Sök i Ratio Lex

Angående nya bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m

1953-03-27 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:205, Angående nya bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nya bestämmelser

om medlemskap av finska församlingen i

Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm

och Göteborg m. m.; given Stockholms slott den

27 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ivar Persson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

T propositionen föreslås ändrade bestämmelser om medlemskap av finska

församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg,

avsedda att träda i tillämpning å dag som Kungl. Majd bestämmer.

De nya bestämmelserna förutses kunna komma att medföra minskning

i församlingarnas skatteunderlag. I avvaktan på resultatet av eu

blivande utredning om vissa frågor, som sammanhänger med en framtida

upplösning av församlingarna ifråga, föreslås att ur kyrkofonden skall efter

Kungl. Maj ds bedömande få givas bidrag till de båda Stockholmsförsamlingarna

till bestridande av lönekostnader för i dessa församlingar anställda

präster.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1053. 1 samt. Nr 205.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet fråga angående

nya bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt

tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. Departementschefen

anför därvid följande.

Inledning.

Förutom de territoriella församlingarna finns för närvarande inom riket

följande sju icke-territoriella församlingar av svenska kyrkan, nämligen

hovförsamlingen, Karlsborgs församling, Karlskrona amiralitetsförsamling,

Skeppsholms församling i Stockholm, finska församlingen i Stockholm samt

tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg. Av dessa är dock Karlsborgs

församling endast delvis icke-territoriell. Sistberörda församling i

den mån den är icke-territoriell, samt Karlskrona amiralitetsförsamling och

Skeppsholms församling utgör militära församlingar. Nämnda finska och

tyska församlingar plägar benämnas nationella församlingar.

I förordningen den 30 september 1910 (nr 103) angående behörighet att

kyrkobokföras i icke territoriell församling av svenska kyrkan har meddelats

detaljerade bestämmelser beträffande vilka personer som skall kyrkobokföras

i hovförsamlingen och i de militära församlingarna. Beträffande

de nationella församlingarna finns däremot i förordningen icke några motsvarande

detaljbestämmelser utan endast ett hänvisningsstadgande av

innehåll, att i nämnda församlingar skall kyrkobokföras de, som enligt vad

därom är särskilt föreskrivet är medlemmar av dessa församlingar.

De i sistnämnda hänseende gällande bestämmelserna är meddelade: för

finska församlingen i Stockholm i nådigt brev till överståthållarämbetet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 205.

den 21 december 1840, för tyska församlingen i Stockholm i nådigt brevtill

överstathallarämbetet den 1 mars 1841 och för tyska församlingen i

Göteborg i nådigt brev till länsstyrelsen därstädes den 5 maj 1882.

Enligt ifrågavarande bestämmelser skall till finska församlingen i Stockholm

höra i Stockholm bosatta

a) i I1 inland eller annorstädes av- finska föräldrar födda personer,

b) män av- finsk börd och deras hustrur, även om dessa härstammar från

annan nation än den finska,

c) barn efter nämnda föräldrar, så länge de tillhör föräldrarnas hus, och

även därefter, om de det åstundar, samt

d) styv- och fosterbarn, utan avseende å härkomst, så länge de är medlemmar

av familjer tillhörande finska församlingen.

Dessa bestämmelser har tidigare så tolkats, att varje inom Finland född

person, oberoende av trosbekännelse och medborgarskap, vid inflyttning

till Stockholm — från Finland eller annan ort — kyrkoskrivits i finska församlingen,

dock ej i Finland födda rikssvenskar, som bibehållit sitt svenska

medborgarskap. Intill senare tid har alla personer, födda inom Norrbottens

finsktalande församlingar, vid inflyttning till huvudstaden kyrkoskrivits

i finska församlingen. Detta anses ha skett dels på grund av det i 1840

års bestämmelser förekommande uttrycket »annorstädes av finska föräldrar

födda personer», dels ock på grund av att de tillhört ett inom Sverige befintligt

finskt språkområde och ansetts böra tillhöra den församling, i vars

kyrka de kunnat få tillfälle att deltaga även i finsk gudstjänst. Numera

inskrives dock inga svenskfödda personer, som inflyttar till Stockholm från

finsktalande församlingar i Norrbotten, i den finska församlingen i huvudstaden,

därest de icke själva önskar det. Bestämmelsen att barn till föräldrar,

som är kyrkoskrivna i finska församlingen, får kvarstå i denna, om

de själva det åstundar, har tolkats så, att icke blott barn i första led, födda

i finska församlingen, utan också barn i följande led fått tillhöra sina föräldrars

församling, så länge de själva önskar det. Personer, som själva varit

födda i finska församlingen eller vilkas föräldrar tillhört denna församling,

har sålunda vid återinflyttning till Stockholm blivit kyrkoskrivna i finska

församlingen, om de själva önskat det. Denna tolkning av uttrycket »barn

efter nämnda föräldrar» synes ha tillämpats redan från början.

Enligt gällande bestämmelser skall till de tyska församlingarna i Stockholm

och Göteborg höra i respektive städer bosatta

1) i Tyskland eller annorstädes av tyska föräldrar födda personer av den

evangelisk-lutherska trosbekännelsen,

2) män av tysk börd och deras hustrur, även om dessa härstammar från

annan nation än den tyska, samt

3) barn efter nämnda föräldrar, så länge de tillhör föräldrarnas hus, och

även därefter, om de det åstundar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

Sistnämnda bestämmelser har tolkats så, att med »i Tyskland eller annorstädes

av tyska föräldrar födda personer» avses sådana, som använder

tyska språket såsom modersmål, sålunda även österrikiska, tjeckoslovakiska

och polska undersåtar m. fl., vilka tillhört den tysktalande befolkningen

i respektive länder och tillika bekänner den evangeliska läran. Även personer

tillhörande den tyska befolkningen i de förutvarande randstaterna

vid Östersjön har ansetts vara inskrivningsskyldiga i tyska församlingen.

Bestämmelsen, att barn efter nämnda föräldrar må tillhöra tyska församlingen,

om de det åstundar, har sedan gammalt tolkats så, att den omfattat

icke endast barn i första led utan också barn i följande led, och avser

sålunda, att församlingsmedlemmarnas efterkommande allt framgent

får tillhöra tyska församlingen, om de så önskar.

Det må erinras, att grunden för anslutning till de tre nationella församlingarna

icke utgöres av viss fortfarande eller förutvarande statstillhörighet

utan av ett därifrån skilt nationalitetsbegrepp. I den finska församlingen

skall kvrkobokföras även främmande trosbekännare men i de tyska endast

sådana främmande trosbekännare, som är hustrur och i föräldrahemmet

varande barn till församlingsmedlemmar. Andra främmande trosbekännare

av tysk nationalitet skall alltså kyrkobokföras i vederbörlig territoriell församling.

I en den 13 september 1933 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse

hemställde 18 medlemmar av kyrkofullmäktige i Göteborg, att Kungl. Maj:t

måtte efter erforderlig utredning vidtaga sådana åtgärder, att stadens

tyska församling, vars ekonomi på visst sätt var sammankopplad med de

territoriella församlingarnas därstädes, för framtiden komme att i såväl

ekonomiskt som administrativt hänseende helt och hållet skiljas från nämnda

territoriella församlingar.

Sedan ifrågavarande framställning varit föremål för remissbehandling,

anbefallde Kungl. Maj:t den 10 maj 1935 kammarkollegiet att dels verkställa

utredning rörande den tyska göteborgsförsamlingens ställning såväl

inom den svenska kyrkoorganisationen som ock särskilt i förhållande till

Göteborgs Kristine församling och den kyrkliga samfälligheten i Göteborg

samt rörande vad därmed i övrigt kunde äga sammanhang, däribland äganderätten

till Kristine kyrka, dels till Kungl. Maj:t inkomma med berörda

utredning och därvid avgiva de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I en inom riksdagens första kammare år 1945 väckt motion (nr 40) hemställde

herr Sjödahl, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om vidtagande av åtgärder, varigenom den tvångsvisa anslutningen

till de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt församlingar

av motsvarande art avskaffades.

Sedan motionen remitterats till första kammarens första tillfälliga ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 5

skott, inhämtade utskottet yttranden från domkapitlen i Stockholm och

Göteborg samt från kammarkollegiet. Av domkapitlen infordrades utlåtanden

från kyrkoråden i vederbörande nationella församlingar.

Första kammarens första tillfälliga utskott anförde i utlåtande (nr 9)

(iver motionen bl. a., att gällande bestämmelser om anslutning till de finska

och tyska församlingarna innebure, att även svenska medborgare tvångsvis

anslötes till församlingar med främmande nationsbeteckning. Trots deras

främmande nationsbeteckningar vore ifrågavarande församlingar svenska

församlingar, ehuru tvåspråkiga, och de stode under respektive domkapitels

lydnad samt åtnjöte icke understöd från annat land. Icke desto

mindre kunde den tvångsvisa anslutningen till de nämnda församlingarna,

särskilt när det gällde den tredje generationen, betecknas som ett intrång

i svenska medborgares frihet, och utskottet funne, att detta förhållande

kunde giva anledning till ett nytt övervägande. Kammarkollegiet hade i

sitt yttrande anfört, att ett avskaffande av den tvångsvisa anslutningen

komme att aktualisera frågan om församlingarnas bestånd över huvud taget,

då deras ekonomi icke torde kunna grundas enbart på frivillig anslutning

till dem. Då emellertid i vissa avseenden skäl mot fortvaron av nuvarande

ordning förelåge, anslöte sig utskottet till den mening, som utvecklats

såväl av domkapitlet i Göteborg som av kammarkollegiet, nämligen

att en utredning i ämnet måtte komma till stånd, varefter nödiga åtgärder,

vartill utredningen kunde ge anledning, finge ankomma på Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställde därför, att första kammaren för sin del ville besluta,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av

spörsmålet, huruvida åtgärder borde vidtagas, varigenom den tvångsvisa

anslutningen till de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt

församlingar av motsvarande art kunde avskaffas. — Första kammaren beslöt

i enlighet med utskottets hemställan.

Sedan frågan hänskjutits till andra kammaren och dennas första tillfälliga

utskott (uti. nr 14), anslutit sig till vad första kammarens första

tillfälliga utskott anfört, biträdde andra kammaren första kammarens i

ärendet fattade beslut.

Riksdagens .skrivelse avläts den 29 juni 1945 (nr 470).

Kungl. Maj:t uppdrog den 13 juli 1945 åt kammarrådet E. H. Schallin g

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Några särskilda direktiv

för denna meddelades icke. Vidare beslöt Kungl. Maj:t den 31 december

1945 att återkalla det förut nämnda åt kammarkollegiet år 1935 givna

utredningsuppdraget rörande tyska församlingen i Göteborg, med vilken

utredning på grund av anvisningar från cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

fått anstå. Samtidigt föreskrevs, att handlingarna i detta

ärende skulle överlämnas till Schalling, att av denne tagas i övervägande

vid fullgörandet av det honom meddelade utredningsuppdraget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

Med skrivelse den 30 september 1947 har Schalling överlämnat betänkande

med utredning angående organisationen av den finska församlingen

i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. in.

(SOU 1947:56). I skrivelsen har Schalling — i det följande kallad utredningsmannen

— framhållit, att han utgått ifrån, att uttrycket »motsvarande

art» i riksdagens skrivelse har avseende på de till svenska kyrkan

hörande s. k. nationella församlingarna. Utredningsmannen har i skrivelsen

vidare meddelat, att han under utredningens gång hållit konferenser med

berörda församlingars kyrkoråd samt, vidkommande tyska församlingen i

Göteborg, med kyrkonämnden i staden.

Över betänkandet har yttrande avgivits av kammarkollegiet efter hörande

av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins län,

domkapitlen i Stockholm och Göteborg, församlingsdelegeradc i Stockholm,

kyrkofullmäktige i Göteborg samt vederbörande församlingar och deras

prästerskap. Sedan förnyade utlåtanden inhämtats av nämnda domkapitel,

har statskontoret avgivit yttrande i ärendet.

I detta sammanhang må även erinras om att 1951 års kyrkomöte i skrivelse

nr 22 — med anledning av en i ämnet väckt motion — hemställt,

»att den pågående utredningen angående de icke-territoriella församlingarnas

ställning måtte avslutas så snart ske kan».

Historisk översikt över de nationella församlingarnas

tillkomst och utveckling m. m.

Av betänkandet inhämtas rörande de finska och tyska församlingarnas

tillkomst och utveckling i huvudsak följande.

Finska församlingen i Stockholm. Den äldsta av de nationella församlingarna

i Sverige är den finska i Stockholm. Församlingsbildningen torde

kunna förläggas till omkring år 1561. I över 150 års tid höll församlingen

sina gudstjänster i olika kyrkor i Stockholm, och under viss tid fick församlingen

gemensamt med den tyska begagna S:t Gertruds kapell, nuvarande

tyska kyrkan. Denna uppläts emellertid år 1607 till tyska församlingen

ensam. År 1725 beslöt församlingen att, med Kungl. Maj:ts medgivande,

till kyrka inköpa det s. k. lilla bollhuset vid Slottsbacken. Till täckande

av kostnaderna för fastighetsköpet samt iordningställandet av kyrkan

erhöll församlingen ekonomiskt stöd av kronan bland annat genom

medgivande till en rikskollekt samt genom ett anslag å 60 000 daler kopparmynt,

utgörande en senkommen ersättning för att församlingen mist

rätten att använda S:t Gertruds kapell. Kungl. Maj:t tillförsäkrade år 1725,

efter riksdagens hörande, församlingen »en beständig och okvald och rolig

possession av deras upprättade nya kyrka samt därtill hörande hus och

plats». Sedan Sverige genom 1809 års fredstraktat med Ryssland förlorat

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr H05.

Finland, uppkom fråga om församlingens fortsatta bestånd. Kungl. Maj:t

förklarade emellertid år 1811, att den finska kyrkan skulle bibehållas och

hit ankommande finnar allt framgent åtnjuta rättighet att anses som medlemmar

av denna församling. Nu gällande bestämmelser om medlemskap

i finska församlingen är, såsom förut framhållits, av år 1840.

Tyska församlingen i Stockholm. Även den tyska församlingen i Stockholm

bildades under 1500-talet. Johan III upplät år 1571 plats till kyrkobyggnad

åt församlingen, men något kyrkobygge kom aldrig till stånd. I

stället fick tyska församlingen år 1007 ensam rätt att njuta och behålla

S:t Gertruds kapell. Gustav II Adolf utfärdade år 1612 privilegier för tyska

församlingen i vilka bekräftades, att församlingen skulle äga rätt att njuta

och behålla denna kyrka för sig och sina efterkommande till tyska församlingens

bästa i evig tid. I kyrkan skulle predikan hållas på tyska språket.

Församlingen skulle själv äga rätt välja sina präster, men valet skulle

stadfästas av Kungl. Maj:t. På därom av församlingen gjorda framställningar

bekräftades dess privilegier vid varje tronskifte intill år 1844, da

Kungl. Maj:t förklarade, att ingen ytterligare bekräftelse därpå erfordrades.

År 1841 utfärdades de ännu gällande bestämmelserna om medlemskap

av tyska församlingen.

Tyska församlingen i Göteborg. Denna församling grundades i mitten av

1600-talet. Drottning Kristina utfärdade år 1649 privilegiebrev för församlingen,

i vilket förklarades att tyskarna i Göteborg skulle äga rätt att uppbygga

och inrätta en kyrka, i vilken de finge förrätta sin gudstjänst på

eget modersmål. Församlingen tillförsäkrades rätt att för sig och sina efterkommande

i evig tid njuta och okvalt behålla denna kyrka. Församlingen

skulle själv äga utse präst, men valet skulle bekräftas av Kungl. Maj:t.

Till bestridande av kostnaderna för kyrkobygge åtnjöt församlingen i stor

omfattning bidrag av statsmedel.

Det tyska elementet i församlingen blev under 1700-talet allt ringare

och kom i mindretal i förhållande till det svenska. På grund av denna utveckling

uppkom önskan, att gudstjänst skulle hållas på svenska språket.

I anledning härav beslöt Kungl. Maj:t år 1773, att en svensk och en tysk

präst skulle tillsättas i församlingen, vilken därigenom kom att bestå av

en svensk och en tysk avdelning. Liksom tyska församlingen i Stockholm

begärde och erhöll församlingen vid varje tronskifte bekräftelse på sina

privilegier. Åren 1844 och 1860 uttalade emellertid Kungl. Maj:t, att församlingens

privilegier icke behövde någon bekräftelse.

Genom nådigt beslut den 5 maj 1882 indelades Göteborg i sex territoriella

församlingar; en av dem var Kristine församling. Dessa församlingar

skulle enligt förordningen den 5 maj 1882 (nr 20) angående kyrkofullmäktige

och kyrkonämnd i Göteborg i ekonomiskt hänseende utgöra en enhet.

Den tyska icke-territoriella församlingen bibehölls och i nämnda nådiga

beslut meddelades även nya anslutningsbestämmelser för församlingen, vilka

bestämmelser alltfort gäller.

[ beslutet den 5 maj 1882 förordnades vidare, att den för tyska församlingens

dåvarande svenska och tyska avdelningar gemensamma kyrkan

skulle upplåtas till begagnande även av Kristine församling, ävensom

att tyska församlingens övriga fastigheter och lösa egendom jämte dess

kassor och donerade medel skulle överlämnas till den för de territoriella

församlingarna gemensamma kassan mot villkor bland annat; ali

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj.ts proposition nr SOS.

tyska församlingen allt framgent eller till dess hennes andel i kyrkan utlöstes

eller ny kyrka uppfördes åt endera församlingen bibehölles vid rättigheten

att till sina gudstjänster och kyrkliga förrättningar begagna kyrkan

tillsammans med Kristine församling i den ordning, som framdeles

bleve bestämd, doek att tyska församlingen, när fråga uppstode om dylik

utlösen eller om ny kyrkobyggnad för endera församlingen, icke finge mot

sitt bestridande avhändas rättigheten till den dåvarande kyrkan, att avlöningsförmånerna

åt kyrkoherden i den tyska församlingen skulle bestridas

av den gemensamma kassan, att nämnda kassa, vilken skulle övertaga

församlingens alla tillgångar, ansvarade för alla de skulder, i vilka församlingen

vid territorialindelningens verkställande kunde häfta, fullgjorde de

förbindelser, som församlingen hade iklätt sig, samt bestrede kostnaderna

för kyrkans behöriga vård och underhåll ävensom övriga utgifter, varemot

det skulle åligga den tyska församlingens medlemmar att lika med stadens

övriga invånare årligen erlägga de bidrag till den gemensamma kassan, vilka

bleve i laglig ordning utdebiterade samt att avgörandet av alla de angelägenheter,

vilka i följd av nämnda villkor bleve för den tyska och Kristine

församling gemensamma, överlämnades till en nämnd, bestående av

ledamöterna i vardera församlingens kyrkoråd och så många i övrigt å

kyrkostämma utsedda fullmäktige, att talan för vardera församlingen fördes

av tolv personer, jämte en av domkapitlet utsedd ordförande, vilken

ägde deltaga i besluten och hade utslagsröst vid paria vota.

Nyssnämnda förordning av den 5 maj 1882 har fr. o. in. år 1932 ersatts

av lagen den 12 juni 1931 (nr 201) angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd

i Göteborg, vilken (lock i här berörda hänseenden icke innebär någon

saklig ändring i 1882 års principer.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att tyska församlingar

funnits även i Norrköping, Karlskrona och Malmö, men att dessa upplösts

under 1800-talet.

Beträffande församlingsanslutningen och dess grunder har utredningsmannen

anfört bland annat följande.

Uppkomsten av de finska och tyska församlingarna betingades av förekomsten

i rikets viktigaste städer av betydande befolkningselement med

annat språk än det svenska men med samma religion som landets egen,

uppfattningen att deltagande i gudstjänstens och religionsundervisningens

olika former var en medborgerlig plikt samt svårigheten eller omöjligheten

för nämnda befolkning att tillgodogöra sig den gudstjänst och den undervisning.

som förrättades på svenskt språk. Den enda tänkbara lösningen

av de problem, som sammanhängde härmed, var bildandet av en särskild

församling kring en finskspråkig resp. tyskspråkig präst. Det räknades till

överhetens naturliga skyldigheter att sörja för en sådan församlingsbildning,

att ställa erforderlig gudstjänstlokal till menighetens förfogande och

att i fall av behov giva denna ekonomiskt understöd, det senare i allmänhet

en tvingande nödvändighet, då bidrag från menigheten så gott som

helt måste bvgga på frivillighet. Anslutningen var mindre ett tvång än eu

förmån, men den utgjorde förutsättning för medlemmarnas tillfredsställande

fullgörande av de medborgerliga skyldigheterna i religiöst hänseende.

Gemensamt för envar av de nu existerande s. k. nationella församlingar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

na iu\ att de tillkommit sfi att säga såsom parallellförsamling till eu i samma

stad existerande svensk församling. Så till vida var från början alla

församlingarna i Stockholm personella, att de inom ett gemensamt territorium,

området för den stad inom vilken de bildats, var och eu innefat

tade en nationell menighet, den svenska (Storkyrko- eller stadsförsamlingen),

den finska och den tyska. När i slutet av 1500-talet Klara församling

utbröts från den dåvarande svenska stadsförsamlingen, blev de svenska

församlingarna i huvudstaden territoriella, d. v. s. fick anslutning och verksamhet

begränsad till vissa bestämda delar av stadsområdet. I Göteborg

dröjde detta till år 1883.

Kvarblivandet inom dessa s. k. nationella församlingar i flera generationer

av helt försvenskade ättlingar till de ursprungliga finska och tyska

medlemmarna var en företeelse, som man väl knappast räknat med vid

den ursprungliga församlingsbildningen men som i praxis blivit vederbörligen

sanktionerad. Man fick, såsom tydligast framstår i Göteborg, en dubbelorganisation

till den ordinarie församlingsindelningen. Sedan 1600- och

1700-talens frikostighet från statens och enskildas sida gent emot de nationella

församlingarna upphört, blev det för dessa ett viktigt ekonomiskt

intresse att bibehålla sina svenskspråkiga medlemmar. Fixeringen av anslutningsreglerna

i Stockholm genom 1840 och 1841 års beslut åsyftade

uppenbarligen icke heller något ingrepp i församlingarnas ekonomi utan

en ur prästerlig administrationssynpunkt nödvändig reglering av praktiska

olägenheter av rådande anslutningspraxis. Varje anledning saknas att antaga,

det man avsett att upphäva rätten till frivillig anslutning för senare

generationer, som lämnat föräldrahemmet, vilken rätt av ålder tillämpats

och för finska församlingens del uttryckligen erkänts av Kungl. Maj:t

(genom 1827 års reglemente för Sabbatsbergs fattigvårdsinrättning). 1840

och 1841 års brev för Stockholm och 1882 års för Göteborg nämner visserligen

blott den andra generationen såsom berättigad att kvarstå, men

detta torde sammanhänga med syftet att klarlägga, det tvångsanslutningen

upphörde, när barn lämnade föräldrahemmet, och att medlemskapet därefter

berodde på fri vilja. 1 Göteborg ingick bland de av den tyska församlingen

uppställda förutsättningar för accepterandet av 1883 års ombildning,

att Stockholmsreglerna för anslutningen skulle vinna tillämpning

för den minskade församlingens del.

Redan vid 1700-talets mitt hade språkgemenskapen upphört att vara

grund för anslutningen till de finska och tyska församlingarna; finska församlingen

var sedan 1741 officiellt tvåspråkig, och i den tyska ansågs pa

1760-talet kunskapen i svenska språket vara allmän. Man torde kunna

säga, att genom 1840—41 års bestämmelser det dåvarande rättsläget kodifierades

på härstamningsprincipens grund med den åtskillnaden mellan

,äldre och yngre generationer, att de som icke var »infödda svenska män»

(medborgare) var förpliktade att tillhöra finsk respektive tysk församling.

samt att senare »infödda» generationer ägde rätt att kvarstå i församlingen,

om de det önskade, men också frihet att övergå till vederbörande territoriella

församling. Stadskonsistoriets i Stockholm in- 1830 framförda uppfattning

om språkfrågans avgörande betydelse för tvångsanslutningen de

lades alltså icke av Kungl. Maj:t som fastmera fäste huvudvikten vid

huruvida vederbörande var att statsriittsligt anse såsom infödda svenskar

eller icke.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

De nationella församlingarnas nuvarande

organisation m. m.

Enligt 7 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och 1

§ tredje stycket lagen samma dag (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm

skall vad i respektive lag stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse

jämväl för icke-territoriell församling, om församlingen så besluter.

I annat fall skall följas den ordning, som förut varit övlig.

Av det föreliggande betänkandet framgår, att församlingsstvrelselagarnas

bestämmelser i praktiken tillämpas i stor utsträckning i de nationella

församlingarna. Beträffande församlingarnas beslutanderätt bör dock påpekas,

att denna i alla tre församlingarna utövas å kyrkostämma. I finska

församlingen tillkommer rösträtt vid kyrkostämma (i enlighet med Kungl.

Maj:ts beslut den 17 januari 1811) förutom svensk medborgare även finska

undersåtar, som minst tre år tillhört församlingen och i övrigt uppfyller

de allmänna villkoren för rösträtt vid kyrkostämma. Vid kyrkostämma

i den tyska församlingen i Stockholm äger samtliga enligt svensk lag

myndiga församlingsmedlemmar — oavsett om de är svenska medborgare

eller icke — rösträtt under förutsättning att de tillhört församlingen minst

ett år. I den tyska församlingen i Göteborg följes de i lagen om församlingsstyrelse

givna rösträttsbestämmelserna; rösträtt tillkommer sålunda

endast sådan medlem av församlingen, som är svensk medborgare. I alla

tre församlingarna finns kyrkoråd såsom beredande och verkställande organ.

De ekonomiska angelägenheterna i den tyska församlingen i Stockholm

handhaves emellertid icke av kyrkorådet utan av sex å kyrkostämma

utsedda kvrkoföreståndare. I sistnämnda församling väljes vidare en hederspresident,

som är självskriven ordförande såväl å kyrkostämma som i

kyrkorådet.

De olika församlingarnas medlemstal vid olika tidpunkter under senare

tid framgår av följande sammanställning.

Medlemstal

den 3,/i*

Finska förs. i

Stockholm

Tyska förs. i

Stockholm

Tyska förs. i

Göteborg

1900........

1241

2 011

853

1910.......

1 604

1924

878

1920........

1917

2813

709

1930........

1 662

2 544

784

1940........

2107

3 032

696

1945........

2 263

3 138

647

1950........

5 835

4 066

705

1952........

8 397

5 411

1025

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition nr 205.

Enligt en av utredningsmannen verkställd undersökning kan medlems
-

talen vid 1945 års utgång och skatteunderlagen enligt samma års taxering

i de olika församlingarna grupperas på följande sätt:

Finska församlingen i Stockholm.

Antal

personer

Skatteunderlag

i skattekronor

1. a) Finska medborgare .................................

1 029

11 299: 70

b) Hustrur till dessa med svenskt medborgarskap .......

36

344: 80

2. Statslösa ..........................................

—

—

3. a) Medborgare i andra främmande stater än Finland . ..

14

384: 30

b) Hustrur till d:o ...................................

4. Svenska medborgare, som vid födelsen tillhört någon av

grupperna

—

. -

1 a, 2 eller 3 a.

a) Födda i Finland eller i utlandet ................... ..

536

16 286: 50

b) Hustrur av svensk börd.............................

125

993: 90

c) Födda i Sverige ...................................

105

1 462: 60

d) Hustrur av svensk börd.............................

25

354: 90

5. Hemmavarande barn till personer under grupp 4c...

21

27: 60

0. Andra svenska medborgare .........................

372

11 680: 50

S:a

2 263

42 834: 80

Tyska församlingen i Stockholm.

Antal

personer

Skatteunderlag

i skattekronor

1. a) Tyska medborgare .................................

656

16 161: —

b) Hustrur, svenska medborgare .......................

78

828:35

2. a) Statslösa, f. d. tyska medborgare .....................

211

3 764:—

b) Hustrur, svenska medborgare.......................

20

375: 70

3. a) Medborgare i andra främmande stater ..............

27

753:50

b) Hustrur, svenska medborgare .......................

4. Svenska medborgare, som vid födelsen tillhört någon av

grupperna

2

25: 40

1 a, 2 a och 3 a

a) födda i Tyskland eller utlandet ....................

786

46 654: —

b) hustrur av svensk börd ............................

236

3 443: 30

c) födda i Sverige .....i...............................

379

12 644: 60

d) hustrur av svensk börd ............................

76

886: 90

5. n) Barn av personer, som falla under grupp 4 ..........

364

8 425: 40

b) Hustrur av svensk börd ..........................

50

624: 10

G. Andra svenska medborgare ........................

253

5 755:50

S:a

3 138

100 342: 75

Tyska församlingen i Göteborg.

Antal

personer

Skatteunderlag

i skattekronor

1. Tyska medborgare.................................

118

1 601: 40

2. Medborgare i andra främmande länder än Tyskland samt statslösa

24

382: 50

3. Svenska medborgare, som vid födelsen tillhört någon av

1 och 2 (3G födda i Sverige)........................

grupperna

183

9 242:90

4. Barn av personer, som fälla under 3 (138 födda i Sverige) ......

149

4 292: 80

5. Andra svenska medborgare ........................

173

2 303: 20

17 805:50

S:a 047

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

I sitt betänkande (sid. 114) framhåller utredningsmannen, att vid tidpunkten

för utredningen de medlemmar, som icke åtminstone hjälpligt behärskade

svenska språket, bildade blott i finska församlingen en mera betydande

minoritet (år 1946 4- ä 500 personer), under det i de tyska församlingarna

detta antal vore ringa (i Stockholm icke angivet, i Göteborg

vid 1945 års utgång 35, varav blott 6 svenska medborgare).

Enligt inhämtade uppgifter var vid utgången av år 1952 antalet finska

medborgare och antalet enbart finskspråkiga medlemmar i finska församlingen

i Stockholm 6 312 respektive cirka 4 000 samt antalet tyska medborgare

och antalet enbart tyskspråkiga medlemmar i tyska församlingen

i Stockholm 2 721 respektive cirka 2 000 och i tyska församlingen i Göteborg

cirka 500 respektive cirka 400. Därutöver fanns vid nämnda tidpunkt

—- förutom svenska medborgare — i den finska församlingen i Stockholm

brittiska, danska, franska, nederländska, norska, sovjetryska och tyska

medborgare, i den tyska församlingen i Stockholm finska, franska, italienska,

norska, polska, tjeckoslovakiska, ungerska och österrikiska medborgare

samt i den tyska församlingen i Göteborg danska, finska, norska och österrikiska

medborgare, varjämte ett antal statslösa tillhörde församlingarna.

Antalet skattekronor enligt 1952 års taxering och den samma år beslutade

utdebiteringen per skattekrona utgjorde i finska församlingen i Stockholm

224 740 respektive 0:50, i tyska församlingen i Stockholm 184 212

respektive 0: 60 samt i tyska församlingen i Göteborg 30 285 respektive

0:70 (d. v. s. utdebiteringen i den kyrkliga samfälligheten).

I vardera finska församlingen i Stockholm och tyska församlingen i Göteborg

är för närvarande endast en prästerlig befattningshavare anställd,

kyrkoherden; i tyska församlingen i Stockholm finns förutom kyrkoherden

en icke-ordinarie pastoratsadjunkt. Löneförmånerna åt kyrkoherden i tyska

församlingen i Göteborg fastställes av Kungl. Maj:t, medan finska och

tyska församlingarna i Stockholm äger själva bestämma löneförmånerna

för där anställda präster. Den kontanta årslönen utgör för närvarande

för kyrkoherden i tyska församlingen i Göteborg 24 930 kronor, för kyrkoherden

i finska församlingen i Stockholm 20 080 kronor och för kyrkoherden

i tyska församlingen i Stockholm 21 780 kronor, vilken kyrkoherde därjämte

åtnjuter fri tjänstebostad. Löneförmånerna bestrides för den förstnämnde

kyrkoherden av den kyrkliga samfälligheten i Göteborg samt för

de båda övriga kyrkoherdarna och för pastoratsadjunkten i tyska församlingen

i Stockholm av vederbörande församling — med undantag av ett

ur kyrkofonden utgående lönetillskott å 2 280 kronor för år till kyrkoherden

i finska församlingen i Stockholm.

Någon rätt till pension eller skyldighet att avgå från tjänsten vid uppnådd

viss levnadsålder förefinns icke för kyrkoherdarna i de nationella

församlingarna. Tyska församlingen i Stockholm har dock fattat ett prin
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

eipbeslut, att kyrkoherden i församlingen vid sin avgång skall erhålla pension;

grunderna härför är emellertid icke fixerade.

Tillsättning av kyrkoherdetjänsterna i de nationella församlingarna sker

i enlighet med av Kungl. Maj:t i särskilda privilegiebrev och annorledes

meddelade bestämmelser samt med iakttagande av under tidernas lopp utbildad

praxis. Alla tre församlingarna äger en privilegierad rätt att vid val

av kyrkoherde under vissa förutsättningar kalla präster från utlandet. Beträffande

tillsättningen av kyrkoherdetjänsterna i den finska församlingen

i Stockholm och den tyska församlingen i Göteborg gäller, att den präst,

som vid förrättat val inom vederbörande församling erhållit det högsta

röstetalet, skall av Kungl. Maj:t utnämnas och förses med fullmakt ä

tjänsten. Enligt gällande ordning för tillsättning av kyrkoherdetjänsten i

den tyska församlingen i Stockholm skall, sedan vederbörligt val inom församlingen

ägt rum, valprotokollet jämte övriga handlingar i ärendet översändas

till domkapitlet, som med eget yttrande överlämnar frågan till

Kungl. Maj:ts prövning. Den som utnämnes till kyrkoherde i nationell församling

erhåller, om han icke är svensk medborgare, i anslutning till utnämningen

svenskt medborgarskap.

I den för nuvarande innehavaren av kyrkoherdetjänsten i tyska Göteborgsförsamlingen

år 1941 utfärdade fullmakten har intagits förbehåll om

skyldighet för honom att, där ändring i församlingens organisation så påkallar,

med bibehållande av den avlöning vid tjänsten, som är eller kan bli

i vederbörlig ordning bestämd, låta sig förflytta till annan prästerlig befattning

i församling tillhörande svenska kyrkan. Något motsvarande förbehåll

finns däremot icke i de för kyrkoherdarna i finska och tyska församlingarna

i Stockholm år 1942 respektive år 1946 utfärdade fullmakterna.

Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att i finska kyrkan i Stockholm

gudstjänsterna hålles omväxlande på finska och svenska språket. I

den tyska kyrkan i Stockholm förrättas omkring 4/5 av antalet gudstjänster

på tyska och återstoden på svenska språket. Den tyska Göteborgsförsamlingens

gudstjänster hålles alla på tyska språket.

Privilegiernas innebörd och omfattning.

De nådiga brev och resolutioner, genom vilka under 16- och 1700-talen

de tyska Stockholms- och Göteborgsförsamlingarnas förhållanden närmare

reglerades, har vid åtskilliga tillfällen av Kungl. Maj:t betecknats såsom

privilegier. Denna benämning användes däremot icke för de nådiga beslut,

varigenom den finska församlingens förhållanden ordnades. Ett undantag

utgör 1811 års brev, varigenom indragning av de svenska gudstjänsterna

avböjdes såsom »stridande mot finska församlingens privilegier».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Rörande privilegiernas innebörd och omfattning har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande.

Privilegierna innebar eu deklaration av kronans vilja att gent emot den

privilegierade vara bunden vid de gjorda utfästelserna. Bundenheten gällde

doek blott kronans dåvarande bärare. Att erhålla en bekräftelse av efterträdaren

var ett säkerhetsintresse för privilegiernas innehavare.

En omisskännelig släktskap föreligger mellan stadsprivilegier från 1600- talet och de nu ifrågavarande till de tyska församlingarna utställda så till

vida, att båda grupperna reglerar en menighets organisation och befogenheter

gent emot sina medlemmar samt dessas anslutning till menigheten.

Främmande medborgares rösträtt i den tyska Stockholmstorsamlingen torde

få anses vara av privilegienatur, och detsamma gäller efter 1809 för finska

församlingen. Anslutningsbestämmelserna av år 1841 har ett organiskt

sammanhang med de äldre breven och böra fördenskull inräknas i privilegierna.

Dessa vore menade såsom menighetsprivilegier och icke såsom

prästerliga privilegier. I avseende å församlingsprivilegierna gäller därför,

att stadgandena kunna, såsom det heter om städernas privilegier i punkt

Öl av 1720 års regeringsform, »efter tidernas omständigheter lämpas». Da

för städernas del under 1700-talet riksdagen förbehölls del i besluten härom,

får man förutsätta, att anledningen var icke blott vederbörande stads eget

intresse utan ock andra städers, vilka kunde ofördelaktigt påverkas av eu

ändring. Sådana omständigheter förelåg icke i fråga om församlingsprivilegierna.

Ändring i dessa föll inom Kungl. Maj ds »ekonomiska» lagstiftning.

Exemplet från Göteborg år 1773, då tyska församlingen uppdelades i en

tysk och en svensk avdelning samt en svensk kyrkoherdetjänst inrättades

vid sidan av den förutvarande tyska, visar detta med full klarhet.

Såsom ett »särdeles privilegium» torde man i enlighet med kyrkolagen

19:11 få anse de tyska och finska församlingarnas rättighet att kalla präster

från utlandet, och av enahanda beskaffenhet synes rätten att använda

tyskt gudstjänstspråk vara — finskan är på sätt och vis fortfarande ett

inhemskt språk i Sverige.

I den mån såväl de tyska församlingarnas privilegier som den allmänna

kommunallagstiftningen tillhörde Kungl. Maj ds ekonomiska lagstiftning,

följde därav, att privilegierna var gällande till dess Kungl. Majd annorlunda

förordnade. Ett dylikt partiellt upphävande skedde t. ex. genom

Kungl. Majds brev den 15 oktober 1859, varigenom den tyska församlingen

i Stockholm tillförsäkrad rätt att gravsätta lik i sin kyrkogård (gravvalv

under kyrkans torn) i huvudsak upphävdes. Å andra sidan hade privilegierna

en sådan ålder, att de fått en sedvanerättslig karaktär. Avfattningen

av 1844 och 1860 års beslut på framställningarna från de tyska församlingarna

om privilegiebekräftelse tyder på att denna synpunkt då varit den

förhärskande. Vid sådant förhållande var en särskild fastställelse icke erforderlig.

Till besluten kan ha medverkat, att en bekräftelse kunde vara

konstitutionellt betänklig och positivt olämplig såsom bindande Kungl.

Maj:ts händer i avseende å ändringar, som kunde befinnas oundgängliga.

Ändring i anslutningsbestämmelserna, vilkas fixering år 1882 för Göteborgsförsamlingen

utan riksdagens medverkan i huvudsak torde vara att

betrakta såsom en kodifikation av gällande sedvanerätt, tillhör kommunallagstiftningen

och kräver alltså riksdagens medverkan.

I avseende å den privilegierade kallelserätten till präst i finska och tyska

församlingarna är att erinra om 1686 års stadgande i 19 kap. 11 § kyrko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 2C5.

lagen, att »de församlingar, som av oss och förra konungar erhållit något

särdeles privilegium uti prästvalet, skall njuta detsamma till godo, dock

så att biskopen därvid ingalunda förbigås». Att härmed skulle avsetts att

binda Kungl. Maj:ts händer för all framtid kan icke förutsättas, så mycket

mindre som kyrkolagen utfärdats av den då enväldige konungens egen auktoritet.

I 1934 års prästvalslag (46 §) hänvisas ock härutinnan till vad

»därom är eller bliver av Konungen stadgat».

Med privilegiernas karaktär av ekonomisk lagstiftning följer, att deras

bestämmelser faller för däremot stridiga regler i allmän lag, vartill ock

efter 1866 måste räknas kommunallag.

Orubbade kvarstå fortfarande försäkringarna om dispositionen av finska

kyrkan för finska församlingen samt S:t Gertruds och Kristine kyrkor för

respektive tyska Stockholms- och Göteborgsförsamlingar, för den senare

församlingen modifierad enligt 1882 års kungliga brev, samt de speciella

bestämmelserna om präst valsrätten.

Enligt utredningsmannen synes uppenbart, att för närvarande ändring i

de delar av privilegierna, som ännu kvarstår i kraft samt rör medlemskap

av församlingarna och dispositionen av förenämnda kyrkor, kan äga rum

utan samtycke av de berörda församlingarna men bör ske i den ordning,

som i § 57 2 st. regeringsformen stadgas för kommunallagstiftning, nämligen

genom samfälld lagstiftning av Kungl. Maj:t och riksdagen. I fråga

om prästvalsreglerna har utredningsmannen framhållit, att dessa torde med

stöd av prästvalslagen kunna ändras av Kungl. Maj:t i administrativ väg.

Rätten till Kristine kyrka och därmed sammanhängande

frågor.

I diskussionen om bibehållande av ekonomisk gemenskap mellan den

tyska församlingen och den kyrkliga samfälligheten i Göteborg har frågan

om äganderätten till Kristine kyrka ansetts äga en avgörande betydelse.

Sedan år 1892 på förekommen anledning en av kyrkofullmäktige i Göteborg

tillsatt kommitté uttalat sig för att samfälligheten vore rätt ägare

till kyrkan, uppdrog den tyska församlingen åt dåvarande professorn i processrätt

vid Uppsala universitet Ernst Trygger att avgiva utlåtande i frågan.

I ett år 1896 avgivet utlåtande angav Trygger som sin slutsats, att

»tyska församlingen är ägare och ensam ägare» till kyrkan.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag har utredningsmannen ansett erforderligt

att underkasta frågan om äganderätten till kyrkan en granskning från

i viss mån andra utgångspunkter än Tryggers.

Av denna anledning har utredningsmannen i sitt betänkande (sid. 122—

129) till en ingående undersökning upptagit frågan om ägande- och dispositionsrätten

till Kristine kyrka. Utredningsmannen har ansett denna

undersökning giva vid handen, att kyrkan, vars uppförande under åren

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

K un c/I. Maj ds proposition nr 205.

1634—1648 praktiskt taget helt bekostats med statsmedel, måste i rättsligt

hänseende betraktas såsom en särskild stiftelse. Då år 1882 tyska församlingens

svenska avdelning upplöstes och kyrkan, som dittills disponerats

av nämnda församling ensam, uppläts till begagnande jämväl av Kristine

församling, kan detta enligt utredningsmannen under inga förhållanden

anses ha inneburit, att äganderätten till kyrkan helt eller delvis övergått

till sistnämnda församling och än mindre till den kyrkliga samfälligheten.

Den nuvarande tyska församlingen synes utredningsmannen därför med

avseende å kyrkan, som allt fortfarande utgör en särskild stiftelse, anses

såsom »rätt innehavare av Kristine gamla (tyska) församlings rättigheter

i den mån sådana kunna göras gällande».

Utredningsmannens förslag.

Förslag till ändrade bestämmelser om medlemskap

a v n a t i o n e 11 församling. I sitt betänkande har utredningsmannen

föreslagit nya bestämmelser om medlemskap av nationell församling,

vilka upptagits i ett förslag till förordning angående medlemskap av den

finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm

och Göteborg (se bet. s. 139).

I anslutning till de föreslagna nya bestämmelserna har utredningsmannen

anfört i huvudsak följande.

Att, så länge dessa s. k. nationella församlingar existerar, bibehålla tvångsanslutning

för personer, som icke är svenska medborgare, synes kunna

motiveras redan med praktiskt administrativa skäl. Innan vederbörande

avlagt det vittnesbörd att vilja definitivt ingå i det svenska samhället,

som en ansökan om medborgarskap innebär, och denna ansökan bifallits,

synes det önskvärt, att i de redan bestående institutioner, som de finska

och tyska församlingarna utgör, är samlade invandrarna från de två nationaliteter,

som normalt torde giva det största tillskottet utifrån. (Det

bortses här från danskar och norrmän; språkskillnaden är för deras del

icke väsentlig.) Nu rådande rättsuppfattning torde emellertid icke godkänna,

att de som erhållit svenskt medborgarskap (naturaliserade personer)

med tvång kvarhålles i en församling, som genom namn och gudstjänstspråk

markerar sin skiljaktighet från vad som är regel i Sverige. Personer,

som icke är infödda svenskar men förvärvat svenskt medborgarskap, är

underkastade viss inskränkning i medborgerliga rättigheter. I och för sig

kan ett bibehållande för sådana personer av tvångsanslutning till viss församling

icke anses kränka några grundläggande svenska rättsprinciper.

Denna synpunkt gör sig givetvis mindre gällande beträffande personer,

som är födda i Sverige såsom främmande stats undersåtar eller statslösa,

men att göra en skillnad mellan dessa och sådana, som inflyttat vid tidig

ålder, synes vara svårt utan att ingå på ett av naturliga skäl vanskligt bedömande

av huruvida en sådan inom landet född person skall anses vara

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kunr/l. Maj ds proposition nr 205.

mera försvenskad än en som inflyttat vid t. ex. ett års ålder. Övervägande

skäl synes därför tala för att upphäva tvångsanslutningen för alla svenska

medborgare. Möjligen skulle en begränsning kunna tänkas i avseende a

svenska medborgare, som icke behärskar svenska språket, men då denna

grupp lärer vara synnerligen obetydlig och framdeles torde med nu rådande

praxis vid tilldelande av svenskt medborgarskap praktiskt taget försvinna,

synes tillräcklig anledning till sådant undantag icke föreligga. Å andra sidan

torde skäl saknas att upphäva den rättighet, som under århundraden

tillkommit avkomlingar till medlemmar av finska och tyska församlingarna

att kvarstå i sina förfäders församling. Denna rättighet lär väl normalt icke

tagas i anspråk av andra än dem, som fortfarande känner sin gemenskap

med församlingen. Detsamma bör givetvis gälla för deras hustrur och barn.

Såväl den finska som de tyska församlingarna fyller oavsett deras betydelse

för det religiösa livet en viktig uppgift såsom förmedlare för invandrare

av övergången till svensk kulturmiljö. Det har vid överläggningar med de

olika kyrkoråden betonats, att församlingarna icke vill förlora sin ställning

såsom svenska församlingar och sin delaktighet i det svenska kulturarvet.

Vid diskussion inom kyrkonämnden i Göteborg har framförts tanken,

att de till utträde berättigade medlemmar av tyska församlingen där.

som icke inom viss förelagd tid anmälde sin önskan att kvarstå i församlingen,

skulle överföras till vederbörande bostadsförsamling. Ett dylikt förfarande

skulle otvivelaktigt innebära ett psykiskt tvång, som möjligen

skulle medföra en hastig avveckling av församlingen och fördenskull icke

står i överensstämmelse med förut angivna uppfattning. Utredningsmannen

anser sig därför icke kunna förorda förslag i sådan riktning.

Inom en nationell församling kan vid frivillig anslutning tvist uppkomma

mellan makarna, huruvida frihet till utträde skall utnyttjas eller icke för

makarnas eget och för barnens vidkommande. Det synes bäst överensstämma

med nu gällande rätt, att en var av makarna bestämmer för sig och

förmyndaren för omyndig.

Ytterligare en fråga uppställer sig i detta sammanhang till besvarande.

Bör, där äktenskap ingås mellan personer, som tillhör olika församlingar

inom samma stad, varav en eller båda äro s. k. nationella, hustrun äga rätt

att kvarstå i sin församling även efter äktenskapets ingående samt mannen

kunna oberoende av för honom gällande anslutningsregler ansluta sig till

hustruns församling? Med förut angivna grundsatser skulle anslutningsrätt

föreligga för hustruns del men icke för mannens. Det kan emellertid

ifrågasättas huruvida icke, där hustrun tager i anspråk sådan rätt, denna

ock bör utsträckas till mannen. En förändring i angiven riktning av anslutningsreglerna

skulle i viss mån återge de finska och tyska församlingarna

deras äldre karaktär av friförsamlingar. De skiil av praktisk art, som motiverat

1840 och 1841 års inskränkning av den frivilliga anslutningen synes

numera väsentligen ha förlorat sin giltighet.

Det är också tänkbart att person, som har nära förbindelse med finskt

eller tyskt kultur- och samhällsliv och endast på grund av bosättning utanför

Stockholms eller Göteborgs stadsområde är hindrad att tillhöra därvarande

finska eller tyska församling, på grund härav eller eljest av giltiga

personliga skiil (inskar tillhöra någon av de finska och tyska församlingarna.

Det synes böra beredas möjlighet för Kungl. Maj:t att i dylikt fall

på ansökan medgiva sådan anslutning, där sökanden är bosatt inom vederbörande

stift.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1053. 1 sam!. Nr :t()5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser av

ändrade regler o m m e d 1 e m skap. Därest reglerna om medlemskap

av nationell församling utformas i enlighet med utredningsmannens

förslag, uppkommer frågan, vilka organisatoriska och ekonomiska konsekvenser

förslagets genomförande kan få för församlingarna och huruvida

särskilda åtgärder i anledning härav är påkallade. Utredningsmannen har

till en början närmare berört frågan om de ekonomiska verkningarna av en

vidgad frihet till utträde ur församlingarna och anfört:

Den minskning av det för närvarande växande mediemstalet, som kan

tänkas bliva en följd av utträdesrättens utvidgning, sammanhänger med

såväl psykologiska som ekonomiska faktorer. De förra torde göra sig gällande

först och främst hos församlingsmedlemmar, som saknar känslan av

naturligt samband med församlingen. Denna grupps omfattning undandrager

sig för närvarande varje bedömande. Det är dock knappast antagligt,

att gruppen är så stor, att dess utnyttjande av den vidgade utträdesrätten

skulle komma att nedbringa mediemstalet därhän, att församlingens existens

såsom egen kyrkokommun sättes i fara. I finska församlingen kvarstår för

närvarande (är 1947) bortåt 400 medlemmar som har rätt att utträda, i

den tyska Stockholmsförsamlingen omkring 250 och i Göteborgsförsamlingen

omkring 120. En genom utträdet uppkommen minskning i skatteunderlag

och därav orsakad nödvändighet att höja uttaxeringen för församlingens

utgifter kan däremot, såvitt angår de två församlingarna i Stockholm,

medföra allvarliga olägenheter; så länge den tyska församlingen i

Göteborg är delaktig i den kyrkliga samfälligheten där, kan sådana konsekvenser

icke uppkomma för denna församling. Visserligen är uttaxeringen

i de finska och tyska församlingarna i Stockholm (70 respektive 60 öre per

skattekrona för år 1947) icke avsevärt högre än medeltalet för de territoriella

församlingarnas skattebetalare (cirka 50 öre per skattekrona för år 1947),

och något starkt ekonomiskt intresse av utträde kan därför icke anses föreligga.

Det förhåller sig emellertid så, att den del av skatteunderlaget för

finska församlingen, som enligt 1945 års taxering belöpt på svenska medborgare,

hustrur till främmande stats medborgare eller statslösa undantagna,

utgör icke mindre än 72 procent av församlingens hela skatteunderlag;

ett utträde av de personer, som uppbär nämnda 72 procent, 1 184 vid

1946 års ingång, skulle med oförändrad utgiftsstat för sagda år ha påkallat

en förhöjning av uttaxeringen från 70 öre till omkring 2 kronor. I den tyska

församlingen i Stockholm representerar motsvarande grupp, 2 144 personer,

cirka 78 procent av skatteunderlaget och en fullständig förlust av detta skulle,

under enahanda förutsättning, ha resulterat i en förhöjning av uttaxeringen

från 60 öre till omkring 3 kronor per skattekrona. Det är att befara,

att även utträdet av ett mindretal kan, så snart detta avspeglas i

ökad uttaxering, öka farten i utträdesfrekvensen.

Vad den tyska församlingen i Göteborg angår skulle ett fullt utnyttjande

av den fria utträdesrätten samtidigt som församlingen skildes från delaktighet

i den kyrkliga samfälligheten betyda medlemstalets nedgång från

647 till 142 (siffrorna för 1946 års ingång) och skatteunderlagets från

17 865 till 1 983 skattekronor samt därigenom rycka undan förutsättningarna

för församlingens existens såsom självständig enhet. (För Göteborgsförsamlingens

del har förevarande fråga närmare berörts av utredningsmannen

i speciellt avsnitt, vilket kommer att behandlas i det följande.)

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utredningsmannen har därefter framhållit, att ett mera omfattande utträde

ur finska och tyska Stockholmsförsamlingarna kan aktualisera frågan

om dessa församlingars upplösning, och därom anfört följande.

Skulle utträdesrätten komma att tagas i anspråk i så stor omfattning,

att de båda Stoekholmsförsamlingarnas fortvaro såsom självförsörjande enheter

omöjliggöres, är det icke uteslutet, att fråga kan väckas om vederbörande

församlings upplösning samt konstituerande av eu friförsamling

av s. k. utlandsförsamlings typ, bestående av uteslutande främmande statsborgare;

en sådan församling bleve beroende av utländsk hjälp och skulle

under denna förutsättning icke kunna behålla sin svenska karaktär. Det är

icke heller otänkbart, att en dylik friförsamling skulle kunna göra anspråk

på den upplösta församlingens kyrka och kyrkoegendom. Det synes därför

vara ett svenskt intresse, att den minskade församlingen sättes i stånd

att fortleva inom den svenska kyrkoorganisationen; härför talar också en

skälig hänsyn till äldre försäkringar härom från statsmakternas sida. Redan

i nu föreliggande läge — alltså innan det visat sig, vilka konsekvenser

utträdesrättens vidgande komme att få — synes det erforderligt att undersöka,

vilka utvägar står till buds för tillgodoseende av angivna önskemål.

Utredningsmannen har därför övervägt de olika åtgärder, som kan tänkas

ifrågakomma för att vid ett större utträde ur de finska och tyska

Stockholmsförsamlingarna bereda dessa erforderligt ekonomiskt stöd. Därvid

har utredningsmannen diskuterat fyra alternativa möjligheter.

En av dessa är anslutning av nämnda församlingar till den existerande

kyrkliga samfälligheten mellan huvudstadens territoriella församlingar.

Utredningsmannen har därom anfört i huvudsak följande.

Närmast ligger måhända till hands en anslutning till den kyrkliga samfälligheten

mellan Stockholms territoriella församlingar, vilken genom utträden

ur de finska och tyska församlingarna skulle erhålla ökning i sitt

skatteunderlag. Ett precedensfall för en sådan lösning erbjuder den tyska

Göteborgsförsamlingens delaktighet i den kyrkliga samfälligheten där.

Stockholmssamfälligheten skulle alltså övertaga ansvaret för avlöning av

prästerskap och kyrkobetjänte samt reellt huvudparten (4/5) av kostnad

för eventuell ombyggnad av kyrka och församlingshus. En lättnad skulle

härigenom kunna vinnas å lönekontot med för närvarande cirka 40 öre per

skattekrona för vardera församlingen, men i stället skulle tillkomma utdebitering

till samfälligheten (år 1947 26 öre per skattekrona). En anslutning

till samfälligheten nödvändiggör ändring i lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm.

Ett lättande av församlingsekonomien kan enligt utredningsmannen även

ske genom lönebidrag från kyrkofonden till prästlönerna, i likhet med vad

nu är fallet i den finska församlingen. Utredningsmannen anser emellertid

att ett ekonomiskt stöd i denna form skulle bli av alltför ringa betydelse.

Ett tredje alternativ är enligt utredningsmannen att — i likhet med vad

fallet är i Finland såvitt angår de tyska församlingarna där — till de båda

Stockholmsförsamlingarna ansluta personer av finsk respektive tysk nationalitet,

som är bosatta i kommuner utanför Stockholm och icke iir svenska

medborgare. Beträffande detta alternativ anför utredningsmannen:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kimgl. Maj:ts proposition nr 205.

Av praktiska förvaltningsskäl lärer ett sådant område icke kunna göras

större än Stockholms stift. Inom detta är, utom Stockholms stad, enligt

uppgifter från slutet av år 1946 bosatta nära 400 personer av finsk och

omkring 600 personer av tysk nationalitet, som icke är svenska medborgare,

svenska hustrur inberäknade. En anordning av antydd karaktär kunde

visserligen medföra en icke oväsentlig förstärkning av respektive församlingar

i avseende å medlemstal men sannolikt i relativt ringa mån beträffande

skatteunderlag. Anordningen skulle innebära, att dessa personer

bleve kommunalt skattskyldiga utom och kyrkligt inom Stockholm, alltså

ett tillskapande av en oregelbundenhet i indelningen. En anpassning av ett

sådant förhållande till det nya uppbördssystemet skulle medföra vissa olägenheter

i form av ökat besvär för debiterings- och uppbördsorganen.

Såsom ett fjärde alternativ nämner utredningsmannen, att den minskade

församlingen under en ej alltför kort övergångstid av statsmedel erhallei

viss ersättning i skatteutjämningens form för förlust av församlingsavgifter.

Ersättningsrätten synes utredningsmannen skäligen böra inträda, så snart

församlingens skatteunderlag i förhållande till 1947 års taxering nedgått

med mera än 20 procent, samt utgå med 70 öre per skattekrona i den finska

och 60 öre i den tyska församlingen, första året helt och för varje efterföljande

år minskat med 5 procent i fallande skala. Ersättningen skulle

alltså ha upphört efter 20 år.

I fråga om valet av alternativ har utredningsmannen anfört följande.

Med frågan om vilket av dessa alternativ skall komma till användning

skulle kunna anstå, till dess det visat sig huru de nya bestämmelserna

med den vidgade rätten till ut- och inträde i församlingen verkar och frågans

upptagande få bero på framställning av vederbörande församling.

Emellertid har, vid förhandlingar med vederbörande kyrkoråd, från dessas

sida uttalats önskemålet, att redan i sammanhang med huvudfrågans avgörande

frågan om tryggade ekonomiska villkor för församlingarna boidc

lösas. I detta hänseende"har från båda kyrkorådens sida sympati uttalats

för det första av här angivna alternativ. Anslutning till den kyrkliga samfälligheten

torde emellertid förutsätta, att prästerskapets löner i de finska

och tyska församlingarna fastställes av Kungl. Maj:t. Så har skett beträffande

tyska församlingen i Göteborg.

Utredningsmannen, som sålunda uttalat sig för anslutning av de finska

och tyska Stockholmsförsamlingarna till huvudstadens kyrkliga samfällighet,

har utarbetat förslag till erforderlig ändring av lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm (bet. sid. 140).

Speciella synpunkter på tyska församlingen i Göteborg.

Utredningsmannen har därefter närmare behandlat den tyska

Göteborgsförsamlingens framtida ställning och därom anfört i huvudsak

följande.

Även om den tyska församlingens inslag av ännu icke acklimatiserade

tyskar medför en del arbetsuppgifter, som icke förefinns i de territoriella

församlingarna, kan församlingens kyrkoherde vid jämförelse med övriga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts -proposition nr 205.

kyrkoherdetjänster i staden icke anses ha full sysselsättning vid tjänsten.

Det nuvarande läget har emellertid framgått ur 1870-talets uppgörelse,

vari den tyska församlingen — vilken, såsom förut visats, får anses såsom

den gamla Kristine församlings rättsinnehavare — icke enbart var mottagande

part. I händelse av en upplösning av gemenskapen torde församlingen

ha giltiga anspråk på att ensam disponera över Kristine kyrka och

denna — jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 mars 1785 — tillkommande

tonnageavgifter av till Göteborg ankommande tyska och holländska fartyg

samt att från samfälligheten erhålla ersättning, beräknad efter nutida värden,

för de tillgångar denna år 1883 mottagit från församlingen. En konsekvens

härav skulle bli, att Kristine territoriella församling komme att utestängas

från kyrkan. Å andra sidan skulle för den tyska församlingen, som

enligt privilegierna själv har att svara för kyrkans underhåll samt prästerskapets

och kyrkobetjäntes avlöning, de ekonomiska konsekvenserna, om

alla svenska medborgare utträdde ur församlingen, bli katastrofala. En

för båda av frågan närmast berörda parter — den tyska församlingen och

samfälligheten — tillfredsställande lösning skulle enligt utredningsmannen

kunna utan upplösning av gemenskapen vinnas sålunda att, med indragning

av kyrkoherdetjänsten i tyska församlingen vid nuvarande innehavarens

avgång, denna församling såsom annexförsamling förenas med Kristine territoriella

församling till ett pastorat, samt att i detta inrättas en komministerstjänst

med skyldighet för innehavaren att sköta kyrkobokföringen för

den tyska församlingen och med tjänstgöring företrädesvis i denna. Såsom

behörighetsvillkor för tjänsten skulle föreskrivas, att sökande skall äga

genom intyg styrka, att han äger för tjänsten erforderlig kunskap i svenska

och tyska språken.

I anslutning till nämnda förslag har utredningsmannen även förordat

vissa ändringar i gällande bestämmelser om tillsättning av ordinarie prästerlig

tjänst i den tyska Göteborgsförsamlingen. Utredningsmannen har

även tänkt sig möjligheten, att innehavaren av den nyinrättade komministerstjänsten

skall tjänstgöra uteslutande i den tyska församlingen och sålunda

ej vara skyldig biträda med pastoralvården inom Kristine territoriella

församling. I anslutning till sina förslag angående tyska Göteborgsförsamlingen

har utredningsmannen utarbetat förslag till nådigt beslut angående

ändring i organisation och indelning beträffande Kristine tyska

församling i Göteborg (bet. sid. 141 och 142.)

Yttrandena.

Finska församlingen i Stockholm och dess kyrkoherde har tillstyrkt utredningsmannens

förslag.

Tyska församlingen i Stockholm har i sitt yttrande — i vilket församlingens

kyrkoherde instiiint — anfört huvudsakligen följande.

Församlingen har knutit närmare två länders kyrkor och kyrkliga kulturer,

givit impulser till samarbete på vitt skilda områden samt varit eu

förbindelselänk mellan tvenne närbesläktade folk. Vad som under genera
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

tioner byggts upp och som alltjämt är livsdugligt synes ej böra raseras.

Att församlingen allt fortfarande är livskraftig och att den alltjämt fyller

en viktig funktion står utom varje tvivel. Enligt församlingens uppfattning

föranleder de bestämmelser, som reglerar anslutningen till församlingen,

icke att densammas medlemmar blir oförmånligt ställda i förhållande till

medlemmarna i andra statskyrkoförsamlingar. Jämlikt en av de grundprinciper,

på vilka den svenska statskyrkan vilar, får en medlem av densamma

icke välja vilken kyrkoförsamling han önskar tillhöra. Skillnaden

mellan de icke-territoriella församlingarna och övriga statskyrkoförsamlingar

är blott, att tillhörigheten till de förstnämnda är bestämd efter en personell

anslutningsgrund i stället för en territoriell. Genom tillskapandet avsärbestämmelser

för de församlingar, som avses i förevarande utredning,

skulle man göra avsteg från förenämnda grundprinciper, något som väl

torde komma att medföra återverkningar på statskyrkan i dess helhet och

ej blott för de församlingar, som närmast beröres av åtgärden. Att döma

av deltagandet i församlingens gudstjänster och övriga sammankomster

torde antalet »aktiva» församlingsmedlemmar vara procentuellt betydligt

större än i andra Stockholmsförsamlingar. Kammarkollegiet har i sitt

yttrande över den i betänkandet avsedda riksdagsmotionen framhållit såsom

ett önskemål att tvångsanslutning upphävdes och att de inflyttade,

som blivit svenska medborgare, bereddes möjlighet till närmare samhörighet

med de infödda svenskarna genom deras hänförande till de vanliga

svenska kyrkoförsamlingarna. Det torde emellertid i själva verket förhålla

sig så, att dessa naturaliserade svenskar, i den mån de känner sig dragna

till den svenska statskyrkans gudstjänstform, ty sig till tyska kyrkan. Ett

ej föraktligt antal dylika personer, som är bosatta utanför Stockholm och

som sålunda icke kan tillhöra församlingen, brukar besöka gudstjänster

och sammankomster i tyska kyrkan samt synes sålunda föredra denna

framför kyrkorna i de församlingar, där de är bosatta.

För det stora flertalet religiöst indifferenta, som nu tvångsvis anslutits

till församlingen och som måste tillhöra en svensk statskyrkoförsamling.

torde det väl vara skäligen likgiltigt om de tillhör tyska församlingen eller

någon annan församling. Under alla omständigheter torde väl tvånget icke

vara större än det tvång, som utövas å dom. vilka är nödsakade tillhöra

andra icke-territoriella församlingar såsom Skeppsholms församling och

hovförsamlingen.

Därest en utvidgning av utträdesrätten skall ske, bör denna begränsas

till personer, som är födda i Sverige men först senare fått svenskt medborgarskap.

jämte sådana personers svenskfödda hustrur. Vid en dylik

begränsning av utträdesrätten torde ekonomiskt stöd åt församlingen endast

i ringa mån erfordras, i varje fall såvitt den av utredningsmannen förordade

utsträckningen av rätten till frivillig anslutning genomföres. Därest

utträdesrätten utvidgas till att avse alla svenska medborgare, är eu anslutning

av församlingen till den kyrkliga samhälligheten i Stockholm nödvändig.

Vid ett omfattande utträde torde det, även om församlingen anslutes

till nämnda samfällighet, vara erforderligt att motväga minskningen

av församlingens skatteunderlag genom att bereda personer av tysk

nationalitet, som är bosatta i andra församlingar inom Stockholms stift

än huvudstadens, rätt att frivilligt inträda i den tyska församlingen.

Församlingsdelegerade i Stockholm har tillstyrkt upphävande av tvångsanslutningen

av svenska medborgare till finska och tyska församlingarna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ;proposition nr 205. 2.‘5

Stockholm samt, därest så sker, icke funnit skäl till erinran mot anslutning

av församlingarna till den kyrkliga samfälligheten i huvudstaden. En reservant

inom delegerade har dock ansett, att frågan om valet mellan utredningsmannens

olika alternativ för tryggande av församlingarnas ekonomi

skulle — på framställning av vederbörande församling — upptagas till

avgörande först sedan det visat sig, huru de föreslagna anslutningsbestämmelserna

verkade.

I sitt första yttrande över betänkandet ansåg sig domkapitlet i Stockholm

icke kunna ta slutgiltig ställning till utredningsmannens förslag, förrän

den då aktuella frågan om nv religionsfrihetslagstiftning blivit slutbehandlad.

Överståthållarämbetet, som icke framställt någon erinran mot de föreslagna

nya anslutningsbestämmelserna, har beträffande de finska och tyska

Stockholmsförsamlingarnas ekonomi framhållit i huvudsak följande.

Innan något av de båda alternativ för tryggande av församlingarnas

ekonomi, som går ut på anslutning till huvudstadens kyrkliga samfällighet

eller skatteutjämningsbidrag av statsmedel, förordas, bör övervägas, huruvida

tillräckligt vägande svenska intressen påkallar att man från svensk

sida övertager det ekonomiska ansvaret för finska respektive tyska medborgares

gudstjänstövning här i landet. Då deltagande i svenska gudstjänster

är Öppet för icke svenska medborgare, är det enligt överståthållarämbetets

mening språksvårigheten som skall utgöra den primära anledningen

till ett svenskt understödjande av här i landet upprättade kyrkoförsamlingar,

avsedda för utländska medborgare. De i betänkandet lämnade

uppgifterna angående dels antalet enbart finsk- respektive tyskspråkiga

medlemmar i församlingarna, dels besöksfrekvensen vid församlingarnas

högmässor kan enligt överståthållarämbetets mening icke motivera något

avsteg från den norm som ämbetet vill hävda såsom i princip riktig, nämligen

att uttaxering för gudstjänständamål eller anslag av statsmedel för

samma ändamål bör begränsas till vad som är erforderligt för att tillgodose

behovet av svensk gudstjänst, häri givetvis inbegripet behovet av finskspråkig

gudstjänst för svenska medborgare i finsktalande bygder. Några

olägenheter synes icke vara att befara av den omständigheten att församlingarna

eventuellt skulle bliva beroende av utländsk hjälp. Huruvida en

sålunda bildad friförsamling kunde göra anspråk på den upplösta församlingens

kyrka och kyrkoegendom har ämbetet icke någon egen uppfattningom.

Men även om så skulle vara förhållandet, synes därav icke böra följa

något ändrat ställningstagande, då något behov av kyrkoegendomcn för

svenskt församlingsändamål ämbetet veterligen icke föreligger, och då det

ekonomiska understöd som skulle ifrågakomma vid alternativ 1) (anslutning

till den kyrkliga samfälligheten) — avlöning av prästerskap och kyrkobetjänte

samt fyra femtedelar av kostnaden för eventuell ombyggnad av

kyrka och församlingshus — kapitaliserat representerar betydande värden.

Sammanfattningsvis får ämbetet uttala, att mot nu förevarande båda alternativ

kan resas så pass starka betänkligheter, att ämbetet icke kan förorda,

att frågan om anslutningsrätten till finska och tyska församlingarna i Stockholm

sammanknytes med spörsmålet om beredande genom det allmännas

försorg av tryggade ekonomiska villkor för församlingarna. Den omstän
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr %05.

(ligheten att den vidgade utträdesrätten torde komma att utnyttjas endast

successivt synes bereda respektive församlingar tillräckligt rådrum för

övervägande av möjligheterna att utan svenskt statligt eller kommunalt

stöd ekonomiskt trygga deras fortbestånd.

Tyska församlingen i Göteborg och dess kyrkoherde har i fråga om församlingens

uppgifter och fortsatta tillvaro samt anslutningsbestämmelsernas

utformning uttalat i huvudsak samma synpunkter som den tyska församlingen

i Stockholm. Göteborgsförsamlingen har motsatt sig, att kyrkoherdetjänsten

i församlingen omändras till en komministerstjänst, men förklarat

sig icke ha något att erinra mot att kyrkoherden ålägges tjänstgöra

även i territoriell församling och att lönen för nytillträdande kyrkoherde

minskas, dock ej med större belopp än att densamma överstiger till komminister

i Göteborg utgående lön.

Majoriteten inom kyrkofullmäktige i Göteborg och majoriteten av domkapitlet

i Göteborg — vid avgivande av dess första yttrande över betänkandet

— har tillstyrkt utredningsmannens förslag, vad angår frågan

om den tyska Göteborgsförsamlingens organisation med förordande av

utredningsmannens alternativ, att komministern i denna församling icke

skall vara skyldig tjänstgöra jämväl i Kristine territoriella församling.

Doinkapitelsmajoriteten har även uttalat, att tyska församlingens präst

bör ha »kyrkoherdes ställning».

En minoritet inom kyrkofullmäktige i Göteborg har påyrkat den tyska

församlingens upplösning vid nuvarande kyrkoherdens avgång och verkställande

av utredning rörande upplösning av »sambandet mellan tyska

församlingen samt Kristine territoriella församling ävensom rörande kostnaderna

härför».

Från domkapitelsmajoritetens yttrande har två ledamöter (herrar Sjödahl

och Ohlon) anmält avvikande mening och anfört i huvudsak följande.

Jämväl icke svenska medborgare bör äga rätt att utträda ur nationell

församling. Eljest skapas lätt många onödiga personliga konflikter. Men

även om all tvångsvis anslutning till sådan församling upphör, kan både

behovet och lämpligheten att sammanföra svenska medborgare, utländska

medborgare av olika nationalitet (exempelvis tyska samt tyskspråkiga

polska, tjeckoslovakiska, österrikiska, schweiziska och danska medborgare)

och statslösa i särskilda av svenska staten upprättade församlingar ifrågasättas.

I vart fall bör svenska medborgare hänföras till de territoriella församlingarna.

Av i betänkandet lämnade uppgifter framgår klart, att från

språkliga synpunkter, vilka säkerligen spelat stor roll vid de nationella

församlingarnas uppkomst, något behov icke längre föreligger av dylika församlingar.

Någon anledning finns icke att — på sätt i betänkandet föreslås

— utvidga rätten till frivilligt inträde i de nationella församlingarna. Dessa

församlingar bör icke tillhöra de kyrkliga samfälligheterna i respektive städer.

Under en övergångstid, exempelvis till de nuvarande kyrkoherdarnas

avgång eller under en bestämd tidsperiod, kan nu rådande förhållanden

bibehållas, dock med rätt för varje medlem av nationell församling att

övergå till territoriell sådan. En undersökning bör igångsättas om den eko
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

nomiska avvecklingen av sambandet mellan å ena sidan den tyska församlingen

i Göteborg samt å andra sidan den kyrkliga samfälligheten där

och Kristine territoriella församling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lä?i har — i likhet med reservanterna

inom domkapitlet — förordat införande av rätt för icke svensk medborgare

att utträda ur nationell församling, varemot föredraganden, landskamreraren

i länet, helt tillstyrkt de av utredningsmannen föreslagna anslutningsbestämmelserna.

Beträffande den framtida organisationen av tyska

Göteborgsförsamlingen har länsstyrelsen uttalat samma uppfattning som

kyrkofullmäktige i staden.

Inom kammarkollegiet har majoriteten anfört i huvudsak följande rörande

de av utredningsmannen föreslagna anslutningsbestämmelserna.

Att helt försvenskade ättlingar till de ursprungligen finska och tyska medlemmarna

av vederbörande nationella församling i flera generationer kvarstått

i församlingarna synes från början aldrig ha varit avsett (betänkandet

sid. 114). I Kungl. Maj:ts instruktion för pastor primarius och Stockholms

stads konsistorium den 16 december 1668 tillhöils sålunda de svenskspråkiga

att icke hålla sig till tyska församlingen, »vilket är emot den församlingens

fundation och stiftelse», utan till vederbörande territoriella församling

(sid. 69), och enligt en kungl. resolution den 24 november 1691

skall ha förklarats, att till numera upphörda tyska församlingen i Karlskrona

skulle höra infödda tyskar endast så länge de icke var mäktiga

svenska språket (sid. 106).

Sedan församlingsmedlemmarna blivit svenska medborgare, kan deras

övergång till de territoriella församlingarna bereda större möjligheter till

närmare samhörighet med de infödda och deras slutliga sammansmältning

med nationen. Något allmänt intresse kan icke anses föreligga för att till

dylika av språkliga skäl bildade församlingar hänföra personer, vilka förstår

svenska språket och blivit svenska medborgare. Det må erinras, att för vinnande

av svenskt medborgarskap i regel fordras kunnighet i svenska språket.

För dylik person, som från annan ort i riket inflyttar till Stockholm

eller Göteborg, måste det te sig oegentligt att, sedan han tillhört en vanlig

territoriell församling, bliva överförd till en huvudsakligen för utländska

medborgare avsedd församling. Såsom Stockholms stads konsistorium redan

år 1830 uttalade (betänkandet sid. 10) bör varje församling i regel vara

territoriell och avsteg från denna regel vara att anse som nödfallsanordning,

behövlig endast så länge nödfallet varar. Tidigare har som bekant funnits

ett flertal personella församlingar, såsom — utom andra tyskspråkiga

än de nuvarande — s. k. hospitals-, slotts- och garnisonsförsamlingar m. fl.

Flertalet av dylika församlingar har emellertid upphört och medlemmarna

har överförts till vederbörande territoriella församling.

Den rätt att välja församling, som enligt förslaget skulle tillkomma

svenska medborgare av utländsk börd, är en förmån, som icke tillkommer

andra svenska medborgare, och lämpligheten av en dylik valrätt kan starkt

ifrågasättas. Avsteg från huvudregeln, att var och en skall kyrkobokföras

i den territoriella församling diir han är bosatt, bör ske endast om behov

därav föreligger. Särskilt måste det ur administrativ synpunkt anses olämpligt,

att avkomlingar av för länge sedan försvenskade tyskar och finnar

skall tillhöra annan församling iin den där de är bosatta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•26

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Principiellt bör sålunda svenska medborgare tillhöra de svenska territoriella

församlingarna. Kollegiet kan därför icke tillstyrka rätt för svenska

medborgare, som är avkomlingar av inflyttade tyskar och finnar, att tillhöra

dylik församling. Däremot har kollegiet icke något att erinra emot att

dylik rätt tillägges den första generationen invandrare, även sedan de blivit

svenska medborgare. Rätt att kvarstå bör även av billighetsskäl tillkomma

de nuvarande medlemmarna, även om de är svenska medborgare.

De av utredningsmannen föreslagna utvidgade möjligheterna för svensk

medborgare att frivilligt ansluta sig till nationell församling avstyrkes.

Emot bibehållande av tvångsanslutningen för icke svenska medborgare

har kollegiet ingen erinran. Viss jämkning av de föreslagna bestämmelserna

rörande tvångsanslutningen har dock kollegiet ansett behövlig.

Ett på förenämnda grunder uppgjort förslag till författningsbestämmelser

i ämnet har bifogats kollegiets yttrande.

Beträffande frågan om församlingarnas bibehållande och de ekonomiska

konsekvenserna av nya anslutningsbestämmelser har kollegiets majoritet

anfört i huvudsak följande.

Därest svenska medborgare icke längre kommer att tillhöra församlingarna

i samma utsträckning som förut, kan måhända göras gällande, att ur

svensk synpunkt icke kan finnas något intresse för församlingarnas bibehållande

såsom svenska statskyrkoförsamlingar eller i varje fall för att

bereda församlingarna ekonomiskt stöd av allmänna medel. Av utredningen

i ärendet synes det dock kollegiet, som om utredningsmannens uttalande,

att församlingarna fyller en viktig uppgift såsom förmedlare för invandrare

av övergången till svensk kulturmiljö, vore riktigt. Att för de till

ifrågavarande språkgrupper hörande invandrare, vilka torde vara jämförelsevis

talrika, bibehålla församlingarna såsom deras första kyrkliga

hemvist kan ha sin betydelse. Härtill kommer, vad finska församlingen angår,

att gudstjänst på finska språket, såsom nämnts, skall hållas i finsktalande

bygder i Sverige. Det torde vara berättigat, att även i Stockholm,

där jämförelsevis många finskspråkiga finnes, möjlighet beredes dem afl

åhöra gudstjänst på finska språket och att tillgång till själasörjare kunnig

i detta språk finnes. Med finska församlingens bibehållande kan detta behov

tillgodoses.

1 och för sig har kollegiet sålunda icke något att erinra emot bibehållandet

av församlingarnas nuvarande rättsliga ställning. Förutsättning härför är

givetvis, att församlingarna fyller ett behov för ett icke alltför obetydligt

antal medlemmar och att tillräckligt ekonomiskt underlag finnes.

I huru stor grad de förändrade anslutningsbestämmelserna kommer att

inverka på församlingarnas medlemsantal är nu icke möjligt att bedöma.

Även om antalet avgångna icke kommer att omfatta samtliga svenska

medborgare, torde en minskning av antalet i varje fall kunna förutses.

Skulle det visa sig att medlemsantalet skulle sjunka avsevärt, borde frågan

om församlingarnas ställning tagas i förnyat övervägande.

Såsom förut anförts förutsätter kollegiet, att församlingarnas bibehållande

såsom svenska kyrkoförsamlingar är av allmänt intresse. Med en

dylik utgångspunkt synes det rättvist och riktigt, att medlemmarna av dessa

församlingar kommer i åtnjutande av samma förmåner som övriga skattedragare

i Stockholm. På grund härav och då Stockholms församlingsdele
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

gerade icke haft något att erinra mot utredningsmannens förslag om församlingarnas

anslutning till den mellan Stockholms territoriella församlingar

bildade ekonomiska samfälligheten, anser kollegiet sig böra tillstyrka detta

förslag.

I fråga särskilt om den tyska församlingen i Göteborg har kollegiets majoritet

framhållit huvudsakligen följande.

Med hänsyn till församlingens ringa medlemstal kan dess bibehållande

och understödjande med skattemedel uppenbarligen icke vara påkallat.

De församlingen genom privilegier beviljade rättigheterna torde icke kunna

lägga hinder i vägen för församlingens upplösning, om förutsättning för dess

fortsatta existens saknas. Kollegiet anser på grund härav hinder icke möta

mot förordnande om församlingens upphörande och dess medlemmars överförande

till vederbörande territoriella församlingar. På liknande sätt har

andra tyska församlingar, t. ex. Karlskrona tyska församling, upphört (se

betänkande sid. 105 ff). Beslut om församlingens upplösning torde emellertid

icke böra gå i verkställighet förrän nuvarande kyrkoherden i församlingen

avgått från sin befattning. Även om församlingen skulle kunna göra

anspråk på äganderätt till Kristine kyrka, synes dock församlingens rättigheter

vid församlingens upplösning komma att förfalla. Då Kristine kyrka

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 5 maj 1882 upplåtits till begagnande även

av Kristine territoriella församling samt tyska församlingens övriga fastigheter

och lösa egendom jämte dess kassor och donerade medel överlämnats

till den kyrkliga samfälligheten, lärer något beslut om dispositionen av

kyrkan och övrig egendom icke påkallas i samband med församlingens upplösning.

Med avseende å de med de föreliggande frågorna förenade konstitutionella

spörsmålen har kollegiets majoritet anfört i huvudsak följande:

Att de för tyska församlingarna utfärdade s. k. privilegierna icke kan

jämställas med ståndsprivilegier, för vilkas ändring eller upphävande enligt

114 § regeringsformen fordras gemensamt beslut av Konung och riksdag,

torde vara uppenbart. Av ålder har det legat i Kungl. Maj:ts befogenhet

att förordna om ändring i den kommunalt borgerliga och kyrkliga indelningen.

Denna befogenhet har blivit kodifierad och förfarandet vid indelningsändringar

närmare reglerat genom lag om ordning och villkor för

ändring i kommunal och ecklesiastik indelning den 13 juni 1919. Denna

lag är visserligen icke tillämplig å ifrågavarande församlingar, men någon

inskränkning kan därigenom icke anses ha skett i Kungl. Maj:ts tidigare

befogenhet att förordna om ändring i indelningen jämväl beträffande dessa

församlingar. Liksom Kungl. Maj:t medgivit bildande av nya territoriella

församlingar genom utbrytning från gamla församlingar, har personer tillhörande

viss yrkesgrupp eller såsom här viss språkgrupp med Kungl. Maj:ts

medgivande fått utbrytas från de territoriella församlingarna och bilda

egna församlingar. I enahanda ordning torde dylik församling kunna upphöra,

ävensom ändring ske i de bestämmelser som gäller för anslutning av

medlemmar till församlingarna eller sålunda beträffande omfattningen av

församlingarna. I § 5 i förordningen den 30 september 1910 angående behörighet

att kyrkobokföras i icke-territoriell församling i svenska kyrkan

förutsattes, att Kungl. Maj:t kan utvidga personell församlings anslutningsområde

utom kommun, inom vilken församlingen är bildad. På samma

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

sätt bör Kungl. Maj:t äga inskränka på de grupper, som skall vara anslutna

till de personella församlingarna. Så skedde också beträffande Göteborgs

tyska församling år 1882 och sålunda efter tillkomsten av 1862 års kommunallagstiftning.

Skulle emellertid ifrågavarande församlingsprivilegier i enlighet med utredningsmannens

uppfattning vara i avseende å rättsskydd att likställa

med stadsprivilegier. borde dessa kunna ändras och Kungl. Maj:t i överensstämmelse

med den aldrig upphävda grundsatsen, som möjliggör smärre

jämkningar i privilegierna, vara befogad att vidtaga dylika. Enligt kollegiets

mening tarvar för den skull det av utredningsmannen framlagda förslaget

till förordning angående medlemskap av ifrågavarande församlingar i och

för sig icke för sitt antagande medverkan av riksdagen. Skall detta förslag

förknippas med inlemmande av församlingarna i Stockholm i den kyrkliga

samfälligheten för Stockholms stads församlingar, erfordras såsom i betänkandet

föreslagits vissa ändringar i församlingsstyrelselagen för Stockholm,

som stiftats av Konung och riksdag.

Frågan om upphörande av tyska församlingen i Göteborg torde i enlighet

med det förut anförda icke behöva underställas riksdagens prövning.

Från vad kammarkollegiets majoritet yttrat har dåvarande generaldirektören

Sverne och kammarrådet Åberg i vissa hänseenden uttalat avvikande

mening, därvid den senare dock biträtt det slut, vartill majoriteten kommit.

Generaldirektören Sverne har anfört huvudsakligen följande.

Ur folkbokföringssynpunkt måste det anses önskvärt, att bestämmelserna

om kyrkobokföring och mantalsskrivning göres så enkla och undantagslösa

som möjligt. Detta önskemål skulle otvivelaktigt komma att bli bättre tillgodosett

än vad nu är fallet, om bestämmelserna utformades så att envar

här i riket bosatt fysisk person, vare sig han är en svensk medborgare eller

utlänning, blir skyldig att låta kyrkoskriva sig i den församling, där han

har sin bostad. För att detta skall bli möjligt bör Kungl. Maj it förordna

om upplösning av det fåtal icke-territoriella församlingar, som ännu finns

i landet.

Vad särskilt de finska och tyska församlingarna angår har i betänkandet

icke anförts övertygande skäl till stöd för att för dem skulle föreligga sådana

särskilda förhållanden som kan motivera deras bibehållande som egna

kyrkliga kommuner. Att svenska medborgare av utländsk börd skall ha

förmånen att själva välja församling synes mig ej vara berättigat eller

lämpligt. Ej heller kan numera några bärande skäl anföras för att tillerkänna

finska och tyska medborgare en dylik förmånsställning endast därför,

att de har eller får Stockholm eller Göteborg som sin bostadsort. Det

torde ej med fog kunna göras gällande, att för de finsk- eller tyskspråkiga

personer, som är bosatta i Stockholm eller Göteborg, skulle förefinnas ett

större behov av att få sammansluta sig till särskilda församlingar än exempelvis

för de finskspråkiga inom Lappmarkerna eller för sådana danskar,

som är bosatta i Malmö.

Den önskvärda reciprociteten länderna emellan kan ej heller åberopas

som skäl för ett bibehållande av de finska och tyska församlingarna här i

landet. De svenska medborgare, som är bosatta i Helsingfors respektive

Berlin, har nämligen där icke någon rätt att bilda egna kyrkliga kommuner.

De får åtnöja sig med att kunna vinna anslutning till de där varande kvrk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 205. 29

liga föreningarna, de s. k. utlandsförsamlingarna, vilka ekonomiskt underst

ödjes av svenska staten och står under dennas beskydd.

Kollegiet hade därför bort i förevarande ärende i första hand hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte förordna om upplösning av de finska och tyska

församlingarna i Stockholm och Göteborg, varvid närmare föreskrifter bör

meddelas om ett likvidationsförfarande rörande den egendom, som må tillhöra

församlingarna.

Domkapitlet i Stockholm har i ett i ärendet avgivet förnyat yttrande

tillstyrkt utredningsmannens förslag med den jämkningen, att finskspråkig

svensk medborgare, som är född i Norrbottens finsktalande församlingar,

bör erhålla rätt att genom anmälan vinna inträde i finska församlingen i

Stockholm.

Majoriteten av domkapitlet i Göteborg har i ett i ärendet avgivet förnyat

yttrande framhållit bland annat att, då det icke syntes troligt, att

ett beslut om upplösning av tyska Göteborgsförsamlingen, vilket domkapitlet

motsätter sig, kan ske förrän nuvarande kyrkoherden i församlingen

avgått och då detta sannolikt dröjer ytterligare ett 20-tal år, det

vore lämpligast att avvakta den framtida utvecklingen och upptaga frågan

till slutligt avgörande först vid blivande vakans å ifrågavarande kyrkoherdetjänst.

Två ledamöter av domkapitlet (herrar Sjödahl och Ohlon) har uttalat,

att de dels anslöte sig till kammarkollegiets förslag om upplösning av den

tyska Göteborgsförsamlingen, dels ock i princip biträdde generaldirektören

Svernes förslag om upplösning jämväl av de finska och tyska Stockholmsförsamlingarna.

Därest de nationella församlingarna anses böra bibehållas,

åberopade nämnda ledamöter vad de anfört i anslutning till domkapitlets

tidigare yttrande i ärendet.

Statskontoret har funnit sig böra bestämt förorda, att särbestämmelserna

rörande kyrkoskrivning i de s. k. nationella församlingarna upphäves, och

i anslutning härtill framhållit följande.

Med en sådan åtgärd följer emellertid att dessa församlingar automatiskt

kommer att upplösas. Därmed uppkommer även frågan om hur man skall

förfara med de upplösta församlingarnas kyrkor och kvrkoegendom. Då

denna fråga icke närmare utretts i betänkandet och en upplösning av församlingarna

knappast synes böra komma till stånd, förrän klarhet härutinnan

vunnits, får statskontoret föreslå, att församlingarna ej omedelbart

upplöses utan att de i avvaktan på resultatet av en sådan utredning alltjämt

får bestå och att nu endast den tvångsvisa anslutningen av svenska

medborgare upphäves. En utredning i nämnda hänseende bör emellertid

snarast komma till stånd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr SOS.

Departementschefen.

Under 1500- och 1600-talen bildades, på grund av förekomsten av betydande

finska och tyska befolkningsgrupper med evangelisk-luthersk

trosbekännelse, i Stockholm en finsk och en tysk församling samt i var ocli

en av städerna Göteborg, Malmö, Norrköping och Karlskrona en tysk församling.

Tillkomsten av dessa s. k. nationella församlingar, som alla tillhörde

svenska kyrkan och till en början åtnjöt ekonomiskt stöd av svenska

staten, får ses mot bakgrunden av den evangelisk-lutherska kyrkans uppfattning,

att gudstjänst skall hållas på det språk menigheten förstår. Av de

sålunda bildade nationella församlingarna har de i Malmö, Norrköping och

Karlskrona upplösts under 1800-talet.

Genom att helt försvenskade avkomlingar till de ursprungliga församlingsmedlemmarna

i flera generationer kvarstod i de nationella församlingarna

— något som ej torde ha varit avsett vid deras bildande — upphörde

så småningom språkgemenskapen att vara grund för församlingsanslutningen.

Redan vid mitten av 1700-talet torde församlingarna ha omfattat

ett stort antal medlemmar, som varit kunniga även i svenska språket.

Sedan det visat sig nödvändigt att närmare reglera grunderna för medlemskap

av församlingarna, utfärdade Kungl. Maj:t för finska och tyska

församlingarna i Stockholm åren 1840 och 1841 samt för tyska församlingen

i Göteborg år 1882 särskilda anslutningsbestämmelser, vilka fortfarande

gäller. Nämnda bestämmelser, som torde ha inneburit ett lagfästande av

dåvarande anslutningspraxis, kan sägas bygga på härstamningsprincipens

grund, därvid en skillnad dock gjordes mellan äldre och yngre generationer.

Sålunda skulle sådana — första eller andra generationen vanligen tillhörande

— personer, som vore utländska medborgare eller blivit svenska medborgare

genom naturalisation, vara skyldiga tillhöra nationell församling,

medan sådana — andra generationen eller senare generation vanligen

tillhörande — personer, som vore infödda svenska medborgare, skulle äga

fritt välja mellan att kvarstå i nationell församling eller att övergå till territoriell

församling.

De gällande anslutningsbestämmelserna innebär sålunda — enligt vad

lag här sammanfattningsvis anfört — att ej blott vissa utländska medborgare

utan även vissa svenska medborgare är skyldiga att vid bosättning i

Stockholm eller Göteborg tillhöra nationell församling. Nämnda tvångsanslutning

har på vissa håll starkt kritiserats, och 1945 års riksdag har —

i anledning av en i första kammaren väckt motion — hemställt om utredning,

huruvida åtgärder borde vidtagas för tvångsanslutningens avskaffande.

Ifrågavarande utredning har numera verkställts genom en av Kungl.

Maj:t särskilt tillkallad utredningsman, vars betänkande i frågan därefter

varit föremål för remissbehandling.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utredningsmannens förslag går beträffande församlingsanslutningen ut

på upphävande av tvångsanslutningen för svenska medborgare, bibehållande

av densamma för utländska medborgare, viss utvidgning av den valfria

anslutningsrätten för svenska medborgare, bosatta inom vederbörande

städer (d. v. s. Stockholm och Göteborg), samt införande av anslutningsmöjlighet

för vissa utländska och svenska medborgare, bosatta inom det

stift vederbörande församling tillhör. Därjämte har utredningsmannen, som

funnit de föreslagna anslutningsbestämmelserna nödvändiggöra särskilda

åtgärder för tryggande av de nationella Stockholmsförsamlingarnas ekonomi,

angivit olika alternativ, som för detta ändamål kan ifrågakomma.

Av dessa alternativ må nämnas anslutning till huvudstadens kyrkliga samfällighet

— vilket av utredningsmannen förordats — samt bidrag ur kyrkofonden

till prästlönerna och skatteutjämningsbidrag av statsmedel under

en övergångstid. Utredningsmannen har vidare föreslagit, att den tyska

församlingen i Göteborg skall vid nuvarande kyrkoherdens avgång upphöra

som eget pastorat och i stället förenas med därvarande Kristine församling

till ett pastorat, i vilket skall finnas bland annat en svensk- och

tyskspråkig komminister med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis i den

tyska församlingen.

Vid remissbehandlingen av utredningsmannens förslag har, vad angår

församlingsanslutningen, dels ifrågasatts bibehållande av eller endast mindre

jämkning av de nuvarande bestämmelserna, dels tillstyrkts de föreslagna

nya bestämmelserna, dels förordats i jämförelse med dessa snävare

bestämmelser, innebärande bland annat borttagande av den valfria anslutningsrätten

för svenska medborgare. Därjämte har förslag väckts om upplösning

av tyska församlingen i Göteborg men även av finska och tyska

församlingarna i huvudstaden. Även beträffande de av utredningsmannen

framlagda ekonomiska och organisatoriska förslagen har vid remissbehandlingen

framkommit delade meningar.

För egen del finner jag det icke möjligt att i vår tid bibehålla tvångsanslutning

av svenska medborgare av finsk eller tysk börd till de nationella

församlingarna, vilka genom namn, gudstjänstspråk, församlingsprästerskåpets

tillsättning och även eljest bär en viss utländsk prägel.

Enligt min mening bör ej heller valfrihet finnas för nyssnämnda svenska

medborgare att tillhöra nationella församlingar. En sådan valfrihet strider

nämligen mot den grundläggande principen för svenska medborgares —

och här i riket bosatta utlänningars — församlingstillhörighet, som innebär

tvångsanslutning till viss församling enligt territoriell eller personell

grund. Något egentligt behov att för svenska medborgare av finsk eller

tysk börd avvika från angivna princip torde ej heller föreligga. Att göra

avsteg därifrån av språkliga skiil synes ej påkallat, då den som upptages

till svensk medborgare i regel torde vara kunnig i svenska språket. Svenskspråkiga

personers medlemskap av de nationella församlingarna synes dess
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 305.

utom vara emot dessas »fundation och stiftelse». Det lärer också få anses

vara ett svenskt intresse, att naturaliserade personer, om de önskar aktivt

deltaga i församlingslivet, gör detta i en territoriell församling, då deras

försvenskning därigenom torde underlättas. Även från administrativa synpunkter

torde förenklingar kunna vinnas genom att alla svenska medborgare

enligt huvudregeln hänföres till de territoriella församlingarna.

Om sålunda svenska medborgare icke skall vara skyldiga eller äga rätt

att tillhöra nationella församlingar, uppkommer frågan, huruvida dessa

församlingar bör bibehållas och då endast för utländska medborgare. Såsom

skäl för församlingarnas bibehållande skulle kunna åberopas — förutom traditionssynpunkter

— att genom bibehållandet nämnda medborgare, som

till stor del icke torde behärska svenska språket, skulle beredas möjlighet

att även framdeles deltaga i gudstjänster och övrig verksamhet i eu

finsk- respektive tyskspråkig församling. Det har även framhållits, att medlemskap

av en sådan församling skulle för här avsedda utländska medborgare

förmedla övergången till svensk kulturmiljö. Beträffande sistnämnda

synpunkt, vilken framhävts av utredningsmannen och kammarkollegiet,

bör dock påpekas, att den givetvis ej kan gälla andra än dem, som mera

aktivt deltager i församlingslivet, och att den torde väsentligen minska i

betydelse, om svenska medborgare icke skall vara anslutna till församlingarna.

Mot församlingarnas bibehållande synes å andra sidan flera vägande''

skäl kunna anföras. ''Framhållas kan sålunda, att ifrågavarande församlingar

innebär undantag från den i Sverige tillämpade huvudregeln, att här

bosatta utländska medborgare skall tillhöra de territoriella församlingarna.

Nämnda regel gäller nämligen för alla utländska medborgare, som icke är

av finsk eller tysk börd, liksom för de utländska medborgare av dylik börd,

som är bosatta utanför Stockholm och Göteborg. De nationella församlingarna

medför också, enligt vad jag inhämtat, påtagliga administrativa

nackdelar, i första hand för huvudstadens uppbördsorgan. Vidare må påpekas

att, även om många av ifrågavarande utlänningar betraktar det som

en förmån att få tillhöra en nationell församling, andra av dem kan ha en

motsatt uppfattning, vilket också i kända fall kommit till tydliga uttryck.

De bakomliggande orsakerna till eu dylik uppfattning kan vara skiftande.

Såsom exempel härpå må nämnas motiv av övervägande politisk natur och

det ganska vanliga förhållandet, att en utländsk medborgare har inflyttat

till Sverige i avsikt att stanna och därför önskar omedelbart vinna samhörighet

med landets egna medborgare. Av nu angivna skäl synes en ovillkorlig

anslutning av utländska medborgare till de nationella församlingarna

icke böra fortsättningsvis ifrågakomma. Om sålunda församlingsanslutningen

framdeles icke bör göras obligatorisk ens för utländska medborgare,

följer därav att de nationella församlingarna, om de bibehållas, kommer

att intaga en mer utpräglad särställning i förhållande till övriga försam
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds proposition nr 205.

lingar än för närvarande. De senare är nämligen — såsom förut framhållits

— helt konstituerade på tvångsanslutningens princip, medan de nationella

församlingarna ytterst skulle vila på frivillighetens grund. Sistnämnda

förhållande skulle för dessa församlingar vidare medföra, att anslutningens

omfattning bleve högst osäker. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

härav och jämväl av att inga svenska medborgare framdeles skulle

tillhöra nämnda församlingar framstår det som uppenbart, att dessa församlingar

icke kan bibehållas utan att samtidigt vara anslutna till vederbörande

kyrkliga samfällighet eller tillförsäkrade motsvarande ekonomiskt

stöd. Till belysning av det sagda kan framhållas, att enligt en av utredningsmannen

verkställd undersökning samtliga svenska medborgares utträde

ur ifrågavarande församlingar skulle medföra, att skatteunderlagen

enligt 1945 års taxering skulle minska för finska församlingen i Stockholm

med 72 procent, för tyska församlingen där med 78 procent och för tyska

församlingen i Göteborg med 89 procent. Det kan visserligen framhållas,

att antalet finska och tyska medborgare i dessa städer sedan angivna tidpunkt

väsentligt ökats, men samtidigt bör understrykas, att denna ökning

säkerligen sammanhänger med arbetsmarknads- och andra förhållanden,

vars fortvaro måste bedömas såsom ytterst oviss.

Av vad jag förut anfört framgår, att starka principiella och praktisktadministrativa

skäl kan åberopas mot de nationella församlingarnas bibehållande

såsom speciella församlingar för vissa utländska medborgare. Härtill

kommer att dessa församlingar icke kan tänkas i fortsättningen utgöra

självständiga enheter i ekonomiskt hänseende utan med stor sannolikhet

måste understödjas med skattemedel, uttagna av andra än församlingarnas

egna medlemmar. Från nu angivna synpunkter är jag därför böjd att förorda

de nationella församlingarnas upplösning, även om detta av skäl, vartill

jag i det följande återkommer, icke kan ske omedelbart. I anslutningtill

detta mitt ställningstagande vill jag emellertid framhålla, att av församlingarnas

upplösning ej följer, att särskilda anordningar med avseende

å gudstjänst icke skulle kunna vidtagas för här avsedda finsk- och tyskspråkiga

utlänningar. Frågan om dylika anordningars vidtagande får emellertid

prövas under beaktande av flera olika omständigheter, bland annat

ifrågavarande befolkningsgruppers framtida storlek. Beträffande frågans

organisatoriska sida vill jag i detta sammanhang inskränka mig till att

peka på det sätt, varpå motsvarande fråga lösts i Norrbottens tvåspråkiga

församlingar, i vilka finnes anställda präster kunniga i såväl svenska som

finska språket.

Såsom jag i min redogörelse för de nationella församlingarnas nuvarande

organisation framhållit, innehar de i dessa församlingar anställda kyrkoherdarna

av Kungl. Maj:t utfärdade fullmakter å sina tjänster. I den

för kyrkoherden i tyska Göteborgsförsamlingen givna fullmakten har intagits

ett förbehåll om skyldighet för honom att av organisatoriska skiil låta

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 205.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

sig förflytta till annan församlingsprästerlig tjänst. De för kyrkoherdarna

i finska och tyska Stockholmsförsamlingarna utfärdade fullmakterna innehåller

däremot icke något motsvarande förbehåll. Även om dessa båda

kyrkoherdar likväl skulle kunna förflyttas till annan prästerlig tjänst eller

om de finnes böra överföras på någon slags indragningsstat, är ifrågavarande

befattningshavare i varje fall garanterade den rätt till avlöningsförmåner,

som innefattas i fullmakterna. Motsvarande gäller beträffande

kyrkoherden i tyska Göteborgsförsamlingen, därest han förflyttas

till lägre församlingsprästerlig tjänst. Någon utredning om huru de organisatoriska

och ekonomiska frågor, som rör kyrkoherdetjänsternas nuvarande

innehavare, skall lösas vid församlingarnas avveckling föreligger icke.

Ej heller åtskilliga andra frågor, som är förknippade med församlingarnas

upplösning, är närmare utredda. Flera av dessa senare frågor är av

ekonomisk natur och av komplicerad beskaffenhet. Det synes mig därför

nödvändigt, att en utredning beträffande här berörda frågor verkställes,

innan en upplösning av församlingarna kan ske.

T avvaktan på församlingarnas upplösning synes mig emellertid angeläget,

att nu gällande anslutningsbestämmelser revideras. Vid denna revision av

bestämmelserna bör tillämpas i huvudsak följande grunder. De svenska

medborgare, som vid tidpunkten för de ändrade bestämmelsernas ikraftträdande

är medlemmar av församlingarna, skall äga rätt att kvarstå i

dessa, så länge de är bosatta i respektive städer. Inga svenska medborgare

skall emellertid vara skyldiga eller äga rätt att efter nämnda tidpunkt inträda

i församlingarna. Finska och tyska medborgare av evangelisk-luthersk

trosbekännelse, som är bosatta i respektive städer, skall vara skyldiga att

tillhöra församlingarna, därest ej domkapitlet på grund av föreliggande

särskilda omständigheter annat medgiver. Beträffande andra utlänningar

skall gälla, att de som vid förenämnda tidpunkt är medlemmar av församlingarna

skall äga kvarstå i dessa, så länge de är bosatta i respektive

städer. Vidare skall utlänningar, som icke är finska eller tyska medborgare

men är finsk- eller tyskspråkiga, äga rätt att efter anmälan inträda i församlingarna,

därest de är av nyssnämnd trosbekännelse och är bosatta i

respektive städer. Barn (även adoptivbarn) till föräldrar, som är medlemmar

av församlingarna, skall, så länge de är under 18 år och vistas i föräldrahemmet,

tillhöra samma församling som föräldrarna, eller om dessa tillhör

olika församlingar, den församling vårdnadshavarna (vårdnadshavaren)

bestämmer. Vad här sagts skall icke gälla för sådan person, som enligt

särskilda bestämmelser skall kyrkobokföras i hovförsamlingen eller i militär

församling. De ändrade bestämmelserna — som i sin tur kan föranleda

att Kungl. Maj:t bör jämka nu inom församlingarna tillämpade grunder

för rösträtt — bör träda i kraft vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Av skäl som kammarkollegiet anfört anser jag att de av mig nu förordade

anslutningsbestämmelserna kan utfärdas i administrativ ordning. Då emellertid

de nya bestämmelserna — såsom jag strax skall närmare beröra —

aktualiserar frågan om ekonomiskt stöd åt de nationella Stockholmsförsamlingarna

samt förutsättningarna för detta stöd sammanhänger med

anslutningsbestämmelsernas utformning, synes grunderna för dessa böra

underställas riksdagens godkännande.

Därest anslutningsbestämmelserna utformas enligt nu angivna grunder,

torde man få räkna med, att församlingarnas medlemstal kan komma att

under vissa förutsättningar avsevärt sjunka, vilket i sin tur påverkar församlingarnas

skatteunderlag. För de båda nationella Stockholmsförsamlingarna,

vilka icke tillhör huvudstadens kyrkliga samfällighet, kan en inträdd

minskning av skatteunderlagen medföra, att utdebiteringen måste

höjas väsentligt över den nuvarande. Önskvärt vore därför, att möjlighet

funnes att vid minskning av församlingarnas skatteunderlag lämna dem

ekonomiskt stöd, så att utdebiteringen icke stiger på nyss angivet sätt.

Utredningsmannen har — visserligen från andra utgångspunkter — diskuterat

olika alternativ för dylikt stöd, för vilka jag tidigare redogjort. Under

förhandenvarande förutsättningar synes mig lämpligast att ekonomiskt

stöd, i mån av behov, gives i form av bidrag till prästlönerna ur kyrkofonden.

Framhållas bör, att ett mindre lönetillskott ur kyrkofonden redan

utgår till kyrkoherden i finska församlingen i Stockholm. Någon ändring

av kyrkofondslagen för att de föreslagna lönebidragen skall kunna utgå ur

kyrkofonden är ej erforderlig. Dessa synes nämligen kunna bestridas ur

kyrkofonden jämlikt 6 § andra stycket 4) nämnda lag. Emellertid måste

riksdagens godkännande av grunderna för lönebidragen inhämtas. Jag förordar

därför, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens bemyndigande att

under förut angivna förutsättningar bevilja ifrågavarande församlingar bidrag

ur kyrkofonden högst med belopp motsvarande avlöningen till i församlingarna

anställda präster.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna de grunder för medlemskap av finska församlingen

i Stockholm samt tyska församlingarna i Stockholm

och Göteborg, som jag i det föregående förordat, samt

att medgiva, att bidrag till avlönande av i finska och

tyska församlingarna i Stockholm anställda präster må

utgå ur kyrkofonden enligt grunder, som jag likaledes i det

föregående förordat.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Vad departementschefen sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ingvar.

Stockholm 1953 Ivar Haggströms Boktryckeri A. B.

5S087S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:324 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad inlösning srätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 a1 i texten
  2. 1LU 1953:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående nya bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt tyska församlingarna i S s. 1 i texten