Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m

1953-03-13 · 66 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:171, Angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

1

Nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till polisväsendet för budgetåret 1953/54 m. m.; given

Stockholms slott den 13 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås reviderade beräkningsgrunder rörande ersättning

för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller statspolis.

Vidare upptages i propositionen de organisations- och anslagsfrågor,

som sammanhänger med förslagen i denna dag anmäld proposition med

förslag till lag om ändring i polislagen m. m. Sålunda föreslås bl. a. en

utökning från den 1 januari 1954 av kriminalstatspolisen med 103 polismän

och 6 polissystrar. För att underlätta rekryteringen till de nya polistjänsterna

föreslås, att under nästa budgetår två extra kurser anordnas i

statens polisskolas överkonstapelsklass.

Slutligen anmäles frågor rörande polisbevakningen i Bodens och Kalix

skyddsområden.

Förslagen i propositionen innebär en anslagsökning under polisväsendet

för nästa budgetår i förhållande till motsvarande anslag för innevarande

budgetår med i runt tal 3,9 miljoner kronor, varav omkring 2,4 miljoner

kronor är att anse som en automatisk ökning.

■

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 171.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch

civildepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund, fråga om vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953/54

m. in. samt anför.

I. Inledning.

De anslag under polisväsendet, som hänför sig till statspolisorganisationen,

reservpolisorganisationen och den lokala polisorganisationen på

landsbygden, har i årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna

ISO—184 och 187—188 upptagits med allenast preliminärt beräknade belopp,

tillhopa 20 365 000 kronor. Anledningen till att dessa punkter bröts

ut ur statsverkspropositionen var, att beredningen inom departementet

av vissa reformer inom polisorganisationen ännu icke var avslutad, då

statsverkspropositionen framlades. Tidigare denna dag har Kungl. Maj :t,

på min hemställan, beslutat att för riksdagen framlägga en proposition med

förslag till lag om ändring i polislagen m. in. Förslagen i sagda proposition

grundar sig på en inom inrikesdepartementet utarbetad, den 2 januari 1953

dagtecknad promemoria. I propositionen har i första hand berörts de spörsmål,

som kräver reglering i lag; andra förhållanden har icke behandlats i

vidare mån, än som erfordrats för lagstiftningsfrågornas riktiga bedömande.

Jag vill nu anmäla de organisations- och anslagsfrågor, som sammanhänger

med reformens genomförande.

I samband härmed avser jag att upptaga frågan om ändrade beräkningsgrunder

för statens ersättning för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller

statspolispersonal.

Även anslagen till poliskåren i Boden upptogs i statsverkspropositionens

elfte huvudtitel, punkterna 185—186, med preliminärt beräknade belopp,

tillhopa 780 000 kronor. Sedan Kungl. Maj :t den 30 juni 1952 förordnat

om utökning av Bodens skyddsområde till att omfatta bl. a. Nederluleå

socken och Luleå stad, hade polischefen i Boden och länsstyrelsen i Norr
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

bottens län framlagt förslag om personalförstärkningar vid poliskåren för

bevakningen av den nytillkomna skyddsområdesdelen. Länsstyrelsen hade

även lämnat en redogörelse för sina förhandlingar med Bodens stad angående

den ersättning till statsverket, som staden skulle betala för poliskåren.

Ärendet var vid tidpunkten för statsverkspropositionens framläggande

föremål för remissbehandling. Jag torde nu få anmäla även detta

ärende för slutlig prövning.

Slutligen vill jag i detta sammanhang beröra en fråga om personalförstärkning

för polisen i Kalix skyddsområde.

II. Pensioneringskostnader för statspolispersonal.

Gällande bestämmelser.

Enligt 15 § 1 mom. andra stycket polislagen erhåller stad, som skall tillhandahålla

statspolis, gottgörelse av statsverket med så stor del av stadens

kostnader för avlöning, pensionering, begravningshjälp och andra förmåner

åt polispersonalen i särskilda tjänstegrader, som belöper på det bestämda

antalet statspolismän i motsvarande grader enligt de beräkningsgrunder,

som Konungen fastställer. Sådana beräkningsgrunder återfinnas i kungörelsen

den 24 november 1932 (nr 532) angående statsbidrag till polisväsendet.

I vad avser ersättning för pensioneringskostnad gäller i huvudsak

följande.

Om den, som vinner ordinarie anställning vid stadens poliskår, tillförsäkras

bestämd tjänste- eller familjepension, utgår för varje polisman,

som staden tillhandahåller såsom statspolis, ersättning med viss procent

av pensionsunderlaget för tjänstepension och för familjepension enligt

följande tabell.

Pensionsålder för innehavare av

ordinarie befattning i polismannens

tjänstegrad

Årligt ersättningsbelopp

till staden i procent av

pensionsunderlaget

för tjänste- pension

för familje- pension

55..................................

21

17

56..................................

19

17

57..................................

18

16

58..................................

16

16

59..................................

15

16

60..................................

13

16

61..................................

12

15

62..................................

11

15

63..................................

10

15

64..................................

9

15

65..................................

8

15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 17t.

Med pensionsunderlag för tjänstepension förstås härvid den pension,

som ordinarie befattningshavare i tjänstegraden erhåller vid uppnådd

pensionsålder, om han då räknar det för erhållande av hel pension erforderliga

antalet tjänsteår. Med pensionsunderlag för familjepension förstås

den högsta pension som vid befattningshavares frånfälle utgår till änka

utan pensionsberättigade barn. Vid beräkningen av pensionsbeloppen tages

hänsyn till de rörliga tillägg eller avdrag, som under året skulle ha gjorts

å pensionerna.

Har endast en del av stadens ordinarie polispersonal rätt till familjepension,

skall för varje full tjugondei, som den övriga delen av denna

personal vid kalenderårets slut utgör i förhållande till hela den ordinarie

personalen, det sammanlagda för året beräknade ersättningsbeloppet för

familjepension minskas med fem procent.

Tillförsäkras icke den, som vinner ordinarie anställning vid stadens

poliskår, viss bestämd tjänstepension förordnar Kungl. Maj:t hur ersättningen

skall beräknas.

Motiveringen till gällande bestämmelser återfinnes i Kungl. Maj :ts proposition

nr 178 år 1932. Av uttalandena i propositionen framgår, att man

ansett, att stad, som hade att tillhandahålla statspolis, i genomsnitt skulle

få full ersättning för sina merkostnader, i den mån dessa icke direkt motsvarades

av ökade förmåner för staden. De i tabellen angivna procenttalen

grundade sig på antagandet, att den genomsnittliga åldern vid första anställning

i pensionsberättigande befattning vid poliskåren var 24 år. Den

från denna ålder erforderliga pensionsavgiften beräknades enligt de försäkringstekniska

grunder, som då tillämpades vid pensionering genom

statens pensionsanstalt.

Utredningsmannens förslag.

Sedan med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1952 en

särskild utredningsman1 samma dag tillkallats för översyn av beräkningsgrunderna

rörande ersättning av statsmedel för pensioneringskostnad för

statspolispersonal, har utredningsmannen den 14 januari 1953 överlämnat

utredning och förslag i ämnet.

Utvecklingen efter år 193 2. Utredningsmannen framhåller,

att åtskilliga av de antaganden, på vilka gällande statsbidragsbestämmelser

bygga, ändrats sedan år 1932. Sålunda ha de för premieberäkning vid

pensionsförsäkring i allmänhet tillämpade grunderna rörande ränta, dödlighet

in. in. under de senaste tjugo åren undergått avsevärda ändringar.

I samband med den vikande räntan i slutet på 1930-talet sänktes sålunda

ränteantagandet för pensionsförsäkringar från tidigare gällande 4 procent

till 2,5 procent eller däromkring. Senare har räntan åter höjts, men man

torde f. n. icke kunna räkna med ett högre ränteantagande än 3 procent.

Dödligheten har sjunkit i snabbare takt än man för ett tjugotal år sedan

1 Förste aktuarien vid statens pensionsanstalt O. H. Kalén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

kalkylerade med. De senaste tjugo åren kännetecknas vidare av en stark

ökning av nominallönerna och därmed också av pensionsunderlagen. Den

årliga avgift för höjning av pensionsunderlag, som börjar erläggas från

höjningstillfället, måste avvägas med hänsyn till åldern vid samma tillfälle

för att full täckning för kostnaderna för höjningen skall erhållas.

Enär procenttalen för bidragen till statspolisen bestämts efter en inträdesålder

av 24 år icke blott för de vid inträdet gällande underlagen utan även

beträffande senare höjningar, har tillämpningen av nuvarande bestämmelser

lett till statsbidrag, som icke svarat mot den verkliga pensionskostnaden

senare år.

Vidare har antalet befattningshavare i olika tjänstegrader hos statspolisen

ändrats i den riktningen, att det blivit förhållandevis allt flera

befattningshavare i högre tjänstegrader. Slutligen ha vissa ändringar vidtagits

med avseende å pensionsförmånernas storlek, förutsättningarna för

deras beviljande m. in. vilka äro av betydelse i detta sammanhang.

Polislagstiftningen innehåller icke någon allmän reglering av rätten till

pension utan endast vissa minimiföreskrifter. I regel tillämpa kommunerna

av varje särskild kommun antaget pensionsreglemente. På grund härav

föreligger rätt stor oenhetlighet i fråga om pensioneringen av de skilda städernas

polispersonal. Efter en i december 1951 träffad överenskommelse

mellan svenska stadsförbundet och berörda personalorganisationer angående

normalpensionsreglemente för kommuner tillhörande stadsförbundet

(NPR 1951) torde större överensstämmelse än hittills städerna emellan

vara att förutse i fråga om pensioneringens framtida utformning. NPR 1951

lärer hittills ha hunnit genomföras endast i ett mindre antal städer. Med

hänsyn till den betydelse, reglementet kan väntas få, lämnas följande redogörelse

för det huvudsakliga innehållet i vad rör befattningshavare vid

polisväsendet.

Pensionsrätten grundas på slutlönen i befattningen. Ändras slutlönen för

befattningshavare, när mindre än 80 månader återstå till pensionsåldern,

medräknas av ökningen eller minskningen endast 1/80 för varje sådan

månad.

Förmånerna utgöras av egenpension (ålderspension, sjukpension, garantipension)

och familjepension.

Pensionsåldern är 65 år för kommissarie och 60 år för polissyster, poliskonstapel,

kriminalkonstapel, biträdande överkonstapel och överkonstapel.

Enligt överenskommelsen skall dock beträffande polispersonalen i bl. a.

Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping i vissa fall tillämpas pensionsåldern

57 år. För stockholmspolisens del har nämligen avtalats, att

sistnämnda pensionsålder skall gälla för den, som under minst 15 år

närmast före avgången eller sammanlagt minst 20 år av anställningstiden

haft i överenskommelsen närmare angiven tjänstgöring (spanings- och

patrulleringstjänst in. in.).

I fråga om de övriga nämnda städerna avser den förevarande bestämmelsen

polismän, som minst 10 år av de 15 sista åren före avgången till

huvudsaklig del fullgjort tjänstgöring som nyss sagts.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder kan i viss utsträckning

medgivas av vederbörande kommun.

Ålderspension börjar utgå efter avgång på grund av uppnådd pensionsålder

eller i vissa fall då befattningshavare blivit urståndsatt att utföra

sitt arbete på tillfredsställande sätt och har högst fem år kvar till pensionsåldern.

Sjukpension utgår vid arbetsoförmåga m. m. ävensom då befattningshavare

befunnits skyldig till förfarande, varpå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 kap. strafflagen förklarats strafflös eller ådömts nedsatt

straff. Sjukpensionen avväges i förhållande till graden av arbetsoförmåga.

År denna grad mindre än 30 procent utgår ej sjukpension.

Garantipension utgör en påbyggnad till sjukpensionen och avser att

under vissa förutsättningar tillförsäkra befattningshavare viss kompensation

för inkomstbortfall under tid då han icke kan utnyttja sin arbetsförmåga.

Familjepension tillkommer efterlevande hustru i äktenskap, som ej ingåtts

efter det befattningshavaren fyllt 60 år, samt barn under 19 år.

Familjepension för hustru upphör efter omgifte.

Ä pension utgår dyrtidstillägg med det procenttal, varmed lön enligt

avlöningsbestämmelserna ökas för att kompensera sänkning av penningvärdet.

Motsvarande tillämpning skall äga rum beträffande avdrag, som

på grund av penningvärdesförändring göres å lön.

Allmänna synpunkter. De ändrade relationerna mellan antalet

befattningshavare i skilda tjänstegrader samt ändringarna med avseende

å försäkringstekniska grunder, löner och pensionsförmåner ha lett till att

de sedan år 1932 gällande procenttalen för statsbidragets beräkning numera

icke täcka städernas utgifter för pensioneringen. Skillnaden mellan statsbidrag

och verkliga kostnader är betydande. Enär det förutsatts, att städerna

skola erhålla i princip full ersättning, anser utredningsmannen

en ändring av statsbidragsbestämmelserna i denna del ofrånkomlig.

Utredningsmannen förordar, att bidragen även i fortsättningen grundas

på en beräkning av fortlöpande pensionsavgifter i procent av pensionsunderlagen.

Den nuvarande statsbidragsgivningen bygger på fixerade ränte- och dödlighetsantaganden,

stabil löne- och pensionsnivå samt en konstant relation

mellan antalet befattningshavare i olika tjänstegrader. Då alla dessa faktorer

äro underkastade ändringar, anser utredningsmannen, att procenttalen

böra erhålla en begränsad giltighetstid. Fem år synes därvid vara en

lämplig period. Före utgången av en femårsperiod får alltså prövas, om

procenttalen skola prolongeras eller ändras för den följande perioden. En

sådan prövning bör ske med utgående från den sannolika kostnadsut\ecklingen

för de kommande åren. Därvid bör hänsyn tagas jämväl till sådana

ändringar av de kostnadsbestämmande faktorerna, som inträffat efter det

procenttalen den föregående gången fastställdes men som då antingen icke

kunde förutses eller av annat skäl icke beaktades.

Beräkningar för perioden 1 95 3 — 1 9 5 7. Utredningsmannen

anser det lämpligt att i detta sammanhang utgå från NPR 1951,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 171.

även om det är att förutse åtskilliga undantag från detta reglemente. Man

torde dock liksom i nu gällande statsbidragskungörelse böra räkna med

de alternativa pensionsåldrarna 55 år, 56 år o. s. v. till 65 år. I vilken omfattning

kvarstående i tjänst efter pensionsåldern kommer att äga rum

i framtiden är vanskligt att förutsäga. Viss hänsyn torde dock böra tagas

till att avgång efter pensionsåldern minskar pensionskostnaden. För den

första femårsperioden har detta synts kunna ske genom avrundning i

resultatet nedåt till helt antal procent.

Den genomsnittliga inträdesåldern i pensionsförsäkringen torde kunna

sättas till 24 år. Befordran till kriminalkonstapel, överkonstapel och kommissarie

antages äga rum vid i genomsnitt 33 resp. 38 och 48 år. Den på

grund av befordran uppnådda slutlöneökningen har beräknats i huvudsak

med ledning av de uppgifter angående lönegradsplacering in. in., som finnas

i 1948 års polisutrednings betänkande angående polis- och åklagarväsendets

organisation (SOU 1951:8).

De försäkringstekniskt erforderliga avgifterna böra beräknas enligt de

av pensionsstyrelsen godkända grunderna för Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa (SKP) med de modifikationer, som betingas av de i

avgiftshänseende jämförelsevis ringa avvikelserna mellan NPR 1951 och

de allmänna försäkringsvillkoren för kassan. I överensstämmelse härmed

bör räntefoten antagas till 3 procent. Dödlighet och invalidisering definieras

av vissa i stadgarna för kassan angivna formler. I samma stadgar angivas

vidare antagandena rörande familjeförhållandena samt hur avgifterna belastas

med bl. a. omkostnads- och säkerhetstillägg.

Med sålunda angivna beräkningsgrunder erhållas följande procenttal.

Pensionsålder för innehavare av

ordinarie befattning i polismannens

Årligt ersättningsbelopp

i procent av pensions- underlaget

tjänstegrad

för tjänste- pension

för familje- pension

55..................................

33

21

56..................................

31

21

57..................................

28

21

58..................................

26

20

59..................................

24

20

60..................................

22

20

61..................................

20

19

62..................................

18

19

63..................................

17

19

64..................................

16

19

65..................................

14

19

Procenttalen i denna tabell böra korrigeras med hänsyn till tidigare ändringar

av pensionsunderlagen in. in. Härom anföres.

Pensionsunderlagen ha sedan mitten av 1930-talet undergått avsevärda

ändringar. Den starkast bidragande orsaken härtill har varit ökningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

av nominallönerna. Grovt räknat torde dessa för polisväsendets befattningshavare

genomsnittligt ha fördubblats under de senaste femton åren.

Sedan år 1950 torde lönerna ha ökat med i medeltal ungefär 37 procent.

Även vissa andra hänsyn torde emellertid böra tagas i detta sammanhang.

Sålunda får beaktas, att det procentuella förhållandet mellan tjänstepensionsunderlag

och lön i stort sett torde ha sjunkit något under senare

tid. Däremot torde utvecklingen beträffande förhållandet mellan fainiljepensionsunderlag

och lön på det hela taget varit den motsatta.

I familjepensionshänseende är vidare att notera eu tendens till högre

pensioner för barn, räknade i procent av änkepensionens belopp, samt till

sänkning av den högsta barnpensionsåldern.

Slutligen må eiinras, att NPR 1951 föreskriver skyldighet för arbetstagare

att vidkännas avdrag å pensionsförmånerna, om folkpension till den del

den utgår utan behovsprövning höjes mer än vad som svarar mot penningvärdets

förändring.

På grund av vad sålunda anförts rörande utvecklingen av pensionsunderlagen

m. in. föreslår utredningsmannen en uppräkning av de i föregående

tabell angivna procenttalen. För den närmaste femårsperioden ha de

sålunda förhöjda procenttalen beräknats till följande.

Pensionsålder för innehavare av- ordinarie befattning i polismannens

Årligt ersättningsbelopp

i procent av pensions- underlaget

tjänstegrad

för tjänste- pension

för familje- pension

44

27

56..................................

41

27

57..................................

38

26

58..................................

35

26

59..................................

32

26

60..................................

29

25

61..................................

26

25

62..................................

23

24

21

24

64..................................

19

23

65..................................

18

23

Dessa procenttal föreslås alltså skola gälla för perioden 1953—1957.

Vissa särskilda frågor. Enligt överenskommelsen mellan

svenska stadsförbundet och personalorganisationerna rörande normalpensionsreglemente

skall beträffande polispersonalen i bl. a. Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping gälla en differentiering av pensionsåldern

efter tjänstgöringens art och tjänsteårens antal. Såvitt kan bedömas av

bestämmelsens utformning, torde denna reglering för Stockholms del kunna

bli av förhållandevis stor betydelse i kostnadshänseende. Innebörden av

ifrågavarande bestämmelse beträffande polispersonalen i Göteborg, Malmö

och Norrköping ger däremot anledning förmoda, att dessa städers kostnader

för särregleringen bli av jämförelsevis ringa storleksordning. På

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

grund av svårigheterna att bedöma den blivande frekvensen av pensionsfall

med tillämpning av den lägre resp. den högre pensionsåldern har

utredningsmannen ansett lämpligt att för perioden 1953—1957 icke taga

särskild hänsyn till berörda förhållande. Gällande statsbidragsbestämmelser

böra därför enligt utredningsmannen kompletteras med föreskrift att,

där flera pensionsåldrar förekomma för samma tjänstegrad, statsbidraget

skall beräknas efter den högsta pensionsåldern.

Enligt NPR 1951 eller eljest övergångsvis gällande pensionsåldrar anser

utredningsmannen icke böra beaktas. Den enligt huvudbestämmelser normala

pensionsåldern skall alltså i princip alltid tillämpas. Någon särskild

föreskrift härom förekommer icke i nu gällande statsbidragskungörelse

och torde icke heller erfordras för framtiden.

Sedan år 1947 förekommer i viss utsträckning i en del städers pensionering

samordning med folkpensioneringen efter mönster av det statliga

tjänstepensionssystemet. Detta slag av samordning har icke NPR 1951 och

den kan därför antagas komma att småningom utgå även ur pensionsreglementena

för de städer, vilka f. n. tillämpa detta system. Men åtminstone

för perioden 1953—1957 torde räknas med möjligheten av dylik samordning.

Utredningsmannen föreslår, att i statsbidragskungörelsen intages föreskrift,

att för stad, som tillämpar olika pensionsunderlag för tid före

67 års ålder och för tid efter samma ålder, statsbidraget skall beräknas

på medeltalet av dessa pensionsunderlag.

Den enligt NPR 1951 förekommande garantipensionen lärer knappast

kunna försäkras i vanlig mening. Det torde för övrigt vara ytterst vanskligt

att i närvarande läge uttala sig om vilken betydelse denna på pensionsområdet

nya form av försäkring mot inkomstbortfall kan komma att få i

ekonomiskt avseende. Med hänsyn härtill har utredningsmannen icke kalkylerat

med några utgifter för garantipension vid kostnadsberäkningarna

för perioden 1953—1957.

Med hänsyn till att förslag framlagts angående inordnande i statspolisorganisationen

av polissystrar, kunde det sättas i fråga att bygga ut tabellen

för ersättning till pensionskostnad med särskilda procenttal för kvinnlig

befattningshavare. Enär tillräckligt säkra antaganden rörande polissysters

ålder vid inträdet i pensionsförsäkringen in. in. icke finnas och då antalet

polissystrar är mycket ringa i förhållande till polismännens antal, anser

utredningsmannen ersättningen till pensionskostnaden för den kvinnliga

personalen i varje fall för perioden 1953—1957 kunna utgå med tillämpning

av de för manlig befattningshavare föreslagna procenttalen.

Yttranden.

Över utredningsmannens förslag har utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, statspolisintendenten samt svenska

stadsförbundet, som bifogat eu promemoria från verkställande direktören

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa. Vidare har — efter hörande

av vederbörande kommunala myndigheter — överståthållarämbetet och sju

länsstyrelser yttrat sig, nämligen länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings,

Gotlands, Malmöhus, Göteborg och Bohus, Värmlands och Västerbottens län.

Behovet av en revidering av beräkningsgrunderna har allmänt

vitsordats i remissyttrandena.

Utredningsmannens förslag, att statsbidragen även i fortsättningen böra

grunda sig på en schematisk beräkning av pensionsavgifterna,

har icke mött någon gensaga i remissvaren. Drätselkammaren i Malmö

ifrågasätter dock, om ej en bättre lösning vore att staten övertoge pensionskostnaden

för all polispersonal. Drätselkammaren i Karlstad, som tillstyrker

utredningsmannens förslag, förordar, att därjämte framlägges förslag

om rätt för stad att ansluta polispersonal till statens pensionsanstalt.

Även förslaget, att procenttalen för bidragen skulle få en begränsad

tillämpningstid och att denna tid skulle bestämmas till fem år,

har vunnit remissmyndigheternas gillande. Endast drätselkammaren i Jönköping

ifrågasätter en förkortning av giltighetstiden och anser, att tre år

vore att föredraga, enär risk eljest föreligger att staden vid stigande löner

och pensioner gör en ekonomisk förlust. Drätselkammaren påpekar vidare,

att det icke med tydlighet framgår av utredningen vad som avses med

perioden 1953—1957. Skola exempelvis de nya procentsatserna användas

under år 1954 för uträkning av statsbidraget till 1953 års kostnader eller

skola procentsatserna användas under år 1953, i vilket fall uträkningen

avser 1952 års kostnader? Länsstyrelsen i Jönköpings län instämmer i att

ett förtydligande i detta hänseende bör ske.

Vad gäller beräkningarna för perioden 1953 —1957

anser länsstyrelsen i Jönköpings lön, att den föreslagna höjningen av

procenttalen möjligen kan vara väl hög, medan direktionen för rätts- och

polisväsendet i Stockholm, drätselkammaren i Norrköping, Göteborgs stads

polisnämnd och svenska stadsförbundet hävda, att en uppräkning av procenttalen

bör ske på grund av vissa kostnadsfördyrande faktorer, som

utredningsmannen ej beaktat. Övriga remissmyndigheter tillstyrka föreslagna

procenttal eller lämna dem utan erinran. Poliskammaren i Malmö

anför härvid, att den föreslagna ersättningen torde motsvara stadens kostnader.

Statskontoret understryker, att de förhållandevis höga procenttal,

som förordats, äro föranledda av de kraftiga höjningar av nominallönerna

och därmed pensionsunderlagen, som ägt rum under senare år och omfattat

alla åldersgrupper. Då dessa höjningars inverkan å pensioneringskostnaden

är störst under de närmaste åren och därefter avtar alltmer,

komma procenttalen för de närmast följande femårsperioderna att vid i

övrigt oförändrade förhållanden successivt minskas. Statspolisintendenten

beräknar, att merkostnaden genom de föreslagna procenttalen ävensom

den kostnadsökning, som kan förväntas uppkomma genom städernas över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 171.

gång till normalpensionsreglementet, kan, såvitt angår statspolisens nuvarande

styrka med undantag av den under anslaget XI E 20 upptagna

personalen, uppskattas till i runt tal 263 000 kronor per år.

Vad gäller detaljerna i den gjorde beräkningen har direktionen för rättsoch

polisväsendet i Stockholm ansett att någon a v rund ning nedåt

av procenttalet icke bör företagas för beräknat kvarstående i tjänst efter

uppnådd pensionsålder. Under den senaste 15-årsperioden har ingen av

befattningshavarna vid statspolisens stockholmsavdelning kvarstått efter

pensionsåldern, och det förefaller mindre sannolikt, att så någonsin kommer

att bli fallet. Avrundningen bör därför icke styras på detta sätt utan

höjning uppåt eller nedåt bör ske på allmänt vedertaget sätt. Direktören

för SKP anser däremot, att det icke synes oriktigt att göra en avrundning

nedåt av procenttalen för beräknat kvarstannande i tjänst.

Ifråga om inträdesåldrarna anför drätselkammaren i Norrköping,

att den genomsnittliga åldern vid ordinariesättning i Norrköping utgör

för poliskonstapel 27 år, för kriminalkonstapel 34 år, för överkonstapel

41 år och för kommissarie 48 år. I genomsnitt förlöper 2 år innan extra

poliskonstapel blir ordinarie. Förhållandena i Norrköping motivera därför

en höjning av utredningsmannens förslag. Enligt polisnämnden i Göteborg

är inträdesåldern 24 år väl låg, men för Göteborgs del torde den i det närmaste

överensstämma med verkligheten. Däremot torde de i utredningen

antagna åldrarna för befordran till kriminalkonstapel, överkonstapel och

kommissarie genomsnittligt vara något högre för Göteborgs vidkommande.

Den högre genomsnittliga levnadsåldern vid befordran till kommissarie

torde dock i kostnadshänseende motverkas av att pensionsåldern samtidigt

höjts. Svenska stadsförbundet påpekar, att i 1948 års polisutrednings betänkande

angivits följande normala inträdesåldrar, nämligen 24 år som

e. o. poliskonstapel, 26 år som ordinarie poliskonstapel, 41 år som överkonstapel

och 50 år såsom kommissarie. Tillämpningen av bestämmelserna

i NPR 1951 skulle i detta fall innebära tjänstetidsberäkning för pension

för polismannen från en ålder av 24 år och åtta månader.

Emot utredningsmannens åsikt, att hänsyn icke bör tagas till differentiering

av pensionsåldern i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Norrköping, har riktats invändningar från berörda städer. Direktionen för

rätts- och polisväsendet i Stockholm anför härutinnan.

De nya procenttalen ha anknutits till bestämmelserna i NPR 1951. Dessa

bestämmelser återfinnas i huvudsak i stadens nya pensionsreglemente, antaget

av stadsfullmäktige den 17 december 1951. överståthållarämbetets

fastställelse därav har emellertid överklagats, och reglementet är sålunda

ännu icke tillämpligt på polispersonalen.

I 1937 års pensionsreglemente finns icke någon differentiering av pensionsåldern

inom samma lönegrad. Först när 1951 års reglemente kommit

att tillämpas —- om det nu vinner laga kraft för polisens del — kan man

bedöma, i vilken utsträckning den högre pensionsåldern kommer att till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

lämpas. Med hänsyn härtill synes det uppenbart oriktigt att nu låta beräkna

statsbidraget efter den högsta pensionsåldern (lägsta procenttalet), i synnerhet

som man för Stockholms del kan förutse att, sedan reglementet

blivit tillämpligt, flertalet polismän kommer att pensioneras vid den lägre

pensionsåldern. Man bör därför utgå från den lägre pensionsåldern, i varje

fall för Stockholms del.

Även överståthållaråmbetet anser det skäligt, att pensionsbidraget, i

varje fall inom Stockholms polisdistrikt, tillsvidare beräknas efter den lägre

pensionsåldern. Utöver vad rättsdirektionen anfört till stöd härför framhåller

ämbetet, att övergångsbestämmelserna i 1951 års pensionsreglemente

för Stockholms kommunalstyrelse äro så utformade, att den principiella

höjningen av pensionsåldern för vissa polismän från 57 till 60 år icke

omedelbart träder i tillämpning utan att verkningarna av den höjda pensionsåldern

inträda successivt under den föreslagna första femårsperioden

för de nya bidragsreglerna. Drätselkammaren i Norrköping uttalar, att

förekomsten av den lägre pensionsåldern måste påverka statsbidragets

storlek även i Norrköping. Man kan därför ingalunda dela utredningsmannens

uppfattning, att allenast avgångsåldern 60 år skall ligga till grund

för statsbidragets storlek. I stället bör en genomsnittsavgångsålder på 58

eller möjligen 59 år vara avgörande. Polisnämnden i Göteborg framhåller,

att för Göteborgs del avgångsåldern 57 år för den obefordrade polispersonalen

torde bliva den normala och stadens kostnad därigenom betydligt

ökad. Under den första perioden 1953—1957 bör därför hänsyn tagas härtill

på så sätt, att för konstapel ersättningsbeloppet i procent av pensionsunderlaget

fastställes på basis av en pensionsålder 57 år, för överkonstapel på

basis av 60 år och för poliskommissarie på 62 år. Drätselkammaren i Malmö

kan icke finna, att utredningsmannen anfört tillräckliga skäl för uppfattningen,

att hänsyn icke skall tagas till differentieringen. Icke heller svenska

stadsförbundet delar utredningsmannens uppfattning på denna punkt. Bestämmelsen

torde i regel ge kriminalkonstaplarna 57 års pensionsålder.

Pensionsstyrelseri anför, att då procenttalen för statsbidragets uträknande

just äro differentierade med hänsyn till pensionsåldern, synes det

vara naturligast att i varje speciellt fall räkna med den pensionsålder, som

vid tiden för tjänstgöringen inom statspolisen är fastställd för vederbörande

polisman. Det lär emellertid möta svårigheter att förfara på sådant sätt

bl. a. på grund av att bestämmelser om pensionsåldern ännu ej fastställts

för samtliga ifrågakommande tjänster.

Utredningsmannens förslag, att hänsyn ej skall tagas till övergångsvis

gällande pensionsåldrar, kritiseras av svenska stadsförbundet,

som framhåller, att flertalet poliser i städer med statspolispersonal

enligt NPR 1951 fått sin pensionsålder höjd från 57 till 60 år. Enligt reglementets

övergångsbestämmelser äger sådan arbetstagare, för vilken reglementet

medför en höjning av pensionsåldern och som under de närmaste

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

åren uppnår den tidigare gällande pensionsåldern, rätt att avgå före 60 års

ålder. Hänsyn härtill bör tagas under perioden 1953—1957. Polisnämnden

i Göteborg uttalar samma mening och hävdar, att under perioden 1953—

1957 poliskonstaplarna så gott som hundraprocentigt torde komma att

avgå vid 57 års ålder.

Pensionsstyrelsen anför, att mot förslaget i detta avseende ej finnes något

att invända, förutsatt att övergångsbestämmelsen icke berör ett så stort

antal polismän, att frågan kan bli av större ekonomisk betydelse.

Garantipension bör enligt svenska stadsförbundet samt drätselkamrarna

i Norrköping och Jönköping tagas med i kalkylen. Sistnämnda

drätselkammare samt direktören för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

förutsätta, att hänsyn till garantipensionen tages vid den avsedda

retroaktiva justeringen vid periodens slut.

Pensionsstyrelsen har intet att invända mot utredningsmannens förslag

i denna del. Även polisnämnden i Göteborg anser, att man icke kan taga

hänsyn till garantipensionen. Nämnden finner dock, att ett statsbidrag för

ifrågavarande kostnad torde kunna erhållas i förekommande fall genom

att garantipensionen inräknas i lönekostnaden.

Några remissmyndigheter väcka frågan om ett retroaktivt statsbidrag.

Sålunda finner drätselkammaren i Umeå skäligt, att städerna

i någon form kompenseras för den del av kostnaderna för pensionering,

som ej täckts av statsbidrag, åtminstone från den tidpunkt, då stadsförbundet

väckt förslag om ändring i frågan, d. v. s. hösten 1947. Polisnämnden

i Göteborg framhåller, att skillnaden mellan den verkliga pensioneringskostnaden

och statsbidraget under tidigare år varit betydande. För den

statspolispersonal, som redan pensionerats eller kommer att pensioneras,

har staden erhållit ett otillräckligt bidrag, vilket enligt förslaget icke kommer

att rättas till genom någon beräkning med retroaktiv verkan. Svenska

stadsförbundet pekar främst på kostnadsfördyringar, som uppkommit för

att bereda tidigare pensionerade polismän en av det minskade penningvärdet

föranledd dyrtidskompensation. Även om man i princip accepterar

försäkringstekniskt utformade kalkyler för statsbidragets beräknande och

höjningar av pensionskostnaderna efter pensionsfalls inträffande ej ingå i

sådana kalkyler, böra dessa på något sätt kunna kompletteras, så att städerna

ersättas för sådan kostnad.

Direktionen för rätts- och polisväsendet i Stockholm anser, att de nya

grunderna böra tillämpas även för gruppen »stallvakter». Härom

anföres.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 19 september 1940 tillerkänt staden

ersättning av statsmedel för dess kostnader för beredande av tjänstepension

och familjepension för personalen vid polisverkets telefonväxel och

stallvakter. Denna ersättning skall beräknas i förhållande till vederbörande

befattningshavares pensionsunderlag med tillämpning av statsbidragskun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

görelsens bestämmelser men under iakttagande av att det årliga ersättningsbeloppet

för stallvakterna beräknas i fråga om tjänstepension efter

14 procent och beträffande familjepension efter 18 procent av pensionsunderlaget.

Jämväl dessa procenttal böra anpassas efter de i utredningen

angivna nya grunderna och i likhet med de för polispersonalen gällande

procenttalen fastställas med begränsad tillämpningstid. I blivande författning

bör sålunda bestämmelser även intagas rörande gruppen »stallvakter».

Departementschefen.

De nu gällande bestämmelserna rörande ersättning av statsmedel för

tillhandahållande av statspolis bygger på grundtanken, att stad, som tillhandahåller

sådan polis, i princip skall erhålla full ersättning för därav

föranledda merkostnader. Sedan år 1932, då bestämmelserna fastställdes,

har emellertid vissa förändringar skett i fråga om de faktorer — ränteläge,

dödlighet, löner, pensionsförmåner m. m. — vilka varit avgörande för bestämmandet

av ersättningen för pensionskostnader. Detta har medfört, att

ersättningen i detta hänseende numera icke täcker städernas verkliga kostnader.

En revidering av bestämmelserna torde därför böra ske.

Jag har icke något att erinra mot att ersättningen även i fortsättningen

grundas på en beräkning av fortlöpande pensionsavgifter i procent av

pensionsunderlagen. Utredningsmannens förslag, att procenttalen fixeras

för en tillämpningstid av fem år i taget, anser jag vara en lämplig anordning.

Vad angår de av utredningsmannen för perioden 1953—1957 föreslagna

procenttalen har i remissyttrandena kritik riktats särskilt mot beräkningen

av inträdesåldrarna, vilka ansetts för låga. Även om man utgår från de

i remissvaren åberopade åldrarna, torde likväl någon väsentlig ändring

av procenttalen icke inträda. Jag vill vidare framhålla, att vid bifall till

mina i det följande framlagda förslag om utökning av statspolisen en

sänkning av de genomsnittliga befordringsåldrarna är att förutse beträffande

polispersonalen i berörda städer. Vad som sålunda och i övrigt anförts

av remissmyndigheterna i fråga om kostnadsberäkningarna har icke givit

mig anledning att föreslå någon avvikelse från de av utredningsmannen

förordade procenttalen. Jag vill i detta sammanhang understryka, att bestämmelserna

icke är avsedda att ge varje stad, som tillhandahåller statspolis,

en mot kostnaderna exakt svarande ersättning, utan att avsikten

varit, att städerna i genomsnitt taget skulle få full ersättning för sina kostnader.

För de fall, då på grund av överenskommelse mellan svenska stadsförbundet

och personalorganisationerna pensionsåldrarna för en tjänstegrad

differentierats med hänsyn till tjänstgöringens art och tjänsteårens antal,

har utredningsmannen ansett, att statsbidraget bör beräknas efter den högsta

pensionsåldern. Från särskilt stadsförbundets och berörda städers sida har

gjorts gällande, att en sådan bestämmelse skulle leda till viss underkompensation.

Jag vill i så måtto tillmötesgå dessa remissinstansers önskemål,

att jag föreslår, att statsbidraget för städer med sådan differentie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

ring i stället beräknas efter den högsta pensionsåldern minskad med ett

år. För de städer, där dylik differentiering icke förekommer men där enligt

övergångsbestämmelserna till NPR 1951 eller eljest övergångsvis gäller olika

pensionsåldrar, torde såsom utredningsmannen föreslagit den enligt huvudbestämmelserna

normala pensionsåldern böra tillämpas.

Direktionen för rätts- och polisväsendet i Stockholm har ansett, att ersättningen

även för vissa vid polisväsendet anställda stallvakter bör prövas

i detta sammanhang och att därvid procenttalen för statens ersättning

skulle anpassas efter de för polispersonal föreslagna grunderna. Denna

hemställan anser jag mig icke kunna biträda. Enligt min mening bör

staden, om den anser procenttalen för låga, ombesörja erforderlig utredning

rörande förutsättningarna för en eventuell höjning av procenttalen

och i samband med en statsbidragsansökan begära ersättning enligt de

reviderade grunder, till vilka utredningen kan giva anledning. Framställningen

får därefter prövas i vanlig ordning.

I denna dag anmäld proposition med förslag till lag om ändring i polislagen

in. m. har jag föreslagit, att hos stad anställd polispersonal i vissa fall

skall kunna anslutas till statens pensionsanstalt. Skulle det fallet inträffa,

att en stad, som tillhandahåller statspolispersonal, vinner dylik anslutning,

bör ersättningen till staden för statspolispersonalens pensioneringskostnader

jämkas på lämpligt sätt med hänsyn till den statsbidragsgivning, som följer

genom anslutningen till statens pensionsanstalt. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser härom.

De ändrade beräkningsgrunderna torde böra tillämpas första gången vid

de statsbidragsrekvisitioner, som avser kalenderåret 1953. En retroaktiv

tillämpning av de nya bestämmelserna anser jag mig icke böra föreslå.

Statsverkets kostnader för kalenderåret 1953 torde huvudsakligen komma

att falla på budgetåret 1953/54. Jag beräknar merkostnaden för nästa

budgetår till i runt tal 300 000 kronor för ordningsstatspolisen och den allmänna

kriminalstatspolisen. Kostnaderna härför kommer att belasta anslaget

till Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten. Medel

för denna kostnadsökning avser jag att begära i det följande i samband

med anmälan av sagda anslagspunkt. Dessutom uppkommer en merkostnad

under anslaget till Kostnader för särskild polisverksamhet för hindrande

och uppdagande av spioneri m. in. Någon uppräkning av sistnämnda anslag

med anledning härav för nästa budgetår anser jag dock icke påkallad.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som i det föregående angivits förordna

om ändrade beräkningsgrunder rörande ersättning av statsmedel

för pensioneringskostnad åt stad, som tillhandahåller

statspolispersonal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

III. Organisations- och anslagsfrågor i samband

med polisreformen m. m.

A. Förstärkning av kriminalstatspolisen.

Föreliggande förslag.

Stats polisintendentens petita m. m. I sina ordinarie petlta

(skr. 30/8 1952) hemställer statspolisintendenten bl. a. om dels en

utökning av kriminalstatspolisen med 1 biträdande kommissarie, 5 överkonstaplar

och 17 kriminalkonstaplar och dels utbyte av 1 kriminalkonstapel

mot 1 överkonstapel i Stockholm och 2 kriminalkonstaplar mot 2

överkonstaplar i Göteborg. Såsom motiv för dessa yrkanden anförde statspolisintendenten

i huvudsak följande.

Kriminalstatspolisen utgöres f. n. av 5 kommissarier, 34 överkonstaplar,

1 biträdande överkonstapel och 83 kriminalkonstaplar eller sammanlagt

1231 2 man. Vid upprättandet av statspolisen fanns 1 kommissarie, 18 överkonstaplar

och 41 kriminalkonstaplar eller sammanlagt 60 man. ökningen

omfattar sålunda 63 man. Till betydande del (1 kommissarie, 3 överkonstaplar,

1 biträdande överkonstapel och 25 kriminalkonstaplar) utgöres

ökningen av personal, huvudsakligen avsedd för specialuppgiften att bekämpa

den olovliga rusdryckshanteringen. Trots personalökningarna är

kriminalstatspolisens nuvarande styrka uppenbart otillräcklig. Detta har

sin huvudsakliga grund i dels den ökade brottsligheten dels ock de genom

den nya rättegångsordningen ändrade arbetsförhållandena.

Under 1951 kommo till polisens kännedom 232 252 brott mot 195 261

under 1950, en ökning med 19 procent. Antalet mord och dråp ökade från

53 under 1950 till 60 under 1951, inbrottsstölderna från 20 714 till 24 159

samt tillgrepp av bilar och motorcyklar från 7 065 till 9 228. Av antalet

till polisens kännedom komna brott uppklarades under 1951 42,5 procent

mot 49,8 procent under 1950.

Det torde vara höjt över varje tvivel, att en förundersökning i brottmål

numera fordrar större arbetsinsats än tidigare såväl kvantitativt som

kvalitativt. Arbetsbördan vid kriminalstatspolisens avdelningar har efter

det senaste kriget oavbrutet ökat, vilket medfört, att personalen i betydande

omfattning är nödsakad arbeta på övertid. Någon minskning därav

synes icke vara att förvänta inom överskådlig tid. Tvärtom synes utvecklingen

gå i riktning mot att kriminalstatspolis i allt större utsträckning

rekvireras av åklagarna för utredningar av brott. Jämväl den nya krigslagstiftningen,

genom vilken utredning av militära mål överförts på civila

myndigheter, har på flera håll medfört en icke oväsentlig ökning av statspolisens

arbetsbörda. Till följd av de nu rådande förhållandena har kriminalstatspolisen

i stor utsträckning måst avvisa gjorda rekvisitioner, trots

att personalen utnyttjas i sådan utsträckning, att den i vissa fall fått avstå

från fridagar och annan ledighet.

För budgetåret 1953/54 föreslagen utökning är ett minimikrav för att

kriminalstatspolisen skall på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna

1 Den verkliga personalstyrkan är dock f, n. 121 man, enär enligt Kungl. Maj:ts beslut

2 tjänster vid statspolisavdelningen i Karlstad tills vidare skola hållas vakanta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

fylla sin uppgift. I och med utökningarna böra några av de större avdelningarna,

förslagsvis de i Stockholm, Malmö, Göteborg, Sundsvall och

Luleå, erhålla en sådan styrka, att från dessa vid behov kan tillhandahållas

personal för tillfällig förstärkning av mindre avdelningar. För underlättande

av samarbetet mellan landsfogde och kriminalstatspolisavdelning

torde i vissa fall kriminalstatspolis böra förläggas i sådana residensstäder,

där sådan nu icke finnes. Sålunda böra kriminalstatspolisavdelningar nyinrättas

i Kristianstad och Vänersborg.

Framställningar föreligga även från järnvägsstyrelsen (skr. 14/5 1952)

och från länsstyrelsen i Kopparbergs län (skr. 8/7 1952) om utökning av

kriminalstatspolisen. Dessa framställningar omfattas emellertid av statspolisintendentens

petita.

Departementspromemorian med s t a t s p o 1 i s i n t ende

n tens tilläggsförslag. Den inledningsvis berörda departementspromemorian

har — såsom angives i en denna dag anmäld proposition

med förslag till lag om ändring i polislagen in. m. — upprättats med utgångspunkt

bl. a. från att man skulle rätta till de mera väsentliga bristerna

i polisorganisationen och samtidigt tillgodose önskemål från vissa

kommuner om lättnad i fråga om deras delaktighet i kostnaderna för

polisverksamhetens upprätthållande. En åtgärd i detta syfte skulle enligt

promemorian vara att väsentligt öka kriminalstatspolisorganisationen.

Härom anföres i promemorian.

Kriminalstatspolisen har f. n. till uppgift att huvudsakligen på landsbygden

samt i köpingar och i städer utan kriminalpolisavdelning biträda

med utredning av svårare brottmål. Statspolisens enheter äro avsedda att

tagas i anspråk då de lokala polisstyrkornas kapacitet icke är tillräcklig.

Anspråken på statspolisens medverkan som förstärkning av den kommunala

polisen ha ständigt ökat. På grund av kriminalstatspolisens förhållandevis

ringa numerär har det normalt varit möjligt att lämna biträde

vid utredning endast av de grövsta brotten (s. k. landsfogdemål). Endast

1 mycket begränsad omfattning ha landsfiskalerna kunnat påräkna någon

hjälp från kriminalstatspolisen. Sedan länge har därför en utökning av

statspolisorganisationen varit behövlig men i stort sett fått anstå, bl. a. av

statsfinansiella skäl. När man inom inrikesdepartementet övervägt alternativa

reformer till de av polisutredningen föreslagna och därvid sökt ta

hänsyn både till de beräknade kostnaderna för och den sannolika effekten

av olika tänkbara åtgärder, har det visat sig att en avsevärd förstärkning

av kriminalstatspolisen ur båda dessa synpunkter är att förorda. Denna

förstärkning bör då avse både en personell utökning av redan existerande

avdelningar och upprättande av nya sådana. Ju större en kriminalstatspolisavdelning

är, desto större möjlighet finnes att inom densamma avdela

personal för speciella uppgifter, exempelvis mord-, mordbrand-, gäldenärsbrottsutredningar

m. in. Möjligheterna att snabbt och effektivt lösa förekommande

uppdrag måste vara större, om specialiserad personal gör utredningarna

:in om dessa måste anförtros endast allround-utbildad personal,

som därtill måhända finnes i otillräckligt antal. Statspolisens s. k.

mordkommission och valutabrottskommission äro exempel på sådana specialistavdelningar.

Å andra sidan innebär en fördelning av styrkorna på

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 171.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

flera stationsorter kortare resor från stationsort till förrättningsställe samt

ökad lokal- och personkännedom. En avvägning av intresset av ökad specialisering

måste givetvis ske mot dessa förhållanden.

När man skall beräkna förstärkningen av kriminalstatspolisen, bör man

utgå från att man genom utbyggnaden därav skall i väsentligt större utsträckning

än hittills kunna repliera på denna organisation vid utredningar

av mera kvalificerade brottmål eller då den kommunala polisen tillfälligtvis

fått en så stor arbetsbelastning, att de lokala resurserna icke förslå.

En decentralisering av kriminalstatspolisen i något större utsträckning

än vad nu är fallet synes böra vidtagas.

På departementets anmodan har statspolisintendenten gjort upp ett tillläggsförslag

rörande den förstärkning av kriminalstatspolisen, som — utöver

den i anslagsframställningen begärda utökningen — skulle behövas

för en reform med den räckvidd, som skisserades i promemorian. Statspolisintendentens

förslag innebära i fråga om polispersonalen en ökning —

inklusive den förstärkning, som begärts i anslagsframställningen — med

3 kommissarier, 1 biträdande kommissarie, 29 överkonstaplar, 72 kriminalkonstaplar

och 6 polissystrar eller med sammanlagt 111 befattningshavare.

Nya avdelningar eller eventuellt detachement föreslås i Uppsala, Eskilstuna,

Västervik, Kristianstad, Hälsingborg, Uddevalla, Vänersborg, Hudiksvall,

Örnsköldsvik och Haparanda. Förstärkningarna av polispersonalen beräknas

medföra behov av ökat antal biträden samt stegrade kostnader för

lokalhyra, expeditionsutgifter samt inköp av bilar, möbler, kontorsutrustning

in. in.

Den nuvarande liksom även den av statspolisintendenten föreslagna

personalstyrkan i skilda grader och dess fördelning på avdelningar eller

detachement framgår av en till detta protokoll fogad bilaga (bilaga A).

Yttranden över departementspromemorian.

Departementspromemorian har varit föremål för remiss i den omfattning,

som angivits i förenämnda proposition med förslag till lag om ändring

i polislagen m. m.

Förslaget om förstärkning av kriminalstatspolisen har av det stora flertalet

remissinstanser i och för sig hälsats med tillfredsställelse eller i vart

fall lämnats utan erinran. Från många håll har emellertid uttalats farhågor

för att åtgärden skulle kunna uppfattas som ett avsteg från principen

om nödvändigheten av en tillräckligt stark lokal polisorganisation samt

för att effekten av åtgärden icke skulle bli den avsedda. Rörande uttalandena

i dessa mer principiella frågor har en redogörelse lämnats i nyssnämnda

proposition, till vilken i detta sammanhang torde få hänvisas.

Vad beträffar utökningens numerära storlek har flertalet

remissmyndigheter icke haft något att erinra mot statspolisintendentens

förslag. Från särskilt landsfogdehåll har emellertid i fråga om några län

begärts större förstärkning än i promemorian eller en ändrad proportion

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

mellan kriminalkonstaplar och överkonstaplar till de senares förmån. I fråga

om två statspolisavdelningar har den föreslagna förstärkningen ansetts

kunna minskas. Därjämte har statskontoret beträffande förslaget i dess

helhet hävdat, att personalförstärkningen utan besvärande följder torde

kunna väsentligt begränsas. Ämbetsverket anför:

Behovet av åtskilliga av de föreslagna nya polisavdelningarna kan starkt

ifrågasättas med hänsyn till närliggande redan befintliga avdelningar. För

Skånes vidkommande torde det sålunda kunna räcka med en ny avdelning

i Kristianstad. Den tilltänkta Hälsingborgsavdelningen skulle alltså

kunna utgå. Vidare bör det vara tillfyllest med en avdelning i endera av

städerna Uddevalla och Vänersborg. Avdelningen i Eskilstuna synes ej

heller tillräckligt motiverad. I promemorian har framhållits, att eventuella

rekryteringssvårigheter kunde tänkas föranleda ett successivt genomförande

av organisationsförstärkningen. Såsom ytterligare skäl för återhållsamhet

vid utbyggnaden av organisationen torde kunna andragas de svårigheter,

som lära möta för därav berörda kommuner, att täcka uppkommande

behov av lokaler.

Även i en del andra remissvar har farhågor uttalats för att rekryteringssvårigheter

skola göra sig gällande. I några yttranden föreslås

åtgärder för att lindra rekryteringssvårigheterna.

Sålunda anför statspolisintendenten, att det — på grund av den föreslagna

utökningens storlek — på vissa orter torde kunna uppstå svårigheter

att omedelbart tillsätta de nyinrättade tjänsterna. Besättandet av dessa torde

i vissa fall endast kunna ske successivt i mån av tillgång på kompetenta

personer, vilken i sin tur är beroende på polisskolans utbildningskapacitet.

Det kan måhända visa sig nödvändigt, att någon extra klassavdelning av

överkonstapelsklassen inrättas under läsåret 1953—54. Även svenska polisförbundet

uttalar sig för extra kurser vid polisskolan. Föreningen Sveriges

polismästare —- som tillstyrker förslagets successiva genomförande -— anser,

att stora svårigheter föreligga för flertalet av de större städer, som

beröras av förslaget, att under år 1953 för statspolisens räkning tillhandahålla

det ökade antal kriminalpolismän, som ifrågasättes. Orsaken härtill

är främst de otillräckliga utbildningsmöjligheterna vid polisskolan, vilka

medfört, att under de närmast förflutna åren tillräckligt antal sökande från

ifrågavarande städer icke kunnat beredas tillträde till överkonstapelsklassen.

En undersökning bör därför omedelbart verkställas för utrönande av

i vilken utsträckning det ifrågasatta antalet kriminalpolismän kan erhållas

från de olika berörda poliskårerna. Vidare hemställer föreningen, att frågan

om grunderna för statspolisens rekrytering göres till föremål för särskild

utredning. Föreningen Sveriges stadsfiskaler framhåller, att, om utökningen

till fullo skulle genomföras till den 1 januari 1954, många polisdistrikt

skulle förlora ett alltför stort antal av sina bästa krafter, som icke skulle

kunna ersättas inom den närmaste tiden. Detta skulle givetvis innebära en

icke önskvärd försvagning av det kommunala polisväsendets effektivitet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

På grund härav torde det vara angeläget, att utökningen icke äger rum i

alltför snabb takt. Stockholms stadskollegium betonar vikten av att samråd

äger rum med de kommunala polismyndigheterna rörande tidpunkten för genomförandet

av utökningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tar upp ett särskilt problem till behandling,

då den anför.

I fråga om rekryteringen till kriminalstatspolisen synes av promemorian

framgå, alt denna liksom hittills skall ske ur poliskåren i den stad, där enligt

Kungl. Maj :ts förordnande statspolisavdelning skall finnas. Länsstyrelsen

ifrågasätter, om ej rekryteringen till statspolisen kunde så anordnas,

att jämväl för polispersonal från andra kårer än statspolisstädernas kunde

beredas möjlighet att tjänstgöra vid statspolisen, en fråga som 1948 års

polisutredning uppmärksammade.

Svenska polisförbundet hävdar likaledes, att rekryteringssvårigheterna

kunna mildras genom att polispersonal även från andra kårer än statspolisstädernas

erhålla möjlighet att tjänstgöra vid statspolisen. Inom landsbygdens

polisväsende torde för dagen finnas en hel del befattningshavare, som

genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass och som dessutom till

skillnad från städernas polispersonal i många fall själva fått helt bekosta

sin utbildning. Dessa polismän böra intresseras för att mottaga kommendering

till nyinrättade eller i framtiden ledigblivande tjänster vid statspolisen.

I fråga om vad som anförts i remissyttrandena rörande de olika

statspolisavdelningarna må följande redovisas.

Stockholm. Polismästaren i Stockholm. Med hänsyn till dels redan

rådande personalsvårigheter dels det tvingande behovet av personalförstärkning

vid stadens egen kriminalavdelning skulle den nu föreslagna ökningen

av statspolisen bereda Stockholms polisdistrikt så betydande olägenheter,

att polismästaren bestämt avstyrker en sådan anordning. Frågan, huruvida

Stockholms polisdistrikt skall tillhandahålla ökat antal statspolismän, bör

därför ytterligare utredas och sedan prövas i samband med statsverkspropositionen

för budgetåret 1954/55. Därvid bör bl. a. undersökas, om icke det

arbete, som f. n. bedrives av personal vid statspolisavdelningen i Stockholm,

i viss utsträckning kan överflyttas på personal vid andra statspolisavdelningar.

Överståthållarämbetet hänvisar till polismästarens yttrande och biträder

däri framställda yrkanden.

Uppsala. Landsfogden i Uppsala län. Om det skall bliva möjligt att

utföra annat kriminalpolisarbete än sådant, som avser landsfogdemål, måste

den föreslagna styrkan i Uppsala ökas med åtminstone en kriminalkonstapel.

Länsstyrelsen. Avdelningen är påfallande liten. Om det icke visar sig

möjligt att öka avdelningens numerär, torde länsstyrelsen få förutsätta, att

vid behov av ytterligare arbetskraft polisväsendet i Uppsala län får anlita

kriminalstatspolisen i Stockholm. Polismästaren i Uppsala. Möjlighet torde

finnas att vad på staden ankommer genomföra förslaget till den 1 januari

1954. Lokalfrågan kommer emellertid att erbjuda vissa svårigheter.

Eskilstuna och Nyköping. Statskontoret anser, att avdelningen

i Eskilstuna ej är tillräckligt motiverad. T. f. landsfogden i Södermanlands

län finner en decentralisering av kriminalstatspolis till Eskilstuna icke vara

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

påkallad och uttalar den bestämda uppfattningen, att den föreslagna utökningen

helt bör tillföras den nuvarande avdelningen i Nyköping. Länsstyrelsen

ställer sig tveksam till denna fråga. De av t. f. landsfogden anförda

skälen finner länsstyrelsen beaktansvärda, men länsstyrelsen ifrågasätter,

om icke en förläggning av viss del av personalen till länets största stad

skulle innebära vissa fördelar.

Norrköping (Linköping). Landsfogden i Östergötlands län föreslår,

att såväl ordnings- som kriminalpolisavdelningen helt förlägges till Linköping.

Även länsstyrelsen är av den uppfattningen, att Linköping är att föredraga

såsom stationeringsort. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat äro polischefen

och de kommunala myndigheterna i Linköping intresserade av statspolisens

förläggning till staden. En utredning i fråga om stationeringsorten

bör verkställas snarast möjligt. Länsstyrelsen hemställer, att åt

statspolisintendenten lämnas i uppdrag att i samråd med länsstyrelsen

verkställa sådan utredning.

Karlskrona. Länsstyrelsen och landsfogden i Blekinge län anse,

att den föreslagna proportionen mellan överkonstaplar och kriminalkonstaplar

icke är tillfredsställande. För länets vidkommande bör kriminalstatspolisavdelningen

bestå av 2 överkonstaplar och 3 kriminalkonstaplar.

Kristianstad. Länsstyrelsen och landsfogden i Kristianstads län

finna förstärkningen välbehövlig och ha intet att erinra i denna del men

förutsätta därvid, att den till Hälsingborg förlagda avdelningen även är

avsedd att tjänstgöra i de nordvästra delarna av Kristianstads län.

Malmö och Hälsingborg. Statskontoret anser, att det för Skånes

vidkommande torde räcka med en ny avdelning i Kristianstad. Den tilltänkta

Hälsingborgsavdelningen skulle alltså utgå. Länsstyrelsen i Malmöhus

län har intet att erinra mot promemorians förslag. Landsfogden i länet

hälsar utökningen med den största tillfredsställelse. Han utgår från att

avdelningarna i Malmö, Hälsingborg och Kristianstad komma att betjäna

båda skånelänen men att avdelningen i Kristianstad huvudsakligen kommer

att tagas i anspråk inom Kristianstads län och att avdelningen i Hälsingborg

till huvudsakligt verksamhetsområde får västra Skåne. Poliskammaren

i Malmö förklarar, att det anspråk på utökning, som enligt förslaget

ställes på Malmö stads polisdistrikt, icke innebär något problem för stadens

polisväsende. Poliskammaren i Hälsingborg framhåller däremot, att vissa

svårigheter f. n. torde bli följden, om en kriminalstatspolisavdelning av föreslagen

styrka upprättas i staden, enär kvalificerade befattningshavare inom

stadens poliskår icke finnas att tillgå. Poliskammaren förutsätter, att avdelningen

blir självständig och underställes polischefen i Hälsingborg, samt

att dess verksamhetsområde avgränsas till att omfatta vissa angivna polisdistrikt

i nordvästra Skåne.

Göteborg och Uddevalla. Statskontoret anser, att det bör vara

tillräckligt med en avdelning i endera av Uddevalla eller Vänersborg.

Landsfogden i Göteborgs och Bohus län. Den föreslagna Uddevalla-avdelningen

kommer att fylla ett verkligt behov. Den bör rekryteras från poliskåren

i Uddevalla. Poliskammaren i Göteborg fäster uppmärksamheten vid

att det med nuvarande personalbrist — f. n. vid Göteborgs polisverk omkring

100 man — är omöjligt att före år 1955 ställa personal till förfogande

för utökning av statspolisen. För att möjliggöra ökningen till nämnda

tid torde extra polisskolekurser böra anordnas. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus lön framhåller under hänvisning till poliskammarens yttrande,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

att en utbyggnad av statspolisavdelningen i Göteborg till den 1 januari 1954,

torde vara förenad med vissa svårigheter. Däremot torde några svårigheter

icke föreligga att upprätta den föreslagna avdelningen i Uddevalla, om

denna baseras på samma stads poliskår.

Vänersborg. Statskontorets inställning bar nyss omnämnts. Landsfogden

i Älvsborgs län uttalar under instämmande av länsstyrelsen, att genom

förslaget behovet skulle vara fyllt för Dalsland och de närmast Vänersborg

liggande landsfiskalsdistrikten. Länet i övrigt skulle liksom hitintills

vara hänvisat till göteborgsavdelningen. Detta är att föredraga framför att

lägga en mindre avdelning i västgötadelen, t. ex. i Borås.

Skövde. Skaraborgs läns polisförening. Den föreslagna förstärkningen

är för länets del betydelselös, eftersom den är betingad av redan nu rådande

arbetsbelastning på statspolisavdelningen.

Karlstad. Landsfogden i Värmlands län. Om avdelningens personal

även skall kunna biträda lokal polis vid svårare brottutredningar, synes det

nödvändigt att avdelningen ytterligare förstärkes med åtminstone 2 kriminalkonstaplar

eller helst 1 kriminalöverkonstapel och 1 kriminalkonstapel.

Västerås. Landsfogden i Västmanlands län anser, att kriminalstatspolisens

nuvarande uppgifter icke kräva så stor utökning, som i promemorian

föreslagits. Enligt hans mening är det endast motiverat att öka med 1

kriminalkonstapel i stället för i promemorian föreslagna 3. Länsstyrelsen

ansluter sig oreserverat till departementspromemorian i förevarande del.

Östersund. Länsstyrelsen i Jämtlands län. Så länge det ännu icke är

tillfullo klarlagt, vilka möjligheter som framdeles kunna komma att stå

till buds för en förstärkning av den kommunala polisorganisationen, är det

svårt att i dagens läge fixera behovet av kriminalstatspolispersonal. För

detta läns vidkommande föreslås i promemorian en utökning av kriminalstatspolisen

från nuvarande två till fem man. ökningen kan möjligen anses

behövlig med hänsyn till nuvarande lokala polisorganisation. Därest emellertid

inom vissa landsfiskalsdistrikt i länet nu behövliga utredningsmannatjänster

inrättas, synes den föreslagna ökningen vara i överkant. Länsstyrelsen

anser sig vid sådant förhållande böra för länets vidkommande föreslå

en förstärkning med endast två kriminalkonstaplar, varvid länsstyrelsen

dock förutsätter, att den kommunala polisen skall kunna få den kapacitet,

som erfordras för fullgörande av på den ankommande normala arbetsuppgifter.

U m e å. Landsfogden i Västerbottens län anser uppenbart, att den tjänst,

varmed avdelningen skall utökas, bör inrättas som överkonstapeltjänst i

stället för kriminalkonstapel. Länsstyrelsen har icke något att erinra mot

förslaget i departementspromemorian.

Luleå och Haparanda. Landsfogden i Norrbottens län finner ökningen

i hög grad önskvärd men ifrågasätter, om icke hela personalen borde

förläggas till Luleå. Om en särskild avdelning i Haparanda anses böra

komma till stånd bör den organiseras såsom en från avdelningen i Luleå

kommenderad »patrull». Landsfogden betonar vidare, att det för länets del

torde vara förenat med mycket stora svårigheter att rekrytera den erforderliga

personalen. Länsstyrelsen ifrågasätter nyttan av att en avdelning förlägges

till Haparanda. I valet mellan olika alternativ vill länsstyrelsen liksom

landsfogden förorda, att ökningen i stället tillföres avdelningen i

Luleå. Länsstyrelsen instämmer i landsfogdens yttrande rörande rekryteringssvårigheterna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Statspolisintendenten anför, att samtliga de avdelningar, som föreslagits

bliva nyinrättade, böra inrättas som självständiga avdelningar med undantag

av kriminalstatspolisen i Haparanda, som synes böra erhålla ställning

av detaehement till statspolisavdelningen i Luleå. Stadens ringa antal polismän

erbjuder ej tillräckligt rekryteringsunderlag för en statspolisavdelning.

Statspolisintendenten framhåller, att den i Haparanda stationerade ordningsstatspolispersonalen

tillhör statspolisavdelningen i Luleå.

Departementschefen.

I en denna dag anmäld proposition med förslag till lag om ändring i

polislagen m. in. har jag förordat åtgärder i syfte att avhjälpa bristerna i

den nuvarande polisorganisationen och öka polisens effektivitet. En av dessa

åtgärder skulle vara en väsentlig utökning av kriminalstatspolisen. Jag

uttalade därvid, att en förstärkning borde ske i huvudsak på det sätt, som

angivits i departementspromemorian.

Förslaget i departementspromemorian innebär en utökning med sammanlagt

105 polismän och 6 polissystrar. Vad som i remissvaren anförts

rörande ökningens storlek synes icke böra föranleda annan ändring i förslaget,

än att en var av statspolisavdelningarna i Västerås och Östersund

tillföres en kriminalkonstapel mindre än enligt förslaget. Förstärkningen

skulle således omfatta 103 polismän och 6 polissystrar.

I fråga om förläggningsorterna för de olika statspolisavdelningarna innebär

det i departementspromemorian redovisade förslaget, att en viss decentralisering

av kriminalstatspolisen skulle komma till stånd genom inrättandet

av nya avdelningar. Jag biträder i stort sett detta förslag. Frågan om

statspolisen i Södermanlands län skall fördelas på Nyköping och Eskilstuna

eller om hela den för länet avsedda förstärkningen skall läggas på den förstnämnda

staden anser jag dock böra ytterligare utredas, liksom även frågan

om kriminalstatspolis skall förläggas till Haparanda. Den till Östergötlands

län hörande avdelningen, vars förläggningsplats f. n. är i Norrköping men

som i promemorian alternativt föreslagits förlagd till Norrköping eller Linköping,

synes mig böra vid lämplig tidpunkt överflyttas till sistnämnda

stad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att inom den förordade personalramen

vidtaga de jämkningar i förslaget, som nu eller framdeles må

befinnas påkallade.

Förstärkningen av kriminalstatspolisen torde böra genomföras från den

1 januari 1954. Med hänsyn till de farhågor, som i en del remissvar uttalas

rörande möjligheterna att rekrytera den polispersonal, om vilken nu är

fråga, särskilt i vad avser avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Luleå,

torde man dock icke böra räkna med att kunna genomföra hela förstärkningen

på en gång. Vid anslagsberäkningen för nästa budgetår anser jag

mig böra utgå från att cirka 80 av de nya statspolistjänsterna skall kunna

rekryteras under första halvåret 1954. Beträffande tidpunkten för utökningens

genomförande i de städer, där den icke anses kunna ske vid nästa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

årsskifte, torde Kungl. Maj :t få besluta, sedan statspolisintendenten efter

samråd med de kommunala myndigheterna och länsstyrelserna inkommit

med erforderlig utredning.

Den personal, som avses med den föreslagna utökningen, skall — med

undantag för polissystrarna — ha genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass.

Tillgången i städerna på polispersonal med denna utbildning

torde endast nätt och jämnt motsvara behovet. För att den avsedda förstärkningen

skall kunna genomföras inom rimlig tid utan allvarliga vådor

för de kommunala kriminalpolisavdelningarna synes särskilda åtgärder

böra vidtagas för att under nästa budgetår öka statens polisskolas utbildningskapacitet

i överkonstapelsklassen. Till denna fråga återkommer jag i

det följande.

Jag förutsätter, att överkonstapelsutbildade polismän på landsbygden och

i städer, som icke tillhandahåller statspolis, skall komma att i viss utsträckning

söka och erhålla sådana tjänster inom statspolisstädernas polisväsende,

som tillkommer på grund av ifrågavarande utökning och att dessa

polismän alltså på detta sätt kommer att kunna bli kommenderade till

statspolisavdelningar.

Anslagsberäkningarna för polisförstärkningen ävensom för de med förstärkningen

sammanhängande utökningarna av biträdespersonalen och fordonsparken

in. m. behandlar jag i härpå följande avsnitt. Jag medtager därvid

även de anslag, som utbrutits ur statsverkspropositionen men som icke

kommit att direkt beröras av reformförslagen i deras slutliga utformning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att fr. o. in. den 1 januari

1954 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj :t kan finna

lämplig, förordna om en utökning av kriminalstatspolisen

med högst 103 polismän och 6 polissystrar.

B. Anslagsberäkningar.

1. Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),

att anslaget höjes med 100 900 kronor. I det på inrikesdepartementets an
-

1951/52 .....................

1952/53 (statsliggaren s. 1052)

1953/54 (förslag) ...........

Anslag Nettoutgift

173 600 216 165

228 000

326 000

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

modan uppgjorda tilläggsförslaget (p. m. 25/11 1952) föreslår statspolisintendenten

en uppräkning med ytterligare 68 844 kronor.

Petita: Ökning

1. 10 skrivbiträden i reglerad befordringsgång........................ 57 444

2. 2 kontorsbiträden Ce 8 uppföras på ordinarie stat ................ —

3. Omräkning .................................................... 43 456 100 900

Tilläggsförslag:

4. Ytterligare 12 skrivbiträden i reglerad befordringsgång.............. 68 844

169 7ii

II. I yttrande (skr. 31/1 1953) över departementspromemorian den 2 januari

1953 angående vissa reformer på polisväsendets område föreslår statspolisintendenten,

att tjänsten som biträdande polisintendent Ce 34 ordinariesättes.

Motiv.

I. 1) Statspolisens heltidssysselsatta biträdespersonal utgöres av 1 kontorist,

4 kanslibiträden samt 18 skriv- och kontorsbiträden. Vid flera av statspolisens

avdelningar utföres en icke oväsentlig del av skriv- och kontorsarbetet

av polismän. Då vid några av dessa avdelningar arbetsbördan under

de senaste åren ökat i sådan omfattning, att fråga uppkommit om förstärkning

av polispersonalen, synes det angeläget att frigöra polispersonalen

från mindre kvalificerat kontorsarbete. Med hänsyn härtill och till de

gynnsamma erfarenheter, som vunnits i samband med att organisationen

under de senaste åren tillförts kvinnliga biträden, synes det nödvändigt,

att varje avdelning, som hittills icke erhållit skrivbiträdespersonal, tilldelas

minst ett kvinnligt biträde, varjämte de större avdelningarna bör

tilldelas ytterligare biträdespersonal i proportion till arbetsbelastningen.

De föreslagna nya skrivbiträdena avses skola placeras vid statpolisintendentens

kansli, kriminalavdelningen i Stockholm, ordningsavdelningen i

Stockholm samt vid avdelningarna i Växjö, Visby, Kristianstad, Halmstad,

Göteborg, Vänersborg och Skövde.

4) De föreslagna biträdena avses placeras, 2 vid statspoiisintendentens

kansli och 1 vid vardera av avdelningarna i Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,

Västervik, Hälsingborg, Uddevalla, Falun, Hudiksvall, Örnsköldsvik

och Luleå. Vid varje statspolisavdelning skulle alltså finnas minst ett skrivbiträde.

II) Behovet av befattningen är av permanent natur. Anledningen till att

yrkandet icke tidigare framställts är, att statspolisintendenten velat avvakta

ställningstagandet i anledning av 1948 års polisutrednings betänkande.

Departementschefen.

I avbidan på ytterligare erfarenheter rörande behovet av och möjligheterna

att rationellt utnyttja skriv- och kontorspersonal inom statspolisor
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

ganisationen, särskilt i vad avser de mindre avdelningarna, torde antalet

heltidsanställda biträden böra något begränsas i förhållande till statspolisintendentens

förslag och behovet av skrivhjälp m. in. tills vidare i viss

utsträckning tillgodoses genom anställande av tillfällig personal. Med hänsyn

härtill och med utgångspunkt från en rekrytering under nästa budgetår

av omkring 80 statspolismän föreslår jag, att för första halvåret 1954

40 000 kronor beräknas för anställande av 14 skrivbiträden i den reglerade

befordringsgången och att dessutom till statspolisintendentens disposition

ställes ett belopp av 13 000 kronor för tillhandahållande av tillfällig biträdespersonal

åt statspolisavdelningarna.

Anslaget bör, förutom med nyssnämnda belopp, uppräknas med i runt tal

45 000 kronor på grund av löneklassförändringar, ökat rörligt tillägg, riksdagens

beslut i anledning av propositionerna nr 146 och 241/1952 m. in.

Totalt skulle alltså anslagsökningen uppgå till 98 000 kronor.

Jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången bör 2 kontorsbiträden

överföras på ordinarie stat. Då ett tidigare anställt ordinarie kontorsbiträde

frånträtt sin anställning, bör dock antalet på personalförteckningen

upptagna kontorsbiträdesbefattningar ökas endast med en. Jag är

icke f. n. beredd att taga ställning till statspolisintendentens förslag om

ordinariesättning av en tjänst som biträdande polisintendent.

Anslaget beräknas sålunda: avlöning till statspolisintendenten samt kostnader

för hans pensionering, 34 000 (+ 2 500) kronor, avlöningar till ordinarie

tjänstemän 73 000 (+ 5 300) kronor, avlöningar till icke-ordinarie

personal 121 000 (+ 38 700) kronor, rörligt tillägg 98 000 (+ 51 500) kronor.

Anslaget bestämmes alltså till (34 000 + 73 000 + 121 000 + 98 000)

326 000 (+ 98 000) kronor.

I personalförteckningen för statspolisintendenten in. fl. bör antalet kontorsbiträden

i Ca 8 ökas från 7 till 8.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga nyss angiven ändring

i personalförteckningen för statspolisintendenten in. fl.;

b) godkänna följande avlöningsstat för statspolisintendenten

in. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret

1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till statspolisintendenten samt kostnader

för hans pensionering, förslagsvis...... 34 000

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 73 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 121 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 98 000

Summa förslagsanslag kronor 326 000;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

c) till Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 326 000 kronor.

2. Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon m. m.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ............................222 500 224 804

1952/53 (statsliggaren s. 1053) ...... 332 000

1953/54 (förslag) .................. 620 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 317 000 kronor

avräknas mot automobilskattemedlen.

Vid utgången av budgetåret 1951/52 fanns å anslaget en reservation av i

runt tal 3 400 kronor.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),

att anslaget höjes med 298 500 kronor till 630 500 kronor. I det på inrikesdepartementets

anmodan uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952)

föreslår statspolisintendenten, att anslaget höjes med ytterligare 385 000

kronor.

Anslag Förslag Tilläggs- Summa

1952/53 enl. petita förslag 1953/54

1. Inköp av motorfordon ........................ 317 500 611 000 385 000 996 000

2. Inköp av ridhästar m. m....................... 14 000 18 000 — 18 000

3. Inköp av polishundar.......................... 500 1500 —- 1 500

332 000 030 300 385 000 1 015 500

II. Länsstyrelsen i Västerbottens län (skr. 10/10 1952) hemställer om

medel för anskaffande av ytterligare en polishund i länet.

Motiv.

Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1953/54 har hänsyn icke tagits till

reservationen, enär de balanserade medlen torde dels åtgå till betalning av

under budgetåret 1951/52 gjorda inköp, dels motsvara till innevarande budgetår

balanserade behov.

1. 1) Petita. Statspolisens motorfordonsbestånd omfattar f. n. 108 bilar

och 2 motorcyklar. Om kriminalpolispersonalen i större utsträckning än

hittills kunde tilldelas motorfordon i tjänsten, skulle personalens tjänstgöringstid

kunna utnyttjas effektivare. Medel böra anvisas för inköp av ytterligare

2 bilar till kriminalavdelningen i Stockholm samt 1 bil till envar

av avdelningarna i Norrköping, Östersund och Umeå ävensom till de föreslagna

nya avdelningarna i Kristianstad, Vänersborg och Visby. I samband

med utökning av ordningsavdelningarna i Stockholm, Eskilstuna, Jönköping,

Karlskrona, Malmö, Göteborg, Falun, Gävle och Luleå böra därjämte

nyanskaffas 2 bilar vid avdelningen i Stockholm och 1 bil vid envar av

övriga avdelningar. Sammanlagt skulle således 18 nya bilar behövas, av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 17i.

vilka 10 av större och 8 av mindre typ. Kostnaderna beräknas inklusive

viss specialutrustning till (10 X 22 000 + 8 x 11 000) 308 000 kronor. Sedan

sommaren 1949 har man vid statspolisens avdelning i Stockholm på försök

använt 2 solomotorcyklar. De hittills vunna erfarenheterna av dessa

fordon äro synnerligen gynnsamma. Driftkostnaden är därjämte mycket låg

i jämförelse med kostnaden för bilar. 2 motorcyklar föreslås för vardera

av avdelningarna i Göteborg och Malmö. Kostnaderna beräknas till

(4 x 4 500) 18 000 kronor. Envar av de under budgetåret 1951/52 utbytta

bilarna hade i genomsnitt tillryggalagt i runt tal 15 000 mil. Med tillämpning

av samma normer för förnyelsen under budgetåret 1953/54 skulle 15

bilar behöva utbytas. Kostnaden härför uppskattas till 285 000 kronor. För

inköp av motorfordon beräknas sålunda sammanlagt (308 000 + 18 000 +

285 000) 611 000 kronor.

Tilläggsförslag. I samband med förstärkningen av kriminalstatspolisen

böra 35 bilar av mindre typ anskaffas. Kostnaden beräknas efter 11 000

kronor per bil till 385 000 kronor.

2) Nuvarande medelstilldelning grundar sig på beräkningen, att årligen

i medeltal 7 hästar skulle behöva ersättas. De senaste åren ha dock i

medeltal 10 hästar om året måst utbytas. Nu föreligga 2 vakanser i hästbeståndet,

trots att de för 1952/53 anslagna medlen redan äro förbrukade,

och ytterligare 8 vakanser beräknas uppstå under budgetåret. En ridhäst

kostar nu ca 2 200 kronor, vartill kommer 50 kronor för transport.

För förnyelse av 10 hästar beräknas, efter avdrag för belopp, som kan inflyta

genom försäljning av gamla hästar, 18 000 kronor.

3) 5 hundar böra av åldersskäl eller andra orsaker ersättas under budgetåret

1953/54. Kostnaden (5 X 300) uppgår till 1 500 kronor.

II. Inom Västerbottens län finnes f. n. endast en polishund, stationerad

i Umeå. Erfarenheten har visat, att det är för litet med en hund i ett län

med så stora avstånd som i Västerbotten. Ytterligare en polishund, avsedd

för polisdistrikten i Västerbottens läns lappmark och stationerad i Stensele

eller Storuman, bör anskaffas.

Yttranden.

I. Statskontoret erinrar beträffande den i anslagsframställningen begärda

utökningen av motorfordonsparken, att 1952 års riksdag medgav

nyanskaffning av fem personbilar, av vilka en av större och fyra av mindre

typ. Enligt ämbetsverkets mening bör utökningen under budgetåret 1953/54

begränsas till samma antal. Däremot vill statskontoret icke framställa någon

erinran mot att 15 äldre bilar utbytas mot nya. Ifrågasättas kan dock,

om samtliga dessa nya bilar behÖA^a vara av större typ.

II. Statspolisintendentcn biträder länsstyrelsens i Västerbottens län framställning

om inköp a\T en polishund och beräknar inköpspriset till 300

kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Statskontoret anser det i första hand böra övervägas, om icke det med

framställningen avsedda syftet skulle kunna vinnas genom en omdisposition

av redan befintliga hundar inom statens polishundorganisation.

Departementschefen.

Jag förordar, att statspolisens fordonspark för nästa budgetår i anslutning

till den beräknade förstärkningen av kriminalstatspolisen utökas med

28 personbilar av mindre typ. Därjämte tillstyrker jag statspolisintendentens

förslag om anskaffning av 4 motorcyklar samt förnyelse av 15 bilar.

Anslagsposten till inköp av motorfordon bör vid bifall härtill uppföras med

600 000 kronor. I fråga om de båda övriga anslagsposterna tillstyrker jag

statspolisintendentens förslag ävensom framställningen från länsstyrelsen

i Västerbottens län om inköp av en polishund. Anslaget i dess helhet bör

således för nästa budgetår bestämmas till (600 000 + 18 000 + 1 800) i runt

tal 620 000 (+ 288 000) kronor. Härav torde ett belopp av 300 000 kronor

böra avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon

in. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag

av 620 000 kronor, därav 300 000 kronor att avräknas mot

automobilskattemedlen.

3. Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditionskostnader.

Anslag Nettoutgift

1951/52 .......................... 585 000 708 470

1952/53 (statsliggaren s. 1053)...... 713 000

1953/54 (förslag) ................ 1 050 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 276 000 kronor

avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkande.

Stats polisintendenten föreslår i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952), att

anslaget höjes med 205 200 kronor. I det på inrikesdepartementets anmodan

uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952) föreslår statspolisintendenten,

att anslaget ökas med ytterligare 420 554 kronor.

Utgifter

1951/52

Anslag

1952/53

ökning eller

minskning

enligt petita

Tilläggs-

förslag

1.

Polishundorganisationen ....................

15 150

30 400

— 12 600

—

2.

Underhåll och drift av motorfordon m. in.....

61G 000

550 000

+ 154 500

126 000

3.

Statspolismännens utbildning i skjutning m. in.

992

1 000

—

500

4.

Expeditionskostnader ......................

78 000

100 000

+ 63 300

293 254

5.

Sjukvård m. m.............................

400

600

+ 205 200

800

420 554

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Motiv.

1) Utbildningskurser för statspolisens tjänstehundar torde icke erfordras

under budgetåret 1953/54.

2) Petita. Vid bifall till den under föregående anslag i petitaframställningen

föreslagna utökningen av fordonsparken torde man för budgetåret

1953/54 böra räkna med en körsträcka av 365 000 (+ 35 000) mil. Med

utgångspunkt från ett bensinpris av i medeltal 59 öre för liter, en medelsförbrukning

av 1,6 liter per mil, ett oljepris av 1 krona 60 öre för liter och

en förbrukning av genomsnittligen 0,025 liter för mil uppskattas kostnaderna

för drivmedel och olja till 359 500 kronor. För reparation av fordonsbeståndet

har under budgetåret 1951/52 åtgått i runt tal 245 000 kronor.

Kostnaden under budgetåret 1953/54 kan beräknas icke understiga detta

belopp. Övriga i delposten ingående utgifter såsom för bilskatt, försäkring,

bilgummi, underhåll och vård av cyklar in. m., torde med hänsyn till förslaget

om utökning av fordonsbeståndet böra uppräknas med 20 000 till

100 000 kronor. Posten skulle alltså i sin helhet upptagas till (359 500 +

245 000 + 100 000) 704 500 (+ 154 500) kronor.

Tilläggsförslag. Driftkostnaderna för envar av de föreslagna 35 nya bilarna

beräknas till 3 600 kronor per år, vilket medför en anslagsökning

med 126 000 kronor.

3) ökningen sammanhänger med den i tilläggsförslaget förordade personalökningen.

4) Petita. Kostnaderna för löpande utgifter i egentlig mening uppskattas

till 70 000 (+ 20 000) kronor. Till nyanskaffning av 2 räknemaskiner och

30 skrivmaskiner samt utbyte av 10 förslitna skrivmaskiner begäres 23 300

kronor. Vidare beräknas för anskaffande av 5 spritdupliceringsapparater

2 000, för inköp av ljudupptagningsapparater för kriminalpolisavdelningarna

15 500, för underhåll och vård samt erforderlig besiktning av statspolisens

vapen oförändrat 1 000, för fotografisk förbrukningsmateriel 7 500,

för översyn och justering av bilvågar 5 000, för nyanskaffning av bilvågar

25 000, för prövande av nya uppslag och utexperimenterande av förbättringar

inom polisens verksamhetsområde 2 000 samt för nyanskaffning av

möbler och armatur in. in. 12 000 kronor. Anslagsposten uppföres således

med (70 000 + 23 300 + 2 000 + 15 500 + 1 000 + 7 500 + 5 000 + 25 000 +

2 000 + 12 000) 163 300 (+ 63 300) kronor.

Tilläggsförslaget. Med anledning av den i tilläggsförslaget förordade

personalförstärkningen föreslås ytterligare följande utgifter: personlig utrustning

till polispersonal 37 264, möbler till 67 rum 100 500, 100 skrivmaskiner,

30 reseskrivmaskiner, 10 räknemaskiner och underhåll av maskiner

78 500, 10 ljudupptagningsapparater med spolar och underhåll 34 500,

böcker och tidskrifter in. in. till 8 nya avdelningar 3 120, 35 par handbojor

och 8 par fotbojor 1 370, kriminalteknisk utrustning och fotoutrust
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

ning 10 000 samt löpande utgifter 28 000 kronor, ökningen i tilläggsförslaget

uppgår alltså till 293 254 kronor.

5) ökningen hänför sig till den ökning av antalet skrivbiträden vid

statspolisavdelningarna, som förordats i tilläggsförslaget.

Yttrande.

Statskontoret (rörande yrkandena i petita). Vid en förhållandevis så

betydande förnyelse av motorfordonsbeståndet, som det under föregående

anslag föreslagna utbytet av 15 bilar innebär, bör den påkallade höjningen

för underhåll av motorfordon kunna reduceras. I nu rådande läge synes

sträng återhållsamhet böra iakttagas beträffande ökning av den maskinella

utrustningen. Den föreslagna ökningen härvidlag har till en del betingats

av den begärda personalförstärkningen. Då vidare den nyanskaffning av

maskiner m. m., som beror på förslitning, bör ske successivt, synes anslagsposten

till expeditionskostnader in. in. kunna begränsas till förslagsvis

125 000 kronor.

Departementschefen.

Kostnaderna för polishundorganisationen torde, såsom statspolisintendenten

föreslagit, under nästa år kunna minskas med 12 600 kronor, enär

någon utbildningskurs för hundar icke lär behöva anordnas under nästa

budgetår. Å andra sidan uppkommer på denna anslagspost en viss merkostnad

för den under föregående anslag föreslagna hunden i Västerbottens

län; denna merkostnad beräknar jag till 2 100 kronor, varav cirka 1 350

kronor utgöres av engångskostnader. Anslagsposten till polishundorganisationen

skulle alltså upptagas till (30 400 — 12 600 + 2 100) 19 900 (— 10 500)

kronor.

Till underhåll och drift av motorfordon in. in. beräknar jag 615 000

kronor för den nu befintliga fordonsparken samt 50 000 kronor i driftkostnader

under ett halvt år för nytillkommande motorfordon; posten

bör således bestämmas till 665 000 (+ 115 000) kronor.

För statspolismännens utbildning i skjutning m. in. samt för sjukvård

in. in. torde få avses en ökning med cirka hälften — motsvarande kostnaden

under ett halvt år — av de av statspolisintendenten föreslagna beloppen,

d. v. s. 300 resp. 400 kronor.

Under anslagsposten till expeditionskostnader in. in. beräknar jag följande

utgifter för nästa budgetår: löpande utgifter 85 000 kronor, inköp

och underhåll av kontorsmaskiner och dupliceringsapparater 65 000 kronor,

inköp av ljudupptagningsapparater 30 000 kronor, nyinköp och underhåll

av bilvågar 20 000 kronor, nyanskaffning av möbler 75 000, inköp av personlig

utrustning till polispersonalen 28 000 kronor, inköp av kriminalteknisk

utrustning och fotomateriel 15 000 samt underhåll av vapen, prövande

av nya uppslag, inköp av böcker, handbojor in. in. 7 000 kronor.

Totalt skulle anslagsposten alltså uppgå till 325 000 (+ 225 000) kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Då enligt gällande bestämmelser statspolisintendenten vid lån av lastbilar

från militärförband för statspolismännens utbildning i motorfordonskunskap

är skyldig att erlägga ersättning, beräknad efter viss kostnad per körd

mil, torde för detta ändamål böra beräknas ett belopp av 5 000 kronor.

Anslagsposten till statspolismännens utbildning i motorfordonkunskap bör

därför uppräknas med nämnda belopp.

Vid bifall till mina förslag skulle anslaget bestämmas till (713 000 — 10 500

+ 115 000 + 300 + 400 + 225 000 + 5 000) i runt tal 1 050 000 kronor. Härav

bör enligt tillämpade principer ett belopp av 335 000 kronor avräknas mot

automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och

expeditionskostnader för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag

av 1 050 000 kronor, därav 335 000 kronor att

avräknas mot automobilskattemedlen.

4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ........................ 4 400 000 5 107 416

1952/53 (statsliggaren s. 1054) .... 5 355 000

1953/54 (förslag) .............. 6 775 000

Av anslaget för innevarande budgetår skall ett belopp av 800 000 kronor

avräknas mot automobilskattemedlen.

Yrkanden.

I. Statspolisintendenten hemställer i sina ordinarie petita (skr. 30/8 1952),

att anslaget höjes med 1 586 700 kronor. I det på inrikesdepartementets anmodan

uppgjorda tilläggsförslaget (p. in. 25/11 1952) föreslås en höjning

med ytterligare 1 249 150 kronor.

Petita: ökning

1. Ordningsstatspolisen:

a) Utökning med 1 kommissarie, 4 överkonstaplar och 32 konstaplar 495 920

b) Jaktpolisen överföres till statspolisen, innebärande utökning med 6

konstaplar.................................................... 76 080

c) Omräkning .................................................. 408 000

2. Kriminalstatspolisen:

a) Utökning med 1 biträdande kommissarie, 5 överkonstaplar och 17

kriminalkonstaplar............................................ 349 040

b) Utbyte av 1 kriminalkonstapel mot 1 överkonstapel i Stockholm

och 2 kriminalkonstaplar mot 2 överkonstaplar i Göteborg ...... 6 120

c) Omräkning .................................................. 192 000

3. Hyra för stall och garage.......................... i............ 7 000

4. Underhåll och vård av hästar, omräkning ........................ 23 500

5. Expeditionslokaler m. m......................................... 29 000 j 535 g60

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 171.

33

T illäggsfurslag:

6. Utökning av kriminalstatspolisen med ytterligare 3 kommissarier, 21

överkonstaplar, 58 kriminalkonstaplar och 6 polissystrar............ 1 163 470

7. Utbyte av 1 överkonstapel mot 1 biträdande kommissarie.......... 4 680

8. Hyra för stall, garage, expeditionslokaler m. m..................... 81 000 j 249 150

2 835 810

II. Svenska jägareförbundet (skr. 4/6 1952) hemställer, att kostnaderna

för jaktpolisen måtte bestridas av statsmedel.

Motiv.

I. 1 a) I föregående års statförslag anförde statspolisintendenten i huvudsak

följande:

Da ordningsstatspolisen uppsattes år 1932 bestod den av 6 kommissarier,

22 överkonstaplar och 172 konstaplar eller sammanlagt 200 man.

Den 1 juli 1951 är personalstyrkan 9 kommissarier, 26 överkonstaplar och

238 konstaplar eller sammanlagt 273 man. Ökningen uppgår alltså till 73

man. Av dessa tillkommo 67 man i samband med vissa ändringar beträffande

bilbesiktningsorganisationen år 1937. Vid behandlingen av frågan

om denna utökning framhöll chefen för kommunikationsdepartementet

(prop. 30/1936 s. 72), att han med hänsyn till vårt lands vidsträckta vägnät

— i likhet med de sakkunniga som framlagt förslaget — funne den föreslagna

utökningen med 67 man måhända knappt tilltagen. Efter 1938 har

ordningsstatspolisens sammanlagda numerär ökat med endast en man. Sedan

år 1936 har vägtrafiken betydligt ökat. Vid slutet av år 1936 funnos

sammanlagt 217 653 registrerade motorfordon. Vid utgången av år 1950 var

motsvarande siffra 557 331. Även cyklarnas antal har under samma tid

ökat i avsevärd grad. Redan härav torde framgå, att den även tidigare klent

dimensionerade organisationen blivit otillräcklig för sina uppgifter. Av

ordningsstatspolisens personal kan med nuvarande arbetsbörda för trafikövervakning

dagligen disponeras i genomsnitt omkring 100 man eller 50

Ivåmanspatruller, tjänstgörande under vardera 8 timmar. Vid en lika fördelning

över hela dygnet skulle sålunda ordningsstatspolisen för trafikövervakning

kunna avdela sammanlagt 17 patruller inom rikets samtliga 24

län. En förbättrad trafikövervakning skulle säkert i betydande grad medverka

till att nedbringa antalet trafikolyckor. Under de sista åren har ordningsstatspolisen

i betydande omfattning tagits i anspråk för trafikundervisning,

framför allt i skolorna. Detta arbete, som allmänt torde anses vara

av väsentlig betydelse för främjande av trafiksäkerheten, har dock liksom

trafikövervakningen i brist på personal långt ifrån kunnat bedrivas i önskvärd

utsträckning. 1945 års trafiksäkerhetskommitté har i sitt betänkande

(SOU 1948:20) uttalat, att den svenska polisen arbetar med alltför små

resurser såvitt avser trafiksäkerhetsarbetet. Det är emellertid icke enbart i

fråga om trafikarbetet som ordningsstatspolisens arbetsbörda ökat. Antalet

och storleken av idrotts- och nöjcstillställningar o. d., vid vilka statspolisens

medverkan erfordras, har under de senaste åren oavbrutet stigit. Ordningsstatspolisen

har icke eller allenast i otillräcklig omfattning kunnat ägna

uppmärksamhet åt elt flertal i och för sig betydelsefulla arbetsområden.

Slutligen måste uppmärksammas, att den effektiva arbetstiden för år och

man ganska avsevärt nedgått under de senaste åren till följd av dels infö- 3

3 Hihang till riksdagens protokoll I It .7.''!. 1 sand. Nr 171.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr V/l.

rande av reglerad arbetstid och dels ökning av semesterns längd. En förstärkning

av ordningsstatspolisen genom personalökning framstår såsom

ofrånkomlig, ökningen bör ske successtivt under 3—4 år och synes vid full

utbyggnad böra omfatta minst 1 kommissarie, 8 överkonstaplar och 54 konstaplar.

I anledning av yrkadena medgavs utökning fr. o. in. den 1 juli 1952 med 1

överkonstapel och 3 konstaplar.

Vad som föregående år anfördes som skäl för utökning äger fortfarande

giltighet. Trafiken på vägarna har nu uppnått en tidigare oanad intensitet.

Antalet i riket registrerade motorfordon, som den 31 december 1938 uppgick

till 219 201, utgjorde den 31 december 1951 668 813. Detta innebär eu ökning

av antalet motorfordon från den 31 december 1950 med i runt tal

111 500 eller ca 20 procent. Trafikens kraftiga utveckling har även medfört

en oroande ökning av antalet trafikolyckor. Åren 1938, 1949, 1950 och

1951 utgjorde antalet till försäkringsanstalterna anmälda trafikskador resp.

42 977, 41 312, 56 922 och 85 060. Vid dessa trafikolyckor skadades följande

antal personer, nämligen resp. 6 241, 5 972, 6 809 och 8 344. Övervakningen

av vägtrafiken är en uppgift, som i praktiken — om man undantager de

allra största städerna —- så gott som uteslutande åvilar statspolisen.

Trafikens stora ansvällning och ökningen av antalet trafikskador måste resultera

i en intensifiering av den regelmässiga trafikkontrollen. Den trafikövervakning,

som nu utövas av statspolisen, kan i dagens läge icke anses

vara tillfredsställande, vilket helt beror på de bristande personella resurserna.

Följande förstärkning bör ske: 1 överkonstapel och 10 konstaplar i

Stockholm, 1 konstapel i Eskilstuna, 2 konstaplar i Jönköping, 1 konstapel

i Växjö, ordningspolisavdelning i Visby om 1 överkonstapel och 2 konstaplar,

1 konstapel i Karlskrona, 3 konstaplar i Malmö, 3 konstaplar i Göteborg,

1 konstapel i Skövde, 1 konstapel i Västerås, 1 kommissarie och 2 konstaplar

i Falun, 1 överkonstapel och 2 konstaplar i Gävle samt 1 överkonstapel

och 3 konstaplar i Luleå.

1 b) I sin anslagsframställning för budgetåret 1949/50 föreslog statspolisintendenten,

att jaktpolisen skulle överflyttas till statspolisorganisationen.

Förslaget, som icke tillstyrktes av departementschefen, framfördes ånyo för

budgetåret 1951/52, utan alt förslaget vann beaktande. Statspolisintendenten

åberopar nu tidigare anförda skäl (se 1949 och 1951 års statsverkspropositioner

XI s. 334 resp. 336). Förslaget innebär en utökning med 1 konstapel

av vardera av statspolisens ordningsavdelningar i Karlskrona, Sundsvall,

Östersund och Umeå samt med 2 konstaplar av avdelningen i Luleå.

2 a och b) Motiven till dessa yrkanden ha redovisats i det föregående

(s. 161.

3) Ökningen sammanhänger med i petita föreslagen utökning av antalet

bilar.

5) Med hänsyn till föreslagna personalökningar bör räknas med en mer
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171. 35

kostnad av 10 000 kronor, varjämte genom omräkning på grund av belastningen

delposten bör höjas med 19 000 kronor.

6) Denna förstärkning tillsammans med den i petita föreslagna -— tillhopa

111 polismän och polissystrar — redovisades i den förenämnda departementspromemorian.

Rörande motiveringen hänvisas till det föregående

(s. 17).

7) Utökningen av kriminalstatspolisen kommer att medföra en betydande

ökning av arbetsbördan hos statspolisens centrala ledning. En på statspolisintendentens

kansli tjänstgörande överkonstapel vid ordningsstatspolisen

i Stockholm bör utbytas mot en biträdande kommissarie.

8) Ökningen sammanhänger med de i tilläggsförslaget förordade personalförstärkningarna

in. m.

II. Beträffande motiveringen till dessa yrkande som även framförts i

statspolisintendentens framställning, hänvisas till det föregående.

Yttranden.

Statskontoret (rörande yrkandena i petita). Frågan om ökning av detta

anslag har upprepade gånger under senare år prövats av statsmakterna.

Senast vid 1952 års riksdag förelåg framställning om förstärkning av såväl

ordningsstatspolisen som kriminalstatspolisen, vilken framställning ansågs

kunna bifallas endast i en mycket begränsad omfattning. I avbidan på prövningen

av 1948 års polisutrednings förslag till ny polisorganisation ansågs

nämligen försiktighet böra iakttagas vid statspolisens utökning. Av samma

anledning torde en förstärkning av personalen även under budgetåret

1953/54 böra medgivas endast i begränsad omfattning och i första hand

avse kriminalstatspolisen. Den nu ånyo gjorda framställningen om jaktpolisverksamhetens

inordnande i statspolisorganisationen kan statskontoret

alltjämt icke tillstyrka.

Statens trafiksäkerhetsråd anför.

Rådet har i samarbete med statspolisen i april och maj 1952 verkställt

en inventering av i trafik varande person- och lastbilar i landet. Inventeringen,

som omfattade 2 500 slumpmässigt utvalda bilar, visade bl. a., att

stoppljuset icke alls fungerade på drygt 13 procent av personbilarna och

närmare 18 procent av lastbilarna. På var fjärde lastbil och var tionde

personbil var bakljuset, nummerplåtsbelysningen och eventuella reflexanordningar

i så dålig kondition och så dåligt renhållna, all fordonel under

mörker svårligen kunnat upptäckas bakifrån. Icke mindre än 10 procent

av personbilarna och närmare 8 procent av lastbilarna hade otillfredsställande

handbroms, under det att fel på folbromsen konstaterades hos ca

2 procent av personbilarna och inemot 4 procent av lastbilarna. Bristfällig

styrinrättning fanns bos 0 procent av personbilarna och 9 procent av lastbilarna.

Av hela antalet undersökta personbilar, 1 434, voro Öl procent utan

fel, såvitt gällde de undersökta detaljerna. Motsvarande siffra för de 1 073

undersökta lastbilarna utgjorde 44 procent. Till bilden av dagens trafiksituation

torde även höra det förhållandet, alt eu myckel stor del av motorfordonen

framföres av personer, som inneha färska körkort, och alt inånga

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

av dessa förare ännu icke hunnit skaffa sig någon större erfarenhet i trafiken.

Under åren 1938 och 1939 anmäldes till trafikförsäkringsföreningen

omkring 43 000 resp. 41 000 trafikförsäkringsskador. Motsvarande siffror

voro för åren 1950 ca 57 000 och 1951 ca 85 100 och för tiden den 1 januari

—den 1 september 1952 ca 56 100. Antalet vid dessa skador dödade peisoner

under år 1952 fram till den 1 september var större (283) än under

motsvarande tid 1951 (267).

Mot bakgrunden av de nu återgivna siffrorna bör man taga i betraktande

utvecklingen av numerären av ordningsstatspolisen. Enligt rådets

mening är det av fundamental betydelse för upprätthållande och höjande

av trafiksäkerheten på vägarna, att övervakningen av trafiken är väl föigrenad

över hela landet och att den är effektiv. Vidare är rådet övertygat

om att statspolisen, försedd med erforderlig personal, är väl skickad att

handhava denna övervakning. I dagens situation är övervakningen långt

ifrån tillfredsställande. Den mindre ansvarskännande delen av landets motorfordonsförare

torde, om de få vänja sig vid att övervakningen på vägarna

är bristfällig, utnyttja den rådande situationen genom att underlåta

att hålla fordonen i fullt trafikvärdigt skick och åsidosätta gällande föreskrifter

om vad som är att hänföra till ett ordentligt och sansat körsätt.

Såsom ett vägande skäl för iakttagande av viss försiktighet vid statspolisens

utökning har anförts, att prövningen av 1948 års polisutrednings förslag

till en ny polisorganisation borde avvaktas. Detta skäl måste respekteras,

men den ur samhällets synpunkt så utomordentligt viktiga frågan

om effektiv övervakning och tillsyn av vår ständigt växande och mindre

disciplinerade trafik får icke undanskymmas av till äventyrs f. n. svailösta

organisatoriska spörsmål. Trafiksäkerhetsrådet håller därjämte före,

att statspolisintendenten i sina äskanden beträffande utökning av ordningsstatspolisen

framgått med stor försiktighet.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF). Ordningsstatspolisen

är ett av de i praktiken mest effektiva instrumenten föi trafiksäkerhetsarbete.

En väl skött trafikövervakning på vägarna är ett nödvändigt

komplement till den allmänna trafikantupplysning och trafikpropaganda,

som NTF bedriver. Tyvärr måste konstateras, att ordningsstatspolisen

på grund av alltför fåtalig personal ej har möjlighet alt i den utsträckning,

som ur trafiksäkerhetssynpunkt är nödvändig, ägna sig åt

denna uppgift. Det är därför ur sagda synpunkt ett angeläget intresse, att

statspolisen beredes möjlighet att utvidga sin olycksförebyggande, övervakande

verksamhet, allt eftersom vägtrafiken växer. Av statspolisintendentens

framställning framgår emellertid, att så icke alls skett. Tvärtom kan

han konstatera, att ordningsstatspolisens styrka är praktiskt taget oförändrad

sedan år 1938. Detta måste NTF beteckna såsom mycket otillfredsställande

med vetskap om, att en märklig utveckling skett och alltjämt sker

i fråga om vägtrafiken. De samlade ekonomiska skadeverkningarna av trafikolyckorna

äro nu så stora, att de uppskattas till 250—300 miljoner kr.

årligen. Den förstärkning av den trafikövervakande personalen, statspolisintendenten

nu föreslår, blir början till eu välbehövlig upprustning och

framstår för NTF såsom nödvändig.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

37

Departementschefen.

Vägtrafikens starka utveckling har medfört önskemål om en förbättring

av ordningsstatspolisens resurser för att effektivisera trafikövervakningen.

Jag delar visserligen statspolisintendentens åsikt, att ordningsstatspolisens

nuvarande möjligheter att övervaka vägtrafiken icke kan anses tillfredsställande

och att en förbättrad trafikövervakning skulle medverka till att

höja trafiksäkerheten och nedbringa antalet olyckor på vägarna. Emellertid

har jag ansett det i nuvarande läge angelägnare, att den polisreform genomföres,

som jag i det föregående uttalat mig för och som bl. a. innefattar

en väsentlig utökning av kriminalstatspolisen. Då redan denna utökning

kan väntas medföra vissa svårigheter för det kommunala polisväsendet

i de städer, som skall åläggas att tillhandahålla statspolispersonalen, anser

jag mig icke böra ytterligare åderlåta de kommunala poliskårerna och försvåra

rekryteringen till kriminalstatspolisen genom att samtidigt framlägga

förslag om en förstärkning av ordningsstatspolisen. Det torde också böra

utredas i vad mån en förstärkning av ordningsstatspolisen kan finansieras

genom själva motortrafiken. Jag är alltså icke beredd att för nästa budgetår

tillstyrka någon utökning av ordningsstatspolisen.

Förslaget om jaktpolisens överförande till statspolisorganisationen anser

jag mig icke böra biträda.

I det föregående har jag uttalat mig för en förstärkning av kriminalstatspolisen

med 103 polismän och 6 polissystrar. Merkostnaden härför torde

per år uppgå till omkring 1 500 000 kronor i ersättning till städerna för avlöningskostnader

in. in., vartill kommer ersättningar för expeditionslokaler,

garagekostnader in. in. om cirka 90 000 kronor. Jag har tidigare anfört, att

man vid anslagsberäkningen för nästa budgetår borde utgå från att cirka

80 av de nya tjänsterna skulle kunna rekryteras under första halvåret 1954.

Med hänsyn till statsbidragsbestämmelsernas utformning torde man böra

räkna med att en del av de på första halvåret 1954 belöpande kostnaderna

för dessa 80 polismän kommer att utbetalas först efter utgången av budgetåret

1953/54. Belastningen på anslaget för 1953/54 anser jag kunna uppskattas

till högst 80 procent av kostnaderna. Med dessa utgångspunkter beräknar

jag för statspolisens förstärkning under nästa budgetår ett belopp

av 470 000 kronor i ersättning för löne- och pensionskostnader samt för

hållande av lokaler in. in.

Statspolisintendentens förslag om utbyte av en ordningsöverkonstapel,

som tjänstgör på statspolisintendentens kansli, mot en biträdande kommissarie

finner jag mig icke böra tillstyrka.

Såsom en automatisk ökning på anslaget tillkommer ett belopp av i runt

tal 650 000 kronor för ökat rörligt tillägg på ordnings- och kriminalstatspolispersonalens

löner in. in.

Slutligen bör under anslaget beräknas eu utgiftsökning om cirka 300 000

kronor med anledning av den i det föregående föreslagna revideringen av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

grunderna för beräkningen av ersättningar för statspolispersonalens pensioneringskostnader.

Hela anslaget bör alltså för nästa budgetår uppföras med (a 355 000 +

470 000 + 650 000 + 300 000) 6 775 000 (+1 420 000) kronor. Härav torde enligt

tillämpade principer ett belopp av 900 000 kronor avräknas mot automobilskattemedlen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Stats polisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten

för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag

av 6 775 000 kronor, därav 900 000 kronor att avräknas mot

automobilskattemedlen.

5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ........................... 82 600 125 999

1952/53 (statsliggaren s. 1055 ) ...... 116 800

1953/54 (förslag) .................. 123 000

Vid utgången av budgetåret 1951/52 fanns på anslaget en reservation av

i runt tal 14 509 kronor.

Yrkande.

Statspolisintcndenten (skr. 30/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med

35 000 kronor.

Anslag

Förslag

Ökning

1. Inköp av rörliga polisradioanläggningar m. m.......

1952/5.5

99 000

99 000

_

2. Underhåll och vård av radioanläggningar ..........

15 000

50 000

+ 35 000

3. Arvode samt rese- och traktamentsersättningar åt radio- teknisk expert....................................

2 800

2 800

—

116 800

151 800

35 000

Motiv.

Vid anslagsberäkningen för budgetåret 1953/54 har hänsyn icke tagits till

reservationen, då de balanserade medlen helt torde åtgå till betalning av

materiel, som beställts under tidigare budgetår, samt motsvara till innevarande

budgetår balanserade behov.

2) För reparation och erforderlig service av radioanläggningarna beräknas

oförändrat 15 000 kronor, ökningen om 35 000 kronor avser inköp av

viss teknisk utrustning, som gör det möjligt att ett radiomeddelande når

endast den station, för vilken meddelandet är avsett, och alltså icke stör

övriga polisradiostationer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 171.

39

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om inköp av viss

teknisk utrustning för polisens radioanläggningar.

Departementschefen.

Jag tillstyrker en uppräkning av anslaget med 6 000 kronor för afl möjliggöra

försök i ett par städer med den tekniska utrustning, för vilken statspolisintendenten

begärt medel. I övrigt upptager jag under anslaget samma

belopp som för innevarande budgetår. Anslaget skulle alltså uppföras med

(116 800 + 6 000) i runt tal 123 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Stats polisorganisationen: Polisradioväsendet för

budgetåret 1953/54 anvisa ett reservationsanslag av 123 000

kronor.

6. Bidrag till reservpolisorganisationen m. in.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ............................ 650 000 694 153

1952/53 (statsliggaren s. 1058) ...... 800 000

1953/54 (förslag) .................. 900 000

Yrkande.

Statspolisintendenten (skr. 21/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med

113 000 kronor.

Motiv.

Kostnaderna för kalenderåret 1951 kunna preliminärt beräknas till

766 880 kronor. Såsom utgångspunkt för medelsberäkningen för budgetåret

1953/54 bör man räkna med de gottgörelser, som kunna ifrågakomma för

hållande av reservpolis under kalenderåret 1953. Vid oförändrad numerär

och under förutsättning, att nu utgående rörliga tillägg icke ändras, synas

utgifterna komma att uppgå till samma belopp som den faktiska kostnaden

för kalenderåret 1951, ökat med 102 300 kronor, motsvarande löneökningar

till följd av redan inträffade höjningar av rörliga tillägg. Härtill komma

kostnaderna för 3 reservpolismän från vardera Enköping och Ludvika, vilka

släder från och med 1952 äro skyldiga tillhandahålla reservpolispersonal,

samt för ytterligare 1 reservpolisman i envar av städerna Stockholm, Göteborg

och Malmö, vilken ökade skyldighet det på grund av ökat invånarantal

åligger dessa städer att tillhandahålla fr. o. in. år 1952. Dessa kostnader

böra beräknas till sammanlagt i runt tal 22 700 kronor. Till följd av ökat

invånarantal äro därjämte städerna Ängelholm och Sala skyldiga att fr. o. in.

kalenderåret 1953 tillhandahålla vardera tre reservpolismän samt Stockholm

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

och Västerås vardera ytterligare 1 reservpolisman. Härav föranledd kostnadsökning

uppskattas till i runt tal 21 000 kronor. Kostnaderna för reservpolisorganisationen

torde sålunda för budgetåret 1953/54 böra beräknas till

(766 880 + 102 300 + 22 700 + 21 000) 912 880 ( + 112 880) kronor.

Departementschefen.

Mot statspolisintendentens uppskattning av medelsbehovet har jag intet

annat att erinra än att jag anser anslaget kunna avjämnas nedåt till jämnt

900 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till reservpolisorganisationen m. m. för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 900 000 kronor.

I

7. Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden m. in.

Anslag Nettoutgift

1951/52 ........................ 6 000 000 6 277 872

1952/53 (statsliggaren s. 1059) . . 7 000 000

1953/54 (förslag) .............. 8 500 000

Departementschefen.

I den denna dag anmälda propositionen med förslag till lag om ändring

i polislagen in. in. har jag föreslagit bl. a., att städer med mindre än 10 000

invånare — jämte i undantagsfall större städer — och köpingar skulle berättigas

till statsbidrag efter samma grunder som landskommuner, varvid

emellertid bidraget till städer och köpingar med minst 5 000 invånare såvitt

gäller ordinarie polispersonal skulle utgå med endast 25 procent. Dessa

bidragsbestämmelser skall tillämpas fr. o. in. den dag, som Kungl. Maj :t

bestämmer, sannolikt den 1 januari 1954. Statsverkets merutgifter i anledning

av de nya bestämmelserna, kan beräknas till omkring 3,5 miljoner

kronor. Då emellertid bidragen utgår kalenderårsvis i efterskott, kommer

kostnadsökningen att belasta först budgetåret 1954/55. För budgetåret

1953/54 synes anslaget därför behöva uppräknas endast med de automatiska

kostnadsökningarna till följd av höjda rörliga tillägg in. in. Dessa merkostnader

uppskattar jag för statsverkets del till 1 500 000 kronor. Anslaget

torde alltså för nästa budgetår böra bestämmas till 8 500 000 kronor. Jag

hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden

m. m. för budgetåret 1953/54 anvisa ett förslagsanslag

av 8 500 000 kronor.

8. Statens polisskola: Avlöningar.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 189 och 190,

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, att till Statens polisskola: Avlöningar

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

resp. Omkostnader för budgetåret 1953/54 anvisa förslagsanslag av 421 000

resp. 176 000 kronor.

Departementschefen.

I det föregående har jag uttalat, alt tillgången i städerna på polispersonal,

som genomgått statens polisskolas överkonstapelsklass, endast torde nätt

och jämnt motsvara behovet. För att den avsedda förstärkningen av kriininalstatspolisen

skall kunna genomföras inom rimlig tid utan allvarliga

vådor för vederbörande kommunala kriminalpolisavdelningar synes därför

särskilda åtgärder böra vidtagas för alt under nästa budgetår utöka statens

polisskolas utbildningskapacitet i överkonstapelsklassen. Jag vill i detta

syfte förorda, att — utöver den utökning av överkonstapelsklassen med en

avdelning, som jag föreslog i statsverkspropositionen — under budgetåret

1953/54 anordnas två extra avdelningar i överkonstapelsklassen. I dessa

avdelningar skulle 55 å 60 elever kunna beredas plats. Kostnaderna för

dessa extrakurser torde, enligt vad jag under hand inhämtat från polisskolan,

kunna beräknas till 26 700 kronor i ersättningar till timlärare och

10 000 kronor i omkostnader. För att bereda plats för extrakurserna kan

det eventuellt bli nödvändigt att tillfälligt flytta en eller två avdelningar av

konstapelsklassen till någon av avdelningsslcolorna, därvid skolan i Malmö

främst torde komma i fråga. Någon större merkostnad för statsverket i

anledning härav torde dock icke uppstå.

Jag förordar, att för nästa budgetår statens polisskolas avlöningsanslag

uppräknas med i runt tal 27 000 till 448 000 kronor och omkostnadsanslaget

med 10 000 till 186 000 kronor. I fråga om omkostnadsanslaget gör jag

hemställan under följande punkt. Här hemställer jag att Kungl. Maj :t

måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i året statsverksproposition

— föreslå riksdagen att

a) godkänna följande avlöningsstat för statens polisskola,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

..................................... 19 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ............... 315 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . 69 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 45 000

Summa förslagsanslag kronor 448 000;

b) till Statens polisskola: Avlöningar för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 448 000 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 111.

9. Statens polisskola: Omkostnader.

Under åberopande av vad jag anfört under föregående punkt hemställer

jag att Kungl. Maj :t måtte — med ändring av vad därutinnan föreslagits i

årets statsverksproposition — föreslå riksdagen

att till Statens polisskola: Omkostnader för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 186 000 kronor.

IV. Poliskåren i Boden.

1. Poliskåren i Boden: Avlöningar.

Anslag Nettoutgitt

1951/52 ............................ 318 700 340 010

1952/53 (statsliggaren s. 1056) ...... 404 500

1953/54 (förslag) .................. 520 000

A. Personalförstärkning m. in. i det ursprungliga skyddsområdet.

Yrkande.

Polischefen i Boden (skr. 21/8 1952) hemställer, att anslaget höjes med

198 800 kronor.

1. Personalökningar:

a) Kriminal- och främlingsavdelningarna: ökning

1 kriminalöverkonstapel Ca 19............................................ 12 443

2 kriminalkonstaplar Ca 16 .............................................. 22 126

2 skrivbiträden i regi. befordringsgång.................................... 15 696

1 konstapel överflyttas från bevakningsavdelningen till främlingsavdelningen —

b) Ordningsavdelningen:

1 skrivbiträde i regi. befordringsgång .................................... 7 848

c) Bevakningsavdelningen:

1 inspektionskonstapel Ca 16 ............................................ 11063

3 konstaplar Ca 14 ...................................................... 30 777

3 extra konstaplar, arvode motsvarande 12:e lönegraden .................. 28 725

2. Vikariatsersättningar........................................................ 800

3. Omräkning................................................................ 69 322

198 800

Motiv.

1 a) Den egentliga kriminalavdelningen (krini. I) består f. n. av 1 överkonstapel

och 5 kriminalkonstaplar; främlingsavdelningen (krim. II) består

av 1 kriminalkonstapel och 1 konstapel. Då denna personal alltid varit

för fåtalig, ha därutöver tjänstgjort 1 ä 2 konstaplar på krim. I och 1 konstapel

på krim. II, vilka tagits från bevakningsavdelningen. Avdelningarnas

verkliga personalbehov har dock icke därigenom täckts. Personalen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171. 43

förstärktes senast den 1 oktober 1947, då en kriminalkonstapeltjänst inrättades.

Genom rättegångsreformen har arbetsbördan ytterligare ökat. Sedan de

militära målen överförts till civila domstolar, har ett stort antal mål, som

tidigare utretts genom militär myndighets försorg, kommit att belasta avdelningen.

De flesta militärmål skola givas förtursrätt. Med avdelningens

allmänna belastning kan emellertid likväl icke undvikas balans även beträffande

militärmål. Kårens skyldighet att tillhandagå landsfiskalen i Överluleå

distrikt har under de sista åren vid flera tillfällen icke kunnat fullgöras.

Den viktiga spaningsverksamheten har praktiskt taget aldrig kunnat

utföras. Personalökningen skulle för krim. I kunna inskränkas till en kriminalkonstapel

samt ett kvinnligt biträde under förutsättning att krim. II

erhåller en sådan personalstyrka, att en betydande del av spaningsuppgifterna

från krim. I kan överföras dit. Skulle så icke bli fallet, måste ökningen

å krim. 1 utgöras av två kriminalkonstaplar och ett kvinnligt biträde.

Uppgifterna för främlingsaydelningen ha varit av sådan storleksordning,

att kontrollen över utlänningar och främlingar in. fl. i stort sett icke medhunnits

inom den vidsträckta del av skyddsområdet, som ligger utanför

Bodens stad. För samordning, dirigering, spaning för krim. I, för vissa expeditionsuppgifter

och kontroller samt för den nödvändiga kontakten med

statspolisens tredje rotel, vederbörande militära detalj och bevakningsavdelningen

torde ytterligare en befattningshavare erfordras. En särskild föreståndare

med överkonstapels grad bör anställas för att leda arbetet och

expeditionstjänsten. Genom inrättande av en skrivbiträdestjänst kan eu

kriminalkonstapel nästan helt lösgöras från rutingöromål för mera krävande

uppgifter. För att övervakningen av främlingar vid järnvägsstationer

och på bl. a. hotell skall kunna ske i skift, bör 1 konstapel överföras från

beräkningsavdelningen till krim. II. Krim. II skulle alltså bestå av 1 överkonstapel,

2 kriminalkonstaplar, 2 konstaplar och 1 skrivbiträde, vilket

innebär en ökning med 1 överkonstapel, 1 kriminalkonstapel, 1 konstapel

(överförd från beräkningsavdelningen) och 1 skrivbiträde.

1 b) Personalen på ordningsavdelningen, som består av 1 överkonstapel

och 12 konstaplar, är främst på grund av de stora avstånden inom staden i

minsta laget. Viss rationalisering genom ändring i nuvarande vakt- och beredskapstjänst

samt effektivare utnyttjande av fordon torde dock utan ökning

av polispersonalen kunna vinnas. Detta förutsätter emellertid, att polismännen

befrias från vissa expeditionella göromål. Genom att på ett kvinnligt

biträde överlåta verksamhet i samband med cykel-, vapen- och brottsregistratur

samt handhavande av hittegods- och registreringsskyltar skulle

polispersonal lösgöras för utredningar och överkonstapeln frigöras för väsentligare

uppgifter.

1 c) Polispersonalen på bevakningsavdelningen består av 1 överkonstapel,

1 inspektionskonstapel, lä konstaplar (varav 1 föreslagits skola över
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

föras till främlingsavdelningen). Med nuvarande personaltillgång hinner

avdelningen endast med rutinmässiga kontroller och patrulleringar. Avdelningen

har dessutom uttunnats genom att dess personal kommit att tagas

i anspråk för den verksamhet, till vilken kårens övriga personal icke räcker.

Bevakningen av fästningsområdet har kommit att eftersättas. Rytteriet

(7 man) är mindre lämpligt för bevakningsuppgifter. Därest rytteriet erfordras

ur rikspolissynpunkt, bör kompensation givas kåren i form av personalförstärkning.

För att vinna en oregelbunden och skiftande övervakning

är det nödvändigt med en specialpatrull, som icke inlemmas i turlista

eller låses till viss verksamhet. En ökning av avdelningens numerär med tre

konstaplar är därför erforderlig.

Chefen för avdelningen intar ställningen av kvartermästare. Hans tid

tages därigenom i mycket stor utsträckning i anspråk för expeditionella göromål.

Möjligheterna till övervakning av personalen inom bevakningsområdet

äro följaktligen små. Inspektionskonstapelns mesta tid åtgår för tillsyn

av den ridande avdelningen och hästbe^jåndet. Även han får liten tid

över för egentlig inspektionsverksamhet. Då avdelningens personal emellertid

kräver övervakning och handledning, måste ytterligare ett befäl anställas.

För att täcka de luckor, som uppkomma genom befattningshavares ledighet

för semester, sjukdom, militärtjänstgöring m. m. disponeras medel till

avlönande av 2 extra konstaplar. Detta antal är ej tillräckligt.

Ett minimum för avdelningens funktionsduglighet är en ökning med 1

inspektionskonstapel, 3 konstaplar samt 3 extra konstaplar. Därest framställningen

om personalökning på övriga avdelningar beskäres, ökas personalbehovet

för bevakningsavdelningen.

2) Vikariatsersättningar synas ha medräknats endast å icke-ordinarieposten.

Under ordinarie-posten bör ett belopp av 800 kronor upptagas för

ändamålet.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben. Ur försvarets synpunkt är det av vikt, att

polisorganisationen inom Bodens skyddsområde erhåller en sådan omfattning,

att den kan fylla de krav, som böra ställas från militär sida. Då det

bl. a. för de militära målen föreligger en viss eftersläpning -—- vilket ur

disciplinär synpunkt icke är lämpligt — tillstyrkes, att den egentliga kriminalavdelningens

personal förstärkes. Utökningen av främlingsavdelningen

synes motiverad. Det framgår av vad polischefen anfört, att bevakningsavdelningen

med nuvarande resurser icke tillfredsställande kan fullgöra

sina uppgifter. Avkall på bevakningsuppgifterna bör icke få förekomma,

varför polischefens yrkanden ifråga om bevakningsavdelningen

biträdas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Statskontoret erinrar, att länsstyrelsen i Norrbottens län enligt Kungl.

Maj :ts beslut den 9 maj 1952 har att upptaga nya förhandlingar med Bodens

stad angående storleken av de belopp, som staden enligt 1942 års avtal

har att erlägga till kronan för tiden 1 juli 1952—30 juni 1957, därvid

olika alternativ beträffande omfattningen av de personalförstärkningar,

som kunna anses nödvändiga vid poliskåren, skola beaktas. Då vid förhandlingarna

även föreliggande förslag av polischefen i Boden rörande

personalorganisationen torde komma under bedömande, har statskontoret

icke ansett sig böra ingå på någon granskning av förslaget. De beräknade

utgifterna för vikariatsersättning åt ordinarie befattningshavare torde icke

behöva föranleda uppräkning av den förslagsvis beräknade posten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän.

Landsfogden i Norrbottens län instämmer i allt väsentligt i polischefens

förslag. Dock synes med större skärpa böra framhållas, att de framställda

förslagen om ökning av poliskåren innefatta allenast ett minimibehov. Om

kåren fullt tillfredsställande skall kunna svara för skyddsområdets bevakning

och säkerhet, synes framförallt bevakningsavdelningen böra utökas

än ytterligare. Landsfogden understryker vidare önskvärdheten av att det

nuvarande polisrytteriet vid kåren indrages, dock utan att bevakningsavdelningens

personalstyrka därigenom minskas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. En omorganisation av kriminalavdelningen

synes önskvärd. Länsstyrelsen tillstyrker allvarligen, att denna

fråga, oberoende av det resultat, vartill underhandlingarna med staden leder,

upptages till slutlig prövning. Länsstyrelsen finner det sålunda angeläget,

att kriminal- och främlingsavdelningen förstärkas enligt polischefens

förslag. Länsstyrelsen kan även i övrigt biträda vad polischefen anfört

rörande ordningsavdelningen och tillstyrker därför anställandet av ett kontorsbiträde.

I fråga om bevakningsavdelningen synes det lämpligt, att polisrytteriet

indrages utan alt antalet konstaplar minskas. Länsstyrelsen förordar

därför, att frågan upptages till prövning. Den yrkade ökningen av

avdelningen synes väl motiverad. Länsstyrelsen understryker behovet av

snabba åtgärder för en förstärkning av den i Boden förlagda polispersonalen

för att möjliggöra en bättre kontroll inom skyddsområdet. Att — såsom

statskontoret förordat — avvakta tidsödande förhandlingar med Bodens

stad innan förstärkningen genomföres, förefaller länsstyrelsen kortsynt och

föga övertänkt, allrahelst som utökningen med polismän ej avser stadens

andel av kostnaderna.

St ids polisintendent en uttalar, att de föreslagna personalökningarna i och

för sig äro nödvändiga, därest poliskåren på ett tillfredsställande sätt skall

kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i Bodens stad och överluleå kommun.

Därest en av statspolisintendenten föreslagen utredning rörande förstatligande

av polisväsendet i vissa delar i Norrbottens län skulle komma till

stånd, synas emellertid personalökningarna böra prövas i samband med ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

redningen. Landsfogdens yrkande om indragning av den ridande avdelningen

i Boden är statspolisintendenten icke beredd att omedelbart tillstyrka.

Olika omständigheter ha aktualiserat frågan om polisrytteriets framtida

organisation. Frågan är emellertid under övervägande av statspolisintendenten,

som avser att i sinom tid ingiva förslag härom till Kungl. Maj:t.

B. Personalförstärkning för bevakningen av det utökade skyddsområdet m. in.

Yrkande.

Polischefen i Boden (skr. 22/11 1952) hemställer, att anslaget höjes med

ytterligare 122 400 kronor.

Ökning

1. Inrättande av en underavdelning i Luleå:

1 överkonstapel Ca 19...........................,.......................... 12 443

2 kriminalkonstaplar Ca 16 ................................................ 22 126

6 poliskonstaplar Ca 14.................................................... 61 554

1 skrivbiträde i regi. befordringsgång........................................ 7 848

1 poliskonstapel Cg 13 i 5 månader ........................................ 4 135

2. Arvoden till viss tullpersonal .............................................. 3 420

3. Vikariatsersättningar ...................................................... 341

4. Övertidsersättningar ...................................................... 300

5. Ersättningar till semestervikarier m. m....................................... 9 209

6. Arvode till en extra konstapel under genomgång av statens polisskolas konsta
pelsklass,

5 mån......................................................... 900

7. Avrundning in. m......................................................... 124

122 400

Motiv.

Genom kungörelse den 30 juni 1952 (nr 612) har Bodens skyddsområde

utökats att förutom Bodens stad och Överluleå socken, vilka ingingo i det

gamla skyddsområdet, jämväl omfatta Luleå stad med tillhörande öarna

Småskären, Nederluleå socken samt St. Furuön i Råneå socken. Då kårens

personalstyrka även med de i det tidigare ingivna statförslaget för budgetåret

1953/54 föreslagna utökningarna icke förslår till mera än att nödtorftigt

svara för kårens uppgifter inom det gamla skyddsområdet, måste

för de nya arbetsuppgifter, som tillföras genom kungörelsen, kåren förstärkas

med ny personal i icke oväsentlig omfattning.

1) Det synes nödvändigt att för de nya uppgifterna inrätta en underavdelning

av kåren, förlagd till Luleå. De arbetsuppgifter inom den nya

skyddsområdesdelen, som komma att åvila en avdelning i Luleå, äro i huvudsak

följande.

a) kontroll av främlingar, innefattande dels fast bosatta utlänningar, dels

ock tillfälliga besökare, som ankomma via järnväg och landsväg eller med

flyg och fartyg;

b) underrättelsetjänst inom skyddsområdet;

c) bevakning av vägar och anläggningar, d. v. s. i stort sett tillsyn över

att obehöriga icke uppehålla sig inom förbjudna områden, att gällande fo
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Mnj:ts proposition nr 171.

tograferingsförbud respekteras samt att militära anläggningar icke utforskas

eller utsättas för inbrott eller skadegörelse;

d) viss expeditionst jänst, innefattande handläggning av ärenden om vistelse-

och uppehållstillstånd för utlänningar, handhavande av registratur

in. in.;

e) den kontroll av fartyg, besättningar och passagerare in. in., som omförmäles

i 14g kungörelsen den 12 januari 1939 (nr 28) angående särskilda

villkor för utlännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller

motsvarande försvarsanläggning in. in.

En underavdelning på särskild stationsort kräver ett på platsen varande

befäl, som direkt kan leda verksamheten och har förmåga att taga initiativ

samt träffa brådskande avgöranden. Detta befäl bör vara av överkonstapels

grad. För att godtagbara resultat skola uppnås med främlingskontrollen

och underrättelsetjänsten måste minst två kriminalkonstaplar uteslutande

ägna sig åt därmed förenade uppgifter, exempelvis insamlande och nyttiggörande

av personuppgifter, utredningar i vistelsetillståndsärenden och

mera diskret kontrollverksamhet. Dessutom erfordras yttre övervakning av

främlingar med rutinkontroll av hl. a. hotelliggare och resandekort, bevakning

vid järnvägsstationen och kollation i polispublikationer in. in.

Två konstaplar behöva avdelas för uppgiften. Underavdelningen i Luleå

kommer att i vissa avseenden behöva egen registratur. Diarieföring, betjänande

av främst tiilståndssökande allmänhet, utskrifter, vissa slagningar

in. in. komma att taga avsevärd tid. Ett skrivbiträde kan ombesörja en stor

del av detta arbete. Inom den nya delen av skyddsområdet kräva vissa militära

anläggningar kontinuerlig övervakning. På grund av områdets storlek

måste härför erforderlig patrullering i huvudsak ske med bil. Erfarenheterna

från Boden giva vid handen, att för bevakningsuppgifterna erfordras

minst 4 konstaplar.

2) Enbart för kontrollen av fartyg torde under seglationsperioden ett

befäl jämte åtta konstaplar ävensom två motorbåtar vara nödvändiga. En

för denna uppgift avdelad personalstyrka koinnie under icke-seglationsperioden

att förlora sin huvuduppgift. Enligt uppgifter vid underhandskontakt

med den lokala tullmyndigheten synes emellertid denna del av

verksamheten i stället kunna utföras av tullpersonal i samband med dess

sedvanliga fartygsvisitationer. Särskilda arvoden böra därvid utgå till tullförvaltaren,

tullmästaren samt tre tullöveruppsyningsmän. Arvodena föreslås

per månad till 7.), DO resp. ad kronor eller årligen tillhopa omkring

3 500 kronor.

3) Semester och annan ledighet för överkonstapeln och två kriminalkonstaplar

torde för vardera böra beräknas till minst 45 dagar per år.

Vikariatsersättning föreslås därför för eu kriminalkonstapel under uppehållande

av överkonstapelst jänst samt för två konstaplar under uppehållande

av kriminal konstapel stjänst under nämnda antal dagar.

4) Inom en avdelning med föreslagen dimensionering kan emellanåt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

övertidstjänstgöring icke undvikas. För övertidsersättningar beräknas 300

kronor.

5) Vikarier bli erforderliga under personalens hela semestertid, beräknad

till 225 dagar om året, ävensom under tid för övrig ledighet, beräknad till

90 dagar. Under skrivbiträdets semester in. in. kommer för undvikande

av arbetsanhopning på samma sätt vikarie att bli behövlig. Sådan beräknas

därför under tillhopa 30 dagar årligen.

Yttranden.

Landsfogden i Norrbottens län ansluter sig i huvudsak till polischefens

förslag. Erfarenheterna från den statliga poliskåren i Boden, skyddsområdespolisen

i Kalix och i viss mån även statspolisens patruller i Tornedalen

peka obetingat mot en underavdelning till den statliga poliskåren i

Boden såsom den lämpligaste formen för bevakningens ordnande. Enligt

nu gällande författningar och instruktioner faller bevakningen även automatiskt

på Bodenpolisen. Ett delande av ansvaret för skyddsområdets bevakning

m. in. på två eller flera händer synes icke böra ifrågakomma.

Landsfogden avser att ägna största uppmärksamhet åt kontakten mellan

huvudavdelningen i Boden och den föreslagna underavdelningen i Luleå

ävensom åt samarbetet i vad gäller underrättelseverksamheten mellan de

båda avdelningarna och andra inom länet arbetande organ. Slutligen trainhålles,

att den nuvarande kommissarien i Boden bör uppflyttas från 22

till 24 lönegraden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Viktigt är, att inom den utökade delen

av skyddsområdet beslut snabbt och riktigt kunna fattas i ärenden, som

beröra utlänningar, vilka besöka området. Skäl kunde därför finnas att

anknyta verksamheten till poliskåren i Luleå eller till statspolisen under

landsfogdens befäl. Emellertid skulle polisorganisationen inom skyddsområdet

i så fall komma att ordnas enligt olika linjer för olika delar av området,

vilket vore mindre tillfredsställande. För den planerade avdelningen

i Luleå har emellertid föreslagits ett särskilt befäl, som kan fatta beslut i

enklare frågor. Som teleförbindelserna med polischefen i Boden äro goda

— radio och automattelefon finnas — synes det länsstyrelsen mest ändamålsenligt

att låta chefsskapet för avdelningen ligga hos polischefen i

Boden. Härigenom torde organisationen bli enhetlig och praktisk. Ett ingående

samarbete är emellertid nödvändigt mellan polischefen i Boden,

å ena, samt polischeferna i Luleå, Nederluleå och Råneå och statspolisens

olika avdelningar, å andra sidan. — Emot den föreslagna polisorganisationen

har länsstyrelsen ej funnit något att erinra, ej heller emot förslaget,

att viss tullpersonal skulle deltaga i fartygskontrollen. De föreslagna arvodesbeloppen

synas skäliga. Emellertid bör ersättning utgå till varje tulltjänsteman,

som deltager i verksamheten. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida

kontrollen kan utövas allenast av fem personer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

49

Tullkammaren i Luleå anför bl. a., att de föreslagna arvodena synas vara

väl lågt tilltagna, särskilt med tanke på att invisitationerna i Luleå ofta

äga rum nattetid. Tullkammaren föreslår månadsarvoden om resp. 100,

75 och 60 kronor samt till tillfälligt förordnad tullöveruppsyningsman 2

kronor för dag. Förslaget räknar med arvoden för helt år. På grund av

ishinder är emellertid hamnen stängd för trafik minst fyra månader på

året. Ersättning bör utgå endast under seglationsperioden.

Generaltullstijrelsen. I vad mån tullverkets medverkan vid den ifrågavarande

kontrollen kan komma att kräva förstärkning av förmanspersonalen

vid tullkammaren kan icke nu med säkerhet bedömas. Det är dock

sannolikt, att en dylik förstärkning åtminstone tidvis kommer att visa sig

erforderlig, vilket i sin tur medför behov av att förstärka även den underordnade

bevakningspersonalen. Styrelsen utgår emellertid ifrån, att detta

spörsmål icke är av sådan storleksordning, att detsamma bör utgöra hinder

för tillmötesgående av polischefens förslag. Från styrelsen sida är följaktligen

icke något att erinra mot att befattningshavare vid tullkammaren

anförtros uppdraget att i samband med förekommande fartygsinvisitationer

inom Bodens skyddsområde förrätta ifrågasatt kontroll av fartyg in. m.

Enär kontrollverksamheten får anses falla utom tullpersonalens vanliga

tjänsteåligganden, synas särskilda arvoden böra utgå till personalen. Med

hänsyn till vad tullkammaren anfört torde dock något högre arvoden än

vad polischefen förordat vara motiverade. Arvode bör utgå endast under

seglationstiden. Styrelsen tillstyrker de av tullkammaren föreslagna arvodesgrunderna.

Statskontoret. Förslaget om en till Luleå förlagd underavdelning av den

statliga poliskåren i Boden är ägnat ingiva starka betänkligheter, icke minst

med hänsyn till kostnaderna. Enligt ämbetsverkets mening bör en närmare

utredning företagas rörande den ur ekonomiska och allmänt organisatoriska

synpunkter mest lämpliga polisorganisationen inom denna del av

Bodens skyddsområde. Såvitt statskontoret nu kan bedöma, bör det ligga

närmast till hands, att — med undantag för fartygskontrollen m. in., som

lämpligen kan anförtros åt tullpersonal — överlämna nu ifrågavarande

uppgifter till den i Luleå befintliga statspolisavdelningen, som i samband

därmed bör erhålla viss personalförstärkning in. in. En dylik lösning torde

medföra den minsta kostnadsökningen för statsverket, samtidigt som kravet

på enhetlig ledning på tillfredsställande sätt kan tillgodoses.

Stats polis intendenten anför.

Beslutet att utöka Bodens fästnings skyddsområde så, att till detta kommit

att hänföras bl. a. Luleå stad har i organisationshänseende medfört avsevärda

svårigheter. Med utgångspunkt från ett i princip kommunalt polisväsende

torde det icke vara möjligt att finna en ur organisativ synpunkt

tillfredsställande lösning. Varje förslag till lösning från denna utgångspunkt

torde sålunda vara förenat med nackdelar och synes till det yttersta

pressa de organisationsformer, som med nuvarande ordning stå till buds.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1053. 1 sand. Nr 171.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Det torde förhålla sig så, att polisverksamheten inom vissa delar av Norrbottens

län — Bodens fästnings skyddsområde och i viss mån polischefsdistrikten

utmed Torne älv — icke kan organiseras på ett rationellt sätt,

därest ej polisväsendet inom dessa områden helt förstatligas. Med hänsyn

till att staten genom den statliga poliskåren i Boden, skyddsområdespolisen

i Kalix, samt statspolisavdelningen i Luleå ävensom genom utgående statsbidrag

till landskommunernas polisväsende redan nu bekostar en väsentlig

del av polisverksamheten inom dessa delar av länet, kunna de genom en

sådan omorganisation föranledda merkostnaderna icke förväntas uppgå till

mera betydande belopp. Statspolisintendenten föreslår därför en skyndsam

utredning av frågan om ett förstatligande av polisväsendet i vissa delar av

Norrbottens län, i första hand inom Bodens fästnings och Kalix skyddsområde.

I avvaktan på resultatet av en sådan utredning bör man söka en

provisorisk lösning.

De flesta av poliskårens åligganden i det vidgade skyddsområdet ha till

vissa delar hittills handlagts och handläggas fortfarande av personal från

de kommunala poliskårerna och statspolisens olika avdelningar i Luleå.

Den egentliga främlingskontrollen, i vilken även ingår ärenden angående

uppehålls- och arbetstillstånd in. in., åligger den kommunala polisen, varemot

polisarbetet rörande de landsskadliga brotten inom länet i princip

åligger den kommunala polisen med stöd av statspolisen. Patrullering utmed

vägarna i vissa delar av det utvidgade skyddsområdet verkställes av

ordningsstatspolisen i mån av tillgång på personal. Med hänsyn härtill

torde det icke kunna undvikas, att svårigheter uppstå vid gränsdragningen

mellan de olika polisavdelningarnas befogenheter och åligganden. Dessa

svårigheter ha visserligen redan funnits vad beträffar den statliga poliskårens

i Boden verksamhet utanför Bodens stad. Det har emellertid då gällt

områden med relativt ringa polisverksamhet. Olägenheterna bli av verklig

betydelse, då det gäller en stad av Luleå storlek, inom vilken polischefen i

Boden skulle erhålla betydande befogenheter. För Luleå stad innebär förslaget,

att polisverksamhet kominer att utövas av stadens poliskår, statspolisen,

en underavdelning av poliskåren i Boden samt slutligen — under

polischefen i Boden såsom chefsmyndighet — av vissa tulltjänstemän. Att

undvika ett ur såväl kostnads- som effektivitetssynpunkt otillfredsställande

dubbelarbete ävensom ständigt återkommande irritationer mellan polischeferna

i Boden och Luleå torde icke vara möjligt. Av denna anledning

avstyrkes förslaget.

En provisorisk personalförstärkning i avbidan på resultatet av den föreslagna

utredningen bör enligt statspolisintendenten anknytas till statspolisens

avdelning i Luleå.

Därest föreslagen utredning ej kommer till stånd, torde de ökade polisuppgifterna

i anledning av skyddsområdets utvidgning på lämpligt sätt böra

överföras på statspolisavdelningen i Luleå. Det kan måhända visa sig ändamålsenligt,

att en del av statspolisen förlägges i Boden.

Därest Kungl. Maj:t likväl skulle finna skäl bifalla polischefens i Boden

förslag om inrättande i Luleå av en underavdelning till poliskåren i Boden,

vill statspolisintendenten vitsorda det angivna personalbehovet.

Förnyade yttranden från länsstyrelsen in. fl.

Med anledning av vad statspolisintendenten anfört anmodade Kungl.

Maj:t länsstyrelsen i Norrbottens län att dels avge förnyat utlåtande i

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 17U

ärendet och dels framlägga förslag till en provisorisk polisorganisation,

innebärande att de polisuppgifter, som tillkommit på grund av skyddsområdets

utvidgning, skulle helt eller delvis åläggas statspolisavdelningen

i Luleå.

Länsstyrelsen har avgivit infordrat utlåtande samt därvid bifogat yttranden

från landsfogden och polischefen i Boden. Vidare har en skrivelse

inkommit från Luleå stad.

Polischefen i Boden. Vad statspolisintendenten anfört beträffande ett

förstatligande i viss omfattning av polisväsendet i länet synes böra allvarligt

beaktas. Ur organisatoriska synpunkter torde en sådan lösning vara

den lyckligaste. I övrigt vidhåller polischefen till alla delar sitt tidigare

förslag. Härvid anföres bl. a.

Ärende rörande utlännings vistelse inom skyddsområdet passerar först

vederbörande polischef och tillställes därefter mig. Genom främlingsavdelningen

företages den utredning, som kan vinnas utöver genom vederbörande

polischefs försorg företagen kontroll i allmänna polisiära publikationer

in. in. I ärenden av denna art täcka förefintliga centrala direktiv icke

alla uppkommande situationer. Ett intimt samarbete förekommer därför

mellan mig och främlingsavdelningen, å ena, samt kommendantsstaben, å

andra sidan. På grundval härav har en viss praxis utbildats i fråga om

handläggning och bedömning. Dess enhetliga tillämpning tillgodoses i

första hand därigenom att samtliga ärenden av denna art passera mig.

övrig främlingskontroll företages efter i stort sett samma linjer, varför

den centrala verksamheten även där bedrives av härvarande främlingsavdelning.

Underrättelsetjänsten ombesörjes av statspolisen endast i den mån

tredje rotelns verksamhet beröres. Inom denna verksamhetsgren föreligger

givetvis en viss risk för dubbelarbete. Emellertid har även här viss praxis,

innebärande rätt entydiga linjer, utbildats. Ett intimt samarbete mellan

tredje roteln och främlingsavdelningen är i dessa ärenden en förutsättning;

erfarenhetsmässigt kan konstateras, att svårigheter härvidlag hittills icke

uppstått.

Bevakningstjänst utföres av bevakningsavdelningen även inom den nytillkomna

delen av skyddsområdet med visst biträde av de lokala polisorganen

samt kustbevakningspersonal. Den sker i huvudsak i form av bilpatrullering,

törenad med och jämsides med viss övervakningsverksamhet

in. in. Även om statspolispersonal utför viss patrullering å länets vägar,

torde denna verksamhet följa för statspolisen gällande bestämmelser och

endast i blygsam omfattning innesluta de speciella skyddsområdesuppgifterna.

Beträffande nu nämnda delar av verksamheten föreligga inga svårigheter

vid gränsdragningen mellan de olika polisavdelningarnas befogenheter och

åligganden. Hittills gjorda erfarenheter ha tvärtom givit underlag för ett

konstaterande att uppgifterna lösts i utpräglat gott samförstånd och sä

tillfredsställande, som den av begränsade resurser givna ramen tillåter.

I fortsättningen synes instruktionsmässigt en effektiv gränsdragning utan

svårighet kunna ske.

Bortsett från den under landsfogdens ledning stående tredje roteln torde

statspolisen icke utöva polisiär verksamhet av nämnvärd omfattning inom

Luleå stad. De tulltjänstemän, vilka enligt förslaget skola handhava far
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

tygskontrollen, äro icke avsedda för andra polisiära uppgifter. En underavdelning

av poliskåren i Boden kommer endast att handlägga ärenden

rörande främlingskontroll och underrättelsetjänst ävensom fullgöra bevakningsverksamhet

i stort sett utanför stadens område. Polischefens i

Boden befogenheter inom staden komma därför att inskränka sig till fräinlingsklientelet;

det har varken avsetts eller ansetts lämpligt, att han skulle

taga del i ordningshållnings- eller förundersökningsuppgifter inom Luleå

stad. Faran för dubbelarbete och irritation måste därför anses ytterst

minimal. Det gångna halvårets erfarenheter visa också, att samarbetet gått

smidigt och givit resultat.

De inom skyddsområdet befintliga vägarna ha i rätt stor omfattning

sådan sträckning, att bilpatrullering med utgångspunkt i Boden eller Luleå

naturligast ordnas på sådant sätt, att vissa vägar inom såväl den gamla som

den nya skyddsområdesdelen avpatrulleras i ett samband. Vid verksamhetens

tudelande komma här med säkerhet att uppstå antingen dubbelarbete

eller svårigheter att sammanfoga två avdelningars tider och uppgifter

till ett effektivt system.

Statspolisintendenten har i sak icke framfört bärande skäl för sitt förslag.

Han har dessutom icke närmare ingått på följderna av att enhetlig

ledning för kontroll och bevakning in. in. inom skyddsområdet genom ett

tudelande av uppgifterna kommer att saknas. Här ligger det mest vägande

skälet för att i Luleå inrätta en underavdelning till poliskåren i Boden.

Vikten av effektiv samordning av hela verksamheten med en central kontorsorganisation

och utnyttjande av tidigare vunna erfarenheter samt med

möjlighet till snabb och central kontakt med kommendantstaben kan ej

nog understrykas. Denna uppfattning delas helt av kommendanten i Bodens

fästning.

Landsfogden i Norrbottens län anser liksom statspolisintendenten, att en

omorganisation av polisväsendet i länet bör övervägas. Om en utredning

i ämnet anses böra företagas, bör man i avvaktan på resultatet söka en

provisorisk lösning.

Den statliga poliskåren har sökt i möjligaste mån utöva sina arbetsuppgifter

inom hela det nya skyddsområdet. I arbetet ha dock hittills de

lokala kommunala polisorganen i viss mån deltagit. För ledningen och

samordningen har landsfiskalen i Bodens distrikt verkat närmast under

landsfogden. Arbetet har hitintills gått utan några som helst friktioner.

Någon anledning att befara dubbelarbete torde icke finnas annat än möjligen

beträffande de arbetsuppgifter, vilka åvila den s. k. tredje roteln. Det

synes fullt möjligt att undanröja tänkbar risk för svårigheter i detta hänseende.

Landsfogden kan icke ansluta sig till statspolisintendentens förslag, att

de provisoriska anordningarna i anledning av skyddsområdets utvidgning

böra anknytas till statspolisens avdelning i Luleå eller att, om en omorganisation

av polisväsendet inom skyddsområdet icke skulle komma till stånd,

de ökade polisuppgifterna skola överföras på statspolisens avdelning i

Luleå. Ett fullt rationellt och effektivt ordnande av bevakning och andra

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

arbetsuppgifter torde knappast kunna åstadkommas annat än om det omedelbara

ansvaret åvilar en myndighet.

Skulle likväl förslaget om en underavdelning i Luleå icke godtagas, synes

för verksamheten i skyddsområdets nytillkomna del böra inrättas en särskild

avdelning av den kommunala polisen. Denna avdelning bör i så fall

vara underställd stadsfiskalen i Luleå. Skulle så ske, måste landsfogden

i länet svara för nödvändig samordning av den särskilda polisverksamheten

för fästningens skydd. På envar av dessa båda vägar synes utan större

ingrepp i rådande organisations- och andra förhållanden en tillfredsställande

provisorisk lösning kunna åstadkommas. Att överföra bevakningsuppgifterna

på statspolisen synes däremot icke kunna ske utan avsevärda

olägenheter. Att ålägga statspolisen en dylik uppgift synes för övrigt bryta

mot statspolisens nuvarande ställning såsom allenast stödorganisation.

En sådan anordning torde också, då ju statspolisen icke är polismyndighet,

förutsätta att landsfogden personligen svarar för verksamhetens bedrivande.

Om statspolisavdelningen i Luleå skulle nödgas påtaga sig de nytillkomna

polisuppgifterna, måste avdelningen utökas. För uppgifterna får i

stort sett anses behövas samma personalstyrka, vare sig de omhänderhavas

av den statliga poliskåren i Boden eller av statspolisen, nämligen 1 överkonstapel,

6 ordningskonstaplar och 2 kriminalkonstaplar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Det av statspolisintendenten framlagda

förslaget, att statspolisavdelningen i Luleå bör tilldelas de bevakningsuppgifter,

som tillkommit genom skyddsområdets utvidgning, finner sig länsstyrelsen

ej kunna förorda. Länsstyrelsen hävdar således alltjämt och med

bestämdhet, att den av landsfiskalen i Bodens distrikt föreslagna provisoriska

lösningen är att obetingat föredraga. Bodens stad kan sägas vara

den kärna, till vilken övriga delar av skyddsområdet naturligt ansluta sig.

En enhetlig ledning, placerad i Boden och med nära kommunikation med

de militära myndigheterna, utgör utan tvekan den bästa garantin för en

effektivast möjlig bevakningsorganisation. Hittills vunna erfarenheter jäva

påståendena om motsatsen.

Länsstyrelsen tillstyrker en utredning om eventuellt förstatligande av

polisväsendet inom vissa sammanhängande områden av Norrbottens län.

Därest Kungl. Maj :t skulle anse övervägande skäl kunna åberopas till

förmån för statspolisintendentens förslag, vill länsstyrelsen i fråga om den

erforderliga förstärkningen av statspolisavdelningen i Luleå ansluta sig

till vad landsfogden härutinnan föreslagit.

Luleå stöd framhåller, att stora olägenheter äro för stadens vidkommande

förenade med nuvarande statspolisorganisation. Staden får vidkännas icke

obetydliga kostnader för utbildning av personal med tjänstgöring vid ståtspolisen

samt för personalens pensionering. En ständig åderlåtning sker av

stadens egen poliskår för att den stora statspolisavdelningen skall kunna

rekryteras. Staden hemställer om eu skyndsam utredning angående förstatligande

av polisväsendet inom skyddsområdet och av statspolisen i länet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 171.

C. Ersättningen från Bodens stad.

Länsstyrelsens redogörelse för förhandlingarna med staden m. m.

Genom beslut den 9 maj 1952 anbefallde Kungl. Maj :t länsstyrelsen i

Norrbottens län att upptaga nya förhandlingar med Bodens stad angående

storleken av det belopp, som staden skulle erlägga till kronan för tiden

den 1 juli 1952—30 juni 1957. Samtidigt meddelades vissa direktiv, bl. a.

rörande den personalförstärkning, som kunde vara nödvändig.

Vid förhandlingarna har från statsverkets sida framhållits, att den

praxis, som utbildats rörande beräknandet av ersättningens storlek, för

statsverkets del ledde till synnerligen ogynnsamt resultat, beroende närmast

därpå, att höjda löner och motsvarande ersättningar först fem år

efter sitt beviljande komme att helt påverka beräkningarna. Vidare hade

enligt de beräkningsgrunder, som ursprungligen godkänts av Kungl. Maj :t

och riksdagen, staden icke påförts utgifter för omkostnaderna vid kåren

utan endast för löner till viss angiven personal. Förhållandet belystes av

en sammanställning över kostnaderna för polisens avlöning och omkostnaden

i 19 övriga, med Boden i storleksordning jämförliga städer i landet.

Statsverkets företrädare ifrågasatte vidare, huruvida icke en felräkning

förelupit i den skiljedom, som avkunnats mellan Kronan och staden den

10 december 1949, alldenstund från de kostnader, som beräknats för den

angivna personalen i staden, avdragits en påstådd besparing, som staten

skulle ha gjort genom att viss personal förflyttats från Luleå till Boden,

en personal, som likväl bekostas av staten.

För statsverkets del har därför påyrkats, att staden skulle åtaga sig

lönekostnaderna för den personal, som finge anses motsvara ett för stadens

storlek anpassat eget polisväsende. I lönerna skulle inräknas jämväl

kallortstillägg, tillfälligt lönetillägg och beräknade kostnader för pensionsförmåner.

Från beloppet skulle avtalad hyresersättning avdras. Beloppet

skulle, enligt regler, som samtidigt framlades, justeras årligen.

Efter därefter förda underhandlingar enades de närvarande om att stadens

representanter skulle för stadsfullmäktige framlägga statsverkets

slutliga förslag, att staden skulle till statsverket erlägga ett belopp av

100 500 kronor årligen för tiden 1 juli 1952—30 juni 1957. Beloppet avsåge

avlöning enligt förutnämnda grunder till en överkonstapel, en kriminalkonstapel

och åtta konstaplar. Pensionskostnaderna beräknades enligt

samma för staden förmånliga villkor, som angivits i i 7 § SPA-reglementet.

Från lönebeloppet 122 607 kronor hade avdrag därefter skett med

hyresersättning å 22 131 kronor, varför stadens ersättningsbelopp blivit, i

avrundat tal, 100 500 kronor.

Vid sammanträde den 21 november 1952 ha stadsfullmäktige i Boden

på inrådan av stadens förhandlingsrepresentanter beslutat godkänna en

ökning av ersättningen allenast till 64 700 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Länsstyrelsen förordar, att stadens anbud ej måtte antagas, då det alltför

mycket understiger det för staden fördelaktiga belopp, som framlagts

vid underhandlingarna. Länsstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t ville

överväga att utse en utredning, som obunden av tidigare överenskommelse

och praxis, finge upptaga frågan till ny behandling, därvid en allsidigare

representation för stadens del vore önskvärd. I andra hand kan ifrågasättas,

huruvida icke avtalet med Bodens stad om övertagande av dess

polisväsende bör uppsägas och staden åläggas att som tidigare hålla

en egen poliskår.

Yttrande.

Statskontoret anser, att den ersättning, om vilken statens och stadens

representanter enats, icke är skälig, då den torde avsevärt understiga de

kostnader, staden skolat utgiva för ett eget polisväsende. Under sådana

omständigheter lärer det vara än mer uteslutet för statsmakterna att

godtaga det av stadsfullmäktige lämnade anbudet. Ämbetsverket föreslår,

att åtgärder vidtagas för ett upphävande av avtalet om statens övertagande

av polisväsendet i Boden, samt att i samband därmed nya förhandlingar

upptagas med staden, därvid statsverkets representanter böra utgå

från att ersättning skall utgå med belopp, som motsvarar de totala kostnaderna

för polisväsendet i en stad av Bodens storleksordning.

Departementschefen.

Den beslutade utökningen av Bodens skyddsområde till att omfatta bl. a.

Luleå stad har medfört svårlösta organisatoriska problem i fråga om polisverksamheten

inom området. De meningar, som framkommit i frågan om

hur polisbevakningen inom den nytillkomna delen av skyddsområdet lämpligen

bör ordnas, skiljer sig också avsevärt. De hörda myndigheterna är

emellertid ense om att frågan icke kan lösas utan en närmare utredning.

För egen del vill jag biträda kravet på att en sådan utredning kommer

till stånd. Utredningen bör enligt min mening icke begränsas till polisverksamheten

i Bodens skyddsområde utan bör omfatta även polisbevakningen

inom Kalix skyddsområde och i gränstrakterna mot Finland. Jag

har alltså för avsikt att framdeles hegära Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för utredning av denna fråga.

I avbidan på en slutlig lösning av organisationsfrågan synes bevakningen

i den nytillkomna skyddsområdesdelen få bedrivas efter provisoriska linjer.

F. n. fullgöres den särskilda polistjänsten inom sagda område till övervägande

del av poliskåren i Boden. I fråga om bevakningen av vägarna

samt främlingskontrollen lämnas visst bistånd av de lokala polisorganen.

Viss kontroll över fartyg i Luleå sker genom samarbete med de lokala

tullmyndigheterna. Vad angår underrättelsetjänsten torde statspolisens

tredje rotel fullgöra huvuddelen av arbetsuppgifterna. Även om den på

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

detta sätt utformade, nu gällande organisationen är långt ifrån tillfredsställande,

anser jag dock, att den kan accepteras som ett tillfälligt provisorium

i avbidan på resultatet av den förut nämnda utredningen. Jag

förutsätter, att länsstyrelsen och landsfogden ägnar uppmärksamhet åt

samordningsproblemen.

Emellertid anser jag en personalförstärkning för poliskåren i Boden

vara oundgängligen nödvändig såväl för uppgifterna inom det gamla skyddsområdet

som för bevakningen av den nytillkomna delen. Jag föreslår, att

poliskåren för nästa budgetår utökas med 1 kriminalkonstapel på den

egentliga kriminalavdelningen, 2 konstaplar, 2 extra konstaplar samt 2

skrivbiträden i den reglerade befordringsgången. Poliskåren torde såsom

hittills böra vara i sin helhet stationerad i Boden. Förslaget att till Luleå

förlägga en särskild underavdelning av poliskåren kan jag alltså icke

tillstyrka.

Till den tullpersonal, som biträder med fartygskontrollen, torde få utgå

särskilda arvoden i huvudsak enligt de av tullkammaren i Luleå föreslagna

grunderna.

Den av polischefen i Boden väckta frågan om indragning av rytteriet

vid poliskåren är jag icke beredd att taga ställning till, förrän resultatet

av statspolisintendentens överväganden rörande polisrytteriets framtida

organisation överhuvudtaget föreligger.

Vad angår ersättningen från Bodens stad för femårsperioden 1/7 1952—

30/6 1957 har stadsfullmäktige i Boden endast velat medgiva en höjning

från tidigare gällande 51 000 till 64 700 kronor. Detta stadens anbud anser

jag icke böra antagas för statens del. Då föga synes vara att vinna genom

nya förhandlingar, torde intet annat återstå än att låta ersättningens storlek

bestämmas av skiljemän enligt vad därom stadgas i 1942 års avtal mellan

kronan och Bodens stad angående kronans övertagande av stadens polisväsende

m. in.

Nämnda avtal med Bodens stad innehåller icke någon bestämmelse i fråga

om uppsägning av avtalet. Däremot stadgas, att, om Kungl. Maj :t och

riksdagen beslutar om ändrade grunder för skyldigheten att utgöra kostnaderna

för polisväsendet i riket, avtalet skall upphöra att gälla den dag

de nya bestämmelserna i ämnet träda i tillämpning. I en denna dag anmäld

proposition med förslag till lag angående ändring i polislagen m. in.

har jag föreslagit ändrade grunder i vissa hänseenden för statsbidragen

till polisväsendet. Vid den av mig förordade utredningen rörande polisväsendets

organisation i vissa delar av Norrbottens län, torde böra undersökas,

om avtalet kan anses upphöra att gälla i anledning av de nya bidragsbestämmelserna.

Om så finnes vara fallet, bör de sakkunniga förutsättningslöst

utreda frågan om den framtida polisorganisationen i Bodens stad och

närliggande delar av skyddsområdet.

Vid bifall till mina i det föregående framförda förslag skulle anslaget

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

öka med 65 400 kronor för personalökningar och 2 900 kronor för arvoden

till tullpersonal. Därtill kommer en automatisk ökning om cirka 69 500

kronor för löneklassförändringar, ökat rörligt tillägg m. in. Enär tjänsten

som landsfiskal (polischef och åklagare) i Bodens polisdistrikt torde böra

överföras till landsfiskalsorganisationen, kan anslaget å andra sidan minskas

med 22 300 kronor. Nettoökningen på anslaget blir alltså 115 500 kronor.

Anslaget beräknas sålunda: avlöningar till ordinarie tjänstemän 302 600

(4-10 800) kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal 91 200 (+ 33 200)

kronor, rörligt tillägg 177 200 (+ 71 500) kronor.

Såsom ersättning från Bodens stad .torde tills vidare böra beräknas ett

oförändrat belopp av 51 000 kronor under särskilda uppbördsmedel.

Anslaget ; uppföres alltså med (302 600 + 91 200 + 177 200 — 51 000)

520 000 (+ 115 500) kronor.

I personalförteckningen bör uppföras ytterligare 1 kriminalkonstapel

Ca 16 och 2 konstaplar Ca 14. Landsfiskalstjänsten bör utgå ur förteckningen.

I i.i; 3it:v it ( i. i l I ''fil .

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t, att vidtaga nyss angivna

ändringar i personalförteckningen för poliskåren i Boden;

b) godkänna följande avlöningsstat för poliskåren i

Boden, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1953/54:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

....... ........... 302600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 91200

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 177 200

Kronor 571 000

. :r:;pu -

i:.; i Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Bodens stad ...........

51 000

Summa förslagsanslag kronor 520 000;

c) till Poliskåren i Boden: Avlöningar för budgetåret

1953/54 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 520 000 kronor. 2

2. Poliskåren i Boden: Omkostnader.

1951/52

1952/53 (statsliggaren s. 1057)

1953/54 (förslag) ...........

Anslag Nettoutgift

80 000 91 980

74 700

154 000

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

Yrkande.

Polischefen i Boden hemställer i skrivelse den 21 augusti 1952, att anslaget

höjes med 89 800 kronor, samt i tilläggsförslag den 22 november 1952,

att anslaget höjes med ytterligare 112 500 kronor. Totalt yrkas alltså en

uppräkning med 202 300 kronor.

Utgifter

1951/52

Anvisat

1952/53

ökning

enl. skr.

21/s 1952

Tilläggs-

förslag

Summa

1953/54

1. Sjukvård m. m...................

1 577

2 000

_

500

2 500

2. Reseersättningar ................

3. Expenser:

9 913

11 500

2 500

14 000

a) Lyse och vatten..............

1039

2 300

—

600

2 900

b) Övriga expenser ..............

24 838

23 000

9 200

9 800

42 000

c) Lokalhyra....................

—

—

—

3 700

3 700

d) Garagehyra ..................

4. Övriga utgifter..................

—

—

—

3 600

3 600

a) Inköp av bilar................

b) Underhåll av och drivmedel för

13 322

—

49 900

56 300

106 200

motorfordon................

15 450

13 700

17 300

13 500

44 500

c) Inköp av hästar ..............

2 050

2 500

3 500

—

6 000

d) Spilthyra, furage m. m. för hästar

e) Underhåll av en polisradioan-

9 594

9 700

4 300

14 000

läggning....................

596

500

—

600

1 100

f) Inköp och underhåll av uniformer

8 496

9 500

—

8 500

18 000

g) Inköp av möbler..............

h) Beväpning, skyddsbeklädnad

5 004

—

5 600

6 700

12 300

m. m.......................

91 879

74 700

89 800

6 200

112 500

6 200

277 000

Motiv.

1) Den ökade kostnaden har med utgångspunkt från i tilläggsförslaget

föreslagna 10 befattningshavare beräknats till i runt tal 1/4 av nu utgående

anslag för 44 befattningshavare.

2) ökningen beräknas med hänsyn till redan genomförda resekostnadsoch

traktamentshöjningar.

3 a) ökningen avser lyse m. m. till lokalerna för den nya avdelningen i

Luleå.

3 b) Följande utgifter beräknas i skrivelse 21/8 1952: städning 6 300

(städerskornas lön 5 200, semestervikarier 260, rengöringsmedel 600, ny

dammsugare 230, utgifter 1951/52 5 193); skrivmateriel 3 000 med hänsyn

till föreslagen personalökning (utgifter 1951/52 2 822); telefon m. m. 9 000

(utgifter 1951/52 6 463, ökning med 500 på grund av taxehöjningar och

2 000 för personalökningarna), inventarier 7 900 (normalt underhåll 2 000,

dupliceringsmaskin 350, ljudupptagningsapparat 3 000, kamera 500, 4

skrivmaskiner med hänsyn till personalökningen 2 000; utgifter 1951/52

4 911); bokinköp m. m. 6 000 (utgifter 1951/52 5 449; med hänsyn till

föreslagen personalökning yrkas uppräkning).

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

För avdelningen i Luleå beräknas i tilläggsförslaget följande utgifter:

städning 1 100, skrivmateriel 750, telefon m. m. 2 650, skrivmaskiner, kamerautrustning

in. in. 3 300 och bokinköp samt arvode åt tolkar 2 000

kronor.

3 c) En lägenhet om fyra rum skulle fylla behovet av lokaler i Luleå.

Årshyran beräknas till 3 700 kronor.

3 d) Enligt från Luleå inhämtade uppgifter uppgår garagehyra f. n. till

100 kronor per månad och bil. För tre bilar beräknas 3 600 kronor per år.

4 a) F. n. har kåren två bilar. En av dessa, som gått över 15 000 mil,

bör utbytas; härför beräknas 14 500 kronor. För effektivisering av kårens

verksamhet bör en ny bil inköpas, varjämte den föreslagna specialpatrullen

i Boden bör utrustas med bil; båda dessa bilar böra förses med radio; kostnaden

upptages till (2 X 12 200 + 2 x 5 500) 35 400 kronor.

I tilläggsförslaget begäres för avdelningen i Luleå ytterligare en större

och två mindre bilar, samtliga försedda med radio. Kostnaden upptages till

56 300 kronor.

4 b) Driftkostnaden per mil har de senaste budgetåren uppgått till resp.

2: 34, 2: 27, 2: 92 och 2: 64 kronor. Om bilparken förnyas beräknas kostnaden

till 2: 25 kronor per mil. För bilarna i Boden uppskattas körsträckan

till 14 000 mil.

För Luleåavdelningen beräknas en körsträcka av 6 000 mil.

4 c) Kåren tilldelas från början sju hästar men har f. n. endast fem. Två

inridna hästar böra inköpas för (2 x 3 000) 6 000 kronor.

4d) Stall och furage kosta 130 kronor per häst och månad. Således åtgår

10 900 kronor för sju hästar. Övriga kostnader uppgå erfarenhetsmässigt

till 3 000 kronor.

4 e) Kostnaden för underhåll av polisradioanläggningen kan med hänsyn

till relevanta belastningssiffror beräknas till 200 kronor per bilradio. För

Luleåavdelningen skulle alltså erfordras 600 kronor.

4 f) Uniformsutrustning erfordras för en överkonstapel och sex konstaplar

i Luleå. Kostnaden härför uppgår med nuvarande priser per befattningshavare

till 1 617 kronor, eller för samtliga till 11 319 kronor. Från detta

belopp avgår för förstagångsanskaffning 25 procent, vilken del erlägges

av befattningshavaren. Av totalkostnaden utgör denna del 2 830 kronor,

varför anslagsposten föreslås till 8 500 kronor.

4 g) De föreslagna höjningarna sammanhänga med personalutökningen

i Boden och Luleå.

4 h) Det förordade anslagsbeloppet hänför sig till personalen i Luleå.

Yttranden.

Landsfogden i Norrbottens län framhåller rörande Bodenavdelningen,

att det för bevakningstjänstens effektivitet är av grundläggande betydelse,

att kårens bilpark utökas med minst två med bilradio utrustade bilar, gärna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

av mindre modell. Landsfogden har i övrigt intet att erinra mot anslagsberäkningarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län. Inköp av ytterligare en bil för avdelningen

i Boden synes länsstyrelsen väl motiverat. Skulle rytteriet vid poliskåren

upphöra, torde kostnader för inköp av hästar ej erfordras liksom

ej heller utgifter för spilthyra och furage. I övrigt ha länsstyrelsen ej funnit

anledning till erinran mot beräkningen i vad avser Bodenavdelningen.

Det lokalutrymme, som avdelningen önskar i Luleå, får anses beräknat

efter riktiga grunder. Staden torde sakna möjligheter att tillhandahålla

lokaler i polishuset eller andra byggnader. Hyran får anses motsvara ortens

pris. Yrkandet om 3 bilar för underavdelningen i Luleå kan förefalla tilltaget

med prutmåp. Med hänsyn till förhållandena i orten och avdelningens

skiftande arbetsuppgifter på olika håll, får länsstyrelsen emellertid tillstyrka

förslaget även i denna del. Länsstyrelsen förordar, att anslaget höjes med

16 000 kronor för inköp av en radio till expeditionen.

Statspolisintendenten har ingen erinran mot polischefens beräkningar av

omkostnadsanslaget. Med hänsyn till de goda telefonförbindelserna mellan

Luleå och Boden torde någon radiosändare icke erfordras för avdelningens

expedition.

Statskontoret har icke funnit anledning ingå på en närmare prövning av

anslagsäskandena beträffande Luleåavdelningen.

I fråga om Bodenavdelningen tillstyrker statskontoret en uppräkning

av posten till övriga expenser med 1 500 kronor med hänsyn till ökade

utgifter för städning samt för telefonabonnemang. Framställning om inköp

av ljudupptagningsapparat prövades så nyligen som vid 1951 års riksdag

utan att vinna bifall. Enligt statskontorets mening bör ytterligare anstå

med anskaffningen av en dylik apparat. Ej heller kan ämbetsverket tillstyrka,

att medel anvisas för inköp av dupliceringsmaskin och kamera.

Mot förslaget, att 14 500 kronor skulle anvisas för utbyte av den år 1948

inköpta personbilen, vill statskontoret ej göra någon erinran. Ytterligare

nyanskaffning av bilar avstyrkes. Därest vad statskontoret föreslagit skulle

godtagas, synes delposten till underhåll av och drivmedel för motorfordon

böra upptagas med oförändrat belopp. Med hänsyn till vad polischefen anfört

rörande den beridna polispersonalens mindre användbarhet för bevakningsuppgifter

vill statskontoret ifrågasätta, huruvida anledning finnes

att anskaffa ytterligare två hästar. Medelsanvisningen för inköp av möbler

torde böra anpassas efter den utökning av personalen, som kan komma

att beslutas.

Departementschefen.

Anslagsposten till reseersättningar torde i enlighet med polischefens förslag

böra ökas med 2 500 kronor. För övriga expenser beräknar jag en

höjning med 8 000 kronor. I anslutning till föreslagen personalförstärk
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

ning och för att möjliggöra en effektivisering av bevakningen bör medel

anvisas för inköp av två nya bilar, försedda med radio; därjämte synes

en av kårens gamla bilar böra utbytas. Posten till inköp av bilar upptager

jag i enlighet härmed till i runt tal 50 000 kronor. För underhåll av och

drivmedel för motorfordon beräknar jag en höjning med 17 000 kronor.

Några medel för inköp av hästar anser jag mig ej böra tillstyrka för nästa

budgetår; i anledning härav uppkommer en minskning å anslaget med

2 500 kronor, då den för innevarande budgetår med detta belopp uppförda

anslagsposten för ändamålet utgår. Enär kåren således under nästa budgetår

torde komma att ha endast 5 hästar, synes anslagsposten till spilthyra

in. m. icke böra uppräknas med mer än 300 kronor. Till inköp av

möbler upptager jag ett belopp av 4 000 kronor. I övrigt kan jag icke tillstyrka

någon ökad medelsanvisning under anslaget.

Vid bifall till mina förslag skulle omkostnadsanslaget upptagas till

(74 700 + 2 500 + 8 000 + 50 000 + 17 000 — 2 500 + 300 + 4 000) 154 000

(+ 79 300) kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

till Poliskåren i Boden: Omkostnader för budgetåret

1953/54 anvisa ett förslagsanslag av 154 000 kronor.

V. Polisbevakningen i Kalix

!;.''(■ .ii . !)t , i i r Ili.

Yrkanden.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (skr. 29/8 1952) hemställer bl. a., att

skyddsområdespolisen i Kalix

1) inordnas i poliskåren i Boden,

2) utökas med en patrull i Morjärv om 2 konstaplar (merkostnad 20 518

kronor),

3) utökas med 1 skrivbiträde i Kalix (merkostnad 7 848 kronor).

Motiv.

1) överkonstapeln vid skyddsområdespolisen anser det allvarligen böra

övervägas att giva personalen vid skyddsområdespolisen, vilken f. n. är

extra, en fastare ställning. Landsfogden i Norrbottens län framhåller det

otillfredsställande i personalens anställningsstatus. Genom att polismännen

anställts såsom extra befattningshavare, sakna de pensionsrätt. Även i

övrigt äro deras sociala förmåner beskurna. Detta måste i längden medföra

otrivsel och rekryteringssvårigheter. Personalen bör beredas en fastare

och säkrare anställning. Möjligen skulle syftet kunna vinnas genom

att skyddsoinrådespolisens personal, såsom ordinarie eller i vart fall extra

skyddsområde.

.1/ ■ ''•+.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

ordinarie befattningshavare, inlemmas i den statliga poliskåren i Boden.

Länsstyrelsen understryker angelägenheten av att skyddsområdespolisen

beredes en fastare och förmånligare ställning än den f. n. äger. I detta sammanhang

kan fråga uppkomma, att inom Nederkalix, överkalix och Töre

landsfiskalsdistrikt inrätta en statlig poliskår, vilken skulle anförtros

samtliga polisiära uppgifter inom området. Kåren skulle i så fall organiseras

efter förebild av poliskåren i Boden. Omorganisationen är emellertid

av den omfattningen, att den torde fordra en särskild utredning. Det

torde emellertid ej vara rimligt att låta polispersonalen avvakta denna utredning,

innan en ändring av dess ställning sker. Länsstyrelsen förordar

därför att skyddsområdespolisen formellt sett inordnas i poliskåren i Boden.

Vid ett genomförande av det nyss skisserade organisationsförslaget

kan personalen övergå till den nybildade statliga kåren.

2) överkonstapeln anför.

Skyddsområdespolisen i Kalix består f. n. av en polisöverkonstapel och

fyra poliskonstaplar med stationeringsort i Kalix samt en patrull om två

poliskonstaplar med stationeringsort i överkalix. Tjänstgöringsområdet

omfattar Kalix skyddsområde, d. v. s. Nederkalix och Töre socknar samt

större delen av överkalix socken, eller sammanlagt omkring 3 600 kvadratkilometer.

Området är indelat i två bevakningsdistrikt med landsvägen

Avafors—Morjärv—Vitvattnet som huvudsaklig gräns. Den i Kalix stationerade

polisavdelningen svarar för bevakningen i nedre och polispatrullen

i överkalix för övre bevakningsdistriktet. På grund av skyddsområdets

stora utsträckning och arbetets omfattning är den nuvarande personalstyrkan

alldeles för liten. Avståndet mellan skyddsområdespolisens nuvarande

stationeringsorter, Kalix och Överkalix, är sju mil, och det har därför

visat sig omöjligt att utan kostsamma och tidsödande tomkörningar

verkställa vissa tjänsteåtgärder. Med hänsyn härtill synes det rationellt att

på ungefär halva vägen, d. v. s. i Morjärv, placera en patrull. Patrullen synes

böra bestå av två poliskonstaplar och förses med en bil av mindre modell.

Landsfogden i Norrbottens län anser den föreslagna utökningen i högsta

grad angelägen. Den bevakning, skyddsområdespolisen i sin nuvarande organisation

kan utföra, måste tyvärr betraktas såsom helt otillräcklig. Personalstyrkan

medgiver utöver erforderlig passkontroll in. in. i stort sett

endast slentrianmässiga patrulleringar för konstaterande av att åverkan ej

skett å anläggningarna. Någon spaning inom området kan f. n. på grund

av personalbrist icke anordnas. Likaledes kan övervakning av utlänningar

in. fl. endast utföras i obetydlig och klart otillräcklig omfattning, vilket

icke minst belyses av kända händelser under de senaste åren. Om bevakningen

inom området skall givas en något så när effektiv utformning, måste

en personalökning komma till stånd, ökningen bör, såsom föreslagits, ske

genom att en patrull om två man, utrustad med bil, inrättas i Morjärv.

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

3) Överkonstapeln anför.

Den nuvarande gruppen i Kalix är även i behov av utökning. Det har

t. ex. visat sig svårt att jämsides med nödtvungen bevakning hinna med

personkontroll. Det synes därför oundgängligen nödvändigt med utökning,

om bevakningen skall giva effektivitet. Genom att anställa ett skrivbiträde

skulle polispersonalen mera effektivt kunna utnyttjas för bevakning inom

skyddsområdet samt även vid sidan av sina bevakningsuppgifter syssla

med sådana polisuppgifter, som i allmänhet åvila statspolisen i länet.

Landsfogden och länsstyrelsen tillstyrka, att ett skrivbiträde anställes.

Yttrande.

Statspolisintendenten har intet att erinra mot de framförda förslagen.

Departementschefen.

Kostnaden för polisbevakningen inom Kalix skyddsområde bestrides från

anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet

i riket stadgade ordning m. m. För innevarande budgetår har

Kungl. Maj:t för bevakningen i skyddsområdet anvisat 132 000 kronor,

varav 71 000 kronor till avlöningar och 61 000 kronor till omkostnader.

I avbidan på resultatet av den av mig i det föregående förordade utredningen

angående polisorganisationen i vissa delar av Norrbottens län anser

jag mig icke kunna tillmötesgå länsstyrelsens framställning om anslutning

av polispersonalen i Kalix till poliskåren i Boden eller beredande på

annat sätt av en fastare ställning för personalen. Däremot finner jag mig

böra tillstyrka länsstyrelsens förslag om utökning av personalen med en

patrull om 2 konstaplar i Morjärv samt ett skrivbiträde i Kalix. Konstaplarna

torde böra placeras i Cg 14 och skrivbiträdet i den reglerade befordringsgången,

dock att hon bör befordras såsom extra tjänsteman. Personalökningen

medför en höjning av avlöningskostnaderna med 28 400 kronor.

Kostnaderna för det föreslagna inköpet av en bil till patrullen i Morjärv

torde rymmas inom ett oförändrat belopp för omkostnader.

Anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om

polisväsendet i riket stadgade ordning m. in., som för innevarande budgetår

är uppfört med 700 000 kronor, har i 1953 års statsverksproposition uppräknats

till 800 000 kronor. Någon ytterligare uppräkning av anslaget i dess

helhet i anledning av mina nu framförda förslag anser jag icke påkallad.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att för polisbevakningen inom

Kalix skyddsområde med anlitande av anslaget till Anordnande

av polisbevakning i annan än den i lagen om polis
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

, • . i V .Ii. '' • V • • 1 •*

väsendet i riket stadgade ordning in. m. låta anställa ytterligare

två konstaplar och ett skrivbiträde.

. . , . ..... i :j- <•<(. . !

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

. i • U »: )

Sven örtenberg.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171

65

Bilaga A.

Förläggningsplats

Kommis-

sarier

Bitr.

komm.

över-

konst.

Bitr.

ök.

Krim.

konst.

Polis-

systrar

Summa

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Nu

För-

slag

Stockholm ................

2

2

1

10

16

21

30

i

33

50

Uppsala1..................

—

1

—

1

_

2

Eskilstuna1................

—

1

_

1

.

2

Nyköping..................

1

1

1

2

2

3

Norrköping (ev. Linköping)..

—

l2

1

2

3

6

4

9

Jönköping ................

1

2

1

4

2

6

Växjö ....................

1

1

1

3

2

4

Kalmar ..................

1

1

3

3

4

4

Västervik1 ................

—

1

_

1

_

2

Visby ....................

1

1

1

2

2

3

Karlskrona................

1

1

1

4

2

5

Kristianstad1 ..............

—

1

—

4

_

5

Malmö....................

1

1

3

3

10

11

_

i

14

16

Hälsingborg1 ..............

—

1

—

3

_

4

Halmstad..................

1

1

1

3

2

4

Göteborg..................

1

1

2

5

1

i

9

10

_

i

13

18

Uddevalla1 ................

--

i

—

1

_

2

Vänersborg1................

—

i

—

2

_

3

Skövde....................

1

i

1

4

2

5

Karlstad ..................

_

l2

1

2

3

5

4

8

Örebro....................

1

1

2

4

3

5

Västerås ..................

1

1

1

4

2

5

Falun ....................

—

l2

1

3

3

9

__

i

4

14

Gävle ....................

1

2

4

5

5

7

Hudiksvall1................

—

1

—

1

_

2

Sundsvall..................

1

3

5

6

i

g

It)

Örnsköldsvik1..............

1

2

3

Östersund ................

1

1

i

4

2

5

Umeå ....................

1

1

4

5

5

6

Luleå ....................

1

1

1

3

6

11

_

i

8

16

Haparanda1................

—

1

—

3

—

4

5

8

—

1

33

62

1

i

82

154

—

6

121

232

1 Ny avdelning (alt. detachement)

2 Gemensam för ordnings- och kriminalstatspolisavdelningarna. 5

5 — Bihang till riksdagens protokoll 11153. 1 sand. Nr 171.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 171.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning.................................................... 2

II. Pensioneringskostnader för statspolispersonal.

Gällande bestämmelser ........................................ 3

Utredningsmannens förslag .................. 4

Yttranden .................................................. 9

Departementschefen .......................................... 14

III. Organisations- och anslagsfrågor i samband med polisreformen in. in.

A. Förstärkning av kriminalstatspolisen.

Föreliggande förslag........................................ 16

Yttranden över departementspromemorian...................... 18

Departementschefen........................................ 23

B. Anslagsberäkningar.

1. Statspolisintendenten m. fl.: Avlöningar .................... 24

2. Statspolisorganisationen: Inköp av motorfordon m. in........... 27

3. Statspolisorganisationen: Underhålls-, drift- och expeditions
kostnader

............................................ 29

4. Statspolisorganisationen: Gottgörelse till polisdistrikten ........ 32

5. Statspolisorganisationen: Polisradioväsendet.................. 38

6. Bidrag till reservpolisorganisationen in. m................... 39

7. Bidrag till den lokala polisorganisationen å landsbygden in. m. .. 40

8. Statens polisskola: Avlöningar ............................ 40

9. Statens polisskola: Omkostnader .......................... 42

IV. Poliskåren i Boden.

1. Poliskåren i Boden: Avlöningar ............................ 42

2. Poliskåren i Boden: Omkostnader ................. 57

V. Polisbevakningen i Kalix skyddsområde......... 61

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 55

316230

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:249 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1925 a1 i texten
  2. S1LU 1953:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående vissa anslag till polisväsendet för budgetåret 1953j5i in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten