Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder
1953-04-08 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:202, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 202.
1
Nr 202.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925
(nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder;
given Stockholms slott den 8 april 1953.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 §
lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å
kläder.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt den genom propositionen föreslagna ändringslagen skall frågan,
huruvida staten eller vederbörande polisdistrikt skall utgiva ersättning
till polisman för skada å kläder, lösas efter delvis andra linjer än hittills.
Ändringen är en följd av de ändringar i 1925 års polislag, vilka föreslagits
i proposition nr 1 (18, 1953. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 202.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 202.
Förslag
till
Lag
angående ändrud lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning
till polisman för skada å kläder.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1925 om ersättning till
polisman för skada a kläder1 skall
nngives.
(Nuvarande lydelse:)
1 §•
Har polisman fått sina kläder
sönderrivna eller eljest skadade under
utövning av polistjänst, därunder
inbegripen, vad angår polisman,
som är anställd i polisdistrikt å
landsbygden, jämväl handräckningsverksamhet,
äge rätt till ersättning
härför. Ersättningen skall
gäldas av statsverket eller, om polismannen
jämlikt 2, 5 eller 6 § i
lagen om polisväsendet i riket är
anställd i polisdistrikt, vilket utgöres
av stad eller av köping, som enligt
särskild bestämmelse är pliktig
att bekosta för köpingen erforderlig
polispersonal, samt skadan ej inträffade
under tjänstgöring, som
polismannen jämlikt 5 eller 6 § sagda
lag haft att fullgöra utom det
område, för vilket han är anställd,
av polisdistriktet. Ersättning till polisman,
som är anställd i polisdistrikt,
där statsverket övertagit
skyldigheten att sörja för polisverksamhetens
upprätthållande, skall
dock alltid utgå av statsmedel.
Länsstyrelsen bestämme----
Beslut om —----- — — tillh
erhalla ändrad lydelse på sätt nedan
(Föreslagen lydelse:)
1 §•
Har polisman under utövning av
polistjänst fått sina kläder sönderrivna
eller eljest skadade, är han berättigad
till ersättning härför. Beträffande
polisman, som är anställd
i polisdistrikt vari ingår köping eller
landskommun eller del därav, inbegripes
under polistjänst även handräckningsverksamhet.
Ersättningen skall gäldas av statsverket
eller, om polismannen jämlikt
2, 5 eller 6 § lagen om polisväsendet
i riket är anställd i polisdistrikt,
som icke är berättigat till
statsbidrag jämlikt 15 § 2 mom.
nämnda lag, samt skadan ej inträffade
under tjänstgöring, som polismannen
jämlikt 5 eller 6 § eller
7 § 1 mom. andra stycket samma
lag haft att fullgöra utom det område,
för vilket han är anställd, av
polisdistriktet. Ersättning till polisman,
som är anställd i polisdistrikt,
där statsverket övertagit skyldigheten
att sörja för polisverksamhetens
upprätthållande, skall dock alltid
utgå av statsmedel.
-- och värde.
dahållas ersättningssökanden.
Denna lag träder i kraft den dag
Konungen förordnar. 1
1 Senaste lydelse av 1 §, se 1942: 710.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 202.
;i
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
fråga angående viss ändring av lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning
till polisman för skada å kläder samt anför.
I lagen den 6 juni lt)25 om ersättning till polisman för skada å kläder
(i fortsättningen kallad ersättningslagen) stadgas rätt för polisman, som
under utövning av polistjänst fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade,
att erhålla ersättning härför. Om polismannen är anställd i polisdistrikt,
som utgöres av stad eller köping, ankommer det i regel på polisdistriktet
all betala ersättningen. I andra fall vilar ersättningsskyldigheten
på statsverket.
Ersättningslagen har tillkommit samtidigt med lagen den 6 juni 1925
(nr 170) om polisväsendet i riket (här kallad polislagen) och är grundad
på den ordning, som gäller enligt denna lag.
Genom proposition nr 168 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
framlagt förslag till lag angående ändring i polislagen in. in. Förslaget avser
vissa reformer hl. a. ifråga om reglerna för indelning i polisdistrikt och beträffande
statsbidragsgrunderna. Om förslaget vinner riksdagens bifall,
synes vissa ändringar böra vidtagas även i ersättningslagen, vilken är av
allmän civillags natur.
.lag anhåller nu att få ta upp denna fråga till närmare behandling.
Grunderna för den nuvarande ordningen.
Städerna har av ålder ansetts skyldiga att sörja för sitt polisväsen. På
landsbygden var polisverksamheten däremot länge i väsentliga delar en
statlig angelägenhet, i det att de egentliga polisuppgifterna där ankom på
statliga tjänstemän, kronofogdar och länsmän (sedermera landsfogdar och
4
Kungl. Mcij.ts proposition nr 202.
landsfiskaler). Socknarna på landet var visserligen skyldiga atl anställa
fjärdingsman, men dessa hade i allmänhet icke några självständiga polisbefogenheter.
De köpingar, som tillkommit före år 1804, var i förevarande
hänseende jämställda med landsbygden i övrigt och hade alltså endast att
lillse att fjärdingsmanssysslan upprätthölls. Beträffande sådana köpingar
som tillkommit senare har däremot i köpingsbrevet intagits eu bestämmelse
om skyldighet för köpingen att bekosta sitt polisväsen.1
Frågan om ersättning av allmänna medel till polisman för skada på kläder
reglerades först genom eu lag den 30 mars 1920. Med hänsyn till den
ställning som städer och köpingar hade i polishänseende var det naturligt,
att från lagens tillämpning undantogs polisman, anställd i stad eller
köping. Åtminstone i de större städerna var det emellertid redan tidigare
regel, att polismännen av kommunala medel fick ersättning för skador av
ifrågavarande slag.
Genom 1925 års polislag stadgades skyldighet för varje polisdistrikt att
anställa och avlöna erforderlig polispersonal samt att sörja för övriga anordningar,
som behövdes för distriktets polisväsen. Beträffande indelningen
i polisdistrikt föreskrevs, att stad och köping skulle utgöra särskilt polisdistrikt
och att i övrigt landsfiskalsdistrikt eller del därav, bestämd i viss
angiven ordning, skulle vara sådant distrikt. Då man vid polislagens tillkomst
hade att ta ställning till frågan om och i vilken utsträckning statsbidrag
skulle utgå till polisdistriktens kostnader, fann man det nödvändigt
att tillämpa den principen, att statsbidrag skulle utgå endast i den mån
kommunerna genom den nya lagstiftningen ålades ökade förpliktelser.
Eftersom sådan verkan i stort sett skulle komma att inträda endast för de
egentliga landsbygdskommunerna, blev det endast dessa kommuner som
fick rätt till allmänt statsbidrag. Städerna och köpingarna skulle däremot
fortfarande vara skyldiga att utan bidrag från statens sida bekosta sitt
polisväsen.
I propositionen nr 60 1925 framlades förslag till ersättningslag och i anslutning
därtill anmärkte föredragande departementschefen bl. a., att den
i förslaget till polislag genomförda fördelningen av kostnaderna för polisväsendet
knappast syntes honom böra motivera någon inskränkning i
statsverkets dåvarande skyldighet att vidkännas ersättning för skada på
polismans kläder.
Departementschefen fortsatte.
Å andra sidan lärer någon anledning ej föreligga att utvidga statens ansvarighet
till att avse polispersonalen i städer och omförmälda köpingar,
i den mån det är fråga om personal, anställd för vederbörande samhälles
behov. Polispersonal, anställd i dylikt samhälle för hela rikets behov, torde
däremot i avseende å rätt till ersättning för skada å kläder böra likställas
1 Sådan skyldighet åvilar numera alla köpingar utom Malmköping och Mönsterås. Då i
fortsättningen talas om köping avses därmed — om icke annat framgår — endast sådan
köping, som är pliktig att bekosta sitt polisväsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Kurujl. Maj:ta proposition nr 202.
med statsanställd personal; likaledes bör statsverket uppenbarligen alltid
till personal, anställd i städer och om förmälda köpingar, utgiva ersättning
för ifrågavarande slags skada, då den uppkommit under tjänstgöring utom
vederbörande stationsort och denna tjänstgöring anbefallts på grund av
bestämmelse i den föreslagna lagen om polisväsendet i riket. I övrigt bör
städernas och omförmälda köpingars personal äga rätt till gottgörelse för
här avsedd skada av vederbörande kommun, och denna rätt torde, då nu
polispersonalens ställning regleras, böra uttryckligen i lag fastslås.
Det i enlighet med dessa grunder upprättade förslaget till ersättningslag
lämnades av andra särskilda utskottet i dess utlåtande nr 2,1925 utan
erinran. Utskottet framhöll att förslaget endast avsåg att — som en följd
av att städer och köpingar i polislagen uttryckligen förklarats pliktiga att
vidkännas kostnaden för sitt polisväsen — fastslå att denna princip ägde
tillämpning även beträffande polismans rätt till ersättning för skada på
kläder. Förslaget antogs av riksdagen och motsvarar, bortsett från ett år
1942 tillkommet mindre tillägg, den nu gällande lagen i ämnet.
Gällande bestämmelser.
Ersättningslagen utgår från den i polislagen stadgade ordningen att varje
stad och köping bildar särskilt polisdistrikt (jämför 1 § 1 mom. polislagen)
och att allmänt statsbidrag tillkommer endast sådana polisdistrikt, som
icke utgöres av stad eller köping, d. v. s. polisdistrikten på den egentliga
landsbygden (jämför 15 § 2 mom. polislagen).
t § första stycket ersättningslagen innehåller till eu början den grundläggande
bestämmelsen att om en polisman under utövning av polistjänst
fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade, har han rätt till ersättning
härför. Det anges därvid, att under polistjänst inbegripes — vad angår
polisman, som är anställd i polisdistrikt på landsbygden — även hand*
räekningsverksamhet (jämför 1 g 2 mom. andra stycket polislagen).
I 1 § första stycket ersättningslagen behandlas vidare frågan om vem som
skall betala ersättningen. Härom stadgas att ersättningen skall gäldas av
statsverket eller — om polismannen jämlikt 2, 5 eller 6 § polislagen är
anställd i polisdistrikt som utgöres av stad eller köping och skadan cj inträffade
under tjänstgöring som han jämlikt 5 eller 6 § polislagen (d. v. s.
enligt reglerna om reservpolis och stalspolis) haft att fullgöra utom anställningsområdet
— av polisdistriktet. I sista punkten av 1 § första stycket
föreskrives ytterligare att ersättning till polisman, som är anställd i
polisdistrikt, där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens
upprätthållande, alltid skall betalas av staten (jämför 16 § första
stycket andra punkten polislagen).
Att polispersonal, som stad eller köping jämlikt 4 § polislagen anställt
för hela rikets behov, i förevarande hänseende är jämställd med statsan
-
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 202.
ställd personal framgår indirekt av bestämmelserna i 1 § första stycket
ersättningslagen.
Med polisman avses i ersättningslagen såväl polispersonalen i lägre grader
som det högre polisbefälet (polismästare, stadsfiskaler, polisintendenter
etc.); även de statsanställda polistjänstemännen såsom landsfogdar,
landsfiskaler in. fl. omfattas av lagen.
Enligt 1 § andra stycket ersättningslagen ankommer det på länsstyrelsen
att efter ansökan av polisman, som fått sina kläder skadade, bestämma del
ersättningsbelopp som skall utgå. Samma stycke innehåller i övrigt bestämmelser
om ansökningsförfarandet, och i paragrafens sista stycke meddelas
vissa bestämmelser om ersättningsbesluten.
I 2 § ersättningslagen stadgas om domstols prövning av skyldighet för
tilltalad i brottmål att återgälda statsverket eller polisdistrikt ersättning,
som enligt lagen utgivits eller kan komma att utgivas.
De föreslagna ändringarna i polislagen.
Beträffande den närmare innebörden av förslaget till ändringar i polislagen
hänvisas till propositionen nr 168/1953. Här skall endast sammanfattningsvis
erinras följande, som i förevarande avseende är av särskilt
intresse.
Enligt 1 § 1 inom. andra stycket polislagen i den föreslagna lydelsen skall
stad, vars invånarantal den 1 januari 1953 uppgick till minst 10 000, utgöra
särskilt polisdistrikt. Vad sålunda stadgats skall efter Kungl. Maj:ts förordnande
gälla även stad, som därefter uppnår nämnda invånarantal.
Tredje stycket av samma moment innehåller tre skilda regler. Den första
av dessa innebär att stad, som den 1 januari 1953 hade mindre än 10 000
invånare men som trots detta bildar eget åklagardistrikt, skall utgöra särskilt
polisdistrikt. Den andra regeln innebär, att landsfiskalsdistrikt —
bortsett från sådan däri ingående stad som med tillämpning av andra stycket
utgör särskilt polisdistrikt — skall antingen utgöra ett polisdistrikt eller
uppdelas i flera sådana; vilket som skall vara fallet bestämmes i särskilt
angiven ordning. Den tredje regeln slutligen stadgar, att Kungl. Maj:t, där
så finnes särskilt påkallat, må medge att stad, som avses i andra stycket
och som utgör del av landsfiskalsdistrikt, äger att gemensamt med annan
del av samma landsfiskalsdistrikt bilda polisdistrikt.
De polisdistrikt, som avses i 1 § 1 mom. tredje stycket polislagen i den
föreslagna lydelsen, skall enligt förslaget få allmänt statsbidrag efter i
huvudsak samma grunder som för närvarande gäller för landskommuner.
För städer och köpingar, som avses i nämnda lagrum, innebär detta en nyhet.
Bidraget skall utgå med hälften av kostnaden för avlöning och vissa
andra förmåner till polis, som innehar eller uppehåller ordinarie befattning,
samt med en femtedel av avlöningskostnaden för polis, som innehar
Knnyl. Maj.ts proposition nr 202. 7
eller uppehåller icke ordinarie befattning. Dock skall statsbidraget, i den
mån kostnaden belöper på stad eller köping som den 1 januari 1953 hade
minst 5(100 invånare, utgå med endast en fjärdedel. (Jämför 15 § 2 mom.
förslaget.)
Den 1 januari 1952 hade 25 städer mindre än 5 000 invånare och 37 städer
mellan 5 000 och 10 000 invånare. Antalet köpingar var 80, och av dessa
hade nyssnämnda dag 60 mindre än 5 000, 22 mellan 5 000 och 10 000 samt
4 mer än 10 000 invånare. Det sammanlagda antalet polismän i de berörda
02 städerna och 86 köpingarna uppgår till omkring 800. Till jämförelse
kan nämnas, att antalet poliser i polisdistrikten på den egentliga landsbygden
är omkring 1 900.
Departementschefen.
Enligt de i propositionen nr 168/1953 föreslagna ändringarna i polislagen
skall som förut nämnts allmänt statsbidrag utgå ej blott såsom hittills till
polisdistrikt bestående av ren landsbygd utan även till vissa städer, nämligen
sådana som den 1 januari 1953 hade mindre än 10 000 invånare (jämte
efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t även annan stad) samt till alla köpingar.
För nämnda städer och för köpingarna öppnas vidare möjlighet
att bilda gemensamt polisdistrikt med andra delar av samma landsfiskalsdistrikt.
Om denna ändring genomföres, kommer alltså framdeles att kunna
bildas gemensamma polisdistrikt, som består av städer, köpingar och landskommuner
i olika kombinationer, exempelvis en stad och en eller flera
landskommuner, en stad och en köping etc. En stad, som icke är berättigad
till allmänt statsbidrag, kommer icke att kunna ingå i gemensamt polisdistrikt.
Däremot kan ett polisdistrikt komma att bestå av en del, för vilken
statsbidrag skall utgå med 50 procent, och en del, för vilken bidraget skall
utgå med endast 25 procent.
Vid avgörandet av frågan, på vad sätt ersättningslagen skall anpassas
efter de nu föreslagna ändringarna i polislagen, måste utgångspunkten
enligt min mening vara, att för varje polisdistrikt bör gälla enhetliga regler
om huruvida staten eller polisdistriktet skall betala uppkommande ersättningar.
Därest olika regler skulle gälla för skilda delar av sannna distrikt,
skulle detta vid tillämpningen leda till stora praktiska svårigheter. Jag
anser, att den enklaste och bäst motiverade lösningen uppnås, om man
bibehåller sambandet med statsbidragsreglerna och låter endast sådant
polisdistrikt, som icke är berättigat till statsbidrag jämlikt 15 § 2 inom.
polislagen, svara för ersättningar av ifrågavarande slag. Detta skulle medföra,
att kretsen av de polismän, som för skada på kläder blir berättigade
till ersättning av statsverket, ökas med omkring 800 man, anställda i 62
mindre städer och 86 köpingar.
Även i ed annat hänseende torde ersättningslagen nu böra undergå sak
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 202.
lig ändring. Genom lag den 16 september 1932 infördes i 7 § 1 mom. andra
stycket polislagen en bestämmelse enligt vilken Kungl. Maj :t, då utomordentliga
omständigheter därtill föranleder, äger förordna att polispersonal i
städer och köpingar får användas för polisverksamhet utom anställningsområdet.
Någon föreskrift om att detta fall i ersättningshänseende skulle
bedömas lika med polispersonals tjänstgöring enligt 5 eller 6 § polislagen
utanför anställningsområdet intogs emellertid icke i ersättningslagen. I det
genom propositionen nr 168/1953 framlagda förslaget till ändring av polislagen
har möjligheten enligt 7 § 1 mom. andra stycket polislagen att använda
icke statsunderstödd polis utanför anställningsområdet ytterligare
utbyggts genom att länsstyrelserna tillerkänts viss befogenhet därtill. Då
det får anses överensstämma med vad som förutsattes vid ersättningslagens
tillkomst att ersättning för skada å kläder, som uppstått under sådan
tjänstgöring utanför området för anställningen, skall gäldas av statsverket,
torde stadgande härom böra intagas i ersättningslagen.
De föreslagna ändringarna i polislagen föranleder i övrigt vissa redaktionella
jämkningar av ersättningslagen.
Ändringarna i polislagen avses skola träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t
bestämmer. Detsamma bör gälla i fråga om de nu förordade ändringarna i
ersättningslagen.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över bifogade1 inom inrikesdepartementet upprättade förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning
till polisman för skada å kläder måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Lars Lindmark.
1 Det vid protokollet fogade lagförslaget, vilket är likalydande med det vid propositionen
fogade förslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 202.
9
Utdrog av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 april
1953.
N ä r varande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 31 mars 1953 tillhandakoimnet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20
inars 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925
(nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet, e. o. hovrättsassessorn
Arne Brunnberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
2 —Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Kr 202.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 202.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 april
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets
den 1 april 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 mars
1953 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder.
Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse hilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Fischier.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53
316274
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag angående andrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 a1 i texten
- 1LU 1953:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 s. 1 i texten