Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder

1953-04-08 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:202, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925

(nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder;

given Stockholms slott den 8 april 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §

lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å

kläder.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt den genom propositionen föreslagna ändringslagen skall frågan,

huruvida staten eller vederbörande polisdistrikt skall utgiva ersättning

till polisman för skada å kläder, lösas efter delvis andra linjer än hittills.

Ändringen är en följd av de ändringar i 1925 års polislag, vilka föreslagits

i proposition nr 1 (18, 1953. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 202.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Förslag

till

Lag

angående ändrud lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning

till polisman för skada å kläder.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1925 om ersättning till

polisman för skada a kläder1 skall

nngives.

(Nuvarande lydelse:)

1 §•

Har polisman fått sina kläder

sönderrivna eller eljest skadade under

utövning av polistjänst, därunder

inbegripen, vad angår polisman,

som är anställd i polisdistrikt å

landsbygden, jämväl handräckningsverksamhet,

äge rätt till ersättning

härför. Ersättningen skall

gäldas av statsverket eller, om polismannen

jämlikt 2, 5 eller 6 § i

lagen om polisväsendet i riket är

anställd i polisdistrikt, vilket utgöres

av stad eller av köping, som enligt

särskild bestämmelse är pliktig

att bekosta för köpingen erforderlig

polispersonal, samt skadan ej inträffade

under tjänstgöring, som

polismannen jämlikt 5 eller 6 § sagda

lag haft att fullgöra utom det

område, för vilket han är anställd,

av polisdistriktet. Ersättning till polisman,

som är anställd i polisdistrikt,

där statsverket övertagit

skyldigheten att sörja för polisverksamhetens

upprätthållande, skall

dock alltid utgå av statsmedel.

Länsstyrelsen bestämme----

Beslut om —----- — — tillh

erhalla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Har polisman under utövning av

polistjänst fått sina kläder sönderrivna

eller eljest skadade, är han berättigad

till ersättning härför. Beträffande

polisman, som är anställd

i polisdistrikt vari ingår köping eller

landskommun eller del därav, inbegripes

under polistjänst även handräckningsverksamhet.

Ersättningen skall gäldas av statsverket

eller, om polismannen jämlikt

2, 5 eller 6 § lagen om polisväsendet

i riket är anställd i polisdistrikt,

som icke är berättigat till

statsbidrag jämlikt 15 § 2 mom.

nämnda lag, samt skadan ej inträffade

under tjänstgöring, som polismannen

jämlikt 5 eller 6 § eller

7 § 1 mom. andra stycket samma

lag haft att fullgöra utom det område,

för vilket han är anställd, av

polisdistriktet. Ersättning till polisman,

som är anställd i polisdistrikt,

där statsverket övertagit skyldigheten

att sörja för polisverksamhetens

upprätthållande, skall dock alltid

utgå av statsmedel.

-- och värde.

dahållas ersättningssökanden.

Denna lag träder i kraft den dag

Konungen förordnar. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se 1942: 710.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

;i

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

fråga angående viss ändring av lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning

till polisman för skada å kläder samt anför.

I lagen den 6 juni lt)25 om ersättning till polisman för skada å kläder

(i fortsättningen kallad ersättningslagen) stadgas rätt för polisman, som

under utövning av polistjänst fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade,

att erhålla ersättning härför. Om polismannen är anställd i polisdistrikt,

som utgöres av stad eller köping, ankommer det i regel på polisdistriktet

all betala ersättningen. I andra fall vilar ersättningsskyldigheten

på statsverket.

Ersättningslagen har tillkommit samtidigt med lagen den 6 juni 1925

(nr 170) om polisväsendet i riket (här kallad polislagen) och är grundad

på den ordning, som gäller enligt denna lag.

Genom proposition nr 168 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

framlagt förslag till lag angående ändring i polislagen in. in. Förslaget avser

vissa reformer hl. a. ifråga om reglerna för indelning i polisdistrikt och beträffande

statsbidragsgrunderna. Om förslaget vinner riksdagens bifall,

synes vissa ändringar böra vidtagas även i ersättningslagen, vilken är av

allmän civillags natur.

.lag anhåller nu att få ta upp denna fråga till närmare behandling.

Grunderna för den nuvarande ordningen.

Städerna har av ålder ansetts skyldiga att sörja för sitt polisväsen. På

landsbygden var polisverksamheten däremot länge i väsentliga delar en

statlig angelägenhet, i det att de egentliga polisuppgifterna där ankom på

statliga tjänstemän, kronofogdar och länsmän (sedermera landsfogdar och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij.ts proposition nr 202.

landsfiskaler). Socknarna på landet var visserligen skyldiga atl anställa

fjärdingsman, men dessa hade i allmänhet icke några självständiga polisbefogenheter.

De köpingar, som tillkommit före år 1804, var i förevarande

hänseende jämställda med landsbygden i övrigt och hade alltså endast att

lillse att fjärdingsmanssysslan upprätthölls. Beträffande sådana köpingar

som tillkommit senare har däremot i köpingsbrevet intagits eu bestämmelse

om skyldighet för köpingen att bekosta sitt polisväsen.1

Frågan om ersättning av allmänna medel till polisman för skada på kläder

reglerades först genom eu lag den 30 mars 1920. Med hänsyn till den

ställning som städer och köpingar hade i polishänseende var det naturligt,

att från lagens tillämpning undantogs polisman, anställd i stad eller

köping. Åtminstone i de större städerna var det emellertid redan tidigare

regel, att polismännen av kommunala medel fick ersättning för skador av

ifrågavarande slag.

Genom 1925 års polislag stadgades skyldighet för varje polisdistrikt att

anställa och avlöna erforderlig polispersonal samt att sörja för övriga anordningar,

som behövdes för distriktets polisväsen. Beträffande indelningen

i polisdistrikt föreskrevs, att stad och köping skulle utgöra särskilt polisdistrikt

och att i övrigt landsfiskalsdistrikt eller del därav, bestämd i viss

angiven ordning, skulle vara sådant distrikt. Då man vid polislagens tillkomst

hade att ta ställning till frågan om och i vilken utsträckning statsbidrag

skulle utgå till polisdistriktens kostnader, fann man det nödvändigt

att tillämpa den principen, att statsbidrag skulle utgå endast i den mån

kommunerna genom den nya lagstiftningen ålades ökade förpliktelser.

Eftersom sådan verkan i stort sett skulle komma att inträda endast för de

egentliga landsbygdskommunerna, blev det endast dessa kommuner som

fick rätt till allmänt statsbidrag. Städerna och köpingarna skulle däremot

fortfarande vara skyldiga att utan bidrag från statens sida bekosta sitt

polisväsen.

I propositionen nr 60 1925 framlades förslag till ersättningslag och i anslutning

därtill anmärkte föredragande departementschefen bl. a., att den

i förslaget till polislag genomförda fördelningen av kostnaderna för polisväsendet

knappast syntes honom böra motivera någon inskränkning i

statsverkets dåvarande skyldighet att vidkännas ersättning för skada på

polismans kläder.

Departementschefen fortsatte.

Å andra sidan lärer någon anledning ej föreligga att utvidga statens ansvarighet

till att avse polispersonalen i städer och omförmälda köpingar,

i den mån det är fråga om personal, anställd för vederbörande samhälles

behov. Polispersonal, anställd i dylikt samhälle för hela rikets behov, torde

däremot i avseende å rätt till ersättning för skada å kläder böra likställas

1 Sådan skyldighet åvilar numera alla köpingar utom Malmköping och Mönsterås. Då i

fortsättningen talas om köping avses därmed — om icke annat framgår — endast sådan

köping, som är pliktig att bekosta sitt polisväsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kurujl. Maj:ta proposition nr 202.

med statsanställd personal; likaledes bör statsverket uppenbarligen alltid

till personal, anställd i städer och om förmälda köpingar, utgiva ersättning

för ifrågavarande slags skada, då den uppkommit under tjänstgöring utom

vederbörande stationsort och denna tjänstgöring anbefallts på grund av

bestämmelse i den föreslagna lagen om polisväsendet i riket. I övrigt bör

städernas och omförmälda köpingars personal äga rätt till gottgörelse för

här avsedd skada av vederbörande kommun, och denna rätt torde, då nu

polispersonalens ställning regleras, böra uttryckligen i lag fastslås.

Det i enlighet med dessa grunder upprättade förslaget till ersättningslag

lämnades av andra särskilda utskottet i dess utlåtande nr 2,1925 utan

erinran. Utskottet framhöll att förslaget endast avsåg att — som en följd

av att städer och köpingar i polislagen uttryckligen förklarats pliktiga att

vidkännas kostnaden för sitt polisväsen — fastslå att denna princip ägde

tillämpning även beträffande polismans rätt till ersättning för skada på

kläder. Förslaget antogs av riksdagen och motsvarar, bortsett från ett år

1942 tillkommet mindre tillägg, den nu gällande lagen i ämnet.

Gällande bestämmelser.

Ersättningslagen utgår från den i polislagen stadgade ordningen att varje

stad och köping bildar särskilt polisdistrikt (jämför 1 § 1 mom. polislagen)

och att allmänt statsbidrag tillkommer endast sådana polisdistrikt, som

icke utgöres av stad eller köping, d. v. s. polisdistrikten på den egentliga

landsbygden (jämför 15 § 2 mom. polislagen).

t § första stycket ersättningslagen innehåller till eu början den grundläggande

bestämmelsen att om en polisman under utövning av polistjänst

fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade, har han rätt till ersättning

härför. Det anges därvid, att under polistjänst inbegripes — vad angår

polisman, som är anställd i polisdistrikt på landsbygden — även hand*

räekningsverksamhet (jämför 1 g 2 mom. andra stycket polislagen).

I 1 § första stycket ersättningslagen behandlas vidare frågan om vem som

skall betala ersättningen. Härom stadgas att ersättningen skall gäldas av

statsverket eller — om polismannen jämlikt 2, 5 eller 6 § polislagen är

anställd i polisdistrikt som utgöres av stad eller köping och skadan cj inträffade

under tjänstgöring som han jämlikt 5 eller 6 § polislagen (d. v. s.

enligt reglerna om reservpolis och stalspolis) haft att fullgöra utom anställningsområdet

— av polisdistriktet. I sista punkten av 1 § första stycket

föreskrives ytterligare att ersättning till polisman, som är anställd i

polisdistrikt, där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens

upprätthållande, alltid skall betalas av staten (jämför 16 § första

stycket andra punkten polislagen).

Att polispersonal, som stad eller köping jämlikt 4 § polislagen anställt

för hela rikets behov, i förevarande hänseende är jämställd med statsan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

ställd personal framgår indirekt av bestämmelserna i 1 § första stycket

ersättningslagen.

Med polisman avses i ersättningslagen såväl polispersonalen i lägre grader

som det högre polisbefälet (polismästare, stadsfiskaler, polisintendenter

etc.); även de statsanställda polistjänstemännen såsom landsfogdar,

landsfiskaler in. fl. omfattas av lagen.

Enligt 1 § andra stycket ersättningslagen ankommer det på länsstyrelsen

att efter ansökan av polisman, som fått sina kläder skadade, bestämma del

ersättningsbelopp som skall utgå. Samma stycke innehåller i övrigt bestämmelser

om ansökningsförfarandet, och i paragrafens sista stycke meddelas

vissa bestämmelser om ersättningsbesluten.

I 2 § ersättningslagen stadgas om domstols prövning av skyldighet för

tilltalad i brottmål att återgälda statsverket eller polisdistrikt ersättning,

som enligt lagen utgivits eller kan komma att utgivas.

De föreslagna ändringarna i polislagen.

Beträffande den närmare innebörden av förslaget till ändringar i polislagen

hänvisas till propositionen nr 168/1953. Här skall endast sammanfattningsvis

erinras följande, som i förevarande avseende är av särskilt

intresse.

Enligt 1 § 1 inom. andra stycket polislagen i den föreslagna lydelsen skall

stad, vars invånarantal den 1 januari 1953 uppgick till minst 10 000, utgöra

särskilt polisdistrikt. Vad sålunda stadgats skall efter Kungl. Maj:ts förordnande

gälla även stad, som därefter uppnår nämnda invånarantal.

Tredje stycket av samma moment innehåller tre skilda regler. Den första

av dessa innebär att stad, som den 1 januari 1953 hade mindre än 10 000

invånare men som trots detta bildar eget åklagardistrikt, skall utgöra särskilt

polisdistrikt. Den andra regeln innebär, att landsfiskalsdistrikt —

bortsett från sådan däri ingående stad som med tillämpning av andra stycket

utgör särskilt polisdistrikt — skall antingen utgöra ett polisdistrikt eller

uppdelas i flera sådana; vilket som skall vara fallet bestämmes i särskilt

angiven ordning. Den tredje regeln slutligen stadgar, att Kungl. Maj:t, där

så finnes särskilt påkallat, må medge att stad, som avses i andra stycket

och som utgör del av landsfiskalsdistrikt, äger att gemensamt med annan

del av samma landsfiskalsdistrikt bilda polisdistrikt.

De polisdistrikt, som avses i 1 § 1 mom. tredje stycket polislagen i den

föreslagna lydelsen, skall enligt förslaget få allmänt statsbidrag efter i

huvudsak samma grunder som för närvarande gäller för landskommuner.

För städer och köpingar, som avses i nämnda lagrum, innebär detta en nyhet.

Bidraget skall utgå med hälften av kostnaden för avlöning och vissa

andra förmåner till polis, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning,

samt med en femtedel av avlöningskostnaden för polis, som innehar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Knnyl. Maj.ts proposition nr 202. 7

eller uppehåller icke ordinarie befattning. Dock skall statsbidraget, i den

mån kostnaden belöper på stad eller köping som den 1 januari 1953 hade

minst 5(100 invånare, utgå med endast en fjärdedel. (Jämför 15 § 2 mom.

förslaget.)

Den 1 januari 1952 hade 25 städer mindre än 5 000 invånare och 37 städer

mellan 5 000 och 10 000 invånare. Antalet köpingar var 80, och av dessa

hade nyssnämnda dag 60 mindre än 5 000, 22 mellan 5 000 och 10 000 samt

4 mer än 10 000 invånare. Det sammanlagda antalet polismän i de berörda

02 städerna och 86 köpingarna uppgår till omkring 800. Till jämförelse

kan nämnas, att antalet poliser i polisdistrikten på den egentliga landsbygden

är omkring 1 900.

Departementschefen.

Enligt de i propositionen nr 168/1953 föreslagna ändringarna i polislagen

skall som förut nämnts allmänt statsbidrag utgå ej blott såsom hittills till

polisdistrikt bestående av ren landsbygd utan även till vissa städer, nämligen

sådana som den 1 januari 1953 hade mindre än 10 000 invånare (jämte

efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t även annan stad) samt till alla köpingar.

För nämnda städer och för köpingarna öppnas vidare möjlighet

att bilda gemensamt polisdistrikt med andra delar av samma landsfiskalsdistrikt.

Om denna ändring genomföres, kommer alltså framdeles att kunna

bildas gemensamma polisdistrikt, som består av städer, köpingar och landskommuner

i olika kombinationer, exempelvis en stad och en eller flera

landskommuner, en stad och en köping etc. En stad, som icke är berättigad

till allmänt statsbidrag, kommer icke att kunna ingå i gemensamt polisdistrikt.

Däremot kan ett polisdistrikt komma att bestå av en del, för vilken

statsbidrag skall utgå med 50 procent, och en del, för vilken bidraget skall

utgå med endast 25 procent.

Vid avgörandet av frågan, på vad sätt ersättningslagen skall anpassas

efter de nu föreslagna ändringarna i polislagen, måste utgångspunkten

enligt min mening vara, att för varje polisdistrikt bör gälla enhetliga regler

om huruvida staten eller polisdistriktet skall betala uppkommande ersättningar.

Därest olika regler skulle gälla för skilda delar av sannna distrikt,

skulle detta vid tillämpningen leda till stora praktiska svårigheter. Jag

anser, att den enklaste och bäst motiverade lösningen uppnås, om man

bibehåller sambandet med statsbidragsreglerna och låter endast sådant

polisdistrikt, som icke är berättigat till statsbidrag jämlikt 15 § 2 inom.

polislagen, svara för ersättningar av ifrågavarande slag. Detta skulle medföra,

att kretsen av de polismän, som för skada på kläder blir berättigade

till ersättning av statsverket, ökas med omkring 800 man, anställda i 62

mindre städer och 86 köpingar.

Även i ed annat hänseende torde ersättningslagen nu böra undergå sak
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 202.

lig ändring. Genom lag den 16 september 1932 infördes i 7 § 1 mom. andra

stycket polislagen en bestämmelse enligt vilken Kungl. Maj :t, då utomordentliga

omständigheter därtill föranleder, äger förordna att polispersonal i

städer och köpingar får användas för polisverksamhet utom anställningsområdet.

Någon föreskrift om att detta fall i ersättningshänseende skulle

bedömas lika med polispersonals tjänstgöring enligt 5 eller 6 § polislagen

utanför anställningsområdet intogs emellertid icke i ersättningslagen. I det

genom propositionen nr 168/1953 framlagda förslaget till ändring av polislagen

har möjligheten enligt 7 § 1 mom. andra stycket polislagen att använda

icke statsunderstödd polis utanför anställningsområdet ytterligare

utbyggts genom att länsstyrelserna tillerkänts viss befogenhet därtill. Då

det får anses överensstämma med vad som förutsattes vid ersättningslagens

tillkomst att ersättning för skada å kläder, som uppstått under sådan

tjänstgöring utanför området för anställningen, skall gäldas av statsverket,

torde stadgande härom böra intagas i ersättningslagen.

De föreslagna ändringarna i polislagen föranleder i övrigt vissa redaktionella

jämkningar av ersättningslagen.

Ändringarna i polislagen avses skola träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t

bestämmer. Detsamma bör gälla i fråga om de nu förordade ändringarna i

ersättningslagen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över bifogade1 inom inrikesdepartementet upprättade förslag till lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning

till polisman för skada å kläder måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Lindmark.

1 Det vid protokollet fogade lagförslaget, vilket är likalydande med det vid propositionen

fogade förslaget, har här uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

9

Utdrog av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 april

1953.

N ä r varande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 31 mars 1953 tillhandakoimnet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20

inars 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925

(nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet, e. o. hovrättsassessorn

Arne Brunnberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Kr 202.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 202.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 april

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets

den 1 april 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 mars

1953 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse hilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53

316274

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående andrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 a1 i texten
  2. 1LU 1953:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 s. 1 i texten