Sök i Ratio Lex

Angående anslag till avlöningar till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret 195315/i

1953-03-06 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:160, Angående anslag till avlöningar till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret 195315/i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till avlöningar

till häradsskrivarna m. fl. för budgetåret

195315/i; given Stockholms slott den 6 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en ändrad personalorganisation för häradsskrivarkontoren,

vilken innebär en minskning av antalet landskanslister från

70 till 23, inrättande av 156 kontoristtjänster i Ce 13, ökning av antalet

kanslibiträden i Ce 11 från 156 till 216 samt en reduktion av kontors- och

skrivbiträdestjänsterna från 733 till 618. Anslaget till avlöningar till häradsskrivarna

föreslås för nästa budgetår anvisat med It 190 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 160.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 160.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkten 176, upptogs

anslaget till avlöningar till häradsskrivarna m. fl. med ett allenast preliminärt

beräknat belopp, 10 100 000 kronor. Härvid anfördes, att en av chefen

för finansdepartementet tillkallad utredningsman, landskamreraren

A. G. A. Wigert, avgivit förslag till omorganisation av biträdespersonalen

inom fögderierna, vilket förslag var av betydelse för anslagsberäkningen.

Vid tiden för statsverkspropositionens färdigställande var betänkandet föremål

för remissbehandling.

Jag anhåller att nu få anmäla anslagsärendet i dess helhet till slutlig

prövning.

Inledning.

Då 1949 års uppbördssakkunniga den 27 oktober 1951 överlämnade sitt

andra betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet

(SOU 1952: 1), anmälde de sakkunniga, att endast vissa organisationsfrågor

återstode av arbetet. Sedan de sakkunnigas verksamhet upphört i enlighet

med Kungl. Maj :ts beslut den 29 februari 1952, uppdrog chefen för

finansdepartementet åt landskamreraren i Stockholms län A. G. A. Wigert

att fr. o. m. den 1 mars 1952 tills vidare såsom sakkunnig inom departementet

slutföra uppbördssakkunnigas arbete. Utredningsmannen har med

skrivelse den 17 december 1952 överlämnat förslag i ämnet. Förslaget avser

fögderiindelningen och häradsskrivarkontorens organisation.

Över förslaget ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i samtliga

län, 1947 års biträdesutredning, styrelserna för Sveriges häradsskrivarförening,

föreningen Sveriges landskanslister och fögderiernas tjänstemannaförening

samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och svenska

arbetsgivareföreningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Tidigare överväganden m. in.

3

F öyderiindelningen.

I betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet (SOU

1945: 27) framlade 1944 års uppbördsberedning förslag till ny fögderiindelning.

Förslaget innebar indelning av riket i 155 fögderier med i genomsnitt

30 000 invånare. Den 1 januari 1944 uppgick folkmängden i det största av

de föreslagna fögderierna till 36 609 och i det minsta till 23 798 personer.

Beredningen framhöll bl. a., att fögderierna borde givas sådan omfattning,

att de göromål, som måste handläggas av häradsskrivaren personligen,

kunde medhinnas på normal arbetstid, samt att häradsskrivaren hade möjlighet

att vinna god kännedom om förhållandena inom sitt verksamhetsområde.

Vidare borde fögderierna icke vara större än att de skattskyldiga

utan alltför stora svårigheter kunde komma i personlig förbindelse med

vederbörande häradsskrivare.

Förslag i ämnet förelädes riksdagen genom propositionen nr 382/1945.

Detta förslag skilde sig från uppbördsberedningens därigenom, att fögderierna

i åtskilliga fall gjorts större eller mindre än av beredningen förordats

samt att antalet fögderier ökats med ett. Departementschefen uttalade,

att, sedan den nya organisationen någon tid prövats, det kunde visa

sig erforderligt att företaga ändring i fögderiindelningen. Folkmängden

inom fögderierna sådana de utformats enligt propositionen varierade mellan

21 219 och 36 937 personer.

Under tiden fram till den 1 januari 1952, då den nya kommunindelningen

trädde i kraft, skedde vissa ändringar inom fögderiindelningen, föranledda

av ändringar i den kommunala indelningen.

I samband med koinmunindelningsreformens genomförande uppdrogs åt

1949 års uppbördsscikkunniga att uppgöra förslag till ny fögderiindelning.

I direktiven för de uppbördssakkunniga uttalades, att samråd skulle äga

rum med statens organisationsnämnd i organisationsfrågor. De uppbördssakkunniga

anförde i sitt förslag, som avgavs den 1 september 1950, bl. a.

Erfarenheterna torde ha givit vid handen, att ur rent arbetsorganisatorisk

synpunkt fögderierna icke böra vara för små. Av stor vikt är, att häradsskrivarkontoren

äro så belägna, att befolkningen äger möjlighet att

utan alltför dryga tidsförluster och kostnader besöka den lokala skattemyndigheten

i orten.

I samråd med de sakkunniga är statens organisationsnämnd sysselsatt

med organisationsundersökningar på vissa häradsskrivarkontor. Innan

dessa undersökningar slutförts, torde frågan om den mest ändamålsenliga

storleken av ett häradsskrivarkontor icke kunna behandlas. Icke heller kan

dessförinnan någon avvägning ske mellan de driftsekonomiska kraven och

behovet av lokala representanter för skatte- och uppbördsväsendet på de

olika orterna. Härtill kommer, att slutförandet av översynen av uppbördsförordningen

bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till fögderiernas

omfattning. Ehuru eu fullständig översyn av fögderiindelningen i och för

sig varit önskvärd i samband med den översyn, som påkallas av den nya

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

kommunindelningen, måste på grund av det anförda tills vidare anstå

härmed.

De sakkunniga ha därför begränsat sitt förslag till i huvudsak endast

sådana ändringar i fögderiindelningen, som påkallas av att en del av de

nybildade kommunerna komma att bestå av socknar, vilka f. n. tillhöra

olika fögderier.

På grundval av de uppbördssakkunnigas förslag fastställdes den nuvarande

fögderiindelningen genom kungörelse den 1 juni 1951 (nr i08).

Ändringar häri ha fastställts genom kungörelse den 14 december 1951

(nr 774). Genom de vidtagna åtgärderna har koncentrationen av fögderier

i storleksgrupperna på omkring 30 000 personer alltmera uttunnats,

varvid såväl större som mindre fögderier uppkommit.

Statens organisationsnämnd — som under år 1950 utfört vissa undersökningar

på häradsskrivarkontor — har i en år 1951 avgiven rapport

över undersökningarna framhållit.

Fögderierna böra göras större för att möjliggöra ett mera rationellt utnyttjande

av personalen. Med hänsyn till det nuvarande arbetsunderlagets

beskaffenhet kan häradsskrivaren icke huvudsakligen sysselsättas med

kvalificerade uppgifter. Arbetsenhetens ringa storlek förhindrar vidare den

önskvärda arbetselasticiteten. Vid utökningen bör hänsyn icke i första hand

tagas till befolkningsmängden utan till de omständigheter, som ha den

största betydelsen för arbetsmängden, nämligen antalet skattskyldiga och

antalet fastigheter. Undre gränsen för ekonomisk storlek på ett fögderi vore

ett fögderi, som omfattade cirka 35 000 skattskyldiga och cirka 15 000 fastighetstaxeringsenheter.

Skäliga krav på bekväm service i de efter sådana riktlinjer utökade

fögderierna anser nämnden kunna tillgodoses genom åläggande för häradsskrivarna

att hålla mottagning på lämpliga platser utom stationeringsorten

vissa dagar i månaden.

Nämnden framhåller möjligheten att utan olägenhet för allmänheten

sammanslå eller omreglera de fögderier, som äro stationerade i samma

stad. Även i vissa fall, då häradsskrivare äro stationerade i närbelägna

orter, finner nämnden, att fögderierna utan större olägenhet kunde sammanslås.

Personalorganisationen.

7,944 års uppbördsberedning uttalade, att i medeltal fem biträden borde

finnas fast anställda på varje häradsskrivarkontor. Av dessa biträden borde

ett erhålla högre tjänsteställning än de övriga, enär häradsskrivaren behövde

ständigt äga tillgång till ett biträde, åt vilket relativt kvalificerade

arbetsuppgifter kunde anförtros. Detta biträde borde placeras i lönegraden

Eo 7 (Cell). Övriga biträden borde lämpligen erhålla kontors- och skrivbiträdes

löneställning.

Uppbördsberedningen fann icke skäl föreligga att föreslå inrättande av

assistenttjänster hos häradsskrivarna. Under större delen av året syntes i

fråga om det kvalificerade arbetet tillräcklig hjälp kunna lämnas av kansli
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ltiO. 5

biträdet. Vid arbetsanhopning för häradsskrivaren personligen ansågs

emellertid kvalificerad arbetskraft i högre tjänsteställning tidvis böra ställas

till häradsskrivarnas förfogande. Till detta arbetskraftsbehov samt till

behovet av semestervikarier finge hänsyn tagas vid speciellt beräkningen

av antalet landskontorister vid länsstyrelserna.

Som norm för behovet av fasta arbetskrafter uppställde uppbördsberedningen,

att i fögderi om 30 000 invånare borde finnas — utöver kanslibiträdet

— fyra biträden. Detta antal borde i fögderier med cirka 25 000

invånare minskas och i fögderier med cirka 35 000 invånare ökas med ett.

I propositionen angående uppbördsorganisationens utbyggnad och omläggning

instämde departementschefen i vad beredningen anfört utom med

avseende på assistenterna. Departementschefen anförde, att den tid, som

av beredningen beräknats åtgå för fullgörande av häradsskrivarens arbetsuPP§ifter>

vore väl knappt tilltagen. I de större fögderierna, d. v. s. i regel

i fögderi med högre invånarantal än cirka 32 000 eller i fögderi, där särskilda

förhållanden så påkallade, borde till häradsskrivarens förfogande

under hela året ställas ett särskilt kvalificerat biträde. Antalet icke-ordinarie

landskontoristtjänster ansåg departementschefen böra ökas från av beredningen

föreslagna 74 till 122. De nya tjänsterna borde placeras i icke-ordinarie

tjänsteställning. Sedan närmare erfarenhet vunnits, borde övervägas

till vilket antal biträdestjänsterna borde bliva ordinarie, samt huruvida

någon eller några av dessa tjänster borde placeras i högre lönegrad än de

förordade.

I utlåtande den 14 mars 1950 över en framställning av Sveriges häradsskrivarförening

har 1947 ars biträde sutredning framhållit, att på häradsskrivarkontoren

vilade arbetsuppgifter av mycket betydelsefull natur såväl

för det allmänna som för den enskilde samt att allmänheten i betydande

utsträckning anlitade häradsskrivarkontoren icke blott i frågor,

som tillhörde häradsskrivarnas författningsenliga verksamhetsfält, utan

även i en mångfald andra spörsmål. Betydande krav måste enligt utredningen

ställas på biträdespersonalen i avseende på arbetsförmåga, noggrannhet

och effektivitet, särskilt som den årliga arbetsgången reglerades

av ett stort antal fatalietider, på grund varav arbetet tidvis präglades av en

markerad forcering. Det vore därför angeläget, att varje häradsskrivarkontor

disponerade minst en biträdestjänst i sådan löneställning, att den dels kunde

locka tillräckligt kvalificerade sökande, och dels förmå tjänsteinnehavaren

att kvarstanna. Utredningen förordade en undersökning för att utröna i

vilken utsträckning kontoristtjänster i lönegraden Ga 13 borde inrättas.

Därvid borde i första hand komma i fråga fögderier utan helårsanställd

landskontorist. I fögderier med helårsanställd landskontorist kunde i vissa

fall kontoristtjänst tänkas vara behövlig medan i andra kanslibiträdestjänsten

ansågs kunna bibehållas som främsta biträdestjänst. I fögderier,

som enligt den gällande personalplanen tilldelats sammanlagt minst 7 bi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition ju- 160.

trädestjänster, borde övervägas, huruvida icke eu kansliskrivartjänst skulle

inrättas i stället för kontoristtjänst. I fögderier med två helårstjänstgörande

landskontorister syntes den ena kunna utbytas mot en kvalificerad

biträdestjänst. De redan inrättade kanslibiträdestjänsterna borde enligt

utredningens mening bestå men överföras till ordinarie stat. I fråga om

biträdestjänsterna inom den reglerade befordringsgången borde övervägas,

i vilken utsträckning tillfälligt anställda biträden kunde överföras till den

mera permanenta personaluppsättningen. För biträdestjänsterna borde icke

uppställas några formella kompetenskrav.

I den av organisotionsnämnden år 1951 avgivna rapporten över organisationsundersökningar

på vissa häradsskrivarkontor framlades förslag

till personaluppsättning efter genomförd arbetsplanering.

Till grund för förslaget, vilket avsåg förhållandena efter genomförande

av sådana ändringar i arbetsrutiner, som utan vidare kunde genomföras,

lågo de utförda arbetsstudierna och statistiken för år 1949. Med ledning av

statistiken och konstaterade eller beräknade stycktider för varje arbetsoperation

har för samtliga fögderier uträknats det erforderliga antalet arbetstimmar

för år, varefter erforderligt antal tjänster beräknats. Behov av assistent

har ansetts föreligga på de kontor, där personalstyrkan efter genomförd

arbetsplanering kunde beräknas till 8 personer. På övriga kontor borde

såsom häradsskrivarens närmaste man finnas en kontorist. Antalet landskontorister

upptog organisationsnämnden till 48. Av arbetet på häradsskrivarkontor

ansåg nämnden cirka 30 procent böra handläggas av personal

i lägst lönegrad 11. I samtliga fögderier utan helårsanställd landskontorist

borde en kontorist finnas, varvid i vissa fögderier med 6 och i samtliga

med mindre antal anställda (häradsskrivaren inberäknad) icke upptagits

någon kanslibiträdestjänst.

Antalet befordringstjänster enligt organisationsnämndens förslag utgör

25,56 procent av hela antalet tjänster.

Gällande plan för biträdespersonalen inom häradsskrivarorganisationen

upptager 70 icke-ordinarie landskontoristtjänster (Cf 13—Ce 19), 156 extra

ordinarie kanslibiträdestjänster (Ce 11) samt 733 tjänster såsom biträden

för skriv- och kontorsgöromål (Cf 4—Ca 8), av vilka 214 äro upptagna på

ordinarie stat.

För de icke-ordinarie landskontoristerna gäller en reglerad befordringsgång

omfattande lönegraderna Cf 13 — Ce 15 — Ce 17—Ce 19 med en anställningstid

i de båda förstnämnda lönegraderna av l1/* år samt ett år i

den därpå följande.

Beträffande kanslibiträdestjänsterna har föreskrivits, att tillsättning skall

ske efter kungörelse i allmänna tidningarna samt att sökande, som finnes

böra komma i fråga till sådan tjänst men icke fullgjort minst tre års

tjänstgöring å häradsskrivar- eller landsfiskalskontor eller vid länsstyrelse

eller på grund av stadgandet i 5 § 3 mom. statens allmänna avlönings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

reglemente icke kan vinna omedelbar anställning som extra ordinarie

tjänsteman, må för tiden intill dessa villkor uppfyllts antagas till extra

tjänsteman med placering i högst lönegraden Cg 11.

För biträdena för skriv- och kontorsgöromål gälla de allmänna föreskrifterna

om reglerad befordringsgång för sådan personal.

Utredningsmannen.

F ögder iindelningen.

Gällande fögderiindelning får betraktas såsom ett provisorium. Då slutlig

ställning till fögderiindelning nu skall tagas, böra beaktas å ena sidan

angelägenheten att åstadkomma en så billig förvaltning som möjligt och

å andra sidan nödvändigheten av att tillgodose de skattskyldigas och

arbetsgivarnas berättigade krav på att utan omgång och större besvär

kunna komma i kontakt med en kvalificerad representant för skatte- och

uppbördsväsendet.

Om man förutsätter, att det ur driftsekonoinisk synpunkt är fördelaktigare

ju färre de organ äro, som syssla med häradsskrivargöromålen,

kunde tänkas, att länsstyrelsernas folkbokförings- och uppbördssektioner

skulle utbyggas för uppgifterna eller att en central uppbördsmyndighet

inrättades. Den service ett större organ kan tänkas lämna torde emellertid

icke vare sig kvalitativt eller kvantitativt uppgå till den nuvarande. Så

länge fögderiet omfattar ett jämförelsevis begränsat område kan nämligen

häradsskrivaren genom sin orts- och personkännedom stå till tjänst för

allmänheten på ett helt annat och bättre sätt än tjänstemän vid en större

förvaltning. Vid en centralisering skulle företag och enskilda, som f. n.

lita till häradsskrivarna för upplysning i uppbörds- in. fl. frågor, få vidkännas

utgifter, som nu ej komina i fråga; många skattskyldiga skulle

sannolikt bliva tvungna att företaga resor till det centrala organet.

Även servicesynpunkten bör betraktas som en driftsekonomisk synpunkt,

nämligen om den ses från de skattskyldigas sida. Den ideala uppbördsorganisationen

får anses vara den, som medför de minsta sammanlagda

kostnaderna för staten och de enskilda. De statsfinansiella hänsynen få

icke tillmätas avgörande betydelse. De förslag, som avgivits av 1949 års

uppbördssakkunniga och som nu äro föremål för övervägande, förutsätta

jämväl att de lokala skattemyndigheterna bibehållas enligt nuvarande

organisation.

På grund av vad sålunda anförts föreligga icke skäl att ånyo upptaga

frågan om centralisering till länsstyrelserna eller till en nyinrättad central

myndighet av arbetsuppgifter, som nu ankomma på häradsskrivarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Med hänsyn till erfarenheterna under åren närmast efter uppbördsreformens

genomförande får det anses lyckligt, att fögderierna då icke tilltogos

större. Påfrestningarna för häradsskrivare och biträden voro nämligen

mycket stora. Hade arbetsenheterna varit större, skulle säkerligen

stora olägenheter ha gjort sig gällande under övergången. Det omfattande

lagstiftnings- och utredningsarbete, som alltjämt pågår inom de för häradsskrivarnas

ämbetsförvaltning centrala områdena — taxering, beskattning,

folkbokföring och uppbörd — har medfört, att förhållandena ännu icke

stabiliserats.

Statens organisationsnämnd har i sin rapport uttalat, att den undre

gränsen för den ekonomiska storleken av ett fögderi synes vara ett, som

omfattar cirka 35 000 skattskyldiga och cirka 15 000 fastighetstaxeringsenheter.

Nämnden synes rekommendera en minskning av antalet fögderier.

Förutsättningen för en indelning efter den av nämnden rekommenderade

metoden måste vara, att skattskyldiga och taxeringsenheter förekomma i

den angivna proportionen såväl inom hela riket som inom varje län samt

att fastighetstaxeringsenheterna äro någorlunda jämnt fördelade kommunvis.

Dessa förutsättningar äro emellertid icke för handen. I exempelvis

Hallands län uppgår antalet skattskyldiga och antalet fastighetstaxeringsenheter

till 76 651 resp. 44 135. En indelning efter organisationsnämndens

riktlinjer kan icke genomföras inom detta län, då antalet skattskyldiga

medger en indelning av länet i två fögderier, medan antalet fastighetstaxeringsenheter

tillåter en indelning i tre. Liknande förhållanden råda i

Göteborgs och Bohus m. fl. län.

