Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

1953-04-08 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:188, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott

den 8 april 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler vissa ärenden

angående försäljning av kronoegendomar in. m., vilka ärenden synts

böra underställas riksdagen, samt anför — beträffande ärendet nr 4 efter

gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet -— följande. 1

1 Hihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 188.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

1 :o.

Kronoparken Hässleby i Jönköpings län.

Domänstyrelsen (skr. 27/1 1953) hemställer, att av den i kronoparken

Hässleby ingående fastigheten Brestorp Östergård 31 i Mariannelunds köping,

Jönköpings län, må till Karl Frode, Brestorp, Mariannelund, säljas

ett skogsmarksområde om 17,455 hektar för en köpeskilling av 59 000 kronor

och på villkor i övrigt som angivits i ett rörande försäljningen upprättat

förslag till köpekontrakt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Med köpet avses förstärkning av den Frode tillhöriga fastigheten Brestorp

Östergård 33. Denna innehåller en areal av omkring 28,43 hektar, därav

8,84 hektar åker, 5,07 hektar äng och betesmark, 14 hektar skogsmark och

0,52 hektar impediment.

Salulotten, som är belägen omkring 2 kilometer sydost om Mariannelunds

köping, utgöres av två skiften, belägna ett på varje sida av allmänna vägen

till köpingen. Lotten är obebyggd. Över densamma är framdragna en telegrafverket

tillhörig telefonledning samt Smålands Kraft Aktiebolag tillhöriga

belysnings- och högspänningsledningar. På lotten finnes vidare en

kallkälla, från vilken vattentäkt är upplåten till sju villaägare utmed vägen

till Mariannelund. Upplåtelserna gäller för tiden till den 14/3 1956, vid vilken

tid det beräknats att gemensam vattenledning blivit anordnad genom

köpingens försorg. Arrendeavgälden uppgår till 10 kronor per år och arrendeupplåtelse.

Virkesförrådet på lotten utgör 1 950 m3sk, motsvarande 112 m3sk/ha.

Härtill kommer en klappalättstämpling om 483 m3sk, som beräknas kunna

uttagas omedelbart.

För lotten finnes särskilt taxeringsvärde ej angivet. Lotten utgör emellertid

del av ett område av kronoparken Hässleby, vilket vid 1952 års fastighetstaxering

åsatts ett taxeringsvärde av 23 800 kronor, därav 2 600 kronor

skogsmarksvärde och 13 400 kronor skogsvärde.

Lotten har saluvärderats den 21 november 1952. Värdet av lotten har därvid

uppskattats till 29 000 kronor. Härtill kommer värdet av det virkesförråd

om 483 m3sk, som klappalättstämplats och beräknas kunna uttagas

omedelbart. Detta värde har vid dagens prisläge beräknats utgöra 30 000

kronor. Då Frode förklarat sig önska att värdet på klappalättstämplingen

inräknas i köpeskillingen bör denna utgöra 59 000 kronor.

För försäljningen har i förslaget till köpekontrakt stadgats följande bestämmelser.

Området tillträdes vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt

skick. Köpeskillingen, 59 000 kronor, erlägges kontant till domänstyrelsen

vid tillträdet. Köparen är skyldig ombesörja att påbörjad förrättning för

områdets avstyckning för sammanläggning med den köparen tillhöriga fastigheten

Brestorp östergården 33 fullföljes. Vid områdets avstyckning skall

gälla, att med avstyckningslotten skall följa sådan andel i de samfälida vägarna

i Brestorp att med sammanlagda fastigheten följer andel i dem med

50 % av styckningsfastighetens ursprungliga andel, att med stamfastigheten

skall följa rätt till erforderliga vägar över sammanlagda fastigheten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

samt att med avstyckningslotten icke skall följa annan än nu nämnd andel

i samfälligheter eller i särskilda rättigheter eller förmåner. Köparen är

skyldig tåla de jämkningar i områdets areal, gränser och eljest, vilka kan

komma att bestämmas vid områdets avstyckning. Det åligger köparen att

betala samtliga på området på tiden fr. o. in. tillträdesdagen belöpande

skatter och onera ävensom kostnaderna för avstyckning och sammanläggning

samt lagfart och övriga med köpet förenade utgifter. I köpet ingår ej

på området befintliga, enskilda tillhöriga byggnader och anläggningar. Innehavare

av elektrisk ledning, som med vederbörligt tillstånd framdragits

över området, förbehålles rätt att behålla och nyttja ledningen utan rätt

för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare

för skada till följd av reparation, förändring eller tillsyn av ledningen. Köparen

är skyldig respektera avtal, varigenom jakträtten på Brestorpsdelen

av kronoparken Hässleby utarrenderats till Håkan Carlsson, Mariannelund,

för tiden till den 1 juli 1956, i vad nämnda avtal rör det försålda området.

Köparen är vidare skyldig respektera avtal, varigenom i särskild vid köpekontraktet

fogad förteckning angivna personer medgivits rätt att för tiden

till den 14 mars 1956 genom i marken nedlagda rör taga och leda vatten

från en å området befintlig källa.

Lantbruksnämnden har tillstyrkt förstärkning av Frodes jordbruk med

ifrågavarande två skogsskiften.

Vederbörande distriktslantmätare har i protokollet för den påbörjade

avstyckningsförrättningen anfört, att den föreslagna avstyckningen för sammanläggning

med Brestorp Östergård 33 måste anses stå i god överensstämmelse

med de jordpolitiska villkoren i jorddelningslagen.

Vederbörande jägmästare och över jägmästare har tillstyrkt försäljningen.

Jämväl domänstyrelsen, som uttalat att ärendet torde kunna avgöras utan

riksdagens medverkan, tillstyrker att området säljes till Frode för uppskattningsvärdet.

Departementschefen.

Med förvärvet av salulotten avses önskvärd förstärkning av köparen tillhörig

fastighet. Jag har vid sådant förhållande icke något att erinra mot

lottens försäljning till honom. Med bifall till Kungl. Maj :ts därom i proposition

1952: 157 framlagda förslag har riksdagen i skrivelse 1952: 186 bemyndigat

Kungl. Maj :t, bland annat, att under budgetåret 1952/53 utan

riksdagens samtycke besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom,

såframt taxeringsvärdet uppgick till högst 50 000 kronor eller, där

taxeringsvärde icke var åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet

uppgick till högst nämnda belopp. Ifrågavarande salulott ingår i ett

område, vilket för år 1952 taxerats till allenast 23 800 kronor. Enligt grunderna

för riksdagens nyssnämnda beslut torde därför, såsom domänstyrelsen

uttalat, riksdagens samtycke till försäljningen icke erfordras. Då emellertid

särskilt taxeringsvärde ej åsatts salulotten och saluvärdet på denna,

inberäknat värde av utstämplad omedelbart avverkningsbar skog, överstiger

50 000 kronor, anser jag dock lämpligast, att försäljningsfrågan underställes

riksdagens prövning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att av den i ltronoparken Hässleby ingående fastigheten

Brestorp Östergård 31 i Mariannelunds köping, Jönköpings

län, må säljas förberörda lott med en areal av 17,455 hektar

till Karl Frode för en köpeskilling av 59 000 kronor samt på

i huvudsak de villkor i övrigt, som finnes angivna i det

rörande försäljningen upprättade förslaget till köpekontrakt.

2:o.

Röinge 23 i Hallands län.

Domänstyrelsen (skr. 21/12 1951) hemställer, att kronoegendomen 9/2o

mantal Röinge 23 i Snöstorps socken, Hallands län, skall avyttras sålunda,

att huvudgården om 25,47 hektar säljes till egendomens arrendator Erik G.

Larsson samt återstoden av egendomen om 10,70 hektar säljes till Gottfrid

Nilssons dödsbo.

Egendomen, som är belägen cirka 5 kilometer från Halmstad och cirka

3 kilometer från Snöstorps kyrka och skola, har en areal av 36,1855 hektar,

varav 30,9155 hektar åker, 3,9030 hektar hagmark, 0,8320 hektar avrösningsjord

och 0,5350 hektar impediment. Egendomen är synnerligen smal och långsträckt,

vilket avsevärt försvårar brukningen. Åkern består norr om landsvägen

Röinge—Halmstad av mycket torr, delvis svag sandmylla men söder

om landsvägen av godartad sandmylla, till mycket god sandmylla på lerartad

botten. Åkerjorden är i god hävd. Hagmarken med enstaka träd- och

buskbestånd användes som betesmark. Skog saknas. Över egendomen framgår

en Sperlingsholms elektriska distributionsförening tillhörig kraftledning.

Taxeringsvärdet utgör 56 400 kronor.

Jag vill erinra, att Kungl. Maj :t med riksdagen år 1949 (prop. nr 39 p. 2,

JoU nr 42, Rskr. nr 337) beslutat, att egendomen i fråga skulle på de villkor

Kungl. Maj :t föreskriver säljas till den högstbjudande för en köpeskilling

icke understigande 64 500 kronor.

Ur propositionen må här återgivas följande.

Vid förrättning den 20 september 1948 för saluvärdering av egendomen

hade uppskattningsnämnden upptagit till behandling ansökan av Gottfrid

Nilssons dödsbodelägare om arrende eller förvärv av mark från egendomen

för utökning av sökandenas fastighet Röinge 24. Denna fastighet omfattade

cirka 3,os hektar åker och cirka 2 hektar hagmark och vore bebyggd med

boningshus om fyra rum och kök med centralvärme, stall- och loglänga

samt svinhus och brygghus. Husen vore brandförsäkrade för sammanlagt

35 000 kronor. Av nämndens besiktning av fastigheten hade framgått, att

den finge anses som ett välbyggt och välskött s. k. stödjordbruk. I frågan

om eventuell utökning av fastigheten hade yttranden till nämnden avgivits

av överlantmätaren och lantbruksnämndens delegation för yttre rationalisering.

överlantmätaren hade anfört, att fastigheten med hänsyn till ägoinnehavet

vore att betrakta såsom ett lämpligt stödjordbruk med tillräckliga bygg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

5

nader för ändamålet. Därest en förstärkning av brukningsdelen skulle ske,

erfordrades nya ekonomibyggnader samtidigt som ekonomibyggnaderna å

fastigheten Röinge 23 komrne att bliva onödigt stora. Den åkerareal, som

skulle komma att avstyckas från Röinge 23, utgjorde dessutom den bästa

åkerarealen, varför en stark försvagning av denna fastighet därigenom skulle

uppstå.

Med anledning härav hade lantbruksnämndens delegation för gttre rationalisering

ansett, att fastigheten Röinge 24 även i fortsättningen borde bestå

såsom ett stödjordbruk och att någon avstyckning från fastigheten Röinge 23

icke borde ifrågakomma.

För egen del biträdde uppskattningsnämnden överlantmätarens och lantbruksnämndens

uppfattning, att avstyckning från egendomen icke borde

ifrågakomma. Saluvärdet å egendomen uppskattades till i avrundat tal 64 500

kronor, varav 750 kronor för trädbeståndet enligt särskild värdering av

vederbörande jägmästare. Beträffande i värderingen ingående mosslotter om

0,832 hektar (ägofigurerna nr 35 och 36 å kartan), borde enligt nämnden

dessa ehuru av allmänningsnatur medfölja vid försäljningen med den rätt,

som kronan kunde äga till desamma. Nämnden föreslog, att egendomen

skulle säljas till arrendatorn för 64 500 kronor med tillträdesrätt den 14

mars 1950.

Vederbörande jägmästare meddelade att äganderätten till mosslotterna

enligt upplysningar av lantmäterikontoret icke kunde klargöras utan en

ganska ingående undersökning. Rätt till torvtäkt på lotterna förelåge dock

under alla förhållanden. Rågångarna vore ej heller klara. Lantmäteriförrättning

erfordrades eventuellt för utstakning av desamma. På grund härav hade

skogsbeståndet i jägmästarens värderingsinstrument kunnat angivas endast

approximativt. Då emellertid kostnaderna för nämnda undersökning och

lantmäteriförrättning skulle kunna komma att överstiga skogens värde,

föresloges, att mosslotterna finge ingå i försäljningen med den rätt, som

kronan kunde äga till desamma.

Arrendatorn avgav skriftlig förklaring, att han önskade förvärva egendomen

för 64 500 kronor.

Över jägmästaren, domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen förklarade sig

icke ha något att erinra mot den ifrågasatta försäljningen.

Lantbruksnämnden erinrade om det förut återgivna yttrandet av nämndens

delegation för yttre rationalisering samt framhöll i frågan om förstärkning

av fastigheten Röinge 24 att denna fastighet finge betraktas som

lämpligt stödjordbruk med därför anpassad bebyggelse. Åkerarealen kunde

visserligen anses vara något för stor för ett stödjordbruk, men en del av

denna areal lämpade sig bättre för betesändamål än som åker. Andra angränsande

fastigheter vore att betrakta som fullt bärkraftiga brukningsenheter.

Vid dessa förhållanden hade nämnden icke något att erinra mot

en försäljning av fastigheten Röinge 23 till nuvarande arrendatorn utan tillstyrkte

bifall till domänstyrelsens hemställan.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift anhöll Gottfrid Nilssons dödsbodelägare

all för förstärkning av Röinge 24 vid försäljning av Röinge 23 erhålla viss del

av den till sistnämnda fastighet hörande åkerjorden, eventuellt även viss del

av hagmarken. I en vid ansökningen fogad promemoria anförde en av dödsbodelägarna,

Kurt Nilsson, att Röinge 24 brukats inom släkten sedan 60 år

tillbaka. Från att tidigare hava varit torplägenhet under Röinge 23 hade fastigheten

förvärvats från kronan år 1912, dock med mindre areal än den haft

som torplägcnhet. Fastigheten födde 1 häst, 3 kor, 6 å 3 svin samt ett hundratal

höns. Byggnaderna vore förstklassiga. Brukarna hade vid uppskattningsnämndens

besök 1948 erhållit de bästa vitsord för välskött jordegendom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

och åbyggnader. Enligt nämndens förmenande skulle med dåvarande kostnader

byggnaderna icke kunnat uppföras under 30 000 ä 35 000 kronor. Därest

8 å 10 hektar tillskottsjord kunde förvärvas, bleve enligt sökandens

mening Röinge 24 ett synnerligen bärkraftigt jordbruk, vilket kunde giva

god försörjning åt en familj. Skulle framställningen icke kunna bifallas

anmälde Nilsson sig som köpare av Röinge 2:! till åsatt salupris.

I remissyttrande häröver anförde domänstijrelsen att, då frågan om nu

ifrågavarande upplåtelse avstyrkts av såväl överlantmätaren som lantbruksnämnden

samt uppskattningsnämnden biträtt detta avstyrkande, styrelsen

icke ansåge sig böra tillstyrka bifall till ansökningen. Styrelsen finge härvid

även framhålla, att den av sökandena ägda fastigheten måste betraktas som

stödjordbruk av lämplig omfattning.

I den ansökningen bilagda promemorian hade Kurt Nilsson, för den händelse

avstyckning av en del av egendomen icke kunde bifallas, anmält sig

som köpare till hela egendomen för det åsatta priset. Nuvarande arrendatorn

av egendomen, Eric G. Larsson, hade vid arrendeperiodens slut den 14

mars 1950 innehaft egendomen under endast tre år, men då han övertog

densamma från sin företrädare, som skulle tillträda en släktgård, lämnades

de bästa vitsord om Larsson. Nilsson hade förut ej anmält sig som spekulant

å arrende eller inköp av egendomen. Det kunde ifrågasättas om egendomen

med hänsyn till den korta tid Larsson arrenderat egendomen borde utbjudas

till salu å auktion eller under hand, men ansåge styrelsen ej tillräckliga skäl

härför föreligga.

Dåvarande departementschefen uttalade att en utökning av lägenheten

Röinge 24 med det öster därom belägna området av kronoegendomen Röinge

23 icke torde vara tillrådlig, då egendomen därigenom skulle frånhändas sitt

enda betesområde. Ett tillskott åter av kronoegendomens norr om lägenheten

befintliga åkerareal syntes, såsom överlantmätaren framhållit, verka

till försvagning av kronoegendomen. Då därtill samstämmigt av myndigheterna

uttalats att lägenheten med dess nuvarande areal vore att betrakta

som ett stödjordbruk av lämplig omfattning och bebyggelse, fann departementschefen

den av Gottfrid Nilssons dödsbodelägare gjorda ansökningen

icke böra föranleda vidare åtgärd. Vad anginge försäljningen av egendomen

i dess helhet hade departementschefen icke annan erinran mot domänstyrelsens

förslag än att — då Larsson innehaft arrendet å egendomen endast

sedan den 14 mars 1947 och jämväl en av dödsbodelägarna uppträtt som

spekulant å egendomen — denna borde försäljas till den högstbjudande för

en köpeskilling icke understigande det åsatta saluvärdet 64 500 kronor samt

på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj :t kunde föreskriva.

Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen avfattades i enlighet härmed.

I sitt utlåtande över propositionen anförde jordbruksutskottet. Båda parterna

hade hos utskottet närmare utvecklat sina synpunkter i ärendet och

en delegation av utskottet hade avlagt ett besök på platsen. Av vad därvid

förekommit hade utskottet inhämtat, att såväl Larsson som Kurt Nilsson

kunde åberopa vägande skäl för att förvärva fastigheten i fråga. Då utskottet

funnit sig icke kunna skilja mellan parterna, hade utskottet ansett

sig böra biträda Kungl. Maj :ts förslag om försäljning av fastigheten till den

högstbjudande för en köpeskilling icke understigande det uppskattade saluvärdet,

64 500 kronor. Utskottet hade härvid utgått från att med Kungl.

Maj:ts förslag avsetts, att försäljning skulle ske endast till endera av Larsson

eller Kurt Nilsson. Enligt vad Larsson uppgivit hade han av förre arrendatorn

övertagit vissa byggnader och under sin arrendetid nedlagt betydande

belopp på egendomen. Utskottet förutsatte att Larsson, därest han icke bleve

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

7

ägare av fastigheten, hölles skadeslös för nödiga och nyttiga förbättringar

å densamma.

I skrivelse den 25 maj 1949, nr 337, anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts

proposition bifallits.

Den 3 juni 1949 förordnade Kungl. Maj :t, att riksdagens beslut skulle

meddelas domänstyrelsen till kännedom och iakttagande samt för vederbörandes

underrättande. På hemställan av domänstyrelsen i skrivelse den 11

juli 1949 förordnade emellertid Kungl. Maj :t sedermera den 19 augusti 1949,

att egendomen skulle utbjudas till salu under hand och säljas enligt ett i domänstyrelsens

skrivelse framlagt förslag. Beslutet innebar, att vid försäljningen

endast Larsson och Nilsson skulle beredas tillfälle att avgiva anbud

i enlighet med vissa i en vid skrivelsen fogad promemoria angivna köpevillkor.

Med utlåtande den 12 november 1949 underställde härefter domänstyrelsen

Kungl. Maj :ts prövning en av Nilsson till styrelsen ingiven förnyad ansökning

om förvärv av vissa områden av kronoegendomen för förstärkning av

Röinge 24. Vid ansökningen fanns fogat utdrag av lantbruksnämndens protokoll

den 29 september 1949, vari uttalades att enligt nämndens uppfattning

en avstyckning från kronoegendomen av 5 å 6 hektar för sammanläggning

med Röinge 24 icke skulle medföra men av betydelse för jordbruksnäringen.

I anledning av ansökningen förordnade Kungl. Maj :t den 2 december 1949

på domänstyrelsens hemställan, att med vidtagande av åtgärder för genomförande

av den i Kungl. Maj :ts omförmälda beslut den 19 augusti 1949 anbefallda

försäljningen av kronoegendomen skulle anstå tills vidare.

Av de vid domänstyrelscns förberörda skrivelse den 21 december 1951 fogade

handlingarna inhämtas i huvudsak följande.

Lantbruksnämnden har i yttrande den 24 januari 1950 på anförda skäl,

bl. a. statsmakternas beslut rörande försäljningen, vidhållit sitt tidigare i

ärendet gjorda uttalande, att Röinge 23 och Röinge 24 om möjligt bör bestå

i nuvarande utformning.

Lantbruksstyrelsen har i yttrande den 26 februari 1951 anfört. Den påbörjade

avstyckningens genomförande skulle innebära att omkring 5,5 hektar

god åkerjord samt viss betesmark frånginge kronoegendomen. Den efter

sammanläggning av Röinge 24 och ovannämnda styckningsdel bildade brukningsenheten

finge måhända icke anses fullt bärkraftig. Det kan med hänsyn

till det anförda synas tveksamt, huruvida en sådan fastighetsbildning

kan anses tillåtlig. Emellertid bör beaktas att den efter avstyckningen från

kronoegendomen återstående brukningsenheten icke på något sätt blir ofullständig

genom åtgärden i fråga. Viss vikt torde även böra tillmätas det

förhållandet, att ''åtgärden skulle innebära ett nedbringande av brukningsavståndet

för det till avstyckning avsedda området. Med hänsyn till det

anförda anser sig lantbruksstyrelsen — som i ärendet haft samråd med lantmäteristyrelsen

— icke vilja göra gällande att ifrågavarande fastighetsbildning

strider mot jorddelningslagen och vill därför icke motsätta sig en försäljning

i enlighet därmed.

På domänstyrelsens föranstaltande har ny uppskattnings förrättning hållits

å egendomen den 17 och den 20 augusti 1951 för framläggande av förslag

till försäljning dels av lämpligt område för utökning av fastigheten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

Röinge 24, dels av egendomen i övrigt till arrendatorn. Av det vid denna

förrättning förda protokollet inhämtas bland annat följande.

Enligt ett av lantmätaren Ragnar Albing år 1950 upprättat avstyckningsprotokoll

med därvid fogad karta skulle för sammanläggning med Röinge 24

från kronoegendomen avstyckas ett område om 10,708 hektar. Detta område

liksom egendomens mark i övrigt har värderats på sätt framgår av följande

uppställning, därvid för jämförelse medtages motsvarande siffror enligt saluvärderingen

den 20 september 1948:

Huvudgårdslotten

19 4 8

Saluvärde

19 5 1

kronor

0,8050

ha

tomt och åker ........

.. å 2 700 —

2 173

å 4 000 =

3 220

7,2900

åker..................

.. » 2 700 -

19 683

»

4 000 =

29 160

10,0000

»

» ..................

.. » 1900 -

19 000

»

2 800 =

28 000

6,0155

»

» ..................

.. » 1 200 -

7 219

J>

1 800 =

10 828

0,8320

»

mosslotter.............

—

200

0,5350

»

impediment............

—

—

25,4775

48 075

71 408

A v styckning slotten

5,5650

ha

åker..................

.. å 2 700 -

15 025

å

4 000 =

22 260

1,2400

T>

betesäng (förut åker) ...

635

741

3,9030

»

hagmark...............

750

1 747

10,7080

16 410

24 748

Sammandrag

Areal

Saluvärde

kronor

hektar

19 48

19 5 1

Huvudgård slotten......

...... 25,4775

48 075

71 408

Avstyckningslotten......

...... 10.7080

16 410

24 748

36,1855

64 485

96 156

Saluvärdena har avrundats till för huvudgårdslotten 71 450 kronor och

för avstyckningslotten 24 750 kronor.

Avstyckningslotten är obebyggd. Likväl har, såsom framgår av uppställningen,

åkerjorden å avstyckningslotten åsatts samma å-pris, 4 000 kronor

per hektar, som den bästa åkerjorden å huvudgårdslotten vari innefattas

värde av byggnation. Uppskattningsnämnden har motiverat detta med att

vid avhändelse av avstyckningslotten värdet av huvudgårdslotten och därmed

dess markvärde förminskas.

Enligt nämndens mening bör arrendatorn för av honom verkställda förbättringsarbeten

tillerkännas ersättning med 21 795 kronor. Arrendatorn

har emellertid för nämnden förklarat att han, därest han medgives att förvärva

egendomen ostyckad, är beredd att nedsätta sina ähspråk på ersättning

för förbättringarna, sammanlagt 39 925 kronor, till 16 200 kronor.

Nämnden vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att avhändelse av

mark från egendomen ej bör ifrågakomma. Därest egendomen i dess helhet

säljes till arrendatorn anser nämnden köpeskillingen böra fastställas till

(71 450 -j- 24 750 — 16 200 —) 80 000 kronor. Säljes den åter uppdelad i

förenämnda båda lotter bör enligt nämnden arrendatorn för huvudgårdslotten

erlägga i avrundat tal (71 450 — 21 795 =) 50 000 kronor samt

Nilssons dödsbo för avstyckningslotten betala 24 750 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S>

9

Arrendatorn Larsson har på domänstyrelsens förfrågan meddelat, att han

godkänner de av uppskattningsnämnden fastställda priserna, 80 000 kronor

för egendomen i dess helhet respektive 50 000 kronor för huvudgården.

Kurt Nilsson har såsom representant för Gottfrid Nilssons dödsbo framhållit,

att det av uppskattningsnämnden fastställda priset är mycket högt

för hans förhållanden men att han för att behålla sin fädernegård och där

kunna försörja sin familj helt är hänvisad till att godtaga det pris, som

området betingar och Kungl. Maj :t med riksdagen fastställer. Nilsson har

vidare i en skrift framfört vissa erinringar mot uppskattningsnämndens

värdering av avstyckningslotten. Därvid har han bland annat vänt sig mot

att nämnden icke tagit hänsyn till att sagda lott saknar åbyggnader samt

framhållit att värdet av tillskotts jorden icke rimligen kan beräknas högre

än till 1 333 kronor per hektar. Vidare har han anfört att han icke på

något sätt varit vållande till ärendets försening utan tvärtom så långt han

förmått sökt komma till en uppgörelse med arrendatorn å huvudgården.

Han anser det med hänsyn därtill rimligt att värdet å tillskottsjorden skall

sättas med utgångspunkt från 1948 års priser.

Domänstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot de av uppskattningsnämnden

föreslagna saluvärdena och ersättningen till arrendatorn

Larsson för utförda förbättringsarbeten. Styrelsen anför vidare att

styrelsen, ehuru en försäljning av egendomen i dess helhet till Larsson för

80 000 kronor ur vissa synpunkter vore att förorda, med hänsyn till förhållandena

icke vill motsätta sig att området om 10,708 hektar säljes till

Gottfrid Nilssons dödsbo för 24 750 kronor, i vilket fall huvudgården skulle

säljas till Larsson för 50 000 kronor. Som försäljningsvillkor bör enligt

styrelsen vidare föreskrivas följande.

Beträffande huvudgården och avstyckningslotten: Efter verkställd avstyckning

överlåtes lotterna i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen

bestämmer. Innehavare av över lotterna med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att behålla och nyttja

ledningarna utan rätt för köparna till annan ersättning än gottgörelse av

ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation och

tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt

skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående

försäljning i vissa fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Därutöver bör föreskrivas, beträffande huvudgården att samtliga på arrendekontraktet

grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn, dock

med undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter, skall anses

vara reglerade genom försäljningen, och att i försäljningen ingår de

mosslotter, som på en av förste lantmätaren C. O. Fröman år 1908 över egendomen

upprättad karta motsvaras av äg.fig. nr 35 och 36, med den rätt

kronan kan äga till desamma, samt beträffande avstyckningslotten att köparen

omedelbart efter köpets genomförande låter vidtaga åtgärd för områdets

sammanläggning med Röinge 24.

Departementschefen.

Det förslag till uppdelning av egendomen vid försäljning, som framgår

av domänstyrelsens sista utlåtande i ärendet, synes mig innebära en för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

såväl egendomens arrendator som ägaren av Röinge 24 godtagbar lösning.

Jag tillstyrker därför detta förslag, vilket domänstyrelsen ej motsatt sig.

Enligt saluvärdering skall som köpeskilling erläggas för huvudgårdslotten

50 000 kronor och för avstyckningslotten 24 750 kronor. Mot värderingen

har jag icke något att erinra. För förslagets genomförande erfordras riksdagens

medgivande. Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att, med ändring av sitt tidigare beslut, medge,

att kronoegendomen Röinge 23 i Snöstorps socken, Hallands

län, må avyttras sålunda att huvudgårdslotten om

25,48 hektar säljes till egendomens arrendator Erik G. Larsson

för en köpeskilling av 50 000 kronor och återstoden av

egendomen om 10,70 hektar säljes till Gottfrid Nilssons dödsbo

för en köpeskilling av 24 750 kronor, båda lotterna på i

huvudsak de villkor i övrigt, son\ domänstyrelsen föreslagit.

3:o.

Ösby l1 i Västmanlands län.

Domänstyrelsen (skr. 21/11 1952) hemställer, att kronoegendomen förra

profossbostället 1 mantal Ösby l1 i Tillberga socken, Västmanlands län, skall

utbjudas till salu under hand.

Om egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 2 kilometer från Tillberga järnvägsstation

och 13 kilometer från Västerås, är till den 14 mars 1953 utarrenderad till

Anton Johansson mot en årlig avgäld av 1 910 kronor. Ett område om cirka

1,5 hektar åker är härjämte för tiden den 1 oktober 1948—den 14 mars 1953

mot en årlig avgäld av 150 kronor upplåtet till vägförvaltningen i länet för

sten- och makadamupplag. Efter överflyttning jämlikt Kungl. Maj :ts beslut

den 10 september 1948 till järnvägsstyrelsens förvaltning av två för omformarstation

och tjänstebostäder disponerade områden om tillhopa 2,361

hektar (Ösby l3) har egendomen en areal av 95,i hektar, därav 39,7 hektar

åker och tomt, 54,i hektar avrösningsjord och 1,3 hektar impediment. Ägorna

är utlagda i ett skifte. Åkerjorden består i huvudsak av djup lermylla.

Omkring 3 hektar är täekdikade enligt plan. Hävden är medelgod.

Manbyggnaden är omodern och kall. Arbetarbostad saknas. Ladugården

och brygghuset är i dåligt skick. På grund av ladugårdens beskaffenhet drives

egendomen för närvarande kreaturslös. Vattentillgången i brunnen å

fastigheten är icke tillfredsställande. Ett traktorhus, vedbod, redskapslider

och den elektriska installationen tillhör arrendatorn, som även på egen bekostnad

låtit inreda ett rum på övre botten i manbyggnaden. Elektriska ledningar,

tillhörande Älvkarleby kraftverk, statens järnvägar och TillbergaHubbo

elektriska distributionsförening, är framdragna över ägorna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mnj:ts proposition nr 188.

Egendomen har del i Hedensbergs och Lövsta dikningsföretag år 1931 och

Sörby-Lövsta dikningsföretag år 1934 in. fl. mot erläggande av annuiteter,

som för närvarande uppgår till sammanlagt 73 kronor 16 öre om året, ävensom

i Prästgården-Ösby diknings- och kloakledningsföretag år 1948, för vilket

kronan erlagt på egendomen belöpande kostnader med 2 746 kronor. Till

egendomen hör andel i Siende häradsallmänning, varifrån erhållits en utdelning

av 60 kronor vart tredje år.

Taxeringsvärdet är 72 200 kronor, därav 42 000 kronor jordbruksvärde

och 30 200 kronor skogsvärde.

Lantbruksnämnden i länet har upplyst, att mark från egendomen icke erfordras

för rationaliseringsändamål.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 21 augusti 1950 framhållit,

att ladugården troligen icke kan repareras. Ny ladugård behöver därför

uppföras. Vidare måste manbyggnaden varmbonas och moderniseras samt en

arbetarbostad för gift arbetare uppföras. Därjämte bör vattenförsörjningen

ordnas genom upptagande av en borrbrunn. Nämnden har med hänsyn till

det aktuella byggnadsbehovet uppskattat saluvärdet till 93 000 kronor, därav

67 000 kronor för skogsmark och skog enligt cn särskild, av domänstyrelsens

skogstekniska byrå i juni 1950 fastställd värdering. Nämnden har

förklarat sig vara medveten om att det föreslagna priset är lågt men har

likväl ansett sig böra stanna vid detta pris, enär en blivande köpare icke

torde kunna förränta en högre investering. Därest försäljning till en granne

kunde genomföras, torde enligt nämndens mening ett högre pris för inägorna

kunna utvinnas.

Vederbörande överjägmästare har förordat försäljning av egendomen.

Johansson har, efter förhandlingar, förklarat sig icke vara intresserad av

vare sig köp eller arrende av egendomen efter utgången av nu löpande arrendeperiod.

Han har vidare anhållit att kronan måtte inlösa honom tillhöriga

hus och anläggningar.

Domänintendenten har med hänsyn till den tid, som förflutit efter uppskattningsförrättningen,

i oktober 1952 prövat saluvärderingen. Han har

därefter meddelat, att saluvärdet — efter avdrag med sammanlagt 71000

kronor för brister i manbyggnaden, avsaknad av arbetarbostad och vattentäkt

samt den mindervärdiga ladugården — bör beräknas till 92 000 kronor,

därav 72 000 kronor för skogsmark och skog enligt en av domänstyrelsens

skogstekniska byrå den 19 september 1952 verkställd omvärdering. Värderingen

innefattar icke en utstämplad virkespost om 539 m3sk, avsedd att säljas

å auktion.

Vidare har domänintendenten meddelat, att arrendatorn förklarat sig

icke kunna sköta gården efter den 14 mars 1953. Egendomen bör fördenskull

enligt hans mening snarast utbjudas till salu. I detta sammanhang har han

upplyst, att det område där vägförvaltningen haft sten- och makadamupplag,

tagit sådan skada, att det troligen icke kan återföras till jordbruksjord

utan numera bör betecknas som impediment.

Statens järnvägar har framhållit angelägenheten av att trädbeståndet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

kring omformarstationen utökas och hemställer att få plantera träd å vissa

markområden omedelbart utanför stationen. I ett blivande försäljningsavtal

rörande egendomen bör därför stipuleras, att avverkning å berörda områden

ej får ske i större omfattning än att trädbeståndet erhåller den täthet,

statens järnvägar anser lämplig. Skogsstatstjänstemännen och domänintendenten

tillstyrker vad sålunda ifrågasatts.

Domänstyrelsen upplyser, att ifrågavarande kronoegendom icke upptagits

i förteckningen över sådana egendomar, som ansetts böra behållas i kronans

ägo, och tillstyrker försäljning av densamma. Emellertid framhåller styrelsen,

att det inägorna åsätta saluvärdet av (92 000—72 000 =) 20 000 kronor

motsvarar endast cirka 500 kronor per hektar för åkerjorden, vilket pris

— även om hänsyn tages till det föreliggande byggnadsbehovet — måste anses

vara för lågt. Styrelsen har därför med användande av en inom styrelsen

försöksvis tillämpad värderingsmetod omräknat värdet å inägorna och funnit,

att åkern med en areal av 38,2 hektar (efter avdrag av det för makadamupplag

nyttjade området om 1,5 hektar, som numera betecknas såsom impediment)

jämte 7 hektar av avrösningsjorden, som avses till betesmark, bör

— under hänsynstagande till att arrendatorns hus m. m. skall inlösas för

1 500 kronor — värderas till 57 500 kronor. Värdet av åkern har härvid beräknats

till 1 420 kronor för hektar och betesmarken till 1/3 av detta pris.

Härtill kommer värdet av fastighetens andel i häradsallmänningen, beräknat

till 500 kronor. Med godtagande av skogsvärdet, 72 000 kronor, uppgår saluvärdet

efter denna beräkning till (57 500 + 500 + 72 000 =) 130 000 kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsens mening ske genom infordrande av

anbud under hand. Vid försäljningen bör stadgas följande villkor.

Egendomen öyerlåtes i befintligt skick med tillträde den 14 mars 1953.

Endast kronan tillhöriga hus och anläggningar å egendomen ingår i försäljningen.

Köparen skall svara för annuiteter och övriga kostnader för egendomen

berörande torrläggningsföretag. I försäljningen skall icke ingå en

utstämplad virkespost om 539 m3sk, vilken kronan eller eventuell köpare

skall ha rätt att behålla å rot intill den 1 juni 1954 och efter avverkning ha

kvarliggande högst ett år därefter. Det skall åligga köparen såsom ägare av

egendomen att dels medgiva statens järnvägar såsom ägare av fastigheten

Ösby l3 rätt att utan ersättning anlägga och behålla en trädplantering å två

vid omformarstationen å nämnda fastighet belägna områden om cirka 1,5

hektar, dels ock tåla att avverkning å områdena ej sker i större omfattning

än att trädbeståndet får den täthet, statens järnvägar anser lämplig. Till säkerhet

härför skall inteckning få meddelas i egendomen. Såsom ägare av

egendomen skall köparen medge vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömlallsfastigheten

Söderfors l2 i Älvkarleby socken att kostnadsfritt för all

framtid behålla en över egendomen framdragen elektrisk ledning. Mot skyldighet

att ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen

tillika äga borttaga för ledningen hinderliga samt för dess säkerhet farliga

träd och buskar, vilka skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av

denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga obehindrat tillträde till egendomen

för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet för

nämnda rättigheter skall inteckning få meddelas i egendomen. Intill dess

inteckning meddelats, skall köparen vara skyldig att vid överlåtelse av egen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188-

13

domen eller del därav göra förbehåll om rättigheternas bestånd och tillförbinda

ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll. Vidare förbehålles

innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna

elektriska ledningar rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för köparen

till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare för

skada till följd av förändring, reparation och tillsyn av ledningarna ävensom

för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i

förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av

kronoegendom in. m. i tillämpliga delar ländar till efterrättelse.

Departementschefen.

Jag tillstyrker försäljningsförslaget och hemställer fördenskull, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medge,

att kronoegendomen Ösby l1 i Tillberga socken, Västmanlands

län, med ett saluvärde av 130 000 kronor må säljas

på i huvudsak de villkor, som domänstyrelsen föreslagit.

4:o.

Kronoparken Kiruna, Norrbottens län.

I särskilda framställningar, som äro under Kungl. Maj :ts prövning, ifrågasättes

försäljning av två inom Kiruna stad belägna markområden av kronoparken

Kiruna, nämligen dels ett område om 79,40 hektar inom och i anslutning

till ett område av staden benämnt Triangelområdet och beläget cirka

2 kilometer sydost om järnvägsstationen, dels ett område om 26,86 hektar

beläget vid Lappgatan, cirka 1,5 kilometer öster om järnvägsstationen. Av

framställningarna och däröver inhämtade yttranden framgår i huvudsak

följande.

A. Området inom och i anslutning till Triangelområdet.

Området utgör ett sammanhängande komplex omfattande dels det s. k.

Triangelområdet dels sydost och öster därom belägna delar av kronoparken.

Triangelområdet angränsar tätbebyggelseområdet vid Kyrkogatan och ingår

i ett förslag till stadsplan, som man nu håller på med att utarbeta. Området

har på en i ärendet företedd karta utmärkts med grön begränsningslinje. Ursprungligen

innefattades i området jämväl en i dess sydvästra utkant belägen

rektangulär enhet om 9,5 hektar. Sedan emellertid Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag anhållit att få arrendera enheten, har densamma uteslutits som

förvärvsobjekt. Inom området finnes 10 arrendelägenheter om tillhopa cirka

27 hektar. Lägenheterna synes urspungligen ha upplåtits för jordbruksändamål

men användes numera i viss omfattning för industri- och handelsända
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 188.

■mål. Av området i övrigt disponeras vissa delar av jägarskolan i Kiruna som

övningsfält och en annan del av Kiruna stad som soptipp.

I skrift till länsstyrelsen den 15 november 1947 har innehavarna av arrendelägenheterna

anhållit att få inlösa sina områden. Vidare har Kiruna stad

i enlighet med beslut av stadsfullmäktige den 8 mars 1948 och den 19 december

1949 anhållit att få förvärva såväl det av lägenhetsinnehavarna disponerade

området som viss därintill gränsande mark, eller sammanlagt det

område om 79,40 hektar, som här avses.

I arrendatorernas ansökan framhålles, att upplåtelserna ägt rum redan i

början av seklet samt att uppodlingen och dräneringen av jorden verkställts

av arr endator erna. Behovet av äganderätt till lägenheterna gjorde sig gällande

främst med hänsyn till att innehavarna utan lagfart å lägenheterna icke

kunde erhålla inteckningslån i dessa, liksom troligen ej heller egnahemslån

eller lån med social karaktär. Lån erfordrades bland annat till förbättring

av bostäderna, vatten- och avloppsledningar in. in. Bebyggelsen, som ursprungligen

baserats på jordbruk och kreatursskötsel, hade under årens lopp

alltmera fått karaktär av bebyggelse för handels- och industriändamål. Stadsdelen

komme utan tvivel att bli ett industriområde; förutsättningen härför

vore emellertid att områdena finge friköpas.

I yttrande över ansökningen den 19 november 1947 har lappfogden i Norrbottens

norra distrikt anfört i huvudsak följande.

Ifrågavarande lägenhetsinnehavare inom Kiruna samhälle torde böra komma

i åtnjutande av samma förmåner, som tidigare tillerkänts arrendatorer

av lägenheter på kronomark utanför Kiruna och Tuolluvaara. Från lappväsendets

sida är fördenskull bifall till framställningen önskvärt. En blivande

försäljning bör dock icke äga rum till de nuvarande arrendatorerna i första

hand, enär de områden som avses är av betydelse för stadsplaneutvidgningen

i Kiruna. Det torde vara lämpligare, att överenskommelse träffas med myndigheterna

i Kiruna stad, varvid arrendatorerna bör tillförsäkras förmånsrätt

till förvärv, i skälig utsträckning, av de områden som de nu innehar med

nyttjanderätt. För lappväsendets del göres anspråk blott på att vid försäljning

av lägenheterna statens lappfond tillföres full ersättning för mistning av

nu inflytande arrendeinkomster. Därvid förutsättes, att man även tar med i

beräkningen de ytterligare markupplåtelser, som är möjliga att företa innanför

gränserna till det område kronomark, som slutligen kommer att bli föremål

för försäljning, samt den värdestegring som kan belöpa på ifrågavarande

arealer.

Sedan härefter länsstyrelsen lämnat stadsfullmäktige i Kiruna tillfälle att

yttra sig över arrendatorernas framställning har, som nyss berörts, Kiruna

stad jämlikt beslut av stadsfullmäktige den 8 mars 1948 anhållit att få förvärva

ifrågavarande arrendeområde. Härefter har länsstyrelsen berett staden

tillfälle att ytterligare utveckla sin talan.

I anledning härav har på stadens föranstaltande verkställts utredning i

förvärvsfrågan av distrikslantmätaren A. Jäderstrand och stadsingenjören

O. Ekholm. Utredningsmännen anför.

Genom den nya byggnadslagstiftningen har kommunerna möjlighet att avgöra

var och när tätbebyggelse må ske. Samhällena har alltså numera möj
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

15

lighet att dirigera bebyggelsen i den för samhällets utveckling lämpligaste

riktningen. För att snabbare kunna utbygga samhället och i rätt tid och ordning

få fram önskad bebyggelse, är det emellertid angeläget, att samhället är

ägare till den obebyggda marken närmast omkring det egentliga samhället.

Om enskilda personer äger marken, kan delta ofta fördröja markens användning

för det enligt föreliggande plan avsedda ändamålet ävensom i hög grad

fördyra tomtpriserna. Genom att marken är i samhällets ägo, torde garantier

finnas för att en sund tomtprisnivå tillämpas.

Så vitt nu kan bedömas torde bebyggelsen inom den egentliga staden lämpligen

böra utvidgas österut, och då i första hand över Triangelområdet och

områdena söder och öster därom, d. v. s. de arrendeområden, vilka arrenratorerna

önskar friköpa. För Triangelområdet jämte ett område söder därom

är också stadsplan under utarbetande och föreligger i dagarna ett preliminärt

förslag.

Med hänsyn till det ovan anförda måste det enligt vår mening vara för

staden synnerligen angeläget att få förvärva de till inlösning ifrågasatta områdena.

Härigenom skapas förutsättningar för staden att successivt utvidga

bebygggelsen öster- och söderut samt i etapper utbygga vatten- och avloppsnäten.

Givetvis bör arrendatorerna om möjligt få förvärva för sina byggnader

erforderlig tomtmark, men detta är en fråga som torde kunna lösas först

sedan detaljplan fastställts. Övrig i arrendena ingående mark torde av staden

kunna utarrenderas såsom hittills, intill dess staden för egen del behöver

marken.

Vi anser vidare, att staden i detta sammanhang bör ansöka om att utöver

ifrågavarande arrendeområden få förvärva ytterligare områden i anslutning

till arrendelotterna såsom en reserv för ett framtida behov. Å vidfogad karta

har med gröna linjer utmärkts begränsningen av det markområde som vi

anser, att staden bör inbegripa i sin förvärvsansökan.

Sedan drätselkammaren i yttrande till stadsfullmäktige förklarat sig biträda

utredningsmännens förslag, har med skrivelse till länsstyrelsen den 2

januari 1950 översänts utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde

den 19 december 1949. Härav inhämtas, att fullmäktige beslutat hos

länsstyrelsen anhålla att staden i enlighet med utredningsmännens förslag

måtte få förvärva de markområden, som är belägna dels inom det s. k. Triangelområdet,

dels söder om detsamma och dels öster om »Nollan» å ömse

sidor av allmänna vägen (Tuolluvaaravägen) fram till kyrkogården, dock

»utan skyldighet eller förbindelse i förhållande till de nuvarande arrendatorerna

att få inlösa arrenderade områden».

I yttrande den 24 april 1950 över stadens framställning har länsarkitekten

förklarat sig dela de av utredningsmännen framförda synpunkterna. Han

tillstyrker stadens framställning i dess ändrade avfattning.

Arrendatorerna har härefter beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. I en

längre inlaga till länsstyrelsen den 27 maj 1950 erinras inledningsvis, att

en stor del av förvärvsområdet var ödemark, då arrendatorerna och deras

föregångare tillträdde lotterna. Dessa hade ursprungligen upplåtits som

fjällägenheter. Vidare anföres i huvudsak följande.

1 sin ansökan hade staden hemställt om att få inlösa arrendelotterna utan

någon som helst skyldighet mot arrendatorerna, således utan ansvar för

arrendatorernas framtida öden. Som stöd för ansökningen hade åberopats

utredningsmännens yttrande, av vilket framgingc bland annat, att arrenda
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S
-

torernas bebyggelse vore så betydelselös, att den knappast hade något existensberättigande.

Gentemot denna synpunkt finge erinras om följande. Vid

arrendatorernas ansökan om lösningsrätt hade fogats en bilaga, upptagande

arealen av det odlade området samt omfattningen av den kreatursskötsel och

industri, som av arrendatorerna bedreves. Nämnas finge först och främst,

att den odlade arealen utgjorde sammanlagt cirka 30 hektar. Tidigare hade

omfattande kreatursskötsel bedrivits. Sålunda var en av arrendatorerna ännu

för några år tillbaka den största mjölkleverantören till mejeri i hela

Norrbottens län. På senare tid hade dock kreatursskötseln minskat men hade

i stället de industriella grenarna ökats. Här bedreves trävaruhandel och träförädling

av tämligen stora mått. Två av arrendatorerna hade cirkelsågverk

invid Torneälven å 10—15 km avstånd, andra bedreve vedhandel, andra åter

häst- eller bilåkeri. Hö, utsäde och lantmannaprodukter såldes och uppköptes.

Här funnes också ombud för Norrbottens läns lantmannaförbund. Dessutom

bedreves cementvarutillverkning, byggnadsindustri, slakthus, kreaturshandel

nr. in. Enligt preliminär uppskattning uppginge värdet av de investeringar,

som arrendatorerna nedlagt i fråga om åbyggnader, industriella anläggningar

samt nyodlingar till cirka en million kronor. Ytterligare näringsfång

skulle ha tillkommit, om arrendatorerna fått friköpa arrendelotterna.

Sålunda hade planerats kylhus, marmorsliperi, byggnadsträförädlingsfabrik,

cenrentvarufabrik in. in. Planerna hade ej kunnat förverkligas, enär lån

på fastigheterna icke kunnat erhållas.

Fyra decenniers uppoffrande arbete för ett eget hem med jordbruk som

huvudnäring hade bundit arrendatorerna samman med torvan. Längtan att

få friköpa områdena hade gjort sig gällande under lång tid men hade aktualiserats

på senare tid, allt eftersom industrin så småningom börjat undantränga

modernäringen som vid dessa breddgrader för närvarande icke mer

kunde anses lönande. När arrendatorerna byggt hus samt dränerat och odlat

jorden hade de givetvis gjort allt detta i förhoppning att en gång i tiden få

äganderätt till jorden. Äganderätten tillkomme oftast på så sätt, att arrenderättsinnehavaren

erhölle friköp av det jordområde, som han tidigare innehaft

under nyttjanderätt. Arrendatorerna ansåge sig därför vara berättigade

att i första hand erhålla friköpsrätt av det område, som enligt hävdvunnen

ordning faktiskt redan tillhörde dem.

Därest Kungl. Maj :t med förbigående av arrendatorerna i allt fall skulle

lämna staden förstahandsrätt till inlösen av området, borde enligt arrendatorernas

mening detta icke ske utan några som helst villkor eller skyldigheter

för staden. Såsom villkor finge arrendatorerna föreslå att staden måtte

åläggas att inom en snar framtid eller så fort ske kunde helt inlösa arrendatorernas

investeringar av tillhopa cirka en million kronor. Utan att framställa

ytterligare anspråk på ersättning för existensavbrott, kunde arrendatorerna

då draga sig tillbaka för att söka annan utkomst. Arrendatorerna kunde

medge att det område, som de icke nödvändigtvis behövde för sin planlagda

industri, finge förvärvas antingen av staden eller av enskilda, därest

de tinge äganderätt till det område som de behövde. Men i så fall yrkade de

ersättning för det arbete, som nedlagts för markens dränering och uppodling,

ävensom omedelbar lösningsrätt. Det vore väl icke meningen att staden

skulle upplåta arrendatorernas områden till enskild ägo. Vad staden anfört

ifråga om fördyrade tomtpriser ifall arrendatorerna erhölle lösningsrätt,

kunde icke utgöra något motiv, då vid omvänt förhållande staden i stället

skulle förtjäna på tomtförsäljningen. Det andra motivet att området ifråga

om byggnation in. m. icke skulle utvecklas, därest arrendatorerna finge lösningsrätt,

fölle på sin egen orimlighet.

På grund av vad sålunda anförts finge arrendatorerna påyrka, att läns
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

17

styrelsen i sitt utlåtande till Kungl. Maj :t måtte förorda dem till lösningsrätt

framför staden.

I förnyat yttrande i ärendet den 8 maj 1951 har länsarkitekten anfört följande.

Bebyggelsen å de 11 här belägna arrendeområdena är värdefullare än inom

ett vid lokstallarna beläget arrendeområde även om arrendatorernas uppskattning

av värdena förefaller överdrivet förmånlig. Den nya byggnadslagstiftningen

bygger på den förutsättningen, att städerna skall bedriva en

aktiv markpolitik. Det är sålunda olämpligt att låta arrendatorerna köpa

stora markområden, vilket skulle möjliggöra för dem att nu eller framdeles

uppträda som markexploatörer i strid mot byggnadslagstiftningens intentioner.

Om staden däremot inköper områdena, får densamma möjlighet att

dirigera exploateringen i takt med sin allmänna utveckling. Länsarkitekten

vill alltfort tillstyrka stadens ansökning om förvärv av det med grön begränsningslinje

å översiktskartan inramade området.

Intill dess att exploateringen går fram över områdena bör de nuvarande

arrendatorerna lämnas tillfälle att stå kvar vid sina arrenden. I samband

med områdenas framtida exploatering genom staden förefaller det rimligt

och rättvist att arrendatorerna erhåller dels ersättning för sina odlingskostnader,

dels förköpsrätt till de tomter omkring sina befintliga hus, vilka efter

stadsplanering och tomtindelning blir fastlagda omkring respektive byggnader.

Länsstyrelsen har i yttrande den 20 augusti 1951 inledningsvis erinrat,

att tätbebyggelsen beräknas komma att under de närmaste åren utvecklas

åt det håll, där försäljningsobjektet i fråga är beläget, samt att därmed

kommer att följa värdestegring å området. Med hänsyn härtill och för att

förebygga tomtspekulation hade staden förklarat sig önska inköpa området.

Arrendatorerna åter hade framhållit, att en stor del av området vid tiden för

tillträdet av arrendelotterna varit ödemark. Då arrendatorerna uppodlat

jorden ansåge sig dessa före annan böra äga rätt att förvärva arrendelotterna.

Länsstyrelsen anför härefter vidare.

Vad sökandena anfört rörande sina förtjänster om områdets uppodling

är riktigt. Stora delar av området har förtjänstfullt uppodlats av arrendatorerna

och tidigare har en betydande boskapsskötsel drivits inom området.

Numera sedan jordbruk med boskapsskötsel icke längre är lönande därstädes

har området främst användning som bostadsområde samt för industri,

hantverk och handel. Länsstyrelsen anser såväl detta som andra skäl tala

för att arrendatorerna få möjlighet att förvärva nödig tomtmark för sina

behov. Då emellertid den väntade värdestegringen för området får tillskrivas

främst stadens utveckling, områdets läggande under stadsplan samt framdragande

av vägar, vatten och avlopp m. m. finner länsstyrelsen skäligt

att staden i första hand får förvärva området. Därvid förutsätter länsstyrelsen,

att i den mån blivande stadsplan icke lägger hinder i vägen staden

förbinder sig att till samma pris som staden erlagt till arrendatorerna försälja

tomtmark i skälig omfattning med hänsyn till vcderbörandes behov av

mark för egnahemsbebyggelse och för av dem bedrivna rörelser. Länsstyrelsen

får sålunda föreslå att hela det område som på kartan omslutes av

grön begränsningslinje måtte försäljas till Kiruna stad med undantag för

den del av området, varifrån staden förklarat sig avstå till förmån för

Luossavaara-Kirunavaara Aktiebolag. Beträffande markpriset anser hinssty2

liihang till riksdagens protokoll 1953. i samt. Nr 188.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

relsen detta icke böra sättas lägre än en krona för kvadratmeter. Slutligen får

länsstyrelsen hemställa, att av köpeskilling som må erläggas för de försålda

områdena statens lappfond måtte tillföras ersättning enligt de grunder,

som tidigare tillämpats vid försäljning av mark i Kiruna och med hänsynstagande

till vad lappfogden i ämnet anfört.

Skogsstatstjänsteimännen och domänstyrelsen har tillstyrkt områdets försäljning

till staden.

Jägmästaren anför.

Något hinder ur domänverkets synpunkt mot inlösen av arrendelägenheterna

synes mig icke föreligga. På grund av de relativt stora arealer, som

en del av arrendeområdena omfattar, synes mig dock inlösen av hela området

i första hand böra medgivas staden, som bör åläggas att sedan till

samma pris som staden erlagt sälja erforderlig tomtmark och mark för

industrier in. m. till sökandena. Om dessa härvid erhåller mindre områden

än de nu arrendera, bör staden betala ersättning för nedlagda kostnader

å de områden, som sålunda måste avstås.

Som skäligt pris vid köp av arrendelotternas markområden föreslår jag

i likhet med länsstyrelsen en krona för kvadratmeter, eventuellt något högre.

Detta pris bör då avse marken i ursprungligt skick och icke innefatta eventuellt

nedlagda kostnader för uppodling m. in.

Det kan i detta sammanhang ifrågasättas, om icke domänverket inom

området bör tillförsäkra sig ett mindre område till bostadstomt och upplagsplats

för framtida behov. Lämplig plats skulle vara inom området för

lägenheten Kronojägaren, som på grund av sin relativt stora areal (c:a 6 ha)

torde komma att avsevärt minska vid försäljning till nuvarande arrendatorn.

Plats och storlek för ett dylikt eventuellt reservområde blir givetvis beroende

bland annat på stadsplaneringen inom Triangeln och torde böra närmare

undersökas i samband med en dylik planering. Dock synes redan

vid upprättandet av eventuellt köpekontrakt från försäljningen böra undantagas

ett område av erforderlig och ur stadsplanesvnpunkt lämplig belägenhet

och omfattning.

Över jägmästaren har anslutit sig till jägmästarens uttalande. Han understryker

önskvärdheten av att domänverket tillförsäkras tomtplats för eventuell

kronojägarbostad och upplagsplats.

Domänstgrelsen har tillstyrkt försäljning till staden på skäl som staden

och länsarkitekten anfört. Dock bör enligt styrelsens mening i enlighet med

skogsstatstjänstemännens förslag lämpligt område undantagas till kronojägarbostad

och upplagsplats.

Fortifikationsförvaltningen har i yttrande den 18 juli 1952 anfört, att

ur militär synpunkt intet är att erinra mot försäljning av Triangelområdet

med avgränsning åt sydost enligt stadsplaneförslaget (blå begränsningslinje).

Vad åter angår den del av förvärvsområdet, som på kartan betecknats

»Av jägarskolan disponerat område», står detta, erinrar förvaltningen,

under ämbetsverkets förvaltning och erfordras för övningar för jägarskolan.

Förvaltningen finner sig vid sådant förhållande icke kunna tillstyrka

försäljning därav. Samma är förhållandet beträffande det norr och nordost

om stadens soptipp belägna, på kartan som »Övningsområde» betecknade

området (300 X 300 meter). På detta område bedriver jägarskolan vissa

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

19

övningar och bör, enligt förvaltningen, området fördenskull säkerställas för

fortsatt sådant utnyttjande därav.

I ett senare yttrande har fortifikationsförvaltningen intagit en i viss män

jämkad ståndpunkt i frågan om markförsäljning från det av jägarskolan

disponerade området vid »Nollan». Detta har föranletts av ett uttalande av

chefen för jägarskolan vid den saluvärdering av förvärvsområdet i dess helhet,

som på domänstyrelsens föranstaltande verkställts den 22 augusti 1952.

Chefen för jägarskolan uttalade därvid, att han visserligen ansåge önskvärt

att det av jägarskolan disponerade området även fortsättningsvis finge i dess

helhet nyttjas av skolan för övningsändamål. En mindre del därav, omfattande

cirka 2 hektar (80 X 230 meter) och beläget utmed Kyrkogatan, vore

emellertid ej av lika stor betydelse för jägarskolan som övriga delen därav.

(Området har på kartan angivits med heldragna gulröda gränslinjer och

betecknats »Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan»). I fråga om

detta område må i övrigt meddelas följande.

Med föranledande av nämnda uttalande har staden i en till Kungl. Maj :t

ställd, av fortifikationsförvaltningen med skrivelse den 20 januari 1953

överlämnad framställning anhållit att — därest stadens tidigare framställning

om förvärv av mark ingående i jägarskolans område icke skulle kunna

bifallas — få förvärva det område som betecknats med »Mark, som

möjligen kan avstås av jägarskolan». Vid fortifikationsförvaltningens skrivelse

har fogats yttranden av chefen för jägarskolan, militärbefälhavaren

för VI militärområdet och chefen för armén. Staden anför i huvudsak följande.

I stadens ursprungliga framställning om förvärvet av Triangelområdet

har måhända stadens markbehov samt dispositionen av de olika delarna

av förvärvsområdet icke tillräckligt framhållits. Detta har förmodligen berott

på att mer detaljerade planer på samhällets utbyggnad då icke fanns.

Situationen i Kiruna är emellertid nu en helt annan. I dag kan man med

säkerhet säga, att Kiruna är och framförallt under de närmaste fem åren

kommer att bli föremål för en stor expansion, som är en direkt följd av

en av statsmakterna anbefalld, mycket kraftig ökning av produktionsvolymen

i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags gruvor. Utvidgningen av

gruvdriften medför större personal, varav bland annat följer ett ökat behov

av bostäder. För staden gäller det nu i första hand att se till att erforderlig

och lämpligt belägen tomtmark för såväl hyreshus som egnahem

finnes tillgänglig.

Av det område, som staden anhållit om att få förvärva, är den norr om

Kyrkogatan belägna delen, som disponeras av jägarskolan, särskilt lämplig

för egnahemsbebyggelse. Området har ett vackert läge i en svag södersluttning

och ligger relativt centralt i anslutning till befintlig villabebyggelse.

Ur ekonomisk synpunkt är denna del mycket lämplig att exploatera

bland annat med hänsyn till närheten av befintliga ledningar och utbyggda

gator. Givetvis vore det för staden mest önskvärt, om förvärvet

kunde omfatta hela det område, som i ärendet betecknats »Av jägarskolan

disponerat område». Om detta emellertid av militära skäl icke är möjligt,

skulle det för staden vara av stort värde, att åtminstone få förvärva det

mindre området om cirka 2 hektar, som i värderingsinstrumentet betecknats

»Mark, som möjligen kan avstås av jägarskolan». Inom detta sist
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

nämnda område skulle ett tjugotal egnahem kunna uppföras, vilket skulle

vara ett värdefullt tillskott på bostadsmarknaden.

1 detta sammanhang torde böra framhållas, att vid jägarskolans tillkomst

år 1945 gränsen för skolans område drogs så, att inom skolans område

kom att ligga de stadsplanelagda och tomtindelade obebyggda kvarteren

Dynamiten, Generatorn, Stubinen och Transformatorn samt del av kvarteret

Kompressorn. (Kvartersmarken angränsar omedelbart stadens tätbebyggelseområde.

Kvarteren har med blå färg inlagts på den karta, som

bifogats stadens framställning.) Härigenom omöjliggjordes bebyggandet

av ett trettiotal rättsligen bestående, vackert belägna tomter. Denna omständighet

synes enligt stadens mening vara av stor betydelse vid avgörandet

av ifrågavarande förvärvsärende.

Chefen för jägarskolan framhåller, att vid bebyggelse endast av det

mindre området olägenheterna därav för jägarskolan blir väsentligt mindre

än om hela det ursprungliga förvärvsområdet bebygges. Då vid skolans

tillkomst staden dessutom avstod från den kvartersmark, där del av

skolans kasernetablissement nu är beläget, syntes från militär sida hinder

icke böra resas mot att staden erhölle kompensation i form av att det

mindre området närmast Kyrkogatan upplätes för bebyggelse. Han tillstyrker

fördenskull stadens framställning, under förutsättning dock att försäljningen

icke kommer att medföra någon minskning av jägarskolans övningsmöjligheter

utanför området.

Militärbefälhavaren för VI militärområdet har angivit samma uppfattning.

Chefen för armén har förklarat sig icke ha något att erinra emot försäljning

av det mindre området under förutsättning, bland annat, att försäljningen

icke kommer att innebära någon inskränkning i jägarskolans

rätt att bedriva övningar i omedelbar anslutning till området samt att minst

10 familjebostäder för personal vid försvarsområdesstaben och jägarskolan

kommer att upplåtas av staden på det friköpta området eller annan närbelägen

plats enligt närmare överenskommelse med berörda myndigheter.

Fortifikationsförvaltningen har i denna fråga slutligt anfört bland annat

följande.

Jämväl försäljning av det mindre området torde kunna komma att innebära

vissa olägenheter dels ur övningssynpunkt genom minskningen av

jägarskolans övningsområde dels därigenom att, då övningar framdeles

icke kan undvikas i omedelbar närhet av det nya bostadsområdet, störningar

i förhållandet till de i närheten boende lätt uppstå. Då emellertid

stadens behov av mark för bostadsändamål synes vara synnerligen stort

och ha direkt samband med planerad utvidgning av Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolags verksamhet samt stadens möjligheter att erhålla lämplig

mark för bostadsbebyggelse synes vara starkt begränsade, anser sig

förvaltningen icke böra motsätta sig försäljning av området. Vad angår

chefens för armén krav om upplåtelse från stadens sida av bostäder å området

eller annan plats för den militära personalen i Kiruna anser förvaltningen,

att frågan om beredande av bostäder för denna personal bör upptagas

i samband med eventuellt kommande förhandlingar mellan kronan

och staden rörande försäljning av området. Ämbetsverket framhåller emellertid,

att det synes i hög grad önskvärt att behovet av bostäder för den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

21

militära personalen i detta sammanhang, så långt möjligt är, blir tillgodosett.

Vid en i augusti 1952 verkställd värdering har värdet å området uppskattats

till en krona per kvadratmeter. Mot detta värde finner fortifikationsförvaltningen

icke något vara att erinra.

Beträffande förevarande försäljningsobjekt har på föranstaltande av domänstyrelsen

saluvärdering den 22 augusti 1952 verkställts av domänverkets

värderingsförrättningsman, jägmästaren A. Hellström i samråd med representanter

för staden, chefen för jägarskolan, lappfogden och jägmästaren

i Jukkasjärvi distrikt. Värderingen inrymmer fyra alternativ med följande

värdesättning:

Alternativ 1. Hela området försäljes till staden.

8,4710 hektar kvartersmark å 10 000 kronor............. 84 710

8,5000 » av jägarskolan disponerat område å 10 000

kronor.................................. 85 000

56,8290 » övrig mark å 2 500 kronor................ 142 070

5,6000 » gatumark................................ 0 311 780

Alternativ 2. Från försäljningen undantages av jägarskolan disponerat område.

8,4710 hektar kvartersmark å 10 000 kronor............. 84 710

56,8290 » övrig mark å 2 500 kronor................ 142 070

5,6000 » gatumark................................ 0 226 780

Alternativ 3. Från försäljningen undantages av jägarskolan disponerat område

samt »övningsområde» norr om soptippen.

Enligt alternativ 2 ...................................... 226 780

avgår värdet av 9 hektar övrig mark å »övningsområde» å

2 500 kronor......................................... 22 500 204 280.

Alternativ 4. Alternativ 2 med tillägg av det område, som å kartan betecknats

»Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan».

Enligt alternativ 2 ...................................... 226 780

2 hektar »Mark som möjligen kan avstås av Jägarskolan» å

10 000 kronor........................................ 20 000 246 780.

Av värderingsinstrumentet inhämtas, bland annat, att representanterna

för staden förklarat, att de ansåg de föreslagna å-priserna skäliga. Vidare

har lappfogden meddelat, att han beräknat att statens lappfond borde som

skälig ersättning för avstående av ifrågavarande mark tillföras 300 kronor

för hektar försåld mark.

I skrivelse till domänstyrelsen den 22 december 1952 har Hellström rörande

värderingen anfört följande.

Vid värderingen hade jämförelse skett med ett år 1948 värderat område,

beläget omedelbart väster om och angränsande det s. k. Triangelområdet

(stadsägan 3 C). Detta område omfattar 6,252 hektar, varav enligt förslag till

stadsplan 4,208 hektar disponerats för kvartersmark och resten till park- och

gatumark. Området hade värderats efter 60 öre per in2 för kvartersmark och

30 öre per m2 för parkmark till 27 500 kronor. Bostadsstyrelsen hade i yttrande

över värderingen den 13 december 1948 förklarat sig intet ha att erinra

mot det föreslagna priset. Någon värdering av park marken hade bostadsstyrelsen

dock ej gjort. Bedömandet av värdet hade skett med beaktande av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

enbart kvartersmarkens areal. Detta innebure, att bostadsstyrelsen tillstyrkte

ett pris av 27 500 kronor för 4 208 hektar kvartersmark, motsvarande omkring

65 öre per in2 kvartersmark.

Då den till kvartersmark avsatta delen av Triangelområdet ansetts ha i

stort sett liknande värde som det år 1948 värderade området, hade med hänsyn

till penningvärdets fall sedan nämnda år ett värde av en krona per in2

för kvartersmark ej ansetts vara för högt. Länsstyrelsen hade ock i yttrande

i ärendet den 20 augusti 1951 förklarat, att markpriset icke borde sättas lägre

än en krona per m2.

Beträffande övrig del av området, som överstege normalt parkbehov och

vilket åsatts ett värde av 25 öre per m2, syntes detta, om staden icke ansåge

sig kunna antaga det åsatta värdet, lämpligen tills vidare kunna behållas av

kronan.

Bostadsstyrelsen har i ärendet avgivit yttrande den 28 november 1952, därvid

fogats en till Kungl. Maj :t ställd, till styrelsen ingiven skrivelse, vari

staden genom drätselkammarens beredningsutskott i försälj ningsfrågan

framfört vissa synpunkter, som enligt stadens åsikt talade för att markvärdet

inom förvärvsområdet icke kunde sättas så- högt som i det av Hellström upprättade

värderingsinstrumentet.

Vid bostadsstyrelsens yttrande har jämväl fogats en inom bostadsstyrelsen

upprättad promemoria rörande områdets markvärde. I promemorian anföres.

Liksom i det av Hellström upprättade värderingsinstrumentet förutsättes

i det följande, att området i dess helhet får förvärvas av staden och att sålunda

arrendatorernas framställning lämnas utan bifall. Under angivna förutsättning

synes man emellertid icke kunna underlåta att vid bedömning av

de faktorer som inverka på områdets värde taga viss hänsyn till den belastning,

som arrendatorernas investeringar å området utgör för staden eller

varje annan köpare, som avser att exploatera marken för tätbebyggelse.

I anslutning till kartskiss hör marken ur värderingssynpunkt lämpligen

indelas i följande enheter:

a) Å skissen rött område jämte del av violett område, ca 15 hektar. Området

avses skola utnyttjas för flerfamiljshusbebyggelse och industri; exploateringstid

5—10 år.

b) Å skissen återstoden av violett område jämte ofärgat område (Jägarskolan),

ca 9,6 hektar. Troligt utnyttjande enfamiljshusbebyggelse norr om

och industri söder om Kyrkogatan; exploateringstid 10—20 år.

c) Å skissen gult område på ömse sidor om Tuolluvaaravägen, ca 13,4

hektar. Tänkbart utnyttjande enfamiljshusbebyggelse; exploateringstid mycket

osäker, 20—40 år.

d) Å skissen gult område, delvis betecknas som lågländ mark (myr), ca

41,4 hektar; torde icke inom överskådlig tid behöva tagas i anspråk för tätbebyggelse

(intet tätbebyggelsevärde).

För kvartersmarken inom det till flerfamiljshus och industri avsedda

området har i värderingsinstrumentet redovisats ett saluvärde av 1 krona

per in2, vilket motsvarar ett råmarksvärde av ca 0: 60 kronor per in2. För

den norr om Kyrkogatan—Tuolluvaaravägen belägna, av jägarskolan disponerade

marken har åsatts ett råmarksvärde av 1 krona per in2. All övrig

mark har åsatts ett värde av 0: 25 kronor per in2 råmark.

I avseende på exploatering av mark för bebyggelse finnes inom Kiruna

vissa speciella problem. Om bakgrunden till dessa och stadens åtgärder

i sammanhanget kan i korthet följande antecknas. All mark inom Kiru
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS
-

23

na C har ursprungligen tillhört kronan och utgjort renbetesland. Bebyggelsens

lokalisering till denna plats är helt betingad av gruvorna. Den mark

som tagits i anspråk för samhället lär icke ur andra synpunkter än de

som sammanhänga med gruvdriften ha haft förutsättningar för stadsmässig

bebyggelse. Det stränga klimatet (frostfritt djup 270 cm), markbeskaffenheten

(berg på 50 cm djup) samt transportkostnader m. in. medför

nämligen alt gatu- och ledningskostnaderna i samhället blir mycket

höga. Kostnaden för framdragande av gator och ledningar beräknas sålunda

i genomsnitt uppgå till 350 ä 400 kronor per längdmeter med ledningar

försedd gata. Vid praktiskt taget all bebyggelse belastas produktionskostnaden

av avsevärd sprängningskostnad. Med hänsyn härtill samt

till de höga byggnadskostnaderna har staden i viss omfattning subventionerat

bostadsbyggandet. Ändock ligger hyresnivån i staden vid 40—42

kronor per in2 ly. Den del av stadens subventioner, som har betydelse ur

markvärdessynpunkt, består främst däri, att de gatubyggnadskostnader

som staden uttager av tomtägarna endast utgör en bråkdel av de verkliga

kostnaderna för gator och avlopp. Någon anslutningsavgift till stadens

vattenlednigsnät utgår icke heller. De relaterade omständigheterna kräver

givetvis uppmärksamhet vid bedömning av markvärdet på orten.

Till ledning vid bedömningen av markvärdet har för den del av försäljningsområdet,

som avses för flerfamiljshusbebyggelse och industri,

försök gjorts att genomföra en exploateringskalkvl på vanligt sätt genom

beräkning å ena sidan av värdet å den färdiga tomtmarken för

flerfamiljshus och industri och å andra sidan av exploateringskostnaderna.

Som exploateringskostnader har därvid upptagits gatubyggnadskostnadsbidrag

enligt nu tillämpade bestämmelser, beräknade extraordinära

grundläggningskostnader samt administration. Under angivna förutsättningar

och med hänsyn till den av staden beräknade exploateringstiden

(exploateringen klar år 1960) erhålles ett markvärde av 0:31 kronor

per m2 råmark. Om kalkylen genomföres under beaktande av de verkliga

exploateringskostnaderna men i övrigt under samma förutsättningar

som nyss angivits, blir resultatet att marken helt saknar tätbebyggelsevärde.

Även om de antydda kalkylerna kan anses ge uttryck för

att områdets värde som byggnadsmark är lågt, har de dock med hänsyn

till de värdebestämmande faktorernas osäkerhet, sammanhängande med

de speciella förhållandena i Kiruna, icke ansetts böra läggas till grund

för den slutliga bedömningen av områdets värde. I medvetande om svårigheterna

att genom vanliga kalkyler erhålla ett entydigt markvärde har

ej heller dylika kalkyler redovisats vid de tidigare försäljningar i Kiruna,

som bostadsstyrelsen haft att taga ställning till. 1 stället har erfarenhetsmässiga

bedömanden legat till grund för de markvärden som föreslagits.

Man torde hänvisas till att även nu anknyta värderingen till de priser som

erlagts vid tidigare försäljningar av exploateringsmark och som kan anses

ge uttryck för en ortsprisnivå.

1 fråga om de försäljningar som ägt rum under senare år och kan anses

ha prejudicerat en sådan ortsprisnivå, torde jämförelse i första hand

böra göras med domänstyrelsens försäljningar 1949 av stadsägan 3 C och

1950 av kv. Atleten in. fl., vilka omfattat relativt stora arealer mark för

bostadsändamål. Stadsägan 3 C angränsar nu ifrågavarande »område a»

och ingår i stadsplaneförslaget. Utnyttjandet och exploateringstiderna synes

direkt jämförbara. Köpeskillingen för denna stadsäga motsvarar ett

råmarkspris av 0:44 kronor per in2. Försäljningen av kv. Atleten m. fl.

omlalladc kvarlersinark för enfamiljshushehyggelse lill ell pris av 0:30

kronor per in2, vilket torde motsvara ell råmarkspris av högst 0:20 kro
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

nor per in2. Belägenheten i förhållande till samhällets centrum är jämförbar

med Triangelområdet. En viss jämförelse ger även lantbruksnämndens

försäljning 1952 av mark vid Tuolluvaara, cirka 3 km utanför Kiruna C.

Vid denna försäljning åsattes bland annat kvartersmark avsedd för hyreshusbebyggelse

ett pris av 0: 40 kronor per in2, vilket torde motsvara

ett råmarkspris av 0: 25—0: 30 kronor per m2.

En jämförelse i detalj av försäljningsobjektet vid Triangelområdet med

ovan beskrivna försäljningsområden, under beaktande i första hand av

sannolikt utnyttjande och exploateringstid, i förening med en allmän avvägning

av de övriga omständigheter, som får anses påverka markens

värde, bland annat arrendeförhållandena, synes ge till resultat att marken

skäligen bör åsättas följande värden:

område a, ca 150 000 m2 å 0: 40 kronor per m2 .................. 60 000

» b, » 96 000 » » 0:20 » » » 19 200

» c, » 134 000 » » 0: 10 » » » 13 400

» d, » 414 000 » » 0:05 » » » 20 700

794 000 m2 Kronor 113 300.

Dessa värden på delområdena motsvarar ett medelvärde för all mark

inom området av ca 0: 14 kronor per m2.

Bostadsstyrelsen har med avstyrkande av arrendatorernas framställning

tillstyrkt, att området i dess helhet, 79,40 hektar, försälj es till staden. Styrelsen

uttalar vidare, under åberopande av vad i promemorian anförts, att

värdet på marken icke kan anses överstiga i medeltal 14 öre per m2 eller

för hela området cirka 113 300 kronor.

Domänstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1953 över värderingen

förklarat sig icke kunna finna annat än att de av Hellström använda å-priserna

med hänsyn till områdets belägenhet och förhållandena i övrigt ävensom

till penningvärdets förändring väl ansluter sig till de priser, som bostadsstyrelsen

tidigare funnit sig kunna godtaga. Styrelsen har emellertid

med beaktande av de särskilda förhållanden, som är rådande i förevarande

fall, icke velat motsätta sig försäljning till de av bostadsstyrelsen

föreslagna ä-priserna. Styrelsen erinrar i sammanhanget om att länsstyrelsen

föreslagit ett pris ej understigande 1 krona per in2.

Styrelsen hemställer att styrelsen, sedan Kungl. Maj :t fattat beslut i

prisfrågan ävensom till vilka områden, som skola försäljas, blir satt i tillfälle

att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till köpevillkor.

B. Området vid Lappgatan.

Området omfattar 26,86 hektar avrösningsjord, ursprungligen renbetesland.

Det är beläget norr om Lappgatan, i omedelbar anslutning till stadens

tätbebyggelseområde. Förslag till stadsplan för området har upprättats under

år 1952 och området avses enligt denna skola användas för enfamiljshusbebyggelse

(kedjehus eller fristående hus). Området är ej utarranderat.

En del därav disponeras av militär myndighet, som där uppfört vissa förrådsbyggnader.

En annan del av området nyttjas av Kiruna stad för stenkross,

diverse upplag och skjutbana.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

I en till länsstyrelsen ingiven framställning den 26 juli 1952 har Kiruna

stad anhållit att få med äganderätt förvärva området.

Lappfogden i Norrbottens norra distrikt har meddelat, att från lappväsendets

sida icke finnes något att erinra mot den ifrågasatta överlåtelsen.

Såsom skäligt vederlag för det intrång, som orsakas genom områdets undantagande

från lapparnas begagnande, föreslår lappfogden 300 kronor för

hektar, att tillföras lappfonden.

Länsstyrelsen har i yttrande den 1 augusti 1952 förklarat sig icke ha något

att invända mot överlåtelsen liksom ej heller mot att lappfonden tillgodoföres

av lappfogden föreslaget belopp.

På föranstaltande av domänstyrelsen har saluvärdering den 11 november

1952 verkställts av domänverkets värderingsförrättningsman, jägmästaren

A. Hellström. Enligt stadsplaneförslaget har 8,42 hektar av området avsatts

till kvartersmark och område för stenkross med upplag samt övrig del för

park- och gatumark samt fritidsändamål. Området har värderats sålunda:

8,42 hektar kvartersmark å 10 000 kronor ........................ 84 220

5,— » park- och gatumark.................................. 0

13,44 » område för fritidsändamål å 2 000 kronor............... 26 880

26,86 hektar Kronor 111 100,

motsvarande 41,5 öre per in2 råmark.

Vederbörande jägmästare och överjägmästare har tillstyrkt försäljningen.

Den senare ifrågasätter dock, om mark till parker skall i likhet med gatumark

avstås utan ersättning.

Drätselkammarens beredningsutskott har i samband med ärendets handläggning

inom bostadsstyrelsen i en till Kungl. Maj it ställd skrivelse, dagtecknad

den 4 december 1952, anfört vissa synpunkter, vilka enligt utskottet

motiverar en lägre prissättning än den vid saluvärderingen framkomna.

Bostadsstyrelsen har i ärendet avgivit yttrande den 28 november 1952 och

därvid fogat en inom styrelsen upprättad promemoria rörande områdets

markvärde, däri anföres följande.

Enligt stadsplaneförslaget är området avsett för enfamiljshusbebyggelse.

Detta förutsätter ett lågt utnyttjande av marken. Området är avsevärt mer

kuperat än marken vid Triangelområdet; i övrigt torde markbeskaffenheten

och sålunda även exploateringskostnaden vara jämförbara för de två

försäljningsobjekten. Exploateringstiden har av myndigheterna i staden ansetts

svårbedömbar men förslagsvis uppskattats till upp till 15 år. Med hänsyn

till att det i fråga om enfamiljshustomter föreligger ett »uppdämt» behov

genom nuvarande brist på lämplig mark (enligt uppgift inneligger för

närvarande 250 ansökningar om egnahemstomter) synes det dock finnas

skäl att räkna med en kortare exploateringstid för området.

De synpunkter som anförts i fråga om markvärden inom Triangelområdet

synes i allt väsentligt vara tillämpliga beträffande marken vid Lappgatan.

En jämförelse med tidigare försäljningar, varvid 1950 års försäljning

av kv. Atleten in. fl. främst torde vara av intresse, synes utvisa, alt

det av domänverkets värderingsman åsatta värdet är högt. Även om man

räknar med att området eventuellt kan konnna alt utnyttjas intensivare än

3 Dihang till riksdagens protokoll 1953. t samt. Nr 1S8.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

vad stadsplaneskissen utvisar, torde ett i förhållande till tidigare försäljningar

skäligt markvärde böra uppskattas till högst 0: 20 kronor per m2 råmark,

d. v. s. cirka 53 700 kronor för hela området.

B ostads styrelsen tillstyrker, att området försälj es till staden samt uttalar,

under åberopande av vad i promemorian anförts, att värdet å marken icke

kan anses överstiga 20 öre per in2 eller cirka 53 700 kronor.

Domänstyrelsen har i yttrande den 12 januari 1953 uttalat, att styrelsen

för sin del icke kunnat finna annat än att den av Hellström verkställda värderingen

med hänsyn till områdets belägenhet och förhållandena i övrigt

ävensom till penningvärdets förändring väl ansluter sig till de priser, som

bostadsstyrelsen tidigare funnit sig kunna godtaga. Med beaktande av bland

annat de särskilda förhållanden, som vore rådande i förevarande fall, ville

emellertid styrelsen icke motsätta sig, att området försåldes till det av bostadsstyrelsen

föreslagna priset.

Departementschefen.

Med stadens föreliggande framställningar avses i första hand att säkerställa

att mark finnes tillgänglig för stadens normala successiva utbyggnad

med bostäder och industrier. Utöver normalbehovet av bostäder har staden

emellertid att under de närmaste åren tillgodose jämväl den stora efterfrågan

på bostäder, som blir en följd av den av statsmakterna anbefallda, mycket

kraftiga ökningen av driften vid Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags

gruvor. Såvitt avser området inom och i anslutning till Triangelområdet har

innehavarna av de därstädes upplåtna arrendelägenheterna motsatt sig stadens

förvärvsanspråk och i stället hemställt att få friköpa lägenheterna. De

skäl arrendatorerna anfört till stöd för sina yrkanden är i och för sig behjärtansvärda,

men mot dem måste vägas de allmänna intressena. Jag vill

härvidlag erinra om att gällande expropriations- och byggnadslagstiftning

förutsätter att kommunerna bedriver en aktiv markpolitik och att värdestegringar,

som har sin grund i åtgärder från kommuns sida, i största möjliga

utsträckning bör komma kommunen till godo. Vid nu angivna förhållanden

och då staden för sitt utbyggande är i trängande behov av markområden

från kronoparken tillstyrker jag, att markförsäljning till staden må

äga rum i viss omfattning. Vad angår området vid Lappgatan, som till ingen

del är utarrenderat, har de i ärendet hörda myndigheterna icke haft något

att invända mot överlåtelse till staden. Icke heller jag finner anledning till

någon erinran häremot. Vad åter angår området inom och i anslutning till

Triangelområdet torde försäljningen böra begränsas till området söder om

Kyrkogatan och sydost om vägen till Tuolluvaara jämte det område norr

om Kyrkogatan, som betecknats »Mark som möjligen kan avstås av jägarskolan».

Enligt detta förslag innefattar försäljningen jämväl det av jägarskolan

disponerade, söder om nämnda väg belägna »övningsområdet» om

9 hektar. De militära myndigheterna har ansett, att detta område bör behållas

i kronans ägo för att även fortsättningsvis kunna nyttjas av jägarskolan.

Emellertid talar starka skäl för att området bör ingå i försäljningen. Det är

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

beläget nästan mitt i det ifrågasatta förvärvsområdet. Ett fortsatt utnyttjande

av området för militära övningar torde därför kunna vara till avsevärd

olägenhet för staden vid exploaterandet av den kringliggande marken. Kan

jägarskolan beredas lämpligt ersättningsområde bör därför stadens önskemål

bifallas. Jag finner på grund härav lämpligt, att Kungl. Maj :t utverkar

bemyndigande att försälja jämväl detta område men att frågan huruvida

försäljning verkligen skall komma till stånd avgöres först efter undersökning

av möjligheterna för jägarskolan att på annan plats erhålla lämpligt

övningsområde.

I fråga om värderingen av de båda saluområdena har jag intet att erinra

mot det resultat, vartill bostadsstyrelsen kommit. Enligt värderingen, som

biträtts av domänstyrelsen, är området vid Lappgatan om 26,86 hektar, efter

ett markvärde av 20 öre per in2, värt i runt tal 53 700 kronor. Vad angår

marken inom och i anslutning till Triangelområdet har densamma värderats

efter 14 öre per m2. Med den omfattning av saluområdet jag förordat kommer

detta att omfatta en areal av 72,9 hektar samt med angivna prissättning

betinga en köpeskilling av 102 000 kronor. Av köpeskillingsbeloppen torde

statens lappfond böra tillföras ersättning enligt de grunder som tillämpats

vid tidigare markförsäljningar från kronoparken Kiruna.

Såsom jag tidigare erinrat är stadens behov av mark för bostadsändamål

trängande och har direkt samband med utvidgning av Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolags gruvdrift. Det är därför av största vikt att statsmakterna

snarast fattar ståndpunkt i markförsäljningsfrågan. Beträffande Lappgatsområdet

innefattar domänstyrelsens yttrande i ärendet jämväl förslag till

köpevillkor. Vad angår området inom och i anslutning till Triangelområdet

föreligger däremot intet annat förslag än i fråga om priset. För fastställande

av köpevillkoren i övrigt beträffande sistnämnda område tarvas ingående

förhandlingar med staden i flera frågor. Bland dem vill jag särskilt nämna

spörsmålet om arrendatorernas ställning. Staden synes mig gentemot dessa

böra, såsom tidigare ägt rum i liknande fall, inträda i de rättigheter och

skyldigheter, som kronan enligt gällande arrendekontrakt har i förhållande

till arrendatorerna. Vidare bör staden vid arrendators avgång från arrende

bereda honom skälig ersättning för befogade anspråk. Förlikas icke

parterna synes tvisten lämpligen böra avgöras genom skiljemannaförfarande.

Även flera andra frågor i samband med försäljningen — såsom förflyttning

av de militära förrådsbyggnaderna på Lappgatsområdet och stadens bidrag

till täckande av viss del därav, upplåtelse från stadens sida av visst antal

bostäder åt militär personal, tomtplats för kronojägarbostad m. m. — kräver

närmare överväganden.

Utredningar i de av mig angivna avseendena samt beträffande andra

spörsmål, som blir aktuella i samband med försäljningen, kan icke slutföras

inom sådan tid att detaljerat förslag till köpevillkor in. in. kan underställas

den nu församlade riksdagen. Det är emellertid av stor vikt att försäljningen

sker snarast möjligt så att icke den av staden tillämnade byggnationen

fördröjes. Jag vill därför förorda, att redan nu bos riksdagen göres

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 188•

framställning om medgivande till markförsäljningen på de närmare villkor

Kungl. Maj :t senare bestämmer.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medge,

att av kronoparken Kiruna i Norrbottens län må på de

närmare villkor Kungl. Maj :t föreskriver till Kiruna stad

säljas dels ett område vid Lappgatan om 26,86 hektar för en

köpeskilling av 53 700 kronor, dels ett område om 72,90

hektar inom och i anslutning till Triangelområdet för en

köpeskilling av 102 000 kronor eller — därest området ej i

dess helhet försäljes — till ett pris av 14 öre per kvadratmeter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

537229. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:336 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. a1 i texten
  2. JoU 1953:32 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten