Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändringar i 1957 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m

1953-03-27 · 26 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:211, Med förslag till ändringar i 1957 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar

i 1957 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

m. m.; given Stockholms slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) kungörelse om ändring i 1957 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1957 (nr 516),

2) kungörelse om ändring i 1957 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1957 (nr 517),

3) kungörelse om ändrad lydelse av 19 § 5 mom. 1957 års tjänstepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1957 (nr

518) samt

4) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. 1957 års familjepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1957 (nr

519) ,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till förslag, som i annat sammanhang underställts riksdagens

prövning, upptages i förevarande proposition förslag till ändringar i

vissa pensionsreglementen, huvudsakligen i fråga om pensionsunderlag för

rektorer, vissa präster, beställningshavare med viss flygtjänstgöring, lotspersonal,

lokförare, vissa läkare samt länsveterinärer. Vidare förordas förbättringar

av vissa av statsmedel utgående ersättningar i anledning av

olycksfall eller yrkessjukdom in. in. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 211.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, dels att 7 § 2 mom., 22 § 4 mom., 30 § 1 mom. samt

34 och 35 §§ 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 19471

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 36 § reglementet

skall betecknas 37 §, dels att i reglementet skall införas en ny paragraf, betecknad

36 §, av följande lydelse, dels ock att 29, 31 och 33 §§ samma reglemente

skola upphöra att gälla.

7 §.

2 inom. För följande — —- -—- angivna levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar.

B. Extra ordinarie befattningar.

Lönegrad

Levnadsår

Lönegrad

Levnadsår

Ce 1-16

60

Cs 1—25

65

» 17—37

65

Me 10, 11, 14, 16, 19

50

För här — — — års ålder.

Utan hinder ----riksdagens beslut.

För ovan---särskild pensionsålder.

22 §.

4 mom. För i denna paragraf avsedda befattningar skola i fråga om

tjänstepensionsunderlag gälla föreskrifterna i 14 § 1 mom. första stycket

samt 2 mom. första stycket.

30 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsstyrelse, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsstaben, armén,

marinen och flygvapnet. 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 7 § 2 mom. samt 34 och 36 §§ 1952:423, beträffande

30 § 1 mom. 1949:255 samt beträffande 35 § 1950:418 och 1951:403.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

3

1. I fråga---pensionsålderns inträde.

2. Där i ----beräknade beloppen.

3. Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen

Ca---tjänstgöring vid försvaret.

Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen Ce

---manskap vid försvaret.

Vid tjänstårsberäkning---till efterrättelse.

4. Ordinarie beställningshavare--— Kungl. Maj:t stadgas.

Erhåller pensionstagare----anställningen upphör.

Har pensionstagare--— främmande tjänst.

Där tjänstepension — ---två tredjedelar.

5. Där den----— å tjänstelivräntan.

6. I fråga om särskilt tjänstepensionsunderlag för beställningshavare,

vilken fullgjort föreskriven flygtjänstgöring under sammanlagt minst 12

är, äger Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter.

34 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För befattningar såsom lots, lotsförman och överlots skola tillämpas de

tjänstepensionsunderlag, som enligt 14 § gälla för nedan nämnda löneklasser

å löneplan nr 1:

för lots

tillhörande lönegraden

Ca

eller Ce 16:

löneklass

21

» lotsförman

(

Ca

17:

»

22

» »

Ca

18:

»

23

» överlots

j » »

Ca

19:

»

24

1 »

Ca

20:

»

25

2 mom. Sjöbefälsskolorna.

Beträffande tid för inträdet av pensionsåldern för vissa tjänstemän samt

i fråga om rektorsbefattning skola de i 32 § 2 mom. meddelade bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning.

35 §.

Elfte huvudtiteln. 1

1 mom. överståthållaråmbetet och länsstyrelserna.

1. För överståthållaren och för landshövding tillämpas en tjänstålder

för hel pension av 20 år. I fråga om avkortad pension för sådan tjänsteman

skall gälla, i stället för vad i 16 § sägs, att grundbeloppet skall motsvara

tjänstepensionsunderlaget minskat med 1/80 för varje full fjärdedel av år,

varmed antalet tjänstår understiger 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

2. Grundbeloppet av förtidspension enligt It § 2 mom. första stycket

skall för överståthållaren och för landshövding motsvara grundbeloppet av

hel ålderspension men för tiden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern

skulle hava inträtt, vara minskat med 1/120 för varje full eller påbörjad

fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått till nämnda tidpunkt.

2 mom. Poliskåren i Boden.

Ordinarie och extra ordinarie manliga befattningshavare tillhörande lönegraden

Ca 22, Ce 22 eller lägre lönegrad äro efter avgång från tjänsten med

ålders- eller förtidspension pliktiga att inträda i poliskårens reserv och kvarstå

i reserven intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra, då Kungl.

Maj:t därom förordnar.

Därest pensionstagare, som avses i nästföregående stycke, före den tidpunkt,

då skyldigheten att kvarstå i reserven upphör, erhåller avsked från

anställningen i reserven eller, utan att hava erhållit avsked, upphör att

vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande

makts krigstjänst, skall gälla vad för sådant fall föreskrives i 30 § 1 mom.

4 punkten andra, tredje och fjärde styckena.

36 §.

Affärsdrivande verk.

Statens järnvägar.

För befattningar såsom lokförare skola tillämpas de tjänstepensionsunderlag,

som enligt 14 § gälla för nedan nämnda löneklasser å löneplan nr 1:

för lokförare

tillhörande lönegraden Ca 15: löneklass 19

» » Ca 17: » 21

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, dels att 13 § 2 mom. samt 19, 23 och 24 §§ 1947

års allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla 1

1 Senaste lydelse, se beträffande 19 § 1948:590, beträffande 23 § 1952:424 samt beträffande

24 § 1950:419 och 1951:404.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

5

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i reglementet skall införas en

ny paragraf, betecknad 25 §, av följande lydelse, dels ock att 18, 20 och 22 §§

skola upphöra att gälla.

13 §.

2 mom. För i 12 § avsedda befattningar gälla de familjepensionsunderlag,

som angivas i 9 § 2 mom.

19 §.

Fjärde huvudtiteln.

1 mom. Armé förvaltningen och armén.

Där avliden ----beräknade familjepensionstalen.

2 mom. Försvarsstaben, flygförvaltningen och flygvapnet.

I fråga om särskilt familjepensionsunderlag för beställningshavare, vilken

fullgjort föreskriven flygtjänstgöring under sammanlagt minst 12 år,

äger Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter.

3 mom. Försvarets läroverk.

I fråga om rektorsbefattning skola de i 21 § 1 mom. meddelade bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Loisstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För befattningar såsom lots, lotsförman och överlots skola tillämpas de

familjepensionsunderlag, som enligt 9 § 2 mom. gälla för nedan nämnda

löneklasser å löneplan nr 1:

för

lots

tillhörande lönegraden

Ca

eller Ce 16:

löneklass 21

»

lotsförman

i »

Ca

17:

» 22

Ca

18:

» 23

»

överlots

| *

Ca

19:

» 24

• » »

Ca

20:

» 25

2 mom. Sjöbcfälsskolorna.

I fråga om rektorsbefattning skola de i 21 § 1 mom. meddelade bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning.

24 §.

Elfte huvudtiteln.

Övers tät hällarämbei et och länsstyrelserna.