Antalet skattskyldiga i hela riket, med undantag för städer med egen

uppbördsförvaltning, utgör enligt statistiken för år 1951 2 769 800. En indelning

efter organisationsnämndens principer — 35 000 skattskyldiga per

fögderi — skulle innebära en minskning av antalet fögderier från f. n. 156

till omkring 80.

I vissa fall skulle en sådan omdelning icke eller endast i ringa mån

innebära någon förändring av stationeringsorten för häradsskrivarna. I de

allra flesta länen skulle den däremot ha till följd, att åtskilliga av de nuvarande

stationeringsorterna för häradsskrivarna finge ändras.

Som tidigare framhållits måste den största vikt fästas vid, att häradsskrivarna

skola vara i stånd att lämna allmänheten en god service. Ehuru

antalet förfrågningar, vid besök, per telefon och i brev numera torde ha

nedgått, utgör denna verksamhet alltjämt en avsevärd och synnerligen

viktig del av häradsskrivarnas göromål. Det pågående lagstiftningsarbetet

på arbetsområden, som direkt beröra häradsskrivarna, kan beräknas komma

att medföra en ny våg av upplysningssökande, lik den som inföll under

det nya uppbördssystemets första år.

Under sådana omständigheter torde anledning icke föreligga att föreslå

en genomgripande ändring i fögderiindelningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

Erfarenheterna från de större fögderierna under de senaste åren synas

giva vid handen, att — under förutsättning att tillräckligt antal biträden

ställes till häradsskrivarnas förfogande — någon berättigad anmärkning

icke kan göras mot det sätt, varpå arbetsuppgifterna där handhafts. Ännu

synes icke invånarantalet i något fögderi ha blivit så stort, att kraven på

fullgod service icke kunnat uppehållas. Detta måste anses tyda på, att

antalet invånare per fögderi numera utan betänkligheter kan sättas något

högre än vad uppbördsberedningen ansåg möjligt -— i genomsnitt 30 000.

Någon anledning att ifrågasätta en ändring av fögderiindelningen i syfte

att minska de största fögderiernas storlek torde därför icke föreligga.

Av organisatoriska skäl böra fögderierna icke vara så små, att behovet

av fasta biträden understiger 5. Med ledning främst av organisationsnämndens

beräkningar har behovet av fast anställda biträden beräknats vara

mindre än 5 i Gripsholms, Kinda och Ydre, Nordmarks, Nora och Avesta

fögderier. Härjämte har ändring av fögderiindelningen ansetts påkallad

beträffande Hallands län, där antalet invånare i genomsnitt per fögderi

är lägre än i riket i övrigt och ett fögderi — Laholms — i fråga om personalbehovet

ligger på gränsen mellan 4 och 5 biträden. Även ett fögderi

i Gävleborgs län, Sandvikens, har ifrågasatts utgöra en väl liten arbetsenhet.

Befolkningsutvecklingen i detta fögderi synes emellertid vara sådan,

att man måste räkna med att antalet skattskyldiga i fögderiet tämligen

snabbt ökas. Fögderiet torde därför böra bibehållas.

Förslag till ny indelning av Södermanlands, Östergötlands, Hallands,

Värmlands, Örebro och Kopparbergs län i fögderier har uppgjorts. Förslaget

innebär, att antalet fögderier i ett vart av dessa län minskas med

ett. De närmare detaljerna i förslaget framgå av en vid betänkandet fogad

bilaga.

Personalorganisationen.

Allmänna synpunkter. Det är ett vitalt statsintresse, att häradsskrivarnas

huvudsakliga arbetsuppgifter — mantalsskrivning, debitering och uppbördsarbete

— handhavas på ett tillfredsställande och effektivt sätt. Inskränkningar

av personalorganisationen och andra besparingsåtgärder böra

vidtagas, endast om man är övertygad om att arbetsresultaten icke därigenom

försämras. Av största vikt är, att sådana arbetsförhållanden och

villkor beredas personalen, att fullgoda arbetskrafter kunna erhållas och

förmås kvarstanna på banan, övertidsarbete bör i möjligaste mån undvikas.

I mycket stor utsträckning präglas emellertid arbetsschemat av förfallotider,

som strikt måste iakttagas. Arbetsbördan blir därför ojämnt fördelad

över året, vilket medför övertidsarbete samt anlitande av tillfällig

personal.

ökningen av antalet självdeklarationer i länen -

3 467 385 år 1950 mot

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

2 443 321 år 1940 — och de alltmer invecklade skattebestämmelserna ha

nära nog sprängt den från 1800-talet rätt obetydligt ändrade ramen för

taxeringsarbetet i första instans. Organisationens brister medföra, att talrika

fel vid taxeringen uppkomma, varigenom bl. a. häradsskrivarnas arbete

försvåras. Man borde kunna utnyttja häradsskrivarna för taxeringsarbetet.

Under taxeringsintendenten och efter hans anvisningar kunde häradsskrivarna

handha ledningen av taxeringsnämndernas arbete inom fögderiet

och själva utföra mera kvalificerade taxeringsgöromål. Personalen på

kontoren kunde sköta de mera tekniska göromålen, såsom sortering, summering

och längdföring. Genom en sådan reform skulle taxeringsorganisationen

väsentligen stärkas, i det att ordförande och kronoombud komme

att befrias från rutinarbete och finge ägna sin tid helt åt granskningen

av deklarationer och andra uppgifter. För organisationen på häradsskrivarkontoren

skulle denna anordning medföra en utjämning av arbetsbördan

och personalbehovet skulle kunna beräknas efter jämn sysselsättning hela

året. Någon ställning till frågorna om organisationen av taxeringsarbetet i

första instans och av uppbördsväsendet bör emellertid ej tagas i detta sammanhang.

’*

Övervägandena beträffande personalorganisationens storlek ha grundats

på den förutsättningen, att samtliga befattningshavare uppnå ett normalt

arbetsresultat. Bristande förmåga i något avseende hos häradsskrivare eller

biträden på grund av sjukdom, ålder eller andra omständigheter kan

medföra, att den föreslagna personalramen blir för knapp. I sådana fall

måste tillfällig personal anlitas.

Frågan om s. k. assistenter. Inom liäradsskrivarorganisationen finnas

f. n. 70 icke-ordinarie landskontorister, som — ehuru upptagna på länsstyrelsernas

personalplan — stadigvarande tjänstgöra på fögderier. Ursprungligen

ha landskontorister tilldelats de större fögderierna. Befolkningsutvecklingen

har emellertid medfört utökning av vissa fögderier och

minskning av andra, varför nu vissa fögderier med mer än 32 000 invånare

sakna landskontoristtjänst, medan andra med mindre invånarantal fortfarande

ha sådan.

Den hittillsvarande utvecklingen har givit vid handen, att fögderierna

utan olägenhet synas kunna göras något större än vad uppbördsberedningen

antog. Man torde kunna utgå ifrån, att de uppgifter, som fordra

handläggning av häradsskrivaren personligen, icke äro flera än att häradsskrivaren

regelmässigt kan medhinna dem, om han för övriga uppgifters

fullgörande förses med tillräcklig och därför kvalificerad personal. En

strängt genomförd fördelning av de kvalificerade uppgifterna bör medföra,

att något utrymme för en icke-ordinarie landskontorist normalt icke

kan anses för handen. För uppgifter, som kunna anförtros åt lägre personal,

måste arbetskraft i landskontoristställning anses för dyr.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is proposition nr 160.

Om sålunda landskontorister icke normalt böra ingå i personalorganisationen

bör likväl undersökas, huruvida icke speciella skäl kunna tala för

bibehållandet av denna tjänstemannagrupp.

Enligt häradsskrivarinstruktionen erfordras för erhållande av häradsskrivartjänst

— utöver viss teoretisk utbildning — ett års förordnande på

sådan tjänst. Förordnande på häradsskrivartjänst bör icke meddelas annan

än person, som också sakligt sett är kompetent att sköta tjänsten. Sådan

kompetens kan icke förvärvas genom tjänstgöring enbart på landskontor.

Ur utbildningssynpunkt bör därför ett antal landskontorister avdelas för

tjänstgöring på häradsskrivarkontoren.

Till vikarier under häradsskrivarnas semester ha utnyttjats bl. a. landskontorister

med stadigvarande tjänstgöring på fögderi. På sina håll torde

ha praktiserats den utvägen, att en landskontorist förordnats uppehålla

häradsskrivartjänst jämte egen tjänst. Landskontoristen har därvid tjänstgjort

ett par timmar per dag på häradsskrivarkontoret. På orter med flera

häradsskrivarkontor eller i de fall, då kontoren stationerats på närliggande

orter, torde en landskontorist kunna förordnas att uppehålla två eller

flera häradsskrivartjänster samtidigt, därest förordnandena icke avse längre

tid eller infalla under för häradsskrivaren personligen särskilt arbetstyngda

perioder. Person med lägre utbildning än landskontorists torde icke

annat än i undantagsfall böra erhålla förordnande att uppehålla häradsskrivartjänst.

För de fall, då häradsskrivares arbetsförmåga är nedsatt,

synes även behov föreligga av eu landskontoristkader, från vilken nödig

hjälp kan erhållas.

Resultatet av dessa överväganden blir, att ett antal landskontoristtjänster

alltjämt erfordras för stadigvarande tjänstgöring på fögderier, men

att den nuvarande kåren kan avsevärt reduceras.

Då det arbete, som eu reducerad landskontoristkår skulle åstadkomma

icke ingår i den normalt beräknade arbetsprestationen utan skall fullgöras

för egen utbildning, för vikariat och för stödarbete, saknas anledning att

knyta landskontoristtjänst till visst fögderi. Tjänsterna böra i stället såsom

hittills ingå i länsstyrelsens personalplan. Innehavarna böra vid varje tidpunkt

av året tjänstgöra på fögderi efter länsstyrelsens bestämmande. Tillfälle

att fullgöra sådan tjänstgöring bör regelmässigt beredas varje landskontorist

efter förslagsvis minst tre års anställning på landskontor.

Eftersom tjänstgöringen å fögderi på detta sätt förutsättes skola ingå

som ett led i varje landskontorists utbildning, saknas anledning att i lönehänseende

göra någon skillnad mellan icke-ordinarie landskontorist å länsstyrelse

och å fögderi.

Antalet landskontoristtjänster synes med hänsyn till vad som anförts

i fråga om utbildningen av blivande häradsskrivare, böra bestämmas till

eu tjänst för län, med undantag för Gotlands län, eller sammanlagt 2,1.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Biträdespersonalcn. En förutsättning för att arbetet inom fögderierna

skall kunna utföras är, att de där anställda biträdena ha en god och ändamålsenlig

utbildning. Ett biträde bör icke syssla endast med en eller ett par

detaljer och sålunda stå främmande för övrigt arbete på kontoret. Samtliga

biträden skola såvitt möjligt vara insatta i alla uppgifter, som handläggas

av biträdespersonal. Kännedom om skatte- och uppbördslagstiftningen är

nödvändig.

Vissa häradsskrivare har på eget initiativ hållit undervisningskurser för

sin personal. Sådan verksamhet synes böra uppmuntras. På andra håll, där

större del av häradsskrivareorganisationen är förlagd till residensstaden,

synas kurser kunna anordnas av länsstyrelsen under ledning av lämplig

befattningshavare. Om härtill utnyttjas vårmånaderna, torde någon svårighet

att begagna arbetstid för undervisningen icke möta.

Eftersom en viss och troligen ganska stor del av allmänhetens förfrågningar

utgöres av typfall, bör en förteckning eller ett kompendium över

sådana frågor med angivna svar utarbetas. Ett sådant kompendium kunde

jämväl tänkas komma till användning vid undervisningskurs.

Med ledning av de tidigare överväganden i organisationsfrågan, som

gjorts av 1949 års uppbördssakkunniga, det förslag till personaluppsättning,

som framlagts av organisationsnämnden, den tillgängliga statistiken ävensom

vissa andra uppgifter, har uppgjorts förslag till biträdesorganisation,

vilket bilagts utredningsförslaget. Beträffande de län, för vilka föreslås

ändring i fögderiindelningen, har därjämte utarbetats förslag till organisation

efter nyindelningens genomförande.

I fråga om antalet tjänster per fögderi har — såvitt avser den gällande

fögderiindelningen — samråd ägt rum med de tjänstemän vid statens organisationsnämnd,

vilka närmast sysslat med organisationsundersökningarna.

Dessa ha förklarat sig godtaga förslaget.

Genom att den s. k. assistentfrågan och frågan om biträdespersonalen

i övrigt upptagits oberoende av varandra bör en något så när enhetlig karriär

för den egentliga biträdespersonalen kunna komma till stånd. I enlighet

med biträdesutredningens rekommendationer och med vad som eljest

tillämpas inom landsstaten ha som befordringstjänster valts kanslibiträdes-,

kontorist- och kansliskrivartjänster.

För fögderier, där antalet biträden överstiger fem, föreslås en eller flera

kanslibiträdestjänster. Därjämte inrättas i alla fögderier en högre tjänst.

Denna placeras i kontoristgraden i flertalet fögderier och kansliskrivargraden

i vissa av de fögderier, som ansetts böra tilldelas 7 biträdestjänster,

samt i fögderier med högre antal tjänster. De mera krävande uppgifterna

för främst arbetsledning, som åvila det första biträdet i de större fögderierna,

ha ansetts motivera kansliskrivargrad.

Behovet av de högre biträdestjänsterna får antagas vara bestående. Med

hänsyn härtill och då åtskilliga av de befattningshavare, som kunna tänkas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

befordrade till dessa tjänster, redan nu torde vara ordinarie kontorsbiträden,

böra de nya tjänsterna inrättas som ordinarie. Undantag bör göras i fråga

om tjänster i fögderi, som kommer att beröras av den föreslagna nyindelningen.

I dessa bör endast extra anställning medgivas intill tiden för ikraftträdandet.

Då arbetsuppgifterna, i vart fall för första biträdet i varje fögderi måste

betraktas som mycket betydelsefulla torde det för innehav av kanslibiträdestjänst

f. n. gällande villkoret om tre års tjänstgöring inom landsstaten böra

bibehållas och införas jämväl beträffande de högre tjänsterna. Sakligt sett

bör för innehav av kontorist- eller kansliskrivartjänst fordras god författningskännedom

och goda arbetsledaregenskaper.

Övergångsbestämmelser.

De föreslagna ändringarna i fögderiindelningen böra lämpligen genomföras

successivt allteftersom vakanser uppkomma på häradsskrivartjänster

inom de berörda länen. Självfallet kan genomförandet ske också vid vakans

på häradsskrivartjänst i annat län, men omreglering av fögderiindelningen

av sådan anledning bör icke vara obligatorisk. Det förutsättes, att befattningshavare,

som vid fögderiindragningen förlorar sin tjänst, beredes motsvarande

anställning inom landsstaten, i första hand på fögderi eller landskontor.

För fögderi, som beröres av ändringen i fögderiindelningen på det sätt,

att man kan tala om indragning av fögderiet, bör icke avses ordinarie

kansliskrivare, kontorist eller kanslibiträde. I stället böra inrättas motsvarande

extra tjänster, eventuellt med bibehållande av den extra ordinarie

kanslibiträdestjänsten under övergångstiden.

Den nya personalorganisationen bör i princip kunna träda i kraft fr. o. m.

den 1 juli 1953.

Indragningen av landskontoristtjänsterna på fögderierna föreslås skola

genomföras successivt, allteftersom vakanser uppstå på tjänsterna eller på

motsvarande tjänster vid landskontoret.

Vakant extra ordinarie landskontoristtjänst på landskontor, bör — i den

mån den icke kan besättas med eventuellt övertalig personal inom landskontoret

— återbesättas genom att extra ordinarie landskontorist med

tjänstgöring i fögderi inkallas och överföres till landskontoret. Under den

tid övertalig extra ordinarie landskontoristtjänst bibehålies, bör nyinrättad

kansliskrivar- eller kontoristtjänst hållas vakant. Kontorsbiträdestjänst,

som blir övertalig genom den nya personalplanen, bör bibehållas och indragas

först vid inträffande vakans.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

Yttranden.

Fögderiindelningen. Det övervägande antalet remissmyndigheter ha anslutit

sig till utredningsmannens synpunkter på fögderiindelningen eller

lämnat förslaget i denna del utan erinran. Statskontoret och statens organisationsnämnd

ifrågasätter emellertid huruvida icke skäl föreligger att

genom en allmän revision av fögderiindelningen avveckla de mindre och

medelstora fögderierna. Vissa erinringar ha vidare anförts av de av förslagen

till indelningsändring berörda länsstyrelserna. Sålunda anser länsstyrelsen

i Södermanlands lån av tänkbara lösningar den av utredningsmannen

föreslagna ur allmän synpunkt minst oläglig. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller, att den nu gällande fögderiindelningen bör bibehållas

med hänsyn till ortsbefolkningens intressen. Länsstyrelsen i Hallands

län ifrågasätter lämpligheten av att efter så kort tid efter den senaste indelningen

— den 1 juli 1946 — verkställa eu ändring. Allmänhetens krav

på god service bör sättas i främsta rummet och i det hänseendet är enligt

länsstyrelsen den nuvarande indelningen att föredraga framför varje annan.

Med hänsyn härtill samt till att nya arbetsuppgifter kan beräknas bli ålagda

häradsskrivarna, anser länsstyrelsen, att den nuvarande indelningen bör

bibehållas oförändrad. Även länsstyrelserna i Örebro och Värmlands län

finner starka skäl tala för bibehållande av nuvarande ordning. Enligt länsstyrelsens

i Kopparbergs lån mening bör ändring av gällande indelning icke

företagas eller i vart fall anstå tills vidare erfarenhet vunnits i vad mån

blivande ändring i uppbördsförfarandet m. in. kan inverka på de lokala

skattemyndigheternas arbetsuppgifter.

Personalorganisationen. I fråga om utredningsmannens förslag beträffande

de s. k. assistenterna har statskontoret, statens organisationsnåmnd och

tio länsstyrelser förklarat sig i princip dela de framförda synpunkterna.

Fyra av länsstyrelserna anser emellertid att antalet landskanslister beräknats

för snävt.

Riksräkenskapsverket, tolv länsstyrelser samt styrelserna för Sveriges

häradsskrivarförening och föreningen Sveriges landskanslister finner sig

icke kunna biträda förslaget. Dessa myndigheter anför huvudsakligen,

att tillgången på vikarier skulle bli för knapp samt ifrågasätter möjligheten

att ersätta landskanslisterna med biträdespersonal. I detta sammanhang

framhålles även, att statsverket skulle löpa ekonomisk risk genom den

föreslagna indragningen av landskanslisttjänster.

I fråga om antalet landskanslisttjänster har vissa länsstyrelser och häradsskrivarföreningen

anslutit sig till den av organisationsnämnden uttalade

meningen, att sådana tjänster bör inrättas i fögderi med minst 8 anställda.

Länsstyrelsernas förslag till personalorganisation i denna del framgår av en

vid detta protokoll fogad bilaga.

Förslaget rörande biträdespersonalen har av remissmyndigheterna i huvudsak

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret förklarar sig

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

emellertid ha erhållit intrycket, att förslaget icke står i överensstämmelse

med de normer, som tillämpats vid löneregleringen 1952 för biträdespersonal

inom andra förvaltningsgrenar. Även med beaktande av att landskanslistkåren

föreslås avvecklad kan ämbetsverket svårligen föreställa sig att

kansliskrivartjänst är motiverad, därest en rationell uppdelning av arbetsuPP8ifterna

kommer till stånd. Statskontoret anser det ofrånkomligt, att

det föreslagna antalet högre biträdestjänster avsevärt minskas. Riksräkenskapsverket

ifrågasätter huruvida icke första biträdet bör placeras i kontorists

tjänsteställning. Frågan om första biträdets lönegradsplacering har

i övrigt bedömts mycket skiftande. Fem länsstyrelser anser, att första biträdet

i samtliga fögderier bör vara kansliskrivare medan sex länsstyrelser

hävdar, att detta biträde bör vara kontorist. Två länsstyrelser samt styrelsen

för Sveriges häradsskrivarförening anser, att ifrågavarande biträde bör vara

kontorist i de fögderier, där Iandskanslisttjänst finnes, och kansliskrivare

i övriga fögderier.

I fråga om anställningsformen förklarar sig statskontoret anse att extraordinarie

anställning bör komma till användning även för de nyinrättade

tjänsterna.

Beträffande totala antalet biträden per fögderi har åtskilliga invändningar

rests mot den föreslagna organisationen. Statskontoret påpekar, att personalplanen

enligt utredningsmannen innebär en ökning av antalet befattningshavare

inom fögderiorganisationen. Ämbetsverket yrkar att åtgärder

vidtages för att avsevärt nedbringa antalet tjänster inom fögderiförvaltningen.

Flertalet remissmyndigheter hävdar däremot att antalet bör ökas.

Utredningsmannens uttalande, att personalförslaget icke eliminerar behovet

av tillfällig personal, understrykes av flera länsstyrelser. Statens

organisationsnamnet är i detta hänseende ense med utredningsmannen och

uppgiver, att det normala behovet av tillfällig personal med ledning av

arbetsstudier och statistik kan beräknas till 693 arbetsmånader per år.

Beträffande de föreslagna övergångsbestämmelserna förordar statskontoret,

att övertalig personal i princip entledigas med iakttagande av stadgad

uppsägningstid.

Departementschefen.

De av utredningsmannen upptagna spörsmålen berör två huvudfrågor,

nämligen indelningen i fögderier och personalorganisationen på häradsskrivarkontoren.

Utredningsmannen har ej funnit anledning ifrågasätta eu ändrad fögderiindelning

för att minska de största fögderierna. Däremot har han av organisatoriska

skäl föreslagit, att i län med fögderier, som kräver mindre än

5 fasta biträden, ny indelning genomföres i syfte att göra fögderierna

större. Förslag till ny indelning har sålunda framlagts för Södermanlands,

Östergötlands, Hallands, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj.ts proposition nr ISO.

1 remissvaren från länsstyrelserna i dessa län har kraftiga invändningar

anförts mot förslagen. Även från kommunalt håll har betänkligheter anförts.

För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för att tills vidare

behålla en oförändrad fögderiindelning. Jag har då särskilt beaktat, att

omfattande lagstiftnings- och utredningsarbete alltjämt pågår i fråga om

taxering, beskattning, folkbokföring och uppbörd, varför förhållandena

inom häradsskrivarnas centrala ämbetsförvaltning ännu icke kan anses

stabiliserade.

Vad härefter angår personalorganisationen upptager jag vid bibehållen

fögderiindelning oförändrat antal häradsskrivartjänster.

Utredningsmannens förslag med avseende på de s. k. assistenterna innebär,

att det i varje län utom Gotlands skulle finnas eu extra ordinarie

landskanslist, vilken efter länsstyrelsens bestämmande vid behov skulle

vikariera för lediga häradsskrivare och biträda inom fögderier vid särskild

arbetsbelastning. Antalet landskanslister skulle sålunda nedgå från 70 till

23 eller med 47. Om möjligheterna att utan men för det löpande arbetet

inom häradsskrivarkontoren göra en så stor minskning har meningarna

varit delade. Då förslaget emellertid grundar sig på företagna organisationsundersökningar

tillstyrker jag, att det genomföres. Därest det skulle visa

sig nödvändigt är jag beredd upptaga frågan till ny prövning. Minskningen

torde böra genomföras i samband med uppkommande vakanser å dessa

tjänster. Nuvarande landskanslister bör sålunda på sätt utredningsmannen

föreslagit bibehållas övergångsvis. I fögderi med sådan landskanslist bör

närmast lägre biträdestjänst hållas vakant så länge landskanslisten kvarstår

i tjänst på häradsskrivarkontoret.

Förslaget om inrättande av kansliskrivartjänster i lönegrad Ca 15 anser

jag mig däremot icke kunna biträda. För bestridande av de mera kvalificerade

biträdesgöromålen samt för ledning av arbetet för övriga biträden

bör på varje häradsskrivarkontor finnas eu kontorist i 13 lönegraden.

Tjänsterna bör upptagas såsom extra ordinarie. Jag föreslår alltså, att

156 kontoristtjänster i Ce 13 uppföres på personalplanen för häradsskrivarna.

Utredningsmannens av 1947 års biträdesutredning förordade förslag

om inrättande av ytterligare ett antal kanslibiträdestjänster tillstyrker jag.

Antalet bör dock jämkas med hänsyn till mitt ställningstagande i frågan

om fögderiindelningen. Tjänsterna torde böra bibehållas såsom extra ordinarie.

Jag förordar sålunda, att antalet kanslibiträden i Ce 11 bestämmes

till 216. Antalet ordinarie kontorsbiträden och skrivbiträden i reglerad

befordringsgång upptager jag till sammanlagt 618. Såsom av bilaga till

detta protokoll framgår utgör antalet biträdestjänster enligt gällande personalplan

(156 + 733) 889. Motsvarande antal enligt mitt förslag uppgår

till (156 + 216 + 618) 990. Skillnaden — (990 — 889) 101 — är helårsanställda

skrivbiträden, vilka sedan avsevärd tid finnes inom organisationen,

men som avlönas av medel till tillfällig personal. Jag har ansett, att de nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 160.

bör upptagas på personalplanen. Enligt grunderna för den reglerade

befordringsgången bör i enlighet med länsstyrelsernas förslag 123 nya

ordinarie kontorsbiträdestjänster fr. o. m. nästa budgetår uppföras på

personalförteckningen för häradsskrivarna m. fl. Antalet ordinarie kontorsbiträden

skulle därefter uppgå till 337.

