Sök i Ratio Lex

Angående rörligt tillägg under år 1953 på tjänsteoch familjepensioner för statstjänstemän m. m

1953-03-27 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:184, Angående rörligt tillägg under år 1953 på tjänsteoch familjepensioner för statstjänstemän m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rörligt tillägg

under år 1953 på tjänste- och familjepensioner för statstjänstemän

m. m.; given Stockholms slott den 27 mars

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

1 Bi haag till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 184.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rörligt tillägg

under år 1953 på tjänste- och familjepensioner för statstjänstemän m. fl.

och om provisorisk lösning av frågan om samordning av tjänstepension och

folkpension samt anför därvid följande.

På grundbeloppen av tjänste- och familjepensioner för statstjänstemän

m. fl. utgår rörligt tillägg under samma förutsättningar och med beräkning

enligt samma procenttal, som gäller angående höjning av månadslön, angiven

i de i statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna. Då emellertid

något sådant procenttal inte gällde under år 1952, beslöts, att det rörliga

tillägget på pensionerna under nämnda år skulle utgå efter 53 %.

Samtidigt uttalades, att hur det rörliga tillägget på pensionerna för framtiden

skulle konstrueras borde sedermera få upptagas till närmare övervägande.

I årets statsverksproposition (Bil. 2, s. 8 och 9) har uttalats, att frågan om

lönernas storlek och om grunderna för rörligt tillägg på pensionerna under

år 1953 senare skulle få anmälas för riksdagen med hänsyn till att överläggningar

i ärendet skulle äga rum med statstjänstemännens huvudorganisationer.

I den sedermera till riksdagen avlåtna propositionen, nr 82, angående

statstjänstemännens löner under år 1953 m. m. har i samband med redogörelsen

för träffad överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer

i lönefrågan framhållits, att i denna överenskommelse inte intagits

något om storleken av det rörliga tillägget på pensionernas grundbelopp,

enär genom en inom civildepartementet utarbetad promemoria angående

samordningen av tjänstepension och folkpension, vilken då var föremål för

remissbehandling, aktualiserats vissa spörsmål, som påverkade ställningstagandet

till frågan om storleken av det rörliga tillägget på pensionernas

grundbelopp. Det hade förutsatts, att överläggningar i ämnet skulle upptagas

så snart remissbehandlingen avslutats.

över promemorian har numera remissutlåtanden avgivits av pensionsstyrelsen,

statskontoret, statens sakrevision, riksräkenskapsverket, statens av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 184.

talsnämnd, statens pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, 1951 års pensionsutredning,

styrelsen för Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för

Svenska landstingsförbundet och styrelsen för Svenska stadsförbundet, av

Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation gemensamt samt Sveriges akademikers centralorganisation.

Pensionerade statstjänstemäns riksförbund har i ärendet inkommit

med en skrift.

De avsedda överläggningarna i ämnet med statstjänstemännens huvudorganisationer

har slutförts den 21 mars 1953.

Gällande bestämmelser m. m.

Vid avvägningen av tjänstepensionerna för statstjänstemän m. fl. har man

utgått från att pensionstagarna, under förutsättning att de innehaft pensionsberättigande

anställning en viss minsta tid, bör erhålla en standard, som

står i skäligt förhållande till deras standard under den senaste delen av

tjänstetiden. En sådan pensionärsstandard har ansetts kunna vinnas vid en

pensionsinkomst, som motsvarar ungefär två tredjedelar av löneinkomsten.

Intill 1947 års allmänna löne- och pensionsreglering avvägdes i enlighet härmed

tjänstepensionsunderlagen, om man bortser från de högsta lönegraderna,

till belopp motsvarande två tredjedelar av den pensionsgivande lönen

(A-ortslönen före den 1 juli 1942 och C-ortslönen därefter). Vid de förhandlingar

mellan 1945 års lönekommitté och vederbörande personalorganisationer,

som föregick 1947 års allmänna lönereglering, uppnåddes enighet om att,

om hänsyn inte toges till folkpensioneringens blivande anordnande, tjänstepensionsunderlagen

i princip borde avvägas till belopp motsvarande två

tredjedelar av de nya nettolönerna på ortsgrupp 2. Förhandlingsresultatet

innebar emellertid därjämte att hänsyn borde tagas till folkpensioneringen

och att man borde särskilt utreda frågorna i vilken utsträckning och på

vilket sätt samordning av folkpension och tjänstepension skulle ske och

vilken inverkan folkpensionen borde ha på tjänstepensionsbeloppen. Gällande

pension sbestämmelser tillkom efter det att frågan närmare utretts

av 1946 års pensionssakkunniga, som jämväl förhandlade med personalorganisationerna.

Att tjänstepensionerna för statstjänstemän in. fl. ansågs höra avvägas med

beaktande av folkpensionerna sammanhängde med att de icke behovsprövade

folkpensionerna vid tiden för nämnda förhandlingar avsågs skola kraftigt

höjas, braga uppkom då dels i vad man folkpensionerna — de ursprungliga

lolkpcnsionsbcloppen och senare höjningar av dem — bör inverka på tjänstepensionens

värde, dels i vad mån de bör inverka på detta värdes fördelning

mellan tiden före folkpensionsåldern och tiden från denna. Principiellt sett

är dessa båda spörsmål i viss mån fristående i förhållande till varandra, då

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr tSk.

man kan minska tjänstepensionens värde (s. k. reell samordning med folkpension)

oberoende av nämnda fördelning och man vidare i syfte att utjämna

den sammanlagda årliga pensionsinkomsten kan förändra tjänstepensionens

fördelning på olika tidsperioder oberoende av dess värde.

Vid 1947 års allmänna pensionsreglering för statstjänstemän in. fl. har

hänsyn till folkpensionerna tagits på två sätt.

För det första har tjänstepensionsunderlagen nedsatts i förhållande till %

av 2-ortslönerna med belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning motsvarar

en från folkpensionsåldern utgående årlig livränta på 189 å 200 kronor,

ett belopp som utgör ungefär av den folkpension, som vid samordningssystemets

tillkomst tänktes komma att utan hehovsprövning utgå till

gift folkpensionär, vars äkta make åtnjuter folkpension. Av att man förändrat

pensionsunderlaget följer, att nedsättningen kommer att tillämpas

inte från folkpensionsåldern utan redan från den tidpunkt tjänstepensionen

börjar utgå samt att nedsättningen i förekommande fall blir avkortad på

samma sätt som den tjänstepension, som eljest skulle ha utgått, och blir

förhöjd efter samma procenttal, som tillämpas beträffande rörligt tillägg å

tj änstepensionerna.

För det andra har tjänstepensionsunderlagen omändrats på sådant sätt,

att vid oavkortad tjänstepension förskotteras 792 kronors folkpension från

den tidpunkt, då tjänstepensionen börjar utgå (s. k. teknisk samordning

med folkpension). Ä ena sidan har föreskrivits, att från 67 års ålder skall

tillämpas ett pensionsunderlag, slutunderlaget, som är 792 kronor lägre än

det dessförinnan tillämpliga begynnelseunderlaget, men å andra sidan har i

begynnelseunderlaget inräknats ett s. k. utjämningstillägg, som försäkringstekniskt

sett är likvärdigt med en livränta å 747 kronor från folkpensionsåldern

och som förhöjt med 6 % rörligt tillägg blir av samma värde som

avdraget (747 • 106 % = 792). Då det rörliga tillägget både före och efter

folkpensionsåldern beräknas på det grundbelopp, som fastställts på grundval

av begynnelseunderlaget inklusive utjämningstillägg, var man vid anordningens

tillkomst medveten om att den vid en lägre nivå av det rörliga tilllägget

skulle komma att medföra viss förlust för pensionstagarna och vid

en högre nivå av tillägget skulle medföra viss vinst för dem. Man räknade

emellertid med att det rörliga tillägget vid systemets genomförande skulle

utgå med 6 %.

Frågan vilken inverkan en mera avsevärd folkpensionshöjning skall ha på

tjänstepensionerna förutsattes vid de förhandlingar med personalorganisationerna,

som föregick det nuvarande samordningssystemets tillkomst, bli

upptagen vid nya förhandlingar.

I korthet torde jag även få redogöra för hur motsvarande frågor reglerats

för de kommunalanställdas del.

Enligt det normalpensionsreglemente, som Svenska stadsförbundet efter

förhandlingar med de kommunalanställdas organisationer i slutet av år 1951

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 184.

rekommenderat till antagande i kommuner tillhörande stadsförbundet, har

reell hänsyn till hittillsvarande folkpensioner tagits, då tjänstepensionsunderlagen

bestämts att, oberoende av lönegrad och ortsgrupp, motsvara 62 %

a\ den pensionsgivande lönen; storleken av de tjänstepensioner, som skulle

ha utgått, om hänsyn inte tagits till folkpensionerna, torde inte ha närmare

fixerats. Däremot förekommer inte enligt normalpensionsreglementet förskottering

av folkpension. I reglementet har intagits en uttrycklig bestämmelse

om inverkan på tjänstepensionerna av en folkpensionshöjning, som

sträcker sig utöver vad som svarar mot penningvärdets försämring. Arbetstagaren

varmed avses både anställningshavare och förutvarande anställningshavare

— skall därvid vara skyldig att vidkännas det avdrag från sina

pensionsförmåner, som kan komma att fastställas av vederbörande fullmäktige.

Enligt från Svenska stadsförbundet under hand lämnad upplysning

torde detta avdrag komma att verkställas från folkpensionsåldern, varigenom

en viss inkomstutjämning uppkommer.

För landstingens befattningshavare är samordningen av tjänstepension

och folkpension f. n. löst på samma sätt som för befattningshavare i statens

tjänst m. fl.

Styrelsen lör Svenska landskommunernas förbund har meddelat, att vid

pågående förhandlingar om ett normalpensionsreglemente för arbetstagare

hos förbundets medlemmar parterna intagit den principiella ståndpunkten,

att ålderspensionen skall utgöra 62 % av den pensionsgivande lönen och att

vid en höjning av folkpensionsnivån den kommunala pensionen skall undergå

motsvarande minskning, så att det sammanlagda värdet av folkpensionen

per den 1 januari 1951 och den kommunala pensionen enligt reglementet

skall bibehållas oförändrat.

Departementspromemorian och utlåtandena däröver.

1. Inledning.

Departementspromemorian. Genom den förut omförmälda departementspromemorian

har frågan om samordningen av tjänstepension och

folkpension nu aktualiserats av flera olika anledningar. Det rörliga tillägget

pa tjänstepensionerna har stigit till en nivå, som ej var förutsedd vid det

nuvarande systemets tillkomst. Detta har medfört en så kraftig ökning av

pensionstagarnas vinst av den tekniska samordningen, att denna vinst t. o. in.

är större än den nedsättning av tjänstepensionsnivån, som avsågs med den

reella samordningen. Vidare har delade meningar visat sig finnas såväl i

frågan om och i vilken mån man hör anordna en inkomstutjämning som

beträffande sättet för inkomstutjämningens genomförande. Slutligen har

fråga uppkommit om vilken inverkan de vid årets riksdag beslutade standardtilläggen

på folkpensionerna bör ha på tjänstepensionerna; genom dessa

standardtillägg bringas den inte behovsprövade folkpensionen för gift pensionstagare,

vars äkta make åtnjuter folkpension, upp till t 400 kronor. I

promemorian erinras om afl i propositionen nr 15 till årets riksdag med förslag

till lag om höjning av folkpensioner in. in. framhållits, att folkpensionshöjningen

påkallar en omprövning av reglerna om samordningen mellan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

folkpensionerna och andra av statsmedel utgående pensioner till statstjänstemän

m. fl.

På grund av angivna omständigheter har i promemorian ifrågasatts, att

vissa ändringar nu göres i det gällande pensioneringssystemet. Sålunda har

förordats, att frågan om samordningen av tjänstepension och folkpension

upptages till omprövning på grund av verkningarna av bestämmelserna om

rörligt tillägg på pensionerna och på grund av de vid årets riksdag beslutade

standardtilläggen på folkpensionerna. Därjämte behandlas i promemorian

frågan om inkomstutjämningen ur mera principiell synpunkt; i anslutning

härtill diskuteras, huruvida man med hänsyn till den utbredda missuppfattningen,

att skillnaden mellan tjänstepensionens belopp för tiden intill folkpensionsåldern

och för tiden därefter utgör ett realavdrag, bör bibehålla

förskotteringsanordningen. Med hänsyn till vad jag i det följande förordar

torde jag i fortsättningen kunna inskränka mig till vad promemorian innehåller

i förstnämnda hänseende.

I promemorian framhålles, att det under den pågående översynen inom

1951 års pensionsutredning av pensionsförhållandena för de statsanställda

m. fl. givetvis är angeläget, att inga sådana ändringar i pensionsbestämmelserna

vidtages, som skulle verka föregripande eller försvårande vid utredningens

fortsatta arbete. Utfallet av det tekniska samordningssystemet och

standardhöjningen av folkpensionerna medför dock att ett nytt läge inträtt,

och härvid innebär det ett ståndpunktstagande vare sig man vidtager åtgärder

eller inte. Ett tillrättaläggande av utjämningssystemet synes snarare

vara till fördel än till nackdel med hänsyn till utredningsarbetet, och en åtgärd

i sådan riktning synes i varje fall inte kunna väcka några betänkligheter.

Vad beträffar frågan om jämkning av tjänstepensionsnivån på grund

av folkpensionshöjningen synes inte heller med hänsyn till utredningen

kunna göras några vägande invändningar mot omedelbara åtgärder.

Utlåtandena. I flera utlåtanden har framhållits, att en del av de

spörsmål, som beröres i promemorian, sammanhänger med grundvalarna

för pensioneringen på sådant sätt, att definitiv ställning till dem lämpligen

bör tagas först i samband med resultatet av den pågående allmänna översynen

av det statliga pensionsväsendet. 1951 års pensionsutredning har härom

anfört följande.

I det vittomfattande uppdrag, som lämnats åt utredningen och som syftar

till en översyn av hela det statliga pensionssystemet, ingår också att pröva

frågan om samordning av tjänstepension och folkpension. Vid sitt hittillsvarande

arbete har utredningen funnit, att de olika frågor, som tillhör utredningsuppdraget,

i allmänhet griper in i varandra på sådant sätt, att det är

mycket vanskligt att lösa de särskilda delproblemen var för sig. Detta gäller

också frågan om samordning av tjänstepension och folkpension, vilken bl. a.

intimt sammanhänger med frågan i vad mån och på vad sätt pensionen skall

kunna behandlas som en ren anställningsförmån, till vilken hänsyn i full

utsträckning tages vid lönesättningen, men trots detta anpassas efter änd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

7

rade förhållanden, såsom efter ändrade levnadskostnader och allmänna

standardförändringar. Utredningen är av skäl, som här antytts, inte beredd

att nu binda sitt fortsatta arbete genom ett definitivt ställningstagande till

frågan om det lämpligaste sättet att anordna en samordning av tjänstepension

och folkpension. Emellertid torde det mot bakgrunden av redan inträffade

och i framtiden tänkbara ändringar i fråga om folkpensionerna vara

nödvändigt att redan nu jämka bestämmelserna om samordning av tjänstepension

och folkpension; såsom i den remitterade promemorian riktigt påpekas,

innebär det i viss mån ett ståndpunktstagande vare sig man vidtager

åtgärder eller inte. Ur utredningens synpunkt bör därför hinder inte föreligga

att samordningen nu jämkas. Av det anförda framgår emellertid, att

utredningen närmast uppfattar frågan så, att det nu gäller att taga ställning

till hur samordningsfrågan bör lösas i avbidan på ett definitivt ståndpunktstagande

till pensioneringen över huvud taget.

2. Verkningarna av nuvarande bestämmelser.

Departementspromemorian. I promemorian framhålles, att reglerna

angående det rörliga tillägget kan — med utgångspunkt från begynnelseunderlagets

tre beräkningsmässiga beståndsdelar, nämligen a) ett belopp

motsvarande % av 2-ortslönen, b) ett minskningsbelopp svarande mot

200 kronors folkpension och c) ett utjämningstillägg svarande mot 747 kronors

folkpension — sägas innebära, att alla tre beloppen förhöjes efter samma

procenttal som tillämpas beträffande det rörliga tillägget. Detta innebär,

att f. n., då rörligt tillägg utgår på pensionerna efter 53 %, realavdrag göres

med belopp, som motsvarar 306 kronors folkpension, och utjämningstillägg

lämnas för 1 143 kronors folkpension. Men då det belopp, varmed begynnelseunderlaget

minskas från 67 års ålder, är fixerat till 792 kronor, har nettoresultatet

av folkpensionens inverkan på tjänstepensionen blivit, att denna

ej alls undergått någon realminskning utan i stället en realölcning med belopp,

som motsvarar (1 143—306—792 =) 45 kronors folkpension. Det instrument

för en rent teknisk samordning av tjänstepension och folkpension,

som utjämningstilläggen i förening med 792-kronorsavdraget avsågs skola

utgöra, medför i själva verket reell pensionsökning så snart rörligt tillägg

utgår efter mer än 6 %, och denna ökning blir större efter hand som det

rörliga tillägget stiger.

I anslutning härtill understrykes i promemorian, att det klart framgår att

samordningen av tjänstepension och folkpension medfört en allt större förhöjning

av pensionsnivån, om man studerar hur förhållandet mellan pension

och lön utvecklat sig efter samordningens genomförande. För grundnivån,

106 %-nivån och nuvarande nivå har i en i promemorian återgiven tabell för

några lönegrader på löncplan nr 1 angivits dels den före 67 års ålder utgående

tjänstepensionen, dels den från 67 års ålder utgående tjänstepensionen,

dels ock de från 67 års ålder utgående sammanlagda pensionsförmånerna i

procent av lönen för ortsgrupp 2 och ortsgrupp 5. De siffror, som avser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 18A.

sammanlagda pensionsförmåner i förhållande till lön, har framräknats

under antagande av 800 kronors folkpension vid grundnivån och vid 106

%-nivån samt 1 120 kronors folkpension vid nuvarande nivå.

Nämnda tabell är av följande lydelse.

Grundnivån

106 %-nivån

153 %-nivån

Löne-

grad

före

efter

före

efter

före

efter

67 års ålder

67 års ålder

67 års ålder

Pension i procent av 2-ortslön

i

75,5

75,8 (51,8+24,o)1

75,5

75,7 (53,1+22,6)1

72,4

78,5 (57,5+ 21,o)1

6

73,0

73,1 (54,9 + 18,2)

72,9

73,1 (55,9 + 17,2)

70,4

75,1 (59,1 + 16,0)

9

72,1

72,3 (56,7 + 15,6)

72,1

72,2 (57,5+14,7)

71,3

75,4 (61,3 + 14,1)

11

71,8

72,o (57,6 + 14,4)

71,8

71,9 (58,4 + 13,5)

71,9

75,7 (62,6 + 13,1)

16

71,1

71,2 (59,5 + 11,7)

71,i

71,2 (60,1 + 11,1)

71,i

74,3 (63,6 + 10,7)

21

70,6

70,7 (61,8+ 8,9)

70,6

70,7 (62,3+ 8,4)

70,8

73,2 (65,1+ 8,1)

26

69,7

69,8 (63,1+ 6,7)

69,7

69,7 (63,5+ 6,2)

70,o

71,8 (65,6+ 6,2)

31

69,2

69,8 (63,9+ 5,4)

69,1

69,1 (64,o+ 5,l)

69,5

71,o (66,0+ 5,o)

37

68,8

68,8 (64,8+ 4,5)

65,6

68,7 (64,4+ 4,3)

69,1

70,8 (66,2+ 4,i)

Pension i procent av 5-ortslön

1

66,2

66,4 (45,4 + 21,0)

66,3

66,4 (46,6 + 19,8)

63,5

68,9 (50,5 + 18,4)

6

64,2

64,8 (48,3 + 16,0)

64,2

64,3 (49,2 + 15,1)

62,1

66,2 (52,i + 14,i)

9

63,5

63,6 (49,9+13,7)

63,5

63,6 (50,7+12,9)

62,8

66,5 (54,0 + 12,5)

11

63,3

63,4 (50,8 + 12,6)

63,2

63,8 (51,4+11,9)

63,3

66,7 (55,1 + 11,6)

16

62,5

62,6 (52,8 + 10,8)

62,5

62,6 (52,9+ 9,7)

62,7

65,4 (56,o+ 9,4)

21

62,1

62,2 (54,4+ 7,8)

62,1

62,2 (54,8+ 7,4)

62,3

64,4 (57,3+ 7,i)

26

63,2

63,5 (57,8+ 6,2)

63,3

63,8 (57,6+ 5,7)

63,5

65,i (59,6+ 5,5)

31

63,9

64,o (59,0 + 5,o)

64,1

64,1 (59,4+ 4,7)

64,2

65,6 (61,0+ 4,6)

37

64,4

64,4 (60,2+ 4,2)

64,5

64,5 (60,5 + 4,o)

64,7

65,9 (62,0+ 3,9)

1 Av de två talen inom parenteserna avser det första tjänstepensionen i procent av lönen

och det andra folkpensionen i procent av lönen.

I promemorian framhålles, att den bild av det gällande samordningssystemets

verkningssätt i samband med utvecklingen av det rörliga tillägget, som

för löneplan nr 1 erhålles av de förut meddelade siffrorna, i viss mån gäller

också beträffande övriga löneplaner. På grund av gällande maximering av

det belopp, på vilket rörligt tillägg beräknas, modifieras dock resultatet

beträffande de högsta pensionsklasserna på löneplan nr 2; i pensionsklass

II: 17 och högre pensionsklasser kvarstår sålunda det reella avdraget och

utjämningstillägget vid samma belopp som vid grundnivån, och i pensionsklasserna

II: 15 och 16 blir det reella avdraget och utjämningstillägget

endast till en del förhöjda med 6 respektive 53 %.

På grundval av den lämnade belysningen av samordningssystemets verkningar

anföres i promemorian, att vid en omprövning av samordningen får

beaktas den oavsiktliga fördel för pensionstagarna, som har uppkommit på

grund av att det tekniska systemet slagit fel och medfört att tjänstepensionen

vid nuvarande nivå blir för tid efter det pensionstagaren uppnått 67 års

ålder omkring 350 kronor för år större än som eljest skulle varit fallet. Det

syntes emellertid vara skäligt, att man genom övergångsbestämmelser tillser,

att nuvarande pensionstagare inte i anledning härav får vidkännas no
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18A. 9

minell minskning av de nuvarande sammanlagda tjänstepensions- och folkpensionsförmånerna.

Utlåtandena. Statens pensionsanstalt har understrukit, att det vid

införandet av samordningssystemet inte var åsyftat att av metoden för inkomstutjämning

skulle följa någon ekonomisk fördel för pensionstagarna.

I allt fall torde man inte ha förutsett, att denna fördel skulle komma att

avse belopp av den storleksordning, som blivit en följd av senare års starkt

inflationistiska utveckling.

I vissa utlåtanden har uttalats, att det kan ifrågasättas, om en sådan

fördel generellt inträtt för pensionstagarna som gjorts gällande i promemorian.

Sålunda har statens sakrevision — som understrukit vad i promemorian

anförts beträffande de högsta lönegraderna -—- uttalat att, då utjämningsbidraget

inräknats i tjänstepensionen med beaktande av inträffande

pensionsålder för de särskilda grupperna av statstjänstemän, det syntes

tveksamt, om man är berättigad draga den slutsatsen att tjänstemännen

i allmänhet verkligen erhållit förbättring på sätt och med belopp, som i promemorian

gjorts gällande; det kan ifrågasättas, om felutbetalningen är

högre än vad som motsvarar det rörliga tillägget på de för respektive

pensionsåldersklasser faktiskt inräknade utjämningsbidragen. Sveriges akademikers

centralorganisation har förklarat, att folkpensionsförskottet för de

högre statstjänstemännen med hänsyn till dessas höga pensionsålder i realiteten

är för litet.

I det av Statstjänarkartellen, Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation avgivna utlåtandet framhålles, att man vid

gällande samordningssystems tillkomst var väl medveten om att pensionstagarna

vid stigande rörligt tillägg skulle erhålla en reell höjning av pensionerna;

när en överenskommelse, innehållande de nu tillämpade reglerna,

på sin tid kom till stånd mellan 1946 års pensionssakkunniga och organisationerna,

var detta beroende av bl. a. att man från organisationernas sida

fäste stor vikt vid att enighet förelåg om att rörligt tillägg skulle beräknas

även på utjämningstilläggen och om att det rörliga tillägget även efter 67

års ålder skulle beräknas på det dessförinnan gällande grundbeloppet. Organisationerna

hänvisar vidare bl. a. till principen om pensionernas oantastbarhet

och till pensioneringsperiodsystemets inverkan på avgångsåldern.

1951 års pensionsutredning har sökt klargöra på vilket sätt man vid samordningssystemets

tillkomst kan ha avsett att detta skulle verka ur ekonomisk

synpunkt och härom anfört i huvudsak följande.

Vid samordningssystemets tillkomst antogs folkpensionen till gift folkpensionsberättigad,

vars äkta make åtnjuter folkpension, utgöra ett fast belopp

av 800 kronor. Ä tjänstepensionens grundbelopp antogs vid systemets

genomförande komma att utgå 6 % rörligt tillägg. Vid denna nivå skulle

samordningen, för oavkortad pension räknat, komma att innebära en reell

nedsättning av tjänstepensionen med vad som motsvarade 200 å 212 kro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr 184.

nors folkpension, jämte en ur ekonomisk synpunkt indifferent förskottering

av 792 kronors folkpension. Detta innebar, att tjänstepensionens värde skulle

bli reducerat med värdet av 25 å 26,5 % av folkpensionen till gift folkpensionär.

Man hade emellertid vid systemets tillkomst anledning räkna med att vissa

smärre avvikelser kunde komma att inträffa i förhållande till denna kalkyl,

inte genom en förändring av folkpensionsheloppen men genom att det rörliga

tillägget på tjänstepensionerna kunde komma att ändras inom de gränser,

som framgår av 4 § statens löneplansförordning; enligt garantiregeln i

nämnda paragraf kunde det rörliga tillägget å ena sidan komma att nedgå

under 6 % eller bortfalla och å andra sidan stiga till högst 18 %.

Vid bortfall av det rörliga tillägget skulle den reella samordningen medföra

en reduktion motsvarande 189 å 200 kronors folkpension och den tekniska

samordningen medföra en förlust för pensionstagarna av vad som motsvarade

45 kronors folkpension. Den sammanlagda effekten härav skulle

bli en nedsättning av tjänstepensionens värde med vad som motsvarar 234

å 245 kronors folkpension eller m. a. o. att tjänstepensionernas värde skulle

bli reducerat med värdet av — i stället för 25 å 26,5 % — 29,25 å 30,6 %

av folkpensionen till gift folkpensionär.

Vid en nivå med 18 % rörligt tillägg skulle, om man på motsvarande sätt

betraktar den reella och den tekniska samordningen var för sig, den förra

medföra en reduktion motsvarande 223 å 236 kronors folkpension och den

senare medföra en vinst för pensionstagarna av vad som motsvarade 90 kronors

folkpension. Den sammanlagda effekten härav skulle bli en nedsättning

av tjänstepensionens värde med vad som motsvarar 133 å 146 kronors

folkpension eller m. a. o. att tjänstepensionernas värde skulle bli reducerat

med värdet av — i stället för 25 å 26,5 % — 16,6 7 å 18,25 % av folkpensionen

till gift folkpensionär.

Den ekonomiska kalkyl, som man sålunda hade möjlighet att göra vid

samordningssystemets tillkomst, har hittills rubbats dels genom att folkpensionerna

indexreglerats, dels ock genom att det rörliga tillägget höjts

långt utöver vad som då kunde förutses. Folkpensionen för gift folkpensionsberättigad

utgör f. n. 1 120 kronor, och det rörliga tillägget på tjänstepensionerna

utgår efter 53 %. Vid nuvarande nivå medför den reella samordningen

en reduktion motsvarande 289 å 306 kronors folkpension och den

tekniska samordningen en vinst för pensionstagarna av vad som motsvarar

351 kronors folkpension. Detta innebär, att samordningen vid nuvarande

nivå medför, inte den ursprungligen närmast tänkta reduceringen av tjänstepensionernas

värde med vad som motsvarar 25 å 26,5 % av folkpensionernas

värde, utan en höjning av tjänstepensionernas värde med vad som motsvarar

62 å 45 kronors folkpension; tjänstepensionernas värde blir alltså inte

reducerat med hänsyn till folkpensionerna utan i stället höjt med vad som

motsvarar 5,2 i å 4,18 % av nuvarande folkpension till gift folkpensionär.

Utredningen har vidare anfört, att om samordningen skulle återföras till

att verka så som avsetts vid grundnivån, 106 %-nivån eller 118 %-nivån,

nuvarande tjänstepensioner borde minskas med ett värde svarande mot respektive

389, 342 och 249 kronors folkpension, varvid man dock — med hänsyn

till att felslaget inte kommit till stånd i fråga om de högsta pensionsklasserna

till följd av maximeringen av det rörliga tillägget — samtidigt

finge höja inaximeringsgränsen såvitt angår rörligt tillägg för tid från 67

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

11

års ålder. Utredningen har emellertid avhållit sig från något omdöme beträffande

storleken av en jämkning av tjänstepensionen och framhållit att denna

syntes kunna bli beroende bl. a. av att man från och med den 20 juni 1951

ersatt systemet med fixa pensionsåldrar med ett system med pensioneringsperioder.

I detta sammanhang har utredningen redogjort för resultatet av en

summarisk snabbundersökning, avsedd att visa i vilken utsträckning tjänstemännen

begagnar sig av möjligheten att kvarstå i tjänst efter uppnåendet av

pensioneringsperiodens nedre gräns, men starkt understrukit utredningens

bristfällighet och förklarat, att man knappast kan taga ställning till spörsmålet

på grundval av hittills verkställda undersökningar.

De verkningar, som den avsevärda höjningen av det rörliga tillägget haft

på nuvarande system för samordning av tjänstepension och folkpension, har

statskontoret funnit påkalla åtgärder för att återvinna den reglering av pensionsinkomsterna,

som avsetts med samordningen. Ämbetsverket, som anser

att en skyndsam utredning rörande de statliga tjänstepensionsunderlagen

bör komma till stånd, anför emellertid att denna utredning i första hand

bör taga sikte på de aktiva tjänstemännen; för dem, som redan avgått ur

tjänst eller uppnått den för dem gällande pensioneringsperiodens nedre

gräns, syntes billigheten bjuda, att de inte får vidkännas minskning av de

pensionsförmåner som — rörligt tillägg inberäknat — nu utgår respektive

skulle ha utgått, därest avgång ägt rum. En provisorisk anordning i förevarande

avseende skulle närmast syfta till att en sänkning av det rörliga tillägget

blir gällande för dem, som uppnår pensioneringsperiodens nedre gräns

efter den 30 april 1953.

3. Folkpensionshöjningars inverkan på tjänstepensionens värde.

Departementspromemorian. Någon generell ståndpunkt till

frågan vilken inverkan en höjning av folkpensionerna bör ha på tjänstepensionernas

värde har inte tagits i promemorian. Beträffande den närmast

aktuella frågan, vilken inverkan de vid innevarande års riksdag beslutade

standardmässiga höjningarna av folkpensionerna (med 280 kronor för gift

folkpensionär, vars äkta make åtnjuter folkpension, och med 350 kronor

för annan folkpensionsberättigad) bör ha på nuvarande tjänstepensioner,

anföres emellertid i promemorian, att denna fråga med hänsyn till de speciella

förhållanden, som gäller beträffande den statliga pensioneringen —

främst med hänsyn till att man i praktiken godtagit värdebeständighetsprincipen

— får bedömas ur allmänna skälighetssynpunktcr.

I promemorian anföres följande skälighetssynpunktcr på denna fråga.

Det kan inte göras gällande, att den nuvarande pensionsnivån är otillfredsställande

och i behov av en förhöjning. Från 1920-talet till nuvarande

tid har pensionstagarnas standard undergått större förbättring än löntagarnas,

och även för den högsta ortsgruppen, vilken bibehållit sin ställning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i.

inom lönesystemet och för vilken lönerna primärt avvägdes vid 1947 års

lönereglering, skulle relationen mellan pension och lön närmast efter löneregleringen,

om det tänkta 106 %-läget aktualiserats, ha blivit så hög som

omkring 66—65 procent för tiden före 67 års ålder och för tiden därefter

omkring 47—61 procent eller, om folkpensionen medräknas, omkring 66—65

procent. De anförda siffrorna anger relationen i botten och toppen av den

för tjänstemän i allmänhet tillämpliga löneplanen, och även om motsvarande

siffror för mellanlägena i vissa fall är något lägre åskådliggör siffrorna

tydligt den avsevärda förbättring, som genomförts beträffande pensionsnivån.

För andra ortsgrupper blir relationen mellan pension och lön

högre. Med hänsyn till pensioneringens syfte kan det under sådana förhållanden

förefalla rimligt att folkpensionens värde beaktas vid prövningen

av den tjänstepensionsnivå, som bör tillämpas för att pensionärerna skall

bli skäligen tillgodosedda. Även om nuvarande begynnelsepensioner från

folkpensionsåldern skulle minskas med H00 kronor skulle de sammanlagda

pensionsförmånernas värde komma att överstiga % av slullönerna på 2-ort

med belopp svarande mot omkring 60 procent av den förhöjda folkpensionen

för gift folkpensionsberättigad. Tänkes någon reduktion alltjämt inte

bli genomförd av familjepensionerna, bör hänsyn tagas också till detta

förhållande, då skäligheten av en viss minskning av tjänstepensionerna bedömes

(minskning av såväl tjänstepension som familjepension med hänsyn

till folkpensionen förekommer för de anställda inom konsumentkooperationen)

.

Vidare anföres i huvudsak följande beträffande ifrågavarande spörsmål,

sett från synpunkten av intjänta pensionsförmåners oantastbarhet.

Om tjänstepensionen av sociala skäl bestämts till en viss nivå trots att

tjänstemännen själva beräknades lämna bidrag, som täckte endast en del

av kostnaderna, måste uppenbarligen vid en folkpensionshöjning fråga uppkomma,

huruvida staten bör lämna oförändrat socialbidrag till tjänstepensionerna,

så att skillnaden mellan den tidigare tjänstepensionsnivån och

folkpensionsnivån bevaras, eller om inte snarare socialbidraget, såsom betingat

av önskemålet att kunna upprätthålla en skälig standard, bör minskas

i den mån denna standard kan upprätthållas på annat sätt. En sådan

minskning av tjänstepensionen kan givetvis inte anses innebära något avsteg

från principen om pensionsrättens oantastbarhet ens om folkpensionen

helt skulle betalas genom pensionstagarnas egna avgifter, med mindre man

vill utsträcka tillämpningen av denna princip att gälla förmåner, som inte

bekostats genom bidrag från tjänstemännen.

Vid bedömningen av huru stora bidrag, som de anställda lämnat till sin

pensionering, bör den avgörande frågan principiellt vara inte vilka formella

bidrag som förekommit från anställningshavarnas sida utan i vilken utsträckning

hänsyn till förekomsten av pensionsrätt tagits vid löneavvägningen

eller m. a. o. huru stor sänkning av lönen i förhållande till en eljest

uppnåelig nivå, som gjorts på grund av de anspråk på resurserna, som ställts

för pensionsfinansieringen. I den mån lönen avvägts med förbiseende av

pensionskostnaderna eller utan att tillräcklig hänsyn tagits till dessa kan

däremot de anställda inte anses ha bekostat pensioneringen.

Vid varje försök att närmare bestämma, i vilken mån sådana »verkliga»

pensionsbidrag som nu sagts förekommit, möter självfallet mycket stora

svårigheter. Erfarenhetsmässigt kan dock sägas, att värdet av pensionsrätten

ofta underskattats vid löneavvägningen. Vidare lämnar ett studium

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b.

13

av de pensionsavgifter och pensionsavdrag, som förekommit intill dess

nettolönesystemet infördes år 1947, vissa hållpunkter för en bedömning av

frågan. Dessa avgifter och avdrag har aldrig varit avsedda att täcka mer

än en tredjedel av pensionskostnaderna, och i början av 1940-talet fann

man, att de täckte endast omkring en sjättedel av kostnaderna, övergången

till nettolönesystem år 1947 kan mot bakgrunden härav betraktas som en

formell anpassning till en redan inträdd förändring i sättet att avväga löneoch

pensionsförmånernas storlek, och införandet av nettolönesystem medför

inte i och för sig anledning att anse, att pensionskostnaderna till mindre

del täckes genom bidrag från de anställda än vid en form av bruttolönesystem.

Härutöver kan man med utgångspunkt från allmänna överväganden få en

tämligen god bild av vilka bidrag till kostnaderna för tjänstepensionerna,

som maximalt kan tänkas ha förekommit från tjänstemännens sida. Man

kan nämligen studera huru förhållandena skulle gestalta sig under den

tänkta förutsättningen, att de anställda varje år hade utöver den kontanta

lönen erhållit en pensionskostnadsersättning, svarande mot en premie, som

vid erläggande under den för kollektivet genomsnittliga premiebetalningstiden

skulle ge full täckning för den då beräkneliga pensionen. Vore pensionsnivån

i verkligheten konstant, skulle härvid — efter vederbörlig övergångstid

— pensionskostnaderna helt bli täckta av pensionspremierna, ökas

däremot både premier och pensioner för varje år i samma proportion,

uppkommer täckningsbrist. Med utgångspunkt från en årlig ökning av premier

och pensioner med 1, 2 eller 3 procent i förhållande till utgångsläget

samt dödlighetsantaganden enligt tabellen R 32 för män, en räntefot av 3 %

och en 35-årig premiebetalningstid från inträdesåldern 25 år till pensionsåldern

60 år erhålles följande siffror för den av anställningshavarna täckta

respektive inte täckta delen av pensionskostnaden; vid ett system med

högre pensionsbelopp före än efter 67 års ålder skulle dock täckningsprocenten

komma att höjas en eller annan enhet (av i princip samma anledning

som att den framkalkylerade täckningsprocenten blir lägre än 100).

Årlig ökning av premier och

Andel

av pensionskostna-

pensioner i förhållande till ut-

den. som

gångsläget

täckes

inte täckes

%

%

%

+ 1

79

21

+ 2

68

32

+ 3

61

39

Om den del av pensionen, som vid en årlig nivåförskjutning av 1 % inte

skulle täckas genom premier, antages utgöra 18 % och pensionen antages

vara lika stor som i lönegraden Ca 1, skulle den inte täckta delen ungefärligen

överensstämma med beloppet av den nu utgående folkpensionen till

gift folkpensionsberättigad. Vid kraftigare nivåförskjutning och större pension

blir täckningsprocenten mindre och utökas därför marginalen för en

minskning ytterligare. Detta torde ge en viss allmän föreställning om storleken

av det utrymme, som finnes för sänkning av nu utgående pensioner

vid höjning av folkpensionen.

För de redan avgångna är pensionerna f. n. nära anpassade till den nuvarande,

i jämförelse med förhållandena under gången tid höga lönenivån,

under det att pensionsbidragen — vilkas summa får anses fixerad vid avgången

ur tjänst — i ingen eller i varje fall ytterst obetydlig omfattning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 18i.

rönt inflytande av samma höga nivå. Av löneutvecklingen under perioden

1913—1953 framgår, att även ett antagande av 3 % årlig stegring beträffande

denna tidsperiod är hållet betydligt i underkant. De lägsta i någon

utsträckning faktiskt förekommande oavkortade tjänstepensionerna är vidare

avsevärt högre än pensionen i Ca 1. Då den minskning av tjänstepensionen,

som skulle komma i fråga på grund av förestående folkpensionsreglering,

inte överstiger ett belopp motsvarande folkpensionshöjningarna, vilka

utgör 280 respektive 350 kronor, förefaller det, som om mot densamma

inte skulle kunna resas några berättigade invändningar.

De aktiva tjänstemännens situation kan bedömas något olika alltefter

det åldersskikt, som vederbörande tillhör. För de åldersklasser, som nu befinner

sig närmast invid pensionsåldern, avviker bidragsförhållandena obetydligt

från vad som gäller för de senast tillkomna pensionärerna. För den

andra ytterlighetskategorien bland de aktiva — de allra yngsta årsklasserna

— är läget formellt sett ett annat. Med utgångspunkt från det gjorda antagandet

om maximal täckning kan det sägas vara teoretiskt möjligt, att full

täckning uppkommer genom deras bidrag, nämligen om den genomsnittliga

pensionsnivån om 30—50 år inte skulle överstiga den nuvarande, men detta

framstår som en mycket osannolik möjlighet (förutsättningen skulle bl. a.

vara total stagnation i löneutvecklingen). Med hänsyn till de risker för

framtida med bidrag från de anställda inte täckta kostnader, som staten vid

ett system med rörligt tillägg tar för sistnämnda årsklasser, synes det inte

kunna med fog hävdas, att ett ingrepp av den ringa omfattning, som nu kan

ifrågakomma. vore principiellt oriktigt; frågan bör betraktas mot bakgrunden

av deras ställning för den händelse för dem gällde ett av folkpensioneringen

oberoende pensionssystem med försäkringsteknisk uppbyggnad

och vid vilket av staten bekostade tilläggsförmåner inte koinme i fråga.

För övrigt kan med hänsyn till utvecklingen hittills förmodas, att ifrågavarande

årsklassers pensionsförhållanden blir föremål för omregleringar

framdeles, och härvid finnes givetvis möjlighet till förbättring av förmånerna,

om den faktiska utvecklingen ger skäl härtill. Då problemet f. n. sålunda

knappast gäller vilken pension ifrågavarande årsklasser en gång skall

uppbära, utan vilken pension, som nu kan i viss mån garanteras dem i en

avlägsen framtid om inte nya bestämmelser tillkommit innan dess, är det

tydligt att en sådan reglering av pensionsförhållandena bör eftersträvas

att framtida övergångar till andra bestämmelser kan åstadkommas utan

kostnadskrävande övergångsanordningar. Det är också uppenbart, att om

samma pensionsbestämmelser skall gälla för de anställda oavsett ålder

så får inte vid bestämmelsernas utformning avgörande vikt tillmätas de

förhållanden, som nu föreligger för denna ytterlighetskategori bland de av

bestämmelserna omfattade anställningshavarna.

Beträffande möjligheterna att göra ändrade bestämmelser tillämpliga

på de enskilda tjänstemän, som är anställda vid tiden för ändringens genomförande,

och på pensionärerna framhålles i promemorian i huvudsak

följande. Tjänstemännen är i allmänhet pliktiga att underkasta sig ändrade

bestämmelser i pensionshänseende, men denna skyldighet är beträffande

ordinarie tjänstemän — utom enligt SPA-reglementet — begränsad

så, att den inte gäller ifråga om begynnelseunderlagets storlek och bestämmelserna

om rörligt tillägg; ändringsskyldighet finnes däremot i fråga om

det belopp, varmed tjänstepensionen skall minskas från 67 års ålder. Frågan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

15

om skyldighet för dem, som redan beviljats pension, att underkasta sig ändrade

bestämmelser har inte reglerats i pensionsregleinentena; vid en tidigare

pensionsutredning, verkställd av 1938 års pensionssakkunniga, har förutsatts

att sådan skyldighet inte föreligger. Det stora flertalet nuvarande

pensionärer har emellertid avgått med rätt till pension enligt äldre, vid avgångstillfället

gällande bestämmelser, och de senare tillkomna bestämmelser,

enligt vilka deras pensioner uppbringats till sin nuvarande nivå, har inte

berört den pension som garanterats dem; rätten till pension är för dem

alltjämt att bedöma enligt de vid avgången ur tjänst gällande bestämmelserna

— i överensstämmelse härmed har nya pensionsbrev inte heller utfärdats

vid omregleringen — och de nya bestämmelserna, som innebär

vissa av billighetsskäl beslutade men av pensionärerna själva inte bekostade

pensionsökningar, innefattar ingen garanti mot ändringar.

Vidare framhålles i promemorian, att bestämmelserna om garanti för rörligt

tillägg inte sträcker sig längre än till det procenttal som gäller angående

höjning av månadslön, angiven i de i statens löneplansförordning intagna

grundlönetabellerna, och i varje fall inte torde sträcka sig längre än till

32 ä 33 % rörligt tillägg. Härom anföres i promemorian.

Med »det procenttal, som gäller angående höjning av månadslön, angiven

i de i statens löneplansförordning intagna grundlönetabellerna», har

från början avsetts procenttal fastställt enligt 4 § löneplansförordningen —

som i sin tur garanterar högst 18 % tillägg — eller genom särskilt beslut,

innebärande låsning av det rörliga tillägget. 1945 års lönekommitté underströk

i sitt betänkande om statliga löneplaner starkt, att en gräns måste

sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, och det

finnes ingen anledning antaga, att man vid pensionsreglementets tillkomst

avsett att, då lönerna uppnått denna gräns och frågan om ytterligare lönehöjning

skulle göras beroende av särskild prövning, den omständigheten att

lönehöjningen gåves formen av ett procenttillägg skulle medföra en ovillkorlig

rätt för pensionärerna att få pensionerna höjda med samma procenttillägg.

Men även om detta förutsättes vara innebörden av pensionsbestämmelserna,

kan garantien inte anses inkludera hela det rörliga tillägget å

53 %, som nu utgår på pensionerna. Det må erinras, att bestämmelserna i

4 § löneplansförordningen aldrig satts i kraft utan att i stället gällt för

varje år beslutade särskilda procenttal för höjning av löneplansförordningens

grundlönebelopp, nämligen för tiden den 1 juli 1947—den 31 december

1950 procenttalet 12 och för år 1951 procenttalet 32 eller, beträffande grundlön

eller del därav, som ej översteg 500 kronor för månad, procenttalet 33.

Någon ytterligare förhöjning av procenttalet har inte därefter skett, utan

i stället har till 1951 års löner under vissa förutsättningar lagts särskilda

lönetillägg. Då dessa beslutades, konstaterades samtidigt, att något sådant

procenttal för höjning av månadslöner enligt löneplansförordningens grundlönetabeller,

som pensionsregleinentena förutsatte, inte komme att gälla för

tiden från och med den 1 januari 1952. I stället fattades ett särskilt beslut,

att det rörliga tillägget på pensionernas grundbelopp under år 1952 skulle

utgå efter 53 % , varjämte framhölls att frågan huru det rörliga tillägget

på pensionerna för framtiden skulle konstrueras sedermera torde få upptagas

till närmare övervägande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

Såsom härav framgår finnes för närvarande inte något sådant procenttal

för grundlönehöjningen fastställt, som avses i pensionsreglementena. Med

avseende därå, att de gällande lönebeloppen, frånsett de särskilda tilläggen,

motsvarar grundlönerna förhöjda med 32 å 33 %, skulle möjligen trots

detta pensionsreglementenas bestämmelser kunna anses innefatta garanti

för ett visst rörligt tillägg på pensionerna, i så fall beräknat högst efter

32 å 33 %.

Utlåtandena. Statskontoret anför, att vid bestämmandet av den

pensionsnivå, som skäligen bör ifrågakomma för statens anställningshavare,

hänsyn bör tagas till folkpensionen, även om denna, med hänsyn till storleken

av de löneförmåner, som utgår till dessa anställningshavare, måste

anses för dem väsentligen ha karaktären av en obligatorisk ålderdomsförsäkring.

Vid nya överväganden rörande tjänstepensionernas storlek synes

man höra taga till utgångspunkt en jämkning nedåt av relationen mellan

tjänstepension och lön. Enligt statskontorets mening bör provisoriskt, räknat

från och med den 1 maj 1953, det rörliga tillägget å pension från 67- årsåldern i princip så begränsas, att nu utgående tjänstepensionsförmåner

till pensionär, som uppnått sådan ålder, minskas med 280 kronor, dvs. det

standardtillägg som från samma dag skall utgå till folkpensionsberättigad,

vars äkta make även uppbär folkpension. Vidare bör den som vinner ordinarie

anställning efter den 30 april 1953, oavsett vad nu gällande bestämmelser

innehåller därom, förklaras skyldig att underkasta sig de ändringar

av de nuvarande tjänstepensionsunderlagen, som kan komma att bli fastställda

på grundval av den utredning i ämnet, som ämbetsverket förordat.

Statens pensionsanstalt anser också, att man bör överväga, i vad mån

och efter vilka grunder pensionsunderlagsskalorna bör påverkas av folkpensioneringen.

Att en sådan påverkan i princip ifrågakominer ter sig enligt

pensionsanstaltens mening naturligt såväl inom de statliga delarna av

samhällsverksamheten som när det gäller kommunal och enskild anställning.

övervägandena härom bör emellertid ske under skäligt beaktande av

att folkpensionen i fråga om innehavare av tjänstepensionsberättigande

statliga anställningar, om dessa betraktas som en enhetlig grupp, väsentligen

framstår som en på avgiftsplikt grundad särskild pensionering. I övrigt

erinrar pensionsanstalten, dels att det föreliggande spörsmålet tillhör de

frågekomplex, som ingår i 1951 års pensionsutrednings uppdrag, dels att

de i SPA-reglementet innefattade avgifts- och tjänsteårsberäkningsbestämmelserna

kräver särskild uppmärksamhet. Enligt pensionsanstaltens mening

får man nöja sig med en helt provisorisk lösning av begränsad räckvidd,

om frågan skall lösas i nära anslutning till ikraftträdandet av den

beslutade folkpensionshöjningen.

I flera andra utlåtanden har anförts, att man vid bedömandet av detta

spörsmål bör taga hänsyn till att folkpensionsavgifterna enligt beslut vid

årets riksdag höjts med 80 %. Uttalanden i sådan riktning har gjorts av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 17

pensionsstyrelsen, statens sakrevision, statens avtalsnämnd och generalpoststyrelsen.

1 åtskilliga utlåtanden har det i promemorian förekommande uttrycket, att

tjänstepensionen delvis är ett socialbidrag, mött kritik. 1951 års pensionsutredning

har framhållit, att uttrycket kan missförstås och ge upphov till

uppfattningen, att staten lämnar detta bidrag i annan egenskap än som

arbetsgivare. Utredningen anser emellertid av sammanhanget framgå, att

meningen är, att staten i egenskap av arbetsgivare lämnar detta bidrag,

ehuru det inte skulle kunna täckas genom hänsyn till detsamma vid löneavvägningen,

och att bidraget lämnas för att i enlighet med pensioneringens

syfte möjliggöra upprätthållandet av viss social standard.

Två statliga myndigheter, nämligen telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

förklarar sig anse varje sammankoppling av tjänstepensionen med

folkpensionen olämplig. De uttalar båda, att tjänstepensionen är att anse

som uppskjuten lön.

Såsom förut nämnts har i det efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer

tillkomna normalpensionsreglementet för städerna intagits

en bestämmelse, enligt vilken arbetstagare i händelse av en realhöjning

av den icke behovsprövade folkpensionen skall vara skyldig att vidkännas

det avdrag från sina pensionsförmåner, som kan komma att fastställas

av fullmäktige. Under erinran härom har styrelsen för Svenska

stadsförbundet anfört i huvudsak följande.

Från alla håll erkännes att en av tidens brännande frågor gäller, hur

man skall komma till rätta med de betydande olikheter, som med avseende

å sociala förmåner råda mellan olika arbetstagargrupper, i vissa fall mellan

tjänstemän och arbetare, i andra fall mellan offentligt anställda och

andra arbetstagare. Den livliga debatt som förts i dessa frågor har inte

minst rört pensionsfrågan och möjligheterna att fylla ut den stora klyftan

mellan de offentligt anställdas tjänstepensioner och andra arbetstagares väsentligen

till folkpensioneringen begränsade pensionsskydd.

Det är angeläget, att man har denna bakgrund klar, när man bedömer

det för årets riksdag framlagda förslaget om en avsevärd, till 260 miljoner

kronor kostnadsberäknad standardförbättring av folkpensionerna. Om denna

förbättring helt eller delvis skulle tillkomma även pensionstagare hos

stat eller kommun, skulle i motsvarande män alla dessa miljoner — från

synpunkten att det gäller att fylla ut ovannämnda klyfta — vara utgivna

utan att man nått något resultat.

Det är därför synnerligen angeläget, att — utan avvaktan av resultaten av

1951 års pensionsutrednings arbete — sådana åtgärder omedelbart vidtagas,

att de stora kostnader samhället påtager sig för den nu föreslagna folkpensionsförbättringen

även kunna utnyttjas till att minska klyftan mellan

stats- och privatanställda. Varje avsteg härifrån medför att samhället på

ett eller annat sätt kommer all få vidkännas samma kostnader ännu eu

gång, ty kraven på utfyllnad av klyftan lära icke komma att förstummas.

Styrelsen måste i detta sammanhang framhålla, alt de pensionsförpliktclser

som stat och kommun iklätt sig mot sina arbetstagare numera nått eu sådan

omfattning, att pensionskostnaderna framstå som ett mycket bctydelsc
''■*

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr IM.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

fullt samhällsekonomiskt problem, vars bemästrande säkerligen kommer

att bereda stora bekymmer. Det måste vara uteslutet att staten i denna situation

skulle öka bekymren genom att tillåta de statsanställdas redan

förut höga totala pensionsnivå (tjänstepension + folkpension) att ytterligare

stiga.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har omnämnt, att vid

de förhandlingar som pågår rörande ett normalpensionsreglemente för arbetstagare

hos förbundets medlemmar, parternas principiella ståndpunkt är,

att en höjning av folkpensionsnivån skall medföra en motsvarande minskning

av den kommunala pensionen. Styrelsen anser, att denna princip är

välmotiverad ur sociala och samhällsekonomiska synpunkter och att den

därför bör genomföras även på det statliga området.

Under erinran om att de landstingsanställdas pensionering är anknuten

till de statsanställdas ger styrelsen för Svenska landstingsförbundet uttryck

för följande synpunkter på frågan.

Den grundläggande principen för en effektiv och samhällsekonomiskt

försvarbar tjänstepensionering synes enligt styrelsens mening böra vara att

tjänstepensioneringen är smidigt anpassbar till utvecklingen på det sociala

området, i första hand obligatoriska socialförsäkringar. I konsekvens härmed

anser styrelsen, att en samordning i möjligaste mån av tjänstepension

och folkpension är motiverad. Om en viss tjänstepension tillsammans med

folkpension ansetts medföra en skälig pensionsnivå, bör denna skäliga pensionsnivå

icke ytterligare förhöjas vid en ökning av folkpensionen. Skulle

i dylikt fall en rationell samordning av tjänstepension och folkpension

icke ske, leder detta till att klyftan mellan de tjänstepensionsberättigade

och dem, som uppbära endast folkpension, bibehålies samtidigt som en ej

avsedd dubbelpensionering uppkommer. Detta kan enligt styrelsens mening

ej anses riktigt eller ur samhällsekonomisk synpunkt försvarbart. Att härvidlag

betrakta tjänstepensionen ur synpunkten av den s. k. oantastbarhetsprincipen

framstår för styrelsen som orealistiskt.

W51 års pensionsutredning påpekar, att vid de förhandlingar, som föregick

den nuvarande samordningen, förutsatts att frågan om folkpensionshöjningars

inverkan på tjänstepensionernas värde skulle upptagas vid nya

förhandlingar med tjänstemannaorganisationerna i händelse av en mera

avsevärd folkpensionshöjning. Utredningen anser att det under sådana förhållanden

skulle vara mindre lämpligt om utredningen på ett förberedande

stadium skulle taga ställning till själva sakfrågan, något som utredningen

antagit inte heller ha varit avsett med remissen. Utredningen har vidare

förutsatt att de allmänna synpunkter, som i promemorian anges på frågan,

närmast går ut på att visa, att man från skilda utgångspunkter kommer

till resultatet, att frågan får lösas på grundval av en skälighetsprövning.

Häremot har utredningen icke funnit sig kunna göra någon erinran.

Vidare har utredningen uttalat att, om denna fråga inte skulle lösas genom

en automatiskt verkande föreskrift om minskning av den från 67 års

ålder utgående tjänstepensionen med i verkligheten utgående folkpensionsbelopp,

i pensionsbestämmelserna och i pensionsbreven bör införas förbe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18A.

19

håll om skyldighet för den, som härefter tillerkännes tjänstepension, att

vid höjning av folkpensionerna — även utan samband med realhöjning —

underkasta sig den minskning av tjänstepensionen som i anledning därav

kan komma att beslutas. Utredningen har ansett ett sådant förbehåll vara

påkallat med hänsyn till utredningens fortsatta arbete, om man inte nu

avser att lösa samordningsfrågan mera definitivt.

4. övriga frågor.

Departementspromemorian. I promemorian har framhållits,

att ett ändrat samordningssystem i och för sig bör tillämpas också beträffande

tjänstelivräntor men att det synes försvarligt att tills vidare, i avbidan på

den omprövning av pensionsförmånerna vid förtidsavgång, som uppdragits

åt 1951 års pensionsutredning, tillämpa hittillsvarande livräntegrunder

oförändrade. Beträffande sådana statliga pensioner, som nu inte är konstruerade

i syfte att ernå en inkomstutjämning, har anförts, att det kan

behöva övervägas, huruvida de bör jämkas med hänsyn till den förestående

standardhöjningen av folkpensionen; härmed har emellertid synts böra anstå

till dess man tagit ställning till frågan om utformningen av samordningen

beträffande pensioner enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

m. fl. reglementen. Ytterligare har framhållits, att vid en ändring

av samordningssystemet i vissa fall kan uppkomma en del huvudsakligen

tekniska problem, som synes få lösas i samråd med vederbörande myndigheter.

Utlåtandena. Förslaget att t. v. bibehålla nuvarande livräntegrunder

oförändrade har inte mött erinran i remissyttrandena; järnvägsstyrelsen

och 1951 års pensionsutredning har betecknat förslaget som välgrundat.

1951 års pensionsutredning har ifrågasatt vissa förenklingar ur administrativ

synpunkt i vad som förordats i promemorian. Om reduktionen av

tjänstepensionen endast behöver i stora drag men inte exakt följa folkpcnsionsutvecklingen,

skulle man kunna bestämma dess storlek årsvis i samband

med det rörliga tillägget på tjänstepensionerna. Reduktionen skulle

lämpligen kunna ske i form av viss minskning av det rörliga tillägget. Denna

minskning skulle i förekommande fall avkortas på samma sätt som

tjänstepensionen, och härvid skulle man kunna undvika särskilda avkortningsberäkningar

genom att fastställa minskningsbcloppet till belopp utgörande

visst antal procent av skillnaden mellan tjänstepensionernas enligt

nuvarande bestämmelser beräknade grundbelopp för tiden före och tiden

från 67 års ålder. Fn minskning av det rörliga tillägget på den från 67 års

ålder utgående tjänstepensionen med 75 % av denna skillnad skulle approximativt

innebära detsamma som en förhöjning av 792-kronorsavdraget till

1 400 kronor; en minskning med 35 % av skillnaden mellan grundbeloppen

skulle i stort sett innebära minskning av nuvarande oavkortad tjiinste
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

pension med ett belopp, som motsvarar standardtillägget av 280 kronor

till gift folkpensionär, vars äkta make har folkpension. Om minskningen

skulle överstiga 35 % av nämnda skillnad, skulle man få tänka sig en höjning

av maximeringsgränsen för det rörliga tillägget, såvitt angår tid från

07 års ålder.

Departementschefen.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen nr 82 har föreslagits,

att på statstjänstemännens löneplanslöner skall under år 1953 utgå

tillägg med samma belopp som under år 1952. Frågan om storleken av

det rörliga tillägget på tjänstepensionerna upptogs emellertid icke till behandling

i nämnda proposition, då detta spörsmål komplicerats genom de

vid årets riksdag beslutade förhöjningarna av folkpensionerna och inverkan

därav på frågan om samordningen av tjänstepension och folkpension.

De spörsmål, som gäller samordningen av tjänstepension och folkpension,

kan sägas avse, huruvida och på vilket sätt hittillsvarande folkpensioner

och höjningar av dem skall inverka på tjänstepensionerna. En sådan inverkan

kan innebära dels en reduktion av tjänstepensionens totala värde

och dels en sådan omfördelning av detta värde mellan tiden före folkpensionsåldern

och tiden från denna, att årsbeloppet av tjänstepensionen blir

större före folkpensionsåldern än därefter. Vid tillkomsten av nuvarande

pensionsbestämmelser befanns en viss nedsättning av tjänstepensionsnivån

böra ske med hänsyn till den då aktuella väsentliga höjningen av folkpensionerna.

Nedsättningen ansågs icke i och för sig böra inverka på tjänstepensionsvärdets

fördelning på tiden intill folkpensionsåldern och tiden från

nämnda ålder — nedsättningen slogs alltså ut på hela tjänstepensionstiden

—• men tjänstepensionen, som skulle utgöra % av 2-ortslönen med

viss minskning, ansågs likväl böra förändras på sådant sätt, att den skulle

utgå med ett högre belopp intill folkpensionsåldern och med ett mindre belopp

därefter, varvid skillnaden mellan de båda beloppen skulle, för hel

pension räknat, bli 792 kronor. Denna anordning skulle innebära ett slags

förskottering av folkpensionen.

I den inom civildepartementet upprättade promemorian framhålles, att

förskotteringsanordningen — till följd av att en del av tjänstepensionen,

som ersättes av ett förskott, utgör ett fixt belopp, medan rörligt tillägg efter

f. n. 53 % utgår på förskottet — kommit att bereda pensionstagarna

en viss fördel, dock icke såvitt angår tjänstepensioner, som ligger över gränsen

för maximeringen av det rörliga tillägget, eller i fråga om tjänstelivräntor.

I promemorian diskuteras frågan om en värdeförändring av tjänstepensionerna

med hänsyn till denna icke förutsedda utveckling och till den

vid årets riksdag beslutade standardhöjningen av folkpensionerna. Vidare

diskuteras i promemorian, huruvida man med hänsyn till den utbredda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i.

21

missuppfattningen, att skillnaden mellan tjänstepensionens belopp för tiden

intill folkpensionsåldern och tiden därefter utgör ett realavdrag, bör bibehålla

förskotteringsanordningen.

Vid remissbehandlingen har det visat sig finnas mycket delade meningar

i fråga om samordningen av tjänstepension och folkpension. Meningsskiljaktigheterna

gäller håde folkpensionernas inverkan på tjänstepensionernas

värde och fördelningen av detta värde på olika tidsperioder.

I flera remissyttranden har också framhållits, att man i detta sammanhang

endast torde kunna uppnå en provisorisk lösning av frågan om samordning

av tjänstepension och folkpension. För egen del ansluter jag mig

till denna uppfattning och förordar därför i det följande, att man f. n. bör

begränsa ställningstagandet till hur samordningsfrågan bör lösas i avbidan

på ett definitivt ståndpunktstagande till pensioneringssystemet över huvud

taget. Härvid träder i förgrunden spörsmålet vilken hänsyn som bör tagas

till den vid årets riksdag beslutade standardhöjningen av folkpensionerna.

Att nu taga ställning till frågan om ett undanröjande av de icke avsedda

verkningar till fördel för pensionstagarna, som kan anses ha uppkommit

genom det nuvarande samordningssystemet, synes icke möjligt utan vidare

utredning. Om en jämkning i pensionsbestämmelserna nu skulle göras med

hänsyn därtill, finge det, såsom framhållits i departementspromemorian

och understrukits av statskontoret, i varje fall anses skäligt att tillse, att

nuvarande pensionstagare icke i anledning därav får vidkännas någon försämring.

Frågan, vars praktiska betydelse kraftigt reduceras härigenom,

sammanhänger vidare dels med problemet om tjänstepensionsvärdets fördelning

på olika tidsperioder, dels med vissa ännu icke lösta spörsmål

rörande förhållandet mellan pension och lön, som torde komma att uppmärksammas

vid 1951 års pensionsutrednings fortsatta arbete. Vid en

provisorisk lösning är det givetvis angeläget att man tillser, att möjlighet

finnes att framdeles vidtaga de ändringar i gällande samordningssystem,

som framdeles kan komma att beslutas.

De överläggningar, som ägt rum med statstjänstemännens huvudorganisationer,

har den 21 mars 1953 lett till att enighet uppnåtts med Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation

om att på pensionernas grundbelopp skall under år 1953 utgå

rörligt tillägg enligt samma grunder som under år 1952, dock med följande

undantag, som innefattar ett provisoriskt lösande av samordningsfrågan.

Å det rörliga tillägget på tjänstepensionernas grundbelopp skall för den,

som uppnått 67 års ålder, från och med den 1 maj 1953 göras avdrag med

för oavkortad pension cirka 280 kronor för år, motsvarande beloppet av

den från och med samma tidpunkt beslutade höjningen av sådan folkpension,

som utgår till gift folkpensionär, vars make uppbär folkpension.

Sveriges akademikers centralorganisation har vid överläggningarna anslutit

sig till överenskommelsen men förklarat sig betrakta den angivna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Alaj.ts proposition nr 184.

reduceringen som en minskning av det felslag som blivit en följd av gällande

samordningsbestämmelser. Organisationen har därvid framhållit, att

i anslutning till reduceringen en höjning av gränsen för det rörliga tilllägget

skulle vara motiverad för tid efter 67 års ålder, men icke påkallat

att denna fråga prövas förrän resultatet föreligger av pågående utredning

rörande pensoneringssystemet. Liknande synpunkter har vid överläggningarna

anförts av Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation.

För att förenkla beräkningarna av pensionerna och för att automatiskt

kunna beakta verkningarna av gällande avrundningsregler beträffande avkortade

pensioner torde bestämmelserna om den föreslagna reduktionen för

pensionstagare i allmänhet lämpligen böra ges ungefär den utformningen,

att beloppet av rörligt tillägg å tjänstepension skall från och med den månad,

varunder vederbörande uppnått 67 års ålder, minskas med ett belopp,

motsvarande 35 % av skillnaden mellan tjänstepensionens grundbelopp för

tiden före 67 års ålder och dess från nämnda ålder gällande grundbelopp.

Detta innebär, att det rörliga tillägget på oavkortad pension minskas med

277,20 kronor för år och på avkortad pension med ett i förhållande till avkortningsgraden

reducerat belopp. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t

att taga närmare ställning till frågan vilka reduktionsbestämmelser som

bör gälla för sådana fall, där nu angivna anordning icke kan tillämpas,

exempelvis beträffande de äldre, omreglerade pensionerna i statens pensionsanstalt,

vilka utgår med lika belopp före och efter folkpensionsåldern.

Såsom i departementspromemorian framhållits utgör gällande bestämmelser

icke hinder för en anordning av den art här föreslagits.

Vid de nyssnämnda överläggningarna har också diskuterats, huruvida

man i syfte att underlätta genomförandet av en ändrad samordning av

tjänstepension och folkpension bör redan nu beträffande dem, som framdeles

tillträder ordinarie tjänst eller beviljas pension, införa förbehåll av

den art, som angivits i vissa remissyttranden, angående skyldighet att underkasta

sig ändring i fråga om pensionsunderlagen eller pensionernas

grundbelopp. I betraktande av de möjligheter i övrigt, som står till buds att

genomföra en ändrad samordning — bl. a. finnes i det nuvarande rörliga

tillägget en vid marginal för att möjliggöra den omläggning, som kan befinnas

önskvärd — anser jag det emellertid inte påkallat att man nu stadgar

dylika förbehåll.

Vad beträffar de pensionsavgifter, som enligt SPA-reglementet skall erläggas

till statens pensionsanstalt, anser jag tillräcklig anledning icke finnas

att för provisorietiden föreskriva hänsynstagande till den kostnadsminskning,

som följer av vad i det föregående föreslagits. Ej heller torde det vara

möjligt att verkställa någon omräkning av redan erlagda avgifter.

Vilka grunder för det rörliga tillägget på pensionerna som bör gälla

efter utgången av år 1953 torde sedermera få upptagas till övervägande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 184.

23

Om ställning till detta spörsmål icke tagits före årsskiftet 1953/54 synes

provisoriskt få tillämpas samma grunder som under innevarande år.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att på tjänste- och familjepensionernas grundbelopp skall

under år 1953 utgå rörligt tillägg enligt de grunder, som i

det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar Rörs.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörligt tillägg under år 1953 på tjänsteoch familjepensioner för statstjänstemän m. m. a1 i texten
  2. SU 1953:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörligt tillägg under år 1953 på tjänsteoch familjepensioner för statstjänstemän in. m. jämte i ämne s. 1 i texten