Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

1953-04-08 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:207, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr

46) angående stenkolsfyndigheter m. m.; given Stockholms

slott den 8 april 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter in. m.; samt

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De för framställningen av och forskningen angående atomenergi betydelsefulla

metallerna beryllium och torium föreslås bli underkastade liknande

kontroll som den, vilken redan gäller i fråga om uran. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 207.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 9 kap. lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

in. in.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt

mineral.

Om fyndigheter av uranhaltigt

mineral m. m.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av

uran eller någon av dess föreningar

eftersöka och bearbeta fyndighet av

uranhaltigt mineral är beroende på

koncession, som meddelas av Konungen.

Koncession må begränsas att

avse endast rätt till fyndighetens undersökning.

Vad i första stycket stadgats utgöre

icke hinder mot att endast för

erhållande av prov ur fyndighet av

uranhaltigt mineral för analys verkställa

borrning eller sprängning eller

upptaga provgropar eller vidtaga andra

liknande åtgärder.

Koncession må

Rättighet att för utvinnande av

uran, torium eller beryllium eller förening,

vari någon av dessa metaller

ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet

av uranhaltigt, toriumhaltigt eller

berylliumhaltigt mineral är beroende

på koncession, som meddelas av Konungen.

Koncession må begränsas att

avse endast rätt till fyndighetens undersökning.

Vad i första stycket stadgats utgöre

icke hinder mot att endast för

erhållande av prov ur fyndighet av

uranhaltigt, toriumhaltigt eller berylliumhaltigt

mineral för analys verkställa

borrning eller sprängning eller

upptaga provgropar eller vidtaga andra

liknande åtgärder,

därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44 och 48 §§, 56 § andra och 42—44 och 48 §§, 56 § andra och

tredje styckena samt 58 och 60—62 tredje styckena samt 58 och 60—62 1

1 Senaste lydelse, se beträffande lagens överskrift SFS 1933:180, överskriften till 9 kap.

1945: 811, 63 och 64 §§ 1950:197, 65 och 66 §§ 1945: 811 samt 67-69 §§ 1950:197.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.)

§§ är stadgat angående fyndigheter,

som där avses, skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande tilllämpning

i fråga om fyndigheter av

uranhaltigt mineral.

Avser koncession endast rätt till

fyndighetens undersökning eller innehar

sökanden förut beträffande området

i fråga koncession, som avses i

i—5, 6, 7 eller 8 kap., eller har området

anvisats sökanden såsom utmål

för gruva, må koncession, som avses

i detta kap., meddelas utan iakttagande

av vad i 2—4 §§ sägs.

(Föreslagen lydelse.)

§§ är stadgat angående fyndigheter,

som där avses, skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande tillämpning

i fråga om fyndigheter av uranhaltigt,

toriumhaltigt eller berylliumhaltigt

mineral, dock att vad beträffar

fyndigheter av sistnämnda båda

slag i stället för vad i 58 § är stadgat

bestämmelserna i 10 § skola äga

tillämpning.

Avser koncession endast rätt till

fyndighetens undersökning eller innehar

sökanden förut beträffande området

i fråga koncession avseende eftersökande

och bearbetande av fyndighet,

som i denna lag sägs, eller har

området anvisats sökanden såsom utmål

för gruva, må koncession, som

Konungen äge --

I fall------

Bestämmelserna i —

avses i detta kap., meddelas utan

iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

----äga tillämpning.

60 § sägs.

--uranhaltigt mineral.

65

Vad förut i denna lag stadgas om

rätt för koncessionsinnehavare att

tillgodogöra sig mineraliska ämnen,

som icke avses med koncessionen,

skall icke gälla uran eller uranförening.

§•

Vad förut i denna lag stadgas om

rätt för koncessionsinnehavare att

tillgodogöra sig mineraliska ämnen,

som icke avses med koncessionen,

skall icke gälla uran, torium eller beryllium

eller förening, vari någon av

dessa metaller ingår.

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Uran, torium eller bcryllium eller

Konungens tillstånd bearbetas för tek- förening, vari någon av dessa metalniskt

eller vetenskapligt bruk. ler ingår, må ej utan Konungens till
stånd

bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt

bruk.

Tillstånd må------därtill äro.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

67

Uran, uranförening, uranhaltigt

mineral eller ämne, som framställts

av uran, må ej föras ur riket med

mindre Konungen meddelat tillstånd

därtill; och må sådant tillstånd meddelas

allenast under förutsättning att

annat med hänsyn till användningen

jämförbart material införes till riket i

stället för vad som utföres eller, då

fråga är om uranhaltigt mineral, att

uran eller uranförening förekommer

i så ringa mängd att tillgodogörande

därav ej kan äga rum.

§•

Ej må utan Konungens tillstånd ur

riket föras

a) uran, uranförening, uranhaltigt

mineral eller ämne, som framställts

av uran,

b) torium, toriumförening, toriumhaltigt

mineral eller ämne, som framställts

av torium,

c) beryllium, berylliumförening, berylliumlialtigt

mineral eller ämne,

som framställts av beryllium,

d) vara, i vilken torium eller beryllium

ingår.

Beträffande material, som i första

stycket under a) och b) avses, må

tillstånd till utförsel meddelas allenast

under förutsättning att annat

med hänsyn till användningen jämförbart

material införes till riket i

stället för vad som utföres eller, då

fråga är om uranhaltigt eller toriumhaltigt

mineral, att uran eller torium

eller förening, vari någon av dessa

metaller ingår, förekommer i så ringa

mängd att tillgodogörande därav ej

kan äga rum.

68

Den som, i annat fall än i 63 §

andra stycket sägs, utan koncession

för ändamål, som avses i 63 § första

stycket, eftersöker eller bearbetar fyndighet

av uranhaltigt mineral eller

utan tillstånd bearbetar uran eller

uranförening så som i 66 § sägs, straffes

högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon i strid

mot 67 § ur riket utför eller söker utföra

uran eller annat ämne, som

där sägs.

§•

Den som, i annat fall än i 63 §

andra stycket sägs, utan koncession

för ändamål, som avses i 63 § första

stycket, eftersöker eller bearbetar fyndighet

av uranhaltigt, toriumhaltigt

eller berylliumhaltigt mineral eller

utan tillstånd bearbetar uran, torium

eller beryllium eller förening, vari någon

av dessa metaller ingår, så som i

66 § sägs, straffes högst med straffarbete

i två år.

Samma lag vare, där någon i strid

mot 67 § första stycket ur riket utför

eller söker utföra material eller vara,

som där sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

69 §.

Uran eller uranförening som, i annat

fall än i 63 § andra stycket sägs,

utvunnits utan koncession, tillfaller

kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §

stadgas, är vad som därvid framställts

så ock förråd av uran, uranförening

eller uranhaltigt mineral, som han innehar,

förverkat till kronan.

Uran eller annat ämne, som någon

i strid mot 67 § utfört eller sökt utföra

ur riket, vare ock förverkat till

kronan.

Uran, torium eller beryllium eller

förening, vari någon av dessa metaller

ingår, som, i annat fall än i 63 §

andra stycket sägs, utvunnits utan

koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §

stadgas, är vad som därvid framställts

så ock förråd av den ifrågavarande

metallen, av förening av metallen

eller av mineral med halt av

metallen, som han innehar, förverkat

till kronan.

Det som någon i strid mot 67 § första

stycket utfört eller sökt utföra ur

riket vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954-, men redan dessförinnan må

meddelas beslut om koncession och

tillstånd, som avses i de nya bestämmelserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 jnni 1938 (nr 314).

Härigenom förordnas, att 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 samt punkt 7

övergångsbestämmelserna till samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

52 §.

Gruvinnehavaren må---inmutningsbara mineralen.

Av de------efter tillsägelse.

Uppstår tvist---slutligen bestämt

Vad i denna paragraf stadgas om

rätt för gruvinnehavaren att tillgodogöra

sig icke inmutningsbara mineraliska

ämnen skall icke gälla

uran eller uranförening.

Vad i denna paragraf stadgas om

rätt för gruvinnehavaren att tillgodogöra

sig icke inmutningsbara mineraliska

ämnen skall icke gälla uran,

torium eller beryllium eller förening,

vari någon av dessa metaller ingår.

7. Vad enligt äldre författning gäller

med avseende å rätt för inmutaren

att tillgodogöra sig icke inmutningsbara

mineraliska ämnen skall

icke äga tillämpning å uran eller

uranförening.

7. Vad enligt äldre författning gäller

med avseende å rätt för inmutaren

att tillgodogöra sig icke inmutningsbara

mineraliska ämnen skall

icke äga tillämpning å uran, torium

eller beryllium eller förening, vari

någon av dessa metaller ingår.

Denna lag träder i kraft den 1 ja

nuari 1954.

1 Senaste lydelse av 52 § och övergångsbestämmelserna, se SFS 1952:148.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändring

i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. samt anför

därvid följande.

Sedan år 1945 innehåller 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter m. in.

bestämmelser angående utvinningen och användningen av det för framställning

av atomenergi betydelsefulla ämnet uran. I skrivelse den 29 november

1952 har atomkommittén och aktiebolaget atomenergi hemställt, att i lagstiftningen

måtte upptagas liknande bestämmelser om metallerna beryllium

och torium. över skrivelsen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av åtskilliga

myndigheter och sammanslutningar. Jag anhåller att nu få upptaga

detta ärende till behandling.

I. Gällande bestämmelser om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m.

Enligt 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter in. m. fordras koncession

av Kungl. Maj :t för rättighet att eftersöka och bearbeta vissa fyndigheter.

Lagen avsåg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter (1—5 kap.)

men genom senare vid skilda tillfällen införda tillägg till lagen har den

erhållit tillämplighet jämväl å saltfyndigheter (6 kap.), olje- och gasfyndigheter

(7 kap.), alunskifferfyndigheter (8 kap.) samt fyndigheter av

uranhaltigt mineral (9 kap.). Koncession innebär i princip, att koncessionsinnehavaren

erhåller uteslutande rätt att inom det område koncessionen

omfattar eftersöka, bearbeta och tillgodogöra sig fyndigheten i fråga. I stort

sett gäller likartade regler för de olika slagen av fyndigheter.

Lagens 9 kap., som omfattar 63—69 §§, tillkom genom lag den 21 december

1945 och har undergått vissa jämkningar 1947 och 1950.

I 63 § första stycket återfinnes det grundläggande stadgandet, att rättighet

att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende av koncession, som

meddelas av Kungl. Maj :t. Koncession må begränsas att avse endast rätt till

fyndighetens undersökning. Från bestämmelserna i första stycket meddelas

i andra stycket ett undantagsstadgande av innebörd, att borrning, sprängning,

upptagande av provgropar och vidtagande av andra liknande åtgärder

får ske utan koncession, därest åtgärderna avser att erhålla prov ur fyndighet

av uranhaltigt mineral för analys. Tredje stycket stadgar, att koncession

må av Kungl. Maj :t återkallas när skäl därtill är.

I 64 § har skett hänvisning till åtskilliga för andra slag av fyndigheter

än sådana av uranhaltigt mineral gällande stadganden i lagen. Därjämte

har meddelats vissa bestämmelser som innebär avvikelser från de stadganden,

till vilka sålunda hänvisats. Härigenom regleras bl. a. frågorna om

förfarandet i koncessionsärende, om konkurrens mellan flera sökande, om

ersättning till jordägare, om konkurrens med inmutning, om frånträdande

av koncession och om återställande av inlöst mark till jordägaren.

Något närmare torde böra redogöras för vissa av de rättsregler som gäller

på grund av 64 §. Sålunda skall —- enligt 2—4 §§ till vilka 64 § hänvisar

— ansökning om koncession göras hos länsstyrelsen, som skall på

visst sätt kungöra ansökningen. Inom tid, som angives i lagen, äger den

som anser sin rätt vara av frågan beroende, hos länsstyrelsen anföra vad

han till bevarande av sin rätt aktar nödigt. Sedan bergmästaren i orten avgivit

yttrande, skall länsstyrelsen insända handlingarna jämte eget utlåtande

till Kungl. Maj:t, som prövar om koncession skall beviljas. I vissa

fall — bl. a. då koncession avser endast rätt till fyndighetens undersökning

— må enligt 64 § andra stycket koncession meddelas utan iakttagande

av vad i 2—4 §§ sägs.

Bland hänvisningarna i 64 § torde vidare särskilt böra uppmärksammas

hänvisningarna till 56 § andra stycket och 58 §, vilka lagrum återfinnes

i 8 kap. om alunskifferfyndigheter. Enligt 56 § andra stycket skall vid koncession

fogas de föreskrifter, som finns påkallade för att förebygga att

annat industriföretag hindras i sin utveckling eller som eljest finns erforderliga

ur allmän eller enskild synpunkt. Genom hänvisningen till 58 §

regleras den närmare omfattningen av den rätt koncessionen medför. I 58

§ stadgas det sålunda — utom att den, som erhållit koncession, äger uteslutande

rätt att, med de inskränkningar och villkor lagen innehåller, inom

det område koncessionen omfattar, för utvinnande av olja eftersöka samt

bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintlig alunskifferfyndighet — att

koncessionsinnehavare må tillgodogöra sig kalksten och andra mineraliska

ämnen, som måste brytas för tillgodogörande av skiffern eller som eljest

förekommer i sådant samband med denna att de ej kan tillgodogöras för

sig.

I anslutning till sistnämnda stadgande torde ock böra nämnas, att 10 §

— vilken närmare anger den rätt koncession avseende stenkolsfyndighet

innebär och till vilken hänvisning ej skett i 9 kap. —- bl. a. innehåller det

stadgandet, att koncessionsinnehavaren må bryta, utöver stenkolsfyndighe
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition ni 207.

9

ter och eldfasta leror, på djupet anträffade mineraliska ämnen inom området

för koncessionen, i den mån sådant är erforderligt för arbetets ändamålsenliga

drivande. Koncessionsinnehavaren äger under vissa förutsättningar

använda och behålla dessa ämnen. I 65 § göres emellertid det undantaget,

att rätten att tillgodogöra sig mineraliska ämnen icke skall gälla uran

eller uranförening. I detta sammanhang bör också erinras om att 52 §

första stycket gruvlagen stadgar, att gruvinnehavare må inom utmål bryta

icke inmutningsbara mineraliska ämnen i den mån sådant erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen,

men att enligt lagrummets sista stycke undantag härifrån gjorts

för uran och uranförening. En motsvarande undantagsregel med avseende

å äldre gruvor återfinnes under punkt 7 i övergångsbestämmelserna till

gruvlagen.

I 9 kap. i 1886 års lag har vidare upptagits bestämmelser som reglerar

användningen av uran. Sålunda stadgas i 66 §, att uran eller uranförening

ej må utan Kungl. Maj :ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt

bruk. Även frågan om export är reglerad. I 67 § föreskrives nämligen, att

uran, uranförening, uranhaltigt mineral eller ämne, som framställts av

uran, ej må föras ur riket med mindre Kungl. Maj :t meddelat tillstånd därtill.

Sådant tillstånd må meddelas allenast under förutsättning att annat

med hänsyn till användningen jämförbart material införes till riket i stället

för vad som utföres eller, då fråga är om uranhaltigt mineral, att uran

eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande därav

ej kan äga rum.

Slutligen innehåller 68 § bestämmelser om straff för eftersökande och

bearbetande av fyndighet av uranhaltigt mineral utan koncession, för bearbetande

utan tillstånd av uran eller uranförening samt för utförsel eller försök

till utförsel utan tillstånd av uran m. m. I 69 § har upptagits regler om

förverkande i vissa fall in. m.

II. Atomkommittén och aktiebolaget atomenergi.

I skrivelsen den 29 november 1952 har atomkommittén och aktiebolaget

atomenergi framhållit, att den utveckling, som på atomenergiens område

ägt rum under de senaste åren, gjorde det påkallat att lagstiftningen angående

uran utsträcktes att omfatta även beryllium. Därjämte ifrågasattes,

huruvida det icke vore lämpligt att samtidigt göra lagstiftningen tillämplig

även på torium. Framställning av atomenergi vore ett allmänt intresse av

den betydelse, att det otvivelaktigt motiverade koncessionsrätt för tillgodoseende

av behovet av erforderliga mineral för detta ändamål.

Angående ämnena beryllium och torium samt deras betydelse för atomenergiframställningen

har i skrivelsen framhållits, att beryllium vore ett

grundämne, som hade sådan egenskap att det kunde ersätta tungt vatten.

Torium vore ett grundämne av liknande natur som uran. Forskningsarbetet

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

vore för närvarande bl. a. inriktat på att få fram en metod, varigenom torium

kunde omvandlas på sådant sätt att atombränsle erhölles. Bolaget hade

därför i sin verksamhet för utforskande och framställning av atomenergi

ett avsevärt behov av beryllium och torium. Betydelsen av beryllium och

torium för framställning av atomenergi hade också kommit till uttryck i

ett flertal utländska lagar rörande atomenergien. De ämnen, som i sådan

utländsk lagstiftning angivits, vore genomgående uran och torium men därjämte

hade upptagits även andra ämnen, bl. a. beryllium.

Beryllium förekomme vanligast tillsamman med aluminium och kisel i

ett aluminiumsilikat kallat bervll, som innehölle omkring 5,3 procent beryllium.

Beryll förefunnes i viss utsträckning i fyndigheter av kvarts eller

fältspat. Under sin prospekteringsverksamhet hade bolaget på ett tjugutal

ställen funnit indikationer på beryllium, och man hade anledning förmoda

att ytterligare fynd komme att göras. I några fall förekomme beryllium

i sådan utsträckning att det kunde tillgodogöras. Så vore fallet vid några

kvarts- eller fältspatstäkter, där brytning av sistnämnda ämnen försigginge

i industriell drift. Beryllet förekomme där i körtlar på olika ställen i kvartsoch

fältspatfyndigheterna, ofta i utkanten tillsamman med glimmer. Beryllet

avskildes i samband med skrädningen och frånskiljandet skedde på

enkel mekanisk väg. Hittills hade beryllet vanligen fått gå med bland avfallet,

men beryllet betingade nu sådant pris, att det vore ekonomiskt lönande

att frånskilja det. Med nuvarande lagstiftning funnes ej hinder mot

att beryllet såldes tillsamman med kvarts eller fältspat. Beryll vore visserligen

underkastat exportreglering enligt kungörelsen den 9 juni 1950

angående allmänt exportförbud, men i verkligheten kontrollerades ej, att vid

export av exempelvis kvarts eller fältspat beryllium ej inginge i exportvaran.

Nämnvärda fynd av torium hade ännu ej gjorts inom riket.

Beryllium och torium användes i viss utsträckning för andra ändamål

än för framställning av atomenergi. Sålunda importerade ett par företag

toriumnitrat för glödstrumpor. Beryllium hade sin största användning i form

av legeringen berylliumkoppar och i vissa lättmetallegeringar. Dessutom användes

importerade berylliumsalter för lvsämnesrör.

I skrivelsen har vidare framhållits, att förekomsten av beryllium vore så

sparsam, att alla fynd därav borde reserveras för atomenergiframställning.

Skulle några toriumfynd av betydelse göras, borde också dessa otvivelaktigt

reserveras för bolagets verksamhet. Det vore bolaget som genom sin prospekteringsverksamhet

skaffade kännedom om de fyndigheter som funnes. Ett

aktuellt behov förelåge av att bolaget kunde erhålla skydd för sina fynd av

beryllium och att bolaget kunde få lagliga rättigheter att taga ut beryll ur

fyndigheter, som innehölle detta ämne. Med hänsyn härtill borde bestämmelserna

om fyndigheter av uranhaltigt mineral i 9 kap. i 1886 års lag göras

tillämpliga även på beryllium och torium.

I fråga om det närmare utformandet av erforderliga jämkningar i 9 kap.

i 1886 års lag har i skrivelsen anförts, att koncessionsbestämmelserna borde

omfatta beryllium och torium i vilken form eller sammansättning de än

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

11

förekomme. Den i 56 § andra stycket upptagna bestämmelsen, att vid koncession

skulle fogas de föreskrifter, som funnes påkallade för att förebygga

att annat industriellt företag hindrades i sin utveckling eller som eljest

funnes erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt, gåve möjlighet att reglera

förhållandet mellan koncessionssökande å exempelvis beryllium och

redan existerande företag för utvinnande av andra produkter, vari beryllium

funnes. Med hänsyn till att företag, som bearbetade fyndigheter där

beryllium förekomme utan att det tillgodogjordes, ej skulle bli skyldiga att

söka koncession på sina fyndigheter, såvida de ej skulle utnyttja beryllium,

borde koncession endast fordras för bearbetande för tillgodogörande av beryllium

eller torium.

Rättigheten enligt 63 § första stycket och 64 § andra stycket att med

ett förenklat förfarande söka koncession endast för rätt till undersökning

av fyndighet vore lämplig i fall av nu ifrågavarande slag. Samma vore förhållandet

med bestämmelsen i 63 § andra stycket, att koncession ej erfordrades

för att, i syfte endast att erhålla prov för analys, verkställa borrning

eller sprängning eller upptaga provgropar eller vidtaga andra liknande åtgärder,

samt bestämmelsen i 63 § tredje stycket, att koncession finge av

Kungl. Maj:t återkallas när skäl därtill vore.

Bestämmelsen i 65 §, att vad förut i stenkolslagen stadgats om rätt för

koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig mineraliska ämnen som icke avsåges

med koncessionen icke gällde uran eller uranförening, borde vara

tillämplig även i fråga om beryllium. I samband härmed borde ändring ske

i 52 § sista stycket gruvlagen och punkt 7 övergångsbestämmelserna till

gruvlagen, så att motsvarande inskränkning skedde i gruvinnehavares rätt.

En sådan ändring borde omfatta såväl beryllium som torium.

De undantag från förbudet i 66 §, som krävdes med hänsyn till att beryllium

användes för vissa tekniska ändamål och till att man hade att räkna

med vissa preparat för vetenskapligt bruk, borde göras genom att Kungl.

Maj :t meddelade generella tillstånd. En rationell gränsdragning i lagen

vore nämligen svår att åstadkomma. I nuvarande situation torde generellt

tillstånd böra lämnas för användning av vad som importerades för tekniskt

eller vetenskapligt bruk. Vad nu sagts borde gälla även i fråga om torium.

Bestämmelserna om utförselförbud i 67 § syntes vara onödigt stränga då

fråga vore om beryllium. Det vore tillräckligt, att rätten till export gjordes

beroende av tillstånd av Kungl. Maj :t utan villkor om ekvivalent import.

Exportförbudet torde böra avse beryllium, föreningar, vari detta ämne inginge,

samt ämne, som framställts av beryllium, och undantag borde göras för

fall, där beryllium förekomme i så ringa mängd att tillgodogörande därav

ej kunde ske. Exportförbudet beträffande torium syntes böra konstrueras på

samma sätt som exportförbudet för uran och borde avse torium, föreningar,

vari detta ämne inginge, samt ämne, som framställts av torium. De industrier,

som för särskilda ändamål använde beryllium eller torium, borde

tydligen ha rätt att exportera sina produkter, vari beryllium eller torium inginge.

Det finge anses, att beryllium och torium inginge i dessa produkter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

i så ringa mängd att tillgodogörande därav ej kunde äga rum. Skulle det

anses att så ej vore fallet med beryllium i lysämnesrör eller andra produkter

vari beryllium inginge, torde Kungl. Maj:t böra meddela generellt

tillstånd till export av sådana produkter. Eljest borde rätten till export av

beryllium och torium, därest sådan överhuvud skulle komma i fråga, vara

förbehållen bolaget eller annat företag, som i framtiden kunde komma att

intaga en motsvarande ställning på förevarande område.

I övrigt borde bestämmelserna i 9 kap. utan vidare göras tillämpliga även

på de ämnen varom nu vore fråga. I anslutning härtill må nämnas, att i

skrivelsen erinrats om första lagutskottets uttalande vid 1945 års riksdag,

att straff enligt 68 § för överträdelse av förbudet att utföra uranhaltigt mineral

icke borde drabba den som saknade anledning antaga, att mineralet

vore uranhaltigt eller att uranhalten vore högre än vad som angivits i ett

generellt tillstånd. Detta uttalande borde äga giltighet även beträffande nu

förevarande mineral.

III. Yttrandena.

Över atomkommitténs och aktiebolaget atomenergis skrivelse har yttranden

efter remiss avgivits av kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, Sveriges geologiska undersökning, tekniska högskolans i

Stockholm lärarkollegium och statens handels- och industrikommission.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat av ämbetsverket inhämtade

yttranden från samtliga bergmästare, Sveriges industriförbund, svenska

gruvföreningen och Sveriges stenindustriförbund.

Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt lagstiftningsåtgärder i

syfte att säkerställa kontrollen över beryllium och torium.

Förslaget att upptaga bestämmelser härom i 1886 års lag om stenkolsfyndigheter

m. in. har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av två bergmästare,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges geologiska

undersökning, statens handels- och industrikommission samt Sveriges stenindustriförbund.

Övriga remissinstanser däremot har avstyrkt att bestämmelserna

erhölle sin plats i 1886 års lag eller ifrågasatt lämpligheten härav.

Flertalet av sistnämnda myndigheter och organisationer har förordat, att

bestämmelser om mineraler av betydelse för framställning av atomenergi

upptoges i en särskild lag.

Angående förekomsten av beryllium har svenska gruvföreningen anfört,

att beryllium funnes ej blott i kvarts- och fältspatförekomster utan även i

pegmatitgångar genomsättande malmförekomster, å vilka gruvlagens bestämmelser

vore tillämpliga.

Sveriges geologiska undersökning har framhållit, att beryllium i mineralet

beryll förekomme i vissa kvarts- och fältspatfyndigheter, vilka ur geologisk

synpunkt borde betecknas som pegmatitförekomster. Pegmatit vore ett

slags grovkristallinisk granit, som brukade uppträda såsom gångar eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

13

körtlar i den kristalliniska berggrunden. Fyndigheterna utnyttjades väsentligen

för utvinnande av fältspat och i mindre utsträckning av kvarts. Undersökningen

har vidare uttalat, att beryllium- och toriumförekomsterna principiellt

vore av vitt skilda slag i jämförelse med våra huvudsakliga uranförekomster,

som utgjordes av alunskiffer.

Om användningen av beryllium och torium för annat ändamål än framställning

av atomenergi har statens handels- och industrikommission anfört,

att den rena metallen beryllium användes som fönster i röntgenrör. Vidare

användes metallen till elektroder för neonljus. I högeldfasta rör och deglar

funnes beryllium i form av oxid. Beryllium förekomme i form av legeringar

till nickel. En del stålsorter legerades med upp till en procent beryllium,

t. ex. invarstål och vissa slag av rostfritt stål. Torium användes för kommersiellt

bruk såsom metall i volframtråd, som brukades bland annat i

vanliga metalltrådslampor. Denna tråd kunde innehålla någon promille

torium. Vidare förekomme torium i form av oxid i aktiveringsmassor på

volframtråd för kvartslampor och dylikt. Toriumoxiden i dessa massor

uppginge till 15—20 %. Tillverkare anskaffade metallen i form av toriumnitrat,

som utglödgades till toriumoxid. Torium funnes även i en del fluorescerande

lysämnen för ultravioletta lampor, där den inginge med någon

procent av lysämnets vikt. Vissa högeldfasta rör och deglar, s. k. fused thoria,

innehölle likaledes toriumoxid.

Svenska gruvföreningen har, såsom i det föregående antytts, funnit att

erforderliga bestämmelser angående mineral, som användes för framställning

av atomenergi, borde upptagas i en särskild lag. Till stöd härför har

föreningen anfört, att lagen om stenkolsfyndigheter m. m. i huvudsak fått

sin utformning redan 1886 och avsetts för de speciella förhållanden både

gruvtekniskt och bebyggelsemässigt som rådde inom den stenkolsförande formationen

i nordvästra Skåne. Lagen vore icke ägnad att genom påbyggnad

få omfatta vitt skilda slag av naturförekomster på sätt som tyvärr redan

blivit fallet och som nu föresloges bli ytterligare utvidgat. Genom dessa förekomsters

synnerligen olika sätt att uppträda i naturen måste en utvidgning

av 1886 års lag medföra svårigheter vid lösandet av intressekonflikter, enär

lagens utformning icke skett med tanke på annat än rena stenkolsförekomster.

Den situationen kunde då lätt uppstå att företag, som fått koncession på

t. ex. beryllium, funne det nödvändigt att begära sådana ändringar i lagen,

som komme att inverka direkt oförmånligt för koncessionsinnehavare, vilka

bearbetade andra mineral. Föreningen ifrågasatte huruvida den begärda lagstiftningen

vore så brådskande att den ej kunde anstå till dess eu särskild

lag angående uran, beryllium och torium hunnit utarbetas och om icke

atomkommitténs och aktiebolaget atomenergis intressen kunde tillgodoses

genom frivilliga överenskommelser intill dess en sådan lag kommit till

stånd.

Sveriges industriförbund, som tagit del av svenska gruvföreningens yttrande,

har förklarat, att förbundet anslöte sig till detta.

Vidare bär bergmästaren i norra distriktet uttalat, att uran-, toriuin- och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

berylliummineralen icke förekomme så samlade att de kunde ekonomiskt tillgodogöras

på annat sätt än som biprodukter vid oljeutvinning ur skiffer

samt vid brytning av kvarts och fältspat. Då självständiga koncessioner i

1886 års lags mening knappast torde bli aktuella, vore anknytningen till denna

lag föga motiverad. Ett visst motiv funnes visserligen så länge bestämmelserna

endast avsåge uran, som huvudsakligen förekomme i oljeskiffrar,

men detta skäl bortfölle i och med att lagstiftningen utvidgades till att omfatta

även torium och beryllium. Lagstiftningen rörande uran och de övriga

föreslagna ämnena vore i första hand en förbudslagstiftning, som icke gällde

endast fyndigheter innehållande dessa ämnen utan även avfall från tidigare

brytning samt bearbetning för tekniskt eller vetenskapligt bruk och export.

De tillstånd, som Kungl. Maj :t ägde meddela, bleve i regel av annan natur än

stenkolskoncessioner. Detta framginge bl. a. av de i 9 kap. stenkolslagen intagna,

endast för uranföreningar gällande bestämmelserna, som enligt föreliggande

förslag komme att ytterligare utökas med 1886 års lag ovidkommande

föreskrifter. Det syntes därför vara lämpligt att ersätta detta kapitel med

en särskild lag innehållande samtliga bestämmelser rörande »atommineralen»

och därav framställda ämnen.

Bergmästaren i västra distriktet har framhållit, att något bärande skäl ej

presterats för att göra rätten att bryta och bearbeta beryllfynd beroende av

koncession och därmed i realiteten förbehållen för aktiebolaget atomenergi.

Bergmästaren funne för sin del, att beryllens förekomstsätt som gångmineral

i samband med kvarts och fältspat liksom även dess användning inom andra

verksamhetsområden gjorde det olämpligt att infoga stadganden om beryll

i 1886 års lag. Bestämmelserna i den föreslagna koncessionslagen skulle i

så stor utsträckning bli beroende av Kungl. Maj :ts i varje särskilt fall meddelade

föreskrifter, att ingen på förhand i rimlig utsträckning skulle kunna

förutse dessas räckvidd. En så konstruerad lag vore förkastlig. Bergmästaren

förordade i stället, att berylliummalm gjordes inmutningsbar och att

bestämmelser därom intoges i gruvlagen. Bearbetande för tillgodogörande av

beryllium föresloges vara tillåten för vem som helst inom gruvlagens ram.

Kronans möjligheter att inom andra än sina egna inmutningar på beryllium

erhålla upplysningar, bedriva undersökningar och inverka på brytningen tillgodosåges

i tillräcklig grad av bestämmelserna i 5 kap. 46 § och 47 § tredje

stycket gruvlagen. För att tillgodose aktiebolaget atomenergis legitima behov

av beryllium torde vidare stadgandena angående allmänt exportförbud vara

tillräckliga. Genom införande av inmutningsrätt för berylliummalm vunnes

en ytterst värdefull stimulans att uppsöka dylika fyndigheter. Även rättskollisioner

reglerades på ett betydligt bättre sätt i gruvlagen än i 1886 års lag.

Metallen torium hörde nära samman med uran och hade till största delen

samma användningsområde som denna. Bergmästaren tillstyrkte därför att

9 kap. i 1886 års lag kompletterades med stadganden om denna metall på

sätt som i skrivelsen föreslagits.

Kommerskollegium har anslutit sig till de synpunkter, som anförts i de

nu återgivna yttrandena, samt avstyrkt, att de av atomkommittén och aktie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

15

bolaget atomenergi föreslagna ändringarna för närvarande vidtoges i 1886

års lag, men föreslagit att en utredning verkställdes, huruvida icke det avsedda

syftet med större fördel kunde nås genom särskild lagstiftning angående

de för atomenergien viktiga mineralen, eventuellt i kombination med

vissa ändringar i gruvlagen.

Härutöver må nämnas, att tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium

utan närmare motivering ifrågasatt, huruvida icke en utredning borde

komma till stånd om en särskild lag angående beryllium och torium, i vilken

lag då jämväl skulle ingå de hittills i 1886 års lag införda bestämmelserna

angående uran m. in.

Några remissinstanser har berört vissa av de särskilda stadgandena och

hur dessa borde tillämpas.

Sålunda har svenska gruvföreningen uttalat, att då beryllium förekomme

även i pegmatitgångar genomsättande malmförekomster, som fölle under

gruvlagens bestämmelser, gruvföretagen hade ett befogat intresse av att koncession

å beryllium icke medförde komplikationer för en bestående gruvdrift.

Ett företag med en fyndighet eller förekomst, vari beryllium inginge, borde

därför ha företräde till koncession å beryllium, såvida ej skäl förelåge att

antaga att företaget ej skulle kunna utvinna och tillhandahålla beryllium

på skäliga villkor.

Statens handels- och industrikommission har framhållit, att beträffande

koncession för torium samma praxis torde böra följas som tillämpades i

fråga om uran. Beträffande koncession för beryllium syntes det måhända

icke vara uteslutet att annan än aktiebolaget atomenergi borde kunna beviljas

koncession.

Sveriges geologiska undersökning har understrukit att det vore av stor betydelse

att erforderliga föreskrifter funnes för att förebygga, att ett fältspat-

eller kvartsproducerande företag hindrades i sin verksamhet och utveckling

genom att någon dess fyndighet genom förekomst av beryllium bleve

underkastad koncession. Bestämmelserna i 56 § andra stycket i 1886 års lag

syntes därvid vara tillfyllest. Även i fråga om torium kunde sistnämnda stadgande

förväntas bli av betydelse.

I anledning av atomkommitténs och aktiebolaget atomenergis uttalande,

att generellt tillstånd borde lämnas för användning för tekniskt och vetenskapligt

ändamål av vad som importerades av beryllium och torium, har

Sveriges industriförbund framhållit, att anledning syntes saknas att icke

meddela liknande tillstånd beträffande inhemsk beryllium eller torium.

Statens handels- och industrikommission har ifrågasatt om Kungl. Maj :ts

tillstånd kunde erfordras för att bearbeta importerade metaller och metalllegeringar

av nu ifrågavarande slag. Om det förutsattes att generellt tillstånd

borde lämnas för användning av importerad vara för tekniskt eller

vetenskapligt bruk, syntes hinder icke möta att detta föreskreves redan i

lagtexten.

Vidare har Sveriges industriförbund understrukit, att de industrier, som

för särskilda ändamål använde beryllium eller torium borde ha rätt att utan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hinder av exportförbud få exportera sina produkter i vilka dessa ämnen i

ringa mängd kunde ingå, såsom lysämnen, lysrör, elektronstålrör, lysskärmar,

glödstrumpor, glödnät, legeringsmetaller etc. Och statens handels- och

industrikommission har — efter att ha erinrat om att atomkommittén och

aktiebolaget atomenergi beträffande beryllium utgått från att Kungl. Maj :ts

tillstånd till export skulle kunna lämnas utan villkor om ekvivalent import

-— framhållit, att det syntes kunna ifrågasättas om icke torium borde

behandlas på samma sätt, när det vore fråga om export av vara som tillverkats

av importerad material. Kommissionen utginge från att tillämpningen

av exportförbudet även efter genomförandet av ifrågavarande lagstiftning

tills vidare konime att ske i nära överensstämmelse med nuvarande

praxis.

IV. Departementschefen.

År 1945 genomfördes vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att säkerställa

statlig kontroll över utvinningen och användningen av uran och ämnen, vari

uran ingår. Anledningen härtill var den betydelse uran då fått för framställning

av atomenergi och de konsekvenser ur försvars- och utrikespolitiska

synpunkter som följde därav. Genom lagstiftningsåtgärden 1945 har statsmakterna

sålunda intagit den ståndpunkten att atomenergien och likaså de

ämnen, som erfordras för framställning av sådan energi, skall vara underkastad

statlig kontroll.

Den utveckling, som ägt rum på atomenergiens område sedan 1945, har

lett till att även andra ämnen än uran fått betydelse för atomenergiframställning.

Så är i första hand fallet med metallen beryllium. Sannolikhet

finnes för att även metallen torium kan bli av vikt i förevarande hänseende.

Redan nu spelar torium en stor roll vid det forskningsarbete som bedrives

beträffande atomenergien.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag, i likhet med flertalet av de

myndigheter och sammanslutningar som yttrat sig i ärendet, att lagstiftningsåtgärder

nu bör genomföras i syfte att trygga statlig kontroll över utvinning

och användning av metallerna torium och beryllium.

De för kontrollen över uran meddelade bestämmelserna har upptagits i

1886 års lag angående stenkolsfyndigheter m. m. Atomkommittén och

aktiebolaget atomenergi liksom också åtskilliga remissinstanser har förordat,

att även de beträffande torium och beryllium erforderliga stadgandena

skulle få sin plats i denna lag. I vissa andra remissyttranden har däremot

uttalats, att särskild lagstiftning borde genomföras angående alla de

för atomenergien viktiga mineralen.

Obestridligen har vissa av de beträffande uran meddelade bestämmelserna

den karaktär, att de näppeligen har sin rätta plats i en lag med den uppbyggnad

och med det syfte 1886 års lag ursprungligen haft. Detsamma

gäller åtskilliga av de regler som erfordras för kontrollen över torium och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

17

beryllium. Skäl kan därför anföras för att skapa en särskild lagstiftning

rörande kontrollen över atomenergien. Emellertid synes övervägande skäl

tala för att, åtminstone tills vidare, lösa denna lagstiftningsfråga genom att

verkställa utbyggnad av de bestämmelser, som redan förekommer i 1886

års lag. Den omständigheten att regleringen i fråga om torium och beryllium

sker genom en utvidgning av tillämpningsområdet för 1886 års lag

synes ej behöva medföra att man icke kan ernå en någorlunda tillfredsställande

lösning av de förevarande problemen. Härtill kommer, att tillskapandet

av en helt ny lagstiftning skulle innebära ett icke önskvärt uppskov

med den nu aktuella lagstiftningsåtgärden. En ny särskild lag i ämnet torde

nämligen böra föregås av en utredning av ej alltför obetydlig omfattning.

I likhet med vad som nu enligt 63 § 1886 års lag gäller för uran bör rättigheten

att för utvinnande av torium eller beryllium eller förening, vari något

av dessa ämnen ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet av toriumhaltigt

eller berylliumhaltigt mineral vara beroende på koncession, som meddelas av

Kungl. Maj :t. Beträffande uran har därjämte upptagits en undantagsregel

av det innehållet att viss begränsad undersökning av fyndighet, där uran

finnes, får äga rum även utan koncession. Då samma skäl, som anförts till

stöd för denna undantagsregel, gäller även beträffande beryllium och torium,

bör regeln tillämpas även för dem. Kungl. Maj :t äger återkalla koncession

avseende uran, när skäl därtill är, och motsvarande regel bör finnas även för

koncession som avser torium eller beryllium. Jämkningar i 63 § bör ske

i enlighet härmed.

Beryllium påträffas främst i vissa fältspat- och kvartsförekomster. Rätten

att tillgodogöra sig dessa tillkommer i princip jordägaren, då varken gruvlagen

eller 1886 års lag äger tillämpning på dem. Meddelande av koncession

avseende beryllium inom område, där brytning av fältspat eller kvarts redan

pågår, bör tydligen i regel icke medföra att hinder lägges för denna rörelse.

Vid meddelande av koncession måste därför kunna beaktas de rimliga intressen,

som en sådan rörelse har. Om den i 56 § andra stycket 1886 års lag

upptagna regeln, att till koncession skall fogas de föreskrifter som finnes påkallade

för att förebygga att annat industriellt företag hindras i sin utveckling

eller som eljest finnes erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt,

utsträckes att gälla även koncessioner, varom nu är fråga, finnes möjlighet

att på tillfredsställande sätt lösa den intressekonflikt som kan uppkomma.

Koncession avseende uran medför enligt den i 64 § förekommande hänvisningen

till 58 § rätt för koncessionsinnehavaren att tillgodogöra sig utom

uranfyndigheter även kalksten och andra mineraliska ämnen, som måste

brytas för tillgodogörandet av det uranhaltiga mineralet eller som eljest förekommer

i sådant samband med detta att de ej kan tillgodogöras för sig. Denna

regel överensstämmer med den som gäller för koncession för att utvinna

olja ur alunskifferfyndigheter. Anledningen till att samma regler upptagits

beträffande såväl koncession för oljeutvinning som koncession avseende

uran är att uran förekommer i samband med alunskifferfyndigheter. I fråga

om koncession avseende stenkolsutvinning gäller enligt 10 §, att koncessious2

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. ,Vr 207.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mäj.ts proposition nr 207.

innehavaren äger tillgodogöra sig, utom stenkolsfyndigheterna, de eldfasta

leror som förekommer i samband med sådana fyndigheter. Därjämte äger han

bryta övriga på djupet anträffade mineraliska ämnen, i den mån sådant är

erforderligt för arbetets ändamålsenliga drivande, och därav använda vad

som behövs för gruvdriftens ändamål. Vad sålunda icke användes äger koncessionsinnehavaren

också behålla, såframt det icke av jordägaren mot erläggande

av gottgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader avhämtas

inom sextio dagar efter tillsägelse. I kapitlen om saltfyndigheter samt oljeoch

gasfyndigheter hänvisas till 10 §. Fyndigheter av torium och beryllium

torde ej förekomma i samband med alunskifferfyndigheter. Det synes därför

saknas anledning att vid regleringen av den rätt till biprodukter, som bör

tillkomma innehavare av koncession avseende torium eller beryllium, anknyta

till den för alunskiffer och uran stadgade särskilda ordningen. Lämpligare

synes vara att i detta'' hänseende upptåga samma regler, som gäller för

koncession beträffande andra fyndigheter. Då som förut nämnts beryllium

förekommer främst i vissa fältspat- och kvartsförekomster, innebär detta'' i''

praktiskt hänseende i huvudsak, att koncessionsinnehavaren äger tillgodogöra

sig fältspat och kvarts, som måst brytas för utvinningen av beryllium,

endast om jordägaren underlåter att mot erläggande av kostnaderna för brytning

och uppfordring avhämta fältspaten eller kvartsen.

I detta sammanhang torde böra erinras om att i 65 § 1886 års lag upptagits

en regel, varigenom man beträffande uran stadgat undantag från de förut

återgivna bestämmelserna i It) och 58 §§ att koncessionsinnehavare äger tillgodogöra

sig även mineraliska ämnen, som ej avses med koncessionen. I

52 § gruvlagen och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag

återfinnes motsvarande undantagsregler från den gruvinnehavare eljest

tillkommande rätten att i viss utsträckning tillgodogöra sig även icke inmutningsbara

mineraliska ämnen. Den nu förevarande lagstiftningsåtgärdens

syftemål bör tydligen medföra, att dessa undantagsregler utsträckes

att avse även ämnena beryllium och torium.

Av vad i det föregående anförts framgår, att beträffande ett och samma

område en person kan komma att erhålla koncession för utvinning av beryllium

eller torium och en annan inmutningsrätt. I 17 § 1886 års lag återfinnes

ett stadgande som tager sikte på- antydda fall. Enligt detta stadgande

får arbete för fyndighetens eftersökande och bearbetande, som verkställes på

grund av först vunnen rättighet, icke hindras eller uppehållas på grund

av inmutning eller koncession, som senare tillkommit. Vid tvist om sättet

för drivande av de särskilda slagen av arbete skall bergmästaren i orten

bestämma huru arbetena skall ordnas. 1 anslutning härtill må nämnas, att

vid införande av stadgandena om uran från visst håll gjordes gällande att

dessa bestämmelser icke vore tillräckliga för att undvika hart när olösliga1

konflikter. I anledning härav framhöll första lagutskottet, att koncession i

regel ej borde meddelas annan än inmutaren eller gruvinnehavaren eller den

som tidigare erhållit koncession för annat ändamål. Utskottet förutsatte,

att eftersom koncession skulle meddelas av Kungl. Maj :t, antydda synpunkt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

komme att beaktas utan särskilt lagstadgande. Vidare uppmärksammade utskottet

det tall att inmutning söktes å område, där koncession för utvinnande

av uran tidigare meddelats annan. I detta fall funnes ej möjlighet

.till diakretionär prövning. Då emellertid anledning saknades att antaga, att

koncession skulle sökas för utvinnande av uran ur fyndighet, som jämväl

innehölle inmulningsbart mineral, utan att inmutning samtidigt skedde,

fann utskottet någon särskild regel icke vara erforderlig för ifrågavarande

•fall. Vad som är känt om hur bervlliunr och torium förekommer i naturen

ger stöd för att de av utskottet anförda synpunkterna äger giltighet även då

fråga är om dessa mineral.

Agaren av den mark, som omfattas av koncession avseende uran, är enligt

1886 års lag tillförsäkrad rätt till ersättning i vissa hänseenden. Sålunda

skall bl. a. enligt 14 § 1 mom. koncessionsinnehavaren utom i visst fall

lösa område, som anvisats för arbete i dagen. Ersättningen skall — jämlikt

14 § 1 inom. och 64 jj fjärde stycket — bestämmas enligt vad som stadgas

.i expropriationslagen. Dock skall i vissa fall — nämligen då område för

arbete i dagen anvisats inom visst kortare avstånd från boningshus m. m.

och då marken tages i anspråk för annat än utvinning av uran in. m., såsom

för fabriksanläggning — ersättningen utgå med belopp som med hälften

överstiger vad som eljest skolat utgivas. Utöver lösen för marken är

koncessionsinnehavaren skyldig erlägga en avgift av femton kronor för varje

ar av den mark, inom vilken brytning skett för utvinning av uran. Motsvarande

regel gäller beträffande område inom vilket olja utvunnits ur skiffer

.genom brytning eller annorledes. Den omständigheten att ett och samma

område tagits i anspråk såväl för oljeutvinning som för utvinning av uran

skall dock enligt 64 § femte stycket ej föranleda att större avgift skall utgå

än om marken tagits i anspråk endast för ettdera av dessa ändamål. Vidare

är jordägaren i vissa fall berättigad till särskild ersättning för skada och

intrång.

De ersättningsregler som sålunda gäller vid utvinning av uran torde lämpligen

kunna tillämpas även då koncession avser beryllium eller torium. Någon

utvidgning av den i 64 § femte stycket stadgade regeln att avse även

torium och beryllium torde dock ej böra ske. Såvitt man nu vet förekommer

nämligen fyndigheter av dessa metaller — i motsats till vad fallet är

med uran — ej i samband med alunskiffer.

Utöver de nu behandlade spörsmålen kräves reglering av åtskilliga spörsmål,

som sammanhänger med meddelande av koncession och dennas utövande.

Bland dessa frågor må nämnas spörsmålen om förfarandet vid meddelande

av koncession, om koncessionsområdets storlek, om konkurrens mellan

flera sökande, om nedsättande av ersättning i anledning av skada och

intrång, om anvisande av område för arbetet, om skiljenämnd, om den omfattning

i vilken fyndighet må och skall utnyttjas, om olovligt arbete, om

frånträdande av koncession och om återställande av inlöst mark. Såvitt gäller

uran har dessa och även vissa andra frågor reglerats genom att i 64 §

hänvisats till vissa tidigare i lagen meddelade bestämmelser. Motsvarande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

regler synes lämpligen kunna vinna tillämpning då fråga är om beryllium

eller torium.

Syftemålet med lagstiftningen kräver att även förfoganderätten över beryllium

och torium underkastas kontroll. Beträffande uran har i detta hänseende

i 66 § 1886 års lag meddelats den bestämmelsen, att uran eller uranförening

ej må utan Kungl. Maj :ts tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt

bruk. Ur praktisk synpunkt föreligger mellan uran och de metaller

varom nu är fråga den skillnaden att de sistnämnda i motsats till

uran användes vid framställningen av vissa industriella produkter. Självfallet

bör hinder ej läggas härför och den utvägen har anvisats att generella

tillstånd för användningen borde meddelas. Anledning synes dock ej

föreligga att i detta sammanhang ingå på frågan i vilken omfattning dylika

tillstånd bör meddelas utan denna fråga torde böra ankomma på Kungl.

Maj:t. Med hänsyn härtill bör det i 66 § meddelade tillståndstvånget utsträckas

att utan inskränkning gälla i fråga om torium och beryllium.

I likhet med vad som gäller i fråga om uran torde även export av beryllium

och torium böra bli föremål för kontroll. Vid utformandet av bestämmelserna

måste beaktas att såväl torium som beryllium ingår i vissa

industriprodukter. Möjligheten att exportera dessa produkter bör tydligen

ej förhindras. I framställningen har förordats att i lagen måtte upptagas

ett undantag från kravet på exporttillstånd för de fall där beryllium förekommer

i så ringa mängd att tillgodogörande därav ej kan ske. Denna lösning

synes mig emellertid knappast godtagbar. I det följande kommer jag

nämligen att föreslå en utsträckning av straffbestämmelsen för överträdelse

av exportförbudet att avse även beryllium och för avgränsningen av det

straffbara området är en regel av antytt innehåll alltför obestämd. Med hänsyn

till vad nu anförts och då det, enligt vad som uppgivits, icke går att

exakt angiva när beryllium ingår i en produkt i så ringa grad att utvinnande

av beryllium ur densamma ej kan ske, förordar jag i stället, att all export

av beryllium, berylliumförening, berylliumhaltigt mineral, ämne, som

framställts av beryllium, samt vara, vari beryllium ingår, underkastas exportförbud.

Detsamma torde böra gälla torium, toriumförening, toriumhaltigt

mineral, ämne, som framställts av torium, och vara, vari torium ingår.

Kungl. Majts rätt att bevilja exporttillstånd beträffande vara, vari beryllium

eller torium ingår, torde ej böra inskränkas genom bestämmelser i lagen.

Det förutsättes att Kungl. Maj :t kommer att — sedan det beträffande

viss vara av nu åsyftat slag klarlagts att varan ej innehåller torium eller

beryllium i sådan mängd att tillgodogörande kan ske — meddela generella

exporttillstånd. Ej heller i fråga om export av beryllium i andra sammanhang

torde det vara erforderligt att i lagen angiva de förutsättningar,

under vilka tillstånd till export bör meddelas utan frågan härom torde böra

överlämnas till Kungl. Maj :ts prövning. Vad åter angår export av torium i

andra fall än då denna metall ingår i viss vara torde samma regler som i

fråga om uran böra gälla.

De i 68 och 69 §§ upptagna ansvarsbestämmelserna och reglerna om för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

21

verkande torde böra utsträckas och givas motsvarande tillämpning beträffande

beryllium och torium.

I och för sig är det önskvärt, att lagändringarna träder i kraft snarast

möjligt. Genom lagstiftningens ikraftträdande bör emellertid hinder ej läggas

för framställning och export av varor, vari beryllium och torium ingår.

Med den lösning som i det föregående förordats kräves härför att vissa tillstånd

meddelas av Kungl. Maj :t och för utfärdandet av dessa tillstånd torde

visst rådrum erfordras. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari

1954. För att övergången skall bli smidig bör beslut om koncession och

tillstånd som i lagen avses kunna fattas och meddelas redan före lagens

ikraftträdande. En övergångsbestämmelse i detta syfte torde böra upptagas.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr £6) angående stenkolsfgndigheter

m. m.; samt

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 31b).

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

1 Bilagan, vilken frånsett vissa redaktionella jämkningar är likalydande med de vid propo

sitionen fogade lagförslagen, bär här uteslutits.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts .proposition nr 207.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ds lagråd den 1 april

J953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

« Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 30 mars 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedeipartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 13 mars 1953, .hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (,nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.; samt

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 3H).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsrådet Otto Petrén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 207.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 april 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 1 april

1953 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 13 mars 1953 remitterade

förslagen till lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angågående

stenkolsfyndigheter m. m. samt lag om ändring i gruvlagen den 3

juni 1938 (nr 314).

Med förmälan att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran hemställer föredraganden

att, sedan i förslagen vidtagits vissa redaktionella jämkningar,

Kungl. Maj:t måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreslå

riksdagen att antaga sålunda föreliggande förslag till

1) lag om ändrad hjdelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.; samt

2) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om imdrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 a1 i texten