I fråga om beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår föreslår

jag, att posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptages till

2 500 000 (—510 000) kronor. Av beloppet utgör i runt tal 2 420 000 kronor

grundlöner, 35 000 kronor övergångsvis utgående ersättning till häradsskrivare

för mistade sportler och 45 000 kronor vikariatsersättningar.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal erfordras

4 400 000 kronor till grundlöner, 250 000 kronor till tillfällig personal,

05 000 kronor till vikariatsersättningar samt 85 000 kronor till övertidsersättningar,

varjämte 10 000 kronor böra beräknas för semesterersättningar.

Posten bör alltså bestämmas till (4 400 000 + 250 000 + 65 000 4- 85 000 + 10 000) 4 810 000 (-!■ 1,90 000) kronor.

För til Läggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat torde böra anvisas

6 000 (—4 000) kronor.

Medelsbehovet för rörligt tillägg uppskattar jag till 3 874 000 (+ 1 414 000)

kronor.

Anslaget bestämmes sålunda till (2 500 000 + 4 810 000 + 6 000 +

3 874 000) 11 190 000 (+ 1 090 000) kronor.

•Tåg hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga den ändring i

personalförteckningen för häradsskrivarna m. fl., som förut

angivits;

b) godkänna följande avlöningsstat för häradsskrivarna

m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

för-

slagsvis ............................

2

500

000

Avlöningar till icke-ordinarie personal,

för-

slagsvis ............................

4

810

000

Tilläggsförmåner åt befattningshavare å

äld-

re stat, förslagsvis

6

000

Rörligt tillägg, förslagsvis ............

3

874

000

Summa förslagsanslag kronor 11 190 000;

c) till Häradsskrivarna m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 11 190 000 kronor.

2

Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 160.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 160.

Vad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, bifaller

Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Personalen inom häradsskrivareorganisalionen. Bilaga.

Län

Gällande personalplan

Utredningsmannen

Länsstyrelserna1

Departementschefen

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kanslibiträde Ce 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kansliskrivare Ca 15

Kontorist Ca 13

Kansliibträde Ca 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kansliskrivare Ca 15

Kontorist Ca 13

Kanslibiträde Ca 11

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Häradsskrivare Ca 27

Landskanslist Cf 13—Ce 19

Kontorist Ce 13

Kanslibiträde Ce 11

■

Kontorsbiträde Cf 4—Ca 8

Summa personal

Stockholms........................

10

8

10

56

84

10

i

8

2

19

50

90

10

i

8

2

19

50

90

10

i

10

19

50

90

Uppsala ..........................

3

2

3

15

23

3

i

—

3

5

12

24

3

2

—

3

6

12

26

3

i

3

5

12

24

Södermanlands....................

5

2

5

22

34

4

i

3

1

8

17

34

4

4

—

—

8

17

33

5

i

5

5

18

34

Östergötlands......................

7

3

7

29

46

6

i

2

4

10

26

49

6

2

1

5

10

25

49

7

i

7

9

26

50

Jönköpings........................

7

4

7

33

51

7

i

3

4

11

30

56

7

4

—

7

9

28

55

7

i

7

11

30

56

Kronobergs ......................

5

1

5

20

31

5

i

—

5

5

18

34

5

1

—

5

5

18

34

5

i

5

5

18

34

Kalmar ..........................

7

1

7

31

46

7

i

—

7

7

23

45

7

1

—

7

7

23

45

7

i

7

7

23

45

Gotlands..........................

2

—

2

8

12

2

—

—

2

2

7

13

2

—

2

—

2

7

13

2

—

2

2

7

13

Blekinge..........................

4

1

4

17

26

4

i

1

3

5

15

29

4

1

4

—

5

16

30

4

i

4

5

15

29

Kristianstads......................

8

2

8

36

54

8

i

2

6

11

30

58

8

2

2

6

11

30

59

8

i

8

11

30

58

Malmöhus ........................

8

2

8

39

57

8

i

2

6

10

32

59

8

3

8

—

14

34

67

8

i

8

10

33

60

Hallands..........................

5

—

5

19

29

4

i

2

2

8

16

33

5

1

—

5

5

18

34

5

i

5

5

18

34

Göteborg och Bohus ..............

6

1

6

29

42

6

i

2

4

9

23

45

6

1

6

—

11

29

53

6

i

6

9

23

45

Älvsborgs ........................

10

4

10

46

70

10

i

4

6

15

40

76

10

3

5

5

15

41

79

10

i

10

15

41

77

Skaraborgs........................

8

4

8

40

60

8

i

2

6

12

31

60

8

3

1

7

11

31

61

8

i

8

12

31

60

Värmlands........................

8

4

8

34

54

7

i

3

4

11

28

54

7

4

—

7

13

32

63

8

i

8

9

29

55

Örebro............................

6

3

6

29

44

5

i

4

1

10

22

43

5

3

2

—

9

24

43

6

i

6

8

22

43

Västmanlands ....................

4

4

4

24

36

4

i

4

—

8

18

35

4

4

—

4

7

17

36

4

i

4

8

18

35

Kopparbergs......................

8

6

8

40

62

7

i

6

1

14

36

65

8

4

—

4

16

33

65

8

i

8

13

36

66

Gävleborgs........................

8

2

8

36

54

8

i

2

6

10

31

58

8

3

—

8

8

30

57

8

i

8

10

31

58

Västemorrlands....................

9

3

9

41

62

9

i

3

6

12

33

64

9

3

6

3

12

31

64

9

i

9

12

33

64

Jämtlands........................

4

3

4

20

31

4

i

—

4

7

16

32

4

1

4

—

8

16

33

4

i

4

7

16

32

Västerbottens ....................

7

5

7

34

53

7

i

2

5

9

27

51

7

6

—

7

7

28

55

7

i

7

9

28

52

Norrbottens ......................

7

5

7

35

54

7

i

3

4

10

28

53

7

3

—

7

11

30

58

7

i

7

10

30

55

Summa

156

70

156

733

1 115

150

23

58

92

228

609

1 160

152

60

49

92

229

620

1 202

156

23

156

216

61S

1 169

1 Vissa länsstyrelser ha icke specificerat sina förslag till personalorganisation.

Kiuiijl. Majrts proposition nr 100.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till avlöningar till hämdsskrivarna to. fl. a1 i texten
  2. SU 1953:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/5i till avlöningar till häradsskrivarna m. fl. jämte i ämnet väckt motion s. 18 i texten