Sök i Ratio Lex

Om godkännande av en den 26 mars" 1953 träffad överenskommelse angående ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m

1953-04-08 · 51 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 41 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:206, Om godkännande av en den 26 mars" 1953 träffad överenskommelse angående ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen om godkännande av en

den 26 mars" 1953 träffad överenskommelse angående

ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen

mellan Sverige, Danmark, Finland, Island

och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,

adoption och förmynderskap, m. m.; given Stockholms

slott den 8 april 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

samt med överlämnande av dels en den 26 mars 1953 träffad överenskommelse

angående ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption

och förmynderskap, dels en den 1 april 1953 träffad överenskommelse

angående ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan samma

stater den 10 februari 1931 angående indrivning av underhållsbidrag,

vill Kungl. Maj :t härmed ej mindre äska riksdagens godkännande av nämnda

överenskommelser än även, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr 157) om indrivning i Sverige av

underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen äskas riksdagens godkännande av vissa ändringar i 1931

års nordiska konventioner på familjerättens område. Den viktigaste ändringen

innebär, att i praktiskt betydelsefulla fall vigsel skall få förrättas

i ett nordiskt land på grundval av lysning, som ägt rum i ett annat nordiskt

land.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 206.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kiingl. Maj.ts proposition nr 206.

Sopimus.

Suomen Tasavallan

Presidentti, Hänen Majesteettinsa

Tanskan Kuningas,

Islannin Tasavallan

Presidentti, Hänen

Majesteettinsa Norjan

Kuningas ja Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas,

päätettyään tehdä

Suomen, Tanskan, Islannin,

Norjan ja Ruotsin

kesken sopimuksen näiden

valtioiden välillä 6

päivänä helmikuuta 1931

solmitun, avioliittoa, lapseksiottamista

ja holhousta

koskevia kansainvälis-yksityisoikeudellisia

määräyksiä sisältävän

sopimuksen 2, 7 ja 9

artiklain muuttamisesta,

ovat määränneet valtuutetuikseen:
Suomen

Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen

ministerin Tukholmassa

Georg Achates Gripenbergin;
Hänen

Majesteettinsa

Tanskan Kuningas:

Tukholmassa olevan

täysivaltaisen erikoissuurlähettiläänsä

Knud

Aage Monrad-Hansenin;

Överenskommelse.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark,

Republiken Islands President,

Hans Majestät

Konungen av Norge och

Hans Majestät Konungen

av Sverige, vilka beslutat

att ingå en överenskommelse

angående ändring

av lydelsen av artiklarna

2, 7 och 9 i den mellan

Finland, Danmark, Island,

Norge och Sverige

den 6 februari 1931 avslutade

konventionen innehållande

internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap,

adoption och förmynderskap,

hava till sina fullmäktige

utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens utomordentliga

sändebud och

befullmäktigade minister

i Stockholm Georg Achates

Gripenberg;

Hans Majestät Konungen

av Danmark:

Sin utomordentlige och

befullmäktigade ambassadör

i Stockholm Knud

Aage Monrad-Hansen;

Overenskomst.

Hans Majestset Kongen

af Danmark, Republiken

Finlands Prsesident, Republiken

Islands Prsesident,

Hans Majestset

Kongen af Norge og Hans

Majestset Kongen af Sverige,

som har besluttet åt

indgå en overenskomst

angående sendring af ordlyden

af artiklerne 2, 7

og 9 i den mellem Danmark,

Finland, Island,

Norge og Sverige den 6.

februar 1931 afsluttede

konvention indeholdende

internationalprivatretlige

bestemmelser om segteskab,

adoption og vsergemål,

har udnsevnt til deres

befuldmsegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark:

Sin overordentlige og

befuldmsegtigede ambassadör

i Stockholm, Knud

Aage Monrad-Hansen;

Republiken Finlands

Prsesident:

Republikens overordentlige

gesandt og befuldmsegtigede

minister i

Stockholm, Georg Achates

Gripenberg;

Republiken Islands

Prsesident:

Republikens overordentlige

gesandt og befuldmsegtigede

minister i

Stockholm, Helgi Pålson

Briem;

Hans Majestset Kongen

af Norge:

Islannin Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen

ministerin Tukholmassa

Helgi Pålson

Briemin;

Hänen Majesteettinsa

Norjan Kuningas:

Republiken Islands

President:

Republikens utomordentliga

sändebud och befullmäktigade

minister i

Stockholm Helgi Pålson

Briem;

Hans Majestät Konungen

av Norge:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

3

Samningur.

Forseti lyöveldisins Islands,

Hans Håtign konungur

Danmerkur, forseti

lyöveldisins Finnlands,

Hans Håtign konungur

Noregs og Hans

Håtign konungur SviJrjööar,

semhafa komiö sér

saman um aö gera meö

sér millirikjasamning milli

Islands, Danmerkur, Finnlands,

Noregs og SviJ^jööar

um breytingar å 2.

7. og 9. grein i millirikjasamningi

J>eim, sem ofangreind

riki geröu meö sér

|)ann 6. februar 1931 og

hefir aö geyma aljajööleg

einkamålaréttaråkvae öi

um hjuskap, settleiöingu

og lögråöamensku, hafa

utnefnt sem umboösmenn

sina:

Forseti lyöveldisins Islands:
sérlegan

sendiherra lyöveldisins

og råöherra meö

umboöi i Stokkhölmi dr.

Helga P. Briem;

Hans Håtign konungur

Danmerkur:

sérlegan sendiråöherra

sinn meö umboöi i Stokkhölmi

Knud Aage Monrad-Hansen;
Forseti

lyöveldisins

Finnlands:

sérlegan sendiherra lyöveldisins

og råöherra meö

umboöi i Stokkhölmi Georg

Achates Gripenberg;

Hans Håtign konungur

Noregs:

Overenskomst.

Hans Majestet Norges

Konge, Hans Majestet

Kongen av Danmark, Republikken

Finnlands President,

Republikken Islands

President og Hans

Majestet Kongen av Sverige,

som har besluttet å

inngå en overenskomst

mellom Norge, Danmark,

Finnland, Island og Sverige

om endret ordlyd av

artiklene 2, 7 og 9 i den

konvensjon som ble avsluttet

mellom de samme

stater 6. februar 1931 inneholdende

internasjonalprivatrettslige

bestemmelser

om ekteskap, adopsjon

og vergemål, har til

sine befullmektigede oppnevnt:
Hans

Majestet Norges

Konge:

Sin overordentlige og

befullmektigede sendemann

i Stockholm, ambassadör

Birger Bergersen;
Hans

Majestet Kongen

av Danmark:

Sin overordentlige og

befullmektigede sendemann

i Stockholm, ambassadör

Knud Aage Monrad-Hansen;
Republikken

Finnlands

President:

Republikkens overordentlige

og befullmektigede

sendemann i Stockholm,

minister Georg

Achates Gripenberg;

Republikken Islands

President:

Överenskommelse.

Hans Majestät Konungen

av Sverige, Hans Majestät

Konungen av Danmark,

Republiken Finlands

President, Republiken

Islands President och

Hans Majestät Konungen

av Norge, vilka beslutat

att ingå en överenskommelse

angående ändring

av lydelsen av artiklarna

2, 7 och 9 i den mellan

Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge

den 6 februari 1931 avslutade

konventionen innehållande

internationellt

privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap,

adoption och förmynderskap,

hava till sina fullmäktige

utsett:

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Minister för Utrikes

Ärendena, Hans Excellens

Bo Östen Undén;

Hans Majestät Konungen

av Danmark:

Sin Utomordentlige och

Befullmäktigade Ambassadör

i Stockholm Knud

Aage Monrad-Hansen;

Republiken Finlands

President:

Republikens Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Stockholm Georg Achates

Gripenberg;

Republiken Islands President:
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Sin overordentlige og

befuldmaegtigede ambassadör

i Stockholm, Birger

Bergersen;

Hans Majestset Kongen

af Sverige:

Sin udenrigsminister,

Hans Excellence Bo Östen

Undén;

hvilke, behörigt befuldmsegtigede,

er kommet

overens om, åt nedennsevnte

artikler i ovennsevnte

konvention af 6.

februar 1931 skal have

folgende sendrede ordlyd:

Artikel 2.

Om lysning, herunder

provelse af segteskabsbetingelserne,

og om vielse

gselder loven i den stat,

för hvis myndighed segteskabet

indgås.

Lysning efter nsevnte

lov kraeves dog ikke, hvis

lysning, der er företaget

efter loven i en anden af

staterne, stadig har virkning,

og hver af brudefolkene

herved er fundet

åt have ret til åt indgå

segteskabet efter den lov,

som i vielseslandet skal

laegges til grund ved afgorelsen

af dette spörsmål.

Dette gselder, selv

om kun den ene af brudefolkene

er statsborger i en

anden af de kontraherende

stater end den, for hvis

myndighed segteskabet

indgås, og den anden er

statsborger i vielseslandet.

Tukholmassa olevan

täysivaltaisen erikoissuurlähettiläänsä

Birger

Bergersenin;

Hånen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas:

Ulkoasiainministerinsä,

Hånen Ylhäisyytensä Bo

Östen Undénin;

jotka, siihen asianmukaisesti

valtuutettuina, ovat

sopineet seuraavien, edellä

mainittuun 6 päivänä helmikuuta

1931 tehtyyn

sopimukseen sisältyvien

artiklain muuttamisesta

näin kuuluviksi:

2 artikla.

Kuuluttamisesta, siihen

luettuna avioesteiden

tutkimistapa, ja vihkimisestä

on voimassa sen

valtion laki, johon vihkimisviranomainen

kuuluu.

Mainitun lain mukaista

kuuluttamista ei kuitenkaan

vaadita, jos kuulutus,

joka edelleen on voimassa,

on toimitettu jonkin

toisen sopimusvaltion

lain mukaan ja kummallakin

kihlatuista on tällöin

havaittu olevan oikeus

mennä avioliittoon sen lain

mukaan, joka vihkimismaassa

on pantava perusteeksi

sanottua kysymystä

tutkittaessa. Mitä tässä

on sanottu, on sovellettava

silloinkin, kun ainoastaan

toinen kihlatuista

on muun kuin

sen sopimusvaltion kansalainen,

johon vihkimisviranomainen

kuuluu, ja

toinen on vihkimismaan

kansalainen.

Sitt utomordentliga och

befullmäktigade sändebud

i Stockholm, ambassadören

Birger Bergersen;

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Minister för utrikes

ärendena, Hans Excellens

Bo Östen Undén;

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

om att följande

artiklar uti ovanberörda

konvention den 6 februari

1931 skola hava denna

ändrade lydelse:

Artikel 2.

Om lysning, däri inbegripet

sättet för hindersprövning,

och om vigsel

gäller lagen i den stat,

vigselmyndigheten tillhör.

Lysning enligt nämnda

lag kräves dock icke, därest

lysning, som alltjämt

äger giltighet, fullbordats

enligt lagen i någon annan

av staterna samt vardera

av de trolovade därvid befunnits

äga rätt att ingå

äktenskapet enligt den

lag, som i vigsellandet

skall läggas till grund vid

prövningen av denna fråga.

Vad nu sagts skall

gälla även om allenast den

ena av de trolovade är

medborgare i annan fördragsslutande

stat än den,

vigselmyndigheten tillhör,

och den andra är medborgare

i vigsellandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

sérlegan sendiråöherra

sinn meö umboöi i Stokkhölmi

Birger Bergersen;

Hans Håtign konungur

SviJjjööar:

utanrikisraöherra sinn,

hans hagöfgi Bo Östen

Undén;

sem aö fengnum nauösynlegum

umboöum, hafa

oröiö åsattir um, aö eftirfarandi

greinar i ofangreindum

samningi, dags.

6. februar 1931, skuli

breytast svo, a ö |»ser hlj ö Si

svo:

2. grein.

Um lysingu, J)ar meö

talin tilhögun å gsezlu

vigsluskilyröa, og um

vigslu gilda lög rikis vigslumanns

Jtess, er gengiö

er 1 hjuskapinn fyrir.

Lysingar samkvaemt

J>eim lögum er J)ö ekki

krafist, ef lysing, sem enn

er i gildi, hefir veriö framkvaemd,

samkvaemt lögum

einhvers hinna rikjanna,

og baeöi hjönaefni hafa

reynzt eiga rétt til ad

ganga i hjuskap samkvaemt

J)eim lögum, sem

beita skal i vigsluriki viö

mat a j>vi atriöi. jietta

gildir einnig Jjött aöeins

annaS hjönaefna sé borgari

i ööru samningsrlki en

riki vigslumanns, og hitt

å rikisfesti i vigslu-riki.

Republikkens overordentlige

og befullmektigede

sendemann i Stockholm,

minister Helgi Palson

Briem;

Hans Majestet Kongen

av Sverige:

Sin Utenriksminister,

Hans Excellense Bo Östen

Undén;

som, behörig befullmektiget,

er kommet overens

om åt fölgende artikler i

den ovenfor omhandlede

konvensjon av 6. februar

1931 skal ha denne endrede

ordlyd:

Artikkel 2.

Om lysning, derunder

innbefattet fremgangsmåten

ved prövning av

brudefolkenes rett til å

inngå ekteskapet, og vigsel

gj elder loven i den stat

for hvis myndighet ekteskapet

inngås.

Lysning etter denne lov

kreves dog ikke såfremt

lysning som fremdeles har

virkning, er foretatt etter

loven i en annen av statene,

og hver av brudefolkene

derved er blitt funnet

å ha rett til å inngå

ekteskapet etter den lov

som i vigselslandet skal

legges til grunn ved prövningen

av dette spörsmål.

Dette gjelder også om

bare den ene av brudefolkene

er statsborger i en

annen kontraherende stat

enn den for hvis vigselsmyndighet

ekteskapet

inngås og den andre er

statsborger i vigselslandet.

Republikens Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Stockholm Helgi Pålson

Briem;

Hans Majestät Konungen

av Norge:

Sitt Utomordentliga

och Befullmäktigade Sändebud

i Stockholm, Ambassadören

Birger Bergersen;
vilka,

därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

om att följande

artiklar uti ovanberörda

konvention den 6 februari

1931 skola hava denna

ändrade lydelse:

Artikel 2.

Om lysning, däri inbegripet

sättet för hindersprövning,

och om vigsel

gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Lysning enligt nämnda

lag kräves dock icke, därest

lysning, som alltjämt

äger giltighet, fullbordats

enligt lagen i någon annan

av staterna samt vardera

av de trolovade därvid

befunnits äga rätt att ingå

äktenskapet enligt den

lag, som i vigsellandet

skall läggas till grund vid

prövningen av denna fråga.

Vad nu sagts skall

gälla även om allenast den

ena av de trolovade är

medborgare i annan fördragsslutande

stat än den,

vigselmyndigheten tillhör,

och den andra är medborgare

i vigsellandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Artikel 7.

Spörsmål om separation

eller skilsmisse mellem

statsborgere i de kontralierende

stater afgores i

den stat, hvor begge aegtefaeller

er bosat, eller hvor

de senest har vseret bosat

samtidig, og en af dem

fremdeles er bosat.

Kan sagen ikke efter

forste stykke afgores i

nogen af staterne, kan

afgorelsen trseffes i en

stat, hvor en af segtefaellerne

har statsborgerret.

Skilsmisse på grundlag

af separation kan altid

meddeles i en stat, hvor

begge aegtefaeller har statsborgerret.

Artikel 9.

Ved de i artiklerne 7

og 8 naevnte afgorelser

anvendes i hver stat den

der gseldende lov. Afgorelse

om deling af formuen

og om skadeserstatning

traeffes dog altid

efter den lov, som ifolge

artikel 3 er bestemmende

for segtefeellernes formueforhold.

Separation, som er opnået

i en af staterne, giver

i de andre stater samme

ret til skilsmisse som en

der meddelt separation.

Denne overenskomst

skal ratificeres, og ratifikationsinstrumenterne

skal deponeres i det svenske

udenrigsministeriums

arkiv, så snart ske kan.

7 artikla.

Vaatimus asumus- tai

avioeron myöntämisestä

sopimusvaltioiden kansalaisille

otetaan tutkittavaksi

siinä valtiossa, jossa

kumpaisellakin puolisolla

on kotipaikka tai jossa

heillä viimeksi on samaan

aikaan ollut kotipaikka

ja jossa toinen heistä

edelleen asuu.

Jos vaatimusta ei ensimmäisen

momentin mukaan

voida ottaa tutkittavaksi

missään sopimusvaltiossa,

voidaan vaatimus

tehdä siinä valtiossa,

jonka kansalainen jompikumpi

puolisoista on.

Asumuseroon perustuva

avioerovaatimus

voidaan aina tehdä siinä

valtiossa, jonka kansalaisia

molemmat puolisot

ovat.

9 artikla.

Tutkittaessa 7 ja 8

artiklassa mainittuja kysymyksiä

noudatetaan jokaisessa

valtiossa siellä

voimassa olevaa lakia.

Ositusta ja vahingonkorvausta

koskevat asiat

on kuitenkin aina ratkaistava

sen lain mukaan,

jota 3 artiklan mukaan

on sovellettava puolisoiden

varallisuussuhteisiin.

Asumusero, joka on

saatu jossakin sopimusvaltiossa,

tuottaa toisessa

sopimusvaltiossa saman

oikeuden avioeroon kuin

siinä valtiossa myönnetty

asumusero.

Tämä sopimus on ratifioitava

ja ratifioimiskirjat

talletettava Ruotsin

ulkoasiaindepartementin

arkistoon niin pian kuin

se voi tapahtua.

Artikel 7.

P Yrkande om hemskillnad

eller äktenskapsskillnad

mellan medborgare

i fördragsslutande stat

upptages i den stat, där

båda makarna hava hemvist

eller där de senast

haft hemvist samtidigt

och endera alltjämt är

bosatt.

Kan yrkandet ej enligt

första stycket upptagas i

någon av staterna, må

yrkandet väckas i stat,

där endera maken är medborgare.

Yrkande om äktenskapsskillnad

på grund av

hemskillnad må städse

väckas i stat, där båda

makarna äro medborgare.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna

7 och 8, användes i varje

stat där gällande lag. Frågor

om avvittring och

skadestånd skola dock

städse avgöras efter den

lag, som enligt artikel 3

är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden.

Hemskillnad, som vunnits

i en av staterna, medför

i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad,

som om den

vunnits i den staten.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och

ratifikationshandlingarna

skola deponeras i svenska

utrikesdepartementets arkiv

så snart ske kan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

7

7. grein.

Krafa um skilnaö aö

boröi og sseng eöa fullan

lögskilnaö hjöna, sem eru

rikisborgarar 1 samningsrikjunum,

åkvaröast i J>vi

riki, sem bseöi hjönanna

eiga heimilisfang i, eöa

J>au hafa seinast ått busetu

i samtlmis og annaö

Jueirra å ennjm heimilisfang

i.

Nu er ekki samkvaemt

fyrstu målsgrein haegt aö

åkvaröa um måliö i neinu

rikjanna, og må gera

ut um måliö i j)vi riki, ]uar

sem annaö hjönanna å

rikisfang.

Lögskilnaö eftir skilnaö

aö boröi og sseng må åvalt

veita i riki, sem bseöi

hjönanna eiga rikisborgarar

étt i.

9. grein.

I sérhverju rikinu ber

aö fara eftir j>ar gildandi

lögum um åkvaröanir

juser, sem nefndar eru i 7.

og 8. gr. Eignaskifti og

skaöabsetur åkvaröast j)ö

åvalt eftir jieiin lögum,

sem samkvaemt 3. grein

gilda um fjårmål hjönanna.

Skilnaöur aö boröi og

sseng, sem fengist hefir i

einu rikjanna, veitir i

hinum rikjunum sama rétt

till lögskilnaöar sem skilnaöur

aö boröi og saeng,

er j)ar hefir fengist.

Samning fjenna skal

fullgilda og fullgildingarskjölunum

komiö til varöveizlu

i skjalasafni svenska

utanrikisråöuneytisins,

eins fljött og auöiö er.

Artikkel 7.

Krav om separasjon eller

skilsmisse mellem

statsborgere i de kontraherende

stater avgjöres i

den stat hvor begge ektefeller

er bosatt, eller hvor

de senest har hatt bopel

samtidig og en av dem

fremdeles er bosatt.

Kan kravet ikke etter

förste ledd avgjöres i noen

av statene, kan avgjörelsen

treffes i en stat, hvor

en av ektefellene har statsborgerrett.

Skilsmisse på grunnlag

av separasjon kan i ethvert

tilfelle meddeles i

den stat hvor begge ektefeller

har statsborgerrett.

Artikkel 9.

Ved de avgjörelser som

omhandles i artiklene 7

og 8, anvendes i hver stat

den der gjeldende lov.

Avgjörelser om deling av

formuen og om skadeserstatning

skal dog i ethvert

tilfelle treffes etter

den lov som ifölge artikkel

3 er bestemmende for

ektefellenes formuesforhold.

Separasjon som er opnådd

i en av statene, gir i

de andre stater samme

rett til skilsmisse som en

der meddelt separasjon.

Denne overenskomst

skal ratifiseres, og ratifikasjonsdokumentene

skal

dcponeres i det svenske

Utenriksdepartements arkiv

så snart skje kan.

Artikel 7.

Yrkande om hemskillnad

eller äktenskapsskillnad

mellan medborgare i

fördragsslutande stat upptages

i den stat, där båda

makarna hava hemvist

eller där de senast haft

hemvist samtidigt och endera

alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt

första stycket upptagas i

någon av staterna, må

yrkandet väckas i stat,

där endera maken är medborgare.

Yrkande om äktenskapsskillnad

på grund av

hemskillnad må städse

väckas i stat, där båda

makarna äro medborgare.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor,

som avses i artiklarna 7

och 8, användes i varje

stat där gällande lag. Frågor

om bodelning och skadestånd

skola dock städse

avgöras efter den lag, som

enligt artikel 3 är tillämplig

å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Hemskillnad, som vunnits

i en av staterna, medför

i de övriga samma rätt

att erhålla äktenskapsskillnad,

som om den vunnits

i den staten.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och

ratifikationshandlingarna

skola deponeras i svenska

uLrikesdepartementets arkiv

så snart ske kan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Overenskomsten trseder

i kraft på den forste dag

i den kalendermåned, som

folger nsest efter, åt ratifikationsinstrumenterne

er blevet deponeret. Den

udgor en integrerende del

af konventionen af 6.

februar 1931 indeholdende

internationalprivatretlige

bestemmelser om segteskab,

adoption og vsergemål

og kan derfor ikke

opsiges sserskilt.

Til bekraeftelse heraf

har de respektive befuldmsegtigcde

undertegnet

nservserende overenskomst

og forsynet den

med deres segl.

Udfserdiget i Stockholm,

i et eksemplar på

hvert af folgende sprog:

dansk, finsk, isländsk,

norsk og svensk, og for

det svenske sprogs vedkommende

i to tekster,

en for Sverige og en for

Finland, den 26. marts

1953.

Sopimus tulee voimaan

ratifioimiskirjain talletta - mista lähinnä seuraavan

kalenterikuukauden ensimmäisenä

päivänä. Se

muodostaa erottamattoman

osan 6 päivänä helmikuuta

1931 tehdystä,

avioliittoa, lapseksiottamista

ja holhousta koskevia

kansainvälisyksityisoikeudellisia

määräyksiä

sisältävästä sopimuksesta,

eikä sitä sentähden

voida erikseen irtisanoa.

Tämän vakuudeksi

ovat valtuutetut allekirjoittaneet

tämän sopimuksen

ja varustaneet

sen sineteillään.

Laadittu Tukholmassa

26 päivänä maaliskuuta

1953 yhtenä suomen-,

tanskan-, islannin-, norjan-

ja ruotsinkielisenä

kappaleena, jossa ruotsiksi

on kaksi tekstiä, toinen

Suomea ja toinen

Ruotsia varten.

Överenskommelsen träder

i kraft å första dagen

i den kalendermånad, som

infaller näst efter det ratifikationshandlingarna

deponerats.

Den utgör en

integrerande del av konventionen

den 6 februari

1931 innehållande internationellt

privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap,

adoption och förmynderskap

och kan därför

ej särskilt uppsägas.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna överenskommelse

och försett densamma

med sina sigill.

Som skedde i Stockholm,

i ett exemplar på

finska, danska, isländska,

norska och svenska språken,

och för såvitt angår

svenska språket i två texter,

en för Finland och en

för Sverige, den 26 mars

1953.

For Danmark:

K. Monrad-Hansen

(L. S.)

Suomen puolesta:

G. A. Gripenberg

(L. s.)

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

9

Samningur Jiessi öölast

gildi fyrsta dag mesta almanaksmånaöar,

eftir aö

fullgildingarskjölin hafa

veriö afhent. Hann telst

fullkomna samninginn,

dags. 6. februar 1931, sem

hefir aö geyma aljjjööleg

einkamålaréttaråkvseöi

um hjuskap, settleiöingu

og lögråöamensku og er

Jjvi ekki hsegt aö segja

honum upp sérstaklega.

f>essu til staöfestu hafa

umboösmenn hvers rikis

fyrir sig undirritaö pennan

samning og sett undir

hann innsigli sin.

Gert i einu eintaki å

islenzku, dönsku, finnsku,

norsku og ssensku, en aö

J)vi er ssenskuna snertir i

tveim textum, öörum fyrir

Finnland og hinum fyrir

Svijtjöö, hinn 26. marz

1953.

Overenskomsten trer i

kraft på den förste dag i

den måned som fölger etter

deponeringen av ratif

ikasj onsdokumentene.

Den utgjör en integrerende

del av konvensjonen

av 6. februar 1931 inneholdende

internasjonalprivatrettslige

bestemmelser

om ekteskap, adopsjon

og vergemål og kan

derfor ikke oppsies saerskilt.

Til bekreftelse herav

har de respektive befullmektigede

undertegnet

denne overenskomst og

försynt den med sine segl.

Utferdiget i Stockholm

i ett eksemplar på det

norske, danske, finske, isländske

og svenske språk,

og for så vidt angår det

svenske språk i to tekster,

en for Finnland og en

for Sverige, den 26. mars

1953.

Överenskommelsen träder

i kraft å första dagen

i den kalendermånad, som

infaller näst efter det ratifikationshandlingarna

deponerats.

Den utgör en

integrerande del av konventionen

den 6 februari

1931 innehållande internationellt

privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap,

adoption och förmynderskap

och kan därför

ej särskilt uppsägas.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna överenskommelse

och försett densamma

med sina sigill.

Som skedde i Stockholm,

i ett exemplar på

svenska, danska, finska,

isländska och norska språken,

och för såvitt angår

svenska språket i två texter,

en för Sverige och en

för Finland, den 26 mars

1953.

Fyrir Island:

Helgi P. Briem

(L. S.)

For Norge:

Birger Bergersen

(L. s.)

För Sverige:

Östen Undén

(L. S.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

Overenskomst.

Hans Majestset Kongen

af Danmark, Republiken

Finlands President, Republiken

Islands President,

Hans Majestset Kongen

af Norge og Hans

Majestset Kongen af Sverige,

som har besluttet

åt indgå en overenskomst

om aendring af ordlyden

af artiklerne 1, 2 og 3 i

den konvention, der blev

afsluttet mellem Danmark,

Finland, Island,

Norge og Sverige den 10.

februar 1931 angående

inddrivelse af underholdsbidrag,

har udnsevnt til

deres befuldmsegtigede:

Hans Majestset Kongen

af Danmark:

Sin chargé d''affaires ad

interim i Oslo, ambassaderåd

Mogens Gustav

Ivar Melchior,

Republiken Finlands

President:

Republikens overordentlige

gesandt og befuldmsegtigede

minister i

Oslo, Eduard Hj. Palin.

Republiken Islands President:
Republikens

overordentlige

gesandt og befuldmsegtigede

minister i

Oslo, Bjarni Asgeirsson.

Hans Majestset Kongen

af Norge:

Udenrigsminister Halvard

Lange.

Sopimus.

Suomen Tasavallan Presidentti,

Hänen Majesteettinsa

Tanskan Kuningas,

Islannin Tasavallan Presidentti,

Hänen Majesteettinsa

Norjan Kuningas

ja Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas, päätetyään

tehdä Suomen,

Tanskan, Islannin, Norjan

ja Ruotsin kesken

sopimuksen näiden valtioiden

välillä elatusavun

perimisestä pakkotoimin

10 päivänä helmikuuta

1931 tehdyn sopimuksen

1, 2 ja 3 artiklain muuttamisesta,

ovat määränneet

valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen

ministerin Oslossa Eduard

Hj. Palinin.

Hänen Majesteettinsa

Tanskan Kuningas:

Oslossa olevan väliaikaisen

asiainhoitajansa, suurlähetystöneuvos

Mogens

Gustav Ivar Melchiorin.

Islannin Tasavallan

Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään

ja täysivaltaisen

ministerin Oslossa Bjarni

Asgeirssonin.

Hänen Majesteettinsa

Norjan Kuningas:

Ulkoasiainministeri

Halvard Langen.

överenskommelse.

Republiken Finlands

President, Hans Majestät

Konungen av Danmark,

Republiken Islands President,

Hans Majestät Konungen

av Norge och Hans

Majestät Konungen av

Sverige, vilka beslutat ingå

en överenskommelse

om ändrad lydelse av artiklarna

1, 2 och 3 i den

konvention som blev avslutad

mellan Finland,

Danmark, Island, Norge

och Sverige den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag,

hava till sina fullmäktige

utsett:

Republiken Finlands

President:

Republikens Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Oslo Eduard Hj. Palin.

Hans Majestät Konungen

av Danmark:

Sin Chargé d''Affaires

a. i. i Oslo, Ambassadrådet

Mogens Gustav Ivar

Melchior.

Republiken Islands President:
Republikens

Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Oslo Bjarni Asgeirsson.

Hans Majestät Konungen

av Norge:

Utrikesminister Halvard

Lange.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

11

Samkomulag.

Forseti lySveldisins Islands,

Hans Hatign konungur

Danmerkur, Forseti

lySveldisins Finnlands,

Hans Hatign Noregskonungur

og Hans

Hatign konungur Svfj)jöSar

hafa åkveSiS aS gera

samkomulag um breytingar

å orSalagi 1., 2., og

3. greinar i samningi milli

Islands, Danmerkur, Finnlands,

Noregs og SvijjjöSar

frå 10. februar 1931 um

innheimtu meSlaga, og

hafa tilnefnt sem fulltrua

sina:

Forseti lySveldisins Islands:
Sérstakan

sendimann

lySveldisins og råSherra

meS umboSi i Oslö, Bjarna

Åsgeirsson, sendiherra.

Hans Hatign konungur

Danmerkur:

Mogens Gustav Ivar

Melchior, sendiråSunaut,

Chargé d''Affaires a.i. i

Oslö.

Forseti lySveldisins

Finnlands:

Sérstakan sendimann

lySveldisins og råSherra

meS umboSi i Oslö, Eduard

Hj. Palin, sendiherra.

Hans Hatign Noregskonungur:
Halvard

Lange, utanrikisråSherra.

Overenskomst.

Hans Majestet Norges

Konge, Hans Majestet

Kongen av Danmark, Republikken

Finnlands President,

Republikken Islands

President og Hans

Majestet Kongen av Sverige,

som har besluttet å

inngå en overenskomst

om endret ordlyd av artikkel

1, 2 og 3 i den

konvensjon som ble avsluttet

mellom Norge,

Danmark, Finnland, Island

og Sverige den 10. februar

1931 angående inndrivning

av underholdsbidrag,

har til sine befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges

Konge:

Utenriksminister Halvard

Lange.

Hans Majestet Kongen

av Danmark:

Sin Chargé d''Affaires

a.i. i Oslo, ambassaderåd

Mogens Gustav Ivar Melchior.

Republikken Finnlands

President:

Republikkens overordentlige

og befullmektigede

sendemann i Oslo,

minister Eduard Hj. Palin.

Republikken Islands

President:

Republikkens overordentlige

og befullmektigede

sendemann i Oslo, minister

Bjarni Åsgeirsson.

Överenskommelse.

Hans Majestät Konungen

av Sverige, Hans Majestät

Konungen av Danmark,

Republiken Finlands

President, Republiken

Islands President och

Hans Majestät Konungen

av Norge, vilka beslutat

ingå en överenskommelse

om ändrad lydelse av artiklarna

1, 2 och 3 i den

konvention, som blev avslutad

mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island

och Norge den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag, hava

till sina fullmäktige utsett:
Hans

Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Chargé d''Affaires

a. i. i Oslo, ambassadrådet

Åke Sjölin.

Hans Majestät Konungen

av Danmark:

Sin Chargé d''Affaires

a. i. i Oslo, ambassadrådet

Mogens Gustav Ivar

Melchior.

Republiken Finlands

President:

Republikens Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Oslo Eduard Hj. Palin.

Republiken Islands President:
Republikens

Utomordentliga

Sändebud och

Befullmäktigade Minister

i Oslo Bjarni Åsgeirsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 206.

Hans Majestaet Kongen

af Sverige:

Sin chargé d''affaires ad

interim i Oslo ambassaderåd

Åke Sjölin.

hvilke behörigt befuldmaegtigede,

er kommet

overens om, åt nedennsevnte

artikler i ovennsevnte

konvention af 10.

februar 1931 skal ha ve

folgende ordlyd:

Artikel 1.

Retskraftig dom, administrativ

beslutning eller

skriftlig vedtagelse,

hvorefter det i en af de

kontraherende stater påhviler

en person åt udrede

underholdsbidrag til segtefselle,

tidligere aegtefselle,

segtebarn, stedbarn, adoptivbarn,

barn udenfor

segteskab eller et sådant

barns moder, og som kan

fuldbyrdes i denne stat,

skal på bogsering umiddelbart

fuldbyrdes i enhver

af de andre stater.

Det samme gselder en

endnu ikke retskraftig

dom og en af retten, dommeren

eller overeksekutor

afgivet kendelse eller beslutning,

såfremt dommen,

kendelsen eller beslutningen

kan fuldbyrdes

efter reglerne om retskraftige

domme.

Fuldbyrdelse kan dog

ikke kraeves i strid med

dom eller beslutning, som

i den stat, hvor fuldbyrdelse

soges, har fastsat

bidraget til et lavere belob

eller afgjort, åt underholdspligt

ikke föreligger.

Fuldbyrdelse kan heller

ikke krseves, når under
-

Hänen Majesteettinsa

Ruotsin Kuningas:

Oslossa olevan väliaikaisen

asiainhoitajansa,

suurlähetystöneuvos Åke

Sjölinin,

jotka, siihen asianmukaisesti

valtuutettuina,

ovat sopineet, efta seuraavat,

edellä mainittuun 10

päivänä helmikuuta 1931

tehtyyn sopimukseen sisältyvat

artiklat ovat näin

kuuluvat:

1 artikla.

Lainvoimainen tuomio,

hallinnollisen viranomaisen

päätös tai kirjallinen

sitoumus, jossa joku on

jossakin sopimusvaltiossa

velvoitettu tai sitoutunut

antamaan elatusapua puolisolle,

entiselle puolisolle,

aviolapselle, lapsipuolelle,

ottolapselle, avioliiton ulkopuolelle

syntyneelle lapselle

tai sellaisen lapsen

äidille ja joka on siinä

valtiossa täytäntöönpantavissa,

on pyynnöstä välittömästi

pantava täytäntöön

toisessa sopimusvaltiossa.

Sama olkoon

voimassa sellaisesta, vielä

lainvoimaa vailla olevasta

tuomiosta ja sellaisesta

oikeuden, tuomarin tai

ulosotonhaltijan antamasta

päätöksestä, joka voidaan

panna täytäntöön

lainvoimaisen tuomion tavoin.

Jos siinä valtiossa, jossa

täytäntöönpanoa haetaan,

on tuomiossa tai päätöksessä

määrätty pienempi

elatusapu tai todettu, että

elatusvelvollisuutta ei

ole, ei tässä valtiossa voida

tämän vastaisesti vaatia

täytäntöönpanoa.

Jos velvollisuus antaa

elatusapua avioliiton ul
-

Hans Majestät Konungen

av Sverige:

Sin Chargé d''Affaires

a. i. i Oslo, Ambassadrådet

Åke Sjölin,

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

om att nedannämnda

artiklar uti ovan

berörda konvention den

10 februari 1931 skola

hava följande lydelse:

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom,

administrativ myndighets

beslut eller skriftlig förbindelse,

varigenom i en

av de fördragsslutande

staterna någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva

underhållsbidrag till make,

förutvarande make,

barn i äktenskap, styvbarn,

adoptivbarn, barn

utom äktenskap eller moder

till sådant barn och

varå verkställighet kan

vinnas i den staten, skall

på begäran omedelbart

verkställas i annan fördragsslutande

stat. Detsamma

skall gälla sådan

ännu icke lagakraftvunnen

dom och sådant av

rätten, domaren eller överexekutor

meddelat beslut,

som kan verkställas

lika med lagakraftvunnen

dom.

År genom dom eller

beslut i den stat, där verkställighet

sökes, bidrag bestämt

till lägre belopp eller

ock fastställt, att underhållsskyldighet

ej föreligger,

kan verkställighet

i strid häremot ej påfordras

i den staten.

År skyldigheten att utgiva

bidrag till barn utom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

13

Hans Håtign konungur

SvijDjoSar:

Åke Sjölin, sendiråSunaut,

Chargé d''Affaires

a.i. i Oslö

og hafa jjeir, samkvsemt

umboSum sinum, orSiö

åsåttir um a 8 eftirfarandi

greinar i umgetnum samningi

frå 10. februar 1931

skuli hljö3a sem hér segir:

1. grein.

Aöfararhsefum dömi,

urskurSi umboSsvalds e3a

skriflegu samkomulagi,

sem i einhverju samningsrikjanna

leggur einhverjum

a her Öar a 3 greiSa

me31ag til maka sins, fyrverandi

maka, skilgetins

barns, stjupbarns, kjörbarns,

öskilgetins barns,

e3a mö3ur öskilgetins

barns, og sé fullnseging

heimil i jm riki, skal, sé

j)ess fariS å leit, fullnsegt

i hverju hinna rikjanna,

ån J)ess a3 frekara komi

til. Sama er um döm, sem

ekki er or3in aSfararhsefur

og urskur3 (åkvör5un),

kveSinn upp af

rétti, dömara eSa »överexekutor»

og fullnsegja må

eftir reglunum um aSfararhsefa

döma.

Fullnsegju verSur J)ö

ekki krafist gegn dömi

e3a urskurSi, sem i jm

riki, j>ar sem fullnaegju

er leitaS, hefir åkve3i3

Isegra me31ag e3a a3

engin me31agsskylda sé

fyrir hendi.

Fullnaegju verSur heldur

ekki krafist, ef meS
-

Hans Majestet Kongen

av Sverige:

Sin Chargé d''Affaires

a. i. i Oslo, ambassaderåd

Åke Sjölin,

som, behörig befullmektiget,

er kommet overens

om åt nedennevnte

artikler i den ovenfor omhandlede

konvensjon av

10. februar 1931 skal ha

folgende ordlyd:

Art. 1.

Rettskraftig dom, administrativ

beslutning eller

skriftlig vedtagelse,

hvoretter det i en av de

kontraherende stater påhviler

noen å utrede underholdsbidrag

til ektefelle,

tidligere ektefelle,

ektebarn, stebarn, adoptivbarn,

barn utenfor ekteskap

eller et sådant

barns mor, og som kan

fullbyrdes i denne stat,

skal på begjsering umiddelbart

fullbyrdes i enhver

av de andre stater.

Det samme gj elder en

ennå ikke rettskraftig

dom og en av retten, dommeren

eller overeksekutor

avgift kjennelse eller beslutning

såfremt dommen,

kjennelsen eller beslutningen

kan fullbyrdes

etter reglene om rettskraftige

dommer.

Fullbyrdelse kan dog

ikke kreves i strid med eu

dom eller beslutning som,

i den stat livor fullbyrdelse

sokes, har fastsatt bidraget

til et lavere belop

eller avgjort åt bidragsplikt

ikke föreligger.

Fullbyrdelse kan heller

| ikke kreves, når under
-

Hans Majestät Konungen

av Norge:

Utrikesminister Halvard

Lange.

vilka, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit

om att nedannämnda

artiklar uti ovan

berörda konvention den

10 februari 1931 skola

hava följande lydelse:

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom,

administrativ myndighets

beslut eller skriftlig förbindelse,

varigenom i en

av de fördragsslutande

staterna någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva

underhållsbidrag till

make, förutvarande make,

barn i äktenskap, styvbarn,

adoptivbarn, barn

utom äktenskap eller moder

till sådant barn och

varå verkställighet kan

vinnas i den staten, skall

på begäran omedelbart

verkställas i annan fördragsslutande

stat. Detsamma

skall gälla sådan

ännu icke lagakraftvunnen

dom och sådant av

rätten, domaren eller

överexekutor meddelat

beslut, som kan verkställas

lika med lagakraftvunnen

dom.

År genom dom eller

beslut i den stat, där

verkställighet sökes, bidrag

bestämt till lägre

belopp eller ock fastställt,

att underhållsskyldighet

ej föreligger, kan verkställighet

i strid häremot ej

påfordras i den staten.

År skyldigheten att utgiva

bidrag till barn utom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

holdspligten overfor et

barn udenfor segteskab

eller overfor et sådant

barns moder er fastsat

ved dom eller forelaeg

i en stat, hvor den bidragspliktige

ikke havde statsborgerret

eller bopael,

med mindre han har givet

mode under sagen, eller

stavningen eller forelaegget

i behörig tid er kommet

til hans kundskab.

Artikel 2.

Begaering om fuldbyrdelse

afsendes og modtages:
i

Danmark af vedkommende

ministerium eller

af en overovrighed;

i Finland af udenrigsministeriet;
i

Island af justitsministeriet;
i

Norge af vedkommende

departement eller af en

fylkesmand;

i Sverige af udenrigsdepartementets

retsafdeling

eller af en lensstyrelse.

Begaeringen skal vaere

ledsaget af bevidnelse fra

den afsendende myndighed

om, åt dommen, kendelsen,

beslutningen eller

vedtagelsen opfylder de i

artikel 1, forste og tredje

stykke, fastsatte vilkår

for fuldbyrdelse.

Skriftstykker, som er

affattet på finsk eller isländsk,

skal vaere ledsaget

af bekraeftet oversaettelse

i fornoden udstraekning

til dansk, norsk eller

svensk.

kopuolella syntyneelle lapselle

tai sellaisen lapsen

äidille on tuomiolla tai

ennakkomääräyksellä vahvistettu

sellaisessa valtiossa,

jossa elatusvelvollisella

ei ollut kansalaisoikeutta

tai kotipaikkaa,

ei täytäntöönpanoa voida

vaatia, ellei hän ole ollut

saapuvilla oikeudenkäynnissä

tahi ole oikeassa

ajassa saanut tietoa haasteesta

tai ennakkomääräyksestä.

2 artikla.

Täytäntöönpanoa tämän

sopimuksen mukaan

pyytää ja pyynnön ottaa

vastaan:

Tanskassa asianomainen

ministeriö tai yliviranomainen

(overovrighed);

Suomessa ulkoasiainministeriö;
Islannissa

oikeusministeriö;
Norjassa

asianomainen

ministeriö tai maaherra

(fylkesmann); sekä

Ruotsissa ulkoasiainministeriön

oikeudellinen

osasto tai lääninhallitus.

Sen viranomaisen, joka

pyytää täytäntöönpanoa,

on liitettävä pyyntöön

todistus siitä, että tuomio,

päätös tai sitoumus

täyttää 1 artiklan ensimmäisessä

ja kolmannessa

kappaleessa täytäntöönpanoa

varten määrätyt

ehdot.

Asiakirjaan, joka on

suomen- tai islanninkielinen,

tulee olla tarpeellisilta

osin liitettynä oikeaksi

todistettu käännös tanskan-,

norjan- tai ruotsinkielelle.

äktenskap eller till sådant

barns moder genom dom

eller föreläggande fastställd

i stat, där den bidragspliktige

icke hade

medborgarskap eller hemvist,

kan verkställighet ej

påfordras, med mindre

han inställt sig i rättegången

eller ock i behörig

tid erhållit kännedom om

stämningen eller föreläggandet.

Artikel 2.

Framställning om erhållande

av verkställighet

göres och mottages:

i Danmark av vederbörande

ministerium eller

av overovrighed;

i Finland av ministeriet

för utrikesärendena;

i Island av justitieministeriet;
i

Norge av vederbörande

departement eller fylkesmann;

samt

i Sverige av utrikesdepartementets

rättsavdelning

eller av länsstyrelse.

Den myndighet, som

gör framställningen, skall

därvid foga bevis, att domen,

beslutet eller förbindelsen

uppfyller de i artikel

1 första och tredje

styckena för verkställighet

stadgade villkor.

Handling, som är avfattad

på finska eller isländska

språket, skall vara

åtföljd av bestyrkt

översättning i erforderliga

delar till danska, norska

eller svenska språket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

15

lagsskyldan gagnvart öskilgetnu

barni eöa mööur

öskilgetins barns er åkveöin

meS dömi eSa urskurSi

i riki, J)ar sem meSlagsskyldur

åtti ekki rikisborgararétt

eöa heimilisfang,

nema Jrvi aSeins,

aö hann hafi msett i målinu,

eSa stefnan eöa urskurSurinn

hafi i tseka

tiS orSiS honum kunn.

2. grein.

BeiSni um fullnsegju er

send frå og möttekin af:

i Danmörku hlutaöeigandi

stjörnardeild eSa

yfirstj örnarvaldi;

i Finnlandi utanrikismålaråSuneytinu;

i Islandi dömsmålaråSuneytinu;
i

Noregi hlutaSeigandi

stjörnardeild eSa syslumanni;
i

SvijrjöÖ réttardeild utanrikismålaräöuneytisins

eSa fylkisstjörn.

BeiSninni skal fylgja

vottorS J)ess yfirvalds, er

hana sendir, um aS dömurinn,

urskurSurinn, åkvörSunin,

eSa samkomulagiS

uppfylli skilyrSi 1.

greinar, fyrstu og j)riÖju

malsgreinar, fyrir fullnsegju.

MeS skjölum, sem

skråS eru å finsku eSa

islensku, skal fylgja

staSfest {jySing, svo fullnsegjandi

sé, å dönsku,

norsku eSa ssensku.

holdsplikten overfor et

barn utenfor ekteskap eller

overfor et sådant barns

mor er fastsatt ved dom

eller forelegg i en stat,

hvor den bidragspliktige

ikke hadde statsborgerrett

eller bopel, medmindre

han har avgitt mote under

saken eller i rett tid

har fått kunnskap om

stevningen eller forelegget.

Art. 2.

Begjaering om fullbyrdelse

avsendes og mottas:

i Danmark av vedkommende

ministerium eller

overovrighet;

i Finnland av utenriksministeriet;
i

Island av justitsministeriet;
i

Norge av vedkommende

departement eller

fylkesmann;

i Sverige av utenriksdepartementets

rettsavdeling

eller vedkommende

lensstyrelse.

Begj seringen skal vsere

ledsaget av bevidnelse fra

den avsendende myndighet

om åt dommen, kjennelsen,

beslutningen eller

vedtagelsen oppfyller

vilkårene för fullbyrdelse

etter artikkel 1 forste og

tredje ledd.

Skriftstykker som er

avfattet på finsk eller

isländsk, skal vsere ledsaget

av bekreftet oversettelse

i fornoden utstrekning

til dansk, norsk

eller svensk.

äktenskap eller till sådant

barns moder genom dom

eller föreläggande fastställd

i stat, där den bidragspliktige

icke hade

medborgarskap eller hemvist,

kan verkställighet ej

påfordras, med mindre

han inställt sig i rättegången

eller ock i behörig

tid erhållit kännedom om

stämningen eller föreläggandet.

Artikel 2.

Framställning om erhållande

av verkställighet

göres och mottages:

i Danmark av vederbörande

ministerium eller

av overövrighed;

i Finland av ministeriet

för utrikesärendena;

i Island av justitieministeriet;
i

Norge av vederbörande

departement eller fylkesmann;

samt

i Sverige av utrikesdepartementets

rättsavdelning

eller av länsstyrelse.

Den myndighet, som

gör framställningen, skall

därvid foga bevis, att

domen, beslutet eller förbindelsen

uppfyller de i

artikel 1 första och tredje

styckena för verkställighet

stadgade villkor.

Handling, som är avfattad

på finska eller isländska

språket, skall vara

åtföljd av bestyrkt

översättning i erforderliga

delar till danska, norska

eller svenska språket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Artikel 3.

3 artikla.

Fuldbyrdelsen ivserkssettes

i hver stat efter der

gaeldende lov, men kan,

forsåvidt angår skriftlige

vedtagelser, som ikke er

godkendt af domstol eller

administrativ myndighed,

indskrsenkes til indeholdelse

i lon, eller hvad der i

så henseende sidestilles

hermed.

Fuldbyrdelsen föregår

uden udgift for den bidragsberettigede,

medmindre

den ivaerkssettes

efter reglerne om tvangsfuldbyrdelse

i fast eiendom.

De indkomne belob

oversendes til den myndighed,

som har begseret

fuldbyrdelsen eller til den,

som denne myndighed bestemmer.

Denne overenskomst

skal ratificeres, og ratifikationsinstrumenterne

skal deponeres i det

norske udenrigsministerium,

så snart ske kan.

Overenskomsten trgeder i

kraft på den forste dag i

den måned, som folger efter

deponeringen af ratifikationsinstrumenterne.

Den udgor en integrerende

del af konventionen

af 10. februar 1931 angående

inddrivelse af underholdsbidrag

og kan

derfor ikke opsiges sserskilt.

Til bekräftelse heraf

har de respektive befuldmaegtigede

undertegnet

denne overenskomst og

forsynet den med deres

segl.

Täytäntöönpano tapahtuu

jokaisessa valtiossa

siellä voimassa olevan lain

mukaan, mutta se voidaan,

mikäli on kysymys

kirjallisesta sitoumuksesta,

joka ei ole tuomioistuimen

tai hallinnollisen

viranomaisen vahvistama,

rajoittaa palkan tai

muun pidätykseen, mikä

puheenaolevassa suhteessa

on siihen verrattava.

Täytäntöönpano suoritetaan

tuottamatta menoja

elatusapuun oikeutetulle

henkilölle, ellei se

ole tapahtuva siinä järjestyksessä,

joka on voimassa

kiinteän omaisuuden

osalta.

Kertynyt rahamäärä

lähetetään sille viranomaiselle,

joka on pyytänyt

täytäntöönpanoa, tai

sille, jonka tämä viranomainen

määrää.

Tämä sopimus on ratifioitava

ja ratifioimiskirjat

talletettava Norjan

ulkoasiainministeriöön

niin pian kuin se voi

tapahtua. Sopimus tulee

voimaan ratifioimiskirjain

tallettamista lähinnä

seuraavan kuukauden ensimmäisenä

päivänä. Se

muodostaa erottamatoman

osan 10 päivänä

helmikuuta 1931 tehdystä,

elatusavun perimistä

pakkotoimin koskevasta

sopimuksesta, eikä

sitä sentähden voida

erikseen irtisanoa.

Tämän vakuudeksi

ovat valtuutetut allekirjoittaneet

tämän sopimuksen

ja varustaneet

sen sineteillään.

Artikel 3.

Verkställigheten sker i

varje stat enligt där gällande

lag men kan, där

fråga är om skriftlig förbindelse,

som ej är fastställd

av domstol eller administrativ

myndighet,

begränsas till införsel i avlöning

eller vad därmed i

förevarande hänseende är

likställt.

Verkställigheten försiggår

utan utgift för den

berättigade såframt den

ej skall ske i den ordning,

som gäller beträffande fast

egendom.

Influtet belopp översändes

till den myndighet,

som gjort framställningen,

eller till annan som myndigheten

bestämmer.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och

ratifikationshandlingarna

skola deponeras i det

norska Utrikesdepartementet

så snart ske kan.

Överenskommelsen träder

i kraft å första dagen

i den kalendermånad, som

infaller näst efter det

ratifikationshandlingarna

deponerats. Den utgör en

integrerande del av konventionen

den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag

och kan därför ej särskilt

uppsägas.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna överenskommelse

och försett densamma

med sina sigill.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr

3. grein.

FullnregjugerSin framkvsemist

i hverju riki

samkvaemt J>ar gildandi

lögum, en getur, aS Jm

er snertir skriflegt samkomulag,

sem ekki er

samjjykt af dömstölum

eSa framkvsemdarvaldinu,

orSiS takmörkuö

vi3, aS haldiS sé eftur

af launum eöa öSru Jjvi

liku.

Fullna;gjuger3in framkvsemist

ån kostnaSar

fyrir meSlagsrétthafa,

nema j)vi aSeins aS hun

sé framin eftir reglunum

um aSför i fasteign.

Art. 3.

Fullbyrdelsen iverksettes

i hver stat etter der

gjeldende lov, men kan,

forsåvidt der handles om

skriftlig vedtagelser som

ikke er godkjent av en

domstol eller administrativ

myndighet, innskrenkes

til avholdelse i lonn

eller fordring som i denne

henseende er likestillet

med lonn.

Fullbyrdelsen föregår

uten utgift for den bidragsberettigede,

medmindre

den iverksettes

etter reglene for tvangsfullbyrdelse

i fast eiendom.

Innkrafin meSlög skulu

send J)vi yfirvaldi, sem

hefir beiöst fullnaegjugerSarinnar,

eSa til j>ess, sem

J>aS hefir åkveSiS.

Samkomulag J)etta ber

aS fullgilda, og skulu fullgildingarskjölin

afhent

norska utanrikisråSuneytinu

svo fljött sem auSiS

er. SamkomulagiS öSlast

gildi fyrsta dag mesta

månaSar eftir aS fullgildingarskjölin

hafa veriS

afhent. SamkomulagiS er

öaSgreinanlegur bluti af

samningnum frå 10. februar

1931 um innheimtu

meSlaga og er jm ekki

hsegt aS segja jm upp

sérstaklega.

f>essu til staSfcstingar

hafa fulltruarnir hver um

sig undirritaS samkomulag

J)etta og sett undir }>aS

innsigli sin.

De innkomne belop

oversendes til den myndighet

som har begjsert

fullbyrdelsen, eller til annen

som denne myndighet

bestemmer.

Denne overenskomst

skal ratifiseres, og ratifikasjonsdokumentene

skal

deponeres i det norske

Utenriksdepartement så

snart skje kan. Overenskomsten

trer i kraft på

den forste dag i den måned

som folger etter deponeringen

av ratifikasjonsdokumentene.

Den

utgjor en integrerende del

av konventionen av 10.

februar1931 angåendeinndrivning

av underholdsbidrag

og kan derfor ikke

oppsies särskilt.

Til bekreftelse herav

bar de respektive befullmektigede

undertegnet

denne overenskomst og

försynt den med sine segl.

206.

Artikel 3.

Verkställigheten sker i

varje stat enligt där gällande

lag men kan, där

fråga är om skriftlig förbindelse,

som ej är fastställd

av domstol eller

administrativ myndighet,

begränsas till införsel i

avlöning eller vad därmed

i förevarande hänseende

är likställt.

Verkställigheten försiggår

utan utgift för den

berättigade, såframt den

ej skall ske i den ordning,

som gäller beträffande

fast egendom.

Influtet belopp översändes

till den myndighet,

som gjort framställningen,

eller till annan

som myndigheten bestämmer.

Denna överenskommelse

skall ratificeras, och

ratifikationshandlingarna

skola deponeras i det

norska Utrikesdepartementet

så snart ske kan.

Överenskommelsen träder

i kraft å första dagen i

den månad, som infaller

näst efter det ratifikationshandlingarna

deponerats.

Den utgör en integrerande

del av konventionen

den 10 februari

1931 angående indrivning

av underhållsbidrag och

kan därför ej särskilt uppsägas.

Till bekräftelse härav

hava de respektive fullmäktige

undertecknat

denna överenskommelse

och försett densamma

med sina sigill.

2

Jlilutng till riksdagens protokoll i samt. Nr 206.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Udfserdiget i Oslo i et

eksemplar på hvert af

fölgende sprog: dansk,

finsk, isländsk, norsk og

svensk, og for det svenske

sprogs vedkommende i to

tekster, en for Finland og

en for Sverige.

Oslo, den 1. april 1953.

Mogens Melchior.

(L. s.)

Laadittu Oslossa yhtenä

suomen-, tanskan-, islannin-,

norjan- ja ruotsinkielisenä

kappaleena,

jossa ruotsiksi on kaksi

tekstiä, toinen Suomea

ja toinen Ruotsia varten.

Oslossa, 1. päivänä

huhtikuuta 1953.

Som skedde i Oslo, i ett

exemplar på finska, danska,

isländska, norska och

svenska språken, och försåvitt

angår svenska språket

i två texter, en för

Finland och en för Sverige.

Oslo, den 1. april 1953.

Eduard Hj. Palin.

(L. S.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

19

Gert i Oslö i emu eintaki

å islenzku, dönsku,

finnsku, norsku og ssensku,

en å ssensku i

tveim textum, og er annar

setlaöur Finnlandi, en

hinn SviJ)jö3.

Oslö, 1. april 1953.

Bjarni Åsgeirsson.

(L. s.)

Utferdiget i Oslo i ett

eksemplar på det norske,

danske, finske, isländske

og svenske språk, og for

så vidt angår det svenske

språk i to tekster, en for

Finnland og en for Sverige.

Oslo, den 1. april 1953.

Halvard Lange.

(L. S.)

Som skedde i Oslo, i ett

exemplar på svenska,

danska, finska, isländska

och norska språken, och

för såvitt angår svenska

språket i två texter, en för

Sverige och en för Finland.

Oslo, den 1 april 1953.

Åke Sjölin.

(L. S.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse ar 1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr 157)

om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§J lagen den 29 maj 1931 om indrivning

i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island

eller Norge skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse,

varigenom i Danmark, Finland, Island eler Norge någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva underhållsbidrag till make, förutvarande make,

barn i äktenskap, styvbarn, adoptivbarn, barn utom äktenskap eller moder

till sådant barn, skall på begäran omedelbart verkställas här i riket efter

vad nedan sägs. Detsamma skall gälla sådan i Danmark, Finland, Island

eller Norge meddelad ännu icke lagakraftvunnen dom och sådant i något av

dessa länder av rätten, domaren eller överexekutor meddelat beslut, som kan

verkställas lika med lagakraftvunnen dom.

Är genom---ej påfordras.

2 §•

Framställning om---justitieministeriet; samt

om bidraget fastställts i Norge, av vederbörande departement eller fylkesmann.

Vid framställningen — — — ovannämnda konvention.

Handling, som---norska språket.

§•

I avseende---allmänna medel.

Influtet belopp översändes till den myndighet, som gjort framställningen,

eller till annan som myndigheten bestämmer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1950: 32.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

21

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social- och ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, en i justitiedepartementet utarbetad

promemoria rörande vissa ändringar i 1931 års nordiska konventioner om

äktenskap m. m. och angående indrivning av underhållsbidrag m. m. jämte

en vid promemorian fogad bilaga innefattande

1) förslag till ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption

och förmynderskap;

2) förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2, 7 och 9 §§ förordningen

den 31 december 1931 (nr k29) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap;

3) förslag till ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående

indrivning av underhållsbidrag; och

4) förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den

29 maj 1931 (nr 157) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda

i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Med förmälan att promemorian, vilken såsom bilaga A torde få fogas till

detta protokoll, delgivits justitiedepartementen i övriga nordiska länder och

av dessa lämnats utan erinran, hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischicr.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Bilaga A.

r. m.

rörande

vissa ändringar i 1931 års nordiska konventioner om äktenskap in. m. och

angående indrivning av underhållsbidrag in. m.

Vid möte i maj 1949 mellan de nordiska delegerade för lagsamarbete

framfördes från finsk sida förslag om att lysning uttagen i ett av de nordiska

länderna skulle berättiga till vigsel i ett annat. Med anledning härav

åtogo sig de svenska delegerade att till den svenske justitieministern uttala

önskemålet om en utredning i frågan. Vid samma möte beslöts vidare

att, enär hemskillnadsinstitutet med verkan från den 1 december 1948 införts

i den finska äktenskapslagen, Finland skulle taga initiativ till en notväxling

för ändring av hithörande bestämmelser i 1931 års nordiska konvention

innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,

adoption och förmynderskap (i fortsättningen kallad äktenskapskonventionen).

Dessa spörsmål upptogos på nytt vid de delegerades möte i maj 1950. Sedan

därvid från norsk sida jämväl väckts fråga om viss ändring i 1931 års

nordiska konvention angående indrivning av underhållsbidrag, enades de

delegerade om att en hemställan skulle riktas till det norska justitiedepartementet

med begäran om utarbetande av ett sådant ändringsförslag.

Spörsmålet om vissa ändringar i nu berörda nordiska konventioner har

därefter behandlats i olika promemorior samt vid de delegerades möten i maj

1951 och maj 1952. Sålunda föreligga bland annat:

1) en norsk promemoria av den 24 november 1950;

2) en dansk promemoria av den 22 januari 1951;

3) en finsk promemoria av den 30 april 1951;

4) två svenska promemorior, dagtecknade i maj 1951; och

5) en norsk promemoria av den 20 februari 1952.

Enär den i ärendet förda skriftväxlingen ännu i september 1952 icke hade

lett till någon allmänt godtagen lösning av frågan i vad mån och under

vilka förutsättningar lysning, som ägt rum i ett nordiskt land, skulle tillerkännas

giltighet i övriga nordiska länder, ägde den 7 och 8 oktober 1952

på det svenska justitiedepartementets initiativ ett möte rum i Stockholm

mellan särskilt utsedda representanter för de nordiska länderna. I detta

möte deltogo för Danmark fg. kontorchefen i justitsministeriet Poul Gaarden

och sekretaeren i justitsministeriet Poul 0stergaard, för Finland hovrättspresidenten

Yrjö Hakulinen, för Island ministern i Stockholm Helgi Pålson

Briem, för Norge byråchefen i justi sdepartementet Andreas Endresen samt

för Sverige riksmarskalken Birger Ekeberg, justitierådet Erik Lind och lagbyråchefen

i justitiedepartementet Sigurd Dennemark.

Vid Stockholmsmötet enades man preliminärt om de ändringsförslag, vilka

redovisas i det följande. Dessa förslag ha därefter varit föremål för viss

underhandsdiskussion mellan justitiedepartementen i berörda länder. Denna

diskussion kommer att, i den mån den är av betydelse för förslagens slutliga

genomförande, återgivas i denna promemoria.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

23

A. Äktenskapskoiiventionen.

1. Om införande av möjlighet att bli vigd i annat nordiskt land

än där lysning skett.

I 1 kap. 2 § första stycket lagen den 8 juli 1904 (nr 26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och

adoption stadgas, att om utländsk undersåte vill träda i äktenskap inför

svensk myndighet, hans rätt att ingå äktenskapet skall prövas efter lagen

i den stat, han tillhör (nationalitetsprincipen). Det tillägges dock, att därest

nämnda lag medger att lagen å annan ort skall tillämpas i sagda avseende,

sådan lag i stället må lända till efterrättelse (renvoi). I paragrafens andra

stycke, som erhöll ändrad lydelse enligt lag den 16 maj 1947 (nr 188), föreskrives

att utländsk undersåte, som är gift, dock ej i något fall må ingå

äktenskap inför svensk myndighet och att ej heller äktenskap må slutas

mellan dem, som äro i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra

eller äro syskon (ordre public).

Enligt 4 § första stycket i samma kapitel skall vad svensk lag stadgar i

fråga om lysning till äktenskap, så ock i övrigt om formen för äktenskaps

avslutande, äga tillämpning även för det fall att utländsk undersåte vill

inför svensk myndighet här i riket träda i äktenskap. I paragrafens andra

stycke stadgas, att om främmande stats lag innehåller föreskrift om lysning

för det fall att undersåte i den stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland,

Konungen äger förordna, att giftermål inför svensk myndighet ej må ske,

innan visat varder att sådan lysning ägt rum eller att behörig myndighet i

den främmande staten från den lysning meddelat befrielse; dock att sådan

lysnings försummande ej här må föranleda giftermålets ogiltighet, ändå att

dylik påföljd är stadgad i den främmande statens lag. Något dylikt förordnande

är ej meddelat.

Jämlikt 7 kap. 5 § första stycket i 1904 års lag äger Konungen, efter avtal

med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa

stater, med avseende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser

från de i 1904 års lag givna bestämmelserna om internationella rättsförhållanden

rörande bl. a. äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad och hemskillnad,

så ock i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Med stöd av detta stadgande har i kungl. förordningen den 31 december

1931 (nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap förordnats att, såvitt angår förhållandet till

Danmark, Finland, Island och Norge, bär i riket skola lända till efterrättelse

bl. a. vissa i 1—10 §§ av förordningen upptagna bestämmelser angående

äktenskap, vilka ansluta sig till den inledningsvis omnämnda nordiska äktenskapskonventionen.

Denna konvention inehåller i art. 1 första stycket den mot 1 § första stycket

i 1931 års förordning svarande föreskriften, att om medborgare i en av

de fördragsslutande staterna vill träda i äktenskap inför myndighet tillhörande

någon av de övriga, hans rätt att ingå äktenskapet skall prövas efter

lagen i den staten, under förutsättning att han sedan minst två år har hemvist

därstädes, men eljest enligt hemlandets lag. I andra stycket av samma

artikel, vilken motsvarar 1 § andra stycket i förordningen, stadgas att om

hemlandets lag skall vinna tillämpning, rätten att ingå äktenskapet må styrkas

genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

'' 1

1 I liir bortses från ilen punkt i 1 § undra stycket förordningen, som uteslöts genom förordning

den 16 maj 1947 (nr 190); jfr första lagutskottets utlåtande 1947 nr 29 s. 10.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

Den i 1 art. första stycket upptagna kollisionsnormen kan sägas innefatta

en kompromiss mellan den s. k. nationalitetsprincipen, som i Finland och

Sverige är den grundläggande principen på den internationella familjerättens

område, samt den s. k. domicilprincipen, som hyllas i Danmark och

Norge. Kompromissen innebär, att de nordiska länderna i förhållandet sig

emellan enats om en så att säga kvalificerad domicilprincip, innebärande att

frågan huruvida domicillandets eller hemlandets lag skall tillämpas göres

beroende av om hemvistet varat i minst två år eller ej. Art. 1 avser dock allenast

det fall att någon, som är medborgare i en av de fördragsslutande staterna,

vill ingå äktenskap inför myndighet tillhörande annan sådan stat. De

fall åter, då någon vill gifta sig inför myndighet tillhörande hemlandet, regleras

ej av konventionen. Om en svensk medborgare skall ingå äktenskap

inför svensk myndighet, blir följaktligen svensk lag att tillämpa, även om

han har hemvist utanför Sverige, ja även om han sedan minst två år har

hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge.1

Enligt art. 2 i konventionen, motsvarande 2 § i förordningen, gäller med

avseende å lysning och vigsel lagen i den stat, vigselmyndigheten tillhör (lex

loci celebrationis).

Då här talas om lysning, avses tre skilda frågor, nämligen dels huruvida

vigseln över huvud skall föregås av ett kungörelseförfarande, dels huru sådant

kungörande skall ske och dels frågan om hindersrannsakans verkställande.

1 2 Sistnämnda spörsmål, d. v. s. sättet för hindersprövningen, avses

även i art. 1 andra stycket. Det är emellertid att märka, att den materiella

hindersprövningen icke skall ske enligt lex loci celebrationis utan enligt den

lag som jämlikt art. 1 första stycket är tillämplig på frågan angående

nupturients rätt att ingå äktenskapet, d. v. s. antingen domicillandets eller

hemlandets lag.3

Av art. 2 följer att lysning och vigsel för närvarande måste ske i samma

stat. Denna princip har visat sig vara förenad med olägenheter i den praktiska

tillämpningen. Särskilt ur finsk och norsk synpunkt har det sålunda

framstått som en avsevärd olägenhet att medborgare i ett nordiskt land,

som erhållit lysning i sitt hemland men vill bli vigd i en annan nordisk stat,

dessförinnan måste taga ut ny lysning i vigsellandet. Som ett exempel kan

nämnas att finska medborgare, vilka efter att ha uttagit lysning i hemlandet

rest över till Stockholm i den tron att de utan vidare kunde vigas i därvarande

finska församling, vid ankomsten till Stockholm erfarit att detta icke läte

sig göra, enär kyrkoherden i nämnda församling är att anse såsom svensk

ämbetsman. För att denne skulle äga förrätta vigseln fordrades därför, att

lysning ägt rum även i Sverige.4 Liknande svårigheter uppstå i följande fall.

En norsk sjöman tjänstgör ombord på ett fartyg, som efter en längre utrikes

resa tillfälligt anlöper svensk hamn. Sjömannen är förlovad med en

norsk kvinna, som uppehåller sig i Norge. De trolovade vilja utnyttja den

tid, fartyget ligger i den svenska hamnen, till att bli vigda. Sedan de uttagit

lysning i Norge, beger sig kvinnan därför till den plats i Sverige där hennes

fästman befinner sig, men vigsel kan ej förrättas på grundval av allenast

den norska lysningen. De svårigheter, som i praktiken kunna uppstå till

följd av principen att lysning och vigsel måste ske i samma land, framstå

särskilt tydligt i de finsk-svenska gränstrakterna. I en vid ett konvent för

1 Se motiven till konventionen, SOU 1929:12 s. 42 f.

2 SOU 1929: 12 s. 45.

s Jfr samma ställe.

4 Det må anmärkas, att kyrkoherden i svenska församlingen i Köpenhamn i sin egenskap av

legationspredikant har ställning som svensk diplomat. Redan på grund härav uppstå ej svårigheter

av nu angiven art, när svenskar efter förutgången lysning i Sverige vilja vigas inför honom;

jfr nedan om intern dansk rätt.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts proposition nr 206.

25

svenska och finska gränsbygdens prästerskap utarbetad, till domkapitlen i

Uleåborgs och Luleå stift ställd skrivelse den 27 januari 1948 heter det sålunda

bland annat:

Vid utövandet av den prästerliga tjänsten här i gränsbygden har det visat sig,

att gällande äktenskapslagstiftning i vissa fall medfört avsevärda olägenheter för

medborgarna i de båda länderna, Finland och Sverige. Som ett aktuellt exempel

härpå kan nämnas, att en finsk kvinna, för vilken lysning ägt rum i Sverige enligt

gällande lag, före vigseln avrest till sitt hemland, men sedan på grund av

gällande bestämmelser rörande resetillstånd och pass icke utan stora svårigheter

kunnat komma inför svensk vigselmyndighet, som i detta fall äger rätt att viga.

Som ett annat exempel kan anföras i gränsbygden rådande gammal tradition, att

bröllop i anslutning till vigseln vanligtvis anordnas i brudens hem. Därest icke

lysning ägt rum i det land, där brudens hem är beläget, kan således sedvanligt

bröllop icke äga rum i samband med vigseln. I andra fall kunna kontrahenterna

eller anhöriga vilja anordna bröllop i mannens hem, men kan detta icke utan olägenheter

ske på grund av nu gällande bestämmelser för vigsel. De stora avstånden

här uppe kunna också medföra avsevärda svårigheter för dem som önska

träda i äktenskap att nå vederbörlig vigselmyndigbet. I andra fall kunna ock

känsloskäl spela in, t. ex. att vederbörande vill vigas av sin konfirmationslärare

etc.

Vid en i anledning av denna skrivelse företagen utredning framgick att,

trots gällande bestämmelser, vigsel inför svensk präst i de svensk-finska

gränstrakterna i icke mindre än omkring 200 fall skett efter förutgången

lysning i allenast Finland. I allmänhet hade därvid den ena av nupturienterna

varit svensk. Som en förklaring till denna praxis anfördes, att bröllopp

hade varit ordnat i förväg med inbjudna gäster och att i vissa fall ett

uppskov med vigseln enligt pastors bedömande kunnat innebära en chock

för bruden med allvarliga konsekvenser, enär hon befunnit sig i långt framskridet

havandeskap. Kontraktsprosten i Norrbottens norra distrikt framhöll

i anledning av utredningen, att det skulle innebära en avsevärd lättnad

för befolkningen på ömse sidor om den svenska gränsen om vigsel, åtminstone

där den ene av kontrahenterna vore svensk medborgare, kunde få

ske efter lysning som ägt rum i det angränsande landet. Enligt vad kyrkobokföi

ingsinspektören i Karlstads stift upplyst, skulle också befolkningen i

gränstrakterna mellan Värmland och Norge hälsa en reform med tillfredsställelse.

Den här lämnade framställningen av de svårigheter, som i praktiken möta

i anledning av den i konventionens art. 2 fastslagna principen att lysning

och vigsel måste ske i samma land, tarvar en komplettering. Det bör sålunda

framhållas, att enligt den interna äktenskapslagstiftningen i Danmark, Island

och Norge dessa länder kunna dispensera från kravet på lysning i vidare

utsträckning än som är möjligt enligt finsk och svensk rätt. För att

den konkreta innebörden av bestämmelsen i art. 2 skall klarare framstå

synes lämpligen en kortfattad redogörelse böra lämnas för de nordiska ländernas

interna lysningsregler, såvitt de äro av intresse i detta sammanhang.

Vild först Danmark beträffar gäller enligt loven den 30 juni 1922 om

aekteskabs indgaaelse og oplpsning, alt offentlig lysning skall äga rum innan

äktenskap ingås (§ 20 sl. 1 ). Lysning skall av bägge de trolovade sökas

på den plats i landet, där bruden bor (§ 20 st. 2). Har bruden icke hemvist i

Danmark, begäres lysning på den plats där brudgummen bor eller, om icke

heller han hor i Danmark, på den plats där en av de trolovade uppehåller

sig (§ 20 st. 4). Om någon av de trolovade har hemvist i ett annat europeiskt

land än Danmark (Sovjetunionen dock undantaget), skall förutom lysning

i Danmark tillika kungörelse om äktenskapet ske på den plats i utlandet,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

där vederbörande har sitt hemvist, för såvitt icke från hans hemlands myndigheter

föreligger attest om att hinder mot äktenskapet icke möter enligt

hans hemlands lag. Sådan kungörelse skall intagas i den mest spridda tidningen

på den utländska orten. Lysning företages endast en gång och lysningsfristen

är fjorton dagar (§ 23 st. 1). När särskilda skäl tala därför, kan

befrielse från lysning meddelas »ved kongelig bevilling i overensstemmelse

med de hidtil fulgte regler» (§ 26 st. 1). Beträffande den praktiska tillämpningen

av detta stadgande — som endast tar sikte på dispens från själva

publicitetskravet — må här allenast nämnas att utomlands bosatta personer,

som önska ingå äktenskap under ett kortvarigt uppehåll i Danmark,

kunna erhålla dispens från lysning, om det föreligger antingen attest från

vederbörande hemlands myndigheter, att hinder mot äktenskapet icke möter

enligt hemlandets lag, eller attest om att lysning har ägt rum i hemlandet

och att det därvid icke yppats något hinder mot äktenskapet. Meddelas

sådan dispens, bortfaller också kravet på kungörelse i utlandet. Lysning

kan också underlåtas, om det på grund av en av de trolovades sjukdom

skulle innebära allvarlig fara att uppskjuta vigseln (§ 26 st. 2). — Det må

anmärkas, att man i praxis tillämpar den danska äktenskapslagens bestämmelser

på alla danska medborgare oavsett var de äro bosatta.

Enligt den finska äktenskapslagen av den 13 juni 1929 gäller att lysning

skall av bägge de trolovade begäras hos lysningsmyndighet i den ort, där

kvinnan är införd i kyrkobok eller motsvarande register (14 §). Är trolovad

kvinna icke införd i kyrkobok eller motsvarande register i Finland, skall

lysning begäras samt för henne avkunnas och anslås där hon vistas (27 g

st. 1). Motsvarande gäller i fråga om lysnings avkunnande eller anslående

för mannen i händelse han ej är bokförd i Finland (§ 27 st. 2). Efter en 1944

genomförd lagändring (Författningssamlingen nr 648) skall lysning för

kyrklig vigsel kungöras i kyrkan allenast en gång (tidigare tre söndagar å

rad) och vigsel kunna förrättas sedan den kungjorda lysningen varit anbragt

på en anslagstavla i kyrkan under en tid av sju dagar (17 § st. 1). Tidigare

gällde att om trolovad var livsfarligt sjuk eller under krigstid i krigstjänst

eller därtill inkallad, lysning till kyrkligt äktenskap behövde avkunnas

blott en gång och att borgerligt äkenskap kunde ingås utan lysning

(20 §). Detta stadgande har 1944 blivit på det sätt ändrat, att lysning till

kyrkligt äktenskap i nämnda fall kan ske enbart genom dess avkunnande

i kyrkan — varför alltså vigsel då kan förrättas utan att sjudagarsfristen

behöver avvaktas — varjämte även andra »allvarliga skäl» än de i tidigare

lag uttryckligen nämnda numera kunna komma i betraktande. I § 5 sista

stycket lagen den 5 december 1929 angående vissa familjerättsliga förhållanden

av internationell natur stadgas beträffande utlännings rätt att träda

i äktenskap inför finsk myndighet, att därest lagen i utlänningens hemland

innehåller föreskrift om lysning för det fall att en dess medborgare ärnar

ingå äktenskap inför annan stats myndighet, han ej må till äktenskap vigas,

innan jämväl sådan lysning ägt rum eller befrielse därifrån utverkats (jfr

även §§ 1—4 förordningen den 28 december 1929 om tillämpning av sistnämnda

lag).

Enligt § 19 i den isländska äktenskapslagen av den 27 juni 1921 gäller

i princip att äktenskap icke må ingås utan föregående lysning. Lysning

skall av bägge de trolovade sökas hos vigselförrättaren i den ort där kvinnan

bor. Är kvinnan ej bosatt i Island, skall lysning sökas där mannen

bor. Om ingen av de trolovade är bosatt i landet, kunna de söka lysning

där en av dem uppehåller sig. Lysning skall kungöras och kungörelsen skall

vara anslagen under tre veckor (§ 22). Är den ene av de trolovade kyrkobokförd

i utlandet, förfares med lysning enligt justitieministeriets närmare för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 200.

27

ordning (§ 22). Emellertid gäller enligt § 25 såsom en allmän regel, att befrielse

från lysning kan erhållas genom kunglig licens (avgift 15 kronor).

Är trolovad farligt sjuk, erfordras ej licens. — I praktiken utnyttjas i stor

utsträckning sedan 125 år tillbaka möjligheten att genom köp av licens erhålla

befrielse från lysning. Denna praxis har med hänsyn till befolkningens

ringa antal icke vållat några olägenheter. Man har huvudsakligen litat

till vigselvittnenas kännedom om de trolovade.

I Norge finnas regler om lysning upptagna i 2 kap. loven den 31 maj

1918 om ingaaelse og oplpsning av egtenskap. Enligt § 12 skall offentlig lysning

äga rum innan äktenskap ingås och lysning skall av bägge de trolovade

begäras hos vigselmyndigheten på den plats i riket där en av dem bor

eller, om ingen av dem har hemvist i Norge, där en av dem uppehåller sig.

Lysningen skall vara kungjord minst fjorton dagar före äktenskapets ingående

(§ 15 st. 3). Om någon av de trolovade har sitt hemvist i utlandet,

skall lysningen tillika kungöras där i de fall och på det sätt Konungen bestämmer

(§ 15 st. 2). Dylika bestämmelser ha emellertid ännu ej utfärdats

och något kungörelseförfarande i utlandet praktiseras därför ej. Lysningkan

underlåtas, om en av de trolovade ligger på sin dödsbädd. Skulle det

eljest innebära stor olägenhet att uppskjuta äktenskapet, kan med fylkesmannens

medgivande lysningsfristen förkortas eller lysning helt underlåtas

(§ 18). Denna dispensmöjlighet utnyttjas i stor utsträckning i de fall då

lysning redan skett i något av de övriga nordiska länderna. Äro bägge de

trolovade medborgare i ett annat nordiskt land än Norge, är i varje fall i

Oslo regeln den att fylkesmannen utan vidare samtycker till att norsk lysning

ej behöver ske. Är en av de trolovade norsk medborgare, kräves för ett

dylikt medgivande däremot — i överensstämmelse med vad som stadgas

i § 18 äktenskapslagen — att det blir styrkt, att det skulle innebära en stor

olägenhet att uppskjuta äktenskapet. Om fylkesmannen därvid icke finner

anledning att helt dispensera från lysningsregeln, kan han emellertid som

sagt samtycka till att lysningsfristen förkortas. — Det må anmärkas, att

man i praxis tillämpar den norska äktenskapslagens bestämmelser på alla

norska medborgare oavsett var de äro bosatta. — När lysning begäres av

medborgare i annat nordiskt land, kräves i allmänhet äktenskapsattest.

Endast undantagsvis, såsom när det brådskar med äktenskapets ingående,

kan det tänkas att kravet på äktenskapsattest frånfalles. Vigselförrättaren

får då på egen hand avgöra, om villkoren för rätt att ingå äktenskap äro

uppfyllda efter den främmande lag som skall tillämpas. Ofta söker vigselförrättaren

därvid att få ett utlåtande från vederbörande lands legation eller

konsulat i Norge.

Vad slutligen svensk lagstiftning beträffar stadgas i 3 kap. giftermålsbalken

den It juni 1920, att till Äktenskap skall lysas i den svenska

församling där kvinnan är kyrkobokförd eller, om hon varken är eller bör

vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon vistas (1 § st. 1). Är mannen

kyrkobokförd i annan svensk församling, skall han då lysning sökes

— detta skall ske av bägge de trolovade — förete s. k. äktenskapsbetyg

(2 § 1 inom.). Kungörelse om utfärdat äktenskapsbetyg skall uppläsas i

kyrkan nästa söndag. Sedan de trolovade fullgjort vissa i 2 § angivna

åligganden och prästen funnit hinder mot äktenskapet ej möta, skall han

genast utfärda lysningssedel, vilken skall kungöras i kyrkan tre söndagar

å rad (3 § st. 1). I vissa fall må äktenskap ingås utan att lysning föregått

(6 §). Förutsättning härför är att trolovad är dödligt sjuk eller att mannen

kaliats till uppbrott mot fienden eller att eljest allvarlig fara föreligger att

vigsel ej kan komma till stånd om lysning skall avvaktas. I 1 kap. 3 § 1904

års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 206.

mynderskap och adoption stadgas att intyg, att svensk undersåte som vill

träda i äktenskap inför utländsk myndighet äger ingå äktenskapet enligt

svensk lag, ej må av svensk myndighet utfärdas innan sökandens avsikt

hlivit offentligen kungjord. Närmare föreskrifter huru sådant äktenskapscertifikat

må erhållas ha utfärdats i eu förordning den 3 december 1915.

Där stadgas att svensk undersåte, som är kyrkobokförd i svensk församling,

ej må erhålla äktenskaps-certifikat med mindre han fullgjort vad i

svensk lag är stadgat såsom villkor för erhållande av lysning och efter ett

publikationsförfarande av samma art som det, vilket ingår i lysning (1 §).

Har sökanden hemvist utom Sverige utan att vara eller böra vara kyrkoboktörd

i svensk församling, äger han begära äktenskaps-certifikat hos vederbörande

svenske beskickningschef eller konsul. Denne har att, sedan

sökanden fullgjort vad i lag såsom villkor för erhållande av lysning är

stadgat, å beskickningen eller konsulatet anslå kungörelse om lysningen samt

införa kungörelsen i pressen med angivande av viss tid inom vilken hinder

mot äktenskapet skall anmälas (3 §). Enligt en likaledes den 3 december

1915 utfärdad förordning gäller att utländsk undersåte, som vill träda i

äktenskap inför svensk myndighet, har att förebringa antingen intyg av behörig

myndighet i^ hemlandet alt enligt dess lag hinder mot äktenskapet

ej möter eller också vissa närmare angivna handlingar, med ledning av vilka

svensk myndighet själv kan företaga hindersprövningen.

Innan denna redogörelse för de nordiska ländernas interna lysningsregler

avslutas, må även nämnas att bestämmelserna om giltighetstiden för

lysning äro olika i de nordiska länderna. I Danmark och Norge är den

tre månader (§ 33 st. 2 resp. § 25 st. 2), i Island tolv veckor (§ 32), i Finland

sex månader (23 § st. 3) och i Sverige fyra månader (3 kap. 6 § st. 2).1

Av den nu lämnade redogörelsen framgår att lysningsfristen i Sverige numera

är längre än i övriga nordiska länder utom Island samt att — såsom

redan förut anmärkts — de danska, isländska och norska dispensreglerna

äro icke obetydligt liberalare än de finska och svenska.

Mot bakgrunden av denna redogörelse skulle det av alla nordiska länder

i och för sig biträdda önskemålet, att lysning som företagits i ett av

länderna måtte i åtminstone viss utsträckning tillerkännas verkan i de

Övriga, kunna tänkas genomfört på det sättet att alla nordiska stater i sina

interna äktenskapslagar införde likartade, tämligen liberala dispensregler.

Som en komplettering till en sådan reform skulle man måhända också

kunna tänka sig, att lysningsfristen över lag bestämdes lika, exempelvis till

allenast en vecka. Under de långvariga förhandlingar som förts i ämnet ha

de nordiska justitiedepartementen likväl kommit fram till det resultatet,

att problemet om lysnings internordiska giltighet icke lämpligen bör angripas

på det interna planet utan i stället i första hand lösas inom ramen

för äktenskapskonventionen. Enighet har slutligen också vunnits därom,

att ett tidigare särskilt från norsk sida framfört önskemål att trygga lysningens

publicitetsfunktion — genom att städse kräva lysningens kungörande

i det land där åtminstone en av de trolovade är bosatt — bör tillgodoses

genom de materiella lysningsreglerna i varje särskilt land och ej

genom de konventionsbestämmelser som reglera tillämplig lag med avseende

å lysningen.

När det därefter gällt att finna en konventionsmässig reglering, som upphäver

det enligt äktenskapskonventionens art. 2 obligatoriska sambandet

mellan lysning och vigsel, ha emellertid olika lösningar föreslagits och delade

meningar yppat sig. Såtillvida har dock enighet rått, att de i äkten
-

1 Ett år om trolovad tillhör den nomadiserande lappbefolkningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

skapskonventionens art. 1 fastslagna kollisionsnormerna angående vilken

stats lag, som skall vara tillämplig med avseende å trolovads rätt att ingå

äktenskap i annat nordiskt land än det där han är medborgare, ej böra rubbas.

Med denna utgångspunkt och under beaktande av att själva hindersprövningen

otvivelaktigt är det sakligt sett viktigaste momentet i lysningsförfarandet,

nådde man vid det inledningsvis omnämnda möte, som avhölls

i Stockholm i oktober 1952, preliminärt enighet om att såsom huvudregel bibehålla

den nuvarande regeln i art. 2, jämlikt vilken lysning skall ske enligt

vigsellandets lag, men att som ett undantag från denna regel stadga att

lysning enligt nämnda lag icke kräves, därest lysning, som alltjämt äger giltighet,

fullbordats enligt lagen i någon annan av staterna samt vardera av

de trolovade därvid befunnits äga rätt att ingå äktenskapet enligt den lag,

som i vigsellandet skall läggas till grund vid prövningen av denna fråga.

Detta undantag skulle enligt den preliminära överenskommelsen uttryckligen

gälla, även om art. 1 vore tillämplig allenast på den ene av de trolovade.

Så blir fallet om den ena trolovade är medborgare i det land där äktenskapet

ingås, medan den andra är medborgare i annat nordiskt land.

Bakom denna preliminärt godtagna lösning ligger den av alla ländernas

representanter delade uppfattningen, att lysningsförrättaren vid den hindersprövning

som på honom ankommer måste utgå ifrån antagandet att

vigseln kommer att ske i samma land som lysningen. Enighet förelåg med

andra ord därom, att lysningsförrättaren icke borde åläggas skyldighet eller

ens medgivas befogenhet att på därom framställd begäran verkställa hindersprövningen

enligt den lag som skall tillämpas i någon annan såsom vigselland

uppgiven nordisk stat.

Om den preliminärt godtagna regeln genomföres, blir följden att i nästan

alla praktiskt betydelsefulla fall vigsel kan förrättas i vilket som helst av de

nordiska länderna efter förutgången lysning i något annat av dem. Till en

början kommer sålunda vigsel att utan vidare kunna förrättas i exempelvis

Sverige mellan två i Finland (Danmark, Norge) bosatta finska (danska,

norska) medborgare efter lysning i Finland (Danmark, Norge). Vid den

finska (danska, norska) lysningen har ju nämligen frågan om nupturienternas

rätt att ingå äktenskapet prövats enligt finsk (dansk, norsk) lag och

denna lag skall jämlikt art. 1 läggas till grund vid hindersprövningen även i

Sverige. Den vid Stockholmsmötet utarbetade regeln innebär vidare, att vigsel

utan vidare kan företagas i Sverige även i det fallet att en finsk, i Finland

bosatt man och en i Sverige bosatt svensk kvinna erhållit lysning i Finland.

Mannens rätt att ingå äktenskapet har ju vid lysningen prövats enligt finsk

lag och kvinnans rätt enligt svensk lag. Härvid är dock att märka, att hindersprövningen

i Finland skett jämlikt art. 1 beträffande kvinnan men beträffande

mannen, vars rätt att i Finland ingå äktenskapet ej regleras av

konventionen, jämlikt intern finsk rätt. Vid vigsel i Sverige är förhållandet

det omvända, i det att art. 1 i konventionen är tillämplig på mannen men

ej på kvinnan, vars rätt att ingå äktenskapet skall prövas efter svensk lag.

Med hänsyn till att hindersprövningen både i Finland och Sverige skall ske

enligt finsk lag i vad gäller mannen och enligt svensk lag i vad avser kvinnan,

blir emellertid resultatet enligt den preliminärt godtagna undantagsregeln

att vigsel i Sverige utan vidare kan äga rum på den i Finland ågångna

lysningen. Fallet kan givetvis varieras dels så att den ena kontrahenten tänkes

vara en i Norge bosatt norsk man och den andra eu i Sverige bosatt svensk

kvinna etc. och dels så att efter lysning i Sverige vigsel begäres i Finland etc.

Klart är emellertid, att den preliminära regeln icke innebär att lysning,

som skett i ett nordiskt land, städse tillerkännes giltighet i övriga nordiska

länder. Till eu början är sålunda atl märka, att konventionen icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

heller enligt den vid Stockholmsmötet föreslagna ändringen kominer att

reglera det fallet att två medborgare i samma nordiska stat önska viga sig i

hemlandet eller att ha uttagit lysning i något annat nordiskt land. Detta fall

saknar måhända icke praktisk betydelse. Det kan ju exempelvis tänkas att

två finnar, som sedan någon tid äro domicilierade på den svenska sidan om

svensk-finska gränsen, uttaga lysning i den svenska församling där de bo

men av känsloskäl eller andra skäl vilja viga sig i kvinnans finska hem.

Detta fall kan emellertid icke utan avsevärda svårigheter inordnas under

konventionen och det har därför åtminstone från dansk, norsk och svensk

sida ansetts lämpligast att, i den mån behov därav anses föreligga, reglera

fallet i varje lands interna lagstiftning. Ett liknande fall inträffar, om. t. ex.

två i Norge sedan mer än två år bosatta danskar fått lysning i Norge men

vilja viga sig i Sverige. På grund av art. 1 har ju hindersprövningen i Norge

därvid skett enligt norsk lag, under det att frågan om äktenskapshinder vid

vigsel i Sverige jämlikt samma artikel skall bedömas enligt dansk lag. Fallet

är dock föga praktiskt och den omständigheten att detsamma ej täckes

av den föreslagna undantagsregeln ansågs vid Stockholmsmötet sakna betydelse.

— Ett annat, däremot ingalunda helt oviktigt fall, som heller icke

täckes av den preliminära regeln, är följande. En finsk kvinna är sedan

mer än två år domicilierad i Sverige. Hon uttager här jämte sin svenske trolovade

lysning, varvid hennes rätt att ingå äktenskapet, jämlikt konventionens

art. 1, prövas enligt svensk lag. Hindersprövningen beträffande mannen

sker likaledes enligt svensk lag, dock ej till följd av konventionen. De

trolovade vilja därefter låta viga sig i kvinnans finska hem. Enligt den preliminära

regeln kan vigsel emellertid icke ske på grundval av allenast den

svenska lysningen. Visserligen skall även i Finland mannens rätt att ingå

äktenskapet bedömas enligt svensk lag — nu på grund av konventionens art.

1 — men hindersprövningen beträffande kvinnan skall i Finland ske enligt

finsk rätt; med avseende å henne är i detta läge konventionen icke tillämplig.

Fallet kan givetvis varieras exempelvis så, att kvinnan tänkes vara domicilierad

i Danmark eller Norge och mannen vara en i sitt hemland bosatt

dansk eller norrman. Vid Stockholmsmötet lyckades man icke föra in detta

fall under konventionen, men åtminstone de danska, norska och svenska

representanterna ansågo att fallet — som ju icke kan sägas ha på långt när

samma praktiska betydelse som de fall vilka täckas av den preliminära regeln

— utan större nackdel kan överlåtas åt den nationella lagstiftarens

reglering. Det må i detta sammanhang anmärkas, att den preliminära regeln

skulle medge att vigsel utan vidare ägde rum på den svenska lysningen, om

fallet ändras så att kvinnan antages vara domicilierad i Sverige sedan mindre

än två år. Därvid skall ju nämligen kvinnans rätt att ingå äktenskapet,

till följd av konventionens art. 1, även i Sverige bedömas enligt finsk lag.

Med hänsyn till att vigselförrättaren är skyldig att vägra vigsel i de fall

då — trots fullbordad lysning — hinder mot äktenskapet är honom kunnigt

(jämför för svensk del 6 kap. 4 § första stycket giftermålsbalken), enades

man om att formulera undantagsregeln negativt (»Lysning enligt denna lag

kräves dock icke---»). Denna formulering torde även medge vigsel
förrättaren

rätt att vägra vigsel, om i hans land mot äktenskapet föreligger

hinder av ordre public-natur, som saknar motsvarighet i lysningslandet.

Vid Stockholmsmötet uttalades från dansk sida önskemål om sådant förtydligande

av huvudregeln, att däri uttryckligen måtte utsägas att med begreppet

lysning jämväl skulle avses sättet för hindersprövningen. Det framhölls

nämligen alt termen lysning enligt danskt juridiskt språkbruk endast

toge sikte på själva kungörelseförfarandet. I anledning härav enades^ man

om att huvudregeln skuilc erhålla följande lydelse: »Med avseende å lys
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

31

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

ning, däri inbegripet frågan om prövning av de trolovadrs rätt att inga äktenskapet,

och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten tillhör.» — Under

den brevväxling, som följ t på Stoekholmsmötet, har från finsk sida framhållits

att tillägget syntes kunna uppfattas som en hänvisning till den i art. 1

verkställda regleringen angående vilken stats lag som skall läggas till grund

vid den materiella hindersprövningen. Denna anmärkning synes befogad och

det föreslås därför att huvudregeln i stället formuleras sålunda: »Om lysning,

däri inbegripet sättet för hindersprövning, och om vigsel gäller lagen

i den stat, vigselmyndigheten tillhör.»

Efter Stoekholmsmötet ha de danska, isländska och norska justitiedepartementen

meddelat, att de godtoge den preliminära överenskommelsen. Det

norska justitiedepartementet har i detta sammanhang framhållit att bestämmelsen,

att undantagsregeln skall gälla även om art. 1 är tillämplig allenast

på den ena av de trolovade, efter sin ordalydelse syntes omfatta jämväl det

fallet att en medborgare i annan fördragsslutande stat än den, vigselmyndigheten

tillhör, vill ingå äktenskap med medborgare i ett icke-nordiskt land,

d. v. s. i en icke-konventionsstat. I anledning härav har från svensk sida påpekats

att art. 2 i fråga om giltighetsområdet måste anses bygga på art. 1,

enligt vilken konventionen endast gäller medborgare i konventionsstater. Det

må vidare påpekas att den förut återgivna i 7 kap. 5 § första stycket 1904 års

lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap in. in. upptagna

regeln endast innefattar bemyndigande för Konungen att efter avtal

med de nordiska staterna, med avseende å undersåtar i fördragsslutande

stat, stadga avvikelser från de i 1904 års lag givna bestämmelserna. Enighet

har därefter under hand uppnåtts om att undantagsregeln skall vara tilllämplig

endast om båda de trolovade äro medborgare i konventionsland samt

åtminstone en av dem tillika är medborgare i annat konventionsland än

det vigselmyndigheten tillhör. För att bestämmelsen skall bli fullt tydlig

föreslås emellertid nu, att den formuleras sålunda: »Vad nu sagts skall gälla

även om allenast den ena av de trolovade är medborgare i annan fördragsslutande

stat än den. vigselmgndigheten tillhör.»

Från finsk sida ha efter Stoekholmsmötet till svenska justitiedepartementet

översänts två promemorior, i vilka förklarats att den preliminära

överenskommelsen icke helt tillfredsställde Finlands intressen och att man

borde söka nå fram till en lösning, enligt vilken en i ett nordiskt land fullbordad

lysning undantagslöst tillerkändes allmän nordisk giltighet såvitt

anginge själva formkravet. Som skäl för detta ändringsförslag åberopades

därvid främst att den preliminära regeln icke omfattade det fallet att någon,

som sedan minst två år har hemvist i ett nordiskt land, ville på grund av en

därstädes erhållen lysning viga sig i annat nordiskt land. Fallet sades ha

särskilt stor praktisk betydelse för de svensk-finska gränstrakterna. Det

kunde där ofta förekomma, att man under åratal bodde på ena sidan gränsen

utan att dock umgänget med släktingarna i det angränsande hemlandet

avbrutits. Med hänsyn till att Sverige vore immigrationsland i förhållande till

Finland, kunde konfliktlägen oftast väntas uppstå i den formen att lysning

skedde i Sverige men vigsel begärdes i Finland. Från svensk sida har i anledning

härav svarats att det finska ändringsförslaget icke kunde genomföras

utan nya, tidsödande förhandlingar med samtliga nordiska länder samt

att det svenska justitiedepartementet vore angeläget om att såvitt möjligt

undvika sådana förhandlingar, framför allt av den anledningen alt man

önskade få konventionens hemskillnadsregler reviderade redan under vårriksdagen

1953. Vidare har från svensk sida framhållits att den vid Stockholmsmötet

utarbetade texten onekligen täckte de praktiskt särskilt viktiga

fall som ursprungligen föranlett krav på eu revision av konventionens lys
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ningsregel. Slutligen har anförts att man, enär problemet syntes ha praktisk

betydelse huvudsakligen för Finlands del, på svensk sida vore tacksam

för ett i andra hand framfört finskt erbjudande att lösa detsamma genom

intern finsk lagstiftning, något som obestridligen icke mötte hinder i konventionen.

Sedan jämväl de danska och norska justitiedepartementen under

hand förklarat sig vilja vidhålla den preliminära överenskommelsen, har

det finska justitieministeriet därefter meddelat, att man även från finsk

sida godtoge denna överenskommelse och att man komme att överväga huruvida

en intern finsk lagändring borde genomföras i syfte att reglera jämväl

vissa fall som icke täcktes av det vid Stockholmsmötet utarbetade förslaget.

Härigenom har alltså slutlig enighet vunnits om en lösning i enlighet med

det preliminära förslaget. Om förslaget genomföres, kräves för Sveriges vidkommande

motsvarande ändring av 2 § kungl. förordningen den 31 december

1931 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption

och förmynderskap. Förslag till ändrad lydelse av äktenskapskonventionen

och nämnda förordning ha utarbetats och finnas upptagna i en vid denna

promemoria fogad bilaga.

Vid överläggningarna i Stockholm underströks önskvärdheten av att varje

nordisk stat, samtidigt som den föreslagna konventionsändringen genomföres,

i sin interna lagstiftning inför en regel av innehåll att lvsningsbevis

avseende medborgare i annan nordisk stat skall innehålla uppgift om den

lag, efter vilken hindersprövningen skett.

2. Ändring av vissa bestämmelser om hemskillnad (art. 7 och 9).

Enligt art. 7 första stycket äktenskapskonventionen gäller, att yrkande

om hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande

stat skall upptagas i den stat, där de senast haft hemvist samtidigt

och endera alltjämt är bosatt. I andra stycket av samma artikel stadgas, att

om yrkandet enligt första stycket ej kan upptagas i någon av staterna eller

yrkande om hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mellan

makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket skulle upptagas

i Finland, yrkandet må väckas i stat, där endera maken är medborgare. Undantagsregeln

beträffande Finland har sin förklaring däruti att den finska

äktenskapslagen vid tiden för konventionens tillkomst ej kände hemskillnadsinstitutet

(se närmare SOU 1929: 12 s. GG). Detta förhållande är även

förklaringen till att i art. 9 första stycket sista punkten upptogs en specialregel

av innehåll att finsk medborgare ej må bli hemskild i stat, där han ej

har hemvist sedan minst två år (jfr SOU 1929: 12 s. 72). Sedan hemskillnadsinstitutet,

enligt vad inledningsvis anmärkts, med verkan från den 1

december 1948 införts i den finska lagstiftningen (lag den 23 september

1948), saknas anledning att bibehålla dessa undantagsregler i äktenskapskonventionen.

Härom föreligger allmän enighet bland konventionsstaterna.

Såsom enda specialstadgande med avseende å Finland kvarstår därefter art.

5 andra punkten andra ledet.

Ur svensk synpunkt må i detta sammanhang understrykas vikten av att

det ovannämnda specialstadgandet i art. 9 första stycket sista punkten snarast

möjligt utgår ur konventionen. En konsekvens av den nya nordiska

medborgarskapslagstiftningen har nämligen blivit, att svensk domstol på

grund av detta stadgande kommit att sakna domsrätt i vissa hemskillnadsmål,

där jurisdiktionskompetens tidigare förelegat och alltjämt bör föreligga. Det

fall som avses är följande. En finsk kvinna ingår i Sverige äktenskap med

en svensk man och bosätter sig vid äktenskapets ingående i Sverige. Innan

tvåårsfristen gått till ända och utan att kvinnan dessförinnan förvärvat

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

33

svenskt medborgarskap återvänder hon till Finland på grund av en definitiv

brytning i äktenskapet. På grund av nyssnämnda stadgande i äktenskapskonventionens

art. 9 är svensk domstol då förhindrad att döma till

hemskillnad i äktenskapet. Trots att båda makarna senast haft gemensamt

hemvist i Sverige och trots att mannen måhända aldrig ens tillfälligt uppehållit

sig i Finland, måste frågan om hemskillnad mellan makarna prövas

av finsk domstol. Fallet kan givetvis varieras så att det får aktualitet även

för Danmark och Norge. Denna uppenbarligen oförutsedda konsekvens av

den nya medborgarskapslagstiftningen bör tydligen undanröjas så snart som

möjligt och detta bör, såsom redan anmärkts, ske genom att äktenskapskonventionens

ifrågavarande stadgande upphäves.

Förslag till ändrad lydelse av art. 7 och 9 äktenskapskonventionen samt

till motsvarande ändringar i 1931 års förordning finnas upptagna i den förut

omnämnda, vid denna promemoria fogade bilagan.

B. Konventionen angående indrivning av underhållsbidrag.

Mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge gäller en konvention

den 10 februari 1931 angående indrivning av underhållsbidrag. I anslutning

härtill ha i Sverige utfärdats l:o) lag den 29 maj 1931 (nr 157) om indrivning

i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island

eller Norge; 2:o) kungörelse den 31 december 1931 (nr 430) angående ikraftträdande

av nämnda lag samt 3:o) kungörelse den 31 december 1931 (nr

431) angående indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag,

fastställda i Sverige.

Art. 1 första stycket.

Art. 1 första stycket lyder sålunda:

Lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse,

varigenom i en av de fördragsslutande staterna någon förpliktas eller utfäst sig

att utgiva underhållsbidrag till make, förutvarande make, barn i äktenskap, styvbarn,

adoptivbarn, barn utom äktenskap eller moder till sådant barn och varå

verkställighet kan vinnas i den staten, skall på begäran omedelbart verkställas i

annan fördragsslutande stat. Detsamma skall gälla sådant i Sverige eller Finland av

rätten, domaren eller överexekutor meddelat beslut, som kan verkställas lika med

lagakraftvunnen dom.

I anledning av att numera i Norge kunna meddelas interimistiska domar

och beslut om underhållsbidrag, vilka domar och beslut få verkställas lika

med lagakraftvunna sådana, har enighet nåtts om att andra punkten i detta

stycke skall erhålla en generell avfattning. Den norska texten skulle därvid

få följande lydelse:

Det samme gjelder eu ennå ikke rettskraftig dom og en av retten, dommeren eller

overeksekutor avgitt kjennelsc eller beslutning såfremt dommen, kjennelsen eller

beslutningen kan fullbyrdes etter reglene om rettskraftige dommer.

Den nya danska texten skulle lyda:

Det samme gaelder en eiidnu ikke retskraftig dom og en af retten, dommeren

eller overeksekutor afgivet kendelse eller beslutning, såfremt dommen, kendelsen

eller beslutningen kan fuldbyrdes efter reglerne om retskraftige domme.

Enär i svenskt juridiskt språkbruk icke finnes något uttryck, som direkt

motsvarar termen »kjennelsc» (»kendelse») till skillnad mot »beslutning»,

kommer den svenska texten att få följande lydelse:

!! Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 206.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Detsamma skall gälla sådan ännu icke lagakraftvunnen dom och sådant av rätten,

domaren eller överexekutor meddelat beslut, som kan verkställas lika med lagakraftvunnen

dom.

Ordet »beslut» kommer härvid att täcka såväl »kjennelse», »kendelse»

som »beslutning».

Art. 1 tredje stycket.

Enligt art. 1 tredje stycket gäller att om skyldigheten att utgiva bidrag

till barn utom äktenskap eller till sådant barns moder genom dom eller föreläggande

är fastställd i stat, där den bidragspliktige icke har medborgarskap

eller hemvist, verkställighet i annan konventionsstat ej kan påfordras, med

mindre den bidragspliktige antingen inställt sig i rättegången eller också,

medan han uppehöll sig i domslandet, i behörig tid erhållit kännedom om

stämningen eller föreläggandet. Som villkor för verkställighet av tredskodom

gäller med andra ord, att den bidragspliktige under uppehåll i domslandet

skall i behörig tid ha erhållit kännedom om stämningen (se närmare SOU

1929: 13 s. 43 f).

Under Stockholmsmötet yrkades från dansk sida sådan ändring i art. 1

tredje stycket, att verkställighet av tredskodom skulle kunna ske även om

den bidragspliktige annorstädes än i domslandet i behörig tid erhållit kännedom

om stämningen. Till utveckling av detta yrkande anfördes i huvudsak

följande. Det förekomme icke sällan, att i Sydsverige bosatta män under tillfällig

vistelse i Danmark avlade barn med danska kvinnor. Stämningen brukade

i sådant fall meddelas den uppgivne fadern i dennes svenska hemort.

Därest svaranden inställde sig vid den danska domstolen personligen eller

genom befullmäktigat ombud, bleve en dom varigenom bidragsskyldighet

ålades honom — även om han bestrede faderskapet — exigibel i Sverige.

För den händelse den uppgivne fadern underläte att inställa sig i rättegången,

kunde däremot verkställighet av domen icke äga rum i Sverige. Om emellertid

stämningen kunde delgivas den uppgivne fadern under ett förnyat,

tillfälligt besök i Danmark, bleve domen exigibel i Sverige oavsett huruvida

han inställde sig i rättegången eller ej. Det syntes icke rimligt och ej heller

motsvara något rättssäkerhetskrav att upprätthålla en dylik skillnad mellan

det fall att stämningen blivit delgiven svaranden i Danmark och det fall att

han fått kännedom om densamma i Sverige.

I anledning härav enades representanterna för samtliga länder om att orden

»medan han uppehöll sig i landet» borde utgå ur art. 1 tredje stycket.

Art. 2.

På norsk begäran föreslås den ändringen i art. 2 första stycket att såvitt

angår Norge framställning om erhållande av verkställighet må göras och

mottagas antingen, som nu, av vederbörande departement eller också av vederbörande

fylkesmann.

Därjämte skulle i de danska och norska texterna ordet »kendelsen» respektive

»kjennelsen» inskjutas efter ordet »dommen» i art. 2 andra stycket.

Art. 3.

Efter en framställning från norsk sida föreslås i förtydligande syfte den

ändringen i art. 3 tredje stycket, att influtet belopp skall kunna översändas

icke blott till den myndighet, som gjort framställningen, utan jämväl till annan

som myndigheten bestämmer.

Stockholm i justitiedepartementet i december 1952.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

35

Bilaga.

Förslag

till

ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap,

adoption och förmynderskap.

(Gällande lydelse.)

Artikel 2.

Med avseende å lysning och vigsel

gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

(Föreslagen lydelse.)

Artikel 2.

Om lysning, däri inbegripet sättet

för hindersprövning, och om vigsel

gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten

tillhör.

Lysning enligt nämnda lag kråves

dock icke, därest lysning, som alltjämt

äger giltighet, fullbordats enligt

lagen i någon annan av staterna samt

vardera av de trolovade därvid befunnits

äga rätt att ingå äktenskapet enligt

den lag, som i vigsellandet skall

läggas till grund vid prövningen av

denna fråga. Vad nu sagts skall gälla

även om allenast den ena av de trolovade

är medborgare i annan fördragsslutande

stat än den, vigselmyndigheten

tillhör.

Artikel 7.

Yrkande om------är fc

Kan yrkandet ej enligt första stycket

upptagas i någon av staterna eller

skulle yrkande om hemskillnad eller

äktenskapsskillnad efter hemskillnad

mellan makar, som ej är o finska

medborgare, enligt första stycket upptagas

i Finland, må yrkandet väckas

i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande om — -------äro

Artikel 9.

Vid prövning av frågor, som avses

i artiklarna 7 och 8, användes i varje

Artikel 7.

satt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket

upptagas i någon av staterna, må

yrkandet väckas i stat, där endera

maken är medborgare.

medborgare.

Artikel 9.

Vid prövning av frågor, som avses

i artiklarna 7 och 8, användes i varje

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

(Gällande lydelse.)

stat där gällande lag. Frågor om bodelning

och skadestånd skola dock

städse avgöras efter den lag, som enligt

artikel 3 är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden. Finsk

medborgare må ej bliva hemskild i

stat, dår han ej har hemvist sedan

minst två år.

Hemskillnad, som-------

(Föreslagen lydelse.)

stat där gällande lag. Frågor om bodelning

och skadestånd skola dock

städse avgöras efter den lag, som enligt

artikel 3 är tillämplig å makarnas

förmögenhetsförhållanden.

den staten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

37

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2, 7 och 9 §§ förordningen den 31 december

1931 (nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 2, 7 och 9 §§ förordningen den 31 december

1931 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption

och förmynderskap skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Om lysning, däri inbegripet sättet för hindersprövning, och om vigsel gäller

lagen i den stat, vigselmyndigheten tillhör.

Lysning enligt nämnda lag kräves dock icke, därest lysning, som alltjämt

äger giltighet, fullbordats enligt lagen i någon annan av staterna samt vardera

av de trolovade därvid befunnits äga rätt att ingå äktenskapet enligt

den lag, som i vigsellandet skall läggas till grund vid prövningen av denna

fråga. Vad nu sagts skall gälla även om allenast den ena av de trolovade

är medborgare i annan fördragsslutande stat än den, vigselmyndigheten tillhör.

7 §•

Yrkande om----— är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna, må

yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande om — ----äro medborgare.

9 §‘

Vid prövning av frågor, som avses i 7 och 8 §§, användes i varje stat där

gällande lag. Frågor om bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras

efter den lag, som enligt 3 § är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Hemskillnad, som —---den staten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

förslag

till

ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående

indrivning av underhållsbidrag.

(Gällande lydelse.)

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom, administrativ

myndighets beslut eller skriftlig

förbindelse, varigenom i en av de

fördragsslutande staterna någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva underhållsbidrag

till make, förutvarande

make, barn i äktenskap, styvbarn,

adoptivbarn, barn utom äktenskap

eller moder till sådant barn och varå

verkställighet kan vinnas i den staten,

skall på begäran omedelbart

verkställas i annan fördragsslutande

stat. Detsamma skall gälla sådant i

Sverige eller Finland av rätten, domaren

eller överexekutor meddelat beslut,

som kan verkställas lika med

lagakraftvunnen dom.

Är genom

Är skyldigheten att utgiva bidrag

till barn utom äktenskap eller till sådant

barns moder genom dom eller

föreläggande fastställd i stat, där den

bidragspliktige icke hade medborgarskap

eller hemvist, kan verkställighet

ej påfordras, med mindre han inställt

sig i rättegången eller ock, medan

han uppehöll sig i landet, i behörig

tid erhållit kännedom om stämningen

eller föreläggandet.

(Föreslagen lydelse.)

Artikel 1.

Lagakraftvunnen dom, administrativ

myndighets beslut eller skriftlig

förbindelse, varigenom i en av de

fördragsslutande staterna någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva underhållsbidrag

till make, förutvarande

make, barn i äktenskap, styvbarn,

adoptivbarn, barn utom äktenskap

eller moder till sådant barn och varå

verkställighet kan vinnas i den staten,

skall på begäran omedelbart

verkställas i annan fördragsslutande

stat. Detsamma skall gälla sådan ännu

icke lagakraftvunnen dom och

sådant av rätten, domaren eller överexekutor

meddelat beslut, som kan

verkställas lika med lagakraftvunnen

dom.

den staten.

Är skyldigheten att utgiva bidrag

till barn utom äktenskap eller till sådant

barns moder genom dom eller

föreläggande fastställd i stat, där den

bidragspliktige icke hade medborgarskap

eller hemvist, kan verkställighet

ej påfordras, med mindre han inställt

sig i rättegången eller ock i behörig

tid erhållit kännedom om stämningen

eller föreläggandet.

Artikel 2. Artikel 2.

Framställning om erhållande av verkställighet göres och mottages:

i Danmark av vederbörande ministerium eller av overövrighed;

i Finland av ministeriet för utrikesärendena;

i Island av justitsministeriet;

i Norge av vederbörande departe- i Norge av vederbörande departement;

samt ment eller fylkesmann; samt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

39

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

i Sverige av utrikesdepartementets rättsavdelning eller av länsstyrelse.

Den myndighet,---------stadgade villkor.

Handling, som — — —--— —--svenska språket.

Artikel 3.

Verkställigheten sker-----

Verkställigheten försiggår---

Influtet belopp översändes till den

myndighet, som gjort framställningen.

Artikel 3.

---är likställt.

-----fast egendom.

Influtet belopp översändes till den

myndighet, som gjort framställningen,

eller till annan som myndigheten

bestämmer.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr 157)

om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§* lagen den 29 maj 1931 om indrivning

i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island

eller Norge skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Lagakraftvunnen dom, administrativ myndighets beslut eller skriftlig förbindelse,

varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats

eller utfäst sig att utgiva underhållsbidrag till make, förutvarande make,

barn i äktenskap, styvbarn, adoptivbarn, barn utom äktenskap eller moder

till sådant barn, skall på begäran omedelbart verkställas här i riket efter

vad nedan sägs. Detsamma skall gälla sådan i Danmark, Finland, Island

eller Norge meddelad ännu icke lagakraftvunnen dom och sådant i något av

dessa länder av rätten, domaren eller överexekutor meddelat beslut, som kan

verkställas lika med lagakraftvunnen dom.

Är genom---ej påfordras.

2 §•

Framställning om---justitieministeriet; samt

om bidraget fastställts i Norge, av vederbörande departement eller fylkesmann.

Vid framställningen---ovannämnda konvention.

Handling, som---- norska språket.

3 §.

I avseende---allmänna medel.

Influtet belopp översändes till den myndighet, som gjort framställningen,

eller till annan som myndigheten bestämmer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1950:32.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 januari

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 12 januari 1{£53 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 30 december 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap;
2)

förordning angående ändrad lydelse av 2, 7 och 9 §§ förordningen den

31 december 1931 (nr b29) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap;

3) ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående indrivning

av underhållsbidrag; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr

157) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsassessorn

S. Dennemark.

Lagrådet yttrade:

Den föreslagna undantagsregeln i andra stycket av art. 2 konventionen

den 6 februari 1931 skall, enligt vad av den vid remissprotokollet fogade

promemorian framgår, vara tillämplig endast om båda de trolovade äro

medborgare i konventionsland och åtminstone en av dem är medborgare i

annat konventionsland än det vigselmyndigheten tillhör. Enligt lagrådets

uppfattning kan det på nedan anförda grunder ifrågasättas om det förstnämnda

villkoret för tillämpning av undantagsregeln, vilket icke kan direkt

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

utläsas ur konventionstexten, enligt vanliga tolkningsmetoder kan inläggas

däri.

I första punkten av andra stycket utsäges intet om vilken stat de trolovade

skola tillhöra för att den däri innehållna bestämmelsen skall gälla.

I promemorian hänvisas man att söka ledning i stadgandena i art. 1. Denna

torde emellertid avse det fall att en medborgare i en av de fördragsslutande

staterna vill träda i äktenskap inför myndighet tillhörande någon av de

övriga oavsett vilken stat den andre nupturienten tillhör och således även

om denne tillhör annan stat än de fördragsslutande. Att art. 1 har detta

giltighetsområde synes framgå redan av dess ordalydelse och vinner stöd

av ett uttalande i de svenska motiven (se SOU 1929: 12 s. 44). Tolkningen

är också väl förenlig med stadgandets grund. En jämförelse med art. 1

kan förty knappast utesluta den möjligheten att första punkten av andra

stycket i art. 2 skulle gälla vid lysning mellan en medborgare i annan fördragsslutande

stat än vigsellandet och en medborgare i stat som ej biträtt

konventionen. Tolkades första punkten av andra stycket på detta sätt, följer

naturligtvis av lysningens egenskap av en enhetlig rättsakt, att en i annat

land än vigsellandet förrättad lysning, som på grund av nämnda stadgande

ersätter lysning i vigsellandet, skulle bliva giltig icke blott för den av de

trolovade, som tillhör fördragsslutande stat och på vilken art. 1 är tillämplig,

utan ock för den andre även om denne tillhör annan stat än de fördragsslutande.

Av den föreslagna andra punkten i andra stycket får dock anses framgå

att en sådan läsning av första punkten som nyss angivits icke är avsedd

utan att första punkten i och för sig endast åsyftar det fall att båda de trolovade

tillhöra annan fördragsslutande stat än den vigselmyndigheten tillhör.

I andra punkten göres emellertid den utvidgningen, att regeln i första

punkten skall gälla även om allenast den ene av de trolovade fyller sagda

Villkor. Vilken stat i så fall den andre skall tillhöra lämnas osagt, och ur

konventionstexten kan svårligen hämtas något avgörande skäl varför det

omskrivna stadgandet måste anses innebära att en förutsättning för dess

tillämplighet är att den andre trolovade tillhör vigsellandet. Ej heller torde

man vid tolkningen av konventionen som ett avgörande skäl kunna åberopa,

att ett genomförande av ifrågavarande regel i den interna svenska lagstiftningen

icke, såsom man tänkt sig, skulle kunna ske med tillämpning av

7 kap. 5 § första stycket 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap in. m., med mindre regeln hade den sist angivna

innebörden. En konventionsbestämmelses innebörd bör kunna fastställas

utan att man skall vara beroende av hänsynen till vilka möjligheter som

må föreligga att bringa densamma i överensstämmelse med intern lagstiftning

i en av de fördragsslutande staterna.

Under alla omständigheter synes den föreslagna texten vara i behov av

förtydligande.

Lagrådet finner alltså en jämkning av konventionstexten tillrådlig. Denna

kunde ske antingen så att till andra punkten fogades orden »och den andre

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

43

är medborgare i vigsellandet» eller — och detta synes, särskilt med hänsyn

till vad ovan anförts om tolkningen av första punkten, avgjort vara att föredraga

— så att det i andra punkten finge heta, att vad nu, d. v. s. i första

punkten, sagts skall dock gälla endast om båda de trolovade äro medborgare

i fördragsslutande stat och åtminstone den ene av dem är medborgare i

annan stat än den, vigselmyndigheten tillhör.

Om den föreslagna konventionstexten jämkas, torde detta föranleda en

motsvarande jämkning i 2 § förslaget till förordning angående ändrad lydelse

av 2, 7 och 9 §§ förordningen den 31 december 1931.

I övrigt lämnar lagrådet förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social- och ecklesiastikdepartementen anmäler t. f. chefen för justiedepartementet,

statsrådet Lindell, lagrådets den 20 januari 1953 avgivna

utlåtande över de den 30 december 1952 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privatråttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap;
2)

förordning angående ändrad lydelse av 2, 7 och 9 §§ förordningen den

31 december 1931 (nr 429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap, adoption och förmynderskap;

3) ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående indrivning

av underhållsbidrag; och

4) lag angående ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr

157) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Den nordiska konventionen av år 1931 med internationellt privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap kan betecknas

såsom slutstenen i det dittills utförda nordiska samarbetet på familjerättens

område. Detta arbete hade visserligen resulterat i en betydande rättslikhet

mellan de nordiska länderna. Men vissa ur praktisk synpunkt ingalunda betydelselösa

skiljaktigheter kvarstod alltjämt och med hänsyn härtill ansågs

det angeläget att i görligaste mån söka avlägsna olägenheterna av dessa

skiljaktigheter genom att införa enhetliga regler för lösandet av lag- och

jurisdiktionskonflikter mellan länderna. Detta syfte vanns genom tillkomsten

av 1931 års konvention. Mot denna bakgrund är det helt naturligt att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206

45

konventionen endast reglerar nordiska medborgares ställning inom Norden

samt att följaktligen — för att citera de danska motiven (s. 29) — »sp0rgsinaalet

om ikke-nordiske Statsborgeres Stilling i de nordiske Lande saavel

som Forholdet mellem dem og nordiske Statsborgere er (derfor) holdt udenfor

Konventionen og bed0mmes uden Hensyn til dennes Regler efter de internationalprivatretslige

Regler, som hver stat ellers anvender».

Det nu sagda gäller bl. a. med avseende å de båda artiklar i konventionen

som handlar om äktenskaps ingående, nämligen art. 1 — vari upptas kollisionsnormer

för bedömningen av nordisk medborgares rätt att ingå äktenskap

i annat nordiskt land än det där han är medborgare —- samt art. 2, som

innehåller kollisionsnormer beträffande lysning och vigsel. Den omständigheten

att art. 1 har nyss angivna giltighetsområde hindrar emellertid icke,

att artikeln jämväl omfattar det, låt vara föga praktiska fallet att en medborgare

i en av de nordiska staterna vill inför myndighet, tillhörande någon

annan av dem, träda i äktenskap med medborgare i ett icke-nordiskt land.

Det är emellertid därvid att märka, att artikeln blott reglerar den nordiske

kontrahentens rätt att ingå äktenskapet. Den icke-nordiske kontrahentens

behörighet att ingå samma äktenskap bedömes däremot icke enligt 1931 års

konvention utan enligt de internationellt privaträttsliga regler som eljest

gäller beträffande utlännings rätt att träda i äktenskap, d. v. s. i Sverige enligt

1 kap. 2 § lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap.

En dylik åtskillnad mellan de båda trolovade kan utan svårighet göras,

när det gäller frågan om rätten att ingå äktenskap. Annorlunda ställer sig

saken beträffande de spörsmål som regleras i art. 2 i 1931 års konvention,

eftersom lysning är en enhetlig rättsakt och man följaktligen icke kan tillläinpa

olika kollisionsnormer på denna akt. Så länge konventionen genom

sitt krav att lysning och vigsel skall ske i samma land upprätthåller ett obligatoriskt

samband mellan dessa båda akter samt för dem båda anvisar lex

loci celebrationis som kollisionsnorm, är det emellertid endast en teoretisk

fråga om i det nyss beskrivna, såsom opraktiskt betecknade fallet lysningen

skall bedömas enligt konventionens bestämmelse eller enligt den internationellt

privaträttsliga regel som är tillämplig vid sidan om konventionen. Även

denna regel anvisar nämligen lex loci celebrationis som kollisionsnorm; se

t.ex. för Sveriges del 1 kap. 4 § första stycket i 1904 års lag och för Finlands

vidkommande 1 kap. 5 § första stycket lagen den 5 december 1929 angående

vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur. Läget blir däremot

ett annat, om det enligt art. 2 i 1931 års konvention föreskrivna obligatoriska

sambandet mellan lysning och vigsel uppliäves på sätt avses med

den föreslagna första punkten i andra stycket av art. 2. Meningen med detta

förslag är ju att i vissa fall vigsel i ett av de nordiska länderna skall utan

vidare få äga rum på grundval av en lysning som skett i ett annat av dem.

Eu sådan anordning kan, såvitt angår medborgare i nordisk stat, genomtöras

med stöd av 7 kap. 5 § i 1904 års lag. I vad avser medborgare i ickenordisk

stat skulle en dylik anordning däremot, på sätt i den vid remiss
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Knngl. Maj:ts proposition nr 206.

protokollet fogade promemorian antytts, komma i konflikt med 1 kap. 4 §

i 1904 års lag, vilket stadgande bygger på en för Sverige bindande flerstatlig

konvention och därför icke kan ändras utan att Sverige uppsäger konventionen.

Detta var, såsom av promemorian framgår, anledningen till att man

från svensk sida ansåg sig direkt förhindrad att låta den i art. 2 andra stycket

första punkten upptagna nya regeln gälla även då någon av de trolovade

var medborgare i ett icke-nordiskt land. Att fallet i fråga icke täcktes

av konventionen ansågs för övrigt icke innebära någon praktisk olägenhet.

Den på svenskt håll intagna ståndpunkten biträddes, såsom av promemorian

likaledes framgår, av samtliga övriga nordiska länder och enighet uppnåddes

sålunda om att den nya regeln skulle vara tillämplig endast om båda de

trolovade vore medborgare i konventionsland samt åtminstone en av dem

tillika vore medborgare i annat konventionsland än det vigselmyndigheten

tillhörde.

Art. 1, på vilken art. 2 direkt bygger, reglerar uttryckligen endast det fallet

att medborgare i en av de fördragsslutande staterna vill träda i äktenskap

inför myndighet tilhörande någon av de övriga och är sålunda ej

tillämplig å trolovad som är medborgare i vigsellandet. Då det emellertid

såsom nyss antytts ansågs i hög grad angeläget att den nya regeln skulle

gälla även om den ena av de trolovade var medborgare i vigsellandet, fann

man sig nödsakad att utsäga detta i en särskild regel, som i det remitterade

förslaget upptogs såsom en andra punkt i andra stycket av art. 2. Vid utformningen

av detta tilläggsstadgande ansågs det naturligt att anknyta till

formuleringen av art. 1, varför stadgandet kom att lyda att den nya regeln

skulle gälla även om allenast den ena av de trolovade vore medborgare i annan

fördragsslutande stat än den vigselmyndigheten tillhörde. Härav ansågs

utan vidare följa, att i dylikt fall den andra skulle vara medborgare i vigsellandet.

Därest i detta avseende något tvivel skulle råda om konventionstextens

innebörd, kunde detta enklast undanröjas genom att till andra punkten

fogades orden »och den andra är medborgare i vigsellandet». Härigenom

skulle också vinnas att av ordalagen direkt framginge att ingendera av

de trolovade finge vara medborgare i ett icke-nordiskt land.

Lagrådet har emellertid för sin del förordat, att andra punkten i andra

stycket av art. 2 skall inledas med orden att vad nu, d. v. s. i första punkten,

sagts dock skall gälla endast om båda de trolovade är medborgare i

fördragsslutande stat. En dylik formulering av andra punkten skulle emellertid

kunna uppfattas så, att första punkten i och för sig vore tillämplig

även om båda de trolovade vore medborgare i ett icke-nordiskt land. Med

hänsyn till att detta skulle stå i direkt strid mot såväl art. 1 — och jag upprepar

att art. 2 bygger på art. 1 — som syftet med hela konventionen, bör

den av lagrådet förordade formuleringen enligt min mening icke komma i

fråga.

Under åberopande av det anförda vill jag föreslå att till andra punkten i

andra stycket av art. 2 fogas orden »och den andra är medborgare i vigsellandet».

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Jag får vidare anmäla, att lagrådets utlåtande delgivits justitiedepartementen

i övriga länder men att dessa förklarat sig vilja biträda den ståndpunkt,

åt vilken jag sålunda givit uttryck.

På grund av vad nu anförts och då lagrådet i övrigt icke haft något att

anföra i anledning av förslagen, tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj:t

godkänner konventionsförslagen i den lydelse härvid fogade bilaga utvisar.1

Därest Kungl. Maj :t lämnar sitt bifall till förslagen, lär desamma, innan ratifikation

ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till detta

spörsmål liksom till frågan om den lagstiftningsåtgärd, som kan påkallas

av en eventuell ratifikation, torde jag senare få återkomma.

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till ändrad lydelse

av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap och

till ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 konventionen mellan Sverige, Danmark,

Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående indrivning

av underhållsbidrag samt hemställer, att nämnda förslag måtte godkännas av

Kungl. Maj :t.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

1 Lika lydande

fogade bilagorna.

med de vid protokollen över utrikesdepartementsärenden (s. 48 och 49)

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kanyl. Maj:ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in
för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1953.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Lindell, Nordenstam.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av tillförordnade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, godkänt förslag

till ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och 9 i konventionen mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande

internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning

med tillförordnade chefen för justitiedepartementet samt cheferna

för social- och ecklesiastikdepartementen, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga

chefen för utrikesdepartementet att på grundval av berörda förslag med vederbörande

ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk sida — under förbehåll

om ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke — underteckna

en överenskommelse, vars svenska text är av den lydelse, som bilaga1

till protokollet i detta ärende utvisar.

Vad ministern sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen

bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

1 Denna bilaga, vilken överensstämmer med den svenska texten av den vid propositionen

fogade överenskommelsen angående ändrad lydelse av äktenskapskonventionen, har här uteslutits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

49

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in
för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Lindell, Nordenstam.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av tillförordnade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, godkänt

förslag till ändrad lydelse av artiklarna 1, 2 och 3 i konventionen mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 10 februari 1931 angående

indrivning av underhållsbidrag, hemställer ministern för utrikes ärendena,

efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för justitiedepartementet

samt cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen, att Kungl.

Maj :t måtte bemyndiga beskickningschefen i Oslo att på grundval av berörda

förslag med vederbörande ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk

sida — under förbehåll om ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke

-— underteckna en överenskommelse, vars svenska text är av den lydelse,

som bilaga1 * * 4 till protokollet i detta ärende utvisar, ävensom förordna,

att fullmakt skall utfärdas i vanlig ordning.

Vad ministern sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen

bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

1 Denna bilaga, vilken överensstämmer med den svenska texten av den vid propositionen

fogade överenskommelsen angående ändrad lydelse av undcrhållskonventionen, har här ute
slutits.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 206.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen anför chefen för justiiidepartemenlet,

statsrådet Zetterberg.

Enligt statsrådsprotokollet den 13 februari 1953 har Kungl. Maj:t funnit

gott godkänna dels förslag till överenskommelse angående ändrad lydelse

av artiklarna 2, 7 och 9 konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland,

Island och Norge den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga

bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, dels

förslag Lill överenskommelse angående ändrad lydelse av artiklarna 1, 2

och 3 konventionen mellan samma stater den 10 februari 1931 angående

indrivning av underhållsbidrag. Förslagen har godkänts jämväl av de övriga

staternas regeringar och överenskommelserna har undertecknats av

regeringarnas befullmäktigade ombud, den förstnämnda den 26 mars och

den senare den 1 april 1953.

Såsom framhållits i statsrådsprotokollet den 13 februari 1953 skall överenskommelserna,

innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakominer, underställas

riksdagens prövning.

I samband med frågan om inhämtande av riksdagens godkännande torde

jämväl böra komma under bedömande spörsmålet om de lagstiftningsåtgärder,

vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av överenskommelserna.

Riksdagens medverkan erfordras sålunda beträffande det förslag

till lag om ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den 29 maj 1931 (nr 157)

om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,

Island eller Norge, vilket remitterats till lagrådet och, såsom framgår

av dess protokoll den 20 januari 1953, av lagrådet lämnats utan erinran.

Däremot erfordras ej riksdagens medverkan vare sig beträffande de av

överenskommelsen rörande äktenskapskonventionen föranledda ändringarna

i förordningen den 31 december 1931 (nr 429) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap eller

beträffande en av överenskommelsen rörande underhållskonventionen för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Öl

anledd ändring i kungörelsen den 31 december 1931 (nr 431) angående indrivning

i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag, fastställda

i Sverige.

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande överenskommelser

och dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

nämnda förslag till lag om ändrad lydelse av 1, 2 och 3 §§ lagen den 29

maj 1931 (nr 157) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda

i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av en den 26 mars 1953 träffad överenskommelse angående ändrad lydelse av artikl a1 i texten
  2. 1LU 1953:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition om godkännande av en den 26 mars 1953 träffad överenskommelse angående ändrad lydelse av artiklarna 2, 7 och s. 1 i texten