Kungl. Maj:ts proposition nr 204
1953-03-27 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:204, Kungl. Maj:ts proposition nr 204
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
1
Nr 204.
Kungl. Maj:ts proposition titt riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott
den 27 mars 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
4) förordning om ändrad lydelse av 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); samt
5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 7 december
1951 (nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1 Dihung till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. S’r 204.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 76 § kominunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
76 §.
Där för tillämpningen av denna lag erfordras föreskrifter utöver vad de
vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger Konungen utfärda sådana föreskrifter.
Tabeller, som äro erforderliga för tillämpningen av lagen, fastställas
av riksskattenämnden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, dä lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 19 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras ytterligare föreskrifter,
äger Konungen utfärda sådana föreskrifter. Tabeller, som äro erforderliga
för tillämpningen av förordningen, fastställas av riksskattenämnden.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 20 A.
Förslag
till
3
förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 19 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
19 §.
Där för tillämpningen av denna förordning erfordras föreskrifter utöver
vad de vid förordningen fogade anvisningarna innehålla, äger Konungen
utfärda sådana föreskrifter. Tabeller, som utöver de vid förordningen fogade
tabellerna äro erforderliga för tillämpningen av förordningen, fastställas av
riksskattenämnden.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, alt 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
145 §.
8 inom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av
länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande
taxeringsarbetet,
de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats
efter sådan myndighets medgivande,
de ordförande i beredningsnäinnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som
på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles
i 59 § 1 mom.,
de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
1 Senaste lydelse av 8 mom. se 1945:748 och av It mom. se 1947:588.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 mom.,
de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds
eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av
upplysningar, ävensom
de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssaminanträde, som anordnats genom
länsstyrelsens försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass
II i allmänna rescreglementet, dels arvode med nitton kronor för sammanträdesdag,
dels ock enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet
traktamente enligt traktamentsklass B, därvid dagtraktamente dock icke
skall utgå för dag, då sammanträde ägt rum.
Ersättning efter — — — i taxeringsfrågor.
11 mom. I 126 § 2 mom. —--Kungl. Maj:t.
Sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd, som
icke är befattningshavare i statens tjänst, äger för tid, varunder han varit
inkallad till tjänstgöring, åtnjuta arvode med trettio kronor om dagen ävensom
traktamente för natt enligt allmänna resereglementet. Ledamot, som
är befattningshavare i statens tjänst, skall för tjänstgöringen åtnjuta,
jämte ersättning för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet
för ifrågavarande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av
Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot i förekommande fall för resedagar
åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet.
Ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd hänföres
till rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 7 december
1951 (nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk
att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 7 december 1951 om skyldighet
för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper
såsom underlag för taxering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Kungl. Maj:ts proposition nr 20i.
5
1 §■
läkare av —:--nedan sägs.
Staten och kommun samt aktiebolag, bolag, som blivit infört i handelsregistret,
förening, som blivit hos länsstyrelse införd i föreningsregister,
och sambruksförening äro icke skyldiga föra räkenskaper enligt denna förordning.
Vad i---denna förordning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, dä förordning enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hdllet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 27 mars
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändring
av 76 § kommunalskattelagen, m. m. och anför därvid följande.
I. överlämnande till riksskattenämnden av vissa ärenden, m. m.
I anledning av propositionen 1952:108 lämnade riksdagen förra året bemyndigande
åt Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga
uppgiften att fastställa åtskilliga för taxeringsförfarandet och uppbördsarbetet
erforderliga tabeller och formulär till blanketter. Med stöd av detta
bemyndigande har Kungl. Maj:t genom kungörelser den 6 juni 1952, nr 567
och 569, uppdragit åt riksskattenämnden att fastställa för uppbördsförfarandet
erforderliga tabeller samt formulär till blanketter och längder,
vilkas fastställande icke enligt särskilda bestämmelser ankommer på annan
eller eljest finnes böra ske i annan ordning, samt vidare formulär till blanketter
för självdeklarationer m. in.
Den delegering av mera rutinmässiga uppgifter från Kungl. Maj:ts till
riksskattenämndens handläggning, som sålunda ägt rum, synes nu böra
utvidgas till att omfatta även fastställandet av vissa tabeller enligt kommunalskattelagen
samt förordningarna om statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt.
Enligt 76 § kommunalskattelagen äger Konungen, där för tillämpningen
av samma lag erfordras tabeller eller föreskrifter utöver vad de vid lagen
fogade anvisningarna innehåller, att utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.
Bestämmelser av motsvarande innehåll återfinns i 19 § förordningen
om statlig inkomstskatt och 19 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.
Med stöd av förstnämnda två förfaltningsrum har Kungl. Maj:t
bl. a. fastställt tabeller till ledning vid uträknandet av beskattningsbar
Kungl. \laj:ts proposition nr 20i.
7
inkomst enligt konnnunalskaltelagen och förordningen om statlig inkomstskatt
(SFS 1951:646 och 1952:680). Vidare har Kungl. Maj:t med stöd av
ifrågavarande stadganden i förordningarna om statlig inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt utfärdat tabeller till ledning vid uträknandet av
dessa skatter (SFS 1952:654 och 655).
De nu angivna författningsrummen i kommunalskattelagen samt förordningarna
om statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt bör ändras
så att det i fortsättningen skall ankomma på riksskattenämnden att fastställa
de i författningsrummen avsedda tabellerna.
I samband härmed bör en formell ändring vidtagas i 19 § förordningen
om statlig inkomstskatt. I detta författningsruin angives, att där för tilllämpning
av förordningen erfordras tabeller eller föreskrifter utöver vad
den vid förordningen fogade tabellen innehåller, äger Konungen utfärda
sådana tabeller eller föreskrifter. Nämnda vid förordningen fogade tabell
utvisar för ensamstående skaltskyldig taxerad inkomst minskad med ortsavdrag.
Tabellen är, efter de vid föregående års riksdag beslutade ändringarna
av skatteskalorna in. in., icke aktuell längre än t. o. m. innevarande
års taxering, och något behov alt ersätta tabellen med en ny sådan
föreligger icke, eftersom ortsavdragens belopp för ensamstående numera
framgår direkt av 8 § 1 mom. i förordningen. Lydelsen av 19 § bör sålunda
omformuleras även i nu ifrågavarande hänseende.
De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft dagen efter den
då författningarna utkommer från trycket i Svensk författningssamling.
II. Fråga om höjning av vissa ersättningar enligt taxeringsförordningen.
Enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen utgår ersättning av statsmedel
i vissa fall till personer (taxeringsfunktionärer och andra) för deras
inställelse till sammanträden in. in. Beträffande de fall, då ersättning enligt
detta stadgande kan utgå, torde få hänvisas till författningstexten. Det
mest förekommande fallet torde vara det, då ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd inställer sig till instruktionssammanträde, som anordnats
genom länsstyrelsens försorg. Enligt nämnda stadgande skall resekostnadsersättning
utgå enligt reseklass II i allmänna resereglementet. Vidare utgår
arvode med belopp, som för dygn varunder sammanträde ägt rum utgör
15 kronor, om den ersältningsberättigade är bosatt på sammanträdesorten,
och 19 kronor, om den ersältningsberättigade bor annorstädes. För dygn
varunder sammanträde ej ägt rum utgår arvode med belopp, som motsvarar
traktamente enligt traktamentsklass B i allmänna resereglementet av den
21 november 1952, nr 735, (18 kronor för dag och 13 kronor för natt).
Ledamot i fastighelsprövningsnämnd eller prövningsnämnd äger jämlikt
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 204.
145 § 11 inom. taxeringsförordningen åtnjuta arvode för tid, varunder han
varit inkallad till tjänstgöring, med 24 kronor om dagen, om han är bosatt
å sammanträdesorten, och med 32 kronor om dagen, om han är bosatt utom
sammanträdesorten. För ledamot som är befattningshavare i statens tjänst
gäller dock andra regler. Sådan ledamot åtnjuter jämte ersättning för
mistade avlöningsförmåner arvode med belopp som bestämmes av Kungl.
Maj :t. För rescdagar erhåller ledamot resekostnadsersättning och traktamente
enligt allmänna resereglementets rese- och traktainentsklass I A
(traktamente 20 kronor för dag och 15 kronor för natt).
De i 8 mom. angivna arvodesbeloppen har fastställts genom förordning
den 7 december 1945, nr 748, och tillämpats sedan den 1 januari 1946. De i
11 mom. upptagna arvodesbeloppen har gällt sedan den 1 januari 1944.
Till finansdepartementet har inkommit framställningar om vissa ändringar
i 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen. Sålunda har länsstyrelsen
i Västerbottens län i skrivelse den 6 februari 1953 hemställt om
sådan ändring av bestämmelserna i 8 mom., att traktamente korame att
utgå såsom för förrättning enligt resereglementet även för sammanträdesdag.
Därjämte borde arvode utgå med samma belopp för dem, som vore
bosatta å sammanträdesorten, som för dem, som vore bosatta utanför densamma.
Arvodet, som varit oförändrat från och med den 1 januari 1946,
borde därvid höjas till minst 20 kronor för sammanträdesdag. Därvid har
länsstyrelsen anfört, att ordförandena och kronoombuden i länets taxeringsnämnder
uttalat starkt missnöje med ersättningsbeloppen. Man hade
framhållit att arvodesbeloppen icke motsvarade skälig ersättning för de
direkta utgifterna för dem, som hade all företaga resa, och ännu mindre
kunde inbegripa ersättning för utebliven arbetsinkomst. Det hade vidare
framhållits, att de ersättningar som utginge såsom arvode för det utförda
taxeringsarbetet icke kunde anses inbegripa någon ersättning för sammanträden
av förevarande slag.
Länsstyrelsen har vidare påtalat vissa inkonsekvenser i de nu gällande
bestämmelserna. Om sammanträde varade i flera dagar, bleve deltagare
från annan ort än sammanträdesorten sämre ställda enligt de nuvarande
ersättningsbestämmelserna än om till dem utgått allenast Iraktamentsersättning
såsom under resdagar. Ersättningens otillräcklighet bleve särskilt
framträdande vid jämförelse mellan de olika arvodena å 15 kronor för
person, bosatt å sammanträdesorten, och 19 kronor för annan, då skillnaden,
4 kronor, framslode som det belopp, som skulle utgöra ersättning för
merkostnaden för uppehälle och logi.
Länsstyrelsen har vidare hemställt om sådan ändring av 145 § 11 mom.
taxeringsförordningen, att ersättningen till ledamöter i prövningsnämnd
skäligen avvägdes i förhållande till de ersättningar enligt 8 inom. som
kunde bli bestämda.
Kungl. Maj.ts proposition nr Wi.
9
Ersättning eller de ändrade grunderna borde enligt länsstyrelsen ulgä
retroaktivt från och med den 1 januari 1953.
I en den It december 1952 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen i
Jämtlands län hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i sylle att bereda
ledamot i fastighetsprövningsnämnd och prövningsnämnd en ersättning,
som finge anses vara efter tidsförhållandena och ledamotskapets betydelse
fullt skälig. Länsstyrelsen har såsom skäl för sin framställning påpekat,
att arvodena till dessa ledamöter alltsedan den 1 januari 1944 utgått med
oförändrade belopp. Eftersom särskild traktamentsersättning icke ulginge
för sammanträdesdag, avsåge arvodet att i förekommande fall jämväl utgöra
ersättning för fördyrade levnadskostnader. Emellertid hade de statliga
traktamentena med anledning av penningvärdesförändringen sedan 1944
höjts i betydande mån. Länsstyrelsen vore av den uppfattningen att de nuvarande
arvodena till prövningsnämndsledamöter icke motsvarade den
reella gottgörelse, som man tidigare avsett skola tillkomma ledamot för
tjänstgöring hos sådan nämnd.
Enligt min mening är en omprövning av de i 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
angivna heloppen motiverad med hänsyn till att penningvärdet
förändrats sedan beloppen fastställdes. Jag är dock icke beredd
att föreslå så vittgående ändringar som länsstyrelsen i Västerbottens län
förordat. Följande ändringar synes dock böra genomföras.
Arvodesbeloppen bör vara lika för den, som är bosatt å sammanträdesorten
och annan. Person som är bosatt utom sammanträdesorten bör å
andra sidan äga rätt till ersättning för de merkostnader, som förorsakas
honom, om han — exempelvis på grund av att sammanträdet varar mer än
en dag — måsle övernatta å sammanträdesorten. Jag förordar därför att i
sådant fall traktamente för natt skall utgå enligt bestämmelserna i allmänna
resereglementet. Beträffande resekostnadsersättning och traktamente
för dygn, varunder sammanträde ej hållits, bör någon ändring ej ske av nu
gällande bestämmelser.
Ersättningsbeloppen enligt 8 mom. föreslår jag i överensstämmelse med
det nyss sagda skola utgå efter följande grunder. Arvode bör utgå med 19
kronor för sammanträdesdag. Traktamente för natt bör beräknas efter
traktainentsklass B i allmänna resereglementet och eller samma traktamentsklass
bör, liksom för närvarande, traktamente utgå för dag, då sammanträde
ej hålles. Resekostnadsersättning bör oförändrat åtnjutas enligt
reseklass II i resereglementet.
Arvode till ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd
synes mig böra utgå med JO kronor om dagen såväl till ledamot som är
boende å sammanträdesorten som till ledamot som är bosatt annorstädes.
Ledamöter av sistnämnda kategori bör dessutom erhålla rätt till traktamente
för natt enligt traktainentsklass A i allmänna resereglementet med
- B i ha n;/ till riksdagens protokoll 1053. / sund. Nr 20''/.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 20i.
15 kronor. För resedagar bör resekostnadsersättning och traktamente liksom
nu utgå enligt rese- och traktamentsklass I A i allmänna resereglementet.
De ändrade bestämmelserna torde höra tillämpas från och med den 1 juli
1953.
III. Ändring i 1 § förordningen den 7 december 1951 om skyldighet för
vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom
underlag för taxering.
I förordningen den 7 december 1951 (nr 793) om skyldighet för vissa
idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag
för taxering, vilken förordning trätt i kraft den 1 januari 1953, regleras hur
räkenskaper skall föras av idkare av jordbruk eller skogsbruk, som påyrkar
att bli taxerad för inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga
grunder. Emellertid är förordningen icke tillämplig å alla idkare
av jordbruk eller skogsbruk. Sålunda är enligt 1 § andra stycket — utom
stat och kommun för vilka bokföringsskyldighet icke ansetts böra föreskrivas
— vissa juridiska personer, nämligen aktiebolag, bolag, som blivit
infört i handelsregistret, och sambruksförening, undantagna från bestämmelserna
i förordningen. Dessa juridiska personer är nämligen samtliga
skyldiga att ha sin bokföring ordnad enligt den allmänna bokföringslagen
av den 31 maj 1929, oavsett om de yrkesmässigt driver rörelse eller ej.
Vid tidpunkten för antagandet av nämnda förordning förelåg icke bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen för ekonomisk lörening, med mindre
föreningen yrkesmässigt bedrev i 1 § bokföringslagen angiven rörelse.
Sedermera har emellertid ändring vidtagits i delta hänseende och från och
med den 1 januari 1953 skall ekonomisk förening, som blivit hos länsstyrelse
införd i föreningsregister, alltid vara underkastad bokföringsskyldighet
enligt bokföringslagen. Sådan förening bör i likhet med aktiebolag icke
vara underkastad föreskrifterna i förordningen den 7 december 1951, nr
793. Jag förordar därför att 1 § andra stycket i förordningen ändras på så
sätt, att nyssnämnda föreningar undantages från skyldighet att föra räkenskaper
enligt förordningen.
IV. Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj.ts proposition nr 204.
It
3) förordning angående ändrad lydelse av 19 § förordningen den 26
juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
4) förordning om ändrad lydelse av 145 § 8 och 11 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379); samt
5) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 7 december
1951 (nr 793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller
skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga förenämnda författningsförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1953:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten