Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, m. m

49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:28, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags

tillgångar, m. m.; given Stockholms slott den 5 december

1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)

om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändring av bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen

angående återbäring av tillskjutet belopp. För närvarande gäller,

att vid utskiftning i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd

bolagsordning gällande grunder med återbäring av tillskjutet belopp skall

förstås vad som därvid utskiftas, i den mån det utskiftade beloppet icke

överstiger vare sig vad som till bolaget inbetalts för aktierna eller i bolaget

befintligt tillskjutet belopp. Den föreslagna ändringen innebär, att, när fråga

är om bolag av familj ebolags karaktär, bolagets vinstmedel skall i det nyss

antydda fallet anses i första hand ha tagits i anspråk för utskiftningen,

d. v. s. samma regel som för dessa bolag gäller vid utskiftning i andra fall.

Vidare föreslås upphävande av den år 1950 antagna bestämmelsen, att vid

fusion mellan bolag i vissa fall dotterbolagets beskattningsbara belopp må

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28-

beräknas enligt de värden å tillgångar och skulder, som upptagits i balansräkning

för dotterbolaget vid fusionstillfället. I stället förordas, att i dylika

fall dessa värden skall upptagas till belopp, som motsvarar saluvärdena.

I utskiftningsskatteförordningen föreslås ytterligare ett par ändringar av

huvudsakligen teknisk natur.

Slutligen föreslås vissa ändringar i reglerna för inkomstbeskattningen av

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Sålunda förordas, att bolag och föreningar,

som driver såväl penningrörelse som annan verksamhet, skall äga

skattefritt uppbära utdelning å s. k. organisationsaktier — för närvarande

gäller detta blott beträffande utdelning å organisationsaktier avseende penningrörelsen.

Vidare föreslås att bolag och föreningar skall erhålla en vidgad

rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för ränta å gäld, som belöper

å innehavda aktier, varå utdelningen är skattefri.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr

321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 2, 4 och 9 §§ förordningen den 27 juni 1927 om

skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar ävensom anvisningarna till

nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

2 §• 2 §.

Med utskiftat belopp förstås vad

bolaget i samband med nedsättning

av aktiekapital eller vid bolagets upplösning

utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans

andel eller efter annan i bolagsordningen

bestämd grund, i den mån

vad sålunda utgivits icke enligt förordningen

om statlig inkomstskatt är

att hänföra till utdelning från bolaget.

Om bolag mot vederlag förvärvat egen

aktie annorledes än i samband med

nedsättning av aktiekapitalet eller vid

inrop å auktion av för bolagets fordran

utmätt aktie eller om dotterbolag

annorledes än vid inrop, som nyss

sagts, mot vederlag förvärvat aktie

i moderbolaget, skall sådant vederlag,

i den mån det icke hänföres till

utdelning, likaledes anses såsom utskiftat

belopp.

I utskiftat — — — utskiftningsskatt

utgöra.

4 §•

Med återbäring av tillskjutet belopp

förstås:

a) vad som i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder utskiftas, i

den mån det sålunda utskiftade be
-

Med utskiftat belopp förstås vad

bolaget i samband med nedsättning

av aktiekapital eller vid bolagets upplösning

utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till

hans andel eller efter annan i bolagsordningen

eller i anslutning till

beslutet om nedsättningen bestämd

grund, i den mån vad sålunda utgivits

icke enligt förordningen om statlig

inkomstskatt är att hänföra till

utdelning från bolaget. Om bolag mot

vederlag förvärvat egen aktie annorledes

än i samband med nedsättning

av aktiekapitalet eller vid inrop å

auktion av för bolagets fordran utmätt

aktie eller om dotterbolag annorledes

än vid inrop, som nyss

sagts, mot vederlag förvärvat aktie i

moderbolaget, skall sådant vederlag,

1 den mån det icke hänföres till utdelning,

likaledes anses såsom utskiftat

belopp.

I utskiftat---utskiftnings
skatt

utgöra.

4 §.

Med återbäring av tillskjutet belopp

förstås:

a) vad som utskiftas i samband

med nedsättning av aktiekapital eller

vid sådant förvärv av aktie som i

2 § sägs, i den mån bolagets egna

1 Senaste lydelse av 2 och 4 §§ samt anvisningarna se 1950: 587 och av 9 § se 1951: 443.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 28.

Nuvarande lydelse:

loppet icke överstiger vare sig vad

till bolaget för dessa aktier inbetalats

eller vad som utgör i bolaget

befintligt tillskjutet belopp;

b) vad som eljest utskiftas i samband

med nedsättning av aktiekapital

eller vid sådant förvärv av aktie

som i 2 § sägs, i den mån bolagets

egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

c) vad som vid bolagets upplösning

utskiftas, i den mån det utskiftade

beloppet icke överstiger tillskjutet

belopp.

9 §•

Uppgift till ledning för egen taxering

(deklaration) till utskiftningsskatt

skall i enlighet med av Kungl.

Maj:t fastställt formulär innehålla

upplysning angående såväl vad i bolaget

tillskjutits som vad därifrån utskiftats.

Deklaration för — — — anmaningen

angives.

Deklaration för---- äga rum.

Vid upplösning---skall mins
kas.

I övrigt---- till utskiftnings
skatt.

Över riksskattenämndens---—

icke föras.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet —--tillskju
tet

belopp.

Med bolags----må avdragas.

Vid beräknande — — — för inkomst.

Föreslagen lydelse:

fonder därigenom nedbringas under

tillskjutet belopp;

b) vad som — ändå att bolagets

egna fonder därigenom icke nedbringas

under tillskjutet belopp — i

samband med inlösen av aktier enligt

i fastställd bolagsordning gällande

grunder utskiftas, i den mån det sålunda

utskiftade beloppet icke överstiger

vare sig vad till bolaget för

dessa aktier inbetalats eller vad som

utgör i bolaget befintligt tillskjutet

belopp; dock att vad sålunda stadgas

icke skall äga tillämpning om aktierna

i bolaget till huvudsaklig del ägas

eller på därmed jämförligt sätt innehavas

— direkt eller genom förmedling

av juridisk person — av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer;

och

c) vad som vid bolagets upplösning

utskiftas, i den mån det utskiftade

beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.

9 §.

Uppgift till ledning för egen taxering

(deklaration) till utskiftningsskatt

skall i enlighet med av riksskattenämnden

fastställt formulär innehålla

upplysning angående såväl vad i

bolaget tillskjutits som vad därifrån

utskiftats.

Deklaration för — — —- anmaningen

angives.

Deklaration för---- äga rum.

Vid upplösning---skall mins
kas.

I övrigt---till utskiftnings
skatt.

Över riksskattenämndens---

icke föras.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet — — — tillskjutet

belopp.

Med bolags---må avdragas.

Vid beräknande -— — — för inkomst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

5

Nuvarande lydelse:

Har delägare — — — verkliga

värde.

Utskiftas tillgångar i fall som i

4 § b) sägs, måste en värdering göras

av bolagets tillgångar vid tiden

för utskiftningen. Till grund för detta

värdes beräknande bör läggas den

av bolaget senast före utskiftningen

upprättade balansräkningen. Vid bestämmandet

av vilka å balansräkningen

upptagna tillgångar skola

medräknas i värdet, skola givetvis

samma grunder gälla, som i fråga

om beräknande av storleken av bolags

ingångsvärde.

Därest aktiebolag---för ut
skiftningen.

Vid tillämpning---- blivit rea
liserade.

Har vid--- ■— före fusionstill
fället.

Där vid----—-av moderbolaget.

Skall utskiftningsskatt erläggas

vid fusion enligt 174 § 1 mom. lagen

om aktiebolag mellan sådana bolag,

som i 1 § 2 mom. avses, skall dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara

belopp beräknas enligt

de värden å tillgångar och skulder,

som upptagits i balansräkning

avseende bolagets ställning vid fusionstillfället.

Föreslagen lydelse:

Har delägare -—- — — verkliga

värde.

Utskiftas tillgångar i fall som i

4 § a) sägs, måste en värdering göras

av bolagets tillgångar vid tiden

för utskiftningen. Till grund för detta

värdes beräknande bör läggas den

av bolaget senast före utskiftningen

upprättade balansräkningen. Vid

bestämmandet av vilka å balansräkningen

upptagna tillgångar skola

medräknas i värdet, skola givetvis

samma grunder gälla, som i fråga

om beräknande av storleken av bolags

ingångsvärde.

Därest aktiebolag —--för ut
skiftningen.

Vid tillämpning---- blivit rea
liserade.

Har vid--- — före fusionstill
fället.

Där vid---av moderbolaget.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning

av aktiekapital eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts

för registrering före den 1 januari 1953.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. iMaj:ts proposition nr 28-

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 39 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

Nuvarande lydelse:

39 §.

1 mom. Från bruttointäkt, varom

1 38 § 1 mom. förmäles, må a vd

r a g göras för förvaltningskostnad

ävensom för ränta å gäld, som icke

skolat avdragas enligt bestämmelserna

i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i

2 mom. av denna paragraf;

dock att, om svenskt aktiebolag eller

svensk ekonomisk förening åtnjutit

inkomst genom sådan utdelning

å aktier, banklotter eller föreningsandelar,

för vilken jämlikt

54 § första stycket a) skatteplikt

icke föreligger, bolaget eller föreningen

ej må njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,

i vidare mån än som

räntan överstiger utdelningen.

sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

39 §.

1 mom. Från bruttointäkt, varom

1 38 § 1 mom. förmäles, må a vd

r a g göras för förvaltningskostnad

ävensom för ränta å gäld, som icke

skolat avdragas enligt bestämmelserna

i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i

2 mom. av denna paragraf. Svenskt

aktiebolag eller svensk ekonomisk

förening, som åtnjutit inkomst genom

sådan utdelning å aktier eller

föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, må

likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,

i vidare mån än som räntan

överstiger utdelningen. Oaktat

vad sist sagts må bolaget eller föreningen

åtnjuta avdrag för ränta å

gäld som belöper å aktier eller föreningsandelar,

vilka innehavas såsom

ett led i organisationen av annan

verksamhet än förvaltning av fastighet,

värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom, ävensom för

ränta å gäld som belöper å andra innehavda

aktier i bolag eller andelar i

ekonomisk förening såvida detta innehav

motsvarar mer än nio tiondelar

av aktie- eller andelskapitalet i

sistnämnda bolag eller förening samt

under förutsättning tillika att samma

bolag eller förening icke — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — under beskattningsåret ägt

aktier eller föreningsandelar.

Senaste lydelse av 54 § se 1951: 325.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

7

Nuvarande lydelse:

54 §.

Från skattskyldighet--— till

livförsäkring.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid a) omförmäld

skattefrihet; dock att aktiebolag

eller ekonomisk förening, som

driver bank- eller annan penningrörelse,

samt aktiebolag, som driver

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

äro frikallade från

skattskyldighet för utdelning å aktier

och andelar, vilka innehavas som

ett led i organisationen av sådan bolagets

eller föreningens verksamhet.

Om aktierna---lös egendom.

Riksskattenämnden må, — — —

icke föras.

Att personer,---samma pa
ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 39 §.

1. Vid beräkningen---före
skrivna

ordning.

För svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar, vilka

jämlikt 54 § första stycket a) äro

befriade från skattskyldighet för utdelning

från svenska aktiebolag,

svenska solidariska bankbolag och

svenska ekonomiska föreningar, har

stadgats viss inskränkning i rätten

till avdrag för gäldränta. Inskränkningen

innebär, att dylikt aktiebolag

eller dylik ekonomisk förening

icke får för gäldränta, som belöper

å aktier, banklotter eller föreningsandelar,

åtnjuta avdrag i vidare mån

Föreslagen lydelse:

54 §.

Från skattskyldighet —--till

livförsäkring.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid a) omförmäld

skattefrihet. Dock äro aktiebolag

och ekonomiska föreningar,

som driva bank- eller annan penningrörelse

eller sådan rörelse jämte annan

verksamhet, frikallade från

skattskyldighet för utdelning å aktier

och andelar, vilka innehavas som

ett led i organisationen av bolagens

eller föreningarnas verksamhet till

den del denna avser annat än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom.

Vidare äga aktiebolag, som driva

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

åtnjuta skattefrihet

för utdelning å aktier och andelar,

vilka inneliavas som ett led i organisationen

av sådan bolagens verksamhet.

Om aktierna----lös egendom.

Riksskattenämnden må,--—

icke föras.

Att personer,----samma pa
ragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 39 §.

1. Vid beräkningen--- — före
skrivna

ordning.

Som framgår av 39 § 1 mom. gäller,

att svenska aktiebolag och svenska

ekonomiska föreningar icke äga

njuta avdrag för ränta eller del av

ränta å gäld, som belöper å visse

aktier eller andelar. Vid tillämpningen

av dessa bestämmelser iakttages,

att, därest icke annat framgår av förebragt

utredning, å ifrågavarande

värdehandlingar skall jämlikt 44 §

och anvisningarna till samma paragraf

i regel anses belöpa lika stor del

av bolagets eller föreningens hela

gäld, som värdehandlingarnas bok
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Nuvarande lydelse:

än räntan överstiger utdelningen.

Därest icke annat framgår av förebragt

utredning, skall jämlikt 44 §

och anvisningarna till samma paragraf

å nämnda värdehandlingar i regel

anses belöpa lika stor del av bolagets

eller föreningens hela gäld,

som värdehandlingarnas bokförda

värde utgör utav bokförda värdet av

bolagets eller föreningens samtliga

tillgångar (jfr punkt 3 av anvisningarna

till 44 §).

Föreslagen lydelse:

förda värde utgör utav bokförda värdet

av bolagets eller föreningens

samtliga tillgångar (jfr punkt 3 av

anvisningarna till 44 §).

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att

äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt

i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28-

9

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

7 §•

Från skattskyldighet —--hän
förlig

verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid h) omförmäld

skattefrihet; dock att aktiebolag

eller ekonomisk förening som

driver bank- eller annan penningrörelse,

samt aktiebolag, som driver

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

äro frikallade från skattskyldighet

för utdelning å aktier

och andelar, vilka innehavas som ett

led i organisationen av sådan bolagets

eller föreningens verksamhet.

Om aktierna---lös egendom.

Riksskattenämnden må, -— —- —

icke föras.

Att personer,---samma pa
ragraf.

Föreslagen lydelse:

7 §•

Från skattskyldighet--— hän
förlig

verksamhet.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar,

vilka driva bank- eller annan

penningrörelse eller försäkringsrörelse,

äga icke åtnjuta vid h) omförmäld

skattefrihet. Dock äro aktiebolag

och ekonomiska föreningar,

som driva bank- eller annan penningrörelse

eller sådan rörelse jämte

annan verksamhet, frikallade från

skattskyldighet för utdelning å aktier

och andelar, vilka innehavas som

ett led i organisationen av bolagens

eller föreningarnas verksamhet till

den del denna avser annat än förvaltning

av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom.

Vidare äga aktiebolag, som driva

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

åtnjuta skattefrihet

för utdelning å aktier och andelar,

vilka innehavas som ett led i organisationen

av sådan bolagens verksamhet.

Om aktierna —--lös egendom.

Riksskattenämnden må, — — —

icke föras.

Att personer,--— samma pa
ragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 7 § se 1951: 690.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 28-

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 december

1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i utskiftningsskatteförordningen, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Vid 1950 års riksdag beslöts åtskilliga ändringar i förordningen den 27

juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar, vilka ändringar upptogs i förordningen den 17 november

1950, nr 587. I den proposition, nr 240, däri förslag till dessa ändringar

förelädes riksdagen, framhöll jag att vissa i propositionen berörda

spörsmål måhända borde upptagas till förnyad prövning sedan 1944 års

allmänna skattekommitté slutfört då pågående undersökningar rörande de

s. k. familjebolagens och deras delägares beskattning. En av de frågor, beträffande

vilka jag ifrågasatte omprövning, gällde huruvida de i nyssnämnda

proposition föreslagna reglerna rörande vad som skulle anses såsom återbäring

av tillskjutet belopp vid inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder borde inskränkas att avse allenast andra bolag än familjebolag.

Vidare ifrågasatte jag huruvida de i samma proposition föreslagna

lättnaderna i utskiftningsskattehänseende vid fusion mellan aktiebolag

borde äga tillämpning när fråga vore om familjebolag.

1944 års allmänna skattekommitté avgav år 1950 ett betänkande (SOU

1950:21), däri bland annat föreslogs ändrade bestämmelser angående beskattning

av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall. I betänkandet

framlades förslag till vissa ändringar i principerna för familjebolags beskattning.

Ett på betänkandet grundat förslag förelädes i proposition nr 182

1951 års riksdag. Sedan riksdagen godtagit vad i propositionen föreslagits,

utfärdades vederbörliga författningar den 1 juni 1951 (nr 325—327). I sistnämnda

proposition framhöll jag, att i samband med den då ifrågasatta lagstiftningen

en omprövning lämpligen bort ske av den i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen

upptagna regeln om avdrag för ränta å gäld. Eftersom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

11

1944 års allmänna skattekommitté icke framlagt något förslag till lösning

av detta spörsmål och då frågan vore av så invecklad beskaffenhet att den

erfordrade en särskild utredning, ansåg jag mig för det dåvarande emellertid

icke böra föreslå någon ändring av sagda bestämmelse. Jag angav emellertid,

att jag ansåge frågan om sådan ändring framdeles böra upptagas till

prövning.

För att närmare utreda antydda spörsmål tillkallade jag den 22 juni 1951

kammarrättsassessorn Torsten Bengtsson, som med skrivelse den 5 januari

1952 avlämnat en promemoria, innefattande förslag till ändringar i utskiftningsskatteförordningen

och i kommunalskattelagen m. m. Vid promemorian

fogade förslag till författningsändringar torde få såsom Bihang fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län, handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a., Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

industriförbund. Sistnämnda förbund ävensom Stockholms handelskammare

har som eget yttrande åberopat ett av delegerade för förbundet,

handelskammaren, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund avgivet utlåtande.

Jag får i detta sammanhang även erinra om följande.

Vissa lättnader i utskiftningsbeskattningen vid fusion mellan moderbolag

och helägt dotterbolag genomfördes av 1950 års riksdag. De nya bestämmelserna

innebär, att befrielse från utskiftningsskatt omedelbart medges i det

fall, där moderbolaget ägt aktierna i dotterbolaget alltsedan den 1 januari

1940 eller — då koncernförhållandet uppstått senare -— alltsedan dotterbolaget

började driva verksamhet. Under vissa förutsättningar äger vidare

riksskattenämnden i andra fall av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag

medge uppskov med utskiftningsskattens erläggande på så sätt att

moderbolaget får övertaga dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. I förarbetena

till denna lagstiftning uttalades, att för dylikt medgivande borde

bland annat gälla att bolagen dreve rörelser som bildade en naturlig enhet.

I motionerna I: 154 och II: 201 till 1952 års riksdag framhölls, att detta

uttalande vid lagstiftningens tillkomst kunde föranleda den tolkningen att

för dispens erfordrades att vederbörande bolag utövade sådan verksamhet,

varav inkomsten vore att hänföra till förvärvskällan rörelse. En dylik begränsning

ansåge motionärerna icke sakligt motiverad; i anslutning därtill

hemställdes i motionerna att såsom en förutsättning för medgivande av

uppskov med skattens erläggande borde gälla »att båda bolagen utöva verksamhet,

som bildar en naturlig enhet».

I sitt av riksdagen godtagna betänkande nr 37 framhöll bevillningsutskottet,

att det i motionerna berörda spörsmålet lämpligen borde göras till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

föremål för överväganden i samband med den ifrågasatta översynen av

vissa bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen. Utskottet underströk

tillika angelägenheten av att dessa överväganden bedrevs så att proposition

i ämnet kunde framläggas om möjligt för 1953 års riksdag.

II. Ändringar i utskiftningsskatteförordningen.

A. Återbäring av tillskjutet belopp.

Inledning. Enligt 1 § 1 mom. första stycket utskiftningsskatteförordningen

utgår utskiftningsskatt allenast i den mån de utskiftade medlen icke är att

anse såsom återbäring av tillskjutet belopp. Bestämmelserna om vad som

är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp återfinnes i 4 § samma

förordning. Såsom sådan återbäring anses enligt punkt a) i nämnda paragraf

vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet

icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier inbetalats eller vad

som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp; enligt punkt b) i samma

paragraf vad som eljest utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital

eller vid vissa förvärv av egen aktie eller dotterbolags förvärv av

aktier i moderbolaget i vissa fall, i den mån bolagets egna fonder därigenom

nedbringas under tillskjutet belopp; samt enligt punkt c) i samma paragraf

vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade beloppet

icke överstiger tillskjutet belopp. Innebörden av det sagda är, att vid lösningen

av spörsmålet vilken del av bolagets tillgångar, som skall anses ha

tagits i anspråk för en utskiftning, lagstiftaren intagit den ståndpunkten att

vinstmedel i första hand skall anses ha utskiftats. Dock göres från denna allmänna

regel det undantag, som framgår av den nyss återgivna punkten a) i

4 § utskiftningsskatteförordningen. I detta undantagsfall anses det utskiftade

beloppet i första hand taget av tillskjutet belopp och går i denna del

alltså fritt från utskiftningsskatt oavsett om bolaget haft vinstmedel motsvarande

vad som utskiftats eller ej.

I samband med förarbetena till 1950 års ändringar i utskiftningsskatteförordningen

fördes på tal att helt slopa bestämmelserna, att tillskjutet

belopp skulle i första hand anses taget i anspråk vid utskiftning. Det anfördes

därvid såsom skäl för en sådan ändring, att möjligheterna till konstaterat

missbruk av dessa bestämmelser först med en sådan anordning

helt förhindrades. Emellertid valde man allenast utvägen att på visst sätt begränsa

tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen. Såsom motivering

härför åberopades, att inlösning av aktier enligt i bolagsordningen bestämda

grunder oftast komme i fråga beträffande preferensaktiekapital och

syntes då närmast vara att likställa med återbetalning av upplånat kapital.

Man borde icke försvåra för aktiebolag, som upplagt preferensaktielån, att

inlösa sådana aktier.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

13

I den tidigare omnämnda propositionen nr 240 till 1950 års riksdag anslöt

jag mig för egen del till sistnämnda uppfattning. Jag framhöll emellertid

samtidigt, att 1944 års allmänna skattekommitté för det dåvarande vore

sysselsatt med att undersöka de s. k. familjebolagens och deras delägares

beskattning och att, om denna undersökning skulle leda fram till särskilda

beskattningsregler för familj ebolag, det syntes böra prövas huruvida i ett

sådant läge bestämmelserna i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen kunde

ytterligare inskränkas, nämligen i så måtto att de skulle gälla allenast

andra bolag än familj ebolag.

Utredningsmannen. Sedan numera på inkomstbeskattningens område särskilda

regler införts för familjebolagen har, framhåller utredningsmannen,

frågan om en ändring av 4 § a) utskiftningsskatteförordningen ånyo blivit

aktuell. Genom reglerna om familjebolagsbeskattning åsyftades en särbehandling

av dessa bolag i beskattningsavseende. Med hänsyn härtill funnes

det, enligt utredningsmannen, ingen anledning att bevilja dylika bolag

skattelättnader i utskiftningsskattebänseende, som framstode som undantag

från eljest gällande beskattningsregler och som icke vore motiverade för

dylika bolags vidkommande.

Utredningsmannen har i enlighet härmed föreslagit, att bestämmelserna i

4 § utskiftningsskatteförordningen rörande vad som skall anses såsom

återbäring av tillskjutet belopp då medel utskiftas i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder icke skulle gälla

om aktierna i bolaget till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt

sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person •— av

en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Detta skulle innebära, att

— när fråga är om familj ebolag i nyss angiven mening •— vinstmedel alltid

skall anses i första hand tagas i anspråk vid inlösen av aktier.

I fråga om den statsfinansiella betydelsen av en dylik författningsändring

finge man, framhåller utredningsmannen, erinra om att ett eventuellt ringa

utbyte därav icke ensamt borde vara avgörande vid bedömandet av författningsändringens

angelägenhet, eftersom det syntes ovedersägligt att de

transaktioner varom här vore fråga vid rådande höga skattetryck skulle

framstå såsom synnerligen anmärkningsvärda.

Utredningsmannen anför därefter följande.

När det gäller att närmare diskutera utbytet och konsekvenserna i övrigt

av en lagändring, bör man skilja mellan bolag, vilka bildas efter det lagändringen

ägt rum och äldre bolag.

Det får antagas, att för nya bolags vidkommande regeln kommer att föranleda

försök att kringgå densamma. I stället för att redovisa det insatta

kapitalet som aktiekapital torde man komma att välja att låta endast en

del figurera som aktiekapital med ett belopp någonstans i närheten av minimibeloppet

och låta återstoden innestå som fordringar hos bolaget, vilka

sedan om och i den mån situationen medgiver det kunna uttagas ur bolaget.

Därjämte torde man i många fall — därest detta låter sig göra och av skattetekniska

skäl är fördelaktigt —- välja en annan företagsform än aktiebolagets

t. ex. kommanditbolagets, där dubbelbeskattning icke föreligger,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Det statsfinansiella utbytet av utskiftningsskatt får emellertid antagas bliva

ringa för nybildade aktiebolags vidkommande.

För äldre bolags vidkommande ställer sig saken sålunda. I övergångsbestämmelserna

till förordningen den 17 november 1950 (nr 587) angående

ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar undantogos från de

skärpta bestämmelserna i 4 § av förordningen sådana utskiftningsfall, då

beslut om nedsättning av aktiekapital anmälts för registrering före den 1

januari 1950. Där så är förhållandet, kunna alltså äldre bolag fortfarande i

den omfattning, som i nedsättningsbeslutet avses, intill tillskjutna beloppet

skattefritt utskifta vinst, som överförts till aktiekapitalet. De äro därjämte

oförhindrade att, därest förbehåll därom vid bolagets bildande träffats i bolagsordningen,

skattefritt utskifta medel, i den mån det sålunda utskiftade

beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier inbetalats

eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp. Med enahanda reservation

äger bolaget därjämte skattefritt utskifta medel, som tillförts

bolaget genom ökning av aktiekapitalet, såvitt förbehåll om inlösen av aktierna

enligt vissa grunder förut i behörig ordning gjorts och intagits i bolagsordningen.

Såsom aktiebolagslagen i denna del tolkats, kan ett beslut om

inlösen av aktier enligt i bolagsordningen angivna grunder aldrig avse aktier,

som redan utgivits vid beslutets fattande, utan endast aktier, som därefter

utgivas. Med hänsyn till det sätt, varpå motsvarande spörsmål blivit lösta i

ovannämnda förordning den 17 november 1950 (nr 587), kan det för nu

diskuterade lagändring, som ju har en betydligt ringare räckvidd än 1950

års lagändringar, knappast ifrågakomma att avfatta övergångsbestämmelserna

efter andra grunder än dem, som kommo till användning vid ikraftträdandet

av nämnda förordning. Äldre bolag skulle alltså icke kunna fråntagas

den skattefrihet, vartill de äro berättigade på grund av bestämmelser

i bolagsordningen, vilka anmälts för registrering före den dag, då den diskuterade

lagändringen får anses hava blivit aktuell förslagsvis den 1 januari

1952. Inskränkningen i skattefriheten skulle alltså komma att i huvudsak

avse ökningar av aktiekapital, vilka anmälts för registrering nämnda dag

eller därefter. I fråga om dylika transaktioner får det emellertid i ännu högre

grad än vad gäller nystartade företag antagas, att de komma att ersättas av

andra åtgärder.

Remissyttrandena. Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna

tillstyrker utredningsmannens förslag. Därvid framhålles bl. a. att

den ifrågasatta författningsändringen torde vara ett önskvärt komplement

till de nyligen antagna ändrade reglerna om inkomstbeskattning av familjebolag.

Jämväl på nu förevarande område syntes den ifråga om inkomstbeskattningen

införda differentieringen böra genomföras. — Avstyrkande uttalanden

har gjorts av kammarrätten, Sveriges advokatsamfund, Sveriges

grossistförbund och handelskammaren i Göteborg. Från sistnämnda remissyttranden

torde här följande få återgivas.

Kammarrätten erinrar om sin i tidigare sammanhang uttalade mening, att

den förmånliga behandlingen vid inlösen av preferensaktier icke borde tillkomma

familjebolag. Kammarrätten hade icke anledning att nu frångå denna

mening. Emellertid skulle den föreslagna bestämmelsen äga tillämpning

endast med avseende å aktieemissioner, som komme att ske efter förslagets

ikraftträdande. Såsom i utredningsmannens promemoria framhållits tedde

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

15

sig aktieemissioner för verkliga familjeföretag såsom en ur skattesynpunkt

oförmånlig form av kapitalanskaffning och komme därför att undvikas. En

eventuell reform skulle därför få ringa praktisk betydelse. Även om aktieemission

tillgrepes i något dylikt fall, syntes den förmån som 4 § utskiftningsskatteförordningen

skänkte, te sig så obetydlig i jämförelse med nackdelarna

i övrigt i beskattningsavseende att någon anledning att för familj ebolagens

del borttaga förmånen i fråga knappast förefunnes.

Handelskammaren i Göteborg påpekar att utskiftningsskatteförordningen

på ifrågavarande punkt fick sin nuvarande avfattning så sent som år 1950

samt framhåller, att utredningsmannen icke påvisat att de skattskyldiga vid

tillämpningen erhållit några olämpliga fördelar. Han hade för övrigt själv

givit uttryck för den meningen, att ändringen knappast skulle få någon större

praktisk betydelse. Dessutom hade utredningsmannen helt förbigått, att

lagstiftaren, när 1951 års ändringar på inkomstskatternas områden företoges

beträffande familjebolag, gjorde skillnad mellan illojala och icke illojala

familjebolag. Utredningsmannen däremot hade behandlat dem alla efter

samma regel. Handelskammaren kunde icke finna att sådana lagändringar,

vilka, redan innan de trätt i kraft, förutsåges icke få någon större praktisk

betydelse, skulle vara önskvärda.

Sveriges grossistförbund anför, att det i åtskilliga fall vore en uppenbar

fördel att anskaffa erforderligt kapital genom upplåning mot att göra det i

form av aktieemission. I de fall, då familjebolagen trots detta valt eller komme

att välja aktieformen framför lånevägen för utökning av kapitalet, torde

man enligt förbundets mening få räkna med att detta berodde på, att företagsledningen

ansåge aktieformen vara av särskilt värde med hänsyn

till bolagets borgenärer eller eljest för bedömande av dess kreditvärdighet.

Så långt en aktieemission betingades av dylika skäl torde knappast

kunna principiellt försvaras att vid en följande successiv aktieinlösen enligt

i bolagsordningen fastställda grunder tillämpa andra skatteregler för de

s. k. familj ebolagen än för övriga aktiebolag. Vad som vore legitimt i det

ena fallet borde givetvis vara det även i det andra. Om en lagstiftning av föreslagen

art över huvud taget skulle genomföras, måste den givas generell

tillämpning för samtliga familj ebolag, då det av rent praktiska skäl icke

torde vara möjligt att låta tillämpningen bli beroende av motiv och förutsättningar

i varje särskilt fall för sig. Fråga uppkomme om den föreslagna lagändringen

kunde anses vara av sådan betydelse, att denna uppvägde de individuella

orättvisor som en generell tillämpning måste komma att medföra.

Enligt förbundets mening vore så icke förhållandet. Särskilt efter tillkomsten

av den nya aktiebolagslagen med dess stränga bestämmelser angående

förhållandet mellan aktiekapitalet, reservfond och skuldregleringsfond, å

ena sidan, och bolaget åvilande skulder, å den andra, torde antalet fall, där

missbruk numera kunde befaras, få antagas bli ytterst obetydligt. Därtill

komme att det materiella värdet av den föreslagna lagändringen starkt förringades

genom de uppenbara möjligheter som förelåge att kringgå reglerna.

Grossistförbundet hade i och för sig full förståelse för strävandena att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

söka täppa till sådana luckor i skattelagstiftningen som kunde inbjuda till

missbruk. I förevarande fall ansåge förbundet emellertid det vara viktigare

att bibehålla familjebolagen vid samma möjligheter som övriga aktiebolag

att, när detta befunnes önskvärt ur företagsekonomisk synpunkt, utöka aktiekapitalet

under förbehåll om successiv utskiftningsskattefri amortering

än att förebygga de starkt begränsade missbruksmöjligheter, som härigenom

kunde hållas öppna. Slutligen ville förbundet ytterligare framhålla att begreppet

familjebolag ännu vore förhållandevis diffust, i följd varav en viss

rättsosäkerhet kunde förväntas följa och att utvidgning av särbestämmelserna

för denna företagskategori därför ej utan bärande skäl borde vidtagas.

Vidare kunde den föreslagna lagändringen komma att medföra konsekvenser

i fråga om formen för den framtida kapitalförsörjningen inom dylika

företag, som ur näringspolitiska synpunkter kunde vara mindre önskvärda.

Sveriges advokatsamfund anför i sitt yttrande i huvudsak följande. Förslaget

toge ej hänsyn till det förhållandet att då fråga uppkomme att sanera

ett familjebolag saneringen ofta skedde så att bolagets leverantörer ginge

med på att förvandla sina fordringar på bolaget till preferensaktiekapital, avsett

att så snart saneringen genomförts och likviditeten förbättrats återbetalas

till de ursprungliga fordringsägarna. Det låge i öppen dag att om ett så

anskaffat preferensaktiekapital icke kunde återbetalas utan erläggande av utskiftningsskatt

saneringsmöjligheterna komme att allvarligt försämras. Saneringsmöjligheten

byggde nämligen just på den tanke, mot vilken den sakkunnige

vände sig, nämligen att bolaget, om det finge fortsätta sin verksamhet,

skulle kunna samla upp så mycket vinstmedel att det av borgenärerna

genom preferensaktieteckningen gjorda tillskottet skulle kunna återbetalas.

Saneringsplanen byggde vidare på den av erfarenheten bestyrkta förutsättningen

att en borgenär i regel icke vore villig att förvandla sin fordran till

aktiekapital, om han icke kunde räkna med att i en ej alltför avlägsen framtid

återfå kapitalet, såvida icke hans fordran skulle vara så stor att han genom

att förvandla den till aktiekapital komme att bli majoritetsinnehavare i

bolaget. Även i andra fall förelåge ett sakligt välmotiverat och fullt lojalt behov

att efter förvandling av ett bolags skulder till preferensaktiekapital kunna

nedsätta detta utan erläggande av utskiftningsskatt.

Departementschefen. Som av det tidigare sagda framgår genomfördes vid

1950 års riksdag en rad betydelsefulla ändringar i utskiftningsskatteförordningen.

En del av dessa avsåg att tilltäppa vissa luckor i lagstiftningen, vilka

i icke obetydlig omfattning utnyttjats för erhållande av icke avsedda skattelättnader.

Sålunda hade tidigare bestämmelser möjliggjort för bolagen att genom utgivning

av gratisaktier, intagande i bolagsordningen av en föreskrift att dessa

aktier ägde inlösas och ett därefter verkställt inlösande av desamma tillföra

delägarna bolagets vinstmedel intill ett belopp motsvarande i bolaget befintligt

tillskjutet belopp utan att någon beskattning härigenom inträdde vare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

17

sig för bolaget eller dess delägare frånsett en eventuell realisationsvinstbeskattning

för de senare. Däremot medförde åtgärden att bolagets tillskjutna

belopp komme att minska, något som dock bleve av betydelse allenast när

bolaget vid en framtida tidpunkt upplöstes eller nedsatte sitt aktiekapital.

På förslag av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga, vilket förslag upptogs

i den förut omnämnda propositionen nr 240 till 1950 års riksdag, erhöll

bestämmelserna i 4 § utskiftningsskatteförordningen den utformning, för

vilken jag nyss redogjort. Innebörden av 1950 års lagändring i nu förevarande

hänseende är den, att när gratisaktier inlöses vederlaget anses i första

hand taget av vinstmedel. Detsamma kan bliva förhållandet då andra aktier

än gratisaktier inlöses till överpris, nämligen till den del vederlaget överstiger

vad som inbetalts till bolaget för aktierna i fråga.

I propositionen nr 240 framhöll jag, att de däri föreslagna bestämmelserna

icke förhindrade vissa åtgärder i skatteundandragande syfte. Jag påpekade

bl. a., att i de fall, där redan i den ursprungliga bolagsordningen intagits en

bestämmelse att aktierna kunde inlösas, intet hinder förelåge mot att förfara

t. ex. så att aktiekapitalet nedsattes med belopp, motsvarande hos bolaget

ansamlade vinstmedel — vilket icke komme att medföra påföring av utskiftningsskatt

— samt att aktiekapitalet därefter genom fondemission uppbringades

till ursprungligt belopp. Ett sådant förfaringssätt skulle i realiteten

icke innebära annat än ett skattefritt överförande av vinstmedel till

aktieägarna. Även andra därmed jämförbara åtgöranden kunde bestämmelserna

lämna utrymme för. Jag tilläde, att vad anginge bolag, som framdeles

bildades, man finge räkna med att i bolagsordningen kunde upptagas bestämmelser

om möjlighet till aktieinlösen, vilka bestämmelser — sedan

vinstmedel hos bolaget ansamlats — läte sig utnyttjas i nyss angivet syfte.

Anledningen till att bestämmelserna år 1950, oaktat vad nu senast framhållits,

utformades på angivet sätt var hänsyn till sådana bolag, som i och

för sin verksamhet nödgades anskaffa riskvilligt kapital genom preferensaktieemission.

Det syntes skäligt att sådana preferensaktier skulle få inlösas

utan någon utskiftningsbeskattning. Det var alltså av hänsyn till dessa

fall som man avstod från alternativet att stadga, att all utskiftning i samband

med aktieinlösen skulle anses i första hand avse vinstmedel.

Utredningsmannen har erinrat om mitt uttalande i proposition nr 240,

att om man på andra områden av skattelagstiftningen införde regler om en

viss särbehandling av s. k. familjebolag, så borde prövas huruvida detta

icke borde ske även på nu förevarande område. Skulle man finna så kunna

ske, komme invändningarna mot utformningen av utskiftningsskatteförordningens

regler att väsentligen minska i betydelse.

Med detta uttalande åsyftade jag uppenbarligen att det erfarenhetsmässigt

främst varit s. k. familjebolag som utnyttjat de påtalade luckorna i utskiftningsbeskattningen.

Utredningsmannen har nu — under åberopande av den vid 1951 års riksdag

genomförda lagstiftningen rörande beskattningen av familjebolag i vissa

fall — föreslagit en sådan ändring av 4 § utskiftningsskatteförordningen, att

‘2 Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

vederlag, som av familjebolag utbetalas vid aktieinlösen, alltid skall anses i

första hand taget av vinstmedel.

I flertalet remissyttranden tillstyrkes författningsändringen. Även kammarrätten

synes i princip dela utredningsmannens uppfattning men avstyrker

likväl den ifrågasatta författningsändringen, nämligen av hänsyn till

att frågan förefölle vara av ringa praktisk betydelse.

Med hänsyn till att i det enskilda fallet fråga kan vara om betydande

belopp, som genom eu lucka i reglerna skulle undgå beskattning, kan jag

för egen del icke godtaga vad kammarrätten anfört som en avgörande invändning

mot förslaget.

I övriga avstyrkande remissyttranden har särskilt understrukits, att de

föreslagna reglernas generella utformning skulle försvåra preferensaktieemissioner

även för i skattehänseende korrekta familjebolag.

Detta påpekande är givetvis i huvudsak riktigt. Det torde emellertid icke

kunna ifrågakomma att i förevarande sammanhang göra skillnad mellan

familjebolag av olika slag eller mellan mer eller mindre legitima preferensaktieemissioner.

Man får därför mot varandra väga önskemålet att tilltäppa

en uppenbar lucka i lagstiftningen och nackdelen med för familjebolagen

generellt utformade regler ägnade att försvåra inlösen av preferensaktier.

Vad emellertid angår familj ebolagen torde preferensaktier sällan utbjudas;

när så under senare år likväl skett, torde anledningen härtill merendels ha

varit en annan än behovet av att anskaffa rörelsekapital. Det synes därför

troligt att en lagstiftning enligt utredningsmannens förslag skulle vara av

underordnad betydelse för de lojala familjebolagen.

Jag förordar alltså att utredningsmannens nu ifrågavarande förslag genomföres.

De föreslagna bestämmelserna synes böra bli tillämpliga i de fall, då beslutet

om nedsättning av aktiekapitalet anmälts för registrering efter den 31

december 1952.

B. Beräkningen av beskattningsbart belopp vid fusion.

Gällande bestämmelser. I sjätte stycket av anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen

stadgas att, därest aktiebolag till delägare utskiftar annat

än penningar, värdet av det utskiftade skall upptagas till belopp, som

motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen. Motivet för denna regel

är klart. Aktiebolags inkomst skall dubbelbeskattas och utskiftningsskatten

ersätter i vissa fall inkomstbeskattningen av aktieägarna för mottagen utdelning.

Följaktligen bör underlaget för beräkning av utskiftningsskatt och

för beräkning av inkomstskatt vid utdelning i princip vara detsamma.

Bortsett från fall av nedsättning av aktiekapitalet, varom nu icke är fråga,

förefinnes emellertid två undantag från nyssnämnda regel i utskiftningsskatteförordningen,

vilka båda undantag hänför sig till fall, då utskiftningen

kommer till stånd i samband med en fusion enligt 174 § 1 inom. aktiebolagslagen,

d. v. s. fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag. Undan
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

19

tagsreglerna innebär, att värdesättningen skall ske i enlighet med det utskiftande

bolagets balansräkning.

Det första undantaget regleras i åttonde stycket av nyssnämnda anvisningar.

Däri löreskrives, att om vid sådan fusion som nyss nämnts medgivits

att utskiftningsskatteskulden må övertagas av moderbolaget, dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp skall på visst sätt beräknas

på grundval av dotterbolagets fastställda balansräkning för det räkenskapsår.

som gått till ända närmast före lusionstillfället.

Det andra undantaget återfinnes i sista stycket av anvisningarna. Enligt

detta skall, om utskiftningsskatt skall erläggas vid fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen, dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara

belopp beräknas enligt de värden å tillgångar och skulder, som upptagits

i balansräkning avseende detta bolags ställning vid fusionstillfället. Den

nu återgivna regeln är dock icke tillämplig, om moder- eller dotterbolaget

driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter.

Utredningsmannen. Utredningsmannen har ställt frågan huruvida tillräckliga

skäl finnes för bibehållande av de nyss återgivna undantagsbestämmelserna.

Därvid har utredningsmannen bland annat påpekat, att, utöver de fall

då fråga vore om utskiftningsskattefri fusion, flera möjligheter förelåge att

utan skattepåföljd överföra vinstmedel från dotterbolag till moderbolag. Beträffande

icke bundna vinstmedel skedde sådant överförande enklast gnnom

utdelning av vinst i vanlig ordning, vilken utdelning vore fri från inkomstskatt

utom i fall då fråga vore om vissa familjebolag. Det bolag, som skulle

upplösas, kunde således överföra icke bundna vinstmedel till moderbolaget

före fusionen och medlen komine i sådant fall icke att ingå i dotterbolagets

till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp. Denna möjlighet hade emellertid

förutsetts vid 1950 års lagstiftning och någon anledning till ett förändrat

bedömande förelåge ej nu.

Beträffande bundna vinstmedel yppades emellertid, framhåller utredningsmannen

vidare, en av lagstiftaren icke avsedd möjlighet att undgå utskiftningsskatt.

Detta resultat underlättades just av bestämmelsen i tionde

stycket av anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen att dotterbolagets

beskattningsbara belopp skulle beräknas enligt i balansräkningen

upptagna värden å tillgångar och skulder. Det bolag, som skulle genom fusion

upplösas, kunde t. ex. genom eu omotiverad nedvärdering av bolagets

tillgångar bokföringsmässigt redovisa eu förlust och för täckande av denna

ägde bolaget taga i anspråk medel, som av tidigare års vinster överförts till

någon av dess bundna fonder, d. v. s. till aktiekapital, reservfond eller skuldregleringsfond.

I den mån bolaget ägde möjlighet att redovisa så stor förlust

att de bundna fonderna, sedan därifrån tagits i anspråk medel för täckande

av förlusten, jämte övriga tillgångar icke överstege tillskjutet belopp, kunde

fusion ske utan att utskiftningsskatt behövde erläggas, trots att med hänsyn

till de verkliga värdena å de överförda tillgångarna vinstmedel överfördes.

Sedan utredningsmannen konstaterat att något hinder mot det antydda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

förfaringssättet icke syntes föreligga vare sig enligt aktiebolagslagen eller

bokföringslagen, omtalar utredningsmannen att — enligt vad han erfarit —

detta förfaringssätt även i viss omfattning praktiserats av de skattskyldiga.

Utredningsmannen har vidare särskilt erinrat om att enligt numera gällande

bestämmelser vissa familjebolag vore skattskyldiga för mottagen utdelning

samt framhållit, att denna omständighet utgjorde ett starkt skäl

för en omprövning av ifrågavarande stadgande i anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen.

Utredningsmannen har, utifrån nu återgivna synpunkter, förordat den

ändringen i utskiftningsskatteförordningen, att vid sådan fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen, som icke medför befrielse från eller uppskov med

erläggande av utskiftningsskatt, dotterbolagets till dylik skatt beskattningsbara

belopp skall beräknas med utgångspunkt från saluvärdena och icke

från de bokförda värdena. Författningstekniskt innebär förslaget att sista

stycket av anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen utgår.

Remissyttrandena. Utredningsmannens förslag att sista stycket av anvisningarna

till utskiftningsskatteförordningen skulle utgå har tillstyrkts i flertalet

remissyttranden. Avstyrkande utlåtanden har avgivits av delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl. samt handelskammaren i Göteborg och

Sveriges advokatsamfund. I ett yttrande har ifrågasatts den inskränkningen

i utredningsmannens förslag, att bestämmelsen fortfarande skulle gälla beträffande

andra aktiebolag än familj ebolag.

Bland de myndigheter och organisationer, som tillstyrkt förslaget, återfinnes

kammarrätten, flertalet hörda länsstyrelser, överståthållarämbetet,

Sveriges köpmannaförbund samt hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. Vanligen har man därvid utan närmare

motivering tillstyrkt utredningsmannens förslag. I de yttranden, däri frågan

berörts mer utförligt, vitsordas det resultat, vartill utredningsmannen kommit,

såsom riktigt och framhålles angelägenheten av att den föreslagna ändringen

blir genomförd.

I sitt avstyrkande utlåtande framhåller handelskammaren i Göteborg, att

utredningsmannen icke påvisat, att skattskyldiga vid tillämpningen erhållit

några obehöriga förmåner. Det kunde då icke anses vara berättigat att redan

nu vidtaga en ändring i förordningen endast på den grund att utredningsmannen

trott sig finna, att lagen i en detalj skulle kunna kringgås.

I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet framhålles, att skäl

syntes icke ha anförts för upphävande av ifrågavarande så sent som år 1950

införda stadgande, vars syfte vore att underlätta önskvärda fusioner och

förenkla taxeringsarbetet.

Sveriges advokatsamfund anser förslaget innebära att fusion praktiskt taget

komme att omöjliggöras utom i de fall, då antingen någon utskiftningsskatt

ej alls skulle utgå, därför att fråga vore om ett äldre koncernförhållande

eller ett sådant förhållande, där moderbolaget redan från början ägt

mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget eller medgivande erhölles att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

21

utskiftningsskatteskulden finge övertagas av moderbolaget. Förutsättningarna

för ett dylikt medgivande vore angivna på ett sådant sätt, att det torde

ligga helt i den prövande myndighetens fria skön att avgöra, om dispens

skulle lämnas. Erhölles icke medgivande till att utskiftningsskatteskulden

finge övertagas av moderbolaget, komme, om nu ifrågavarande förslag upphöjdes

till lag, en fusion utom i vissa fall att i ekonomiskt avseende bli praktiskt

taget likvärdigt med en likvidation av dotterbolaget. Det av näringslivet

med så stora förväntningar motsedda och av lagberedningen med så stort

intresse omfattade fusionsinstitutet komme sålunda att i stor utsträckning

bli utan praktiskt värde. Förslaget — liksom utredningsmannens övriga förslag

på utskiftningsskattens område — utgjorde exempel på en enligt samfundets

mening betänklig tendens på skattelagstiftningens område, nämligen

en tendens att i det vällovliga syftet att hindra missbruk vidtaga anordningar,

som faktiskt komme att lägga hinder i vägen även för den lojala omsättningen.

Det vore att befara att sådana lagregler komme att sakna erforderlig

förankring i det aktuella rättsmedvetandet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön. som i sitt yttrande ifrågasatt

huruvida icke utredningsmannens förslag kunde begränsas att avse allenast

familjebolag, anför bland annat följande.

Länsstyrelsen anser det tveksamt, om tillräckliga skäl finnas att kort tid

efter bestämmelsens införande slopa de fördelar, som kommit bolag med

undantag av familjebolag till del. De motiv, som anförts för borttagande

av detta stycke i anvisningarna, synas icke helt övertygande. Manipulationer

eller andra ur skattesynpunkt otillåtna transaktioner torde knappast behöva

befaras för andra bolag än familjebolag. Genomförandet av den ifrågasatta

författningsändringen skulle även i många fall komma att förhindra sådana

fusioner, vilka både ur det allmännas och enskildas intresse eljest finge betraktas

såsom ändamålsenliga och lämpliga.

Även länsstyrelsen i Blekinge län har ifrågasatt en liknande ändring i det

remitterade förslaget, men länsstyrelsen har likväl ansett sig böra biträda

förslaget särskilt med hänsyn till att bestämmelserna i fråga kunde utnyttjas

på sådant sätt att utskiftningsskatt ej komme att utgå i de fusionsfall,

där enligt 1 § 2 mom. förordningen om utskiftningsskatt skattefrihet eller

övertagande av utskiftningsskatteskuld ej kunde medgivas.

Departementschefen. År 1950 infördes bestämmelser i förordningen om utskiftningsskatt,

vilka åsyftade att underlätta genomförandet av fusioner

enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen. Sålunda eftergavs helt kravet på utskiftningsskatt

i vissa fall av dylik fusion, medan i andra sådana fall riksskattenämnden

berättigades, efter närmare angivna grunder, medge skattelättnad

på så sätt att dotterbolaget fritogs från skyldighet att erlägga utskiftningsskatt

mot att moderbolaget övertog utskiftningsskatteskulden att infrias

vid det framtida tillfälle då sistnämnda bolag upplöstes eller nedsatte sitt

aktiekapital.

I samband med att dessa bestämmelser genomfördes infördes i anvisningarna

till förordningen, såsom ett sista stycke, den av utredningsmannen

uppmärksammade bestämmelsen, vilken avser beräkningen av utskiftnings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

skatten i de fall då sådan skall erläggas vid fusion enligt 174 § 1 inom. aktiebolagslagen.

De åsyftade fallen är alltså de, där utskiftningsskatten icke

utan vidare efterges eller där någon av förutsättningarna för dispensbeslul

av riksskattenämnden saknas. Sistnämnda förutsättningar är, som framgår

av 1 § 2 mom. andra stycket utskiftningsskatteförordningen, att med fusionen

åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig organisation, att erläggandet

av utskiftningsskatten med hänsyn till dennas storlek kan anses utgöra ett

väsentligt hinder för fusionen samt att fusionen icke kan antagas vara ett

led i åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende.

Av det sagda framgår att den av utredningsmannen uppmärksammade

anvisningspunkten blir tillämplig vid fusioner, där omständigheterna är

sådana att anledning saknats ur det allmännas synpunkt att medge egentliga

skattelättnader. Likväl förordade jag, att för dylika fall det till utskiftningsskatt

beskattningsbara beloppet skulle beräknas på grundval av tillgångarnas

värde enligt balansräkningen. Anledningen härtill var icke att ur utskiftningsskattesynpunkt

underlätta dessa fusioner; härtill saknades som av det

förut sagda framgår tillräckliga skäl. Anledningen var i stället följande.

Med ett bibehållande av utskiftningsskatteförordningens principiella uppbyggnad

borde även i nu avsett fall skatten beräknas med utgångspunkt

från tillgångarnas saluvärde. En sådan regel kunde emellertid förutses bli

i huvudsak utan effekt, enär den skulle kringgås genom att dotterbolagets

icke bundna vinstmedel medelst utdelning eller på därmed likvärdigt sätt

skattefritt överfördes till moderbolaget före fusionstillfället. Detta kunde

förutses komma att gälla även beträffande i räkenskaperna osynliga vinstmedel

såsom dolda reserver i anläggnings- och omsättningstillgångar. Från

dessa utgångspunkter syntes man lika gärna, för att nå eu förenkling i reglerna,

frånfalla det principiellt riktiga och gå på de bokförda värdena.

Det finnes av två skäl anledning att ompröva detta ståndpunktstagande.

Sedan 1950 års lagstiftning på utskiftningsbeskattningens område har

nya regler införts rörande beskattning av vissa familjeboiag. Sålunda beslöt

1951 års riksdag, att familjebolag, som utnyttjats i syfte att bereda fysisk

person icke avsedd skattelättnad, skall vara skattskyldiga för utdelning från

andra bolag. Detta innebär, att dessa familjebolag icke längre skulle, på sätt

nyss angivits, kunna kringgå en principiellt riktigt utformad bestämmelse

om beräkning av till utskiftningsskatt beskattningsbart belopp vid fusion.

Den nu diskuterade bestämmelsen i anvisningarna till utskiftningsskatteförordningen

utgör, såvitt angår ifrågavarande familjebolag, efter 1951 års

lagändring en påtaglig inadvertens i skattelagstiftningen.

Av ytterligare ett skäl bör ifrågavarande anvisningspunkt omprövas. Förut

har framhållits att denna formulerats på sätt som skett med tanke på

att utskiftningsskatten ändå aldrig skulle i verkligheten träffa annat än

bundna vinstmedel. Såsom utredningsmannen framhållit har på taxeringshåll

iakttagits, att genom vissa åtgärder från de skattskyldigas sida även de

bundna vinstmedlen undandrages utskiftningsbeskaltning vid fusion. Jag

hänvisar till vad jag härom i det föregående anfört.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

23

Genom en värdering på grundval av saluvärdena och icke på grundval av

de bokförda värdena förhindras visserligen icke transaktioner av antydd

art men de försvåras i viss omfattning. Detta torde utgöra tillräckligt skäl

för att återföra bestämmelserna till sin principiellt riktiga utformning även

såvitt gäller andra bolag än familjebolag.

Jag förordar följaktligen att utredningsmannens förslag genomföres. Därvid

vill jag än en gång understryka, att författningsändringen icke riktar

sig mot sådana fusioner enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, vilka i tidigare

sammanhang bedömts ur samhällets synpunkt så angelägna att man

genom skattelättnader velat underlätta deras genomförande.

De nya reglerna synes böra tillämpas i de fall, då bolagsstämmans beslut

om tillåtelse till fusionsavtal anmälts för registrering efter den 31 december

1952.

C. Övriga ändringar i utskiftningsskatteförordningen.

Utredningsmannen. De ändringar som utredningsmannen i övrigt föreslagit

i utskiftningsskatteförordningen är huvudsakligen av teknisk natur.

I 2 § utskiftningsskatteförordningen angives vad som skall förstås med

utskiftat belopp. Härmed avses, såvitt nu är i fråga, vad bolaget i samband

med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i penningar

eller annat till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan

i bolagsordningen bestämd grund, i den mån vad sålunda utgivits icke

enligt förordningen om statlig inkomstskatt är att hänföra till utdelning

från bolaget.

Utredningsmannen har framhållit, att skatteförfattningarna icke syntes

innehålla någon bestämmelse, i vilket fall ett belopp, som i samband med

nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgåves till delägare

i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen bestämd

grund, vore att hänföra till utdelning och därigenom undantagen från

beskattning enligt utskiftningsskatteförordningen. I aktiebolagslagen funnes

reglerat i vilka fall utbetalningar till aktieägarna i denna deras egenskap

finge ske. Till aktieägarna kunde i denna deras egenskap allenast utbetalas

vinstutdelning, belopp som blivit disponibelt genom nedsättning av aktiekapitalet

utan att beloppet skulle avsättas till reservfond samt belopp som

utskiftades till delägare sedan bolaget trätt i likvidation. Vinstutdelning

och utskiftning efter likvidation förutsattes skola ske i förhållande till envar

delägares andel i bolaget. Men bolagsordningen kunde innehålla föreskrifter

om utdelning efter annan grund. Vid nedsättning av aktiekapitalet

enligt 65 § aktiebolagslagen reglerades utbetalningarna av bestämmelser i

bolagsordningen, under det att vid nedsättning av aktiekapital jämlikt 67 §

nämnda lag det sätt, varpå nedsättningen skulle genomföras, bestämdes av

nedsättningsbeslutet. Detta kunde enligt 66 § 2 inom. aktiebolagslagen innehålla,

att vissa aktier skulle inlösas eller att minskning skulle ske av aktiernas

nominella belopp. Sagda lag syntes icke innehålla något absolut

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

hinder mot att i sistnämnda fall utbetalningarna till delägarna verkställdes

efter andra principer än förhållandet mellan andelarna utan att grunden

vore bestämd i bolagsordningen. Utginge man från att skattskyldighet

icke ålåge skattesubjekten i annat fall än då skattskyldigheten klart framginge

av författningarna, syntes eu verklig utskiftning, som icke skedde i

förhållande till delägarens andel eller efter annan i bolagsordningen bestämd

grund, enligt gällande regler knappast kunna anses utgöra en till

inkomstskatt skattepliktig intäkt av kapital och till intäkt av annan förvärvskälla,

t. ex. tillfällig förvärvsverksamhet, kunde den hänföras endast

under vissa bestämda förhållanden. Ett stöd för ett dylikt antagande

vore det sätt, varpå utskiftningsskatteproblemet blivit löst i gällande beskattningssystem.

Eftersom en utskiftning, som icke skedde i förhållande

till delägares andel eller efter annan i bolagsordningen bestämd grund,

enligt utredningsmannen icke heller syntes kunna hänföras under 2 § utskiftningsskatteförordningen

om man toge hänsyn till dess bokstavliga lydelse,

förefölle det vara en i lagstiftningen icke reglerad fråga, hur en sådan

utskiftning skulle behandlas i beskattningshänseende. En dylik utskiftning

syntes t. ex. kunna gå ut på att viss delägare skulle av de andra

delägarna utlösas ur bolaget med dess medel. Självfallet borde dylika utskiftningar

icke vara fritagna från beskattning, varför det syntes böra tagas

under övervägande huruvida icke 2 § utskiftningsskatteförordningen

borde undergå en lämplig omformulering.

I enlighet härmed har utredningsmannen föreslagit ett tillägg till sistnämnda

paragraf av innebörd, att med utskiftat belopp skall förstås även

belopp, som i nu avsedda fall utgår till aktieägare efter grund som fastställts

i beslutet om nedsättning av aktiekapitalet.

Vidare har utredningsmannen föreslagit en ytterligare ändring i 4 § utskiftningsskatteförordningen.

Det kunde enligt utredningsmannen råda viss

tvekan om rätta innebörden av den förut behandlade bestämmelsen i 4 §

a), sedd i belysning av stadgandet vid b) i samma paragraf. Genom den

formulering, som punkten a) erhållit, kunde synas som om utskiftningsskatt

alltid skulle uttagas, så snart det utskiftade beloppet överstege vad

till bolaget för de inlösta aktierna kunde ha inbetalats och alltså oavsett

om bolagets egna fonder överstege tillskjutet belopp eller ej. En sådan tolkning

vore dock enligt utredningsmannen icke av lagstiftaren avsedd. Stadgandet

vid a) skulle aldrig i det särskilda fallet leda till ett strängare resultat

än det, som skulle ifrågakomma därest stadgandet vid b) i stället

varit tillämpligt. Lagstiftarens mening med sammankopplandet av de båda

i punkten aj angivna förutsättningarna hade allenast varit att täcka de

fall, där vinstmedel utskiftats. Detta framginge klart av lagstiftningens förarbeten.

Till förebyggande av en oriktig lagtolkning borde emellertid lagrummet

undergå en lämplig omformulering.

Remissyttrandena. De hörda myndigheterna och organisationerna har icke

i något hänseende gjort erinran mot utredningsmannens förslag i nu förevarande

delar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

25

Departementschefen. De ifrågasatta författningsändringarna får båda anses

åsyfta att förtydliga lagtexten. De synes, med en viss mindre omarbetning,

böra genomföras.

Jag vill i detta sammanhang beröra det spörsmål, som behandlats i de

förut omnämnda motionerna 1:154 och 11:201 till 1952 års riksdag och

bevillningsutskottets därav föranledda betänkande nr 37.

1 motionerna har erinrats om att riksskattenämnden tillagts befogenhet

medge, att i vissa fall av fusion enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen utskiftningsskatt

ej behöver erläggas. Dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

får i stället övertagas av moderbolaget. I 1 § 2 mom. andra stycket av förordningen

om utskiftningsskatt har dispensförutsättningarna närmare preciserats:

med fusionen skall åsyftas en mer ändamålsenlig organisation;

erläggandet av utskiftningsskatten skall med hänsyn till dennas storlek

kunna anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen; och fusionen skall

icke kunna antagas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig

förmån i beskattningshänseende för ettdera bolaget eller någon, med

vilken ettdera av bolagen är i intressegemenskap.

Motionärerna har påpekat, att till grund för ifrågavarande bestämmelser

låg ett av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga avgivet betänkande (SOU

1949:56). De sakkunniga hade anfört, att en av förutsättningarna för dispens

borde vara »att båda bolagen driva rörelser, som bildar en naturlig

enhet, och att fusionen föranledes av strävan att vinna organisatorisk ändamålsenlighet».

I motionerna anföres därefter följande.

Ehuru författningsrummet i förevarande del erhöll någon annorlunda

avfattning än de sakkunniga föreslogo, synes intet i förarbetena till författningsändringen

giva vid handen, att Kungl. Maj :t eller riksdagen tagit avstånd

från detta uttalande. Då i ett skattelagstiftningen avseende betänkande

användes uttrycket »driva rörelser», kan den tolkningen till synes ligga

nära till hands, att därmed skulle avses att vederbörande utövade sådan

verksamhet, varav inkomsten hänföres till förvärvskällan rörelse. Enligt

denna tolkning skulle den omständigheten, att dotterbolaget allenast äger

en fabrik, som moderbolaget arrenderar för sin rörelse, utgöra hinder för

stadgandets tillämpning, enär den för fastigheten uppburna ersättningen

jämlikt 24 § första stycket kommunalskattelagen utgör intäkt av förvärvskällan

»annan fastighet». Och då i en koncern inom skogsindustrien moderbolaget,

såsom ofta är fallet, arrenderar en dotterbolaget tillhörig skogbärande

fastighet, blir resultatet detsamma, eftersom det av dotterbolaget

uppburna arrendet jämlikt 21 § första stycket d) utgör intäkt av förvärvskällan

»jordbruksfastighet».

Det är uppenbart, att en dylik tolkning medför en icke oväsentlig och av

sakliga skäl icke betingad begränsning av de fall, då dispens av ifrågavarande

slag skulle kunna meddelas. Icke sällan förekommer, att ett moderbolag,

långt innan fusionen blir aktuell, övertagit bolagets verksamhet. Bedrives

denna å en dotterbolaget tillhörig fastighet med maskiner och andra inventarier,

vilka likaledes ägas av dotterbolaget, föreligger för detta bolag en uthyrningsrörelse.

I ett dylikt fall skulle sålunda förutsättning för dispens

vara för handen. Därest inventarierna tillhöra moderbolaget och endast fastigheten

är i dotterbolagets ägo, skulle däremot av skäl som ovan anförts

dispens icke kunna beviljas. Det för dispensfrågan avgörande skulle såle
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

des ofta bli den tidpunkt, då moderbolaget övertagit dotterbolaget tillhöriga

maskiner och andra inventarier. Det synes dock icke finnas någon rimlig

anledning att behandla i realiteten helt likartade fall på skilda sätt.

Sedan gammalt har träförädlingsindustrien inköpt skogsfastigheter för

tillgodoseende av en del av sitt virkesbehov. Dessa fastighetsförvärv ha ofta

skett genom inköp av aktier i skogsbolag. Intet godtagbart skäl föreligger för

att fusioner i dylika fall icke skulle kunna bliva föremål för dispens. Det

torde tvärtom förhålla sig så, att fusionsinstitutet tillkommit icke minst

med hänsyn till önskvärdheten av att underlätta en ändamålsenlig organisation

av de inom skogsindustrien verksamma koncernerna.

Möjligt är, att de sakkunniga med uttrycket »driva rörelse» i förevarande

sammanhang avsett »utöva verksamhet». Endast en sådan tolkning leder till

ett materiellt tillfredsställande resultat. Det är dock icke att förvänta, att

fusioner skola igångsättas i förlitande på att denna tolkning skall godtagas

av riksskattenämnden. Om syftet med fusionsinstitutet skall vinnas är det

därför angeläget, att oklarheten rörande ifrågavarande bestämmelsers rätta

innebörd snarast undanröjes. Detta synes lämpligen böra ske därigenom, att

i 1 § 2 mom. andra stycket förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar vidtages den ändringen, att en förutsättning

för sådant medgivande som i nämnda lagrum avses angives vara »att

båda bolagen utöva verksamhet, som bildar en naturlig enhet».

Bevillningsutskottet inhämtade riksskattenämndens yttrande över motionerna.

Riksskattenämnden framhöll därvid, att motionärernas tolkning

överensstämde med uttalanden av utskiftningsskattesakkunniga, bland vilka

funnes företrädare för såväl näringslivet som skatteteknisk sakkunskap.

Någon författningsändring syntes därför icke böra vidtagas utan en mer

ingående utredning. Därvid borde beaktas i vad mån vissa kommuners

skatteunderlag kunde beröras av sådana bolagsfusioner, som i motionerna

avsåges. Riksskattenämnden påpekade vidare, att vissa andra ifrågasatta

ändringar i utskiftningsskatteförordningen vore under prövning inom finansdepartementet

och att det syntes lämpligt att det av motionärerna berörda

spörsmålet behandlades i samband därmed.

Till denna uppfattning anslöt sig bevillningsutskottet och riksdagen.

För egen del får jag i detta spörsmål anföra följande.

Med ifrågavarande bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen har

åsyftats att underlätta sådana fusioner, vilka avser att möjliggöra eu mer

ändamålsenlig organisation av den utav de båda berörda bolagen bedrivna

verksamheten. Då någon affärsverksamhet i nu avsedd mening merendels

icke bedrives av skattskyldig, vars inkomst är hänförlig till förvärvskällan

jordbruksfastighet eller annan fastighet, är uppenbart att anledning förelegat

att i förevarande sammanhang särskilt uppmärksamma aktiebolag som

bedriver rörelse. Det är mot denna bakgrund utskiftningsskattesakkunnigas

nyss återgivna uttalande bör ses.

Även enligt min mening är det i första hand fusioner mellan rörelseidkande

bolag, som man i förevarande sammanhang velat observera. Det synes

nämligen kunna göras gällande, att fusioner i andra fall än de sistnämnda

mera sällan är av organisatoriska skäl så angelägna, att det ur allmän synpunkt

framstår som motiverat att för dessa fall medge skattelindring av ett

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

27

eller annat slag. Om jag sålunda i princip har denna uppfattning, vilken

måste antagas överensstämma med utskiftningsskattesakkunnigas, vill jag

ingalunda förneka möjligheten av att så starka skäl av organisatorisk art

kan föreligga även då fusionen berör icke rörelseidkande bolag att det

framstår som motiverat med ett dispensmedgivande av riksskattenämnden.

Möjligt är att så kan vara förhållandet just inom den av motionärerna särskilt

uppmärksammade träförädlingsindustrien.

Sådan gällande författningstext utformats äger riksskattenämnden även

medge dispens i dessa fall; någon författningsändring är följaktligen icke

påkallad. Genom att man valt anordningen med ett dispensförfarande finnes

även tillräcklig garanti för att det ifrågavarande skatteuppskovet ges

i de av lagstiftaren åsyftade fallen och icke i andra.

Vad angår frågan om inverkan å det kommunala skatteunderlaget, vilket

spörsmål riksskattenämnden berört, vill jag erinra, att den omständigheten

att en jordbruksfastighet genom fusion överföres från ett bolag till ett annat,

vilket är hemmahörande i annan kommun än den där fastigheten är belägen,

icke påverkar fördelningen av skatteunderlag kommunerna emellan.

Skillnaden blir blott den att moderbolaget framdeles beskattas i den kommun,

där dotterbolaget tidigare beskattats. Ej heller påverkas frågan om fast

driftställe av en sådan fusion. Även i det fall, då dotterbolaget äger annan

fastighet, finnes anledning antaga att det kommunala skatteunderlagets fördelning

i allenast mindre mån påverkas av en fusion.

Slutligen får jag anmäla, att i 9 § utskiftningsskatteförordningen synes i

detta sammanhang den ändring böra göras, att föreskrift intages om skyldighet

för riksskattenämnden att i stället för Kungl. Maj :t fastställa vederbörligt

deklarationsformulär. Detta skulle icke innebära någon reell ändring

i vad nu gäller, då riksdagen redan tidigare medgivit Kungl. Maj :t att delegera

fastställandet av formuläret på riksskattenämnden och sådan delegation

även skett. Det torde emellertid vara lämpligt att begagna tillfället att

nu ändra 9 §.

III. Rätt till avdrag för ränta å gäld, som belöper å

aktier eller föreningsandelar.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 39 § 1 mom. kommunalskattelagen må

skattskyldig från bruttointäkt av kapital göra avdrag bl. a. för ränta å gäld,

som icke skolat avdragas vid beräkning av inkomst från annan förvärvskälla.

Dock gäller en viss begränsning i denna rätt. Sålunda stadgas i

nämnda paragraf att om svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening

åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier eller föreningsandelar,

för vilken skatteplikt enligt bestämmelserna i 54 § första stycket a)

kommunalskattelagen icke föreligger, bolaget eller föreningen icke äger åtnjuta

avdrag för ränta å gäld, som belöper på nämnda värdehandlingar, i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ls proposition nr 28.

vidare män än som räntan överstiger utdelningen. Om icke annat framgår

av förebragt utredning, skall å värdehandlingarna i fråga i regel anses belöpa

lika stor del av bolagets eller föreningens hela gäld, som värdehandlingarnas

bokförda värde utgör utav bokförda värdet av bolagets eller föreningens

samtliga tillgångar (se punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 39 §

samt 44 § och punkt 3 av anvisningarna till sistnämnda paragraf kommunalskattelagen).

Sedan 54 § kommunalskattelagen ändrats genom lag den

1 juni 1951, nr 325, har kretsen av de bolag och föreningar, för vilka det i

39 § stadgade undantaget gällde, undergått en viss förändring. Enligt 54 §,

sådant detta lagrum lydde före nyssnämnda lagändring, var svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar frikallade från skattskyldighet för

utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, dock

att denna frikallelse icke gällde sådana bolag och föreningar, vilka drev

bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Som en följd härav

blev undantaget i 39 § kommunalskattelagen av betydelse blott för sådana

svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka drev annan rörelse

än penning- eller försäkringsrörelse. Efter 1951 års lagändring har 54 §

kommunalskattelagen i detta hänseende följande innehåll: I princip är

svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar helt frikallade från

skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska

föreningar. Undantag gäller emellertid i några hänseenden. Sålunda

är aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driver bank- eller annan

penningrörelse, undantagna från skattskyldighet i nu angivet hänseende

allenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehaves som

ett led i organisationen av sådan bolagets eller föreningens verksamhet. Vidare

är aktiebolag, som driver försäkringsrörelse, frikallade från skattskyldighet

för utdelning allenast då fråga är om sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse

och de aktier eller andelar, varå utdelningen erhållits,

innehafts som ett led i organisationen av sådan försäkringsrörelse. Uteslutna

från skattefrihet för utdelning är vidare vissa s. k. familjebolag, nämligen

sådana vilka icke visat att deras vinstmedel i skälig omfattning använts för

utdelning till delägarna. Dock föreligger även för dessa familjebolag skattefrihet

för utdelning, nämligen när fråga är om utdelning å sådana aktier

eller andelar vilka innehaves av bolaget eller föreningen såsom ett led i

organisationen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom. Riksskattenämnden kan vidare

medgiva familjebolag rätt att för viss tid åtnjuta skattefrihet jämväl för annan

utdelning.

Av det förut sagda framgår, att tillämpligheten av undantagsstadgandet i

39 § 1 mom. kommunalskattelagen är beroende av om mottagaren (bolaget

eller föreningen) är skyldig skatta för åtnjuten utdelning eller ej. Genom

1951 års nyss refererade lagändringar har nämnda skyldighet alltså i vissa

hänseenden inskränkts och i andra utvidgats, i följd varav lillämplighetsområdet

för nyssnämnda undantagsstadgande i motsvarande mån ändrats.

Slutligen må här tilläggas, att vad som i det föregående angivits gälla en
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

29

ligt kommunalskattelagen har motsvarande tillämpning när fråga är om

taxering till statlig inkomstskatt.

I rättspraxis har man vid tillämpningen av den inskränkande bestämmelsen

i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen räknat med bruttogäldräntorna

och icke endast med den del av gäldräntorna, som överskjuter eventuella

inkomsträntor. Man har icke skilt på olika aktieposter utan tagit alla

aktier och föreningsandelar såsom en totalitet utan hänsyn till vilka aktier

och andelar, som lämnat utdelning, och vilka aktier och andelar, som förvärvats

för lånade medel (RA 1942 ref. 49). Ej heller fästes avseende vid

om aktierna och andelarna anskaffats för rörelsen (RÅ 1941 ref. 38) eller

för erhållande av bättre förräntning av tillgängliga kassamedel (RÅ 1942

not. 951). Detta innebär, att även om gäldräntan endast åvilat en grupp

aktier, som ej lämnat utdelning, men sådan erhållits å en annan aktiegrupp,

som varit fri från gäld, avdrag likväl förvägrats för gäldräntan i vad densamma

icke överstigit utdelningens totalbelopp.

Vad angår frågan om beräkningen av det gäldräntebelopp, som skall anses

hänförligt till innehav av svenska aktier och föreningsandelar, har huvudregeln

varit att man skall utreda huru aktie- resp. andelsinnehavet förvärvats,

d. v. s. vilken gäld, som bolaget ådragit sig för aktieförvärvet. Kan

bolaget exempelvis visa, att aktierna förvärvats såsom apportegendom vid

aktieemission, är aktierna gäldfria. Kan bolaget förete en balansräkning

utan räntebärande skulder, skall efter dagen för nämnda balansräkning

någon gäld icke anses belöpa å det i balansräkningen redovisade aktieinnehavet,

huru stora skulder bolaget än skaffar sig sedermera (RÅ 1936 not.

660). I konsekvens härmed skall, därest aktier förvärvats under ett år, då

skuldsättning ej skett, den på hela aktieinnehavet belöpande gälden icke

anses ha ökats. Först om utredning icke kan vinnas angående sambandet

mellan förvärvet av aktieinnehavet och gäldens uppkomst, behöver man

använda den supplementära regeln med proportionering av bolagets gäld på

olika tillgångar.

Historik. De förut återgivna bestämmelserna om undantag från rätten till

avdrag för ränta å gäld tillkom genom 1928 års lagstiftning rörande inkomstbeskattningen.

En utförlig framställning av förarbetena till bestämmelserna

har givits i utredningsmannens promemoria. Det torde icke vara

erforderligt att här lämna någon mer ingående redogörelse för vad under

förarbetena uttalats, utan vara tillräckligt att i korthet angiva de skäl som

ansetts tala för och emot nämnda bestämmelser.

W21 års kommunalskattekommitlé — som föreslog inskränkning i kedjebeskattningen

i en omfattning, som väsentligen överensstämde med den sedermera

år 1928 antagna lagstiftningen — upptog i sitt förslag bestämmelser

om gäldränteavdrag, vilka sedermera oförändrade lades till grund vid

1928 års lagstiftning. Kommittén ansåg, att såsom en konsekvens av aktiebolags

och ekonomiska föreningars frihet från skatt å utdelning å svenska

aktier och andelar borde följa, att ränta å gäld, som belöpte å sådana värde
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

handlingar, därå avkastningen icke vore underkastad skatteplikt, icke borde

vara avdragsgill i vidare mån än räntan överstigit utdelningen.

192i års skatteberedning föreslog enahanda begränsning av gäldränteavdraget

som 1921 års kommunalskattekommitté och anförde såsom motivering

för sin ståndpunkt bland annat följande.

Såsom allmän regel torde böra gälla, att, om man från beskattning fri—

kallar visst slag av intäkt, omkostnaderna för denna intäkts förvärvande

ej heller böra få avdragas vid beskattningen; hela förvärvskällan bör såväl

till intäkter som utgifter hållas utanför inkomstberäkningen. I konsekvens

härmed borde man väl rätteligen, i likhet med vad nu gäller, icke tillåta

aktiebolag avdrag för ränta, som kan anses belöpa på innehavda aktier.

Ville man däremot ordna beskattningen av moder- och dotterbolag på sådant

sätt, att bolagen komme att sammanlagt erhålla samma beskattning

som om de sammanslutits till ett enda företag, torde det ligga närmast till

hands att tillåta avdrag för ränta på aktier i dotterbolag. Skulderna finge

då antagas hava ådragits för att anskaffa kapital till den samfällda rörelsen,

och den omständigheten, att en del av det lånade kapitalet placerats i

ett dotterbolag i form av aktier i stället för att utlånas till detta, torde icke

böra medföra förbud mot avdrag av räntan. Emellertid torde man, bland

annat med hänsyn till följderna därav för kommunalbeskattningens del,

svårligen kunna tillåta avdrag för dylik ränta. Då moderbolaget ju upplånat

penningarna och skulle få åtnjuta ränteavdraget, komme den kommun, där

moderbolaget skall beskattas, att få vidkännas ränteavdraget, ehuru skulden

får anses hänföra sig till dotterbolagets rörelse och räntan därför borde

minska dotterbolagets inkomst. Man bör även, såvitt möjligt, hava samma

regler för moder- och dotterbolag i inskränkt mening som för aktiebolag,

som hava aktier i andra bolag, utan att samarbetet mellan bolagen

är så intimt, att de kunna betraktas såsom moder- och dotterbolag, och det

torde knappast kunna ifrågakomma att medgiva dylika bolag avdrag för

ränta å skuld, som belöper på främmande aktier, om utdelningen på dessa

aktier icke beskattas. Man måste nämligen i beskattningsavseende behandla

dylika bolag såsom fullt självständiga företag, enär det eljest uppstår svårigheter,

som torde visa sig omöjliga att lösa på ett praktiskt sätt. Ett förbud

mot ränteavdrag i förevarande avseende torde jämväl hava stor praktisk

betydelse från den synpunkten, att det försvårar för bolagen att genom bildande

av bulvanbolag, lånande av penningar bolagen emellan o. s. v. undkomma

den beskattning, som är avsedd. Dock synes man av billighetsskäl

böra, på sätt kommunalskattekommittén föreslagit, tillåta, att ränta, som

belöper på främmande aktier, får avdragas i den mån den överstiger intäklen

av aktierna.

I avgivet utlåtande över skatteberedningens förslag yttrade kammarrätten

i hithörande delar följande.

Fråga vore vidare, om ej den antagna utgångspunkten — att moder- och

dotterföretagets sammanlagda skattebörda ej borde bliva större än, om allenast

ett stort företag funnits, detta skulle haft att draga — borde betinga

avdrag för ränta även beträffande aktier och föreningsandelar i dotterföretag.

Det funnes anledning att vara tveksam i detta avseende.

I propositionen nr 102/1927 med förslag till kommunalskattelag uttalade

departementschefen, att han med hänsyn till faran för missbruk funne sig

icke kunna förorda att, på sätt kammarrätten ifrågasatt såsom möjligt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 28. 3]

avdrag medgåves för ränta å skuld för aktier och föreningsandelar i dotterföretag.

Förevarande fråga har vidare varit föremål för behandling av 7.928 års

bolagsskatteberedning, som emellertid ansåg sig ej kunna föreslå någon

ändring i kommunalskattelagens bestämmelser. Såsom motivering härför

anförde beredningen att den hade funnit sig böra avstå från framläggande

av förslag härom, framför allt med hänsyn till de följder för kommunalbeskattningens

del, som kunde befaras bli en följd av dylik frihet. Ett bolag

skulle nämligen genom bildande av dotterbolag och lämplig fördelning av

gäld på dessa bolag kunna åstadkomma ungefär den fördelning på olika

kommuner av sin inkomst, som vore från bolagets egen synpunkt förmånligast.

Då man nu sökt genom särskilda fördelningsregler och på annat

sätt anvisa åt varje kommun just de beskattningsföremål, som man ansett

rätteligen vara dit hänförliga, syntes det ej lämpligt att genom införande

av ett förut ej gällande gäldränteavdrag öppna utväg för en helt annan

inkomstfördelning. Att för statsbeskattningen uppställa andra regler än

för den kommunala vore uppenbarligen ej lämpligt.

Vidare må nämnas att 7944 Ars allmänna skattekommitté i det betänkande

(SOU 1950: 21), som låg till grund för 1951 års lagstiftning om skattskyldighet

för utdelning i vissa fall, berört frågan om gäldränteavdraget. Skattekommittén

framhöll därvid i huvudsak följande.

Bestämmelsen i 39 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen innebure

i realiteten en begränsning av den i 54 § första stycket a) samma lag

medgivna skattefriheten och strede mot utgångspunkten för medgivande

av nämnda skattefrihet, nämligen att moder- och dotterbolags sammanlagda

skattebörda icke skulle bli större än om allenast ett företag funnits. I praktiken

torde bestämmelsen medföra besvärliga utredningar samt transaktioner

med vinstöverflyttningar, konunissionärsbolag o. s. v.

Ett vidhållande av bestämmelsen då fråga vore om gäldränta, som hänförde

sig till aktier eller andelar, vilka utgjorde ett led i organiserandet

av aktiebolags eller ekonomisk förenings rörelse, syntes uppenbarligen icke

vara påkallat.

I fråga om avdragsrätten för gäldränta, som hänförde sig till aktier eller

andelar, vilka utgjorde placeringsobjekt för överskottsmedel, torde en ändring

knappast kunna göras utan att samtidigt eu ändring vidtoges av dessa

aktiers eller andelars behandling i beskattningshänseende. Förutsättningen

för ett upphävande av bestämmelsen i 39 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen

i fråga om gäldränta, som belöpte å dylika tillgångar, syntes

nämligen enligt kommitténs mening vara, att aktierna eller andelarna betraktades

såsom varulager i rörelsen.

Kommittén framhöll vidare, att en ändring av 54 § första stycket a) kommunalskattelagen

i enlighet med kommitténs förslag aktualiserade en prövning

av huruvida förenämnda bestämmelse i 39 § kunde upphävas eller

ändras. Spörsmålet vore emellertid av den art och omfattning, att kommittén

ansåge sig icke i dåvarande sammanhang kunna framlägga något förslag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

till lösning av problemet utan inskränkte sig till att framhålla, att en översyn

av bestämmelserna syntes påkallad.

I proposition nr 182/1951 på grundval av skattekommitténs nyssnämnda

betänkande förordades den ändring i reglerna för skattskyldighet för utdelning,

som riksdagen därefter beslöt och för vilken inledningsvis redogjorts.

I propositionen framhölls därvid, att i samband med en sådan lagstiftning

anledning i och för sig funnes att ompröva den i 39 § 1 mom. kommunalskattelagen

upptagna regeln om avdrag för ränta å gäld. Då skattekommittén

emellertid icke framlagt något förslag till lösning av detta spörsmål

och frågan vore av så invecklad beskaffenhet att den erfordrade en särskild

utredning, kunde något ändringsförslag för det dåvarande emellertid icke

framläggas.

Utredningsmannen. I promemorian erinrar utredningsmannen om att anledningen

till de inskränkningar i kedjebeskattningen, som nu vore rådande,

grundade sig på den uppfattningen, att när det gällde moder- och dotterbolag

i egentlig mening, den sammanlagda skatten för bolagen och deras

delägare icke borde vara större än om bolagen sammanslutits till ett bolag.

Denna uppfattning torde numera icke från något håll bestridas. Den hade

kommit att te sig så mycket mera självfallen som aktiebolagslagstiftningen

numera innehölle särskilda regler angående koncerner, varigenom koncernen

i bolagsrättsligt hänseende behandlades som en självständig organisation

med egen redovisning in. in. Därtill komme att i praxis koncerner vid

beskattningen i betydande utsträckning tillerkänts rätt till vinstöverflyttningar

inom koncernen. Vidare hade regler införts, innebärande att i vissa

fall av fusion inom en koncern kontinuitet skulle iakttagas vid den fortsatta

beskattningen.

Härefter fortsätter utredningsmannen.

Koncernbegreppet enligt aktiebolagslagstiftningen överensstämmer emellertid

icke helt med det förhållandet att ett bolag äger organisationsaktier

i ett annat bolag. Enligt 221 § 1 mom. aktiebolagslagen föreligger eu koncern

dels om ett aktiebolag äger mer än hälften av aktierna i ett annat aktiebolag

eller, om aktier med olika röstvärde finnas, så många aktier, att röstetalet

för dem utgör mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier, dels om ett

eller flera dotterbolag eller ock moderbolaget och ett eller flera dotterbolag

tillsammans äga så många aktier i ett annat bolag som nyss sagts, dels och

om ett aktiebolag eljest på grund av aktieinnehav eller avtal eller av annan

orsak har ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag, varmed

jämväl är förbundet ett väsentligt intresse i det senares ställning och resultatet

av dess verksamhet. Det synes alltså för tillvaron av ett koncernförhållande

icke nödvändigtvis fordras, att de aktier, ett moderbolag sålunda

innehar, ha karaktären av tillgångar för stadigvarande bruk (''anläggningstillgångar).

Ett dylikt krav torde emellertid uppställas på begreppet organisationsaktier

i skatteförfattningarna. Ä andra sidan fordra skatteförfattningarna

icke, att innehavet av organisationsaktier skall vara så betydande

att ett koncernförhållande med nödvändighet kommer att föreligga, ehuru

så enligt sakens natur så gott som alltid synes bliva fallet. Då det gäller

att överväga en eventuell lagändring på grund av ränteregelns konsekvenser

för beskattningen av moder- och dotterbolag i egentlig mening, synes det

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28. 33

emellertid icke kunna ifrågakomma att gå utanför begreppet organisationsaktier.

Inskränkningarna i kedjebeskattningen motiverades sålunda enligt utredningsmannen

med att beskattningen av integrerade, formellt självständiga

företag icke borde göras hårdare, än om respektive företag sammanslöte sig

(fusionerades) till ett enda enhetligt företag. Efter fusion komme avdrag

att erhållas för den gäldränta, som hänfört sig till aktierna i det ägda bolaget.

Beskattningen av det övertagna bolagets inkomst komme i fortsättningen

att äga rum hos det ägande bolaget. Härav torde framgå, att ränteregeln

i fall, varom nu vore fråga, innebure en omotiverad merbeskattning. Att

ränteregeln ledde till oriktiga resultat vore för övrigt även erkänt vid utarbetandet

av kommunalskattelagens ifrågavarande bestämmelser.

Utredningsmannen erinrar vidare om att en av anledningarna till den

nu tillämpade ränteregeln hade varit hänsyn till kommunalbeskattningen,

i det att ränteavdraget kunde komma att belasta en annan kommun än den,

till vilken det strängt taget hänförde sig. Efter fusion komme emellertid

koncernens inkomst att nedgå med gäldräntan. På grund av reglerna om

fördelning mellan olika kommuner av till kommunal inkomstskatt skattepliktig

inkomst av rörelse komme i fortsättningen gäldräntan i allmänhet

att belasta båda kommunerna. Den kommun, där gäldräntan förut icke varit

avdragsgill, syntes som lagstiftningen nu en gång vore utformad icke kunna

undgå att, åtminstone till någon del, efter fusionen belastas med ränteavdraget.

Enligt gällande beskattningsrätt synes det alltså faktiskt möjligt

att på en omväg uppnå sådana som ogrundade ansedda fördelar i kommunalskattehänseende.

En annan anledning till ränteregeln hade varit, att man å förevarande

område ansett sig böra ha samma regler för moder- och dotterbolag i inskränkt

mening som för aktiebolag, som hade aktier i andra bolag, utan att

samarbetet mellan bolagen vore så intimt, att de kunde betraktas såsom

moder- och dotterbolag, och att det knappast kunde ifrågakomma att medgiva

dylika bolag avdrag för ränta å skuld, som belöpte på främmande aktier,

om utdelningen på dessa aktier icke beskattades. Betänkligheterna mot avdrag

för hela gäldräntan torde delvis bottna i svårigheten att kunna tillfredsställande

urskilja de fall, då ett aktieinnehav framstode som ett innehav av

aktier i ett dotterbolag i egentlig mening och då så icke vore fallet. Endast

då ett verkligt dotterbolagsförhållande förelåge hade lindringen synts motiverad.

Dessa förhållanden finge emellertid enligt utredningsmannens åsikt

anses ha kommit i ett helt annat läge efter införandet i beskattningsrätten

av begreppet organisationsaktier. Genom tillskapandet av detta begrepp hade

ett område utbildat sig, där kedj ebeskattning ansetts icke böra ifrågakomma

inom en koncern. Ställningstagandet till ränteregeln syntes alltså numera

i princip uteslutande böra bli beroende på huruvida denna regel uppfattades

såsom medförande kedj ebeskattning eller ej. Dock kunde invändas, att för

närvarande det i lag reglerade området för tillämpligheten av begreppet

organisationsaktier i skatteförfattningarna vore tämligen begränsat. Detta

2 Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 28.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

område omfattade i huvudsak blott bank- och försäkringsbolag ävensom familj

ebolag, i den mån sistnämnda bolag bedreve annan verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Familj ebolagens verksamhet kunde emellertid vara av den mest skiftande

art. Det förefölle som om svårigheten att å familj ebolagsområdet urskilja

organisationsaktier i allmänhet icke bleve mindre än att bland ett

vanligt aktiebolags aktieinnehav urskilja de aktier, vilka hade denna karaktär.

De betänkligheter, som i detta avseende tidigare mött, finge sålunda

anses numera eliminerade.

Det kunde måhända vidare invändas, fortsätter utredningsmannen, att

fördelningsregeln skulle bli svårhanterligare i tillämpningen, om särskilda

regler för ränteavdrag fastställdes att gälla för organisationsaktier. Det finge

emellertid erinras om att en dylik olägenhet redan i stor utsträckning förelåge

enligt gällande lagstiftning genom den partiella skattebefrielsen för organisationsaktier.

Därefter framhålles, att då frågan om ändring av ränteregeln tidigare i

olika sammanhang berörts, avdragsrätt för gäldränta endast ifrågasatts i

fråga om gäld hänförlig till aktier i dotterbolag i egentlig mening. 1944 års

allmänna skattekommitté hade inskränkt sitt uttalande i detta avseende till

fall, då fråga vore om aktier eller andelar, vilka utgjorde ett led i organiserandet

av aktiebolags eller ekonomisk förenings rörelse. Beträffande andra

aktier hade kommittén ansett ränteregeln naturlig. En lagändring åsyftande

även sistnämnda fall skulle enligt utredningsmannens mening kunna medföra

ganska avsevärda finansiella konsekvenser, enär aktiebolagen numera

kommit att i allt större utsträckning placera kassamedel i börsnoterade eller

andra aktier. En dylik placering gynnades redan i avsevärd grad genom

skattefriheten för utdelningarna, varigenom placeringen framstode såsom

fördelaktig ur företagsekonomisk synpunkt. Anledning att ytterligare gynna

denna placering syntes icke föreligga.

Då det gällde att diskutera den närmare avgränsningen av det område,

inom vilket för organisationsaktiernas del ränteregeln borde avlysas, syntes

man, enligt vad utredningsmannen därefter anför, som ledande princip

böra följa den grundsats, som läge bakom denna regel, nämligen att skattepliktiga

intäkter icke borde belastas med ränteavdrag, som hänförde sig till

icke skattepliktiga inkomster. Därjämte finge man givetvis utgå ifrån att

en ändring i gällande beskattningsrätts regler om förvärvskällornas indelning,

om avdrag för underskott m. in. icke kunde ifrågakomma i detta

begränsade sammanhang.

Utredningsmannen framhåller, att i själva begreppet organisationsaktier

kunde anses ligga, att den verksamhet, dotterbolaget bedreve, vore av samma

art som den som moderbolaget — helt eller delvis — bedreve. En integration

av ett eller annat slag måste med andra ord förutsättas för att det över huvud

taget kunde bli tal om dylika aktier. I fråga först om förvärvskällan rörelse

rådde enighet därom, att organisationsaktier i denna förvärvskälla borde

vara undantagna från ränteregeln. Till stöd härför kunde — förutom förut

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

35

refererade uttalanden — åberopas den omständigheten, att familj ebolagslagstiftningen

icke alls berörde denna förvärvskälla. Det syntes icke kunna

ifrågasättas, att kedjebeskattning skulle förekomma i vidare omfattning än

som varit avsett för familjebolagens del. Beträffande förvärvskällan kapital

vore att märka, att med avseende å bolag eller föreningar, vilka skulle hänföras

under den särskilda familjebolagslagstiftningen, kedjebeskattning ägde

rum i fråga om organisationsaktier i denna förvärvskälla. Vid dylikt förhållande

förelåge avdragsrätt för den gäldränta, som hänförde sig till aktierna.

Enligt sakens natur vore det ett sällsynt förhållande att aktier eljest

ägde naturen av organisationsaktier i förvärvskällan kapital. En ändring

av ränteregeln torde endast medföra ringa verkningar beträffande beräkningen

av den inkomst av kapital, som förelåge i form av inkomst av förlagsbevis

och andra lån m. m. Ändringen skulle medföra, att ränteavdraget

å organisationsaktierna finge göras från inkomst av sistnämnda slag. Det

ville emellertid i fråga om förvärvskällan kapital synas, som om koncernformen

skulle möjliggöra ett kringgående av ränteregeln. Därtill komme,

att i nämnda förvärvskälla gränsdragningen mellan organisationsaktier och

andra aktier bleve i särskilt hög grad flytande. Det kunde knappast göras

gällande att ett bibehållande av ränteregeln å detta område skulle innebära

en sådan orättvisa gentemot ifrågavarande skattskyldiga att dess upphävande

kunde anses motiverat.

Rörande fördelningen av ränta å gäld av olika slag anför utredningsmannen,

att ett aktiebolags eller en ekonomisk förenings innehav av aktier

eller föreningsandelar, för vilka skatteplikt icke förelegat, i praxis kommit

att behandlas som ett slags förvärvskälla för sig, i det att avdraget för gäldränta

fått göras först sedan förvärvskällans samtliga intäkter blivit utnyttjade

därtill. Detta förfaringssätt förefölle naturligt men hade icke undgått

kritik. Denna kritik förmenade, att avdraget borde göras särskilt för varje

aktiepost. Det vore emellertid uppenbart, påpekar utredningsmannen, att i

dylikt fall ränteregeln skulle mycket lätt kunna kringgås genom att utdelningarna

förlädes till aktier, som kunde visas vara fria från ränta. Den

ränta, som belöpt å andra aktier, komme då att få avdragas från skattepliktiga

intäkter. Härtill komme att nämnda kritik syntes utgå från att rätten

till avdrag för den överskjutande räntan vore ställd utom varje diskussion.

Av förarbetena framginge dock, att det snarast varit av billighetsskäl som

avdrag ansetts böra medgivas för denna räntedel.

De regler för fördelning av ränta å gäld, som utformats i praxis, finge i

allmänhet anses ganska förmånliga för de skattskyldiga. De medgåve nämligen

i viss omfattning att en separat utredning gjordes om vissa aktieposter,

under det att man i fråga om andra poster fölle tillbaka på den subsidiära

fördelningsregeln. Den allmänna regeln inom beskattningsrätten vore

eljest i princip, att om vid en fördelning fullständig utredning icke kunde

vinnas inom hela det komplex, som omfattades av beräkningarna, fördelningen

borde omfatta hela komplexet. Genom att nu vissa delar av komplexet

finge som gäldfria utbrytas komme andra delar därav att belastas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

med så mycket högre ränteavdrag. Detta komme då möjligen att träffa

skattepliktiga intäkter, ehuru det i det särskilda fallet icke kunde anses uteslutet,

att något gäldränteavdrag icke hänförde sig till samma intäkter.

Fördelningsregeln torde i praxis utfalla gynnsamt för de skattskyldiga även

så till vida som avseende icke syntes fästas därvid att värdehandlingarna

kunde utgöra valutor för andra tillgångar. Å andra sidan kunde det givetvis

tänkas, att fördelningsregeln i enktaka fall kunde utfalla ogynnsamt för de

skattskyldiga.

I den remitterade promemorian fastslår utredningsmannen vidare, att genom

de lagändringar, som år 1951 företagits i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt, frågan om beräkning av avdrag

för ränta å gäld, som hänförde sig till innehav av aktier och föreningsandelar,

hade blivit mera komplicerad. Enligt förut gällande bestämmelser

berodde frikallelsen från skattskyldighet för aktieutdelning uteslutande på

vilket slags verksamhet, som bedreves av aktiebolaget eller den ekonomiska

föreningen. Frikallelsen liksom skattskyldigheten omfattade alltid samtliga

aktier och föreningsandelar. I detta hänseende hade ändring skett genom

1951 års lagstiftning. Detta berodde på den särskilda behandling, som komme

organisationsaktier till del. Med dylika aktier avsåges aktier och andelar,

vilka innehades som ett led i organisationen av bolagets eller föreningens

verksamhet. Sådana aktier och andelar torde städse ha karaktären av

anläggningstillgångar.

Genom de undantag, som sålunda stadgats i kedjebeskattningen — härutinnan

hänvisas till vad som tidigare anförts — kunde det, framhåller utredningsmannen

vidare, numera inträffa, att skattskyldighet förelåge beträffande

utdelning å vissa aktier och föreningsandelar men icke å andra.

Givetvis komme detta att försvåra tillämpningen av fördelningsregeln. Härom

anför utredningsmannen vidare.

För de skattesubjekt, som erhållit (partiell) lindring i kedj ebeskattningen,

t. ex. banker och försäkringsbolag, torde det komma att erbjuda svårigheter

att utreda, vilken del av bolagets gäldränta, som faktiskt hänför sig

till organisationsaktierna. På grund därav att för dylika skattesubjekts vidkommande

skattskyldigheten förut var oinskränkt bär nämligen anledning

saknats att arkivera uppgifter härutinnan. I fråga om dessa skattesubjekt

torde man knappast kunna undgå att tillämpa den subsidiära fördelningsregeln.

Detta torde för mången te sig stötande såsom i fråga om bankbolags

innehav av organisationsaktier i bolag, som uteslutande har till ändamål att

förvalta fastighet för bankens inrymmande. Det skulle nämligen enligt denna

uppfattning verka verklighetsfrämmande om bankaktiebolags inlåning

skulle anses använd till fastighetsförvärv. Det är i detta avseende över huvud

taget fråga om företag, som äro underkastade åtskilliga restriktioner beträffande

kapitalanvändning och likviditet till förhindrande av att upplånade

medel infryses i företaget. Ett gemensamt drag för företag, varom nu är

fråga, är även att det egna kapitalet utgör en synnerligen ringa del av omslutningen,

varför fördelningsregeln möjligen får anses medföra ett oproportionerligt

stort tillägg i ifrågavarande hänseende. Å andra sidan hävdas,

att den nuvarande fördelningsregeln är i stort sett såväl rättvisande som

lämplig även i fråga om dylika företag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 28.

37

För familj ©bolagens vidkommande är att märka, att förut eventuellt

gjorda utredningar om gäldräntefördelning numera torde hava till stor del

förlorat sitt värde. Det synes icke kunna undgås, att i vidgad utsträckning

den subsidiära regeln i anvisningarna till 39 och 44 §§ kommunalskattelagen

måste tillämpas.

Trots de antydda olägenheterna ansåge utredningsmannen det icke kunna

komma ifråga att avskaffa fördelningsregeln under annan förutsättning än

att gäldränteregeln helt slopades, vilket icke syntes vara tillrådligt. En

fördelningsregel borde av praktiska skäl icke göras alltför komplicerad. Ej

heller borde man uppställa skilda fördelningsregler för olika typer av företag.

Vidare borde hänsyn tagas därtill, att den nuvarande fördelningsregeln

framstode som ett specialfall av en allmän regel, som hade tillämpning inom

beskattningsrättens hela område. De spörsmål, som uppstode kring gäldränteregeln,

syntes knappast ha den betydelse, att de motiverade en särregel

beträffande fördelning av ränta. Vid sådant förhållande syntes en ändring

av den nuvarande fördelningsregeln ej kunna ifrågakomma.

Beträffande bolag och föreningar, vilka vore att hänföra under de särskilda

bestämmelserna för familjebolag, gällde, framhåller utredningsmannen

vidare, att dessa skattskyldiga för närvarande icke åtnjöte frihet från

kedjebeskattning av utdelning å aktier och föreningsandelar, som innehades

såsom ett led i organisationen av förvaltning av fastighet. Denna inskränkning

berodde på särskilda, enbart å familj ebolag tillämpliga skäl.

Någon grund, varför fastighetsbolag eller föreningar av annat slag skulle

vara uteslutna från skattelättnader i fråga om organisationsaktier, hade

icke yppat sig. Genom att vid en lagstiftning icke utelämna dylik verksamhet

skulle även åtskilliga svårlösta gränsfall, t. ex. i fråga om fastighet

som delvis uthyrts, bortfalla. Det område, inom vilket skattelättnader skulle

ifrågakomma, skulle alltså skilja sig från det område, där enligt familjebolagslagstiftningen

utdelning å organisationsaktier icke skulle beskattas,

i stort sett endast beträffande fastighetsförvaltning. I övrigt syntes i lagen

redan använda formuleringar kunna användas. Härigenom skulle uppenbarligen

stora fördelar ernås i praktiskt hänseende.

Beträffande verkningarna ur statsfinansiell synpunkt av den ifrågasatta

lagändringen framhåller utredningsmannen att någon tillförlitlig bedömning

icke kunde ske utan omfattande utredning. Vid bedömandet av den

finansiella betydelsen borde man emellertid icke förbise, att verkningarna

av ränteregeln för närvarande torde i stor omfattning kringgås genom förfoganden

av olika slag. Skattelättnaderna skulle således i flertalet fall komma

sådana företag till godo, som icke velat eller förstått att utnyttja möjligheterna

att kringgå denna regel. Det torde dock kunna anses för visst,

att endast ringa finansiella verkningar skulle följa av en lagändring i förevarande

hänseende.

Remissyttrandena. I samtliga remissyttranden tillstyrkes eller lämnas utan

erinran den föreslagna ändringen i kommunalskattelagen. Därvid har från

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

flera håll understrukits det principiellt oriktiga i att genom nuvarande regler

för avdrag av gäldränta kedjebeskattning på en omväg äger rum. De

skäl som tidigare åberopats mot avdrag för ränta å gäld, som belöpte å sådana

aktier eller föreningsandelar, beträffande vilka utdelningen enligt

54 § lcommunalskattelagen ej beskattades, vore, enligt vad i åtskilliga yttranden

uttalats, icke längre bärande. Sålunda kunde det tidigare anförda

skälet att fördelningen i beskattningshänseende mellan olika kommuner

av koncernbolags inkomster kunde rubbas, knappast längre åberopas.

Beträffande omfattningen av den föreslagna rätten till avdrag för ränta

å organisationsaktier har flertalet hörda myndigheter och organisationer

ingen invändning att göra. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller,

att det vore naturligt att räntan mellan rörelseidkande moderbolag

och dotterbolag gjordes avdragsgill. Dock kunde anföras betänkligheter mot

att medgiva ränteavdrag för sådana aktier, vilka innehades av moderbolaget

som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning, i synnerhet då blott

en ringa del av fastigheten användes för moderbolagets verksamhet. Enligt

länsstyrelsens mening syntes man här böra kräva, att den av dotterbolaget

ägda fastigheten till huvudsaklig del utnyttjades för moderbolagets rörelse.

Länsstyrelsen vore medveten om att en sådan bestämmelse kunde giva anledning

till svårbedömliga gränsfall, men å andra sidan skulle ett slopande

av sådan spärr säkerligen medföra icke motiverade skattelättnader.

Det har från flera håll påpekats, att begreppet organisationsaktier vore

oklart och att därför en definition av begreppet borde ske i kommunalskattelagen

eller dess anvisningar. Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län att olika uppfattningar om detta begrepps rätta innebörd framkommit

och att länsstyrelsen haft ett stort antal förfrågningar rörande tolkningen

av begreppet, vilket allt tydde på att osäkerhet rådde om tillämpningen.

I allmänhet torde organisationsaktie kunna anknytas till koncernbegreppet

enligt 221 § aktiebolagslagen, men enligt skatteförfattningarna

vore begreppet mera begränsat. Den tolkning av begreppet organisationsaktie,

som utredningsmannen givit uttryck för, har ansetts i stort sett överensstämma

med den i skatlelitteraturen vedertagna definitionen. Den något

vaga utformning, som begreppet erhållit i kommunalskattelagen, gåve

emellertid anledning till tvekan rörande den rätta tolkningen, varför en

klarare definition vore önskvärd.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att åtskilliga svårigheter skulle undanröjas

och många taxeringstvister förebyggas, om i kommunalskattelagen

intoges en samlande och klarläggande definition av begreppet organisationsaktie.

Kooperativa förbundets styrelse anför i detta sammanhang.

I den år 1951 beslutade lagtexten liksom i den nu föreslagna saknas definition

på vad som skall anses vara »organisationsaktier», men i promemorian

uttalas att i detta begrepp torde ligga att den verksamhet dotterbolaget

bedriver är av samma art som den som moderbolaget -— helt eller delvis

—- bedriver. En integration av ett eller annat slag måste med andra oxd

förutsättas för att det över huvud taget kan bliva tal om dylika aktier. En
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

39

ligt styrelsens mening är denna definition i huvudsak riktig. Om, inom

en koncern eller eljest, ett moderföretag driver handels- och fabriksrörelse,

bör givetvis dess innehav av aktier eller andelar i ett dotterföretag, som driver

verksamhet av liknande art, räknas som organisationsaktier. Men detta

måste även vara fallet om dotterföretaget endast äger fastighet, som utnyttjas

i moderföretagets rörelse. Att det bör vara så torde framgå därav

att de dotterföretag, som enligt 1951 års lagändring förutsattes kunna lämna

skattefri utdelning till exempelvis bankaktiebolag, just var bolag eller

föreningar, som ägde fastigheter i vilka bankens rörelse bedrevs. Man torde

enligt styrelsens mening få antaga att även moderföretag, som äger och

förvaltar fastigheter, kan äga organisationsaktier i dotterföretag'', som driva

liknande förvaltningsverksamhet eller t. o. m. rörelse, särskilt om denna

bedrives i någon moderföretagets fastighet. Styrelsen anser det därför vara

angeläget, att begreppet »organisationsaktier» mera fullständigt definieras

i den föreslagna lagtexten eller i motiveringen till denna.

Jämväl länsstyrelsen i Östergötlands län anser en omformulering av den

föreslagna lagtexten önskvärd, så att paragrafens tillämpningsområde klarare

avgränsades.

Beträffande förslagets redaktionella utformning i övrigt har i det av Sveriges

industriförbund m. fl. åberopade yttrandet framhållits, att innebörden

av uttrycket »värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom», vilket

även förekommer i 54 § kommunalskattelagen, enligt detta lagrums

lydelse jämlikt lag den 1 juni 1951, kunde bliva föremål för tvekan. Med

uttrycket torde åsyftas sådan lös egendom, därå avkastningen enligt 38 §

1 mom. kommunalskattelagen vore att hänföra till intäkt av kapital. Ett

förtydligande uttalande, att endast sådan egendom avsåges, vore önskvärt

för undvikande av tvister.

Vad beträffar förslagets inverkan i taxeringstekniskt hänseende har ett

par remissmyndigheter framhållit, att i en del fall beräkningen av ränteavdragets

storlek skulle bliva mer komplicerad än för närvarande. I andra

fall återigen kunde ändringen förväntas medföra en förenkling.

I detta sammanhang må jämväl beröras en i Kooperativa förbundets

remissyttrande väckt fråga om viss utsträckning av den enligt 54 § kommunalskattelagen

medgivna skattefriheten. Under åberopande av sitt yttrande

av den 18 oktober 1950 i anledning av 1944 års allmänna skattekommittés

förslag till ändring av sagda paragraf anför förbundets styrelse.

Även om det nu föreliggande förslaget genomföres, kommer Kooperativa

förbundet fortfarande att sakna möjlighet att taga skattefri utdelning från

något av förbundets många dotterföretag. Denna fråga beröres icke av det

nu föreliggande förslaget, eftersom ränteregelns upphävande ifrågasättes

blott i fall då ett bolag eller en förening äger taga skattefri utdelning av

organisationsföretag. Styrelsen framhöll i yttrande av den 18 oktober 1950

att det vore ett önskemål att utdelning måtte kunna tagas från sagda med

förbundet samorganiserade dotterföretag utan att kedj ebeskattning skulle

behöva uppstå. Lagstiftningen genomfördes emellertid på ett sådant sätt,

att skattefriheten för en förening, som driver penningrörelse (härmed avsågs

uttryckligen i propositionen Kooperativa förbundet och H. S. B.), inskränktes

till utdelning å aktier och andelar, vilka innehades som ett led i organisationen

av sådan föreningens verksamhet. Genom uttrycket »sådan» verk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

samhet avsågs tydligen penningrörelse, som ju förbundet bedriver vid sidan

av sin handels- och fabriksrörelse. Förbundet kan alltså taga skattefri utdelning

endast på aktier eller andelar i företag, som utgöra ett led i penningrörelsen,

en ringa förmån eftersom något sådant företag knappast finnes.

Möjligen kunde dit räknas det fastighetsbolag, i vars hus förbundets rörelse

bedrives, men för penningrörelsen kräves däri så ringa utrymme, att bolaget

icke gärna kan anses som »organisationsföretag» åt penningrörelsen.

För att man skulle ernå det av förbundet önskade resultatet, möjlighet att

taga skattefri utdelning av dotterföretagen i handels- och fabriksrörelsen,

skulle erfordras en obetydlig ändring i den senast citerade lagtexten (54 §

K. L. och 7 § S. I.), nämligen att man därur borttager ordet »sådan». Förbundet

skulle då kunna taga skattefri utdelning av nästan alla dotterföretag,

ej blott dem, som till äventyrs äro samorganiserade med penningrörelsen.

Styrelsen tillåter sig föreslå att denna fråga upptages i nu förevarande

sammanhang och bringas till sin lösning på sätt styrelsen föreslagit. Detta

är så mycket mera motiverat som det av såväl 1944 års skattekommitté som

i promemorian erkännes, att bibehållandet av kedjebeskattningen är i princip

omotiverat när det gäller utdelning mellan moder- och dotterföretag som

icke äro av familjebolags typ. Detta har kommit till uttryck genom uttalande

av innebörd att den sammanlagda skatten för moderbolag och dotterbolag

i egentlig mening icke borde vara större än om bolagen sammanslutits

till ett bolag. Dylika auktoritativa uttalanden hava för övrigt blivit gjorda

även i andra skatteutredningar ända sedan 1920-talet.

Departementschefen. I skattelagstiftningen har i princip intagits den

ståndpunkten, att när fråga är om moder- och dotterbolag i egentlig mening,

skattebelastningen bör för koncernen och dess delägare ej bli större

än om bolagen varit sammanslagna till ett bolag. Det har, med andra ord,

ansetts saknas anledning att utkräva en sammanlagd större skatt endast av

det skälet, att verksamheten av organisatoriska skäl fördelats på moder- och

dotterföretag.

Det är mot bakgrunden härav som reglerna i 54 § kommunalskattelagen

och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt bör ses. Dessa regler medger

skattefrihet för utdelning mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar

och förhindrar följaktligen i dessa fall en s. k. kedjebeskattning. Bestämmelserna

är, som av det förut sagda framgår, emellertid icke undantagslösa.

Sålunda gäller att bolag och förening, som driver bank- eller annan penningrörelse,

är fritagna från beskattning av utdelningsinkomst allenast till

den del utdelning härrör från aktier eller andelar, A-ilka innehaves som ett

led i organisationen av nyssnämnda verksamhet. Därjämte finnes undantag

stadgat beträffande vissa försäkringsbolag, något som i förevarande sammanhang

kan lämnas åt sidan, och beträffande vissa familj ebolag.

Undantagsbestämmelsen rörande företag, som bedriver penningrörelse,

sammanhänger med att sådana företags innehav av aktier och andelar i

regel är att skattemässigt betrakta såsom varor i rörelsen. Härav följer att

utdelningen får karaktär av inkomst av rörelse. Att utdelningen skall i

sådant fall beskattas, har städse varit lagstiftarens ståndpunkt.

I vissa fall har emellertid aktier och andelar, innehavda av företag som

driver penningrörelse, karaktär av anläggningstillgångar och icke av varu
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

41

lager. Så är fallet då aktierna och andelarna innehaves som ett led i själva

organisationen av verksamheten, exempelvis då den fastighet, vari bankverksamheten

bedrives, äges av ett bankbolagets dotterbolag.

Tidigare gjordes icke någon åtskillnad i avseende å beskattningen av utdelningen

å dessa båda olika slag av aktier och andelar, vilket sammanhängde

med den i den tidigare diskussionen i ämnet hävdade svårigheten

att särskilja s. k. organisationsaktier från andra aktier. Vid 1950 års riksdag

infördes, sedan man ansett sig kunna konstatera att de antydda svårigheterna

varit i viss mån överdrivna, den materiellt tillfredsställande regeln

att utdelning å bankaktiebolags etc. organisationsaktier skulle vara skattefri.

Regeln fick den utformningen, att bolag eller förening, som driver

penningrörelse, är i princip skattskyldig för utdelningsinkomst, dock ej

när fråga är om utdelning å aktier och andelar vilka innehaves som ett led

i organisationen av sådan bolagets eller föreningens verksamhet.

Av det förut sagda framgår, att även vissa familjebolag är skattskyldiga

för mottagen utdelning. Skattefrihet föreligger dock för utdelning å vissa

organisationsaktier, nämligen sådana som icke avser förvaltning av fastighet,

värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

De nu återgivna bestämmelserna har uppmärksammats i några av de

remissyttranden, som avgivits över utredningsmannens förslag. Jag åsyftar

dels de uttalanden som gjorts om önskvärdheten av en klarläggande definition

i skattelagstiftningen av begreppet organisationsaktier och dels Kooperativa

förbundets hemställan om ytterligare uppmjukning av reglerna om

skattefrihet för utdelningsinkomst.

Vad först angår önskemålet att i skattelagarna införa en definition av

begreppet organisationsaktier, får jag framhålla, att även om detta begrepp

uttryckligen infördes i skattelagstiftningen först genom 1951 års lagstiftning,

i praxis redan dessförinnan en distinktion gjorts mellan organisationsaktier

och andra aktier, nämligen i samband med tillämpningen av punkt 6

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. När 1944 års allmänna

skattekommitté framlade det förslag, varå 1951 års lagstiftning grundade

sig, fann kommittén det icke erforderligt att närmare precisera begreppet

organisationsaktier. Kommittén kan antagas ha utgått från att tillämpningen

komme att bygga på tidigare praxis med de jämkningar därav, som omständigheterna

i det särskilda fallet kunde motivera. Vid lagstiftningen får denna

uppfattning anses ha godtagits.

Utredningsmannen har i samband med sitt förslag till ändrade bestämmelser

rörande avdrag för gäldränta närmare angivit vad som enligt hans

mening vore att hänföra till organisationsaktier. Han har emellertid icke

föreslagit att i skatteförfattningarna skulle upptagas något närmare preciserat

stadgande härom.

Ej heller för egen del anser jag mig böra förorda att så sker. Frågan om

innehavda aktier skal! anses som organisationsaktier eller ej synes nämligen

böra avgöras från de av utredningsmannen angivna allmänna synpunkterna

och med beaktande jämväl av i det enskilda fallet föreliggande

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

särskilda omständigheter. Även vad Kooperativa förbundet i detta hänseende

anfört, synes böra uppmärksammas vid utformning av praxis. Det

skulle kunna befaras att en mera i detalj utförd bestämmelse mången

gång skulle snarare försvåra än underlätta ett materiellt riktigt bedömande.

Beträffande det av Kooperativa förbundet framförda önskemålet är läget

följande.

Förbundet liksom vissa till förbundet anslutna ekonomiska föreningar

har, ^dd sidan av annan verksamhet, till uppgift att in- och utlåna penningmedel.

I den mån denna sistnämnda verksamhet är skattemässigt

att betrakta som penningrörelse, blir bestämmelserna i 54 § andra stycket

kommunalskattelagen och 7 § andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

tillämpliga. Detta innebär, att huvudregeln om skattefrihet för

utdelning å innehavda aktier och andelar icke gäller; fri från skatt blir

allenast utdelning, vilken härrör från bolag och förening som utgör ett led

i det mottagande företagets organisation av sin penningrörelse.

Kooperativa förbundets yrkande går ut på att företag med såväl penningrörelse

som annan verksamhet skall äga skattefritt mottaga utdelning å

innehavda organisationsaktier (-andelar) oavsett om innehavet är ett led i

organisationen av penningrörelsen eller av annan verksamhet.

Anledningen till att bestämmelserna år 1951 i förevarande hänseende utformades

så snävt som skedde var följande. Ett företag, som driver penningrörelse,

skall skatta såsom för inkomst av rörelse för utdelning å innehavda

aktier. Dock ansågs anledning saknas att skattlägga utdelning å för

penningrörelsen innehavda organisationsaktier. Dessa aktier kan även relativt

lätt särskiljas från övriga innehavda aktier. Driver företaget vid sidan

av penningrörelsen annan verksamhet (här bortses från försäkringsrörelse),

finnes visserligen i princip icke någon anledning att beskatta utdelning

å andra aktier eller andelar än sådana som skattemässigt är att betrakta

som varulager i penningrörelsen. Då det emellertid ansetts som svårt

eller omöjligt att särskilja dylika tillgångar från övriga av företaget innehavda

aktier och andelar, ville man icke uppställa skatteregler som väl vore

materiellt betingade men i praktiken svåra eller omöjliga att tillämpa. Det

skulle även kunna anföras, att om den skattskyldige organiserade verksamheten

så att penningrörelsen drevs av en juridisk person och övrig verksamhet

av en annan, så skulle skattebestämmelserna icke medföra någon

oriktig beskattning.

Det av Kooperativa förbundet framförda önskemålet inskränker sig, som

av det nyss sagda framgår, till ett förslag om sådan ändring av bestämmelserna,

att företag med på angivet sätt blandad verksamhet skall åtnjuta

skattefrihet för utdelning å alla aktier och andelar av organisationskaraktår.

Krav på skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, som förvärvats

av medel från annan verksamhet än penningrörelsen och som icke är av organisationskaraktär,

framföres med andra ord ej.

För egen del anser jag förbundets önskemål i huvudsak kunna tillgodoses.

Utdelningen på organisationsaktier i den egentliga verksamheten bör

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

43

göras skattefri. Dock synes ofrånkomligt att begränsa skattefriheten till utdelning

å organisationsaktier i annan verksamhet än sådan som avser förvaltning

av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Det skulle nämligen icke vara förenligt med lagstiftningens utformning i

jämförbara hänseenden om skattefrihet skulle medges för utdelning å aktier,

som förvärvats för i penningrörelsen upplånade medel och beträffande vilka

kunde göras gällande att de innehades som ett led i organisationen av en

verksamhet bestående i värdepappersförvaltning. Som jag även i ett senare

sammanhang får anledning framhålla, är det vidare mången gång icke görligt

att avgöra om aktier i fastighetsbolag innehaves som ett led i organisationen

av fastighets- eller av värdepappersförvaltning. Det bör alltså icke ifrågakomma

att söka i skattelagstiftningen göra någon åtskillnad i dessa båda

fall. -— Den av mig föreslagna utformningen förhindrar å andra sidan ej att

utdelning överföres skattefritt från ett bolag, som har till uppgift att förvalta

den fastighet vari moderföretagets rörelse bedrives. Med hänsyn härtill kan

för övrigt antagas, att en på anlvtt sätt begränsad uppmjukning av nuvarande

bestämmelser i själva verket nära sammanfaller med vad förbundet

med sitt yrkande åsyftat. Jag anser mig alltså böra förorda att bestämmelser

med dylikt innehåll meddelas.

Vad jag sålunda förordat, bygger på hänsynstagande till såväl skattelagstiftningens

grundläggande principer som önskemålet att undvika tillämpningssvårigheter.

Att dylika svårigheter i speciella fall likväl kan uppkomma

är ofrånkomligt. Med anknytning till det nyss antydda fallet, där det rörelseidkande

bolaget ägde aktierna i ett fastighetsbolag, vars fastighet utnyttjades

just i moderbolagets rörelse, kan fråga uppkomma huru läget skall bedömas

exempelvis då fastighetsbolaget jämväl äger aktier i annat bolag eller då

fastigheten till blott en del användes i moderbolagets rörelse. I dessa fall

kan antagas att praxis kommer att fästa avgörande betydelse vid vad som

kan anses vara dotterbolagets huvudsakliga verksamhet respektive om fastigheten

till huvudsaklig del användes i moderbolagets rörelse.

Jag övergår härefter att behandla det av utredningsmannen framlagda

förslaget om ändrade bestämmelser rörande avdrag för ränta å gäld, som

belöper å innehavda aktier och andelar.

I fråga om innebörden av gällande bestämmelser hänvisar jag till vad

nyss återgivits från utredningsmannens promemoria. Jag får i anslutning

härtill framhålla, att riktigheten av att i princip bibehålla regeln att avdrag

för ränta å gäld, hänförlig till aktier och andelar varå utdelningen är

fri från skatt, icke får göras i vidare mån än räntan överstiger utdelningen,

ej från något håll ifrågasatts. Skulle denna bestämmelse helt borttagas,

kunde nämligen ett bolag helt eller delvis frigöra sig från beskattningen av

vanlig rörelseinkomst genom att upplåna medel och härför förvärva aktier;

aktieutdelningen bleve skattefri och räntan å de upplånade medlen komme

att avräknas mot rörelseinkomsten såsom ett allmänt avdrag.

Annorlunda bör emellertid läget bedömas, då fråga är om organisations
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

aktier. Om, exempelvis, ett bolag upplånar penningmedel att användas för

bildandet av ett dotterbolag, bör moderbolaget äga skattefritt till sig genom

utdelning överföra dotterbolagets vinst och samtidigt tillgodoföra sig avdrag

för räntan å de upplånade medlen. Denna uppfattning grundar sig på

principen, att skattebelastningen ej bör öka allenast därför att organisationsformen

med dotterbolag användes.

Att bestämmelserna för närvarande icke bär en häremot svarande utformning,

sammanhänger med den tidigare omnämnda uppfattningen att

avgörande svårigheter skulle vara förenade med särskiljandet av organisationsaktier

från andra aktier. Denna uppfattning har, som framgår av 1951

års lagstiftning och vad tidigare anförts, numera övergivits. Jag anser mig

följaktligen böra förorda, att utredningsmannens förslag i princip godtages.

Såsom utredningsmannen påpekat, kan efter en dylik lagstiftning vissa

svårigheter uppkomma, när det gäller att avgöra i vad mån gäld är hänförlig

till sådana aktier, varå utdelningen är skattefri, och till andra aktier.

Dessa olägenheter föranledes av 1951 års bestämmelser, enligt vilka — i

motsats till vad dessförinnan gällde — ett och samma bolag kan inneha

aktier av båda slagen. Denna olägenhet, som måhända icke skall till sin

innebörd överdrivas, är emellertid ofrånkomlig. Den synes icke utgöra något

avgörande skäl mot en lagändring.

Utredningsmannens förslag innebär vidare, att från sådana aktier skulle

i förevarande sammanhang bortses, vilka innehaves som ett led i organisationen

av verksamhet i form av förvaltning av värdepapper eller därmed

likartad lös egendom.

Förslaget ansluter sig i denna del till 1951 års lagstiftning rörande beskattning

av familjebolag i vissa hänseenden. Några invändningar har ej

gjorts i remissyttrandena och det synes uppenbart att skattelättnadsreglerna

bör ha denna begränsning. I detta sammanhang får jag erinra om att

i det av Sveriges industriförbund m. fl. åberopade yttrandet uttalats önskvärdheten

av ett förtydligande uttalande av innebörd, att uttrycket »värdepapper

eller därmed likartad lös egendom» åsyftade sådan lös egendom,

därå avkastningen enligt 38 § 1 mom. kommunalskattelagen vore att hänföra

till intäkt av kapital. Härtill må framhållas att nämnda uttryck genom

1951 års lagstiftning infördes i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen

om statlig inkomstskatt samt att detsamma, därest det upptages även

i 39 § kommunalskattelagen, där givetvis bör ha motsvarande innebörd.

Att man vid 1951 års lagstiftning med nyssnämnda uttryck i första hand

åsyftade i 38 § 1 mom. kommunalskattelagen angiven egendom torde vara

uppenbart.

När fråga är om i 54 § tredje stycket kommunalskattelagen och motsvarande

stadgande i förordningen om statlig inkomstskatt avsedda familjebolag,

gäller emellertid vidare, att utdelningen beskattas även då fråga är

om aktier innehavda som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning.

Utredningsmannen har på anförda skäl ansett anledning saknas att i nu

förevarande sammanhang göra åtskillnad mellan dylika organisationsak
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

45

tier och organisationsaktier i allmänhet. Utredningsmannen har med andra

ord förordat en för de skattskyldiga gynnsammare gränsdragning än den

som skedde vid familjebolagsbeskattningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anmält betänkligheter mot

utredningsmannens förslag i denna del och därvid som sin mening uttalat

att en icke avsedd skattelättnad härigenom möjliggjordes i de fall, då blott

en ringa del av fastigheten användes i rörelsen. Enligt länsstyrelsen bjöde

försiktigheten att man begränsade sig till de fall, då fastigheten till huvudsaklig

del utnyttjades i rörelsen.

Med den tidigare tillkännagivna uppfattningen att anledning saknas uttaga

större skatt allenast därför att en viss verksamhet bedrives av två eller

flera i stället för av ett bolag synes enligt min mening i princip intet vara

att erinra mot förslaget att ej göra undantag för ränta å gäld avseende aktier,

innehavda som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning. Att jag

likväl ställer mig tveksam till utredningsmannens förslag i denna del sammanhänger

således ej med vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört

utan beror av följande.

Det är synnerligen svårt att teoretiskt söka angiva, huruvida ett innehav

av aktier (andelar) i ett bolag (förening), som äger fastighet, är i vissa

fall att anse som ett led i organisationen av fastighetsförvaltning eller av

värdepappersförvaltning. I praktiken skulle en regel, som bygger på en dylik

gränsdragning, bli ytterst svårtillämplig. En sådan konstruktion av bestämmelserna

måste därför undvikas — jag erinrar om att man vid den s. k.

familjebolagslagstiftningen utformade bestämmelserna så att en gränsdragning

av antydd art där undveks. Följaktligen anser jag ofrånkomligt, att

även i förevarande sammanhang likställa organisationsaktier (-andelar)

avseende fastighetsförvaltning med sådana avseende värdepappersförvaltning.

Stannar man härvid blir emellertid följden, att de nya reglerna blir utan

värde för t. ex. ett aktiebolag, vars enda verksamhet består i fastighetsförvaltning

och som hav förvaltade fastigheter placerade i särskilda fastighetsbolag

eller -föreningar. Det vore givetvis önskvärt att meddela en bestämmelse,

som möjliggjorde en materiellt riktig taxering även i dessa fall. En

dylik bestämmelse måste emellertid så utformas, att den ej låter sig utnyttjas

för att kringgå själva huvudregeln i 39 §. Så synes, i allt fall i huvudsak,

icke kunna ske, därest som villkor för gäldränteavdrag uppställes

dels att innehavda aktier (andelar) skall utgöra minst 90 procent av samtliga

aktier (andelar) uti bolaget (föreningen) i fråga och dels att sistnämnda

bolag (förening) icke skall i sin tur, direkt eller genom förmedling

av juridisk person, äga andra aktier (andelar). Då en sådan bestämmelse,

oaktat den blir ganska vidlyftig i utformningen, icke torde medföra egentliga

tillämpningssvårigheter, anser jag mig böra förorda att den lagfästes.

Vad angår den fiskaliska innebörden av en lagstiftning i enlighet med vad

jag nu förordat, må framhållas att något mera exakt bedömande härav icke

kan göras, men att det å andra sidan kan antagas att verkningarna stats
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

finansiellt sett skulle bli ganska obetydliga. Det bör därvid uppmärksammas,

att de nuvarande reglerna om gäldränteavdrag i praktiken i betydande omfattning

kringgås, nämligen genom att visst eller vissa år mycket stora

utdelningar göres medan utdelning helt underlåtes andra år. Därtill kommer

att de nya reglerna åsyftar ett tillrättaläggande av en oriktig beskattning,

varför frågans fiskaliska innebörd får anses vara av i viss mån underordnad

betydelse. Ej heller finnes anledning antaga att verkningarna för de enskilda

kommunernas del bleve sådan att detta borde utgöra något avgörande

skäl mot den ifrågasatta lagstiftningen.

IV. Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)

om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar;

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

47

Bihang.

Utredningsmannens förslag

till

förordning om ändring i Kungl. Maj:ts förordning den 27 juni 1927

(nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ Kungl. Maj:ts förordning den 27

juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar ävensom

anvisningarna till nämnda förordning skola erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

Med utskiftat belopp förstås vad bolaget i samband med nedsättning av

aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen

eller i beslutet om nedsättningen bestämd grund, i den mån vad sålunda

utgivits icke enligt förordningen om statlig inkomstskatt är att hänföra till

utdelning från bolaget. Om bolag mot vederlag förvärvat egen aktie annorledes

än i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid inrop å auktion

av för bolagets fordran utmätt aktie eller om dotterbolag annorledes

än vid inrop, som nyss sagts, mot vederlag förvärvat aktie i moderbolaget,

skall sådant vederlag, i den mån det icke hänföres till utdelning, likaledes

anses såsom utskiftat belopp.

I utskiftat---utskiftningsskatt utgöra.

4 §•

Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:

a) vad som utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital eller

vid sådant förvärv av aktie, som i 2 § sägs, i den mån bolagets egna fonder

därigenom nedbringas under tillskjutet belopp;

b) vad som — ändå att bolagets egna fonder icke därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp — i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd

bolagsordning gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade

beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier

inbetalats eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp; dock

att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning om aktierna i bolaget

till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett

fåtal fysiska personer; och

c) vad som — — — tillskjutet belopp.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet -— --tillskjutet belopp.

Med bolags---— må avdragas.

Vid beräknande---för inkomst.

Har delägare — — — verkliga värde.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Utskiftas tillgångar i fall som i 4 § a) sägs, måste en värdering göras av

bolagets tillgångar vid tiden för utskiftningen. Till grund för detta värdes beräknande

bör läggas den av bolaget senast före utskiftningen upprättade balansräkningen.

Vid bestämmandet av vilka å balansräkningen upptagna tillgångar

skola medräknas i värdet, skola givetvis samma grunder gälla, som

i fråga om beräknande av storleken av bolags ingångsvärde.

Därest aktiebolag--— för utskiftningen.

Vid tillämpning — — — blivit realiserade.

Har vid---— före fusionstillfället.

Där vid----av moderbolaget.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1953; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av

aktiekapital eller bolagstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts

för registrering före den 1 januari 1952.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

49

Utredningsmannens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 39 § 1 inom. kommunalskattelagen ävensom anvisningarna

till 39 § punkt 1 samma lag skola erhålla följande ändrade lydelse:
39

§.

1 mom. Från bruttointäkt, varom i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag göras

för förvaltningskostnad ävensom för ränta å gäld, som icke skolat avdragas

enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av denna

paragraf. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som åtnjutit

inkomst genom sådan utdelning å aktier eller föreningsandelar, för vilken

jämlikt 54 § skatteplikt icke föreligger, må likväl ej njuta avdrag för ränta å

gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar, i vidare mån än som räntan

överstiger utdelningen; dock att, om räntan belöper å aktier eller föreningsandelar,

vilka innehavas av bolaget eller föreningen såsom ett led i organisationen

av annan verksamhet än förvaltning av värdepapper eller annan därmed

likartad lös egendom, avdrag är medgivet för hela räntan.

Anvisningar till 39 §.

1. Vid beräkningen---föreskrivna ordning.

Om svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst

genom sådan utdelning å aktier eller föreningsandelar, för vilken jämlikt

54 § skatteplikt icke föreligger, gäller i fråga om rätten till avdrag för gäldränta,

som belöper å värdehandlingarna, följande. Utgöres värdehandlingarna

av aktier eller föreningsandelar, vilka innehavas av bolaget eller föreningen

såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än förvaltning av värdepapper

eller annan därmed likartad lös egendom, får avdrag göras för hela

gäldräntan. I övriga fall får avdrag'' åtnjutas endast i den mån räntan överstiger

utdelningen. Därest icke annat framgår av förebragt utredning, skall

jämlikt 44 § och anvisningarna till samma paragraf å värdehandlingar, varom

nu är fråga, i regel anses belöpa lika stor del av bolagets eller föreningens

hela gäld, som värdehandlingarnas bokförda värde utgör utav bokförda värdet

av bolagets eller föreningens samtliga tillgångar (jfr punkt 3 av anvisningarna

till 44 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1952 eller tidigare år.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 28.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten