Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m

1953-06-01 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:237, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt angående handräckning i skatteärenden, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet samt angående handräckning

i skatteärenden, m. m.; given Stockholms slott den

30 oktober 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 16 oktober 1953 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av två den 27 oktober 1953

undertecknade avtal mellan Sverige och Danmark dels för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet och dels

angående handräckning i skatteärenden jämte till förstnämnda avtal hörande

slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels ock i övrigt bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen denna dag hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrurende

skatter af indkomst og

formue.

Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige, der onsker såvidt muligt åt

undgå dobbeltbeskatning med hensyn

til skatter af indkomst og formue, er

blevet enige om åt indgå en overenskomst.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede

udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i

Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Stenderup,

og

Hans Majestset Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence

Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens

fuldmagter og fundet dem i god og

behörig form, er blevet enige om folgende

bestemmelser:

Artikel 1.

Denne overenskomst finder anvendelse

på fysiske personer, som er bosat i

Kongeriget Danmark eller i Kongeriget

Sverige, samt på danske og svenske

juridiske personer.

Overenskomsten gselder for Danmarks

vedkommende ikke for Faeroerne

og Grönland.

Artikel 2.

Som skatter af indkomst og formue

anses i denne overenskomst skatter,

som på grundlag af de kontraherende

staters lovgivning erleegges direkte af

nettoindkomst eller af nettoformue, enten

for statens eller kommunens regning.

Som sådanne skatter betragtes saerlig:

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konungariket

Danmark hava, föranledda av

önskan att, såvitt möjligt, undvika

dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet, överenskommit

att avsluta ett avtal.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Danmark:
Den

danske t. f. Chargé d’Affaires i

Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Stenderup,

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god

och behörig form, överenskommit om

följande bestämmelser:

Artikel 1.

Detta avtal är tillämpligt å fysiska

personer, som äro bosatta i Konungariket

Sverige eller i Konungariket Danmark,

samt å svenska och danska juridiska

personer.

Avtalet gäller för Danmarks vidkommande

icke beträffande Färöarna

och Grönland.

Artikel 2.

Med skatter å inkomst och förmögenhet

avses i detta avtal skatter, som

på grundval av de avtalsslutande staternas

lagstiftning utgå direkt å nettoinkomst

eller å nettoförmögenhet, vare

sig för statens eller kommuns räkning.

Som sådana skatter anses särskilt:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

3

1. vedrorende lovgivningen i Danmark:
a)

indkomst- og formueskat til staten,

b) fselleskommunal indkomst- og formueskat,

c) kommunal indkomstskat,

d) skatter og afgifter, som erlsegges

på samme grundlag som nogen af de

under a)—c) angivne skatter, samt

2. vedrorende lovgivningen i Sverige:

a) statslig indkomstskat,

b) statslig formueskat,

c) kuponskat,

d) kommunal indkomstskat,

e) skatter og afgifter, som erlsegges

på samme grundlag som nogen af de

under a)—d) angivne skatter.

Artikel 3.

Såfremt ikke andet bestemmes i

denne overenskomst, beskattes indkomst

og formue kun i den af de kontraherende

stater, hvor den skattepligtige

er bosat.

Fysisk person anses ifolge denne

overenskomst for bosat i en af staterne,

hvis han der har sin faste bopsel og

hjemsted eller stadig opholder sig der,

eller iovrigt i henseende til beskatningen

der skal behandles på samme måde som

en i staten bosat person. Skulle anvendelsen

af den nsevnte regel medfore, åt

han måtte anses for bosat i begge stater,

skal han ifolge denne overenskomst anses

for bosat i den stat, med hvilken han

har de staerkeste personlige og ekonomiske

förbindelser. Kan sporgsmålet om,

hvor en person skal anses for åt vsere

bosat, heller ikke afgores i henhold til

sidstnsevnte regel, skal personen anses

for åt vsere bosat i den stat, i hvilken

han er statsborger. Er han statsborger

i begge stater, eller er han ikke statsborger

i nogen af disse, skal de hojeste

finansmyndigheder trseffe aftale fra tilfselde

til tilfaelde.

Juridisk person anses ifolge denne

overenskomst for bosat i den stat,

hvor bestyrelsen eller den hojeste ledelse

har sit saede.

1. beträffande lagstiftningen i

Sverige:

a) statlig inkomstskatt,

b) statlig förmögenhetsskatt,

c) kupongskatt,

d) kommunal inkomstskatt,

e) utskylder och avgifter, som utgå

efter samma grunder, som någon av

de under a)—d) angivna skatterna; samt

2. beträffande lagstiftningen i Danmark:
a)

inkomst- och förmögenhetsskatt

till staten,

b) gemensam kommunal inkomst- och

förmögenhetsskatt,

c) kommunal inkomstskatt,

d) utskylder och avgifter, som utgå

efter samma grunder, som någon av de

under a)—c) angivna skatterna.

Artikel 3.

Såframt ej annat stadgas i detta avtal,

beskattas inkomst och förmögenhet allenast

i den av de avtalsslutande staterna,

där den skattskyldige är bosatt.

Fysisk person anses enligt detta

avtal bosatt i en av staterna, om han där

har sitt egentliga bo och hemvist eller

där stadigvarande vistas, eller eljest

i beskattningshänseende där skall behandlas

på samma sätt som en i staten

bosatt person. Skulle han med tillämpning

av nämnda regel anses bosatt i

båda staterna, skall han enligt detta

avtal anses bosatt i den stat, med vilken

han har de starkaste personliga och ekonomiska

förbindelserna. Kan frågan om

var en person skall anses vara bosatt

icke heller avgöras enligt sistnämnda

regel, skall personen anses vara bosatt

i den stat, i vilken han äger medborgarskap;

är han medborgare i båda staterna

eller är han icke medborgare i någon av

dessa, skola de högsta finansmyndigheterna

träffa överenskommelse från fall

till fall.

Juridisk person anses enligt detta avtal

vara bosatt i den stat, där styrelsen eller

högsta förvaltningen har sitt säte.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj:ts proposition nr 237.

Uskiftet dödsbo skal anses for åt

vsere bosat i den af de to stater, hvor

den afdode i henhold til andet stykke

i denne artikel skal anses for åt have

vseret bosat ved dodsfaldet.

Artikel 4.

Skat af indkomst af fast ejendom,

beliggende i en af de to stater, erlsegges

kun i denne stat.

Artikel 5.

Skat af indkomst af handel, industri

eller anden erhvervsvirksomhed eller

nsering, som udoves fra fast driftssted i

en af de to stater, erlsegges, såfremt

ikke andet bestemmes i det folgende,

kun i denne stat. Findes faste driftssteder

i begge stater, oppebserer hver stat

skat af den del af indkomsten, der

erhverves fra fast driftssted indenfor

den pågseldende stats område.

Som fast driftssted betragtes plads,

på hvilken der til stadigt brug ved virksomhedens

udovelse findes sserligt anlaeg

eller er truffet sserlig foranstaltning, såsom

plads, hvor foretagendet har sin

ledelse, kontor, filial, stadigvserende

agentur, produktionssted, vserksted, indkobs-

eller salgssted, vareoplag, grube,

stenbrud eller lignende, som er genstand

for bearbej delse.

Som indkomst af erhvervsvirksomhed

betragtes også indkomst som medejere

af forretningsforetagender, dog ikke

indkomst af aktier og lignende vaerdipapirer.

Artikel 6.

Royalty, som erlsegges for udnyttelse

af fast ejendom eller for bearbej delse af

grube, stenbrud eller lignende, beskattes

i den af staterne, hvor den faste ejendom,

gruben eller bruddet er beliggende.

Anden royalty beskattes ifolge bestemmelserne

i artikel 3.

Med royalty ligestilles periodisk afgift

för udnyttelse af patent, monster eller

lignende.

Artikel 7.

Skat af indkomst af forretningsforetagender,

bestående i udovelse af sofart

Oskift dödsbo skall anses vara bosatt

i den av de båda staterna, där den

avlidne enligt andra stycket i denna

artikel skall anses hava varit bosatt vid

dödsfallet.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av fast egendom,

belägen i en av de båda staterna, utgår

allenast i denna stat.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av handel, industri

eller annan rörelse eller yrke, vilken

inkomst härflyter från fast driftställe i

en av de båda staterna, utgår, såframt

ej i det följande annorlunda stadgas,

allenast i denna stat. Finnas fasta

driftställen i båda staterna, uppbär

vardera staten skatt å den del av inkomsten,

som förvärvas från inom statens

område befintligt fast driftställe.

Som fast driftställe anses plats, å vilken

för stadigvarande bruk vid rörelsens

utövande finnes särskild anläggning eller

vidtagits särskild anordning, såsom plats

där företaget har sin ledning, kontor,

filial, stadigvarande agentur, tillverkningsplats,

verkstad, inköps- eller försäljningsställe,

varunederlag, gruva eller

annan fyndighet, som är föremål för

bearbetning.

Som inkomst av rörelse betraktas

även inkomst genom delägarskap i företag,

dock icke inkomst av aktier och likartade

värdepapper.

Artikel 6.

Royalty, som utgår för nyttjande av

fast egendom eller för bearbetande av

gruva eller annan fyndighet, beskattas i

den av staterna, där den fasta egendomen,

gruvan eller fyndigheten är belägen.

Annan royalty beskattas enligt bestämmelserna

i artikel 3.

Såsom royalty anses jämväl periodiskt

utgående avgift för utnyttjande av

patent, mönster eller dylikt.

Artikel 7.

Skatt å inkomst av företag för utövande

av sjöfart eller luftfart, vars

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

5

eller luftfart, hvis virkelige ledelse har

sit ssede i en af de to stater, erlsegges kun

i denne stat.

Artikel 8.

Med hensyn til aktieudbytter forbeholder

hver stat sig ret til i det omfång,

det er foreskrevet i dens skattelovgivning,

åt opkrseve og tilbageholde skat,

som i henhold til dens skattelovgivning

fradrages ved kilden, dog ikke mere end

5 procent af udbyttets bruttobelob.

Hvor der i den ene stat foretages

fradrag i henhold til bestemmelserne i

forste stykke, skal den anden stat i den

statsindkomstskat, der falder på udbyttet,

indromme et sserligt fradrag på 5

procent af udbyttets bruttobelob eller

på den lavere procent, som måtte vsere

fradraget i den stat, hvorfra udbyttet

udbetales. Sidstnsevnte fradrag kan, forsåvidt

angår Danmark, formindskes med

den skattelettelse, som efter den i Danmark

gseldende lovgivning måtte tilkomme

den skattepligtige på grund af

retten til ved indkomstanssettelsen åt

erholde fradrag for den erlagte kildeskat.''

I tilfaslde, hvor udbytte fra et aktieselskab

i den ene stat oppebseres af et

i den anden stat bosat aktieselskab, som

direkte eller indirekte behersker mindst

50 procent af stemmetallet for samtlige

aktier i det aktieselskab, der udbetaler

udbyttet, skal udbyttet vsere fritaget

for beskatning i den sidstnaevnte stat,

men dog kun i det omfång, livori udbyttet

efter denne stats love ville have

vaeret fritaget for beskatning, såfremt

begge aktieselskaber var blevet anset

som bosat i denne stat.

Artikel 9.

Indkomst af personligt arbejde (herunder

ikke indbefattet pensioner) beskattes

kun i den af de to stater, hvor

den skattepligtige har udfort den virksomhed,

ved hvilken indkomsten er

indtjent.

Sådan indkomst skal dog beskattes

i overensstemmelse med reglerne i

artikel 3

a) i tilfselde, hvor den skattepligtige

er bosat i den ene af de to stater, og

indkomsten er indtjent ved arbejde,

verkliga ledning har sitt säte i en av

de båda staterna, utgår allenast i denna

stat.

Artikel 8.

Beträffande aktieutdelningar förbehåller

sig vardera staten rätt att, i den

mån dess skattelagstiftning så föreskriver,

uttaga och innehålla skatt som enligt

dess skattelagstiftning avdrages vid källan,

dock ej mera än 5 procent av utdelningens

bruttobelopp.

Därest i endera staten avdrag sker

enligt bestämmelserna i första stycket,

skall den andra staten från sin på utdelningen

belöpande statliga skatt å inkomst

medgiva ett särskilt avdrag med

5 procent av utdelningens bruttobelopp

eller med den lägre procentsats, som må

hava avdragits i den stat, varifrån utdelningen

utbetalas. I sistnämnda avdrag

må, såvitt Danmark angår, inräknas

sådan skattelättnad, som enligt dansk

lagstiftning tillkommer skattskyldig

genom rätt att vid inkomstberäkningen

åtnjuta avdrag för den vid källan uttagna

skatten.

I sådana fall, då utdelning från ett

aktiebolag i den ena staten uppbäres av

ett aktiebolag i den andra staten, som

direkt eller indirekt behärskar minst 50

procent av röstetalet för samtliga aktier

i det bolag, som utbetalar utdelningen,

skall utdelningen vara undantagen från

beskattning i den sistnämnda staten,

dock endast i den mån utdelningen enligt

nämnda stats lagar skulle hava varit

undantagen från beskattning om båda

bolagen ansetts vara bosatta i den

staten.

Artikel 9.

Inkomst av personligt arbete (pensioner

härunder icke inbegripna) beskattas

allenast i den av de båda staterna,

där den skattskyldige utövat den

verksamhet, från vilken inkomsten härrör.

Emellertid skall dylik inkomst beskattas

i enlighet med bestämmelserna

i artikel 3

a) i fall då den skattskyldige är

bosatt i den ena av de båda staterna

samt inkomsten förvärvats genom ar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

udfort i den anden stat for en arbejdsgiver,

der er bosat udenfor denne, og den

omhandlede indkomst er udbetalt af

nsevnte arbejdsgiver,

b) i tilfselde, hvor den skattepligtige

er bosat i den ene af de to stater, og

den ved arbejde i den anden stat indtjente

indkomst ikke bliver beskattet i

denne stat.

Såfremt arbejdet helt eller hovedsagelig

ndfores ombord på dansk eller

svensk skib eller luftfartoj, skal arbejdet

anses för åt vsere udfort i den stat, hvis

nationalitet skibet eller luftfartoj et har.

Artikel 10.

Studenter og lserlinge; som udelukkende

i studie- eller uddannelsesojemed

opholder sig i en af de kontraherende

stater, underkastes ikke beskatning i

denne stat af belob, som de modtager

til ophold, studier eller uddannelse fra

deres i den anden stat bosatte og der

skattepligtige slsegtninge.

Artikel 11.

Formue, bestående af fast ejendom i en

af de to stater eller tilbehor til sådan

ejendom, beskattes kun i denne stat.

Formue, bestående i foretagender til

udovelse af handel, industri eller anden

erhvervsvirksomhed eller naering, beskattes

kun i den stat, som ifolge bestemmelserne

i denne overenskomst er

berettiget til åt kraeve skat af indkomsten

af samme formue.

Artikel 12.

Denne overenskomst får ikke indflydelse

på retten til åt opnå eventuelle

storre lettelser, som i henhold til folkerettens

almindelige regler er eller i fremtiden

måtte blive indrommet diplomatiske

og konsuleere tjenestemsend.

I den udstrsekning indkomst og formue

på grund af sådanne storre lettelser

ikke beskattes i anssettelseslandet,

forbeholdes beskatningsretten hjemlandet.

bete, utfört i den andra staten för en

arbetsgivare, som är bosatt annorstädes

än i denna stat, och ersättningen

ifråga utbetalts av nämnde arbetsgivare,

b) i fall då den skattskyldige är

bosatt i den ena av de båda staterna

och den genom arbete i den andra staten

förvärvade inkomsten icke beskattas i

denna stat.

Då arbetet helt och hållet eller till

huvudsaklig del fullgöres ombord å

svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg,

skall arbetet anses hava utförts

i den stat, vars nationalitet fartyget

eller luftfartyget sålunda äger.

Artikel 10.

Studenter samt hantverks- och affärspraktikanter,

som allenast i studie- eller

utbildningssyfte uppehålla sig i en av

de avtalsslutande staterna, underkastas

icke beskattning i denna stat för

belopp, som de för underhåll, studier

eller utbildning mottaga från sina i den

andra staten bosatta och där redan

skattskyldiga anhöriga.

Artikel 11.

För förmögenhet, bestående av fast

egendom i en av de båda staterna eller

tillbehör till sådan egendom, utgår skatt

allenast i denna stat.

För förmögenhet, bestående av företag

för utövande av handel, industri eller

annan rörelse eller yrke, utgår skatt allenast

i den stat, vilken enligt bestämmelserna

i detta avtal skatt å inkomst

av samma förmögenhet tillkommer.

Artikel 12.

Detta avtal inverkar icke på rätten

att åtnjuta eventuella, längre gående

befrielser, som i kraft av folkrättens

allmänna regler medgivits eller framdeles

må komma att medgivas diplomatiska

och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre

gående befrielser påförande av skatter

å inkomst eller förmögenhet icke sker i

anställningsstaten, förbehålles beskattningen

hemlandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

7

Artikel 13.

Den stat, i hvilken den skattepligtige

anses for åt vaere bosat, må ved fastsajttelsen

af skatten anvende den skattesats,

som skulle have vseret bragt til

anvendelse, hvis også indkomst og formue,

som ifolge forskrifterne i denne

overenskomst kun må beskattes i den

anden stat, var inddraget under beskatning

i forstnaevnte stat.

Artikel 14.

Kan den skattepligtige påvise, åt bestemmelser,

trufne af skattemyndighederne

i de kontraherende stater, for

ham har medfört dobbeltbeskatning,

må han herimod gore indsigelse hos den

af de to stater, hvor han er bosat, eller

som han tilhorer. Anses indsigelsen for

begrundet, kan denne stats hojeste

finansmyndighed trseffe overenskomst

med den anden stats hojeste finansmyndighed

for åt undgå dobbeltbeskatning.

Artikel 15.

I tilfselde, hvor vanskeligheder eller

tvivl opstår ved denne overenskomsts

fortolkning og anvendelse, kan de hojeste

finansmyndigheder i de to kontraherende

stater trceffe sserlige overenskomster.

Artikel 16.

De kontraherende stater forpligter sig

til åt överläde til deres hojeste finansmyndigheder

åt traffe rimelig afgorelse

af ethvert andet sporgsmål vedrorende

de skatter, aftalen angår, som, på grund

af forskelligheder mellem de i de to

stater gaeldende principper angående

skattens erlseggelse eller iovrigt, kan

forekomme uden åt vsere udtrykkelig

reguleret i denne overenskomst.

Artikel 17.

Denne overenskomst skal ratificeres

for Danmarks vedkommende af Hans

Majestset Kongen af Danmark og for

Sveriges vedkommende med rigsdagens

samtykke af Hans Majestset Kongen af

Sverige. Ratifikationsdokumenterne skal

snarest muligt udveksles i Stockholm.

Artikel 13.

Den stat, i vilken den skattskyldige

anses vara bosatt, må vid bestämmande

av skatten använda den skattesats, som

skulle hava tillämpats, om även inkomst

och förmögenhet, som enligt föreskrifterna

i detta avtal äro i beskattningshänseende

förbehållna den andra staten,

tagits till beskattning i förstnämnda

stat.

Artikel 14.

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna

i de avtalsslutande

staterna vidtagna åtgärder för honom

medfört dubbelbeskattning, må han häremot

göra erinringar hos den av de båda

staterna, där han är bosatt eller som

han tillhör. Anses erinringarna grundade,

kan denna stats högsta finansmyndighet

träffa överenskommelse med

den andra statens högsta finansmyndighet

för att undvika dubbelbeskattning.

Artikel 15.

I fall, då svårighet eller tvivelsmål

uppkommer vid detta avtals tolkning

och tillämpning, kunna de högsta finansmyndigheterna

i de båda avtalsslutande

staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 16.

De avtalsslutande staterna förbinda

sig att överlämna åt sina högsta finansmyndigheter

att träffa skäligt avgörande

av varje annan fråga, som, på grund av

olikhet mellan de i båda staterna gällande

principerna angående skattens

utgörande eller eljest, kan, utan att vara

uttryckligen reglerad i detta avtal,

uppstå beträffande de skatter avtalet

avser.

Artikel 17.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges

del med riksdagens samtycke av

Hans Majestät Konungen av Sverige

och för Danmarks del av Hans Majestät

Konungen av Danmark. Ratifikationshandlingarna

skola snarast möjligt utväxlas

i Stockholm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Overenskomsten trader i kraft med

udvekslingen af ratifikationsdokumenterne.

Artikel 18.

Når ratifikationsdokumenterne er udvekslet,

skal overenskomsten bringes til

anvendelse:

a) i Danmark:

på sådanne skatter af indkomst og

formue, som erlsegges på grundlag af

skatteligningen for skatteåret 1954/55

eller senere skatteår;

b) i Sverige:

på sådanne skatter af indkomst og

formue, som erlsegges på grundlag af

skatteligningen for året 1954 eller senere

års skatteligning;

på kuponskat af sådant udbytte, som

forfalder til betaling den 1. januar 1954

eller senere.

Ved denne overenskomsts ikrafttraden

ophorer overenskomsten af 6. maj

1932 mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrorende direkte

skatter åt gselde; dog skal sidstnsevnte

overenskomst stadig finde anvendelse,

når der er tale om anssettelser eller

revision af anssettelser for tidligere år

end ovenfor anfört.

Artikel 19.

Overenskomsten förbliver gseldende,

sålsenge den ikke opsiges af nogen af de

kontraherende stater. Opsigelse skal

finde sted mindst seks måneder for et

kalenderårs udgang. Er dette opsigelsesvarsel

blevet iagttaget, finder overenskomsten

sidste gang anvendelse:

a) i Danmark:

på de skatter af indkomst eller formue,

der erlsegges på grundlag af skatteligningen

for det skatteår, som begynder i

det kalenderår, der folger nsermest efter

det, i hvilket opsigelsen har fundet sted;

b) i Sverige:

på de skatter af indkomst eller formue,

der erlsegges på grundlag af skatte
-

Avtalet träder i kraft med utväxlingen

av ratifikationshandlingarna.

Artikel 18.

Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats,

skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

1954 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,

som förfaller till betalning den

1 januari 1954 eller senare;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

taxering för skatteåret 1954/1955 eller

senare skatteår.

Vid ikraftträdandet av detta avtal

upphör avtalet den 6 maj 1932 mellan

Konungariket Sverige och Konungariket

Danmark för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande direkta skatter

att gälla; dock att sistnämnda avtal

alltjämt skall äga tillämpning ifråga om

taxering eller eftertaxering för tidigare

år än ovan angivits.

Artikel 19.

Avtalet förbliver gällande, så länge

detsamma icke uppsäges av någon av de

avtalsslutande staterna. Uppsägning

skall äga rum minst sex månader före

kalenderårets utgång. Har denna uppsägningstid

iakttagits, tillämpas avtalet

sista gången:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund

av taxering året närmast efter det, varunder

uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan

utdelning, som förfaller till betalning

det år, varunder uppsägningen ägde

rum;

b) i Danmark:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

9

ligningen for året, der folger nsermest

efter det, i hvilket opsigelsen har fundet

sted;

på kuponskat af sådant udbytte, der

forfalder til betaling det år, i hvilket

opsigelsen har fundet sted.

Til bekraftelse herpå har de to staters

befuldmsegtigede undertegnet overenskomsten

og forsynet samme med deres

segl.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober

1953 i to eksemplarer, i det danske og

det svenske sprog, således åt de to

tekster har samme gyldighed.

av taxering för det skatteår, som börjar

under kalenderåret närmast efter det,

då uppsägningen ägde rum.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

avtalet och försett detsamma

med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober

1953 i dubbla exemplar, på svenska och

danska språken, vilka båda texter

äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

Slutprotokol. Slutprotokoll.

Ved undertegnelsen af den denne

dag mellem Ivongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige indgåede overenskomst

til undgåelse af dobbeltbeskatning

vedrorende skatter af indkomst og formue

har undertegnede befuldmsegtigede

afgivet folgende enslydende erk lie ringer,

som skal udgore en integrerende del af

overenskomsten.

1. Den i overenskomstens artikel 2

optagne opregning af de skatter, som

overenskomsten omfatter, tilsigter ikke

åt vsere udtommende.

Tvivlsporgsmål om, hvilke skatter der

omfattes af overenskomsten, skal afgores

i god förståelse mellem de to staters

hojeste finansmyndigheder.

De to staters hojeste finansmyndigheder

skal, så ofte anledning dertil

förekommer, udveksle fortegnelser over

de i hver stat gseldende skatter på indkomst

og formue.

2. Ved kommuner forstås i denne

overenskomst kommuner af såvel hojere

som lavere orden.

3. Denne overenskomst omfatter ikke

vierdis Lign i ngsskatter, omsättningsskatter,

skatter på samfaerdsel eller fördrag,

sserlige skatter på lotteri-gevinst

og vaeddemål, arve- og gaveskatter samt

ej heller i Sverige erlagt »bevillningsavgift

för vissa offentliga föreställningar» eller

tilsvarende i Danmark erlagte skatter.

4. Indkomst eller formue, af hvilken

uskiftet dödsbo i den ene stat beskattes,

må ikke tillige beskattes hos de i dodsboet

anpartsberettigede i den anden stat.

Pengefideikommisser samt aflosningssummer

for fideikommisser (danske len

og stamhuse indbefattede) omfattes ikke

af bestemmelserne i denne overenskomst,

men den til såaanne henhorende

formue og de deraf flydende indkomster

skal vsere undergivet beskatning efter

de i hver stat gseldende bestemmelser.

Vid undertecknandet av det denna

dag mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark slutna avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

hava undertecknade befullmäktigade

ombud avgivit följande likalydande

förklaringar, som utgöra en

integrerande del av avtalet.

1. Den i artikel 2 av avtalet intagna

uppräkningen av de skatter, som avtalet

omfattar, avser icke att vara uttömmande.

Tvivelaktiga frågor rörande vilka skatter,

som innefattas under avtalet, skola

avgöras i samförstånd mellan de båda

staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter

skola, så ofta anledning därtill

förekommer, utbyta förteckningar över

i vardera staten utgående skatter å

inkomst och förmögenhet.

2. Med kommuner förstås i detta

avtal kommuner av såväl högre som

lägre ordning.

3. Detta avtal omfattar icke värdestegringsskatter,

omsättningsskatter,

skatter å samfärdsel eller förbrukning,

särskilda skatter å vinst å lotterier och

vadhållning, arvs- och gåvoskatter samt

ej heller i Sverige utgående bevillningsavgift

för vissa offentliga föreställningar

eller motsvarande i Danmark utgående

skatter.

4. Inkomst eller förmögenhet, för

vilken oskift dödsbo i den ena staten

beskattas, må ej tillika beskattas hos

dödsbodelägare i den andra staten.

Penningfideikommiss samt avlösningssummor

för fideikommiss (danska »len»

och stamhus inbegripna) omfattas icke

av bestämmelserna i detta avtal, utan

skola däri nedlagd förmögenhet och därav

härflytande inkomster vara underkastade

beskattning efter de i varje

stat gällande bestämmelserna. Båda sta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

11

De to stater er enige om i påkommende

tilfaelde gennem deres hojeste finansmyndigheder

åt optage forhandlinger

om, i hvilket omfång og efter hvilke

grundssetninger skattelempelse kan gives

indehaverne af sådanne fideikommisser,

forsåvidt dobbeltbeskatning af disse

skulle foreligge.

5. Bestemmelsen i artikel 4 gaelder

såvel indkomst, som erhverves ved den

faste ejendoms umiddelbare anvendelse

og brug, som indkomst ved udleje, bortforpagtning

samt enhver anden slags

anvendelse af ejendommen, ligesom realisationsfortjeneste,

som erhverves ved

ikke erhvervsmsessig afhsendelse af fast

ej endom samt af tilbehor, som afhsendes

i förbindelse med ejendommen.

Som indkomst af fast ejendom betragtes

indkomst ved faeldning af skov på

egen eller andens jord, såvel som indkomst,

som må tilkomme producenten

ved det faeldede tommers befordring til

eksporthavn og dets salg indenfor riget,

ligesom ved sådan foraedling af tommeret,

som finder sted indenfor riget

andetsteds end på fast driftssted.

6. Til naering ifolge artikel 5 regnes

også fri naering, såsom videnskabelig,

kunstnerisk, litteraer, undervisende og

opdragende virksomhed, som også virksomhed

som laege, advokat, arkitekt og

ingenior.

7. Bestemmelserne i artikel 5 gaelder

såvel indkomst, som erhverves ved umiddelbar

drift af virksomheden, som også

indkomst ved virksomhedens udleje til

en anden, ligesom fortjeneste ved afhaendelse

af virksomheden eller del deraf

eller af genstande, som anvendes i virksomheden.

8. Plads for byggeforetagende, hvis

udforelse har overskredet eller, såvidt

kan forudses, kommer til åt overskride

en tidsperiode af tolv måneder, skal

anses som fast driftssted i overenskomstens

betydning.

Fast driftssted i den ene af de kontraherende

stater skal ikke anses for åt

foreligge alene af den grund, åt et i den

anden stat hjemmehorende foretagende

i den forste stat har et datterselskab

eller der opretholder forretningsforbin
-

terna äro ense om att i förekommande

fall genom sina högsta finansmyndigheter

upptaga förhandlingar om i vilken

omfattning och efter vilka grunder

skattelindring kan medgivas innehavare

av sådana fideikommiss, för så vitt

dubbelbeskattning av dem skulle föreligga.

5. Bestämmelsen i artikel 4 gäller

såväl inkomst, som förvärvas genom

den fasta egendomens omedelbara förvaltande

och brukande, som ock inkomst

genom uthyrning, utarrendering samt

varje annat slags användning av egendomen

ävensom realisationsvinst, som

förvärvas genom icke yrkesmässig avyttring

av fast egendom samt av tillbehör,

som avyttras i samband med

egendomen.

Såsom inkomst av fast egendom betraktas

inkomst genom avverkning av

skog på egen eller annans mark, så ock

inkomst, som må tillkomma avverkaren

genom det avverkade virkets forsling

till exporthamn och dess försäljning

inom riket ävensom genom sådan förädling

av virket, som inom riket äger rum

annorstädes än å fast driftställe.

6. Till yrke enligt artikel 5 räknas

även fritt yrke, såsom vetenskaplig,

konstnärlig, litterär, undervisande och

uppfostrande verksamhet, så ock verksamhet

som läkare, advokat, arkitekt

och ingenjör.

7. Bestämmelserna i artikel 5 gälla

såväl inkomst, som förvärvas genom

omedelbart bedrivande av rörelse, som

ock inkomst genom rörelses upplåtelse

åt annan ävensom vinst genom avyttring

av rörelsen eller del därav eller av

föremål, som användes i rörelsen.

8. Plats för byggnadsföretag, vars

utförande överskridit eller, såvitt förutses

kan, kommer att överskrida en

tidrymd av tolv månader, skall anses

såsom fast driftställe i avtalets mening.

Fast driftställe i den ena av de avtalsslutande

staterna skall ej anses föreligga

allenast på den grund, att ett i den

andra staten hemmahörande företag i

den förra staten har ett dotterbolag eller

där upprätthåller affärsförbindelser blott

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

delser Mot ved en fuldstaendig uafhsengig

representant eller gennem en

representant (agent), som vel er stadigt

virksom for foretagendets regning

indenfor den forste stat, men kun formidler

forretninger uden åt vaere befuldmaegtiget

til åt afslutte forretninger

på foretagendets vegne.

9. De hojeste finansmyndigkeder kan

indgå sserlig overenskomst for på rimelig

vis åt tilvejebringe deling af indkomster

af handel, industri og anden erhvervsvirksomhed

i de i artikel 5, forste stykke,

andet punkt, tilsigtede tilfaelde.

10. Ved »lignende vaerdipapirer» i

artikel 5, sidste stykke, forstås, forsåvidt

den gaeldende lovgivning i Danmark

angår, andelsbeviser, som indehaves af

kommanditister, interessenter, andelshavere

eller andre ikke fuldt ansvarlige

deltagere i erhvervsvirksomhed samt,

forsåvidt den gaeldende lovgivning i

Sverige angår, beviser for andele i

svenske okonomiske foreninger.

Såfremt der på grund af aendring af

bestemmelserne i en af staternes lovgivning

angående selskaber eller andre

sammenslutninger i erhvervsojemed opstår

sporgsmål om betydningen af udtrykket

»lignende vaerdipapirer», kan de

to staters hojeste finansmyndigheder

traffe saerlig overenskomst herom.

11. Den omstaendighed, åt en skattepligtig

i medför af artikel 3 skal anses

för åt vaere bosat i Sverige, skal ikke

vaere til hinder for, åt han, såfremt

han på grund af ophold i Danmark opfylder

betingelserne for skatteansaettelse

efter den danske lovgivnings regler,

skatteansaettes i Danmark forsåvidt

angår indkomst ved personligt arbejde

(jfr. artikel 9, forste stykke), indtjent i

Danmark i det indkomstår, der efter

de danske regler skal laegges til grund

for denne skatteansaettelse. Regien i

artikel 13 skal i dette tilfaelde vaere

anvendelig ved skattens beregning i

Danmark.

12. Under hensyn til den danske

lovgivnings regel, hvorefter beskatning

som folge af bopael i Danmark sker efter

indkomst, erhvervet året forud for

skatteåret, erklaerer de to stater sig

genom en fullständigt oberoende representant

eller genom en representant

(agent), som visserligen är stadigvarande

verksam för företagets räkning inom den

förra staten men blott förmedlar affärer

utan att vara befullmäktigad att avsluta

affärer å företagets vägnar.

9. De högsta finansmyndigheterna

kunna sluta särskilt avtal för att på

skäligt sätt åstadkomma uppdelning av

inkomster av handel, industri och annan

rörelse i de i artikel 5 första stycket andra

meningen avsedda fallen.

10. Med »likartade värdepapper» i

artikel 5 sista stycket förstås, såvitt

gällande lagstiftning i Sverige angår,

bevis å andelar i svenska ekonomiska

föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning

i Danmark angår, bevis å andelar,

som innehavas av kommanditdelägare,

intressenter, andelshavare eller

andra begränsat ansvariga delägare i

förvärvsverksamhet.

Därest på grund av ändring av bestämmelserna

i någondera statens lagstiftning

angående bolag eller andra

sammanslutningar för företags drivande

fråga uppkommer om innebörden av

uttrycket »likartade värdepapper»,

kunna de båda staternas högsta finansmyndigheter

träffa särskild överenskommelse

härutinnan.

11. Den omständigheten att en skattskyldig

enligt artikel 3 skall anses vara

bosatt i Sverige utgör icke hinder för

att den skattskyldige, därest han på

grund av vistelse i Danmark uppfyller

förutsättningarna för att kunna

påföras skatt i enlighet med bestämmelserna

i den danska lagstiftningen, i Danmark

påföres skatt beträffande inkomst

av personligt arbete (jämför artikel 9

första stycket), som förvärvats i Danmark

under det inkomstår, vilket enligt

danska regler skall läggas till grund för

skattens påförande. Bestämmelsen i

artikel 13 skall i detta fall äga tillämpning

vid skattens påförande i Danmark.

12. Med hänsyn till den danska lagstiftningens

ståndpunkt att för bosättning

under viss tid i Danmark taga till

beskattning inkomst, som under föregående

år förvärvats, förklara sig de

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

13

enige om, åt overenskomsten ikke skal

va?re til hinder for sådan beskatning i

Danmark af indkomst, henhorende under

artikel 3, samt åt sporgsmålet om, hvorvidt

dobbeltbeskatning med hensyn til

sådan indkomst skal siges åt foreligge,

efter overenskomsten skal bero på, om

beskatningen sker i begge stater på

grund af bopael i samme tidsrum.

Med henblik på den danske lovgivnings

regel om, åt skattepligten i Danmark

i tilfrelde, hvor en skattepligtig

opgiver sin bopael i Danmark, vedvarer

skatteåret ud, er der mellem de to stater

enighed om folgende: Dersom den skattepligtige

under ophold i Sverige der bliver

undergivet almindelig (fuld) indkomstskattepligt,

bortfalder den danske indkomstskattepligt

for den tilsvarende

periode (jfr. om formueskattepligten

punkt 13). Den danske skattepligt påvirkes

derimod ikke af, åt den skattepligtige

bliver underkastet begraenset

skattepligt i Sverige, f. eks. skattepligt

af indkomst ved personligt arbejde (jfr.

artikel 9, forste stykke).

Bestemmelserne i artikel 5 og artikel 9,

forste stykke, skal ikke vajre til hinder

for, åt Danmark i tilfselde af en skattepligtigs

flytning fra Sverige til Danmark

efter tilflytningen beskatter den pågaeldende

af erhvervsindkomst, indtjent

i Sverige inden flytningen, såfremt den

pågaeldende erhvervsvirksomhed ophorer

som folge af flytningen, eller af indkomst

ved personligt arbejde, som er indtjent i

Sverige inden flytningen. I tilfselde hvor

en person — som i medför af den i andet

stykke i dette punkt omhandlede bestemmelse

i dansk lovgivning er undergivet

almindelig (fuld) skattepligt i

Danmark indtil udgangen af skatteåret,

uanset åt han har opgivet sin bopael i

Danmark — i dette tidsrum på grund af

ophold i Sverige der er blevet undergivet

begrsenset indkomstskattepligt (jfr. andet

stykke, sidste punktum i dette punkt),

kan han efter sin tilbagevenden til Danmark

dog ikke i Danmark beskattes af

indkomst af den i dette stykke omhand
-

avtalsslutande staterna ense därom, att

hinder enligt avtalet ej skall anses föreligga

för dylik beskattning i Danmark

av inkomst, som avses i artikel 3, samt

att spörsmålet, huruvida dubbelbeskattning

i fråga om dylik inkomst skall anses

föreligga, skall enligt avtalet bedömas

med hänsyn till om beskattning sker i

båda staterna på grund av bosättning

under samma tidrymd.

Med hänsyn till den bestämmelse i den

danska lagstiftningen, enligt vilken

skattskyldigheten i Danmark i sådana

fall då en skattskyldig uppgiver sitt

hemvist i Danmark fortbestår intill

skatteårets utgång, hava de båda staterna

överenskommit om följande: Därest

den skattskyldige under vistelse i

Sverige därstädes underkastas oinskränkt

skattskyldighet för inkomst,

bortfaller i Danmark skattskyldigheten

för inkomst för motsvarande tid (jämför

beträffande skattskyldighet för förmögenhet

punkt 13). Å skattskyldigheten

i Danmark inverkar däremot icke den

omständigheten att den skattskyldige

i Sverige underkastas begränsad skattskyldighet,

till exempel skattskyldighet

för inkomst av personligt arbete (jämför

artikel 9 första stycket).

Bestämmelserna i artikel 5 och artikel

9 första stycket skola icke utgöra hinder

för att Danmark i händelse av skattskyldigs

flyttning från Sverige till Danmark

efter flyttningen beskattar honom för

sådan inkomst av rörelse, som förvärvats

i Sverige före flyttningen, därest

ifrågavarande rörelse upphör som följd

av flyttningen, eller för inkomst av personligt

arbete, vilken förvärvats i Sverige

före flyttningen. Då en person — vilken

enligt den i andra stycket i denna punkt

omförmälda bestämmelsen i dansk lagstiftning

är underkastad oinskränkt

skattskyldighet i Danmark intill utgången

av skatteåret, oavsett att han

uppgivit sitt hemvist i Danmark —

under denna tid på grund av vistelse i

Sverige blivit där underkastad begränsad

skattskyldighet för inkomst (jämför

andra stycket sista meningen i denna

punkt), kan han efter återkomst till

Danmark dock icke därstädes beskattas

för i Sverige förvärvad inkomst som i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

lede art, der er indtjent og beskattet i

Sverige.

Skulle anvendelsen af disse bestemraelser

medfore, åt den samlede beskatning

i de to stater kommer til åt omfatte

indkomstbelob, der er vsesentlig storre

eller vaesentlig mindre end det belob,

som ville vsere blevet genstand for beskatning,

hvis hele indkomsten for den

pågseldende periode var blevet beskattet

under eet, kan de to staters hojeste

finansmyndigheder trseffe saerlige aftaler

om afvigelse fra disse bestemmelser.

13. Bestemmelserne i artikel 3 skal,

forsåvidt angår formuebeskatningen,

ikke finde anvendelse ved flytning fra

den ene stat til den anden, idet hvert

land i sådanne tilfaelde skal vaere berettiget

til åt gå frem efter sin skattelovgivning,

medmindre de to staters hojeste

finansmyndigheder i saerlige tilfaelde

måtte blive enige om undtagelser.

14. Hver af staterne skal have ret til i

påkommende tilfaelde åt kraeve dokumentation

for, åt dobbeltbeskatning i

denne overenskomsts betydning föreligger.

Udfaerdiget i Stockholm den 27. oktober

1953 i to eksemplarer, i det danske og

det svenske sprog, således åt de to

tekster har samme gyldighed.

detta stycke avses och som i Sverige

beskattas.

Skulle tillämpningen av dessa bestämmelser

medföra, att den sammanlagda

beskattningen i båda staterna kommer

att avse inkomstbelopp, som är avsevärt

större eller avsevärt mindre än

det, som skulle tagits till beskattning,

om all inkomst för ifrågavarande period

beskattats en gång, kunna de båda

staternas högsta finansmyndigheter

träffa särskilda överenskommelser om

avvikelse från dessa bestämmelser.

13. Bestämmelserna i artikel 3 skola,

såvitt angår beskattning av förmögenhet,

ej tillämpas i händelse av skattskyldigs

flyttning från den ena staten

till den andra, utan vardera staten skall

i dylikt avseende äga förfara enligt sin

lagstiftning, med mindre de båda staternas

högsta finansmyndigheter i särskilda

fall överenskomma om undantag.

14. Vardera staten skall vara oförhindrad

att i förekommande fall fordra

bevis för att dubbelbeskattning i avtalets

mening föreligger.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober

1953 i dubbla exemplar, på svenska

och danska språken, vilka båda texter

äga lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

15

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og

Kongeriget Sverige om bistånd

i skattesager.

Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige er blevet enige om åt indgå en

overenskomst om bistånd i skattesager.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede

udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i

Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Stenderup,

og

Hans Majestaet Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence

Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens

fuldmagter og fundet dem i god og

behörig form er blevet enige om folgende

bestemmelser:

Almindelige bestemmelser.

Artikel 1.

Begge stater forpligter sig gensidigt

til åt yde hinanden bistånd i skattesager

på den nedenfor nsermere angivne måde.

Ved bistånd forstås i denne overenskomst:
a)

overlevering af dokumenter,

b) tilvejebringelse af oplysninger og

udveksling af sådanne uden sserlig

bogsering eller efter anmodning i det

enkelte tilfselde, samt

c) inddrivelse af skat.

Artikel 2.

Som skatter anses i denne overenskomst:
a)

de skatter, på hvilke overenskomsten

af 27. oktober 1953 mellem Kongeriget

Danmark og Kongeriget Sverige

til undgåelse af dobbeltbeskatning vedrorende

skatter af indkomst og formue

finder anvendelse; samt

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Danmark angående

handräckning i skatteärenden.

Konungariket Sverige och Konungariket

Danmark hava överenskommit att

sluta avtal angående handräckning i

skatteärenden.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Danmark:
Den

danske t. f. Chargé d’Affaires i

Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Stenderup,

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god

och behörig form, överenskommit om

följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Båda staterna förplikta sig ömsesidigt

att lämna varandra handräckning i

skatteärenden på sätt nedan närmare

angives.

Med handräckning förstås i detta

avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) införskaffande av uppgifter och

utbyte av upplysningar utan särskild

begäran eller efter framställning i det

enskilda fallet, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel 2.

Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den

27 oktober 1953 mellan Konungariket

Sverige och Konungariket Danmark för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet

äger tillämpning; samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj:ts proposition nr 237.

b) de afgifter, på hvilke overenskomsten

af 27. oktober 1953 mellem Kongeriget

Danmark og Kongeriget Sverige

til undgåelse af dobbeltbeskatning vedrorende

skatter af arvemidler finder

anvendelse.

Artikel 3.

Bistånd ydes kun forsåvidt angår

skattekrav mod skattepligtige, som tilliorer

den stat, fra hvilkep anmodningen

er fremkommet, eller som er bosat i

denne stat. Som bosat i en af staterne

betragtes ifolge denne overenskomst

tillige personer, der stadig opholder sig

der, eller iovrigt i henseende til beskatningen

der skal behandles på samme

måde som en i staten bosat person, herunder

også personer, som beskattes i

Danmark i overensstemmelse med bestemmelserne

i punkterne 11 og 12 i

slutprotokollen til den i artikel 2

nsevnte overenskomst til undgåelse af

dobbeltbeskatning vedrorende skatter

af indkomst og formue.

Var den i forste stykke nsevnte betingelse

til stede indenfor det tidsrum

eller på det tidspunkt, skattekravet

angår, skal den omstsendighed, åt betingelsen

senere er bortfaldet, ikke

vsere til hinder for, åt bistånd ydes; heraf

folger bl. a., åt hvor et skattekrav er

opstået i en af staterne på grund af

bossettelse i denne stat, skal den omstsendighed,

åt bopselsforholdene senere

er amdret, ikke vsere til hinder for, åt der

i den anden stat ydes bistånd i anledning

af det opståede skattekrav.

Forsåvidt angår overlevering af dokumenter

samt tilvejebringelse af oplysninger,

der forefindes i offentligt tilgsengelige

akter, ydes bistånd, selvom

den i forste stykke nsevnte betingelse

ikke er til stede.

Artikel 4.

Al skriftveksling i sager om bistånd

sker direkte mellem det danske finansministerium

eller den myndighed, som

finansministeren i Danmark bestemmer,

og det svenske finansdepartement eller

den myndighed, som finansministeren

i Sverige bestemmer.

b) de skatter, å vilka avtalet den

27 oktober 1953 mellan Konungariket

Sverige och Konungariket Danmark för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å kvarlåtenskap äger

tillämpning.

Artikel 3.

Handräckning medgives blott såvitt

angår skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra den stat, från vilken framställningen

gjorts, eller som äro bosatta

i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna

behandlas enligt detta avtal även

personer, som där stadigvarande vistas

eller som eljest i beskattningshänseende

där skola behandlas på samma sätt som

en i staten bosatt person, härunder inbegripet

personer, som påföras skatt i Danmark

i enlighet med bestämmelserna i

punkterna 11 och 12 i slutprotokollet

till det i artikel 2 omförmälda avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Förelåg i första stycket angiven förutsättning

under den tidrymd eller vid

den tidpunkt, skatteanspråket avser,

skall den omständigheten, att förutsättningen

sedermera bortfallit, ej utgöra

hinder för handräckningens beviljande;

härav följer bland annat att, då skattekrav

uppkommit i en av staterna på

grund av bosättning i den staten, skall

den omständigheten, att bosättningsförhållandena

sedermera ändrats, icke utgöra

hinder för beviljande i den andra

staten av handräckning i anledning av

sagda skattekrav.

För delgivning av handling samt för

införskaffande av upplysningar, som

kunna inhämtas i offentliga handlingar,

medgives handräckning även om i första

stycket angiven förutsättning icke föreligger.

Artikel 4.

All skriftväxling i ärenden om handräckning

sker direkt mellan svenska

finansdepartementet eller den myndighet,

som finansministern i Sverige bestämmer,

samt danska finansministeriet

eller den myndighet, som finansministern

i Danmark bestämmer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

17

Artikel 5.

De liöjeste finansmyndigheder kan

trseffe aftale i overensstemmelse med bestemmelserne

i artikel 19 angående de

oplysninger, som anmodning om bistånd

skal indehokle.

Artikel 6.

Anmodning om bistånd kan afslås,

hvis den stat, der er anmodet om åt yde

bistånd, anser denne for egnet til åt

bringe dens hojhedsrettigheder eller sikkerhed

i fare.

Artikel 7.

Ydes der bistånd helt eller delvis, skal

den stat, der er anmodet om åt yde bistånd,

uf orto vet underrette den anden

stat om sägens udfald.

Såfremt bistandsanmodningen ikke

efterkommes, skal den stat, der er blevet

anmodet om åt yde bistånd, ufortovet

underrette den anden stat herom med

angivelse af grunden hertil.

Ved meddelelse af underretning i henhold

til denne artikel skal tillige oplyses

sådanne omstaendigheder, der kan vsere

af betydning for skattesagens videre

behandling.

Artikel 8.

Dokumenter, som er udfserdiget eller

bekrgeftet af en domstol eller en forvaltningsmyndighed

i den ene stat,

behover ikke åt legaliseres for åt kunne

anvendes i skattesager indenfor den

anden stats område.

Hvad der er fastsat i denne artikel,

gselder også med hensyn til dokumenter,

der er underskrevet af en tjenestemand

ved domstolen eller myndigheden, såfremt

sådan underskrift er tilstrsekkelig

ifolge lovgivningen i den stat, domstolen

eller myndigheden tilhorer.

Artikel 5.

De högsta finansmyndigheterna äga

träffa överenskommelse enligt bestämmelserna

i artikel 19 angående de uppgifter,

som framställning om handräckning

skall innehålla.

Artikel 6.

Framställning om handräckning kan

avböjas, om den stat, hos vilken handräckningen

begärts, anser densamma ägnad

att äventyra dess höghetsrättigheter

eller säkerhet.

Artikel 7.

Verkställes handräckning helt eller

delvis, skall den stat, hos vilken handräckningen

begärts, utan dröjsmål underrätta

den andra staten om utgången av

ärendet.

Efterkommes icke framställning om

handräckning, skall den stat, hos vilken

handräckningen begärts, ofördröj ligen

underrätta den andra staten därom med

angivande av skälen för beslutet.

Vid meddelande av underrättelse enligt

denna artikel skola tillika angivas

sådana omständigheter som må vara

av betydelse för skatteärendets vidare

behandling.

Artikel 8.

Handling, som utfärdats eller bestyrkts

av domstol eller förvaltningsmyndighet

i den ena staten, behöver ej

legaliseras för att användas i skatteärende

inom den andra statens område.

Vad i denna artikel sagts gäller jämväl

beträffande handling, som underskrivits

av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten,

såframt sådan underskrift är

tillräcklig enligt lagstiftningen i den

stat, domstolen eller myndigheten tillhör.

Overlevering af dokumenter.

Artikel 9.

Vedkommende myndighed i den stat,

der er anmodet om overlevering af et

dokument, kan, bortset fra de tilfselde,

som omhandles i meste stykke, ind
-

Delgivning av handlingar.

Artikel 9.

Vederbörande myndighet i den stat,

hos vilken delgivning begärts, kan

utom i fall, som avses i nästföljande

stycke, inskränka sig till att verkställa

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 237.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skrsenke sig til åt foretage overleveringen

ved dokumentets afgivelse til

modtageren, forsåvidt denne er villig

til åt modtage det.

Efter onske fra den stat, som har anmodet

om overleveringen, skal dokumentet

overleveres under iagttagelse af den

form, som er foreskrevet for lignende

overlevering i lovgivningen i den stat,

der er anmodet om overlevering.

Artikel 10.

Som bevis for overleveringen skal

gselde enten en dateret og bekraeftet

erkendelse fra den, til hvem overleveringen

er sket, eller en attest fra vedkommende

myndighed i den stat, der er

anmodet om åt foretage overleveringen,

udvisende formen og tidspunktet for

overleveringen.

Tilvejebringelse af oplysninger m. v.

Artikel 11.

Tilvejebringelse af oplysninger skal

ske i overensstemmelse med lovgivningen

i den stat, til hvilken anmodningen

herom er rettet.

Anmodningen må ikke efterkommes,

såfremt dette ville medfore, åt forretnings-,

fabrikations- eller erhvervshemmeligheder

derved ville blive åbenbaret.

Anmodningen kan afslås, dersom den

stat, der fremssetter anmodningen, ifolge

sin egen lovgivning ikke på bogsering af

den anden stat kan fremskaffe oplysninger

af den omspurgte art.

Den myndighed, som fremssetter anmodningen,

skal oplyse, hvorvidt den

pågaeldende foranstaltning ifolge statens

egen lovgivning kan foretages på begaering

af den anden stat.

Artikel 12.

De i artikel 4 omhandlede myndigheder

skal, i det omfång det hensigtsmaessigt

kan ske på grundlag af tilgaengelige

oplysninger, snarest muligt

efter udgangen af hvert kalenderår uden

saerlig anmodning udveksle sådanne oplysninger

angående fysiske personer med

bopael i den anden stat eller der hjemmehorende

juridiske personer, som kan

antages åt vaere af betydning for disses

delgivningen genom handlingens överlämnande

till mottagaren, såvitt denne

är villig mottaga densamma.

På önskan av den stat, som begärt

delgivningen, skall handlingen delgivas

i den form, som för liknande delgivning

är föreskriven enligt lagstiftningen i den

stat, hos vilken delgivning begärts.

Artikel 10.

Såsom bevis om delgivningen skall

gälla antingen ett daterat och bestyrkt

erkännande av den, med vilken delgivningen

skett, eller ett intyg av vederbörande

myndighet i den stat, hos vilken

delgivningen begärts, utvisande formen

och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter, m. in.

Artikel 11.

Införskaffande av uppgifter skall ske

i enlighet med lagstiftningen i den stat,

till vilken framställning om införskaffande

av uppgifterna riktats.

Framställningen må icke efterkommas,

om bifall till framställningen skulle

medföra yppandet av affärs-, fabrikations-

eller yrkeshemlighet. Framställningen

kan avböjas, därest den stat,

som gör framställningen, enligt sin egen

lagstiftning icke kan på begäran av den

andra staten införskaffa uppgift av det

slag varom fråga är.

Den myndighet, som gör framställningen,

skall uppgiva, huruvida den

åtgärd, varom fråga är, enligt lagstiftningen

i den egna staten kan vidtagas

på begäran av den andra staten.

Artikel 12.

I artikel 4 omförmälda myndigheter

skola, i den mån det lämpligen kan ske

på grundval av tillgängliga uppgifter,

snarast möjligt efter utgången av varje

kalenderår, utan särskild framställning

utbyta sådana upplysningar, avseende i

den andra staten bosatta fysiska personer

eller där hemmahörande juridiska

personer, som kunna antagas vara av

betydelse för deras taxering. Omfatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

19

skatteanssettelse. Omfanget af de oplysninger,

som således skal udveksles,

fastsaettes ved overenskomst på den

måde, som omhandles i artikel 19.

Dersom det i den stat, som har modtaget

oplysningerne, viser sig, åt disse

ikke svarer til de virkelige forhold, skal

vedkommende myndighed i denne stat,

forsåvidt det findes åt kunne ske og

kan antages åt vaire af interesse for den

anden stat, snarest muligt tilbagesende

de modtagne dokumenter til vedkommende

myndighed i denne med oplysning

om grunden tiltilbagesendelsen eller

på anden måde underrette denne myndighed

om forholdet.

Inddrivelse af skat.

Artikel 13.

Et eksigibelt skattekrav skal efter anmodning

fra den ene stat anerkendes som

eksigibelt i den anden stat samt inddrives

i overensstemmelse med dennes

lovgivning.

Med anmodning om inddrivelse af

skat skal folge en erklsering fra vedkommende

myndighed i den stat, der

fremssetter anmodningen, om, åt kravet

er eksigibelt; denne myndigheds kompetence

skal bekrseftes af myndighed

som omhandlet i artikel 4.

Bistånd til inddrivelse ydes ikke, såfremt

skattekravet, hvis det blev gennemfort,

ville medfore dobbeltbeskatning

i forhold mellem de to stater.

Artikel 14.

Anmodning om bistånd til inddrivelse

kan kun fremssettes, forsåvidt der ikke

i den pågseldende stat föreligger tilstrsekkelige

inddrivelsesmuligheder.

Forsåvidt angår arvinger eller andre,

der har erhvervet midler som folge af

et dodsfald, ydes der ikke bistånd til

inddrivelse af skat i det omfång, skattekravet

överskrider belobet eller vserdien

på erhvervelsestidspunktet af det, der

er erhvervet som folge af dodsfaldet.

Artikel 15.

For skat, som skal inddrives ifolge

denne overenskomst, gselder ikke sserlig

ningen av de upplysningar, som sålunda

skola utbytas, bestämmes genom överenskommelse

i den ordning varom i

artikel 19 stadgas.

Därest det i den stat, som mottagit

upplysningarna, befinnes att dessa icke

motsvara de verkliga förhållandena, skall

vederbörande myndighet i den staten,

om så finnes kunna ske och det kan

antagas vara av intresse för den andra

staten, så snart som möjligt återställa

de mottagna handlingarna till vederbörande

myndighet därstädes, med angivande

av skälen för återställandet, eller

ock på annat sätt underrätta myndigheten

om förhållandet.

Indrivning av skatt.

Artikel 13.

Exigibelt beslut i skatteärende skall,

efter framställning från den ena staten,

i den andra staten erkännas såsom exigibelt

samt verkställas i enlighet med dess

lagstiftning.

Vid framställning om indrivning skall

fogas förklaring av vederbörande myndighet

i den stat, från vilken framställningen

göres, att beslutet är exigibelt;

denna myndighets behörighet skall bestyrkas

av myndighet som i artikel 4

sägs.

Handräckning för indrivning medgives

icke, därest skatteanspråket, om

det genomfördes, skulle föranleda dubbelbeskattning

i förhållandet mellan de

båda staterna.

Artikel 14.

Framställning om handräckning för

indrivning må ifrågakomma endast såvitt

tillräckliga möjligheter för indrivning

icke föreligga i den egna staten.

Handräckning beviljas icke för indrivning

av skatt, såvitt angår arvingar

eller andra vilka förvärvat egendom

på grund av dödsfall, i den mån skatteanspråket

överskrider beloppet eller

värdet vid tiden för förvärvet av vad

som på grund av dödsfallet förvärvats.

Artikel 15.

Beträffande skatt, som skall indrivas

enligt detta avtal, åtnjutes icke för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

fortrinsret, som er fastsat for skatter i

den stat, der er anmodet om bistånd.

Ved inddrivelse af skat ifolge denne

overenskomst skal sogsmål ved domstolene

eller konkurs xkke indledes, medmindre

den hojeste finansmyndighed i

den stat, hvor inddrivelsen sker, efter

bogsering af den tilsvarende myndighed

i den stat, der har fremsat anmodningen,

udtrykkelig giver sit samtykke hertil.

Artikel 16.

Den stat, hvor inddrivelse ifolge

denne overenskomst har fundet sted,

er overfor den anden stat ansvarlig for

de inddrevne belob.

Sxrlige bestemmelser.

Artikel 17.

Med hensyn til foresporgsler, oplysninger

og erklseringer samt andre meddelelser,

som ifolge denne overenskomst

fremkommer til en af staterne, skal de i

denne stat gseldende lovregler om tavshedspligt

og dokumenters hemmeligholdelse

finde anvendelse.

Artikel 18.

For bistånd ifolge denne overenskomst

i en af staterne kan der ikke afkrseves

den anden stat afgift eller godtgorelse

for udgifter. Den forstnsevnte stat er

dog berettiget til godtgorelse dels for

vederlag til sagkyndige, dels for udgifter,

som er foranlediget ved stsevningsmsends

medvirken i de i artikel 9, andet

stykke, omtalte tilfselde, dels endelig

for udgifter i förbindelse med sogsmål

ved domstolene, som er foranlediget af

bistandsydelsen.

Artikel 19.

De hojeste finansmyndigheder i de to

stater kan trseffe yderligere aftaler i

overensstemmelse med denne overenskomsts

formål. Foruden om udvekslingen

af sådanne oplysninger, som omtales

i artikel 12, kan de sserlig tneffe

nsermere aftale om de mindstebelob,

som en anmodning om inddrivelse må

skatter stadgad särskild förmånsrätt i

den stat, hos vilken handräckning

begärts.

Vid indrivning av skatt enligt detta

avtal skall rättegångsförfarande vid

domstol eller konkursförfarande icke

inledas, med mindre den högsta finansmyndigheten

i den stat, hos vilken

indrivningen sker, efter begäran av

motsvarande myndighet i den stat, som

gjort framställningen, uttryckligen därtill

samtycker.

Artikel 16.

Den stat, i vilken indrivning enligt

detta avtal ägt rum, är gentemot den

andra staten ansvarig för de indrivna

beloppen.

Särskilda bestämmelser.

Artikel 17.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,

uppgifter och utlåtanden ävensom

andra meddelanden, vilka i anledning

av detta avtal ingå till någondera

staten, tillämpas i denna stat gällande

laga bestämmelser angående tystnadsplikt

och handlingars hemlighållande.

Artikel 18.

För handräckning enligt detta avtal i

en av staterna må den andra staten

icke påföras någon avgift eller kostnadsersättning.

Den förstnämnda staten

är dock berättigad till ersättning dels

för gottgörelse till sakkunniga, dels för

kostnader, som föranletts genom förrättningsmäns

medverkan uti de i artikel

9 andra stycket angivna fallen, dels

ock för kostnader på grund av rättegångsförfarande

vid domstol, som föranledes

av handräckningens verkställande.

Artikel 19.

De högsta finansmyndigheterna i de

båda staterna kunna träffa ytterligare

överenskommelser i enlighet med detta

avtals syftemål. De kunna särskilt närmare

överenskomma — förutom beträffande

utbytet av sådana upplysningar

som avses i artikel 12 — angående

minsta belopp, som framställning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

21

angå, om afgifter i förbindelse med

inddrivelse, renter, rettergangsomkostninger,

boder og andre lignende belob

uden strafferetlig karakter, som pålober

i förbindelse med beskatning eller inddrivelse,

om fastssettelse af kurs for

omregningen af belob, som skal inddrives,

samt om regnskabsaflseggelse for

inddrevne belob.

Skulle der opstå vanskeligheder eller

tvivl vedrorende overenskomstens fortolkning

eller anvendelse, kan de naevnte

myndigheder ligeledes trseffe saerlig aftale.

Artikel 20.

Med udtrykket »den hojeste finansmyndighed»

forstås i denne overenskomst

finansministeren i den pågseldende

stat.

Artikel 21.

Denne overenskomst gaelder for Danmarks

vedkommende ikke for Faeroerne

og Grönland.

Artikel 22.

Denne overenskomst skal ratificeres

for Danmarks vedkommende af Hans

Majestaet Kongen af Danmark og för

Sveriges vedkommende med rigsdagens

samtykke af Hans Majestaet Kongen af

Sverige.

Ratifikationsdokumenterne skal snarest

muligt udveksles i Stockholm.

Overenskomsten traeder i kraft ved

begyndeisen af den måned, som folger

naermest efter udvekslingen af ratifikationsdokumenterne.

Det iagttages herved,

åt bistånd ikke skal ydes,

forsåvidt angår tilvejebringelse af oplysninger

fra Sverige, såfremt den indkomst

eller formue, som sagen angår, i

Danmark er medregnet eller burde have

vaeret medregnet ved skatteansaettelsen

for skatteåret 1953/54 eller tidligere

skatteår;

forsåvidt angår tilvejebringelse af oplysninger

fra Danmark, såfremt den indkomst

eller formue, som sagen angår, i

Sverige er medregnet eller burde have

vaeret medregnet ved skatteligningen for

året 1953 eller tidligere år;

om indrivning må avse, angående avgifter

i samband med indrivning, räntor,

rättegångskostnader, viten och andra

liknande, i samband med beskattning

eller indrivning utgående belopp utan

straffrättslig karaktär, angående fastställande

av kurs för omräkning av

belopp, som skola indrivas, samt angående

redovisning av indrivna belopp.

Skulle svårighet eller tvivelsmål uppkomma

rörande avtalets tolkning eller

tillämpning, äga nyssnämnda myndigheter

likaledes träffa särskild överenskommelse.

Artikel 20.

Med uttrycket högsta finansmyndighet

förstås i detta avtal finansministern

i vederbörande stat.

Artikel 21.

Detta avtal gäller för Danmarks vidkommande

icke beträffande Färöarna

och Grönland.

Artikel 22.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges

del med riksdagens samtycke av

Hans Majestät Konungen av Sverige

och för Danmarks del av Hans Majestät

Konungen av Danmark.

Ratifikationshandlingarna skola snarast

möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med ingången

av den kalendermånad, som följer närmast

efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

Härvid iakttages, att

handräckning ej medgives,

beträffande införskaffande av uppgift

från Danmark, därest inkomst eller förmögenhet,

varom i ärendet är fråga, i

Sverige taxerats eller bort taxeras vid

1953 eller tidigare års taxering;

beträffande införskaffande av uppgift

från Sverige, därest inkomst eller förmögenhet,

varom i ärendet är fråga, i

Danmark taxerats eller bort taxeras för

skatteåret 1953/54 eller tidigare skatteår;
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

forså vidt angår tilvejebringelse af

oplysninger vedrerende säger om afgifter

af arvemidler, såfremt arveladeren eller

testatoren er afgået ved doden for dagen

for overenskomstens ikrafttraden;

forsåvidt angår inddrivelse af dansk

skat af indkomst eller formue, såfremt

skatten er pålignet for skatteåret 1953/54

eller tidligere skatteår;

forsåvidt angår inddrivelse af svensk

skat af indkomst eller formue, såfremt

skatten er pålignet på grundlag af

skatteligningen for året 1953 eller tidligere

år eller på grundlag af efteransaettelse

for noget af de nsevnte år; samt

forsåvidt angår inddrivelse af afgifter

af arvemidler, såfremt arveladeren

eller testatoren er afgået ved doden for

dagen for overenskomstens ikrafttraden.

Artikel 23.

Overenskomsten skal gaelde, så Isenge

den ikke opsiges af nogen af de kontraherende

stater. Opsigelse skal finde sted

mindst seks måneder for et kalenderårs

udgang. Er opsigelsesfristen iagttaget,

ophorer overenskomstens gyldighed ved

kalenderårets udgang.

Anmodning om bistånd, som er kommet

frem til vedkommende myndighed

i den stat, til hvilken anmodningen er

rettet, inden overenskomsten er ophort

åt gaelde, skal efterkommes i henhold til

overenskomstens bestemmelser.

beträffande införskaffande av uppgift

i ärende rörande skatt å kvarlåtenskap,

om arvlåtaren eller testatorn avlidit

före dagen för avtalets ikraftträdande;

beträffande indrivning av svensk skatt

å inkomst eller förmögenhet, om skatten

utgår på grund av 1953 eller tidigare

års taxering eller på grund av eftertaxering

för något av nämnda år;

beträffande indrivning av dansk skatt

å inkomst eller förmögenhet, om skatten

utgår för skatteåret 1953/54 eller tidigare

skatteår; samt

beträffande indrivning av skatt å

kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller testatorn

avlidit före dagen för avtalets

ikraftträdande.

Artikel 23.

Avtalet skall förbliva gällande så

länge detsamma icke uppsäges av någon

av de avtalsslutande staterna. Uppsägning

skall äga rum minst sex månader

före kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden

iakttagits, upphör avtalets

giltighet med kalenderårets utgång.

Framställning om handräckning, som

inkommit till vederbörande myndighet

i den stat, till vilken framställningen riktats,

innan avtalet upphört att gälla,

skall efterkommas i enlighet med avtalets

bestämmelser.

Til bekraftelse herpå har de to staters Till bekräftelse härå hava de båda

befuldmsegtigede undertegnet denne staternas befullmäktigade ombud underoverenskomst

og forsynet samme med tecknat detta avtal och försett detsamma

deres segl. med sina sigill.

Udfserdiget i Stockholm den 27. oktober Som skedde i Stockholm den 27 oktober

1953 i to eksemplarer, i det danske og 1953 i dubbla exemplar, på svenska och

det svenske sprog, således åt de to danska språken, vilka båda texter äga

tekster har samme gyldighed. lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

23

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 juni 1953

(nr 293) om särskild sjömansskatt.

Härigenom förordnas, att 3 § och 4 § 2 mom. förordningen den 5 juni

1953 om särskild sjömansskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse.

3 §.

Särskild sjömansskatt —- — — i

tjänsten.

4 §■

2 mom. Skatteavdrag skall icke

verkställas, om sjömannen företer

för honom i Danmark, Island, Norge

eller Ungern utfärdad debetsedel eller

annan likvärdig handling varav

framgår att han har att erlägga skatt

för inkomst till något av nämnda

länder. I annat fall må skatteavdrag

icke underlåtas med mindre sjömannen

med intyg från länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län styrker, att

skatteavdrag icke skall göras.

Föreslagen lydelse.

3 §■

Särskild sjömansskatt — — — i

tjänsten.

Särskild sjömansskatt skall utgå i

helt antal kronor, därvid överskjutande

öretal bortfaller.

4 §.

2 mom. Skatteavdrag skall icke

verkställas, om sjömannen företer

för honom i Island, Norge eller Ungern

utfärdad debetsedel eller annan

likvärdig handling varav framgår att

han har att erlägga skatt för inkomst

till något av nämnda länder. I annat

fall må skatteavdrag icke underlåtas

med mindre sjömannen med intyg

från länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län styrker, att skatteavdrag

icke skall göras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 16 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet

Lindell, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och

Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet och dels angående handräckning i skatteärenden.

Departementschefen anför därvid följande.

Den 6 maj 1932 undertecknades avtal mellan Sverige och Danmark för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande direkta skatter jämte ett till

avtalet hörande slutprotokoll. Sedan avtalet godkänts av samma års riksdag

(prop. nr 253, bev.utsk. betänk, nr 47, skriv, nr 273) utfärdades kungörelse

i ämnet den 30 juni 1932 (nr 348). Avtalet är alltjämt gällande.

I punkt 4 andra stycket i slutprotokollet till avtalet föreskrives, att därest

i någondera staten införes beskattning av inkomst av kapital vid källan

(genom avdrag), skall, intill dess särskild överenskommelse träffas, dylik

beskattning icke innefattas under avtalet. Då avtalet ingicks förefanns icke

sådan beskattning i någondera staten. Sedan Sverige år 1943 infört kupongskatt

å aktieutdelning inleddes förhandlingar mellan de båda staterna i avsikt

att träffa ett tilläggsavtal. På grund av ockupationen av Danmark

kunde emellertid ett avtal i vanlig ordning icke träffas. Ett förslag till tilläggsavtal

upprättades år 1943, vilket dock aldrig undertecknades eller ratificerades.

Sedan förslaget jämte en note från Danmarks minister i Stockholm

förelagts riksdagen (prop. 1944 nr 219), bemyndigade riksdagen

Kungl. Maj :t (skriv. 1944 nr 147) att meddela föreskrift om vissa skattelättnader.

Genom kungörelse den 26 maj 1944 (nr 259) har i anslutning

härtill lämnats föreskrifter angående restitution i vissa fall av kupongskatt

å aktieutdelning.

1932 års avtal har under senare år kommit att tillämpas i ett avsevärt

mycket större antal fall än tidigare. Detta sammanhänger med att danska

arbetstagare under det andra världskriget och åren därefter i icke obetydlig

omfattning förskaffat sig arbetsanställning av längre eller kortare varaktig
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 237.

25

het här i riket. Enligt gällande avtal beskattas inkomst av personligt arbete

i den av staterna, där arbetstagaren anses vara bosatt. I Danmark anser man

i regel — vid tillämpning av avtalet — i Sverige arbetande danskar vara

bosatta i Danmark, om de under vistelsen här i riket har familj i Danmark

eller på annat sätt har stark anknytning till hemlandet. Man anser sig således

i Danmark äga rätt att beskatta sådana personer för deras under vistelsen

härstädes förvärvade inkomst. 1 Sverige medför det från och med år

1947 tillämpade uppbördssystemet, att även en kortvarig arbetsanställning

föranleder skatteavdrag. Centrala uppbördsnämnden har genom meddelanden

till de lokala skattemyndigheterna givit föreskrifter för att söka anpassa

uttagandet av preliminärskatt till reglerna i tillämpningskungörelsen

om taxering i Sverige av danska arbetstagare. Med hänsyn till vissa särskilda

bestämmelser i avtalet har emellertid tillämpningskungörelsen utformats så

att i alla de fall, då stadigvarande vistelse föreligger i Sverige, skall beskattningsnämnderna

— oaktat den skattskyldige enligt avtalet skall anses vara

bosatt i Danmark — tillse att taxering åsättes vederbörande, som om avtalet

icke förefanns. Rättelse kan endast vinnas genom framställning till

riksskattenämnden. Då centrala uppbördsnämnden måst anpassa sina föreskrifter

härtill, har preliminärskatt kommit att uttagas, så snart en vistelse

i Sverige kan anses vara eller komma att bli stadigvarande. Detta har

i sin tur medfört, att dubbelbeskattning i ett stort antal fall uppkommit. För

att söka undvika eller för att undanröja denna beskattning krävs ett tidsödande

arbete för därav berörda myndigheter i såväl Sverige som Danmark.

På grund av nyssberörda förhållanden har sedan länge förelegat önskan

om ändring av avtalets bestämmelser om beskattning av inkomst av personligt

arbete. Vidare har sedan avtalet ingåtts skattelagstiftningen i Sverige

och Danmark undergått väsentliga förändringar, varför behov av en allmän

översyn av avtalets bestämmelser har ansetts föreligga. Även i andra

hänseenden har det visat sig önskvärt, att avtalet bleve kompletterat och

ändrat.

Vid olika tillfällen har förslag från svensk sida framställts om förhandlingar

mellan de båda staterna för revidering av avtalets bestämmelser. Sedan

danska regeringen givit sin anslutning till förslag härom, ägde förhandlingar

rum i Stockholm under tiden den 9—den 14 juli 1952 och i Köpenhamn

under tiden den 11—den 21 maj 1953. Förhandlingarna fördes å

svensk sida av generaldirektören Rolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet

Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A. Sandström.

I Danmark framlades för något år sedan förslag till ny lag om skatt till

staten å inkomst och förmögenhet m. in. Förslaget skulle, om det antoges,

innebära en genomgripande förändring av den statliga direkta beskattningen.

Sålunda innehåller förslaget bland annat nya regler om skattskyldighetens

inträde och upphörande. Med hänsyn till den tid, som kunde antagas

förflyta innan detta förslag blivit slutligen prövat, förelåg vid förhandlingarna

enighet om att icke för det dåvarande företaga någon allmän översyn

av bestämmelserna i avtalet. Förhandlingsarbetet begränsades därför i hu
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

vudsak till revidering av avtalet allenast på vissa punkter, där behov av

mera omedelbara ändringar ansågs föreligga. Under förhandlingarnas gång

visade det sig emellertid av praktiska skäl önskvärt att upprätta förslag till

helt nytt avtal, vars text i andra delar än som nyss angivits skulle vara

likalydande med gällande avtal. Vid förhandlingarna föreslogs från dansk

sida, att till behandling skulle upptagas jämväl frågan om avtal mellan Sverige

och Danmark dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden. —

Beträffande förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap får jag hänvisa till

vad jag härom senare kommer att anföra. — På grund av vad sålunda föreslagits

vid förhandlingarna utarbetade förhandlingsdelegationerna förslag

till dels avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalsförslaget

hörande slutprotokoll och dels avtal mellan de båda staterna angående

handräckning i skatteärenden. Tillika utarbetades förslag till särskild överenskommelse

jämlikt artikel 19 i förslaget till handräckningsavtal.

Avtalsförslagen jämte förslaget till slutprotokoll — vilka handlingar

jämte ett rörande paraferingen upprättat protokoll torde få såsom bilaga1

fogas vid protokollet i detta ärende —• överlämnades av de svenska förhandlarna

till chefen för finansdepartementet.

De upprättade handlingarna remitterades den 13 augusti 1953 till kammarrätten,

som inkommit med utlåtande däröver den 17 september samma

år.

Under hand har nu från dansk sida meddelats, att man vore beredd att

underteckna avtalsförslagen.

I. Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet.

Jag torde först få erinra om följande regler angående den danska beskattningen.

Beskattning sker för »skatteår», vilket sammanfaller med budgetåret,

som löper från och med den 1 april ena året till och med den 31

mars följande år. Skatten beräknas med ledning av föregående kalenderårs

eller räkenskapsårs inkomst samt förmögenheten vid föregående årsskifte

eller vid utgången av föregående räkenskapsår. Skattskyldighet åvilar först

och främst den, som är bosatt i Danmark, samt vidare den, som icke är bosatt

därstädes men vistats i Danmark under viss tid. Skattskyldigheten för

fysiska personer inträder vid den statliga beskattningen normalt vid skatte
1

Förslagen till avtal och slutprotokollet har här uteslutits. Nämnda handlingar är lika lydande

med de vid propositionen fogade handlingarna utom därutinnan att det i den danska lydelsen

av artikel 12 förekommande ordet »tjenestemsend> i förslaget till avtal för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet motsvarades av ordet

»embetsmsend», att ombudens namn tillagts i avtalens ingress, att datering och underskrifter

införts samt att i avtalen införts ratifikationsortens namn.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

27

årets början, d. v. s. den 1 april. En person, som inflyttar till Danmark och

där bosätter sig, taxeras emellertid där till statlig inkomstskatt redan under

inflyttningsåret såsom obegränsat skattskyldig för inkomster under ett

föregående år, då han ännu icke var bosatt i Danmark. Skattskyldigheten

inträder nämligen som regel första gången vid ingången av det skattehalvår

(skatteåret indelas i två skattehalvår: den 1 april—den 30 september och

den 1 oktober—den 31 mars), som följer efter inflyttningen i Danmark. En

person, som den 1 april eller den 1 oktober vistas i Danmark — utan att ha

fast bostad där — och som under de närmast föregående sex månaderna

med eller utan avbrott uppehållit sig i Danmark tillhopa tre månader, är

skattskyldig därstädes på samma sätt som i Danmark bosatta personer. För

en person, som vistas i Danmark från den 1 juni 1953, inträder således

skattskyldighet för skattehalvåret den 1 oktober 1953—den 31 mars 1954,

och han är skyldig att i Danmark erlägga halv skatt för all inkomst under

år 1952. Skattskyldigheten upphör med utgången av det skatteår, under

vilket den skattskyldige utflyttar från Danmark, eller med utgången av det

skattehalvår, under vilket han avlidit. Vid kommunalbeskattningen gäller

såsom huvudregel att envar är obegränsat skattskyldig, vilken har haft fast

bostad i kommunen under minst tre månader av året. Taxering till kommunal

inkomstskatt kan avse kvartal, för vilket en fjärdedel av årsskatten

betalas. En person, som flyttar till en kommun, skall betala skatt från ingången

av det efter inflyttningen följande kvartalet. Beträffande skattskyldighetens

upphörande gäller samma regler för vilka nyss redogjorts beträffande

statsbeskattningen.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer — som tidigare påpekats

— i väsentliga delar med gällande svensk-danska avtal. Den huvudsakligaste

olikheten mellan det gällande och det föreslagna avtalet föreligger beträffande

beskattning av inkomst av personligt arbete. Även i övrigt företer emellertid

avtalsförslaget på några punkter sakliga avvikelser från det nu gällande

avtalet, varjämte förslaget även i formellt hänseende uppvisar skiljaktigheter

mot detta avtal.

Vad de sakliga avvikelserna beträffar må först nämnas, att medan det

gällande avtalet äger tillämpning å medborgare i Sverige och Danmark samt

å svenska och danska juridiska personer, avses det nu föreslagna avtalet

(art. 1) skola gälla beträffande fysiska personer, som är bosatta i Sverige

eller i Danmark, samt å svenska och danska juridiska personer. Ändringen

sammanhänger med, att man numera i internationella avtal för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet regelmässigt

övergått till att låta bosättningen och icke medborgarskapet vara

avgörande för frågan om avtalens tillämplighet.

Beträffande det föreslagna avtalets giltighetsområde i geografiskt hänseende

må nämnas, att förslaget (art. 1) icke är avsett att tillämpas å Färöarna

och Grönland. Ehuru i det gällande avtalet någon begränsning i

nämnt hänseende icke föreskrivits, har icke heller detta avtal ansetts tilllämpligt

beträffande Färöarna, enär i de danska skattelagarna uttryckligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

angivits, att de icke gäller för dessa öar. Icke heller beträffande Grönland

är dansk skattelagstiftning tillämplig, varför det gällande avtalet ej heller

ansetts tillämpligt beträffande Grönland.

Bestämmelserna om var fysisk person skall anses bosatt har i avtalsförslaget

(art. 3) erhållit annan utformning än i gällande avtal. De föreslagna

bestämmelserna är i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler

i av Sverige under senare tid ingångna dubbelbeskattningsavtal, t. ex. avtalet

med Finland av den 21 december 1949.

Föreskrifter till förhindrande av dubbelbeskattning av aktieutdelning

har överförts från »tilläggsavtalet» av år 1943 till det nu föreslagna avtalet

(art. 8). Därjämte har bestämmelser intagits i avtalsförslaget (art. 8

sista stycket) angående aktieutdelning, som går från dotterbolag i den ena

staten till moderbolag i den andra staten, innebärande att utdelningen under

vissa villkor skall vara undantagen från beskattning i den stat, där moderbolaget

anses vara bosatt. Samma bestämmelser förefinns i av Sverige år

1952 ingånget avtal med Nederländerna ävensom i det den 1 april 1953 undertecknade

avtalet med Belgien.

Den viktigaste nyheten innehålles i artikel 9 av avtalsförslaget samt i

punkterna 11 och 12 i förslaget till slutprotokoll och gäller beskattningen av

inkomst av personligt arbete. Som huvudregel gäller att sådan inkomst skall

beskattas allenast i den av de båda staterna, där den skattskyldige utövat

den verksamhet, från vilken inkomsten härrör. Beskattning av ifrågavarande

inkomst skall emellertid ske i den skattskyldiges bosättningsstat dels i

fall då den skattskyldige är bosatt i den ena av de båda staterna samt inkomsten

förvärvats genom arbete, utfört i den andra staten för en arbetsgivare,

som är bosatt annorstädes än i denna stat, och ersättningen i fråga

utbetalts av nämnde arbetsgivare, och dels i fall då den skattskyldige är

bosatt i den ena av de båda staterna och den genom arbete i den andra staten

förvärvade inkomsten icke beskattas i denna stat.

Punkterna 11—13 i det föreslagna slutprotokollet innehåller liksom punkterna

17 och 18 i slutprotokollet till det gällande avtalet invecklade föreskrifter

om skattskyldighetens omfattning vid flyttning mellan de båda staterna.

På grund av de principiella olikheterna mellan de svenska och danska

skattesystemen — beträffande dels bestämmandet av den inkomst, som

skall ligga till grund för beskattning och dels tidpunkten för skattskyldighetens

inträde och upphörande — kan icke undvikas att föreskrifter av invecklad

beskaffenhet måste meddelas. Första och tredje styckena i punkt

17 samt punkt 18 i det gällande slutprotokollet har sålunda — med endast

en mindre språklig ändring — intagits även i det nu föreliggande förslaget

till slutprotokoll. Andra stycket i punkt 17 har icke medtagits i förslaget,

enär såsom från dansk sida framhölls där meddelade föreskrifter saknade

praktisk hetydelse. I fjärde stycket i punkt 17 givna regler har inarbetats i

tredje stycket i den föreslagna punkt 12.

I punkt 11 i förslaget regleras beskattningen av inkomst av personligt arbete

i de fall, då en person med hemvist i Sverige vistas i Danmark under

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

29

sådan tid, att skattskyldighet inträder enligt dansk lagstiftning. Danmark

äger i dylika fall endast beskatta den del av inkomsten, som förvärvats i

Danmark under det inkomstår, vilket enligt danska regler skall läggas till

grund för skattens påförande. I Sverige under detta år förvärvad inkomst

äger Danmark icke beskatta. Emellertid äger Danmark vid bestämmande av

skatten för annan inkomst använda den skattesats, som skulle ha tillämpats,

om även i Sverige förvärvad inkomst medräknats.

Andra stycket i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll reglerar inkomstbeskattningen

under löpande skatteår i de fall, då en person företager flyttning

från Danmark. Därest personen under vistelse i Sverige här i riket

blir obegränsat skattskyldig för inkomst, bortfaller i Danmark skattskyldigheten

för inkomst för motsvarande tid. Därest personen i fråga under

vistelse i Sverige här blir endast begränsat skattskyldig för inkomst, fortbestår

skattskyldigheten för inkomst i Danmark skatteåret ut. Emellertid

framgår av § 3 i paraferingsprotokollet, att förhandlarna å ömse sidor utgått

från att i sistnämnda fall den skattskyldige skall, i den mån hans ekonomiska

förhållanden prövas därtill föranleda, medgivas anstånd med erläggande

av sådan inkomstskatt i Danmark, som skolat gäldas under tiden

för vistelsen i Sverige.

I tredje stycket första meningen i punkt 12 i förslaget till slutprotokoll

regleras inkomstbeskattningen under påföljande skatteår eller skatteperiod

i de fall, då en person företager flyttning från Sverige till Danmark. I berörda

fall äger Danmark rätt att efter flyttningen beskatta personen i fråga

dels för inkomst av rörelse, som förvärvats i Sverige före flyttningen, därest

ifrågavarande rörelse upphör som följd av flyttningen — bestämmelsen

finns redan nu i punkt 17 sista stycket i slutprotokollet till gällande avtal

— och dels för inkomst av personligt arbete, vilken förvärvats i Sverige

före flyttningen; denna sistnämnda bestämmelse är nytillkommen och har

påkallats för att möjliggöra beskattning i Danmark efter inflyttningen.

Andra meningen i tredje stycket i punkt 12 reglerar inkomstbeskattningen

under påföljande skatteår eller skatteperiod i de fall, då en person —

med uppgivande av sitt hemvist i Danmark — vistas i Sverige en kortare

eller längre tid under löpande skatteår och därefter återvänder till Danmark.

Därest personen i fråga blivit i Sverige underkastad begränsad skattskyldighet

för inkomst, kan han efter återkomsten till Danmark icke därstädes

beskattas för sådan under vistelsen i Sverige förvärvad inkomst av

arbete eller rörelse, som i Sverige beskattas.

I fråga om personer anställda å fartyg och luftfartyg föreslås skola gälla

(art. 9 sista stycket) att, om arbetet helt och hållet eller till huvudsaklig

del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg eller luftfartyg, arbetet

skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget eller luftfartyget

äger.

Det föreslagna avtalet föreslås skola träda i kraft å den dag, då utväxlingen

av ratifikationshandlingarna sker (art. 17), samt förbliva gällande

så länge detsamma icke uppsäges av någon av staterna (art. 19). Efter ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

växling av ratifikationshandlingarna skall avtalet (art. 18) å svensk sida

tillämpas första gången vid 1954 års taxering. I fråga om svensk kupongskatt

avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å sådan utdelning,

som förfaller till betalning den 1 januari 1954 eller senare. Å dansk sida

föreslås avtalet skola tillämpas beträffande sådana skatter å inkomst eller

förmögenhet, som utgår på grund av taxering för skatteåret 1954/55 eller

senare skatteår. Även å dansk sida kommer alltså det föreslagna avtalet

alt träda i kraft beträffande skatter, som avser beskattningsåret 1953 eller

motsvarande räkenskapsår. Bestämmelserna är sålunda i sak reciproka.

Det gällande avtalet mellan Sverige och Danmark för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande direkta skatter föreslås (art. 18 sista stycket)

skola upphöra att gälla allteftersom bestämmelserna i det nu föreslagna

avtalet träder i tillämpning. Gällande avtal föreslås dock alltjämt

skola äga tillämpning i fråga om taxering eller eftertaxering för tidigare år

än ovan angivits.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig i huvudsak icke ha

någon erinran att göra mot avtalsförslaget. Emellertid har kammarrätten

föreslagit, att i artikel 10 i förslaget ordet studenter utbytes mot det vidare

uttrycket studerande. Vidare har kammarrätten framhållit önskvärdheten

av att en del vägledande exempel måtte intagas i en blivande tillämpningskungörelse,

enär det kunde förutses, att de föreslagna avtalsbestämmelserna

i åtskilliga fall komme att erbjuda stora tillämpningssvårigheter.

II. Förslaget till avtal angående handräckning i skatteärenden.

Beträffande det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark

angående handräckning i skatteärenden må påpekas, att någon överenskommelse

på detta område tidigare icke förelegat mellan de båda staterna.

Avtal på detta område har emellertid tidigare träffats med Tyskland,

Frankrike, Amerikas förenta stater, Finland, Norge och Nederländerna

ävensom med Belgien. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer

i alla väsentliga delar med avtalet med Norge. Avtalsförslaget företer dock

vissa sakliga avvikelser, varjämte förslaget i formellt hänseende på några

punkter avviker från nyssnämnda avtal.

Liksom det svensk-norska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsförslaget

bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående införskaffande

av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.

Handräckning föreslås (art. 3) skola medgivas blott såvitt angår skatteanspråk

mot skattskyldiga, som tillhör den stat, från vilken framställningen

gjorts, eller som är bosatta i denna stat. Såsom bosatta i en av staterna

behandlas enligt avtalsförslaget även personer, som där stadigvarande vistas

eller som eljest i beskattningshänseende där skall behandlas på samma

sätt som en i staten bosatt person, härunder inbegripet personer, som påförs

skatt i Danmark i enlighet med bestämmelserna i punkterna 11 och 12

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

31

i det föreslagna slutprotokollet till förslaget till avtal för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Avtalsförslaget föreslås (art. 2) skola gälla beträffande skatter, vilka omfattas

av dels förslaget till avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

och dels det föreslagna avtalet mellan de båda staterna för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Föreskrifter föreslås (art. 12) vidare om att upplysningar i skatteärenden

automatiskt skall utbytas mellan de båda staterna. I punkt 2 i förslag

till särskild överenskommelse jämlikt artikel 19 i avtalsförslaget uppräknas

de upplysningar, som sålunda skall givas. Uppräkningen är i huvudsak

i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i artikel XII av det

svensk-norska avtalet.

I avtalsförslaget (art. 20) har intagits en bestämmelse att med uttrycket

högsta finansmyndighet förstås i avtalet finansministern i vederbörande

stat.

I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas (art. 22),

att avtalet skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som

följer närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

Kammarrätten har i sitt remissyttrande förklarat sig icke ha annan erinran

mot förslaget än att, då Kungl. Maj :t vore högsta finansmyndighet i

Sverige, artikel 20 borde ändras i enlighet därmed eller utgå.

III. Departementschefen.

Det föreslagna nya avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet innefattar en omläggning av beskattningen

av personligt arbete. Då den föreslagna huvudregeln om beskattning

av sådan inkomst i den stat, där arbetstagaren utövat den verksamhet,

från vilken inkomsten härrör, står i överensstämmelse med motsvarande

föreskrifter i de å senare tid av Sverige träffade internationella

avtalen för undvikande av dubbelbeskattning, finner jag det önskvärt att

även i förhållandet mellan Sverige och Danmark en sådan regel förefinns.

Jag får vidare påpeka att den föreslagna ändringen av beskattningsrätten

till inkomst av personligt arbete skulle komma att innebära en minskad

arbetsbörda för de myndigheter, som har att handlägga skatteärenden å

förevarande område. Jämväl i övrigt torde en dylik omläggning av beskattningsrätten

vara av intresse ur svensk synpunkt.

På grund av olikheten i de svenska och danska skattesystemen beträffande

reglerna om tidpunkten för skattskyldighetens inträde och upphörande

kan icke undvikas, att i viss mån invecklade föreskrifter meddelas

för de fall, då flyttning äger rum mellan de båda staterna. Då — som kammarrätten

anfört i sitt remissyttrande — tillämpningssvårigheter torde kunna

uppstå, synes det lämpligt, att vissa vägledande exempel ges i den bli
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

vande tillämpningskungörelsen. Därest det i Danmark framlagda förslaget

till ny skattelag antages, skulle härigenom förutsättningar erhållas för förenklade

regler i berörda avseenden. Ombuden å ömse sidor har enligt vad

som framgår av paraferingsprotokollet varit ense om, att nya förhandlingar

borde inledas sedan den danska skattelagstiftningen ändrats. Vid den allmänna

översyn av avtalsbestämmelserna, som då avses skola ske, kan ävenledes

upptagas frågan om eventuell utsträckning av den skattefrihet, som

nu tillkommer studenter för emottagna underhållsbidrag in. in., till att avse

jämväl andra studerande.

För egen del finner jag det önskvärt, att det nu gällande avtalet ersättes

med ett nytt avtal upprättat i överensstämmelse med det föreliggande förslaget.

Jag tillstyrker följaktligen att förslaget godkännes å svensk sida.

I fråga om personer anställda å bland annat fartyg innehåller det föreslagna

avtalet den nya bestämmelsen att, om arbetet helt och hållet eller

till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller danskt fartyg, arbetet

skall anses ha utförts i den stat, vars nationalitet fartyget äger. Enligt huvudbestämmelsen

i avtalet för beskattning av inkomst av tjänst kommer alltså

en i Danmark bosatt sjöman, som tjänstgör å svenskt fartyg, att — i motsats

till vad nu gäller — bli skyldig utgöra skatt i Sverige för sin inkomst av

denna tjänstgöring. På grund härav bör vidtagas en ändring i förordningen

den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt. I denna förordning, som

träder i kraft den 1 januari 1954, föreskrives nämligen bland annat, att

skatteavdrag för sjömansskatt icke skall verkställas, om sjömannen företer

för honom i Danmark utfärdad debetsedel eller annan likvärdig handling

varav framgår att han har att erlägga skatt för inkomst till detta land. Denna

föreskrift grundar sig på bestämmelsen i det gällande avtalet, att inkomst

av personligt arbete beskattas i den av staterna, där arbetstagaren anses vara

bosatt. Därest det nu föreliggande avtalsförslaget godkännes, torde emellertid

den ändringen i förordningen om särskild sjömansskatt böra vidtagas, att

vad där i nu berörda hänseenden sägs om sjöman, som har att erlägga skatt

till Danmark, utgår ur förordningen. I detta sammanhang torde i förordningen

få införas en föreskrift, att sjömansskatt alltid skall uttagas i helt antal

kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

Vad angår förslaget till avtal mellan de båda staterna angående handräckning

i skatteärenden, finner jag det naturligt, att det redan bestående

avtalsförhållandet utbygges med ett handräckningsavtal. Angående kammarrättens

erinran mot artikel 20 i avtalsförslaget finner jag den föreslagna

formuleringen kunna godtagas. Stadgandet avser allenast att angiva,

vem som i förhållande till Danmark företräder Sverige i de avseenden varom

fråga är. Givetvis bör här liksom i de övriga avtalen beslutanderätten

för Sveriges del i princip utövas av Kungl. Maj :t. Jag tillstyrker att förslaget

till handräckningsavtal godkännes från svensk sida.

I anledning av propositionen nr 108 till 1952 års riksdag har riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga

med tillämpningen av mellan Sverige och främmande stater ingångna dub
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

33

belbeskattnings- och handräckningsavtal sammanhängande arbetsuppgifter,

vilkas handläggning enligt avtalen skulle ankomma på Kungl. Maj :t.

Med stöd av detta bemyndigande har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 6

juni 1952, nr 590, uppdragit åt riksskattenämnden, att bland annat övertaga

handläggningen av och fatta beslut i vissa ärenden, vilka sammanhänger

med tillämpningen av gällande dubbelbeskattningsavtal med Danmark.

Vidare har Kungl. Maj :t genom kungörelse sistnämnda dag, nr 562,

till riksskattenämnden överlämnat handläggningen av vissa handräckningsärenden,

sammanhängande med tillämpningen av de mellan Sverige och

Finland samt mellan Sverige och Norge träffade handräckningsavtalen. Omfattningen

av de uppgifter, vilka sålunda ankommer på riksskattenämnden,

framgår av nämnda kungörelser och berörda proposition. Åt Kungl. Maj :t

torde nu böra lämnas bemyndigande, att — sedan de föreliggande avtalsförslagen

godkänts — uppdraga åt riksskattenämnden att, i den omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer, övertaga sådana med tillämpningen av avtalen

sammanhängande uppgifter, vilkas handläggning eljest skulle ankomma å

Kungl. Maj:t.

I detta sammanhang torde jag få upptaga en särskild fråga till behandling.

I flera av de dubbelbeskattningsavtal, som Sverige ingått, finns regler

av innebörd att studerande och praktikanter, som vistas här i riket för undervisning

eller utbildning, icke skall beskattas här i riket för vad som utbetalats

till dem av personer i hemlandet till bestridande av deras uppehälle,

undervisning eller utbildning. Motsvarande regler gäller för svenska

studerande eller praktikanter vid vistelse i den andra avtalsslutande staten.

Beträffande inkomster, som utländska studerande förvärvar genom

verksamhet här i riket och uppbär härifrån, innehåller dubbelbeskattningsavtalen

i regel icke någon särskild bestämmelse. Ett undantag utgör det

svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet av den 21 december 1949, som innehåller

särskilda bestämmelser i punkt 4 av slutprotokollet till art. 8 för

dessa fall. Enligt dessa bestämmelser skall en studerande vid universitet eller

högskola i den ena staten, som under högst etthundra dagar under ett

och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla

för studierna erforderlig praktisk utbildning, icke underkastas beskattning

i sistnämnda stat för inkomst av anställningen, om inkomsten ej överstiger

1 500 svenska kronor respektive 60 000 finska mark.

Med den utformning avtalens bestämmelser och de interna svenska reglerna

för beskattning av tjänst över huvud taget har fått, kommer sålunda

inkomst av praktiktjänstgöring här i riket i regel att bli beskattad här.

I de fall då praktiktjänstgöringen icke pågår mer än några månader och

vederbörande under återstoden av året icke har inkomst av personligt arbete

blir beskattningen i Sverige av en utländsk praktikant betydligt hårdare

än av en svensk praktikant. Den förre erhåller nämligen, då han i regel

ej torde anses bosatt här i riket, intet ortsavdrag eller, om han anses

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 237.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

bosatt här i riket under tiden för praktiktjänstgöringen, endast ortsavdrag

med reducerade belopp.

I åtskilliga främmande länder gäller däremot sådana regler, att en utländsk

studerande, som vistas i landet under kortare tid för praktiktjänstgöring,

icke blir därstädes beskattad för inkomst av sådan tjänstgöring. Det

har från några av de länder, där ett sådant system gäller, gjorts framställningar

om ändring av de svenska beskattningsreglerna. Sådana framställningar

har gjorts från Storbritannien, Västtyskland och Österrike, med vilka

länder vi har ett livligt praktikantutbyte. En framställning i ämnet har

också ingivits till finansdepartementet av Svenska industrins praktiknämnd.

Det har i sistnämnda framställning särskilt framhållits, att praktikanternas

löneförmåner vore så beräknade, att de skulle räcka till resor

och uppehälle, men att något utrymme för beskattning därav ej funnes.

Vid de förut nämnda förhandlingarna med Danmark berördes jämväl

denna fråga, men ansågs att man tills vidare kunde avvara särskilda bestämmelser

om beskattning av praktikanter. Frågan ansågs lämpligen kunna

upptagas till behandling, sedan den tidigare omnämnda revideringen av de

danska skattebestämmelserna genomförts. Det är emellertid möjligt att frågan

om praktikanternas beskattning kommer att aktualiseras redan dessförinnan

även såvitt avser Danmark. Även beträffande andra än nu nämnda

länder torde frågan bli aktuell. Enligt min mening talar starka skäl för en

ändring av gällande förhållanden. I regel skulle detta innebära att Sverige

gör vissa eftergifter beträffande beskattningen av praktikanter, dock endast

i förhållande till sådana länder, som garanterat svenska studerande samma

förmåner.

Ändringar av ingångna dubbelbeskattningsavtal förutsätter regelmässigt

riksdagens godkännande. Då det här kan bli fråga om att ändra ett förhållandevis

stort antal avtal samt ändringarna är av begränsad betydelse, synes

riksdagens godkännande lämpligen kunna få den formen, att riksdagen

lämnar Kungl. Maj :t ett generellt bemyndigande att reglera denna fråga

med de länder, vilka uttrycker intresse för en överenskommelse av i det

föregående angiven innebörd beträffande studerande och praktikanter. Sådana

överenskommelser bör erhålla ett innehåll, som huvudsakligen överensstämmer

med innehållet i tidigare ingångna överenskommelser i fråga

om beskattningen av bidrag från hemlandet och inkomst av praktikverksamhet.

Beträffande inkomster som studerande förvärvar genom praktikverksamhet

bör möjlighet föreligga att något överskrida den maximigräns,

som angivits i det svensk-finska avtalet. I formellt hänseende bör en överenskommelse

av här avsett slag kunna ta sig uttryck antingen i en direkt

ändring av vederbörande avtal eller i en separat överenskommelse.

Under erinran att det torde ankomma på tillförordnade chefen för utrikesdepartementet

att göra framställning rörande avtalens undertecknande

hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t

måtte för sin del godkänna förslagen till avtal mellan de båda staterna dels

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

35

för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och

förmögenhet jämte till avtalet hörande slutprotokoll och dels angående

handräckning i skatteärenden.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Bilaga.

Protokol

om parafering af et förslag til overenskomst

mellem Danmark og

Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning

vedrorende skatter

af indkomst og formue.

§ 1.

Efter forhandlinger dels i Stockholm

i tiden 9. juni til 14. juni 1952, dels i

Kobenhavn i tiden 11. maj till 21. maj

1953 mellem repraesentanter for den

danske og den svenske regering enedes

man om, åt på dansk og svensk affattede

tekster til et under forhandlingerne udarbejdet

förslag til en overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige til undgåelse af dobbeltbeskatning

vedrorende skatter af indkomst

og formue efter stedfunden brevveksling

skulle paraferes af repraesentanterne.

§ 2.

Det blev bemaerket, åt der i Danmark

var fremsat förslag til en ny lov om skat

til staten af indkomst og formue m. v.

Under hensyn til den tid, der måtte

antages åt ville hengå, inden dette förslag

ville vsere faerdigbehandlet, var de

to ländes repraesentanter enige om ikke

under forhandlingerne åt foretage nogen

almindelig detailgennemgang af bestemmelserne

i den under 6. maj 1932 mellem

Kongeriget Danmark og Kongeriget

Sverige indgåede overenskomst til undgåelse

af dobbeltbeskatning vedrorende

direkte skatter. Arbejdet blev derfor

hovedsagelig begraenset til en revision

af overenskomsten af 1932 på de punkter,

hvor der skonnedes åt vaere trang

til mere umiddelbare aendringer. Af

praktiske grunde blev der imidlertid

udarbejdet förslag til en helt ny overenskomst,

hvis tekst på andre punkter

end de nys naevnte var ligelydende med

den gaeldende overenskomst.

Protokoll

rörande parafering av ett förslag

till avtal mellan Sverige och Danmark

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å

inkomst och förmögenhet.

§ 1.

Efter förhandlingar dels i Stockholm

under tiden den 9—den 14 juni 1952

och dels i Köpenhamn under tiden den

11—den 21 maj 1953 mellan ombud för

svenska och danska regeringarna, överenskoms

att på svenska och danska

språken avfattade texter till ett vid förhandlingarna

upprättat förslag till avtal

mellan Konungariket Sverige och Konungariket

Danmark för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet skulle brevledes

paraferas av ombuden.

§ 2.

Det antecknades, att i Danmark

framlagts förslag till ny lag om skatt

till staten å inkomst och förmögenhet

m. m. Med hänsyn till den tid, som

kunde antagas förflyta innan detta förslag

blivit slutligen prövat, hade ombuden

å ömse sidor varit ense om att vid

förevarande förhandlingar icke företaga

någon allmän detaljgranskning av bestämmelserna

i det den 6 maj 1932

mellan Konungariket Sverige och Konungariket

Danmark ingångna avtalet

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande direkta skatter. Arbetet

hade därför i huvudsak begränsats till

revidering av 1932 års avtal allenast på

vissa punkter, där behov av mera omedelbara

ändringar ansetts föreligga. Av

praktiska skäl hade emellertid upprättats

förslag till helt nytt avtal, vars

text i andra delar än som nyss angivits

vore likalydande med gällande avtal.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

37

Reprsesentanterne var enige om, åt

der, når de ovennsevnte gendringer i den

danske skattelovgivning var blevet vedtaget,

burde indledes forhandlinger mellem

de to stater med det formål åt foretage

en almindelig revision af overenskomstens

bestemmelser på grundlag af

den til den tid ggeldende lov.

§ 3.

Ved affattelsen af punkt 12, andre

stykke, sidste punktum, i overenskomstens

slutprotokol er de to ländes reprsesentanter

gået ud fra, åt der i tilfselde,

hvor en skatteyder i Danmark

stadig er indkomstskattepligtig i dette

land, skont han under ophold i Sverige

er blevet underkastet begrsenset skattepligt

der, skal gives ham henstand med

erlseggelse af sådan indkomstskat til

Danmark, som skal betales under opholdet

i Sverige, i det omfång hans ekonomiske

forhold findes åt give anledning

hertil.

Kobenhavn, den 2. juni 1953.

Stockholm, den 1 juni 1953.

B. Blume.

A. Begtrup.

Rangel-Nielsen.

Ombuden voro eniga om att, efter det

ovan åsyftade ändringar i dansk skattelagstiftning

vidtagits, nya förhandlingar

mellan de båda staterna borde inledas

i avsikt att företaga en allmän översyn

av avtalsbestämmelserna på grundval

av dåmera gällande lag.

§ 3.

Vid avfattningen av punkt 12 andra

stycket sista meningen i slutprotokollet

till avtalet hava ombuden å ömse sidor

utgått från att i fall, då i Danmark

skattskyldighet för inkomst fortbestår

för en skattskyldig, som under vistelse

i Sverige där blir underkastad begränsad

skattskyldighet, den skattskyldige

skall, i den mån hans ekonomiska förhållanden

prövas därtill föranleda, medgivas

anstånd med erläggande av sådan

inkomstskatt i Danmark, som skolat

gäldas under tiden för vistelsen i Sverige.

Stockholm den 1 juni 1953.

Köpenhamn den 2 juni 1953.

Rolf Dahlgren.

Otto Ekenberg.

G. Sandström.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland

i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anför.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen

för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Danmark

dels för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll dels angående handräckning

i skatteärenden. I anledning härav hemställer jag, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga

chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del under förbehåll

för ratifikation underteckna ifrågavarande avtal jämte slutprotokoll.

Vad tillförordnade departementschefen sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar

Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

39

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 30 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet

att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och

Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet jämte tillhörande slutprotokoll samt angående handräckning

i skatteärenden av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t

tidigare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal och slutprotokoll

den 27 oktober 1953 blivit vederbörligen undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16

oktober 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå

riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning angående ändring i förordningen den 5

juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t eller, i den mån Kungl. Maj :t

förordnar, riksskattenämnden, att därest det för genomförande

av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar

i verkställda taxeringar, vare sig de avser statliga eller kommunala

skatter;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den omfattning Kungl.

Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden att övertaga

de med tillämpningen av ifrågavarande avtal sammanhängande

arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest

skulle ankomma å Kungl. Maj:t;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts under förutsättning

av ömsesidighet ingå överenskommelser med främmande

makt om särskilda regler för beskattning av stude
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

rändes och praktikanters inkomst vid undervisning, utbildning

eller praktiktjänstgöring här i riket.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan, förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist.

637737. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1953:61 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande ska s. 1 i texten