För överståthållaren och för landshövding skall, utan hinder av vad i

8 § 1 mom. stadgas, familjepensionstalet motsvara familjepensionsunder
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

laget, där antalet tjänstår uppgår till minst 20. Är tjänstårens antal

mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat

med 1/80 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

20.

25 §.

Affärsdri vande verk.

Statens järnvägar.

För befattningar såsom lokförare skola tillämpas de familjepensionsunderlag,

som enligt 9 § 2 mom. gälla för nedan nämnda löneklasser å löneplan

nr 1:

för lokförare

tillhörande lönegraden Ca 15: löneklass 19

.» » Ca 17: » 21

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 19 § 4 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418).

Härigenom förordnas, att 19 § 4 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 19471 skall erhålla

följande ändrade lydelse.

19 §.

4 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag för rektorsbefattning skall vid bestämmandet

av tjänstepension för tiden intill den månad varunder pensionstagaren

uppnår 67 års ålder tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),

som enligt 12 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande lönegrad

omfattar, samt för tiden därefter det belopp (sliitunderlag), som erhålles

genom minskning av begynnelseunderlaget med 792 kronor, såframt ej

Kungl. Maj:t i särskilt fall förordnar om lägre avdrag.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse, se 1951:405.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 211.

Förslag

till

7

kungörelse om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. 1947 års familjepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 419).

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. 1947 års familjepensionsreglemente

för de högre kommunala skolorna den 30 juni 19471 skall erhålla

följande ändrade lydelse.

12 §.

2 mom. För rektorsbefattning skall tillämpas det familjepensionsunderlag,

som enligt 9 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande lönegrad

omfattar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1953.

1 Senaste lydelse, se 1951:106.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 211.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:l

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om ändringar i

vissa pensionsreglementen m. m. samt anför därvid följande.

I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar.

I anslutning till de förslag till ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster

m. m., som förelädes riksdagen i prop. 1952:107 och 241, genomfördes

vissa ändringar i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

och motsvarande reglementen för folkskolan. De till grund för nämnda

propositioner liggande förhandlingsöverenskommelserna påkallar emellertid

ytterligare ändringar i vissa pensionsreglementen. Även i övrigt har fråga

uppkommit om sådana ändringar.

Pensionsunderlag för rektorer in. fl.

Rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken in. fl. läroanstalter

är i avlöningshänseende differentierade med hänsyn till olika

skoltyper och inom en och samma skoltyp med hänsyn till skolornas storlek.

Denna differentiering har icke ansetts böra helt påverka pensionsbestämningen.

För rektorsbefattningarna vid sådan grupp av läroanstalter,

vid vilken befattningarna är fördelade på flera avlöningsgrupper, har pensionsunderlagen

därför i viss mån fastställts med utgångspunkt från lönebeloppen

för den lönegrad, som gäller för den lägsta avlöningsgruppen.

Pensionsunderlagen är således lika för alla rektorsbefattningar vid en och

samma typ av läroanstalter. Såsom pensionsunderlag för rektorsbefattningarna

vid realskolorna, vilka intill den 1 januari 1953 i lönehänseende till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

9

hörde lönegraderna Cb 7—10 (löneklasserna 33—36) tillämpas ett och

samma belopp, beräknat efter löneklass 33, medan pensionsunderlagen för

rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken m. fl., vilka intill

samma tidpunkt var placerade i lönegraderna Cb 11—14 (löneklasserna

37—40), beräknats efter löneklass 36. Pensionsunderlagen för rektorsbefattningarna

vid försvarets läroverk, folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna

för blinda, de högre tekniska läroverken, konstfackskolan samt

sjöbefälsskolorna har konstruerats på motsvarande sätt. Vad beträffar rektorsbefattningarna

vid dövstumskolorna, vid vilka lön utgår enligt lönegraderna

Cb 6—8, har förenämnda grundsats uttryckts så, att, oavsett vilken

lönegrad vederbörande befattning tillhör, det för lönegraden Cb 6 gällande

pensionsunderlaget skall tillämpas.

Enligt de i det föregående omförmälda förhandlingsöverenskommelserna

(prop. 1952:107 bil. 28 och 29 och 1952:241 bil. A:91) skall pensionsunderlagen

för de i överenskommelserna angivna rektorstjänsterna regleras med

hänsyn till den överenskomna ändrade löneställningen. Vid prövningen av

denna fråga har jag övervägt, om det kan anses motiverat att längre bibehålla

nuvarande system med anknytning av pensionsunderlagen till lägstlönegraderna

inom vissa grupper. Ur skilda synpunkter synes lämpligt att

nu frångå detta system och i stället på sätt gäller för övriga statstjänstemän

bestämma pensionen för rektorerna med utgångspunkt från de lönegrader,

som i avlöningshänseende gäller för befattningarna. Härför förutsättes,

att gällande bestämmelser angående särskilda pensionsunderlag för

rektorsbefattningarna utgår ur 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.

Även för rektorerna vid högre kommunala skolor och privatläroverk

torde pensionsunderlagen böra fastställas med tillämpning av de ändrade

grunder jag nyss föreslagit skola gälla beträffande rektorer vid statliga

läroanstalter. Härför förulsättes vissa ändringar i pensionsreglementena

för de högre kommunala skolorna och SPA-reglementet. Det synes lämpligt,

att i sistnämnda reglemente icke anges numret på den pensionsklass,

som är tillämplig beträffande rektor vid privatläroverk, utan i stället stadgas

att sådan befattning skall hänföras till den pensionsklass inom nummerserien

1 :1—1:40, vars nummer överensstämmer med numret å den löneklass,

som den för befattningen gällande lönegraden omfattar.

Rektorerna vid folkhögskolorna, lantbruks-, lantmanna-, trädgårds- och

fruktodlingsskolorna samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har, för

att icke bli i pensionshänseende bättre ställda än de statliga realskolornas

rektorer med vilka de jämställts vid lönegradsplaceringen, hänförts till pensionsklass

enligt SPA-reglementet, vilken är ett nummer lägre än den som

motsvarar vederbörande lönegrad. Vid genomförande av del av mig förordade

nya systemet för bestämning av pension åt bl. a. realskolornas rek
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

torer bör även för här avsedda rektorer tillämpas de pensionsunderlag som

följer av lönegradsplaceringen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om härav påkallade ändringar i SPA-reglementet. Vad beträffar

rektorstjänsten vid lantbruksskolan vid Ultuna, vilken är underkastad 1947

års allmänna pensionsreglementen, bör i konsekvens med det anförda de

särbestämmelser, enligt vilka på visst sätt reducerade pensionsunderlag

skall tillämpas för befattningen, utgå ur reglementena.

Med avseende å den statsunderstödda handelsgyinnasieorganisationen har

i årets statsverksproposition (VIII ht, p. 294) förordats en omläggning av

statsbidragsgrunderna på så sätt, att kostnaderna för avlöningsförmåner

åt lärarpersonalen och för fortlöpande pensionsavgifter för lärare, till vars

avlöning statsbidrag utgår, skall utgöra underlag för statsbidragets beräknande.

Det har vidare förordats, att bidragsunderlaget skall fastställas att

motsvara beträffande rektorer avlöningsförmåner enligt lönegrad Cb 10 och

i fråga om ämneslärare och ordinarie övningslärare avlöningsförmåner enligt

lönegrader med beteckningen Ca, Ce, Cg eller Cf. Denna ändring i

grunderna för statsbidraget till handelsgymnasierna synes mig böra medföra,

att nuvarande pensioneringssystem med delvis frivillig anslutning

till statens pensionsanstalt frångås och anslutningen göres obligatorisk.

Pensionsrätt i anstalten bör i så fall tillkomma endast befattningshavare,

i fråga om vilka bidragsunderlaget fastställts att motsvara avlöningsförmåner

i lönegrad med beteckningen Ca, Cb eller Ce. Befattningshavare, beträffande

vilken sådant förhållande icke föreligger beroende på att han ej

fyller stadgade behörighetsvillkor för vinnande av pensionsberättigande

statlig lärartjänst, bör dock övergångsvis få bibehålla redan förvärvad pensionsrätt.

Jag föreslåi-, att Kungl. Maj:t bemyndigas vidtaga de ändringar

i SPA-reglementet, som erfordras för en reglering av ifrågavarande befattningshavares

pensionsförliållanden enligt här angivna grunder.

Pensionsunderlag för vissa präster.

I prop. 1953:165 (bil. A:66) föreslås, att för pastoratsadjunkt skall gälla

samma bestämmelser om reglerad befordringsgång som för övrig personal

med akademisk examen. Såsom en följd därav föreslås vidare, att kyrkoadjunkt

och vissa jämförliga präster skall flyttas upp från lönegrad Ce 24

till lönegrad Ce 25. I 1951 års tjänste- och familjepensionsreglementen för

präster finnes pensionsunderlag icke angivna för befattningar i udda lönegrader

med beteckningen Ce. Nya pensionsunderlag måste därför fastställas.

Pensionsunderlagen bör anknytas till den löneklass vederbörande lönegrad

omfattar eller, om lönegraden omfattar flera löneklasser, slutlöneklassen

inom lönegraden samt till beloppen överensstämma med de underlag,

som enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen gäller för löneklasser

å samma löneplan och med samma nummer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211. 11

Pensionsunderlag för vissa befattningshavare med avlöningsförmåner utöver lön.

Enligt den överenskommelse, som i prop. 1952:107 underställts riksdagen

(bil. 64), skall förmånen av flygtillägg under vissa förutsättningar kunna

grunda rätt till förhöjd pension. I detta hänseende innebär överenskommelsen

i huvudsak, att beställningshavare, som under sammanlagt minst

12 år fullgjort föreskriven flvgtjänslgöring och antingen intill pensionsålderns

inträde alltjämt tages i anspråk för sådan tjänstgöring eller under

vissa förhållanden på grund av skada, sjukdom, nedsatt arbetsförmåga

eller organisatoriska skäl gått förlustig rätten till flyglillägg och av den

anledningen tillerkänts på visst sätt förhöjd lön, skal! äga uppbära pension

beräknad efter lönegrad två nummer högre än den beställningen tillhör

eller i vissa fall pension, som förhöjts på motsvarande sätt. Enligt min

mening är det ur principiella synpunkter betänkligt att bestämningen av pensionen

påverkas av en förmån av det slag, varom här är fråga. Med hänsyn

till att enligt vad som upplysts av 1949 års tjänsteförteckningskommitté

denna utfästelse utgör ett väsentligt led i förhandlingsöverenskommelsen vill

jag emellertid icke motsätta mig, att Kungl. Maj:t bemyndigas att, som en

provisorisk anordning i avbidan på 1951 års pensionsutrednings prövning

av frågan, meddela bestämmelser i detta avseende. Bestämmelserna synes

lämpligen böra utfärdas i särskild ordning vid sidan av 1947 års allmänna

pensionsreglementen.

Jämlikt i 1947 års allmänna pensionsreglementen intagna särbestämmelser

var den ordinarie lotspersonalen tidigare med hänsyn till utgående förmån av

lotslott i pensionshänseende hänförd till lönegrad två nummer högre än den

vederbörande befattning tillhörde i avlöningshänseende. Dessa bestämmelser

är sedan den 1 juli 1952 utan verkan genom att personalen från samma

tidpunkt uppflyttats i högre lönegrader. I prop. 1952:205 uttalade jag, att

jag icke för det dåvarande var beredd att ange, huruvida med hänsyn till

framdeles utgående lotsningsersättning högre pensionsunderlag borde tilllämpas

än som följde av lönegradsplaceringen. I anslutning härtill föreslog

jag, att bestämmelserna skulle utgå ur pensionsreglemenlena. Enligt beslut

vid 1952 års riksdags vårsession blev detta förslag bifallet.

.lag torde nu, sedan viss utredning verkställts, få upptaga frågan om

bestämning av lotspersonalens pensioner under hänsynstagande till lotsningsersättningen.

Jag har från lotsstyrelsen inhämtat, att ersättningen genomsnittligt

är av sådan storlek, att den i varje fall icke understiger den

tidigare utgående lotslotten. Då vid pensionsunderlagens bestämmande hänsyn

tidigare tagits till den utöver den fasta lönen utgående särskilda ersättningen

till lotspersonalen av motsvarande storleksordning, finner jag det

skiiligt, att lotspersonalens pensionsunderlag avväges under visst beaktande

av lotsningsersättningen. Men hänsyn till önskvärdheten att icke åstadkomma

större differentiering i pensionshänseende än som gäller i fråga om den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

fasta lönen torde på samma sätt som tidigare de förhöjda underlagen, oaktat

ersättningen utgår med starkt växlande belopp i de olika fallen, böra anknytas

till lönegrader, som för samtliga befattningshavargrupper ligger ett

och samma antal enheter över den lönegrad, efter vilken lönen beräknas.

Enligt min mening bör pensionsunderlagen för överlots, lotsförman och

ordinarie eller extra ordinarie lots bestämmas efter lönegrad, som är två

enheter högre än den, till vilken vederbörande befattning är hänförd i avlöningshänseende.

Likaledes i enlighet med särbestämmelser i 1947 års allmänna pensionsreglementen

har lokeldare och lokförare tidigare med hänsyn till förmånen

av loktjänstpengar i pensionshänseende behandlats som om de tillhört lönegrader

ett nummer högre än dem, efter vilka lönen utgick. Från och med

den 1 juli 1952 har ifrågavarande befattningshavare erhållit sådan lönegradsuppflyttning,

att de automatiskt verkande pensionsunderlagen överstiger

eller i varje fall överensstämmer med de underlag, som gällde enligt

nämnda bestämmelser. Vid 1952 års riksdags vårsession beslöts på förslag

i prop. 1952:205, att bestämmelserna skulle med tillämpning från och med

dagen för lönegradsuppflyttningaxnas genomförande utgå ur reglementena.

Avsikten med förslaget var, liksom i fråga om lotspersonalen, att tillfälle

skulle beredas till ytterligare utredning av förhållandet mellan den fasta

lönen och vid sidan därav utgående särskild ersättning. Då för lokförarna i

15 och 17 lönegraderna förhållandena torde vara i viss mån analoga med

de förhållanden, som föranlett mig att föreslå förbättrade pensionsförmåner

åt lotspersonalen, finner jag mig kunna tillstyrka, att pensionsunderlagen

för dessa lokförare vid statens järnvägar fastställes till belopp, svarande

mot lönegraden närmast över den, som gäller i lönehänseende. Däremot

föreligger icke anledning att för övrig personal, som uppbär loktjänstpengar,

medge högre pensionsunderlag än som följer av lönegradsplaceringen.

Även i vissa andra fall än de tidigare nämnda har enligt särbestämmelser

i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsregleinenten tillämpats

högre pensionsunderlag än som följer av lönegradsplaceringen. Befattningarna

såsom chef, tillika läkare vid statens skolor tillhörande barna- och

ungdomsvården samt såsom överläkare vid vissa fångvårdsanstalter, statens

sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka, vilka befattningar samtliga

tillhör lönegrad Ca 32, har sålunda med hänsyn till att med dem är

förenade avlöningsförstärkning och bostadsförmån, i fråga om pension behandlats

som om de tillhörde närmast högre lönegrad. Länsveterinärerna,

som tillhör lönegrad Ca 27, har på grund av dem i tjänsten tillkommande

särskild gottgörelse enligt (axa i pensionshänseende hänförts till lönegrad

Ca 29.

Vid godkännande av den av 1949 års tjänsteförteckningskommitté den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

13

6 mars 1953 träffade överenskommelse, som i prop. 1953:165 underställts

riksdagen, kommer nämnda läkare och länsveterinärerna att erhålla sådan

lönegradsuppflyttning, att de automatiskt pensionsgrundande underlagen är

högre än de underlag, som gäller enligt särbestämmelser i nyssnämnda

pensionsreglementen. Med hänsyn härtill föreslår jag, att ifrågavarande

bestämmelser skall, såsom vid överenskommelsens ingående förutsatts, utgå

ur reglementena.

Vissa särskilda frågor.

1 prop. 1953:168 har föreslagits, att den polisdistrikt på den egentliga

landsbygden tillkommande rätten att pensionsförsäkra ordinarie befattningshavare

i statens pensionsanstalt skall utsträckas till städer och köpingar,

som ingår i gemensamt polisdistrikt med landsbygdsdel av samma åklagardistrikt.

Vid bifall till detta förslag torde det, såsom i nämnda proposition

angivits, få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga därav påkallade ändringar

i SP A-reglemente t, varvid pensionsåldern för poliskommissarie torde

böra fastställas till 65 år.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 28 november 1952 gjort

framställning i fråga om hl. a. pensionsålder för beställning såsom fältflygare

i lönegrad Me 14. I överensstämmelse med vad civilförvaltningen

föreslagit i detta hänseende förordar jag, att pensionsåldern fastställes till

50 år. Härav påkallas ett tillägg till de i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

intagna bestämmelserna angående pensionsålder för militära

och civilmilitära beställningar.

Med hänsyn till att försvarets sjukvårdsstyrelse numera i tekniskt och

ekonomiskt avseende utövar högsta ledningen av och uppsikten över försvarets

hälso- och sjukvård bör en redaktionell ändring vidtagas i rubriken

till 30 § 1 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsregiemente.

II. Rörligt tillägg å pension till f. d. borgmästaren i Vimmerby

R. F. Odevalls änka Elin Odevall.

Genom brev den 18 juli 1947 förordnade Kungl. Maj:t med stöd av 2 §

lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, att rådhusrätten i Vimmerby skulle upphöra från och med den

1 januari 1948 och staden från och med samma dag i judiciellt avseende

förenas med Sevede och Tunaläns domsaga.

Förutvarande borgmästaren i Vimmerby Ragnar Fredrik Odevall, född

den 13 augusti 1891, var enligt fastställd arbetsordning och lönestat för

stadens rådhusrätt och magistrat skyldig att avgå med pension först efter

tyllda 67 ar. Hans tjänst indrogs emellertid vid rådhusrättens upphörande.

Den enligt bestämmelse i nyssnämnda lagrum på grund därav för statsver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

ket inträdda skyldigheten att övertaga stadens förpliktelser gentemot Odevall

skulle i enlighet med beslut vid 1947 års riksdag (prop. 301, rskr

474) fullgöras på så sätt att, räknat från och med den 1 januari 1948

under hans återstående livstid, dock längst intill dess han uppnådde 67 års

ålder, skulle dels till honom utbetalas årlig ersättning med 15 828 kronor

jämte rörligt tillägg å 6 000 kronor enligt för statliga befattningshavare

gällande grunder, dels ock erläggas årlig avgift med 3 876 kronor 1 öre till

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa på grund av en där tecknad

pensionsförsäkring för Odevall och hans familj. De kostnader, som statsverket

härigenom kom att åsamkas, skulle enligt förenämnda riksdagsbeslut

bestridas från allmänna indragningsstaten.

Statsverkets förpliktelser i berörda hänseenden har numera bortfallit i

anledning av att Odevall avlidit den 5 april 1950. Hans efterlämnade änka

Elin Odevall, född Olsson, äger på grund av nyssnämnda pensionsförsäkring

rätt till årlig pension å 3 492 kronor från Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa.

I en den 26 januari 1948 dagtecknad skrift anhöll Ragnar Fredrik Odevall,

att vid inträffande pensionsfall rörligt tillägg enligt de grunder, som

gäller för statliga befattningshavare, måtte utgå å de pensioner han respektive

hans efterlevande kunde komma att uppbära från Sveriges kommunalanställdas

pensionskassa. Kungl. Maj:t, som fann berörda fråga böra bli

beroende av huruvida Vimmerbv stad vid tiden för inträffande pensionsfall

bereder sina förutvarande befattningshavare dylik förmån, förklarade enligt

beslut den 9 april samma år Sig vilja framdeles efter förnyad ansökning

taga frågan under övervägande.

Elin Odevall har nu i en den 20 november 1952 dagtecknad skrift

anhållit, att å den pension hon uppbär från pensionskassan måtte räknat

från och med dagen för Ragnar Fredrik Odevalls frånfälle utgå dyrtidstilllägg

enligt de bestämmelser, som gäller för Vimmerbv stads befattningshavare

enligt ett av stadsfullmäktige i staden den 17 oktober 1952 antaget

pensionsreglemente.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har upplyst, att stadsfullmäktige

i staden dels tillerkänt förutvarande befattningshavare jämte

efterlevande rätt till dyrtidstillägg å genom pensionsförsäkring hos Sveriges

kommunalanställdas pensionskassa grundad pension, dels ock medgivit, att

sådant tillägg må utbetalas retroaktivt från och med den 1 januari 1952,

om pensionen grundats i anställning, som upphört före den 1 januari 1948,

och eljest från och med den dag pensionen börjat utga. Då statsverket

övertagit stadens förpliktelser i fråga om bl. a. pension åt Ragnar Fredrik

Odevall och hans efterlevande, har statskontoret ansett skäligt, att staten

tillförsäkrar Elin Odevall rätt till dyrtidstillägg å den pension, hon uppbär

från pensionskassan. Med hänsyn till att Ragnar Fredrik Odevall avgått ur

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 211.

15

stadens tjänst före den 1 januari 1948 bör dock enligt statskontorets mening

rätten till sådant tillägg begränsas till tiden från och med den 1 januari

1952.

Departementschefen.

Stadsfullmäktiges i Vimmerby stad ställningstagande till frågan om dyrtidstillägg

å äldre pensioner synes mig innebära, att även Elin Odevall

skulle, om Ragnar Fredrik Odevall fungerat som borgmästare intill tidpunkten

för sitt frånfälle, ha blivit berättigad till sådant tillägg. På grund

härav och med hänsyn till penningvärdets fall framstår det icke längre

såsom skäligt, att den till henne från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa

utgående pensionen icke är dyrtidsreglerad. Jag förordar därför,

att hon tillerkännes rätt till dyrtidskompensation å sin pension.

Olika synpunkter kan läggas på frågan, huruvida och i vad mån sådan

kompensation bör utges även för förfluten tid. Statskontoret har på skäl,

som förut angivits, kommit till den uppfattningen, att rätten till retroaktiv

dyrtidskompensation bör begränsas till tiden från och med den 1 januari

1952. Denna statskontorets uppfattning kan jag icke ansluta mig till. Med

hänsyn till att Ragnar Fredrik Odevall vid tidpunkten för sitt frånfälle ännu

ej uppnått den levnadsålder, vid vilken han vid kvarstående i stadens

tjänst varit skyldig att avgå, finner jag nämligen övervägande skäl tala för

att Elin Odevall i detta hänseende icke försättes i sämre läge än efterlevande

till en sådan förutvarande befattningshavare med pensionsrätt på grund av

pensionsförsäkring hos nyssnämnda pensionskassa, som förutsättes ha avlidit

vid samma tidpunkt under anställning i stadens tjänst. Jag förordar

i enlighet härmed, alt dyrtidskompensation utbetalas till henne från den

tidpunkt — den 1 maj 1950 — då hennes pension börjat utgå.

Här avsedd dyrtidskompensation bör bestridas från allmänna indragningsstaten

samt utgå såsom rörligt tillägg enligt de grunder, som vid varje

tidpunkt gällt eller gäller beträffande rörligt tillägg å pensioner enligt 1947

års allmänna familjepensionsreglemente.

III. Tillägg till vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall

eller yrkessjukdom m. m.

Genom beslut den 25 april 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksförsäkringsanstalten

att i samband med viss utredning angående kompensation åt

yrkesskadade in. fl. för stegrade levnadskostnader också avge förslag i fråga

om sådan kompensation åt personer, uppbärande vissa ersättningar av

statsmedel på grund av olycksfall eller yrkessjukdom. Till fullgörande av

detta uppdrag har anstalten : skrivelser den .3 januari och den 23 februari

1953 framlagt förslag i fråga om tillägg till sådana ersättningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Hittillsvarande bestämmelser.

Staten utger sammanlagt omkring 250 ersättningar av skadeståndsnatur

till personer, som blivit arbetsoföra eller fått sin arbetsförmåga nedsatt på

grund av olycksfall eller yrkessjukdom, och till efterlevande makar till

personer, som omkommit av dylik anledning. Rätten till sådana ersättningar

har vanligen grundats genom dom eller dom i förening med riksdagsbeslut

eller enbart genom sådant beslut, stundom även genom avtal

eller avtal i förening med beslut som nyss sagts. Ersättningarna har som

regel bestämts under iakttagande av allmänna skälighetssynpunkter eller

grundats på skadeståndsreglerna i 6 kap. strafflagen, lagarna den 12 mars

1886 och den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs

drift resp. automobiltrafik eller lagen den 27 juni 1902 innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Såsom närmare framgår av en redogörelse i proposilionen nr 252 till

1946 års riksdag indelas dessa ersättningar efter metoden för ersättningsbeloppens

bestämmande i två huvudgrupper, typ I och typ II.

Den första huvudgruppen, typ I, omfattar ersättningar, som av riksdagen

fastställts att utgå enligt grunderna för 1916 års lag om försäkring för

olycksfall i arbete eller annan författning inom yrkesskadeförsäkringens

område, samt ersättningar bestämda till ungefärligen det belopp, varmed de

vid tillämpning av sådan författning skulle ha utgått.

Till den andra huvudgruppen, typ II, hänföres övriga av riksdagen fastställda

ersättningar samt ersättningar som fastställts i annan ordning.

Till denna grupp hänföres numera även vissa ersättningar enligt lagen den

12 mars 1886 angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.

Dyrtidstillägg å ifrågavarande ersättningar infördes från och med den

1 juli 1946. Med stöd av hemyndiganden, som lämnats vid 1946—1949 års

riksdagar (jfr i första hand prop. 1946:252), tillämpades från nyssnämnda

tidpunkt intill den 1 juli 1950 enhetliga grunder för dyrtidstilläggets beräknande.

Sådant tillägg utgick med 20 procent av ersättningens belopp,

dock icke å den del av beloppet, som översteg 2 000 kronor eller i vissa fall,

där särskild vård krävdes, 3 000 kronor. Utgick ersättningen vid sidan av

pension eller livränta, beräknades tillägget utgå på så stor del av ersättningen,

som motsvarade skillnaden mellan nämnda belopp och pensionens

eller livräntans grundbelopp. Såsom förutsättning för rätt till ifrågavarande

tillägg gällde i princip, att ersättningen föranletts av olycksfall som inträffat

eller sjukdom som yppats före den 1 januari 1941 och att den

skadades arbetsförmåga varit nedsatt med minst 30 procent. Vad beträffar

vissa ersättningar enligt lagen om ansvarighet för skada till följd av järnvägs

drift tillämpades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 för

dyrtidstilläggets beräknande grunder — gällande från och med den 1 juli

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

17

samma år — som nära anslöt sig till men inte helt överensstämde med de

eljest tillämpade (jfr rskr 1945:274).

I enlighet med beslut vid 1950 års riksdag (jfr prop. 1950:236) tillämpas

från och med den 1 juli 1950 olika principer för beräknande av dyrtidstillägg

å här avsedda ersättningar, beroende på vilkendera typen ersättningen

tillhör.

Är ersättningen hänförd till typ I, beräknas tillägg i princip efter de

grunder, som enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av

statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete m. m. gäller beträffande tillägg till ersättningar från yrkesskadeförsäkringen.

I enlighet härmed är för skadade och efterlevande makar med

ersättning av typ I tilläggen differentierade på sådant sätt, att den procentsats,

efter vilken tillägget utgår, blir högre ju längre tillbaka i tiden olycksfallet

ligger och ju svårare invaliditeten är. Tilläggen beräknas i dessa fall

med motsvarande tillämpning av följande i 6 § nämnda förordning intagna

tabell:

Tid varunder skadan

inträffat

Procentuellt tillägg till

skadad,

då arbetsförmågan är

nedsatt med

efter-

levande

make

över 75

procent

över 50

men högst

75 procent

minst 30

men högst

50 procent

före 1/1 1920 ...........................

100

70

50

50

1/1 1920—31/12 1926 ..................

80

60

40

40

1/1 1927—31/12 1941 ..................

60

40

30

30

1/1 1942—30/6 1946 ..................

40

30

20

20

1/7 1946—31/12 1948 ..................

30

20

—

20

Sedan person med ersättning av typ I uppnått 67 års ålder och således

blivit berättigad till folkpension, utges tillägg endast i vissa äldre skadefall,

där dyrtidstillägg tidigare utgått. Tilläggen är i dessa fall genomgående 20

procent.

Vad angår ersättningar av typ II föreligger i ett fåtal fall förhållanden

jämförliga med de omständigheter, under vilka tillägg med motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i förordningen den 2 juni 1950 (nr 295)

utgår å ersättningar av typ I. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1952

har de ersättningar av typ II, beträffande vilka sådana förhållanden föreligger,

med avseende å rätt till tillägg likställts med ersättningar av typ I.

Beträffande övriga ersättningar av typ II har det inte ansetts motiverat att

medge utbetalning av tillägg enligt grunderna i nämnda förordning. Tillägg

till dessa ersättningar beräknas alltjämt efter samma procenttal och med

tillämpning av samma grunder som omedelbart före den 1 juli 1950.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 211.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 211.

Riksförsäkringsanstaltens förslag.

Riksförsäkringsanstalten har i sin skrivelse den 3 januari 1953 beträffande

ersättningar av typ I förklarat sig anse det skäligt, att tillägg å sådana

ersättningar även i fortsättningen regelmässigt utges enligt de grunder,

som tillämpas beträffande ersättningar från yrkesskadeförsäkringen.

Anstalten har i annat sammanhang föreslagit, att tillägg till sistnämnda

ersättningar skall beräknas efter de höjda procenttal, som anges i följande

tabell:

Tid varunder skadan

inträffat

Procentuellt tillägg till

skadad,

över 75

procent

då arbetsförn

nedsatt med

över 50

men högst

75 procent

lågan är

minst 30

men högst

50 procent

efter-

levande

make

före 1/1 19*20 ...........................

150

100

70

70

1/1 1920—31/12 1926 ..................

1-25

90

55

55

1/1 1927—31/12 1941 ..................

100

65

45

45

1/1 1942—30/6 1946 ..................

75

55

35

35

1/7 1946—31/12 1948 ..................

60

40

20

30

1/1 1949—31/12 1950 ..................

25

20

—

—

Därest grunderna för bestämmande av tillägg till ersättningar från yrkesskadeförsäkringen

ändras i enlighet med vad anstalten sålunda föreslagit,

bär alltså enligt anstaltens mening motsvarande förbättringar medges personer

med ersättningar av typ I.

Vad angår det dyrtidstillägg, som enligt beslut vid 1946—1950 års riksdagar

utgår å flertalet ersättningar av typ II, framhåller riksförsäkringsanstalten,

att detta bestämdes till 20 procent av den anledningen att vid

dess tillkomst dyrtidstillägg av denna storlek utgick å ersättningar från

yrkesskadeförsäkringen. Detta procenttal är så avvägt, att det motsvarar

ungefärligen halva levnadskostnadsstegringen under visst antal år efter

andra världskrigets utbrott. Med hänsyn till de ändringar, som sedermera

skett såväl i pris- och löneläget som i grunderna för tillägg till ersättningar

från yrkesskadeförsäkringen, har enligt riksförsäkringsanstaltens

mening nya förutsättningar uppkommit för avvägningen av tillägg till ersättningar

av typ II.

Riksförsäkringsanstalten erinrar i detta sammanhang om att de nuvarande,

år 1950 beslutade tilläggen till ersättningar från yrkesskadeförsäkringen

är konstruerade så att de medför en viss utjämning av de skillnader

mellan ersättningsnivåerna i fall från olika tider, som uppkommit dels

genom de vid åtskilliga tillfällen vidtagna förbättringarna för nyinträffade

fall, dels genom förskjutningar i lönenivån. De har sålunda icke endast till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

19

uppgift alt bereda ersättningstagarna viss kompensation för stegrade levnadskostnader.

Vidare framhåller riksförsäkringsanstalten, att ersättningarna

från yrkesskadeförsäkringen före ikraftträdandet av 1948 års lagändringar

vanligen torde ha varit betydligt lägre än motsvarande ersättningar

av typ II. Genom nämnda lagändringar höjdes emellertid ersättningsnivån

så att ersättningarna från yrkesskadeförsäkringen vida mer än förut

täcker ersättningar av typ II. Då således tilläggen till ersättningar från

yrkesskadeförsäkringen bestämts under hänsynstagande icke blott till ändringarna

i pris- och lönenivån utan även till vissa andra omständigheter,

har riksförsäkringsanstalten kommit till den uppfattningen, att de för tilllägg

till nämnda ersättningar bestämda grunderna endast i begränsad mån

kan tillämpas för tillägg till ersättningar av typ II.

Riksförsäkringsanstalten går härefter in på frågan på vilket sätt en

förbättring av ersättningarna av typ II bör genomföras och förordar härvid,

att tilläggen till dylika ersättningar graderas på sådant sätt, att skälig

hänsyn tages till att penningvärdeförsämringen varit olika slor i fall från

olika tider. Såsom mätare å penningvärdeförändringarna bör socialstyrelsens

allmänna levnadskostnadsindex användas.

1 de fall, där skadeståndsberättigad genom skadan åsamkats mycket

höggradig invaliditet, är det enligt anstaltens mening skäligt, att tillägget

höjes på sådant sätt, att i allmänhet full kompensation lämnas för penningvärdeförsämringen

efter skadeståndets fastställande. Vid lägre invaliditetsgrader

däremot föreligger ofta så goda anpassningsmöjligheter, att en

uppräkning av ersättningarna synes mindre påkallad. Anstalten framhåller

vidare, att några avgörande betänkligheter icke synes behöva resas mot en

gradering efter skadans svårighetsgrad på liknande sätt som för yrkesskadeförsäkringens

ersältningstagare, nämligen så alt tilläggen förbehålles

skadade med minst 30 procenL invaliditet, varvid i regel hel kompensation

för levnadskostnadsökningen lämnas åt skadade med över 75 procent invaliditet,

tre fjärdedels kompensation åt skadade med över 50 men högst 75

procent invaliditet och halv kompensation åt skadade med 30—50 procent

invaliditet. Tillägg å skadestånd till efterlevande make torde, i anslutning

till de för yrkesskadefallen gällande grunderna, skäligen böra fastställas

till samma procenttal som tilläggen åt skadade med 30—50 procent invaliditet.

Med hänsyn till de skedda och förebådade höjningarna av folkpensionerna

har anstalten funnit de höjda tilläggen kunna fastställas att utgå intill 67

års ålder.

I sin förenämnda skrivelse den 23 februari 1953 har riksförsäkringsanstalten

framlagt ett närmare utformat förslag i angivna hänseende. Med

hänsyn till att ersättningsbeloppen ofta fastställts utan all detaljerade

grunder för beräkningen angivits, är det icke sällan omöjligt alt med full

säkerhet avgöra vilket års penningvärde, som ligger till grund för beräk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

ningen. I betraktande härav anser anstalten beräkningen av nu ifrågavarande

förhöjningar av tillägg till ersättningar av typ II böra ske relativt

summariskt, förslagsvis efter följande utjämnade tabell:

Tid för skadeståndets

fastställande

Procentuellt tillägg till

skadad,

över 75

procent

då arbetsförir

nedsatt med

över 50

men högst

75 procent

lågan är

minst 30

men högst

50 procent

efter-

levande

make

före 1916 .................................

200

150

100

100

1916 .................................

150

no

75

75

1917—1939 ..............................

100

75

50

50

1940—1941 ..............................

60

45

30

30

1942 1946 ..............................

40

30

20

20

1947 1950 ..............................

25

20

—

—

I syfte att nå anknytning till gällande bestämmelser om tillägg till ersättningar

från yrkesskadeförsäkringen förutsätter anstalten, att tillägg till här

avsedda ersättningar ej skall utgivas om tilläggets belopp skulle understiga

fem kronor för månad.

Vid sammanträffande av ersättning av typ II och ersättning från yrkesskadeförsäkringen

bör enligt vad riksförsäkringsanstalten vidare föreslår

tillämpas vissa särskilda grunder för tilläggets beräknande. Härom anför

anstalten i huvudsak följande.

Vid bestämmandet av nu ifrågavarande tillägg å skadestånd eller därmed

jämförlig ersättning av statsmedel bör hänsyn lagas till den motsvarande

kompensation, som tillförsäkrats vederbörande genom förhöjning av ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen in. m. Tillägg å skadestånd bör

sålunda utgå endast i den mån vederbörande icke genom förhöjning av

ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m. erhållit den kompensation,

varom här är fråga.

I vissa fall utgår på grund av den skadades medvållande till skadan s. k.

jämkat skadestånd, vid vars bestämmande föreskrivits, att avdrag får göras

endast för så stor del av ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen in. m.,

som svarar mot det fastställda skadeståndbeloppets förhållande till ojämkat

skadestånd. Det sammanlagda beloppet av olycksfallsersättningen och

utgående skadestånd kommer då att överstiga beloppet av det fastställda

skadeståndet utan avdrag för olycksfallsersättningen. I sådant fall torde

den skadeståndsberättigade få anses kompenserad för stegrade levnadskostnader,

därest de sammanlagda förmånerna täcker det fastställda skadeståndsbeloppet

och därå beräknad kompensation.

I vissa sammanträffande fall uppkommer fråga vilken invaliditetsgrad

som bör läggas till grund för beräkning av tillägg till ersättning av typ II.

Beträffande detta spörsmål anför anstalten:

Den invaliditetsgrad, som lagts till grund för skadeståndsberäkning, överensstämmer

icke alltid med den, efter vilken ersättning utgår enligt olycks
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

21

fallsförsäkringslagen eller därmed sammanhörande författning. I princip

torde det i dylika fall vara skäligt att vid beräkning av tillägg å skadeståndet

utgå ifrån samma invaliditetsgrad som för skadeståndet. I vissa fall

bör dock den enligt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen beräknade invaliditetsgraden

vara bestämmande. Så är t. ex. fallet då skiljaktigheten

beror på en uppenbar försämring eller förbättring i tillståndet, sedan skadeståndet

fastställdes. Huruvida den ena eller andra invaliditetsgraden skall

läggas till grund för beräkning av tillägg å skadestånd, torde få bedömas

från fall till fall.

Riksförsäkringsanstalten framhåller ytterligare, att av anstalten i annat

sammanhang förordade förbättringar av tillägg till ersättningar enligt

olycksfallsförsäkringslagen föreslagits skola tillförsäkras vederbörande utan

avdrag för skadestånd eller därmed jämförlig ersättning av statsmedel.

För att syftet därmed icke skall motverkas bör det enligt anstaltens mening

fastslås, att dessa förbättringar icke skall föranleda sänkning av nu

utgående skadeståndsersättningar.

Utlåtandena.

Statskontoret, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen har efter remiss avgivit utlåtanden över de förslag,

riksförsäkringsanstalten framlagt i skrivelsen den 3 januari 1953. Vid remissens

behandling har statskontoret och vissa av verken haft kännedom

om vad anstalten i skrivelsen den 23 februari samma år föreslagit angående

procenttal för tillägg till ersättningar av typ II.

Statskontoret anför, att statskontoret icke funnit anledning till erinran

mot att en förbättring av här avsedda ersättningar av typ I och typ II

genomföres enligt de av riksförsäkringsanstalten i skrivelsen den 3 januari

1953 förordade riktlinjerna. I anslutning härtill hemställer statskontoret,

att tillägg å de livräntor av typ II, som utbetalas av ämbetsverket, måtte

beräknas med tillämpning av de grunder, som av anstalten angivits i skrivelsen

den 23 februari samma år.

Järnvägsstyrelsen, som i likhet med statskontoret icke har något att erinra

mot de av riksförsäkringsanstalten i skrivelsen den 3 januari 1953 uppdragna

riktlinjerna för tilläggens konstruktion, föreslår vissa grunder och

procenttal för beräkning av kompensation för stegrade levnadskostnader

åt vissa personer, uppbärande skadestånd (motsvarande) av typ II från

statens järnvägar. Med tillämpning av dessa grunder och procenttal kommer

efterlevande make att erhålla rätt till tillägg även om skadeståndet fastställts

under perioden 1947—1948 samt något lägre procenttal än de av

anstalten föreslagna att tillämpas vid beräkning av tillägg till skadade, för

vilka skadeståndet fastställts under perioden 1949—1950. 1 övrigt företer

styrelsens förevarande förslag inga skiljaktigheter i förhållande till det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

motsvarande förslag, som innefattas i anstaltens skrivelse den 23 februari

1953.

Övriga remissmijndigheter framför icke någon erinran mot riksförsäkringsanstaltens

förslag till grunder för bestämmande av tillägg till ersättningar

av typ I och typ II. Vattenfallsstyrelsen förordar dock för visst fall,

där med stöd av Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 25 april 1952 till

person med rätt till underhållsbidrag av typ II utbetalas tillägg enligt grunder

tillämpliga för ersättningar av typ I, att framdeles ifrågakommande

förhöjning av tillägget skall beräknas efter de ändrade grunder, som föreslagits

beträffande sådana ersättningar.

Departementschefen.

Staten har i vissa fall enligt riksdagsbeslut eller avtal åtagit sig eller

genom dom ålagts att ulge ersättningar av skadestånds natur till personer,

som blivit arbetsoföra eller fått sin arbetsförmåga nedsatt på grund av

olycksfall eller yrkessjukdom. Å dessa ersättningar, som indelas i två huvudgrupper,

typ I och typ II, utgår som regel procentuella tillägg, fastställda

genom riksdagsbeslut år 1950 respektive åren 1945 och 1946.

Med anledning av levnadskostnadsutvecklingen under senare år uppdrog

Kungl. Maj:t i mars 1952 åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om

kompensation åt yrkesskadade m. fl. för stegrade levnadskostnader. Anstalten

fick sedermera i uppdrag att i samband med den anbefallda utredningen

avge förslag i fråga om sådan kompensation åt personer, uppbärande ersättningar

av typ I och typ II.

Den av riksförsäkringsanstalten på grund av förstnämnda uppdrag verkställda

utredningen angående kompensation åt yrkesskadade m. fl. för stegrade

levnadskostnader berör i väsentliga delar socialdepartementets verksamhetsområde

men upptar även spörsmål om kompensation åt skadade

värnpliktiga och vissa andra kategorier tillhörande försvaret. På grundval

av resultaten av denna utredning har riksförsäkringsanstalten uttalat sig

för att den nya lagstiftning angående försäkring för olycksfall i arbete

m. in., som f. n. utarbetas inom socialdepartementet, bör kompletteras med

bestämmelser om en av försäkringen finansierad indexreglering av livräntor

efter den allmänna lönenivån. I avvaktan på den förordade indexregleringen

har anstalten såsom en anordning av närmast provisorisk karaktär

föreslagit ändrade regler rörande tillägg av statsmedel till ersättningar

från yrkesskadeförsäkringen. Med ändringarna åsyftas i första hand

att bereda ersättningstagarna viss kompensation för levnadskostnadsstegringen

efter det nuvarande tillägg beslutades under första halvåret 1950.

Anstalten har vidare föreslagit på visst sätt ändrade grunder för ersätt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

23

ningar till vissa värnpliktiga m. fl. i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

I huvudsaklig anslutning till vad riksförsäkringsanstalten sålunda föreslagit

har Kungl. Maj:t till årets riksdag dels genom propositionen nr 147

på föredragning av chefen för socialdepartementet framlagt förslag angående

höjda tillägg av statsmedel till vissa ersättningstagare enligt 1916 års

olycksfallsförsäkringslag m. m., dels ock genom propositionen nr 162 på

föredragning av chefen för försvarsdepartementet föreslagit ändrade grunder

för vissa ersättningar till värnpliktiga m. fl.

Riksförsäkringsanstalten har även fullgjort nyssnämnda uppdrag att avge

förslag om kompensation för stegrade levnadskostnader åt personer, uppbärande

ersättningar av typ I och typ II. Detta förslag innebär beträffande

ersättningar av typ I i huvudsak, att tillägg till sådana ersättningar regelmässigt

skall bestämmas enligt de grunder, som tillämpas beträffande ersättningar

från yrkesskadeförsäkringen. Vid bifall till vad i förenämnda

proposition nr 147 föreslagits i fråga om höjda tillägg till sistnämnda

ersättningar bör alltså enligt anstaltens mening motsvarande förbättringar

medges åt personer med ersättningar av typ I.

I vad det avser ersättningar av typ II, är den grundläggande principen i

anstaltens förslag, att den procentsats, efter vilken tillägg skall utgå, är

högre ju längre tillbaka i tiden olycksfallet ligger och ju svårare invaliditeten

är. Tilläggen föreslås skola graderas efter skadans svårighetsgrad på

så sätt att skadade med över 75 procent invaliditet som regel erhåller full

kompensation för levnadskostnadsökningen medan till skadade med över

50 men högst 75 eller 30—50 procent invaliditet utgår ungefär tre fjärdedels

respektive halv sådan kompensation. Tilläggen avses skola förbehållas

skadade med minst 30 procent invaliditet samt med hänsyn till de

numera beslutade höjningarna av folkpensionerna utgå endast intill 67 års

ålder. Efterlevande makar föreslås med avseende å rätt till tillägg bli jämställda

med skadade med 30—50 procent invaliditet.

Riksförsäkringsanstaltens nu nämnda förslag har i allt väsentligt tillstyrkts

av remissmyndigheterna.

För egen del anser jag i likhet med riksförsäkringsanstalten, att det

allmänna icke bör undandra sig att i skälig mån utfylla den reella minskning

av ifrågavarande skadeståndsförpliktelser, som uppkommit genom penningvärdets

försämring sedan nuvarande tillägg till ersättningar av typ I

och typ II beslutades år 1950 resp. åren 1945 och 1946. På grund härav

och då jag finner de av anstalten föreslagna grunderna för tilläggens beräknande

vara väl avvägda, förordar jag, att en förbättring av ersättningarna

genomföres i enlighet med det föreliggande förslaget. .lag förutsätter

härvid, att för personer med ersättningar av typ 11, till vilka med stöd av

Kungl. Maj:Is förenämnda beslut den 25 april 1952 utbetalas tillägg enligl

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 211.

grunder tillämpliga beträffande ersättningar av typ I, ifrågakommande förbättringar

skall för framtiden kunna avvägas på liknande sätt samt att i

övrigt, om särskilda skäl därtill föreligger, vissa mindre betydande avvikelser

från de föreslagna beräkningsgrunderna skall kunna komma i fråga.

Riksförsäkringsanstalten har förordat vissa särskilda grunder för beräkning

av tillägg till ersättning av typ II, vid vars bestämmande föreskrivits

att avdrag helt eller till viss del skall göras för t. ex. livränta från yrkesskadeförsäkringen.

Behov av sådana grunder föreligger också då ersättning

av typ II utgår oavkortad vid sidan av ersättning från yrkesskadeförsäkringen

eller sammanträffar med bl. a. pension eller jämförlig förmån av

statsmedel. I likhet med anstalten anser jag, att vid bestämmande av tillägg

till ersättning av typ II hänsyn bör i förekommande fall tagas till den

motsvarande kompensation, som tillförsäkrats vederbörande genom förbättringar

av ersättningen från yrkesskadeförsäkringen. Vid övervägande av

hithörande spörsmål har jag emellertid funnit det icke möjligt att utan

ytterligare utredning uppställa generellt avfattade regler för ifrågavarande

beräkningar. På grund härav och med hänsyn till angelägenheten, att de

av mig förordade ersättningsförbättringarna genomföres ulan störra tidsutdräkt,

föreslår jag, att det får ankomma på Kungl. Maj:t att med skäligt

beaktande av de av riksförsäkringsanstalten framförda synpunkterna meddela

beslut efter vilka grunder tillägg till ersättning av typ II skall beräknas

i här avsedda fall.

I propositionen 1953:147 har beträffande frågan, i vad mån avdrag från

ersättningstillägg till yrkesskadade m. fl. bör göras på grund av vederbörande

tillkommande skadestånd, uttalats, att det i de flesta dylika fall är

skäligt att tillägget utgår oavkortat. Undantag från en sådan huvudregel

har dock befunnits erforderliga. Att genom en generellt avfattad föreskrift

fastslå vilka undantag, som bör göras, har emellertid knappast ansetts möjligt.

Därför har förordats, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

erforderliga föreskrifter i ämnet. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas

att i motsvarande syfte utfärda de bestämmelser, som kan befinnas påkallade

beträffande nu ifrågavarande skadestånd.

De av mig i det föregående förordade förbättringarna av ersättningar,

som på grund av olycksfall eller yrkessjukdom utgår av statsmedel, torde

böra genomföras från och med den 1 juli i år.

Med hänsyn till att antalet sådana ersättningar är relativt ringa och

omständigheterna skiftande torde föreskrifter om tillägg till ersättningarna

liksom hittills böra meddelas i administrativ ordning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

Hemställan.

25

I överensstämmelse med vad i det föregående under I anförts har inom

civildepartementet upprättats förslag till kungörelser om ändringar i 1947

års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen samt 1947 års tjänsteoch

familjepensionsreglementen för de högre kommunala skolorna. Förslagen

torde böra underställas riksdagen för godkännande. Kungörelserna synes

böra träda i kraft den 1 juli 1953. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att

med tillämpning från samma tidpunkt vidtaga de ändringar i 1951 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för präster och SPA-reglementet,

som påkallas vid bifall till vad i det föregående förordats beträffande

vissa präster samt viss lärar- och polispersonal. Det torde vidare få ankomma

på KungL Maj :t att medge tillämpning av de föreslagna högre pensionsunderlagen

beträffande rektor, överlots, lotsförman, lots, lokförare

eller beställningshavare med minst 12 års flygtjänstgöring, som avgått med

pension eller avlidit före den 1 juli 1953 men efter den 30 juni 1952 respektive

beträffande vissa rektorer efter den 31 december 1952, samt att även i

övrigt meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och förordat hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna förenämnda förslag till

1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 416),

2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente

den 30 juni 1947 (nr 417),

3) kungörelse om ändrad lydelse av 19 § 4 mom. 1947

års tjänstepensionsreglemente för de högre kommunala skolorna

den 30 juni 1947 (nr 418) samt

4) kungörelse om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. 1947

års f amilje pensions reglemente för de högre kommunala skolorna

den 30 juni 1947 (nr 419),

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med det anförda vidtaga ändringar i 1951 års

tjänste- och familjepensionsreglementen för präster samt

SP A-reglementet,

III. medge att till f. d. borgmästaren i Vimmerby Ragnar

Fredrik Odevalls änka Elin Odevall må räknat från och

med den 1 maj 1950 under hennes återstående livstid från

allmänna indragningsstaten utbetalas rörligt tillägg å henne

från Sveriges kommunalanställdas pensionskassa tillkommande

pension enligt de grunder, som vid varje tidpunkt

3 B i haag till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 211.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

gällt eller gäller beträffande rörligt tillägg å pensioner enligt

1947 års allmänna familjepensionsreglemente, samt

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts meddela bestämmelser

angående tillägg till vissa ersättningar av statsmedel

i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom m. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ingvar Rörs.

Emil Kihlsträms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

680506

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen in. m. a1 i texten
  2. SU 1953:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch familjepensionsreglementen m. m. a1 i texten