
torde Kungl. Maj:t vilja efter ansökan i varje särskilt fall pröva i vad mån
bidrag bör utgå till dylika möten ur tillgängliga anslagsmedel, exempelvis
den nya anslagspost till Övriga utgifter, som jag i det följande föreslår.
Överstyrelsens förslag om ett särskilt riksstatsanslag till utrustning för
skolhälsovården kan jag icke förorda. Medel till detta ändamål torde alltjämt
böra utgå ur en särskild post under förevarande anslag. Denna post
bör uppföras med 3 000 kronor.
Jag anser mig icke böra föreslå, att medel under en ny anslagspost anvisas
till skvddsbeklädnad åt läkare och sköterskor samt till förbrukningsartiklar
för skolhälsovården.
Goda skäl talar enligt min mening för ett bifall till överstyrelsens förslag
om anvisande av en särskild anslagspost till Övriga utgifter. För detta
ändamål föreslår jag, att under förevarande anslag beräknas 10 000 kronor.
Med hänsyn till de förslag, jag i det föregående framlagt, bör under
omkostnadsanslaget beräknas medel till omkostnader vid läroverket för
vuxna. För detta ändamål beräknar jag 19 500 kronor.
Utöver vad som framgår av det föregående ifrågasätter jag icke för
nästa budgetår någon ändring beträffande förevarande anslag, som därför
bör höjas med 49 500 kronor till 496 500 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Allmänna läroverken: Omkostnader för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 496 500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
GO
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
III. Allmänna läroverken: Bidrag till ljusoch
vedkassorna.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 3 185 000 kronor.
Jämlikt läroverksstadgan § 217 skall ur läroverkens ljus- och vedkassor
huvudsakligen bestridas kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning
av läroverkens lokaler, för renskrivningsgöromål samt för avlöning
åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning. Ljus- och vedkassas inkomster
är terminsavgifter och hyresmedel. Om för bestridande av nödvändiga utgifter
skulle ha erfordrats högre terminsavgift än 30 kronor, skall bristen
fyllas genom bidrag av statsmedel. Dylikt bidrag utgår ur förevarande
anslag.
Den möjlighet, som läroverksstadgan sålunda ger rektorerna att anlita
ljus- och vedkassorna för bestridande av kostnaderna för renskrivningsgöromål
å rektorsexpeditionerna, har numera genom beslut av Kungl. Maj:t
utvidgats till att avse expeditionsgöromål överhuvudtaget. Därvid har tilllika
föreskrivits, att ljus- och vedkassorna icke under innevarande budgetår
må belastas med utgifter för arbetskraft, som av vederbörande rektorer
anlitas för expeditionella göromål, till högre belopp än sammanlagt 580 000
kronor vid samtliga ifrågakommande skolor.
Skolöverstyrelsen förutsätter i sina anslagsäskanden, att kostnaderna för
expeditionsgöromål å rektorsexpeditionerna icke längre skall belasta Ijusoch
vedkassorna. Beträffande kassornas utgifter i övrigt anför överstyrelsen,
att kostnaderna för bränsle samt för avlöning av städerskor och annan
personal ökat avsevärt. Med utgångspunkt i anslagsbelastningen under
budgetåret 1951/52, 3 848 805 kronor, samt med hänsynstagande till den
ökning av kostnaderna för olika kvarvarande utgiftsändamål, som beräknas
ha skett sedan nämnda år, uppskattar överstyrelsen medelsbehovet
under förevarande anslag till 3 500 000 kronor.
Departementschefen. I det föregående har jag tillstyrkt, att alla kostnader
för expeditionsgöromål å rektorsexpeditionerna skall avlastas från
ljus- och vedkassorna. Kassornas kvarstående utgifter är emellertid så
stora, att en väsentlig höjning av före varande bidragsanslag synes erforderlig.
Jag föreslår, att anslaget i överensstämmelse med skolöverstyrelsens
förslag höjes med 315 000 kronor till 3 500 000 kronor, och hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna
för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag
av 3 500 000 kronor.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
61
IV. Avlöning åt deltagare i praktiska
lärarkurser m. m.
Under anslagsrubriken Arvoden åt deltagare i praktiska lärarkurser m. in.
finnes å riksstaten för innevarande år uppfört ett förslagsanslag av
940 000 kronor. Vid anvisandet av detta anslag avsågs, att ur detsamma
skulle utgå dels arvoden åt deltagare i praktiska lärarkurser, dels resekostnads-
och traktamentsersättningar åt deltagare i förberedande lärarkurser,
dels oek expenser vid förberedande lärarkurser (se statsliggaren s.
603). Sedermera har emellertid frågan om ekonomiska förmåner åt deltagarna
i praktiska lärarkurser kommit i nytt läge genom den av förra
årets riksdag under höstsessionen beslutade tjänsteförteckningsrevisionen
(prop. 1952:241 och riksdagens skrivelse 1952:438). Enligt riksdagens beslut
skall nämligen reglerad befordringsgång anordnas för lärarna i anslutning
till de av 1950 års lärarutredning föreslagna grunderna. Härvid skall
samtliga under statens allmänna avlöningsreglemente inordnade läroanstalter
betraktas som en enhet i tjänstgöringshänseende. Detta innebär bland
annat, att lärare i befordringsgången skall erhålla oavkortad lön under
deltagande i praktisk lärarkurs, medan förut endast utgått arvode. Enligt
medgivande av riksdagen må under innevarande år nämnda lönekostnader
samt rese- och traktamentsersättningar åt deltagare i praktiska lärarkurser
bestridas ur förutnämnda anslag.
För nästa budgetår föreslår jag, att för ändamålet anvisas ett särskilt
förslagsanslag med rubriken »Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser
m. m.». Ur detta anslag bör bestridas lönekostnader samt rese- och
traktamentsersättningar åt deltagare i praktiska lärarkurser ävensom expenser
vid förberedande lärarkurser.
Beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår måste bli ganska
osäker. Jag anser mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår uppföres
med 2 000 000 kronor, vilket är 1 060 000 kronor mer än innevarande års
anslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser
in. in. för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag av
2 000 000 kronor.
62
Kungl. May.ts proposition nr 158.
V. Kommunala läroverk: Understöd åt vissa
kommunala gymnasier m. m.
Anslaget är nu uppfört med 780 000 kronor. Huvuddelen av detta belopp
eller 720 000 kronor är avsedd för den grupp av läroanstalter, som rubriken
anger, och har fördelats enligt grunder, som tillämpats sedan flera år. Återstoden
av anslaget avser statsbidrag med 20 000 kronor för envar av realskollinjerna
vid kommunala flickskolorna i Karlstad, Linköping och Uppsala.
Kommunala gymnasier. I sina anslagsäskanden för nästa
budgetår anför skolöverstyrelsen, att den finner ett ökat statligt stöd till
driften av de kommunala gymnasierna synnerligen önskvärt. Överstyrelsen
anser sig dock icke böra ånyo framföra sitt för innevarande budgetår gjorda
förslag om ändrade grunder för understöd till kommunala gymnasier utan
bygger sin beräkning av medelsbehovet på de hittills tillämpade grunderna.
Därvid anför överstyrelsen följande.
De kommunala gymnasierna i Arvika, Karlshamn, Katrineholm, Kiruna,
Söderhamn och Åmål står från och med budgetåret 1952/53 under successivt
förstatligande. För dessa gymnasier beräknas sålunda statsbidrag under
1953/54 utgå endast för den högsta ringen. Vidare har överstyrelsen föreslagit
ytterligare sex kommunala gymnasier till förstatligande från och med
budgetåret 1953/54, nämligen gymnasierna i Hedemora, Karlskoga, Malmberget,
Solna, Trelleborg och Varberg. Statsbidrag beräknas därför för gymnasierna
i Hedemora, Karlskoga, Malmberget och Trelleborg till endast de
två högsta ringarna och för gymnasiet i Varberg till endast näst högsta
ringen. Den fyraåriga reallinjen vid kommunala gymnasiet i Solna samt
latinlinjerna i Katrineholm och Söderhamn, vilka första gången fördes fram
till studentexamen vårterminen 1952, skulle enligt praxis ha föreslagits
till statsbidrag men medtages icke i beräkningarna med hänsyn till förstatligandet.
För det kommunala gymnasiet i Mariestad beräknas statsbidrag utgå
för samma antal ringar som under innevarande budgetår.
Som en automatisk följd av tidigare beslut beräknas statsbidrag under
budgetåret 1953/54 utgå till ytterligare en realgymnasiering vid kommunala
gymnasierna i Avesta, Bollnäs, Borlänge, Enköping, Falköping, Filipstad,
Hedemora, Köping, Lidköping, Malmberget, Nässjö, Oskarshamn,
Tranås och Åmål samt till ytterligare en latingymnasiering vid kommunala
gymnasierna i Hedemora, Karlshamn, Karlskoga och Varberg. Vid gymnasierna
i Hedemora, Malmberget, Åmål, Karlshamn, Karlskoga och Varberg
beräknas dock samtidigt statsbidraget till första ringen eller första och
andra ringarna bortfalla beroende på förstatligandet.
Beträffande de kommunala gymnasierna i Alingsås och Ängelholm, där
studentexamen avlades första gången vårterminen 1952, har ansökningar
om statsbidrag ingivits till överstyrelsen. Ansökningar om statsbidrag har
vidare inkommit från de kommunala gymnasierna i Bollnäs och Köping för
63
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 158.
en latinlinje, som förts fram till studentexamen för första gången vårterminen
1952. Elevtillströmningen har varit tillfredsställande. Gymnasierna synes
sålunda fylla ett förefintligt och enligt överstyrelsens mening varaktigt
behov. Undervisningen bedrives på ett ändamålsenligt sätt och har visat
goda resultat. Starka skäl talar enligt överstyrelsens mening för att dessa
gymnasier och gymnasielinjer kommer i åtnjutande av understöd.
Med hänsyn till det anförda föreslår överstyrelsen, att statsbidrag till
kommunala gymnasier under budgetåret 1953/54 beräknas på följande sätt:
Kommunala gymnasiet i
Statsbidrag kronor
nuvarande belopp
föreslaget belopp
Alingsås ....................
_
30 000
Arvika .....................
30 000
15 000
Avesta ......................
30 000
45 000
Bollnäs......................
15 000
45 000
Borlänge ....................
15 000
30 000
Enköping ...................
15 000
30 000
Falköping ...................
15 000
30 000
Filipstad ....................
30 000
45 000
Hedemora ...................
45 000
45 000
Karlshamn ..................
45 000
30 000
Karlskoga ...................
60 000
45 000
Katrineholm .................
30 000
15 000
Kiruna......................
60 000
30 000
Köping......................
15 000
45 000
Lidköping ...................
30 000
45 000
Malmberget .................
30 000
30 000
Mariestad ...................
45 000
45 000
Nässjö ......................
15 000
30 000
Oskarshamn .................
30 000
45 000
Söderhamn ..................
30 000
15 000
Tranås ......................
15 000
30 000
Trelleborg ...................
90 000
60 000
Varberg ....................
15 000
15 000
Åmål .......................
15 000
15 000
Ängelholm ..................
15 000
Summa kronor
720 000
825 000
Realskollinjer vid vissa kommunala flickskolor.
Ett av huvudsyftena vid 1927 års skolreform var ordnandet av den kvinnliga
ungdomens utbildning på ett sätt, som bättre överensstämde med den
sociala rättvisans krav. »En ny skolorganisation bör bygga på den grundvalen,
att varje läroverkssamhälle bör erbjuda möjlighet för flickor att erhålla
tillträde till statsläroverk under samma villkor som gossar», yttrade
1927 års riksdag (skr. 262 s. 37).
På de flesta läroverksorter kunde flickorna beredas tillgång till realskoleutbildning
helt enkelt genom att det allmänna läroverket öppnades för
flickor. I några av de större städerna kunde detta icke ske, emedan de exis
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
terande läroverken redan till sin fulla kapacitet hade tagits i anspråk för
den manliga ungdomens behov. Kungl. Maj:t föreslog upprättande av högre
allmänna läroverk för flickor i fyra av dessa städer: Stockholm, Göteborg,
Malmö och Hälsingborg. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i denna
del men fann behovet av ytterligare sådana läroverk vara styrkt. »Riksdagen
anser, att högre flickläroverk böra inrättas även i de övriga städer,
där utrymme för flickor ej kan beredas i det högre allmänna läroverket»,
säger den redan citerade riksdagsskrivelsen (s. 69). »En plan för inrättandet
av dylika läroverk bör upprättas, däri även fastställes, i vilken ordning
och vid vilken tid de olika läroverken böra komma till stånd.»
Förslag i frågan förelädes 1929 och 1930 års riksdagar men ledde endast
i mindre utsträckning till positivt resultat. Ett högre allmänt läroverk för
flickor upprättades dock i Örebro.
För närvarande är de statliga allmänna läroverken i Jönköping, Karlstad,
Linköping och Uppsala på realskolestadiet förbehållna för gossar.
I Borås är den fyraåriga men icke den femåriga realskolan öppen för flickor;
i Göteborg, Hälsingborg, Norrköping och Örebro saknas femåriga linjer
vid de statliga läroverk, som mottager flickor. Formellt är frågan löst i Västerås,
där flickor äger tillträde till realskolans båda linjer; i verkligheten
fylles dock 4% av de 5 nybörjaravdelningarna i den femåriga realskolan
av gossar.
I Karlstad, Linköping, Uppsala och Västerås har frågan provisoriskt lösts
genom upprättande av realskollinjer, som utan att tillhöra den kommunala
flickskolan organisatoriskt anslutits till denna. Dessa linjer är treåriga:
de är anknutna till flickskolans klass 27 (respektive klass 1°) och leder fram
till realexamen det tredje året. Lärjungeantalet är
i Karlstad ......... 91, varav 35 i startklassen,
» Linköping ........ 176, » 66» »
»Uppsala .......... 150, » 62 » »
»Västerås .......... 82, » 33 » »
Linjerna ägs antingen av kommunen eller av särskild stiftelse. Statsbidrag
utgår innevarande budgetår till linjerna i Karlstad, Linköping och Uppsala
med vardera 20 000 kronor, däremot icke till linjen i Västerås.
I Borås och Jönköping finnes åter sedan ett par år femåriga realskollinjer
vid de kommunala flickskolorna. Linjerna i fråga, som ännu endast
omfattar de två lägsta klasserna, har följande lärjungeantal:
i Borås ............ 63, varav 31 i startklassen,
i Jönköping ........ 71, » 35 » »
Dessa linjer ingår i den kommunala flickskolan och åtnjuter statsbidrag ur
förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala flickskolor
enligt för skolformen gällande bestämmelser.
Jag vill erinra om att frågan om upprättande av linjer av sistnämnda
slag var före vid 1951 års riksdag. Vid avlåtandet av statsverkspropositionen
nämnda år anmälde dåvarande departementschefen en framställning
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
från skolöverstyrelsen om bemyndigande att i vissa fall medge ändring
av en parallellinje vid kommunal flickskola till realskollinje med bibehållen
rätt för kommunen att åtnjuta statsbidrag till linjen (prop. I: Bil. 10 s.
257). Framställningen föranledde icke något positivt förslag från departementschefens
sida. Statsutskottet ansåg emellertid, att frågan borde prövas
av Kungl. Maj:t från fall till fall (skr. 8 s. 92). Senare medgav Kungl.
Maj:t, att vid kommunala flickskolorna i Borås och Jönköping en av parallellavdelningarna
av första klassen finge ersättas med en avdelning av
första klassen av femårig realskola och därefter successivt även de därpå
byggande högre klasserna, med rätt för staden att erhålla statsbidrag för
realskoleklasserna enligt gällande bestämmelser angående statsbidrag till
avlöning av lärare vid kommunala flickskolor. Sedermera uppdrog Kungl.
Maj:t åt skolöverstyrelsen att verkställa utredning av frågan under vilka
förutsättningar realskollinje borde få inrättas vid kommunal flickskola och
om statsbidrag till sådan linje.
Skolöverstyrelsen anser liksom tidigare, att realskollinje bör ifrågakomma
vid kommunal flickskola endast som ny form för en redan befintlig
parallellinje vid flickskolan. Förutsättningar för ett dylikt utbyte föreligger
enligt överstyrelsens åsikt
1) i städer, där flickor helt sakna tillträde till allmän realskola,
2) i samhällen, där på grund av läroverksorganisationens otillräcklighet
hårdare poängkrav måste uppställas för flickornas än för gossarnas intagning
i läroverk, samt
3) i samhällen, där flickor eljest har väsentligt mindre tillgång till allmän
realskola än gossar, exempelvis Stockholm, Göteborg, Lund, Norrköping,
Örebro.
Huruvida en inbyggd realskollinje skall starta redan i nybörjarklasserna
eller utgrenas först efter andra klassen, bör bedömas från fall till fall bland
annat med hänsyn till lokalfrågorna.
Överstyrelsen förutsätter, att statsbidrag till de inbyggda linjerna skall
utgå i samma ordning och under motsvarande förutsättningar som till
övriga linjer inom flickskolorna. Då i de typiska fallen endast utbyte av
en linje mot en annan skulle komma i fråga, blir kostnadsökningen obetydlig;
besparingar kan till och med uppstå på längre sikt, eftersom en längre
linje utbytes mot en kortare.
Utbyte av flickskollinje mot realskollinje bör ifrågakomma endast på
framställning av vederbörande huvudman och vara beroende av Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall.
Termen utbyte av linje begagnas emellertid av överstyrelsen i något
vidgad mening. Ämbetsverket förutsätter nämligen, att där kommunal
flickskola på vanliga grunder av Kungl. Maj:t tilldelas ny parallellavdelning,
denna efter omständigheterna skall kunna anordnas som flickskollinje
eller realskollinje.
Skolöverstyrelsen har vidare med tillstyrkan överlämnat en framställning
från styrelsen för kommunala flickskolan i Västerås, vari hemställes om
statsbidrag till driften av den med skolan förenade realskollinjen. Kostnaderna
för den nuvarande enkla linjen har i budgeten för år 1953 upptagits
till 48 300 kronor. Tillströmningen har de senaste åren ökats, så att paral
5
— B ihan g till riksdagens ''protokoll 1063. 1 sand. Nr 158.
66
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
lellavdelningar skulle kunna upprättas, om anslag därför beviljades. Av
de nuvarande 33 lärjungarna i första realskoleklassen tillhör 11 kommuner
utanför Västerås.
Stiftelsen Uppsala högre elementarläroverk och gymnasium för flickor,
som är huvudman för den till kommunala flickskolan i Uppsala anknutna
realskollinjen. anhåller slutligen om förhöjning av det till linjen utgående
statsbidraget till 50 000 kronor.
Statskontoret vill icke motsätta sig, att flickskollinjer under de av överstyrelsen
angivna förutsättningarna utbytes mot realskollinjer efter prövning
från fall till fall. Därvid bör dock krävas, att organisationsändringen
icke vare sig omedelbart eller framdeles påkallar parallellundervisning i
större utsträckning än om ombildningen icke kommit till stånd. Då de
treåriga realskollinjerna vid vissa kommunala flickskolor för närvarande
åtminstone formellt är privata, lärer riksdagens prövning vara erforderlig
för deras kommunalisering.
Örebro aftonskola. Med anledning av en av styrelsen för
Örebro aftonskola gjord framställning har skolöverstyrelsen hemställt, att
ett anslag av 30 000 kronor måtte beviljas såsom bidrag till nämnda skola.
Av överstyrelsens framställning inhämtas till en början följande.
Örebro aftonskola, som varit i verksamhet sedan höstterminen 1944,
startades som treårig realskola men omorganiserades efter ett år till fyraårig
realskola. År 1948 utbyggdes aftonskolan med ett latin- och realgymnasium,
som för närvarande omfattar tre och ett halvt år. Skolan är
avsedd för vuxen, yrkesarbetande ungdom, som av olika anledningar icke
haft tillfälle att erhålla högre skolundervisning. Elevantalet uppgick höstterminen
1951 till 102, varav 58 elever i realskolan och 44 i gymnasiet, och
höstterminen 1952 till 121, varav 65 i realskolan och 56 i gymnasiet.
Då skolan icke har dimissionsrätt, har skolans elever endast såsom lärjungar
från enskild undervisning kunnat deltaga i student- eller realexainen.
Under åren 1948—1952 har sammanlagt 45 av skolans elever undergått
realexamen. Kuggningsprocenten har varit mycket låg. Enligt vad skolans
styrelse anför, har under nämnda tid sammanlagt fyra elever underkänts
i den skriftliga prövningen. I den muntliga prövningen har ingen elev underkänts.
Studentexamen har hittills avlagts endast av några få elever vid
skolan.
Terminsavgifterna är fastställda till 75 kronor i realskolan och 100 kronor
på gymnasiet. I ömmande fall beviljas befrielse från avgift. Skolans
inkomst av terminsavgifterna uppgick år 1951 till 14 250 kronor och beräknas
för 1953 till ungefär samma belopp.
Stadsfullmäktige i Örebro har sedan år 1945 lämnat skolan ekonomiskt
bidrag. Stadens anslag för år 1951 belöper sig till 57 590 kronor och för år
1952 till 58 300 kronor. För år 1953 beräknas ett bidrag om 64 200 kronor
vara erforderligt.
Skolans budget för år 1951 uppgick i sin helhet till 73 168 kronor 97 öre.
Den dominerande utgiften är lärarlönerna, som under år 1951 uppgick till
56 192 kronor. Rektors arvode uppgick till 3 591 kronor. Från och med den
1 januari 1950 avlönas aftonskolans lärare enligt statens löneplan för timlärare.
Som lärare vid skolan har under hela dess verksamhetstid varit anställda
lärare vid olika högre skolor i Örebro. Rektor vid karolinska högre allmänna
Kungl. Majrts proposition nr 158. 67
läroverket i Örebro är aftonskolans föreståndare och aftonskolan är inrymd
i läroverkets lokaler.
Skolöverstyrelsen uttalar, att aftonskolan enligt överstyrelsens mening
fyller en viktig uppgift bland vuxen, yrkesarbetande ungdom och kan förväntas
ge erfarenheter, som kan vara av värde vid utformandet av statens
läroverk för vuxna. Överstyrelsen tillstyrker därför, att skolan erhåller
statsbidrag till sin fortsatta verksamhet, och finner ett belopp av 30 000
kronor skäligt. Som villkor för ett statsbidrag anser överstyrelsen böra
föreskrivas, att terminsavgiften vid skolan maximeras till 50 kronor per
termin i såväl realskolan som gymnasiet.
Statskontoret tillstyrker ett bidrag av 20 000 kronor och anför därvid
följande.
Frågan om förbättrade möjligheter för vuxen, förvärvsarbetande ungdom
att erhålla högre utbildning har aktualiserats genom den utredning rörande
vidgat tillträde till högre studier, som verkställts av F. Schmidt (SOU
1952:29). Sådana möjligheter står nu endast till buds vid statens aftonskola
i Stockholm. Ämbetsverket anser det vara av viss betydelse ur försökssynpunkt,
att den form av undervisning, som bedrives vid statens aftonskola,
prövas även vid annan med statsmedel understödd undervisningsanstalt.
Härigenom vinnes ökad erfarenhet av denna skolform, vilket är
av värde, innan slutlig ståndpunkt tages till frågan om inrättande av de i
ovannämnda utredning föreslagna kompletteringsgymnasierna. Statskontoret
finner därför vissa skäl tala för ett bifall till framställningen. För personer
i mogen ålder, som har god studielämplighet, står emellertid ett flertal
studievägar öppna för erhållande av för realexamen erforderliga kunskaper,
vilka sålunda utan större svårigheter torde kunna inhämtas utan
att därför särskilda undervisningsanstalter behöver inrättas. Enligt ämbetsverkets
mening bör därför bidrag i första hand utgå till undervisningen
på gymnasiestudiet. Med hänsyn härtill och till de alltmer ökade krav, som
ställes på huvudtiteln, får statskontoret föreslå, att bidraget begränsas till
20 000 kronor.
Departementschefen. Skolöverstyrelsen har vid sin beräkning av medelsbehovet
till understöd åt kommunala gymnasier utgått från de för närvarande
tillämpade principerna. Vad överstyrelsen därvid anfört och föreslagit
angående sådana gymnasielinjer, som hittills erhållit understöd, har
ej givit mig anledning till erinran. Ej heller anser jag skäl föreligga att
frångå överstyrelsens förslag, att medel för första gången beräknas till
understöd för de kommunala gymnasierna i Alingsås och Ängelholm samt
för en latinlinje vid ettvart av gymnasierna i Bollnäs och Köping. Med hänsyn
till det nu anförda föreslår jag, att under förevarande anslag beräknas
ett belopp av 825 000 kronor till understöd åt vissa kommunala gymnasier.
Vad därnäst angår frågan om sådana realskollinjer, som är inbyggda i
kommunala flickskolor, torde jag få erinra om de allmänna riktlinjer för
utvecklingen av realskolestadiets skolformer utanför försöksdistrikten, som
godkändes av 1951 års riksdag och som hittills kunnat följas. Förhållandevis
omfattande åtgärder torde bli nödvändiga för de stora årskullar, som de
68
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
närmaste åren rycker upp i realskoleåldern, men de nya behoven måste,
i den mån de icke kan täckas utan organisationsändringar, i det väsentliga
tillgodoses inom folkskolans ram eller genom upprättande av nya kommunala
realskolor. Anknytningen av realskollinjer till de kommunala flickskolorna
ter sig närmast som ett sidospår i utvecklingen, som endast undantagsvis
bör komma till användning. Jag anser det föga sannolikt, att bärande
skäl för en sådan organisation skall kunna förebringas utanför de
orter, där anordningen redan tagits i bruk.
Dessa orter åter intar, såsom jag i det föregående visat, en historiskt
betingad särställning. På två ställen, i Borås och Jönköping, har femåriga
realskollinjer redan inbyggts i de kommunala flickskolorna enligt medgivande
av Kungl. Maj:t för ett år i sänder. Jag anser mig beträffande
dessa orter kunna följa skolöverstyrelsens förslag och är således beredd
att tillstyrka, att linjer av angivet slag allt fortfarande må vara inrättade
vid de kommunala flickskolorna i dessa städer i den utsträckning de befinnes
klart motiverade av ortens behov.
Vad så vidkommer de treåriga realskollinjerna i Karlstad, Linköping,
Uppsala och Västerås, föreligger för närvarande inga ansökningar om ändrad
anknytning till de kommunala flickskolorna. Huvudmännen för linjerna
i Karlstad, Linköping och Uppsala torde i likhet med föregående år böra
komma i åtnjutande av statsbidrag för driften med 20 000 kronor vardera.
Jag anser mig numera kunna tillstyrka enahanda förmån jämväl för den
till kommunala flickskolan i Västerås anknutna realskollinjen. Det sammanlagda
bidragsbeloppet för i kommunala flickskolor inbyggda treåriga linjer
skulle således instundande budgetår komma att uppgå till ett belopp av
80 000 kronor.
Den verksamhet, som bedrives vid Örebro aftonskola, har av skolöverstyrelsen
erhållit goda vitsord. Med hänsyn härtill och under framhållande
att verksamheten vid skolan syftar till att för nya grupper öppna tillträde
till högre studier föreslår jag, att skolan från och med nästa budgetår
erhåller statsbidrag till sin verksamhet. Som lämpligt bidrag föreslår jag
20 000 kronor, vilket belopp torde böra utgå ur förevarande anslag. I anslutning
till skolöverstyrelsens förslag torde som villkor för bidragets utgående
böra gälla, att terminsavgifterna vid skolan maximeras till 75 kronor
i fråga om gymnasiet och 50 kronor i fråga om realskolan. Det inkomstbortfall,
som härigenom kommer att uppstå för skolan, kan med nuvarande
elevantal beräknas till högst 6 000 kronor.
Vid bifall till vad jag här föreslagit bör anslaget till understöd åt kommunala
gymnasier m. m. för nästa budgetår uppföras med 925 000 kronor,
vilket innebär en höjning med 145 000 kronor. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa
ett anslag av 925 000 kronor.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
69
VI. Kompletteringsgymnasier.
Inledning.
Studentexamen är det vanliga villkoret för tillträde till högre utbildning,
iiven om tillträde vid flera högskolor ges även den som ej avlagt sådan
examen och dispens dessutom i vissa fall kan erhållas. Detta studentexamenskrav
utestänger från högre utbildning många studiebegåvade, som
av olika skäl saknat tillfälle att genomgå gymnasiet. Bristen på akademiskt
utbildad arbetskraft gör emellertid, att det ur samhällets synpunkt är av
intresse att begåvade personer under vissa förutsättningar beredes tillträde
till högre utbildning, även om deras föregående skolutbildning inte helt
motsvarar studentexamen. Detta gäller särskilt under den övergångsperiod,
då skolreformen ännu inte hunnit tillföra gymnasierna nya grupper av ungdomar.
Den 29 juni 1950 tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
professorn Folke Schmidt att utreda villkoren för tillträde till högre
utbildning för personer utan studentexamen. Av direktiven för utredningsarbetet
framgick bland annat, att utredningsmannen i första hand skulle
taga ställning till frågan, om man även i fortsättningen bör lämna individuella
dispenser eller ge särskilt kvalificerade grupper generell rätt att
under vissa bestämda villkor avlägga akademisk examen.
I första hand ansågs utredningen böra avse rätten att avlägga teologiska,
juridiska, medicinska, filosofiska och statsvetenskapliga examina, men den
skulle inte begränsa sig till dessa områden utan även behandla frågan om
tillträde till alla de högskolor, där studentexamen är det vanliga inträdesvillkoret.
Vidare skulle utredningsmannen yttra sig över huruvida den nuvarande
ordningen för dispensprövning vid universitetskanslersämbetet borde bibehållas
eller om prövningen i stället borde anförtros åt en särskild nämnd
eller eventuellt genomföras efter annan lämplig metod.
Sedermera har åt utredningsmannen uppdragits att även utarbeta förslag
om s. k. kompletteringsgymnasier.
Utredningsmannen, som för sitt arbete antagit benämningen Utredningen
om vidgat tillträde till högre studier, har den 30 september 1952 avgivit
sitt betänkande (SOU 1952:29).
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av universitetskanslerämbetet,
efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter,
skolöverstyrelsen, efter hörande av försvarets läroverk, specialgymnasiet
vid folkhögskolan i Vilan med flera, överstyrelsen för yrkes
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
utbildning, efter hörande av vederbörande läroanstalter, överstyrelsen för
de tekniska högskolorna, efter hörande av de tekniska högskolorna i Stockholm
och Göteborg, farmaceutiska institutet, lantbrukshögskolan, skogshögskolan,
veterinärhögskolan, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut,
direktionen över gymnastiska centralinstitutet, handelshögskolan
i Stockholm, handelshögskolan i Göteborg, socialinstituten i Stockholm,
Göteborg och Lund, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret,
överbefälhavaren, kommerskollegium, 1948 års tekniska skolutredning,
utredningen om kompetensfordringarna inom förvaltningen m. m.,
studielånenämnden, garantilånenämnden, grafiska institutet, statens brandskola
och statens skogsmästarskola.
Dessutom har ett flertal organisationer och sammanslutningar inkommit
med yttranden.
Frågan om vidgat tillträde till högre studier genom ändrade regler för
dispensgivning åt sådana personer, som icke i vanlig ordning avlagt studentexamen,
torde icke vara av den natur, att den behöver underställas riksdagens
prövning. Då emellertid utredningsmannens förslag till ändrade
villkor för tillträde till högre studier vid universitet och högskolor är huvudanledningen
till att jag i det följande ämnar föreslå inrättande av särskilda
kompletteringsgymnasier för sådana personer, som önskar studera enstaka
skolämnen, anser jag mig likväl böra lämna en kortfattad redogörelse för
utredningens resultat.
I utredningens tredje och fjärde kapitel (s. 25—40) lämnas en utförlig
översikt över nu gällande inträdesvillkor vid högre läroanstalter
samt en redogörelse för den dispenspraxis, som för närvarande
tillämpas. Jag hänvisar till dessa kapitel i utredningen.
Vidgat tillträde till högre studier.
Utredningens förslag.
I betänkandet diskuteras först de krav på förkunskaper, som
bör ställas på dem som ämnar fortsätta med högre studier. Härvid anföres
i huvudsak bland annat följande.
Studentexamen har ansetts garantera en persons förkunskaper för högre
studier, bland annat förmåga att klart och koncist uttrycka sig i tal och
skrift på det egna språket, en viss allmänbildning samt kunskaper i främmande
språk, som anses utgöra ett viktigt instrument både för att kunna
utnyttja den vetenskapliga litteraturen och för att bli delaktig av ett internationellt
kulturutbyte.
Gymnasiet anses också ha till uppgift att ge den allmänna intellektuella
träning, som är nödvändig för högre studier. Det regelbundna studiearbetet
och de täta kunskapskontrollerna ger en praktisk studievana och ökar
förmågan till koncentration under intellektuellt arbete.
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
För framgång vid högre studier är också individens intresse och ambition
väsentliga faktorer, anser utredningen. Huruvida kravet på studentexamen
ger några garantier i detta hänseende torde dock vara svårt att med bestämdhet
säga.
Det är emellertid inte alls sagt, fortsätter utredningen, att alla som avlagt
studentexamen har förutsättningar för högre studier. Även inom en
studentklass är nämligen spännvidden stor mellan de bäst utrustade och
de svagare. De akademiska lärarna menar i allmänhet, att minimistandarden
är låg. Man betraktar det som naturligt, att många av dem, som börjat
vid universiteten och högskolorna, snart avbryter sina studier, därför att
de funnit svårigheterna övermäktiga. Erfarenheten visar dock, enligt utredningen,
att den som har stark ambition inte sällan lyckas fullfölja sina
studier, trots att hans teoretiska begåvning ligger avsevärt under genomsnittet
för studenterna. För samhället är detta knappast lyckligt. Man har
anledning antaga, att de svagast begåvade bland studenterna, när de efter
examen placeras på olika poster, har svårt att motsvara de krav man ställer
på akademiskt utbildade.
Studentexamen som tillträdesvillkor ger sålunda, anser utredningen, ingen
säkerhet för en fullgod rekrytering av de akademiska yrkena. Detta till
trots är det riktigt att betrakta studentexamen som den normala vägen
till högre studier. Men det borde, enligt utredningen, inte vara den enda
vägen. Studenterna representerar inte ensamma den intellektuella eliten.
Utanför deras krets finns med säkerhet ett stort antal med förmåga fullt
likvärdig med studenternas genomsnitt. Bland dessa borde ett värdefullt
tillskott av lärjungar till högskolorna och universiteten kunna rekryteras.
Man får vidare, anför utredningen, inte heller glömma, att de akademiskt
utbildade i sin dagliga gärning väsentligen möter praktiska uppgifter. Det
bästa samspelet mellan teori och praktik gynnas måhända inte alltid av
en ordning, där den enskilde under sina unga år ägnar sig enbart åt teoretiska
studier för att möta de praktiska problemen först vid mogen ålder.
Den som under sin ungdom i stället haft praktiskt arbete har ofta särskilda
förutsättningar att efter avslutade teoretiska studier bli en god yrkesman.
Det kan också vara väsentligt, att han från arbetslivet hämtat kunskaper
om människors föreställningssätt och värderingar.
Detta får emellertid, framhåller utredningen, inte leda till att de nya
grupper, som kommer att beredas tillträde till högre studier, har sämre
förutsättningar än genomsnittet bland dem, som avlagt studentexamen i
vanlig ordning. Intresset att standarden skall hållas uppe är inte oförenligt
med olika åtgärder att jämna vägen för personer utan studentexamen.
Vid avvägningen av kravet på förkunskaper får man inte bortse ifrån
att det för den äldre kan vara svårare än för den yngre att prestera prov
på minneskunskaper men att detta inte behöver betyda, att han har sämre
förutsättningar för studiearbete. Ofta har han i stället större mognad och
förmåga att utnyttja sina resurser.
Utredningen anser, att som allmän riktpunkt bör gälla, att kraven på
förkunskaper bör bestämmas med hänsyn till vad som kräves för en grundläggande
akademisk examen. Vidare understrykes att den som utan stu
-
72
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 158.
dentexamen siktar till en akademisk utbildning bör i fråga om vissa ämnen
ha uppnått studentexamensnivå, nämligen i svenska språket, historia med
samhällslära och i främmande levande språk. Beträffande de senare anser
utredningen, att ett språk — i regel engelska — borde krävas till ett mått,
motsvarande studentexamens fordringar. Som allmän princip borde man
vidare uppställa krav på läskunskaper i ett andra språk men däremot helt
avstå från fordringar rörande det tredje språket.
Vad olika akademiska myndigheter anfört beträffande fordringarna på
språkkunskaper redovisas i betänkandet å s. 50—55.
Rätten till inträde vid högre läroanstalter kan emellertid inte bestämmas
enbart genom att angiva det oundgängliga minimikravet på förkunskaper,
anser utredningen och fortsätter:
Vill man göra ett riktigt urval, bör man ta med även andra faktorer
vid bedömningen. Det är väsentligt, att den enskilde fått intellektuell träning
och vana vid intellektuellt arbete. Det är gynnsamt, att han visar intresse
och ambition. Också kunskaper och erfarenheter från ett praktiskt
livsområde kan vara av betydelse. Att en individ kämpat sig fram till en
utbildning eller ställning i konkurrens med andra, kan vara ett skäl att
antaga, att han har egenskaper, som kommer att skänka honom framgång
även på en studiebana. Det sistnämnda får inte tagas för absolut. Framgång
i det praktiska yrkesarbetet förutsätter delvis andra egenskaper än
framgång i studiearbete. Den känslige och nervöse, som misslyckats i det
praktiska, kan visa sig bli en utmärkt studiemänniska. Många personer
får över huvud taget inte en sådan ställning i produktionslivet, att de har
möjlighet att visa påtagliga yttre framgångar.
I valet mellan att i fortsättningen gå fram på de individuella dispensernas
väg eller ge särskilt kvalificerade grupper generell rätt att under bestämda
villkor avlägga akademisk examen eller examen vid annan högre
läroanstalt förordar utredningen den senare vägen och anför bland annat
följande.
Metoden med generella regler har bestämda fördelar framför de individuella
dispensernas väg. Den enskilde får under eget ansvar bedöma sina
förutsättningar. De akademiska myndigheterna befrias från bördan att från
fall till fall pröva den inträdessökandes förutsättningar. En generell reglering
uppfattas av de flesta som mera rättvis än ett system byggt på individuell
bedömning, vilket bland annat sammanhänger med den stora vikt,
som tillägges den yttre likformigheten.
Om det inte skall bli fråga om en sänkning av standarden, bör det urvalsinstrument,
som väljes, vara i huvudsak lika effektivt som studentexamensvillkoret,
framhåller utredningen; särskilt väsentligt är att minimikraven
för utbildningen inte ställes för lågt. Man borde därför uppställa
som minimikrav, att utbildningen åtminstone inom någon ämnessfär motsvarade
eller förde längre än studentexamen. Helt allmänt kunde slutligen
sägas, att en utbildning, som skulle likställas med studentexamen som
grundval för högre studier, helst borde ha gymnasial karaktär.
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Med utgångspunkt från de i det föregående redovisade kraven på förkunskaper
för tillträde till högre utbildning föreslår utredningen, att vissa
kategorier av studerande medgives likställdhet med dem som
avlagt studentexamen ifråga om rätten att inskrivas vid
universitet eller att antagas som studerande vid högskolor samt att avlägga
examina. Därest insikter i vissa kärnämnen icke skulle vara dokumenterade,
har utredningen uppställt vissa i betänkandet närmare angivna
kompletteringskrav som villkor för likställigheten.
Sammanfattningsvis föreslås följande grupper av s. k. studentlikställda.
Folkskollärare med fyraårig utbildning enligt 1937 års seminariestadga
erhåller enligt förslaget likställdhet, under villkor att han i sin examen
har godkänt vitsord i engelska samt att han äger läskunskaper i ytterligare
ett främmande språk. Den som examinerats enligt 1914 års stadgar skall
styrka studentkunskaper i ett språk och läskunskaper i ytterligare ett
språk. Läskunskaper skall under vissa förutsättningar anses styrkta genom
seminariebetyg. Eftergifter från de juridiska och statsvetenskapliga examensstadgornas
krav på studentkunskaper i vissa ämnen föreslås för denna
grupp.
Gymnasieingenjör föreslås få likställdhet på villkor om godkänt examensbetyg
i engelska och tyska. Dessutom skulle i det tekniska gymnasiet införas
ett nytt ämne, nutidshistoria och samhällslära. Ämnet skulle avse
en förkortad gymnasiekurs i historia med samhällslära och omfatta fyra
veckotimmar i högsta klassen. Godkänt vitsord i detta ämne utgör likaledes
likställdhets villkor. Förslaget förutsätter, att realexamenskunskaper
i historia uppställes som villkor för inträde på tekniskt gymnasium.
Personer med examen från Vilans specialgymnasium (enligt skolans reglemente
28 § 1) eller från försvarets läroverk ävensom civilekonomer utan
studentexamen likställes utan särskilda kompletteringsvillkor med dem som
avlagt studentexamen. Civilekonom skall bland annat vara behörig att
avlägga juris kandidatexamen och statsvetenskaplig examen utan hinder
av examensstadgornas krav på studentkunskaper i vissa ämnen.
Den som avlagt distriktsåklagarexamen tillägges likställdhet på villkor
om studentkunskaper i ett språk och läskunskaper i ett andra språk. Ilan
befrias från det särskilda villkor om insikter i historia, som anges i de juridiska,
statsvetenskapliga och filosofiska examensstadgorna.
Den som vunnit inträde höstterminen 194(5 eller senare och därefter
diplomerats från socialinstitut (socionom), likställes med den som avlagt
studentexamen på villkor om studentkunskaper i ett språk och läskunskaper
i ett andra språk. Befrielse från särskilda kunskapskrav skulle gälla
bland annat i fråga om historia och latin för juris kandidatexamen samt
i fråga om historia för statsvetenskaplig examen.
För examinerade från högre lärarinneseminarium förutsättes ingen änd
-
74 Kungl. Maj:ts -proposition nr 158.
ring. De bör ha tillträde till högre studier enligt de regler, som gäller för
närvarande.
Slutligen framlägges förslag om generell likställdhet för den som uta?i
studentexamen avlagt examen vid universitet och högskola.
Dispens prövning. De av utredningen som studentlikställda föreslagna
grupperna består av personer med en utbildning, vid vilken gallringen
varit relativt sträng. Den som inte kan hänvisa till en sådan utbildning
bör enligt utredningen liksom hittills bedömas individuellt i samband
med prövningen av ansökan om dispens från villkoret om studentexamen.
Visar det sig, att dispensstudenter från en viss grupp haft förmåga
att med framgång bedriva högre studier, kunde detta vara ett skäl att
senare ersätta den individuella prövningen med bestämmelser om generell
likställdhet på vissa villkor.
Den dispensprövning, som nu är förlagd till universitetskanslersämbetet,
föreslås av utredningen skola omhänderhas av en dispensnämnd med universitetskanslern
som ordförande. I övrigt föreslås att i nämnden skall ingå
två professorer samt en ledamot med särskild insikt i yrkesvägledning och
arbetsmarknadsfrågor. Professorerna borde lämpligen utses så att den ene
vore professor i historiskt, rätts- eller samhällsvetenskapligt ämne, den andre
professor i matematiskt-naturvetenskapligt ämne. I särskilda fall kunde
det vara lämpligt, att i överläggningarna deltoge någon direkt sakkunnig,
och utredningen föreslår därför att nämnden finge fullmakt att fritt adjungera
vilka universitetslärare den önskar. Hos nämnden borde enligt utredningen
finnas en sekreterare, som efter ordförandens direktiv skulle förbereda
inkomna ärenden för föredragning i nämnden. Sekreteraren borde
därtill ha som uppgift att gå enskilda tillhanda med upplysningar och råd
i frågor, som hade samband med dispensprövningen.
Då det emellertid inte kunde förutsättas, att sekreteraren ensam kunde
åtaga sig en tillfredsställande upplysnings- och rådgivningsverksamhet för
att underlätta tillträdet till högre studier för personer utan formell kompetens,
har utredningen föreslagit, att det skulle uppdragas åt arbetsmarknadsstyrelsen
att genom sin yrkesvägledningsbyrå och de lokala organen
för yrkesvägledning deltaga i denna verksamhet.
För vissa högskolor föreslås ett från det föregående skilt dispensförfarande.
För de tekniska högskolorna föreslås sålunda, att dispensprövningen
omhänderhas av överstyrelsen för de tekniska högskolorna. För lantbrukshögslcolan,
skogshögskolan, veterinärhögskolan och Alnarpsinstitutets högre
mejerikurs borde dispensärendena ankomma på respektive högskolors styrelse.
Upplysnings- och rådgivningsverksamheten borde däremot få en utformning
likartad med den som föreslagits för dispensnämnden vid kanslersämbetet.
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Remissyttranden.
Allmänna problemställningar. Universitetskanslern anser,
att frågan om behovet av akademiskt utbildad arbetskraft på olika områden
av samhällslivet bort ingående klarläggas i samband med de frågor,
som berör vidgat tillträde till högre studier. Innan man bereder nya grupper
av studerande, utöver studenterna, tillträde till de akademiska lärosätena,
borde dessas resurser avpassas efter det aktuella behovet av akademiskt
utbildad arbetskraft. De akademiska studiebanorna borde i princip
förbehållas dem, som har förutsättningar för akademiska studier och som
utövare av de yrken, vartill dessa studier leder. Det kunde icke betraktas
som ett samhällsintresse att vidga tillträdet på sådant sätt, att man därigenom
åstadkomme en alltför svag rekrytering av de praktiska yrkena.
Skolöverstyrelsen instämmer med utredningen i att både samhället och
individen har intresse av att icke-studenter erhåller vidgade möjligheter att
på vissa villkor vinna tillträde till akademisk utbildning. Man bör därvid
pröva alla de tre vägar utredningen föreslagit. Verkningarna av de föreslagna
åtgärderna är emellertid enligt överstyrelsen mycket svåröverskådliga,
varför den rekommenderar en försiktigare takt i reformarbetet med
plats för framtida utvidgningar, om detta skulle visa sig lämpligt, sedan
erfarenheter vunnits. Försiktigheten bör enligt överstyrelsen avse såväl
medgivande av generella dispenser som minskningen i de hittills gällande
kraven på kunskaper i allmänbildande ämnen.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser, att varje medborgare
bör beredas möjlighet att oavsett social ställning, ekonomiska villkor och
bostadsort erhålla den utbildning, för vilken han är lämpad. Urvalet till
de högre utbildningsbanorna bör uteslutande bero av vederbörandes förutsättningar
härför. Såväl rättvisesynpunkter som nödvändigheten av att
tillvarataga förefintlig studiebegåvning anses tala för detta. Men härav
följer ingalunda, fortsätter överstyrelsen, att man beträffande vissa kategorier
av studerande för tillträde till högre studier bör ställa kraven på
grundläggande kunskaper och teoretisk begåvning lägre än vad som erfarenhetsmässigt
befunnits erforderligt för framgång på den ifrågavarande studiebanan.
Styrelsen för handelshögskolan i Göteborg ansluter sig till den motivering
för ökat tillträde till högre studier, som utredningsmannen framfört,
och anför bland annat följande.
Det kan antagas, att det finnes en rekryteringsreserv för våra universitet
och högskolor i meningen av ett antal personer i vuxen ålder, vilka av olika
anledningar icke haft tillfälle att genomgå gymnasier och vilka på grund
av utpräglad fallenhet för högre studier skulle kunna bli ett värdefullt nytillskott
till de akademiska banorna. Den bristsituation, som f. n. kännetecknar
vissa yrkesområden, där det kräves akademisk utbildning, understryker
vikten av att denna reserv tillvaratages. Huruvida på längre sikt
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
vårt samhälle är betjänt av att alla resurser i fråga om kvalificerad arbetskraft
utnyttjas just i denna form må lämnas öppet.
Man bör dock inte förleda sig till att sänka kraven för tillträde till universitet
och högskolor. Den standard i fråga om mognad och kunskaper,
som studentexamen avser att garantera får icke sänkas. Huvudvikten i de
tilltänkta reformerna bör följaktligen läggas vid att ge icke-studenter goda
möjligheter att förvärva kunskaper, som stå i paritet med studentexamen.
Arbetsmarknadsstyrelsen vitsordar riktigheten av de synpunkter utredningsmannen
lagt på arbetsmarknadssituationen och yttrar beträffande
den s. k. individuella aspekten, d. v. s. principen om individens fria väg till
den utbildning, som bäst motsvarar hans förutsättningar och intressen,
bland annat att vägen till studentexamen och högre studier för dem, som
redan nått mogen ålder, icke är lika väl tillrättalagd som för de unga:
På grundval av erfarenheter vunna under yrkesvägledningsarbete bland
vuxna kan arbetsmarknadsstyrelsen vitsorda riktigheten av den framställning
utredningsmannen givit av svårigheterna för den, som först i mogen
ålder inriktar tankarna på högre studier. Styrelsen vill sålunda understryka
önskemålet att jämna vägen till högre studier för personer med begåvning
och studiehåg samt framhålla angelägenheten av att i möjligaste mån undanröja
formella hinder.
1948 års tekniska skolutredning framhåller, att det säkerligen är riktigt
att betrakta studentexamen som den normala vägen till högre studier, men
att denna väg inte bör vara den enda möjliga.
Svenska ekonom för eningen anser det vara av ytterst stor betydelse, att
de tillgängliga personella resurserna tillvaratas på bästa sätt.
En allmän liberalisering av utbildningsmöjligheterna kan skapa en grund
för det maximala utnyttjande av de intellektuella krafterna, som utan tvivel
är nödvändig för att landet i det långa loppet skall kunna hävda sin
ställning kulturellt och ekonomiskt.
Föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter menar, att den synpunkten
att varje utbildning har sitt eget självständiga slutmål hittills vunnit alltfort
stort beaktande på bekostnad av de tungt vägande skäl av motsatt
art, som kan åberopas för ett »naturligt urval» av t. ex. ämbets- och tjänstemän:
På
ett särskilt markant sätt framträder denna trånga syn på tidigare
utbildnings värde vid en blick på de hinder av ekonomisk, social, geografisk
samt i någon mån psykologisk natur, som reser sig för den, som med
utgångspunkt i sina dittills förvärvade kunskaper söker finna vägen till en
bättre position i samhället. Oftast nödgas han eller hon konstatera, att
det blir fråga om att starta på nytt — ända från början — eftersom varje
utbildningsväg tycks vara exklusiv i förhållande till andra banor.
Landsorganisationen delar utredningsmannens mening, att den högre undervisningen
i ett demokratiskt samhälle bör stå öppen för alla i lika mån,
allt efter deras intressen och förutsättningar.
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
En konsekvens av detta är, att den högre undervisningen bör stå öppen
också för dem som av olika anledningar icke följt den ordinarie skolvägen
genom gymnasium till studentexamen. Detta är i högsta grad angeläget
inte bara med hänsyn till den nuvarande bristen på akademiskt utbildade
lärare utan överhuvud taget till att personer i mogen ålder, vilka äger
förutsättningar för högre studier, ges tillfälle till inträde i de olika högskolorna
oavsett om de innehar den formella kompetens som bestäms av
studentexamen eller inte. Avgörande för tillträde bör vara de faktiska kvalifikationerna.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) instämmer i utredningens
allmänna synpunkter och anser det riktigt, att man av personer i mogen
ålder med en oftast grundlig yrkesutbildning inte bör kräva fullständig
studentexamen för tillträde till högre utbildning.
Förslaget om studentlikställd a. Förslaget tillstyrkes i stort
sett av kommerskollegium, statskontoret, överstyrelsen för yrkesutbildning,
överbefälhavaren, 1948 års tekniska skolutredning, svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, tjänstemännens
centralorganisation, landsorganisationen, slcogshögskolan, statens
skogsmästarskola, missionsskolan i Lidingö, handelshögskolan i Stockholm,
Stockholms socialinstitut, Göteborgs socialinstitut, sydsvenska socialinstitutet,
Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, tekniska
läroverkens ingenjörsförbund, elevkåren vid Vilans specialgymnasium,
svenska ekonomföreningen, föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter,
Sveriges socionomförbund, statstjänstemännens riksförbund.
Tveksamma är lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, handelshögskolan
i Göteborg, Sveriges förenade studentkårer och gymnastiska centralinstitutet.
Förslaget avstyrkes av universitetskanslern, överstyrelsen för de tekniska
högskolorna, medicinalstyrelsen, farmaceutiska institutets styrelse och
Saco.
Skolöverstyrelsen vill ge likställighet endast för distriktsåklagare medan
i övrigt individuell dispens skulle lämnas.
Från vissa håll framföres betänkligheter mot vederbörande gruppers
ringa förkunskaper i språk.
Svenska arbetsgivareföreningen framhåller sålunda:
Enligt utredningsmannen skulle för tillträde till högre studier beträffande
språkkunskaper icke ställas högre krav än insikter i ett språk motsvarande
fordringarna för studentexamen samt därutöver förmåga att läsa ett
annat språk. Denna bestämmelse kan i praktiken lätt komma att leda till
att personer, som utan att ha avlagt studentexamen vinna tillträde till
högre studier, i stor utsträckning komma att sakna även elementära
kunskaper i franska språket. Förbundet kan icke undgå att hysa betänkligheter
inför denna konsekvens, i all synnerhet som i andra sammanhang
kunnat konstateras, att det franska språkets ställning redan av andra
skäl i hög grad försvagats, till förfång för våra kulturella och kommersiella
förbindelser med Frankrike och dess kolonier.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Denna uppfattning delas av Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare
och Statstjänstemännens riksförbund, vilket sistnämnda förbund
framhåller följande.
Kravet på fackkunskaper har lämnats orört, vilket synes riktigt. Enligt
SR:s mening böra vissa inskränkningar i övrigt kunna göras i enlighet med
utredningsmannens riktlinjer. Förbundet har dock icke övertygats om de
skäl, som anförts för ett eftersättande i så stor utsträckning, som här blivit
fallet, av kraven framför allt på kunskaper i levande språk för flera av de
grupper, som av utredningsmannen ansetts böra erhålla generell likställdhet
med dem, som avlagt studentexamen.
Universitetskanslerns avstyrkande av förslaget om generell studentlikställighet
motiveras bland annat med att de olika utbildningslinjer, som
föreslås få generell likställdhet med studentexamen, inte vore ägnade att
meddela tillräckligt grundläggande vare sig allmänbildande eller fackmässiga
kunskaper för fortsatta studier på alla områden. Däremot accepterar
kanslern för vissa linjer likställdhet för tillträde till sådana högre studiebanor,
som naturligt ansluter sig till vederbörandes tidigare utbildning.
Saco fruktar att studentexamen utan påbyggnad kommer att bli en ganska
meningslös examen, om studentlikställighet införes för vissa grupper
vars grundläggande utbildning är yrkesinriktad. Fördelarna med att gå i
specialskolor anses bli påtagliga, varför man kan vänta, att specialskolorna
blir avsevärt mer lockande än de allmänna läroverkens gymnasier.
Överstyrelsen för de tekniska högskolorna anser förkunskaperna inte vara
tillfredsställande hos de grupper som föreslagits bli studentlikställda:
Detta innebär ingen kritik mot vederbörande undervisningsanstalter,
som i motsats till de allmänna gymnasierna fullfölja särskilda utbildningsmål,
efter vilka deras undervisning därför måste vara avpassad. Genomgående
gäller emellertid att kunskaperna i främmande språk ej motsvara
de krav, som enligt överstyrelsens uppfattning härutinnan måste ställas av
universitet och högskolor. I övervägande antalet fall saknas även studentkunskaper
i historia med samhällslära, kunskaperna i svenska språket och
litteraturen synas beträffande flera grupper otillräckliga och den allmänna
bildningsnivån är ofta svagt grundad.
Förslaget om dispensgivningens organisation tillstyrkes
av skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överstyrelsen
för de tekniska högskolorna, veterinärhögskolan, handelshögskolan i Göteborg,
medicinalstyrelsen, landsorganisationen, statskontoret, statens
skogsmästarskola, tekniska läroverkens ingenjörsförbund, statstjänstemännens
riksförbund, tjänstemännens centralorganisation och betelseminariet.
Avstyrkanden har framförts av universitetskanslern, farmaceutiska institutet
och Sveriges förenade studentkårer. Övriga remissinstanser har inte
framfört någon uppfattning på denna punkt.
I regel har tillstyrkandena lämnats utan särskilda motiveringar.
Kungl. Maj:ts -proposition nr 158. 79
Universitetskanslern inlägger en bestämd gensaga mot att kanslersämbetet
skulle vara sämre rustat att avgöra dispensärenden än styrelserna
för de i utredningen omnämnda fackhögskolorna.
Vad den föreslagna dispensnämnden vid kanslersämbetet beträffar har
den enligt förslaget fått en sammansättning, som med hänsyn till bortfallet
av remissförfarandet icke kan giva betryggande garanti för att de till
nämndens prövning hänskjutna ärendena kunna få den sakkunniga behandling
som erfordras. En nämnd, vari representanter för den högre undervisningen
inginge exempelvis en professor i ett juridiskt och en professor
i ett matematiskt-naturvetenskapligt ämne, kan näppeligen fylla kravet
på nödig expertis i fråga om dispensärenden omfattande teologiska,
medicinska eller vissa humanistiska studier. Inrättandet av dispensnämnden
skulle vidare innebära, att på ett visst område av kanslersämbetets
verksamhetsfält beslutanderätten överflyttades till en kollegial institution.
Ämbetets nuvarande karaktär skulle därvid på ett väsentligt sätt förändras.
I den viceordförandepost, som föreslås inrättas vid nämnden, skulle
vidare på angivna område en vice-kanslersinstitution tillskapas i en form
som icke synes mig godtagbar.
Sveriges förenade studentkårer framhåller:
SFS ställer sig avvisande till tanken på en central dispensnämnd; det
synes nämligen SFS uppenbart, att icke ens en generöst tillämpad adjungeringsmöjlighet
kan tillföra nämnden den sakkunskap, varigenom dispensärendena
kan bli sakkunnigt prövade; SFS föreslår i stället att ansökan
om dispens ingives direkt till den högre läroanstalt, till vilken den dispenssökande
önskar vinna tillträde, varefter denna med sitt yttrande vidarebefordrar
ansökan för slutgiltig behandling av kanslern för rikets universitet.
Inrättande av kompletteringsgymnasier.
Utredningens förslag.
Utredningen föreslår, att särskilda kompletteringsgymnasier inrättas för
dem, som önskar bedriva högre studier och som antingen enligt det
föregående räknas som studentlikställda men har behov av att komplettera
sina kunskaper i vissa enstaka skolämnen (exempelvis i fråga om språken)
eller sådana, som efter viss komplettering kan påräkna dispens för högre
studier.
Kompletteringsgymnasier föreslås från och med budgetåret 1953/54 inrättade
i Uppsala, Lund, Malmö, Stockholm, Göteborg samt på en ort i
Norrland. Verksamheten vid dessa gymnasier skulle bedrivas såsom försöksverksamhet
under skolöverstyrelsens ledning.
Vid kompletteringsgymnasium borde enligt utredningen kostnadsfri undervisning
av god kvalitet stå till buds i alla gymnasieiimnen. Någon större
apparat anses inte vara nödvändig för att ordna sådan undervisning.
Redan nu anordnas kompletteringskurser i vissa ämnen av lärare vid uni
-
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
versitet eller högskola för där inskrivna studenter, av olika yrlcesföreningar
och studentorganisationer samt av privata kursgivare. Dessa kurser är
främst avsedda för dem, som redan är studenter men som på grund av
examensstadgornas krav behöver komplettera sin examen i vissa ämnen.
Det enklaste vore, anser utredningen, att utnyttja dessa kurser. Kompletteringsgymnasium
skulle därför i första hand hänvisa den som önskar komplettera
till sådan kurs (främmande kurs) och betala kursavgiften.
Givetvis kan hänvisning inte ske utan kursgivarens samtycke. Dessutom
förekommer inte kurser i alla ämnen. Därför bör enligt utredningen kompletteringsgymnasiet
kunna ordna egna kurser för att fylla det behov, som
de »främmande kurserna» inte kan tillgodose.
Kompletteringsgvmnasium borde svara för undervisning i gymnasiets
lärokurser. I mån av behov borde kompletteringsgymnasium enligt utredningen
anpassa sina kurser också efter de tekniska gymnasiernas studieplaner,
i all synnerhet i fråga om svenska, engelska, tyska samt i det ämne
nutidshistoria och samhällsliira, som enligt utredningens förslag skulle införas
på de tekniska gymnasiernas undervisningsplaner.
Utöver de rent undervisande uppgifterna borde kompletteringsgymnasium
även kunna stå till tjänst med studierådgivning. Utredningen föreslår
även en anordning, som innebär, att kompletteringsgymnasium får möjlighet
att hänvisa enskilda till ett vanligt gymnasium för att under en kortare
tid följa undervisningen på olika stadier under lärares personliga överinseende
(provelever).
Kompletteringsgymnasium bör enligt utredningen få rätt att självständigt
anställa prov och utfärda vitsord om kunskaper enligt fordringarna
för studentexamen, enligt fordringarna för avgångsbetyg från tekniskt gymnasium
(vissa ämnen) eller enligt det kunskapsmatt, som eljest kan komma
att föreskrivas.
Utredningen föreslår, att till varje kompletteringsgymnasium knytes en
krets av examinatorer i de särskilda ämnena.
Personalorganisationen i övrigt bör enligt utredningen vara relativt enkel.
Som chef för kompletteringsgymnasium bör stå en studierektor. Uppdraget
bör kunna förenas med ordinarie lärartjänst. Som lärare vid kompletteringsgymnasiets
egna kurser bör i första hand utnyttjas personer med
erfarenhet från undervisning vid gymnasium, främst lektorer och adjunkter,
som är villiga att åtaga sig extratimmar.
Beträffande studielånenämndens förslag ifråga om studiehjälp åt elever
vid kompletteringsgymnasium hänvisar jag till den i avsnittet I under rubriken
Läroverk för vuxna lämnade redogörelsen.
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Remissyttranden.
Förslaget om kompletteringsgymnasier har i huvudsak tillstyrkts av
samtliga remissinstanser utom av farmaceutiska institutet, som begär ytterligare
utredning, medicinalstyrelsen, som är tveksam, och statskontoret,
som avstyrker. Universitetskanslern anser dock, att de nuvarande kompletteringskurserna
vid universiteten och Stockholms högskola icke bör utsträckas
att omfatta andra kategorier än sådana studerande, som för närvarande
utnyttja kurserna.
Kostnadsberäkningar.
Av utredningens förslag är endast två förbundna med särskilda kostnader
för det allmänna, nämligen förslaget om dispensnämnden vid kanslersämbetet
och förslaget om kompetteringsgymnasier.
Kostnaderna för dispensnämnden beräknar utredningen till 11 400 kronor
per år, varav 8 400 kronor för arvoden åt nämndens ledamöter, 1 000
kronor för sammanträdesarvoden åt ersättare och speciellt tillkallade samt
2 000 kronor för resor. Det erforderliga anslaget föreslås få karaktären av
förslagsanslag.
Kostnadsberäkningen avseende kompletteringsgymnasierna har av utredningsmannen
angetts som endast ungefärlig. Vartdera av gymnasierna
i Uppsala, Lund-Malmö, Göteborg och Norrland beräknas dra en årskost
-
nad av 41 600 kronor, på sätt framgår av följande tabell:
Rektorsarvode (60 lärjungar) ............................... 2 900
Utlägg för elevernas kursavgifter vid främmande kurser (6 000 un
dervisningstimmar
till en genomsnittlig kostnad av 1 kr. 75 öre) 10 500
Timlärararvoden för egna kurser............................ 14 000
Huvudlärararvoden ........................................ 3 000
Prövningsarvoden.......................................... 4 800
Kostnader för hänvisning av provelever...................... 1 600
Lokalhyror, städning m. m.................................. 3 000
Skrivmateriel, skrivhjälp, reklam ............................ 1 800
Summa kronor 41 600
Stockholms-gymnasiet beräknas bli ungefär dubbelt så stort som vartdera
av de övriga gymnasierna och kräva ett årligt anslag av 80 000 kronor.
Sammanlagda årskostnaden för kompletteringsgymnasierna beräknas
sålunda till (4X41 600+80 000=) 246 400 kronor. Utredningen framhåller,
att om det föreslagna läroverket för vuxna i Stockholm kommer till stånd
och kompletteringsgymnasiet i Stockholm samordnas därmed, kostnaderna
för kompletteringsgymnasierna reduceras till 166 400 kronor. Till anslaget
för nämnda läroverk skulle då läggas ett belopp å 43 000 kronor enligt följande
sammanställning:
6 — Bibana till riksdagens protokoll 1053. 1 sand. Nr 158.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Utlägg för kursavgifter .................................... 20 000
Timlärararvoden .......................................... 14 000
Övriga arvoden............................................ 6 000
Lokalhyror, städning, o. d..................... 3 000
Summa kronor 43 000
Anslaget till kompletteringsgymnasierna föreslås få karaktären av reservationsanslag.
Den totala kostnaden för genomförande av utredningens förslag skulle
sålunda uppgå till (11 400+246 400=) 257 800 kronor om året eller, därest
även ett gymnasium för vuxna inrättas, till (11 400+166 400+
43 000=) 220 800 kronor.
Departementschefen.
Den utan jämförelse vanligaste vägen till högre studier går i vårt land
över studentexamen. Varken de individuella dispenserna eller likställigheten
av viss utbildning med studentexamen för inträde på speciella högre
utbildningsområden har kvantitativt hitintills spelat någon större roll. Trots
detta utgör emellertid förefintligheten av dispensmöjligheter och studentlikställighet
för vissa grupper värdefulla tillgångar såväl för individen som för
samhället. De svårigheter av ekonomisk och annan yttre art, som föreligger
för många unga att avlägga studentexamen, ändrad intresseinriktning
m. fl. orsaker gör det därför i hög grad önskvärt, att studentexamen inte
utgör den enda vägen till högre studier.
De som för närvarande borde kunna komma ifråga till högre studier utan
att ha studentexamen torde vara betydligt flera än vad som framgår av
antalet beviljade dispenser eller av antalet vid universitet och högskolor
inskrivna utan studentexamen. Osäkerheten hos många om vilka förkunskaper,
som kan behövas, svårigheten att bedöma sina egna kunskaper och
sina utsikter att få dispens, svårigheten att komma i tillfälle att avlägga
formella prov, etc. leder till att med all sannolikhet många med faktiska
kunskaper motsvarande studentexamen uteblir från högre studier. Ett
enklare dispensförfarande, i varje fall för den som kan uppvisa formell
examen eller utbildning, som helt eller delvis kan anses motsvara studentexamen,
är därför otvivelaktigt önskvärt. Därigenom skulle större garantier
nås för att studiebegåvningar utanför studenternas krets verkligen blev
tillvaratagna, vilket måste anses såsom angeläget inte minst med nuvarande
brist på akademiskt utbildad arbetskraft.
Såsom jag tidigare anfört torde de av utredningen om vidgat tillträde
till högre studier behandlade frågorna om s. k. studentlikställda samt om
formerna och reglerna för dispensprövningen av dem, som önskar vinna
inträde vid universitet och högskolor utan att ha avlagt studentexamen i
vanlig ordning, icke vara av den natur, att de behöver underställas riks
-
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
dagens prövning. Då emellertid dessa frågor är nära förbundna med spörsmålet
om inrättande av särskilda s. k. kompletteringsgymnasier, vill jag —
utan att nu taga slutlig ställning till de av utredningen framförda förslagen
om studentlikställighet för vissa grupper av studerande — helt allmänt
uttala, att jag framdeles ämnar föreslå Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser
i stort sett i enlighet med av utredningen förordade grunder. Jag
ansluter mig således i princip till vad utredningen föreslagit beträffande
kravet på förkunskaper för tillträde till högre studier. Dock synes det mig
nu, som om det borde krävas läskunskaper eller åtminstone kunskaper
motsvarande realexamen även i ett tredje främmande språk av den, som
önskar vinna inträde vid teologisk, juridisk eller filosofisk fakultet. För
socionomer och för dem som avlagt distriktsåklagarexamen torde för inträde
vid juridisk fakultet eller för studier för statsvetenskaplig examen
det lägre kravet på förkunskaper i främmande språk kunna anses vara
tillräckligt. I övrigt anser jag mig icke nu böra ingå på en prövning av
utredningens förslag i hithörande frågor.
Utredningen har beträffande den individuella dispensprövning, som under
alla förhållanden måste bibehållas, föreslagit en annan ordning än den
hittills tillämpade. Dispensärendena skulle sålunda icke längre handläggas
av kanslern för rikets universitet utan av en särskild nämnd med kanslern
som ordförande. Jag kan inte biträda detta förslag utan anser, att den nuvarande
ordningen även i fortsättningen bör kunna tillämpas. Däremot anser
jag i likhet med utredningen, att arbetsmarknadsstyrelsen genom sin yrkesvägledningsbyrå
och de lokala organen för yrkesvägledning bör medverka
i det upplysnings-, utrednings- och rådgivningsarbete, som utgör ett
led i strävandena att underlätta tillträdet till högre studier.
Jag delar utredningens uppfattning, att samhället bör åtaga sig ansvaret
att ordna lämplig undervisning, som avser studier av enskilda skolämnen
såsom förberedelse till högre studier. I likhet med flertalet hörda remissinstanser
förordar jag därför i allt väsentligt det av utredningen framlagda
förslaget om inrättande av särskilda kompletteringsgymnasier. Jag delar
uppfattningen, att kompletteringsgymnasierna bör betraktas som försöksverksamhet
och att ledningen av verksamheten bör utövas av skolöverstyrelsen.
Innan tillräcklig erfarenhet vunnits torde emellertid antalet gymnasier
böra begränsas till tre, och i likhet med vad jag i det föregående
uttalat beträffande förläggningsort för läroverket för vuxna torde det få
ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare utredning bestämma förläggningsort
även för kompletteringsgymnasierna. Dessa bör om möjligt träda
i verksamhet redan nästa budgetår.
De föreslagna kompletteringsgymnasierna avses i första hand för personer
utan studentexamen, och förslaget innebär därför icke någon fullständig
lösning av hela problemet om kompletteringsundervisning för studentexamen.
Men i likhet med utredningen anser jag, att kompletterings
-
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
gymnasierna i viss utsträckning bör vara tillgängliga även för personer
med studentexamen.
I princip anser jag icke heller, att personer utan studentexamen, vilka
har ett annat syfte än att vinna inträde vid en högre läroanstalt, bör uteslutas.
Vid konkurrens om elevplatserna bör dock självklart företräde ges
åt den som förbereder sig för högre studier. Innan erfarenhet av tillströmningen
till gymnasierna vunnits, synes därför inträdesvillkoren icke närmare
böra preciseras.
Såsom utredningen framhållit anordnas redan nu kompletteringskurser
i universitetens och högskolornas regi, av yrkesföreningar och studentorganisationer
samt av privata kursgivare. Jag delar också utredningens uppfattning,
att man i första hand bör söka utnyttja de nuvarande kursgivarna
genom att hänvisa enskilda studerande till sådana »främmande kurser».
Ett sådant förfarande förutsätter givetvis kursgivarens samtycke och jag vill
tillägga, åtminstone i vissa fall skolöverstyrelsens godkännande av kursplaner
och undervisning. I de fall däremot, när några »främmande kurser» i ämnet
icke finns eller dessa av olika skäl icke kan godkännas eller icke står
öppna för personer utan studentexamen, bör kompletteringsgymnasium kunna
anordna egna kurser. Även pedagogiska skäl torde i vissa fall tala för en
undervisning i gymnasiets egen regi. Utredningen har vidare föreslagit, att
maximiantalet lärjungar i en avdelning sättes till 20 samt minimiantalet
till 5, vilket senare antal är det som i regel erfordras för att undervisning
skall komma till stånd på det differentierade gymnasiet. Jag biträder detta
förslag men anser att minimiantalet bör utgöras av icke-studenter.
Utredningens förslag, att möjligheter skulle öppnas att hänvisa enskilda
elever till vanligt gymnasium för att under kortare tid följa undervisningen
på olika stadier under lärares personliga överinseende, är jag icke beredd
att nu förorda.
Jag ansluter mig däremot till utredningens förslag, att kompletteringsgymnasium
får rätt att självständigt anställa prov och att utfärda vitsord
om kunskaper enligt fordringarna för studentexamen. Till varje gymnasium
bör därför knytas en krets av examinatorer i de särskilda ämnena. Beträffande
formerna för examinationen torde det få ankomma på skolöverstyrelsen
att bestämma.
Enligt utredningen bör undervisningen vid kompletteringsgvmnasierna
vara kostnadsfri. Även i de fall, då elev hänvisas till »främmande kurs»,
skulle det allmänna svara för kursavgiften. Jag anser mig böra tillstyrka
detta förslag. Utredningen har däremot icke ansett det ligga inom ramen
för sitt uppdrag att framföra förslag om att det allmänna skulle betala
även studenternas kursavgifter. För egen del är jag icke heller beredd att
för personer med studentexamen förorda fri undervisning under kompletteringsstudier,
annat än då fråga är om deltagande i kompletteringsgymnasiums
egna kurser och studierna avser s. k. ämneskomplettering.
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Beträffande studiehjälpen ansluter jag mig till de förslag, som framförts
av studielånenämnden, nämligen att eleverna i kompletteringsgymnasium
ges möjlighet att erhålla studielån och behovsprövade stipendier enligt de
grunder för studiehjälp, som godkänts av 1952 års riksdag. De behovsprövade
stipendierna torde böra maximeras till 800 kronor per läsår, fördelade
på högst 400 kronor per termin.
Mot den av utredningen föreslagna personalorganisationen har jag icke
funnit anledning till erinran. Innan erfarenhet vunnits av den nu föreslagna
verksamheten kan, såsom utredningen framhållit, kostnadsberäkningarna
avseende kompletteringsgymnasierna endast bli ungefärliga. Jag anser mig
emellertid i stort sett kunna godtaga den av utredningen beräknade totalkostnaden
för kompletteringsgymnasierna utan att därvid taga ställning
till kostnadsberäkningarnas detaljer. För ett eventuellt gymnasium i Stockholm
beräknar jag dock för nästa budgetår samma belopp som för övriga
eller i runt tal 42 000 kronor. Jag beräknar sålunda kostnaderna för tre
kompletteringsgymnasier för nästa budgetår till i runt tal 125 000 kronor,
vilket belopp torde böra anvisas såsom reservationsanslag under rubriken
Kompletteringsgymnasier. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förslag av skolöverstyrelsen meddela de bestämmelser angående anslagets
disposition, som må befinnas erforderliga. Utgifterna för stipendier
torde böra bestridas från samma anslag som studiebidrag och stipendier åt
elever vid andra allmänna läroverk.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Kompletteringsgymnasier för budgetåret 1953/54
under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
125 000 kronor.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
VII. Högre tekniska läroverk: Avlöningar.
Anslag Nettoutgift
1950/51 .............................. 3 922 900 4 159 391
1951/52 .............................. 4 000 000 4 966 863
1952/53 (statsliggaren s. 679)............ 4 890 000
1953/54 (förslag) ...................... 6 300 000
Överstyrelsen för yrkesutbildning har den 27 augusti 1952 avgivit sina
äskanden beträffande detta förslagsanslag. Därefter har överstyrelsen efter
anmodan av chefen för ecklesiastikdepartementet med skrivelse av den
21 november 1952 inkommit med vissa uppgifter angående det ökade medelsbehov,
som skulle bli en följd av riksdagens bifall till propositionen
1952: 241 angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. Efter
riksdagens beslut (riksdagens skrivelse 1952: 438) i anledning av nämnda
proposition har Kungl. Maj:t den 19 december 1952 fastställt ny personalförteckning
för de högre tekniska läroverken, att tillämpas tills vidare från
och med den 1 januari 1953, samt meddelat vissa andra bestämmelser för
löneregleringens genomförande.
Sådana av överstyrelsen framförda yrkanden, som efter löneregleringen
kommit att helt sakna aktualitet, samt yrkanden, hänförande sig till automatiska
utgiftsökningar, redovisas i regel icke i det följande.
Organisationsfrågor.
Överstyrelsen hemställer, liksom i sina anslagsäskanden för budgetåren
1951/52 och 1952/53, att den med kommunala medel uppehållna treåriga
maskintekniska fackskolan i Göteborg (två år med aftonundervisning och
ett avslutande år med dagundervisning) förstatligas och förenas med tekniska
gymnasiet i staden. Detta skulle för nästa budgetår innebära en ökning
med två klassavdelningar. Överstyrelsen anför bland annat:
Därest staten icke nu träder in, kommer den av Göteborgs stad igångsatta
utbildningen att nedläggas. Staden avser visserligen att fullfölja utbildningen
för de elever, som påbörjat sin utbildning i fackskolan, men
några nya elever komma icke att vinna inträde. Läsåret 1952/53 kommer
således ingen första klass att finnas utan endast andra och tredje klasserna.
För möjliggörande av att eleverna i den kommunala fackskolan kunna avlägga
en ingenjörsexamen med kompetens, motsvarande den, som erhålles
vid de statliga tekniska fackskolorna, har Kungl. Maj:t den 11 juli 1952
medgivit, att ifrågavarande fackskola må läsåret 1952/53 stå under överstyrelsens
för yrkesutbildning inseende samt att ingenjörsexamen vid skolan
må under läsåret avläggas i samma ordning som vid de statliga tekniska
fackskolorna.
87
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Det vore ytterst beklagligt, om den av Göteborgs stad bekostade, för
industrin och den tekniska utbildningen så viktiga skolformen skulle få lov
att avskrivas. Enligt överstyrelsens uppfattning måste det anses vara en
statens angelägenhet att övertaga driftskostnaderna för fackskolan.
Vid bifall till överstyrelsens förslag skulle de 15 tekniska läroverken för
nästa budgetår komma att omfatta 155 klassavdelningar mot för närvarande
153. Sammanlagda antalet elever beräknas till 4 650.
Statskontoret framhåller, att frågan om förstatligandet av den maskintekniska
fackskolan i Göteborg i viss mån kommit i ett nytt läge, därigenom
att staden beslutat nedlägga skolan. Statskontoret, som under hand inhämtat
att elevtillströmningen till fackskolan varit tillfredsställande och
som tidigare uttalat, att skäl i och för sig syntes tala för ett förstatligande,
vill icke motsätta sig det nu ånyo framförda omorganisationsförslaget.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Denna anslagspost är nu uppförd med 2 055 000 kronor.
Lektorer. Överstyrelsen föreslår en ökning av antalet lektorstjänster
(nu 127) med åtta, fördelade med en vid vart och ett av läroverken i
Borås, Gävle, Göteborg, Härnösand, Jönköping, Norrköping, Stockholm
och Örebro. Överstyrelsen beräknar, att av de föreslagna nya lektorst jänsterna
sex kommer att tillsättas från och med den 1 januari 1954 och två
från och med den 1 juli 1954. Statskontoret framhåller, att även om bärande
motiv för inrättande av flera nya lektorstjänster i och för sig syntes
föreligga, borde ökningen nu begränsas till fyra befattningar.
Kontorspersonal. Överstyrelsen hemställer, att kansliskrivartjänsten
vid läroverket i Stockholm ersättes med en kontorsskrivartjänst
i Ca 17.
Vaktmästare. Överstyrelsen föreslår, att de två tjänsterna som
laboratorievaktmästare i Ce 12 (en i Borås och en i Norrköping) med hänsyn
till tjänsternas stadigvarande natur ordinariesättes. Vidare hemställer
överstyrelsen, att en vaktmästartjänst i Ca 11 vid läroverket i Malmö uppflyttas
till Ca 12. För statskontorets yttrande redogöres under icke-ordinarieposten.
Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. M a j : t.
Denna anslagspost är nu uppförd med 85 000 kronor.
Arvoden åt skolläkare in m. Överstyrelsen beräknar denna
delpost till förslagsvis 31 860 kronor, varav 17 840 kronor belöper å skolläkare
och 14 020 kronor å skolsköterskor.
88
Kungl. Maj ds proposition nr 158.
Till arvoden åt bibliotekarier beräknar överstyrelsen ett
belopp av 12 750 kronor, vilket innebär en höjning med 3 950 kronor.
Enligt nu tillämpade grunder utgår arvodet med ett grundbelopp av 250
kronor per läsår + 50 kronor per facklinje -f- 50 öre per elev. Överstyrelsen
hemställer ånyo om en ändring av grunderna, så att arvodet skulle
utgå med ett grundbelopp av 350 kronor per läsår -f- 50 kronor per facklinje
+ en krona per elev. Statskontoret framhåller, att ämbetsverket, med
hänsyn till att arvodena till bibliotekarierna vid de allmänna läroverken
från och med den 1 juli 1952 uppräknats med 20 procent, svårligen kan
motsätta sig, att bibliotekariearvodena vid de tekniska läroverken höjes i
motsvarande mån.
Arvode åt biträdande rektor. Till biträdande rektor vid
tekniska läroverket i Stockholm skall numera enligt tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna avlöningsreglemente (Bilaga D) utgå ersättning motsvarande
timarvode för två veckotimmar. Överstyrelsen beräknar det för
nästa budgetår erforderliga beloppet till 1 758 kronor.
Överstyrelsen hemställer vidare om inrättande av en befattning som
biträdande rektor vid tekniska läroverket i Göteborg. Statskontoret anser,
att även om läroverket utbygges med en fackskola lärer någon tjänst som
biträdande rektor näppeligen böra inrättas vid läroverket.
Avlöningar till övrig i c k e-o r d in a r i e personal.
Denna anslagspost är nu uppförd med 1 900 000 kronor.
Adjunkter. På personalförteckningen är nu uppförda 15 adjunkter
i Ce 29 och 5 adjunkter i Ce 27. Överstyrelsen räknar för nästa budgetår
med 20 adjunkter i Ce 29, 14 adjunkter i Ce 27 och 44 adjunkter i Ce
23—25.
Timlärare i tekniskt och merkantilt betonade
ämnen. Enligt 4 § timlärarkungörelsen skall i teoretiskt läroämne timarvode
efter löneklass 21 gälla för lärare, som är behörig till anställning
som extra adjunkt. I merkantilt eller tekniskt betonat teoretiskt läroämne
må arvode efter löneklass 21 i regel tillämpas endast för lärare, som avlagt
examen vid handelshögskola eller teknisk högskola. Vid högre tekniskt
läroverk eller sjöbefälsskola må timarvode utgå efter löneklass 22 eller 23,
då vederbörande överstyrelse finner vägande skäl tala för en sådan högre
placering med hänsyn till lärarens kompetens och tidigare tjänstgöring
såsom lärare.
Överstyrelsen föreslår, liksom i fjol, att timlärarkungörelsen ändras så,
att timlärare i tekniskt eller merkantilt betonat läroämne vid högre tekniskt
läroverk må kunna erhålla arvode enligt löneklass 24 eller 27.
Statskontoret avstyrker, liksom i fjol, detta förslag på det bestämdaste.
Vaktmästare m. m. Överstyrelsen hemställer om inrättande av
89
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
en laboratorievaktmästartjänst i Ce 12 vid vartdera av läroverken i Hälsingborg
och Örebro. Vidare hemställer överstyrelsen om inrättande av
en vaktmästartjänst i Ce 12 vid ettvart av läroverken i Eskilstuna, Gävle,
Karlskrona och Skellefteå. Vid de tre sistnämnda läroverken skulle därvid
nu utgående arvoden för utförande av maskinist- och eldargöromål
indragas.
I fråga om övriga nu utgående arvoden till vaktmästar- och eldarpersonal
föreslår överstyrelsen olika höjningar, tillhopa 2 900 kronor.
Statskontoret påpekar, att överstyrelsens nu nämnda och under ordinarieposten
framförda önskemål beträffande vaktmästar- och eldarpersonalen
i stort är desamma som i petita för innevarande budgetår. Då den översyn
av denna personals arbetsuppgifter och löneställning, som statskontoret
föreslagit och som enligt departementschefen borde komma till stånd (se
prop. 1952: 140, s. 64 och 66) ännu icke verkställts, kunde ämbetsverket
icke förorda de nu framförda förslagen. Beträffande arvodena för vaktmästar-
och eldargöromål syntes, med hänsyn till den tjugoprocentiga
ökningen från och med den 1 juli 1952, en ytterligare höjning icke böra
vidtagas, då det gällde bisysslearvoden. I den mån överstyrelsen kunde
visa, att ersättningarna hänförde sig till hel- eller deltidstjänster, ville ämbetsverket
däremot icke motsätta sig skälig uppräkning av ifrågakommande
arvoden.
Överstyrelsen hemställer slutligen om höjning av anslagsmedlen till
övningar i lantmäteri med 2 800 kronor till 16 000 kronor samt
av anslagsmedlen till arvoden åt biträden vid laboration
e r med 150 kronor till 1 200 kronor. Statskontoret avstyrker dessa höjningar
med hänsyn till att ifrågavarande anslagsmedel för innevarande
budgetår uppräknats med tio procent.
Särskilda uppbörds medel.
Dessa beräknas av överstyrelsen till 94 500 kronor eller 9 500 kronor mera
än för innevarande budgetår.
Departementschefen.
Organisationsfrågor. I enlighet med överstyrelsens förslag tillstyrker jag,
att den för närvarande med kommunala medel uppehållna treåriga maskintekniska
fackskolan i Göteborg (två år med aftonundervisning och ett
avslutande år med dagundervisning) från och med nästa läsår övertages
av staten och anslutes till tekniska gymnasiet därstädes. Skolan bör under
första läsåret få omfatta en första klass med aftonundervisning och en
tredje klass med dagundervisning.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
Ordinarieposten. Då svårigheter alltjämt föreligger att besätta lektorstjänsterna
vid de tekniska läroverken med kompetenta och i övrigt lämpade
innehavare, synes antalet nya tjänster böra begränsas till fyra. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen besluta
angående fördelningen av dessa tjänster på de olika läroverken. I
övrigt anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon ändring
beträffande ordinarieposten.
Medelsbehovet under ordinarieposten beräknar jag till 2 250 000 kronor,
vilket innebär en ökning med 195 000 kronor.
Arvodesposten. Delposten till arvoden åt skolläkare m. m. torde böra
beräknas till förslagsvis 31 900 kronor, vilket innebär en höjning med
1 500 kronor.
Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag till förbättring av arvodena
åt bibliotekarier. Sålunda torde grundbeloppet böra höjas från
250 kronor till 350 kronor per läsår och beloppet per elev från 50 öre till
en krona. Beloppet per facklinje torde böra bibehållas vid 50 kronor. Vid
bifall härtill bör delposten till arvoden åt bibliotekarier beräknas till 12 800
kronor, vilket innebär en höjning med 4 000 kronor. Med hänsyn till att
bibliotekariearvodet är satt i relation till bland annat antalet elever, torde
delposten böra betecknas förslagsvis. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t att efter förslag av överstyrelsen meddela närmare föreskrifter rörande
ifrågavarande arvoden.
Överstyrelsens förslag om inrättande av en befattning som biträdande
rektor vid Göteborgsläroverket anser jag mig icke kunna tillstyrka.
I fråga om medelsanvisning till biträdande rektor vid Stockholmsläroverket
och till biträdeshjälp å rektorsexpeditionerna återkommer jag under
icke-ordinarieposten.
Arvodesposten skulle alltså uppföras med (31 900 -f- 12 800 =) 44 700
kronor, vilket innebär en sänkning med 40 300 kronor.
Icke-ordinarieposten. I enlighet med överstyrelsens förslag tillstyrker
jag ökning av antalet adjunktstjänster i Ce 29 med fem till tjugu och av
antalet adjunktstjänster i Ce 27 med nio till fjorton. Överstyrelsen har
beräknat antalet adjunktstjänster i Ce 23—25 till sammanlagt 44. Häremot
har jag ingen erinran.
Överstyrelsens förslag om förbättrade timarvoden åt timlärare i tekniskt
och merkantilt betonade ämnen torde icke böra föranleda någon åtgärd
i detta sammanhang.
Genom beslut den 27 februari 1953 har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1948
års tekniska skolutredning att verkställa utredning rörande det vid varje
tekniskt läroverk föreliggande behovet av vaktmästar- och eldarpersonal.
I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig i fråga om
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
nämnda personal icke böra tillstyrka överstyrelsens förslag rörande ordinariesättning,
lönegradsuppflyttning eller inrättande av nya tjänster. Beträffande
arvodena för vaktmästar- och eldargöromål ansluter jag mig
till vad statskontoret anfört. Någon höjning av bisysslearvoden bör sålunda
icke ske. Arvoden, som icke har denna karaktär, torde däremot enligt
Kungl. Maj:ts närmare bestämmande böra få uppräknas med skäligt
belopp.
I fråga om anslagsmedlen till övningar i lantmäteri och till arvoden åt
biträden vid laborationer anser jag mig icke böra tillstyrka någon höjning.
I det föregående har jag förutsatt, att samtliga kostnader för biträdeshjälpen
å rektorsexpeditionerna vid de tekniska läroverken skall bestridas
från icke-ordinarieposten och posten till rörligt tillägg. Medelsbehovet för
nästa budgetår till ifrågavarande ändamål (frånsett Stockholmsläroverket)
upskattar jag till omkring 105 000 kronor. Den nuvarande under arvodesposten
upptagna delposten å 44 300 kronor till bokförings- och skrivbiträden
åt rektorer bortfaller.
Då arvodet till biträdande rektor vid Stockholmsläroverket numera icke
utgår med fast belopp utan med belopp motsvarande timarvode för två
veckotimmar, torde kostnaderna för arvodet lämpligen böra bestridas från
icke-ordinarieposten. Den nuvarande under arvodesposten upptagna delposten
till arvode åt biträdande rektor bortfaller.
Medelsbehovet under icke-ordinarieposten beräknar jag till 2 400 000
kronor, vilket innebär en ökning med 500 000 kronor.
Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel. Anslagsposten till rörligt tilllägg
torde böra uppräknas med 765 000 kronor till 1 700 000 kronor. De
särskilda uppbördsmedlen torde lämpligen böra uppföras med 94 700
kronor.
Hela avlöningsanslaget bör vid bifall till vad jag förordat uppföras med
6 300 000 kronor, vilket innebär en ökning med 1 410 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1953/54, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för de högre tekniska läroverken,
vilka föranledes av vad jag i det föregående förordat;
b)
godkänna följande avlöningsstat för de högre tekniska
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1953/54:
92
Kunql. Maj:ts proposition nr 158.
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................... 2 250 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:
a) Arvoden åt skolläkare m. m., förslagsvis
...................... 31 900
b) Arvoden åt bibliotekarier, förslagsvis
.......................... 12 800 44 700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................. 2 400 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 700 000
Summa kronor 6 394 700
Särskilda uppbördsmedel:
Hyror och hyresersättningar m. m........... 94 700
Nettoutgift kronor 6 300 000
c) till Högre tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 6 300 000 kronor.
Vad departementschefen sålunda under avsnitten I—VII
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller
Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Agnes Magnusson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158.
93
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid
I. Allmänna läroverken: Avlöningar ........................ 3
II. Allmänna läroverken: Omkostnader ...................... 57
III. Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och vedkassorna...... 60
IV. Avlöning åt deltagare i praktiska lärarkurser m. m........... 61
V. Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
m. m............................................... 62
VI. Kompletteringsgymnasier ................................ 69
VII. Högre tekniska läroverk: Avlöningar ...................... 86
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till avlöningar vid blindoch dövskolorna. a1 i texten