Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1953/54, m. m

1953-03-27 · 43 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:197, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1953/54, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna på fisk under budgetåret 1953/54, m. m.; given

Stockholms slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till:

1) förordning angående reglering av införseln av vissa slag av fisk;

2) förordning angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och

skaldjur in. m.;

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1953/54 reglera

priserna på fisk ävensom fiskexporten enligt i huvudsak de grunder,

som tillämpas under innevarande budgetår.

Särskilda författningar föreslås skola utfärdas rörande importen och exporten

av fisk m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19'')''.]. 1 samt Nr 197.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•3

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förslag

till

förordning angående reglering av införseln av vissa slag av fisk.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fisk av de slag, som angivas i bilaga till denna förordning, får icke införas

till riket utan särskilt tillstånd av statens jordbruksnämnd. Vid meddelande

av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess tillgodonjutande

som prövas vara erforderliga.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder, som Kungl. Maj :t

fastställer, äger jordbruksnämnden medgiva att varuslag, som omfattas av

förordningen, må under villkor som bestämmas av nämnden införas utan

tillstånd som i första stycket sägs.

2 §.

Ansökan om införseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes

av jordbruksnämnden.

3 §•

När införseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis. I

beviset skall angivas varuslag, den tid under vilken införseln får äga rum,

ursprungs- och inköpsland för varan samt de villkor i övrigt som må ha föreskrivits

för tillgodonjutande av tillståndet.

4 §■

Stadgandet i 1 § skall icke utgöra hinder för transitering eller annan befordran

under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å

tullager eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd

vara icke utan medgivande av vederbörande tillståndsmyndighet för

varje särskilt fall disponeras annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs

proviantering eller utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet ha avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden

att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig

vara, skulle, om den varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt annan bestämmelse i

5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 §

i samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes

landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över

utlandet från en till annan ort inom riket.

Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare

undantag från stadgandet i 1 §.

5 §•

För i 1 § omförmäld vara som införes till riket och förtullas skall, i den

mån Kungl. Maj :t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift (införselavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl.

Maj:ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

3

6 §.

Bestämmelserna i 5 § skola icke ha avseende å vara, som i föreskriven

ordning utlämnas från provianteringsfrilager för fartygs, buss eller luftfartygs

proviantering eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma åtnjutes enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen eller, i fråga

om icke tullpliktig vara, skulle ha åtnjutits enligt något av dessa stadganden,

om den varit tullbelagd, skall skyldighet att erlägga införselavgift föreligga

allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars utförande erhållits

återbäring av förut erlagd införselavgift.

7 §•

Införselavgilt skall erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven

beträffande tull. Jämväl i fråga om betalningsanstånd, ställande av säkerhet

samt påföljd för dröjsmål med eller uteblivande av betalning skall angående

införselavgift gälla detsamma som rörande tull.

I den mån det med hänsyn till förhållandena finnes lämpligare må jordbruksnämnden

dock efter samråd med generaltullstyrelsen förordna att införselavgift

i stället skall erläggas till kommunal fiskhamnsförvaltning. Fiskhamnsförvaltning

skall i sådant fall vara skyldig att uppbära och till nämnden

redovisa dylik avgift.

8 §•

Återbäring av införselavgift må efter ansökan åtnjutas vid utförsel av varan

till utrikes ort eller svensk frihamn; dock må, om varan ej utföres i oförändrat

skick, återbäring åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor

som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

bestämmer.

Närmare föreskrifter angående ansökan om återbäring samt prövning av

sådan ansökan meddelas av Kungl. Maj :t.

9 §•

Därest särskilda skäl föreligga må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, statens jordbruksnämnd meddela befrielse, helt eller delvis,

från skyldighet att erlägga införselavgift så ock medgiva återbäring, helt

eller delvis, av sådan avgift jämväl i annat fall än i 8 § sägs.

10 §.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgifter skola i den ordning

Kungl. Maj :t föreskriver inlevereras till jordbruksnämnden och enligt

Kungl. Maj :ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på fiskets

område. 1 1

11 §•

Till riket inkommen vara som på grund av bestämmelserna i denna förordning

icke får införas må, därest varan ej enligt 13 § eller enligt la«en om

straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad samt hinder ej& heller

eljest möter mot utförsel av varan, under tullkontroll återutföras enligt de

föreskrifter som i tullstadgan äro givna för gods anmält till returförtullning.

Vad i första stycket stadgats gäller även om varan är fri från tull eller

annan avgift vid införsel eller om anmälan till utförsel icke gjorts inom föreskriven

tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

12 §.

Skall i denna förordning avsedd vara enligt tullstadgan eller lagen om

straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna förordning

säljas å auktion genom tullverkets försorg, må försäljningen ske endast

till någon, som erhållit tillstånd varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll

att varan återutföres.

Kan försäljning i enlighet med vad sålunda stadgats ej komma till stånd,

skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj :t efter anmälan av generaltullstyrelsen

förordnar.

13 §.

Den som utan behörig tullangivning eller medelst vilseledande åtgärder till

riket inför eller söker införa vara, som enligt denna förordning icke får införas,

straffes med dagsböter.

Vara som någon i strid mot denna förordning olovligen infört eller sökt

införa skall förklaras förverkad jämte emballage eller kärl vari den förvaras.

Kan egendom, som enligt denna förordning skolat förklaras förverkad, ej

tillrättaskaffas gälde den brottslige dess värde. Framgår av omständigheterna

att brottet skett av förbiseende, må av domstolens prövning bero, huruvida

förverkandepåföljd skall inträda.

I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och talan om förverkande

av gods eller värde på grund av föreskrifterna i andra stycket ävensom

beslag av gods, som kan antagas vara förverkat, och förfarandet med

beslagtaget gods skall vad i allmänhet är stadgat om olovlig införsel av tullpliktig

vara äga motsvarande tillämpning.

14 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillståndsbevis eller i

strid mot stadgandet i 4 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager

upplagd vara annorledes än till fartygs, buss eller luftfartygs proviantering

eller utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

15 §.

Försäljningssumma för förverkat gods samt belopp som utgivits i stället

för sådant gods tillfalla kronan.

16 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och gäller till och med den

30 juni 1954.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

5

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 1953 angående reglering

av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur icke få införas till riket

utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

29: i

Varuslag

Spillånga

29: 2

34

36

37

ur 39

40

42

43

ur 45

Färsk eller fryst fisk:

fiskfiléer

kolja

långa

makrill

rödspätta

sill

strömming

torsk

gråsej, horngädda (hornfisk), kummel, lubb, lyrtorsk

(bleka), rödtunga, sandskädda (slätta) och vitling.

Saltad (även därefter torkad) fisk:

47

48

49

makrill

sill

strömming

Kryddad eller sockersaltad fisk:

52

53

sill

strömming

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 197.

Förslag

till

förordning angående reglering av utförseln av vissa slag av

fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fisk, skaldjur och produkter av fisk och skaldjur av de slag som angivas

i bilaga till denna förordning få icke utföras ur riket utan särskilt tillstånd

av statens jordbruksnämnd. Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas

sådana villkor för dess tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt grunder, som Kungl.

Maj :t fastställer, äger jordbruksnämnden medgiva att varuslag'', som omfattas

av förordningen, må under villkor som bestämmas av nämnden utföras

utan tillstånd som i första stycket sägs.

2 §•

Ansökan om utförseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes

av jordbruksnämnden.

3 §•

När utförseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis angivande

den myckenhet som får utföras, den tid under vilken utförseln’får

äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande

av tillståndet.

Vid utförsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har

att på beviset göra anteckning om dagen för utförseln, den myckenhet som

utföres och det land till vilket utförseln äger rum.

Åt förening eller annan sammanslutning, som av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts förordnande, av jordbruksnämnden erhållit tillstånd att handhava

utförsel av visst eller vissa slags varor, må utförseltillstånd utan begränsning

till viss angiven myckenhet meddelas för viss tid eller tills vidare.

I fråga om utförsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket

stadgas icke äga tillämpning.

4 §•

Utan hinder av stadgandet i 1 § första stycket må vara utföras:

a) därest i fråga om dess införande till riket 8 § tulltaxeförordningen är

tillämplig eller, beträffande tullfritt gods, skulle hava varit tillämplig om

varan varit tullbelagd;

b) med fartyg, buss eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan

utrikes orter anlöper svensk hamn;

c) under järnvägs eller postverkets kontroll under sådana förhållanden,

att enligt 117 § tullstadgan förpassning därå icke erfordras;

d) såsom skeppsproviant eller i och för restaurangrörelse å järnvägståg,

färja, buss eller luftfartyg, såvida godset prövas icke överstiga för ändamålet

erforderlig myckenhet;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

7

e) av resande eller å transportmedel anställda personer, såvida godset utgöres

av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan;

f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes

landsvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller

över utlandet från en till annan ort inom riket.

Jordbruksnämnden äger meddela allmänna bestämmelser om ytterligare

undantag från stadgandet i 1 § första stycket.

5 §.

För i 1 § omförmäld vara som utföres ur riket skall, i den mån Kungl.

Maj:t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift (utförselavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av jordbruksnämnden.

6 §•

Vad i 5 § stadgas skall icke äga tillämpning å vara, vilken landvägen

annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller vilken

utföres under sådana förhållanden som avses i 4 § första stycket.

7 §•

Uppbörd och redovisning av utförselavgifter verkställas av jordbruksnämnden

eller den nämnden därtill bemyndigar. Utförsel av vara för vilken

utförselavgift skall utgå må ej ske utan att för tullmyndigheten företes

bevis att avgiften erlagts eller deponerats eller att säkerhet för avgiften

ställts.

Medel som inflyta genom upptagande av utförselavgift skola enligt Kungl.

Maj :ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på fiskets område.

8 §.

Om särskilda förhållanden föranleda därtill, må jordbruksnämnden meddela

befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga utförselavgift

så ock medgiva återbäring av sådan avgift.

9 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas

av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och gäller till och med

den 30 juni 1954.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 1953 angående reglering

av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. icke få utföras ur riket

utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

27—29

29: i

29: 2—45

46—51

52—54

55

56

57—59

60

61—63

315

316

316: i

ur 317

ur 321:3

Varuslag

Skarpsill (vassbuk), kryddad eller saltad; ävensom sardeller,

saltade eller inlagda

Spillånga

Färsk eller fryst fisk

Saltad (även därefter torkad) fisk

Kryddad eller sockersaltad fisk

Torkad (färsktorkad) fisk

Rökt fisk

Fiskrom, saltad eller på annat sätt beredd

Ostron

Kräftdjur; ävensom musslor

Konserver av fisk och skaldjur:

sardiner och tonfisk; ävensom brissling (sprats) och dylika

fiskslag, inlagda såsom sardiner

ansjovis

inkokt lax

andra konserver av fisk och skaldjur

Konserver av fiskbullar och fiskfärs

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

9

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angående regleringen

av priserna på fisk, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln

med fisk in. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1954, är bestämmelser

meddelade om handelsreglering — grundad på auktorisation av

s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift på fisk. Enligt kungörelsen

den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud samt

kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud, med

i kungörelserna senare vidtagna ändringar och tillägg, fordras i princip tillstånd

av statens jordbruksnämnd för import och export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 30 maj 1952 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd

att för tiden till och med den 30 juni 1953, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som angivits i propositionen nr 96 till 1952

års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 35/1952, anordna reglering

av priserna på fisk samt av exporten på fisk av vissa slag ävensom förordna

om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad fisk och importfisk

enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning. I samma beslut föreskrev

Kungl. Maj :t att de lån å 500 000, 2 500 000 och 500 000 kronor, som

Kungl. Maj :t genom särskilda beslut år 1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna,

nämligen Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Västkustfisk,

förening u. p. a., och Sydkustfisk, förening u. p. a., skulle få innehas

räntefritt jämväl för tiden den 1 juli 1952—den 30 juni 1953 såvitt gällde

lånens halva belopp samt att lånen till återstående del under nämnda tid

skulle löpa med 3,5 procent ränta. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna

för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter skulle

bestridas i första hand av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

högst 75 000 kronor ur clearingkassan för fisk samt i andra hand av medel,

som stode till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten. Slutligen bemyndigade

Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna

under budgetåret 1952/53 för en befattningshavare med uppgift att

främja fiskexporten disponera ett belopp av högst 75 000 kronor, varav

35 000 kronor från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. in.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att Kungl. Maj :t den

28 september 1951 uppdrog åt jordbruksnämnden att utreda frågan om

vilka åtgärder till skydd för försäljningen av fladensill på den svenska

marknaden, som kunde anses erforderliga, samt att till Kungl. Maj :t inkomma

med de förslag, vartill utredningen kunde ge anledning.

I skrivelse den 20 februari 1953 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

till reglering av priserna på fisk under budgetåret 1953/54 m. in. Vid

skrivelsen har bland annat fogats en inom jordbruksnämndens fisksektion

upprättad promemoria angående åtgärder till skydd för försäljningen av

fladensill. Nämnden har anmält, att den i de frågor, som berörts i skrivelsen,

dels haft överläggningar med nämndens råd i fiskregleringsfrågor, dels samrått

med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök och statens priskontrollnämnd.

Sistnämnda båda myndigheter har därvid förklarat sig i sak biträda

jordbruksnämndens förslag, fiskeristyrelsen dock icke i vad angår den fortsatta

importregleringen för fisk. Styrelsen har i detta avseende ingivit en

den 27 februari 1953 dagtecknad framställning. Med anledning av jordbruksnämndens

förslag har vidare Sveriges fiskares riksförbund i en skrift

den 3 mars 1953 framfört vissa synpunkter på frågan om utrikeshandeln

med fisk.

Jag torde här vidare få anmäla, att Sveriges fiskares riksförbund i en den

4 augusti 1951 dagtecknad skrift hemställt om åtgärder för att åstadkomma

en tillfredsställande inkomstnivå för yrkesfiskarna. Häröver har jordbruksnämnden

avgivit yttrande den 8 april 1952.

II. Regleringen av priserna på fisk, m. m.

Nuvarande förhållanden.

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak att jordbruksnämnden,

i samråd med statens priskontrollnämnd, för västkusten

och sydkusten efter överläggning med fiskareorganisationerna därstädes

fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen. Beträffande ostkusten

har föreningen Ostkustfisk medgivits rätt att utan nämndens hörande fastställa

partinoteringar på färsk och frusen strömming. Regleringen förutsätter

vidare att fisk, för vilken minimipriser eller garantipriser icke kan utfås,

övertages såsom överskott och nvttiggöres av vederbörande prisregleringsförening.

Till denna verksamhet erhåller föreningarna av jordbruksnämn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

11

den vissa statliga bidrag, beträffande strömming prisutjämningsmedel och

i övrigt s. k. pristillägg. Bidragen utgår för närvarande i princip oberoende

av sättet för fisköverskottets tillvaratagande, dock med vissa inskränkningar

beträffande exporten. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga

prisregleringen på strömming till foder- och konservströmming har hittills

icke behövt tagas i anspråk. Icke heller har jordbruksnämnden ansett förutsättningar

hittills föreligga för genomförandet av en tidigare förordad prisreglering

på torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på väst- och

sydkusten gällande systemet, överläggningar i frågan, vilka ännu icke slutförts,

har under det gångna året ägt rum mellan representanter för nämnden

och för föreningen Oslkustfisk.

Kostnaderna för prisregleringen täckes i första hand av prisregleringsavgifterna.

Dessa utgår för svenskfångad fisk med 5 procent av inköpssumman

för fisk, som ilandföres på västkusten och sydkusten, samt med 4 öre

per kilogram strömming. För importfisk, som i samband med införsel försäljes

på kommunal fiskauktion, utgör avgiften 5 procent av inköpspriset.

Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen saltvattensfisk

5 procent av värdet enligt tulltaxeförordningen, för islandssill 4,6 öre per

kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill 3,6 procent av nyssnämnda

värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i stort sett motsvarar

den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen

Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 9 maj 1947 och den

9 juni 1950 därutöver rätt att i riksbanken mot sedvanlig ränta erhålla lån

intill 2 500 000 respektive 2 000 000 kronor.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse

inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen

inom fisket, exporten av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom

landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter samt lönsamheten inom

fisket.

Vad angår fångstutvecklingen framgår av nämndens uppgifter, att det

svenska havsfiskets avkastning under åren 1950 och 1951 utgjorde cirka

187 och 183 miljoner kilogram med ett värde av omkring 102 och 110 miljoner

kronor. Fångsten under år 1952 beräknas komma att uppgå till cirka

192 miljoner kilogram med ett värde av i runt tal 115 miljoner kronor.

Till belysande av fiskprisernas utveckling har nämnden upprättat en tablå

över de genomsnittliga fiskarepriserna samt minimipriserna på fisk under

liden juli 1948—september 1952. Priserna i denna tablå, vilken såsom bilaga

1 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika slag, torsk

och sill vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i Stockholm,

allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför nämnden

följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

För västkustens vidkommande har skett en fortsatt, i vissa fall rätt betydande

höjning av priserna på de särskilda fiskslagen. Beträffande sill är

prishöjningen genomgående, medan för torsk och makrill en prissänkning

förekommit under tredje kvartalet 1952. Genomsnittspriset på västkusten

för all fisk har under andra och tredje kvartalen 1952, jämfört med motsvarande

kvartal 1951, stigit med omkring 10 procent. För första kvartalet

1952 redovisas däremot en nedgång, beroende på de under kvartalet förhållandevis

stora sillfångsterna. På sydkusten har prisfluktuationerna i stort

sett visat samma tendenser som på västkusten. Särskilt må uppmärksammas,

att prishöjningen under år 1952 på det därstädes viktigaste fiskslaget,

nämligen torsken, varit ganska stor.

Minimipriserna har under det gångna året varit föremål för vissa höjningar.

Dessa har föranletts av, bland annat, ökade kostnader för fisket samt

den allmänna fördyringen i levnadsomkostnaderna. Prishöjningarna har på

västkustsill samt på torsk och sill på sydkusten trätt i kraft i mitten av

december 1951 samt på annan västkustfisk än sill i början av mars 1952.

I detta sammanhang upplyser nämnden, att fångstbegränsningar i likhet

med vad som var fallet under år 1951 upprätthållits under år 1952 i fråga

om västkustsill och makrill samt tidvis även beträffande strömming. Även

på torsk och sill på sydkusten har tidvis upprätthållits en viss fångstbegränsning.

Vidare anför nämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter — inklusive

den utrikes ilandföringen till och med november månad — under år

1952 beräknas ha uppgått till 86,2 miljoner kilogram till ett värde av 54,6

miljoner kronor, medan motsvarande tal för år 1951 utgjorde 73,1 miljoner

kilogram och 48,1 miljoner kronor. Härvid påpekar nämnden, att ilandföringen

av fisk i utlandet ökats med omkring 8 miljoner kilogram. Exporten

till Östtyskland av fisk och fiskprodukter har under år 1952 ytterligare

ökats och uppgick värdemässigt till drygt 48 procent av den totala kommersiella

fiskexporten. Beträffande exporten ävensom importen av fisk och

fiskprodukter hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprättad

sammanställning, vilken som bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen inom landet av fisk och fiskprodukter anför

nämnden, att denna enligt en ny beräkningsmetod, efter avdrag för svinn,

år 1950 uppgick till totalt 106 miljoner kilogram, medan för år 1951 preliminärt

redovisas 103 miljoner kilogram. För år 1952 räknar nämnden uppskattningsvis

med ungefär samma konsumtion som under år 1951. Konsumtionsvärdet

år 1952 beräknas preliminärt överstiga 1951 års tal med omkring

14 procent för fisk och fiskprodukter av alla slag samt med 12,5 procent för

färsk fisk.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller nämnden,

att en stabilisering av prisnivån synes ha skett under år 1952 med en

under senare tid skönjbar tendens till prissänkningar. Sålunda har priset på

45-kilos fisklådor sjunkit från 3 kronor 75 öre till 2 kronor 40 öre. Priset

på motorbrännolja är oförändrat jämfört med priset i slutet av januari 1952

och utgör 23 öre per liter (i O-zon). De genomsnittliga priserna på fiskredskap

har år 1952 varit något lägre än motsvarande priser år 1951.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

13

Nämnden påpekar vidare, att lönsamheten inom fisket även under det

gångna året varit föremål för undersökningar med ledning av material från

självdeklarationer. Undersökningarna ger vid handen, att nettointäkterna av

fisket år 1950, jämfört med år 1949, genomsnittligt minskats på ost- och

västkusten, medan en ökning förekommit på sydkusten. Vidare har fiskareorganisationerna

på väst- och ostkusten företagit särskilda undersökningar

av fladen- och makrillfiskets samt strömmingsfiskets lönsamhet år 1951 jämfört

med år 1950. Av dessa undersökningar framgår, att en avsevärd lönsamhetsförbättring

ägt rum i fråga om fladenfisket samt att även för strömmingsfiskets

del en förbättring kommit till stånd.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande

verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk åberopar nämnden en inom

denna upprättad tablå, vilken som bilaga 3 torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Tablån utvisar, bland annat, att å prisregleringsverksamheten per

den 1 januari 1953 föreligger en behållning av cirka 4 miljoner, medan behållningen

ett år tidigare utgjorde ej fullt 2,3 miljoner kronor. Under år

1952 har i regleringsavgifter influtit omkring 4 miljoner kronor, varav drygt

1,3 miljoner kronor utgjorts av importregleringsavgifter. Att ett belopp av

sistnämnda storlek kunnat uppnås anser nämnden i viss mån bero på att

under andra halvåret 1952 en tidigare eftersläpning av ifrågavarande avgifter

minskats i samband med att uppbörden av avgifterna överflyttats på tullverket.

Härtill kommer, att avsättningsmöjligheterna för fisk, i synnerhet

genom export, även under det gångna året varit relativt gynnsamma. Utbetalningarna

av pristillägg och prisutjämningsmedel för fisköverskott har

därför rätt avsevärt understigit summan av de under året influtna regleringsavgifterna.

Av tablån framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden

summan av de regleringsavgifter, som influtit inom

respektive områden efter systemets införande, överstiger utgifterna vid årsskiftet

i form av pristillägg in. m. med omkring 240 000 respektive 500 000

kronor, medan för strömmingsregleringen på ostkusten underskottet från

årsskiftet 1951/52 ökats med omkring 350 000 kronor och nu utgör drygt

1 100 000 kronor.

De tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning betecknas av

nämnden som relativt tillfredsställande. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk

hade vid senaste årsskiftet endast obetydliga varulager, medan föreningen

Västkustfisk redovisade ett ganska betydande lager av huvudsakligen

salt sill.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse

meddelar nämnden, att den vid överläggningar med representanter för vederbörande

fiskareorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare

och saltsillhandlare in. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina synpunkter

på frågan om eu fortsatt prisreglering på fisk efter utgången av budgetåret

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1952/53. överläggningar i ämnet har därjämte ägt rum med nämndens råd i

fiskregleringsfrågor.

Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför nämnden

inledningsvis, att det från fiskareorganisationernas sida framhållits, att

behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Denna reglering innebär

bland annat, att nämnden, om förutsättningar därför föreligger, äger rätt

att dels utvidga prisregleringen att omfatta foder- och konservströmming

samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda och skrubba, dels ock genomföra

prisreglering på torsk för ostkusten norr om Blekinge enligt det för

väst- och sydkusten gällande systemet.

Nämnden upplyser vidare, att fiskareorganisationerna allmänt uttalat önskemål

om att vid utbetalning till regleringsföreningarna av pristillägg och

prisutjämningsmedel andra bedömningsgrunder skall komma till användning

än de, som inrymmes i gällande direktiv för avvägningen av garantipriserna

på fisk. Från västkustfiskarehåll har i detta sammanhang anmälts,

att man avsåg att snarast upptaga detta spörsmål till diskussion och därefter

till nämnden inkomma med eventuella förslag i ämnet. Vidare har

föreningen Ostkustfisk hos nämnden anhållit, bland annat, att en utredning

måtte verkställas dels för att belysa fiskarnas, närmast då strömmingsfiskarnas,

inkomstförhållanden, dels ock för att klarlägga i vad mån målsättningen

för de prisreglerande åtgärderna uppnåtts. Skulle utredningen i sistnämnda

hänseende ge negativt resultat, har föreningen hemställt, att åtgärder

måtte vidtagas för att förverkliga ifrågavarande målsättning. Om kostnaderna

härför icke kan bestridas av behållningen i prisregleringskassan för

fisk, bör enligt föreningens mening underskottet täckas genom anslag på

riksstaten. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk har vidare anhållit,

att de även under nästa budgetår skall få åtnjuta räntefrihet för halva beloppet

av de till dem utlämnade statslånen. Föreningen Västkustfisk har i

detta avseende framfört önskemål om räntefrihet till lånens hela belopp.

Till stöd härför har föreningen framför allt åberopat de betydande ränteförluster,

som åsamkats den under det gångna året och som även framdeles

kan komma att uppstå på utestående exportfordringar, ävensom de premiekostnader,

som sammanhänger med erhållen exportkreditgaranti. Sistnämnda

förening har även anhållit, att det av föreningen erhållna statslånet måtte

höjas till 5,5 miljoner kronor för att bereda föreningen ytterligare rörelsekapital.

Nämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter i stort sett,

liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.

Representanter för konservindustrien har förklarat sig i princip ej

ha något att erinra mot en fortsatt prisreglering men har framhållit betydelsen

av att fångstbegränsningarna inom fisket mera avpassas efter industriens

behov. Slutligen har från saltsillhandlarnas sida bland annat framhållits

vikten av att åtgärder vidtages för en rationalisering av sillfisket, innebärande

att nuvarande fångstransonering ersättes med en begränsning av

antalet i fisket deltagande båtar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

15

Jordbruksnämndens förslag. För egen del anför nämnden i sin skrivelse,

att den funnit övervägande skäl tala för att det nuvarande systemet för prisreglering

av fisk skall bibehållas även under budgetåret 1953/54. Enligt

nämndens mening finns det anledning antaga, att föregående års relativt

goda avsättningsmöjligheter icke kommer att bestå under innevarande år.

På exportmarknaden har sålunda redan nu vissa tendenser gjort sig gällande,

som tyder på att en sänkning av prisnivån kan komma att ske. I detta

sammanhang erinrar nämnden vidare om de svårigheter, som under den senaste

tiden uppkommit i fråga om exporten av fisk till Östtyskland.

Nämnden framhåller vidare, att under det gångna året fortsatta ansträngningar

gjorts att öka fiskkonsumtionen inom landet. Härom anför nämnden

följande.

Ansträngningarna att öka fiskkonsumtionen inom landet har skett, bland

annat, genom ett ökat tillhandahållande av en mera lagringsduglig vara. Sålunda

har exempelvis avsättningen under året av makrill kunnat främjas

genom att denna i större utsträckning än tidigare försålts i rensat skick.

Vidare har åtgärder vidtagits, som varit ägnade att öka konsumtionen av

sydkusttorsk. Åtgärderna har bestått däri, att regleringsföreningen på sydkusten

under överskottsperioder till partihandeln av egna medel utbetalat

bidrag till kostnaderna för fryshuslagring av torskfilé. Denna har sedermera

vid bristtillfällen funnit avsättning inom landet, ej minst i Norrland. Genom

denna anordning har importen under året av färsk och frusen fisk i viss

omfattning nedbringats, varjämte en minskning kunnat ske av torsköverskottet

på sydkusten. Nämnden har för avsikt att innevarande år med bidrag

av prisregleringsmedel stödja eu fortsatt dylik fryshuslagring av torskfilé

på sydkusten. I avsättningsbefrämjande syfte har nämnden vidare utfärdat

bestämmelser om frivillig kvalitetskontroll av på västkusten för den

inhemska marknaden avsedd saltad fladensill och saltad höstsill ävensom av

sådan fiskfilé på sydkusten, som beredes för försäljning inom landet. Kontrollen

ombesörjes av den för exportkontrollen av fisk utsedda personalen.

Vid sidan av nu nämnda åtgärder anser nämnden, att en utvidgning av fiskmarknaden

inom landet kan vinnas genom propaganda och upplysningsverksamhet.

Denna verksamhet har hitintills bedrivits endast i mera begränsad

omfattning. För att det avsedda syftet skall nås är det enligt nämndens

uppfattning av vikt, att verksamheten intensifieras och möjligheter skapas

för att bedriva en mera regelbunden fiskpropaganda. I organisatoriskt avseende

föreligger enligt nämnden numera förutsättningar för en riksomfattande

propaganda genom tillkomsten år 1952, på statsmakternas initiativ, av centralnämnden

för fiskpropaganda. Jordbruksnämnden anser det angeläget,

alt statliga medel skall kunna erhållas för alt möjliggöra att syftet med denna

institution förverkligas.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,

alt regleringsföreningarna även under nästa budgetår får disponera

hela det dem tillerkända lånekapitalet, däribland den till föreningen

Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade riksbankskrediten. Nämnden

anser, alt plan för de egentliga lånens amortering bör fastställas först

längre fram, sedan föreningarna själva hunnit samla erforderligt kapital för

rörelsens bedrivande.

Vad angår föreningen Västkustfisks hemställan om ytterligare rörelseme
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

del vitsordar nämnden, att föreningen under andra halvåret 1952 varit i stort

behov av ytterligare sådana medel för sin verksamhet. Under denna tid nödgades

nämligen föreningen på grund av utestående exportfordringar, särskilt

avseende Östtyskland, upplåna betydande belopp för att kunna verkställa

avräkning med sina leverantörer. Härtill kommer, att under de senaste

åren en successiv ökning skett av föreningens omsättning och därmed även

av föreningens engagemang. Enligt nämndens mening synes skäl därför föreligga

för en ökning av föreningens rörelsekapital. Nämnden anser sig emellertid

icke höra biträda föreningens hemställan om en höjning av statslånet

utan tillstyrker, att den föreningen tillerkända riksbankskrediten höjes till

ett belopp av högst 5,5 miljoner kronor.

Beträffande den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten anför

nämnden, att den — med hänsyn till i tidigare propositioner gjorda uttalanden

i ämnet — icke anser sig böra förorda, att föreningarna skall befrias

från att under nästa budgetår betala ränta på lånens fulla belopp. Däremot

hemställer nämnden, att föreningarna på grund av de svårigheter, under

vilka de alltjämt har att arbeta, även under nästa budgetår skall bibehållas

''id förmånen alt vara befriade från skyldighet att betala ränta på lånens

halva belopp.

I fråga om medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen under tiden

till den 1 juli 1954 förutsätter nämnden, att detta skall kunna täckas av den

behållning å ej fullt 4 miljoner kronor, som vid årsskiftet förelåg på prisi

egleringsv erksamheten, samt av de prisregleringsavgifter, som därefter kan

inflyta. Enligt nämndens mening erfordras sålunda alljämt bemyndigande

att upptaga regleringsavgifter enligt i huvudsak samma grunder som för

närvarande.

Vad slutligen beträffar föreningen Ostkustfisks hemställan om en utredning

rörande strömmingsfiskarnas ekonomiska ställning ifrågasätter nämnden,

om icke en sådan utredning bör komma till stånd. Nämnden upplyser i

detta sammanhang, att tillgängligt material ger vid handen att inkomstnivån

för strömmingsfiskarna understiger inkomstnivån vid det större havsfisket.

Detta förhållande har föranlett nämnden att genom relativt generösa utbetalningar

av prisutjämningsmedel för överskottsströmming söka bidraga till

ett förbättrat ekonomiskt utbyte av strömmingsfisket. Ostkustfisket har sålunda

bortsett från de fonder å tillhopa 543 168 kronor, som vid prisregleringssystemets

införande ställdes till ostkustens förfogande — ur prisregleringskassan

för fisk erhållit drygt 1 100 000 kronor utöver influtna regleringsavgifter

för prisutjämning av överskottsströmming. Härjämte bör enligt

nämndens mening beaktas det stöd, som strömmingsfiskarnas organisationer

sedan ett flertal år åtnjuter genom att förstahandsförsäljningen av

strömming förbehållits dem. Vidare erinrar nämnden om att auktorisationsfrågan

på ostkusten är föremål för prövning av 1951 års fiskhandelsutredning.

Nämnden anför i övrigt följande.

Redan med hänsyn till att strömmingsfisket av den enskilde fiskaren ofta

bednves i blygsam omfattning och endast under begränsade tider av året,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

synes det icke rimligt att man enbart genom prisstödet för strömmingen

skall söka tillförsäkra strömmingsfiskarna i gemen en med övriga befolkningsgrupper

likvärdig levnadsstandard. Sannolikt skulle icke heller de medel,

som enligt hittills gällande principer står till förfogande för en fiskprisreglering,

ens tillnärmelsevis räcka till för att bekosta ett prisstöd i dylikt

syfte. Vid en bedömning av strömmingsfiskarnas möjligheter att uppnå den

åsyftade levnadsstandarden måste uppenbarligen även beaktas de förutsättningar,

som kan föreligga att ytterligare rationalisera strömmingsfisket.

Hänsyn bör vidare tagas till de inkomster, som strömmingsfiskarna i enskilda

fall kan erhålla av andra fisken samt av jordbruk och dylikt.

Ett värdefullt material för en dylik bedömning skulle enligt nämndens mening

kunna framkomma vid en utredning sådan som den, vilken föreslagits

av föreningen Ostkustfisk. En dylik utredning skulle, bland annat, kunna

taga sikte på att närmare klarlägga ostkustfiskarnas arbets- och inkomstförhållanden.

Den skulle vidare, i den mån bristande inkomster konstaterades,

kunna bidraga till att belysa orsakerna härtill ävensom redovisa de olika

åtgärder, som borde och kunde vidtagas för att höja fiskarnas levnadsstandard.

Med hänsyn till att en utredning av detta slag uppenbarligen måste

komma att avse även förhållanden, som faller utanför prisregleringarnas

ram, har nämnden icke velat själv besluta om eu sådan. Nämnden anser sig

sålunda böra underställa Kungl. Maj:t frågan, huruvida en utredning skall

komma till stånd och på vilket sätt den bör utföras. Enligt nämndens mening

bör utredningen verkställas av annan än nämnden.

Skydd för avsättningen inom landet av fladensill.

Fångst- och marknadsförhållandena m. m. I den vid jordbruksnämndens

skrivelse fogade, inom nämndens fisksektion utarbetade promemorian framhålles

inledningsvis, att konsumtionen av saltsill inom landet före det senaste

världskriget huvudsakligen var inriktad på islandssill, medan den

svensldangade sillen till övervägande del fann avsättning utomlands, främst

i tärskt tillstånd. Den importerade sillen mötte knappast någon konkurrens

av svenskfångad sill på den inhemska marknaden. Det svenska islandssilllisket

var i förhållande till den totala sillkonsumtionen i Sverige av ringa betydelse.

Kriget och avspärrningen medförde emellertid, att importen successivt

minskades för alt slutligen helt upphöra. Det svenska fiskets intensifierades

och den svenskfångade sillen fick, så långt den förslog, tillgodose det

inhemska behovet. När avspärrningen hävdes våren 1945, blev det åter möjligt

att importera saltsill. De svenska västkustfiskarna upptog samma år ett

sillfiske på Fladen Ground, vilket så småningom ledde till en betydande beredning

av saltsill av god kvalitet. Från denna tid börjar konkurrensen på

den inhemska marknaden mellan importsillen och fladensillen samt därmed

även den svenska fiskarkårens krav på avsättningsskydd för fladensillen.

Promemorian innehåller utförliga uppgifter i fråga om fångst- och marknadsförhållandena

samt hittillsvarande statliga åtgärder till stöd för avsättningen

av fladensill. Av dessa uppgifter torde här få återgivas följande.

Fladensillen har fått sitt namn av Fladen Ground, ett område i nordvästra

Nordsjön, där den huvudsakligen fångas. Avståndet från svenska väst2

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 197.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

kusten till Fladen Ground utgör 350—400 sjömil. Fångsten av fladensill

pågår vanligen från mitten av juli till utgången av september.

Antalet svenska båtar, som under de senaste åren deltagit i fladenfisket,

har som regel utgjort något över 250, representerande den modernaste delen

av västkustens fiskeflotta. I 1950 års fladenfiske beräknas ha deltagit

1 650—1 700 fiskare eller inemot fjärdedelen av antalet yrkesfiskare på västkusten.

Den totala fångstmängden har under åren 1946—1950 hållit sig omkring

20 000 ton. År 1951 ökades fångsten till 31 800 ton. För år 1952 beräknas

en fångstkvantitet av 32 500 ton. De senaste årens starka fångststegring får

ses mot bakgrunden av en kraftig ökning av direktlandningar i utlandet

jämte en höjning av fångstransonerna. Totalfångstens förstahandsvärde uppgick

under åren 1947—1950 till mellan 7 och 9 miljoner kronor per år. För

vartdera av åren 1951 och 1952 utgör motsvarande värde cirka 13 miljoner

kronor. Medelpriset har i stort sett varierat mellan 35 och 45 öre per kilogram.

Fladensillens andel av västkustens totala sillfiske utgjorde, såväl

kvantitets- som värdemässigt, år 1951 46 procent och åren dessförinnan i

allmänhet 30—35 procent. Av västkustfiskets totala förstahandsvärde har

fladenfisket utgjort närmare 20 procent åren 1951 och 1952 samt 10—13

procent under de föregående åren. Beträffande fladenfiskarnas nettobehållning

av fisket kan allmänt sägas, att fladenfisket med hänsyn till säsongens

längd och fiskets omfattning för närvarande lämnar västkustfiskarna det ur

ekonomisk synpunkt bästa utbytet. Bortsett härifrån har fladenfisket även

betydelse för det övriga västkustfiskets lönsamhet genom att en överdimensionering

undvikes av övrigt sommarfiske.

Fladensillen har framförallt fått användning som färsksill och saltsill.

Däremot har den i förhållandevis obetydlig utsträckning efterfrågats för

konservberedning och rökning. I den mån andra avsättningsmöjligheter ej

förelegat eller den ilandförda fångsten varit av otillfredsställande kvalitet

har sillen kommit till användning för tillverkning av sillolja och sillmjöl.

Användningen av landade fångster av fladensill under år 1951 framgår av

tablån å s. 19.

Av fladensillen har den inhemska marknaden tagit hand om cirka 8 000

ton åren 1947, 1949 och 1951 samt cirka 10 000 ton åren 1950 och 1952. Av

särskilda skäl kunde år 1948 avsättas ej mindre än 16 000 ton.

Främst under de senaste åren har emellertid huvuddelen av fladenfångsterna

avsatts på den utländska marknaden. Exportandelen utgjorde år 1951

74 och år 1952 68 procent. Av allt större betydelse för avsättningen har fiskarnas

direktlandningar i utlandet varit. Den största marknaden för fladensillen

har Östtyskland utgjort. Allmänt torde kunna sägas, att den svenska

tladensillen har ett gott anseende på exportmarknaden. Exporten av sill är

emellertid främst beroende av utvecklingen utav direktlandningarna samt

av de ekonomiska och handelspolitiska förhållanden, som berör de viktiga

avnämarländerna.

Flertalet av de statliga stödåtgärder, som är ägnade att befrämja avsättningen

av fladensill, utgör ett led i den allmänna marknadsregleringen på

tiskets område. Så är bland annat fallet med den statliga prisregleringen,

i vilken iladensillen ingår som ett av de viktigaste objekten. Minimipriser

gäller både för sill, som försäljes på färskmarknaden, och för sill avsedd för

saltning och konservering m. m. I pristillägg för överskottssill under fla.

densäsongen har under de senaste sex åren utbetalats i genomsnitt omkring

450 000 kronor om året, medan i regleringsavgifter på sådan sill influtit i

medeltal 200 000—250 000 kronor årligen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

19

Totalfångst

(I Sverige och utlandet

landade fångster)

I Sverige landade fångster

ton

%

ton

%

Saltning ............................

15 336

48-2

15 336

64*5

därav för Sverige ..................

5 795

18 2

5 795

24-4

> > export ..................

9 511

30-0

9 541

40-1

Färskmarknaden ....................

15 475

48-7

7 432

31-3

därav för Sverige..................

1506

4-7

1506

6-4

> > export ..................

5 926

18-7

5 926

24-9

> direktlandn. i utlandet ......

8 043

25-3

—

—

Konservindustrien....................

671

2-1

671

2-8

Silloljefabrikerna ....................

325

1-0

325

14

Summa

81807

lOOo

23 764

100o

Gällande förbud mot försäljning av islandssill under viss tid har verksamt

främjat avsättningen av salt fladensill på den inhemska marknaden.

Av betydelse för avsättningen av fladensill på den inhemska marknaden

är vidare fördelningen av importen av salt, sockersaltad eller kryddad sill

mellan olika importörer. I detta avseende har tidigare tillämpats vissa kvoteringsregler.

Med de sillevererande länderna (Island, Nederländerna, Norge,

Storbritannien) har emellertid från och med år 1950 årligen överenskommits

om en s. k. globalkontingent för import till landet av ifrågavarande

sillsorter. Globalkontingenten ger de olika importörerna friare möjlighet att

välja inköpsland och sillslag. För att ernå en ur marknadssynpunkt smidig

anpassning av importen har kvoteringar mellan importörerna i huvudsak

undvikits efter globalsystemets införande.

I promemorian framlagda förslag. Enligt promemorian torde förutsättningar

linnas för att svenska fiskare under överskådlig tid kommer att bedriva sillfiske

vid Fladen Ground och angränsande fiskefält. Tillgången på sill på

fångstplatserna torde även i fortsättningen av allt att döma bli riklig. Den

förefintliga fiskeflottans kapacitet kan mer än väl förse den inhemska marknaden

med erforderliga kvantiteter. Härtill kommer, att kvaliteten på fladensillen

är sådan, att efterfrågan föreligger för konsumtion i såväl saltat

som färskt tillstånd. De ilandförda fångsterna har i allmänhet kunnat avsättas

lör färskkonsumtion eller beredning. Vidare framhålles att, även om fiskarna

icke alltid ansett de uppnådda priserna tillfredsställande, lönsamheten

för detta fiske får betraktas som relativt god.

I promemorian anföres, att man för närvarande torde böra eftersträva en

försäljning av sall fladensill inom landet motsvarande omkring 200 000 lådor

(80 000 tunnor). Utvecklingen av det svenska islandsfisket utgör emellertid

en osäkerhetsfaktor i detta sammanhang. En expansion av detta fiske

torde nämligen inverka på fladenfisket och dess avsättningsmöjligheter i

Sverige. Det förutsättes dock, att stödet för avsättningen av fladensill icke

får medföra hinder för en ytterligare utveckling av svenskt islandsfiske.

Vid övervägande av föreliggande spörsmål är det enligt promemorian

lämpligt att välja utvägar, som på lång sikt kan underlätta och främja avsättningen

av fladensill och som tar sikte på en marknadsmässigt naturlig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

utveckling. Målet på lång sikt bör sålunda vara att trygga och utveckla avsättningen

av fladensill på den inhemska marknaden på grundval av fladensillens

egen konkurrenskraft. Som avgörande för denna betecknas sillens

kvalitet och pris.

Vad först angår kvnliteten på fladensillen anföres i promemorian, att

denna successivt förbättrats. Ytterligare förbättringar anses emellertid vara

möjliga. I detta sammanhang ifrågasättes sådana åtgärder som skärpning av

kvalitetsbestämmelserna vid prisdifferentiering, ökad övergång till sjösaltning

samt förbättring av den statliga kvalitetskontrollen. Beträffande priset

påpekas, att det relativt stora avståndet till fiskeplatserna liksom de betydande

investeringarna i båtar och redskap medfört, att kostnaderna för

fisket är förhållandevis höga. Med hänsyn till önskvärdheten av att i fisket

deltagande båtar rationellt utnyttjas förordas, att en översyn av bestämmelserna

om fångstransonering skall övervägas. Ett sätt att nedbringa produktionskostnaderna

anges vidare vara att i ökad utsträckning övergå till sjösaltning.

»

I promemorian framhålles vidare betydelsen av att man — med hänsyn till

fladenfiskets omfattning — icke genom ett alltför stort statligt prisstöd påverkar

produktionen och därmed behovet av att finna ökade möjligheter för

avsättning av varan. Behov av sådant stöd kan icke heller anses föreligga.

Vissa statliga ingripanden på kort sikt torde emellertid erfordras för att

ytterligare befästa fladensillens plats på den svenska marknaden. Dessa ingripanden

bör enligt promemorian inriktas på att begränsa tillgången på de

med fladensillen konkurrerande sillslagen.

Med utgångspunkt härifrån diskuteras i promemorian olika alternativ för

importreglering av saltsill. Ett av dessa alternativ utgör en kvantitativ importreglering

med maximering av totalkvantiteten. Detta förutsätter, att

kvotering av importen genomföres. Ett annat alternativ är att lämna importmedgivanden

för varje importör i proportion till hans köp av fladensill under

konsumtionsåret utan totalmaximering av importkvantiteten. I promemorian

framhålles, att det hävdvunna tillvägagångssättet vid inköp av utländsk islandssill

i hög grad minskar möjligheterna att genom kvotering något så när

riktigt avpassa importen efter avsättningen av fladensill. Islandssillen förhandskontrakteras

redan i början av året. Ett beslut om kvotmässig reglering

av importen av islandssill måste därför med hänsyn till importörerna

rimligen meddelas långt innan man kan bilda sig en uppfattning om årets

fladenfiske samt om möjligheterna att avsätta fladensillen. övervägande

skäl anses därför tala för att möjligheten bibehålies att genom ett licensförfarande

följa och, där så visar sig nödvändigt, även kvantitativt reglera och

kvotera importen. Behovet av en dylik reglering torde dock i väsentlig mån

komma att minskas vid ett genomförande av vissa i det följande föreslagna

säsongmässiga regleringar.

Några förutsättningar att genom tullar eller andra importavgifter bereda

marknadsskydd för fladensillen anses icke föreligga för närvarande. Anledningen

därtill är, bland annat, att priserna på islandssill och fetsill, vilka sill
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

21

sorter främst konkurrerar med fladensillen, ligger på en högre nivå. Vid

ändrade prisrelationer kommer dock frågan om importavgifter, närmast då

sådana av säsongmässig karaktär, i ett annat läge.

Avsättningen av fladensill kan enligt promemorian på kort sikt även

främjas genom särskilda marknadsregleringar, vilka för viss lid reserverar

den inhemska marknaden för försäljning av denna vara. Eu säsongmässig

importspärr anses kunna upprätthållas med stöd av en importreglering av

nuvarande struktur och bör därvid genomföras på sådant sätt, att licenser

ej lämnas för import under viss tid. Härvid bör islandssillen undantagas, för

att olägenheter vid fördröjd import av denna vara skall kunna undvikas.

För att islandssillen icke marknadsmässigt skall få ett bättre utgångsläge

än övrig importsill synes förbudet mot försäljning av islandssill böra bibehållas.

Måhända bör även i lämplig form samt om möjligt efter överenskommelser

med berörda parter ett förbud meddelas att intill viss tidpunkt före

försäljningsförbudets hävande distribuera islandssillen i handelns tidigare

led. Förbudet mot försäljning av islandssill föreslås även i fortsättningen

skola tillämpas från den 1 augusti och gälla längst till och med utgången av

september. Under denna tid bör en importspärr upprätthållas genom att

licenser ej meddelas för import av annan sill än islandssill.

I promemorian uttalas till sist, att det med hänsyn till de speciella förhållanden,

som råder på saltsillmarknaden, synes önskvärt att en närmare kontakt

mellan producenter och handeln kommer till stånd för mera regelbunden

diskussion av de frågor, som sammanhänger med fladensillens avsättning.

Ett dylikt samarbete skulle kunna åstadkommas genom initiativ från

jordbruksnämndens sida, eventuellt genom tillskapandet av en särskild kommitté.

Jordbruksnämndens framställning. I sin skrivelse den 20 februari 1953 lämnar

nämnden en redogörelse för vissa överläggningar, som under utredningen

av frågan om fladensillens avsättning ägt rum med av frågan berörda

parter. Nämnden anför härom följande.

Representanter för Svenska västkustfiskarnas centralförbund har uttalat,

bland annat, att — utöver nu gällande »globala» importkontingent på 14 500

ton — en import av salt, socker saltad och kryddad sill borde få ske endast

i den mån importen icke inkräktade på det svenska fiskets behov att avsätta

saltsill på den inhemska marknaden. I anslutning härtill har man förklarat

sig vidhålla ett tidigare yrkande, att förbud måtte meddelas mot import av

salt och kryddad sill under tiden från och med den 1 juni till och med den

15 september. Från saltsillhandelns samt grossist- och detaljhandelns sida

har framhållits, att fladensillen redan vore inarbetad på den svenska marknaden

och att från statsmakternas sida några åtgärder därför ej borde erfordras

för att trygga avsättningen. Under antagande att betingelserna i

fråga om fiskena efter islandssill i varje fall år 1953 blir likartade med dem,

som förelegat under 1952, har man från saltsill- och grossisthandelshåll emellertid

icke velat motsätta sig, att år 1953 och möjligen ytterligare något år

ett förhud mot försäljning av islandssill upprätthölles, dock längst till inemot

slutet av september. Detaljhandelns representanter har uttalat önske
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

mål om att — därest försälj ningsförbudet komme att bibehållas — detsamma

ej utsträcktes att gälla längre än till omkring den 20 september, varvid

från privat fiskhandlarhåll även hemställts, att förbudet skulle begränsas till

att ej omfatta islandssill av tidigare års fångst. Konservindustrien slutligen

har betonat vikten av att åtgärder vidtages, som kan underlätta en övergång

från fladenfiske till fiske efter islandssill.

Nämnden anser det för egen del vara av största betydelse, att ansträngningar

göres för att såvitt möjligt bereda fladensillen avsättning på den inhemska

marknaden. Nämnden delar den i promemorian uttalade uppfattningen,

att dessa strävanden på längre sikt måste inriktas på att genom olika

åtgärder, bland annat i kvalitetsfrämjande och kostnadsbesparande syfte,

söka ge fladensillen en i förhållande till andra siilsorter ökad konkurrenskraft.

I vad det ankommer på fiskarna att vidtaga dylika åtgärder har nämnden

för avsikt att inom ramen för den prisreglerande verksamheten med fiskets

organisationer på västkusten upptaga dessa frågor till diskussion och

undersöka de möjligheter, som kan föreligga för att genomföra de i promemorian

framlagda förslagen. Nämnden ämnar vidare fortsätta sina undersökningar

i syfte att ersätta den under föregående år införda frivilliga kvalitetskontrollen

på saltad fladensill med obligatorisk kontroll av varan.

Nämnden är även beredd att medverka till att samarbete upptages mellan

fiskarnas och handelns representanter i frågor, som sammanhänger med avsättningen

av fladensill. Intill dess denna sillsort blivit tillräckligt inarbetad

på den svenska marknaden bör vidare enligt nämndens mening bidrag av

allmänna medel få utgå för propaganda och upplysningsverksamhet.

Vad härefter angår de statliga ingripanden, som på kortare sikt kan behöva

ske för att trygga avsättningen av fladensill, ansluter sig nämnden till

de i promemorian framförda förslagen. I överensstämmelse härmed har

nämnden för avsikt att, därest förhållandena icke föranleder till annat, under

de närmaste åren upprätthålla förbud mot försäljning av islandssill,

dock längst till och med utgången av september. Förbudet synes tillsvidare

kunna grundas på kungörelsen den 6 maj 1949 (nr 179) om förbud mot försäljning

av islandssill under viss tid av året. Någon utvidgning av försäljningsförbudet

till andra sillsorter än islandssill anser nämnden däremot icke

erforderlig eller lämplig. För dylika sillsorter har nämnden för avsikt att,

om ej annat påkallas av marknadsläget, vägra importlicens under den tid,

som nyssnämnda försäljningsförbud för islandssill är i tillämpning. Kombinationen

av försälj ningsförbudet och den avsedda importspärren skulle enligt

nämndens uppfattning till sina verkningar på den svenska marknaden i

allt väsentligt komma att överensstämma med det temporära »importförbud»

för saltsill, som föreslagits i svenska västkustfiskarnas framställning.

Avsikten med åtgärden skulle givetvis under den erforderliga övergångsperioden

vara att tillfälligt reservera en rimlig del av den inhemska marknaden

för den salta fladensillen. Ett prisstöd på denna väg åt denna sill anser

nämnden däremot varken behövligt eller ur allmänna synpunkter lämpligt.

Vad till sist angår önskemålet från detaljhandelshåll om vissa begräns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

23

ning av försäljningsförbudets omfattning framhåller nämnden, att ett upprätthållande

av försäljningsförbudet självfallet förutsätter, att förbudet måste

omfatta all islandssill och sålunda även sill av ett tidigare års fångst.

III. Utrikeshandeln med fisk.

Exporten av fisk och fiskprodukter. Såsom framgår av den inledningsvis

lämnade redogörelsen fordras i princip licens av jordbruksnämnden för

export av fisk och fiskprodukter. Dessa produkter är emellertid alltsedan

den 1 december 1950 upptagna bland de varuslag, som är föremål för s. k.

villkorlig exportfrilistning. Detta innebär, att de under vissa förutsättningar

tills vidare får exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden

inom det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-,

Mellan- och Sydamerika med undantag av Argentina. Bland de förutsättningar,

som nämnden uppställt för frilistningen, märkes dels att denna får

utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-, föreningseller

aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara inköpt

enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk och om prisreglering

beträffande fisk, dels ock att företag, som önskar utnyttja frilistningen,

låter hos nämnden registrera en förbindelse om iakttagande av de

för licensfriheten uppställda villkoren.

Nämnden anför i sin skrivelse den 20 februari 1953, att nämnden i sådana

frågor, som är av intresse för hela den svenska fiskerinäringen eller eljest

av allmän betydelse, inhämtar utlåtande från det s. k. fiskexportrådet. Härom

anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexporlintressena

— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —

på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne

och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Bådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att utröna

olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera

fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter

i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen

av fisk och fiskprodukter är centraliserad, samt rådgöra om olika möjligheter

att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat

av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av uppkommande

spörsmål.

Vad beträffar exporten till främmande länder med centraliserad import

har denna koncentrerats till vissa organ, som under särskilda förutsättningar

tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna på ifrågavarande länder. Beträffande

dessa organs sammansättning och de förutsättningar, som gäller för

att exportlicenserna skall förbehållas dem, anför nämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,

som nämnden kan komma att bestämma, utställcs exportlicenser för

närvarande endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för att föreningen

ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln

och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med

den utländske köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller

export av salt sill äger samverkan mellan fiskare och exporthandel rum

inom ett särskilt organ, kallat exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall

utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning.

Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de

olika exportintressena synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda

parter, för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan

komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser

tillsvidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten

med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,

förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta

ensamrätt till licenser har, bland annat, föreskrivits att föreningen och dess

verksamhet skall vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse

skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens

verksamhet bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer.

Föreningen skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande

medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning

och dylikt, som kan komma att meddelas av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att allas

berättigade intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,

om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt

grunder som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,

om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa särskilda

exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes

tävla om exporlleveranserna.

I detta sammanhang framhåller nämnden, att behovet av ett organ motsvarande

fiskexportrådet och av en centralisering utav fiskexporten till särskilda

organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har bestyrkts

vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens mening

är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas rationellt,

oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall kunna

regleras i den omfattning som nu sker.

Nämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t den 23 oktober 1952 meddelat

föreskrifter om tillsättande av en fiskexportrepresentant med uppgift

att verka för fiskexport. Denne avlönas med anlitande av clearingkassan för

fisk och reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av

fisk in. m. Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang anhållit,

att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande av kostnaderna

för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför åberopade nämnden, att verksamheten

i fråga kunde beräknas bli av bestående art samt att de medel,

som innestod på sagda clearingkassa och reservationsanslag kunde behöva

disponeras för andra ändamål. Under hänvisning härtill hemställer nämnden

nu, att ett särskilt anslag av 100 000 kronor skall för ifrågavarande

ändamål uppföras å riksstaten för nästa budgetår. Till stöd för sin framställning

anför nämnden följande.

De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, torde i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

25

ökad omfattning göra sig gällande under nästa budgetår, då stigande svårigheter

på vissa exportmarknader är att förvänta. Nämnden anser det därför

uppenbart, att fiskexportrepresentanten kan bli till stor nytta för exporten.

Frågan om den fortsatta finansieringen av kostnaderna för befattningen

har nyligen varit föremål för överläggningar inom fiskexportrådet, varvid

från fiskarehåll framhållits angelägenheten av att dessa kostnader bestrides

genom ett särskilt anslag. För egen del hemställer nämnden att så sker.

Med hänsyn till den korta tid, under vilken tjänsten uppehållits, föreligger

svårigheter att beräkna medelsbehovet för tjänstens upprätthållande under

nästa budgetår. Enligt nämndens uppfattning torde kostnaderna dock kunna

rymmas inom ramen av ett belopp utav 100 000 kronor. Skulle medel för

ändamålet anses icke höra utgå i form av ett särskilt anslag, hemställer

nämnden, att de skall utgå från reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m.

Nämnden framlägger härefter förslag i fråga om bestridande av kostnaderna

för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter. Nämnden

erinrar därvid om att Kungl. Maj :t den 30 maj 1952 föreskrivit, att ifrågavarande

kostnader under innevarande budgetår skall bestridas i första hand

av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 75 000 kronor ur

clearingkassan för fisk samt i andra hand av de medel, som står till förfogande

för den prisreglerande verksamheten på fiskets område. Vidare anför

nämnden.

Under föregående år har vissa utredningar slutförts rörande möjligheterna

att genom, bland annat, en höjning av avgifterna för kvalitetskontrollen

vid export, anpassa avgifterna efter behovet av de medel, som erfordras för

kontrollens upprätthållande. Utredningarna har resulterat i att nämnden

från och med den 4 juli 1952 genomfört vissa höjningar av utgående kontrollavgifter.

Härutöver har under året en del kostnadsbesparande åtgärder

genomförts.

De åtgärder, som sålunda vidtagits anser nämnden icke vara tillräckliga

för att göra exportkontrollen självförsörjande. Oaktat en höjning skett av,

för att taga ett exempel, avgiften vid kontroll av fiskkonserver (avgiften har

höjts från 0,3 till 0,4 öre per burk), torde avgifterna icke på långt när komma

att förslå till täckande av kostnaderna för ifrågavarande kontroll. Vad

åter angår exempelvis den tidigare omnämnda frivilliga kvalitetskontrollen

på saltsill och fiskfilé, har nämnden utgått från att kostnaderna härför skall

täckas av de avgifter, som upptages vid kontrollen.

Fiskexportrådet och fiskareorganisationerna, som beretts tillfälle att yttra

sig angående kvalitetskontrollens finansiering, har tillstyrkt, att — i den

mån utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter —

reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av fisk

in. in. skall tagas i anspråk för att täcka underskottet. Från västkustfiskarehåll

har man icke direkt motsatt sig ett utnyttjande av nämnda anslag för

ändamålet, men förordat, att clearingkassan för fisk — liksom hittills —

i första hand skall användas.

Enligt nämndens mening torde kostnaderna för exportkontrollen sålunda

ej heller under nästa är kunna täckas av exportörernas kontrollavgifter.

Nämnden anser dock, att svårigheter föreligger att nu beräkna det tillskott,

som utöver kontrollavgifterna kommer att erfordras för kontrollens fullgörande.

Storleken av detta tillskott är nämligen beroende av den framtida

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten rörande dessa förhållanden

torde kräva, att tillskottet upptages till samma belopp, som anvisats

för innevarande budgetår, d. v. s. 75 000 kronor. Nämnden anser det

icke böra komma i fråga att utanordna detta belopp från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in., enär sagda

anslag kan behöva anlitas för andra ändamål. Icke heller synes beloppet

böra bestridas ur prisregleringskassan för fisk, vilken enligt nämndens åsikt

av principiella skäl i möjligaste mån bör reserveras för sitt egentliga ändamål.

Nämnden hemställer därför om bemyndigande att under nästa budgetår

för kontrollens genomförande använda sammanlagt högst 75 000 kronor

ur clearingkassan för fisk.

Införande av särskilda författningar rörande importen och exporten på

fiskets område. Nuvarande import- och exportreglering av fisk och fiskprodukter

grundas som förut nämnts dels på kungörelsen den 14 mars 1947

(nr 82) angående allmänt importförbud och dels på kungörelsen den 9 juni

1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud med i kungörelserna senare

gjorda ändringar och tillägg. Dessa författningar, som avser utrikeshandeln

med varor av praktiskt taget alla slag utom jordbruksprodukter, har tillkommit

i handels- och valutapolitiska syften, exportkungörelsen dessutom

med hänsyn till varuförsörjningen inom landet.

I sin skrivelse den 20 februari 1953 föreslår jordbruksnämnden, att föreskrifter

om import och export av fisk och fiskprodukter skall inordnas i

särskilda av Kungl. Maj :t och riksdagen beslutade författningar liksom

tidigare skett beträffande jordbruksprodukter. De nya författningarna bör

enligt nämndens mening innefatta fullständigare direktiv i fråga om importoch

exportregleringen än de nu gällande samt bör vidare ge möjlighet att

reglera importen och exporten genom särskilda avgifter i stället för genom

kvantitativa begränsningar. I enlighet med det anförda har nämnden utarbetat

vid skrivelsen fogade utkast dels till förordning angående reglering

av införseln av vissa slag av fisk, dels ock till förordning angående reglering

av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om afl föredragande departementschefen

i propositionen nr 48/1948 uttalat, att han med hänsyn till de handelspolitiska

konsekvenserna och till de mycket begränsade fördelar, som

skulle kunna uppnås, icke vore beredd att förorda, att den svenska fisken

genom skärpta importrestriktioner på längre sikt skulle beredas ett ökat

skydd på den inhemska marknaden. Någon ändring av de dåvarande export-

och importregleringarna, vilka vore nödvändiga för prisregleringssystemets

upprätthållande, ville departementschefen sålunda icke ifrågasätta.

Nämnden anför vidare, att prisregleringen enligt samma proposition skall

medverka till en skälig prisnivå på fisk och därmed ytterst åsyfta att vid

rationella produktionsförhållanden ge fiskarna samma möjligheter som

andra befolkningsgrupper att uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla

sin andel i den allmänna välståndsutvecklingen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

27

Jordbruksnämnden redogör härefter för regleringen av utrikeshandeln

med fisk under senare år och anför därvid följande.

Regleringen av importen och exporten av fisk har efter kriget till en början

handhafts synnerligen restriktivt med hänsyn till föreliggande motiv

av valuta-, handels- och försörjningspolitisk karaktär. I och med förbättringen

av Sveriges valuta- och försörjningspolitiska läge samt tillkomsten

av den europeiska betalningsunionen, har dessa motiv efter hand försvagats.

I samband härmed har även importen och exporten av fisk i viss utsträckning

frigivits (liberaliserats). För ett flertal viktiga fiskslag upprätthålles

emellertid alltjämt, särskilt på importsidan, mer eller mindre ingripande

restriktioner, som icke enbart är betingade av valuta- och handelspolitiska

motiv. Allteftersom motiven av detta slag bortfallit eller uttunnats, har det

emellertid för nämnden, särskilt såvitt avser importen, framstått såsom

alltmer tveksamt, i vad mån de för fiskprisregleringens upprätthållande i

och för sig nödvändiga import- och exportregleringarna för fisk bör och

kan upprätthållas med stöd av de allmänna import- och exportförbuden.

Tveksamheten i fråga om det fortsatta handhavandet av importregleringen

för fisk har ytterligare accentuerats i samband med klagomål, som under

hösten 1952 från olika håll anförts över nämndens importlicensering för

fisk.

Vidare lämnar nämnden en redogörelse för de överläggningar med representanter

för fiskareorganisationer, handeln och konservindustrien, som på

föranstaltande av nämnden ägt rum i föreliggande ämne. Beträffande den

förstnämnda gruppens ställningstagande i frågan anför nämnden.

Fiskareorganisationerna har förordat, att fiskvaror och skaldjur skall

brytas ut ur de allmänna import- och exportkungörelserna och bli föremål

för särskilda import- och exportförordningar, liknande dem, som år 1951

tillkommit för jordbruksregleringsvaror. Ramen för författningarna borde

göras relativt vid, för att eu reglering vid behov skulle kunna tillgripas för

fisk och skaldjur av olika slag, helst även för fiskkonserver. Endast sådana

periferiska varuslag som fiskrom och ostron borde undantagas frän författningarnas

giltighetsområde. Enligt fiskareorganisationerna torde den i

propositionen nr 48/1948 angivna målsättningen för fiskets lönsamhet endast

kunna uppnås, om man genom en importreglering sökte tillförsäkra landets

fiskare skäliga priser även för andra viktiga fiskslag än de direkt prisreglerade.

I detta sammanhang har insjöfiskarna särskilt vädjat om skydd

mot alltför besvärande gösimport.

I fråga om de prisnivåer, som borde skyddas genom importreglering, har

från fiskareorganisationernas sida framförts följande synpunkter.

a. För fiskslag, som är föremål för statligt prisstöd, företages i samband

med fastställande av minimipriset in. m. i allmänhet ganska ingående undersökningar

eller överväganden om vilka priser, som kan ge fisket avsedd

lönsamhet. Den prisnivå för dessa fiskslag, som bör skyddas, torde sålunda

vara relativt lätt att bestämma. Den förutsättes ligga något högre än förekommande

statliga minimipriser. Dessa är nämligen avsedda att endast

medverka till att ge fiskarna en skälig bärgning.

b. För fiskslag, som i handeln är lätt utbytbara mot de prisunderstödda

fiskslagen, torde priset kunna bedömas i nära anslutning till de under punkt

a angivna övervägandena.

c. Största svårigheten att bedöma vilket pris som skäligen bör skyddas

föreligger givetvis i fråga om fiskslag, som svårligen eller icke alls kan utbytas

mot prisunderstödd fisk. Hit hör exempelvis lax, ål och skarpsill. Sär
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

skild vikt måste här tillerkännas den bedömning, som i varje särskilt fall

kan göras av fiskare och importörer, ävensom det samråd, som här — liksom

i övrigt beträffande importen — måste ske mellan jordbruksnämnden

och representanter för sagda parter (i deras egenskap av medlemmar i

importråd eller i övrigt). Man är dock medveten om att även för här avsedda

fiskslag utredningar om aktuella prissättningar och om fiskets lönsamhet

efter hand måste genomföras i största möjliga utsträckning. Helt allmänt

har fiskarrepresentanterna även rekommenderat ett samråd i importlrågor

mellan nämnden och vederbörande prisregleringsförening.

Enligt fiskarnas mening är en avgiftsbeläggning enligt den ifrågasatta

nya importförfattningen tillsvidare icke aktuell men kan längre fram tänkas

bli lämplig i speciella lägen och för speciella fiskvaror. Som den normala

iormen för importreglering har fiskareorganisationernas representanter

föreslagit individuella licenser med angivande av kvantiteter eller värden.

Importmedgivanden skall i princip ske med hänsyn till tillgången på svensk

fisk och föreliggande marknadsbehov. Skulle det undantagsvis befinnas

lämpligt att genomföra reglering genom avgiftsbeläggning, bör avgiften användas

för prisreglerande åtgärder på fiskets område. Fiskareorganisationernas

representanter har för sin del tillstyrkt en exportförfattning,, som inrymmer

möjlighet till uttagande av exportavgift.

I fråga om tillämpningen av en reglering av exporten har man från fiskareorganisationernas

sida ansett sig kunna ansluta sig till vad som redan

nu gäller.

De synpunkter beträffande importregleringen, som framförts av fiskhandeln

och konservindustrien sammanfattar nämnden på följande sätt.

Fiskhandeln och konservindustrien har, närmast under hänvisning till

att man inom ramen för ett i huvudsak på prisreglering baserat stöd till

fisket icke torde nå fram till en skälig standard för dess utövare, föreslagit

att eu allsidig utredning rörande den fortsatta fiskepolitikens utformning

skall igångsättas med det snaraste, så att om möjligt ett ståndspunktstagande

kan ske, innan frågan om förlängning av nu gällande förordning om

viss reglering av handeln med fisk aktualiseras. Under motivering att det

nuvarande prisregleringssystemet genom tillkomsten av en särskild importförfattning

skulle erhålla en ny sanktion, anser man sig böra avstyrka

förslag om sådan författning. I avvaktan på resultatet av en eventuell utredning

hör hinder icke möta att — såsom skett under de fem senast förflutna

åren — tillämpa den allmänna importförbudskungörelsen för att upprätthålla

prisregleringen på fisk. Eventuella kompletterande direktiv för

importregleringen bör innebära, att tillämpning av kungörelsen i sådant

syfte får ske beträffande de fisksorter, som för närvarande är minimiprisreglerade

genom nämndens försorg. I fråga om den prisnivå, som bör skyddas,

har bland annat anförts, att denna bör motsvara minimipriserna. Med

hänsyn till den svenska fiskens i allmänhet överlägsna kvalitet, framställes

icke anspråk på import av annan fisk än rödspätta, förrän priserna på den

svenska fisken stigit icke oväsentligt över minimipriset. Särskilda föreskrifter

till komplettering av direktiven synes erfordras i fråga om rödspätta och

kan även ifrågakomma beträffande salt sill samt beträffande sockersaltad

och kryddad sill som råvara för konservindustrien. Importtillstånd bör liksom

för närvarande kunna utfärdas utan angivande av kvantitet och värde.

En ytterligare motivering för avstyrkande av en ny importförfattning ligger

däri, att en sådan skulle öppna möjligheter till reglering av importen genom

införselavgifter, varvid bland annat en avgiftsbeläggning skulle kunna innebära

en beskattning av konsumenterna. Om avgifter skall införas, bör an
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

29

vändningen av inflytande medel icke begränsas till prisreglerande åtgärder

utan över huvud avse åtgärder till fiskets fromma av annan karaktär än

sådana, soin brukar bestridas genom anslag på riksstaten.

Enligt jordbruksnämndens uppfattning understryker de framkomna meningsskiljaktigheterna

ytterligare behovet av klarare och fullständigare direktiv

på ifrågavarande område. Att de föreslagna författningarna utfärdas

föregriper enligt nämndens mening icke en omprövning av det nuvarande

prisregleringssystemet på grundval av en sådan utredning, varom handeln

och konservindustrien hemställt. Nämnden framhåller, att man såsom resultat

av en sådan utredning uppenbarligen även räknat med genomgripande

förändringar i den statliga prisregleringen, vilken enligt hittills gällande

direktiv utgör nämndens huvudsakliga uppgift på området. Redan med hänsyn

härtill anser sig nämnden — lika litet som i fråga om den av föreningen

Ostkustfisk föreslagna utredningen rörande strömmingsfisket — icke

böra taga ställning till frågan, huruvida den föreslagna utredningen bör

komma till stånd. Om Kungl. Maj:t skulle finna sig böra förordna om utredning

av frågan om prisregleringssystemet, hemställer nämnden, att utredningen

icke måtte uppdragas åt nämnden. Uppenbarligen äger dock de

två nu berörda utredningsförslagen så nära samband att, i händelse av bifall

till dem båda, utredningarna bör anförtros åt ett och samma utredningsorgan.

Med hänsyn till de framställda önskemålen om utredning bör enligt

nämnden de föreslagna författningarna lämpligen erhålla tidsbegränsad giltighet,

dock i varje fall åtminstone till och med den 30 juli 1954, då giltighetstiden

för förordningen om viss reglering av handeln med fisk, in. m.

utlöper.

Beträffande de framlagda författningsförslagen anför nämnden, att de utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande författningar på

jordbrukets område. Nämnden framhåller särskilt, att den nya importförordningen

-— liksom den allmänna importförbudskungörelsen — lämnar

nämnden möjlighet att utfärda importtillstånd utan angivande av kvantitet

eller värde, s. k. generell importlicens.

En principiell nyhet i de båda förslagen i förhållande till gällande allmänna

import- och exportkungörelser är, framhåller nämnden, den fullmakt

Kungl. Maj :t skulle erhålla att förordna om särskilda avgifter, utöver prisregleringsavgifter.

Nämnden har härvid utgått från att en import- respektive

exportreglering i vissa lägen, liksom på jordbrukets område, skulle kunna

enklare administreras genom avgifter än genom kvantitativa begränsningar.

Beträffande de föreslagna avgifterna anför nämnden vidare följande.

I fråga om importen avses lägen, då fiskarepriserna i Sverige med hänsyn

till direktiven måste skyddas mot billigare utländsk fisk och en klar jämförelse

kan anställas mellan i Sverige och i utlandet rådande prisnivå. Det

ligger i sakens natur, att sådana jämförelser på fiskets område endast kan

göras i fråga om relativt få varor och blott i mera speciella situationer. Exempelvis

kan under nuvarande förhållanden en dylik avgift icke ifrågakomma

för islandssill. Avgiftsbeläggningen är tänkt att smidigt kunna anpassas efter

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

rådande prisnivåer men förutsättes vid varje tillfälle vara enhetlig för alla

importörer och sålunda icke ha samma karaktär som den clearingavgift, vilken

under krigsåren uttogs av importörerna.

Såvitt avser exporten förutses nu icke något läge, då avgift kan bli aktuell.

Rättvisan torde emellertid kräva, att konsumenten, därest han skall erlägga

de högre priser, som kan bli följden av en avgiftsbeläggning av import, även

skall vid behov kunna skyddas mot den oskäliga prisstegring, som i knapphetslägen

skulle bli följden av en ohämmad export. Dylikt skydd torde då i

flera fall lättare kunna ordnas genom en avgiftsbeläggning av eventuell export

än genom kvantitativ exportbegränsning.

Vad härefter angår omfattningen av den föreslagna i in p o r t regleringen

anser nämnden övervägande skäl tala för att den skall få en ram,

innefattande i första hand de fiskslag, som för närvarande är underkastade

statlig minimiprissättning eller handelsreglering. Därutöver anser nämnden,

att inom ramen för regleringen lämpligen bör medtagas färsk långa och horngädda,

då dessa fiskslag tidvis har varit minimiprisreglerade. På grund av

möjligheterna till substitution bör importregleringen även omfatta filéer av

alla slag samt viss beredd fisk (makrill, sill, strömming och spillånga).

Däremot anser sig nämnden icke böra föreslå, att sådana fiskslag som lerskädda,

bergtunga, flundra och skarpsill, vilka kan substituera minimiprisreglerad

fisk, skall inrymmas i förordningen. Såsom skäl härför anför nämnden.

Med den föreslagna begränsningen av förordningens ram faller sålunda

utanför denna alla fiskslag, som är att hänföra till insjöfisket, däribland gös,

vidare lax samt av viktigare saltsjöfisk skarpsill, samtliga skaldjur, däribland

hummer, och redan nu frilistade varuslag som exempelvis ål. Förutom

att skarpsillen icke är prisreglerad har nämnden ansett, att detta fiskslag såsom

råvara för konservindustrien icke bör innefattas i importregleringen.

Därvid har nämnden utgått från att samarbetet mellan fiskareorganisationerna

och konservindustrien angående bland annat tillförseln och prissättningen

på svenskfångad skarpsill skall komma att leda till att industrien

förser sig med råvara utan att någon nämnvärd import behöver ske. För

lönsamheten av fisket i Östersjön är laxen av stor betydelse. Såväl importen

som exporten av lax är omfattande. Den enda insjöfisk, som under senare

år tilldragit sig intresse vid import, är gösen, vilken är föremål för en kvoterad

import från Nederländerna. Vissa sociala skäl har anförts till stöd för

en fortsatt importreglering av hummer, för vilken gäller en kvoterad import

med den 26 oktober som första införseldag. Några undersökningar beträffande

lönsamheten av fisket efter lax, gös, och hummer, vilka kan åberopas för

att medtaga även dessa varuslag inom ramen för den föreslagna förordningen,

föreligger emellertid icke hos nämnden. Ett speciellt skäl att ej helt öppna

importen av lax kan ligga i det förhållandet, att en sådan åtgärd skulle

till förfång för svenska fiskare underlätta utländska fiskares landningar i

Sverige och därmed bidraga till en minskning av beståndet i Östersjön. Därest

hummern skulle komma att inkluderas i importregleringen bör gällande

förordning om handelsreglering av fisk m. m. utvidgas att omfatta jämväl

detta varuslag.

Nämnden framhåller vidare, att någon ytterligare liberalisering av fiskimporten

icke för närvarande ifrågasättes. Från kungörelsen om allmänt im
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

31

portförbud bör sålunda undantagas endast de fiskslag, som den av nämnden

föreslagna importförfattningen kan komma att omfatta, lämpligen genom

att sistnämnda förordning upptages i bilaga 2 till kungörelsen nr 82/1947.

Beträffande den prisnivå, som bör skyddas, anför nämnden följande.

Ifrågavarande prisnivå bör bedömas med utgångspunkt från de statligt

fastställda minimipriserna. Detta behöver -— såsom framhållits i handelns

och konservindustriens framställning — icke innebära, att import skall komma

till stånd så snart minimipriset uppnåtts. Utan avseende vid prisnivån

bör import kunna medges för tillgodoseende av speciella marknadsbehov,

exempelvis under vissa förhållanden behovet i Norrland. På sätt nämnden

i annat sammanhang anfört bör den salta fladensillen genom viss importreglering

tillsvidare beredas rimligt utrymme på den inhemska marknaden

oberoende av prissynpunkterna. Kvotering av import torde icke böra tillgripas

annat än när tvingande skäl därtill föreligger. Nämnden avser att

även i fortsättningen handlägga ärendena rörande import av prisreglerad fisk

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som tillämpas för närvarande. Till

ledning för nämndens bedömning av importbehovet av färsk fisk inhämtas,

bland annat, rapporter beträffande tillförseln av och förstahandspriserna på

svensk fisk samt synpunkter från de inom varje prisregleringsområde inrättade

s. k. importråden, i vilka såväl fiskare- samt handelsorganisationer

är företrädda. I viktigare frågor sker samråd jämväl med fiskarnas organisationer

i särskild ordning samt med Sveriges färskfiskimportförening u. p. a.

Ifråga om importen av beredd sill inhämtar nämnden uttalanden från berörda

parter.

Vad angår författningen rörande regleringen av exporten framhåller

nämnden, att denna reglering med hänsyn till direktiven angående

exporten till centraliserade marknader bör omfatta samtliga slag av fisk och

skaldjur. Då en centralisering av konservexporten kan bli påkallad, har i den

till nämndens författningsförslag fogade bilagan jämväl upptagits konserver

av fisk och skaldjur samt vissa andra fiskprodukter. Ifråga om fisk, som anskaffats

i strid mot gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk

samt om prisreglering beträffande fisk, bör författningen bli tillämplig även

vid export till länder och valutaområden inom det s. k. OEEC-blocket och

dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellan- och Sydamerika med undantag

av Argentina. Författningens huvudsyften blir alltså tillsvidare dels att möjliggöra

en lämplig dirigering av exporten till centraliserade marknader, dels

att skapa trygghet för prisregleringssystemets upprätthållande, dels ock att

förhindra utfyllnad av svenska exportkontingenter med till Sverige importerad

fisk.

Beträffande användningen av de medel, som kan komma att inflyta genom

upptagande av införsel- och utförselavgifter, anser nämnden att det bör

få ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut i varje särskilt fall. Enligt

nämndens mening bör dock medlen i princip användas för prisreglerande åtgärder

på fiskets område.

Fiskeristyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1953 i anledning av nämndens

framställning redogjort för sin inställning till den föreslagna import
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

regleringen. Styrelsen erinrar inledningsvis om att syftet med prisregleringen

å fisk enligt propositionen nr 48/1948 bör vara att bereda fiskarna möjlighet

att vid rationella produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard.

En förutsättning för att en prisreglering skall kunna genomföras och

nå nämnda syfte utgör enligt styrelsens mening, att möjlighet finnes att vid

behov reglera importen och exporten av fisk. Den omfattning, i vilken prisregleringen

för att fylla det angivna syftet måste tillgripas, växlar med de

allmänna konjunkturerna och marknadsläget för de olika fiskslagen. Jämsides

härmed förändras alltså behovet av import- och exportreglering. Ibland

kan denna behöva omfatta ett stort antal fiskslag; i andra fall åter kan den

måhända inskränkas till ett fåtal. Enligt styrelsens mening har nämnden i

sitt förslag till importreglering beaktat dessa synpunkter. Även i övrigt finner

styrelsen nämndens författningsförslag ändamålsenligt. Däremot anser

styrelsen den till förslaget fogade förteckningen över varor, på vilka förordningen

skulle vara tillämplig, otillfredsställande. Förteckningen omfattar enligt

styrelsens uppfattning för få varuslag och hindrar därigenom en smidig

anpassning av regleringen till konjunkturerna. I detta sammanhang erinrar

styrelsen om att Sveriges handelsbalans i fråga om fiskeriprodukter under

de senaste åren successivt försämrats. Det är därför enligt styrelsen ingalunda

otroligt, att importregleringen inom en snar framtid kan behöva utsträckas

till andra fiskslag än de som nu omfattas av densamma, därest den

av statsmakterna gällande målsättningen för fiskeripolitiken skall kunna

fullföljas. Under sådana omständigheter har styrelsen funnit det otillräckligt

att i den ifrågavarande förteckningen huvudsakligen upptaga endast sådana

fiskslag, som för närvarande är underkastade statlig minimiprissättning

eller handelsreglering. Styrelsen anför vidare.

I förteckningen har ett par fiskslag medtagits på grund av att de förut

tidvis varit minimiprisreglerade. Härigenom har en för det svenska fisket i

jämförelse med många andra så föga betydelsefull fisk som horngädda kommit

med. En så ekonomisk viktig fisk som skarpsill har däremot uteslutits,

vilket bland annat motiverats med att nämnden utgått från att samarbetet

mellan fiskareorganisationerna och konservindustrien angående tillförseln

och prissättningen på svenskfångad skarpsill kommer att leda till att industrien

förser sig med råvara utan att någon nämnvärd import skall behöva

äga rum. Man förutsätter alltså att fiskarnas och industriens eller handelns

organisationer frivilligt kommer överens om en viss avvägning mellan inhemsk

produktion och import. Med denna motivering skulle ju med visst fog

kunna hävdas, att all statlig reglering på området vore obehövlig. Ifråga om

gös, lax och hummer har nämnden själv anfört starka skål för att dessa fiskslag

skall omfattas av importregleringen men har ändick uteslutit dem.

I fortsättningen anför styrelsen, att importregleringen, om så anses erforderligt,

bör kunna omfatta huvudmassan av de fiskeriprodukter, vilkas införande

till riket under vissa förhållanden mer avsevärt kan inverka på det

svenska fisket. Styrelsen har därmed icke velat säga, att denna reglering för

närvarande borde utvidgas utöver sin nuvarande omfattning, en fråga som styrelsen

ansett sig icke ha anledning att taga ställning till i förevarande sam
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj.ts proposition nr 197.

manhang. Styrelsen framhåller, att enligt den föreslagna importförordningen

en sådan anordning kan vidtagas utan svårighet, att varuslag, som omfattas

av förordningen, ändock tillsvidare får införas utan särskilt tillstånd.

Under åberopande av här återgivna skäl förordar styrelsen, att utöver de

varor, som nämnden upptagit i den till författningsförslaget fogade förteckningen,

även måtte medtagas följande varor, nämligen saltad eller kryddad

skarpsill, färsk eller fryst gädda, gös, lax och laxöring, skarpsill, ål, hummer

samt djuphavsräka.

Även Sveriges fiskares riksförbund har i sin den 3 mars 1953 dagtecknade

skrivelse framhållit det angelägna i att författningarna — närmast då importförordningen

— får en så vid ram, att de kommer att omfatta alla slag

av fisk och skaldjur. Förbundet anser vidare, att generella importlicenser

icke bör komma i fråga. Sådana licenser skall alltså enligt förbundets mening

innehålla angivelse av varans kvantitet eller värde. Huvuddelen av förbundets

skrivelse ägnas åt att bemöta vissa i fiskhandelns och konservindustriens

ovannämnda framställning den 3 februari 1953 anförda synpunkter i

olika frågor rörande fiskerinäringen. Beträffande det från nämnda håll framförda

yrkandet om en utredning rörande den svenska fiskepolitiken anför

förbundet, att det med hänsyn till uttalandena i propositionen nr 48/1948 och

den inom 1951 års fiskhandelsutredning pågående prövningen av frågan om

auktorisation för producentföreningar icke anser skäl för närvarande föreligga

att igångsätta en dylik utredning.

IV. Föredraganden.

Det svenska havsfiskets avkastning har under de senaste fem åren varit

omkring 50 procent högre än före det andra världskriget med förhållandevis

små växlingar i fångstmängden från år till år. Till följd av sjunkande

priser på fisk och fiskprodukter, icke minst vid export, nedgick dock fångstvärdet

åren 1949 och 1950 icke oväsentligt i förhållande till det ur fiskets

synpunkt gynnsamma året 1948. För åren 1951 och 1952 redovisas åter

stigande fångstvärden, vilken utveckling emellertid får ses mot bakgrunden

av den under samma tid stigande allmänna prisnivån inom landet.

Dessa förändringar i prisnivån gör det vanskligt att bedöma utvecklingen

av den reella lönsamheten inom fisket. Mot de senaste årens stigande priser

på fiskfångsterna måste ställas den samtidigt skeende fördyringen av

driftskostnaderna. Såsom jag uttalade i propositionen nr 96 till föregående

års riksdag fick fiskerinäringen under år 1951 vidkännas betydande avbräck

till följd av den i vissa fall synnerligen kraftiga prisstegring, som

under nämnda år inträffade å dess förnödenheter. Under år 1952 synes

emellertid en stabilisering ha ägt rum av prisnivån för fiskets förnödenheter

med en på senare tider skönjbar tendens till prissänkningar. Även om

eu sådan utveckling i och för sig bör vara ägnad att förbättra fiskerinäringens

lönsamhet, är denna dock i fortsättningen liksom hittills främst beroende

pa att fiskets produkter kan avsättas till skäliga priser.

•t Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 197.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Det stöd i strävandena att uppnå sådana priser vid fiskarnas försäljning

av sina fångster, som den prisreglerande verksamheten på fiskets område

utgör, anser jag under dylika omständigheter erforderligt även under nästa

budgetår. Nämnda verksamhet torde därför böra fortsätta. Jämväl grunderna

för regleringen synes böra bibehållas i huvudsak oförändrade. Det

torde sålunda få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

statens jordbruksnämnd att handha prisregleringen i huvudsaklig

överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som riksdagen godkänt.

I detta sammanhang vill jag erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen nr 81 till 1951 års riksdag angående regleringen

av priserna på fisk m. in. under budgetåret 1951/52 framhöll, att

de riktlinjer, som riksdagen tidigare godkänt, bland annat innebure att

fiskerinäringens utövare skulle ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper

att vid rationella produktionsförhållanden uppna en skälig

levnadsstandard och erhålla sin del i den allmänna välståndsutvecklingen.

Med utgångspunkt härifrån gjorde han i sagda proposition vissa uttalanden

angående sättet för handhavandet av prisregleringen.

Vid de överläggningar, som jordbruksnämnden haft med företrädare för

fiskerinäringen, representerande fisket, fiskhandeln och fiskindustrien, angående

den fortsatta prisregleringsverksamheten har från ostkustfiskets sida

framförts förslag om att en utredning skall verkställas dels för att belysa

fiskarnas — närmast strömmingsfiskarnas — inkomstförhållanden, dels

ock för att klarlägga i vad mån det angivna målet för de prisreglerande

åtgärderna uppnåtts. Skulle utredningen visa, att målet icke nåtts, borde åtgärder

vidtagas för att förverkliga målsättningen, om så behövdes med anlitande

av anslag på riksstaten. Vidare har av representanterna för handeln

och konservindustrien, under hänvisning till att man inom ramen för ett

huvudsakligen på prisreglering baserat stöd till fisket knappast kan ernå

skälig standard för fiskets utövare, föreslagits en allsidig utredning rörande

utformningen av den fortsatta fiskepolitiken.

Med anledning av de sålunda framförda utredningskraven vill jag till en

början erinra om att de förut berörda riktlinjerna för prisregleringen på

fisk i väsentliga delar grundar sig på ett förslag i ämnet, som på sin tid

framlades av 1945 års fiskeriutredning och som — med vissa av dåvarande

departementschefen föreslagna ändringar — godkändes av 1948 års riksdag

(prop. nr 48, jbr.utsk. uti. nr 17). I väsentliga delar innebär detta förslag

ett godtagande av det prisregleringssystem, som tillämpats sedan april

1946. Förhållandena inom fiskerinäringen har sedan dess otvivelaktigt undergått

betydelsefulla förändringar, framför allt bestående däri, att fisket

utvecklats till en exportnäring i högre grad än man tidigare räknat med.

Den första efterkrigstidens utbyggnad av fiskeflottan har sålunda medgett

en betydande ökning av fångsterna. I ännu högre grad än vad fallet var

tidigare har det svenska fisket därigenom under de senaste åren för sin

ekonomi varit beroende av exporten av fisk och fiskprodukter. Samtidigt

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

har importen av fisk kommit mera i blickpunkten, och därmed har starkare

krav framkommit på en begränsning av importen av fisk och fiskprodukter.

Under sådana omständigheter föreligger enligt min mening skäl

att ompröva riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område, varvid även

de nuvarande direktiven för den speciella importregleringen på området

synes böra behandlas. Jag har fördenskull för avsikt att hos Kungl. Maj :t

hemställa om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för utredning

av ifrågavarande spörsmål. I avvaktan på att utredningsarbetet slutföres,

torde såsom redan anförts prisregleringen på fiskets område handhas

i huvudsak på samma sätt som hittills i enlighet med de uttalanden i

ämnet, som gjorts av föredragande departementschefen i propositionen nr

81/1951.

Av den redogörelse, jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av

pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1952 rätt avsevärt understigit

summan av de under året influtna regleringsavgifterna. Behållningen av

prisregleringsmedel utgjorde sålunda den 1 januari 1953 cirka 4 miljoner

kronor mot 2,3 miljoner kronor den 1 januari 1952. I likhet med nämnden

förutsätter jag, att medelsbehovet för att upprätthålla prisregleringen under

nästa budgetår skall kunna täckas av prisregleringsmedel. Några anslag

å riksstaten erfordras alltså icke för ändamålet.

Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten har jordbruksnämnden

förordat, att regleringsföreningarna skall få disponera sina

statslån och riksbankskrediter, för vilka staten ställt garanti, till deras fulla

belopp jämväl under budgetåret 1953/54. Nämnden har vidare i anledning

av förslag om utökning av tidigare beviljat statslån förordat, att den kredit,

som ställts till föreningen Västkustfisks disposition, skall ökas från

2,5 till 5,5 miljoner kronor. Som skäl har därvid angivits, dels att föreningen

på grund av utestående exportfordringar nödgats upplåna medel för att

kunna göra avräkning med sina leverantörer, dels ock att det skett en successiv

ökning av föreningens omsättning. För egen del anser jag mig böra

tillstyrka, att regleringsföreningarna även under nästa budgetår skall få

disponera över sina statslån samt åtnjuta viss riksbankskredit. Vad beträffar

storleken av sistnämnda kredit finner jag mig kunna godtaga vad nämnden

föreslagit; dock anser jag mig på grund av läget på kreditmarknaden

icke kunna förorda större höjning av föreningen Västkustfisks riksbankskredit

än med 0,5 miljoner kronor till 3 miljoner kronor.

1 propositionen nr 81/1951 uttalade föredragande departementschefen, att

han med hänsyn till de svårigheter, som utvecklingen inom fiskerinäringen

kunde väntas komma att medföra för regleringsföreningarna, såsom en

övergångsåtgärd ville förorda att föreningarna under hudgetåret 1951/52

skulle vara befriade från att betala ränta å halva beloppet av beviljade

statslån. För återstoden av lånen borde utgå ränta efter 3,5 procent. Vad

sålunda anförts godkändes av riksdagen. Samma ståndpunkt intogs även

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

av 1952 års riksdag beträffande budgetåret 1952/53. Med anledning av de

nu föreliggande framställningarna i ämnet vill jag understryka, att räntefriheten

var avsedd att gälla endast under en övergångstid. Då föreningarna

emellertid fortfarande har att arbeta under vissa svårigheter, anser jag

mig böra förorda, att de i avvaktan på resultatet av den av mig föreslagna

utredningen skall jämväl för budgetåret 1953/54 bibehållas vid förmånen

att vara befriade från skyldigheten att betala ränta å lånens halva belopp.

För återstoden bör liksom hittills utgå ränta efter 3,5 procent, önskemålet

om räntefrihet för lånens hela belopp kan jag således icke biträda.

Den anordning med centralisering av exporten till särskilda

organ, vilken under några år tillämpats beträffande länder med centraliserad

import, synes även under det gångna året ha fungerat tillfredsställande.

Såsom jordbruksnämnden anfört synes det erforderligt att, för att rationellt

tillvarataga föreliggande exportmöjligheter, även i fortsättningen reglera

exporten i ungefär samma omfattning som för närvarande. Även under budgetåret

1953/54 torde således i fråga om exporten böra tillämpas i huvudsak

de grunder, som följts under innevarande budgetår.

Genom beslut av 1952 års riksdag ställdes ett belopp av 75 000 kronor till

Kungl. Maj :ts förfogande till kostnaden för inrättandet från och med budgetåret

1952/53 av en befattning, vars innehavare skulle få till uppgift att

särskilt verka för exporten av fisk. Av beloppet utgick 35 000 kronor ur

jordbruksnämndens clearingkassa för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Sedermera har Kungl. Maj :t utsett innehavare av befattningen samt meddelat

närmare föreskrifter om dennes arbetsuppgifter, stationeringsort och

tjänstgöringsförhållanden i övrigt.

För budgetåret 1953/54 torde enahanda belopp vara tillfyllest, därest

Stockholm skall anses såsom stationeringsort. Skulle befattningshavaren

däremot komma att stationeras utomlands, synes i enlighet med jordbruksnämndens

uppskattning ett belopp av 100 000 kronor behöva tagas i anspråk.

Med hänsyn till att frågan om dispositionen av nyssnämnda reservationsanslag

för nästa budgetår redan varit föremål för riksdagens prövning,

är jag icke beredd att nu föreslå att större belopp än för innevarande budgetår

skall få tagas i anspråk av anslaget för här ifrågavarande ändamål.

Därest riksdagen icke har något att erinra, torde emellertid de medel, som

kan komma att erfordras därutöver, få utgå av clearingkassan för fisk. Jag

hemställer sålunda, att av det för befattningens upprätthållande under nästa

budgetår erforderliga beloppet — högst 100 000 kronor — 40 000 kronor

skall få tagas i anspråk ur reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk m. in. samt återstoden bestridas ur clearingkassan

för fisk.

Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontrollen

vid export av fisk och fiskprodukter bestrides i enlighet med beslut

av 1952 års riksdag i första hand av inflytande kontrollavgifter jämte

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

37

ett tillskott av högst 75 000 kronor ur clearingkassan för fisk samt i andra

liand av de medel, som står till förfogande för den prisreglerande verksamheten

på fiskets område. Jordbruksnämnden, som förutsätter, att det ej heller

under nästa budgetår skall bli möjligt att helt bestrida kontrollkostnaderna

med de avgifter, som uttages av exportörerna, förordar att merkostnaderna

skall täckas uteslutande med medel från clearingkassan för fisk.

Enligt nämndens uppfattning bär man nämligen av principiella skäl undvika

att för sådant ändamål använda medel, avsedda för den prisreglerande

verksamheten. Jag delar denna uppfattning. Med hänsyn härtill tillstyrker

jag i enlighet med nämndens beräkning att ett belopp av högst 75 000 kronor

skall för budgetåret 1953/54 få tagas i anspråk ur nyssnämnda clearingkassa

för att bestrida de kostnader för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter,

som icke kan täckas genom influtna kontrollavgifter.

Konsumtionen av saltsill inom landet var före kriget så gott som uteslutande

inriktad på importerad vara, främst islandssill, vilken mötte föga

konkurrens av svenskfångad vara. Efter kriget har förhållandena i detta

hänseende förändrats genom tillkomsten av sillfisket vid Fladen

G r o u n d i Nordsjön, vilket fiske numera utgör grundvalen för en betydande

beredning av saltsill av god kvalitet. I motsats till den svenska sill, som

fångades och saltades under förkrigstiden, har fladensillen en betydande

marknad inom landet.

Fladenfisket har utvecklats till ett för de svenska västkustfiskarna mycket

betydelsefullt fiske med avseende å såväl fångstens storlek som det ekonomiska

utbyte, det ger sina utövare. Betydelsen i detta hänseende av fladenfisket

samt konkurrensen mellan fladensill och saltad importsill har lett

till att västkustfiskarna hemställt om avsättningsskydd för fladensillen.

Detta önskemål har hittills blivit tillmötesgått främst på så sätt, att jordbruksnämnden

med stöd av en utav Kungl. Maj :t utfärdad kungörelse meddelat

förbud mot försäljning av islandssill under viss del av året. Jag torde i

detta sammanhang få erinra om att krav från fiskarnas sida på ytterligare

skyddsåtgärder •— närmast i form av importförbud i fråga om salt sill under

den tid, nyssnämnda försäljningsförbud gäller — på sin tid föranledde

Kungl. Maj :t att uppdraga åt nämnden att utreda frågan om vilka åtgärder

till skydd för försäljningen av fladensill på den svenska marknaden som

kunde anses erforderliga. Nämnden har nu slutfört detta utredningsuppdrag.

I likhet med nämnden anser jag, att ansträngningarna att öka avsättningen

av fladensill inom landet på längre sikt måste inriktas på att genom

olika åtgöranden i bland annat kvalitetsbefrämjande och kostnadsbesparande

syfte söka bibringa denna en i förhållande till andra sillsorter ökad

konkurrenskraft. Emellertid torde, såsom nämnden framhållit, på kort sikt

därutöver fordras vissa åtgärder för att trygga avsättningen av fladensill.

Nämnden har för sin del tillkännagivit, att den har för avsikt att, såvida

icke förhållandena föranleder till annat, även under de närmaste åren upprätthålla

temporärt förbud mot försäljning av islandssill. Häremot har jag

intet att erinra. Ej heller har jag något alt invända mot att nämnden, där ej

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

annat påkallas av marknadsläget, förhindrar importen för annan sill än

islandssill under den tid, försäljningsförbud råder för sistnämnda vara.

Genom dessa båda åtgärder i förening torde man enligt min mening i allt

väsentligt uppnå samma verkningar som om man tillmötesginge det från

fiskarehåll framförda kravet på temporärt importförbud för all saltsill.

Samtidigt skulle man undgå de olägenheter i olika avseenden, som förknippas

med ett förbud av sistnämnda slag.

Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskprodukter

sker allt fortfarande med stöd av de för utrikeshandeln med praktiskt

taget alla varor utom jordbruksprodukter gällande kungörelserna om

allmänt importförbud respektive allmänt exportförbud. Dessa har tillkommit

i handels- och valutapolitiska syften, sistnämnda kungörelse dessutom

med tanke på varuförsörjningen inom landet. Vid tillämpningen av kungörelserna

skall dessutom när det gäller fisk och fiskprodukter beaktas

vissa av Kungl. Maj :t och riksdagen givna direktiv i ämnet. I fråga om importen

har dessa direktiv nära samband med det prisregleringssystem, som

upprätthålles på fiskets område. Beträffande exporten avser de främst centralisering

av denna till länder med centraliserad import.

Jordbruksnämnden har framhållit att, allteftersom de valuta- eller handelspolitiska

motiven för upprätthållandet av regleringen av utrikeshandeln

med fisk bortfaller eller uttunnas, det för nämnden framstår såsom alltmer

tveksamt, i vad mån de för fiskprisregleringens upprätthållande nödvändiga

import- och exportregleringarna bör och kan handhavas med stöd av de allmänna

import- och exportkungörelserna. På grund av den sålunda rådande

tveksamheten och inför utsikten av ett upphävande helt eller delvis av förut

angivna import- och exportförbud anser jag i likhet med nämnden, att det

är lämpligt att bestämmelserna om fisk och skaldjur i den omfattning, som

i det följande anges, brytes ut ur nyssnämnda kungörelser samt intages i

särskilda import- och exportförordningar liknande dem, som tidigare tillkommit

för varor, hörande under jordbruksregleringen.

Vad till en början angår exportförfattningen förordar jordbruksnämnden,

under hänvisning bland annat till det fortsatta behovet av centraliserad export

till vissa marknader, att författningen skall omfatta alla slag av fisk

och skaldjur. Häremot torde icke vara något att erinra.

I fråga om importförfattningen anser jordbruksnämnden, att denna i

första hand bör omfatta de fiskslag, som för närvarande är underkastade

statlig minimiprissättning eller handelsreglering. Härutöver bör enligt nämndens

mening medtagas färsk långa och horngädda, enär dessa fiskslag tidvis

varit minimiprisreglerade. På grund av möjligheterna till substitution

föreslås vidare, att filéer av alla slag skall medtagas liksom även beredd

sill, strömming, makrill och spillånga. Däremot bör sådana fiskslag, som är

att hänföra till insjöfisket, samt lax, skarpsill och viss annan saltsjöfisk

ävensom skaldjur samt redan frilistade fiskslag såsom ål icke inrymmas

i författningen. För min del kan jag, i avbidan på resultatet av förut nämnda

utredning, ansluta mig till nämndens uppfattning. Att såsom fiskeristy
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 197

39

relsen och Sveriges fiskares riksförbund förordat ge importförfattningen en

väsentligt vidare ram, finner jag mig således icke för närvarande kunna

tillstyrka. Ej heller kan jag biträda förbundets hemställan, att generella importlicenser

icke längre skall få komma i fråga. Jag förutsätter emellertid

därvid, att ändring av det nuvarande användningsområdet för dylika licenser

icke kommer att äga rum, utan att samråd skett med representanter för

fiskerinäringen.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit i fråga om importförordningens

omfattning torde från kungörelsen om allmänt importförbud böra undantagas

de varuslag, som den nu föreslagna importförordningen kan komma att

omfatta. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga denna författningsändring.

I samband härmed aktualiseras frågan vilken prisnivå för fisk som bör

skyddas genom importregleringen. Härom föreligger olika meningar. Jag är

emellertid icke beredd att nu taga ställning till spörsmålet, huruvida i detta

hänseende någon ändring bör ske i de principer, som tillämpats under senare

år. Därmed bör enligt min mening få anstå, tills resultatet föreligger av

den utredning rörande den prisreglerande verksamheten på fiskets område,

vilken jag tidigare bebådat. Intill dess torde importen liksom även exporten

böra regleras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som tillämpas för

närvarande. Vad nu sagts gäller beträffande importregleringen främst prisreglerad

fisk men även vissa andra fiskslag, som jag föreslagit skola omfattas

av denna.

Med hänsyn till den förut berörda utredningen synes de nya författningarna

böra erhålla tidsbegränsad giltighet, förslagsvis till och med den 30

juni 1954, då giltighetstiden för förordningen om viss reglering av handeln

med fisk, m. m. utlöper. Författningarna torde böra utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med motsvarande författningar på jordbrukets område.

Detta innebär, bland annat, att de skall ge Kungl. Maj :t rätt att förordna

om uttagande av import- och exportavgifter. Enligt min mening bör

dock, intill dess resultatet av utredningen föreligger, denna möjlighet icke

utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden föranleder därtill.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning angående reglering av införseln av vissa slag av

fisk, dels förordning angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk

och skaldjur m. in. Förslagen torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förut omförmälda förslag till

1) förordning angående reglering av införseln av vissa

slag av fisk,

2) förordning angående reglering av utförseln av vissa

slag av fisk och skaldjur m. in.,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

dels medge, att för tiden till och med den 30 juni 1954

reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk

av vissa slag jämte därmed sammanhängande frågor må anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats

i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 197.

Bilaga 1.

—

Genomsnittliga fiskarepriser och minimipriser på fisk under tiden Juli 1948—september 1952. Öre kg.

Västkusten

Sydkusten

Tid

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser8

Genomsnitt- liga fiskare- priser

Minimipriser

Genom- snittet av

partinote- ringar på

ström- ming i

Stockholm3

All

fisk2

Sill

Torsk

Mak-

rill

An-

nan

fisk2

Sill

nr l4 * 6 *

Sill

nr 34

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Makrill

(ej

liten)

Sill

Torsk

Sill

nr 1

Sill

nr 3

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

1948

3:e kv.

57-9

447

97-8

88-4

77-6

49

(42)

22

50

32

40

63-0

33-2

35

20

38

28

98-1

4:e kv.

52-8

35-7

105-7

91-0

57-2

40

(33)

22

50

35

40

61-7

40-6

45

20

39

30

100-1

1949

l:a kv.

51-3

35-2

75-3

108*2

91-9

35-5 (33)

20

50

35

40

55-5

36-5

45

20

39

30

100-0

2:a kv.

64-6

28-8

60-9

52-8

83-5

35-5

(33)

20

50

35

40

57-5

32-6

45

20

39

30

86-8

3:e kv.

47-3

349

53-5

58-5

79 5

49

(40)

22

50

35

40

53-9

35-2

45

20

39

30

90-0

4:e kv.

461

30-5

78-2

58-8

85-e

40

(33)

22

50

35

40

55-7

38-2

45

20

39

30

90-1

1950

l:a kv.

40-6

27-3

57-4

20-8

81-2

33

(22)

22

50

35

40

49-1

31-9

45

20

39

30

84-6

2:a kv.

511

28-2

34-4

459

67-9

33

(22)

22

50

35

40

40-0

34-0

45

20

39

30

81-5

3:e kv.

50-0

36-9

58-6

63-0

76-5

47

(36)

22

50

35

40

461

34-6

45

20

39

30

920

4:e kv.

512

33-5

89-0

40-8

88-7

44

(31)

22

50

35

40

52-6

47-4

45

20

39

30

100-8

1951

l:a kv.

47-9

33-7

69-3

39-1

85-7

40

(30)

27

50

35

40

52-3

42-4

45

20

42

38

101-2

2:a kv.

60-6

371

68-1

48-6

77-4

40

(30)

27

55

45

40

45-7

390

45

20

42

38

107-7

3:e kv.

53-7

42-1

78-3

68-0

98-3

53

(42)

28

55

45

40

51-1

41-9

55

20

42

38

108-0

4:c kv.

53-4

37-9

103-3

57-5

99-9

53

(42)

28

55

45

40

51-8

53-2

55

20

42

38

113-6

1952

l:a kv.

44-7

34-5

72-6

41-0

90-2

47

(31)

36

(20)

55

45

40

54-2

48-1

65

55

49

46

111-0

2:a kv.

66''8

45-8

76-3

56-0

80-1

47

(31)

36

(13)

63

53

50

51-5

44-4

65

55

49

46

113-7

3:e k v.

60-3

47-0

74-6

66-5

95-7

56

(45)

36

(31)

63

53

50

49-6

48-4

65

55

49

46

122-8

1 Uppgifterna avse försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg, Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad (exkl. Strömstad för dec. 1949).

2 Skarpsill och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avse orensad vara; minimipriserna på torsk avse rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriser vid försäljning på

s. k. andra auktion (för exportörer och beredare). ^

6 Partinoteringen på strömming är det pris, som av producentföreningen fastställts att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för

dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna redovisade fiskarepriserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

it»-

to

Den totala utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver omfattande stat- nr 27 63 och 315 317.

År

Utförsel

I

n f ö r s e 1

Differens

Kommersiell export

Direktland- ningar i

utlandet*

Summa

Kommersiell import

Summa

Utförsel- överskott +

Införsel- överskott —

(fisk m. m.)

st. nr

27-63

(fiskkonser- ver) st. nr

315—317

(fisk m. m.)

st. nr

27-63

(fiskkonser- ver) st. nr

315-317

Miljö

ner kil

o g r a m

1935/39 .......................

25-6

08

148

41-2

502

1-4

51-6

- 10-4

1940/44 .......................

5-6

0-2

50

10-8

11-7

0-8

12-0

— 1*2

1945...........................

6-8

_

6-7

13-5

16-8

0-2

17-0

— 3*5

1946..........................

34-1

2-4

130

49-6

28-4

0-7

29-1

+ 20-4

1947...........................

17-6

2-5

10-1

30-2

30-1

1-2

31-3

- 11

1948...........................

47-8

1-4

12''9

62 1

28-5

0-7

29-2

+ 32-9

1949...........................

46-2

2-2

18-1

66-5

23-5

0-8

24-3

+ 42-2

1950...........................

35-5

2''7

24-5

62-7

26-8

1-6

28-3

+ 34-4

19511 .........................

61*1

1-7

19-0

71-8

311

1-2

32-3

+ 39''5

19521 .........................

550

1-7

27-0

83-7

34-7

1-6

36-3

+ 47-4

Miljö

ner k r o

n o r

1935/39 .......................

8-0

It

3-1

12-2

231

24

25-5

- 13-3

1940/44 .......................

2-9

0''2

2-2

5-3

10-6

1-6

12-1

— 6''8

1945...........................

41

0-2

7-0

11-8

19-6

1-8

20-9

— 9*6

1946...........................

25-6

5-4

10-1

41-1

32-2

4''3

36-5

+ 4-6

1947...........................

17-7

7-4

5-1

30-2

30-6

5-2

35-8

- 5-6

1948...........................

33''6

4*<4

5-9

44-4

29-7

2-5

32-2

+ 12-2

1949...........................

28-0

57

6-8

40-6

24-7

2-9

27-6

+ 12-9

1950...........................

23-5

7-6

8-8

39-9

29-9

6-5

36*4

+ 3-5 1

19511 .........................

339

55

8-7

48-1

37-6

5-9

43-4

+ 4-7

19521 .........................

38-9

5-5

ilo

55-4

46-9

6-9

53-8

+ 1-6 |

1 Uppgifterna äro preliminära (uppgifterna om direktlandningar i utlandet under december 1952 äro uppskattade).

’ Skrapfisk är icke inkluderad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

opaginerad Kontrollera mot PDF

687883. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Bilaga 3.

Tablå

över inkomster (prlsreglerlngsavglfter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden 15/41 1946—31/12 1952,

allt 1 kronor.

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Överfört från

clearing- kassan för

fisk

Tid

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

utgifter

prisreglerings-

avgifter

Pristillägg

Pristillägg

Utbetalt för

prisutjämn.3

15/4»—31/12 1946____

1/1-31/12 1947 ____

1/1—31/12 1948 ____

1/1—31/12 1949 ____

1/1—31/12 1950 ____

1/1-31/12 1951____

1/1—31/12 1952 ____

1 117 780: 21

1 699 532: 08

2 239 833: 72

2 000 733: 09

1 546 655:26

2 026 991:10

2152 916: 51

1 276 724: 82

1 507 945: 02

1949 812:46

1 928 838:41

2 560 254:65

1441 531:28

21 714 237: 26

124086:57

196 826:53

381401:55

306089: 17

225 914:41

314 686:10

488 976:85

80 276: 72

224 512:86

8323:68

292 115: 77

581 793: 96

138 400:72

145048:07

113 425:88

191648:54

245 834:98

254 064: 84

236 396:81

310511:65

448015:42

140 726: —

132 597: —

831 289: 46

485 874: 74

525000: —

800000:-

80 167:09

295 221:73

240 298:87

247 384:72

324 952: 84

836 301: 45

1 326 222; 23

1 000 000: —

Omkostnader

Omkostnader

Omkostnader

15/411946-81/12 1952

163 395:87

55 482:40

3154: 80

Summa

12 784441:97

12 542 789:77

2 037 981:18

1525954:18

1 799898:12

2918642: —

8350 548:93

1000000: —

Behållning (+) resp.

underskott (—) ....

+ 241 702: 20

+ 512 027: —

- 1 118 743:88

3 350 548: 93

1 000 000: —

+ 3 985 534: 25

Ränteinkomst under

1952 ..............

13 441; 62

+ 3 998 975:87

1 Beträffande strömmingsregleringen l/t.

* Beloppet är preliminärt.

8 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställdes till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag

och sedermera helt åtgått.

Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsavgifter» avse under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna

»utgifter» avse de pristillägg, som belöpa på respektive år. oj

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:338 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. a1 i texten
  2. JoU 1953:35 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1953/ 54, m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten