Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad, m. m

1953-03-27 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:185, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni 1930

(nr 252) om kommunalstyrelse i stad, m. m.; given

Stockholms slott den 27 mars 195$.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av

15 §

lagen

den

6

juni

1930

(nr

252)

om kommunalstyrelse i stad;

2) lag angående ändrad lydelse av

34 §

lagen

den

6

juni

1930

(nr

251)

om kommunalstyrelse på landet;

3) lag angående ändrad lydelse av

31 §

lagen

den

6

juni

1930

(nr

259)

om församlingsstyrelse;

4) lag angående ändrad lydelse av

13 §

lagen

den

15

juni

1935

(nr

337)

om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

5) lag angående ändrad lydelse av

10 §

lagen

den

6

juni

1930

(nr

260)

om församlingsstyrelse i Stockholm.

GUSTAF ADOLF.

Allan Nordenstam.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar av nuvarande regler om valkretsindelning

vid fullmäktigval i kommunerna. Beträffande kommunalfullmäktigval

samt stadsfullmäktig- och kyrkofullmäktigval annorstädes än

i Stockholm skall enligt förslaget den nuvarande tvingande regeln, att indelning

i valkretsar skall ske då invånarantalet i kommunen eller församlingen

överstiger 10 000, ersättas av en bestämmelse att under nämnda förutsättning

indelning må ske. Stad med mer än 40 000 invånare skall dock för

stadsfullmäktigval alltid vara indelad i valkretsar. Om synnerliga skäl föreligger

skall vidare för samtliga nämnda slag av val valkretsindelning få

äga rum, även om invånarantalet ej överstiger 10 000. Vissa jämkningar

föreslås även i bestämmelserna om valkretsindelning för de kommunala

valen i Stockholm.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 1953. 1

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 185.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om

kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

15 §.

För val av stadsfullmäktige skall

stad med mera än 10 000 invånare

indelas i valkretsar. Valbarhet är ej

inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning

Om indelning

(Föreslagen lydelse:)

15 §.

För val av stadsfullmäktige skall

stad med mera än 40 000 invånare

indelas i valkretsar. Är folkmängden

i stad mindre än nu sagts men överstiger

den 10 000, må valkretsindelning

ock företagas, där så befinnes

lämpligt. Annan stad må ej indelas

i valkretsar, såframt icke till följd av

stadens särskilt betydande utsträckning

eller liknande förhållanden synnerliga

skål föreligga därtill. Valbarhet

är ej inskränkt inom valkrets.

— särskilda valkretsarna,

i tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

1 Senaste lydelse se 1932: 266.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 34 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om

kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 34 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

34 §.

För val av kommunalfullmäktige

skall kommun med mera än 10 000

invånare indelas i valkretsar. Valbarhet

är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning

Om indelning

(Föreslagen lydelse:)

34 §.

För val av kommunalfullmäktige

må kommun med mera än 10 000 invånare

indelas i valkretsar, dår så

befinnes lämpligt. Annan kommun

må ej indelas i valkretsar, såframt

icke till följd av kommunens särskilt

betydande utsträckning eller liknande

förhållanden synnerliga skäl föreligga

därtill. Valbarhet är ej inskränkt

inom valkrets.

— särskilda valkretsarna,

i tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

F örslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

31 §.

För val av kyrkofullmäktige skall

församling med mera än 10 000 invånare

indelas i valkretsar. Vid val

av fullmäktige för kyrklig samfällighet

skall dock varje i samfälligheten

ingående församling eller del

av församling utgöra en valkrets.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning

Om indelning---

(Föreslagen lydelse:)

31 §.

För val av kyrkofullmäktige må

församling med mera än 10 000 invånare

indelas i valkretsar, där så

befinnes lämpligt. Annan församling

må ej indelas i valkretsar, såframt

icke till följd av församlingens

särskilt betydande utsträckning eller

liknande förhållanden synnerligen

skål föreligga därtill. Vid val av

fullmäktige för kyrklig samfällighet

skall dock varje i samfälligheten ingående

församling eller del av församling

utgöra en valkrets. Valbarhet

är ej inskränkt inom valkrets.

- — eller stadsfullmäktigval.

i tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om

kommnnalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

13 §.

För val ------— inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, Vid

att varje krets kommer att utse

minst tio, högst tjugufem stadsfullmäktige

efter den beräkningsgrund,

att i allmänhet inom varje krets en

stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal

motsvarande en hundradel

av stadens folkmängd; att varje

valkrets skall kunna omslutas med

en sammanhängande gränslinje; att

territoriell församling, där så ske

kan, lämnas odelad och icke i något

fall delas på flera än två kretsar;

samt att antalet fullmäktige för hela

staden, i den mån det utan olägenhet

kan ske, fördelas lika på de särskilda

valkretsarna.

(Föreslagen lydelse:)

13 §.

valkretsindelning iakttages,

att varje krets kommer att utse

minst tio, högst trettio stadsfullmäktige

efter den beräkningsgrund, att i

allmänhet inom varje krets en stadsfullmäktig

utses för varje befolkningstal

motsvarande en hundradel

av stadens folkmängd; att varje valkrets

skall kunna omslutas med en

sammanhängande gränslinje; att

territoriell församling, där så ske

kan, lämnas odelad och icke i något

fall delas på flera än två kretsar;

samt att antalet fullmäktige för hela

staden, i den mån det utan olägenhet

kan ske, fördelas lika på de särskilda

valkretsarna.

Om indelning

i tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

1 Senaste lydelse se 1936: 77.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om

församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 10 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

i Stockholm skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

10 §.

För val av kyrkofullmäktige skall

församling, där mera än trettio fullmäktige

skola väljas, indelas i valkretsar.

Valbarhet är ej inskränkt

inom valkrets.

Vid valkretsindelning-----

Om indelning----— — i tillämpning.

(Föreslagen lydelse:)

10 §.

För val av kyrkofullmäktige må

församling, där mera än trettio fullmäktige

skola väljas, indelas i valkretsar.

Valbarhet är ej inskränkt

inom valkrets.

- — särskilda valkretsarna.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

7

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

t. f. chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Nordenstam, fråga om ändring

av gällande bestämmelser angående valkretsindelning vid val av fullmäktige

i kommuner samt anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade

chefen för justitiedepartementet samma dag ledamoten av riksdagens första

kammare landshövdingen K. J. Olsson, ordförande, ledamoten av första

kammaren direktören, nuvarande borgarrådet J. Bergvall, borgmästaren,

numera lagmannen C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren professorn

E. Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren G. Skoglund,

ledamoten av första kammaren professorn S. Wahlund och ledamoten av

andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim att verkställa utredning

rörande vissa frågor om folkomröstning och valsätt. I utredningsuppdraget

har bl. a. ingått att undersöka förutsättningarna för en reform av gällande

bestämmelser om stads indelning i valkretsar vid stadsfullmäktigval liksom

av motsvarande valkretsstadganden för övriga primärkommuner. Utredningsmännen,

vilka antagit benämningen 1950 års folkomröstnings- och

valsättsutredning, har i ett den 30 december 1952 avlämnat betänkande, del

IV (SOU 1953: 1), behandlat nämnda fråga om valkretsar vid fullmäktigval

i kommunerna samt framlagt förslag till ändringar i 1930 års lagar om

kommunal styrel se i stad, om kommunal styrelse på landet, om församlingsstyrelse

och om församlingsstyrelse i Stockholm ävensom i 1935 års lag

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Yttranden över detta betänkande har genom remiss inhämtats från överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser ävensom från svenska stadsförbundet

och svenska landskommunernas förbund, överståthållarämbetet

har vid sitt yttrande fogat utlåtande av stadskollegiet i Stockholm. Vid

länsstyrelsernas yttranden bär i större eller mindre utsträckning fogats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds proposition nr 185.

yttranden av kommunala organ. Sålunda har utlåtanden avgivits av drätselkamrarna

i Södertälje, Nacka, Sundbyberg, Solna och Lidingö, kommunalnämnderna

i Täby och Sollentuna köpingar samt Huddinge och Frösåkers

kommuner, magistraten och drätselkammaren i Uppsala, kyrkorådet i

Uppsala domkyrkoförsamling, magistraten och drätselkammaren i Enköping,

kommunalnämnderna i Älvkarleby och Olands kommuner, magistraterna

i Nyköping och Eskilstuna, kommunalborgmästarna i Katrineholm

och Oxelösund, kommunalnämnderna i Stora Malms och Tunabergs kommuner,

magistraten i Norrköping, drätselkamrarna i Linköping och Motala,

kommunalnämnden i Finspång, magistraten i Jönköping, valnämnderna i

Nässjö, Huskvarna, Värnamo och Tranås, magistraten och stadsfullmäktige

i Växjö, drätselkammaren i Västervik, stadsfullmäktige i Kalmar, stadsfullmäktige

i Visby, kommunalnämnden i Romaklosters kommun, stadsfullmäktige

i Karlskrona och Karlshamn, drätselkamrarna i Kristianstad,

Hässleholm, Simrishamn och Ängelholm, drätselkamrarna i Malmö, Hälsingborg,

Lund, Landskrona och Trelleborg, kyrkoråden i Malmö och Hälsingborg,

magistraten i Uddevalla, kommunalnämnderna i Partilie, öckerö

och Tjörns kommuner, magistraten i Borås, magistraten och drätselkammaren

i Vänersborg, kommunalborgmästaren och drätselkammaren i

Skövde, magistraterna och drätselkamrarna i Lidköping och Falköping,

kommunalborgmästaren i Skara, kommunalborgmästarna och drätselkamrarna

i Hjo och Tidaholm, kommunalnämnderna i Tibro, Karlsborg, Vilske

och Habo kommuner, magistraterna och drätselkamrarna i Karlstad och

Kristinehamn, drätselkammaren och valnämnden i Arvika, magistraten i

Örebro, kommunalborgmästaren i Karlskoga, kommunalnämnden i Ljusnarsbergs

kommun, magistraten och stadsfullmäktige i Västerås, magistraten

i Sala, kommunalfullmäktige i Hallstahammars köping, kominunalborgmästaren

i Fagersta, magistraten i Falun, kommunalborgmästarna i

Borlänge och Ludvika, kommunalnämnderna i Grangärde, Mora och Stora

Tuna kommuner, kyrkorådet i Ludvika församling, magistraten och drätselkammaren

i Gävle, kommunalborgmästaren i Sandviken, kyrkorådet i

Valbo församling, drätselkamrarna i Sundsvall, Härnösand, Kramfors,

Sollefteå och Örnsköldsvik, kommunalnämnderna i Torps, Njurunda, Själevads,

Fjällsjö, Ramsele, Anundsjö och Säbrå kommuner samt Sköns köping,

magistraten och drätselkammaren i Östersund, magistraterna i Umeå och

Skellefteå ävensom kommunalnämnderna i Burträsks, Degerfors, Skellefteå

och Vilhelmina landskommuner.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

9

Inledning.

Gällande ordning beträffande indelning i valkretsar för fullmäktigval i kommunerna.

Städer. I 7 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad (LKS)

gives det allmänna stadgandet att stadskommuns beslutanderätt utövas av

stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga.

Stadsfullmäktige skall enligt 8 § finnas i varje stad med mera än 700 inv.

och kunna utses även i stad med mindre folkmängd. Då folkmängden i var

och en av rikets städer överstiger nämnda tal, är stadsfullmäktiginstitutionen

i själva verket obligatorisk i dem alla.

Stadsfullmäktiges antal skall enligt 10 § LKS uppgå till lägst 15, högst 60.

Antalet bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda att stad med

2 000 inv. eller därunder utser 15—30 stadsfullmäktige, stad med 2 001

—- 5 000 inv. 20—35, stad med 5 001—20 000 inv. 25—40, stad med 20 001

—40 000 inv. 35—50 och stad med över 40 000 inv. 45—60. Det ankommer

på allmänna rådstugan att inom dessa gränser fastställa antalet stadsfullmäktige

för staden.

Stadgandet om valkretsar i 15 § LKS har följande lydelse.

För val av stadsfullmäktige skall stad med mera än 10 000 invånare indelas

i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kominer att utse minst tio,

högst trettio stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

det som erhålles, då stadens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela staden; att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden, i

den män det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av magistraten eller, där sådan ej finnes, av drätselkammaren

uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen.

Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan

indelning, sedan tillfälle beretts stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tilllämpning.

Enligt 8 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm är

antalet stadsfullmäktige i denna stad 100. För valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval

i Stockholm gäller enligt 13 § samma lag bl. a. att varje krets

skall utse minst tio, högst tjugufem stadsfullmäktige.

I enlighet med de nu återgivna bestämmelserna var vid stadsfullmäktigvalet

1950 70 städer indelade i två eller flera valkretsar, medan 03 var odelade.

Av de valkretsindelade städerna omfattade 52 två valkretsar, 15 tre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

kretsar, 2 fyra kretsar samt 1 — Stockholm — sex kretsar. Antalet stadsfullmäktigekretsar

utgjorde därför sammanlagt 226.

Uppdelning i flera valkretsar än två har skett tämligen oberoende av

städernas storleksförhållanden. De två städer som vardera indelats i fyra

valkretsar är Kristianstad (ca 24 000 inv.) och Borås (ca 57 000 inv.). Bland

städerna med tre valkretsar återfinnes å ena sidan de fyra, näst Stockholm,

folkrikaste städerna (Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg)

samt å andra sidan en stad med endast något över 10 000 inv. (Ängelholm).

Fem av de i tre valkretsar delade städerna hade en folkmängd mellan 20 000

och 25 000 (Sundbyberg, Lidingö, Mölndal, Uddevalla, Borlänge), medan

de återstående fem hithörande städerna hade mellan 30 000 och något över

60 000 inv. (Solna, Uppsala, Jönköping, Karlskrona, Västerås). Till jämförelse

må nämnas att tre städer med invånarantal mellan 50 000 och 65 000,

oaktat sin storlek, bibehållit en indelning i endast två valkretsar (Eskilstuna,

Linköping och Örebro).

Antalet mandat i stadsfullmäktigkretsarna växlar inom de i lagen angivna

gränserna, lägst 10 och högst 30 eller, i de större av de odelade städerna,

40. Mandatantalet för varje valkrets är, såsom naturligt, i allmänhet

mindre i den mån staden uppdelats i flera sådana kretsar. Medan i

flertalet odelade städer väljes 25 eller 30 stadsfullmäktige, utses sålunda i

städer med två valkretsar vanligen omkring 20 fullmäktige inom vardera

kretsen, i städer med tre valkretsar i allmänhet 12—20 fullmäktige och i

städer med fyra valkretsar i intet fall flera än 15 fullmäktige per krets. I

Stockholm valdes vid 1950 års val i de sex valkretsarna lägst 13, högst 20

fullmäktige. Genomsnittstalen för antalet mandat per valkrets vid samma

val i städerna, fördelade efter valkretsindelningen, framgår av följande

sammanställning.

Antal mandat per

valkrets i genomsnitt

Odelade städer

28

Städer med 2 valkretsar

19

» »3 » ........

16

» »4 » .........

12

Stockholm

17

Landskommuner jämte köpingar. Liksom för städerna är fullmäktigeinstitutionen

obligatorisk för landskommuner och de med dem jämställda

köpingarna så snart folkmängden överstiger 700, fakultativ vid lägre invånarantal.

Stadgandet härom upptages i 8 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet (LKL). Sedan den 1 januari 1952, då kommunindelningsreformen

trädde i kraft, stiger invånarantalet i alla landskommuner

utom en över nämnda gräns. Även med avseende å antalet kommunalfullmäktige

gäller enligt 30 § LKL i princip samma reglering som

för stadsfullmäktige. Kommunalfullmäktiges antal är dock f. n. begränsat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

till 40, i det att landskommun med över 5 000 inv. äger utse 25—40 fullmäktige.

Om antalet fullmäktige beslutar i landskommun kommunalstämman.

Beträffande valkretsindelning vid val av kommunalfullmäktige ges i 34 §

LKL i väsentliga delar samma bestämmelser som de enligt 15 § LKS för

stadsfullmäktigval stadgade. Även för landskommuner och köpingar gäller

sålunda att kommun med mera än 10 000 inv. skall indelas i valkretsar för

fullmäktigval. Inom varje valkrets må dock ej utses flera kommunalfullmäktige

än 20. För landskommunerna gäller vidare den speciella bestämmelsen

i fråga om utformningen av valkretsarna, att delar av samma by

eller hemman ej utan synnerliga skäl må förläggas till olika valkretsar.

Vid 1950 års kommunalfullmäktigval, som i princip avsåg val av fullmäktige

för de från den 1 januari 1952 bildade storkommunerna, var endast

27 av de omkring 900 landskommunerna (inräknat köpingarna) delade i

valkretsar (i 18 fall två valkretsar, i 9 fall tre valkretsar). Av de sålunda

uppdelade kommunerna hade 23 mera än 10 000 inv., och valkretsindelning

var alltså i dem obligatorisk. I 3 av dessa kommuner översteg folkmängden

20 000 (Huddinge, Skellefteå landskommun och Gällivare). Flertalet av de

1 valkretsar delade landskommunerna är belägna i Norrland. Vissa av dem

har en synnerligen betydande ytvidd.

Vad beträffar miinicipalsamliällen må bär nämnas att indelning i valkretsar

icke i något fall skall företagas vid val av municipalfullmäktige

(88 § LKL).

Kyrkliga kommuner. I församling — med vilken likställes kyrklig samfällighet

— skall enligt 4 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

(LFS) kyrkofullmäktige finnas, om invånarantalet överstiger 1 500. I

mindre församlingar är fullmäktigeinstitutionen fakultativ. 1950 valdes

kyrkofullmäktige i något mindre än halva antalet territoriella församlingar.

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes enligt 27 § LFS av kyrkostämman.

Församling med högst 2 000 inv. utser 15—20 ledamöter, församling med

2 001—5 000 inv. 15—25, församling med 5 001—10 000 inv. 20—30 och

församling med mer än 10 000 inv. 25—40. För kyrklig samfällighet bestämmes

dock antalet fullmäktige av Kungl. Maj :t.

I fråga om valkretsindelning upptages i 31 § LFS bestämmelser motsvarande

dem som givits för val av kommunalfullmäktige. Tillika föreskrives

att valkretsar vid kyrkofullmäktigval såvitt möjligt skall sammanfalla

med valkretsarna vid kommunal- eller stadsfullmäktigval.

För Stockholm gäller enligt lag den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse

i denna stad särskilda bestämmelser. För val av kyrkofullmäktige skall

enligt 10 § i sistnämnda lag församling indelas i valkretsar därest mera

än trettio fullmäktige skall väljas. Vid denna indelning skall — liksom

vid motsvarande indelning enligt de för kyrkofullmäktigval i allmänhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

gällande bestämmelserna — iakttagas att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu fullmäktige.

Slutligen anmärkes att beträffande samtliga nu berörda val förutsättes,

jämte valkretsindelningen, en indelning i valdistrikt. För att underlätta

röstavgivningen kan sålunda valkretsar indelas i valdistrikt, vilket

emellertid icke påverkar den slutliga sammanräkningen av rösterna och

mandatens fördelning inom kretsen. Bestämmelser om valdistrikt är föi

såväl kommunal- och stadsfullmäktigval som kyrkofullmäktigval sammanförda

i 3 § av kommunala vallagen den 6 juni 1930. Om indelning i

valdistrikt förordnar länsstyrelsen. För val av kommunal- eller stadsfullmäktige

överensstämmer valdistriktsindelningen med den som begagnas

vid val till andra kammaren och till landsting.

Reformyrkanden.

Vid flera tillfällen har förslag framförts i riksdagen att bestämmelserna

om valkretsindelning vid val av stadsfullmäktige borde upphävas eller göras

fakultativa för att därigenom en rättvisare mandatfördelning skulle ernås.

Här kan erinras om motioner i denna riktning vid 1930, 1935, 1936 och 1948

års riksdagar, vilka motioner dock icke vann riksdagens bifall.

Vid 1949 års riksdag väcktes ånyo motioner (I: 52 av herr Weiland in. fl.

och 11:53 av herr Swedberg m. fl.) om upphävande av bestämmelserna

angående valkretsindelning vid stadsfullmäktigval. Motionärerna framhöll

att indelningen i valkretsar stundom kunde förhindra en ur proportionell

synpunkt rättvis fördelning av mandaten. De betonade vidare att städernas

indelning i valkretsar icke syntes ha skett efter någon enhetlig grund och

anförde som exempel att såväl Mölndal med 19 000 inv. som Göteborg med

344 000 inv. indelats i tre valkretsar.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt utlåtande (nr 19) om att reglerna

beträffande stads obligatoriska indelning i valkretsar infördes i samband

med 1909 års proportionsvalreform i syfte att underlätta det nya valsystemets

användning. Behovet av stads indelning i valkretsar hade emellertid,

enligt utskottets uppfattning, väsentligen minskats genom de sedermera

införda reglerna om valdistriktsindelning. Det vore givetvis angeläget, att om

i stad lokala intressen funnes, dessa erhölle möjlighet att göra sig gällande

vid valen. Utskottet påpekade emellertid att sådan möjlighet kunde åvägabringas

genom begagnande av valsedlar som helt eller delvis upptoge namn

på personer från ifrågavarande del av kommunen. Utan att andra väsentliga

intressen träddes för nära skulle därför enligt utskottets mening syftet att

nå större proportionell rättvisa kunna vinnas antingen genom upphävande

av valkretsindelningen eller genom justering uppåt av det befolkningstal

som avgjorde, huruvida stad skulle indelas i valkretsar, eller därigenom

att valkretsindelning gjordes fakultativ. Utskottet hemställde med anledning

därav att riksdagen ville hos Kungl. Maj: t anhålla om utredning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

frågan om revision av de i 15 g lagen om kommunalstyrelse i stad meddelade

bestämmelser angående stads indelning i valkretsar. Konstitutionsutskottets

utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar, varefter riksdagen

i skrivelsen nr 207 hemställde om den utredning som sedan kom till

stånd genom 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning.

Förslag om upphävande av bestämmelserna om valkretsindelning vid val

av kommunalfullmäktige har framförts i riksdagen blott vid ett tillfälle,

år 1930, då motioner härom väcktes, vilka emellertid avslogs av kamrarna.

Då konstitutionsutskottet vid 1949 års riksdag tillstyrkte utredning av

frågan om revision av bestämmelserna om stads indelning i valkretsar,

uttalade emellertid utskottet att därest ifrågavarande utredning skulle visa

att nämnda bestämmelser borde upphävas eller modifieras, det borde övervägas

om motsvarande omreglering skulle företagas i övriga kommunallagar.

Betänkandet.

Behovet av en reform.

I sitt förut nämnda betänkande angående valkretsar vid fullmäktigval

i kommunerna anför 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning angående

behovet av en reform bl. a. följande.

En uppdelning av valområdet i särskilda valkretsar medför vid proportionella

val alltid — såvida ej ett speciellt utjämningsförfarande anordnas

-— större risk för att mandatfördelningen slumpmässigt avviker från vad

som med hänsyn till rösttalen för de olika väljargrupperna framstår som

naturligt. Det ligger därför i sakens natur att de gällande bestämmelserna

om obligatorisk valkretsindelning vid fullmäktigval i kommuner med högre

invånarantal än 10 000 ofta leda till att valresultaten från proportionell

synpunkt bli något mindre rättvisande än vad utan uppdelning skulle blivit

fallet. Eftersom den tendens att gynna stora partier, som finnes hos den

tillämpade d’Hondtska fördelningsmetoden, framträder särskilt i mindre

valkretsar med jämförelsevis få mandat att fördela, torde valkretsindelningen

framför allt minska de mindre väljargruppernas möjligheter att

göra sig gällande vid valen. Om ett parti t. ex. befinner sig i det läget att det

i vardera av två valkretsar har ett ej obetydligt rösttal utan att detta dock

i någon av kretsarna fullt räcker för att förvärva ett mandat, skulle partiet,

därest kretsarna varit sammanslagna, kunnat utnyttja sitt samlade rösttal

vid konkurrensen om platserna och därigenom — måhända med bred marginal

— kunnat ta en plats. Även för ett stort parti inträffar det emellanåt

att det missgynnas av uppdelningen i valkretsar. Sedan partiet erhållit ett

antal mandat, återstår i regel i varje valkrets eu större eller mindre mängd

reströster vilka ej räcka till för förvärv av ytterligare mandat. Genom alt

rösterna sammanföras i en gemensam valkrets kunna emellertid så många

som möjligt av dem vid mandatfördelningen tagas i anspråk för partiets

räkning, medan antalet onyttiga reströster nedbringas. Vad nu sagts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

beträffande fördelningen mellan partierna gäller också, vid mandatfördelningen

inom dessa, för särskilda fraktioner och listtyper.

Även om bestämmelserna angående valkretsar vid de kommunala fullmäktigvalen

sålunda i viss mån försämra utsikterna till en proportionellt

sett jämn fördelning av mandaten, torde förhållandena vid dessa val dock

delvis vara mera gynnsamma i nämnda hänseende än t. ex. vid andrakammarval.

Av betydelse är härvid att antalet mandat i varje valkrets vid fullmäktigvalen

aldrig kan understiga tio och således i allmänhet är ej oväsentligt

större än i andrakammarkretsarna. Valkretsindelningens inverkan på

mandatens fördelning begränsas vidare därav att — även där en sådan

uppdelning förekommer — kommunerna vanligen icke äro delade i flera

än två valkretsar och att antalet, med undantag för Stockholm, i varje fall

ej överstiger fyra. Om fullmäktigvalet i varje kommun ses för sig, skiljer

sig läget även i detta avseende från andrakammarvalen, där de slutliga avvikelserna

vid fördelningen framgå av en summering från 28 valkretsar.

För att belysa valkretsindelningens inverkan på mandatfördelningen har

utredningen gjort en undersökning beträffande 1950 års stadsfullmäktigval.

Därvid har fullmäktigplatserna fördelats enligt rösttalen inom varje

stad som en enhet, d. v. s. med bortseende från valkretsindelningen, och

den sålunda beräknade mandatfördelningen jämförts med de resultat som

i verkligheten erhölls. Utfallet av jämförelsen redovisas av utredningen i

denna sammanställning.

Valkretsindelningens inverkan på mandatfördelningen mellan partierna

vid 1950 års stadsfullmäktigval.

Antal städer i

vilka överflyttats

0 12 3

mandat

Samtliga uppdelade städer (70 st.)................... 11 42 16 1

Därav städer över 50 000 inv. (11 st.)............... — 551

under 50 000 inv. (59 st.)............. 11 37 11 —

Utredningen anför vidare, att utöver de förändringar i mandatfördelningen

mellan partierna, som sålunda konstaterats, valkretsindelningen

vid 1950 års stadsfullmäktigval även medförde vissa avvikelser vid platsfördelningen

mellan fraktioner inom partierna. I några fall, där ett parti

som sådant ej berörts av valkretsindelningen, har denna dock föranlett att

en fraktion inom partiet gynnats framför en annan, vanligen så att en

jämförelsevis liten fraktion gått miste om ett mandat som i stället tillfallit

den allmänna listan. I ett fall hindrades tre skilda fraktioner inom ett parti

av valkretsindelningen att erhålla det mandat, som eljest skulle tillfallit

dem, varför mandatinnehavet för den allmänna listan ökades med tre och

de nämnda fraktionerna blev orepresenterade. Vidare har i ett par fall

konstaterats att såväl ett parti som en fraktion därav gynnats genom valkretsindelningen

i förhållande till tävlande grupper. Sålunda har, samtidigt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

med att ett parti fått ett eller två mandat mera än eljest skulle varit fallet,

fördelningen inom partiet utfallit så att en fraktion av partiet erhållit två

resp. tre överskjutande mandat men en annan fraktion inom samma parti

ett mandat för litet.

För att närmare klargöra verkningarna av den gällande obligatoriska

bestämmelsen om uppdelning i valkretsar av kommuner med större folkmängd

än 10 000 och för att utröna om speciella skäl i vissa fall föreligger

att bibehålla skilda valkretsar har utredningen inhämtat uppgifter i ämnet

från samtliga 59 berörda städer med lägre befolkningstal än 50 000. Resultatet

av denna undersökning redovisas i betänkandet (s. 23—27), till vilket

här torde få hänvisas.

Utredningens förslag.

I kapitel VI av betänkandet redogör utredningen för sitt förslag. Till en

början anföres vissa allmänna synpunkter på frågan om valkretsindelning.

Utredningen yttrar i detta sammanhang.

Bestämmelser om valkretsindelning vid proportionella allmänna val torde

främst grundas på en önskan att olika lokala intressen skola tillbörligt

beaktas vid kandidatnomineringen. Helt naturligt uppställas nämligen såsom

kandidater för en valkrets i första hand sådana personer som äga

nära anknytning till kretsen och där gjort sig kända. Ännu ett skäl för

att indela valområdet i skilda valkretsar kan föreligga i den mån ett stort

antal representanter skall utses. Redan av praktiska hänsyn är det icke

lämpligt med alltför långa namnlistor vid valen. Fn sådan ordning är även

ägnad att i alltför hög grad undanskjuta det personliga momentet i valakten;

väljarna få rösta på ett mycket stort antal kandidater men kunna

i allmänhet äga någon närmare kännedom endast om ett fåtal av dem.

Mot att låta även mycket stora och folkrika valområden bilda odelade

enheter för mandatfördelningen kan vidare invändas att den proportionella

valmetoden i sådant fall kan bereda möjlighet också för obetydliga grupper

av mer eller mindre tillfällig karaktär att göra sig gällande vid valen. Vad

angår de kommunala valen torde man visserligen — åtminstone så länge

den för dessa nu gällande proportionsvahnetoden äger tillämpning —

knappast behöva befara att en valkretssammanslagning skulle kunna

främja en alltför långtgående splittring inom väljarkåren annat än möjligen

i de största kommunerna, men synpunkten är beträffande dessa

otvivelaktigt värd ett visst beaktande.

För alt valkretsarna skola tjäna sitt syfte, särskilt att låta de lokala

intressena komma till uttryck, måste förutsättas all kretsarna utgöra efter

ortens förhållanden naturliga enheter. Ofta erbjuda sig emellertid knappast

några möjligheter att inom en kommun anordna lämpliga valkretsar, och

detta icke minst i städerna och andra tätorter med sammanträngd befolkning.

Inom det begränsade området för en kommun finnas vanligen inga

sådana skiljelinjer att utpräglade särintressen föreligga för olika delar av

området. Särskilt i städerna äro stora delar av befolkningen med hänsyn

till bostad och verksamhet ej ensidigt knutna till en bestämd del av samhället.

över huvud taget bar den ökade befolkningstätheten, de förbättrade

kommunikationerna och befolkningens allt större rörlighet kraftigt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

bidragit till att bryta isoleringen mellan skilda orter liksom inom dessa,

i den mån sådan tidigare förekommit. Även med beaktande av tillkomsten

av de nya storkommunerna torde det därför numera ofta icke vara lika

naturligt som tidigare att uppdela en kommun i valkretsar. Visserligen

göra sig i många kommuner — främst de till folkmängden eller ytvidden

särskilt betydande — olika lokala intressen alltjämt märkbara. Gränsdragningen

mellan kretsarna kan dock endast i särskilda fall närmare

anpassas därefter.

Utredningen anför vidare, att i sådana fall, där olika lokala intressen

finns inom området för en kommun, dessa vanligen kan vinna erforderligt

beaktande vid valen utan stöd av en valkretsindelning i den mån de över

huvud taget är av sådan beskaffenhet och styrka att de kan komma till

uttryck vid valakten. I synnerhet gäller detta enligt utredningens mening

de mindre och medelstora kommunerna. Utredningen syftar härvid på

att där inom en kommun områden med särintressen finns, dessa vanligen

blir väl tillgodosedda vid uppgörande av partiernas kandidatlistor. En lokalt

begränsad grupp av väljare kan även gå fram med egen lista eller genom

strykningar eller tillägg till en partilista göra sina speciella önskemål

gällande.

För att tekniskt underlätta röstavgivningen är — framhåller utredningen

— valkretsindelning icke nödvändig, utan härför kan indelning i valdistrikt

användas. Distriktsindelning påverkar icke den slutliga röstsammanräkningen

och mandatfördelningen.

Utredningen har vid sin undersökning funnit att åtskilliga olägenheter

är förenade med den nuvarande bestämmelsen om obligatorisk uppdelning

av kommunerna så snart deras folkmängd överstiger 10 000. Härom anför

utredningen.

De avvikelser från en proportionell fördelning av mandaten, som härleda

sig från valkretsindelningen, torde visserligen vid fullmäktigvalen

vanligen icke vara särskilt betydande i vad gäller förhållandet partierna

emellan. Då det i några fall inträffat att ett parti till följd av valkretsindelningen

fått finna sig i en mindre representation än ett annat parti,

oaktat det sistnämnda partiet stannat vid ett lägre rösttal inom kommunen

i dess helhet, måste detta dock framstå som föga tillfredsställande. Endast

under förutsättning att på grund av kommunens storlek eller andra särskilda

förhållanden verkligt bärande skäl kunna åberopas till stöd för

valkretsindelningen torde ett sådant resultat kunna accepteras.

Vad beträffar personvalet kan valkretsindelningen medföra att kandidater,

som vunnit anslutning inom flera kretsar, slås ut av dem som i en

krets ha obetydligt högre rösttal, men sammanlagt ha väsentligt färre av

kommunens väljare bakom sig än de förstnämnda. Valkretsindelningen

kan på detta sätt få den verkan att lokala tvistefrågor överdimensioneras

på bekostnad av en samlad kommunalpolitik. Nämnda verkan torde ytterligare

förstärkas av att valkretsindelningen redan genom sin tillvaro är i

viss mån ägnad att understryka förefintliga lokala motsättningar.

Såsom särskilt anmärkningsvärda framstå de följder av valkretsindelningen

med avseende på personvalet, vilka sammanhänga med den framför

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:Is proposition nr 185.

17

allt vid stadsfullmäktigvalen utbredda användningen av listor, soin äro

gemensamma för olika valkretsar, liksom därmed att väljarna på sina

håll i betydande utsträckning begagna sådana listor, som avsetts för en

bestämd krets, även i andra kretsar. Därest sådana särskilda kretslistor

omväxlande användas i flera kretsar, måste det i anslutning till vad nyss

anförts ofta bero av slumpen om flera eller färre namn gå in från den

ena eller den andra listan. De av nämnda förhållanden följande dubbelvalen

av kandidater medföra vidare — hur frågan om platsbesättningen än

löses — att även andra omständigheter än de vid valet uppnådda rösttalen

bli avgörande för vilka som skola anses valda. Om man tillämpar den

princip, som tidigare godkänts i praxis, att anse en redan vald kandidats

namn såsom obefintligt vid därefter följande sammanräkning i annan

valkrets, utfaller nämligen valet av kandidater med placering efter den

valde olika allt eftersom sammanräkning först sker inom den ena eller

den andra kretsen. Tillätes det däremot, enligt den grundsats som senare

vunnit erkännade, den dubbelt valde att själv bestämma i vilken valkrets

han skall anses vald, äger han därmed i själva verket också avgöra vilken

av de närmast i tur stående kandidaterna som skall utses på den ledigblivna

platsen. Då bruket av för valkretsarna gemensamma listor liksom användningen

av kretslistor utom den krets för vilken de avsetts framför allt

torde förekomma i sådana fall där det ej ingått i den allmänna uppfattningen,

att någon olikhet föreligger mellan valkretsarna, utgöra de nu påtalade

förhållandena ytterligare ett vägande skäl för att begränsa valkretsindelningen

till kommuner där de naturliga förutsättningarna för en uppdelning

föreligga eller den eljest påkallas av särskilda skäl.

Beträffande borgerliga kommuner anför utredningen, att förutsättningarna

för en valkretsindelning starkt växlar från en kommun till

annan, förutom efter folkmängden, även på grund av rådande olikheter

kommunerna emellan i fråga om utsträckning, inbördes förbindelser mellan

skilda bebyggelsecentra och befolkningsförhållandena i övrigt liksom antalet

fullmäktige. Med anledning av de varierande förhållandena har utredningen

utgått från att största möjliga frihet bör beredas kommunerna

att vid behov kunna få till stånd en valkretsindelning utan att tvingas

därtill, när verkligt skäl till uppdelning saknas.

Vad angår frågan i vad mån en tvingande regel om uppdelning av kommuner

i valkretsar alltjämt bör i någon omfattning bibehållas anför utredningen.

Liksom hittills torde endast folkmängden eller eventuellt antalet fullmäktige

kunna upptagas såsom skiljelinje vid utformningen av en obligatoriskt

verkande regel om valkretsindelning. Då övriga omständigheter

skifta, bör det emellertid endast vid ett jämförelsevis högt befolkningstal

eller avsevärt antal fullmäktige kunna krävas att valkretsindelning för

varje fall skall företagas. Redan av rent praktiska skäl måste å andra

sidan förutsättas att valkretsindelning alltid skall äga rum åtminstone i

de större städerna, och det synes därför såvitt angår de borgerliga kommunerna,

om vilka nu närmast är fråga icke lämpligt alt helt utesluta

varje regel om obligatorisk valkretsindelning vid fullmäktigvalen.

‘2—Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 185.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

Utredningen har vid sina överväganden i denna del stannat vid att föreslå

att valkretsindelning obligatoriskt skall företagas i kommun med mera

än 40 000 invånare. Då någon landskommun med så högt befolkningstal

ej finns, blir bestämmelsen tillämplig enbart för städer av nämnda storlek.

Utredningen påpekar, att enligt gällande regler städer med över 40 000

invånare skall ha minst 45 stadsfullmäktige. Det är därför med hänsyn

icke endast till folkmängden utan också till antalet fullmäktige påkallat

att ifrågavarande städer undantagslöst uppdelas i två eller flera valkretsar.

I fråga om kommuner med lägre befolkningstal — d. v. s. landskommuner

och köpingar samt städer med högst 40 000 invånare — yttrar utredningen,

att ej sällan anledning till valkretsindelning kan föreligga. Icke

ens beträffande de mera folkrika av dem torde det dock utan vidare stå

klart att indelning i valkretsar är den lämpligaste lösningen. Eftersom

utredningen har den uppfattningen att frågan om valkretsindelning bör

såvitt möjligt fritt prövas efter omständigheterna i varje särskilt fall,

föreslår utredningen för de nu avsedda kommunerna en fakultativ regel,

enligt vilken det överlämnas åt fullmäktige och länsstyrelsen att efter

lämpligheten bedöma när indelning bör äga rum. Då de nämnda organen

redan f. n. handhar den närmare utformningen av valkretsindelningen i

kommunerna, innebär den föreslagna regeln endast att de vid handhavandet

av denna uppgift kommer att inta en friare ställning än hittills. I den

fria prövningsrätten föreslås emellertid en begränsning beträffande kommuner,

vilkas folkmängd ej överstiger 10 000 invånare. Utredningen framhåller

att det i viss mån torde vara tveksamt om enligt gällande ordning

valkretsindelning skall anses tillåten i sådana kommuner. Bortsett härifrån

kan enligt utredningens mening endast i enstaka undantagsfall tillräckliga

skäl finnas för att motivera att kommuner av denna storleksordning

indelas i valkretsar. Möjlighet därtill bör emellertid finnas om till

följd av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden

synnerliga skäl föreligger för en indelning.

Utredningen anför, att de synpunkter som utredningen lagt på frågan

om valkretsindelning av de borgerliga kommunerna i allmänhet har motsvarande

tillämpning beträffande indelning för fullmäktigval i församlingar

och därmed jämförliga kyrkliga samfälligheter.

Behovet av valkretsindelning i församlingarna torde vanligen vara mindre

framträdande än i de borgerliga kommunerna, eftersom församlingarna i

allmänhet är mindre. Då det vidare är önskvärt att valkretsar för olika

slag av kommunala val i möjligaste mån överensstämmer med varandra,

har utredningen ansett att den förordade kommunala valkretsreformen

bör omfatta även kyrkofullmäktigvalen. Utredningen föreslår för kyrkofullmäktigvalen

motsvarande reglering av valkretsbestämmelserna som för

fullmäktigval i borgerliga kommuner, dock med den olikheten att valkretsindelning

icke skall vara obligatorisk ens när folkmängden överstiger

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

40 000. Som skäl för nämnda olikhet åberopas dels att vid kyrkofullmäktigvalen

motsättningarna mellan olika väljargrupper i allmänhet är mindre

utpräglade än vid kommunal- och stadsfullmäktigval, dels att mycket få

församlingar — i Stockholm 6 och i riket i övrigt 3 — har mer än 40 000

invånare och dels att antalet kyrkofullmäktige i en församling aldrig kan

överstiga 40.

Beträffande Stockholm anser utredningen att gällande regel om

indelning i valkretsar för stadsfullmäktigval är lämplig. I fråga om valkretsarnas

anordnande gäller dock en något snävare bestämmelse än för

övriga städer, i det antalet stadsfullmäktige per valkrets är begränsat

till högst 25 mot högst 30 i andra städer. Utredningen anser lämpligt att på

denna punkt en jämkning göres och föreslår att även för Stockholm

maximiantalet fullmäktige i varje valkrets skall vara 30. I övrigt föreslås

ingen ändring beträffande stadsfullmäktigvalkretsarna i denna stad. Vad

angår kyrkofullmäktigvalen i Stockholm föreslås att den nuvarande tvingande

regeln om valkretsindelning, när fullmäktigantalet i en församling

överstiger 30, göres fakultativ.

I enlighet med vad nu sagts har utredningen upprättat förslag till särskilda

lagar angående ändrad lydelse av dels 15 § lagen om kommunalstyrelse

i stad, dels 34 § lagen om kommunalstyrelse på landet, dels 31 §

lagen om församlingsstyrelse, dels 13 § lagen om kommunalstyrelse i

Stockholm och dels 10 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm.

Remissyttranden.

Av de 146 remissinstanser, som avgivit yttranden, har ingen motsatt

sig att en ändring nu göres beträffande reglerna om valkretsindelning.

Förslaget har därför icke helt avstyrkts i något yttrande. I några yttranden

har emellertid påkallats ändringar beträffande vissa detaljer av förslaget.

Vidare har en del remissinstanser som biträtt förslaget ansett att i samband

med genomförandet av detta även vissa andra frågor bör regleras.

De flesta yttrandena avser, åtminstone formellt, förslaget i dess helhet.

Några kommunala organ anger emellertid uttryckligen, att de begränsat

sin granskning till den valkretsindelning — i stad, på landet eller beträffande

kyrkliga kommuner — som närmast berör organet i fråga.

Med direkt angiven eller underförstådd begränsning i sist nämnda hänseende

tillstyrkes förslaget eller lämnas detsamma utan erinran av sammanlagt

IM remissinstanser, däribland överståthållarämbetet, alla länsstyrelser

utom de i Östergötlands och Örebro lån samt landskommunernas

förbund.

De remissinstanser, som närmare motiverat sitt tillstyrkande, har i allmänhet

anfört sådana skäl som att nuvarande kretsindelning föranlett

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘20

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

avvikelser från den proportionella fördelningen av mandaten, att det är

svårt att göra en naturlig uppdelning av en kommun i olika valkretsar samt

att uppdelningen medfört svårigheter vid röstsammanräkningen eftersom

det inträffar att samma person väljes i flera kretsar.

Sålunda anför kommunalnämnden i Sollentuna köping: Köpingen är f. n.

indelad i tre valkretsar vid fullmäktigval. Motivet för indelningen, att olika

lokala intressen skulle kunna bättre beaktas vid kandidatnomineringen,

har nu icke någon större aktualitet. Genom indelningen har konstlade

gränser uppstått; så t. ex. har gränsen mellan två kretsar dragits rätt genom

Turebergs centrum, en indelning som icke kan anses betingad av naturliga

eller av ortens förhållanden dikterade skäl. Indelningen, som synes ha

framtvingats av gällande lagbestämmelser, kan enligt kommunalnämndens

mening utan några som helst olägenheter upphävas.

Kommunalborgmåstaren i Karlskoga anför att erfarenheterna av de

stadsfullmäktigval som förrättats efter stadsblivandet 1940 visat att stadens

uppdelning i två valkretsar varit till viss olägenhet. Med uppdelningen

avsåg man att få två till strukturen olika valkretsar, nämligen en för den

centrala bebyggda stadsdelen och en för ytterområdena som är av övervägande

landsbygdskaraktär. Emellertid har det visat sig att invånarantalet

i den centrala delen genom den fortskridande bebyggelsen ökat i stark takt

medan antalet invånare i ytterområdena minskat. En ändring av mandatfördelningen

på de båda kretsarna har därför måst ske och ny ändring

måste snart åter vidtagas, såvida icke kretsarnas geografiska utsträckning

ändras. Att vid en nyindelning få två från varandra tydligt markerade

valkretsar torde dock knappast vara möjligt. De kanske största olägenheterna

av att staden är uppdelad i två kretsar framträder emellertid vid

sammanräkningarna i anledning av fullmäktigvalen. Ehuru särskilda valsedlar

upprättas för varje valkrets förekommer nämligen i stor utsträckning

att samma person blir vald i båda kretsarna eftersom en sedel ofta användes

i annan krets än den, för vilken den är avsedd. — Några nackdelar

av att Karlskoga utgjorde blott en valkrets torde icke uppstå.

Länsstyrelsen i Värmlands län har gjort en undersökning av nuvarande

valkretsindelnings inverkan på mandatfördelningen mellan partierna vid

1950 års stadsfullmäktigval i Karlstad och funnit att till följd av kretsindelningen

det största partiet vunnit ett mandat från det minsta partiet.

Länsstyrelsen säger sig vara på grund av vunna erfarenheter ense med

utredningen om att vissa olägenheter är förenade med den nu gällande

ordningen och anser att dessa i stort sett kan elimineras genom de föreslagna

lagändringarna.

Magistraten i Falun anför att vid 1950 års stadsfullmäktigval i staden

den nuvarande indelningen i två valkretsar inverkat på utgången så, att

det största partiet vunnit ett mandat från det minsta. Till följd av att

partierna ofta använder kandidatlistor, som är gemensamma för val
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

kretsarna, inträffar ofta att personer blir valda i båda kretsarna med

därav följande komplicerat sammanräkningsförfarande. För Falu stads

vidkommande har den nuvarande ordningen med två valkretsar medfört

uppenbara olägenheter. Några fördelar därav har magistraten icke funnit.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar att utredningen endast undersökt

valkretsindelningens inverkan vid 1950 års stadsfullmäktigval. Då det kan

vara av intresse att se hur en motsvarande undersökning skulle utfalla på

landsbygden — där regelmässigt ytterligare ett politiskt parti tillkommer

—- har länsstyrelsen gjort en beräkning av mandatfördelningen inom de

landskommuner och församlingar i länet, vilka efter befolkningstalet är

indelade i valkretsar. Vid 1950 års allmänna val inverkade i dessa kommuner

och församlingar valkretsindelningen så, att sammanlagt 9 mandat

tillföll annat parti än som skulle varit fallet om kretsindelning ej förekommit.

I de flesta fall har härvid det största partiet gynnats. Som helhetsintryck

av undersökningen kvarstår, att valkretsindelningen — i varje fall

med utgångspunkt från 1950 års röstsiffror — icke orsakar större orättvisa

när det gäller fördelningen av fullmäktigplatserna mellan de olika partierna

men att slumpen spelar en viss roll med utslag till favör för såväl större

som mindre åsiktsgrupper.

Magistraten i Sala anför att i denna stad, som först vid 1950 års val

delades i två valkretsar, den nuvarande indelningen ur skilda synpunkter

är synnerligen otillfredsställande och att det knappast finns någon medlem

av stadskommunen som önskar ett bibehållande av gällande indelning i

två kretsar.

Några remissinstanser instämmer i utredningens åsikt att det finns

andra medel än valkretsindelning för att låta lokala intressen komma till

sin rätt. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Södermanlands län. att vid 1950 års

val i länet av fullmäktige i storkommunerna partierna i stor utsträckning

använde sig av särskilda listor för varje delkommun och att på så sätt en

proportionell uppdelning mellan delkommunerna av platserna inom partierna

i viss mån torde ha ernåtts.

Vissa av de remissinstanser, som tillstyrkt förslaget, har — såsom kommer

att anges i det följande — uttalat tvekan på någon eller några punkter

eller uttryckt särskilda önskningar om andra reformer.

Bestämda yrkanden om ändring av förslaget har, på sätt närmare framgår

av det följande, framförts av 12 remissinstanser, nämligen drätselkammaren

i Sundbyberg, magistraterna i Uppsala och Eskilstuna, länsstyrelsen i

Östergötlands län, drätselkammaren i Linköping, magistraten i Karlstad,

länsstyrelsen i Örebro län, magistraten och stadsfullmäktige i Västerås,

magistraten i Gävle, drätselkammaren i Sundsvall och svenska stadsförbundet.

Icke någon i denna grupp remissinstanser gör gällande att den nuvarande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

regeln om obligatorisk uppdelning i valkretsar, då kommunens invånarantal

överstiger 10 000, bör bibehållas.

Från några håll riktas kritik mot förslaget att stad med m er ån

40 000 invånare alltid skall indelas i valkretsar. Sålunda

anser länsstyrelsen i Östergötlands län, drätselkammaren i Linköping

och magistraten i Västerås, att även för större städer det bör få avgöras

från fall till fall huruvida kretsindelning skall ske. Nämnda magistrat

tillägger dock att man möjligen bör bibehålla den obligatoriska regeln för

de största städerna. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att den anser

att valkretsindelningen icke helt bör upphävas. I vissa om än fåtaliga fall

torde en uppdelning ha en uppgift att fylla. Detta torde huvudsakligen vara

fallet beträffande städer med stor ytvidd och heterogen befolkning eller

sådana, i vilka ingår flera tidigare självständiga kommuner eller delar

därav. Enbart stor befolkning är enligt länsstyrelsens mening icke i och

för sig skäl nog för valkretsindelning.

Magistraten i Uppsala anför.

Utredningen har uttalat, att där olika lokala intressen finnas inom området

för en kommun, dessa vanligen kunna vinna erforderligt beaktande

vid valen utan stöd av en valkretsindelning. Med större skäl torde dock

kunna göras gällande att där förhållanden av antytt slag föreligga ändamålet

med en valkretsuppdelning undantagslöst lika väl eller bättre tillgodoses

genom möjligheten för partierna att gå fram med olika listor för

skilda delar av kommunen. I själva verket torde behovet av valkretsuppdelning

knappast i någon mån vara beroende av en kommuns utsträckning,

struktur eller invånarantal i och för sig utan endast av antalet

fullmäktige som skola utses. Onekligen finnas nämligen vissa skäl för

uppdelning om antalet fullmäktige är mycket stort i en kommun. Vallistorna

skulle eljest emellanåt bli mycket långa och i ytterlighetsfall

komma att upptaga ett 50-tal namn.

Efter att ha diskuterat skälen för och emot en uppdelning i de iall, då

antalet fullmäktige är stort, anför magistraten vidare.

Då varje skäl för valkretsuppdelning torde saknas, om icke fullmäktigeantalet

är mycket stort, och då redan nu 40 fullmäktige kunna väljas i en

kommun utan valkretsuppdelning, synes lämpligast att helt avskaffa möjligheten

till valkretsuppdelning, där högst detta antal fullmäktige skall

väljas. Härigenom skulle alla bestämmelser om valkretsuppdelning i köpingar,

landskommuner och församlingar bli överflödiga.

Beträffande städer med flera än 40 fullmäktige synes möjlighet till

valkretsuppdelning böra bibehållas men uppdelning icke göras obligatorisk.

Det torde kunna överlämnas åt vederbörande stad och länsstyrelse att

föranstalta därom i den nu gällande ordningen för beslut om kretsindelning;

därvid kunna synpunkterna för och emot en uppdelning vägas mot

varandra efter de lokala förhållandena. Minimiantalet fullmäktige i varje

valkrets kan lämpligen sättas till 15 och något maximiantal behöver icke

föreskrivas. Antalet valkretsar i en stad skulle med dessa bestämmelser

i praktiken kunna bli högst tre.

Anmärkas må att det under alla omständigheter torde vara rationellare

att låta möjligheten och skyldigheten att göra indelning i valkretsar bli

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 23

beroende av antalet fullmäktige som skola väljas och icke av invånarantalet.

Magistraten i Karlstad anser att gränsen för obligatorisk valkretsindelning

med fördel kunde ha satts högre, exempelvis vid ett invånarantal av

50 000 eller också anknutits till fullmäktigantalet, så att t. ex. valkretsindelning

skulle vara obligatorisk endast om fullmäktiges antal vore minst

50. Magistraten ifrågasätter vidare, huruvida det ej skulle vara ändamålsenligt

-— om nu gränsen 40 000 invånare blir bestämd — att en särskild

övergångsbestämmelse meddelas av innehåll att tidigare beslut om valkretsindelning

i stad med förslagsvis 30 000 invånare skall tills vidare —

i vart fall vid valen 1954 — äga fortsatt tillämpning. Länsstyrelsen i Värmlands

län anför i anledning av magistratens förslag om höjning av gränsen

till förslagsvis 50 000 invånare att om erfarenheterna från andra län talar

för en sådan höjning, länsstyrelsen icke har något att erinra däremot.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller som sin åsikt att det förhållandet

att en kommun eller församling har ett stort invånarantal ej i och för sig

synes motivera en valkretsindelning. Om till exempel blott tio fullmäktige

skulle utses i en stad av Stockholms storlek torde med proportionellt valsystem

staden trots sitt stora invånarantal ej böra indelas i valkretsar. Det

främsta motivet för indelning av en kommun eller församling i valkretsar

torde som xegel vara önskvärdheten av att undvika att namnlistorna vid

valen blir alltför långa, vilket medför att de personliga momenten vid

valen skjutes åt sidan. Länsstyrelsen ifrågasätter därför huruvida ej antalet

fullmäktige som skall väljas bör bliva avgörande både när det gäller

att avgöra huruvida valkretsindelning skall eller må ske och huru stora

valkretsarna skall vara. Maximiantalet fullmäktige som må väljas inom

kommun respektive församlingen eller valkretsen torde därvid förslagsvis

sättas till fyrtio medan minimiantalet synes böra bestämmas till tio. Beträffande

valkretsarnas storlek ifrågasätter länsstyrelsen huruvida ej antalet

fullmäktige, som må utses inom respektive valkrets, bör bestämmas

lika i de olika författningar varom nu är fråga.

Stadsfullmäktige i Västerås ifrågasätter huruvida icke den övre gränsen

för den fakultativa indelningsregelns tillämpning hör antingen helt slopas

eller också höjas till förslagsvis 100 000 invånare.

Magistraten i Gävle föreslår alt gränsen höjes från 40 000 till 60 000

invånare.

Magistraten i Eskilstuna säger sig ha funnit att för denna stad nackdelarna

av valkretsindelning är mer betydande än fördelarna och uttrycker

den önskan att reglerna om valkretsindelning göres fakultativa även för

städer av Eskilstunas storlek.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar viss tvekan huruvida den av

utredningen föreslagna gränsdragningen vid befolkningstalet 40 000 är den

mest lämpliga men finner sig dock kunna godtaga denna. Länsstyrelsen i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.j.

Kopparbergs län anför, att gränsen i varje fall ej bör sättas lägre än vid

invånarantalet 40 000.

Å andra sidan anför stadsfullmäktige i Kalmar och länsstyrelsen i Västmanlands

län uttryckligen att utredningens ifrågavarande gränsdragning

mellan obligatorisk och fakultativ indelning är lämplig.

Beträffande frågan om uppdelning i valkretsar av stad,

kommun eller församling som ej har över 10 000 invånare

framställes några anmärkningar mot förslaget.

Svenska stadsförbundet anför.

Tveksamhet om förslagens sakliga innehåll lär enligt styrelsens mening

endast kunna råda om lämpligheten av att öppna möjlighet till uppdelning

i valkretsar av kommuner med lägre invånarantal än 10 000. Enligt

förslaget skall valkretsuppdelning i dessa fall kunna ske, då till följd av

stadens (kommunens) särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden

synnerliga skäl föreligga därtill. Utredningen har till stöd för

sin mening åberopat dels gällande praxis — i det enda fall, som spörsmålet

kommit under regeringsrättens prövning torde dock motivet för bibehållande

av gällande valkretsuppdelning i kommun med lägre invånarantal

än 10 000 ha varit av praktisk natur (inträffad befolkningsnedgång bedömd

såsom rent tillfällig) — dels vissa norrlandskommuners stora ytvidd

och dåliga kommunikationer. Styrelsen vill för sin del — med hänsyn icke

minst till de av utredningen själv i annat sammanhang anförda olägenheterna

med valkretsuppdelningar och möjligheten för väljare att vid valen

gå fram med särlistor — ifrågasätta bärkraften av dessa skäl. Ur stadskommunal

synpunkt föreligger i vart fall intet behov av valkretsuppdelning

i så små kommuner. Därtill kommer, att den föreslagna lagtextens avfattning

— styrelsen tänker här på uttrycket »särskilt betydande utsträckning

eller liknande förhållanden» — synes kunna ge anledning till missförstånd

och onödiga meningsmotsättningar i de berörda kommunerna.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar, att den icke har något att erinra

mot att möjlighet lämnas kommun med ej över 10 000 invånare att i särskilda

fall bli indelad i valkretsar men att länsstyrelsen anser det överflödigt

att i lagtexten inflyter någon exemplifiering av de synnerliga skäl

som kan motivera en dylik indelning.

I fråga om kompetensfördelningen mellan kommun

och länsstyrelse beträffande indelningsfrågorna har

som tidigare angetts utredningen icke föreslagit någon förändring. Valkretsindelning

skall alltså beslutas av länsstyrelsen antingen efter framställning

av fullmäktige eller utan sådan framställning sedan fullmäktige

beretts tillfälle avge yttrande. I några remissyttranden av kommunala

organ framhålles, att bestämmanderätten bör tillkomma kommunerna.

Drätselkammaren i Sundbyberg anför sålunda, att 15 § LKS för närvarande

ger länsstyrelserna en prövningsrätt, som mycket nära sammanfaller

med en rent formell granskningsrätt beträffande kommunens förslag

till kretsindelning. Det remitterade lagförslaget ger däremot länsstyrelserna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

rätt att lägga helt andra synpunkter på kommunernas förslag — i form av

en bedömning av dessas lämplighet. Lagförslaget har icke i tillräcklig utsträckning

skyddat den kommunala självbestämmanderätten. Drätselkammaren

föreslår, att den lämplighetsprövning, som enligt den föreslagna

15 § skall ske enligt den fakultativa regeln om valkretsindelning, lägges

helt på kommunen och att länsstyrelsens prövning endast omfattar att de

formella kraven i paragrafens andra stycke är uppfyllda. — Drätsel kammaren

i Solna tillstyrker utredningens förslag men säger sig samtidigt

vilja understryka vikten av att vid lagens tillämpning den kommunala

bestämmanderätten i möjligaste mån respekteras. — I anledning av vad

de sistnämnda två remissinstanserna anfört yttrar länsstyrelsen i Stockholms

län, att vid tillkomsten av 1930 års kommunallagar vederbörande

departementschef framhöll att länsstyrelserna endast sällan torde komma

att avvika från fullmäktiges framställning om valkretsindelning. Sådan

avvikelse torde heller icke ha förekommit ofta. Icke heller i fortsättningen

torde länsstyrelserna annat än i rena undantagsfall komma att gå emot

kommunerna i kretsindelningsfrågor. Det torde dock knappast vara riktigt

att låta länsstyrelsernas prövning bli av endast formell karaktär.

Även drätselkamrarna i Linköping och Sundsvall anser att vid tillämpning

av den fakultativa bestämmelsen avgörandet bör tillkomma kommunerna.

Drätselkammaren i Linköping framhåller i detta sammanhang, att

ända från stadsfullmäktiginstitutionens tillkomst år 1862 och fram till

1930, det ankom på stadsfullmäktige att bestämma om valkretsindelning.

Den inskränkning i den kommunala självbestämningsrätten, som 1930 års

kommunallagar otvivelaktigt innebar, synes vara mogen för avskrivning.

Genom att avgörandet i hithörande frågor återföres till fullmäktige ger en

fakultativ bestämmelse fullgoda garantier för att valkretsindelning kan ske

i de fall, då fullmäktigmajoriteten anser detta erforderligt.

I några remissyttranden framföres vissa speciella yrkanden

eller önskemål.

Drätselkammaren i Linköping ifrågasätter ändring av regeln i 15 § LKS

att i allmänhet inom varje valkrets en stadsfullmäktig skall utses för varje

befolkningstal motsvarande det som erhålles då stadens folkmängd delas

med antalet fullmäktige för hela staden. Lagtexten borde ge mera preciserade

regler om när och hur justering av mandatfördelningen skall ske

i anledning av ändringar i befolkningssiffrorna. Det kunde ifrågasättas om

icke orden »i allmänhet» borde utgå för att hindra en alltför subjektiv

tolkning av proportionalitetsregeln. Därjämte torde en fördelning efter

antalet röstberättigade vara lämpligare än nuvarande fördelningsmetod.

I flera yttranden anges den nuvarande möjligheten att en och samma

person blir vald i flera valkretsar såsom en av olägenheterna av valkretsindelning.

Några remissinstanser anser att bestämmelser bör införas om

hur det vid sammanräkningen skall förfaras i dylika fall. Uttalanden av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

denna innebörd göres av länsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län

samt magistraten i Gävle. Däremot anser länsstyrelsen i Gävleborgs län

att frågan såsom hittills bör överlämnas åt rättstillämpningen.

Departementschefen.

Regler om obligatorisk indelning av borgerliga kommuner i valkretsar

för fullmäktigval infördes i samband med proportionsvalreformen. För

städer skedde detta år 1909 och för landskommuner år 1913. Då representativt

system infördes i församlingarna år 1930, meddelades bestämmelse

om obligatorisk valkretsindelning även för val av kyrkofullmäktige.

Reglerna om indelning i valkretsar torde främst ha syftat till att anordna

en viss garanti för att olika lokala intressen inom kommunen blev

representerade bland fullmäktige. Att reglerna gjordes tvingande berodde

även på att man ville praktiskt underlätta användningen av det proportionella

valsystemet. Särskilt i kommuner, där antalet fullmäktige är stort,

har det varit en viss betydelse att en valkretsindelning öppnat möjlighet att

uppdela partiernas kandidater på de olika kretsarna, varigenom allt för

långa namnlistor kunnat undvikas. Mycket långa listor medför, utom

praktiska olägenheter, den nackdelen att väljarna får rösta på ett stort

antal kandidater, av vilka de i allmänhet har personlig kännedom om endast

ett fåtal.

De skäl som sålunda ansetts tala för att kommunerna indelas i valkretsar

för de kommunala valen är självfallet alltjämt av vikt, även om de rent

valtekniska fördelarna av en dylik indelning förlorat i betydelse, sedan

regler om indelning i valdistrikt införts. Emellertid medför, såsom av utredningen

i detta ärende torde framgå, en alltför långt driven uppdelning i

valkretsar åtskilliga olägenheter. Av folkomröstnings- och valsättsutredningen

och flera remissinstanser har sålunda påpekats svårigheten att

verkställa en uppdelning så, att kretsarna utgör efter ortens förhållanden

naturliga enheter. Vidare har bl. a. anförts exempel på att en kommuns indelning

i valkretsar medfört avvikelser från en proportionell fördelning av

mandaten mellan partierna och att även personvalet påverkats därav. Att

i många fall, trots att en kommun varit indelad i valkretsar, partierna använt

för hela kommunen gemensamma kandidatlistor synes utvisa att värdet

av att genom valkretsindelning kunna låta lokala särintressen inom en kommun

bli representerade är begränsat. För övrigt kan såsom också framhållits

sådana särintressen, som verkligen är av vikt, beaktas även utan uppdelning

i valkretsar. Så t. ex. kan en meningsriktning med lokal anknytning

gå fram med egen lista eller såsom fraktion av en större väljargrupp.

Uppdraget åt 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning att utreda

frågan om valkretsindelningen inom primärkommunerna föranleddes av en

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

framställning från 1949 års riksdag. I skrivelse nr 207/1949 till Kungl.

Maj :t hemställde riksdagen om utredning av frågan om revision av bestämmelserna

angående stads indelning i valkretsar. Vad som framför allt

åsyftades var den nuvarande regeln om obligatorisk indelning av stad med

mer än 10 000 invånare för stadsfullmäktigval. Det anfördes emellertid

också, att om utredningen skulle visa att denna regel borde upphävas eller

modifieras, det syntes böra övervägas om motsvarande omreglering borde

företas i övriga kommunallagar.

Av utredningens betänkande och de avgivna remissyttrandena framgår

otvetydigt, att det är en allmän uppfattning att nuvarande regel i kommunallagarna,

att stad, landskommun och församling skall för fullmäktigval

uppdelas i valkretsar så snart folkmängden överstiger 10 000, är alltför

stel och schematisk och därför icke lämnar rum för ett avgörande i varje

särskilt fall efter vad som med hänsyn till de särskilda omständigheterna

kan anses lämpligast. Betecknande är att ingen av de nära 150 remissinstanserna

velat bibehålla denna tvingande regel i dess nuvarande utformning.

Med hänsyn till vad jag förut sagt om de nackdelar som en valkretsindelning

kan föra med sig synes det också klart, att en sådan icke bör

införas i andra fall än då den medför påtagliga fördelar som uppväger

olägenheterna. Huruvida fördelarna på detta sätt väger över kan emellertid

i flertalet fall icke avgöras utan en närmare undersökning av de för en viss

kommun speciella omständigheterna. Jag ansluter mig därför till den från

alla håll omfattade meningen att lagstiftningen i ämnet bör bereda större

frihet för en prövning från fall till fall.

Frågan är då om kommunallagarna blott bör öppna möjlighet men icke

stadga skyldighet att indela kommunerna i valkretsar eller om alltjämt en

obligatorisk regel om indelning bör finnas, ehuru av mindre räckvidd än

nu. Utredningen har föreslagit, att för stadsfullmäktigvalen en sådan regel

fortfarande skall finnas beträffande städer med mer än 40 000 invånare

men att för övrigt kommunerna och församlingarna icke skall tvingas

verkställa indelning. Mot bibehållande i denna begränsade omfattning av

den obligatoriska regeln har blott ett tiotal remissinstanser rest invändningar.

De föreslår att skyldigheten att verkställa indelning i valkretsar

helt skall slopas eller att den obligatoriska regelns tillämpningsområde skall

ytterligare inskränkas.

Utredningens förslag att valkretsindelning skall finnas i de större städerna

har motiverats främst av praktiska skäl. Jag delar utredningens uppfattning

att beträffande sådana städer valkretsindelning måste anses innebära

övervägande fördelar och därför bör finnas. Hur gränsdragningen

skall ske mellan släder, som bör omfattas av ifrågavarande regel, och övriga

städer kan givetvis vara föremål för delade meningar. Utredningen har

föreslagit, att gränsdragningen skall ske efter invånarantal. I några yttranden

har påyrkats att gränsen i stället skall bestämmas efter antalet full
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

mäktige som skall väljas. Häremot kan emellertid invändas, att antalet

fullmäktige i sin tur betingas av invånarantalet och att det därför torde

vara mest följdriktigt att invånarantalet får bestämma även frågan om

obligatorisk valkretsindelning. Utredningens förslag, enligt vilket gränsen

skall dragas vid ett invånarantal av 40 000, har gillats av det stora flertalet

remissinstanser. Förslaget torde få anses väl avvägt, och jag vill

därför förorda detsamma. — Då några landskommuner med så stort invånarantal

som 40 000 icke finns, behöver en motsvarande obligatorisk

regel icke stadgas för dessa kommuners del. På de av utredningen anförda

skälen anser jag att ej heller för församlingsvalen någon dylik regel erfordras.

För städer med högst 40 000 invånare samt för landskommuner och församlingar

skall enligt utredningens förslag fullmäktige och länsstyrelserna

få efter lämpligheten pröva om indelning i valkretsar bör ske eller ej, dock

med den begränsningen att om kommunens eller församlingens folkmängd

icke överstiger 10 000, indelning ej må ske utan att till följd av kommunens

eller församlingens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden

synnerliga skäl föreligger därtill. Att en begränsning av indelningsmöjligheterna

skall finnas för de minsta kommunala enheterna har vunnit

allmänt gillande hos remissinstanserna. Svenska stadsförbundet har i sitt

yttrande över förslaget ifrågasatt lämpligheten av att över huvud taget

medge indelning av så små kommuner och förklarat att ur stadskommunal

synpunkt i varje fall intet behov av sådan indelning föreligger. Såsom skäl

för sitt ifrågavarande förslag har utredningen åberopat bl. a. att inom

vissa norrlandskommuner de betydande avstånden och bristfälliga kommunikationerna

mellan olika bygder kan föranleda att starka skäl finnes

för valkretsindelning, ehuru enbart folkmängden ej skulle motivera en

sådan. För egen del vill jag ansluta mig till förslaget även i denna del. Om

möjligheten till valkretsindelning i de avsedda fallen begränsas på sätt som

föreslagits, torde man icke behöva befara att indelning sker i andra fall

än då det verkligen finns vägande skäl härför.

Utredningen har icke föreslagit någon ändring beträffande beslutanderätten

i fråga om valkretsindelning. Denna skall alltså enligt förslaget fortfarande

ligga hos länsstyrelsen, men fullmäktige skall äga göra framställning

i frågan och få yttra sig innan länsstyrelsen på eget initiativ meddelar

beslut om indelning. I några yttranden har föreslagits att avgörandet

skulle flyttas från länsstyrelserna till kommunerna. Bestämmelsen om att

länsstyrelsen skall ha beslutanderätten infördes år 1930, då nuvarande

kommunallagar antogs. Dessförinnan låg avgörandet hos de kommunala

myndigheterna, men dessas beslut skulle för att få gällande kraft godkännas

av länsstyrelsen. Som skäl för ändringen åberopades att därigenom förfarandet

vid fastställande av indelning påskyndades och sålunda risken för

att indelning icke skulle komma i tillämpning å avsedd tid minskades. Då

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 185.

dessa skäl alltjämt synes vara bärande, finner jag mig icke kunna förorda

den föreslagna ändringen. Såsom förutsattes vid regelns införande torde

länsstyrelserna endast i undantagsfall avvika från kommunernas uttalade

önskemål i dessa frågor.

De ändringar i lagen om kommunalstyrelse för Stockholm och lagen om

församlingsstyrelse för denna stad som utredningen föreslagit har godtagits

av överståthållarämbetet och stadskollegiet i Stockholm. Jag finner

förslaget härutinnan välgrundat och tillstyrker därför detsamma.

Av vad jag nu sagt framgår alltså att jag helt biträder utredningens förslag

till ändring av reglerna om valkretsar vid de kommunala valen.

Inom inrikesdepartementet överväges att underställa innevarande års

riksdag förslag till ny kommunallag, gemensam för stad och land. I det utkast

till sådant förslag, som f. n. föreligger, har reglerna om valkretsindelning

utformats i enlighet med vad jag nu förordat. Den nya lagen är avsedd

att träda i kraft först den 1 januari 1955. Då det är angeläget att de nya

bestämmelseima om valkretsindelning äger tillämpning vid 1954 års fullmäktigval,

bör de emellertid införas i de nu gällande kommunallagarna.

För att beslut om ändring av valkretsindelning skall beaktas vid 1954 års

val, måste det föreligga före den 1 november 1953. Jag föreslår att de lagar

om ändring av kommunallagarna, som erfordras, skall träda i kraft den

1 juli 1953.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits i det föregående har inom

inrikesdepartementet upprättats förslag till lagar om ändrad lydelse av dels

15 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad, dels 34 §

lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, dels 31 §

lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse, dels 13 § lagen den

15 puni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm, dels ock 10 §

lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm. Förslagen

överensstämmer med utredningens förslag till ändringslagar.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet

utarbetade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen den 6 juni

1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad,

2) lag angående ändrad lydelse av 35 § lagen den C> juni

1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet,

3) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 6 juni

1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,

4) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 15 juni

1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 185.

5) lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 6 juni

1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Eivor Hermansson.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. 8THLM SS

316270

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:193 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 15 § lagen om kommunalstyrelse i stad, m. m. a1 i texten
  2. KU 1953:12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 12 s. 1 i texten