Angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m
1953-03-13 · 66 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:171, Angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
1
Nr 171.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m.; given
Stockholms slott den 13 mars 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås reviderade beräkningsgrunder rörande ersättning
för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller statspolis.
Vidare upptages i propositionen de organisations- och anslagsfrågor,
som sammanhänger med förslagen i denna dag anmäld proposition med
förslag till lag om ändring i polislagen m. m. Sålunda föreslås bl. a. en
utökning från den 1 januari 1954 av kriminalstatspolisen med 103 polismän
och 6 polissystrar. För att underlätta rekryteringen till de nya polistjänsterna
föreslås, att under nästa budgetår två extra kurser anordnas i
statens polisskolas överkonstapelsklass.
Slutligen anmäles frågor rörande polisbevakningen i Bodens och Kalix
skyddsområden.
Förslagen i propositionen innebär en anslagsökning under polisväsendet
för nästa budgetår i förhållande till motsvarande anslag för innevarande
budgetår med i runt tal 3,9 miljoner kronor, varav omkring 2,4 miljoner
kronor är att anse som en automatisk ökning.
■
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 171.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch
civildepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hedlund, fråga om vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54
m. in. samt anför.
I. Inledning.
De anslag under polisväsendet, som hänför sig till statspolisorganisationen,
reservpolisorganisationen och den lokala polisorganisationen på
landsbygden, har i årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna
ISO—184 och 187—188 upptagits med allenast preliminärt beräknade belopp,
tillhopa 20 365 000 kronor. Anledningen till att dessa punkter bröts
ut ur statsverkspropositionen var, att beredningen inom departementet
av vissa reformer inom polisorganisationen ännu icke var avslutad, då
statsverkspropositionen framlades. Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t,
på min hemställan, beslutat att för riksdagen framlägga en proposition med
förslag till lag om ändring i polislagen m. in. Förslagen i sagda proposition
grundar sig på en inom inrikesdepartementet utarbetad, den 2 januari 1953
dagtecknad promemoria. I propositionen har i första hand berörts de spörsmål,
som kräver reglering i lag; andra förhållanden har icke behandlats i
vidare mån, än som erfordrats för lagstiftningsfrågornas riktiga bedömande.
Jag vill nu anmäla de organisations- och anslagsfrågor, som sammanhänger
med reformens genomförande.
I samband härmed avser jag att upptaga frågan om ändrade beräkningsgrunder
för statens ersättning för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller
statspolispersonal.
Även anslagen till poliskåren i Boden upptogs i statsverkspropositionens
elfte huvudtitel, punkterna 185—186, med preliminärt beräknade belopp,
tillhopa 780 000 kronor. Sedan Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 förordnat
om utökning av Bodens skyddsområde till att omfatta bl. a. Nederluleå
socken och Luleå stad, hade polischefen i Boden och länsstyrelsen i Norr
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
bottens län framlagt förslag om personalförstärkningar vid poliskåren för
bevakningen av den nytillkomna skyddsområdesdelen. Länsstyrelsen hade
även lämnat en redogörelse för sina förhandlingar med Bodens stad angående
den ersättning till statsverket, som staden skulle betala för poliskåren.
Ärendet var vid tidpunkten för statsverkspropositionens framläggande
föremål för remissbehandling. Jag torde nu få anmäla även detta
ärende för slutlig prövning.
Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra en fråga om personalförstärkning
för polisen i Kalix skyddsområde.
II. Pensioneringskostnader för statspolispersonal.
Gällande bestämmelser.
Enligt 15 § 1 mom. andra stycket polislagen erhåller stad, som skall tillhandahålla
statspolis, gottgörelse av statsverket med så stor del av stadens
kostnader för avlöning, pensionering, begravningshjälp och andra förmåner
åt polispersonalen i särskilda tjänstegrader, som belöper på det bestämda
antalet statspolismän i motsvarande grader enligt de beräkningsgrunder,
som Konungen fastställer. Sådana beräkningsgrunder återfinnas i kungörelsen
den 24 november 1932 (nr 532) angående statsbidrag till polisväsendet.
I vad avser ersättning för pensioneringskostnad gäller i huvudsak
följande.
Om den, som vinner ordinarie anställning vid stadens poliskår, tillförsäkras
bestämd tjänste- eller familjepension, utgår för varje polisman,
som staden tillhandahåller såsom statspolis, ersättning med viss procent
av pensionsunderlaget för tjänstepension och för familjepension enligt
följande tabell.
Pensionsålder för innehavare av
ordinarie befattning i polismannens
tjänstegrad
Årligt ersättningsbelopp
till staden i procent av
pensionsunderlaget
för tjänste- pension
för familje- pension
55..................................
21
17
56..................................
19
17
57..................................
18
16
58..................................
16
16
59..................................
15
16
60..................................
13
16
61..................................
12
15
62..................................
11
15
63..................................
10
15
64..................................
9
15
65..................................
8
15
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 17t.
Med pensionsunderlag för tjänstepension förstås härvid den pension,
som ordinarie befattningshavare i tjänstegraden erhåller vid uppnådd
pensionsålder, om han då räknar det för erhållande av hel pension erforderliga
antalet tjänsteår. Med pensionsunderlag för familjepension förstås
den högsta pension som vid befattningshavares frånfälle utgår till änka
utan pensionsberättigade barn. Vid beräkningen av pensionsbeloppen tages
hänsyn till de rörliga tillägg eller avdrag, som under året skulle ha gjorts
å pensionerna.
Har endast en del av stadens ordinarie polispersonal rätt till familjepension,
skall för varje full tjugondei, som den övriga delen av denna
personal vid kalenderårets slut utgör i förhållande till hela den ordinarie
personalen, det sammanlagda för året beräknade ersättningsbeloppet för
familjepension minskas med fem procent.
Tillförsäkras icke den, som vinner ordinarie anställning vid stadens
poliskår, viss bestämd tjänstepension förordnar Kungl. Maj:t hur ersättningen
skall beräknas.
Motiveringen till gällande bestämmelser återfinnes i Kungl. Maj :ts proposition
nr 178 år 1932. Av uttalandena i propositionen framgår, att man
ansett, att stad, som hade att tillhandahålla statspolis, i genomsnitt skulle
få full ersättning för sina merkostnader, i den mån dessa icke direkt motsvarades
av ökade förmåner för staden. De i tabellen angivna procenttalen
grundade sig på antagandet, att den genomsnittliga åldern vid första anställning
i pensionsberättigande befattning vid poliskåren var 24 år. Den
från denna ålder erforderliga pensionsavgiften beräknades enligt de försäkringstekniska
grunder, som då tillämpades vid pensionering genom
statens pensionsanstalt.
Utredningsmannens förslag.
Sedan med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1952 en
särskild utredningsman1 samma dag tillkallats för översyn av beräkningsgrunderna
rörande ersättning av statsmedel för pensioneringskostnad för
statspolispersonal, har utredningsmannen den 14 januari 1953 överlämnat
utredning och förslag i ämnet.
Utvecklingen efter år 193 2. Utredningsmannen framhåller,
att åtskilliga av de antaganden, på vilka gällande statsbidragsbestämmelser
bygga, ändrats sedan år 1932. Sålunda ha de för premieberäkning vid
pensionsförsäkring i allmänhet tillämpade grunderna rörande ränta, dödlighet
in. in. under de senaste tjugo åren undergått avsevärda ändringar.
I samband med den vikande räntan i slutet på 1930-talet sänktes sålunda
ränteantagandet för pensionsförsäkringar från tidigare gällande 4 procent
till 2,5 procent eller däromkring. Senare har räntan åter höjts, men man
torde f. n. icke kunna räkna med ett högre ränteantagande än 3 procent.
Dödligheten har sjunkit i snabbare takt än man för ett tjugotal år sedan
1 Förste aktuarien vid statens pensionsanstalt O. H. Kalén.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
kalkylerade med. De senaste tjugo åren kännetecknas vidare av en stark
ökning av nominallönerna och därmed också av pensionsunderlagen. Den
årliga avgift för höjning av pensionsunderlag, som börjar erläggas från
höjningstillfället, måste avvägas med hänsyn till åldern vid samma tillfälle
för att full täckning för kostnaderna för höjningen skall erhållas.
Enär procenttalen för bidragen till statspolisen bestämts efter en inträdesålder
av 24 år icke blott för de vid inträdet gällande underlagen utan även
beträffande senare höjningar, har tillämpningen av nuvarande bestämmelser
lett till statsbidrag, som icke svarat mot den verkliga pensionskostnaden
senare år.
Vidare har antalet befattningshavare i olika tjänstegrader hos statspolisen
ändrats i den riktningen, att det blivit förhållandevis allt flera
befattningshavare i högre tjänstegrader. Slutligen ha vissa ändringar vidtagits
med avseende å pensionsförmånernas storlek, förutsättningarna för
deras beviljande m. in. vilka äro av betydelse i detta sammanhang.
Polislagstiftningen innehåller icke någon allmän reglering av rätten till
pension utan endast vissa minimiföreskrifter. I regel tillämpa kommunerna
av varje särskild kommun antaget pensionsreglemente. På grund härav
föreligger rätt stor oenhetlighet i fråga om pensioneringen av de skilda städernas
polispersonal. Efter en i december 1951 träffad överenskommelse
mellan svenska stadsförbundet och berörda personalorganisationer angående
normalpensionsreglemente för kommuner tillhörande stadsförbundet
(NPR 1951) torde större överensstämmelse än hittills städerna emellan
vara att förutse i fråga om pensioneringens framtida utformning. NPR 1951
lärer hittills ha hunnit genomföras endast i ett mindre antal städer. Med
hänsyn till den betydelse, reglementet kan väntas få, lämnas följande redogörelse
för det huvudsakliga innehållet i vad rör befattningshavare vid
polisväsendet.
Pensionsrätten grundas på slutlönen i befattningen. Ändras slutlönen för
befattningshavare, när mindre än 80 månader återstå till pensionsåldern,
medräknas av ökningen eller minskningen endast 1/80 för varje sådan
månad.
Förmånerna utgöras av egenpension (ålderspension, sjukpension, garantipension)
och familjepension.
Pensionsåldern är 65 år för kommissarie och 60 år för polissyster, poliskonstapel,
kriminalkonstapel, biträdande överkonstapel och överkonstapel.
Enligt överenskommelsen skall dock beträffande polispersonalen i bl. a.
Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping i vissa fall tillämpas pensionsåldern
57 år. För stockholmspolisens del har nämligen avtalats, att
sistnämnda pensionsålder skall gälla för den, som under minst 15 år
närmast före avgången eller sammanlagt minst 20 år av anställningstiden
haft i överenskommelsen närmare angiven tjänstgöring (spanings- och
patrulleringstjänst in. in.).
I fråga om de övriga nämnda städerna avser den förevarande bestämmelsen
polismän, som minst 10 år av de 15 sista åren före avgången till
huvudsaklig del fullgjort tjänstgöring som nyss sagts.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder kan i viss utsträckning
medgivas av vederbörande kommun.
Ålderspension börjar utgå efter avgång på grund av uppnådd pensionsålder
eller i vissa fall då befattningshavare blivit urståndsatt att utföra
sitt arbete på tillfredsställande sätt och har högst fem år kvar till pensionsåldern.
Sjukpension utgår vid arbetsoförmåga m. m. ävensom då befattningshavare
befunnits skyldig till förfarande, varpå avsättning kunnat följa,
men jämlikt 5 kap. strafflagen förklarats strafflös eller ådömts nedsatt
straff. Sjukpensionen avväges i förhållande till graden av arbetsoförmåga.
År denna grad mindre än 30 procent utgår ej sjukpension.
Garantipension utgör en påbyggnad till sjukpensionen och avser att
under vissa förutsättningar tillförsäkra befattningshavare viss kompensation
för inkomstbortfall under tid då han icke kan utnyttja sin arbetsförmåga.
Familjepension tillkommer efterlevande hustru i äktenskap, som ej ingåtts
efter det befattningshavaren fyllt 60 år, samt barn under 19 år.
Familjepension för hustru upphör efter omgifte.
Ä pension utgår dyrtidstillägg med det procenttal, varmed lön enligt
avlöningsbestämmelserna ökas för att kompensera sänkning av penningvärdet.
Motsvarande tillämpning skall äga rum beträffande avdrag, som
på grund av penningvärdesförändring göres å lön.
Allmänna synpunkter. De ändrade relationerna mellan antalet
befattningshavare i skilda tjänstegrader samt ändringarna med avseende
å försäkringstekniska grunder, löner och pensionsförmåner ha lett till att
de sedan år 1932 gällande procenttalen för statsbidragets beräkning numera
icke täcka städernas utgifter för pensioneringen. Skillnaden mellan statsbidrag
och verkliga kostnader är betydande. Enär det förutsatts, att städerna
skola erhålla i princip full ersättning, anser utredningsmannen
en ändring av statsbidragsbestämmelserna i denna del ofrånkomlig.
Utredningsmannen förordar, att bidragen även i fortsättningen grundas
på en beräkning av fortlöpande pensionsavgifter i procent av pensionsunderlagen.
Den nuvarande statsbidragsgivningen bygger på fixerade ränte- och dödlighetsantaganden,
stabil löne- och pensionsnivå samt en konstant relation
mellan antalet befattningshavare i olika tjänstegrader. Då alla dessa faktorer
äro underkastade ändringar, anser utredningsmannen, att procenttalen
böra erhålla en begränsad giltighetstid. Fem år synes därvid vara en
lämplig period. Före utgången av en femårsperiod får alltså prövas, om
procenttalen skola prolongeras eller ändras för den följande perioden. En
sådan prövning bör ske med utgående från den sannolika kostnadsut\ecklingen
för de kommande åren. Därvid bör hänsyn tagas jämväl till sådana
ändringar av de kostnadsbestämmande faktorerna, som inträffat efter det
procenttalen den föregående gången fastställdes men som då antingen icke
kunde förutses eller av annat skäl icke beaktades.
Beräkningar för perioden 1 95 3 — 1 9 5 7. Utredningsmannen
anser det lämpligt att i detta sammanhang utgå från NPR 1951,
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 171.
även om det är att förutse åtskilliga undantag från detta reglemente. Man
torde dock liksom i nu gällande statsbidragskungörelse böra räkna med
de alternativa pensionsåldrarna 55 år, 56 år o. s. v. till 65 år. I vilken omfattning
kvarstående i tjänst efter pensionsåldern kommer att äga rum
i framtiden är vanskligt att förutsäga. Viss hänsyn torde dock böra tagas
till att avgång efter pensionsåldern minskar pensionskostnaden. För den
första femårsperioden har detta synts kunna ske genom avrundning i
resultatet nedåt till helt antal procent.
Den genomsnittliga inträdesåldern i pensionsförsäkringen torde kunna
sättas till 24 år. Befordran till kriminalkonstapel, överkonstapel och kommissarie
antages äga rum vid i genomsnitt 33 resp. 38 och 48 år. Den på
grund av befordran uppnådda slutlöneökningen har beräknats i huvudsak
med ledning av de uppgifter angående lönegradsplacering in. in., som finnas
i 1948 års polisutrednings betänkande angående polis- och åklagarväsendets
organisation (SOU 1951:8).
De försäkringstekniskt erforderliga avgifterna böra beräknas enligt de
av pensionsstyrelsen godkända grunderna för Sveriges kommunalanställdas
pensionskassa (SKP) med de modifikationer, som betingas av de i
avgiftshänseende jämförelsevis ringa avvikelserna mellan NPR 1951 och
de allmänna försäkringsvillkoren för kassan. I överensstämmelse härmed
bör räntefoten antagas till 3 procent. Dödlighet och invalidisering definieras
av vissa i stadgarna för kassan angivna formler. I samma stadgar angivas
vidare antagandena rörande familjeförhållandena samt hur avgifterna belastas
med bl. a. omkostnads- och säkerhetstillägg.
Med sålunda angivna beräkningsgrunder erhållas följande procenttal.
Pensionsålder för innehavare av
ordinarie befattning i polismannens
Årligt ersättningsbelopp
i procent av pensions- underlaget
tjänstegrad
för tjänste- pension
för familje- pension
55..................................
33
21
56..................................
31
21
57..................................
28
21
58..................................
26
20
59..................................
24
20
60..................................
22
20
61..................................
20
19
62..................................
18
19
63..................................
17
19
64..................................
16
19
65..................................
14
19
Procenttalen i denna tabell böra korrigeras med hänsyn till tidigare ändringar
av pensionsunderlagen in. in. Härom anföres.
Pensionsunderlagen ha sedan mitten av 1930-talet undergått avsevärda
ändringar. Den starkast bidragande orsaken härtill har varit ökningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
av nominallönerna. Grovt räknat torde dessa för polisväsendets befattningshavare
genomsnittligt ha fördubblats under de senaste femton åren.
Sedan år 1950 torde lönerna ha ökat med i medeltal ungefär 37 procent.
Även vissa andra hänsyn torde emellertid böra tagas i detta sammanhang.
Sålunda får beaktas, att det procentuella förhållandet mellan tjänstepensionsunderlag
och lön i stort sett torde ha sjunkit något under senare
tid. Däremot torde utvecklingen beträffande förhållandet mellan fainiljepensionsunderlag
och lön på det hela taget varit den motsatta.
I familjepensionshänseende är vidare att notera eu tendens till högre
pensioner för barn, räknade i procent av änkepensionens belopp, samt till
sänkning av den högsta barnpensionsåldern.
Slutligen må eiinras, att NPR 1951 föreskriver skyldighet för arbetstagare
att vidkännas avdrag å pensionsförmånerna, om folkpension till den del
den utgår utan behovsprövning höjes mer än vad som svarar mot penningvärdets
förändring.
På grund av vad sålunda anförts rörande utvecklingen av pensionsunderlagen
m. in. föreslår utredningsmannen en uppräkning av de i föregående
tabell angivna procenttalen. För den närmaste femårsperioden ha de
sålunda förhöjda procenttalen beräknats till följande.
Pensionsålder för innehavare av- ordinarie befattning i polismannens
Årligt ersättningsbelopp
i procent av pensions- underlaget
tjänstegrad
för tjänste- pension
för familje- pension
44
27
56..................................
41
27
57..................................
38
26
58..................................
35
26
59..................................
32
26
60..................................
29
25
61..................................
26
25
62..................................
23
24
21
24
64..................................
19
23
65..................................
18
23
Dessa procenttal föreslås alltså skola gälla för perioden 1953—1957.
Vissa särskilda frågor. Enligt överenskommelsen mellan
svenska stadsförbundet och personalorganisationerna rörande normalpensionsreglemente
skall beträffande polispersonalen i bl. a. Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping gälla en differentiering av pensionsåldern
efter tjänstgöringens art och tjänsteårens antal. Såvitt kan bedömas av
bestämmelsens utformning, torde denna reglering för Stockholms del kunna
bli av förhållandevis stor betydelse i kostnadshänseende. Innebörden av
ifrågavarande bestämmelse beträffande polispersonalen i Göteborg, Malmö
och Norrköping ger däremot anledning förmoda, att dessa städers kostnader
för särregleringen bli av jämförelsevis ringa storleksordning. På
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
grund av svårigheterna att bedöma den blivande frekvensen av pensionsfall
med tillämpning av den lägre resp. den högre pensionsåldern har
utredningsmannen ansett lämpligt att för perioden 1953—1957 icke taga
särskild hänsyn till berörda förhållande. Gällande statsbidragsbestämmelser
böra därför enligt utredningsmannen kompletteras med föreskrift att,
där flera pensionsåldrar förekomma för samma tjänstegrad, statsbidraget
skall beräknas efter den högsta pensionsåldern.
Enligt NPR 1951 eller eljest övergångsvis gällande pensionsåldrar anser
utredningsmannen icke böra beaktas. Den enligt huvudbestämmelser normala
pensionsåldern skall alltså i princip alltid tillämpas. Någon särskild
föreskrift härom förekommer icke i nu gällande statsbidragskungörelse
och torde icke heller erfordras för framtiden.
Sedan år 1947 förekommer i viss utsträckning i en del städers pensionering
samordning med folkpensioneringen efter mönster av det statliga
tjänstepensionssystemet. Detta slag av samordning har icke NPR 1951 och
den kan därför antagas komma att småningom utgå även ur pensionsreglementena
för de städer, vilka f. n. tillämpa detta system. Men åtminstone
för perioden 1953—1957 torde räknas med möjligheten av dylik samordning.
Utredningsmannen föreslår, att i statsbidragskungörelsen intages föreskrift,
att för stad, som tillämpar olika pensionsunderlag för tid före
67 års ålder och för tid efter samma ålder, statsbidraget skall beräknas
på medeltalet av dessa pensionsunderlag.
Den enligt NPR 1951 förekommande garantipensionen lärer knappast
kunna försäkras i vanlig mening. Det torde för övrigt vara ytterst vanskligt
att i närvarande läge uttala sig om vilken betydelse denna på pensionsområdet
nya form av försäkring mot inkomstbortfall kan komma att få i
ekonomiskt avseende. Med hänsyn härtill har utredningsmannen icke kalkylerat
med några utgifter för garantipension vid kostnadsberäkningarna
för perioden 1953—1957.
Med hänsyn till att förslag framlagts angående inordnande i statspolisorganisationen
av polissystrar, kunde det sättas i fråga att bygga ut tabellen
för ersättning till pensionskostnad med särskilda procenttal för kvinnlig
befattningshavare. Enär tillräckligt säkra antaganden rörande polissysters
ålder vid inträdet i pensionsförsäkringen in. in. icke finnas och då antalet
polissystrar är mycket ringa i förhållande till polismännens antal, anser
utredningsmannen ersättningen till pensionskostnaden för den kvinnliga
personalen i varje fall för perioden 1953—1957 kunna utgå med tillämpning
av de för manlig befattningshavare föreslagna procenttalen.
Yttranden.
Över utredningsmannens förslag har utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, statspolisintendenten samt svenska
stadsförbundet, som bifogat eu promemoria från verkställande direktören
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Vidare har — efter hörande
av vederbörande kommunala myndigheter — överståthållarämbetet och sju
länsstyrelser yttrat sig, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,
Gotlands, Malmöhus, Göteborg och Bohus, Värmlands och Västerbottens län.
Behovet av en revidering av beräkningsgrunderna har allmänt
vitsordats i remissyttrandena.
Utredningsmannens förslag, att statsbidragen även i fortsättningen böra
grunda sig på en schematisk beräkning av pensionsavgifterna,
har icke mött någon gensaga i remissvaren. Drätselkammaren i Malmö
ifrågasätter dock, om ej en bättre lösning vore att staten övertoge pensionskostnaden
för all polispersonal. Drätselkammaren i Karlstad, som tillstyrker
utredningsmannens förslag, förordar, att därjämte framlägges förslag
om rätt för stad att ansluta polispersonal till statens pensionsanstalt.
Även förslaget, att procenttalen för bidragen skulle få en begränsad
tillämpningstid och att denna tid skulle bestämmas till fem år,
har vunnit remissmyndigheternas gillande. Endast drätselkammaren i Jönköping
ifrågasätter en förkortning av giltighetstiden och anser, att tre år
vore att föredraga, enär risk eljest föreligger att staden vid stigande löner
och pensioner gör en ekonomisk förlust. Drätselkammaren påpekar vidare,
att det icke med tydlighet framgår av utredningen vad som avses med
perioden 1953—1957. Skola exempelvis de nya procentsatserna användas
under år 1954 för uträkning av statsbidraget till 1953 års kostnader eller
skola procentsatserna användas under år 1953, i vilket fall uträkningen
avser 1952 års kostnader? Länsstyrelsen i Jönköpings län instämmer i att
ett förtydligande i detta hänseende bör ske.
Vad gäller beräkningarna för perioden 1953 —1957
anser länsstyrelsen i Jönköpings lön, att den föreslagna höjningen av
procenttalen möjligen kan vara väl hög, medan direktionen för rätts- och
polisväsendet i Stockholm, drätselkammaren i Norrköping, Göteborgs stads
polisnämnd och svenska stadsförbundet hävda, att en uppräkning av procenttalen
bör ske på grund av vissa kostnadsfördyrande faktorer, som
utredningsmannen ej beaktat. Övriga remissmyndigheter tillstyrka föreslagna
procenttal eller lämna dem utan erinran. Poliskammaren i Malmö
anför härvid, att den föreslagna ersättningen torde motsvara stadens kostnader.
Statskontoret understryker, att de förhållandevis höga procenttal,
som förordats, äro föranledda av de kraftiga höjningar av nominallönerna
och därmed pensionsunderlagen, som ägt rum under senare år och omfattat
alla åldersgrupper. Då dessa höjningars inverkan å pensioneringskostnaden
är störst under de närmaste åren och därefter avtar alltmer,
komma procenttalen för de närmast följande femårsperioderna att vid i
övrigt oförändrade förhållanden successivt minskas. Statspolisintendenten
beräknar, att merkostnaden genom de föreslagna procenttalen ävensom
den kostnadsökning, som kan förväntas uppkomma genom städernas över
-
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 171.
gång till normalpensionsreglementet, kan, såvitt angår statspolisens nuvarande
styrka med undantag av den under anslaget XI E 20 upptagna
personalen, uppskattas till i runt tal 263 000 kronor per år.
Vad gäller detaljerna i den gjorde beräkningen har direktionen för rättsoch
polisväsendet i Stockholm ansett att någon a v rund ning nedåt
av procenttalet icke bör företagas för beräknat kvarstående i tjänst efter
uppnådd pensionsålder. Under den senaste 15-årsperioden har ingen av
befattningshavarna vid statspolisens stockholmsavdelning kvarstått efter
pensionsåldern, och det förefaller mindre sannolikt, att så någonsin kommer
att bli fallet. Avrundningen bör därför icke styras på detta sätt utan
höjning uppåt eller nedåt bör ske på allmänt vedertaget sätt. Direktören
för SKP anser däremot, att det icke synes oriktigt att göra en avrundning
nedåt av procenttalen för beräknat kvarstannande i tjänst.
Ifråga om inträdesåldrarna anför drätselkammaren i Norrköping,
att den genomsnittliga åldern vid ordinariesättning i Norrköping utgör
för poliskonstapel 27 år, för kriminalkonstapel 34 år, för överkonstapel
41 år och för kommissarie 48 år. I genomsnitt förlöper 2 år innan extra
poliskonstapel blir ordinarie. Förhållandena i Norrköping motivera därför
en höjning av utredningsmannens förslag. Enligt polisnämnden i Göteborg
är inträdesåldern 24 år väl låg, men för Göteborgs del torde den i det närmaste
överensstämma med verkligheten. Däremot torde de i utredningen
antagna åldrarna för befordran till kriminalkonstapel, överkonstapel och
kommissarie genomsnittligt vara något högre för Göteborgs vidkommande.
Den högre genomsnittliga levnadsåldern vid befordran till kommissarie
torde dock i kostnadshänseende motverkas av att pensionsåldern samtidigt
höjts. Svenska stadsförbundet påpekar, att i 1948 års polisutrednings betänkande
angivits följande normala inträdesåldrar, nämligen 24 år som
e. o. poliskonstapel, 26 år som ordinarie poliskonstapel, 41 år som överkonstapel
och 50 år såsom kommissarie. Tillämpningen av bestämmelserna
i NPR 1951 skulle i detta fall innebära tjänstetidsberäkning för pension
för polismannen från en ålder av 24 år och åtta månader.
Emot utredningsmannens åsikt, att hänsyn icke bör tagas till differentiering
av pensionsåldern i Stockholm, Göteborg, Malmö och
Norrköping, har riktats invändningar från berörda städer. Direktionen för
rätts- och polisväsendet i Stockholm anför härutinnan.
De nya procenttalen ha anknutits till bestämmelserna i NPR 1951. Dessa
bestämmelser återfinnas i huvudsak i stadens nya pensionsreglemente, antaget
av stadsfullmäktige den 17 december 1951. överståthållarämbetets
fastställelse därav har emellertid överklagats, och reglementet är sålunda
ännu icke tillämpligt på polispersonalen.
I 1937 års pensionsreglemente finns icke någon differentiering av pensionsåldern
inom samma lönegrad. Först när 1951 års reglemente kommit
att tillämpas —- om det nu vinner laga kraft för polisens del — kan man
bedöma, i vilken utsträckning den högre pensionsåldern kommer att till
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
lämpas. Med hänsyn härtill synes det uppenbart oriktigt att nu låta beräkna
statsbidraget efter den högsta pensionsåldern (lägsta procenttalet), i synnerhet
som man för Stockholms del kan förutse att, sedan reglementet
blivit tillämpligt, flertalet polismän kommer att pensioneras vid den lägre
pensionsåldern. Man bör därför utgå från den lägre pensionsåldern, i varje
fall för Stockholms del.
Även överståthållaråmbetet anser det skäligt, att pensionsbidraget, i
varje fall inom Stockholms polisdistrikt, tillsvidare beräknas efter den lägre
pensionsåldern. Utöver vad rättsdirektionen anfört till stöd härför framhåller
ämbetet, att övergångsbestämmelserna i 1951 års pensionsreglemente
för Stockholms kommunalstyrelse äro så utformade, att den principiella
höjningen av pensionsåldern för vissa polismän från 57 till 60 år icke
omedelbart träder i tillämpning utan att verkningarna av den höjda pensionsåldern
inträda successivt under den föreslagna första femårsperioden
för de nya bidragsreglerna. Drätselkammaren i Norrköping uttalar, att
förekomsten av den lägre pensionsåldern måste påverka statsbidragets
storlek även i Norrköping. Man kan därför ingalunda dela utredningsmannens
uppfattning, att allenast avgångsåldern 60 år skall ligga till grund
för statsbidragets storlek. I stället bör en genomsnittsavgångsålder på 58
eller möjligen 59 år vara avgörande. Polisnämnden i Göteborg framhåller,
att för Göteborgs del avgångsåldern 57 år för den obefordrade polispersonalen
torde bliva den normala och stadens kostnad därigenom betydligt
ökad. Under den första perioden 1953—1957 bör därför hänsyn tagas härtill
på så sätt, att för konstapel ersättningsbeloppet i procent av pensionsunderlaget
fastställes på basis av en pensionsålder 57 år, för överkonstapel på
basis av 60 år och för poliskommissarie på 62 år. Drätselkammaren i Malmö
kan icke finna, att utredningsmannen anfört tillräckliga skäl för uppfattningen,
att hänsyn icke skall tagas till differentieringen. Icke heller svenska
stadsförbundet delar utredningsmannens uppfattning på denna punkt. Bestämmelsen
torde i regel ge kriminalkonstaplarna 57 års pensionsålder.
Pensionsstyrelseri anför, att då procenttalen för statsbidragets uträknande
just äro differentierade med hänsyn till pensionsåldern, synes det
vara naturligast att i varje speciellt fall räkna med den pensionsålder, som
vid tiden för tjänstgöringen inom statspolisen är fastställd för vederbörande
polisman. Det lär emellertid möta svårigheter att förfara på sådant sätt
bl. a. på grund av att bestämmelser om pensionsåldern ännu ej fastställts
för samtliga ifrågakommande tjänster.
Utredningsmannens förslag, att hänsyn ej skall tagas till övergångsvis
gällande pensionsåldrar, kritiseras av svenska stadsförbundet,
som framhåller, att flertalet poliser i städer med statspolispersonal
enligt NPR 1951 fått sin pensionsålder höjd från 57 till 60 år. Enligt reglementets
övergångsbestämmelser äger sådan arbetstagare, för vilken reglementet
medför en höjning av pensionsåldern och som under de närmaste
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
åren uppnår den tidigare gällande pensionsåldern, rätt att avgå före 60 års
ålder. Hänsyn härtill bör tagas under perioden 1953—1957. Polisnämnden
i Göteborg uttalar samma mening och hävdar, att under perioden 1953—
1957 poliskonstaplarna så gott som hundraprocentigt torde komma att
avgå vid 57 års ålder.
Pensionsstyrelsen anför, att mot förslaget i detta avseende ej finnes något
att invända, förutsatt att övergångsbestämmelsen icke berör ett så stort
antal polismän, att frågan kan bli av större ekonomisk betydelse.
Garantipension bör enligt svenska stadsförbundet samt drätselkamrarna
i Norrköping och Jönköping tagas med i kalkylen. Sistnämnda
drätselkammare samt direktören för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa
förutsätta, att hänsyn till garantipensionen tages vid den avsedda
retroaktiva justeringen vid periodens slut.
Pensionsstyrelsen har intet att invända mot utredningsmannens förslag
i denna del. Även polisnämnden i Göteborg anser, att man icke kan taga
hänsyn till garantipensionen. Nämnden finner dock, att ett statsbidrag för
ifrågavarande kostnad torde kunna erhållas i förekommande fall genom
att garantipensionen inräknas i lönekostnaden.
Några remissmyndigheter väcka frågan om ett retroaktivt statsbidrag.
Sålunda finner drätselkammaren i Umeå skäligt, att städerna
i någon form kompenseras för den del av kostnaderna för pensionering,
som ej täckts av statsbidrag, åtminstone från den tidpunkt, då stadsförbundet
väckt förslag om ändring i frågan, d. v. s. hösten 1947. Polisnämnden
i Göteborg framhåller, att skillnaden mellan den verkliga pensioneringskostnaden
och statsbidraget under tidigare år varit betydande. För den
statspolispersonal, som redan pensionerats eller kommer att pensioneras,
har staden erhållit ett otillräckligt bidrag, vilket enligt förslaget icke kommer
att rättas till genom någon beräkning med retroaktiv verkan. Svenska
stadsförbundet pekar främst på kostnadsfördyringar, som uppkommit för
att bereda tidigare pensionerade polismän en av det minskade penningvärdet
föranledd dyrtidskompensation. Även om man i princip accepterar
försäkringstekniskt utformade kalkyler för statsbidragets beräknande och
höjningar av pensionskostnaderna efter pensionsfalls inträffande ej ingå i
sådana kalkyler, böra dessa på något sätt kunna kompletteras, så att städerna
ersättas för sådan kostnad.
Direktionen för rätts- och polisväsendet i Stockholm anser, att de nya
grunderna böra tillämpas även för gruppen »stallvakter». Härom
anföres.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 19 september 1940 tillerkänt staden
ersättning av statsmedel för dess kostnader för beredande av tjänstepension
och familjepension för personalen vid polisverkets telefonväxel och
stallvakter. Denna ersättning skall beräknas i förhållande till vederbörande
befattningshavares pensionsunderlag med tillämpning av statsbidragskun
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
görelsens bestämmelser men under iakttagande av att det årliga ersättningsbeloppet
för stallvakterna beräknas i fråga om tjänstepension efter
14 procent och beträffande familjepension efter 18 procent av pensionsunderlaget.
Jämväl dessa procenttal böra anpassas efter de i utredningen
angivna nya grunderna och i likhet med de för polispersonalen gällande
procenttalen fastställas med begränsad tillämpningstid. I blivande författning
bör sålunda bestämmelser även intagas rörande gruppen »stallvakter».
Departementschefen.
De nu gällande bestämmelserna rörande ersättning av statsmedel för
tillhandahållande av statspolis bygger på grundtanken, att stad, som tillhandahåller
sådan polis, i princip skall erhålla full ersättning för därav
föranledda merkostnader. Sedan år 1932, då bestämmelserna fastställdes,
har emellertid vissa förändringar skett i fråga om de faktorer — ränteläge,
dödlighet, löner, pensionsförmåner m. m. — vilka varit avgörande för bestämmandet
av ersättningen för pensionskostnader. Detta har medfört, att
ersättningen i detta hänseende numera icke täcker städernas verkliga kostnader.
En revidering av bestämmelserna torde därför böra ske.
Jag har icke något att erinra mot att ersättningen även i fortsättningen
grundas på en beräkning av fortlöpande pensionsavgifter i procent av
pensionsunderlagen. Utredningsmannens förslag, att procenttalen fixeras
för en tillämpningstid av fem år i taget, anser jag vara en lämplig anordning.
Vad angår de av utredningsmannen för perioden 1953—1957 föreslagna
procenttalen har i remissyttrandena kritik riktats särskilt mot beräkningen
av inträdesåldrarna, vilka ansetts för låga. Även om man utgår från de
i remissvaren åberopade åldrarna, torde likväl någon väsentlig ändring
av procenttalen icke inträda. Jag vill vidare framhålla, att vid bifall till
mina i det följande framlagda förslag om utökning av statspolisen en
sänkning av de genomsnittliga befordringsåldrarna är att förutse beträffande
polispersonalen i berörda städer. Vad som sålunda och i övrigt anförts
av remissmyndigheterna i fråga om kostnadsberäkningarna har icke givit
mig anledning att föreslå någon avvikelse från de av utredningsmannen
förordade procenttalen. Jag vill i detta sammanhang understryka, att bestämmelserna
icke är avsedda att ge varje stad, som tillhandahåller statspolis,
en mot kostnaderna exakt svarande ersättning, utan att avsikten
varit, att städerna i genomsnitt taget skulle få full ersättning för sina kostnader.
För de fall, då på grund av överenskommelse mellan svenska stadsförbundet
och personalorganisationerna pensionsåldrarna för en tjänstegrad
differentierats med hänsyn till tjänstgöringens art och tjänsteårens antal,
har utredningsmannen ansett, att statsbidraget bör beräknas efter den högsta
pensionsåldern. Från särskilt stadsförbundets och berörda städers sida har
gjorts gällande, att en sådan bestämmelse skulle leda till viss underkompensation.
Jag vill i så måtto tillmötesgå dessa remissinstansers önskemål,
att jag föreslår, att statsbidraget för städer med sådan differentie
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
ring i stället beräknas efter den högsta pensionsåldern minskad med ett
år. För de städer, där dylik differentiering icke förekommer men där enligt
övergångsbestämmelserna till NPR 1951 eller eljest övergångsvis gäller olika
pensionsåldrar, torde såsom utredningsmannen föreslagit den enligt huvudbestämmelserna
normala pensionsåldern böra tillämpas.
Direktionen för rätts- och polisväsendet i Stockholm har ansett, att ersättningen
även för vissa vid polisväsendet anställda stallvakter bör prövas
i detta sammanhang och att därvid procenttalen för statens ersättning
skulle anpassas efter de för polispersonal föreslagna grunderna. Denna
hemställan anser jag mig icke kunna biträda. Enligt min mening bör
staden, om den anser procenttalen för låga, ombesörja erforderlig utredning
rörande förutsättningarna för en eventuell höjning av procenttalen
och i samband med en statsbidragsansökan begära ersättning enligt de
reviderade grunder, till vilka utredningen kan giva anledning. Framställningen
får därefter prövas i vanlig ordning.
I denna dag anmäld proposition med förslag till lag om ändring i polislagen
in. m. har jag föreslagit, att hos stad anställd polispersonal i vissa fall
skall kunna anslutas till statens pensionsanstalt. Skulle det fallet inträffa,
att en stad, som tillhandahåller statspolispersonal, vinner dylik anslutning,
bör ersättningen till staden för statspolispersonalens pensioneringskostnader
jämkas på lämpligt sätt med hänsyn till den statsbidragsgivning, som följer
genom anslutningen till statens pensionsanstalt. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser härom.
De ändrade beräkningsgrunderna torde böra tillämpas första gången vid
de statsbidragsrekvisitioner, som avser kalenderåret 1953. En retroaktiv
tillämpning av de nya bestämmelserna anser jag mig icke böra föreslå.
Statsverkets kostnader för kalenderåret 1953 torde huvudsakligen komma
att falla på budgetåret 1953/54. Jag beräknar merkostnaden för nästa
budgetår till i runt tal 300 000 kronor för ordningsstatspolisen och den allmänna
kriminalstatspolisen. Kostnaderna härför kommer att belasta anslaget
till Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten. Medel
för denna kostnadsökning avser jag att begära i det följande i samband
med anmälan av sagda anslagspunkt. Dessutom uppkommer en merkostnad
under anslaget till Kostnader för särskild polisverksamhet för hindrande
och uppdagande av spioneri m. in. Någon uppräkning av sistnämnda anslag
med anledning härav för nästa budgetår anser jag dock icke påkallad.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som i det föregående angivits förordna
om ändrade beräkningsgrunder rörande ersättning av statsmedel
för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller
statspolispersonal.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
III. Organisations- och anslagsfrågor i samband
med polisreformen m. m.
A. Förstärkning av kriminalstatspolisen.
Föreliggande förslag.
Stats polisintendentens petita m. m. I sina ordinarie petlta
(skr. 30/8 1952) hemställer statspolisintendenten bl. a. om dels en
utökning av kriminalstatspolisen med 1 biträdande kommissarie, 5 överkonstaplar
och 17 kriminalkonstaplar och dels utbyte av 1 kriminalkonstapel
mot 1 överkonstapel i Stockholm och 2 kriminalkonstaplar mot 2
överkonstaplar i Göteborg. Såsom motiv för dessa yrkanden anförde statspolisintendenten
i huvudsak följande.
Kriminalstatspolisen utgöres f. n. av 5 kommissarier, 34 överkonstaplar,
1 biträdande överkonstapel och 83 kriminalkonstaplar eller sammanlagt
1231 2 man. Vid upprättandet av statspolisen fanns 1 kommissarie, 18 överkonstaplar
och 41 kriminalkonstaplar eller sammanlagt 60 man. ökningen
omfattar sålunda 63 man. Till betydande del (1 kommissarie, 3 överkonstaplar,
1 biträdande överkonstapel och 25 kriminalkonstaplar) utgöres
ökningen av personal, huvudsakligen avsedd för specialuppgiften att bekämpa
den olovliga rusdryckshanteringen. Trots personalökningarna är
kriminalstatspolisens nuvarande styrka uppenbart otillräcklig. Detta har
sin huvudsakliga grund i dels den ökade brottsligheten dels ock de genom
den nya rättegångsordningen ändrade arbetsförhållandena.
Under 1951 kommo till polisens kännedom 232 252 brott mot 195 261
under 1950, en ökning med 19 procent. Antalet mord och dråp ökade från
53 under 1950 till 60 under 1951, inbrottsstölderna från 20 714 till 24 159
samt tillgrepp av bilar och motorcyklar från 7 065 till 9 228. Av antalet
till polisens kännedom komna brott uppklarades under 1951 42,5 procent
mot 49,8 procent under 1950.
Det torde vara höjt över varje tvivel, att en förundersökning i brottmål
numera fordrar större arbetsinsats än tidigare såväl kvantitativt som
kvalitativt. Arbetsbördan vid kriminalstatspolisens avdelningar har efter
det senaste kriget oavbrutet ökat, vilket medfört, att personalen i betydande
omfattning är nödsakad arbeta på övertid. Någon minskning därav
synes icke vara att förvänta inom överskådlig tid. Tvärtom synes utvecklingen
gå i riktning mot att kriminalstatspolis i allt större utsträckning
rekvireras av åklagarna för utredningar av brott. Jämväl den nya krigslagstiftningen,
genom vilken utredning av militära mål överförts på civila
myndigheter, har på flera håll medfört en icke oväsentlig ökning av statspolisens
arbetsbörda. Till följd av de nu rådande förhållandena har kriminalstatspolisen
i stor utsträckning måst avvisa gjorda rekvisitioner, trots
att personalen utnyttjas i sådan utsträckning, att den i vissa fall fått avstå
från fridagar och annan ledighet.
För budgetåret 1953/54 föreslagen utökning är ett minimikrav för att
kriminalstatspolisen skall på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna
1 Den verkliga personalstyrkan är dock f, n. 121 man, enär enligt Kungl. Maj:ts beslut
2 tjänster vid statspolisavdelningen i Karlstad tills vidare skola hållas vakanta.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
fylla sin uppgift. I och med utökningarna böra några av de större avdelningarna,
förslagsvis de i Stockholm, Malmö, Göteborg, Sundsvall och
Luleå, erhålla en sådan styrka, att från dessa vid behov kan tillhandahållas
personal för tillfällig förstärkning av mindre avdelningar. För underlättande
av samarbetet mellan landsfogde och kriminalstatspolisavdelning
torde i vissa fall kriminalstatspolis böra förläggas i sådana residensstäder,
där sådan nu icke finnes. Sålunda böra kriminalstatspolisavdelningar nyinrättas
i Kristianstad och Vänersborg.
Framställningar föreligga även från järnvägsstyrelsen (skr. 14/5 1952)
och från länsstyrelsen i Kopparbergs län (skr. 8/7 1952) om utökning av
kriminalstatspolisen. Dessa framställningar omfattas emellertid av statspolisintendentens
petita.
Departementspromemorian med s t a t s p o 1 i s i n t ende
n tens tilläggsförslag. Den inledningsvis berörda departementspromemorian
har — såsom angives i en denna dag anmäld proposition
med förslag till lag om ändring i polislagen in. m. — upprättats med utgångspunkt
bl. a. från att man skulle rätta till de mera väsentliga bristerna
i polisorganisationen och samtidigt tillgodose önskemål från vissa
kommuner om lättnad i fråga om deras delaktighet i kostnaderna för
polisverksamhetens upprätthållande. En åtgärd i detta syfte skulle enligt
promemorian vara att väsentligt öka kriminalstatspolisorganisationen.
Härom anföres i promemorian.
Kriminalstatspolisen har f. n. till uppgift att huvudsakligen på landsbygden
samt i köpingar och i städer utan kriminalpolisavdelning biträda
med utredning av svårare brottmål. Statspolisens enheter äro avsedda att
tagas i anspråk då de lokala polisstyrkornas kapacitet icke är tillräcklig.
Anspråken på statspolisens medverkan som förstärkning av den kommunala
polisen ha ständigt ökat. På grund av kriminalstatspolisens förhållandevis
ringa numerär har det normalt varit möjligt att lämna biträde
vid utredning endast av de grövsta brotten (s. k. landsfogdemål). Endast
1 mycket begränsad omfattning ha landsfiskalerna kunnat påräkna någon
hjälp från kriminalstatspolisen. Sedan länge har därför en utökning av
statspolisorganisationen varit behövlig men i stort sett fått anstå, bl. a. av
statsfinansiella skäl. När man inom inrikesdepartementet övervägt alternativa
reformer till de av polisutredningen föreslagna och därvid sökt ta
hänsyn både till de beräknade kostnaderna för och den sannolika effekten
av olika tänkbara åtgärder, har det visat sig att en avsevärd förstärkning
av kriminalstatspolisen ur båda dessa synpunkter är att förorda. Denna
förstärkning bör då avse både en personell utökning av redan existerande
avdelningar och upprättande av nya sådana. Ju större en kriminalstatspolisavdelning
är, desto större möjlighet finnes att inom densamma avdela
personal för speciella uppgifter, exempelvis mord-, mordbrand-, gäldenärsbrottsutredningar
m. in. Möjligheterna att snabbt och effektivt lösa förekommande
uppdrag måste vara större, om specialiserad personal gör utredningarna
:in om dessa måste anförtros endast allround-utbildad personal,
som därtill måhända finnes i otillräckligt antal. Statspolisens s. k.
mordkommission och valutabrottskommission äro exempel på sådana specialistavdelningar.
Å andra sidan innebär en fördelning av styrkorna på
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 171.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
flera stationsorter kortare resor från stationsort till förrättningsställe samt
ökad lokal- och personkännedom. En avvägning av intresset av ökad specialisering
måste givetvis ske mot dessa förhållanden.
När man skall beräkna förstärkningen av kriminalstatspolisen, bör man
utgå från att man genom utbyggnaden därav skall i väsentligt större utsträckning
än hittills kunna repliera på denna organisation vid utredningar
av mera kvalificerade brottmål eller då den kommunala polisen tillfälligtvis
fått en så stor arbetsbelastning, att de lokala resurserna icke förslå.
En decentralisering av kriminalstatspolisen i något större utsträckning
än vad nu är fallet synes böra vidtagas.
På departementets anmodan har statspolisintendenten gjort upp ett tillläggsförslag
rörande den förstärkning av kriminalstatspolisen, som — utöver
den i anslagsframställningen begärda utökningen — skulle behövas
för en reform med den räckvidd, som skisserades i promemorian. Statspolisintendentens
förslag innebära i fråga om polispersonalen en ökning —
inklusive den förstärkning, som begärts i anslagsframställningen — med
3 kommissarier, 1 biträdande kommissarie, 29 överkonstaplar, 72 kriminalkonstaplar
och 6 polissystrar eller med sammanlagt 111 befattningshavare.
Nya avdelningar eller eventuellt detachement föreslås i Uppsala, Eskilstuna,
Västervik, Kristianstad, Hälsingborg, Uddevalla, Vänersborg, Hudiksvall,
Örnsköldsvik och Haparanda. Förstärkningarna av polispersonalen beräknas
medföra behov av ökat antal biträden samt stegrade kostnader för
lokalhyra, expeditionsutgifter samt inköp av bilar, möbler, kontorsutrustning
in. in.
Den nuvarande liksom även den av statspolisintendenten föreslagna
personalstyrkan i skilda grader och dess fördelning på avdelningar eller
detachement framgår av en till detta protokoll fogad bilaga (bilaga A).
Yttranden över departementspromemorian.
Departementspromemorian har varit föremål för remiss i den omfattning,
som angivits i förenämnda proposition med förslag till lag om ändring
i polislagen m. m.
Förslaget om förstärkning av kriminalstatspolisen har av det stora flertalet
remissinstanser i och för sig hälsats med tillfredsställelse eller i vart
fall lämnats utan erinran. Från många håll har emellertid uttalats farhågor
för att åtgärden skulle kunna uppfattas som ett avsteg från principen
om nödvändigheten av en tillräckligt stark lokal polisorganisation samt
för att effekten av åtgärden icke skulle bli den avsedda. Rörande uttalandena
i dessa mer principiella frågor har en redogörelse lämnats i nyssnämnda
proposition, till vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.
Vad beträffar utökningens numerära storlek har flertalet
remissmyndigheter icke haft något att erinra mot statspolisintendentens
förslag. Från särskilt landsfogdehåll har emellertid i fråga om några län
begärts större förstärkning än i promemorian eller en ändrad proportion
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
mellan kriminalkonstaplar och överkonstaplar till de senares förmån. I fråga
om två statspolisavdelningar har den föreslagna förstärkningen ansetts
kunna minskas. Därjämte har statskontoret beträffande förslaget i dess
helhet hävdat, att personalförstärkningen utan besvärande följder torde
kunna väsentligt begränsas. Ämbetsverket anför:
Behovet av åtskilliga av de föreslagna nya polisavdelningarna kan starkt
ifrågasättas med hänsyn till närliggande redan befintliga avdelningar. För
Skånes vidkommande torde det sålunda kunna räcka med en ny avdelning
i Kristianstad. Den tilltänkta Hälsingborgsavdelningen skulle alltså
kunna utgå. Vidare bör det vara tillfyllest med en avdelning i endera av
städerna Uddevalla och Vänersborg. Avdelningen i Eskilstuna synes ej
heller tillräckligt motiverad. I promemorian har framhållits, att eventuella
rekryteringssvårigheter kunde tänkas föranleda ett successivt genomförande
av organisationsförstärkningen. Såsom ytterligare skäl för återhållsamhet
vid utbyggnaden av organisationen torde kunna andragas de svårigheter,
som lära möta för därav berörda kommuner, att täcka uppkommande
behov av lokaler.
Även i en del andra remissvar har farhågor uttalats för att rekryteringssvårigheter
skola göra sig gällande. I några yttranden föreslås
åtgärder för att lindra rekryteringssvårigheterna.
Sålunda anför statspolisintendenten, att det — på grund av den föreslagna
utökningens storlek — på vissa orter torde kunna uppstå svårigheter
att omedelbart tillsätta de nyinrättade tjänsterna. Besättandet av dessa torde
i vissa fall endast kunna ske successivt i mån av tillgång på kompetenta
personer, vilken i sin tur är beroende på polisskolans utbildningskapacitet.
Det kan måhända visa sig nödvändigt, att någon extra klassavdelning av
överkonstapelsklassen inrättas under läsåret 1953—54. Även svenska polisförbundet
uttalar sig för extra kurser vid polisskolan. Föreningen Sveriges
polismästare —- som tillstyrker förslagets successiva genomförande -— anser,
att stora svårigheter föreligga för flertalet av de större städer, som
beröras av förslaget, att under år 1953 för statspolisens räkning tillhandahålla
det ökade antal kriminalpolismän, som ifrågasättes. Orsaken härtill
är främst de otillräckliga utbildningsmöjligheterna vid polisskolan, vilka
medfört, att under de närmast förflutna åren tillräckligt antal sökande från
ifrågavarande städer icke kunnat beredas tillträde till överkonstapelsklassen.
En undersökning bör därför omedelbart verkställas för utrönande av
i vilken utsträckning det ifrågasatta antalet kriminalpolismän kan erhållas
från de olika berörda poliskårerna. Vidare hemställer föreningen, att frågan
om grunderna för statspolisens rekrytering göres till föremål för särskild
utredning. Föreningen Sveriges stadsfiskaler framhåller, att, om utökningen
till fullo skulle genomföras till den 1 januari 1954, många polisdistrikt
skulle förlora ett alltför stort antal av sina bästa krafter, som icke skulle
kunna ersättas inom den närmaste tiden. Detta skulle givetvis innebära en
icke önskvärd försvagning av det kommunala polisväsendets effektivitet.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
På grund härav torde det vara angeläget, att utökningen icke äger rum i
alltför snabb takt. Stockholms stadskollegium betonar vikten av att samråd
äger rum med de kommunala polismyndigheterna rörande tidpunkten för genomförandet
av utökningen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län tar upp ett särskilt problem till behandling,
då den anför.
I fråga om rekryteringen till kriminalstatspolisen synes av promemorian
framgå, alt denna liksom hittills skall ske ur poliskåren i den stad, där enligt
Kungl. Maj :ts förordnande statspolisavdelning skall finnas. Länsstyrelsen
ifrågasätter, om ej rekryteringen till statspolisen kunde så anordnas,
att jämväl för polispersonal från andra kårer än statspolisstädernas kunde
beredas möjlighet att tjänstgöra vid statspolisen, en fråga som 1948 års
polisutredning uppmärksammade.
Svenska polisförbundet hävdar likaledes, att rekryteringssvårigheterna
kunna mildras genom att polispersonal även från andra kårer än statspolisstädernas
erhålla möjlighet att tjänstgöra vid statspolisen. Inom landsbygdens
polisväsende torde för dagen finnas en hel del befattningshavare, som
genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass och som dessutom till
skillnad från städernas polispersonal i många fall själva fått helt bekosta
sin utbildning. Dessa polismän böra intresseras för att mottaga kommendering
till nyinrättade eller i framtiden ledigblivande tjänster vid statspolisen.
I fråga om vad som anförts i remissyttrandena rörande de olika
statspolisavdelningarna må följande redovisas.
Stockholm. Polismästaren i Stockholm. Med hänsyn till dels redan
rådande personalsvårigheter dels det tvingande behovet av personalförstärkning
vid stadens egen kriminalavdelning skulle den nu föreslagna ökningen
av statspolisen bereda Stockholms polisdistrikt så betydande olägenheter,
att polismästaren bestämt avstyrker en sådan anordning. Frågan, huruvida
Stockholms polisdistrikt skall tillhandahålla ökat antal statspolismän, bör
därför ytterligare utredas och sedan prövas i samband med statsverkspropositionen
för budgetåret 1954/55. Därvid bör bl. a. undersökas, om icke det
arbete, som f. n. bedrives av personal vid statspolisavdelningen i Stockholm,
i viss utsträckning kan överflyttas på personal vid andra statspolisavdelningar.
Överståthållarämbetet hänvisar till polismästarens yttrande och biträder
däri framställda yrkanden.
Uppsala. Landsfogden i Uppsala län. Om det skall bliva möjligt att
utföra annat kriminalpolisarbete än sådant, som avser landsfogdemål, måste
den föreslagna styrkan i Uppsala ökas med åtminstone en kriminalkonstapel.
Länsstyrelsen. Avdelningen är påfallande liten. Om det icke visar sig
möjligt att öka avdelningens numerär, torde länsstyrelsen få förutsätta, att
vid behov av ytterligare arbetskraft polisväsendet i Uppsala län får anlita
kriminalstatspolisen i Stockholm. Polismästaren i Uppsala. Möjlighet torde
finnas att vad på staden ankommer genomföra förslaget till den 1 januari
1954. Lokalfrågan kommer emellertid att erbjuda vissa svårigheter.
Eskilstuna och Nyköping. Statskontoret anser, att avdelningen
i Eskilstuna ej är tillräckligt motiverad. T. f. landsfogden i Södermanlands
län finner en decentralisering av kriminalstatspolis till Eskilstuna icke vara
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
påkallad och uttalar den bestämda uppfattningen, att den föreslagna utökningen
helt bör tillföras den nuvarande avdelningen i Nyköping. Länsstyrelsen
ställer sig tveksam till denna fråga. De av t. f. landsfogden anförda
skälen finner länsstyrelsen beaktansvärda, men länsstyrelsen ifrågasätter,
om icke en förläggning av viss del av personalen till länets största stad
skulle innebära vissa fördelar.
Norrköping (Linköping). Landsfogden i Östergötlands län föreslår,
att såväl ordnings- som kriminalpolisavdelningen helt förlägges till Linköping.
Även länsstyrelsen är av den uppfattningen, att Linköping är att föredraga
såsom stationeringsort. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat äro polischefen
och de kommunala myndigheterna i Linköping intresserade av statspolisens
förläggning till staden. En utredning i fråga om stationeringsorten
bör verkställas snarast möjligt. Länsstyrelsen hemställer, att åt
statspolisintendenten lämnas i uppdrag att i samråd med länsstyrelsen
verkställa sådan utredning.
Karlskrona. Länsstyrelsen och landsfogden i Blekinge län anse,
att den föreslagna proportionen mellan överkonstaplar och kriminalkonstaplar
icke är tillfredsställande. För länets vidkommande bör kriminalstatspolisavdelningen
bestå av 2 överkonstaplar och 3 kriminalkonstaplar.
Kristianstad. Länsstyrelsen och landsfogden i Kristianstads län
finna förstärkningen välbehövlig och ha intet att erinra i denna del men
förutsätta därvid, att den till Hälsingborg förlagda avdelningen även är
avsedd att tjänstgöra i de nordvästra delarna av Kristianstads län.
Malmö och Hälsingborg. Statskontoret anser, att det för Skånes
vidkommande torde räcka med en ny avdelning i Kristianstad. Den tilltänkta
Hälsingborgsavdelningen skulle alltså utgå. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har intet att erinra mot promemorians förslag. Landsfogden i länet
hälsar utökningen med den största tillfredsställelse. Han utgår från att
avdelningarna i Malmö, Hälsingborg och Kristianstad komma att betjäna
båda skånelänen men att avdelningen i Kristianstad huvudsakligen kommer
att tagas i anspråk inom Kristianstads län och att avdelningen i Hälsingborg
till huvudsakligt verksamhetsområde får västra Skåne. Poliskammaren
i Malmö förklarar, att det anspråk på utökning, som enligt förslaget
ställes på Malmö stads polisdistrikt, icke innebär något problem för stadens
polisväsende. Poliskammaren i Hälsingborg framhåller däremot, att vissa
svårigheter f. n. torde bli följden, om en kriminalstatspolisavdelning av föreslagen
styrka upprättas i staden, enär kvalificerade befattningshavare inom
stadens poliskår icke finnas att tillgå. Poliskammaren förutsätter, att avdelningen
blir självständig och underställes polischefen i Hälsingborg, samt
att dess verksamhetsområde avgränsas till att omfatta vissa angivna polisdistrikt
i nordvästra Skåne.
Göteborg och Uddevalla. Statskontoret anser, att det bör vara
tillräckligt med en avdelning i endera av Uddevalla eller Vänersborg.
Landsfogden i Göteborgs och Bohus län. Den föreslagna Uddevalla-avdelningen
kommer att fylla ett verkligt behov. Den bör rekryteras från poliskåren
i Uddevalla. Poliskammaren i Göteborg fäster uppmärksamheten vid
att det med nuvarande personalbrist — f. n. vid Göteborgs polisverk omkring
100 man — är omöjligt att före år 1955 ställa personal till förfogande
för utökning av statspolisen. För att möjliggöra ökningen till nämnda
tid torde extra polisskolekurser böra anordnas. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus lön framhåller under hänvisning till poliskammarens yttrande,
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
att en utbyggnad av statspolisavdelningen i Göteborg till den 1 januari 1954,
torde vara förenad med vissa svårigheter. Däremot torde några svårigheter
icke föreligga att upprätta den föreslagna avdelningen i Uddevalla, om
denna baseras på samma stads poliskår.
Vänersborg. Statskontorets inställning bar nyss omnämnts. Landsfogden
i Älvsborgs län uttalar under instämmande av länsstyrelsen, att genom
förslaget behovet skulle vara fyllt för Dalsland och de närmast Vänersborg
liggande landsfiskalsdistrikten. Länet i övrigt skulle liksom hitintills
vara hänvisat till göteborgsavdelningen. Detta är att föredraga framför att
lägga en mindre avdelning i västgötadelen, t. ex. i Borås.
Skövde. Skaraborgs läns polisförening. Den föreslagna förstärkningen
är för länets del betydelselös, eftersom den är betingad av redan nu rådande
arbetsbelastning på statspolisavdelningen.
Karlstad. Landsfogden i Värmlands län. Om avdelningens personal
även skall kunna biträda lokal polis vid svårare brottutredningar, synes det
nödvändigt att avdelningen ytterligare förstärkes med åtminstone 2 kriminalkonstaplar
eller helst 1 kriminalöverkonstapel och 1 kriminalkonstapel.
Västerås. Landsfogden i Västmanlands län anser, att kriminalstatspolisens
nuvarande uppgifter icke kräva så stor utökning, som i promemorian
föreslagits. Enligt hans mening är det endast motiverat att öka med 1
kriminalkonstapel i stället för i promemorian föreslagna 3. Länsstyrelsen
ansluter sig oreserverat till departementspromemorian i förevarande del.
Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län. Så länge det ännu icke är
tillfullo klarlagt, vilka möjligheter som framdeles kunna komma att stå
till buds för en förstärkning av den kommunala polisorganisationen, är det
svårt att i dagens läge fixera behovet av kriminalstatspolispersonal. För
detta läns vidkommande föreslås i promemorian en utökning av kriminalstatspolisen
från nuvarande två till fem man. ökningen kan möjligen anses
behövlig med hänsyn till nuvarande lokala polisorganisation. Därest emellertid
inom vissa landsfiskalsdistrikt i länet nu behövliga utredningsmannatjänster
inrättas, synes den föreslagna ökningen vara i överkant. Länsstyrelsen
anser sig vid sådant förhållande böra för länets vidkommande föreslå
en förstärkning med endast två kriminalkonstaplar, varvid länsstyrelsen
dock förutsätter, att den kommunala polisen skall kunna få den kapacitet,
som erfordras för fullgörande av på den ankommande normala arbetsuppgifter.
U m e å. Landsfogden i Västerbottens län anser uppenbart, att den tjänst,
varmed avdelningen skall utökas, bör inrättas som överkonstapeltjänst i
stället för kriminalkonstapel. Länsstyrelsen har icke något att erinra mot
förslaget i departementspromemorian.
Luleå och Haparanda. Landsfogden i Norrbottens län finner ökningen
i hög grad önskvärd men ifrågasätter, om icke hela personalen borde
förläggas till Luleå. Om en särskild avdelning i Haparanda anses böra
komma till stånd bör den organiseras såsom en från avdelningen i Luleå
kommenderad »patrull». Landsfogden betonar vidare, att det för länets del
torde vara förenat med mycket stora svårigheter att rekrytera den erforderliga
personalen. Länsstyrelsen ifrågasätter nyttan av att en avdelning förlägges
till Haparanda. I valet mellan olika alternativ vill länsstyrelsen liksom
landsfogden förorda, att ökningen i stället tillföres avdelningen i
Luleå. Länsstyrelsen instämmer i landsfogdens yttrande rörande rekryteringssvårigheterna.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Statspolisintendenten anför, att samtliga de avdelningar, som föreslagits
bliva nyinrättade, böra inrättas som självständiga avdelningar med undantag
av kriminalstatspolisen i Haparanda, som synes böra erhålla ställning
av detaehement till statspolisavdelningen i Luleå. Stadens ringa antal polismän
erbjuder ej tillräckligt rekryteringsunderlag för en statspolisavdelning.
Statspolisintendenten framhåller, att den i Haparanda stationerade ordningsstatspolispersonalen
tillhör statspolisavdelningen i Luleå.
Departementschefen.
I en denna dag anmäld proposition med förslag till lag om ändring i
polislagen m. in. har jag förordat åtgärder i syfte att avhjälpa bristerna i
den nuvarande polisorganisationen och öka polisens effektivitet. En av dessa
åtgärder skulle vara en väsentlig utökning av kriminalstatspolisen. Jag
uttalade därvid, att en förstärkning borde ske i huvudsak på det sätt, som
angivits i departementspromemorian.
Förslaget i departementspromemorian innebär en utökning med sammanlagt
105 polismän och 6 polissystrar. Vad som i remissvaren anförts
rörande ökningens storlek synes icke böra föranleda annan ändring i förslaget,
än att en var av statspolisavdelningarna i Västerås och Östersund
tillföres en kriminalkonstapel mindre än enligt förslaget. Förstärkningen
skulle således omfatta 103 polismän och 6 polissystrar.
I fråga om förläggningsorterna för de olika statspolisavdelningarna innebär
det i departementspromemorian redovisade förslaget, att en viss decentralisering
av kriminalstatspolisen skulle komma till stånd genom inrättandet
av nya avdelningar. Jag biträder i stort sett detta förslag. Frågan om
statspolisen i Södermanlands län skall fördelas på Nyköping och Eskilstuna
eller om hela den för länet avsedda förstärkningen skall läggas på den förstnämnda
staden anser jag dock böra ytterligare utredas, liksom även frågan
om kriminalstatspolis skall förläggas till Haparanda. Den till Östergötlands
län hörande avdelningen, vars förläggningsplats f. n. är i Norrköping men
som i promemorian alternativt föreslagits förlagd till Norrköping eller Linköping,
synes mig böra vid lämplig tidpunkt överflyttas till sistnämnda
stad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att inom den förordade personalramen
vidtaga de jämkningar i förslaget, som nu eller framdeles må
befinnas påkallade.
Förstärkningen av kriminalstatspolisen torde böra genomföras från den
1 januari 1954. Med hänsyn till de farhågor, som i en del remissvar uttalas
rörande möjligheterna att rekrytera den polispersonal, om vilken nu är
fråga, särskilt i vad avser avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Luleå,
torde man dock icke böra räkna med att kunna genomföra hela förstärkningen
på en gång. Vid anslagsberäkningen för nästa budgetår anser jag
mig böra utgå från att cirka 80 av de nya statspolistjänsterna skall kunna
rekryteras under första halvåret 1954. Beträffande tidpunkten för utökningens
genomförande i de städer, där den icke anses kunna ske vid nästa
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
årsskifte, torde Kungl. Maj :t få besluta, sedan statspolisintendenten efter
samråd med de kommunala myndigheterna och länsstyrelserna inkommit
med erforderlig utredning.
Den personal, som avses med den föreslagna utökningen, skall — med
undantag för polissystrarna — ha genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass.
Tillgången i städerna på polispersonal med denna utbildning
torde endast nätt och jämnt motsvara behovet. För att den avsedda förstärkningen
skall kunna genomföras inom rimlig tid utan allvarliga vådor
för de kommunala kriminalpolisavdelningarna synes särskilda åtgärder
böra vidtagas för att under nästa budgetår öka statens polisskolas utbildningskapacitet
i överkonstapelsklassen. Till denna fråga återkommer jag i
det följande.
Jag förutsätter, att överkonstapelsutbildade polismän på landsbygden och
i städer, som icke tillhandahåller statspolis, skall komma att i viss utsträckning
söka och erhålla sådana tjänster inom statspolisstädernas polisväsende,
som tillkommer på grund av ifrågavarande utökning och att dessa
polismän alltså på detta sätt kommer att kunna bli kommenderade till
statspolisavdelningar.
Anslagsberäkningarna för polisförstärkningen ävensom för de med förstärkningen
sammanhängande utökningarna av biträdespersonalen och fordonsparken
in. m. behandlar jag i härpå följande avsnitt. Jag medtager därvid
även de anslag, som utbrutits ur statsverkspropositionen men som icke
kommit att direkt beröras av reformförslagen i deras slutliga utformning.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att fr. o. in. den 1 januari
1954 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj :t kan finna
lämplig, förordna om en utökning av kriminalstatspolisen
med högst 103 polismän och 6 polissystrar.
B. Anslagsberäkningar.
1. Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar.
Yrkanden.
I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),
att anslaget höjes med 100 900 kronor. I det på inrikesdepartementets an
-
1951/52 .....................
1952/53 (statsliggaren s. 1052)
1953/54 (förslag) ...........
Anslag Nettoutgift
173 600 216 165
228 000
326 000
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
modan uppgjorda tilläggsförslaget (p. m. 25/11 1952) föreslår statspolisintendenten
en uppräkning med ytterligare 68 844 kronor.
Petita: Ökning
1. 10 skrivbiträden i reglerad befordringsgång........................ 57 444
2. 2 kontorsbiträden Ce 8 uppföras på ordinarie stat ................ —
3. Omräkning .................................................... 43 456 100 900
Tilläggsförslag:
4. Ytterligare 12 skrivbiträden i reglerad befordringsgång.............. 68 844
169 7ii
II. I yttrande (skr. 31/1 1953) över departementspromemorian den 2 januari
1953 angående vissa reformer på polisväsendets område föreslår statspolisintendenten,
att tjänsten som biträdande polisintendent Ce 34 ordinariesättes.
Motiv.
I. 1) Statspolisens heltidssysselsatta biträdespersonal utgöres av 1 kontorist,
4 kanslibiträden samt 18 skriv- och kontorsbiträden. Vid flera av statspolisens
avdelningar utföres en icke oväsentlig del av skriv- och kontorsarbetet
av polismän. Då vid några av dessa avdelningar arbetsbördan under
de senaste åren ökat i sådan omfattning, att fråga uppkommit om förstärkning
av polispersonalen, synes det angeläget att frigöra polispersonalen
från mindre kvalificerat kontorsarbete. Med hänsyn härtill och till de
gynnsamma erfarenheter, som vunnits i samband med att organisationen
under de senaste åren tillförts kvinnliga biträden, synes det nödvändigt,
att varje avdelning, som hittills icke erhållit skrivbiträdespersonal, tilldelas
minst ett kvinnligt biträde, varjämte de större avdelningarna bör
tilldelas ytterligare biträdespersonal i proportion till arbetsbelastningen.
De föreslagna nya skrivbiträdena avses skola placeras vid statpolisintendentens
kansli, kriminalavdelningen i Stockholm, ordningsavdelningen i
Stockholm samt vid avdelningarna i Växjö, Visby, Kristianstad, Halmstad,
Göteborg, Vänersborg och Skövde.
4) De föreslagna biträdena avses placeras, 2 vid statspoiisintendentens
kansli och 1 vid vardera av avdelningarna i Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,
Västervik, Hälsingborg, Uddevalla, Falun, Hudiksvall, Örnsköldsvik
och Luleå. Vid varje statspolisavdelning skulle alltså finnas minst ett skrivbiträde.
II) Behovet av befattningen är av permanent natur. Anledningen till att
yrkandet icke tidigare framställts är, att statspolisintendenten velat avvakta
ställningstagandet i anledning av 1948 års polisutrednings betänkande.
Departementschefen.
I avbidan på ytterligare erfarenheter rörande behovet av och möjligheterna
att rationellt utnyttja skriv- och kontorspersonal inom statspolisor
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
ganisationen, särskilt i vad avser de mindre avdelningarna, torde antalet
heltidsanställda biträden böra något begränsas i förhållande till statspolisintendentens
förslag och behovet av skrivhjälp m. in. tills vidare i viss
utsträckning tillgodoses genom anställande av tillfällig personal. Med hänsyn
härtill och med utgångspunkt från en rekrytering under nästa budgetår
av omkring 80 statspolismän föreslår jag, att för första halvåret 1954
40 000 kronor beräknas för anställande av 14 skrivbiträden i den reglerade
befordringsgången och att dessutom till statspolisintendentens disposition
ställes ett belopp av 13 000 kronor för tillhandahållande av tillfällig biträdespersonal
åt statspolisavdelningarna.
Anslaget bör, förutom med nyssnämnda belopp, uppräknas med i runt tal
45 000 kronor på grund av löneklassförändringar, ökat rörligt tillägg, riksdagens
beslut i anledning av propositionerna nr 146 och 241/1952 m. in.
Totalt skulle alltså anslagsökningen uppgå till 98 000 kronor.
Jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången bör 2 kontorsbiträden
överföras på ordinarie stat. Då ett tidigare anställt ordinarie kontorsbiträde
frånträtt sin anställning, bör dock antalet på personalförteckningen
upptagna kontorsbiträdesbefattningar ökas endast med en. Jag är
icke f. n. beredd att taga ställning till statspolisintendentens förslag om
ordinariesättning av en tjänst som biträdande polisintendent.
Anslaget beräknas sålunda: avlöning till statspolisintendenten samt kostnader
för hans pensionering, 34 000 (+ 2 500) kronor, avlöningar till ordinarie
tjänstemän 73 000 (+ 5 300) kronor, avlöningar till icke-ordinarie
personal 121 000 (+ 38 700) kronor, rörligt tillägg 98 000 (+ 51 500) kronor.
Anslaget bestämmes alltså till (34 000 + 73 000 + 121 000 + 98 000)
326 000 (+ 98 000) kronor.
I personalförteckningen för statspolisintendenten in. fl. bör antalet kontorsbiträden
i Ca 8 ökas från 7 till 8.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angiven ändring
i personalförteckningen för statspolisintendenten in. fl.;
b) godkänna följande avlöningsstat för statspolisintendenten
in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret
1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till statspolisintendenten samt kostnader
för hans pensionering, förslagsvis...... 34 000
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... 73 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 121 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 98 000
Summa förslagsanslag kronor 326 000;
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
c) till Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 326 000 kronor.
2. Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon m. m.
Anslag Nettoutgift
1951/52 ............................222 500 224 804
1952/53 (statsliggaren s. 1053) ...... 332 000
1953/54 (förslag) .................. 620 000
Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 317 000 kronor
avräknas mot automobilskattemedlen.
Vid utgången av budgetåret 1951/52 fanns å anslaget en reservation av i
runt tal 3 400 kronor.
Yrkanden.
I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),
att anslaget höjes med 298 500 kronor till 630 500 kronor. I det på inrikesdepartementets
anmodan uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952)
föreslår statspolisintendenten, att anslaget höjes med ytterligare 385 000
kronor.
Anslag Förslag Tilläggs- Summa
1952/53 enl. petita förslag 1953/54
1. Inköp av motorfordon ........................ 317 500 611 000 385 000 996 000
2. Inköp av ridhästar m. m....................... 14 000 18 000 — 18 000
3. Inköp av polishundar.......................... 500 1500 —- 1 500
332 000 030 300 385 000 1 015 500
II. Länsstyrelsen i Västerbottens län (skr. 10/10 1952) hemställer om
medel för anskaffande av ytterligare en polishund i länet.
Motiv.
Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1953/54 har hänsyn icke tagits till
reservationen, enär de balanserade medlen torde dels åtgå till betalning av
under budgetåret 1951/52 gjorda inköp, dels motsvara till innevarande budgetår
balanserade behov.
1. 1) Petita. Statspolisens motorfordonsbestånd omfattar f. n. 108 bilar
och 2 motorcyklar. Om kriminalpolispersonalen i större utsträckning än
hittills kunde tilldelas motorfordon i tjänsten, skulle personalens tjänstgöringstid
kunna utnyttjas effektivare. Medel böra anvisas för inköp av ytterligare
2 bilar till kriminalavdelningen i Stockholm samt 1 bil till envar
av avdelningarna i Norrköping, Östersund och Umeå ävensom till de föreslagna
nya avdelningarna i Kristianstad, Vänersborg och Visby. I samband
med utökning av ordningsavdelningarna i Stockholm, Eskilstuna, Jönköping,
Karlskrona, Malmö, Göteborg, Falun, Gävle och Luleå böra därjämte
nyanskaffas 2 bilar vid avdelningen i Stockholm och 1 bil vid envar av
övriga avdelningar. Sammanlagt skulle således 18 nya bilar behövas, av
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 17i.
vilka 10 av större och 8 av mindre typ. Kostnaderna beräknas inklusive
viss specialutrustning till (10 X 22 000 + 8 x 11 000) 308 000 kronor. Sedan
sommaren 1949 har man vid statspolisens avdelning i Stockholm på försök
använt 2 solomotorcyklar. De hittills vunna erfarenheterna av dessa
fordon äro synnerligen gynnsamma. Driftkostnaden är därjämte mycket låg
i jämförelse med kostnaden för bilar. 2 motorcyklar föreslås för vardera
av avdelningarna i Göteborg och Malmö. Kostnaderna beräknas till
(4 x 4 500) 18 000 kronor. Envar av de under budgetåret 1951/52 utbytta
bilarna hade i genomsnitt tillryggalagt i runt tal 15 000 mil. Med tillämpning
av samma normer för förnyelsen under budgetåret 1953/54 skulle 15
bilar behöva utbytas. Kostnaden härför uppskattas till 285 000 kronor. För
inköp av motorfordon beräknas sålunda sammanlagt (308 000 + 18 000 +
285 000) 611 000 kronor.
Tilläggsförslag. I samband med förstärkningen av kriminalstatspolisen
böra 35 bilar av mindre typ anskaffas. Kostnaden beräknas efter 11 000
kronor per bil till 385 000 kronor.
2) Nuvarande medelstilldelning grundar sig på beräkningen, att årligen
i medeltal 7 hästar skulle behöva ersättas. De senaste åren ha dock i
medeltal 10 hästar om året måst utbytas. Nu föreligga 2 vakanser i hästbeståndet,
trots att de för 1952/53 anslagna medlen redan äro förbrukade,
och ytterligare 8 vakanser beräknas uppstå under budgetåret. En ridhäst
kostar nu ca 2 200 kronor, vartill kommer 50 kronor för transport.
För förnyelse av 10 hästar beräknas, efter avdrag för belopp, som kan inflyta
genom försäljning av gamla hästar, 18 000 kronor.
3) 5 hundar böra av åldersskäl eller andra orsaker ersättas under budgetåret
1953/54. Kostnaden (5 X 300) uppgår till 1 500 kronor.
II. Inom Västerbottens län finnes f. n. endast en polishund, stationerad
i Umeå. Erfarenheten har visat, att det är för litet med en hund i ett län
med så stora avstånd som i Västerbotten. Ytterligare en polishund, avsedd
för polisdistrikten i Västerbottens läns lappmark och stationerad i Stensele
eller Storuman, bör anskaffas.
Yttranden.
I. Statskontoret erinrar beträffande den i anslagsframställningen begärda
utökningen av motorfordonsparken, att 1952 års riksdag medgav
nyanskaffning av fem personbilar, av vilka en av större och fyra av mindre
typ. Enligt ämbetsverkets mening bör utökningen under budgetåret 1953/54
begränsas till samma antal. Däremot vill statskontoret icke framställa någon
erinran mot att 15 äldre bilar utbytas mot nya. Ifrågasättas kan dock,
om samtliga dessa nya bilar behÖA^a vara av större typ.
II. Statspolisintendentcn biträder länsstyrelsens i Västerbottens län framställning
om inköp a\T en polishund och beräknar inköpspriset till 300
kronor.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Statskontoret anser det i första hand böra övervägas, om icke det med
framställningen avsedda syftet skulle kunna vinnas genom en omdisposition
av redan befintliga hundar inom statens polishundorganisation.
Departementschefen.
Jag förordar, att statspolisens fordonspark för nästa budgetår i anslutning
till den beräknade förstärkningen av kriminalstatspolisen utökas med
28 personbilar av mindre typ. Därjämte tillstyrker jag statspolisintendentens
förslag om anskaffning av 4 motorcyklar samt förnyelse av 15 bilar.
Anslagsposten till inköp av motorfordon bör vid bifall härtill uppföras med
600 000 kronor. I fråga om de båda övriga anslagsposterna tillstyrker jag
statspolisintendentens förslag ävensom framställningen från länsstyrelsen
i Västerbottens län om inköp av en polishund. Anslaget i dess helhet bör
således för nästa budgetår bestämmas till (600 000 + 18 000 + 1 800) i runt
tal 620 000 (+ 288 000) kronor. Härav torde ett belopp av 300 000 kronor
böra avräknas mot automobilskattemedlen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon
in. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag
av 620 000 kronor, därav 300 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.
3. Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditionskostnader.
Anslag Nettoutgift
1951/52 .......................... 585 000 708 470
1952/53 (statsliggaren s. 1053)...... 713 000
1953/54 (förslag) ................ 1 050 000
Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 276 000 kronor
avräknas mot automobilskattemedlen.
Yrkande.
Stats polisintendenten föreslår i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952), att
anslaget höjes med 205 200 kronor. I det på inrikesdepartementets anmodan
uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952) föreslår statspolisintendenten,
att anslaget ökas med ytterligare 420 554 kronor.
Utgifter
1951/52
Anslag
1952/53
ökning eller
minskning
enligt petita
Tilläggs-
förslag
1.
Polishundorganisationen ....................
15 150
30 400
— 12 600
—
2.
Underhåll och drift av motorfordon m. in.....
61G 000
550 000
+ 154 500
126 000
3.
Statspolismännens utbildning i skjutning m. in.
992
1 000
—
500
4.
Expeditionskostnader ......................
78 000
100 000
+ 63 300
293 254
5.
Sjukvård m. m.............................
400
600
+ 205 200
800
420 554
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Motiv.
1) Utbildningskurser för statspolisens tjänstehundar torde icke erfordras
under budgetåret 1953/54.
2) Petita. Vid bifall till den under föregående anslag i petitaframställningen
föreslagna utökningen av fordonsparken torde man för budgetåret
1953/54 böra räkna med en körsträcka av 365 000 (+ 35 000) mil. Med
utgångspunkt från ett bensinpris av i medeltal 59 öre för liter, en medelsförbrukning
av 1,6 liter per mil, ett oljepris av 1 krona 60 öre för liter och
en förbrukning av genomsnittligen 0,025 liter för mil uppskattas kostnaderna
för drivmedel och olja till 359 500 kronor. För reparation av fordonsbeståndet
har under budgetåret 1951/52 åtgått i runt tal 245 000 kronor.
Kostnaden under budgetåret 1953/54 kan beräknas icke understiga detta
belopp. Övriga i delposten ingående utgifter såsom för bilskatt, försäkring,
bilgummi, underhåll och vård av cyklar in. m., torde med hänsyn till förslaget
om utökning av fordonsbeståndet böra uppräknas med 20 000 till
100 000 kronor. Posten skulle alltså i sin helhet upptagas till (359 500 +
245 000 + 100 000) 704 500 (+ 154 500) kronor.
Tilläggsförslag. Driftkostnaderna för envar av de föreslagna 35 nya bilarna
beräknas till 3 600 kronor per år, vilket medför en anslagsökning
med 126 000 kronor.
3) ökningen sammanhänger med den i tilläggsförslaget förordade personalökningen.
4) Petita. Kostnaderna för löpande utgifter i egentlig mening uppskattas
till 70 000 (+ 20 000) kronor. Till nyanskaffning av 2 räknemaskiner och
30 skrivmaskiner samt utbyte av 10 förslitna skrivmaskiner begäres 23 300
kronor. Vidare beräknas för anskaffande av 5 spritdupliceringsapparater
2 000, för inköp av ljudupptagningsapparater för kriminalpolisavdelningarna
15 500, för underhåll och vård samt erforderlig besiktning av statspolisens
vapen oförändrat 1 000, för fotografisk förbrukningsmateriel 7 500,
för översyn och justering av bilvågar 5 000, för nyanskaffning av bilvågar
25 000, för prövande av nya uppslag och utexperimenterande av förbättringar
inom polisens verksamhetsområde 2 000 samt för nyanskaffning av
möbler och armatur in. in. 12 000 kronor. Anslagsposten uppföres således
med (70 000 + 23 300 + 2 000 + 15 500 + 1 000 + 7 500 + 5 000 + 25 000 +
2 000 + 12 000) 163 300 (+ 63 300) kronor.
Tilläggsförslaget. Med anledning av den i tilläggsförslaget förordade
personalförstärkningen föreslås ytterligare följande utgifter: personlig utrustning
till polispersonal 37 264, möbler till 67 rum 100 500, 100 skrivmaskiner,
30 reseskrivmaskiner, 10 räknemaskiner och underhåll av maskiner
78 500, 10 ljudupptagningsapparater med spolar och underhåll 34 500,
böcker och tidskrifter in. in. till 8 nya avdelningar 3 120, 35 par handbojor
och 8 par fotbojor 1 370, kriminalteknisk utrustning och fotoutrust
-
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
ning 10 000 samt löpande utgifter 28 000 kronor, ökningen i tilläggsförslaget
uppgår alltså till 293 254 kronor.
5) ökningen hänför sig till den ökning av antalet skrivbiträden vid
statspolisavdelningarna, som förordats i tilläggsförslaget.
Yttrande.
Statskontoret (rörande yrkandena i petita). Vid en förhållandevis så
betydande förnyelse av motorfordonsbeståndet, som det under föregående
anslag föreslagna utbytet av 15 bilar innebär, bör den påkallade höjningen
för underhåll av motorfordon kunna reduceras. I nu rådande läge synes
sträng återhållsamhet böra iakttagas beträffande ökning av den maskinella
utrustningen. Den föreslagna ökningen härvidlag har till en del betingats
av den begärda personalförstärkningen. Då vidare den nyanskaffning av
maskiner m. m., som beror på förslitning, bör ske successivt, synes anslagsposten
till expeditionskostnader in. in. kunna begränsas till förslagsvis
125 000 kronor.
Departementschefen.
Kostnaderna för polishundorganisationen torde, såsom statspolisintendenten
föreslagit, under nästa år kunna minskas med 12 600 kronor, enär
någon utbildningskurs för hundar icke lär behöva anordnas under nästa
budgetår. Å andra sidan uppkommer på denna anslagspost en viss merkostnad
för den under föregående anslag föreslagna hunden i Västerbottens
län; denna merkostnad beräknar jag till 2 100 kronor, varav cirka 1 350
kronor utgöres av engångskostnader. Anslagsposten till polishundorganisationen
skulle alltså upptagas till (30 400 — 12 600 + 2 100) 19 900 (— 10 500)
kronor.
Till underhåll och drift av motorfordon in. in. beräknar jag 615 000
kronor för den nu befintliga fordonsparken samt 50 000 kronor i driftkostnader
under ett halvt år för nytillkommande motorfordon; posten
bör således bestämmas till 665 000 (+ 115 000) kronor.
För statspolismännens utbildning i skjutning m. in. samt för sjukvård
in. in. torde få avses en ökning med cirka hälften — motsvarande kostnaden
under ett halvt år — av de av statspolisintendenten föreslagna beloppen,
d. v. s. 300 resp. 400 kronor.
Under anslagsposten till expeditionskostnader in. in. beräknar jag följande
utgifter för nästa budgetår: löpande utgifter 85 000 kronor, inköp
och underhåll av kontorsmaskiner och dupliceringsapparater 65 000 kronor,
inköp av ljudupptagningsapparater 30 000 kronor, nyinköp och underhåll
av bilvågar 20 000 kronor, nyanskaffning av möbler 75 000, inköp av personlig
utrustning till polispersonalen 28 000 kronor, inköp av kriminalteknisk
utrustning och fotomateriel 15 000 samt underhåll av vapen, prövande
av nya uppslag, inköp av böcker, handbojor in. in. 7 000 kronor.
Totalt skulle anslagsposten alltså uppgå till 325 000 (+ 225 000) kronor.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
Då enligt gällande bestämmelser statspolisintendenten vid lån av lastbilar
från militärförband för statspolismännens utbildning i motorfordonskunskap
är skyldig att erlägga ersättning, beräknad efter viss kostnad per körd
mil, torde för detta ändamål böra beräknas ett belopp av 5 000 kronor.
Anslagsposten till statspolismännens utbildning i motorfordonkunskap bör
därför uppräknas med nämnda belopp.
Vid bifall till mina förslag skulle anslaget bestämmas till (713 000 — 10 500
+ 115 000 + 300 + 400 + 225 000 + 5 000) i runt tal 1 050 000 kronor. Härav
bör enligt tillämpade principer ett belopp av 335 000 kronor avräknas mot
automobilskattemedlen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och
expeditionskostnader för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag
av 1 050 000 kronor, därav 335 000 kronor att
avräknas mot automobilskattemedlen.
4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten.
Anslag Nettoutgift
1951/52 ........................ 4 400 000 5 107 416
1952/53 (statsliggaren s. 1054) .... 5 355 000
1953/54 (förslag) .............. 6 775 000
Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 800 000 kronor
avräknas mot automobilskattemedlen.
Yrkanden.
I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),
att anslaget höjes med 1 586 700 kronor. I det på inrikesdepartementets anmodan
uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952) föreslås en höjning
med ytterligare 1 249 150 kronor.
Petita: ökning
1. Ordningsstatspolisen:
a) Utökning med 1 kommissarie, 4 överkonstaplar och 32 konstaplar 495 920
b) Jaktpolisen överföres till statspolisen, innebärande utökning med 6
konstaplar.................................................... 76 080
c) Omräkning .................................................. 408 000
2. Kriminalstatspolisen:
a) Utökning med 1 biträdande kommissarie, 5 överkonstaplar och 17
kriminalkonstaplar............................................ 349 040
b) Utbyte av 1 kriminalkonstapel mot 1 överkonstapel i Stockholm
och 2 kriminalkonstaplar mot 2 överkonstaplar i Göteborg ...... 6 120
c) Omräkning .................................................. 192 000
3. Hyra för stall och garage.......................... i............ 7 000
4. Underhåll och vård av hästar, omräkning ........................ 23 500
5. Expeditionslokaler m. m......................................... 29 000 j 535 g60
Kungl. Maj ds proposition nr 171.
33
T illäggsfurslag:
6. Utökning av kriminalstatspolisen med ytterligare 3 kommissarier, 21
överkonstaplar, 58 kriminalkonstaplar och 6 polissystrar............ 1 163 470
7. Utbyte av 1 överkonstapel mot 1 biträdande kommissarie.......... 4 680
8. Hyra för stall, garage, expeditionslokaler m. m..................... 81 000 j 249 150
2 835 810
II. Svenska jägareförbundet (skr. 4/6 1952) hemställer, att kostnaderna
för jaktpolisen måtte bestridas av statsmedel.
Motiv.
I. 1 a) I föregående års statförslag anförde statspolisintendenten i huvudsak
följande:
Da ordningsstatspolisen uppsattes år 1932 bestod den av 6 kommissarier,
22 överkonstaplar och 172 konstaplar eller sammanlagt 200 man.
Den 1 juli 1951 är personalstyrkan 9 kommissarier, 26 överkonstaplar och
238 konstaplar eller sammanlagt 273 man. Ökningen uppgår alltså till 73
man. Av dessa tillkommo 67 man i samband med vissa ändringar beträffande
bilbesiktningsorganisationen år 1937. Vid behandlingen av frågan
om denna utökning framhöll chefen för kommunikationsdepartementet
(prop. 30/1936 s. 72), att han med hänsyn till vårt lands vidsträckta vägnät
— i likhet med de sakkunniga som framlagt förslaget — funne den föreslagna
utökningen med 67 man måhända knappt tilltagen. Efter 1938 har
ordningsstatspolisens sammanlagda numerär ökat med endast en man. Sedan
år 1936 har vägtrafiken betydligt ökat. Vid slutet av år 1936 funnos
sammanlagt 217 653 registrerade motorfordon. Vid utgången av år 1950 var
motsvarande siffra 557 331. Även cyklarnas antal har under samma tid
ökat i avsevärd grad. Redan härav torde framgå, att den även tidigare klent
dimensionerade organisationen blivit otillräcklig för sina uppgifter. Av
ordningsstatspolisens personal kan med nuvarande arbetsbörda för trafikövervakning
dagligen disponeras i genomsnitt omkring 100 man eller 50
Ivåmanspatruller, tjänstgörande under vardera 8 timmar. Vid en lika fördelning
över hela dygnet skulle sålunda ordningsstatspolisen för trafikövervakning
kunna avdela sammanlagt 17 patruller inom rikets samtliga 24
län. En förbättrad trafikövervakning skulle säkert i betydande grad medverka
till att nedbringa antalet trafikolyckor. Under de sista åren har ordningsstatspolisen
i betydande omfattning tagits i anspråk för trafikundervisning,
framför allt i skolorna. Detta arbete, som allmänt torde anses vara
av väsentlig betydelse för främjande av trafiksäkerheten, har dock liksom
trafikövervakningen i brist på personal långt ifrån kunnat bedrivas i önskvärd
utsträckning. 1945 års trafiksäkerhetskommitté har i sitt betänkande
(SOU 1948:20) uttalat, att den svenska polisen arbetar med alltför små
resurser såvitt avser trafiksäkerhetsarbetet. Det är emellertid icke enbart i
fråga om trafikarbetet som ordningsstatspolisens arbetsbörda ökat. Antalet
och storleken av idrotts- och nöjcstillställningar o. d., vid vilka statspolisens
medverkan erfordras, har under de senaste åren oavbrutet stigit. Ordningsstatspolisen
har icke eller allenast i otillräcklig omfattning kunnat ägna
uppmärksamhet åt elt flertal i och för sig betydelsefulla arbetsområden.
Slutligen måste uppmärksammas, att den effektiva arbetstiden för år och
man ganska avsevärt nedgått under de senaste åren till följd av dels infö- 3
3 Hihang till riksdagens protokoll I It .7.''!. 1 sand. Nr 171.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr V/l.
rande av reglerad arbetstid och dels ökning av semesterns längd. En förstärkning
av ordningsstatspolisen genom personalökning framstår såsom
ofrånkomlig, ökningen bör ske successtivt under 3—4 år och synes vid full
utbyggnad böra omfatta minst 1 kommissarie, 8 överkonstaplar och 54 konstaplar.
I anledning av yrkadena medgavs utökning fr. o. in. den 1 juli 1952 med 1
överkonstapel och 3 konstaplar.
Vad som föregående år anfördes som skäl för utökning äger fortfarande
giltighet. Trafiken på vägarna har nu uppnått en tidigare oanad intensitet.
Antalet i riket registrerade motorfordon, som den 31 december 1938 uppgick
till 219 201, utgjorde den 31 december 1951 668 813. Detta innebär eu ökning
av antalet motorfordon från den 31 december 1950 med i runt tal
111 500 eller ca 20 procent. Trafikens kraftiga utveckling har även medfört
en oroande ökning av antalet trafikolyckor. Åren 1938, 1949, 1950 och
1951 utgjorde antalet till försäkringsanstalterna anmälda trafikskador resp.
42 977, 41 312, 56 922 och 85 060. Vid dessa trafikolyckor skadades följande
antal personer, nämligen resp. 6 241, 5 972, 6 809 och 8 344. Övervakningen
av vägtrafiken är en uppgift, som i praktiken — om man undantager de
allra största städerna —- så gott som uteslutande åvilar statspolisen.
Trafikens stora ansvällning och ökningen av antalet trafikskador måste resultera
i en intensifiering av den regelmässiga trafikkontrollen. Den trafikövervakning,
som nu utövas av statspolisen, kan i dagens läge icke anses
vara tillfredsställande, vilket helt beror på de bristande personella resurserna.
Följande förstärkning bör ske: 1 överkonstapel och 10 konstaplar i
Stockholm, 1 konstapel i Eskilstuna, 2 konstaplar i Jönköping, 1 konstapel
i Växjö, ordningspolisavdelning i Visby om 1 överkonstapel och 2 konstaplar,
1 konstapel i Karlskrona, 3 konstaplar i Malmö, 3 konstaplar i Göteborg,
1 konstapel i Skövde, 1 konstapel i Västerås, 1 kommissarie och 2 konstaplar
i Falun, 1 överkonstapel och 2 konstaplar i Gävle samt 1 överkonstapel
och 3 konstaplar i Luleå.
1 b) I sin anslagsframställning för budgetåret 1949/50 föreslog statspolisintendenten,
att jaktpolisen skulle överflyttas till statspolisorganisationen.
Förslaget, som icke tillstyrktes av departementschefen, framfördes ånyo för
budgetåret 1951/52, utan alt förslaget vann beaktande. Statspolisintendenten
åberopar nu tidigare anförda skäl (se 1949 och 1951 års statsverkspropositioner
XI s. 334 resp. 336). Förslaget innebär en utökning med 1 konstapel
av vardera av statspolisens ordningsavdelningar i Karlskrona, Sundsvall,
Östersund och Umeå samt med 2 konstaplar av avdelningen i Luleå.
2 a och b) Motiven till dessa yrkanden ha redovisats i det föregående
(s. 161.
3) Ökningen sammanhänger med i petita föreslagen utökning av antalet
bilar.
5) Med hänsyn till föreslagna personalökningar bör räknas med en mer
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 171. 35
kostnad av 10 000 kronor, varjämte genom omräkning på grund av belastningen
delposten bör höjas med 19 000 kronor.
6) Denna förstärkning tillsammans med den i petita föreslagna -— tillhopa
111 polismän och polissystrar — redovisades i den förenämnda departementspromemorian.
Rörande motiveringen hänvisas till det föregående
(s. 17).
7) Utökningen av kriminalstatspolisen kommer att medföra en betydande
ökning av arbetsbördan hos statspolisens centrala ledning. En på statspolisintendentens
kansli tjänstgörande överkonstapel vid ordningsstatspolisen
i Stockholm bör utbytas mot en biträdande kommissarie.
8) Ökningen sammanhänger med de i tilläggsförslaget förordade personalförstärkningarna
in. m.
II. Beträffande motiveringen till dessa yrkande som även framförts i
statspolisintendentens framställning, hänvisas till det föregående.
Yttranden.
Statskontoret (rörande yrkandena i petita). Frågan om ökning av detta
anslag har upprepade gånger under senare år prövats av statsmakterna.
Senast vid 1952 års riksdag förelåg framställning om förstärkning av såväl
ordningsstatspolisen som kriminalstatspolisen, vilken framställning ansågs
kunna bifallas endast i en mycket begränsad omfattning. I avbidan på prövningen
av 1948 års polisutrednings förslag till ny polisorganisation ansågs
nämligen försiktighet böra iakttagas vid statspolisens utökning. Av samma
anledning torde en förstärkning av personalen även under budgetåret
1953/54 böra medgivas endast i begränsad omfattning och i första hand
avse kriminalstatspolisen. Den nu ånyo gjorda framställningen om jaktpolisverksamhetens
inordnande i statspolisorganisationen kan statskontoret
alltjämt icke tillstyrka.
Statens trafiksäkerhetsråd anför.
Rådet har i samarbete med statspolisen i april och maj 1952 verkställt
en inventering av i trafik varande person- och lastbilar i landet. Inventeringen,
som omfattade 2 500 slumpmässigt utvalda bilar, visade bl. a., att
stoppljuset icke alls fungerade på drygt 13 procent av personbilarna och
närmare 18 procent av lastbilarna. På var fjärde lastbil och var tionde
personbil var bakljuset, nummerplåtsbelysningen och eventuella reflexanordningar
i så dålig kondition och så dåligt renhållna, all fordonel under
mörker svårligen kunnat upptäckas bakifrån. Icke mindre än 10 procent
av personbilarna och närmare 8 procent av lastbilarna hade otillfredsställande
handbroms, under det att fel på folbromsen konstaterades hos ca
2 procent av personbilarna och inemot 4 procent av lastbilarna. Bristfällig
styrinrättning fanns bos 0 procent av personbilarna och 9 procent av lastbilarna.
Av hela antalet undersökta personbilar, 1 434, voro Öl procent utan
fel, såvitt gällde de undersökta detaljerna. Motsvarande siffra för de 1 073
undersökta lastbilarna utgjorde 44 procent. Till bilden av dagens trafiksituation
torde även höra det förhållandet, alt eu myckel stor del av motorfordonen
framföres av personer, som inneha färska körkort, och alt inånga
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
av dessa förare ännu icke hunnit skaffa sig någon större erfarenhet i trafiken.
Under åren 1938 och 1939 anmäldes till trafikförsäkringsföreningen
omkring 43 000 resp. 41 000 trafikförsäkringsskador. Motsvarande siffror
voro för åren 1950 ca 57 000 och 1951 ca 85 100 och för tiden den 1 januari
—den 1 september 1952 ca 56 100. Antalet vid dessa skador dödade peisoner
under år 1952 fram till den 1 september var större (283) än under
motsvarande tid 1951 (267).
Mot bakgrunden av de nu återgivna siffrorna bör man taga i betraktande
utvecklingen av numerären av ordningsstatspolisen. Enligt rådets
mening är det av fundamental betydelse för upprätthållande och höjande
av trafiksäkerheten på vägarna, att övervakningen av trafiken är väl föigrenad
över hela landet och att den är effektiv. Vidare är rådet övertygat
om att statspolisen, försedd med erforderlig personal, är väl skickad att
handhava denna övervakning. I dagens situation är övervakningen långt
ifrån tillfredsställande. Den mindre ansvarskännande delen av landets motorfordonsförare
torde, om de få vänja sig vid att övervakningen på vägarna
är bristfällig, utnyttja den rådande situationen genom att underlåta
att hålla fordonen i fullt trafikvärdigt skick och åsidosätta gällande föreskrifter
om vad som är att hänföra till ett ordentligt och sansat körsätt.
Såsom ett vägande skäl för iakttagande av viss försiktighet vid statspolisens
utökning har anförts, att prövningen av 1948 års polisutrednings förslag
till en ny polisorganisation borde avvaktas. Detta skäl måste respekteras,
men den ur samhällets synpunkt så utomordentligt viktiga frågan
om effektiv övervakning och tillsyn av vår ständigt växande och mindre
disciplinerade trafik får icke undanskymmas av till äventyrs f. n. svailösta
organisatoriska spörsmål. Trafiksäkerhetsrådet håller därjämte före,
att statspolisintendenten i sina äskanden beträffande utökning av ordningsstatspolisen
framgått med stor försiktighet.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). Ordningsstatspolisen
är ett av de i praktiken mest effektiva instrumenten föi trafiksäkerhetsarbete.
En väl skött trafikövervakning på vägarna är ett nödvändigt
komplement till den allmänna trafikantupplysning och trafikpropaganda,
som NTF bedriver. Tyvärr måste konstateras, att ordningsstatspolisen
på grund av alltför fåtalig personal ej har möjlighet alt i den utsträckning,
som ur trafiksäkerhetssynpunkt är nödvändig, ägna sig åt
denna uppgift. Det är därför ur sagda synpunkt ett angeläget intresse, att
statspolisen beredes möjlighet att utvidga sin olycksförebyggande, övervakande
verksamhet, allt eftersom vägtrafiken växer. Av statspolisintendentens
framställning framgår emellertid, att så icke alls skett. Tvärtom kan
han konstatera, att ordningsstatspolisens styrka är praktiskt taget oförändrad
sedan år 1938. Detta måste NTF beteckna såsom mycket otillfredsställande
med vetskap om, att en märklig utveckling skett och alltjämt sker
i fråga om vägtrafiken. De samlade ekonomiska skadeverkningarna av trafikolyckorna
äro nu så stora, att de uppskattas till 250—300 miljoner kr.
årligen. Den förstärkning av den trafikövervakande personalen, statspolisintendenten
nu föreslår, blir början till eu välbehövlig upprustning och
framstår för NTF såsom nödvändig.
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
37
Departementschefen.
Vägtrafikens starka utveckling har medfört önskemål om en förbättring
av ordningsstatspolisens resurser för att effektivisera trafikövervakningen.
Jag delar visserligen statspolisintendentens åsikt, att ordningsstatspolisens
nuvarande möjligheter att övervaka vägtrafiken icke kan anses tillfredsställande
och att en förbättrad trafikövervakning skulle medverka till att
höja trafiksäkerheten och nedbringa antalet olyckor på vägarna. Emellertid
har jag ansett det i nuvarande läge angelägnare, att den polisreform genomföres,
som jag i det föregående uttalat mig för och som bl. a. innefattar
en väsentlig utökning av kriminalstatspolisen. Då redan denna utökning
kan väntas medföra vissa svårigheter för det kommunala polisväsendet
i de städer, som skall åläggas att tillhandahålla statspolispersonalen, anser
jag mig icke böra ytterligare åderlåta de kommunala poliskårerna och försvåra
rekryteringen till kriminalstatspolisen genom att samtidigt framlägga
förslag om en förstärkning av ordningsstatspolisen. Det torde också böra
utredas i vad mån en förstärkning av ordningsstatspolisen kan finansieras
genom själva motortrafiken. Jag är alltså icke beredd att för nästa budgetår
tillstyrka någon utökning av ordningsstatspolisen.
Förslaget om jaktpolisens överförande till statspolisorganisationen anser
jag mig icke böra biträda.
I det föregående har jag uttalat mig för en förstärkning av kriminalstatspolisen
med 103 polismän och 6 polissystrar. Merkostnaden härför torde
per år uppgå till omkring 1 500 000 kronor i ersättning till städerna för avlöningskostnader
in. in., vartill kommer ersättningar för expeditionslokaler,
garagekostnader in. in. om cirka 90 000 kronor. Jag har tidigare anfört, att
man vid anslagsberäkningen för nästa budgetår borde utgå från att cirka
80 av de nya tjänsterna skulle kunna rekryteras under första halvåret 1954.
Med hänsyn till statsbidragsbestämmelsernas utformning torde man böra
räkna med att en del av de på första halvåret 1954 belöpande kostnaderna
för dessa 80 polismän kommer att utbetalas först efter utgången av budgetåret
1953/54. Belastningen på anslaget för 1953/54 anser jag kunna uppskattas
till högst 80 procent av kostnaderna. Med dessa utgångspunkter beräknar
jag för statspolisens förstärkning under nästa budgetår ett belopp
av 470 000 kronor i ersättning för löne- och pensionskostnader samt för
hållande av lokaler in. in.
Statspolisintendentens förslag om utbyte av en ordningsöverkonstapel,
som tjänstgör på statspolisintendentens kansli, mot en biträdande kommissarie
finner jag mig icke böra tillstyrka.
Såsom en automatisk ökning på anslaget tillkommer ett belopp av i runt
tal 650 000 kronor för ökat rörligt tillägg på ordnings- och kriminalstatspolispersonalens
löner in. in.
Slutligen bör under anslaget beräknas eu utgiftsökning om cirka 300 000
kronor med anledning av den i det föregående föreslagna revideringen av
38 Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
grunderna för beräkningen av ersättningar för statspolispersonalens pensioneringskostnader.
Hela anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med (a 355 000 +
470 000 + 650 000 + 300 000) 6 775 000 (+1 420 000) kronor. Härav torde enligt
tillämpade principer ett belopp av 900 000 kronor avräknas mot automobilskattemedlen.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Stats polisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten
för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag
av 6 775 000 kronor, därav 900 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.
5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet.
Anslag Nettoutgift
1951/52 ........................... 82 600 125 999
1952/53 (statsliggaren s. 1055 ) ...... 116 800
1953/54 (förslag) .................. 123 000
Vid utgången av budgetåret 1951/52 fanns på anslaget en reservation av
i runt tal 14 509 kronor.
Yrkande.
Statspolisintcndenten (skr. 30/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med
35 000 kronor.
Anslag
Förslag
Ökning
1. Inköp av rörliga polisradioanläggningar m. m.......
1952/5.5
99 000
99 000
_
2. Underhåll och vård av radioanläggningar ..........
15 000
50 000
+ 35 000
3. Arvode samt rese- och traktamentsersättningar åt radio- teknisk expert....................................
2 800
2 800
—
116 800
151 800
35 000
Motiv.
Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1953/54 har hänsyn icke tagits till
reservationen, då de balanserade medlen helt torde åtgå till betalning av
materiel, som beställts under tidigare budgetår, samt motsvara till innevarande
budgetår balanserade behov.
2) För reparation och erforderlig service av radioanläggningarna beräknas
oförändrat 15 000 kronor, ökningen om 35 000 kronor avser inköp av
viss teknisk utrustning, som gör det möjligt att ett radiomeddelande når
endast den station, för vilken meddelandet är avsett, och alltså icke stör
övriga polisradiostationer.
Yttrande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 171.
39
Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om inköp av viss
teknisk utrustning för polisens radioanläggningar.
Departementschefen.
Jag tillstyrker en uppräkning av anslaget med 6 000 kronor för afl möjliggöra
försök i ett par städer med den tekniska utrustning, för vilken statspolisintendenten
begärt medel. I övrigt upptager jag under anslaget samma
belopp som för innevarande budgetår. Anslaget skulle alltså uppföras med
(116 800 + 6 000) i runt tal 123 000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Stats polisorganisationen: Polisradioväsendet för
budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 123 000
kronor.
6. Bidrag till reservpolisorganisationen m. in.
Anslag Nettoutgift
1951/52 ............................ 650 000 694 153
1952/53 (statsliggaren s. 1058) ...... 800 000
1953/54 (förslag) .................. 900 000
Yrkande.
Statspolisintendenten (skr. 21/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med
113 000 kronor.
Motiv.
Kostnaderna för kalenderåret 1951 kunna preliminärt beräknas till
766 880 kronor. Såsom utgångspunkt för medelsberäkningen för budgetåret
1953/54 bör man räkna med de gottgörelser, som kunna ifrågakomma för
hållande av reservpolis under kalenderåret 1953. Vid oförändrad numerär
och under förutsättning, att nu utgående rörliga tillägg icke ändras, synas
utgifterna komma att uppgå till samma belopp som den faktiska kostnaden
för kalenderåret 1951, ökat med 102 300 kronor, motsvarande löneökningar
till följd av redan inträffade höjningar av rörliga tillägg. Härtill komma
kostnaderna för 3 reservpolismän från vardera Enköping och Ludvika, vilka
släder från och med 1952 äro skyldiga tillhandahålla reservpolispersonal,
samt för ytterligare 1 reservpolisman i envar av städerna Stockholm, Göteborg
och Malmö, vilken ökade skyldighet det på grund av ökat invånarantal
åligger dessa städer att tillhandahålla fr. o. in. år 1952. Dessa kostnader
böra beräknas till sammanlagt i runt tal 22 700 kronor. Till följd av ökat
invånarantal äro därjämte städerna Ängelholm och Sala skyldiga att fr. o. in.
kalenderåret 1953 tillhandahålla vardera tre reservpolismän samt Stockholm
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
och Västerås vardera ytterligare 1 reservpolisman. Härav föranledd kostnadsökning
uppskattas till i runt tal 21 000 kronor. Kostnaderna för reservpolisorganisationen
torde sålunda för budgetåret 1953/54 böra beräknas till
(766 880 + 102 300 + 22 700 + 21 000) 912 880 ( + 112 880) kronor.
Departementschefen.
Mot statspolisintendentens uppskattning av medelsbehovet har jag intet
annat att erinra än att jag anser anslaget kunna avjämnas nedåt till jämnt
900 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till reservpolisorganisationen m. m. för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 900 000 kronor.
I
7. Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. in.
Anslag Nettoutgift
1951/52 ........................ 6 000 000 6 277 872
1952/53 (statsliggaren s. 1059) . . 7 000 000
1953/54 (förslag) .............. 8 500 000
Departementschefen.
I den denna dag anmälda propositionen med förslag till lag om ändring
i polislagen in. in. har jag föreslagit bl. a., att städer med mindre än 10 000
invånare — jämte i undantagsfall större städer — och köpingar skulle berättigas
till statsbidrag efter samma grunder som landskommuner, varvid
emellertid bidraget till städer och köpingar med minst 5 000 invånare såvitt
gäller ordinarie polispersonal skulle utgå med endast 25 procent. Dessa
bidragsbestämmelser skall tillämpas fr. o. in. den dag, som Kungl. Maj :t
bestämmer, sannolikt den 1 januari 1954. Statsverkets merutgifter i anledning
av de nya bestämmelserna, kan beräknas till omkring 3,5 miljoner
kronor. Då emellertid bidragen utgår kalenderårsvis i efterskott, kommer
kostnadsökningen att belasta först budgetåret 1954/55. För budgetåret
1953/54 synes anslaget därför behöva uppräknas endast med de automatiska
kostnadsökningarna till följd av höjda rörliga tillägg in. in. Dessa merkostnader
uppskattar jag för statsverkets del till 1 500 000 kronor. Anslaget
torde alltså för nästa budgetår böra bestämmas till 8 500 000 kronor. Jag
hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden
m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag
av 8 500 000 kronor.
8. Statens polisskola: Avlöningar.
I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 189 och 190,
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, att till Statens polisskola: Avlöningar
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
resp. Omkostnader för budgetåret 1953/54 anvisa förslagsanslag av 421 000
resp. 176 000 kronor.
Departementschefen.
I det föregående har jag uttalat, alt tillgången i städerna på polispersonal,
som genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass, endast torde nätt
och jämnt motsvara behovet. För att den avsedda förstärkningen av kriininalstatspolisen
skall kunna genomföras inom rimlig tid utan allvarliga
vådor för vederbörande kommunala kriminalpolisavdelningar synes därför
särskilda åtgärder böra vidtagas för alt under nästa budgetår utöka statens
polisskolas utbildningskapacitet i överkonstapelsklassen. Jag vill i detta
syfte förorda, att — utöver den utökning av överkonstapelsklassen med en
avdelning, som jag föreslog i statsverkspropositionen — under budgetåret
1953/54 anordnas två extra avdelningar i överkonstapelsklassen. I dessa
avdelningar skulle 55 å 60 elever kunna beredas plats. Kostnaderna för
dessa extrakurser torde, enligt vad jag under hand inhämtat från polisskolan,
kunna beräknas till 26 700 kronor i ersättningar till timlärare och
10 000 kronor i omkostnader. För att bereda plats för extrakurserna kan
det eventuellt bli nödvändigt att tillfälligt flytta en eller två avdelningar av
konstapelsklassen till någon av avdelningsslcolorna, därvid skolan i Malmö
främst torde komma i fråga. Någon större merkostnad för statsverket i
anledning härav torde dock icke uppstå.
Jag förordar, att för nästa budgetår statens polisskolas avlöningsanslag
uppräknas med i runt tal 27 000 till 448 000 kronor och omkostnadsanslaget
med 10 000 till 186 000 kronor. I fråga om omkostnadsanslaget gör jag
hemställan under följande punkt. Här hemställer jag att Kungl. Maj :t
måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i året statsverksproposition
— föreslå riksdagen att
a) godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
..................................... 19 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ............... 315 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . 69 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 45 000
Summa förslagsanslag kronor 448 000;
b) till Statens polisskola: Avlöningar för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 448 000 kronor.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 111.
9. Statens polisskola: Omkostnader.
Under åberopande av vad jag anfört under föregående punkt hemställer
jag att Kungl. Maj :t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i
årets statsverksproposition — föreslå riksdagen
att till Statens polisskola: Omkostnader för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 186 000 kronor.
IV. Poliskåren i Boden.
1. Poliskåren i Boden: Avlöningar.
Anslag Nettoutgitt
1951/52 ............................ 318 700 340 010
1952/53 (statsliggaren s. 1056) ...... 404 500
1953/54 (förslag) .................. 520 000
A. Personalförstärkning m. in. i det ursprungliga skyddsområdet.
Yrkande.
Polischefen i Boden (skr. 21/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med
198 800 kronor.
1. Personalökningar:
a) Kriminal- och främlingsavdelningarna: ökning
1 kriminalöverkonstapel Ca 19............................................ 12 443
2 kriminalkonstaplar Ca 16 .............................................. 22 126
2 skrivbiträden i regi. befordringsgång.................................... 15 696
1 konstapel överflyttas från bevakningsavdelningen till främlingsavdelningen —
b) Ordningsavdelningen:
1 skrivbiträde i regi. befordringsgång .................................... 7 848
c) Bevakningsavdelningen:
1 inspektionskonstapel Ca 16 ............................................ 11063
3 konstaplar Ca 14 ...................................................... 30 777
3 extra konstaplar, arvode motsvarande 12:e lönegraden .................. 28 725
2. Vikariatsersättningar........................................................ 800
3. Omräkning................................................................ 69 322
198 800
Motiv.
1 a) Den egentliga kriminalavdelningen (krini. I) består f. n. av 1 överkonstapel
och 5 kriminalkonstaplar; främlingsavdelningen (krim. II) består
av 1 kriminalkonstapel och 1 konstapel. Då denna personal alltid varit
för fåtalig, ha därutöver tjänstgjort 1 ä 2 konstaplar på krim. I och 1 konstapel
på krim. II, vilka tagits från bevakningsavdelningen. Avdelningarnas
verkliga personalbehov har dock icke därigenom täckts. Personalen
Kungl. Maj.ts proposition nr 171. 43
förstärktes senast den 1 oktober 1947, då en kriminalkonstapeltjänst inrättades.
Genom rättegångsreformen har arbetsbördan ytterligare ökat. Sedan de
militära målen överförts till civila domstolar, har ett stort antal mål, som
tidigare utretts genom militär myndighets försorg, kommit att belasta avdelningen.
De flesta militärmål skola givas förtursrätt. Med avdelningens
allmänna belastning kan emellertid likväl icke undvikas balans även beträffande
militärmål. Kårens skyldighet att tillhandagå landsfiskalen i Överluleå
distrikt har under de sista åren vid flera tillfällen icke kunnat fullgöras.
Den viktiga spaningsverksamheten har praktiskt taget aldrig kunnat
utföras. Personalökningen skulle för krim. I kunna inskränkas till en kriminalkonstapel
samt ett kvinnligt biträde under förutsättning att krim. II
erhåller en sådan personalstyrka, att en betydande del av spaningsuppgifterna
från krim. I kan överföras dit. Skulle så icke bli fallet, måste ökningen
å krim. 1 utgöras av två kriminalkonstaplar och ett kvinnligt biträde.
Uppgifterna för främlingsaydelningen ha varit av sådan storleksordning,
att kontrollen över utlänningar och främlingar in. fl. i stort sett icke medhunnits
inom den vidsträckta del av skyddsområdet, som ligger utanför
Bodens stad. För samordning, dirigering, spaning för krim. I, för vissa expeditionsuppgifter
och kontroller samt för den nödvändiga kontakten med
statspolisens tredje rotel, vederbörande militära detalj och bevakningsavdelningen
torde ytterligare en befattningshavare erfordras. En särskild föreståndare
med överkonstapels grad bör anställas för att leda arbetet och
expeditionstjänsten. Genom inrättande av en skrivbiträdestjänst kan eu
kriminalkonstapel nästan helt lösgöras från rutingöromål för mera krävande
uppgifter. För att övervakningen av främlingar vid järnvägsstationer
och på bl. a. hotell skall kunna ske i skift, bör 1 konstapel överföras från
beräkningsavdelningen till krim. II. Krim. II skulle alltså bestå av 1 överkonstapel,
2 kriminalkonstaplar, 2 konstaplar och 1 skrivbiträde, vilket
innebär en ökning med 1 överkonstapel, 1 kriminalkonstapel, 1 konstapel
(överförd från beräkningsavdelningen) och 1 skrivbiträde.
1 b) Personalen på ordningsavdelningen, som består av 1 överkonstapel
och 12 konstaplar, är främst på grund av de stora avstånden inom staden i
minsta laget. Viss rationalisering genom ändring i nuvarande vakt- och beredskapstjänst
samt effektivare utnyttjande av fordon torde dock utan ökning
av polispersonalen kunna vinnas. Detta förutsätter emellertid, att polismännen
befrias från vissa expeditionella göromål. Genom att på ett kvinnligt
biträde överlåta verksamhet i samband med cykel-, vapen- och brottsregistratur
samt handhavande av hittegods- och registreringsskyltar skulle
polispersonal lösgöras för utredningar och överkonstapeln frigöras för väsentligare
uppgifter.
1 c) Polispersonalen på bevakningsavdelningen består av 1 överkonstapel,
1 inspektionskonstapel, lä konstaplar (varav 1 föreslagits skola över
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
föras till främlingsavdelningen). Med nuvarande personaltillgång hinner
avdelningen endast med rutinmässiga kontroller och patrulleringar. Avdelningen
har dessutom uttunnats genom att dess personal kommit att tagas
i anspråk för den verksamhet, till vilken kårens övriga personal icke räcker.
Bevakningen av fästningsområdet har kommit att eftersättas. Rytteriet
(7 man) är mindre lämpligt för bevakningsuppgifter. Därest rytteriet erfordras
ur rikspolissynpunkt, bör kompensation givas kåren i form av personalförstärkning.
För att vinna en oregelbunden och skiftande övervakning
är det nödvändigt med en specialpatrull, som icke inlemmas i turlista
eller låses till viss verksamhet. En ökning av avdelningens numerär med tre
konstaplar är därför erforderlig.
Chefen för avdelningen intar ställningen av kvartermästare. Hans tid
tages därigenom i mycket stor utsträckning i anspråk för expeditionella göromål.
Möjligheterna till övervakning av personalen inom bevakningsområdet
äro följaktligen små. Inspektionskonstapelns mesta tid åtgår för tillsyn
av den ridande avdelningen och hästbe^jåndet. Även han får liten tid
över för egentlig inspektionsverksamhet. Då avdelningens personal emellertid
kräver övervakning och handledning, måste ytterligare ett befäl anställas.
För att täcka de luckor, som uppkomma genom befattningshavares ledighet
för semester, sjukdom, militärtjänstgöring m. m. disponeras medel till
avlönande av 2 extra konstaplar. Detta antal är ej tillräckligt.
Ett minimum för avdelningens funktionsduglighet är en ökning med 1
inspektionskonstapel, 3 konstaplar samt 3 extra konstaplar. Därest framställningen
om personalökning på övriga avdelningar beskäres, ökas personalbehovet
för bevakningsavdelningen.
2) Vikariatsersättningar synas ha medräknats endast å icke-ordinarieposten.
Under ordinarie-posten bör ett belopp av 800 kronor upptagas för
ändamålet.
Yttranden.
Chefen för försvarsstaben. Ur försvarets synpunkt är det av vikt, att
polisorganisationen inom Bodens skyddsområde erhåller en sådan omfattning,
att den kan fylla de krav, som böra ställas från militär sida. Då det
bl. a. för de militära målen föreligger en viss eftersläpning -—- vilket ur
disciplinär synpunkt icke är lämpligt — tillstyrkes, att den egentliga kriminalavdelningens
personal förstärkes. Utökningen av främlingsavdelningen
synes motiverad. Det framgår av vad polischefen anfört, att bevakningsavdelningen
med nuvarande resurser icke tillfredsställande kan fullgöra
sina uppgifter. Avkall på bevakningsuppgifterna bör icke få förekomma,
varför polischefens yrkanden ifråga om bevakningsavdelningen
biträdas.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Statskontoret erinrar, att länsstyrelsen i Norrbottens län enligt Kungl.
Maj :ts beslut den 9 maj 1952 har att upptaga nya förhandlingar med Bodens
stad angående storleken av de belopp, som staden enligt 1942 års avtal
har att erlägga till kronan för tiden 1 juli 1952—30 juni 1957, därvid
olika alternativ beträffande omfattningen av de personalförstärkningar,
som kunna anses nödvändiga vid poliskåren, skola beaktas. Då vid förhandlingarna
även föreliggande förslag av polischefen i Boden rörande
personalorganisationen torde komma under bedömande, har statskontoret
icke ansett sig böra ingå på någon granskning av förslaget. De beräknade
utgifterna för vikariatsersättning åt ordinarie befattningshavare torde icke
behöva föranleda uppräkning av den förslagsvis beräknade posten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän.
Landsfogden i Norrbottens län instämmer i allt väsentligt i polischefens
förslag. Dock synes med större skärpa böra framhållas, att de framställda
förslagen om ökning av poliskåren innefatta allenast ett minimibehov. Om
kåren fullt tillfredsställande skall kunna svara för skyddsområdets bevakning
och säkerhet, synes framförallt bevakningsavdelningen böra utökas
än ytterligare. Landsfogden understryker vidare önskvärdheten av att det
nuvarande polisrytteriet vid kåren indrages, dock utan att bevakningsavdelningens
personalstyrka därigenom minskas.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. En omorganisation av kriminalavdelningen
synes önskvärd. Länsstyrelsen tillstyrker allvarligen, att denna
fråga, oberoende av det resultat, vartill underhandlingarna med staden leder,
upptages till slutlig prövning. Länsstyrelsen finner det sålunda angeläget,
att kriminal- och främlingsavdelningen förstärkas enligt polischefens
förslag. Länsstyrelsen kan även i övrigt biträda vad polischefen anfört
rörande ordningsavdelningen och tillstyrker därför anställandet av ett kontorsbiträde.
I fråga om bevakningsavdelningen synes det lämpligt, att polisrytteriet
indrages utan alt antalet konstaplar minskas. Länsstyrelsen förordar
därför, att frågan upptages till prövning. Den yrkade ökningen av
avdelningen synes väl motiverad. Länsstyrelsen understryker behovet av
snabba åtgärder för en förstärkning av den i Boden förlagda polispersonalen
för att möjliggöra en bättre kontroll inom skyddsområdet. Att — såsom
statskontoret förordat — avvakta tidsödande förhandlingar med Bodens
stad innan förstärkningen genomföres, förefaller länsstyrelsen kortsynt och
föga övertänkt, allrahelst som utökningen med polismän ej avser stadens
andel av kostnaderna.
St ids polisintendent en uttalar, att de föreslagna personalökningarna i och
för sig äro nödvändiga, därest poliskåren på ett tillfredsställande sätt skall
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i Bodens stad och överluleå kommun.
Därest en av statspolisintendenten föreslagen utredning rörande förstatligande
av polisväsendet i vissa delar i Norrbottens län skulle komma till
stånd, synas emellertid personalökningarna böra prövas i samband med ut
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
redningen. Landsfogdens yrkande om indragning av den ridande avdelningen
i Boden är statspolisintendenten icke beredd att omedelbart tillstyrka.
Olika omständigheter ha aktualiserat frågan om polisrytteriets framtida
organisation. Frågan är emellertid under övervägande av statspolisintendenten,
som avser att i sinom tid ingiva förslag härom till Kungl. Maj:t.
B. Personalförstärkning för bevakningen av det utökade skyddsområdet m. in.
Yrkande.
Polischefen i Boden (skr. 22/11 1952) hemställer, att anslaget höjes med
ytterligare 122 400 kronor.
Ökning
1. Inrättande av en underavdelning i Luleå:
1 överkonstapel Ca 19...........................,.......................... 12 443
2 kriminalkonstaplar Ca 16 ................................................ 22 126
6 poliskonstaplar Ca 14.................................................... 61 554
1 skrivbiträde i regi. befordringsgång........................................ 7 848
1 poliskonstapel Cg 13 i 5 månader ........................................ 4 135
2. Arvoden till viss tullpersonal .............................................. 3 420
3. Vikariatsersättningar ...................................................... 341
4. Övertidsersättningar ...................................................... 300
5. Ersättningar till semestervikarier m. m....................................... 9 209
6. Arvode till en extra konstapel under genomgång av statens polisskolas konsta
pelsklass,
5 mån......................................................... 900
7. Avrundning in. m......................................................... 124
122 400
Motiv.
Genom kungörelse den 30 juni 1952 (nr 612) har Bodens skyddsområde
utökats att förutom Bodens stad och Överluleå socken, vilka ingingo i det
gamla skyddsområdet, jämväl omfatta Luleå stad med tillhörande öarna
Småskären, Nederluleå socken samt St. Furuön i Råneå socken. Då kårens
personalstyrka även med de i det tidigare ingivna statförslaget för budgetåret
1953/54 föreslagna utökningarna icke förslår till mera än att nödtorftigt
svara för kårens uppgifter inom det gamla skyddsområdet, måste
för de nya arbetsuppgifter, som tillföras genom kungörelsen, kåren förstärkas
med ny personal i icke oväsentlig omfattning.
1) Det synes nödvändigt att för de nya uppgifterna inrätta en underavdelning
av kåren, förlagd till Luleå. De arbetsuppgifter inom den nya
skyddsområdesdelen, som komma att åvila en avdelning i Luleå, äro i huvudsak
följande.
a) kontroll av främlingar, innefattande dels fast bosatta utlänningar, dels
ock tillfälliga besökare, som ankomma via järnväg och landsväg eller med
flyg och fartyg;
b) underrättelsetjänst inom skyddsområdet;
c) bevakning av vägar och anläggningar, d. v. s. i stort sett tillsyn över
att obehöriga icke uppehålla sig inom förbjudna områden, att gällande fo
-
47
Kungl. Mnj:ts proposition nr 171.
tograferingsförbud respekteras samt att militära anläggningar icke utforskas
eller utsättas för inbrott eller skadegörelse;
d) viss expeditionst jänst, innefattande handläggning av ärenden om vistelse-
och uppehållstillstånd för utlänningar, handhavande av registratur
in. in.;
e) den kontroll av fartyg, besättningar och passagerare in. in., som omförmäles
i 14g kungörelsen den 12 januari 1939 (nr 28) angående särskilda
villkor för utlännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller
motsvarande försvarsanläggning in. in.
En underavdelning på särskild stationsort kräver ett på platsen varande
befäl, som direkt kan leda verksamheten och har förmåga att taga initiativ
samt träffa brådskande avgöranden. Detta befäl bör vara av överkonstapels
grad. För att godtagbara resultat skola uppnås med främlingskontrollen
och underrättelsetjänsten måste minst två kriminalkonstaplar uteslutande
ägna sig åt därmed förenade uppgifter, exempelvis insamlande och nyttiggörande
av personuppgifter, utredningar i vistelsetillståndsärenden och
mera diskret kontrollverksamhet. Dessutom erfordras yttre övervakning av
främlingar med rutinkontroll av hl. a. hotelliggare och resandekort, bevakning
vid järnvägsstationen och kollation i polispublikationer in. in.
Två konstaplar behöva avdelas för uppgiften. Underavdelningen i Luleå
kommer att i vissa avseenden behöva egen registratur. Diarieföring, betjänande
av främst tiilståndssökande allmänhet, utskrifter, vissa slagningar
in. in. komma att taga avsevärd tid. Ett skrivbiträde kan ombesörja en stor
del av detta arbete. Inom den nya delen av skyddsområdet kräva vissa militära
anläggningar kontinuerlig övervakning. På grund av områdets storlek
måste härför erforderlig patrullering i huvudsak ske med bil. Erfarenheterna
från Boden giva vid handen, att för bevakningsuppgifterna erfordras
minst 4 konstaplar.
2) Enbart för kontrollen av fartyg torde under seglationsperioden ett
befäl jämte åtta konstaplar ävensom två motorbåtar vara nödvändiga. En
för denna uppgift avdelad personalstyrka koinnie under icke-seglationsperioden
att förlora sin huvuduppgift. Enligt uppgifter vid underhandskontakt
med den lokala tullmyndigheten synes emellertid denna del av
verksamheten i stället kunna utföras av tullpersonal i samband med dess
sedvanliga fartygsvisitationer. Särskilda arvoden böra därvid utgå till tullförvaltaren,
tullmästaren samt tre tullöveruppsyningsmän. Arvodena föreslås
per månad till 7.), DO resp. ad kronor eller årligen tillhopa omkring
3 500 kronor.
3) Semester och annan ledighet för överkonstapeln och två kriminalkonstaplar
torde för vardera böra beräknas till minst 45 dagar per år.
Vikariatsersättning föreslås därför för eu kriminalkonstapel under uppehållande
av överkonstapelst jänst samt för två konstaplar under uppehållande
av kriminal konstapel stjänst under nämnda antal dagar.
4) Inom en avdelning med föreslagen dimensionering kan emellanåt
48 Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
övertidstjänstgöring icke undvikas. För övertidsersättningar beräknas 300
kronor.
5) Vikarier bli erforderliga under personalens hela semestertid, beräknad
till 225 dagar om året, ävensom under tid för övrig ledighet, beräknad till
90 dagar. Under skrivbiträdets semester in. in. kommer för undvikande
av arbetsanhopning på samma sätt vikarie att bli behövlig. Sådan beräknas
därför under tillhopa 30 dagar årligen.
Yttranden.
Landsfogden i Norrbottens län ansluter sig i huvudsak till polischefens
förslag. Erfarenheterna från den statliga poliskåren i Boden, skyddsområdespolisen
i Kalix och i viss mån även statspolisens patruller i Tornedalen
peka obetingat mot en underavdelning till den statliga poliskåren i
Boden såsom den lämpligaste formen för bevakningens ordnande. Enligt
nu gällande författningar och instruktioner faller bevakningen även automatiskt
på Bodenpolisen. Ett delande av ansvaret för skyddsområdets bevakning
m. in. på två eller flera händer synes icke böra ifrågakomma.
Landsfogden avser att ägna största uppmärksamhet åt kontakten mellan
huvudavdelningen i Boden och den föreslagna underavdelningen i Luleå
ävensom åt samarbetet i vad gäller underrättelseverksamheten mellan de
båda avdelningarna och andra inom länet arbetande organ. Slutligen trainhålles,
att den nuvarande kommissarien i Boden bör uppflyttas från 22
till 24 lönegraden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Viktigt är, att inom den utökade delen
av skyddsområdet beslut snabbt och riktigt kunna fattas i ärenden, som
beröra utlänningar, vilka besöka området. Skäl kunde därför finnas att
anknyta verksamheten till poliskåren i Luleå eller till statspolisen under
landsfogdens befäl. Emellertid skulle polisorganisationen inom skyddsområdet
i så fall komma att ordnas enligt olika linjer för olika delar av området,
vilket vore mindre tillfredsställande. För den planerade avdelningen
i Luleå har emellertid föreslagits ett särskilt befäl, som kan fatta beslut i
enklare frågor. Som teleförbindelserna med polischefen i Boden äro goda
— radio och automattelefon finnas — synes det länsstyrelsen mest ändamålsenligt
att låta chefsskapet för avdelningen ligga hos polischefen i
Boden. Härigenom torde organisationen bli enhetlig och praktisk. Ett ingående
samarbete är emellertid nödvändigt mellan polischefen i Boden,
å ena, samt polischeferna i Luleå, Nederluleå och Råneå och statspolisens
olika avdelningar, å andra sidan. — Emot den föreslagna polisorganisationen
har länsstyrelsen ej funnit något att erinra, ej heller emot förslaget,
att viss tullpersonal skulle deltaga i fartygskontrollen. De föreslagna arvodesbeloppen
synas skäliga. Emellertid bör ersättning utgå till varje tulltjänsteman,
som deltager i verksamheten. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida
kontrollen kan utövas allenast av fem personer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
49
Tullkammaren i Luleå anför bl. a., att de föreslagna arvodena synas vara
väl lågt tilltagna, särskilt med tanke på att invisitationerna i Luleå ofta
äga rum nattetid. Tullkammaren föreslår månadsarvoden om resp. 100,
75 och 60 kronor samt till tillfälligt förordnad tullöveruppsyningsman 2
kronor för dag. Förslaget räknar med arvoden för helt år. På grund av
ishinder är emellertid hamnen stängd för trafik minst fyra månader på
året. Ersättning bör utgå endast under seglationsperioden.
Generaltullstijrelsen. I vad mån tullverkets medverkan vid den ifrågavarande
kontrollen kan komma att kräva förstärkning av förmanspersonalen
vid tullkammaren kan icke nu med säkerhet bedömas. Det är dock
sannolikt, att en dylik förstärkning åtminstone tidvis kommer att visa sig
erforderlig, vilket i sin tur medför behov av att förstärka även den underordnade
bevakningspersonalen. Styrelsen utgår emellertid ifrån, att detta
spörsmål icke är av sådan storleksordning, att detsamma bör utgöra hinder
för tillmötesgående av polischefens förslag. Från styrelsen sida är följaktligen
icke något att erinra mot att befattningshavare vid tullkammaren
anförtros uppdraget att i samband med förekommande fartygsinvisitationer
inom Bodens skyddsområde förrätta ifrågasatt kontroll av fartyg in. m.
Enär kontrollverksamheten får anses falla utom tullpersonalens vanliga
tjänsteåligganden, synas särskilda arvoden böra utgå till personalen. Med
hänsyn till vad tullkammaren anfört torde dock något högre arvoden än
vad polischefen förordat vara motiverade. Arvode bör utgå endast under
seglationstiden. Styrelsen tillstyrker de av tullkammaren föreslagna arvodesgrunderna.
Statskontoret. Förslaget om en till Luleå förlagd underavdelning av den
statliga poliskåren i Boden är ägnat ingiva starka betänkligheter, icke minst
med hänsyn till kostnaderna. Enligt ämbetsverkets mening bör en närmare
utredning företagas rörande den ur ekonomiska och allmänt organisatoriska
synpunkter mest lämpliga polisorganisationen inom denna del av
Bodens skyddsområde. Såvitt statskontoret nu kan bedöma, bör det ligga
närmast till hands, att — med undantag för fartygskontrollen m. in., som
lämpligen kan anförtros åt tullpersonal — överlämna nu ifrågavarande
uppgifter till den i Luleå befintliga statspolisavdelningen, som i samband
därmed bör erhålla viss personalförstärkning in. in. En dylik lösning torde
medföra den minsta kostnadsökningen för statsverket, samtidigt som kravet
på enhetlig ledning på tillfredsställande sätt kan tillgodoses.
Stats polis intendenten anför.
Beslutet att utöka Bodens fästnings skyddsområde så, att till detta kommit
att hänföras bl. a. Luleå stad har i organisationshänseende medfört avsevärda
svårigheter. Med utgångspunkt från ett i princip kommunalt polisväsende
torde det icke vara möjligt att finna en ur organisativ synpunkt
tillfredsställande lösning. Varje förslag till lösning från denna utgångspunkt
torde sålunda vara förenat med nackdelar och synes till det yttersta
pressa de organisationsformer, som med nuvarande ordning stå till buds.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1053. 1 sand. Nr 171.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
Det torde förhålla sig så, att polisverksamheten inom vissa delar av Norrbottens
län — Bodens fästnings skyddsområde och i viss mån polischefsdistrikten
utmed Torne älv — icke kan organiseras på ett rationellt sätt,
därest ej polisväsendet inom dessa områden helt förstatligas. Med hänsyn
till att staten genom den statliga poliskåren i Boden, skyddsområdespolisen
i Kalix, samt statspolisavdelningen i Luleå ävensom genom utgående statsbidrag
till landskommunernas polisväsende redan nu bekostar en väsentlig
del av polisverksamheten inom dessa delar av länet, kunna de genom en
sådan omorganisation föranledda merkostnaderna icke förväntas uppgå till
mera betydande belopp. Statspolisintendenten föreslår därför en skyndsam
utredning av frågan om ett förstatligande av polisväsendet i vissa delar av
Norrbottens län, i första hand inom Bodens fästnings och Kalix skyddsområde.
I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör man söka en
provisorisk lösning.
De flesta av poliskårens åligganden i det vidgade skyddsområdet ha till
vissa delar hittills handlagts och handläggas fortfarande av personal från
de kommunala poliskårerna och statspolisens olika avdelningar i Luleå.
Den egentliga främlingskontrollen, i vilken även ingår ärenden angående
uppehålls- och arbetstillstånd in. in., åligger den kommunala polisen, varemot
polisarbetet rörande de landsskadliga brotten inom länet i princip
åligger den kommunala polisen med stöd av statspolisen. Patrullering utmed
vägarna i vissa delar av det utvidgade skyddsområdet verkställes av
ordningsstatspolisen i mån av tillgång på personal. Med hänsyn härtill
torde det icke kunna undvikas, att svårigheter uppstå vid gränsdragningen
mellan de olika polisavdelningarnas befogenheter och åligganden. Dessa
svårigheter ha visserligen redan funnits vad beträffar den statliga poliskårens
i Boden verksamhet utanför Bodens stad. Det har emellertid då gällt
områden med relativt ringa polisverksamhet. Olägenheterna bli av verklig
betydelse, då det gäller en stad av Luleå storlek, inom vilken polischefen i
Boden skulle erhålla betydande befogenheter. För Luleå stad innebär förslaget,
att polisverksamhet kominer att utövas av stadens poliskår, statspolisen,
en underavdelning av poliskåren i Boden samt slutligen — under
polischefen i Boden såsom chefsmyndighet — av vissa tulltjänstemän. Att
undvika ett ur såväl kostnads- som effektivitetssynpunkt otillfredsställande
dubbelarbete ävensom ständigt återkommande irritationer mellan polischeferna
i Boden och Luleå torde icke vara möjligt. Av denna anledning
avstyrkes förslaget.
En provisorisk personalförstärkning i avbidan på resultatet av den föreslagna
utredningen bör enligt statspolisintendenten anknytas till statspolisens
avdelning i Luleå.
Därest föreslagen utredning ej kommer till stånd, torde de ökade polisuppgifterna
i anledning av skyddsområdets utvidgning på lämpligt sätt böra
överföras på statspolisavdelningen i Luleå. Det kan måhända visa sig ändamålsenligt,
att en del av statspolisen förlägges i Boden.
Därest Kungl. Maj:t likväl skulle finna skäl bifalla polischefens i Boden
förslag om inrättande i Luleå av en underavdelning till poliskåren i Boden,
vill statspolisintendenten vitsorda det angivna personalbehovet.
Förnyade yttranden från länsstyrelsen in. fl.
Med anledning av vad statspolisintendenten anfört anmodade Kungl.
Maj:t länsstyrelsen i Norrbottens län att dels avge förnyat utlåtande i
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 17U
ärendet och dels framlägga förslag till en provisorisk polisorganisation,
innebärande att de polisuppgifter, som tillkommit på grund av skyddsområdets
utvidgning, skulle helt eller delvis åläggas statspolisavdelningen
i Luleå.
Länsstyrelsen har avgivit infordrat utlåtande samt därvid bifogat yttranden
från landsfogden och polischefen i Boden. Vidare har en skrivelse
inkommit från Luleå stad.
Polischefen i Boden. Vad statspolisintendenten anfört beträffande ett
förstatligande i viss omfattning av polisväsendet i länet synes böra allvarligt
beaktas. Ur organisatoriska synpunkter torde en sådan lösning vara
den lyckligaste. I övrigt vidhåller polischefen till alla delar sitt tidigare
förslag. Härvid anföres bl. a.
Ärende rörande utlännings vistelse inom skyddsområdet passerar först
vederbörande polischef och tillställes därefter mig. Genom främlingsavdelningen
företages den utredning, som kan vinnas utöver genom vederbörande
polischefs försorg företagen kontroll i allmänna polisiära publikationer
in. in. I ärenden av denna art täcka förefintliga centrala direktiv icke
alla uppkommande situationer. Ett intimt samarbete förekommer därför
mellan mig och främlingsavdelningen, å ena, samt kommendantsstaben, å
andra sidan. På grundval härav har en viss praxis utbildats i fråga om
handläggning och bedömning. Dess enhetliga tillämpning tillgodoses i
första hand därigenom att samtliga ärenden av denna art passera mig.
övrig främlingskontroll företages efter i stort sett samma linjer, varför
den centrala verksamheten även där bedrives av härvarande främlingsavdelning.
Underrättelsetjänsten ombesörjes av statspolisen endast i den mån
tredje rotelns verksamhet beröres. Inom denna verksamhetsgren föreligger
givetvis en viss risk för dubbelarbete. Emellertid har även här viss praxis,
innebärande rätt entydiga linjer, utbildats. Ett intimt samarbete mellan
tredje roteln och främlingsavdelningen är i dessa ärenden en förutsättning;
erfarenhetsmässigt kan konstateras, att svårigheter härvidlag hittills icke
uppstått.
Bevakningstjänst utföres av bevakningsavdelningen även inom den nytillkomna
delen av skyddsområdet med visst biträde av de lokala polisorganen
samt kustbevakningspersonal. Den sker i huvudsak i form av bilpatrullering,
törenad med och jämsides med viss övervakningsverksamhet
in. in. Även om statspolispersonal utför viss patrullering å länets vägar,
torde denna verksamhet följa för statspolisen gällande bestämmelser och
endast i blygsam omfattning innesluta de speciella skyddsområdesuppgifterna.
Beträffande nu nämnda delar av verksamheten föreligga inga svårigheter
vid gränsdragningen mellan de olika polisavdelningarnas befogenheter och
åligganden. Hittills gjorda erfarenheter ha tvärtom givit underlag för ett
konstaterande att uppgifterna lösts i utpräglat gott samförstånd och sä
tillfredsställande, som den av begränsade resurser givna ramen tillåter.
I fortsättningen synes instruktionsmässigt en effektiv gränsdragning utan
svårighet kunna ske.
Bortsett från den under landsfogdens ledning stående tredje roteln torde
statspolisen icke utöva polisiär verksamhet av nämnvärd omfattning inom
Luleå stad. De tulltjänstemän, vilka enligt förslaget skola handhava far
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
tygskontrollen, äro icke avsedda för andra polisiära uppgifter. En underavdelning
av poliskåren i Boden kommer endast att handlägga ärenden
rörande främlingskontroll och underrättelsetjänst ävensom fullgöra bevakningsverksamhet
i stort sett utanför stadens område. Polischefens i
Boden befogenheter inom staden komma därför att inskränka sig till fräinlingsklientelet;
det har varken avsetts eller ansetts lämpligt, att han skulle
taga del i ordningshållnings- eller förundersökningsuppgifter inom Luleå
stad. Faran för dubbelarbete och irritation måste därför anses ytterst
minimal. Det gångna halvårets erfarenheter visa också, att samarbetet gått
smidigt och givit resultat.
De inom skyddsområdet befintliga vägarna ha i rätt stor omfattning
sådan sträckning, att bilpatrullering med utgångspunkt i Boden eller Luleå
naturligast ordnas på sådant sätt, att vissa vägar inom såväl den gamla som
den nya skyddsområdesdelen avpatrulleras i ett samband. Vid verksamhetens
tudelande komma här med säkerhet att uppstå antingen dubbelarbete
eller svårigheter att sammanfoga två avdelningars tider och uppgifter
till ett effektivt system.
Statspolisintendenten har i sak icke framfört bärande skäl för sitt förslag.
Han har dessutom icke närmare ingått på följderna av att enhetlig
ledning för kontroll och bevakning in. in. inom skyddsområdet genom ett
tudelande av uppgifterna kommer att saknas. Här ligger det mest vägande
skälet för att i Luleå inrätta en underavdelning till poliskåren i Boden.
Vikten av effektiv samordning av hela verksamheten med en central kontorsorganisation
och utnyttjande av tidigare vunna erfarenheter samt med
möjlighet till snabb och central kontakt med kommendantstaben kan ej
nog understrykas. Denna uppfattning delas helt av kommendanten i Bodens
fästning.
Landsfogden i Norrbottens län anser liksom statspolisintendenten, att en
omorganisation av polisväsendet i länet bör övervägas. Om en utredning
i ämnet anses böra företagas, bör man i avvaktan på resultatet söka en
provisorisk lösning.
Den statliga poliskåren har sökt i möjligaste mån utöva sina arbetsuppgifter
inom hela det nya skyddsområdet. I arbetet ha dock hittills de
lokala kommunala polisorganen i viss mån deltagit. För ledningen och
samordningen har landsfiskalen i Bodens distrikt verkat närmast under
landsfogden. Arbetet har hitintills gått utan några som helst friktioner.
Någon anledning att befara dubbelarbete torde icke finnas annat än möjligen
beträffande de arbetsuppgifter, vilka åvila den s. k. tredje roteln. Det
synes fullt möjligt att undanröja tänkbar risk för svårigheter i detta hänseende.
Landsfogden kan icke ansluta sig till statspolisintendentens förslag, att
de provisoriska anordningarna i anledning av skyddsområdets utvidgning
böra anknytas till statspolisens avdelning i Luleå eller att, om en omorganisation
av polisväsendet inom skyddsområdet icke skulle komma till stånd,
de ökade polisuppgifterna skola överföras på statspolisens avdelning i
Luleå. Ett fullt rationellt och effektivt ordnande av bevakning och andra
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
arbetsuppgifter torde knappast kunna åstadkommas annat än om det omedelbara
ansvaret åvilar en myndighet.
Skulle likväl förslaget om en underavdelning i Luleå icke godtagas, synes
för verksamheten i skyddsområdets nytillkomna del böra inrättas en särskild
avdelning av den kommunala polisen. Denna avdelning bör i så fall
vara underställd stadsfiskalen i Luleå. Skulle så ske, måste landsfogden
i länet svara för nödvändig samordning av den särskilda polisverksamheten
för fästningens skydd. På envar av dessa båda vägar synes utan större
ingrepp i rådande organisations- och andra förhållanden en tillfredsställande
provisorisk lösning kunna åstadkommas. Att överföra bevakningsuppgifterna
på statspolisen synes däremot icke kunna ske utan avsevärda
olägenheter. Att ålägga statspolisen en dylik uppgift synes för övrigt bryta
mot statspolisens nuvarande ställning såsom allenast stödorganisation.
En sådan anordning torde också, då ju statspolisen icke är polismyndighet,
förutsätta att landsfogden personligen svarar för verksamhetens bedrivande.
Om statspolisavdelningen i Luleå skulle nödgas påtaga sig de nytillkomna
polisuppgifterna, måste avdelningen utökas. För uppgifterna får i
stort sett anses behövas samma personalstyrka, vare sig de omhänderhavas
av den statliga poliskåren i Boden eller av statspolisen, nämligen 1 överkonstapel,
6 ordningskonstaplar och 2 kriminalkonstaplar.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Det av statspolisintendenten framlagda
förslaget, att statspolisavdelningen i Luleå bör tilldelas de bevakningsuppgifter,
som tillkommit genom skyddsområdets utvidgning, finner sig länsstyrelsen
ej kunna förorda. Länsstyrelsen hävdar således alltjämt och med
bestämdhet, att den av landsfiskalen i Bodens distrikt föreslagna provisoriska
lösningen är att obetingat föredraga. Bodens stad kan sägas vara
den kärna, till vilken övriga delar av skyddsområdet naturligt ansluta sig.
En enhetlig ledning, placerad i Boden och med nära kommunikation med
de militära myndigheterna, utgör utan tvekan den bästa garantin för en
effektivast möjlig bevakningsorganisation. Hittills vunna erfarenheter jäva
påståendena om motsatsen.
Länsstyrelsen tillstyrker en utredning om eventuellt förstatligande av
polisväsendet inom vissa sammanhängande områden av Norrbottens län.
Därest Kungl. Maj :t skulle anse övervägande skäl kunna åberopas till
förmån för statspolisintendentens förslag, vill länsstyrelsen i fråga om den
erforderliga förstärkningen av statspolisavdelningen i Luleå ansluta sig
till vad landsfogden härutinnan föreslagit.
Luleå stöd framhåller, att stora olägenheter äro för stadens vidkommande
förenade med nuvarande statspolisorganisation. Staden får vidkännas icke
obetydliga kostnader för utbildning av personal med tjänstgöring vid ståtspolisen
samt för personalens pensionering. En ständig åderlåtning sker av
stadens egen poliskår för att den stora statspolisavdelningen skall kunna
rekryteras. Staden hemställer om eu skyndsam utredning angående förstatligande
av polisväsendet inom skyddsområdet och av statspolisen i länet.
54
Kungi. Maj:ts proposition nr 171.
C. Ersättningen från Bodens stad.
Länsstyrelsens redogörelse för förhandlingarna med staden m. m.
Genom beslut den 9 maj 1952 anbefallde Kungl. Maj :t länsstyrelsen i
Norrbottens län att upptaga nya förhandlingar med Bodens stad angående
storleken av det belopp, som staden skulle erlägga till kronan för tiden
den 1 juli 1952—30 juni 1957. Samtidigt meddelades vissa direktiv, bl. a.
rörande den personalförstärkning, som kunde vara nödvändig.
Vid förhandlingarna har från statsverkets sida framhållits, att den
praxis, som utbildats rörande beräknandet av ersättningens storlek, för
statsverkets del ledde till synnerligen ogynnsamt resultat, beroende närmast
därpå, att höjda löner och motsvarande ersättningar först fem år
efter sitt beviljande komme att helt påverka beräkningarna. Vidare hade
enligt de beräkningsgrunder, som ursprungligen godkänts av Kungl. Maj :t
och riksdagen, staden icke påförts utgifter för omkostnaderna vid kåren
utan endast för löner till viss angiven personal. Förhållandet belystes av
en sammanställning över kostnaderna för polisens avlöning och omkostnaden
i 19 övriga, med Boden i storleksordning jämförliga städer i landet.
Statsverkets företrädare ifrågasatte vidare, huruvida icke en felräkning
förelupit i den skiljedom, som avkunnats mellan Kronan och staden den
10 december 1949, alldenstund från de kostnader, som beräknats för den
angivna personalen i staden, avdragits en påstådd besparing, som staten
skulle ha gjort genom att viss personal förflyttats från Luleå till Boden,
en personal, som likväl bekostas av staten.
För statsverkets del har därför påyrkats, att staden skulle åtaga sig
lönekostnaderna för den personal, som finge anses motsvara ett för stadens
storlek anpassat eget polisväsende. I lönerna skulle inräknas jämväl
kallortstillägg, tillfälligt lönetillägg och beräknade kostnader för pensionsförmåner.
Från beloppet skulle avtalad hyresersättning avdras. Beloppet
skulle, enligt regler, som samtidigt framlades, justeras årligen.
Efter därefter förda underhandlingar enades de närvarande om att stadens
representanter skulle för stadsfullmäktige framlägga statsverkets
slutliga förslag, att staden skulle till statsverket erlägga ett belopp av
100 500 kronor årligen för tiden 1 juli 1952—30 juni 1957. Beloppet avsåge
avlöning enligt förutnämnda grunder till en överkonstapel, en kriminalkonstapel
och åtta konstaplar. Pensionskostnaderna beräknades enligt
samma för staden förmånliga villkor, som angivits i i 7 § SPA-reglementet.
Från lönebeloppet 122 607 kronor hade avdrag därefter skett med
hyresersättning å 22 131 kronor, varför stadens ersättningsbelopp blivit, i
avrundat tal, 100 500 kronor.
Vid sammanträde den 21 november 1952 ha stadsfullmäktige i Boden
på inrådan av stadens förhandlingsrepresentanter beslutat godkänna en
ökning av ersättningen allenast till 64 700 kronor.
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Länsstyrelsen förordar, att stadens anbud ej måtte antagas, då det alltför
mycket understiger det för staden fördelaktiga belopp, som framlagts
vid underhandlingarna. Länsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t ville
överväga att utse en utredning, som obunden av tidigare överenskommelse
och praxis, finge upptaga frågan till ny behandling, därvid en allsidigare
representation för stadens del vore önskvärd. I andra hand kan ifrågasättas,
huruvida icke avtalet med Bodens stad om övertagande av dess
polisväsende bör uppsägas och staden åläggas att som tidigare hålla
en egen poliskår.
Yttrande.
Statskontoret anser, att den ersättning, om vilken statens och stadens
representanter enats, icke är skälig, då den torde avsevärt understiga de
kostnader, staden skolat utgiva för ett eget polisväsende. Under sådana
omständigheter lärer det vara än mer uteslutet för statsmakterna att
godtaga det av stadsfullmäktige lämnade anbudet. Ämbetsverket föreslår,
att åtgärder vidtagas för ett upphävande av avtalet om statens övertagande
av polisväsendet i Boden, samt att i samband därmed nya förhandlingar
upptagas med staden, därvid statsverkets representanter böra utgå
från att ersättning skall utgå med belopp, som motsvarar de totala kostnaderna
för polisväsendet i en stad av Bodens storleksordning.
Departementschefen.
Den beslutade utökningen av Bodens skyddsområde till att omfatta bl. a.
Luleå stad har medfört svårlösta organisatoriska problem i fråga om polisverksamheten
inom området. De meningar, som framkommit i frågan om
hur polisbevakningen inom den nytillkomna delen av skyddsområdet lämpligen
bör ordnas, skiljer sig också avsevärt. De hörda myndigheterna är
emellertid ense om att frågan icke kan lösas utan en närmare utredning.
För egen del vill jag biträda kravet på att en sådan utredning kommer
till stånd. Utredningen bör enligt min mening icke begränsas till polisverksamheten
i Bodens skyddsområde utan bör omfatta även polisbevakningen
inom Kalix skyddsområde och i gränstrakterna mot Finland. Jag
har alltså för avsikt att framdeles hegära Kungl. Maj :ts bemyndigande
att tillkalla sakkunniga för utredning av denna fråga.
I avbidan på en slutlig lösning av organisationsfrågan synes bevakningen
i den nytillkomna skyddsområdesdelen få bedrivas efter provisoriska linjer.
F. n. fullgöres den särskilda polistjänsten inom sagda område till övervägande
del av poliskåren i Boden. I fråga om bevakningen av vägarna
samt främlingskontrollen lämnas visst bistånd av de lokala polisorganen.
Viss kontroll över fartyg i Luleå sker genom samarbete med de lokala
tullmyndigheterna. Vad angår underrättelsetjänsten torde statspolisens
tredje rotel fullgöra huvuddelen av arbetsuppgifterna. Även om den på
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
detta sätt utformade, nu gällande organisationen är långt ifrån tillfredsställande,
anser jag dock, att den kan accepteras som ett tillfälligt provisorium
i avbidan på resultatet av den förut nämnda utredningen. Jag
förutsätter, att länsstyrelsen och landsfogden ägnar uppmärksamhet åt
samordningsproblemen.
Emellertid anser jag en personalförstärkning för poliskåren i Boden
vara oundgängligen nödvändig såväl för uppgifterna inom det gamla skyddsområdet
som för bevakningen av den nytillkomna delen. Jag föreslår, att
poliskåren för nästa budgetår utökas med 1 kriminalkonstapel på den
egentliga kriminalavdelningen, 2 konstaplar, 2 extra konstaplar samt 2
skrivbiträden i den reglerade befordringsgången. Poliskåren torde såsom
hittills böra vara i sin helhet stationerad i Boden. Förslaget att till Luleå
förlägga en särskild underavdelning av poliskåren kan jag alltså icke
tillstyrka.
Till den tullpersonal, som biträder med fartygskontrollen, torde få utgå
särskilda arvoden i huvudsak enligt de av tullkammaren i Luleå föreslagna
grunderna.
Den av polischefen i Boden väckta frågan om indragning av rytteriet
vid poliskåren är jag icke beredd att taga ställning till, förrän resultatet
av statspolisintendentens överväganden rörande polisrytteriets framtida
organisation överhuvudtaget föreligger.
Vad angår ersättningen från Bodens stad för femårsperioden 1/7 1952—
30/6 1957 har stadsfullmäktige i Boden endast velat medgiva en höjning
från tidigare gällande 51 000 till 64 700 kronor. Detta stadens anbud anser
jag icke böra antagas för statens del. Då föga synes vara att vinna genom
nya förhandlingar, torde intet annat återstå än att låta ersättningens storlek
bestämmas av skiljemän enligt vad därom stadgas i 1942 års avtal mellan
kronan och Bodens stad angående kronans övertagande av stadens polisväsende
m. in.
Nämnda avtal med Bodens stad innehåller icke någon bestämmelse i fråga
om uppsägning av avtalet. Däremot stadgas, att, om Kungl. Maj :t och
riksdagen beslutar om ändrade grunder för skyldigheten att utgöra kostnaderna
för polisväsendet i riket, avtalet skall upphöra att gälla den dag
de nya bestämmelserna i ämnet träda i tillämpning. I en denna dag anmäld
proposition med förslag till lag angående ändring i polislagen m. in.
har jag föreslagit ändrade grunder i vissa hänseenden för statsbidragen
till polisväsendet. Vid den av mig förordade utredningen rörande polisväsendets
organisation i vissa delar av Norrbottens län, torde böra undersökas,
om avtalet kan anses upphöra att gälla i anledning av de nya bidragsbestämmelserna.
Om så finnes vara fallet, bör de sakkunniga förutsättningslöst
utreda frågan om den framtida polisorganisationen i Bodens stad och
närliggande delar av skyddsområdet.
Vid bifall till mina i det föregående framförda förslag skulle anslaget
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
öka med 65 400 kronor för personalökningar och 2 900 kronor för arvoden
till tullpersonal. Därtill kommer en automatisk ökning om cirka 69 500
kronor för löneklassförändringar, ökat rörligt tillägg m. in. Enär tjänsten
som landsfiskal (polischef och åklagare) i Bodens polisdistrikt torde böra
överföras till landsfiskalsorganisationen, kan anslaget å andra sidan minskas
med 22 300 kronor. Nettoökningen på anslaget blir alltså 115 500 kronor.
Anslaget beräknas sålunda: avlöningar till ordinarie tjänstemän 302 600
(4-10 800) kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal 91 200 (+ 33 200)
kronor, rörligt tillägg 177 200 (+ 71 500) kronor.
Såsom ersättning från Bodens stad .torde tills vidare böra beräknas ett
oförändrat belopp av 51 000 kronor under särskilda uppbördsmedel.
Anslaget ; uppföres alltså med (302 600 + 91 200 + 177 200 — 51 000)
520 000 (+ 115 500) kronor.
I personalförteckningen bör uppföras ytterligare 1 kriminalkonstapel
Ca 16 och 2 konstaplar Ca 14. Landsfiskalstjänsten bör utgå ur förteckningen.
I i.i; 3it:v it ( i. i l I ''fil .
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
a) bemyndiga Kungl. Maj :t, att vidtaga nyss angivna
ändringar i personalförteckningen för poliskåren i Boden;
b) godkänna följande avlöningsstat för poliskåren i
Boden, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
....... ........... 302600
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 91200
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 177 200
Kronor 571 000
. :r:;pu -
i:.; i Särskilda uppbördsmedel.
Ersättning från Bodens stad ...........
51 000
Summa förslagsanslag kronor 520 000;
c) till Poliskåren i Boden: Avlöningar för budgetåret
1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 520 000 kronor. 2
2. Poliskåren i Boden: Omkostnader.
1951/52
1952/53 (statsliggaren s. 1057)
1953/54 (förslag) ...........
Anslag Nettoutgift
80 000 91 980
74 700
154 000
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
Yrkande.
Polischefen i Boden hemställer i skrivelse den 21 augusti 1952, att anslaget
höjes med 89 800 kronor, samt i tilläggsförslag den 22 november 1952,
att anslaget höjes med ytterligare 112 500 kronor. Totalt yrkas alltså en
uppräkning med 202 300 kronor.
Utgifter
1951/52
Anvisat
1952/53
ökning
enl. skr.
21/s 1952
Tilläggs-
förslag
Summa
1953/54
1. Sjukvård m. m...................
1 577
2 000
_
500
2 500
2. Reseersättningar ................
3. Expenser:
9 913
11 500
2 500
14 000
a) Lyse och vatten..............
1039
2 300
—
600
2 900
b) Övriga expenser ..............
24 838
23 000
9 200
9 800
42 000
c) Lokalhyra....................
—
—
—
3 700
3 700
d) Garagehyra ..................
4. Övriga utgifter..................
—
—
—
3 600
3 600
a) Inköp av bilar................
b) Underhåll av och drivmedel för
13 322
—
49 900
56 300
106 200
motorfordon................
15 450
13 700
17 300
13 500
44 500
c) Inköp av hästar ..............
2 050
2 500
3 500
—
6 000
d) Spilthyra, furage m. m. för hästar
e) Underhåll av en polisradioan-
9 594
9 700
4 300
14 000
läggning....................
596
500
—
600
1 100
f) Inköp och underhåll av uniformer
8 496
9 500
—
8 500
18 000
g) Inköp av möbler..............
h) Beväpning, skyddsbeklädnad
5 004
—
5 600
6 700
12 300
m. m.......................
91 879
74 700
89 800
6 200
112 500
6 200
277 000
Motiv.
1) Den ökade kostnaden har med utgångspunkt från i tilläggsförslaget
föreslagna 10 befattningshavare beräknats till i runt tal 1/4 av nu utgående
anslag för 44 befattningshavare.
2) ökningen beräknas med hänsyn till redan genomförda resekostnadsoch
traktamentshöjningar.
3 a) ökningen avser lyse m. m. till lokalerna för den nya avdelningen i
Luleå.
3 b) Följande utgifter beräknas i skrivelse 21/8 1952: städning 6 300
(städerskornas lön 5 200, semestervikarier 260, rengöringsmedel 600, ny
dammsugare 230, utgifter 1951/52 5 193); skrivmateriel 3 000 med hänsyn
till föreslagen personalökning (utgifter 1951/52 2 822); telefon m. m. 9 000
(utgifter 1951/52 6 463, ökning med 500 på grund av taxehöjningar och
2 000 för personalökningarna), inventarier 7 900 (normalt underhåll 2 000,
dupliceringsmaskin 350, ljudupptagningsapparat 3 000, kamera 500, 4
skrivmaskiner med hänsyn till personalökningen 2 000; utgifter 1951/52
4 911); bokinköp m. m. 6 000 (utgifter 1951/52 5 449; med hänsyn till
föreslagen personalökning yrkas uppräkning).
opaginerad Kontrollera mot PDF
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
För avdelningen i Luleå beräknas i tilläggsförslaget följande utgifter:
städning 1 100, skrivmateriel 750, telefon m. m. 2 650, skrivmaskiner, kamerautrustning
in. in. 3 300 och bokinköp samt arvode åt tolkar 2 000
kronor.
3 c) En lägenhet om fyra rum skulle fylla behovet av lokaler i Luleå.
Årshyran beräknas till 3 700 kronor.
3 d) Enligt från Luleå inhämtade uppgifter uppgår garagehyra f. n. till
100 kronor per månad och bil. För tre bilar beräknas 3 600 kronor per år.
4 a) F. n. har kåren två bilar. En av dessa, som gått över 15 000 mil,
bör utbytas; härför beräknas 14 500 kronor. För effektivisering av kårens
verksamhet bör en ny bil inköpas, varjämte den föreslagna specialpatrullen
i Boden bör utrustas med bil; båda dessa bilar böra förses med radio; kostnaden
upptages till (2 X 12 200 + 2 x 5 500) 35 400 kronor.
I tilläggsförslaget begäres för avdelningen i Luleå ytterligare en större
och två mindre bilar, samtliga försedda med radio. Kostnaden upptages till
56 300 kronor.
4 b) Driftkostnaden per mil har de senaste budgetåren uppgått till resp.
2: 34, 2: 27, 2: 92 och 2: 64 kronor. Om bilparken förnyas beräknas kostnaden
till 2: 25 kronor per mil. För bilarna i Boden uppskattas körsträckan
till 14 000 mil.
För Luleåavdelningen beräknas en körsträcka av 6 000 mil.
4 c) Kåren tilldelas från början sju hästar men har f. n. endast fem. Två
inridna hästar böra inköpas för (2 x 3 000) 6 000 kronor.
4d) Stall och furage kosta 130 kronor per häst och månad. Således åtgår
10 900 kronor för sju hästar. Övriga kostnader uppgå erfarenhetsmässigt
till 3 000 kronor.
4 e) Kostnaden för underhåll av polisradioanläggningen kan med hänsyn
till relevanta belastningssiffror beräknas till 200 kronor per bilradio. För
Luleåavdelningen skulle alltså erfordras 600 kronor.
4 f) Uniformsutrustning erfordras för en överkonstapel och sex konstaplar
i Luleå. Kostnaden härför uppgår med nuvarande priser per befattningshavare
till 1 617 kronor, eller för samtliga till 11 319 kronor. Från detta
belopp avgår för förstagångsanskaffning 25 procent, vilken del erlägges
av befattningshavaren. Av totalkostnaden utgör denna del 2 830 kronor,
varför anslagsposten föreslås till 8 500 kronor.
4 g) De föreslagna höjningarna sammanhänga med personalutökningen
i Boden och Luleå.
4 h) Det förordade anslagsbeloppet hänför sig till personalen i Luleå.
Yttranden.
Landsfogden i Norrbottens län framhåller rörande Bodenavdelningen,
att det för bevakningstjänstens effektivitet är av grundläggande betydelse,
att kårens bilpark utökas med minst två med bilradio utrustade bilar, gärna
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
av mindre modell. Landsfogden har i övrigt intet att erinra mot anslagsberäkningarna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Inköp av ytterligare en bil för avdelningen
i Boden synes länsstyrelsen väl motiverat. Skulle rytteriet vid poliskåren
upphöra, torde kostnader för inköp av hästar ej erfordras liksom
ej heller utgifter för spilthyra och furage. I övrigt ha länsstyrelsen ej funnit
anledning till erinran mot beräkningen i vad avser Bodenavdelningen.
Det lokalutrymme, som avdelningen önskar i Luleå, får anses beräknat
efter riktiga grunder. Staden torde sakna möjligheter att tillhandahålla
lokaler i polishuset eller andra byggnader. Hyran får anses motsvara ortens
pris. Yrkandet om 3 bilar för underavdelningen i Luleå kan förefalla tilltaget
med prutmåp. Med hänsyn till förhållandena i orten och avdelningens
skiftande arbetsuppgifter på olika håll, får länsstyrelsen emellertid tillstyrka
förslaget även i denna del. Länsstyrelsen förordar, att anslaget höjes med
16 000 kronor för inköp av en radio till expeditionen.
Statspolisintendenten har ingen erinran mot polischefens beräkningar av
omkostnadsanslaget. Med hänsyn till de goda telefonförbindelserna mellan
Luleå och Boden torde någon radiosändare icke erfordras för avdelningens
expedition.
Statskontoret har icke funnit anledning ingå på en närmare prövning av
anslagsäskandena beträffande Luleåavdelningen.
I fråga om Bodenavdelningen tillstyrker statskontoret en uppräkning
av posten till övriga expenser med 1 500 kronor med hänsyn till ökade
utgifter för städning samt för telefonabonnemang. Framställning om inköp
av ljudupptagningsapparat prövades så nyligen som vid 1951 års riksdag
utan att vinna bifall. Enligt statskontorets mening bör ytterligare anstå
med anskaffningen av en dylik apparat. Ej heller kan ämbetsverket tillstyrka,
att medel anvisas för inköp av dupliceringsmaskin och kamera.
Mot förslaget, att 14 500 kronor skulle anvisas för utbyte av den år 1948
inköpta personbilen, vill statskontoret ej göra någon erinran. Ytterligare
nyanskaffning av bilar avstyrkes. Därest vad statskontoret föreslagit skulle
godtagas, synes delposten till underhåll av och drivmedel för motorfordon
böra upptagas med oförändrat belopp. Med hänsyn till vad polischefen anfört
rörande den beridna polispersonalens mindre användbarhet för bevakningsuppgifter
vill statskontoret ifrågasätta, huruvida anledning finnes
att anskaffa ytterligare två hästar. Medelsanvisningen för inköp av möbler
torde böra anpassas efter den utökning av personalen, som kan komma
att beslutas.
Departementschefen.
Anslagsposten till reseersättningar torde i enlighet med polischefens förslag
böra ökas med 2 500 kronor. För övriga expenser beräknar jag en
höjning med 8 000 kronor. I anslutning till föreslagen personalförstärk
-
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
ning och för att möjliggöra en effektivisering av bevakningen bör medel
anvisas för inköp av två nya bilar, försedda med radio; därjämte synes
en av kårens gamla bilar böra utbytas. Posten till inköp av bilar upptager
jag i enlighet härmed till i runt tal 50 000 kronor. För underhåll av och
drivmedel för motorfordon beräknar jag en höjning med 17 000 kronor.
Några medel för inköp av hästar anser jag mig ej böra tillstyrka för nästa
budgetår; i anledning härav uppkommer en minskning å anslaget med
2 500 kronor, då den för innevarande budgetår med detta belopp uppförda
anslagsposten för ändamålet utgår. Enär kåren således under nästa budgetår
torde komma att ha endast 5 hästar, synes anslagsposten till spilthyra
in. m. icke böra uppräknas med mer än 300 kronor. Till inköp av
möbler upptager jag ett belopp av 4 000 kronor. I övrigt kan jag icke tillstyrka
någon ökad medelsanvisning under anslaget.
Vid bifall till mina förslag skulle omkostnadsanslaget upptagas till
(74 700 + 2 500 + 8 000 + 50 000 + 17 000 — 2 500 + 300 + 4 000) 154 000
(+ 79 300) kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till Poliskåren i Boden: Omkostnader för budgetåret
1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 154 000 kronor.
V. Polisbevakningen i Kalix
!;.''(■ .ii . !)t , i i r Ili.
Yrkanden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län (skr. 29/8 1952) hemställer bl. a., att
skyddsområdespolisen i Kalix
1) inordnas i poliskåren i Boden,
2) utökas med en patrull i Morjärv om 2 konstaplar (merkostnad 20 518
kronor),
3) utökas med 1 skrivbiträde i Kalix (merkostnad 7 848 kronor).
Motiv.
1) överkonstapeln vid skyddsområdespolisen anser det allvarligen böra
övervägas att giva personalen vid skyddsområdespolisen, vilken f. n. är
extra, en fastare ställning. Landsfogden i Norrbottens län framhåller det
otillfredsställande i personalens anställningsstatus. Genom att polismännen
anställts såsom extra befattningshavare, sakna de pensionsrätt. Även i
övrigt äro deras sociala förmåner beskurna. Detta måste i längden medföra
otrivsel och rekryteringssvårigheter. Personalen bör beredas en fastare
och säkrare anställning. Möjligen skulle syftet kunna vinnas genom
att skyddsoinrådespolisens personal, såsom ordinarie eller i vart fall extra
skyddsområde.
.1/ ■ ''•+.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
ordinarie befattningshavare, inlemmas i den statliga poliskåren i Boden.
Länsstyrelsen understryker angelägenheten av att skyddsområdespolisen
beredes en fastare och förmånligare ställning än den f. n. äger. I detta sammanhang
kan fråga uppkomma, att inom Nederkalix, överkalix och Töre
landsfiskalsdistrikt inrätta en statlig poliskår, vilken skulle anförtros
samtliga polisiära uppgifter inom området. Kåren skulle i så fall organiseras
efter förebild av poliskåren i Boden. Omorganisationen är emellertid
av den omfattningen, att den torde fordra en särskild utredning. Det
torde emellertid ej vara rimligt att låta polispersonalen avvakta denna utredning,
innan en ändring av dess ställning sker. Länsstyrelsen förordar
därför att skyddsområdespolisen formellt sett inordnas i poliskåren i Boden.
Vid ett genomförande av det nyss skisserade organisationsförslaget
kan personalen övergå till den nybildade statliga kåren.
2) överkonstapeln anför.
Skyddsområdespolisen i Kalix består f. n. av en polisöverkonstapel och
fyra poliskonstaplar med stationeringsort i Kalix samt en patrull om två
poliskonstaplar med stationeringsort i överkalix. Tjänstgöringsområdet
omfattar Kalix skyddsområde, d. v. s. Nederkalix och Töre socknar samt
större delen av överkalix socken, eller sammanlagt omkring 3 600 kvadratkilometer.
Området är indelat i två bevakningsdistrikt med landsvägen
Avafors—Morjärv—Vitvattnet som huvudsaklig gräns. Den i Kalix stationerade
polisavdelningen svarar för bevakningen i nedre och polispatrullen
i överkalix för övre bevakningsdistriktet. På grund av skyddsområdets
stora utsträckning och arbetets omfattning är den nuvarande personalstyrkan
alldeles för liten. Avståndet mellan skyddsområdespolisens nuvarande
stationeringsorter, Kalix och Överkalix, är sju mil, och det har därför
visat sig omöjligt att utan kostsamma och tidsödande tomkörningar
verkställa vissa tjänsteåtgärder. Med hänsyn härtill synes det rationellt att
på ungefär halva vägen, d. v. s. i Morjärv, placera en patrull. Patrullen synes
böra bestå av två poliskonstaplar och förses med en bil av mindre modell.
Landsfogden i Norrbottens län anser den föreslagna utökningen i högsta
grad angelägen. Den bevakning, skyddsområdespolisen i sin nuvarande organisation
kan utföra, måste tyvärr betraktas såsom helt otillräcklig. Personalstyrkan
medgiver utöver erforderlig passkontroll in. in. i stort sett
endast slentrianmässiga patrulleringar för konstaterande av att åverkan ej
skett å anläggningarna. Någon spaning inom området kan f. n. på grund
av personalbrist icke anordnas. Likaledes kan övervakning av utlänningar
in. fl. endast utföras i obetydlig och klart otillräcklig omfattning, vilket
icke minst belyses av kända händelser under de senaste åren. Om bevakningen
inom området skall givas en något så när effektiv utformning, måste
en personalökning komma till stånd, ökningen bör, såsom föreslagits, ske
genom att en patrull om två man, utrustad med bil, inrättas i Morjärv.
Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
3) Överkonstapeln anför.
Den nuvarande gruppen i Kalix är även i behov av utökning. Det har
t. ex. visat sig svårt att jämsides med nödtvungen bevakning hinna med
personkontroll. Det synes därför oundgängligen nödvändigt med utökning,
om bevakningen skall giva effektivitet. Genom att anställa ett skrivbiträde
skulle polispersonalen mera effektivt kunna utnyttjas för bevakning inom
skyddsområdet samt även vid sidan av sina bevakningsuppgifter syssla
med sådana polisuppgifter, som i allmänhet åvila statspolisen i länet.
Landsfogden och länsstyrelsen tillstyrka, att ett skrivbiträde anställes.
Yttrande.
Statspolisintendenten har intet att erinra mot de framförda förslagen.
Departementschefen.
Kostnaden för polisbevakningen inom Kalix skyddsområde bestrides från
anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet
i riket stadgade ordning m. m. För innevarande budgetår har
Kungl. Maj:t för bevakningen i skyddsområdet anvisat 132 000 kronor,
varav 71 000 kronor till avlöningar och 61 000 kronor till omkostnader.
I avbidan på resultatet av den av mig i det föregående förordade utredningen
angående polisorganisationen i vissa delar av Norrbottens län anser
jag mig icke kunna tillmötesgå länsstyrelsens framställning om anslutning
av polispersonalen i Kalix till poliskåren i Boden eller beredande på
annat sätt av en fastare ställning för personalen. Däremot finner jag mig
böra tillstyrka länsstyrelsens förslag om utökning av personalen med en
patrull om 2 konstaplar i Morjärv samt ett skrivbiträde i Kalix. Konstaplarna
torde böra placeras i Cg 14 och skrivbiträdet i den reglerade befordringsgången,
dock att hon bör befordras såsom extra tjänsteman. Personalökningen
medför en höjning av avlöningskostnaderna med 28 400 kronor.
Kostnaderna för det föreslagna inköpet av en bil till patrullen i Morjärv
torde rymmas inom ett oförändrat belopp för omkostnader.
Anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om
polisväsendet i riket stadgade ordning m. in., som för innevarande budgetår
är uppfört med 700 000 kronor, har i 1953 års statsverksproposition uppräknats
till 800 000 kronor. Någon ytterligare uppräkning av anslaget i dess
helhet i anledning av mina nu framförda förslag anser jag icke påkallad.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att för polisbevakningen inom
Kalix skyddsområde med anlitande av anslaget till Anordnande
av polisbevakning i annan än den i lagen om polis
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
, • . i V .Ii. '' • V • • 1 •*
väsendet i riket stadgade ordning in. m. låta anställa ytterligare
två konstaplar och ett skrivbiträde.
. . , . ..... i :j- <•<(. . !
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla
samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
. i • U »: )
Sven örtenberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 171
65
Bilaga A.
Förläggningsplats
Kommis-
sarier
Bitr.
komm.
över-
konst.
Bitr.
ök.
Krim.
konst.
Polis-
systrar
Summa
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Nu
För-
slag
Stockholm ................
2
2
1
10
16
21
30
i
33
50
Uppsala1..................
—
1
—
1
_
2
Eskilstuna1................
—
1
_
1
.
2
Nyköping..................
1
1
1
2
2
3
Norrköping (ev. Linköping)..
—
l2
1
2
3
6
4
9
Jönköping ................
1
2
1
4
2
6
Växjö ....................
1
1
1
3
2
4
Kalmar ..................
1
1
3
3
4
4
Västervik1 ................
—
1
_
1
_
2
Visby ....................
1
1
1
2
2
3
Karlskrona................
1
1
1
4
2
5
Kristianstad1 ..............
—
1
—
4
_
5
Malmö....................
1
1
3
3
10
11
_
i
14
16
Hälsingborg1 ..............
—
1
—
3
_
4
Halmstad..................
1
1
1
3
2
4
Göteborg..................
1
1
2
5
1
i
9
10
_
i
13
18
Uddevalla1 ................
--
i
—
1
_
2
Vänersborg1................
—
i
—
2
_
3
Skövde....................
1
i
1
4
2
5
Karlstad ..................
_
l2
1
2
3
5
4
8
Örebro....................
1
1
2
4
3
5
Västerås ..................
1
1
1
4
2
5
Falun ....................
—
l2
1
3
3
9
__
i
4
14
Gävle ....................
1
2
4
5
5
7
Hudiksvall1................
—
1
—
1
_
2
Sundsvall..................
1
3
5
6
i
g
It)
Örnsköldsvik1..............
1
2
3
Östersund ................
1
1
i
4
2
5
Umeå ....................
1
1
4
5
5
6
Luleå ....................
1
1
1
3
6
11
_
i
8
16
Haparanda1................
—
1
—
3
—
4
5
8
—
1
33
62
1
i
82
154
—
6
121
232
1 Ny avdelning (alt. detachement)
2 Gemensam för ordnings- och kriminalstatspolisavdelningarna. 5
5 — Bihang till riksdagens protokoll 11153. 1 sand. Nr 171.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 171.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning.................................................... 2
II. Pensioneringskostnader för statspolispersonal.
Gällande bestämmelser ........................................ 3
Utredningsmannens förslag .................. 4
Yttranden .................................................. 9
Departementschefen .......................................... 14
III. Organisations- och anslagsfrågor i samband med polisreformen in. in.
A. Förstärkning av kriminalstatspolisen.
Föreliggande förslag........................................ 16
Yttranden över departementspromemorian...................... 18
Departementschefen........................................ 23
B. Anslagsberäkningar.
1. Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar .................... 24
2. Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon m. in........... 27
3. Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditions
kostnader
............................................ 29
4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten ........ 32
5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet.................. 38
6. Bidrag till reservpolisorganisationen in. m................... 39
7. Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden in. m. .. 40
8. Statens polisskola: Avlöningar ............................ 40
9. Statens polisskola: Omkostnader .......................... 42
IV. Poliskåren i Boden.
1. Poliskåren i Boden: Avlöningar ............................ 42
2. Poliskåren i Boden: Omkostnader ................. 57
V. Polisbevakningen i Kalix skyddsområde......... 61
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 55
316230
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:249 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1925 a1 i texten
- S1LU 1953:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953j5i in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten