Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp
1953-04-08 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:208, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
1
Nr 208.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 13 april
1940 (nr 215) om utrymningshjälp; given Stockholms
slott den 8 april 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att i förordningen om utrymningshjälp maximibeloppen
för underhållsbidrag och hyresbidrag skall höjas samt att bland
formerna för naturahjälp skall för visst fall upptagas även personlig utrustning.
1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 .samt. Nr 208.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.
Härigenom förordnas, att 1, 5, 9, 10, 24, 26 och 27 §§ förordningen den
13 april 1940 om utrymningshjälp1
nedan angives.
(Nuvarande lydelse:)
1 §•
Då luftskyddsort eller annat område
utrymmes i anledning av krig
eller krigsfara, må genom statens
försorg utrymningshjälp beredas i
enlighet med bestämmelserna i
denna förordning.
Utrymningshjälp utgår —----
Utrymningshjälp skall----
5 §•
Naturahjälp meddelas genom att
hjälptagaren kostnadsfritt eller till
nedsatt kostnad erhåller resa till eller
från inkvarteringskommunen eller
i nämnda kommun förplågnad,
inkvartering eller sjukvård.
9 §•
Underhållsbidrag, som ej utgår
jämsides med förplägnad in natura,
må för dag högst utgöra för ensam
person, som fyllt sexton år, och för
person, som förestår hushåll, en krona
75 öre samt för annan person,
som fyllt sexton år, en krona och 1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Föreslagen lydelse:)
1 §•
Då område utrymmes i anledning
av krig eller krigsfara, må genom
statens försorg utrymningshjälp beredas
i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning.
--för återflyttning.
- ■— av fattigvårdssamhälle.
5 §■
Naturahjälp meddelas genom att
hjälptagaren kostnadsfritt eller till
nedsatt kostnad erhåller resa till eller
från inkvarteringskommun eller
i nämnda kommun förplägnad, inkvartering
eller sjukvård eller, där
så av särskild anledning finnes påkallat,
personlig utrustning.
9 §•
Underhållsbidrag, som ej utgår
jämsides med förplägnad in natura,
må för dag högst utgöra för ensam
person, som fyllt sexton år, och för
person, som förestår hushåll, fem
kronor samt för annan person, som
fyllt sexton år, tre kronor och eljest
1 Senaste lydelse av 10 §, se 1942: 523, och av 24 §, se 1941:108.
Kungl. Mcijits proposition nr 208.
3
(Nuvarande lydelse:)
eljest 70 öre. Bidraget fastställes
särskilt för varje person.
Åtnjutes förplägnad in natura, må
underhållsbidrag utgå allenast till
person, som fyllt sexton år, samt för
dag utgöra högst 50 öre eller, om
han har att draga försorg om barn,
högst nämnda belopp, ökat med 25
öre för varje barn.
10 §.
Hyresbidrag utgår för gäldande
av kostnaden för nödig bostad i inkvarteringskommunen.
Bidraget må
högst utgöra för ensam person, som
fyllt sexton år, och för person, som
förestår hushåll, 60 öre för dag samt
för annan person 30 öre för dag. Bidrag
till medlemmar i gemensamt
hushåll fastställes för hushållet i
dess helhet. Minskas antalet hushållsmedlemmar,
må det oaktat bidraget
under skälig tid utgå med oförändrat
belopp.
24 §.
Ersättningen för utrymningshjälp
till barn tillhörande utrymd skolklass
utgår med 70 öre för dag. Beloppet
erlägges månadsvis i efterskott.
Kan den underhållsskyldige
icke fullgöra sin betalningsskyldighet,
må den i 31 § angivna nämnden
på ansökan helt eller delvis meddela
honom befrielse därifrån; vid prövning
av sådan ansökan skall vad i
23 § tredje stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fråga om
barn, för vilket i händelse utrymning
ej ägt rum barnbidrag eller
bidragsförskott skolat utgå, skall sådan
befrielse utan särskild ansökan
(Föreslagen lydelse:)
två kronor. Bidraget fastställes särskilt
för varje person.
Åtnjutes förplägnad in natura,
må underhållsbidrag utgå allenast
till person, som fyllt sexton år, samt
för dag utgöra högst en krona eller,
om han har att draga försorg om
barn, högst nämnda belopp, ökat
med 50 öre för varje barn.
10 §.
Hyresbidrag utgår för gäldande
av kostnaden för nödig bostad i inkvarteringskommunen.
Bidraget må
högst utgöra för ensam person, som
fyllt sexton år, och för person, som
förestår hushåll, en krona för dag
samt för annan person 50 öre för
dag. Bidrag till medlemmar i gemensamt
hushåll fastställes för hushållet
i dess helhet. Minskas antalet
hushållsmedlemmar, må det oaktat
bidraget under skälig tid utgå med
oförändrat belopp.
24 §.
Ersättningen för utrymningshjälp
till barn tillhörande utrymd skolklass
utgår med två kronor för dag.
Beloppet erlägges månadsvis i efterskott.
Kan den underhållsskyldige
icke fullgöra sin betalningsskyldighet,
må den i 31 § angivna nämnden
på ansökan helt eller delvis meddela
honom befrielse därifrån; vid prövning
av sådan ansökan skall vad i
23 § tredje stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fråga om
barn, för vilket i händelse utrymning
ej ägt rum barnbidrag eller bidragsförskott
skolat utgå, skall sådan
befrielse utan särskild ansökan
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
(Nuvarande lydelse:)
meddelas den underhållningsskyldige,
dock att beträffande barn, för
vilket bidragsförskott skolat utgå,
vad nu sagts ej gäller barnets fader
eller, där barnet adopterats av makar,
mannen.
26 §.
För naturahjälp------—
Ej heller föreligger ersättningsskyldighet
för sådan utrymningshjälp,
som avses i 16 § andra stycket.
27 §.
Ersättning för förplägnad samt
för därutöver möjligen utgående
underhållsbidrag må sammanlagt ej
bestämmas till högre belopp än som,
därest dylik naturahälp ej erhållits,
skulle kunna hava utgått till hjälptagaren
i underhållsbidrag. För inkvartering
in natura må ej fastställas
högre ersättning än som skulle
kunna hava utgått i hyresbidrag
jämlikt 10 § första stycket.
(Föreslagen lydelse:)
meddelas den underhållningsskyldige,
dock att beträffande barn, för
vilket bidragsförskott skolat utgå,
vad nu sagts ej gäller barnets fader
eller, där barnet adopterats av makar,
mannen.
26 §.
ej ersättningsskyldighet.
Ej heller föreligger ersättningsskyldighet
för sådan utrymningshjälp,
som avses i 16 §.
27 §.
Ersättning för förplägnad samt
för därutöver möjligen utgående underhållsbidrag
må sammanlagt ej
bestämmas till högre belopp än som,
därest dylik naturahjälp ej erhållits,
skulle kunna hava utgått till hjälptagaren
i underhållsbidrag. För inkvartering
in natura må ej fastställas
högre ersättning än som skulle
kunna hava utgått i hyresbidrag
jämlikt 10 §.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1953.
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
5
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 april 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
fråga angående ändring av förordningen den 13 april 1940 (nr 215)
om utrymningshjälp, m. m., samt anför.
Inledning.
Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 uppdragit åt civilförsvarsstyrelsen
att verkställa översyn av de i förordningen den 13 april 1940 om utrymningshjälp
ingående bestämmelserna om kontanthjälpens storlek och utrymningshjälpens
handhavande ävensom att utreda därmed sammanhängande frågor,
har styrelsen i skrivelse den 10 november 1952 anmält att utredningen
verkställts och redovisat resultatet av densamma samt framlagt förslag till
vissa författningsändringar. Utredningen har verkställts i samråd med en
inom socialdepartementet pågående utredning om ändrade bestämmelser
angående socialvården i krig.
Över civilförsvarsstyrelsens skrivelse och författningsförslag har efter
remiss yttranden inhämtats från socialstyrelsen, statskontoret, chefen för
försvarsstaben, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms,
Kronoberg, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västernorrlands
län. överståthållarämbetet har bifogat yttranden av Stockholms stadskollegium
och civilförsvarschefen i Stockholms civilförsvarsområde. Vid
länsstyrelsernas remissvar har fogats särskilda yttranden av civilförsvarscheferna
i Malmö, Ystads och Göteborgs civilförsvarsområden, inkvarteringscheferna
i Göteborgs södra och norra inkvarteringsområden, statens
fattigvårds- och barnavårdskonsulent i I distriktet samt Stockholms läns
socialvårdsförbund. Vidare har efter remiss yttranden avgivits av styrelserna
6 Kangl. Mcij:ts proposition nr 208.
för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet samt
av svenska socialvårdsförbundet.
Jag anhåller nu att få ta upp ifrågavarande spörsmål till närmare behandling.
Gällande bestämmelser.
Enligt 34 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536) äger
Kungl. Maj :t (eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer) att vid krig eller
krigsfara uppmana eller ålägga bl. a. invånare inom område, som blivit
eller kan antas bli utsatt för fientlig verksamhet, att lämna sin bostad och
under viss tid uppehålla sig utom angivet område. Detta benämnes i lagen
utrymning. I 36 § samma lag stadgas, att inom civilförsvarsområde skall
vidtas åtgärder för inkvartering och utspisning av samt annat bistånd åt
dem, som blivit i behov därav i anledning av krigsskada eller utrymning
eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden.
1 § förordningen o in utrymningshjälp innehåller till
en början den grundläggande bestämmelsen, att då område utrymmes med
anledning av krig eller krigsfara, må genom statens försorg utrymningshjälp
beredas i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Sådan hjälp
utgår antingen in natura (naturahjälp) eller kontant (kontanthjälp) och
får avse den tid utrymningen varar ävensom den tid, som efter utrymningens
upphörande skäligen åtgår för återflyttning.
Utrymningshjälp kan utgå till person inom befolkningsgrupp, som blivit
i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad till utrymning (3 §). Emellertid
får utrymningshjälp som regel meddelas endast i den mån den hjälpsökande
kan antas sakna tillgång att betala utgifterna för det eller de ändamål, som
skall tillgodoses genom den sökta utrymningshjälpen, eller efter utgifternas
betalande skulle komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de
sina. Undantag från regeln om behovsprövning gäller bl. a. beträffande utrymningshjälp
för den första tiden efter utrymningen, i huvudsak de första
14 dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen. (4 §).
Naturahjälp meddelas genom att hjälptagaren kostnadsfritt eller till nedsatt
kostnad får resa, förplägnad, inkvartering eller sjukvård (5 §).
Kontanthjälp utgöres av resebidrag, underhållsbidrag, hyresbidrag och
sjukbidrag (7 §). Underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad
in natura, är maximerat till vissa belopp per dag, nämligen för ensam person,
som fyllt 16 år, och för person, som förestår hushåll, högst 1 krona 75 öre,
samt för annan person, som fyllt 16 år, högst 1 krona och eljest högst 70
öre. Bidraget fastställes särskilt för varje person (9 § första stycket). —
Underhållsbidrag, som åtnjutes jämsides med förplägnad in natura, är
också maximerat och kan utgå endast till person som fyllt 16 år. Det högsta
beloppet för dag är bestämt till 50 öre eller, beträffande den, som har att
dra försorg om barn, högst 50 öre, ökat med 25 öre för varje barn (9 §
7
Kunyl. Maj:ta proposition nr 208.
andra stycket). — Hyresbidrag utgår till kostnaden för nödig bostad i inkvarteringskommunen.
Bidraget får högst utgöra för ensam person, som
fyllt sexton år, och för person, som förestår hushåll, 60 öre för dag samt för
annan person 30 öre för dag (10 §).
I 13—22 §§ lämnas föreskrifter om utrymningshjälpens handhavande
in. in. Den centrala ledningen och övervakningen av frågor om utrymningshjälp
och om förberedande åtgärder härför utövas av civilförsvar sstyrelsen.
De lokala åtgärderna beträffande utrymningshjälpens förberedande och
handhavande ombesörjes inom varje civilförsvarsområde av civilförsvarschefen
under närmare tillsyn av länsstyrelsen, som även kan delegera de
civilförsvarschefen tillkommande befogenheterna på annan (13 §). — Den,
som vill erhålla resa in natura eller resebidrag eller som för de första 14
dagarna efter ankomsten till inkvarteringskommunen önskar annan utrymningshjälp,
har att göra anmälan därom till vederbörande civilförsvar schef.
I detta fall gäller som förut nämnts icke regeln om behovsprövning. Civilförsvarsstyrelsen
kan på framställning av civilförsvarschef medge förlängning
av den tid på fjorton dagar, under vilken utrymningshjälp får meddelas
redan efter anmälan (14 §). Om någon i annat fall än nyss sagts önskar
erhålla utrymningshjälp, har han att göra ansökan därom hos civilförsvarsnämnden
i inkvarteringskommunen. Vid ansökningen skall som regel vara
fogad en på heder och samvete avgiven deklaration rörande sökandens ekonomiska
förhållanden (15 §).
Om skyldighet att utge ersättning för utrymningshjälp handlar 23—34 §§.
Bl. a. är den, som fått utrymningshjälp för de första 14 dagarna efter ankomsten
till inkvarteringskommunen (eller för den ytterligare tid, varmed
förlängning medgivits) skyldig att ersätta statsverket vad han mottagit, om
han icke gjort ansökan om hjälp för tiden därefter eller sådan ansökan icke
bifallits (23 § första stycket a). Vidare föreligger ersättningsskyldighet beträffande
utrymningshjälp till barn, som tillhör utrymd skolklass (23 §
första stycket b). I sistnämnda fall är ersättningens belopp bestämt till 70
öre för dag (24 §), och skyldigheten åvilar barnets föräldrar eller adoptant.
Ersättningsskyldigheten får i intet fall göras gällande, om den mot vilken
anspråket riktas kan antas sakna nödiga medel till underhåll för sig och
de sina (23 § tredje stycket).
I 35 § meddelas vissa ansvarsbestämmelser och i 36—39 §§ lämnas föreskrifter
angående besvär över beslut om utrymningshjälp eller om ersättningsskyldighet
därför.
I 40 § första stycket föreskrives, att vad i förordningen stadgas om utrymningshjälp
vid bortflyttning skall i tillämpliga delar gälla även vid
omflyttning inom viss kommun. Andra stycket av samma paragraf föreskriver,
att Kungl. Maj:t äger förordna att utrymningshjälp skall utgå
och bestämmelserna om sådan hjälp helt eller delvis vara tillämpliga i
andra fall än förut i förordningen är sagt. Enligt 42 § meddelas erforder
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
liga bestämmelser rörande förordningens tillämpning av Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av civilförsvarsstyrelsen.
Civilförsvarsstyrelsens förslag.
I sin skrivelse den 10 november 1952 erinrar civilförsvarsstyrelsen inledningsvis,
att förordningen om utrymningshjälp senast ändrats år 1944
i samband med den då företagna omorganisationen av civilförsvaret och
att föredragande departementschefen därvid anförde, att frågan om socialvården
under krig då var under utredning av krigshjälpssakkunniga, vilka
förväntades komma att framlägga förslag även till gränsdragning mellan
civilförsvarsmyndigheternas och socialvårdsorganens uppgifter i förevarande
hänseende. Styrelsen framhåller vidare, att krigshjälpssakkunniga den 7
september 1944 avgivit en promemoria angående socialvården under krig
(SOU 1944:40), men att denna icke lett till författningsändringar och att
den inom socialdepartementet pågående fortsatta utredningen i samma
ämne ännu ej avslutats.
Styrelsen fortsätter.
Såsom krigshjälpssakkunniga i sin utredning framhållit, föreligger ett
oavvisligt behov att förenkla de mångskiftande sociala hjälpformerna och
att därvid i görligaste mån decentralisera och koncentrera hjälpverksamheten
till de kommunala organen. Visserligen torde de rättsliga förutsättningarna
redan nu föreligga att i ett aktuellt läge med stöd av den administrativa
fullmaktslagen åstadkomma denna decentralisering och koncentrering,
men av praktiska skäl synes lämpligare med författningsföreskrifter,
som i god tid före deras tillämpning lämna besked om organisationsformerna.
Civilförsvarsstyrelsen framhåller, att den vid sitt ställningstagande till
ifrågavarande problem utgår från den förutsättningen att hela frågekomplexet
om socialvården i krig inom överskådlig tid upptas till prövning
samt att den anbefallda översynen av utrymningshjälpsförordningens bestämmelser
till följd härav närmast avser ett provisorium för att bota de
mera påtagliga brister, som nu vidlåder författningen.
Vad först angår kretsen av dem, som enligt förordningen
kan beredas utrymningshjälp, hänvisar civilförsvarsstyrelsen
bl. a. till 40 § andra stycket, enligt vilket Kungl. Maj :t som
nämnts äger förordna, att utrymningshjälp skall utgå även i andra fall
än som direkt angivits i förordningen, d. v. s. även till andra än evakuerade.
Styrelsen anför vidare.
Såsom framgår av departementschefens yttrande i propositionen nr
148/1940 s. 85—86 avser denna bestämmelse att möjliggöra utrymningshjälp
exempelvis till flyktingar vid en större flyktingström till vårt land.
Hinder synes icke föreligga för Kungl. Maj :t att med stöd av ifrågavarande
författningsföreskrift medgiva utrymningshjälp även åt utbombade eller
9
Kuriyl. Maj:ts proposition nr 208.
åt personer, vilkas bostäder på grund av okreverade bomber gjorts obeboeliga
i avbidan på bombernas desarmering. Emellertid torde dessa personers
rätt till utrymningshjälp i viss utsträckning böra regleras i författningen.
I fråga om hjälpbehovet föreligger ingen principiell skillnad mellan
evakuerade och utbombade: I båda fallen gäller det personer, som
genom krigshandlingar eller befarade sådana blivit hemlösa och därför
måste anlita myndigheternas bistånd i såväl organisatoriskt som ekonomiskt
avseende. Visserligen är utrymningen till sin karaktär en mera tillfällig
företeelse, enär de evakuerade snarast möjligt skola återflytta till
sina hemorter, men evakueringstiden kan dock komma att omfatta månader
och år. Under varje förhållande kan denna åtskillnad mellan evakuerade
och utbombade icke motivera olika slag av hjälpåtgärder under
den första tid, de äro i behov av hjälp, även om den behovsprövade långtidshjälpen
för de två kategorierna möjligen finnes böra konstrueras på
olika sätt. Härtill kommer, att det ofta torde bliva svårt att avgöra huruvida
de enskilda hjälpbehövande äro att betrakta som evakuerade eller
utbombade.
Sammanfattningsvis anför civilförsvarsstyrelsen följande: Styrelsen finner
det angeläget att i författningen klart och otvetydigt utsäges, att den
där angivna ekonomiska hjälpen kan tillkomma icke blott evakuerade
utan även utbombade, de senare dock endast under de första 14 dagarna.
De utbombades hjälpbehov för tiden därefter torde böra närmare övervägas
i samband med de bestämmelser, som kommer att utfärdas på
grundval av den pågående översynen av socialvården under krig.
Enligt det av styrelsen upprättade utkastet till författningsändringar
skall utrymningshjälp få utgå även till den, vars bostad på grund av krigshandlingar
icke kan nyttjas för sitt ändamål, och därvid få avse de första
14 dagarna efter det avflyttningen skett.
Styrelsen anmärker, att med denna utsträckning av förordningens tilllämpningsområde
hjälpformens benämning måhända synes något oegentlig.
Då det emellertid här närmast gäller ett provisorium i avvaktan på
en särskild författning om den sociala hjälpverksamheten i allmänhet under
krig, torde enligt styrelsens mening med ändring av benämningen kunna
anstå.
Beträffande utrymningshjälpens omfattning anmärker civilförsvarsstyrelsen,
att enligt förordningens nuvarande bestämmelser de hjälpbehövande
varken förses med personlig utrustning in natura eller med
kontanthjälp för detta ändamål. Styrelsen gör därvid gällande, att underhållsbidragets
relativt låga kontantbelopp avser alt täcka endast förplägnadsbehovet
och för övrigt icke förslår till andra nödvändiga personliga
utgifter, exempelvis till kläder och till ofrånkomlig hygienisk utrustning.
Styrelsen fortsätter.
Visserligen bör utrustningen i regel anskaffas av de evakuerade och utbombade
själva och bör tillika hemortskommunen finna det angeläget att
häröver utöva viss tillsyn och därvid bispringa. Men omständigheterna
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
kunna dock vara sådana, att detta icke låter sig göra och att utrustningen
därför måste anskaffas å den ort, dit de hjälpbehövande ankomma. Anledningen
till att utrymningshjälpsförordningen icke upptar bestämmelser om
hjälp till personlig utrustning torde vara, att man vid dess tillkomst år
1940 räknade med att de evakuerade själva i allmänhet skulle ha tid och
tillfälle att själva ombesörja sin utrustning och att erforderliga utrustningspersedlar
dessutom skulle kunna tillhandahållas genom insamlingar,
organiserade av frivilliga hjälporganisationer. Vidare torde ha inverkat,
att civilförsvaret då i princip var en kommunal angelägenhet, och när
kostnaderna för tillgodoseendet av de evakuerades hjälpbehov genom förordningen
i vissa avseenden överflyttades från kommunerna till statsverket,
ville man i görligaste mån begränsa kostnadsöverflyttningens omfattning.
I detta sammanhang torde få hänvisas till departementschefens uttalande
(prop. nr 148/1940 s. 43), att anstalter böra vidtagas av utrymningskommunen
för att, i den mån det medhinnes, tillse, att de med utrymningstransport
medföljande äro så utrustade, att de kunna motstå resans eventuella
klimatiska besvärligheter och att de icke omedelbart efter framkomsten
nödgas anlita inkvarteringsmyndighetens hjälp till sin utrustning;
med hänsyn till svårigheten att på förhand fixera utrymningskommunens
skyldigheter i detta hänseende och då det av praktiska skäl torde vara
olämpligt att ålägga utrymningskommunen något kostnadsansvar för den
utrustning, som lämnas å inkvarteringsorten, ansåg departementschefen,
att något åläggande för utrymningskommunen i nu ifrågavarande avseende
icke borde författningsvis fastställas.
Styrelsen framhåller, att förhållandena sedan år 1940 ändrats väsentligt.
Erfarenheterna ha nämligen tydligt givit vid handen, att man icke kan
utgå ifrån att berörda personer regelmässigt skola vara i stånd att förse
sig med tillräcklig utrustning; även då den ekonomiska möjligheten föreligger,
torde den brådska och de — trots allt förutseende — kaotiska förhållandena
icke sällan omöjliggöra en tillfredsställande utrustning. Särskilt
gäller detta de utbombade, vilka kunna antagas ha fått hela sitt hem och
därmed också sina kläder i större eller mindre grad förstörda. I de fall,
då det icke gäller en planenligt frivillig eller obligatorisk utrymning utan
samband med föregående eller nära förestående fientlig krigsverksamhet,
utan i stället en brådskande evakuering under överhängande livsfara, torde
den personliga utrustning, som då medföres, i allmänhet vara alldeles
otillfredsställande. Härtill kommer att utrustningen är utsatt för en väsentligt
högre grad av förslitning under de ofta rätt primitiva förhållanden,
vari de förflyttade nödgas leva. Erfarenheten särskilt från den finska
flyktingströmmen under kriget lämnar eklatanta bevis härpå.
Vidare behandlar styrelsen de frivilliga hjälporganisationernas insatser
för att skaffa bl. a. klädespersedlar och erinrar därvid att dessa insatser
under kriget var betydande.
Hjälparbetet bedrevs emellertid då under jämförelsevis lugna och ordnade
förhållanden. Det torde skäligen kunna antagas, att denna frivillighjälp
icke kan nå tillnärmelsevis samma omfattning, om vårt land blir
indraget i krig och utsatt för förödande krigsskador, trots att behovet av
aktuell hjälp då måste bli mångdubbelt större. Man lärer sålunda i ett
dylikt läge icke kunna i tillräcklig omfattning repliera på frivilligarbetet.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr SOS.
Styrelsen åberopar, att civilförsvaret genom 1944 års lagstiftning i ämnet
förstatligats och att kostnaderna för civilförsvaret i regel gäldas av statsmedel.
Under dessa förhållanden finner styrelsen intet principiellt hinder
böra möta mot att nu utsträcka den statliga sociala hjälpverksamheten
till att omfatta även ett tillgodoseende av evakuerades och utbombades
behov av personlig utrustning. I detta sammanhang framhåller styrelsen
slutligen, att den skyldighet, som enligt 36 § civilförsvarslagen åligger civilförsvarsmyndigheterna
i organisatoriskt hänseende, avser även de nödlidandes
personliga utrustning. Konsekvensen synes enligt styrelsens mening
bjuda, att kostnaderna härför gäldas av statsmedel.
Civilförsvarsstyrelsen föreslår, att i 5 § förordningen om utrymningshjälp
såsom en form av naturahjälp skall angivas även personlig utrustning.
Angående kontanthjälpens storlek erinrar civilförsvarsstyrelsen
till en början, att resebidrag och sjukvårdsbidrag utgår med de
faktiska kostnaderna för ändamålen i fråga och att bestämmelserna om
dessa bidragsformer därför ej behöver justeras. Så är däremot enligt
styrelsens mening fallet med underhålls- och hyresbidragen.
Styrelsen framhåller, att de i 9 § första stycket stadgade maximibeloppen
för underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad in
natura, till en början överensstämde med maximibeloppen för den enligt
krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940, nr 223, utgående familjepenningen
i lägsta ortsgrupp, men att familjepenningens belopp sedermera
successivt höjts. Därvid hänvisar styrelsen till förordningen den 16 mars
1951, nr 117, om ändring i familjebidragsförordningen den 29 mars 1946,
nr 99, in. in., och åberopar att familjepenningen enligt denna ändring
maximerats till följande belopp för dag.
1) för hustru och frånskild hustru ävensom — därest värnpliktig icke
sammanlever med hustru eller hustrun, med vilken han sammanlever, är
arbetsoförmögen - för annan familjemedlem som förestår hemmet åt
värnpliktig med hemmavarande familjemedlem under 16 år kronor 3: 75;
2) för annan familjemedlem över 16 år än som avses under 1) kronor
2: - ;
3) för annan familjemedlem under 16 år än som avses under 1) kronor
1: 50.
Styrelsen anmärker, att dessa belopp avser riket i dess helhet utan avseende
på dyrortsgrupp.
Vidare anför styrelsen.
Medan familjepenningen är avsedd för den värnpliktiges familjemedlemmars
livsuppehälle, alltså även för anskaffande och underhåll av personlig
utrustning, torde underhållsbidraget icke kunna avse annat än kostnaden
för erforderlig förplägnad, d. v. s. underhållsbidraget utgör en motsvarighet
till understödsformen förplägnad in natura. Det torde vara uppenbart
att —- med hänsyn till penningvärdets fall de nu föreskrivna maximi
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
beloppen för underhållsbidraget äro alldeles otillräckliga även för ett synnerligen
torftigt kosthåll. Redan ur denna synpunkt får därför en relativt
avsevärd förhöjning av beloppen anses motiverad. Härtill kommer dessutom,
att underhållsbidraget i likhet med familjepenningen bör inkludera
bidrag för den personliga utrustningen.
Styrelsen finner det ligga närmast till hands att vid bestämmande av
underhållsbidragets maximibelopp anknyta till familjebidragsförordningen.
Såsom ovan angivits har överensstämmelse tidigare rått i fråga om
underhållsbidragets och familjepenningens maximibelopp och som de båda
understödsformernas ändamål bör vara likartat, synes ingen anledning
föreligga att för dem stipulera olika belopp. Möjligen skulle det finnas
skäl att låta underhållsbidraget något överstiga familjepenningens, eftersom
levnadskostnaderna torde bliva i viss mån fördyrade vid vistelse utom
hemorten, även om den nya vistelseorten blir förlagd till landsbygden eller
mindre samhällen; denna omständighet synes dock ej böra tillerkännas
större betydelse i annat avseende än som ytterligare motivering för att
underhållsbidraget icke fixeras till lägre belopp än familjepenningen. Vidare
må framhållas, att det måste framstå som orättvist och därför för rättskänslan
stötande, därest understödet till familjen utgår med olika belopp
beroende på den i fråga om hjälpbehovet i detta fall ovidkommande omständigheten
huruvida familjeförsörjaren är inkallad till militärtjänst eller
ej. Dessa synpunkter torde också ha varit anledningen till departementschefens
i prop. 148/1940 s. 53 uttalade mening, att familjepenningens och
underhållsbidragets storlek bör överensstämma med varandra. Civilförsvarsstyrelsen
delar denna uppfattning.
Beträffande bestämmelsernas utformning anför styrelsen, att det kan
ifrågasättas huruvida maximibeloppen med hänsyn till penningvärdets fluktuationer
lämpligen bör, som nu är fallet, fixeras i författningen. Ett alternativ
vore bemyndigande för Kungl. Maj:t att allt efter förskjutningar i
levnadskostnader bestämma bidragsbeloppen inom en viss ram. Styrelsen
fortsätter.
Denna fråga var uppe till bedömande vid utrynmingsförordningens antagande,
därvid departementschefen gick in för det förstnämnda alternativet
under hänvisning till att beloppens storlek funnos fixerade i åtskillig
sociallagstiftning, däribland familjebidragsförordningen, samt en
ändring av maxima på grund av inträffade prisnivåförskjutningar borde
ske med riksdagens medverkan.
Styrelsen delar denna uppfattning och framhåller, att om underhållsbidragets
maximibelopp enligt vad styrelsen förordar överensstämmer med
familjepenningens, synes av praktiska skäl i utrymningshjälpsförordningen
böra upptas en bestämmelse härom och de fixerade beloppen sålunda utgå
ur författningstexten. En av levnadskostnaderna betingad förskjutning av
dessa belopps storlek skulle härigenom behöva medföra ändring endast i
familjebidragsförordningen.
Enligt styrelsens förslag skulle alltså bestämmelsen formuleras så att
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
13
underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad in natura, må
utgå med högst de belopp, varmed familjepenning enligt familjebidragsförordningen
kan åtnjutas.
I fråga om underhållsbidrag, som åtnjutes jämsides med förplägnad in
natura, anför styrelsen, att även dessa bidrag torde böra höjas, därvid hänsyn
bör tas ej blott till penningvärdets fall utan även till den omständigheten,
att underhållsbidraget bör möjliggöra anskaffning och underhåll av
personlig utrustning. Då maximibeloppet för underhållsbidraget i det fall,
förplägnad in natura icke åtnjutes, nu föreslagits ungefär fördubblat, synes
enligt styrelsens mening konsekvensen kräva, att beloppen för ifrågavarande
bidrag fördubblas och sålunda bestämmes till 1 krona, respektive
50 öre.
Vad härefter angår hyresbidraget finner styrelsen uppenbart, att även
dess maximibelopp är för små. Styrelsen anför.
Visserligen lärer väl en statlig hyresreglering förhindra alltför höga
priser på bostadsutrymmena, men åtminstone den nu gällande regleringen
avser blott större och i vissa fall medelstora tätorter. Och bortsett från den
hyresstegring, som kan ske på grund av den ökade efterfrågan på bostäder
i händelse av en större tillströmning av evakuerade och utbombade, torde
de stipulerade bidragen icke förslå till kostnaden för även en mycket enkel
bostad. En höjning av hyresbidraget torde därför vara väl motiverad.
Styrelsen framhåller emellertid, att fasta hållpunkter saknas för att
bedöma bidragets storlek. En fördubbling även i detta fall kunde måhända
anses skälig. Enär en så avsevärd höjning möjligen kunde A^erksamt bidra
till stegring av hyrespriserna i de aktuella orterna, torde höjningen av
maximibeloppen enligt styrelsens mening dock böra inskränkas till 1 krona,
respektive 50 öre.
I samband härmed behandlar styrelsen även frågan om ersättning för
utrymningshjälp till barn, tillhörande utrymd skolklass, och förklarar att
skälig anledning synes föreligga att höja beloppet 70 öre till det dubbla,
1 krona 40 öre.
Beträffande utrym ningshjälpens handha vande erinrar
styrelsen till eu början, att ärenden rörande den behovsprövade utrymningshjälpen
för närvarande skall behandlas av civilförsvarsnämnderna,
och framhåller att det enligt styrelsens mening kan övervägas, om denna
organisationsform är den mest ändamålsenliga. Styrelsen anför.
I prop. nr 268/1944 hade departementschefen föreslagit, att prövningen
av samtliga utrymningshjälpsfrågor skulle ankomma på civilförsvarschefen.
Vid ärendets handläggning i riksdagens andra särskilda utskott stannade
utskottet emellertid vid detta uttalande: Det vore av stor vikt att planläggnings-
och förberedelsearbetet i fråga om inkvartering och lämnande
av annan hjälp åt evakuerade och utbombade i botteninstansen bedreves i
nära samråd med civilförsvarsnämnderna, som måste förutsättas komma
att representera den största sakkunskapen, när det gällde sådana frågor som
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
ordnande av enskild inkvartering och dylikt och därför borde tillerkännas
visst inflytande. Medan på allmänna civilförsvaret måste ankomma att
genomföra de planlagda åtgärderna, åtminstone när det gällde det första
omhändertagandet av utbombade eller evakuerade, borde med fördel kunna
överlämnas åt de kommunala organen att lämna mera långvarig hjälp.
Frågan om efter vilka grunder en sådan uppdelning av hjälpåtgärderna på
olika organ borde ske vore för det dåvarande föremål för prövning av
krigshjälpssakkunniga. I avbidan på resultatet av denna utredning ansåge
sig utskottet icke böra framställa något annat förslag härutinnan än att
den behovsprövning, som enligt utrymningshjälpsförordningen skulle föregå
lämnandet av mera långvarigt understöd, skulle ankomma på civilförsvarsnämnden.
Med anledning härav förordade utskottet den ändring i Kungl.
Maj :ts förslag, som sedan upptogs i författningen.
Styrelsen förklarar, att det framför allt ur kameral synpunkt skulle
innebära fördelar att överföra handhavandet av utrymningshjälpen till
civilförsvarschefen, som ansvarar för civilförsvarets utbetalningar i övrigt.
Med hänsyn till att behovsprövning här skall äga rum, kan det emellertid
ifrågasättas om civilförsvarschefen är bäst lämpad för uppgiften. Styrelsen
vill därför ej nu föreslå ett sådant överförande.
I fråga om civilförsvarsnämndens reella kompetens att sköta behovsprövningen
anför styrelsen.
I varje kommun skall finnas en civilförsvarsnäinnd med uppgift att
handhava de kommunen med avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna.
Därest särskild civilförsvarsnämnd icke tillsättes, skall i stad drätselkammare
och på landet kommunalnämnden vara civilförsvarsnämnd, kommun
dock obetaget att åt annat kommunalt organ uppdraga att vara civilförsvarsnämnd.
Har kommunalförbund bildats för civilförsvarsändamål,
må förbundsdirektionen utgöra civilförsvarsnämnd för de i förbundet ingående
kommunerna. Särskild civilförsvarsnämnd skall bestå av 3 eller 5
ledamöter, av vilka minst en skall vara kvinna. Den utses av stads- resp.
kommunalfullmäktige. Varken drätselkammare, kommunalnämnd eller särskild
civilförsvarsnämnd i dess nuvarande sammansättning äger någon
erfarenhet av behovsprövning i samband med social hjälpverksamhet. Deras
verksamhet berör helt andra områden av den offentliga verksamheten, och
för dem måste de ärenden, som avses i utrymningshjälpsförordningen, därför
framstå som helt främmande. Vådan av att under sådana omständigheter
anförtro den behovsprövade utrymningshjälpen åt dessa kommunala
organ framstår än klarare, om man beaktar, att ett överväldigande stort
antal ärenden av svårbedömlig natur helt plötsligt kan uppkomma och
snabbt måste avgöras. För att organisationen särskilt under sådana förhållanden
skall kunna fungera tillfredsställande måste det villkoret uppställas,
att organet besitter erfarenhet och rutin på området.
Styrelsen förklarar, att eftersom behovsprövningen bör ankomma på ett
lokalt kommunalt organ, synes valet endast kunna stå mellan annan kommunal
myndighet än civilförsvarsnämnd — därvid blott familjebidragsnämnden,
fattigvårdsstyrelsen och pensionsnämnden, som samtliga har sin
verksamhet inriktad på behovsprövning, eller utrymningshjälpsnämnden
Kungl. Maj:ts proposition nr 208. 15
kan komma ifråga — eller att förstärka civilförsvarsnäinnden med nödig
sakkunskap.
Beträffande familjebidragsnämnden anför styrelsen.
Till förmån för fainiljebidragsnämnden talar den omständigheten, att
denna nämnd redan nu handhar arbetsuppgifter, vilka äro likartade med
ifrågavarande. Om fainiljebidragsnämnden anförtros utrymningshjälpsfrågorna
uppnås vidare en viss avvägning mellan denna hjälpfonn och familjebidragen.
Emellertid synes förtjänt av beaktande, dels att familjebidragsnämnderna
särskilt i de folkrikare kommunerna vid ett krig torde bliva så
tyngda av trängande arbete med familjebidragsfrågor, att de måhända icke
böra belastas även med prövningen av utrymningshjälpsproblem, och dels
att statsrådet och chefen för försvarsdepartementet anmält sin avsikt att
föranstalta om utredning angående de åtgärder av social och ekonomisk
natur för de inkallade och deras anhöriga, som kunna bliva erforderliga i
ett krigsläge (prop. nr 17/1951); det får därför icke anses uteslutet, att en
förändrad gestaltning av familjebidragets organ kommer att åvägabringas
och att det därvid icke anses lämpligt att anförtro detta organ även utrymningshjälpens
handhavande.
I fråga om pensionsnämnden framhåller styrelsen, att denna visserligen
sysslar med behovsfrågor men att dess ärenden är av helt annan natur än
de nu förevarande. Det torde därför enligt styrelsens mening kunna ifrågasättas
om frågorna rörande utrymningshjälp bör ankomma på pensionsnämnden.
Angående fattigvårdsstyrelsen yttrar civilförsvarsstyrelsen.
Fattigvårdsstyrelsen besitter utan tvivel god reell kompetens beträffande
behovsprövning, varför ur denna synpunkt detta kommunala organ synes
kunna anförtros utryinningshjälpens handhavande. Emellertid tala psykologiska
skäl emot en sådan anordning: Sedan gammalt anses ett understöd
från fattigvårdens organ vara av diskriminerande natur, varför en viss motvilja
råder mot att anlita socialhjälp därifrån. Största hänsyn bör tagas till
denna omständighet särskilt om vårt land blir utsatt för påfrestningarna
av ett krig, då det är av vital betydelse att andan bland befolkningen är den
bästa möjliga.
Slutligen diskuterar civilförsvarsstyrelsen även utrymningshjälpsnämndernas
lämplighet.
Utrymningshjälpsnämnd tillsättes efter civilförsvarsstyrelsens bestämmande
i de kommuner varifrån utrymning beräknas komma att ske, och
i nämnden skall erfarenhet på hehovsprövningens område vara företrädd.
Nämnden har till uppgift att upptaga och pröva frågor om skyldighet att
utgiva ersättning för utrymningshjälp och om befrielse från sådan skyldighet.
I och för sig torde intet vara att erinra mot nämndens reella kompetens
att pröva frågor jämväl i vad avser utgivande av utrymningshjälp.
Men då dessa nämnder icke äro avsedda för inkvarteringskommunerna
samt den rika floran av kommunala organ på socialvårdens område icke
utan tvingande skäl synes böra utökas med ännu ett, anser civilförsvarsstyrelsen
sig icke heller kunna förorda, att behovsprövningen av utrymningshjälpen
anförtros detta organ.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
Sammanfattningsvis anför civilförsvarsstyrelsen, att den —- på nu anförda
skäl och då i den provisoriska lagstiftningen minsta möjliga avsteg
bör göras från nu gällande föreskrifter — finner sig böra föreslå, att behovsprövningen
alltjämt skall tillkomma civilförsvarsnämnden, dock endast
under förutsättning att nämnden vid handläggning av utrymningshjälpsärenden
förstärkes med en ledamot med erfarenhet på den sociala
behovsprövningens område, lämpligen en person, som är ledamot av
kommunens fattigvårdsstyrelse. Härvid förutsätter civilförsvarsstyrelsen en
sådan kommunal förvaltningsorganisation, att fattigvårdsstyrelsens personal-
och materielresurser ställes till civilförsvarsnämndens förfogande i
erforderlig utsträckning.
Vad civilförsvarsstyrelsen sålunda i olika hänseenden förordat har kommit
till uttryck i de tidigare nämnda förslagen till författningsändringar,
vilka som bil. A och B fogas vid protokollet i detta ärende.
Remissyttranden över förslaget.
Civilförsvarsstyrelsens förslag till ändringar i förordningen om utrymningshjälp
har av remissinstanserna i allmänhet lämnats utan allvarligare
erinringar och har i flera fall betecknats som välbetänkta och välmotiverade.
Samtidigt har emellertid från åtskilliga håll starkt betonats, att det
här endast är fråga om ett provisorium. Inkvarteringsschefen i Göteborgs
södra inkvarteringsområde finner det beklagligt att frågan om krigshjälp
icke upptagits till prövning i sin helhet och avstyrker i första hand, att provisoriska
bestämmelser nu utfärdas. Civilförsvarschefen i Göteborgs civilförsvarsområde
finner — eftersom de föreslagna ändringarna är avsedda
endast som ett provisorium i avvaktan på att hela frågekomplexet om socialvården
i krig tas upp till prövning — intet att erinra, även om det med
hänsyn till planläggningsarbetet varit önskvärt att hela frågan reglerats
nu och i ett sammanhang. Länsstyrelsen i Stockholms län understryker angelägenheten
av att den inom socialdepartementet pågående utredningen
om socialvården i krig snarast möjligt slutföres och framhåller, att innan
resultatet av denna utredning föreligger länsstyrelsens möjligheter att
åstadkomma något förberedelsearbete på detta område torde vara ganska
begränsade. Civilf örsvarschef en i Malmö civilförsvarsområde anser, att ett
genomförande av det föreliggande förslaget torde komma att avhjälpa
de mest påtagliga bristerna i den nuvarande förordningen om utrymningshjälp,
medan en del spörsmål fortfarande kommer att kvarstå olösta. Då
det endast är fråga om ett provisorium, synes förslaget i sin nuvarande
form böra läggas till grund för en revision av förordningen.
På en punkt, nämligen ifråga om förslaget att behovsprövningen angående
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
utrymningshjälp skall ankomma på civilförsvar snämnden i förstärkt sammansättning,
är meningarna bland remissinstanserna mycket delade.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för remissinstansernas inställning
till de olika huvudpunkterna av civilförsvarsstyrelsens förslag.
Vad först angår förslaget att vidga kretsen av dem, som enligt
förordningen kan beredas utrymningshjälp, till att uttryckligen
omfatta även personer, vilkas bostad på grund av krigshandlingar
icke kan nyttjas för sitt ändamål, har detta i och för sig av flertalet remissinstanser
lämnats utan erinran eller tillstyrkts, så exempelvis av socialstyrelsen,
statskontoret, chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län samt civilförsvarschefen
i Göteborgs civilförsvarsområde. Inkvarteringschefen i Göteborgs norra
inkvartering sområde anser förslaget i förevarande del välbetänkt, dels med
hänsyn till att de utbombade till en början befinner sig i samma situation
som de evakuerade, dels med hänsyn till behovet av enkelhet och likformighet.
Stockholms läns socialvårdsförbund finner förslaget ifråga vara en
nödvändig komplettering av nu gällande bestämmelser.
Ett ganska stort antal remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran,
att utrymningshjälp skall få beredas även utbombade, men ifrågasätter
samtidigt om det finns fog för att hjälpen i detta fall skall begränsas
till de första 14 dagarna efter det avflyttningen skett. Hit hör länsstyrelserna
i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, civilförsvar schef erna i
Stockholms och Malmö civilförsvarsområden, inkvarteringschefen i Göteborgs
södra inkvarteringsområde samt statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent
i I distriktet.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl. a.
Den svårighet att avgöra huruvida de enskilda hjälpbehövande äro att
betrakta som »evakuerade» eller »utbombade», som civilförsvarsstvrelsen
själv anser ofta komma att föreligga, torde — särskilt under vissa förhållanden
— komma att i hög grad göra sig gällande inom ett län, som helt
omsluter rikets största stad. Detta problem torde i praktiken icke alltid
kunna lösas inom en så begränsad tidrymd som fjorton dagar.
Civilförsvar schef en i Malmö civilförsvarsområde framhåller, att de utbombade
i många fall torde vara i behov av hjälp från det allmänna även
efter utgången av de fjorton dagarna. Denna hjälp kommer då sannolikt
att meddelas genom fattigvårdens organ. Dessa organ kommer förmodligen
att utsättas för en så stark påfrestning, att det kan ifrågasättas, om de går
i land med sina uppgifter.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar.
Det torde vara ovedersägligt, att med nuvarande förstörelsemedel förhållandena
i ett bombat samhälle kunna bliva så kaotiska, att samhällets
funktioner under avsevärd tid helt avstanna eller bliva väsentligt rubbade.
Såvitt kan bedömas, komma följaktligen sådana situationer att kunna upp2—B
i han g till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 208.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
stå, i vilka de utbombades behov av hjälp icke kan tillgodoses under en så
kort tidrymd som fjorton dagar. Enligt länsstyrelsens mening bör därför
efter vederbörande länsstyrelses medgivande utrymningshjälp åt dessa
personer kunna utgå även under ytterligare tid.
Inkvarteringschefen i Göteborgs södra inkvarteringsområde anser att det
vore olyckligt att stadga en sådan tidsbegränsning som civilförsvarsstyrelsen
gjort och förordar i stället en bestämmelse av innehåll att hjälp enligt förordningen
kan utgå till utbombade tills vidare och intill dess vederbörande
länsstyrelse annorlunda förordnar.
Blott en myndighet, nämligen överståthållarämbetet, ställer sig avvisande
till tanken att nu uttryckligen föra in de utbombade under förordningens
bestämmelser. Ämbetet framhåller, att det visserligen givetvis är riktigt att
ifråga om hjälpbehovet någon principiell skillnad icke föreligger mellan
evakuerade och utbombade under denna första tid. Det torde dock kunna
ifrågasättas, om det är nödvändigt att i den provisoriska lagstiftning, varom
här är fråga, vidga kretsen av de hjälpberättigade utöver själva utrymningskategorierna.
Frågan om understöd åt utbombade synes enligt ämbetets
mening alltjämt i princip kunna regleras vid sidan av förordningen om
utrymningshjälp.
Även civilförsvarscliefen i Stockholms civilförsvarsområde framhåller,
att de nuvarande författningsbestämmelserna synes vara tillfyllest för att
möjliggöra att utbombade får utrymningshjälp, men han har ej något att
erinra mot att detta klart fastställes i författningen.
Civilförsvarsstyrelsens förslag att utrymningshjälpen skall omfatta även
hjälp till personlig utrustning har icke mött bestämd gensaga
i något av remissyttrandena. Det betecknas i allmänhet som välmotiverat
och den ifrågasatta ändringen anges vara en nödvändig komplettering
av gällande bestämmelser. Endast överstathallarämbetet finner det
tveksamt om detta förslag bör genomföras nu. Ämbetet anför till en början,
att civilförsvarsstyrelsens uttalande att det kontanta underhållsbidraget
avser att täcka endast förpägnadsbehovet ej är riktigt. Detta torde
framgå redan av 9 § andra stycket, enligt vilket kontantbidrag kan utgå
jämsides med förplägnad in natura. Av departementschefens uttalande i
propositionen nr 148/1940 (s. 79 och 80) framgår även, att underhållsbidraget
avser att, på samma sätt som familjepenningen, tillgodose de nödvändigaste
behoven av — förutom mat — kläder, hygieniska artiklar o. d.
Överståthållarämbetet fortsätter.
Uppenbarligen kan emellertid genom sådant bidrag endast behov på
längre sikt möjligen avhjälpas. Fall kunna emellertid t. ex. förekomma,
där den evakuerande redan från början står utan erforderlig personlig
utrustning och där således ett omedelbart behov av nyanskaffning föreligger.
I sådant fall måste behovet täckas på annat sätt än genom underhållsbidrag.
Vid 1940 års behandling av ärendet om utrymningshjälp
ifrågasattes för sådana situationer införande av ett särskilt utrustnings
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
bidrag. Förslaget avvisades emellertid vid detta tillfälle under hänvisning
till att i vissa fall statligt understöd för dylika behov kunde utgå vid sidan
av utrymningshjälpsförordningen. Genom att kostnaderna för civilförsvaret
numera i princip lagts på statsverket skulle kunna anses följdriktigt,
att en särskild hjälpform för engångsanskaffning av personlig utrustning
nu tillskapades vid sidan av övriga former av utrymningshjälp. Ämbetet
finner det dock tveksamt, huruvida en sådan utökning av bidragsformerna
bör genomföras i nu förevarande sammanhang. Därest så likväl anses
böra bliva fallet, synes understödet böra kunna utgå icke endast såsom
civilförsvarsstyrelsen föreslagit i form av naturahjälp utan även i form
av särskilt kontantbidrag.
Statskontoret, som icke motsätter sig att naturahjälp omfattar även
personlig utrustning, säger sig förutsätta, att ökade medel av denna anledning
icke behöver ställas till civilförsvarsstyrelsens förfogande för anskaffning
av material in. in. Eftersom det kontanta underhållsbidrag, som
kan beviljas, även avser att täcka kostnader för kläder m. m., anser statskontoret,
att föreskrift bör meddelas att utrymningshjälp i form av personlig
utrustning icke må lämnas för tid, då underhållsbidrag uppbäres.
Beträffande civilförsvarsstyrelsens förslag om höjning av maximibeloppen
för underhållsbidragen må till en början anmärkas
följande. Såsom förut nämnts har styrelsen föreslagit, att underhållsbidrag
som utgår jämsides med förplägnad in natura skall kunna utgå
med högst de belopp, varmed familjepenning enligt familjebidragsförordningen
kan åtnjutas. Beträffande de av styrelsen i detta sammanhang
nämnda maximibeloppen för familjepenningen — respektive 3 kronor
75 öre, 2 kronor och 1 krona 50 öre — har i några yttranden erinrats, att
dessa belopp höjts genom ändring år 1952 av familjebidragsförordningen
och att förslag om ytterligare höjning väckts. —- Jag vill här nämna, att
numera även sistnämnda förslag om höjning genomförts — genom förordning
den 20 februari 1953, nr 38 — och att familjepenningen numera utgår
med följande högsta belopp, nämligen 1) för hustru och frånskild hustru
ävensom — därest värnpliktig icke sammanlever med hustru eller hustrun,
med vilken han sammanlever, är arbetsoförmögen — för annan familjemedlem,
som förestår hemmet åt värnpliktig med hemmavarande familjemedlem
under 16 år, 5 kronor, 2) för annan familjemedlem över 16 år än
som avses under 1) 3 kronor samt 3) för annan familjemedlem under 16
år än som avses under 1) 2 kronor.
Vad civilförsvarsstyrelsen föreslagit angående höjning av maximibeloppen
för underhållsbidragen har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna, dock under anmärkning i vissa fall, att sammankopplingen
med familjebidragsförordningen leder till andra belopp än
civilförsvarsstyrelsen i sin motivering anfört.
I några remissyttranden framställes vissa erinringar.
/ n k va rierin gs chefen i Göteborgs södra inkvarteringsområde anför så
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
lunda, att beträffande storleken av de kontantbelopp, som i olika avseenden
skall lämnas, skälig hänsyn bör tagas till penningvärdets nuvarande
försämring och att en viss justering synes böra kunna ske av Kungl. Maj:t
efter levnadskostnadsindex.
Stockholms stadskollegium anmärker helt allmänt, att bidragsbeloppen
bör sättas så, att de blir tillräckliga för att täcka en efter skiftande lokala
och andra förhållanden socialt godtagbar minimistandard.
Socialstyrelsen anför som sin mening, att maximibeloppen för underhållsbidragen
nu bör höjas så att de dels anpassas efter de stegrade levnadskostnaderna
och dels kommer att inkludera bidrag även till den personliga
utrustningen för de evakuerade och utbombade. Det synes lämpligt
att, såsom civilförsvarsstyrelsen föreslagit, underhållsbidrag som ej
utgår jämsides med förplägnad in natura anknytes till familjebidragsförordningens
maximibelopp. Då emellertid de tre personkategorierna i 6 §
familjebidragsförordningen icke är identiska med motsvarande kategorier
i förordningen om utrymningshjälp, torde en något utförligare formulering
av 9 § första stycket sistnämnda förordning erfordras än den av civilförsvarsstyrelsen
föreslagna. Socialstyrelsen förutsätter, att de barn under
skolåldern, som eventuellt kommer att placeras utan sina anhöriga i enskilda
hem, skall kunna erhålla underhållsbidrag. Vid anskaffande av sådana
enskilda hem skulle det innebära en hjälp att kunna erbjuda familjen
det belopp, varmed underhållsbidraget enligt utrymningsförordningen utgår
för barn under 16 år. — Om maximibeloppen för underhållsbidrag, som
icke utgår jämsides med förplägnad in natura, höjes så som föreslagits
kommer de att uppgå till ungefär tre gånger de nuvarande maximibeloppen.
Det synes då rimligt, att även övriga slag av kontant utrymningshjälp
höjes i ungefär motsvarande grad. Socialstyrelsen föreslår att underhållsbidrag
kombinerat med förplägnad in natura, vilket kan utgå endast till
person, som fyllt 16 år, får för dag utgöra högst 1 krona 50 öre eller, om
hjälptagaren har att dra försorg om barn, högst nämnda belopp, ökat med
75 öre för varje barn.
Även statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i I distriktet anser
att höjningen av underhållsbidrag, som utgår jämsides med förplägnad in
natura, bör vara större. I annat fall kommer personer som åtnjuter naturahjälp
att missgynnas i jämförelse med dem som erhåller underhållsbidrag
utan att samtidigt få förplägnad in natura.
I sistnämnda fråga är statskontoret av annan mening än socialstyrelsen
och nämnde fattigvårds- och barnavårdskonsulent. Statskontoret finner
visserligen, att höjningen av underhållsbidrag, som ej utgår i förening med
förplägnad in natura, blir större än vad civilförsvarsstyrelsen räknat med.
Då emellertid beloppen satts i förhållande till familjepenningen och ökningen
beträffande denna förestavats av de ökade livsmedelskostnaderna,
är det enligt statskontorets mening icke motiverat med en lika stor ökning
av underhållsbidrag, som åtnjutes jämsides med naturaförplägnad. Stats
-
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
kontoret tillstyrker därför att sistnämnda slag av bidrag maximeras till de
av civilförsvarsstyrelsen angivna beloppen.
Mot civilförsvarsstyrelsens förslag till höjning av maximibeloppen
för hyresbidrag göres invändning endast av socialstyrelsen,
som anser att en ännu kraftigare höjning är befogad. För undvikande av
trakasserier och misshälligheter vid tvångsinkvartering är det synnerligen
viktigt, att medel finns till att ersätta inkvarteringen, även om den ordinarie
inkomsten -— folkpension, underhållsbidrag etc. — skulle utebli till
följd av hinder och komplikationer i samband med evakuering eller utbombning.
Socialstyrelsen föreslår med hänsyn till nu rådande priser på
hyresmarknaden, att hyresbidragens maximibelopp fastställes till 2 kronor
för dag till ensam person över 16 år och till person, som förestår hushåll,
samt till 1 krona för dag till annan person.
Även förslaget till höjning av det belopp varmed ersättning
skall utgå för utrymningshjälp till barn, tillhörande
utrymd skolklass, godtages av flertalet remissinstanser. I
två yttranden anmäles dock avvikande mening. Socialstyrelsen anför, att
om underhållsbidragen nu höjes till ungefär det tredubbla, konsekvensen
synes fordra en motsvarande höjning av nu ifrågavarande ersättningsbelopp
eller från 70 öre till 2 kronor per dag. Även statskontoret anser, att
ersättningsbeloppen bör höjas i samma proportion som underhållsbidrag,
som icke utgår jämsides med förplägnad in natura. Det synes f. ö. böra
övervägas om icke bestämmelsen om ersättningsbeloppets storlek bör utbytas
mot en hänvisning till vad som i 9 § första stycket stadgats rörande
underhållsbidrag för »annan familjemedlem under 16 år».
Beträffande förslaget till ändring av civilförsvarslagen
(förstärkning av civilförsvarsnämnd vid handläggning av frågor rörande
utrymningshjälp) är meningarna delade bland remissinstanserna.
I tillstyrkande riktning uttalar sig länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus,
Värmlands och Våsternorrlands län samt socialstyrelsen, statskontoret
och inkvarteringschef en i Göteborgs norra inkvarteringsområde. Stockholms
läns socialvårdsförbund säger sig icke ha annan erinran mot förslaget,
än att utökningen av civilförsvarsnämnden bör kunna avse ej blott
ledamot av fattigvårdsstyrelse utan även fattigvårdsstyrelsen underställd
tjänsteman.
Av övriga remissinstanser som närmare uttalat sig i frågan framställes
anmärkningar mot förslaget.
Chefen för försvarsstaben och svenska socialvårdsförbundet anser, att
omprövning av bestämmelserna om utrymningshjälpens handhavande bör
ske i samband med en allsidig utredning av socialvården i krig och att
innan en sådan utredning verkställts nuvarande regler icke bör ändras.
Civilförsvarscheferna i Stockholms, Göteborgs och Malmö civilförsvarsområden,
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt inkvarteringschef en
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
i Göteborgs södra inkvarteringsområde finner att beaktansvärda skäl talar
för att utrymningshj älpen handhas av civilförsvarschefen. Civilförsvarsehefen
i Stockholms civilförsvarsområde framhåller emellertid, att en sådan
omläggning förutsätter att civilförsvarschefens stab tillföres personal
som har sakkunskap och erfarenhet beträffande behovsprövningsfrågor.
Liknande uttalande göres av inkvarteringschefen i Göteborgs södra inkvarteringsområde.
Landskommunernas förbund anför.
Det torde vara tveksamt huruvida de särskilda civilförsvarsnämnderna
i allmänhet fått en sådan sammansättning, att de äro särskilt lämpade att
administrera utrymningshj älpen åt evakuerade och utbombade. Enligt förbundets
uppfattning ligger familjebidragsnämnden bättre till för denna
uppgift, allrahelst om utrymningshjälpen och familjebidragen få i stort
sett samma konstruktion. Visserligen kan i den situation då utrymningshj
äip kommer att utgå familj ebidragsnämnden vara hårt arbetstyngd. Den
har dock genom sin fredstida verksamhet omfattande erfarenheter av den
standardiserade hjälpform, varom här är fråga. Också i flertalet landskommuner,
där man inte har kommunalkontor eller socialbyrå, torde man
för familjebidragsverksamheten vid krigsfall vara nödgad ordna någon
slags enkel expedition, som därvid också borde kunna ombesörja utrymningshjälpen.
Eftersom många situationer torde kunna tänkas uppstå,
då utrymningshjälpen måste suppleras med fattigvård, kunde detta tala
för att utrymningshj älpen finge administreras av fattigvårdsstyrelsen.
Överhuvudtaget borde i det mer eller mindre utpräglade katastrofläge,
som torde vara för handen när utrymningshjälpen måste tillgripas, möjlighet
finnas att smidigt anpassa den kommunala administrationen efter de
lokala förhållanden. Det borde enligt styrelsens mening kunna övervägas
att stadga att utrymningshjälpen skall handhavas av civilförsvarsnämnden
eller den kommunala nämnd, som kommunen finner vara lämplig. Det
torde också böra utsägas att det organ, som anförtros verksamheten, äger
rätt att delegera beslutanderätten åt ordförande eller ledamot i nämnden
eller åt hos densamma anställd tjänsteman.
Stockholms stadskollegium yttrar att kommunerna bör få frihet att själva
utvälja det kommunala organ som är bäst lämpat för ifrågavarande uppgifter.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att uppgifterna i första hand bör
åligga annat kommunalt organ än civilförsvarsnämnden samt att f. n. intet
organ är lämpligare härför än familjebidragsnämnden.
Slutligen uttalar sig överståthållarämbetet och svenska stadsförbundet
för att utrymningshjälpen skall handhas av fattigvårdsstyrelsen. Överståthållarämbetet
tillfogar emellertid att civilförsvarsstyrelsens förslag innebär
eu fördel i förhållande till gällande ordning.
Departementschefen.
Enligt en förordning av 1940 utgår till personer, som ålagts eller blivit
uppmanade att utrymma det samhälle eller område, där de bor, särskilda
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
statliga bidrag, kallade utrymningshjälp. Sådan hjälp utgår antingen in
natura eller kontant och under de första 14 dagarna efter ankomsten till
inkvarteringskommunen utan behovsprövning. I övrigt förutsättes i princip
sådan prövning. Denna handhaves av en kommunal nämnd, civilförsvarsnämnden.
Då särskilt kontantbidragen sedan länge framstått som helt otillräckliga
och även vissa andra påtagliga brister funnits i förordningen om utrymningshjälp,
har civilförsvarsstyrelsen efter särskilt uppdrag i skrivelse den
10 november 1952 framlagt förslag till vissa ändringar i förordningen.
Utrymningshjälpen är självfallet endast en av de olika hjälpfonner, som
kan förekomma under krig. I princip kan vid sidan härav utgå såväl vanlig
socialhjälp, folkpension och barnbidrag som de av krigsförhållandena
speciellt betingade familjebidragen. På grund av att utrymningshjälp efter
en viss tid endast får meddelas i mån av behov, kommer det dock icke att
vara regel att sådan hjälp utgår jämsides med annan socialhjälp.
Såsom framgått av redogörelsen för innehållet i civilförsvarsstyrelsens
skrivelse övervägs emellertid hela frågan om socialvården under krig f. n.
inom socialdepartementet. Med hänsyn härtill syftar civilförsvarsstyrelsens
förevarande förslag blott till att provisoriskt genomföra vissa förbättringar,
med vilka enligt styrelsens mening icke bör anstå till dess frågan om hjälp
åt evakuerade personer och därmed jämställda prövas i ett större sammanhang.
Även enligt min mening kräves på vissa punkter omedelbar ändring av
förordningen om utrymningshjälp. Jag anser det emellertid viktigt att ändringarna
begränsas till vad som oundgängligen erfordras innan slutlig ställning
kan tagas till hela problemkomplexet om socialvården under krig.
I fråga om omfattningen av de ändringar, som nu behöves, är jag i vissa
avseenden av annan mening än civilförsvarsstyrelsen.
Liksom civilförsvarsstyrelsen och samtliga remissinstanser anser jag
att hjälp av ifrågavarande slag bör utgå icke blott såsom nu till personer
som ålagts eller uppmanats till utrymning i civilförsvarslagens mening utan
även till dem som eljest måst lämna bostad, som genom bombning, heskjutning
eller andra krigshandlingar gjorts obrukbar för sitt ändamål.
Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit, att sistnämnda kategori skall i förordningen
tillförsäkras rätt till utrymningshjälp, dock begränsad till de
första fjorton dagarna efter det avflyttning från bostaden skett. Om lämpligheten
av denna begränsning råder emellertid delade meningar bland
remissmyndigheterna. Det har också framhållits att det kan vara svårt att
inom den nämnda tidrymden av fjorton dagar göra en uppdelning av bortflyttade
personer i evakuerade och »utbombade». Enligt min mening behöver
dessa frågor ytterligare utredas, vilket lämpligen bör ske i samband
med översynen av andra former av socialhjälp under krig. Skulle frågan
aktualiseras innan eu sådan utredning skett, kan behovet av hjälp åt ut
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
bombade och likställda tillgodoses genom att bestämmelserna om utrymningshjälp
i erforderlig utsträckning göres tillämpliga å dem med stöd av
40 § förordningen. Enligt detta författningsrum äger nämligen Kungl. Maj:t
förordna, att utrymningshjälp skall utgå och bestämmelserna i förordningen
om sådan hjälp helt eller delvis vara tillämpliga i andra fall än som anges
1 förordningen.
Utrymningsförordningens bestämmelser rörande de belopp, med vilka
kontanthjälp i form av underhålls- och hyresbidrag högst får utgå, har
icke ändrats sedan förordningens tillkomst år 1940. Det är uppenbart att
dessa belopp numera är för låga. De i 9 § första stycket av förordningen
stadgade maximibeloppen för underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med
förplägnad in natura, är för ensam person som fyllt 16 år och för person
som förestår hushåll 1 krona 75 öre per dag, för annan person som fyllt 16
år 1 krona per dag och eljest 70 öre per dag. Dessa belopp överensstämde
år 1940 med maximibeloppen i lägsta ortsgrupp för familjepenning enligt
då gällande krigsfainiljebidragsförordning. Numera är beloppen för familjepenningen
avsevärt höjda och uppgår enligt 1946 års familj ebidragsförordning
i dess lydelse efter en innevarande år vidtagen ändring till ungefär
tre gånger storleken år 1940. Sålunda utgår familjepenning (som numera
icke är dyrortsgraderad) 1) för hustru, frånskild hustru och — om värnpliktig
icke sammanlever med hustru eller hustrun är arbetsoförmögen —
annan familjemedlem, som förestår hemmet åt värnpliktig med hemmavarande
familjemedlem under 16 år, med högst 5 kronor, 2) för annan
familjemedlem över 16 år än som avses under 1) med högst 3 kronor och
3) för annan familjemedlem under 16 år än som avses under 1) med högst
2 kronor, allt räknat per dag.
Jag delar den mening, som vederbörande departementschef gav uttryck
åt vid tillkomsten av utrymningsförordningen, nämligen att kontanta underhållsbidrag
enligt denna förordning till storleken bör överensstämma
med familjepenningen. Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit att beträffande
underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad in natura, en
direkt anknytning till familjepenningen skall göras genom att i 9 § första
stycket utrymningsförordningen intages en hänvisning till reglerna om
familjepenning i familjebidragsförordningen. Detta förslag har allmänt
godtagits av remissinstanserna. I och för sig kan goda skäl anföras för ett
sådant system; ändringar beträffande familjepenningens storlek kominer
då automatiskt att inverka på underhållsbidragen. Emellertid överensstämmer
icke — såsom påpekats i ett remissyttrande — de olika personkategorierna
i de ifrågavarande reglerna i familjebidragsförordningen och
förordningen om utrymningshjälp. En hänvisning kan därför icke ske på
det enkla sätt som civilförsvarsstyrelsen föreslagit, utan den nya författningstexten
måste komma att bli tämligen invecklad. Härtill kommer att
reglerna i utrymningsförordningen om underhållsbidrag, som åtnjutes
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
jämsides med förplägnad in natura, och om hyresbidrag — beträffande
vilka former av kontanthjälp hänvisning icke skulle göras till familjebidragsförordningen
— kan komma att behöva ändras i ett förändrat ekonomiskt
läge. Eftersom den automatiska justeringen skulle avse blott vissa
men ej alla maximibeloppen, synes fördelen med det ifrågasatta hänvisningssystemet
vara tämligen ringa. Jag vill därför föreslå, att 9 § första stycket
ändras på det sätt, att i stället för de där angivna beloppen insättes belopp,
som motsvarar dem med vilka familjepenningen högst kan utgå. Ändringen
innebär alltså, att underhållsbidrag som ej utgår jämsides med förplägnad
in natura, må för dag högst utgöra för ensam person, som fyllt
16 år, och för person, som förestår hushåll, fem kronor samt för annan
person, som fyllt 16 år, tre kronor och eljest två kronor. — Den nu förordade
ändringen föranleder ändring av 24 § förordningen i fråga om beloppet
av ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp till barn tillhörande
utrymd skolklass. För närvarande utgör ersättningsskyldigheten 70 öre
per dag. Beloppet torde böra höjas i samma proportion som beloppen i
9 § första stycket eller alltså till två kronor.
Beträffande underhållsbidrag, som åtnjutes jämte förplägnad in natura,
har civilförsvarsstyrelsen föreslagit en fördubbling av de i förordningen
f. n. angivna maximibeloppen. I några remissyttranden har förordats en
kraftigare höjning med hänsyn till att underhållsbidrag, som ej kombineras
med förplägnad, nu höjes till inemot det tredubbla. Då emellertid höjningen
av sistnämnda bidrag — liksom företagna höjningar av familjepenningens
belopp — främst motiveras av stegrade livsmedelskostnader,
anser jag att ökningen icke bör vara lika stor i det nu avsedda fallet. Härutinnan
ansluter jag mig till vad statskontoret anfört i sitt yttrande och förordar
alltså att höjning sker till de av civilförsvarsstyrelsen föreslagna
beloppen.
I fråga om maximibeloppen för hyresbidrag har civilförsvarsstyrelsen
också föreslagit en höjning, nämligen från 60 respektive 30 öre till en krona
respektive 50 öre per dag. Förslaget, som godtagits av så gott som alla
remissinstanser, torde få anses lämpligt, och jag förordar därför detsamma.
Civilförsvarsstyrelsen har föreslagit, att bland formerna för naturahjälp
vid utrymning skall upptagas även personlig utrustning. Såsom styrelsen
anfört torde anledningen till att förordningen icke upptager denna hjälpform
vara, att man vid förordningens tillkomst år 1940 räknade med att de
evakuerade i allmänhet skulle ha tid och tillfälle att själva ombesörja sin
utrustning och att hjälp på frivillighetens väg även skulle kunna påräknas.
.lag vill emellertid även framhålla, att underhållsbidragen enligt förordningen
avser att tillgodose de nödvändigaste behoven även av kläder, rengöringsmedel
o. d.
Det är självklart att vid utrymning, liksom då utbombade personer flyt
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
tar från sina hem, det kan bli nödvändigt att det allmänna bispringer de
bortflyttande med sådan personlig utrustning som omedelbart erfordras
men som saknas och vartill underhållsbidragen ej förslår. I ett sådant läge
måste naturligtvis alla ansträngningar göras för att bereda hjälp åt nödställda.
Jag vill därför förorda att förordningen ändras så, att den bereder
möjlighet att lämna naturahjälp i form av personlig utrustning. Då det
emellertid i första hand bör ankomma på de flyttande själva att sörja för
sin utrustning anser jag det lämpligt att som förutsättning för att denna
hjälp lämnas enligt förordningen uppställes att så av särskild anledning
skall vara påkallat. Vid det slutliga ställningstagandet till frågan om
socialhjälpen under krig får närmare prövas i vad mån det allmänna kan
behöva åläggas längre gående förpliktelser i detta hänseende. Självfallet kan
det ofta komma ifråga att reducera kontanthjälpen, om naturahjälp utgår
i form av personlig utrustning.
Civilförsvarsstyrelsens förslag innefattar slutligen ett tillägg till 46 §
civilförsvarslagen av innebörd, att civilförsvarsnämnd, som ej utgöras av
fattigvårdsstyrelse, skall vid handläggning av frågor om utrymningshjälp
förstärkas med en ledamot som skall utses av fattigvårdsstyrelsen bland
dess ledamöter. Remissbehandlingen har visat att meningarna är mycket
delade beträffande frågan vilket lokalt organ som skall handha utrymningshjälpen.
Sålunda har röster höjts såväl för förslaget som för att ifrågavarande
uppgifter skall överflyttas på civilförsvarschefen, familjebidragsnämnden
eller fattigvårdsstyrelsen. I några yttranden påyrkas att kommunerna
själva bör få avgöra vilket organ, som skall handha hjälpen.
Slutligen anföres från ett par håll, att nu gällande regler icke bör ändras
innan ställning tagits till hela frågan om socialhjälpen under krig. — För
egen del vill jag ansluta mig till den sist nämnda uppfattningen. Frågan
om det administrativa handhavandet av de socialvårdande uppgifterna i
krig är under utredning inom socialdepartementet och det är möjligt att
det kan befinnas lämpligt att företa en genomgripande omläggning av det
nuvarande systemet. Jag vill erinra om att krigshjälpssakkunniga år 1944
avgivit en promemoria om socialvården under krig (SOU 1944: 40), vari
föreslås att under krig största delen av socialvården i en kommun skall
centraliseras hos en särskild nämnd, av de sakkunniga benämnd krigshjälpsnämnden.
Bl. a. skulle denna nämnd överta hjälpverksamheten för
evakuerade och utbombade i den mån densamma icke handhas av särskilda
civilförsvarsorgan. Jag vill förorda att med avgörande av det nu förevarande
organisatoriska spörsmålet får anstå till dess den inom socialdepartementet
pågående undersökningen avslutats. För tiden dessförinnan
torde de nuvarande reglerna om utrymningshjälpens handhavande kunna
bibehållas oförändrade. Om det i ett skärpt läge skulle påkallas, kan erforderliga
förändringar genomföras med stöd av administrativa fullmaktslagen.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående har inom inrikesdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändring i
förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp. Förslaget
omfattar även vissa förut ej omnämnda redaktionella jämkningar i 1, 26
och 27 §§ 1940 års förordning.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet
upprättade förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Fischier.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 208.
Bil. A.
Förelag till
Kungl. Maj:ts förordning
angående ändring i förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 5, 9, 10, 22, 24 och 26 §§ förordningen den
13 april 1940 om utrymningshjälp skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan sägs.
1 §•
Då luftskyddsort eller annat område utrymmes i anledning av krig eller
krigsfara eller avflyttning måst ske från bostad, som genom krigshandlingar
gjorts obrukbar för sitt ändamål, må genom statens försorg utrymningshjälp
beredas i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.
Utrymningshjälp utgår in natura (naturahjälp) eller kontant (kontanthjälp)
och må avse beträffande utrymning den tid utrymningen varar
ävensom den tid, som efter utrymningens upphörande skäligen åtgår för
återflyttning, samt beträffande avflyttning de första fjorton dagarna efter
det avflyttningen skett.
Utrymningshjälp skall---av fattigvårdssamhälle.
3 §•
Utrymningshjälp må utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som
blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad till utrymning, ävensom
till den, vars bostad på grund av krigshandlingar icke kan nyttjas för sitt
ändamål.
5 §.
Naturahjälp meddelas genom att hjälptagaren kostnadsfritt eller till nedsatt
kostnad erhåller resa till eller från inkvarteringskommun eller i
nämnda kommun förplägnad, personlig utrustning, inkvartering eller
sjukvård.
9 §.
Underhållsbidrag, som ej utgår jämsides med förplägnad in natura, må
utgå med högst de belopp, varmed familjepenning enligt familjebidragsförordningen
kan åtnjutas. Bidraget fastställes särskilt för varje person.
Åtnjutes förplägnad in natura, må underhållsbidrag utgå allenast till
person, som fyllt sexton år, samt för dag utgöra högst en krona eller, om
han har att draga försorg om barn, högst nämnda belopp, ökat med 50 öre
för varje barn.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
10 §.
Hyresbidrag utgår för gäldande av kostnaden för nödig bostad i inkvarteringskommunen.
Bidraget må högst utgöra för ensam person, som fyllt
sexton år, och för person, som förestår hushåll, en krona för dag samt för
annan person 50 öre för dag. Bidrag till medlemmar i gemensamt hushåll
fastställes för hushållet i dess helhet. Minskas antalet hushållsmedlemmar,
må det oaktat bidraget under skälig tid utgå med oförändrat belopp.
22 §.
Därest hjälptagare gör sig skyldig till olämpligt uppträdande mot myndigheter,
anstaltspersonal, inkvarteringsvärdar eller andra, med vilka han
i anledning av utrymningen eller avflyttningen från sin obrukbara bostad
kommer i förbindelse, vårdslöshet vid handhavande av annans egendom,
liknöjdhet i fråga om tillsyn över minderåriga familjemedlemmar eller
annan därmed jämförlig försummelse, må civilförsvarsnämnd minska de
förmåner, hjälptagaren genom utrymningshjälpen åtnjuter.
Har mellan inkvarteringsvärd och inkvarterad uppkommit allvarlig misssämja,
bör civilförsvarsnämnd söka anvisa annan inkvartering.
24 §.
Ersättning för utrymningshjälp till barn tillhörande utrymd skolklass
utgår med en krona 40 öre för dag. Beloppet erlägges---makar,
mannen.
26 §.
För naturahjälp i form av resa föreligger ej ersättningsskyldighet.
Ej heller föreligger ersättningsskyldighet för sådan utrymningshjälp,
som avses i 16 §.
Denna förordning träder i kraft den
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 208.
Bil. B.
Förslag till
Lag
angående ändring i civilförslagslagen den 15 juli 1944 (nr 536).
Härigenom förordnas, att till 46 § civilförsvarslagen den 15 juli 1944 skall
fogas ett moment av följande lydelse.
5 mom. Civilförsvarsnämnd, som ej utgöres av fattigvårdsstyrelse, skall
vid handläggning av frågor rörande utrymningshjälp förstärkas med en
ledamot, vilken tillika med en suppleant för honom utses av kommunens
fattigvårdsstyrelse bland styrelsens ledamöter och suppleanter.
Denna lag träder i kraft den
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 53
316285
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 13 april 1940 a1 i texten
- 2LU 1953:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 13 april 19M s. 1 i texten