Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderätten, m. m

107 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:30, Angående godkännande av konvention för skydd av den industriella äganderätten, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention för skydd av den industriella äganderätten,

m. m.; given Stockholms slott den 16 januari

1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade

1) Pariskonvention den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten,

reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni

1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; samt

2) Madridöverenskommelse den 14 april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934;

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

bifogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid.

1) om skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr

29) om skydd för varumärken; samt

4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sverige är anslutet till Pariskonventionen av 1883 för skydd av den industriella

äganderätten och Madridöverenskommelsen av 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror. Båda konventionerna,

som ändrats flera gånger, har reviderats senast i London 1934. I

propositionen äskas riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till

konventionerna i deras lydelse enligt Londonöverenskommelsen. Vidare föreslås

härav betingade lagändringar. Dessa innebär i huvudsak, att s. k. föranvändarrätt

icke uppkommer under prioritetstid, att villkoren för utländska

näringsidkares varumärkesskydd lättas samt att skyddet mot oriktig ursprungsbeteckning

beträffande handelsvaror utsträckes.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten, i dess

lydelse från Londonkonferensen 1934.

Convention d’Union de Paris du 20 mars 1883 pour la protection de la

propriété industrielle revisée å Bruxelles le 14 décembre 1900, å Washington

le 2 juin 1911, å La Haye le 6 novembre 1925 et ä Londres le 2 juin 1934.

Le Président du Reich allernand; le President du Bundesstaat d’Autriche; Sa

Majesté le Ro! des Beiges; le Président des États-Unis du Brésil; le Président

de la République de Cuba; Sa Majesté le Roi de Danemark; le Président de la

République d’Espagne; le Président des États-Unis d’Amérique; le Président de

la République de Finlande; le Président de la République francaise; Sa Majesté

le Roi de Grande-Bretagne, d’Irlande et des Territoires britanniques au delå des

Mers, Empereur des Indes; Son Altesse Sérénissime le Régent du Royaume de

Hongrie; Sa Majesté le Roi d’Italie; Sa Majesté 1’Empereur du Japon; Son Altesse

Sérénissime le Prince de Liechtenstein; Sa Majesté le Sultan du Maroc; le Président

des États-Unis du Mexique; Sa Majesté le Roi de Norvége; Sa Majesté

la Reine des Pays-Bas; le Président de la République polonaise (au nom dela

Pologne et de la Ville libre de Dantzig); le Président de la République portugaise;

Sa Majesté le Roi de Suéde; le Conseil fédéral de la Confédération suisse; le Président

de la République tchécoslovaque; Son Altesse le Bey de Tunisie; le Président

de la République turque; Sa Majesté le Roi de Yougoslavie,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 30.

3

Översättning av Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten,

i dess lydelse från Haagkonferensen 1925 och dess lydelse från

Londonkonferensen 1931.1

Umonskonvention i Paris den 20 mars

1883 för skydd av den industriella

äganderätten, reviderad i Bryssel den

14 december 1900, i Washington den

2 juni 1911 och i Haag den 6

november 1825.

Unionskonvention i Paris den 20 mirs

1883 för skydd av den industriella

äganderätten, reviderad i Bryssel den

14 december 1900, i Washington den

2 juni 1911, i Haag den 6 november

1925 och i London den 2 juni 1934.

Tyska Rikets President; Förbundsstaten

Österrikes President; Hans

Majestät Belgiernas Konung; Brasiliens

Förenta Staters President; Republiken

Gubas President; Hans Majestät

Konungen av Danmark.; Republiken

Spaniens President; Amerikas

Förenta Staters President; Republiken

Finlands President; Franska Republikens

President; Hans Majestät

Konungen av Storbritannien, Irland

och de Brittiska besittningarna hinsides

haven, Kejsare av Indien; Hans

Höghet Konungariket Ungerns Regent;

Hans Maj estät Konungen av Italien;

Hans Majestät Kejsaren av Japan;

Hans Höghet Fursten av Liechtenstein;

Hans Majestät Sultanen av

Marocko; Mexikos Förenta Staters

President; Hans Majestät Konungen

av Norge; Hennes Majestät Drottningen

av Nederländerna; Polska Republikens

President i Polens och Fria staden

Danzigs namn; Portugisiska Re
-

1 Ändringar i Londontexten ha markerats genom kursivering. I några fall har översättningen

av oförändrad text’jämkats för att få bättre överensstämmelse; i dessa fall användes spärrad stil.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 30.

Ayant jugé utile d’apporter certaines modifications et additions å la Convention

internationale du 20 mars 1883, portant création d’une Union internationale pour

la protection de la propriété industrielle, revisée å Bruxelles le 14 décembre 1900,

å Washington le 2 juin 1911 et ä La Haye le 6 novembre 1925, ont nommé pour

leurs Plénipotentiaires, savoir:

Lesquels, apres avoir communiqué leurs pleins pouvoirs respectifs, trouvés en

bonne et due forme, sont convenus des dispositions suivantes:

Artide premier.

(1) Les pays auxquels s’applique la présente Convention sont constitués å 1’état

d’Union pour la protection de la propriété industrielle.

(2) La protection de la propriété industrielle a pour objet les brevets d’inveniion,

les modéles d’utilité, les dessins ou modéles industriels, les marques de fabrique

ou de commerce, le nom commercial et les indications de provenance ou appellations

d’origine, ainsi que la répression de la concurrence déloyale. 3

(3) La propriété industrielle s’entend dans 1’acception la plus large et s’applique

non seulement å 1’industrie et au commerce proprement dits, mais également au

domaine des industries agricoles et extractives et å tous produits fabriqués ou

naturels, par exemple: vins, grains, feuilles de tabac, fruits, bestiaux, minéraux,

eaux minérales, biéres, fleurs, farines.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

5

Artikel 1.

De fördragsslutande länderna bilda

en union för skydd av den industriella

äganderätten.

Skyddet av den industriella äganderätten

har till föremål patent, nyttighetsmodeller,

industriella mönster och

modeller, fabriks- eller handelsmärken,

firma samt ursprungsbeteckningar

ävensom undertryckande av illojal

konkurrens.

Industriell äganderätt är att fatta i

vidsträcktaste bemärkelse och avser

icke blott industri och handel i egentlig

mening utan även området för

lantbruksindustri (vin, spannmål, tobaksblad,

frukt, boskap etc.) och extraktiv

industri (mineral, mineralvatten

etc.).

publikens President; Hans Majestät

Konungen av Sverige; Förbundsrådet

i Schweiziska Edsförbundet; Tjeckoslovakiska

Republikens President;

Hans Höghet Beyen av Tunis; Turkiska

Republikens President; HanS

Majestät Konungen av Jugoslavien;

som funnit lämpligt att göra vissa

ändringar i och tillägg till den internationella

konventionen av den 20

mars 1883 angående stiftande av en''

internationell union för skydd av den

industriella äganderätten, reviderad i

Bryssel den 14 december 1900, i

Washington den 2 juni 1911 och i

Haag den 6 november 1925, hava till

sina befullmäktigade ombud utsett:

vilka, efter att hava meddelat varandra

sina i god och behörig ordning

funna fullmakter, överenskommit om

följande bestämmelser.

Artikel 1.

1. De länder, å vilka denna konvention

är tillämplig, bilda en union för

skydd av den industriella äganderätten.

2. Skyddet av den industriella äganderätten

har till föremål patent, nyttighetsmodeller,

industriella mönster

och modeller, fabriks- eller handelstnärken,

firma samt ursprungsbeteck*

ningar ävensom undertryckande av il*

lojal konkurrens.

3. Industriell äganderätt är att fatta

i vidsträcktaste bemärkelse och av*

ser icke blott industri och handel i

egentlig mening utan även området

för lantbruks- och extraktiv industri

samt alla tillverkade alster eller naturprodukter,

till exempel vin, spannmål,

tobaksblad, frukt, boskap, mineral,

mineralvatten, Öl, blommor, mjöl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) Panni les brevets cTinvention sont comprises les diverses espéces de brevets

industriels admises par les législations des pays de l’Union, telles que brevets

d’importation, brevets de perfectionnement, brevets et certificats d’addition, etc.

Artide 2.

(1) Les ressortissants de chacun des pays de l’Union jouiront dans tous les

autres pays de l’Union, en ce qui concerne la protection de la propriété industrielle,

des avantages que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont

par la suite aux nationaux, le tout sans préjudice des droits spécialement

prévus par la présente Convention. En conséquence, ils auront la méme protection

que ceux-ci et le méme recours légal contre toute atteinte portée å leurs droits, sous

réserve de 1’accomplissement des conditions et formalités imposées aux nationaux.

(2) Toutefois, aucune condition de domicile ou d’établissement dans le pays

ou la protection est réclamée ne peut étre exigée des ressortissants de l’Union

pour la jouissance d’aucun des droits de propriété industrielle.

(3) Sont expressément réservées les dispositions de la législation de chacun des

pays de l’Union relatives å la procédure judiciaire et administrative et å la compétence,

ainsi qu’å 1’élection de domicile ou å la constitution d’un mandataire,

qui seraient requises par les lois sur la propriété industrielle.

Artide 3.

Sont assimilés aux ressortissants des pays de 1’Union les ressortissants des

pays ne faisant pas partie de 1’Union qui sont domiciliés, ou ont des établisse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 30.

7

Till patent räknas de olika slag av

industriella patent, som enligt de fördra

gsslutande ländernas lagstiftningar

kunna förekomma, såsom importpatent,

förbättringspatent, tilläggspatent,

tilläggsbevis etc.

Artikel 2.

De, som tillhöra något av de fördragsslutande

länderna, skola i samtliga

övriga unionsländer i fråga om

skyddet av den industriella äganderätten

åtnjuta de förmåner, som de

särskilda lagstiftningarna för närvarande

tillerkänna eller framledes

komma att tillerkänna landets egna

medborgare, och detta utan intrång i

de rättigheter, som särskilt tillförsäkras

genom denna konvention. De skola

följaktligen äga samma skydd som

dessa och tillgång till samma rättsmedel

mot varje förekommande rättskränkning,

under förbehåll att de

uppfylla de villkor och formaliteter,

som åligga landets egna medborgare.

Av dem, som tilhöra ett unionsland,

kan dock icke fordras, att de skola

vara bosatta eller driva rörelse inom

det land, där skydd begäres, för att

få åtnjuta de rättigheter, som inbegripas

under den industriella äganderätten.

Uttryckligt förbehåll göres för bestämmelserna

i varje fördragsslutande

lands lagstiftning om det judiciella

och det administrativa förfarandet

samt myndigheternas kompetens

ävensom om val av boningsort eller

förordnande av ombud, då sådant

fordras enligt lagarna om den industriella

äganderätten.

Artikel 3.

Likställda med dem, som tillhöra

de fqrdragsslutande länderna, äro de,

L Till patent räknas de olika slag

av industriella patent, som enligt

unionsländernas lagstiftningar kunna

förekomma, såsom importpatent, förbättringspatent,

tilläggspatent, tillläggsbevis

etc.

Artikel 2.

1. De som tillhöra ett unionsland

skola i samtliga övriga unionsländer i

fråga om skyddet av den industriella

äganderätten åtnjuta de förmåner,

som de särskilda lagstiftningarna för

närvarande tillerkänna eller framdedeles

komma att tillerkänna landets

egna medborgare, och detta utan intrång

i de rättigheter, som särskilt

tillförsäkras genom denna konvention.

De skola följaktligen äga samma

skydd som dessa och tillgång till samma

rättsmedel mot varje förekommande

rättskränkning, under förbehåll

att de uppfylla de villkor och formaliteter,

som åvila landets egna

medborgare.

2. Av dem som tillhöra ett unionsland

kan dock icke fordras, att de

skola vara bosatta eller driva rörelse

inom det land, där skydd begäres,

för att få åtnjuta de rättigheter, som

inbegripas under den industriella

äganderätten.

3. Uttryckligt förbehåll göres för

bestämmelserna i varje unionslands

lagstiftning om det judiciella och det

administrativa förfarandet samt myndigheternas

kompetens ävensom om

val av boningsort eller förordnande av

ombud, då sådant fordras enligt lagarna

om den industriella äganderätten.

Artikel 3.

Likställda med dem som tillhöra

nnionsländerna äro de vilka tillhöra i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

ments industriels ou commerciaux effectifs et sérieux sur le territoire de T un

des pays de l’Union.

Artide 4.

A. — (1) Celui qui aura réguliérement fält le dépöt d’une demande de brevet

d’invention, d’un modéle d’utilité, d’un dessin ou modéle industriel, d’une marque

de fabrique ou de commerce, dans l’un des pays de l’Union, ou son ayant cause,

jouira, pour effectuer le dépöt dans les autres pays, d’un droit de priorité

pendant les délais déterminés ci-aprés.

(2) Est reconnu comme donnant naissance au droit de priorité tout dépot ayant

la valeur d’un dépot national régulier en vertu de la loi intérieure de chaque pays

de 1’Union ou de traités internationaux conclus entre plusieurs pays de 1’Union.

B. — En conséqence, le dépöt ultérieurement opéré dans l’un des autres pays

de 1’Union, avant l’expiration de ees délais, ne pourra étre invalidé par des faits

accomplis dans 1’intervalle, soit, notamment, par un autre dépöt, par la publication

de Finvention ou son exploitation, par la mise en vente d’exemplaires du

dessin ou du modéle, par 1’emploi de la marque, et ees faits ne pourront faire

naitre aucun droit de tiers ni aucune possession personnelle. Les droits acquis

par des tiers avant le jour de la premiére demande qui sert de base au droit de

priorité sont réservés par 1’effet de la législation intérieure de chaque pays de

1’Union.

C. •— (1) Les délais de priorité mentionnés ci-dessus seront de douze mois pour

les brevets d’invention et les modéles d’utilité, et de six mois pour les dessins

ou modéles industriels et pour les marques de fabrique ou de commerce.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

9

vilka tillhöra i unionen ej ingående

länder men äro bosatta eller äga verkliga

industri- eller handelsföretag inom

något unionslands område.

Artikel 4.

a) Den, som i ett av de fördragsslutande

länderna i behörig ordning

gjort ansökan om erhållande av

patent eller om skydd för nyttighetsmodell

eller för industriellt mönster

eller modell eller för fabriks- eller

handelsmärke, eller hans rättsinnehavare

skall, under förbehåll av tredje

mans rätt, för ansökan i de övriga

länderna äga en prioritetsrätt under

tid, som här nedan bestämmes.

b) Till följd härav skall ansökan,

som sedermera före utgången av denna

tid göres i annat unionsland, icke

anses kraftlös på grund av åtgärder,

vidtagna under mellantiden, sålunda

speciellt icke genom annan ansökan,

genom uppfinningens offentliggörande

eller utövande, genom hållande till

salu av exemplar av mönstret eller

modellen, genom begagnande av märket.

c) Tiden för ovannämnda prioritetsrätt

utgör i fråga om patent och

unionen ej ingående länder men äro

bosatta eller äga verkliga industri- eller

handelsföretag inom något unionslands

område.

Artikel 4.

A. - i. Den som i ett av unionsländerna

i behörig ordning gjort ansökan

om patent eller om skydd för nyttighetsmodell

eller för industriellt

mönster eller modell eller för fabrikseller

handelsmärke eller hans rättsinnehavare

skall för ansökan i de övriga

länderna äga en prioritetsrätt under

tid, som här nedan bestämmes.

2. Varje ansökan, som enligt ett

unionslands inhemska lagstiftning eller

internationella avtal mellan flera

unionsländer är likställd med en behörig

nationell ansökan, erkännes

kunna giva upphov till prioritetsrätt.

B. - Till följd härav skall ansökan,

som sedermera före utgången av denna

tid göres i annat unionsland, icke

kunna förklaras ogiltig på

grund av åtgärder, vidtagna under

mellantiden, sålunda speciellt icke

genom annan ansökan, genom uppfinningens

offentliggörande eller utövande,

genom salu hållande av

exemplar av mönstret eller modellen,

genom begagnande av märket, och

dessa åtgärder skola icke kunna giva

upphov till någon rätt för tredje man

eller någon föranvändarräti. De rättigheter,

som av tredje man vunnits

före dagen för den första ansökningen,

som tjänar som grund för prioritetsrätten,

äro förbehållna i överensstämmelse

med varje unionslands inre

lagstiftning.

C. -1. Tiden för ovannämnda prioritetsrätt

utgör i fråga om patent och

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Ces délais commencent å courir de la date du dépot de la premiére demande;

le jour du dépot n’est pas compris dans le délai.

(3) Si le dernier jour du délai est un jour férié légal, ou un jour ou le Bureau

n’est pas ouvert pour recevoir le dépot des demandes dans le pays ou la protection

est réclamée, le délai sera prorogé jusqu’au premier jour ouvrable qui suit.

D- — (1) Quiconque voudra se prévaloir de la priorité d’un dépot antérieur

sera tenu de faire une déclaration indiquant la date et le pays de ce dépot. Chaque

pays déterminera å quel moment, au plus tard, cette déclaration devra étre

effectuée.

(2) Ces indications seront mentionnées dans les publications émanant de 1’Administration

compétente, notamment sur les brevets et les descriptions y relatives.

(3) Les pays de FUnion pourront exiger de celui qui fait une déclaration de

priorité la produetion d’une copie de la demande (description, dessins, etc.) déposée

antérieurement. La copie, certifiée conforme par 1’Administration qui aura

re?u cette demande, sera dispensee de toute légalisation et elle pourra en tous

cas étre déposée, exempte de frais, å n’importe quel moment dans le délai de

trois mois å dater du depöt de la demande ultérieure. On pourra exiger qu’elle

soit accompagnée d’un certificat de la date du dépot émanant de cette Administration

et d’une traduetion. 4

(4) D’autres formalités ne pourront étre requises pour la déclaration de priorité

au moment du dépot de la demande. Chaque pays de FUnion déterminera les

conséquences de 1’omission des formalités prévues par le présent artide, sans

que ces conséquences puissent excéder la perte du droit de priorité.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

nyttighetsmodeller tolv månader samt

i fråga om industriella mönster och

modeller ävensom fabriks- eller handelsmärken

sex månader.

Dessa frister löpa från tidpunkten

för ingivande av den första ansökningen

i unionsland; dagen för ingivandet

medräknas ej i fristen.

Om fristens sista dag är en laga

helgdag i det land, där skydd begäres,

förlänges fristen till nästföljande söckendag.

d) Den, som vill taga i anspråk prioritetsrätt

på grund av tidigare ansökning,

åligger att lämna uppgift rörande

den tid och det land, där denna

ansökning blivit gjord. Varje land

äger bestämma den tidpunkt, då denna

uppgift senast skall lämnas.

Sådan uppgift skall angivas i de av

vederbörande myndighet utgivna publikationer,

särskilt i patenten och därtill

hörande beskrivningar.

De fördragsslutande länderna kunna

fordra, att den, som gör anmälan

om prioritetsrätt, ingiver en kopia av

den tidigare gjorda ansökningen (beskrivning,

ritningar etc.). Denna kopia,

till riktigheten bestyrkt av den

myndighet, som mottagit ansökningen,

behöver icke vara legaliserad, och

den skall i varje fall kunna ingivas

när som helst inom tre månader från

den senare ansökningens ingivande.

Det må kunna föreskrivas, att den

skall vara åtföljd av bevis om tiden,

då den tidigare ansökningen gjordes,

utfärdat av vederbörande myndighet,

ävensom av översättning.

Andra formaliteter kunna ej vid

den tidpunkt, då själva ansökningen

göres, fordras för anmälan om prio
-

nyttighetsmodeller tolv månader samt

i fråga om industriella mönster och

modeller ävensom fabriks- eller handelsmärken

sex månader.

2. Dessa frister löpa från tidpunkten

för ingivande av den första ansökningen

i unionsland; dagen för ingivandet

medräknas ej i fristen.

3. Om fristens sista dag i det land,

där skydd begäres, är en laga helgdag

eller en dag, då vederbörande myndighet

icke håller öppet för mottagande

av ansökningar, förlänges fristen till

nästföljande söckendag.

D. - i. Den som vill taga i anspråk

prioritetsrätt på grund av tidigare ansökning

åligger att lämna uppgift rörande

den tid och det land, där denna

ansökning blivit gjord. Varje land

äger bestämma den tidpunkt, då denna

uppgift senast skall lämnas.

2. Sådan uppgift skall angivas i de

av vederbörande myndighet utgivna

publikationer, särskilt i patenten och

därtill hörande beskrivningar.

3. Unionsländerna kunna fordra,

att den som gör anmälan om prioritetsrätt

ingiver en kopia av den tidigare

gjorda ansökningen (beskrivning,

ritningar etc.). Denna kopia, till

riktigheten bestyrkt av den myndighet,

som mottagit ansökningen, behöver

icke vara legaliserad, och den

skall i varje fall kunna utan särskild

avgift ingivas när som helst inom tre

månader från den senare ansökningens

ingivande. Det må kunna föreskrivas,

att den skall vara åtföljd av bevis

om tiden, då den tidigare ansökningen

gjordes, utfärdat av vederbörande

myndighet, ävensom av översättning.

-k Andra formaliteter kunna ej vid

tidpunkten för själva ansökningen

fordras för anmälan om prio
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(5) Ultérieurement cTautres justifications pourront étre demandées.

E. — (1) Lorsqu’un dessin ou modéle industriel aura été déposé dans un pays

en vertu d’un droit de priorité basé sur le dépöt d’un modéle d’utilité, le délai

de priorité ne sera que celui fixé pour les dessins ou modéles industriels.

(2) En outre, il est permis de déposer dans un pays un modéle d’utilité en vertu

d’un droit de priorité basé sur le dépöt d’une demande de brevet et inversement.

F. — Aucun pays de 1’Union ne pourra refuser une demande de brevet pour

le motif qu’elle contient la revendication de priorités multiples, å la condition

qu’il y ait unité d’invention au sens de la loi du pays.

G. — Si l’examen révéle qu’une demande de brevet est complexe, le demandeur

pourra diviser la demande en un certain nombre de demandes divisionnaires en

conservant comme date de chacune la date de la demande initiale et, s’il y a lieu,

la bénéfice du droit de priorité.

H. — La priorité ne peut étre refusée pour le motif que certains éléments de

1’invention pour lesquels on revendique la priorité ne figurent pas parmi les revendications

formulées dans le demande au pays d’origine, pourvu que Fensemble

des piéces de la demande révéle d’une facon précise lesdits éléments.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

13

ritetsrätt. Varje fördragsslutande land

äger bestämma den påföljd, som ett

försummat iakttagande av i denna artikel

omnämnda formaliteter skall

medföra, dock att denna påföljd ej

må sträcka sig längre än till förlust

av prioritetsrätten.

Senare må annan bevisning kunna

fordras.

e) Då i ett land skydd sökes för industriellt

mönster eller modell under

åberopande av rätt till prioritet på

grund av ansökan om skydd för nyttighetsmodell,

skall prioritetstiden vara

den, som är bestämd för industriella

mönster och modeller.

Vidare är det tillåtet att i ett land

söka skydd för nyttighetsmodell med

anspråk på prioritet, grundad på en

ansökning om patent, och omvänt.

f) Om i en patentansökning göres

anspråk på flera olika prioritetsrätter,

eller om prövningen giver vid

handen, att en ansökning är oenhetlig,

skall vederbörande myndighet åtminstone

tillåta sökanden att uppdela

ansökningen under villkor, som den

inhemska lagstiftningen må bestämma,

med bibehållande såsom inlämningsdag

för varje delansökning av

den ursprungliga ansökningsdagen

och i förekommande fall av prioriteten.

ritetsrätt. Varje unionsland äger bestämma

påföljderna av underlåtenhet

att iakttaga

de i denna artikel omnämnda formaliteter,

dock att dessa påföljder

ej må sträcka sig längre än till förlust

av prioritetsrätten.

5. Senare må annan bevisning kunna

fordras.

E. -t. Då i ett land skydd sökes för

industriellt mönster eller modell under

åberopande av rätt till prioritet på

grund av ansökan om skydd för nyttighetsmodell,

skall prioritetstiden

vara den som är bestämd för industriella

mönster och modeller.

2. Vidare är det tillåtet att i ett land

söka skydd för nyttighetsmodell med

anspråk på prioritet, grundad på en

ansökning om patent, och omvänt.

F. - Ett unionsland skall icke kunna

avslå en patentansökan på den

grund att däri göres anspråk på flera

olika prioritetsrätter, om det gäller en

enligt vederbörande lands lag enhetlig

uppfinning.

G. - Om prövningen giver vid handen,

att en patentansökning är oenhetlig,

skall sökanden kunna uppdela

ansökningen i ett visst antal delansökningar,

med bibehållande såsom

inlämningsdag för var och en av den

ursprungliga ansökningsdagen och i

förekommande fall av prioriteten.

II. - Prioritet kan icke vägras av

det skälet, att vissa element av den

uppfinning, för vilken prioritet begäres,

icke förekomma i patentanspråken

till ansökningen i det första landet,

såframt handlingarna till denna

ansökning tillsammans på ett tydligt

sätt angiva de nämnda elementen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 4 bis.

(1) Les brevets demandés dans les différents pays de l’Union par des ressortissants

de l’Union seront indépendants des brevets obtenus pour la méme invention

dans les autres pays, adhérents ou non å FUnion.

(2) Gette disposition doit s’entendre d’une fagon absolue, notamment en ce

sens que les brevets demandés pendant le délai de priorité sont indépendants,

tant au point de vue des causes de nullité et de déchéance qu’au point de vue

de la durée normale.

(3) Elle s’applique å tous les brevets existant au moment de sa mise en vigueur.

(4) Il en sera de méme, en cas d’accession de nouveaux pays, pour les brevets

existant de part et d’autre au moment de 1’accession.

(5) Les brevets obtenus avec le bénéfice de la priorité jouiront, dans les différents

pays de FUnion, d’une durée égale å celle dont ils jouiraient s’ils étaient

demandés ou délivrés sans le bénéfice de la priorité.

Artide 4 ter.

Llnventeur a le droit d’étre mentionné comme tel dans le brevet.

Artide 5.

A. — (1) L’introduction, par le breveté, dans le pays ou le brevet a été délivré,

d!objets fabriqués dans Fun ou 1’autre des pays de FUnion, n’entrainera pas la

déchéance.

(2) Toutefois, chacun des pays de FUnion aura la faculté de prendre les mesures

législatives nécessaires pour prévenir les abus qui pourraient résulter de Fexercice

du droit exclusif conféré par le brevet, par exemple faute d’exploitation. 3

(3) Ces mesures ne pourront prévoir la déchéance du brevet que si la concession

de licences obligatoires ne suffisait pas pour prévenir ces abus.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

15

Artikel 4 bis.

Patent, som i de olika fördragsslutande

länderna begäras av dem, som

tillhöra unionen, skola vara oberoende

av patent, som för samma uppfinning

erhållits i andra länder, vare sig

tillhörande unionen eller icke.

Denna bestämmelse skall gälla utan

inskränkning, särskilt så att patent,

som sökts under prioritetstiden, äro

oberoende såväl i fråga om skälen till

ogiltighet och förverkande som beträffande

deras normala giltighetstid.

Den är tillämplig på patent, som

äga bestånd vid tidpunkten för dess

ikraftträdande.

Detsamma skall, i händelse av nya

länders anslutning, gälla för de vid

tidpunkten för anslutningen å ömse

sidor bestående patent.

Artikel 5.

Patent förverkas icke därigenom,

att patenthavaren till det land, i vilket

patent erhållits, inför föremål,

som blivit tillverkade i annat unionsland.

Dock skall varje fördragsslutande

land äga rätt att vidtaga erforderliga

lagstiftningsåtgärder till förebyggande

av missbruk vid utnyttjandet av

den genom patentet förlänade uteslutanderätten,

exempelvis försummelse

att utöva uppfinningen.

Dessa åtgärder skola icke kunna gå

Artikel 4 bis.

1. Patent, som i de olika unionsländerna

sökas av dem, som tillhöra

unionen, skola vara oberoende

av patent, som för samma uppfinning

erhållits i andra länder, vare sig tillhörande

unionen eller icke.

2. Denna bestämmelse skall gälla

utan inskränkning, särskilt så att patent,

som sökts under prioritetstiden,

äro oberoende såväl i fråga om skälen

till ogiltighet och förverkande som beträffande

deras normala giltighetstid.

3. Den är tillämplig på patent, som

äga bestånd vid tidpunkten för dess

ikraftträdande.

4. Detsamma skall, i händelse av

nya länders anslutning, gälla för de

vid tidpunkten för anslutningen å ömse

sidor bestående patent.

5. Patent, som erhållits med åberopande

av prioritetsförmånen, skola i

de olika unionslånderna åtnjuta samma

giltighetstid som de skulle ha fått,

om de sökts eller beviljats utan prioritetsförmån.

Artikel 4 ter (ny).

Uppfinnaren har rätt att bliva

nämnd såsom sådan i patentet.

Artikel 5.

A.- i. Patent förverkas icke därigenom,

att patenthavaren till det land, i

vilket patent erhållits, inför föremål,

som blivit tillverkade i annat unionsland.

2. Dock skall varje unionsland äga

rätt att vidtaga erforderliga lagstiftningsåtgärder

till förebyggande av

missbruk vid utnyttjandet av den genom

patentet förlänade uteslutanderätten,

exempelvis försummelse att

utöva uppfinningen.

3. Dessa åtgärder skola icke kunna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) En tout cas, la concession d’une licence obligatoire ne pourra pas étre demandée

avant 1’expiration de trois années å compter de la date de la délivrance

du brevet, et cette licence ne pourra étre accordée que si le breveté ne justifie

pas d’excuses legitimes. Aucune action en déchéance ou en révocation d’un brevet

ne pourra étre introduite avant 1’expiration de deux années å compter de la

concession de la premiére licence obligatoire.

(5) Les dispositions qui précédent seront applicables, sous réserve des modifications

nécessaires, aux modéles d’utilité.

B. — La protection des dessins et modéles industriels ne peut étre atteinte

par une déchéance quelconque, soit pour défaut d’exploitation, soit pour introduction

d’objets conformes å ceux qui sont protégés.

C. — (1) Si, dans un pays, 1’utilisation de la marque enregistrée est obligatoire,

Fenregistrement ne pourra étre annulé qu’aprés un délai équitable et si 1’intéressé

ne justifie pas des causes de son inaction.

(2) L’emploi d’une marque de fabrique ou de commerce, par le propriétaire,

sous une forme qui différe par des éléments n’altérant pas le caractére distinctif de

la marque dans la forme sous laquelle celle-ci a été enregistrée dans Fun des pays

de 1’Union, n’entrainera pas Finvalidation de Fenregistrement et ne diminuera

pas la protection accordée å la marque. 3

(3) L’emploi simultané de la méme marque sur des produits identiques ou

similaires, par des établissements industriels ou commerciaux considérés comme

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

17

ut på patentets förverkande i annat

fall, än då meddelande av tvångslicenser

icke skulle vara tillräckligt för att

hindra sådana missbruk.

I varje fall skall patentet icke kunna

göras till föremål för sådana åtgärder,

förrän minst tre år förflutit från

det patentet beviljades, och icke heller

om patenthavaren förmår visa giltigt

skäl för sin underlåtenhet.

Skydd för industriella mönster och

modeller skall icke kunna på något

sätt förverkas genom införsel av föremål,

överensstämmande med de skyddade.

För åtnjutande av sådan skyddsrätt

må icke fordras, att föremålet är åsatt

märke eller uppgift om registreringen.

Därest i ett land användande av registrerat

märke är föreskrivet, skall

registreringen icke kunna upphävas

förrän efter skälig tid och endast om

vederbörande icke visar skäl för sin

underlåtenhet.

gå ut på patentets förverkande i annat

fall, än då meddelande av tvångslicenser

icke skulle vara tillräckligt

för att hindra sådana missbruk.

4. I varje fall skall ansökan om

meddelande av tvångslicens icke kunna

göras, förrän tre år förflutit från

det patentet beviljades, och tvångslicens

skall icke kunna beviljas annat

än om patenthavaren ej förmår visa

giltigt skäl för sin underlåtenhet. Någon

talan om ett patents förverkande

eller upphävande skall icke kunna anhångiggöras,

förrän två år gått från

meddelandet av den första ivångslicensen.

5. Ovanstående bestämmelser äro,

under förbehåll för nödvändiga förändringar,

tillämpliga å nyttighetsmodeller.

B. - Skydd för industriella mönster

och modeller skall icke kunna på något

sätt förverkas, vare sig genom försummelse

att utöva eller genom införsel

av föremål, överensstämmande

med de skyddade.

(Jfr avd. D.)

C. - t. Därest i ett land användande

av registrerat märke är föreskrivet,

skall registreringen icke kunna upphävas

förrän efter skälig tid och endast

om vederbörande icke visar skäl

för sin underlåtenhet.

2. Märkeshavarens användande av

ett fabriks- eller handelsmärke under

en form, som endast genom beståndsdelar,

vilka icke ändra märkets egenartade

karaktär, skiljer sig från den

form, under vilken märket registrerats

i ett unionsland, skall icke medföra

registreringens ogiltighet eller

minska det åt märket givna skyddet.

3. Samtidig användning av samma

märke för samma eller liknande varor

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

copropriétaires de la marque d’aprés les dispositions de la loi nationale du pays

ou la protection est réclamée, n’empéchera pas 1’enregistrement, ni ne diminuera

d’aucune facon la protection accordée å ladite marque dans n’importe quel pays

de 1’Union, pourvu que ledit emploi n’ait pas pour effet d’induire le public en

erreur et qu’il ne soit pas contraire å Fintérét public.

D. — Aucun signe ou mention du brevet, du modéle d’utilité, de l’enregistrement

de la marque de fabrique ou de commerce, ou du dépöt du dessin ou modéle

industriel ne sera exigé sur le produit pour la reconnaissance du droit.

Article 5 bis.

(1) Un délai de gråce, qui devra étre au minimum de trois mois, sera accordé

pour le payement des taxes prévues pour le maintien des droits de propriété

industrielle, moyennant le versement d’une surtaxe, si la législation nationale

en impose une.

(2) Pour les brevets d’invention, les pays de 1’Union s’engagent, en outre, soit

å porter le délai de gråce å six mois au moins, soit å prévoir la restauration du

brevet tombé en déchéance par suite de non-payement de taxes, ees mesures

restant soumises aux conditions prévues par la législation intérieure.

Artide 5 ter.

Dans chacun des pays de 1’Union ne seront pas considérés comme portant

atteinte aux droits du breveté:

1° 1’emploi, å bord des navires des autres pays de l’Union, des moyens faisant

1’objet de son brevet dans le corps du navire, dans les machines, agrés, apparaux

et autres accessoires, lorsque ees navires pénétreront temporairement ou accidentellement

dans les eaux du pays, sous réserve que ees moyens y soient employés

exelusivement pour les besoins du navire;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 30.

19

(Jfr st. 6.)

Artikel 5 bis.

En respittid om minst tre månader

skall medgivas för betalning av föreskrivna

avgifter för upprätthållande

av rättigheter, som inbegripas under

den industriella äganderätten, mot erläggande

av en tilläggsavgift, om sådan

är föreskriven i den inhemska

lagstiftningen.

Beträffande patent förbinda sig de

fördragsslutande länderna dessutom

att antingen utsträcka respittiden till

minst sex månader eller också medgiva

återupplivning av patent, som förfallit

på grund av underlåten avgiftsbetalning;

skolande härutinnan gälla

de villkor, som den inhemska lagstiftningen

föreskriver.

Artikel 5 ter.

I intet av de fördragsslutande länderna

skall såsom intrång i patenthavares

rättigheter anses:

1) användande ombord å andra

unionsländers fartyg av anordningar,

som utgöra föremål för hans patent, i

fartygsskrovet, maskinerna, tackling,

genom industri- eller handelsföretag,

som enligt de inhemska lagbestämmelserna

i det land, där skyddet begärts,

anses vara medägare till märket,

skall icke i något unionsland

hindra registreringen eller på något

sätt minska det åt märket givna skyddet,

såframt denna användning icke

har till verkan, att allmänheten vilseledes,

eller är stridande mot allmänintresset.

D.- För åtnjutande av skyddsrätt

må icke fordras, att föremålet är åsatt

märke eller uppgift om patent eller

nytiighetsmodell eller om registrering

av fabriks- eller handelsmärke eller

industriellt mönster eller modell.

Artikel 5 bis.

1. En respittid om minst tre månader

skall medgivas för betalning av

föreskrivna avgifter för upprätthållande

av rättigheter, som inbegripas

under den industriella äganderätten,

mot erläggande av en tilläggsavgift,

om sådan är föreskriven i den inhemska

lagstiftningen.

2. Beträffande patent förbinda sig

unionsländerna dessutom att antingen

utsträcka respittiden till minst sex

månader eller också medgiva återupplivning

av patent, som förfallit på

grund av underlåten avgiftsbetalning;

skolande härutinnan gälla de villkor,

som den inhemska lagstiftningen föreskriver.

Artikel 5 ter.

I intet av unionsländerna skall såsom

intrång i patenthavares rättigheter

anses:

1) användande ombord å andra

unionsländers fartyg av anordningar,

som utgöra föremål för hans patent,

i fartygsskrovet, maskinerna, tack
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

• 2° 1’eipploi des moyens faisant 1’objet du brevet dans la construction ou le

fonctionnement des engins de locomotion aérienne ou terrestre des autres pays

de 1’Union ou des accessoires de ees engins, lorsque ceux-ci pénétreront temporairement

ou accidentellement dans ce pays.

Artide 6.

A. — Toute marque de fabrique ou de commerce réguliérement enregistrée

dans le pays d’origine sera admise au dépöt et protégée telle quelle dans les autres

päys de l’Union sous les réserves indiquées ci-aprés. Ces pays pourront exiger,

avant de procéder å 1’enregistrement définitif, la produetion d’un certificat d’enregistrement

au pays d’origine délivré par 1’autorité compétente. Aucune légalisation

ne sera requise pour ce certificat.

B. — (1) Toutefois, pourront étre refusées ou invalidées:

1° les marques qui sont de nature å porter atteinte å des droits acquis par des

tiers dans le pays ou la protection est réclamée;

<

2° les marques dépourvues de tout caractére distinetif, ou bien composées

exelusivement de signes ou d’indications pouvant servir, dans le commerce, pour

désigner 1’espéce, la qualité, la quantité, la destination, la valeur, le lieu d’origine

des produits ou 1’époque de produetion, ou devenus usuels dans le langage courant

ou les habitudes loyales et constantes du commerce du pays ou la protection est

réclamée. Dans 1’appréciation du caractére distinetif d’une marque, on devra

tenir compte de toutes les circonstances de fait, notamment de la durée de 1’usage

de la marque;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

21

don och andra tillbehör, då dessa fartyg

tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i det ifrågavarande landets farvatten,

under förutsättning att användandet

sker uteslutande för fartygets behov;

2) användande av anordningar,

som utgöra föremål för patentet, i

konstruktion eller drift av andra

unionsländers luft- eller lantfordon

eller tillbehör till sådana fordon, då

dessa tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i vederbörande land.

Artikel 6.

Varje i hemlandet vederbörligen registrerat

fabriks- eller handelsmärke

skall kunna registreras samt erhålla

skydd i sin ursprungliga form

(telle quelle) i övriga unionsländer.

(Jfr sista st.)

Dock kan registrering vägras eller

förklaras ogiltig för:

1) märken, vilka äro av beskaffenhet

att göra intrång i av tredje man

förvärvad rätt i det land, där skydd

begäres;

2) märken, helt och hållet saknande

egenartad karaktär eller uteslutande

sammansatta av tecken eller benämningar,

vilka i handeln kunna

tjäna till att angiva varors art, beskaffenhet,

mängd, bestämmelse, värde,

ursprungsort eller tidpunkten för deras

framställande eller som blivit vanliga

i gängse språkbruk eller i lojalt

och konstant handelsbruk i det land,

där skydd är begärt.

Vid bedömandet av ett märkes egen
-

ling, don och andra tillbehör, då dessa

fartyg tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i det ifrågavarande landets farvatten,

under förutsättning att användandet

sker uteslutande för fartygets

behov;

2) användande av anordningar,

som utgöra föremål för patentet, i

konstruktion eller drift av andra

pnionsländers luft- eller lantfordon

eller tillbehör till sådana fordon, då

dessa tidvis eller tillfälligtvis inkomma

i vederbörande land.

Artikel 6.

A. - Varje i hemlandet vederbörligen

registrerat fabriks- eller handelsmärke

skall, under nedan angivna förbehåll,

kunna registreras samt erhålla

skydd i sin ursprungliga form (telle

quelle) i övriga unionsländer. Dessa

länder kunna fordra företeendet av ett

av behörig myndighet utfärdat

bevis om registrering i hemlandet, innan

den definitiva registreringen företages.

Legalisering av detta bevis

skall ej kunna krävas.

B. -1. Dock kan registrering vägras

eller förklaras ogiltig för:

1) märken, vilka äro av beskaffenhet

att göra intrång i av tredje man

förvärvad rätt i det land, där skydd

begäres;

2) märken, helt och hållet saknande

egenartad karaktär eller uteslutande

sammansatta av tecken eller benämningar,

vilka i handeln kunna

tjäna till att angiva varors art, beskaffenhet,

mängd, bestämmelse, värde,

ursprungsort eller tidpunkten för deras

framställande eller som blivit vanliga

i gängse språkbruk eller i lojalt

och konstant handelsbruk i det land,

där skydd är begärt. Vid bedömandet

av ett märkes egenartade karaktär bör

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

3° les marques qui sont contraires å la mörale ou å 1’ordre public, notamment

celles qui sont de nature å tromper le public. Il est entendu qu’une marque ne

pourra étre considérée comme contraire å l’ordre public pour la seule raison

qu’elle n’est pas conforme å quelque disposition de la législation sur les marques

sauf le cas ou cette disposition elle-méme concerne 1’ordre public.

(2) Ne pourront étre refusées dans les autres pays de l’Union les marques de

fabrique ou de commerce pour le seul motif qu’elles ne différent des marques

protégées dans le pays d’origine que par des éléments n’altérant pas le caractére

distinctif et ne touchant pas å 1’identité des marques dans la forme sous laquelle

celles-ci ont été enregistrées audit pays d’origine.

C. — Sera considéré comme pays d’origine le pays de 1’Union ou le déposant

a un établissement industriel ou commercial effectif et sérieux, et, s’il n’a pas

un tel établissement, le pays de l’Union ou il a son domicile, et, s’il n’a pas de

domicile dans 1’Union, le pays de sa nationalité, au cas ou il est ressortissant

d’un pays de l’Union.

D. — Lorsqu’une marque de fabrique ou de commerce aura été réguliérement

enregistrée dans le pays d’origine, puis dans un ou plusieurs autres pays de

1’Union, chacune de ees marques nationales sera considérée, des la date å laquelle

elle aura été enregistrée, comme indépendante de la marque dans le pays d’origine,

pourvu qu’elle soit conforme å la législation intérieure du pays d’importation.

E. — En aucun cas le renouvellement de 1’enregistrement d’une marque dans

le pays d’origine n’entrainera 1’obligation de renouveler 1’enregistrement dans les

autres pays de FUnion ou la marque aura été enregistrée.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

23

artade karaktär bör avseende fästas

vid alla faktiska omständigheter, särskilt

vid den tidslängd, under vilken

märket varit i bruk;

3) märken, som äro stridande mot

god sed eller allmän ordning.

Ett märke skall dock icke kunna

anses strida mot allmän ordning endast

därför, att det icke står i överensstämmelse

med något visst stadgande

i lagstiftningen om varumärken, såframt

ej detta stadgande just har avseende

å allmän ordning.

Som hemland skall anses:

det unionsland, där sökanden bar

ett verkligt industri- eller handelsföretag,

och, om han icke har något sådant

företag, det unionsland, där han

är bosatt, och, om han icke är bosatt

i något unionsland, det land, där han

är medborgare, såvida han tillhör ett

unionsland.

I intet fall skall förnyelse av ett

märkes registrering i hemlandet med
-

avseende fästas vid alla faktiska omständigheter,

särskilt vid den tidslängd,

under vilken märket varit i

bruk;

3) märken, som äro stridande mol

god sed eller allmän ordning, särskilt

sådana som äro ägnade att vilseleda

allmänheten. Ett märke skall dock icke

kunna anses strida mot allmän

ordning endast därför att det icke står

i överensstämmelse med något visst

stadgande i lagstiftningen om varumärken,

såframt ej detta stadgande

just har avseende å allmän ordning.

2. Registrering av fabriks- eller

handelsmärken skall icke kunna vägras

i övriga unionsländer endast därför,

att de skilja sig från de i hemlandet

skyddade märkena i fråga om beståndsdelar,

som icke ändra den egenartade

karaktären av och icke beröra

identiteten med märkena i den form,

under vilken de registrerats i det

nämnda hemlandet.

C. - Som hemland skall anses det

unionsland, där sökanden har ett

verkligt industri- eller handelsföretag,

och, om han icke har något sådant

företag, det unionsland, där han är

bosatt, och, om han icke är bosatt i

något unionsland, det land, där han

är medborgare, såvida han tillhör ett

unionsland.

D. - Då ett fabriks- eller handelsmärke

blivit behörigen registrerat i

hemlandet och sedan i ett eller flera

andra unionsländer, skall vart och ett

av dessa nationella märken från den

dag det registrerats anses oberoende

av märket i hemlandet, om vederbörande

märke är i överensstämmelse

med den inhemska lagstiftningen i

regis trering siandet.

E. - I intet fall skall förnyelse av

ett märkes registrering i hemlandet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

F. — Le bénéfice de la priorité reste acquis aux dépöts de marques effectués

dans le délai de 1’article 4, méme lorsque 1’enregistrement dans le pays d’origine

n’intervient qu’aprés 1’expiration de ce délai.

Article 6 bis.

(1) Les pays de 1’Union s’engagent å refuser ou å invalider, soit d’office si la

législation du pays le permet, soit å la requéte de 1’intéressé, 1’enregistreraent

d’une marque de fabrique ou de commerce qui constitue la reproduction, l’imitation

ou la traduction, susceptibles de créer une confusion, d’une marque que

l’autorité compétente du pays de 1’enregistrement estimera y étre notoirement

connue comme étant déjå la marque d’une personne admise å bénéficier de la

présente Convention et utilisée pour des produits identiques ou similaires. Il en

sera de méme lorsque la partie essentielle de la marque constitue la reproduction

d’une telle marque notoirement connue ou une imitation susceptible de créer une

confusion avec celle-ci.

(2) Un délai minimum de trois ans devra étre accordé pour réclamer la radiation

de ees marques. Le délai courra de la date de 1’enregistrement de la marque. 3

(3) Il ne sera pas fixé de délai pour réclamer la radiation des marques enregistrées

de mauvaise foi.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

25

föra skyldighet att förnya registreringen

i de andra unionsländer, där

märket är registrerat.

Förmånen av prioritet bibehålies

för varumärkesansökningar, som

gjorts inom den i artikel 4 bestämda

fristen, även om registreringen i hemlandet

icke sker förrän efter utgången

av denna frist.

Bestämmelsen i första stycket utesluter

icke rätt att av sökanden fordra

ett av vederbörande myndighet i

hemlandet utfärdat bevis om behörig

registrering, men legalisering av detta

bevis skall ej kunna krävas.

Artikel 6 bis.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att vägra eller förklara ogiltig,

vare sig ex officio, om landets

lagstiftning sådant tillåter, eller på

yrkande av målsägande, registrering

av ett fabriks- eller handelsmärke,

som utgör en kopia eller efterbildning,

ägnad att framkalla förväxling, av ett

märke, som vederbörande myndighet

i registreringslandet finner därstädes

vara notoriskt känt såsom redan tillkommande

någon, som tillhör ett annat

av de fördragsslutande länderna,

och använt för varor av samma eller

liknande slag.

En frist av minst tre år skall medgivas

för anhängiggörande av talan

om dylik registrerings upphävande.

Denna frist räknas från dagen för

märkets registrering.

För fall, då registreringen erhållits

i ond tro, må icke bestämmas någon

frist, inom vilken sådan talan skall

vara anhängiggjord.

medföra skyldighet att förnya registreringen

i de andra unionsländer, där

märket är registrerat.

F. - Förmånen av prioritet bibehålies

för varumärkesansökningar, som

gjorts inom den i artikel 4 bestämda

fristen, även om registreringen i hemlandet

icke sker förrän efter utgången

av denna frist.

(Jfr avd. A. punkterna 2 och 3.)

Artikel 6 bis.

1. Unionsländerna förbinda sig att,

vare sig ex officio, om landets lagstiftning

sådant tillåter, eller på yrkande

av målsägande, vägra eller förklara

ogiltig registrering av ett fabriks-

eller handelsmärke, som utgör

kopia, efterbildning eller översättning,

ägnad att framkalla förväxling, av ett

märke, som vederbörande myndighet

i registreringslandet finner därstädes

vara notoriskt känt såsom redan tillkommande

en person, som äger njuta

förmån av förevarande konvention,

och använt för samma eller liknande

varor. Detsamma skall gälla, då märkets

väsentliga del utgör en kopia av

ett sådant notoriskt känt märke eller

en efterbildning av detta, ägnad att

framkalla förväxling.

2. En frist av minst tre år skall

medgivas för anhängiggörande av talan

om dylik registrerings upphävande.

Denna frist räknas från dagen för

märkets registrering.

3. För fall, då registreringen erhållits

i ond tro, må icke bestämmas någon

frist, inom vilken sådan talan

skall vara anhängiggjord.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 6 ter.

(1) Les pays de 1’Union conviennent de refuser ou d’invalider 1’enregistrement

et d’interdire, par des mesures appropriées, 1’utilisation, å défaut d’autorisation

des pouvoirs compétents, soit comme marques de fabrique ou de commerce, soit

comme éléments de ees marques, des armoiries, drapeaux et autres emblémes

d’État des pays de l’Union, signes et poincons officiels de controle et de garantie

adoptés par eux, ainsi que toute imitation au point de vue héraldique.

(2) L’interdiction des signes et poincons officiels de controle et de garantie

s’appliquera seulement dans les cas ou les marques qui les comprendront seront

destinées å étre utilisées sur des marchandises du méme genre ou d’un genre

similaire.

(3) Pour 1’application de ees dispositions, les pays de 1’Union conviennent de

se communiquer réciproquement, par 1’intermédiaire du Bureau international, la

liste des emblémes d’État, signes et poincons officiels de controle et de garantie

qu’ils désirent ou désireront placer, d’une facon absolue ou dans certaines limites,

sous la protection du present article, ainsi que toutes modifications ultérieures

apportées å cette liste. Chaque pays de l’Union mettra å la disposition

du public, en temps utile, les listes notifiées.

(4) Tout pays de 1’Union pourra, dans un délai de douze mois å partir de la

réception de la notification, transmettre, par 1’intermédiaire du Bureau international,

au pays intéressé, ses objections éventuelles. 5

(5) Pour les emblémes d’État notoirement connus, les mesures prévues å 1’alinéa

(1) s’appliqueront seulement aux marques enregistrées apres le 6 novembre 1925.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

27

Artikel 6 ter.

De fördragsslutande länderna överenskomma

att, när vederbörligt tillstånd

icke lämnats, vägra eller förklara

ogiltig registrering samt medelst

lämpliga åtgärder ingripa mot användande

såsom fabriks- eller handelsmärken

eller delar därav av de fördragsslutande

ländernas vapen, flaggor

och andra statsemblem, av dessa

länder antagna officiella kontroll- och

garantimärken och -stämplar ävensom

allt, som ur heraldisk synpunkt

utgör efterbildning därav.

Förbudet i fråga om officiella kontroll-

och garantimärken och -stämplar

är endast tillämpligt, om de varumärken,

som innehålla sådana, äro

avsedda att användas för varor av

samma eller liknande slag.

För tillämpningen av dessa bestämmelser

överenskomma de fördragsslutande

länderna att genom förmedling

av internationella byrån i Bern ömsesidigt

tillställa varandra en lista, upptagande

de statsemblem samt officiella

kontroll- och garantimärken och

-stämplar, som de för närvarande eller

framdeles önska att, helt och hållet

eller inom vissa gränser, ställa under

skydd enligt denna artikel, ävensom

alla senare ändringar i denna lista.

Vart och ett av de fördragsslutande

länderna skall under lämplig tid

hålla de notificerade listorna tillgängliga

för allmänheten.

Varje fördragsslutande land kan

under tolv månader från notifikationens

mottagande genom förmedling

av internationella byrån i Bern till vederbörande

land överlämna sina eventuella

invändningar.

I fråga om notoriskt kända statsemblem

äga de i första stycket avsedda

åtgärderna tillämpning endast å

Artikel 6 ter.

1. Unionsländerna överenskomma

att, när vederbörligt tillstånd icke

lämnats, vägra eller förklara ogiltig

registrering samt medelst lämpliga åtgärder

ingripa mot användande såsom

fabriks- eller handelsmärken eller

delar därav av unionsländernas

vapen, flaggor och andra statsemblem,

av dessa länder antagna officiella kontroll-

och garantimärken och -stämplar

ävensom allt, som ur heraldisk

synpunkt utgör efterbildning därav.

2. Förbudet i fråga om officiella

kontroll- och garantimärken och

-stämplar är endast tillämpligt, om de

varumärken, som innehålla sådana,

äro avsedda att användas för varor av

samma eller liknande slag.

3. För tillämpningen av dessa bestämmelser

överenskomma unionsländerna

att genom förmedling av internationella

byrån i Bern ömsesidigt

tillställa varandra förteckning

över de statsemblem samt officiella

kontroll- och garantimärken och

-stämplar, som de för närvarande eller

framdeles önska att, helt och hållet

eller inom vissa gränser, ställa under

skydd enligt denna artikel, ävensom

alla senare ändringar i denna

förteckning. Varje unionsland

skall under lämplig tid hålla de

meddelade f örteckningarn

a tillgängliga för allmänheten.

4. Varje unionsland kan under tolv

månader från meddelandets

mottagande genom förmedling av internationella

byrån i Bern till vederbörande

land överlämna sina eventuella

invändningar.

5. I fråga om notoriskt kända statsemblem

äga de i första stycket avsedda

åtgärderna tillämpning endast

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(6) Pour les emblémes d’État qui ne seraient pas notoirement connus, et pour

les signes et poin^ons officiels, ees dispositions ne seront applicables qu’aux marques

enregistrées plus de deux mois apres réception de la notification prévue par

1’alinéa (3).

(7) En cas de mauvaise foi, les pays auront la faeulté de faire radier méme

les marques enregistrées avant le 6 novembre 1925 et comportant des emblémes

d’État, signes et poincons.

(8) Les nationaux de chaque pays qui seraient autorisés å faire usage des emblémes

d’État, signes et poincons de leur pays, pourront les utiliser, méme s’il

y avait similitude avec ceux d’un autre pays.

(9) Les pays de 1’Union s’engagent å interdire 1’usage non autorisé, dans le

commerce, des armoiries d’État des autres pays de l’Union, lorsque cet usage

sera de nature å induire en erreur sur 1’origine des produits.

(10) Les dispositions qui précédent ne font pas obstacle å 1’exercice, par les

pays, de la faeulté de refuser ou d’invalider, par application du 3° de 1’alinéa

(1) de la lettre B de 1’article 6, les marques contenant, sans autorisation, des

armoiries, drapeaux, décorations et autres emblémes d’État, ou des signes et

poinejons officiels adoptés par un pays de l’Union.

Article 6 quater.

(1) Lorsque, conformément å la législation d’un pays de 1’Union, la cession

d’une marque n’est valable que si elle a lieu en méme temps que le transfert de

1’entreprise ou du fonds de commerce auquel la marque appartient, il suffira,

pour que cette validité soit admise, que la partie de 1’entreprise ou du fonds de commerce

située dans ce pays soit transmise au cessionnaire avec le droit exelusif

d’y fabriquer ou d’y vendre les produits portant la marque cédée.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

29

varumärken, som registreras efter undertecknandet

av föreliggande akt.

I fråga om statsemblem, som icke

äro notoriskt kända, samt officiella

märken och stämplar äro dessa bestämmelser

icke tillämpliga å andra

varumärken än sådana, som registreras

mer än två månader efter mottagandet

av den i tredje stycket avsedda

notifikationen.

I händelse av ond tro äga länderna

att låta upphäva registrering även av

sådana märken, som registrerats före

undertecknandet av förevarande akt

och innehålla statsemblem eller officiella

märken och stämplar.

De medborgare i ett land, som äro

berättigade att använda sitt eget lands

statsemblem, märken och stämplar,

äga begagna dessa, även om de förete

likhet med ett annat lands.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att förbjuda användande i

handeln, utan vederbörligt tillstånd,

av andra fördragsslutande länders

statsvapen, då detta användande är

ägnat att vilseleda angående varors

ursprung.

Förestående bestämmelser medföra

ej inskränkning i ländernas befogenhet

att, med tillämpning av artikel 6

stycket 2 nr 3, vägra eller förklara

ogiltig registrering av märken, som

utan tillstånd innehålla vapen, flaggor,

utmärkelsetecken och andra

statsemblem eller av något unionsland

antagna officiella märken och

stämplar.

å varumärken, som registrerats efter

den 6 november 1925.

6.1 fråga om statsemblem, som icke

äro notoriskt kända, samt officiella

märken och stämplar äro dessa bestämmelser

icke tillämpliga å andra

varumärken än sådana, som registrerats

mer än två månader efter mottagandet

av det i tredje stycket avsedda

meddelandet.

7. I händelse av ond tro äga länderna

att låta upphäva registrering

även av sådana märken, som registrerats

före den 6 november 1925 och

innehålla statsemblem eller officiella

märken och stämplar.

8. De medborgare i ett land, som

äro berättigade att använda sitt eget

lands statsemblem, märken och

stämplar, äga begagna dessa även om

de förete likhet med ett annat lands.

9. Unionsländerna förbinda sig att

förbjuda användande i handeln utan

vederbörligt tillstånd av andra unionsländers

statsvapen, om sådant

användande är ägnat att vilseleda angående

varors ursprung.

10. Förestående bestämmelser medföra

ej inskränkning i ländernas befogenhet

att, med tillämpning av artikel

6 avdelning B stycket 1 nr 3,

vägra eller förklara ogiltig registrering

av märken, som utan tillstånd innehålla

vapen, flaggor, utmärkelsetecken

och andra statsemblem eller av

något unionsland antagna officiella

märken och stämplar.

Artikel 6 quater (ny).

1. Om enligt ett unionslands lagstiftning

överlåtelse av ett varumärke

icke är giltig annat än om den äger

ruim samtidigt med överlåtelse av det

företag eller den handelsrörelse, var
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Cette disposition n’impose pas aux pays de l’Union 1’obligation de considérer

comme valable le transfert de toute marque dont 1’usage par le cessionnaire serait,

en fait, de nature å induire le public en erreur, notamment en ce qui concerne

la provenance, la nature ou les qualités substantielles des produits auxquels la

marque est appliquée.

Article 7.

La nature du produit sur lequel la marque de fabrique ou de commerce doit

étre apposée ne peut, dans aucun cas, faire obstacle å 1’enregistrement de la

marque.

Artide 7 bis.

(1) Les pays de l’Union s’engagent å admettre au dépot et å protéger les marques

collectives appartenant å des collectivités dont 1’existence n’est pas contraire å

la loi du pays d’origine, méme si ees collectivités ne possédent pas un établissement

industriel ou commercial.

(2) Chaque pays sera juge des conditions particuliéres sous lesquelles une

marque collective sera protégée et il pourra refuser la protection si cette marque

est contraire å 1’intérét public. 3

(3) Cependant, la protection de ees marques ne pourra étre refusée å aucune

collectivité dont 1’existence n’est pas contraire å la loi du pays d’origine, pour

le motif qu’elle n’est pas établie dans le pays ou la protection est requise ou qu’elle

n’est pas constituée conformément å la législation de ce pays.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Artikel 7.

Beskaffenheten av det föremål,

varå fabriks- eller handelsmärke är

avsett att anbringas, må icke i något

fall utgöra hinder för registrering av

märket.

o "I

Öl

till märket hör, skall det för giltig

överlåtelse dock anses tillräckligt, att

till förvärvaren övergår den del av

företaget eller handelsrörelsen, som är

belägen i detta land, med uteslutanderätt

att där tillverka eller försälja de

varor, varå det överlåtna märket finnes

anbragt.

2. Denna bestämmelse ålägger icke

unionsländerna någon förpliktelse att

anse en överlåtelse giltig, om förvärvarens

användande av märket i själva

verket skulle vara ägnat att vilseleda

allmänheten, särskilt angående ursprunget,

beskaffenheten och de väsentliga

egenskaperna hos de varor,

för vilka märket är avsett.

Artikel 7.

Beskaffenheten av d e n vara, å

vilken fabriks- eller handelsmärke

är avsett att anbringas, må icke i något

fall utgöra hinder för registrering

av märket.

Artikel 7 bis.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att tillåta registrering av

och förläna skydd åt märken, som

tillhöra sammanslutningar, vilkas tillvaro

icke strider mot hemlandets lagstiftning,

även om dessa sammanslutningar

icke besitta något industrieller

handelsföretag.

Varje land skall dock äga bestämma

de särskilda villkor, under vilka

en sammanslutning må tillåtas att

skydda sina märken.

Artikel 7 bis.

1. Unionsländerna förbinda sig att

tillåta registrering av och skydda

kollektiv märken, som tillhöra sammanslutningar,

vilkas bestånd

icke strider mot hemlandets lagstiftning,

även om dessa sammanslutningar

icke besitta något industri- eller

handelsföretag.

2. Varje land skall äga bestämma

de särskilda villkor, under vilka ett

kollektivmärke skall skyddas, och

skall kunna vägra skydd, om detta

märke strider mot allmänintresset.

3. Skydd för dessa märken skall

dock ej kunna vägras någon sammanslutning,

vars bestånd icke strider mot

hemlandets lagstiftning, därför att

den ej har säte i det land, där skydd

begäres, eller att den ej bildats i över
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr 30.

Artide 8.

Le nom commercial sera protegé dans tous les pays de 1’Union sans obligation

de dépöt ou d’enregistrement, qu’il fasse ou non partie d’une marque de fabrique

ou de commerce.

Artide 9.

(1) Tout produit portant illicitement une marque de fabrique ou de commerce,

ou un nom commercial, sera saisi å 1’importation dans ceux des pays de l’Union

dans lesquels cette marque ou ce nom commercial ont droit å la protection légale.

(2) La saisie sera également effectuée dans le pays ou 1’apposition illicite aura

eu lieu, ou dans le pays ou aura été importé le produit.

(3) La saisie aura lieu å la requéte soit du ministére public, soit de toute autre

autorité compétente, soit d’une partie intéressée, personne physique ou morale,

conformément å la législation intérieure de chaque pays.

(4) Les autorités ne seront pas tenues d’effectuer la saisie en cas de transit.

(5) Si la législation d’un pays n’admet pas la saisie å 1’importation, la saisie

sera remplacée par la prohibition d’importation ou la saisie å 1’intérieur. 6

(6) Si la législation d’un pays n’admet ni la saisie å rimportation, ni la prohibition

d’importation, ni la saisie å Fintérieur, et en attendant que cette législation

soit modifiée en conséquence, ees mesures seront remplacées par les actions

et moyens que la loi de ce pays assurerait en pareil cas aux nationaux.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

33

ensstämmelse med lagstiftningen i

detta land.

Artikel 8.

Firma skall, vare sig den ingår i

fabriks- eller handelsmärke eller icke,

utan villkor av anmälan eller registrering

åtnjuta skydd i samtliga unionsländer.

Artikel 9.

Varor, å vilka olovligen finnes anbragt

fabriks- eller handelsmärke eller

firma, skola tagas i beslag vid införseln

till de unionsländer, i vilka

ifrågavarande märke eller firma äger

rätt till laga skydd.

Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den olovliga beteckningen

anbragts, eller inom det

land, till vilket varan blivit införd.

Beslag skall ske på begäran vare sig

av allmän åklagare eller av annan behörig

myndighet eller av målsägande,

fysisk eller juridisk person, i enlighet

med varje lands inre lagstiftning.

Myndigheterna skola icke vara skyldiga

att verkställa beslag å transitogods.

Om lagstiftningen i något land icke

medgiver beslag vid införseln, skall

sådant beslag ersättas med införselförbud

eller beslag inom landet.

Därest lagstiftningen i något land

icke medgiver vare sig beslag vid införseln

eller införselförbud eller beslag

inom landet, skola sådana åtgärder,

till dess att detta lands lagstiftning

ändrats i enlighet härmed, ersättas

med de rättsmedel, som det ifrågavarande

landets lagstiftning i jämförliga

fall tillförsäkrar landets egna

medborgare.

Artikel 8.

Firma skall, vare sig den ingår i

fabriks- eller handelsmärke eller icke,

utan villkor av anmälan eller registrering

åtnjuta skydd i samtliga unionsländer.

Artikel 9.

1. Varor, å vilka olovligen finnes

anbragt fabriks- eller handelsmärke

eller firma, skola tagas i beslag vid införseln

till de unionsländer, i vilka

ifrågavarande märke eller firma äger

rätt till laga skydd.

2. Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den olovliga beteckningen

anbragts, eller inom det

land, till vilket varan blivit införd.

3. Beslag skall ske på begäran vare

sig av allmän åklagare eller av annan

behörig myndighet eller av målsägande,

fysisk eller juridisk person, i enlighet

med varje lands inre lagstiftning.

4. Myndigheterna skola icke vara

skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

5. Om lagstiftningen i något land

icke medgiver beslag vid införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud

eller beslag inom landet.

6. Därest lagstiftningen i något land

icke medgiver vare sig beslag vid införseln

eller införselförbud eller beslag

inom landet, skola sådana åtgärder,

till dess denna lagstiftning

ändrats i enlighet härmed, ersättas

med de rättsmedel, som det ifrågavarande

landets lagstiftning i jämförliga

fall tillförsäkrar landets egna

medborgare.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Article 10.

(1) Les dispositions de 1’article précédent seront applicables å tout produit

portant faussement, comme indication de provenance, le nom d’une localité ou

d’un pays déterminé, lorsque cette indication sera jointe å un nom commercial

fictif ou emprunté dans une intention frauduleuse.

(2) Sera en tout cas reconnu comme partie intéressée, que ce soit une personne

physique ou morale, tout producteur, fabricant ou commercant engagé dans la

production, la fabrication ou le commerce de ce produit et établi soit dans la

localité faussement indiquée comme lieu de provenance, soit dans la region ou

cette localité est située, soit dans le pays faussement indiqué, soit dans le pays

ou la fausse indication de provenance est employée.

Artide 10 bis.

(1) Les pays de 1’Union sont tenus d’assurer aux ressortissants de 1’Union une

protection effective contre la concurrence déloyale.

(2) Constitue un acte de concurrence déloyale tout acte de concurrence contraire

aux usages honnétes en matiére industrielle ou commerciale.

(3) Notamment devront étre interdits:

1° tous faits quelconques de nature å créer une confusion par n’importe quel

moyen avec l’établissement, les produits ou 1’activité industrielle ou commerciale

d’un concurrent;

2° les allégations fausses, dans 1’exercice du commerce, de nature å discréditer

1’établissement, les produits ou 1’activité industrielle ou commerciale d’un concurrent.

Artide 10 ter.

(1) Les pays de 1’Union s’engagent å assurer aux ressortissants des autres pays de

1’Union des recours légaux appropriés pour réprimer efficacement tous les actes

visés aux artides 9, 10 et 1 0 bis.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

35

Artikel 10.

Föreskrifterna i föregående artikel

äro tillämpliga å varor, på vilka

falskeligen finnes såsom ursprungsbeteckning

anbragt namnet å en bestämd

ort eller ett bestämt land, då

denna beteckning är fogad till en uppdiktad

eller i bedräglig avsikt lånad

firma.

Såsom målsägande skall alltid anses

varje producent, fabrikant eller

handlande, vare sig fysisk eller juridisk

person, som sysselsätter sig med

produktion eller fabrikation av eller

handel med varor av ifrågavarande

slag och som idkar rörelse å den såsom

ursprungsort falskeligen angivna

orten eller i den trakt, där denna ort

är belägen, eller i det falskeligen angivna

landet.

Artikel 10 bis.

De fördragsslutande länderna äro

pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhöra

något unionsland, verksamt

skydd mot illojal konkurrens.

Varje konkurrenshandling, som

strider mot god affärssed, utgör en

handling av illojal konkurrens.

Särskilt skola förbjudas:

1) alla handlingar av beskaffenhet

att, genom vilket medel det vara må,

framkalla förväxling med en konkurrents

varor;

2) oriktiga påståenden i utövning

av handelsverksamhet, ägnade att

misskreditera en konkurrents varor.

Artikel 10 ter.

De fördragsslutande länderna förbinda

sig att tillförsäkra dem, som

Artikel 10.

1. Bestämmelserna i föregående

artikel äro tillämpliga å a 11 a

varor, på vilka falskeligen finnes såsom

ursprungsbeteckning anbragt

namnet å en bestämd ort eller ett bestämt

land, då denna beteckning är

fogad till en uppdiktad eller i bedräglig

avsikt lånad firma.

2. Såsom målsägande skall alltid

anses varje producent, fabrikant eller

handlande, vare sig fysisk eller juridisk

person, som sysselsätter sig med

produktion eller tillverkning

av eller handel med varor av ifrågavarande

slag och som idkar rörelse

antingen å den såsom ursprungsort

falskeligen angivna orten

eller i den trakt, där denna ort är belägen,

eller i det falskeligen angivna

landet eller i det land, där den oriktiga

ursprung sbeteckning en användes.

Artikel 10 bis.

1. Unionsländerna äro pliktiga att

tillförsäkra dem, som tillhöra något

unionsland, verksamt skydd mot illojal

konkurrens.

2. Varje konkurrenshandling, som

strider mot god affärssed, utgör en

handling av illojal konkurrens.

3. Särskilt skola förbjudas:

1) alla handlingar av beskaffenhet

att, genom vilket medel det vara må,

framkalla förväxling med en konkurrents

företag, varor eller verksamhet

inom industri eller handel;

2) oriktiga påståenden i utövning

av affär sverksamhet, ägnade att

misskreditera en konkurrents företag,

varor eller verksamhet inom industri

eller handel.

Artikel 10 ter.

1. Unionsländerna förbinda sig att

tillförsäkra dem som tillhöra andra

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Ils s’engagent, en outre, å prévoir des mesures pour permettre aux syndicats

et associations représentant les industriels, producteurs ou commergants intéressés

et dont 1’existence n’est pas contraire aux lois de leurs pays, d’agir en justice

ou auprés des autorités administratives, en vue de la répression des actes prévus

par les artides 9, 10 et 10 bis, dans la mesure ou la loi du pays dans lequel la protection

est réclamée le permet aux syndicats et associations de ce pays.

Article 11.

(1) Les pays de T Union accorderont, conformément å leur législation intérieure,

une protection temporaire aux inventions brevetables, aux modéles d’utilité, aux

dessins ou modéles industriels ainsi qu’aux marques de fabrique ou de commerce,

pour les produits qui figureront aux expositions internationales officielles ou

•officiellement reconnues organisées sur le territoire de l’un d’eux.

(2) Cette protection temporaire ne prolongera pas les délais de Farticle 4. Si,

plus tard, le droit de priorité est invoqué, 1’Administration de chaque pays pourra

faire partir le délai de la date de 1’introduction du produit dans 1’exposition. 3

(3) Chaque pays pourra exiger, comme preuve de l’identité de 1’objet exposé

et de la date d’introduction, les piéces justificatives qu’il jugera nécessaires.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

37

tillhöra andra unionsländer, lämpliga

rättsmedel för verksamt undertryckande

av alla i artiklarna 9, 10 och

10 bis avsedda handlingar.

De förbinda sig därjämte att vidtaga

åtgärder, som tillåta korporationer

och föreningar, vilka företräda

den av saken berörda industrien eller

handeln och vilkas tillvaro icke strider

mot lagstiftningen i hemlandet,

att föra talan vid domstol eller inför

administrativ myndighet om undertryckande

av sådana handlingar, som

avses i artiklarna 9, 10 och 10 bis, i

den mån lagstiftningen i det land, där

skydd begäres, medgiver sådant för

detta lands korporationer och föreningar.

Artikel 11.

De fördragsslutande länderna skola

med avseende å varor, som utställas

å internationella, officiella eller officiellt

erkända utställningar, anordnade

inom något av dem, i överensstämmelse

med varje lands inre lagstiftning

meddela provisoriskt skydd åt

patenterbara uppfinningar, nyttighetsmodeller,

industriella mönster eller

modeller ävensom åt fabriks- eller

handelsmärken.

Detta provisoriska skydd skall icke

förlänga de i artikel 4 angivna fristerna.

Om prioritetsrätt senare åberopas,

skall varje lands regering kunna

låta fristen löpa från tidpunkten

för varans införande å utställningen.

Varje land skall till bevis om det

utställda föremålets identitet och tidpunkten

för dess införande å utställningen

kunna fordra de intyg, som

det finner erforderliga.

unionsländer lämpliga rättsmedel för

verksamt undertryckande av alla i artiklarna

9, 10 och 10 bis avsedda

handlingar.

2. De förbinda sig därjämte att vidtaga

åtgärder, som tillåta korporationer

och föreningar, vilka företräda

de av saken berörda industriidkarnar

producenterna och köpmännen och

vilkas bestånd icke strider mot

lagstiftningen i hemlandet, att föra talan

vid domstol eller inför administrativ

myndighet om undertryckande

av sådana handlingar, som avses i artiklarna

9, 10 och 10 bis, i den mån

lagstiftningen i det land där skydd begäres

medgiver sådant för detta lands

korporationer och föreningar.

Artikel 11.

1. Unionsländer na skola med avseende

å varor, som utställas å internationella,

officiella eller officiellt erkända

utställningar, anordnade inom

något av dem, i överensstämmelse med

varje lands inre lagstiftning meddela

provisoriskt skydd åt patenterbara

uppfinningar, nyttighetsmodeller, industriella

mönster eller modeller ävensom

åt fabriks- eller handelsmärken.

2. Detta provisoriska skydd skall

icke förlänga de i artikel 4 angivna

fristerna. Om prioritetsrätt senare

åberopas, skall varje lands regering

kunna låta fristen löpa från tidpunkten

för varans införande å utställningen.

3. Varje land skall till bevis om det

utställda föremålets identitet och tidpunkten

för dess införande å utställningen

kunna fordra de intyg, som

det finner erforderliga.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Article 12.

(1) Chacun des pays de 1’Union s’engage å établir un service spécial de la propriété

industrielle et un dépöt central pour la communication au public des

brevets d’invention, des modéles d’utilité, des dessins ou modéles industriels et

des marques de fabrique ou de commerce.

(2) Ce service publiera une feuille périodique officielle. Il publiera réguliérement:

a) les noms des titulaires des brevets délivrés, avec une bréve désignation des

inventions brevetées;

b) les reproductions des marques enregistrées.

Artide 13.

(1) L’Office international institué å Berne sous le nom de Bureau international

pour la protection de la propriété industrielle est placé sous la haute autorité

du Gouvernement de la Confédération suisse, qui en régle 1’organisation et en

surveille le fonctionnement.

(2) La langue officielle du Bureau international est la langue francaise.

(3) Le Bureau international centralise les renseignements de toute nature relatifs

å la protection de la propriété industrielle; il les réunit et les publie. Il procéde

aux études d’utilité commune intéressant l’Union et rédige, å l’aide des documents

qui sont mis å sa disposition par les diverses Administrations, une feuille

périodique, en langue franpaise, sur les questions concernant 1’objet de 1’Union. 4

(4) Les numéros de cette feuille, de méme que tous les documents publiés par

le Bureau international, sont répartis entre les Administrations des pays de

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

39

Artikel 12.

Vart och ett av de fördragsslutande

länderna förbinder sig att anordna ett

särskilt förvaltningsorgan för ärenden

rörande den industriella äganderätten

ävensom ett centralställe med

ändamål att hålla patent, nyttighetsmodeller,

industriella mönster eller

modeller och fabriks- eller handelsmärken

tillgängliga för allmänheten.

Detta förvaltningsorgan skall publicera

en officiell periodisk tidskrift.

Artikel 13.

Den under namnet »Internationella

byrån för skydd av den industriella

äganderätten» i Bern inrättade internationella

anstalten är ställd under

det höga skyddet av Schweiziska edsförbundets

regering, vilken reglerar

dess organisation och övervakar dess

verksamhet.

Det franska språket är den internationella

byråns officiella språk.

Den internationella byrån samlar

alla slags upplysningar angående

skyddet av den industriella äganderätten

samt sammanfattar och offentliggör

dessa. Den företager allmännyttiga

undersökningar av intresse

för unionen samt utgiver med stöd av

de handlingar, som av de olika regeringarna

ställas till dess förfogande,

en tidskrift på franska språket rörande

de frågor, som angå unionens föremål.

Denna tidskrifts häften ävensom alla

handlingar, som utgivas av den in
-

Artikel 12.

1. Varje unionsland förbinder sig

att anordna ett särskilt förvaltningsorgan

för ärenden rörande den industriella

äganderätten ävensom ett

centralställe för att hålla patent,

nyttighetsmodeller, industriella mönster

eller modeller och fabriks- eller

handelsmärken tillgängliga för allmänheten.

2. Detta förvaltningsorgan skall

publicera en officiell periodisk tidskrift.

Regelbundet skola offentliggöras:
a)

namnen å innehavare av beviljade

patent med en kort uppgift om de

patenterade uppfinningarna;

b) avtryck av registrerade varumärken.

Artikel 13.

1. Den under namnet »Internationella

byrån för skydd av den industriella

äganderätten» i Bern inrättade

internationella anstalten är ställd under

det höga skyddet av Schweiziska

edsförbundets regering, vilken reglerar

dess organisation och övervakar

dess verksamhet.

2. Det franska språket är den internationella

byråns officiella språk.

3. Den internationella byrån samlar

alla slags upplysningar angående

skyddet av den industriella äganderätten

samt sammanfattar och offentliggör

dessa. Den företager allmännyttiga

undersökningar av intresse för

unionen samt utgiver med stöd av de

handlingar, som av de olika regeringarna

ställas till dess förfogande, en

tidskrift på franska språket rörande

de frågor, som angå unionens föremål.

4. Denna tidskrifts häften ävensom

alla handlingar, som utgivas av den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 30.

l’Union dans la proportion du nombre des unités contributives ci-dessous mentionnées.

Les exemplaires et documents supplémentaires qui seraient réclamés,

soit par lesdites Administrations, soit par des sociétés ou des particuliers, seront

payés å part.

(5) Le Bureau international doit se tenir en tout temps å la disposition des

pays de 1’Union pour leur fournir, sur les questions relatives au service international

de la propriété industrielle, les renseignements spéciaux dont ils pourraient

avoir besoin. Le Directeur du Bureau international fait sur sa gestion un

rapport annuel qui est communiqué å tous les pays de 1’Union.

(6) Les dépenses ordinaires du Bureau international seront supportées en commun

par les pays de l’Union. Jusqu’å nouvel ordre, elles ne pourront pas dépasser

la somme de cent vingt mille francs suisses par année. Cette somme pourra étre

augmentée, au besoin, par décision unanime d’une des Conférences prévues å

1’article 14.

(7) Les dépenses ordinaires ne comprennent pas les frais afférents aux travaux

des Conférences de Plénipotentiaires ou administratives, ni les frais que pourront

entrainer des travaux spéciaux ou des publications effectués conformément aux

décisions d’une Conférence. Ces frais, dont le montant annuel ne pourra dépasser

20 000 francs suisses, seront répartis entre les pays de 1’Union proportionnellement

å la contribution qu’ils payent pour le fonctionnement du Bureau international,

suivantlpes dispositions de 1’alinéa (8) ci-aprés. 8

(8) Pour déterminer la part contributive de chacun des pays dans cette somme

totale des frais, les pays de l’Union et ceux qui adhéreront ultérieurement å

1’Union sont divisés en six classes, contribuant chacune dans la proportion d’un

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

41

ternationella byrån, utdelas till unionsländernas

regeringar i förhållande

till antalet nedan omförmälda bidragsenheter.

Begäras ytterligare exemplar

och handlingar, vare sig av

nämnda regeringar eller av sammanslutningar

eller enskilda personer,

skola de betalas särskilt.

Den internationella byrån skall alltid

stå till unionsländernas förfogande

för att skaffa dem sådana särskilda

upplysningar beträffande frågor

om det internationella handhavandet

av den industriella äganderätten, varav

de kunna hava behov. Den internationella

byråns direktör avgiver årligen

över sin verksamhet en redogörelse,

vilken skall delgivas samtliga

unionsländer.

Omkostnaderna för den internationella

byrån bestridas gemensamt av

de fördragsslutande länderna. Tills

vidare må de icke överskrida en summa

av etthundratjugutusen schweiziska

francs årligen. Denna summa

kan i händelse av behov höjas genom

enhälligt beslut vid sådan konferens,

som avses i artikel 14.

För bestämmande av varje lands bidrag

till denna totala kostnadssumma

indelas de fördragsslutande länderna

internationella byrån, utdelas till unionsländernas

regeringar i förhållande

till antalet nedan omförmälda bidragsenheter.

Begäras ytterligare exemplar

och handlingar, vare sig av

nämnda regeringar eller av sammanslutningar

eller enskilda personer,

skola de betalas särskilt.

5. Den internationella byrån skall

alltid stå till unionsländernas förfogande

för att skaffa dem sådana särskilda

upplysningar beträffande frågor

om det internationella handhavandet

av den industriella äganderätten,

varav de kunna hava behov. Den internationella

byråns direktör avgiver

årligen över sin verksamhet en redogörelse,

vilken skall delgivas samtliga

unionsländer.

6. De ordinarie omkostnaderna för

den internationella byrån bestridas gemensamt

av unionsländer na. Tills vidare

må de icke överskrida en summa

av etthundratjugutusen schweiziska

francs årligen. Denna summa kan i

händelse av behov höjas genom enhälligt

beslut vid sådan konferens,

som avses i artikel 14.

7. De ordinarie omkostnaderna inbegripa

icke utgifter i anledning av

diplomatiska eller administrativa konferenser

eller kostnader, som särskilda

arbeten eller publikationer, verkställda

i överensstämmelse med beslut

av en konferens, kunna medföra. Dessa

kostnader, vilkas årliga belopp icke

får överskrida tjugutusen schweiziska

francs, skola fördelas mellan unionsländerna

i förhållande till de belopp,

som de enligt bestämmelserna i stycket

8 nedan betala för den internationella

byråns verksamhet.

8. För bestämmande av varje lands

bidrag till denna totala kostnadssumma

indelas unionsländerna ävensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

certain nombre cTunités, savoir:

lre classe

25 unités

2e »

3e »

4e »

5e »

6e »

20 »

15 »

10 »

5 »

3 »

Ces coefficients sont multipliés par le nombre des pays de chaque classe et la

somme des produits ainsi obtenus fournit le nombre d’unités par lequel la dépense

totale doit étre divisée. Le quotient donne le montant de l’unité de dépense.

(9) Chacun des pays de l’Union désignera, au moment de son accession, la classe

dans laquelle il désire étre rangé. Toutefois, chaque pays de 1’Union pourra déclarer

ultérieurement qu’il désire étre rangé dans une autre classe.

(10) Le Gouvernement de la Confédération suisse surveille les dépenses du

Bureau international, fait les avances nécessaires et établit le compte annuel

qui sera communiqué å toutes les autres Administrations.

Article 14.

(1) La présente Convention sera soumise å des revisions périodiques, en vue

d’y introduire les améliorations de nature å perfectionner le systéme de l’Union.

(2) A cet effet, des Conférences auront lieu, successivement, dans l’un des pays

de 1’Union entre les Délégués desdits pays. 3

(3) L’Administration du pays ou doit siéger la Conférence préparera, avec le

concours du Bureau international, les travaux de cette Conférence.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

43

ävensom de länder, som senare ansluta

sig till unionen, i sex klasser, av

vilka var och en skall lämna bidrag i

förhållande till ett visst antal enheter,

nämligen:

1 :a klassen ........ 25 enheter,

2:a » 20 »

3:e » 15 »

4:e » 10 »

5 :e » 5 »

6:e » 3 »

Dessa koefficienter multipliceras

med antalet länder i varje klass. Summan

av de sålunda erhållna produkterna

angiver antalet enheter, varmed

hela kostnaden skall delas. Kvoten angiver

storleken av det på varje enhet

belöpande bidrag.

Vart och ett av de fördragsslutande

länderna skall vid sitt inträde i unionen

tillkännagiva, till vilken klass det

önskar bliva räknat.

Schweiziska edsförbundets regering

övar tillsyn över den internationella

byråns utgifter, lämnar nödiga förskott

och uppgör de årliga räkenskaperna,

vilka skola delgivas samtliga

övriga regeringar.

Artikel Ib.

Denna konvention skall underkastas

periodiskt återkommande revisioner

i syfte att däri införa förbättringar

av beskaffenhet att fullkomna

unionens system.

För sådant ändamål skola successivt

hållas konferenser i något av de

fördragsslutande länderna mellan delegerade

för dessa länder.

Det åligger regeringen i det land,

där konferens skall hållas, att med

biträde av den internationella byrån

förbereda konferensens arbeten.

de länder, som senare ansluta sig till

unionen, i sex klasser, av vilka var

och en skall lämna bidrag i förhållande

till ett visst antal enheter, nämligen:
l:a

klassen ........ 25 enheter,

2:a » 20 »

3:e » 15 »

4:e » 10 »

5:e » 5 »

6:e » 3 »

Dessa koefficienter multipliceras med

antalet länder i varje klass. Summan

av de sålunda erhållna produkterna

angiver antalet enheter, varmed

hela kostnaden skall delas. Kvoten angiver

storleken av det på varje enhet

belöpande bidraget.

9. Varje unionsland skall vid sitt

inträde i unionen tillkännagiva, till

vilken klass det önskar bliva hänfört.

Varje unionsland skall dock

senare kunna förklara, att det önskar

bliva hänfört till en annan klass.

10. Schweiziska edsförbundets regering

övar tillsyn över den internationella

byråns utgifter, lämnar nödiga

förskott och uppgör de årliga räkenskaperna,

vilka skola delgivas

samtliga övriga regeringar.

Artikel lb.

1. Denna konvention skall underkastas

periodiskt återkommande revisioner

i syfte att däri införa förbättringar

av beskaffenhet att fullkomna

unionens system.

2. För sådant ändamål skola t i d

efter annan hållas konferenser

i något av unionsländerna mellan delegerade

för dessa länder.

3. Det åligger regeringen i det land,

där konferens skall hållas, att med

biträde av den internationella byrån

förbereda konferensens arbeten.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(4) Le Directeur du Bureau international assistera aux séances des Conférence

et prendra part aux discussions sans voix délibérative.

Artide 15.

Il est entendu que les pays de l’Union se réservent respectivement le droit de

prendre séparément, entre eux, des arrangements particuliers pour la protection

de la propriété industrielle, en tant que ees arrangements ne contreviendraient

point aux dispositions de la présente Convention.

Artide 16.

(1) Les pay qui n’ont point pris part å la présente Convention seront admis

å y adhérer sur leur demande.

(2) Cette adhésion sera notifiée par la voie diplomatique au Gouvernement

de la Confédération suisse, et par celui-ci å tous les autres.

(3) Elle emportera, de plein droit, accession å toutes les clauses et admission

å tous les avantages stipulés par la présente Convention, et produira ses effets

un mois apres l’envoi de la notification faite par le Gouvernement de la Confédération

suisse aux autres pays unionistes, å moins qu’une date postérieure

n’ait été indiquée dans la demande d’adhésion.

Artide 16 bis.

(1) Chacun des pays de l’Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gouvernement

de la Confédération suisse que la présente Convention est applicable

å tout ou partie de ses colonies, protectorats, territoires sous mandat ou tous

autres territoires soumis å son autorité, ou tous territoires sous suzeraineté, et la

Convention s’appliquera å tous les territoires désignés dans la notification un

mois aprés l’envoi de la communication faite par le Gouvernement de la Confédération

suisse aux autres pays de l’Union, å moins qu’une date postérieure n’ait

été indiquée dans la notification. A défaut de cette notification, la Convention ne

s’appliquera pas å ees territoires.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

45

Direktören för den internationella

byrån skall å konferenserna närvara

vid sammankomsterna samt äger taga

del i förhandlingarna men icke i besluten.

Artikel 15.

De fördragsslutande länderna förbehålla

sig rätt att sinsemellan träffa

särskilda överenskommelser för skydd

av den industriella äganderätten;

dock må sådana överenskommelser icke

stå i strid med föreskrifterna i

denna konvention.

Artikel 16.

De länder, vilka icke deltagit i denna

konvention, äga att på begäran

ansluta sig till densamma.

Sådan anslutning skall på diplomatisk

väg tillkännagivas för Schweiziska

edsförbundets regering och av denna

för samtliga övriga regeringar.

Anslutning medför utan vidare åtgärd

biträdande av alla bestämmelser

och rättighet att komma i åtnjutande

av alla förmåner, som finnas stadgade

i denna konvention, samt erhåller gällande

kraft en månad efter det

Schweiziska edsförbundets regering

avsänt meddelande därom till övriga

unionsländer, såvida icke ett senare

datum angivits av det tillträdande

landet.

Artikel 16 bis.

De fördragsslutande länderna äga

rätt att när som helst biträda denna

konvention för sina kolonier, besittningar,

biländer och protektorat eller

för områden, som de förvalta på

grund av mandat av Nationernas förbund,

eller för vissa av dem.

De kunna för detta ändamål antingen

avgiva en allmän förklaring, varigenom

alla deras kolonier, besittning
-

4. Direktören för den internationella

byrån skall å konferenserna närvara

vid sammankomsterna samt äger

taga del i förhandlingarna men icke

i besluten.

Artikel 15.

Unionsländer na förbehålla sig rätt

att sinsemellan träffa särskilda överenskommelser

för skydd av den industriella

äganderätten; dock må sådana

överenskommelser icke stå i

strid med föreskrifterna i denna konvention.

Artikel 16.

1. De länder, vilka icke deltagit i

denna konvention, äga att på begäran

ansluta sig till densamma.

2. Sådan anslutning skall på diplomatisk

väg tillkännagivas för Schweiziska

edsförbundets regering och av

denna för samtliga övriga regeringar.

3. Anslutning medför utan vidare

åtgärd biträdande av alla bestämmelser

och rättighet att komma i åtnjutande

av alla förmåner, som finnas

stadgade i denna konvention. Den

erhåller gällande kraft en månad efdet

det Schweiziska edsförbundets regering

avsänt meddelande därom till

övriga unionsländer, såvida icke ett

senare datum angivits i begäran om

anslutning.

Artikel 16 bis.

1. Varje unionsland kan när som

helst skriftligen meddela Schweiziska

edsförbundets regering, att denna

konvention skall helt eller delvis avse

dess kolonier, protektorat, mandatområden

eller andra områden under dess

förvaltning eller alla andra områden

under dess överhöghet, och konventionen

skall bliva tillämplig å alla områden,

som angivits i detta meddelande,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

(2) Chacun des pays de 1’Union peut, en tout temps, notifier par écrit au Gouvernement

de la Confédération suisse que la présente Convention cesse d’étre applicable

å tout ou partie des territoires qui ont fält l’objet de la notification prévue

å 1’alinéa qui précéde, et la Convention cessera de s’appliquer dans les territoires

désignés dans cette notification douze mois apres reception de la notification

adressée au Gouvernement de la Confédération suisse.

(3) Toutes les notifications faites au Gouvernement de la Confédération suisse,

conformément aux dispositions des alinéas (1) et (2) du présent article, seront

communiquées par ce Gouvernement å tous les pays de l’Union.

Article 17.

L’exécution des engagements réciproques contenus dans la présente Convention

est subordonnée, en tant que de besoin, å 1’accomplissement des formalités et

régles établies par les lois constitutionelles de ceux des pays de 1’Union qui sont

tenus d’en provoquer 1’application, ce qu’ils s’obligent å faire dans le plus bref

délai possible.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

47

ar, biländer och protektorat samt övriga

i första stycket avsedda områden

inbegripas i biträdandet, eller uttryckligen

nämna dem, som äro däri inbegripna,

eller inskränka sig till att angiva

dem, som äro därifrån uteslutna.

(Jfr st. 4.)

Denna förklaring skall skriftligen

tillkännagivas för Schweiziska edsförbundets

regering och genom denna för

samtliga övriga regeringar.

De fördragsslutande länderna kunna

på samma sätt uppsäga konventionen

för sina kolonier, besittningar, biländer

och protektorat eller för övriga

i första stycket avsedda områden eller

för vissa av dem.

Artikel 17.

Genomförandet av de i denna konvention

innehållna ömsesidiga förbindelserna

är, i den mån det kan vara

nödigt, beroende därav, att sådana

formaliteter och regler blivit behörigen

iakttagna, vilkas användning de

fördragsslutande länderna i och för

dylikt genomförande må vara grundlagsenligt

förpliktade att påkalla; vilket

de härmed förbinda sig att göra

så snart som möjligt.

en månad efter det Schweiziska edsförbundets

regering avsänt underrättelse

om meddelandet till övriga unionsländer,

såvida icke ett senare datum

angivits i meddelandet. Bär sådant

meddelande ej gjorts, är konventionen

icke tillämplig å nu nämnda

områden.

2. Varje unionsland kan när som

helst skriftligen meddela Schweiziska

edsförbundets regering, att denna

konvention skall helt eller delvis upphöra

att avse de områden, som angivits

i det i föregående stycke nämnda

meddelandet. Konventionen skall i sådant

fall upphöra att vara tillämplig

å de i denna underrättelse omförmälda

områdena tolv månader efter mottagandet

av den till Schweiziska edsförbundets

regering ställda underrättelsen.

3. Alla meddelanden, som enligt

bestämmelserna i styckena 1 och 2 av

förevarande artikel gjorts till Schweiziska

edsförbundets regering, skola av

denna regering kungöras för alla unionsländer.

(Jfr st. 2.)

Artikel 17.

Genomförandet av de i denna konvention

innehållna ömsesidiga förbindelserna

är, i den mån det kan vara

nödigt, beroende därav att grundlagsenligt

föreskrivna formaliteter

bliva behörigen iakttagna i sådan

a unionsländer, vilka äroplikt

i g a att påkalla deras användning;

de förbinda sig härmed att

göra detta så snart som möjligt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

Artide 17 bis.

(1) La Convention demeurera en vigueur pendant un temps indéterminé, jusqu’å

1’expiration d’une année å partir du jour ou la dénonciation en sera faite.

(2) Cette dénonciation sera adressée au Gouvernement de la Confédération

suisse. Elle ne produira son effet qu’å 1’égard du pays au nom duquel elle aura

été faite, la Convention restant exécutoire pour les autres pays de l’Union.

Artide 18.

(1) Le présent Acte sera ratifié et les instruments de ratification en seront

déposés å Londres au plus tard le ler juillet 1938. Il entrera en vigueur, entre

les pays au nom desquels il aura été ratifié, un mois aprés cette date. Toutefois,

si auparavant il était ratifié au nom de six pays au moins, il entrerait en vigueur,

entre ees pays, un mois aprés que le dépot de la sixiéme ratification leur aurait

été notifié par le Gouvernement de la Confédération suisse et, pour les pays au

nom desquels il serait ratifié ensuite, un mois aprés la notification de chacune

de ees ratifications.

(2) Les pays au nom desquels 1’instrument de ratification n’aura pas été déposé

dans le délai visé å 1’alinéa précédent seront admis å 1’adhésion aux termes de

1’article 16.

(3) Le présent Acte remplacera, dans les rapports entre les pays auxquels il

s’applique, la Convention d’Union de Paris de 1883 et les Actes de revision

subséquents. 4

(4) En ce qui concerne les pays auxquels le présent Acte ne s’applique pas,

mais auxquels s’applique la Convention d’Union de Paris revisée å La Haye en

1925, cette derniére restera en vigueur.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 30.

49

Artikel 17 bis.

Denna konvention skall förbliva i

kraft under obestämd tid, till dess ett

år förflutit från den dag, då uppsägning

därav skett.

Uppsägning skall ske hos Schweiziska

edsförbundets regering. Den gäller

endast i avseende å det land, som

verkställt densamma. För övriga fördragsslutande

länder förbliver konventionen

i kraft.

Artikel 18.

Denna akt skall ratificeras och ratifikationerna

skola deponeras i Haag

senast den 1 maj 1928. Den skall mellan

de länder, som ratificerat densamma,

träda i kraft en månad efter

nämnda dag. Om den emellertid förut

blivit ratificerad av minst sex länder,

skall den träda i kraft mellan dessa

länder en månad efter det deponeringen

av den sjätte ratifikationen meddelats

dem genom Schweiziska edsförbundets

regering och för de länder,

som sedermera ratificera, en månad

efter notifikationen om var och en av

dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet

mellan de länder, som ratificerat

densamma, ersätta konventionen i

Paris av år 1883, reviderad i Washington

den 2 juni 1911, jämte slutprotokoll,

vilka sistnämnda akter fortfarande

skola gälla beträffande de länder,

som icke hava ratificerat förevarande

akt. 4

Artikel 17 bis.

1. Denna konvention skall förbliva

i kraft under obestämd tid, till dess

ett år förflutit från den dag, då uppsägning

därav skett.

2. Sådan uppsägning skall ske

hos Schweiziska edsförbundets regering.

Den gäller endast i avseende å

det land, å vars vägnar den skett. För

övriga unionsländer förbliver konventionen

i kraft.

Artikel 18.

1. Denna akt skall ratificeras, och

ratifikationsinstrumenten skola deponeras

i London senast den 1 juli 1938.

Den skall träda i kraft mellan de länder,

å vilkas vägnar den ratificerats,

en månad efter nämnda dag. Om den

emellertid förut blivit ratificerad för

minst sex länder, skall den träda i

kraft mellan dessa länder en månad

efter det deponeringen av den sjätte

ratifikationen meddelats dem genom

Schweiziska edsförbundets regering

och för de länder, å vilkas vägnar den

sedermera ratificeras, en månad efter

meddelandet om var och en av

dessa ratifikationer.

2. De länder, å vilkas vägnar ratifikationsinstrument

ej deponerats under

den i föregående stycke angivna

fristen, kunna ansluta sig enligt bestämmelserna

i artikel 16.

3. Förevarande akt skall, vad gäller

förhållandet mellan de länder, å vilka

den är tillämplig, ersätta unionskonventionen

i Paris av 1883 och senare

revisionsakter.

(Jfr st. 5.)

4. Vad gäller de länder, å vilka förevarande

akt icke är tillämplig men

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds proposition nr 30.

(5) De méme, en ce qui concerne les pays auxquels ne s’appliquent ni le présent

Acte, ni la Convention d’Union de Paris revisée å La Haye, la Convention d’Union

de Paris revisée å Washington en 1911 restera en vigueur.

Article 19.

Le présent Acte sera signé en un seul exemplaire, lequel sera déposé aux Archives

du Gouvernement du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d’Irlande du

Nord. Une copie certifiée sera remise par ce dernier å chacun des Gouvernements

des pays de l’Union.

Fait å Londres, en un seul exemplaire, le 2 juin 1934.

(Signatures.)

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

51

(Jfr st. 2.)

Artikel 19.

Denna akt skall undertecknas i ett

enda exemplar, vilket skall deponeras

i nederländska regeringens arkiv. En

bestyrkt avskrift skall av nämnda regering

tillställas envar av de fördragsslutande

ländernas regeringar.

för vilka unionskonventionen i Paris,

reviderad i Haag 1925, är gällande,

skall den sistnämnda förbliva i kraft.

5. Likaledes skall i fråga om de

länder, för vilka varken förevarande

akt eller den i Haag reviderade unionskonventionen

i Paris är tillämplig,

unionskonventionen i Paris, reviderad

i Washington 1911, förbliva i kraft.

Artikel 19.

Denna akt skall undertecknas i ett

enda exemplar, vilket skall deponeras

i Storbritanniens och Norra Irlands

regerings arkiv. En bestyrkt avskrift

skall av nämnda regering tillställas

varje unionslands regering.

Som skedde i London, i ett enda exemplar,

den 2 juni 1934.

(Underskrifter.)

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga

ursprungsbetcckningar å handelsvaror, i dess lydelse från

Londonkonferensen 1934.

Arrangement de Madrid du 14 avril 1891 coneernant la repression des

fausses indications de provenance sur les marehandises, revisé ä Washington

le 2 juin 1911, ä La Haye le 6 novembre 1925 et å Londres le 2 juin 1934

Les Soussignés, dument autorisés å cet effet, ont, d’un commun accord, arrété

le texte suivant, qui remplacera 1’Arrangement de Madrid du 14 avril 1891, revisé

å Washington le 2 juin 1911 et å La Haye le 6 novembre 1925, savoir:

Article premier.

(1) Tout produit portant une fausse indication par laquelle un des pays auxquels

s’applique le présent Arrangement, ou un lieu situé dans l’un d’entre eux,

serait directement ou indirectement indiqué comme pays ou comme lieu d’origine,

sera saisi å 1’importation dans chacun desdits pays. 2

(2) La saisie sera également effectuée dans le pays ou la fausse indication de

provenance aura été apposée ou dans celui ou aura été introduit le produit muni

de cette fausse indication.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

53

Översättning av Madridöverenskommelsen angående undertryckande av

oriktiga ursprungsbeteekningar å handelsvaror, i dess lydelse från

Haagkonferensen 1925 och dess lydelse från Londonkonferensen 1934.1

Överenskommelse i Madrid den 14

april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteekningar å

handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911 och i Haag den

6 november 1925.

Artikel 1.

Varje vara, å vilken finnes anbragt

en oriktig ursprungsbeteckning, varigenom

ett av de fördragsslutande länderna

eller en plats, belägen inom något

av dessa, direkt eller indirekt angives

såsom ursprungsland eller ursprungsort,

skall tagas i beslag vid införsel

till något av nämnda länder.

Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen

anbragts, eller

inom det land, till vilket den med den

oriktiga beteckningen försedda varan

blivit införd.

Överenskommelse i Madrid den 14

april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteekningar å

handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911, i Haag den 6 november

1925 och i London den 2 juni 1934.

Undertecknade, vederbörligen befullmäktigade

för detta ändamål, hava

enhälligt fastställt följande text,

som skall ersätta överenskommelsen

i Madrid av den 14 april 1891, reviderad

i Washington den 2 juni 1911 och

i Haag den 6 november 1925, nämligen:
Artikel

1.

1. Varje vara, å vilken linnes anbragt

en oriktig beteckning, varigenom

ett av de länder, å vilka denna

överenskommelse är tillämplig, eller

en plats, belägen inom något av dessa,

direkt eller indirekt angives såsom ursprungsland

eller ursprungsort, skall

tagas i beslag vid införsel till något

av nämnda länder.

2. Beslag skall likaledes verkställas

inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen

anbragts, eller

inom det land, till vilket den med den

oriktiga beteckningen försedda varan

blivit införd.

1 Ändringar markerade på samma sätt som i föregående text.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungi. Maj:ts proposition nr 30.

(3) Si la législation d’un pays n’admet pas la saisie å 1’importation, cette saisie

sera remplacée par la prohibition d’importation.

(4) Si la législation d’un pays n’admet ni la saisie å 1’importation, ni la prohibition

d’importation, ni la saisie å 1’intérieur, et en attendant que cette législation

soit modifiée en conséquence, ees mesures seront remplacées par les actions

et moyens que la loi de ce pays assure en pareil cas aux nationaux.

(5) A défaut de sanetions spéciales assurant la répression des fausses indications

de provenance, les sanetions prévues par les dispositions correspondantes des lois

sur les marques ou les noms commerciaux seront applicables.

Article 2.

(1) La saisie aura lieu å la diligence de 1’Administration des douanes qui avertira

immédiatement 1’intéressé, personne physique ou morale, pour lui permettre de

régulariser, s’il le désire, la saisie opérée conservatoirement; toutefois, le Ministére

public ou toute autre autorité compétente pourra requérir la saisie, soit å la demande

de la partie lésée, soit d’office; la procédure suivra alors son cours ordinaire. 2

(2) Les autorités ne seront pas tenues d’effectuer la saisie en cas de transit.

Artide 3.

Les présentes dispositions ne font pas obstacle å ce que le vendeur indique

son nom ou son adresse sur les produits provenant d’un pays différent de celui

de la vente; mais, dans ce cas, 1’adresse ou le nom doit étre accompagné de l’indication

précise, et en caractéres apparents, du pays ou du lieu de fabrication

ou de produetion, ou d’une autre indication suffisante pour éviter toute erreur

sur 1’origine véritable des marchandises.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

55

Om lagstiftningen i något land icke

medgiver beslag vid införseln, skall

sådant beslag ersättas med införselförbud.

Därest lagstiftningen i något land

ej medgiver beslag inom landet, skall

sådant beslag ersättas med de rättsmedel,

som det ifrågavarande landets

lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets

egna medborgare.

I saknad av särskilda rättsmedel till

undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

skola de rättsmedel,

som finnas givna genom motsvarande

bestämmelser i lagarna om

varumärken eller om firma, vinna tilllämpning.

Artikel 2.

Beslag skall äga rum på föranstaltande

av tullmyndighet, som har att

omedelbart underrätta vederbörande,

fysisk eller juridisk person, för att

sätta honom i tillfälle att, om han så

önskar, ordna det interimistiskt lagda

beslaget; i varje fall skall allmän

åklagare eller vilken som helst annan

behörig myndighet kunna påyrka beslag,

vare sig på begäran av någon

målsägande eller ex officio; sakens

behandling skall då fortgå i vanlig

ordning.

Myndigheterna skola icke vara

skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Artikel 3.

Förevarande bestämmelser hindra

ej, att säljaren angiver sitt namn eller

sin adress å varor, som härstamma

från ett annat land än det, inom vilket

varorna försäljas; men skall i så
-

3. Om lagstiftningen i något land

icke medgiver beslag vid införseln,

skall sådant beslag ersättas med införselförbud.

i. Därest lagstiftningen i något land

icke medgiver vare sig beslag vid

införseln eller införselförbud eller beslag

inom landet, skola sådana åtgärder,

till dess denna lagstiftning ändrats

i enlighet härmed, ersättas med

de rättsmedel, som det ifrågavarande

landets lag i jämförliga fall tillförsäkrar

landets egna medborgare.

5. I saknad av särskilda rättsmedel

till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

skola de rättsmedel,

som finnas givna genom motsvarande

bestämmelser i lagarna om

varumärken eller om firma, vinna tilllämpning.

Artikel 2.

1. Beslag skall äga rum på föranstaltande

av tullmyndighet, som har

att omedelbart underrätta vederbörande,

fysisk eller juridisk person, för

att sätta honom i tillfälle att, om han

så önskar, ordna det interimistiskt

lagda beslaget. I varje fall skall allmän

åklagare eller vilken som helst

annan behörig myndighet kunna påyrka

beslag, vare sig på begäran av

någon målsägande eller ex officio. Sakens

behandling skall då fortgå i vanlig

ordning.

2. Myndigheterna skola icke vara

skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Artikel 3.

Förevarande bestämmelser hindra

ej, att säljaren angiver sitt namn eller

sin adress å varor, som härstamma

från ett annat land än det, inom vilket

varorna försäljas; men skall i så
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 3 bis.

Les pays auxquels s’applique le présent Arrangement s’engagent également å

prohiber l’emploi, relativement å la vente, å 1’étalage ou å 1’offre des produits,

de toutes indications ayant un caractére de publicité et susceptibles de tromper

le public sur la provenance des produits, en les faisant figurer sur les enseignes,

annonces, factures, cartes relatives aux vins, lettres ou papiers de commerce ou

sur toute autre communication commerciale.

Artide 4.

Les tribunaux de chaque pays auront å décider quelles sont les appellations

qui, å raison de leur caractére générique, échappent aux dispositions du présent

Arrangement, les appellations régionales de provenance des produits vinicoles

n’étant cependant pas comprises dans la réserve spécifiée par cet article.

Artide 5.

(1) Les pays de 1’Union pour la protection de la propriété industrielle qui n’ont

pas pris part au présent Arrangement seront admis å y adhérer sur leur demande,

et dans la forme prescrite par 1’article 16 de la Convention générale. 2

(2) Les stipulations des artides 16 bis et 17 bis de la Convention générale s’appliquent

au présent Arrangement.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

57

dant fall adressen eller namnet åtföljas

av en noggrann och med tydliga

bokstäver anbragt uppgift om det

land eller den plats, där varorna tillverkats

eller frambragts, eller ock av

annan uppgift, tillräcklig för att utesluta

varje misstag i fråga om varornas

verkliga ursprung.

Artikel b.

Domstolarna i varje land skola hava

att bedöma, vilka beteckningar på

grund av sin generiska karaktär icke

äro underkastade bestämmelserna i

denna överenskommelse, dock att ursprungsbeteckningar

för vinodlingsprodukter

ej inbegripas i det uti denna

artikel omförmälda undantag.

Artikel 5.

De stater, tillhörande unionen för

skydd av den industriella äganderätten,

vilka ej hava deltagit i förevarande

överenskommelse, skola på begäran

äga att ansluta sig till densamma

i den ordning, artikel 16 av den allmänna

konventionen föreskriver.

Bestämmelserna i artikel 16 bis i

unionskonventionen äga tillämpning

å förevarande överenskommelse.

dant fall adressen eller namnet åtföljas

av en noggrann och med tydliga

bokstäver anbragt uppgift om det

land eller den plats, där varorna tillverkats

eller frambragts, eller ock av

annan uppgift, tillräcklig för att utesluta

varje misstag i fråga om varornas

verkliga ursprung.

Artikel 3 bis (ny).

De länder, å vilka denna överenskommelse

är tillämplig, förbinda sig

likaledes att förbjuda användande,

med avseende på försäljning, skyltning

eller utbjudande av varor, av alla

beteckningar, som hava karaktären

av ett offentliggörande och åro ägnade

att vilseleda allmänheten angående

varors ursprung, genom att låta dem

förekomma å skyltar, annonser, räkningar,

vinlistor, affärsbrev och -dokument

eller andra affärsmeddelanden.

Artikel 4.

Domstolarna i varje land skola hava

att bedöma, vilka beteckningar

som på grund av sin generiska karaktär

icke äro underkastade bestämmelserna

i denna överenskommelse.

Ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter

inbegripas dock ej

i det uti denna artikel omförmälda

undantaget.

Artikel 5.

1. De länder, tillhörande unionen

för skydd av den industriella äganderätten,

vilka ej hava deltagit i förevarande

överenskommelse, skola på begäran

äga att ansluta sig till densamma

i den ordning, artikel 16 i den allmänna

konventionen föreskriver.

2. Bestämmelserna i artiklarna 16

bis och 17 bis i den allmänna konventionen

äga tillämpning å förevarande

överenskommelse.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Article 6.

(1) Le présent Acte sera ratifié et les instruments de ratification en seront

déposés å Londres au plus tard le ler juillet 1938. Il entrera en vigueur, entre

les pays au nom desquels il aura été ratifié, un mois apres cette date. Toutefois,

si auparavant il était ratifié au nom de six pays au moins, il entrerait en vigueur,

entre ees pays, un mois apres que le dépöt de la sixiéme ratification leur aurait

été notifié par le Gouvernement de la Confédération suisse, et pour les pays au

nom desquels il serait ratifié ensuite, un mois aprés la notification de chacune

de ees ratifications.

(2) Les pays au nom desquels 1’instrument de ratification n’aura pas été déposé

dans le délai visé å 1’alinéa précédent seront admis å 1’adhésion aux termes de

1’article 16 de la Convention générale.

(3) Le présent Acte remplacera, dans les rapports entre les pays auxquels il

s’applique, 1’Arrangement conclu å Madrid le 14 avril 1891 et les Actes de revision

subséquents.

(4) En ce qui concerne les pays auxquels le présent Acte ne s’applique pas. mais

auxquels s’applique 1’Arrangement de Madrid revisé å La Haye en 1925, ce dernier

restera en vigueur.

(5) De méme, en ce qui concerne les pays auxquels ne s’appliquent ni le présent

Acte, ni 1’Arrangement de Madrid revisé å La Haye, 1’Arrangement de Madrid

revisé å Washington en 1911 restera en vigueur.

Fait å Londres, en un seul exemplaire, le 2 juin 1934.

(Signatures.)

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

59

Artikel 6.

Förevarande akt skall ratificeras

och ratifikationerna skola deponeras

i Haag senast den 1 maj 1928.

Den skall mellan de länder, som

ratificerat densamma, träda i kraft en

månad efter nämnda dag och hava

samma gällande kraft och varaktighet

som den allmänna konventionen. Om

den emellertid förut blivit ratificerad

av minst sex länder, skall den träda

i kraft mellan dessa länder en månad

efter det deponeringen av den sjätte

ratifikationen meddelats dem genom

Schweiziska edsförbundets regering

och för de länder, som sedermera ratificera,

en månad efter notifikationen

om var och en av dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet

mellan de länder, som ratificerat

densamma, ersätta den i Madrid

den 14 april 1891 avslutade och i

Washington den 2 juni 1911 reviderade

överenskommelsen. Denna sistnämnda

skall fortfarande gälla i förhållande

till de länder, som icke ratificerat

förevarande akt.

Artikel 6.

1. Förevar ande akt skall ratificeras

och ratifikationsinstrumenten skola

deponeras i London senast den 1 juli

1938. Den skall träda i kraft mellan

de länder, å vilkas vägnar den ratificerats,

en månad efter nämnda dag.

Om den emellertid förut blivit ratificerad

för minst sex länder, skall den

träda i kraft mellan dessa länder en

månad efter det deponeringen av den

sjätte ratifikationen meddelats dem

genom Schweiziska edsförbundets regering

och för de länder, å vilkas vägnar

den sedermera ratificeras, en månad

efter meddelandet om var

och en av dessa ratifikationer.

2. De länder, å vilkas vägnar ratifikationsinstrument

ej deponerats under

den i föregående stgcke angivna

fristen, kunna ansluta sig enligt bestämmelserna

i artikel 16 av den allmänna

konventionen.

3. Förevarande akt skall, vad

gäller förhållandet mellan de länder,

å vilka den är tillämplig, ersätta

den i Madrid den 14 april 1891 avslutade

överenskommelsen och senare revisionsakter.

4. Vad gäller de länder, å vilka förevarande

akt icke är tillämplig men

för vilka överenskommelsen i Madrid,

reviderad i Haag 1925, år gällande,

skall den sistnämnda förbliva i kraft.

5. Likaledes skall i fråga om de länder,

å vilka varken förevarande akt

eller den i Haag reviderade överenskommelsen

i Madrid är tillämplig,

överenskommelsen i Madrid, reviderad

i Washington 1911, förbliva i

kraft.

Som skedde i London, i ett enda exemplar,

den 2 juni 1934.

(Underskrifter.)

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent.

Härigenom förordnas, att 25 § förordningen den 16 maj 1884 angående

patent1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

25 §.

Med avseende — — — Konungen förordna:

1) att, om---förordnandet bestämmes;

2) att, om undersåte i den främmande

staten eller någon, som där är

bosatt eller äger ett verkligt och icke

pro forma drivet industri- eller handelsetablissement,

åtnjuter skydd för

uppfinning såväl här i riket som i den

främmande staten, uppfinningens utövning

i den senare skall, så vitt angår

påföljd för underlåtenhet att här

utöva uppfinningen, så anses, som hade

utövningen ägt rum här i riket.

2) att, om undersåte i den främmande

staten eller någon, som där är

bosatt eller äger ett verkligt och icke

pro forma drivet industri- eller handelsetablissement,

åtnjuter skydd för

uppfinning såväl här i riket som i den

främmande staten, uppfinningens utövning

i den senare skall, så vitt angår

påföljd för underlåtenhet att här

utöva uppfinningen, så anses, som hade

utövningen ägt rum här i riket;

3) att, om här i riket meddelats patent

åt sökande med sådan företrädesrätt,

som sägs under 1), vid tillämpning

av 16 § första stycket skall så

anses, som vore patentansökningen

gjord samtidigt med att skydd söktes

i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953; dock att patent ej må med stöd

av stadgandet i 25 § under 3) göras

gällande mot någon, som vid lagens

ikraftträdande inom riket var i utövning

av den patenterade uppfinningen

eller för sådan utövning där

vidtagit väsentliga åtgärder.

1 Senaste lydelse, se SFS 1914:153.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

61

till

Lag

angående ändrad lydelse ay 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1)

om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa

mönster och modeller1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

20 §.

Med avseende---förordnandet bestämmes.

Konungen äger ock under förutsättning

av ömsesidighet förordna, att

om mönster här i riket registrerats

för sökande med sådan företrädesrätt,

som sägs i första stycket, vid tillämpning

av 14 § skall så anses, som vore

registreringsansökningen gjord samtidigt

med att skydd söktes i den

främmande staten.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli

1953; dock att skyddsrätt ej må med

stöd av 20 § andra stycket göras gällande

mot någon, som vid lagens

ikraftträdande inom riket begagnade

det registrerade mönstret eller för

dess begagnande där vidtagit väsentliga

åtgärder.

1 Senaste lydelse, se SFS 1934: 61.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

om skydd för Tarumärken.

Härigenom förordnas, att 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 om skydd för

varumärken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

8

Förenings rätt -------

Rätten till annat registrerat varumärke

må ej överlåtas annorledes än

tillsammans med den rörelse, för vilken

det begagnas, överlåtes rörelse

till annan ägare, övergår rätten till

registrerat varumärke, som begagnas

för rörelsen, från överlåtaren till den

nye ägaren, där ej avtal sker, att märkesrätten

må av den förre behållas, eller

att bägge må använda märket för

olika slag av varor.

(Föreslagen lydelse.)

§•

icke överlåtas.

Rätten till annat registrerat varumärke

må ej överlåtas annorledes än

tillsammans med den rörelse inom riket,

för vilken det begagnas, överlåtes

rörelse till annan ägare, övergår rätten

till registrerat varumärke, som begagnas

för rörelsen, från överlåtaren

till den nye ägaren, där ej avtal sker,

att märkesrätten må av den förre behållas,

eller att bägge må använda

märket för olika slag av varor.

16 §.

Konungen äger------------som registreras:

1) ansökan om ---------åt varumärket;

2) den, för---— — ---sådant ombud;

3) varumärket skyddas----främmande staten.

Med avseende på viss främmande

stat äger Konungen under förutsättning

av ömsesidighet meddela andra

bestämmelser i de hänseenden som

avses i första stycket under 1) och 3).

Med avseende-----följande bestämmelser:

4) varumärket må----främmande staten;

5) har någon---förordnandet bestämmes;

6) vägras registrering---nämnda tid;

7) varumärke, som--------sin firma.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

1 Senaste lydelse, se beträffande 8 § SFS 1918: 136 och beträffande 16 § SFS 1934: 62.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 30.

63

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud

i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande

av oriktigt märkta varor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Den, som------

Lag samma vare, om någon med

sådan avsikt här i riket håller till salu

utländsk vara, åt vilken genom någon

därå eller å dess emballage anbragt

beteckning eller genom beteckning

å anslag eller skylt, som hör till

varan, gives sken av att hava frambragts

eller tillverkats i Sverige; dock

att vad nu sagts icke skall gälla, om

gärningen är straffbar enligt lagen

med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens.

Den omständigheten

Vad i----------

1 §•

— sex månader.

Lag samma vare, om någon med

sådan avsikt här i riket håller till salu

utländsk vara, åt vilken genom någon

därå eller å dess emballage anbragt

beteckning eller genom beteckning

å anslag eller skylt eller i annons,

cirkulär, prospekt, priskurant

eller annat för ett större antal personer

avsett meddelande gives sken av

att hava frambragts eller tillverkats i

Sverige; dock att vad nu sagts icke

skall gälla, om gärningen är straffbar

enligt lagen med vissa bestämmelser

mot illojal konkurrens.

— i Sverige,

utländskt ursprung.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli

1953.

1 Senaste lydelse, se SFS 1931:153.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den H november 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med t. f. ministern för utrikes ärendena, statsrådet

Hammarskjöld, samt chefen för handelsdepartementet anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges anslutning

till reviderade texter av två internationella överenskommelser på det industriella

rättsskyddets område samt anför därvid följande.

Sverige är anslutet till Paris konventionen av 1883 för skydd av den industriella

äganderätten och Madridöverenskommelsen av 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror.

Pariskonventionen har till syfte att bereda skydd för patent, mönster,

modeller, varumärken, firmor och ursprungsbeteckningar samt att undertrycka

illojal konkurrens. Dess princip är, att de som är medborgare eller

bosatta i ett unionsland eller där driver näring skall i övriga unionsländer

åtnjuta samma skydd i nämnda hänseenden som landets egna medborgare.

Därjämte ger konventionen en rad minimibestämmelser om vad det rättsskydd

skall innebära, som sålunda lämnas övriga länders medborgare. Härigenom

skapar konventionen en materiell unionsrätt och bidrager sålunda till

att utjämna motsatser mellan olika länders lagar på det industriella rättsskyddets

område. De i konventionen stipulerade rättigheterna brukar nämligen

i regel göras tillämpliga även på vederbörande lands egna undersåtar.

Madridöverenskommelsen förpliktar de anslutna länderna att på olika sätt

ingripa emot oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror.

Båda konventionerna har ändrats flera gånger. De revisioner, som nu har

praktisk betydelse, har ägt rum i Washington 1911, i Haag 1925 och i London

1934, men i fråga om båda konventionerna har åtskilliga länder icke

anslutit sig till den senaste texten utan står kvar vid någon av de föregående.

Sålunda är 43 länder anslutna till Pariskonventionen, men av dessa står 6

kvar på Washingtontexten och 12 på Haagtexten, medan 25 anslutit sig till

Londontexten. Till Madridöverenskommelsen är anslutna 25 länder, av vilka

15 till den senaste lydelsen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

65

Sverige har tillhört Pariskonventionen sedan 1885 och anslöt sig till dess

Haagtext 1934. Enligt konventionens bestämmelser innebär detta, att i förhållandet

mellan Sverige och andra länder gäller Washingtontexten, såvida

det andra landet står kvar på denna, och i annat fall Haagtexten, det senare

även om det andra landet för sin del accepterat Londontexten.

Till Madridöverenskommelsen anslöt sig Sverige först 1934 och då direkt

till dess Haagtext. På grund härav gäller i förhållandet mellan Sverige och

andra länder endast Haagtexten av denna överenskommelse. I förhållande till

de länder, som står kvar vid Washingtontexten, är Sverige icke bundet av

någon konvention på detta område.

Londontexterna av båda konventionerna har undertecknats av Sverige men

icke ratificerats. Detta sammanhänger med att under hela den tid, som förflutit

efter konferensen, frågan om en genomgripande revision av den därav

berörda lagstiftningen varit aktuell och att det därför varit naturligt att därmed

sammankoppla spörsmålet om de ändringar i denna lagstiftning, som

krävdes för anslutning till dessa texter. De lagändringar, som genomförts

under samma tid, har emellertid alla stannat vid partiella reformer, och frågan

om anslutningen är därför alltjämt öppen.

För de övriga nordiska ländernas del är läget det, att Danmark och Norge

anslutit sig till Londontexten av Pariskonventionen, medan Finland står

kvar vid Washingtontexten. I sistnämnda land har emellertid under 1952

framlagts förslag om anslutning till Londontexten. Intet av våra nordiska

grannländer är anslutet till Madridöverenskommelsen.

I fråga om andra för oss mera betydelsefulla länder kan nämnas, att bland

andra Amerikas förenta stater, Belgien, Canada, Frankrike, Japan, Nederländerna,

Schweiz, Storbritannien, Sydafrikanska unionen, Tyskland och Österrike

är anslutna till Pariskonventionens Londontext.

Under år 1950 har den ledande internationella organisationen på detta

område, Association internationale pour la protection de la propriété industrielle,

i en framställning till den schweiziska regeringen påpekat, att ett stort

antal medlemsstater i Parisunionen ännu icke ratificerat Londontexten och

att detta förhållande gjorde det omöjligt att sammankalla en konferens för

revision av denna text och att därvid göra ytterligare önskvärda framsteg

på detta område. Föreningen vädjade därför till den schweiziska regeringen

att uppmana dessa staters regeringar att snarast möjligt vidtaga åtgärder

för ratifikation. Den schweiziska regeringen har därefter hos de berörda regeringarna,

bland dem den svenska, livligt tillstyrkt föreningens framställning.

Sedan patent- och registreringsverket i yttrande över den schweiziska beskickningens

note i ärendet hemställt, att med det snaraste åtgärder måtte

vidtagas för att genomföra den lagstiftning som erfordrades lör att biträda

Londontexterna av de båda ifrågavarande konventionerna, uppdrog jag åt

byråchefen i verket Å. von Zweigbergk och förste byråsekreteraren i samma

verk C. Uggla att utreda vilka lagändringar, som erfordrades för Sveriges anslutning.

Utredningsmännen har den 6 december 1951 avlämnat en prome
o

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 30.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

moria med förslag till lagstiftning för möjliggörande av Sveriges anslutning

till vissa internationella konventioner på det industriella rättsskyddets område.

I promemorian, vilken torde få som bilaga (Bilaga A) fogas till detta protokoll,

genomgår utredningsmännen de vid Londonkonferensen vidtagna

ändringarna i Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen. Utredningsmännen

har därvid funnit, att för Sveriges anslutning till de nya texterna

följande ändringar kräves i svensk lagstiftning:

1) 25 § förordningen den 16 maj 1884 angående patent måste bringas i

överensstämmelse med Pariskonventionen artikel 4 avd. B, enligt vilken s. k.

föranvändarrätt icke får uppkomma under prioritetstid.

2) Motsvarande ändring måste genomföras i 20 § lagen den 10 juli 1899

om skydd för vissa mönster och modeller.

3) I lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken påkallas ändring

på två punkter.

a) För att få överensstämmelse med artikel 6 quater i konventionen bör

8 § jämkas, så att därav framgår, att det för giltig överlåtelse av varumärke

icke kräves mer än att den i Sverige belägna delen av rörelsen, till vilken

märket hör, övergår på förvärvaren.

b) Artikel 6 avd. D i konventionen, som föreskriver att en beviljad varumärkesregistrering

för sitt fortbestånd är oberoende av samma märkes skydd

i hemlandet, nödvändiggör visst tillägg till 16 g.

4) Den nytillkomna artikel 3 bis i Madridöverenskommelsen påkallar

ändring i 1 § lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot

varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt

märkta varor, genom vilken ändring skyddet utsträckes att gälla även

i fråga om vissa meddelanden i sammanhang med varor.

Utredningsmännen framhåller, att vid anslutning till de nya texterna

dessa måste biträdas i sin helhet, då reservationer ej är medgivna.

Över utredningsmännens promemoria har yttranden avgivits av kommerskollegium

efter hörande av rikets handelskammare samt Sveriges industriförbund,

jernkontoret, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, svenska försäljnings- och reklamförbundet

samt kooperativa förbundet. Vidare har yttranden avgivits av patentoch

registreringsverket, varumärkes- och firmautredningen, svenska föreningen

för industriellt rättsskydd, svenska uppfinnareföreningen, svenska

patentombudsföreningen och svenska industriens patentingenjörers förening.

Beträffande frågan, huruvida de lagstiftningsåtgärder, som erfordras för

att biträda Londontexten, bör genomföras utan avbidan på en allmän revision

av lagstiftningen om det industriella rättsskyddet, anför patent- och

registreringsverket i sitt yttrande över den nämnda schweiziska noten:

Efter krigets slut har lagstiftningsarbetet på det industriella rättsskyddets

område tagits upp i vårt land genom tillsättandet 1949 av den s. k.

varumärkes- och firmautredningen, som i samverkan med övriga nordiska

länder skall utreda frågan om ny varumärkes- och firmalagstiftning jämte

vad därmed äger samband. Utredningens arbete kan emellertid icke för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

67

väntas bli slutfört förrän efter avsevärd tid. För övrigt är att märka att

särskilt patent- och mönsterskyddsrätten icke torde falla inom utredningens

uppdrag.

Av det nu anförda torde framgå, att vårt lands anslutning till Londontexterna

riskerar att uppskjutas till en oviss framtid, om man fasthåller

den — i och för sig tilltalande — tanken, att de för en sådan anslutning

erforderliga lagändringarna skola ske i samband med att de lagar, där

ändringar krävas, underkastas en allmän revision. Det har emellertid redan

gått avsevärd tid sedan revisionskonferensen i London 1934, längre än

någon gång tidigare sedan Parisunionens tillkomst 1883 förflutit mellan

två revisionskonferenser. Sedan flera år har det varit en utbredd önskan

hos kretsar med intresse för det industriella rättsskyddets internationella

sida, att den nya konferens, som man redan i London 1934 beslöt skulle

hållas i Lissabon, skall kunna sammankallas snarast. Åtskilliga frågor

föreligga nämligen, där en komplettering av konventionsbestämmelserna

skulle vara av vikt för berörda näringskretsar. Men det har framhållits,

att det är svårt att förbereda nya lconventionstexter, så länge ett avsevärt

antal av unionsländerna icke anslutit sig till Londontexterna utan står kvar

på äldre texter. Det synes angeläget, att det icke skall kunna göras gällande,

att vårt land bidrager till att försvåra konventionsreglernas utbyggnad,

särskilt i betraktande av att en verksamhet i detta syfte torde bli till

gagn för det svenska näringslivet. Den nu gjorda hänvändelsen om anslutning

till Londontexterna har också föregåtts av andra sådana från internationella,

nordiska och svenska organisationer.

Patentverlcet anser det i rådande läge önskvärt, att man snarast vidtager

sådana åtgärder, att Sveriges anslutning till Londontexterna av Pariskonventionen

och Madridöverenskommelsen möjliggöres.

I anslutning till detta yttrande har utredningsmännen erinrat om några

under de senaste åren antagna resolutioner om önskvärdheten av anslutning

till de nya konventionstexterna och därvid även nämnt, att vid internationella

handelskammarmötet i Lissabon i juni 1951 en resolution antagits, i

vilken riktades en enträgen vädjan till unionsländer, som ännu icke biträtt

de reviderade texterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför. I betraktande

av vad som förekommit syntes vårt land icke rimligen kunna

vidare uppskjuta att taga ställning till frågan om en anslutning till de nya

texterna. Flertalet länder, med vilka Sverige hade livligare ekonomiska förbindelser,

vore numera anslutna till 1934 års texter. En anslutning från

svensk sida skulle medföra viktiga fördelar för svenska rättssökande i utlandet,

samtidigt som de praktiska olägenheterna av att medgiva utlänningar

motsvarande förmåner i Sverige finge anses mindre betydande.

Några genomgripande lagändringar påkallades icke heller för vår anslutning.

Med hänsyn härtill förordar utredningsmännen, att den erforderliga

lagstiftningen nu genomföres.

Av de över promemorian hörda myndigheterna och sammanslutningarna

har samtliga med undantag av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om vårt lands biträdande

av de reviderade konventionerna. I intet yttrande framföres betänkligheter

mot att vidtaga de härför erforderliga lagändringarna utan

att avvakta en allmän revision av lagstiftningen om det industriella rättsskyddet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Patent- och registreringsverket erinrar om sitt tidigare yttrande i ärendet

och förklarar sig vidhålla sin däri tillkännagivna uppfattning, att det vore

önskvärt, att man möjliggjorde en snar anslutning till Londontexterna.

Kommerskollegium yttrar:

Med vårt lands allmänt positiva inställning till det internationella samarbetet

på det ekonomiska området är det, enligt kollegii mening, angeläget

att man från svensk sida i möjligaste mån biträder strävandena att

skapa enhetlighet mellan de olika ländernas lagstiftning med avseende å

det industriella rättsskyddet. De lagändringar, som för svensk del erfordras

för en anslutning till ifrågavarande texter, äro av jämförelsevis begränsad

natur, och kollegium anser att vårt land icke bör underlåta att genom

ändring av lagstiftningen på ifrågavarande punkter lämna sitt bidrag till

enhetssträvandena inom detta för den ekonomiska samfärdseln mellan

länderna betydelsefulla lagstiftningsområde.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet anser det vara en angelägenhet

av största vikt, att vårt land snarast möjligt ansluter sig. Handelskammaren

i Gävle uttalar den meningen, att Sverige icke lämpligen vidare

bör uppskjuta avgörandet av frågan. Önskvärdheten av vår snara anslutning

och om skyndsam behandling av ärendet härom understrykes vidare

av svenska föreningen för industriellt rättsskydd, svenska industriens patentingenjörers

förening och svenska uppfinnareföreningen.

Sistnämnda förening liksom åtskilliga av handelsltamrarna erinrar om

den nyss berörda, vid internationella handelskammarmötet i Lissabon antagna

resolutionen med vädjan till unionsländer, som icke biträtt de reviderade

konventionstexterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför. I

samband härmed framhåller Skånes handelskammare, att det inom näringslivet

länge varit ett önskemål, att förutsättningar skapas för Sveriges

anslutning till Londonöverenskommelsen. Handelskammaren i Karlstad

påpekar, att de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna synes böra komma till

stånd med hänsyn till landets prestige i internationella sammanhang och

för att landet icke skall kunna jämställas med mindre utvecklade länder,

i vilka intresse saknas för utveckling av den internationella rätten. Enligt

vad handelskammaren i Göteborg inhämtat kan vårt land, om det fortfarande

underlåter att biträda Londontexterna av 1934, riskera att utsätta sig

för en mindre förmånlig behandling i vissa länder, som redan antagit dessa

texter.

Varumärkes- och firmautredningen, som begränsat sin granskning av

promemorian till de delar av denna, som berör varumärkesrätten samt skyddet

emot illojal konkurrens och oriktiga ursprungsbeteckningar, uttalar,

att det icke torde behöva befaras, att de i dessa hänseenden föreslagna lagändringarna

skall komma i strid med vad utredningen framdeles kommer

att föreslå.

Departementschefen.

Det industriella rättsskyddet, främst patent- och varumärkesväsendet, har

en starkt framträdande internationell karaktär. Behovet av internationell

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

69

reglering följer redan därav att den, som vill söka patent på en uppfinning

eller registrering av ett varumärke i flera länder, måste göra det i vart och

ett av dessa. Pariskonventionen underlättar sedan länge uppnående och vidmakthållande

av industriell skyddsrätt i olika länder, för patentens del framför

allt genom de i konventionen ingående bestämmelserna om prioritetsrätt.

Sverige anslöt sig till Pariskonventionen redan 1885. Det synes angeläget,

att Sverige icke genom underlåtenhet att acceptera de hittills uppnådda resultaten

försvårar det fortsatta arbetet på en utveckling av konventionsbestämmelserna

angående det industriella rättsskyddet. Särskilt för vår exportindustri

är det också av vikt, att svenskar i andra länder garanteras det

vidsträcktare skydd, som följer av Londontexten.

Visserligen utredes för närvarande frågan om en allmän revision av varumärkes-

och firmarätten jämte vad därmed äger samband. Det kunde

synas naturligt att avvakta resultatet av denna utredning och taga ställning

till spörsmålet om vår anslutning till Londontexten i samband med den

mera genomgripande omgestaltning av dessa rättsområden, vartill utredningen

kan väntas giva upphov. Emellertid torde varumärkes- och firmautredningen

icke inom den närmaste framtiden kunna avsluta sitt arbete.

Vidare kräver den nya konventionstexten vissa ändringar i lagar, som icke

beröres av den pågående utredningen, nämligen i patentförordningen och

mönsterlagen. Såsom framhållits är de nödvändiga lagändringarna av jämförelsevis

begränsad innebörd. Jag anser därför i likhet med utredningsmännen

och så gott som alla de hörda myndigheterna och sammanslutningarna

det vara önskvärt att nu genomföra de lagstiftningsåtgärder, som

påkallas för vår anslutning, utan att avbida en allmän revision av de berörda

rättsområdena.

.tåg torde nu få övergå till att behandla de särskilda lagförslagen.

Lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent. I

I 16 § patentförordningen uttalas, att patent icke skall vara gällande mot

någon, som vid den tid, då ansökningen därom inkom, inom riket var i utövning

av den patenterade uppfinningen eller för sådan utövning där vidtagit

väsentliga åtgärder. I ett dylikt fall äger utövaren, om han är i god

tro, en s. k. föranvändarrätt, d. v. s. en rätt att fullfölja den påbörjade eller

planerade utövningen utan att patenthavaren kan kräva någon ersättning.

Med avseende å uppfinning skyddad i främmande stat äger Konungen

enligt 25 § patentförordningen under förutsättning av ömsesidighet förordna

bland annat, att om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, varå

han tidigare sökt skydd i den främmande staten, ansökningen här må i förhållande

till andra ansökningar och nyhetshinder betraktas som om den

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

vore gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, såvida ansökningen

här skett inom viss i förordnandet bestämd tid. Förordnande om

prioritetsrätt enligt 25 § har givits i förhållande till samtliga till Pariskonventionen

anslutna länder. Rätten åtnjutes under tolv månader från den

första ansökningen inom annat unionsland.

En jämförelse mellan de nämnda lagrummen visar, att man vid bedömande

av föranvändarrätt har att taga hänsyn till dagen för den faktiska

ansökningen i Sverige, även om det gäller en prioritetsberättigad ansökning.

Åtgärder i god tro under prioritetstiden kan alltså enligt nu gällande regler

grundlägga en giltig föranvändarrätt.

Bestämmelser om prioritet återfinnes i artikel 4 av Pariskonventionen. I

avd. B av denna artikel infördes vid Londonkonferensen ett uttryckligt stadgande

av innehåll, att åtgärder under prioritetstiden icke får giva upphov

till någon föranvändarrätt. För anslutning till Londontexten måste därför

den svenska lagstiftningen ändras på denna punkt.

För att klargöra, att föranvändarrätt icke skall kunna uppkomma under

prioritetstiden, föreslår utredningsmännen ett nytt moment, betecknat 3),

till 25 § patentförordningen. Enligt detta skall prioritetsdagen anses såsom

ansökningsdag med hänsyn till verkan av utövning eller väsentliga åtgärder

därför, som avses i 16 § första stycket, d. v. s. föranvändarrätt. För momentets

tillämpning är enligt paragrafens första punkt Konungens förordnande

ett villkor, och förutsättningen för sådant förordnande är -—- såsom eljest

enligt detta lagrum — ömsesidighet. Förmånen förutsättes bli tillämplig endast

i förhållande till sådana länder, som biträtt konventionens Londontext.

1 promemorian påpekas, att eventuella betänkligheter mot att avskära uppkomsten

av föranvändarrätt under prioritetstiden motverkas av regeln i 21 §

2 mom. patentförordningen, enligt vilken domstol har möjlighet att lämna

tillstånd till fortsatt utövning i särskilda fall.

Utredningsmännen föreslår en övergångsbestämmelse av innebörd, att lagändringen

icke skall inverka på föranvändarrätt, som förvärvats före lagens

ikraftträdande.

Det övervägande flertalet av dem, som yttrat sig över utredningsmännens

promemoria, har ställt sig positivt till den förordade lagändringen. Från ett

par håll har dock betänkligheter uttalats.

Sålunda yttrar Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare:

Det måste anses betänkligt att den, som här i landet i god tro och kanske

med betydande kostnader igångsatt en tillverkning, på detta sätt kan bliva

tvungen att nedlägga denna på grund av att någon annan har tidigare inlämnat

en prioritetsgrundande patentansökan i ett främmande land, t. ex.

Brasilien. Även om sådana kollisioner icke inträffa alltför ofta, kunna dock

stora värden stå på spel för den inhemska industrien, i det att nedlagda

kostnader för igångsättande av en tillverkning kunna vara tillspillogivna.

Det är visserligen riktigt, att sådana utövningsåtgärder, som igångsatts först

efter inlämnandet av annans patentansökning i Sverige, icke ens med den

nuvarande lagstiftningen kunna grundlägga någon rätt till fortsatt utövning,

d. v. s. föranvändarrätt, men denna olägenhet för tredje man torde

icke innebära något skäl för att ytterligare försämra tredje mans rättsställ
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

71

ning genom att icke erkänna uppkomsten av dylik föranvändarrätt ens under

prioritetstiden, som ju kan börja ett helt år tidigare än den faktiska

inlämningsdagen i Sverige.

Beträffande stadgandet i 21 § 2 mom. patentförordningen framhåller handelskammaren,

att detta skall tillämpas endast »om synnerliga skäl därtill

äro», samt att det fortsatta utnyttjandet är förknippat med en licensavgift

till patenthavaren. Kammaren påpekar vidare, att enligt bestämmelsen, som

förutsätter domstolsprövning med därav följande tidsutdräkt och ovisshet

under förfarandet, utnyttjandet kan begränsas både till tiden och omfattningen.

Handelskammaren yttrar härpå följande:

Det torde därför vara uppenbart, att 21 § 2 mom. patentförordningen icke

kan undanröja betänkligheterna mot att under prioritetstiden icke längre

erkänna uppkomsten av föranvändarrätt, — — —. För den inhemska industrien

skulle säkerligen slopandet av denna föranvändarrätt under prioritetstiden

i många fall komma att medföra betydande olägenheter. Saken

torde emellertid ställa sig annorlunda för sådana svenska företag, som ofta

söka patent i främmande länder och/eller bedriva tillverkning även vid utländska

fabriker.

En byråchef i patent- och registreringsverket var, redan då verket avgav

yttrande över den tidigare nämnda schweiziska hänvändelsen, skiljaktig och

ansåg sig, med hänsyn till principiella betänkligheter emot att avskära uppkomsten

av föranvändarrätt, ej kunna tillstyrka vårt lands anslutning till

Londontexten. Samme byråchef var skiljaktig också då ämbetsverket nu avgivit

utlåtande över utredningsmännens promemoria.

I samtliga övriga yttranden har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Sveriges industriförbund meddelar följande om synpunkterna i industrikretsar

rörande en lagändring i syfte att hindra uppkomsten av föranvändarrätt

under prioritetstiden:

Vid överläggningar med representanter för olika industribranscher har

framkommit, att man på vissa håll ställt sig tveksam inför en lagändring

av nyss angiven innebörd. Farhågor ha nämligen uttalats, att om uppkomsten

av föranvändarrätt under prioritetstiden förhindrades, sådana företag,

som ha relativt ringa intresse för patentskydd utomlands, kunde bliva skyldiga

att upphöra med utövning av en uppfinning här i landet utan att erhålla

någon tillnärmelsevis motsvarande fördel i utlandet. Gentemot detta

har emellertid framhållits, att om Sverige komme att vidbliva sin nuvarande

ståndpunkt i fråga om uppkomsten av föranvändarrätt under prioritetstiden,

följden sannolikt skulle bli, att svenska företag i fortsättningen

finge riskera en ogynnsammare behandling utomlands i patenträttsligt hänseende

än om vårt land anslöte sig till den i flertalet länder redan accepterade

ståndpunkten i frågan. Med hänsyn härtill och till de skäl, som i promemorian

anförts för ett godtagande av denna ståndpunkt, ha industriens

representanter blivit ense om att lämna det nu berörda lagändringsförslaget

utan erinran.

Kommerskollegium anför:

Vad särskilt angår frågan om föranvändarrätten vill kollegium understryka

industriförbundets uttalanden härom. Mot bakgrunden av bestäm
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

raelsen i 21 § 2 inom. patenlförordningen —- enligt vilken en utövare kan

berättigas att mot skälig licensavgift till patenthavaren fortsätta utnyttjandet

— samt det förhållandet att så gott som samtliga industriländer av

större betydelse i Västeuropa och Nordamerika redan anslutit sig till Londontexten,

anser kollegium att betänkligheterna mot att avskära uppkomsten

av föranvändarrätten under prioritetstiden bör vika.

Handelskammaren i Karlstad framhåller:

Motsvarande förbättring av patentskyddet komma svenskar att erhålla

vid sitt patentsökande i utlandet. En svensk patentansökan i utlandet, ingiven

med prioritet från en motsvarande svensk ansökan, kommer sålunda

att i praktiskt taget alla avseenden ha samma värde, som om den vore ingiven

samtidigt med den svenska ansökningen. Den svenska patentsökanden

behöver alltså icke såsom tidigare löpa risken, att någon förvärvar föranvändarrätt

under prioritetsåret, utan han kan tryggt använda detta år

till att undersöka uppfinningens värde, innan han bestämmer sig för patentering

i utlandet. Som det nu är, kan en patentsökande ofta icke våga

avslöja sin uppfinning, förrän han sökt patent i ett flertal länder, enär

eljest någon påpasslig efterapare skulle kunna skaffa sig föranvändarrätt

och därigenom ej åtkommas av det sedermera åt den rätte uppfinnaren

beviljade patentet. Endera får han alltså dröja med att släppa ut sin uppfinning

till allmän kännedom eller också måste han på ett tidigt stadium

ikläda sig stora kostnader för en omfattande patentering, som sedermera

kanske visar sig missriktad med hänsyn till uppfinningens nyhet och exploateringsmöjlighet.

För att prioritetsrätten, som är den dominerande bestämmelsen

i Paris-konventionen, skall kunna med trygghet utnyttjas, fordras

att densamma räknas med företräde framför föranvändarrätten, och

kammaren vill därför för sin del oförbehållsamt tillstyrka att en sådan ordning

kommer till stånd.

Svenska uppfinnareföreningen hänvisar till en promemoria av överingenjören

E. Englesson, vari framhålles, att en uppfinnare vanligen behöver prioritetstiden

dels för att få ett begrepp om patenterbarheten av uppfinningen,

dels för att se vad uppfinningen är värd ur kommersiell synpunkt. Englesson

berör det fall, att ett svenskt företag släpper ut ett alster på marknaden

omedelbart efter det att en svensk patentansökan därå ingivits och i

förlitan på att det är möjligt på grund av prioritetsrätten att dröja ett år

med ingivandet av patentansökningar i utlandet.

Om nu någon påpasslig utlänning i sitt land snabbt sätter igång en tillverkning

av samma alster, erhåller han föranvändarrätt och kan fortsätta

att tillverka detsamma i så stor skala som helst. För erhållande av föranvändarrätt

gäller visserligen, att han måste vara i god tro och skall ha gjort

samma uppfinning själv, men att för den svenska patenthavaren bevisa motsatsen

torde sällan vara möjligt. Följden blir att det svenska företaget får

patent och måste betala årsavgifter för patentets upprätthållande, medan

nämnde person fritt kan utöva uppfinningen och även har glädje av det

patentskydd, som det svenska företaget betalar för. I sådana länder där

antalet tänkbara konkurrenter är endast en eller några få, blir det åt svensken

beviljade patentet av ringa värde, om någon av dessa skulle börja en

tillverkning och få föranvändarrätt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

73

Svenska patentombndsföreningen yttrar:

Den föreslagna ändringen i 25 § patentförordningen innebär ett undanröjande

av den föranvändarrätt under prioritetstiden som internationellt sett

allmänt ansetts grunda sig på en föråldrad och numera övergiven ståndpunkt.

Den modernare uppfattningen har tagit sig ett kraftigt uttryck i den

reviderade art. 4 i Londonkonventionen. I enlighet därmed har ovannämnda

föranvändarrätt avskaffats i de ledande industristaterna. Det har utomlands

väckt en mindre smickrande uppmärksamhet, att så ej skett i Sverige. Föreningen

anser att Sveriges industriella ställning och anseende nödvändiggör

en snar lagändring på denna punkt.

De tidigare eventuellt befarade olägenheterna för svensk industri av förevarande

reform få numera anses till stor del eliminerade till följd av den år

1944 vidtagna ändringen i 21 § 2 mom. patentförordningen.

Departementschefen.

Yttrandena visar, att den föreslagna lagändringen på ett par håll väckt

betänkligheter men att det stora flertalet remissinstanser biträtt densamma.

Det är påtagligt, att lagändringen kan komma att vålla olägenhet i vissa

tall. Mot detta får man emellertid väga fördelen för patenthavarna att ej

behöva räkna med risken att föranvändarrätt uppkommer under prioritetstiden.

I likhet med utredningsmännen och de flesta av dem som yttrat sig

över förslaget anser jag fördelarna väga tyngre än olägenheterna. De anförda

betänkligheterna synes varken ur praktisk eller principiell synpunkt

vara av den art, att de bör hindra vårt land från att ansluta sig till den ordning,

som redan gäller i allmänhet utomlands. Såsom från olika håll påpekats,

ger också vår patentlagstiftning möjlighet att taga hänsyn till ömmande

fall, då det kunde verka oskäligt, om en under prioritetstid igångsatt

utövning måste avbrytas.

Mot det nya momentet i 25 § patentförordningen och den därtill hörande

övergångsbestämmelsen har jag intet att erinra.

Lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den It) juli 1899 (nr 59 sid. 1)

om skydd för vissa mönster och modeller.

Enligt 14 och 20 §§ mönsterlagen kan, på samma sätt som angivits i fråga

om patent, en giltig föranvändarrätt till mönster uppkomma under prioritetstiden.

Den praktiska skillnaden består dock i förhållande till patenträtten,

att prioritet endast åtnjutes under sex månader.

Den nya bestämmelsen i Pariskonventionens artikel 4 avd. B, enligt vilken

föranvändarrätt ej skall kunna förvärvas under prioritetstiden, gäller

även på mönsterrättens område.

Utredningsmännen föreslår, att till 20 § mönsterlagen, som innehåller reglerna

om prioritet, lägges ett andra stycke av samma innebörd som det tidigare

berörda nya momentet i 25 § patentförordningen. Även övergångsstadgandet

har utformats i överensstämmelse med det till nyssnämnda lagrum

föreslagna.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Mot förslaget har erinran framställts endast av reservanten inom patentoch

registreringsverket, som anser de av honom anförda synpunkterna på

ändringen av 25 § patentförordningen i vissa delar vara tillämpliga även på

lagstiftningen om mönster.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare hyser icke samma

betänkligheter inför den föreslagna ändringen i mönsterlagen som dem kammaren

uttalar i samband med det motsvarande förslaget till nytt moment i

25 § patentförordningen. Handelskammaren anser den nu föreslagna bestämmelsen

sakna nämnvärd praktisk betydelse.

Departementschefen.

Några olägenheter av det föreslagna nya stycket till 20 § mönsterlagen

torde knappast vara att befara. I regel är endast mindre ekonomiska värden

förbundna med mönsterregistrering. Det sammanlagda årliga antalet ansökningar

om registrering av mönster uppgår vanligen blott till ett par hundra,

varav en ringa del härrör från utländska sökande, och bland dessa är det

endast ytterst få som gör anspråk på prioritet. Jag är därför beredd att tillstyrka

utredningsmännens förslag även i denna del.

Lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr 29)

om skydd för varumärken.

Bestämmelser om överlåtelse av varumärke finnes i 8 § varumärkeslagen.

Enligt dessa får registrerat föreningsmärlce (kollektivmärke) alls ej överlåtas,

medan andra registrerade varumärken endast må överlåtas tillsammans

med den rörelse, i vilken de begagnas. Av stadgandet anses följa, att

ett utländskt företag icke kan överlåta sitt i Sverige registrerade varumärke,

när endast dess rörelse här i landet ingår i överlåtelsen.

Den vid Londonkonferensen tillkomna artikel 6 quater föreskriver, att om

överlåtelse av varumärke enligt ett unionslands lagstiftning för sin giltighet

kräver samtidig överlåtelse av det företag eller den handelsrörelse, vartill

märket hör, det skall anses tillräckligt, att den del av företaget eller handelsrörelsen,

som är belägen i detta land, övergår till förvärvaren. Artikeln

anses icke vara tillämplig på kollektivmärken.

För att anpassa den svenska lagen till den nya konventionstexten föreslår

utredningsmännen, att i 8 § andra stycket första punkten tillägges orden

»inom riket». Bestämmelsen kommer härvid att utsäga, att överlåtelse av

varumärke ej är tillåten annorledes än tillsammans med den rörelse inom

riket, för vilken det begagnas. Tillämpningen av 8 § varumärkeslagen är ej

beroende av särskilt förordnande eller ömsesidighet. Den nya lydelsen kommer

därför att gälla i förhållande till alla här registrerade, främmande varumärken.

Utredningsmännen anser särskild övergångsbestämmelse vara onödig.

Alla de hörda myndigheterna och organisationerna tillstyrker den föreslagna

lagändringen eller lämnar den utan erinran.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

75

Sveriges grossistförbund framhåller, att det inom affärslivet redan nu i

icke ringa omfattning förekommer, att varumärken överlåtes utan samband

med en överlåtelse av den rörelse, till vilken de är knutna, samt att detta

icke befunnits medföra några påtagliga olägenheter.

Enligt Svenska patentombudsföreningen bör fullständigt fri överlåtelse av

varumärke medgivas, enär lagbestämmelserna om överlåtelse av märket tillsammans

med rörelsen är ineffektiva och lätt kringgås.

I 16 § varumärkeslagen har samlats vissa särskilda bestämmelser om utländska

varumärken. Enligt lagrummet gäller bland annat, att då utlänning

ansöker om registrering av varumärke, ansökningen skall åtföljas av bevis,

att sökanden uppfyllt de villkor, som i den främmande staten fordras för

att bereda skydd åt varumärket, s. k. hemlandsbevis, samt att varumärket

icke skyddas i vidsträcktare mån eller för längre tid än i hemlandet. Detta

innebär, att om registreringen i hemlandet upphör att gälla, den svenska

registreringen också förlorar sin giltighet, vilket är av betydelse såväl då

talan föres om intrång i märkesrätten som då registreringen skall förnyas.

Så skall enligt 9 § ske inom tio år från registreringsdagen samt därefter inom

samma tid från dagen för föregående förnyelse. Den sistnämnda bestämmelsen

i 16 § medför, att hemlandsbevis måste företes vid intrångstalan och

ingivas vid märkets förnyelse.

I artikel 6 av Pariskonventionen infördes vid Londonkonferensen under

avd. D en ny bestämmelse, varigenom de utländska varumärkena i viss mån

gjordes oberoende av hemlandsregistreringen. Den nya bestämmelsen föreskriver,

att då ett varumärke registrerats först i hemlandet och sedan i ett

annat unionsland, den senare registreringen skall från dagen för beviljandet

anses oberoende av registreringen i hemlandet. Enligt den nya konventionsregeln

får hemlandsregistrering visserligen fordras för att registrering i

annat unionsland skall komma till stånd, men därefter får skyddet icke göras

beroende av hemlandsregistreringen.

För att anpassa svensk lag till den nya texten fordras endast, att bestämmelsen

i 16 § 3) varumärkeslagen, som innehåller regeln om utländska varumärkens

beroende av hemlandsregistreringen, delvis eftergives, nämligen

såtillvida, att inskränkning av skyddsområdet eller rättens fullständiga upphörande

i hemlandet icke skall kunna påverka den svenska registreringen.

Utredningsmännen föreslår emellertid en i sak något mer vittgående ändring

än den som omedelbart påkallas av den reviderade konventionen. Enligt

förslaget skall sålunda Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, kunna

meddela andra bestämmelser i de hänseenden som avses icke blott i mom. 3)

utan även i mom. 1), enligt vilket registreringsansökningen skall åtföljas

av hemlandsbevis. Utredningsmännen, som eljest begränsat sina förslag till

vad de ansett såsom ett minimum för vår anslutning till Londontexterna,

har som främsta anledningen härtill angivit, att de velat tillmötesgå ett vid

nordiska överläggningar om varumärkeslagstiftningen uttalat önskemål, att

de nordiska länderna skulle komma överens om att sinsemellan icke kräva

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

hemlandsbevis vid varumärkesregistrering. Redan gällande lagar i Danmark

och Norge möjliggör denna lättnad, och hemlandsbevis kräves följaktligen

icke vid ansökning av danskar i Norge eller av norrmän i Danmark.

I artikel 6 avd. A av konventionen uttalas den s. k. telle-quelle-regeln, vilken

innebär, att ett i hemlandet vederbörligen registrerat varumärke skall,

under vissa förbehåll, kunna registreras och erhålla skydd i samma form

(telle quelle) i övriga unionsländer, alltså även om det icke överensstämmer

med de interna varumärkesbestämmelserna i registreringslandet. Varumärke

som kunnat registreras endast med stöd av denna regel benämnes vanligen

telle-quelle-märke. Utredningsmännen påpekar, att skyldigheten i artikel 6

avd. D att låta registrering fortleva utan beroende av hemlandsslcyddet icke

föreligger i fråga om telle-quelle-märkena. De förutsätter därför, att dessa

märkens skyddsomfång och fortbestånd även framdeles beror av hemlandsregistreringen.

Någon övergångsbestämmelse till den föreslagna ändringen i 16 § anser

utredningsmännen icke behövlig.

Ändringsförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Svenska patentombudsföreningen ifrågasätter emellertid, om icke ömsesidighetskravet

kunde utgå. Härför talar, enligt föreningens mening, dels att

kravet på hemlandsbevis torde komma att slopas i allt flera stater, dels att

handhavandet av reciprocitetsbestämmelsen medför besvär, som icke uppväges

av någon fördel. Föreningen anser sålunda, att kravet på hemlandsbevis

bör generellt avskaffas.

Departementschefen.

I fråga om bestämmelserna såväl i 8 § om överlåtelse som i 16 § om hemlandsbevis

har från enstaka håll yrkats vidare gående ändringar än de, som

föreslås av utredningsmännen.

Det uttalade önskemålet att vid överlåtelse helt frigöra varumärket från

den rörelse, vari det användes, synes icke böra behandlas i detta sammanhang.

Varumärkets förhållande till rörelsen är en fråga av grundläggande

betydelse icke blott för utformningen av överlåtelsereglerna utan även för

ställningstagandet till flera andra viktiga spörsmål inom varumärkesrätten.

Frågans lösning torde erfordra en mer allsidig undersökning av detta rättsområde

än den, som ansetts behövlig vid det nu föreliggande lagstiftningsärendets

beredning. Det synes därför riktigt att nu endast taga det steg,

som direkt kräves av den nya konventionstexten, och uppskjuta avgörandet

av spörsmålet i övrigt i avvaktan på varumärkes- och firmautredningens

förslag i ämnet.

Frågan om hemlandsbevis har icke samma principiella betydelse. Utredningsmännen

har också ansett sig här kunna föreslå en liberalisering av

lagstiftningen som går vidare än vad som omedelbart påkallas av konventionens

nya lydelse. I ett yttrande över förslaget framföres emellertid det önske
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

77

målet, att man skall uppgiva kravet på ömsesidighet och sålunda icke fordra

hemlandsbevis ens av sökande från stat, vilken kräver sådant bevis av

svenska sökande. Så länge emellertid ett tämligen stort antal unionsländer

alltjämt fordrar bevis om hemlandsskydd, då företagare från annat land

söker registrering, synes det mig lämpligt att vidhålla ömsesidighetskravet i

den svenska varumärkeslagen. Att i de särskilda fallen fastställa, huruvida

ömsesidighet är för handen, torde ej behöva medföra större besvär eller svårigheter.

Under hänvisning till vad jag nu anfört anser jag mig kunna biträda utredningsmännens

förslag till ändringar i varumärkeslagen.

Lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Den svenska lagstiftningen om ingripande emot varor försedda med oriktig

ursprungsbeteckning är fördelad på två författningar, nämligen lagen den 4

juni 1913 om förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

samt lagen den 9 oktober 1914 angående förbud i vissa fall mot

varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande av oriktigt

märkta varor. Dessa lagar möjliggör ingripande, den förra redan vid varornas

import och den senare vid användning inom landet av oriktiga ursprungsbeteckningar

på varorna. Enligt 1 § andra stycket 1914 års lag kan

ingripande ske mot den, som under oriktig ursprungsbeteckning saluhåller

vara, då beteckningen förekommer på varan eller dess emballage eller på

anslag eller skylt, som hör till varan.

Madridöverenskommelsen angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

tillfördes vid Londonkonferensen en ny artikel 3 bis,

enligt vilken de anslutna staterna förbinder sig att förbjuda användande

vid försäljning, skyltning eller utbjudande av varor av alla beteckningar,

»som har karaktären av ett offentliggörande» och som är ägnade att vilseleda

allmänheten angående varornas ursprung, om beteckningarna förekommer

på skyltar, i annonser, räkningar, vinlistor, affärsbrev och andra

affärsmeddelanden. Man har härmed velat fastslå, att skyddet skall gälla ej

blott, när en oriktig ursprungsbeteckning förekommer på själva varan eller

dess emballage, utan även när den användes i sammanhang med varan på

annat sätt, som särskilt kan verka vilseledande. Inskridande behöver endast

ske mot beteckningens användande inom landet, ej redan vid varans införsel.

Av den svenska lagstiftningen på området är det endast 1914 års lag som

beröres av den nya konventionsbestämmelsen. Utredningsmännen föreslår,

att ett tillägg göres till 1 § andra stycket av denna lag. Enligt tillägget blir

användande av oriktig ursprungsbeteckning straffbart, även då det sker i

annons, cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större antal personer

avsett meddelande. Utredningsmännen föreslår därjämte en viss re
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

daktionell jämkning av den tidigare lagtexten. Genom förslaget bringas lagrummet

i bättre överensstämmelse med den närliggande bestämmelsen om

illojal reklam i 1 § lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser mot illojal

konkurrens.

I remissvaren har utredningsmännens förslag genomgående tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Departementschefen.

'' Jag biträder utredningsmännens förslag till ändring av 1 § i 1914 års lag

om oriktiga ursprungsbeteckningar. Genom denna ändring kommer stadgandet

att ansluta sig bättre, icke blott till bestämmelsen om illojal reklam,

utan även till reglerna om varumärkesintrång i 12 § varumärkeslagen.

Ifrågasatt ändring av lagstiftningen emot illojal konkurrens.

Vid sin genomgång av de nya konventionstexterna finner utredningsmännen

dessa icke påfordra andra ändringar i svensk lagstiftning än de, som

nu angivits. Därvid stannar utredningsmännen särskilt inför frågan, om

artikel 10 bis i Pariskonventionen kan anses kräva, att en s. k. generalklausul

mot illojal konkurrens införlivas med den svenska rätten. Generalklausulen

innebär ett allmänt förbud mot varje konkurrenshandling, som strider mot

god affärssed. De bestämmelser i artikel 10 bis, som skulle kunna påfordra

en generalklausul, återfinnes i artikelns två första stycken. I det första av

dessa förklaras, att unionsländerna är pliktiga att tillförsäkra dem, som

tillhör ett unionsland, ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. I andra

stycket uttalas därpå, att varje konkurrenshandling, som strider mot god

affärssed, utgör en handling av illojal konkurrens. Dessa stycken är emellertid

i sak oförändrade i förhållande till den tidigare konventionstexten, till

vilken Sverige 1934 anslöt sig utan att det därvid ansågs nödvändigt att

införa en generalklausul i den svenska konkurrenslagstiftningen. Efter en

genomgång av vad som förekom i frågan vid vår anslutning till den tidigare

texten, uttalar utredningsmännen, att, även om måhända invändningar kan

resas mot den då anförda motiveringen, den nya texten icke mera än den

tidigare kan nödga till införande av en generalklausul.

I två av yttrandena över utredningsmännens promemoria har denna fråga

upptagits till behandling.

Smålands och Blekinge handelskammare anför sålunda:

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att Sverige trots anslutning

till Haagtexten icke vidtagit sådan ändring av gällande lag, som motsvarar generalklausulen

i Art. 10 bis. Den motivering, som åberopas till försvar härför,

kan icke anses övertygande. Visserligen är frågan om införandet av

en generalklausul föremål för bedömning av den år 1949 tillsatta varumärkes-

och firmautredningen, men önskvärt vore, om resultatet av utredningen

kunde föreligga inom en snar framtid och om utredningen ledde

till att lagen bringades i överensstämmelse med den såväl i Haagtexten som

Londontexten intagna generalklausulen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

79

Svenska försäljnings- och reklamförbundet yttrar:

Enligt förbundets mening kan det med fog göras gällande att konventionen,

i dess av Sverige antagna lydelse — den s. k. Haagtexten — icke nödvändigtvis

kräver att den illojala konkurrensen motverkas med en s. k.

generalklausul. Det lär nämligen framgå av vad som förekommit vid de internationella

förhandlingarna i ämnet, att den juridisk-tekniska utformningen

av skyddet mot icke lojala affärshandlingar och affärsmetoder varit

ett spörsmål, som lämnats åt unionsländerna själva att bedöma. Detta är för

övrigt ett ganska självklart faktum med hänsyn till de skiljaktigheter, vilka

förefinnas mellan olika länders rättssystem.

Det torde även vara riktigt att anse att man med st. 2 i artikel 10 bis

blott avsett att ge en närmare bestämning till st. 1 i samma artikel, en

definition av »begreppet» illojal konkurrens. Stycke 2 synes i den meningen

utgöra en definition, att konventionen icke här (till skillnad från st. 3 i

samma artikel) pålägger unionsländerna skyldighet att genom lagstiftning

eller i praxis inskrida mot vissa bestämda yttringar av illojalitet i affärslivet.

Därmed är emellertid icke sagt att definitionen skulle sakna reellt innehåll.

Enligt förbundets uppfattning måste den rimliga innebörden i konventionen

artikel 10 bis st. 1 och 2 (Londontexten är här oförändrad) vara att

unionsländerna äro skyldiga att inskrida mot sådana konkurrenshandlingar,

som enligt vedertagna affärsprinciper i kommersiellt mer framskridna länder

anses förkastliga och även äro otillbörliga enligt härskande uppfattning

i det närmast berörda landet. Mer tveksamt är om unionsland är pliktigt

inskrida mot affärsmetoder, som accepterats inom unionslandet ehuru de

på de flesta andra håll icke godtagas; i detta sammanhang bortses från de

speciella bestämmelserna i punkt 3. Att visst unionsland skulle ha skyldighet

att inskrida mot handlingar, som icke mer allmänt befunnes olämpliga

men väl gjorde det enligt härskande uppfattning inom unionslandet, får

antagas vara föga troligt. Om den här angivna tolkningen av art. 10 bis

är riktig - vartör goda skäl tala enligt förbundets mening — synes det

knappast tveksamt att gällande svensk rätt på området icke uppfyller de

krav som uppställas i vare sig konventionens Haagtext eller dess Londontext.

Svenska försäljnings- och reklamförbundet har med det nu sagda blott

velat understryka denna sin uppfattning och betona vikten av att den bristande

överensstämmelsen mellan konventionens innehåll och den svenska

rattens regler på området snarast överbryggas. Med hänsyn till att såsom

de sakkunniga själva betonat frågan om effektivisering av skyddet mot illojala

affärshandlingar är föremål för utredning, har emellertid förbundet

icke velat insistera på att en komplettering av den svenska lagstiftningen rörande

illojal konkurrens kommer till stånd innan Sverige ratificerar den

vid konferensen i London år 1934 antagna konventionstexten.

Departementschefen.

Genom Sveriges anslutning till Pariskonventionens Haagtext har vårt

land förbundit sig att tillförsäkra dem, som tillhör annat unionsland, ett

verksamt skydd mot illojal konkurrens. Denna förpliktelse uppfylles främst

genom 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Nämnda

lag liktar sig emot särskilda utslag av illojal konkurrens, nämligen illojal

reklam, obehörigt lämnande eller erbjudande av gåva (det s. k. presentsystemet),

obehörigt användande eller yppande av yrkeshemligheter och bestickning

samt, efter lagändring 1942, illojal användning av kännetecken.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Dessa har ansetts vara de viktigaste former, i vilka den illojala konkurrensen

tar sig uttryck. Andra former kan emellertid också tänkas, och mot dem är

i viss utsträckning ingripande möjligt, exempelvis enligt tryckfrihetsförordningen

eller strafflagens bestämmelser om ärekränkning samt enligt lagarna

om oriktiga ursprungsbeteckningar. Även varumärkeslagen kan sägas

rikta sig mot illojal konkurrens, i den mån denna består i obehörigt utnyttjande

av annans registrerade varumärke. Det är dock obestridligt, att illojalitet

i konkurrensförhållanden kan uppträda på ett sätt, som den nuvarande

lagstiftningen ej har förutsett och därför icke ger möjlighet att förhindra.

Det är för dylika fall som en generalklausul skulle supplera de olika

särreglerna. Såsom framhållits, är frågan om införande i den svenska konkurrenslagstiftningen

av en generalklausul föremål för utredning.

Då artikel 10 bis i den nya konventionstexten på denna punkt icke ställer

större krav på vår lagstiftning än den tidigare texten, till vilken vårt land

varit anslutet sedan 1934, anser jag det nu icke väcka större betänklighet att

biträda Londontexten utan att införa nya bestämmelser i lagen mot illojal

konkurrens. Med hänsyn till den pågående utredningen i ämnet bör den nu

förordade lösningen dock endast betraktas som provisorisk.

I remissvaren har icke ifrågasatts, att ytterligare lagändringar skulle vara

erforderliga för Sveriges anslutning till de nya konventionstexterna. För

egen del finner jag ej heller anledning att föreslå sådana.

I enlighet med det anförda har förslag utarbetats till

1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid.

1) om skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884- (nr

29) om skydd för varumärken; samt

4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 4-22) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, vilka

jämte Londontexterna av Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen

samt översättning därav ävensom av dessa konventioners tidigare gällande

lydelse äro fogade som bilaga1 till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

1 Bilagan har här uteslutits utom såvitt avser förslaget till lag angående ändrad lydelse av

20 § lagen den 10 juli 1889 (nr 59 sid. 1) om skydd för vissa mönster och modeller. I uteslutna

delar är bilagan likalydande med de vid propositionen fogade konventionerna och lagförslagen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

81

till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid. 1)

om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa

mönster och modeller1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

20 §.

Med avseende------förordnandet bestämmes.

Konungen äger ock förordna, att

om mönster här i riket registrerats

för sökande med sådan företrädesrätt,

som sägs i första stycket, vid tillämpning

av 14 § skall så anses, som vore

regislreringsansökningen gjord samtidigt

med att skydd söktes i den

främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953; dock att skyddsrätt ej må med

stöd av 20 § andra stycket göras gällande

mot någon, som vid lagens

ikraftträdande inom riket begagnade

det registrerade mönstret eller för

dess begagnande där vidtagit väsentliga

åtgärder. * 6

1 Senaste lydelse, se SFS 1934: 61.

6 Bihcing till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 30.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kunql. Maj:ts proposition nr 30.

Bilaga A.

P. M.

med förslag till lagstiftning för möjliggörande av Sveriges

anslutning till vissa internationella konventioner på det

industriella rättsskyddets område.

Under de senaste åren har vid flera tillfällen uttalats önskemål, att Sverige

såsom medlem av den s. k. Parisunionen för skydd av den industriella

äganderätten skulle biträda de i London 1934 antagna texterna av vissa mellan

unionsländerna gällande internationella överenskommelser.

De internationella överenskommelser, varom nu är fråga, äro Pariskonventionen

av 1883 för skydd av den industriella äganderätten, Madridöverenskommelsen

av 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar

å handelsvaror, Madridöverenskommelsen av 1891 rörande internationell

registrering av fabriks- och handelsmärken samt Haagöverenskommelsen

av 1925 angående internationell registrering av mönster och modeller.

Pariskonventionen är den mer generella överenskommelsen, och de

länder som anslutit sig till denna bilda Parisunionen. De övriga tre överenskommelserna

avse speciella frågor och gälla blott mellan vissa av de till

Parisunionen hörande staterna.

Sverige har varit anslutet till Pariskonventionen sedan den 1 juli 1885

och till Madridöverenskommelsen om oriktiga ursprungsbeteckningar sedan

den 1 januari 1934. Däremot har vårt land icke biträtt Madridöverenskommelsen

om internationell varumärkesregistrering och ej heller Haagöverenskommelsen

om internationell mönsterregistrering. När i Sverige tidigare övervägts

anslutning till sistnämnda båda överenskommelser, ha starka skäl befunnits

tala mot en sådan. Beträffande överenskommelsen om internationell

varumärkesregistrering må nämnas, att Parisunionens internationella byrå i

Bern nyligen framlagt förslag om vittgående ändringar i överenskommelsen,

och avsikten lär vara att frågan om en genomgripande revision av densamma

skall dryftas vid en särskild internationell konferens inom den närmaste

framtiden. Vad gäller överenskommelsen om internationell mönsterregistrering,

ha hittills endast förhållandevis få länder biträtt denna och även för

dem har den visat sig få blott begränsad betydelse i praktiken. Under dessa

förhållanden lär det icke finnas anledning att i nuvarande sammanhang

överväga en anslutning till överenskommelserna om internationell registrering

av varumärken och mönster.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 30.

83

I fortsättningen upptages därför endast frågan om vidtagande av sådana

åtgärder, som möjliggöra anslutning till de senaste texterna av de överenskommelser,

till vilka vårt land redan anslutit sig, nämligen Pariskonventionen

och Madridöverenskommelsen om oriktiga ursprungsbeteckningar (i

det följande benämnd endast Madridöverenskommelsen).

Både Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen ha flera gånger

ändrats. Vid envar av de senaste revisionskonferenserna, i Washington 1911,

i Haag 1925 och i London 1934, har man förfarit så, att ändringar och tilllägg

införts i den äldre texten, vilken sålunda reviderad antagits som en

ny text. Det är endast de vid nyssnämnda tre revisionskonferenser antagna

texterna som numera ha praktisk betydelse.

Sammanlagt tillhöra för närvarande 43 länder Parisunionen. Av dessa ha

25 anslutit sig till Londontexten. För de övriga gäller alltjämt någon av de

äldre konventionstexterna, nämligen Haagtexten för 12 länder, bland dem

Sverige,1 och Washingtontexten för 6 länder, däribland Finland. Av stater

som anslutit sig till Londontexten må nämnas Amerikas förenta stater, Belgien,

Canada, Danmark, Frankrike, Japan, Nederländerna, Norge, Portugal,

Schweiz, Storbritannien, Sydafrikanska unionen, Tyskland och Österrike.

Till Madridöverenskommelsen äro 25 länder anslutna. Av dessa ha 15

biträtt Londontexten, medan återstoden kvarstår på Haagtexten, däribland

Sverige,2 eller — i ett par fall — Washingtontexten. Danmark, Finland och

Norge äro icke anslutna till Madridöverenskommelsen.

För Sverige är läget det, att Haagtexten äger tillämpning gentemot de

länder, som biträtt denna text, även om de anslutit sig jämväl till Londontexten.

3 4 Pariskonventionens Washingtontext äger dock alltjämt tillämpning

gentemot de länder, som kvarstå på denna text/ Däremot äger Madridöverenskommelsen

ej tillämpning mellan Sverige och de länder, som kvarstå på

Washingtontexten av denna överenskommelse. Sverige tillhörde nämligen

före 1934 ej Madridöverenskommelsen utan anslöt sig direkt till Haagtexten

av densamma.

I ett år 1932 avgivet betänkande med förslag till lag om vissa ändringar

i förordningen angående patent m. m. (SOU 1932: 32) lämnas en redogörelse

för de krav på svensk lagstiftning, som Pariskonventionens Haagtext

kunde anses ställa. Sedan svensk rätt anpassats till vad som sålunda erfordrades

(se proposition 1934:4), skedde Sveriges anslutning till Haagtexten

med verkan från den 1 juli 1934. Jämväl vår anslutning till Madridöverenskommelsen

påkallade visst lagstiftningsarbete, varom må hänvisas till proposition

1930: 256. Sveriges biträdande av sistnämnda överenskommelse

skedde sedan med verkan från den 1 januari 1934.

Sverige var företrätt vid revisionskonferensen i London, som ägde rum

1 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1934: 9.

2 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1933: 25.

s Se beträffande Pariskonventionen kungörelsen 1934: 249 och senare kungörelser, som ansluta

sig till denna, och i fråga om Madridöverenskommelsen kungörelsen 1933: 561 jämte senare kun

görelser, som ansluta sig till denna.

4 Se kungörelsen 1916: 441 och senare kungörelser som ansluta sig till denna.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

1 maj—2 juni 1934. De svenska ombuden (dåvarande byråchefen i patentoch

registreringsverket C. B. Lindgren samt numera byråchefen i samma

ämbetsverk Å. C. v. Zweigbergk) undertecknade, enligt erhållet bemyndigande,

de vid konferensen antagna nya texterna av Pariskonventionen och

Madridöverenskommelsen. I en 1934 avgiven rapport rörande konferensen uttalade

ombuden även den uppfattningen, att en anslutning till de nya texterna

skulle vara till gagn ur svensk synpunkt. Ett av ombuden (v. Zweigbergk)

avlämnade 1935 en underhandspromemoria rörande de i de nya konventionstexterna

ingående ändringarna och tilläggen samt beträffande de

lagändringar, som syntes vara erforderliga för att vårt land skulle kunna

biträda de nya texterna.

Sedan frågan om en anslutning till Londontexterna aktualiserats, ha undertecknade

erhållit i uppdrag att överväga därmed sammanhängande spörsmål

och att utarbeta förslag till därvid påkallade lagändringar. Det har ansetts,

att nyssnämnda promemoria i tillämpliga delar borde läggas till grund

för arbetet.

Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.

Enligt artikel 1 av Pariskonventionen har skyddet av den industriella

äganderätten till föremål patent, nyttighetsmodeller, industriella mönster och

modeller (mönster), fabriks- eller handelsmärken (varumärken), firma

samt ursprungsbeteckningar ävensom undertryckande av illojal konkurrens.

Artiklarna 2 och 3 uttala konventionens bärande princip, nämligen att de,

som äro medborgare eller bosatta eller driva näring i något unionsland, i övriga

unionsländer skola vara likställda med inlänningar beträffande det industriella

rättsskyddet. De följande artiklarna, 4—11, innehålla materiella

regler, enligt vilka ett visst minimum av industriellt rättsskydd alltid skall

tillkomma de nyssnämnda enligt konventionen berättigade rättssubjekten,

även om de egna medborgarna icke åtnjuta motsvarande rättigheter. Artikel

12 behandlar unionsländernas förvaltningsorgan för ärenden rörande

det industriella rättsskyddet, i artikel 13 behandlas unionens internationella

byrå i Bern, medan de återstående artiklarna, 14—19, giva mer allmänna

bestämmelser om revisionskonferenser in. m.

Nedan beröras endast de artiklar, som reviderats vid Londonkonferensen

1934, varvid hänsyn icke tages till ändringar av rent redaktionell art.

Konventionens rättsområde.

I artikel 1. st. 3 uttalas redan i 1925 års text, att industriell äganderätt

är att fatta i vidsträcktaste bemärkelse och avser icke blott industri och

handel i egentlig mening utan även lantbruks- och »extraktiv» industri. I

den senare texten har tillagts, att uttrycket över huvud taget avser alla tillverkade

alster eller naturprodukter, varjämte den exemplifierande uppräk
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

85

ningen av dylika produkter kompletterats. Stycket är blott att fatta som en

allmän definition utan direkt förpliktande karaktär.

Den nya lydelsen påkallar icke någon svensk lagstiftning.

Prioritetsrätt.

I artikel 4 meddelas bestämmelser om den måhända viktigaste av de särskilda

förmåner som tillkomma de enligt konventionen berättigade, nämligen

prioritetsrätten. Härmed förstås rätt för den, som i unionsland i behörig

ordning gjort ansökan om patent, nyttighetsmodell-, mönster- eller

varumärkesskydd, att vid senare ansökan i övriga unionsländer under viss

tid äga att gentemot vissa där under mellantiden inträffade omständigheter

åberopa företräde från ansökningsdagen i det första landet. Inom patentoch

mönsterrätten har prioriteten praktisk betydelse huvudsakligen i tre fall,

nämligen med hänsyn till nyhetshinder, tidigare ingivna ansökningar och

föranvändarrätt, d. v. s. befogenheten att trots meddelad skyddsrätt fortsätta

en påbörjad eller förberedd utövning.

Den allmänna regeln om prioritetsrätt i avd. A st. 1 är enligt 1925 års

text endast given »under förbehåll av tredje mans rätt». Samtidigt uttalades

i avd. B, att mellankommande åtgärder, t. ex. annans ansökning, offentliggörande

eller utövande, icke finge medföra den prioritetsberättigade ansökningens

ogiltighet. Många unionsländer ha därför ansett sig befogade att

låta åtgärder under prioritetstiden i andra avseenden verka rättsgrund ande

i förhållande till den prioritetsberättigade ansökningen, ehuru det blivit utrett,

att man med förbehållet för tredje mans rätt ursprungligen blott velat

klargöra, att rätt, som vunnits före den första, prioritetsgrundande ansökningen,

skulle vara oberörd. Speciellt har man flerstädes låtit utövning

under prioritetstiden under samma betingelser som om utövningen skett

dessförinnan grundlägga föranvändarrätt.

I Londontexten har emellertid förbehållet för tredje mans rätt i avd. A

strukits. Vidare har i avd. B utsagts, att åtgärder under prioritetstiden före

den senare ansökningen icke skola kunna giva upphov till någon rätt för

tredje man eller någon föranvändarrätt, varjämte ett tillägg skett om förbehåll

för rättigheter, uppkomna före den prioritetsgrundande ansökningen.

Svensk patent- och mönsterlagstiftning står icke i överensstämmelse med

konventionens nya lydelse på denna punkt. Förordningen den 16 maj 1884

angående patent innehåller stadgande om föranvändarrätten i 16 § första

stycket, där det heter, att patent ej är gällande mot någon, som vid den

tid, då ansökningen därom inkom, inom riket var i utövning av den patenterade

uppfinningen eller för sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

I 25 § 1) angives sedan verkan av prioritetsrätten endast vara, att

den prioritetsberättigade ansökningen i förhållande till andra ansökningar

ävensom med hänsyn till nyhetshinder enligt 3 § skall betraktas så, som om

den vore gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten. En

jämförelse mellan dessa lagrum visar, att man vid bedömande av föran
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

vändarrätt har att taga hänsyn till dagen för den faktiska ansökningen i

Sverige, även om det gäller en prioritetsberättigad ansökning. Åtgärder i god

tro under prioritetstiden kunna alltså enligt nu gällande rätt grundlägga

en giltig föranvändarrätt. — Enligt 14 och 20 §§ lagen den 10 juli 1899 om

skydd för vissa mönster och modeller kan på samma sätt som nu angivits i

fråga om patent en giltig föranvändarrätt till mönster uppkomma under prioritetstiden.

För anslutning till Pariskonventionens Londontext fordras sålunda viss

ändring av patentförordningen och mönsterlagen.

Däremot påkallar den nya konventionstexten icke någon ändring i lagen

den 5 juli 1884 om skydd för varumärken, emedan föranvändarrätt ej förekommer

enligt denna lag.

I avd. A av samma artikel 4 har tillkommit ett nytt andra stycke, enligt

vilket varje ansökan, som enligt ett unionslands inhemska lagstiftning eller

internationella avtal mellan flera union,sländer är likställd med en behörig

nationell ansökning, skall kunna giva upphov till prioritetsrätt. Den nya

bestämmelsen hade vid sin tillkomst praktisk betydelse endast på mönsterrättens

område. Enligt Haagöverenskommelsen om internationell mönsterregistrering

skall nämligen ansökan om sådan registrering ingivas direkt

till Bernbyrån, som sedan ombesörjer offentliggörande och vidarebefordran

till de länder, som biträtt överenskommelsen. Den nya bestämmelsen klargör,

att sådan ansökan i prioritetshänseende är att jämställa med ansökan,

som ingivits till den nationella myndigheten. Inom mönsterrätten har bestämmelsen

emellertid ingen större praktisk betydelse, då det såvitt känt

aldrig här i landet förekommit, att i mönsteransökan gjorts anspråk på

prioritet från internationell registreringsansökan. För patent- och varumärkesrätten

kan bestämmelsen i en framtid tänkas få betydelse, t. ex. därest

för flera länder gemensamma patentverk upprättas.

Den nu behandlade konventionsbestämmelsen synes icke oundgängligen

kräva ändring av svensk lagstiftning. Berörda prioritetsanspråk torde sålunda

utan större tänj ning av ordalagen kunna inrymmas i gällande lydelse

av hithörande lagrum — 25 § 1) patentförordningen, 20 § mönsterlagen

och 16 § 5) varumärkeslagen.

I artikel 4 avd. C st. 3 rörande sättet för beräkning av prioritetsfristens

sista dag har skett en mindre ändring. Vad här numera stadgas överensstämmer

emellertid med vad som gäller i Sverige enligt lagen den 30 maj

1930 om beräkning av lagstadgad tid.

I avd. D st. 3 har tillfogats, att särskild avgift ej får utkrävas, när den

i detta stycke medgivna respittiden för ingivande av kopia av den prioritetsgrundande

ansökningen utnyttjas. Sådan avgift förekommer ej i Sverige.

Avd. F avser det fallet, att i en patentansökning prioritet begäres från

flera tidigare ansökningar. Svensk praxis står redan i överensstämmelse

med den nya regeln i denna avdelning.

Avd. G innehåller icke någon saklig ändring i förhållande till vad som

gäller enligt Haagtexten.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

87

Enligt den helt nya avd. H i artikeln ,skall prioritet kunna erhållas i fråga

om allt uppfinningsinnehåll, som kommit till synes i den prioritetsgrundande

ansökningen med därtill hörande handlingar. Svensk praxis står redan

i överensstämmelse med den nya konventionsbestämmelsen.

Patents oberoende av patent på samma uppfinning i andra länder.

Det nya femte stycket i artikel 4 bis föreskriver, att prioritetspatent skall

åtnjuta samma giltighetstid som om det sökts eller beviljats utan prioritet.

Den ordningen, att dylika patents giltighetstid räknas från dagen för den

prioritetsgrundande ansökningens ingivande, får således icke anses tillåten

enligt Londontexten. Svensk praxis står helt i överensstämmelse med denna.

Vid förlängd prioritets tid, som under krigs- och efterkrigstiden medgivits

i anslutning till olika överenskommelser med främmande makter, har

visserligen i Sverige patenttiden räknats från utgången av den ordinära

prioritetstiden, men detta kan icke anses strida mot Londontexten.

Uppfinnarens namn.

I den helt nya artikel 4 ier förklaras, att uppfinnaren hair rätt att bli

nämnd i denna sin egenskap i patentet. I Sverige följer redan av 4 § patentförordningen

och 2 § 3) kungörelsen den 31 december 1895 om beskaffenheten

av de handlingar, som i patentärenden inlämnas, att uppfinnarens

namn skall angivas i patentansökning. Sedan gammalt har patentmyndigheten

också på patentbreven och i de tryckta patentbeskrivningarna utsatt

uppfinnarens namn, om denne ej äir identisk med pat.enthavaren. Vad sålunda

redan tillämpas torde innebära ett längre gående skydd för uppfinnaräran

än konventionsbestämmelsen avser att föreskriva; någon lagändring

är därför icke påkallad.

Utövningstvång m. m.

Vid Londonkonferensen företogs dels en omredigering och dels vissa sakliga

ändringar av artikel 5, vilken föreskriver inskränkningar i rätten att

stadga skyddsrätts förverkande eller annan menlig påföljd vid import, bristande

utövning eller underlåtenhet att meddela uppgift om skyddsrätt. Enligt

svensk rätt förekommer dylik påföljd endast vid bristande utövning

och här blott inom patenträtten. Vad artikeln innehåller rörande nyttighetsmodeller

— beträffande vilka svensk lagstiftning ju helt saknas —

samt mönster och varumärken saknar därför aktualitet i nuvarande sammanhang.

Vad gäller patent, har i st. 3 oförändrat upptagits det tidigare gällande

stadgandet, att skyddsrättens förverkande endast får ske, om meddelande

av tvångslicens icke är tillräckligt för att hindra missbruk av patenträtten.

Enligt st. 4 i 1925 års text fick talan om förverkande och andra påföljder

icke väckas förrän tre år efter patentets beviljande. Enligt Londontexten

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kiingl. Maj:ts proposition nr 30.

tillätes vid treårsperiodens utgång icke annan åtgärd än väckande av talan

om tvångslicens, medan förverkande förutsätter ny talan, vilken icke

får anhängiggöras förrän två år gått från meddelandet av den första tvångslicensen.

Liksom tidigare får tvångslicens icke meddelas annat än om patent!]

avaren ej förmår visa giltiga skäl för sin underlåtenhet att utöva patentet.

Enligt patentförordningen är tvångslicens den enda påföljden av underlåten

utövning, och av 15 § framgår att talan härom icke får föras förrän

tre år förflutit från patentbeviljandet samt att sådan talan ej bifalles, om

giltig anledning till underlåtenheten visas.

Av det anförda framgår, att svensk lagstiftning icke innehåller något

som strider mot artikel 5 i konventionen.

Särskilda bestämmelser om utländska varumärken.

I artikel 6 äro samlade bestämmelserna om s. k. telle-quelle-märken och

de utländska varumärkenas beroende av det skydd de åtnjuta i hemlandet.

Telle-quelle-regeln uttalas i avd. A och innebär, att ett i hemlandet vederbörligen

registrerat varumärke skall kunna registreras och erhålla skydd i

samma form (telle quelle) i övriga unionsländer, alltså även om det icke

överensstämmer med de interna varumärkesbestämmelserna i registreringslandet.

I vissa fall, som angivas i avd. B, kan dock registrering vägras eller

förklaras ogiltig. I avd. A har i Londontexten infogats en hänvisning till de

sålunda gällande förbehållen. Någon ändring i sak innebär detta ej. Bland

de i avd. B gjorda förbehållen mot telle-quelle-regelns tillämpning nämnes

i st. 3 det fall, att märket är stridande mot god sed eller allmän ordning.

I Londontexten har tillagts, att detta förbehåll särskilt skall gälla sådana

märken, som äro ägnade att vilseleda allmänheten.

Den ändring, som sålunda tillkom i telle-quelle-regeln vid Londonkonferensen,

får närmast betraktas såsom en tolkningsregel, varigenom unionsländernas

rätt att vägra registrering av telle-quelle-märken i viss mån vidgats.

Ändringen kan därför icke kräva någon jämkning av gällande svensk

lag. — Det bör emellertid här anmärkas, att telle-quelle-regeln endast kommit

till jämförelsevis ofullständigt uttryck i vår lagstiftning och att den

formella överensstämmelsen mellan de enligt konventionen medgivna registreringshindren

och ogiltighetsgrunderna och de motsvarande bestämmelserna

i 4 § varumärkeslagen är mindre god. Å andra sidan må framhållas,

att svensk praxis icke kan sägas strida mot telle-quelle-bestämmelserna. Då

man vidare icke ansett den något bristfälliga formella överensstämmelsen

mellan konventionen och den svenska lagen vara till hinders för vår anslutning

till 1911 års Washingtontext, i vilken de väsentliga av de alltjämt

gällande bestämmelserna intogos, och ej heller till 1925 års text, synes det

icke kunna väcka några betänkligheter att nu utan lagändring biträda Londontexten,

vilken, som visats, icke på denna punkt uppställer nya krav på

unionsländernas interna lagar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

89

Till avd. A av artikel 6 har överflyttats bestämmelsen i sista st. i samma

artikel av Haagtexten därom att unionsländerna kunna fordra behörigt bevis

om registrering i hemlandet. I Londontexten har bestämmelsen erhållit en

ny utformning, enligt vilken hemlandsbevis kan fordras, »innan den definitiva

registreringen företages». Med den nya formuleringen torde ha åsyftats,

att dröjsmål med hemlandsregistreringens beviljande icke skulle leda

till rättsförlust i andra länder och att unionsländerna således icke äro berättigade

att kräva hemlandsbevis tidigare än då själva registreringen äger

rum.

Enligt 16 § 1) varumärkeslagen skall ansökan om registrering av utländskt

varumärke åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt de villkor, som i den

främmande staten fordras för att bereda skydd åt varumärket. I kungörelsen

1934: 249, som utfärdades i anledning av Sveriges biträdande av Haagtexten,

stadgas i 3 § andra stycket, att ansökan skall åtföljas av bevis att märket är

vederbörligen registrerat i hemlandet. Och motsvarande gäller enligt

kungörelsen 1916:441 i förhållande till länder, som alltjämt stå kvar på

Washingtontexten. I praxis ha emellertid nu angivna lagrum — i enlighet

med vad som eljest i administrativt förfarande torde vara gängse i fråga om

rätten att under ett ärendes behandling komplettera handlingarna ■— tolkats

i fuli överensstämmelse med den ändrade konventionsbestämmelsens innebörd.

Någon ändring av varumärkeslagen torde sålunda icke vara nödvändig

för vårt biträdande av den nya konventionstexten. Däremot kan det måhända

vara skäl att i tillämpningskungörelsen finna en formulering som

även formellt överensstämmer med konventionsbestämmelsen.

I Londontexten har tillkommit ett nytt st. 2 i avd. B, enligt vilket unionsländerna

icke få vägra registrering av ett märke endast därför att det avviker

från det i hemlandet skyddade i fråga om beståndsdelar, som ej ändra den

egenartade karaktären av eller beröra identiteten med hemlandsmärket.

Ändringar i underordnade detaljer skola alltså vara tillåtna, t. ex. översättning

av mindre framträdande text i figurmärke. Det måste emellertid fasthållas,

att avvikelserna endast få gälla beståndsdelar av mindre betydelse,

icke det bärande och karakteristiska i märket.

Enligt rådande svensk praxis fordras i stort sett full överensstämmelse

mellan det i hemlandet registrerade märket och föremålet för den svenska

registreringsansökningen. Ordalagen i 16 § varumärkeslagen tala väl också

närmast i denna riktning, men de synas ej vara oförenliga med den nya

konventionsregeln. Icke heller på denna punkt torde därför den nya konventionstexten

kräva någon ändring av varumärkeslagen. Den erforderliga

mindre uppmjukningen av hittillsvarande praxis torde registreringsmyndigheten

vara befogad att företaga utan särskild författningsföreskrift.

Den viktigaste ändringen i artikel 6 innehålles i den nya avd. D, varigenom

ett visst oberoende av hemlandsregistreringen genomförts. Det föreskrives

här, att då ett varumärke registrerats först i hemlandet och sedan i annat

unionsland, skall den senare registreringen från dagen för beviljandet anses

oberoende av registreringen i hemlandet. Stadgandet gör en inskränkning i

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

unionsländernas befogenhet att ställa skyddet för främmande märken i beroende

av hemlandsregistreringen. Sådan registrering får visserligen fordras

för att registreringen i den främmande staten skall komma till stånd, men

härefter få förhållanden som inträffat i hemlandet icke längre påverka den

senare registreringen. Om hemlandsregistreringen bortfaller eller inskränkes,

får detta alltså icke längre medföra motsvarande verkan för registreringen i

annat unionsland. I praktiken betyder detta, att hemlandsbevis ej längre

behöver företes vid förnyelse eller vid intrångstalan. Det här stadgade s. k.

relativa oberoendet föreskrives emellertid ej för telle-quelle-märkena utan

endast för märken, som stå i överensstämmelse med den inhemska lagstiftningen

i registreringslandet.

Den svenska rätten bygger, såsom redan nämnts, på principen om beroende

av hemlandsregistrering. Detta uttalas redan i 16 § 1) varumärkeslagen

och fullföljes i mom. 3), där det säges, att varumärke icke skyddas i vidsträcktare

mån eller för längre tid än i hemlandet. Fullständigt beroende är

därmed konstituerat jämväl för skyddets upprätthållande. För biträdande

av Londontexten lcräves alltså ändring av varumärkeslagen och införande

av det relativa oberoendet.

Skydd för inarbetade märken.

Vid Haagkonferensen 1925 tillkom artikel 6 bis, vilken giver skydd mot

registrering av varumärke, som redan är i registreringslandet inarbetat för

annan. Enligt Haagtexten skall skyddet gälla, även när det är fråga om en

förväxlingsbar kopia eller efterbildning av det inarbetade märket. I Londontexten

har till kopia och efterbildning lagts ordet översättning, varjämte

tillfogats, att skyddet skall gälla även när blott en del av märket är förväxlingsbar

med det inarbetade, nämligen om denna del är det väsentliga i

märket.

Enligt 4 § 6) varumärkeslagen, vilket författningsrum tillkom för att

möjliggöra Sveriges anslutning till Haagtexten, råder förbud mot registrering

av varumärke, om det är helt och hållet likt eller lätt kan förväxlas

med märke, som redan är här i riket för annan inarbetat såsom i handeln

gällande varukännetecken. Då registreringsförbudet gäller, så snart märkena

äro förväxlingsbara, vilket ju kan vara fallet när det ena är en översättning

av det andra eller likheten blott avser viss väsentlig del, synes stadgandet i

4 § 6) fylla även de krav, som kunna ställas enligt den nya akten.

Överlåtelse av varumärke.

Artikel 6 quater är helt nytillkommen och stadgar, att om överlåtelse av

varumärke enligt ett unionslands lagstiftning för sin giltighet kräver samtidig

överlåtelse av det företag eller den handelsrörelse, vartill märket hör,

det skall anses tillräckligt, att den del av företaget eller handelsrörelsen, som

är belägen i detta land, övergår till förvärvaren. Härifrån stadgas det undan
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

taget, att överlåtelsen dock icke behöver anses giltig, om förvärvarens användande

av märket skulle vara ägnat att vilseleda allmänheten. Artikeln

kan icke anses vara tillämplig på kollektivmärken.

I svensk rätt regleras varumärkesöverlåtelse av 8 § varumärkeslagen,

enligt vilken rätt till registrerat föreningsmärke (kollektivmärke) ej alls må

överlåtas och rätten till annat registrerat varumärke ej annorledes än tillsammans

med den rörelse, för vilken det begagnas. Av stadgandet torde få

anses följa, att ett utländskt företag icke kan överlåta sitt svenska varumärke,

när endast dess rörelse i Sverige är föremål för överlåtelsen. För anpassning

till den nya lconventionsbestämmelsen torde därför erfordras viss

ändring av den svenska varumärkeslagen.

Kollektivmärken.

I artikel 7 bis givas bestämmelser om kollektivmärken, d. v. s. sådana som

tillhöra sammanslutningar, vilka ej själva driva rörelse (enligt den svenska

varumärkeslagens terminologi »föreningsmärken»). St. 1 i artikeln är i sak

oförändrat. I st. 2 stadgas — liksom i Haagtexten — att varje land äger bestämma

de villkor, under vilka kollektivmärke skall skyddas, och i Londontexten

har tillagts, att skydd må vägras, om märket strider mot allmänintresset.

Detta tillägg innebär närmast en utvidgning av unionsländernas frihet. I

ett nytt st. 3 föreskrives, att kollektivmärkesskydd ej får vägras sammanslutning,

vars bestånd ej strider mot hemlandets lagstiftning, därför att den ej

har säte i det land, där skydd sökes, eller ej bildats i överensstämmelse med

där gällande lagstiftning.

Varumärkeslagen innehåller huvudbestämmelsen om föreningsmärken i

1 §. Härjämte återfinnas särbestämmelser i 3, 6, 8, 10, 12 och 16 §§. Intet

häri står i strid med de vid Londonkonferensen tillkomna ändringarna i

ifrågavarande artikel.

Oriktiga ursprungsbeteckningar.

Bestämmelserna om oriktiga ursprungsbeteckningar i artikel 10 äro liksom

förut utan praktisk betydelse. Sådan har alltjämt endast den särskilda

Madridöverenskommelsen, vilken behandlas nedan. Artikel 10 har ej tidigare

föranlett svensk lagstiftning, och den vid Londonkonferensen tillkomna

ändringen, enligt vilken kretsen av målsägande i st. 2 något vidgats, synes

ej innebärd anledning att nu förorda särskild lagstiftning.

Illojal konkurrens.

Artikel 10 bis innehåller bestämmelser mot illojal konkurrens. De båda

första styckena äro i sak oförändrade från 1925 års text. Där förklaras först,

att unionsländerna äro pliktiga att tillförsäkra dem, som tillhöra ett unionsland,

ett verksamt skydd mot illojal konkurrens. I st. 2 uttalas, att varje kon
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

kurrenshandling, som strider mot god affärssed, utgör en handling av illojal

konkurrens. I det lagstiftningsarbete, som föregick Sveriges anslutning till

Haagtexten, undersöktes huruvida den sistnämnda konventionsbestämmelsen

med nödvändighet fordrade, att med den svenska rätten införlivades en

s. k. generalklausul, d. v. s. ett allmänt förbud mot varje konkurrenshandling,

som strider mot god affärssed. I det tidigare nämnda betänkandet av år 1932

ville man icke ifrågasätta att införa eu generalklausul särskilt med hänsyn

därtill, att denna fråga senast varit föremål för övervägande under förarbetena

till 1931 års lag med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens och

man då ansett det bäst att åtminstone till eu början lagstifta blott mot vissa

närmare angivna slag av illojal konkurrens. Till spörsmålet om konventionstexten

kunde anses påfordra en generalklausul yttrades i betänkandet

(s. 55 f.).

Måhända skulle det kunna invändas, att konventionen enligt det nya

andra stycket i artikel 10 bis kräver en sådan. Detta stadgande är emellertid,

enligt vad förhandlingarna å Haagkonferensen giva vid handen, att fatta

endast såsom en definition av begreppet illojal konkurrens; det förbinder

icke unionsländerna till några vissa åtgärder. Det var endast med hänsyn härtill,

som man vid Haagkonferensen från svensk sida ansåg sig kunna gå med

på den nya bestämmelsen. Visserligen måste artikelns båda första stycken i

förening anses innebära en principiell skyldighet för unionsländerna att på

lämpligt sätt giva skydd mot konkurrenshandlingar, som strida mot god

affärssed. Men i allmänhet har varje land att självt avgöra, vilka handlingar

som skola anses höra till denna kategori, och hur skyddet bör ordnas.

Även om måhända invändningar kunna resas mot nu anförda motivering,

ansågs densamma vid 1934 års anslutning till Haagtexten befria oss från

skyldighet att införa en generalklausul mot illojal konkurrens. Som någon

ändring i styckena 1 och 2 av artikeln icke tillkom vid Londonkonferensen,

kan den härvid antagna texten icke mera än den tidigare nödga till införande

av en generalklausul. Som särskilt skäl att i detta sammanhang icke upptaga

denna fråga må framhållas, att det i och för sig svårbedömbara och

vittgående problemet om införande av en generalklausul är föremål för övervägande

av den 1949 tillsatta varumärkes- och firmautredningen.

I artikelns st. 3 upptagas två fall där skydd under alla förhållanden skall

beredas. Till en början skola sålunda förbjudas alla handlingar, som framkalla

förväxling med cn konkurrents rörelse, varor eller verksamhet. Enligt

Haagtexten gäller skyddet blott vid förväxling med annans varor. Vid Sveriges

biträdande av sistnämnda text ansågs gällande bestämmelser i 12 och

13 g § varumärkeslagen om varumärkesintrång, i 1 § lagen mot illojal konkurrens

om illojal reklam samt, i vissa fall, strafflagens bedrägeribestämmelser

giva visst skydd av den art konventionen på denna punkt fordrade.

Med hänsyn till sambandet mellan konventionsförbudet och en allmän revision

av varumärkesrätten fann man det kunna försvaras att icke vid denna

tidpunkt vidtaga några lagstiftningsåtgärder med anledning av konventionsbestämmelsen.

1942 infördes i lagen mot illojal konkurrens en ny bestämmelse

om illojal användning av kännetecken. Enligt denna, som fått sin

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

plats i 9 §, stadgas straff för den som i utövning av näringsverksamhet använder

namn, firma, varumärke, utstyrsel eller annat kännetecken, som lätt

kan förväxlas med förut här i riket inarbetat kännetecken för annans näringsverksamhet

eller däri utbjudna varor eller prestationer, om användningen

sker med uppsåt att framkalla sådan förväxling. Paragrafen stadgar

även ett motsvarande skydd för egenartad titel eller diktat namn för auktorverk.

Nu avsedda lagrum tillkom åtminstone delvis i syfte att anpassa svensk

lagstiftning till Londontexten på denna punkt. I förarbetena påpekades emellertid,

att bestämmelsen vore mera speciellt inriktad och endast gällde framkallande

av förväxling mellan två kännetecken. Det framhölls dock, att den

begränsning i förhållande till konventionstexten, som kunde sägas ligga däri,

icke torde vara av större betydelse, emedan den som ville framkalla förväxling

med annans näringsverksamhet i regel torde söka att nå sitt syfte genom

att utnyttja den andres individualiseringsmedel. — Någon ytterligare

lagstiftning härutöver lär icke erfordras för biträdande av den nya konventionstexten.

I andra punkten av artikel 10 bis st. 3 kräves enligt Haagtexten förbud

mot oriktiga påståenden i utövning av handelsverksamhet, ägnade att misskreditera

en konkurrents varor. Enligt Londontexten har förbudet utvidgats

till att avse misskreditering i affärsverksamhet icke blott av varor utan

även av rörelse eller verksamhet inom industri eller handel. Vid Sveriges anslutning

till Haagtexten påpekades, att nedsättande uppgifter om annans varor

stundom kunde åtkommas enligt strafflagens ärekränkningskapitel, varvid

särskilt pekades på 16 kap. 8 §, varest straff stadgas för den, som av

arghet mot annan utsätter eller fortsprider rykte om gärning eller last, som

ej är straffbar enligt lag men eljest menlig för hans yrke, näring eller fortkomst.

Lämnades påståenden i tryckt skrift kunde tryckfrihetsförordningens

bestämmelser bli tillämpliga, varvid § 3 mom. 11 om ärekränkning hänvisade

till allmänna strafflagen. Ett särskilt stadgande i lagen mot illojal konkurrens

med förbud mot nedsättande uppgifter ansågs förutsätta ändring i

tryckfrihetsförordningen, och då frågan därjämte hade nära samband med

den förestående revisionen av allmänna strafflagen, befanns en dylik lagstiftningsåtgärd

icke böra vidtagas. Härtill påpekades, att lconventionsbestämmelsen

icke med nödvändighet syntes kräva en mer omfattande lagstiftning

än den redan gällande. — 1949 års tryckfrihetsförordning innehåller

i 7 kap. 4 § 13) bestämmelser av motsvarande innebörd som nämnda

moment i den äldre förordningen. De förfaranden, som enligt artikel 10 bis

st. 3 andra punkten i Londontexten skola förbjudas, torde med nu gällande

lagstiftning kunna åtkommas i väsentligen samma omfattning som nedsättande

uppgifter angående varor. Särskild lagstiftning i denna fråga kan

därför knappast sägas vara mera påkallad för anslutning till den nya akten

än vad fallet var vid biträdandet av Haagtexten. Det må i sammanhanget anmärkas,

att lagstiftningen om ärekränkningsbrotten är föremål för omarbetning.

Härvid torde frågan om straff för s. k. ekonomiskt förtal komma att

behandlas. Det förtjänar vidare nämnas, att frågan om införande i lagen mot

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

illojal konkurrens av vissa ytterligare bestämmelser om speciella former av

sådan konkurrens är föremål för varumärkes- och firmautredningens övervägande.

Förvaltningsorgan och publikationer.

Artikel 12 st. 1, som fastslår unionsländernas skyldighet att hålla ett särskilt

förvaltningsorgan för ärenden rörande det industriella rättsskyddet, är

i sak oförändrat. I st. 2, som liksom förut uttalar, att förvaltningsorganet

skall publicera en officiell periodisk tidskrift, har tillagts, att namnen på

innehavare av beviljade patent med en kort uppgift om de patenterade uppfinningarna

samt avtryck av registrerade varumärken regelbundet skola offentliggöras.

Så sker redan i Sverige genom patent- och registreringsverkets

försorg.

MadridÖYerenskommelsen angående undertryckande av oriktiga

ursprungsbeteckningar å handelsvaror.

Denna överenskommelse bereder i olika avseenden skydd mot oriktiga

ursprungsbeteckningar. Som nämnts, anslöt sig Sverige direkt till överenskommelsens

Haagtext.

Överenskommelsens räckvidd.

Artikel 1 innehåller överenskommelsens huvudregler. I st. 1 har företagits

en redaktionell ändring utan större betydelse och i st. 4 har en jämkning

skett för uppnående av likformighet med motsvarande regel i artikel 9

av Pariskonventionen.

De vidtagna jämkningarna påkalla ej ändring i svensk lagstiftning.

Oriktiga ursprungsbeteckningar, som ej förekomma på varan.

Enligt den vid Londonkonferensen nytillkomna artikel 3 bis förbinda sig

konventionsländerna att förbjuda användande vid försäljning, skyltning

eller utbjudande av varor av alla beteckningar, »som ha karaktären av ett

offentliggörande» och äro ägnade att vilseleda allmänheten angående varornas

ursprung, om beteckningarna förekomma på skyltar, i annonser, räkningar,

vinlistor, affärsbrev och andra affärsmeddelanden. Man har härmed

velat fastslå, att skyddet skall gälla ej blott, när oriktig ursprungsbeteckning

förekommer på själva varan eller dess emballage, utan även när

den förekommer i sammanhang med varan på annat sätt, som särskilt kan

verka vilseledande. Inskridande behöver endast ske mot beteckningens användande

inom landet, ej redan vid varans införsel.

I svensk rätt kan ingripande emot oriktiga ursprungsbeteckningar ske

enligt två olika lagar, nämligen redan vid gränsen enligt lagen den 4 juni 1913

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbe
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

95

teckning och inom landet enligt lagen den 9 oktober 1914 angående förbud

i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och

saluhållande av oriktigt märkta varor. Artikel 3 bis ingriper endast på

det område, som regleras av 1914 års lag. Enligt 1 § andra stycket kan

ingripande ske mot den, som under oriktig ursprungsbeteckning saluhåller

vara, då beteckningen förekommer å varan eller dess emballage eller å

anslag eller skylt, som hör till varan. Mot den som anbringar beteckningen

kan ingripande enligt samma lagrums första stycke ske, endast när beteckningen

åsättes själva varan eller dess emballage. Förstnämnda bestämmelse

kräver viss utvidgning, för att den nya artikeln skall kunna biträdas.

Sammanfattning.

Den lämnade redogörelsen för de vid Londonkonferensen vidtagna ändrigarna

i Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen har visat, att för

Sveriges anslutning till de nya texterna följande ändringar krävas i svensk

lagstiftning:

1) 25 § patentförordningen måste bringas i överensstämmelse med Pariskonventionen

artikel 4 avd. B, enligt vilken föranvändarrätt icke får uppkomma

under prioritetstid.

2) Motsvarande ändring måste genomföras i 20 § mönsterlagen.

3) I varumärkeslagen påkallas ändring på två punkter.

a) För att få överensstämmelse med artikel 6 quater i konventionen

bör 8 § jämkas, så att därav framgår, att det för giltig överlåtelse

av varumärke icke kräves mer än att den i Sverige belägna delen av

rörelsen övergår på förvärvaren.

b) Artikel 6 avd. D i konventionen, som föreskriver oberoende av

hemlandsregistrering för varumärkes fortbestånd, kräver visst tilllägg

till 16 § varumärkeslagen.

4) Madridöverenskommelsens nya artikel 3 bis påkallar ändring i 1 §

av 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar, varigenom skyddet

utsträckes att gälla även i fråga om vissa meddelanden i sammanhang

med varor.

Här må framhållas, att vid anslutning till de nya texterna dessa måste

biträdas i sin helhet; reservationer är o ej medgivna.

Bör Sverige nu biträda de nya texterna?

I en till utrikesdepartementet överlämnad verbalnote den 4 augusti 1950

från härvarande schweiziska legation återgives en till schweiziska utrikesdepartementet

ställd skrivelse från internationella föreningen för industriellt

rättsskydd, i vilken skrivelse vädjas till regeringarna i alla unionsländer,

som ej anslutit sig till 1934 års överenskommelsetexter, att snarast möjligt

biträda dessa. I noten meddelas, att schweiziska regeringen — i sin egen
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

skap av tillsynsmyndighet för den enligt Pariskonventionen inrättade internationella

hyrån i Bern och efter samråd med denna byrå — gillar föreningens

vädjan och enträget uppmanar unionsländerna att överväga densamma.

Över noten har yttrande infordrats från patent- och registreringsverket.

Ämbetsverket, som i utlåtande den 29 november 1950 tillstyrkt, att åtgärder

snarast måtte vidtagas för genomförande av den lagstiftning, som erfordras

för att vårt land skall kunna biträda Londontexterna av Pariskonventionen

och Madridöverenskommelsen, har härvid bland annat — efter

en erinran om den 1935 avlämnade promemorian —• anfört följande.

I nyssnämnda promemoria ifrågasattes, att erforderliga lagändringar

skulle vidtagas så snabbt, att den i Londontexten stadgade ratifikationsfristen

(den 1 juli 1938) kunde iakttagas. Att denna nu är tilländagången hindrar

emellertid icke, att vårt land kan ansluta sig till de nya texterna.

Att så ännu ej skett, torde icke ha berott på att de vid en anslutning oundvikliga

lagändringarna ansetts ge anledning till stora betänkligheter. Snarare

torde förhållandet vara, att dessa ändringar syntes lämpligast böra

vidtagas i samband med en allmän revision av den svenska lagstiftningen på

det industriella rättsskyddets område. Såvitt gäller patentlagstiftningen,

igångsattes också 1938 en sådan revision, som skulle bedrivas i samverkan

med övriga nordiska länder. Det nordiska samarbetet blev emellertid på

grund av krigsförhållandena avbrutet, innan det hunnit slutföras. I detta

läge genomfördes i vårt land 1944 en partiell revision av patentlagstiftningen,

men denna inskränktes till punkter av större praktiskt intresse och till dem

räknades vid nämnda tidpunkt, då ju kriget alltjämt fortgick, icke konventionsfrågorna.

—---

Efter krigets slut har lagstiftningsarbetet på det industriella rättsskyddets

område tagits upp i vårt land genom tillsättandet 1949 av den s. k. varumärkes-

och firmautredningen, som i samverkan med övriga nordiska länder

skall utreda frågan om ny varumärkes- och firmalagstiftning jämte vad

därmed äger samband. Utredningens arbete kan emellertid icke förväntas bli

slutfört förrän efter avsevärd tid. För övrigt är att märka, att särskilt patent-

och mönsterskyddsrätten icke torde falla inom utredningens uppdrag.

Av det nu anförda torde framgå, att vårt lands anslutning till Londontexterna

riskerar att uppskjutas till en oviss framtid, om man fasthåller den

—- i och för sig tilltalande — tanken, att de för en sådan anslutning erforderliga

lagändringarna skola ske i samband med att de lagar, där ändringar

krävas, underkastas en allmän revision. Det har emellertid redan gått avsevärd

tid sedan revisionskonferensen i London f934, längre än någon gång

tidigare sedan Parisunionens tillkomst 1883 förflutit mellan två revisionskonferenser.

Sedan flera år har det varit en utbredd önskan hos kretsar med

intresse för det industriella rättsskyddets internationella sida, att den nya

konferens, som man redan i London 1934 beslöt skulle hållas i Lissabon,

skall kunna sammankallas snarast. Åtskilliga frågor föreligga nämligen, där

en komplettering av konventionsbestämmelserna skulle vara av vikt för berörda

näringskretsar. Men det har framhållits, att det är svårt att förbereda

nya konventionstexter, så länge ett avsevärt antal av unionsländerna icke

anslutit sig till Londontexterna utan står kvar på äldre texter. Det synes angeläget,

att det icke skall kunna göras gällande, att vårt land bidrager till

att försvåra konventionsreglernas utbyggnad, särskilt i betraktande av att

en verksamhet i detta syfte torde bli till gagn för det svenska näringslivet.

Den nu gjorda hänvändelsen om anslutning till Londontexterna har också

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 97

föregåtts av andra sådana från internationella, nordiska och svenska organisationer.

Patentverket anser det i rådande läge önskvärt, att man snarast vidtager

sådana åtgärder, att Sveriges anslutning till Londontexterna av Pariskonventionen

och Madridöverenskommelsen möjliggöres. De lagändringar, som äro

erforderliga i detta sammanhang, böra alltså enligt ämbetsverkets uppfattning

genomföras isolerat. Därvid torde man i allmänhet kunna inskränka

sig till sådana lagändringar, som äro oundgängliga på grund av konventionsbestämmelserna.

Sedan i yttrandet givits en kortfattad redogörelse för de lagstiftningsåtgärder,

som påkallas av Londontexterna, anförde ämbetsverket vidare:

Den nu lämnade summariska översikten av de lagändringar, som synas

erforderliga, torde giva vid handen, att det i stort sett icke är fråga om lagstiftningsåtgärder

av mer genomgripande och komplicerad natur. De reformer,

som krävas, äro för övrigt övervägande sådana, att de även ur rent

inhemsk synpunkt få anses lämpliga. Ihågkommas bör också, att Londontexten

av Pariskonventionen innebär ändringar i åtskilliga avseenden, där

någon lagstiftning här i landet icke erfordras, enär svensk lagstiftning

och praxis redan står i överensstämmelse med de nya konventionsreglerna.

Som exempel kan nämnas olika kompletteringar till prioritetsskyddet samt

lättnader i det patenträttsliga utövningstvånget och dess motsvarigheter på

mönsterskydds- och varumärkesrättens områden. Först genom en anslutning

till Pariskonventionens nya text kunna emellertid svenska näringsidkare

med säkerhet påräkna dessa förmåner i andra unionsländer, som biträtt

den nya texten.

I den förut omnämnda, 1935 avlämnade promemorian förekomma vissa

uttalanden om den verkan, som kan väntas följa av de ifrågasatta lagändringarna

och vår anslutn„ng till de nya konventionstexterna.

Rörande den nya lydelsen av Pariskonventionen artikel 4 avd. A st. 1 och

avd. B, som förbjuder uppkomsten av föranvändarrätt under

prioritets t iden, yttras sålunda i promemorian:

Genom de vidtagna ändringarna har eu länge eftersträvad och ganska viktig

reform förts i hamn. Visserligen torde de fall ej vara så många, där föranvändarrätt

faktiskt grundas på utövning under prioritetstiden. Men möjligheten

härtill har betagit prioritetsrätten en god del av dess värde. Den

bestående risken har medfört, att sökandena ofta ej våga utnyttja prioritetsrätten,

vilket i sin tur har i släptåg olägenheter av olika slag både för sökandena

och det allmänna. Alltmer har man kommit till den övertygelsen, att

i jämförelse härmed den nackdel, som kan ligga i att någon gång en kanske

i god tro och med avsevärda kostnader påbörjad utövning måste nedläggas,

är av mindre betydelse. Denna uppfattning synes vara starkt övervägande i

Sverige. Hänsynen till svenska patentsökande i utlandet gör sig här kraftigt

gällande. Ehuru den nya textens biträdande på denna punkt kräver lagändring,

synes därför en avgjord fördel ur svensk synpunkt uppkomma genom

den nya lydelsen.

Vissa betänkligheter ha i vårt land under senare år framträtt mot den

nya konventionsregeln på grund av att en lagstiftning i enlighet med densamma

skulle kunna komma att hårt drabba den som under prioritetstiden

i god tro påbörjat en utövning. Sålunda var vid avgivandet av patentverkets

7 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

nyss refererade yttrande en ledamot av verkets plenum (byråchefen Khennet)

skiljaktig och ansåg sig med hänsyn till betänkligheter på denna punkt

icke kunna förorda en anslutning till Londontexten. Enligt den skiljaktiga

meningen vore en lagändring i rakt motsatt riktning mot den föreslagna

önskvärd. Föranvändarrätt på grund av i god tro skedd utövning borde kunna

förvärvas ända till den dag, då en patentansökning offentliggjordes.

Reservationen bygger på en principståndpunkt om offentliggörandets avgörande

betydelse för patentskyddets inträde, bl. a. gentemot föranvändning.

Denna ståndpunkt är emellertid ej godtagen i gällande svensk patenträtt.

Enligt nuvarande lagstiftning kunna utövningsåtgärder, som igångsatts

först efter annans patentansökning här i landet, icke grundlägga föranvändarrätt

ens om patentansökningen vid ifrågavarande tidpunkt var hemlig,

så att den utövande icke kunde ha någon anledning att räkna med dess

existens. Utgår man från den gällande rätten, kunna därför invändningar av

principiell natur knappast riktas mot den nu aktuella begränsningen av

föranvändarrätten. Vare sig tidpunkten för patentansökningen i Sverige

eller tidpunkten för den prioritetsgrundande ansökningen är avgörande för

föranvändarrättens inträde, måste man nämligen räkna med de nyss antydda

fallen, där utövning efter den angivna tidpunkten påbörjats i kvalificerat

god tro.

Frågan om hur man i sådana fall skall kunna taga skälig hänsyn till godtroende

utövare var föremål för särskilt övervägande under förarbetena till

den partiella revision av patentförordningen, som genomfördes 1944. Resultatet

blev följande nya stadgande i 21 § 2 mom. patentförordningen: »Har

någon börjat inom riket utnyttja uppfinning eller vidtagit särskilda åtgärder

därför utan att äga vetskap om att patent därå blivit meddelat eller sökt,

och har han ej heller skäligen kunnat förskaffa sig sådan kännedom, må

han på därom framställt yrkande, om synnerliga skäl därtill äro, berättigas

att under skyddstiden eller viss del därav mot skälig ersättning utnyttja

uppfinningen i den omfattning, som domstolen bestämmer.» Beträffande

motiveringen till lagrummet må hänvisas till propositionen 1944: 176 s. 79

—82.

Denna regel, som alltså införts i vårt land efter Londonkonferensen, får

anses ägnad att motverka eventuella betänkligheter mot att avskära uppkomsten

av föranvändarrätt under prioritetstiden. Den möjliggör nämligen

för domstolarna att taga hänsyn till sådana fall, då det skulle te sig oskäligt,

om utövaren skulle tvingas att avbryta sitt utnyttjande. Utövaren kan då berättigas

att fortsätta utnyttjandet, ehuru mot skälig licensavgift till patenthavaren.

När det gäller att taga ställning till den nu ifrågavarande reformen, må

vidare erinras om att så gott som alla industriländer av större betydelse i

Västeuropa och Nordamerika redan anslutit sig till Londontexten.

I promemorian har uttalats, att de fall ej torde vara många, där föranvändarrätt

faktiskt grundas på utövning under prioritetstiden. Uttalandet har

självfallet avseende på den ordinära prioritetstiden. Under krigs- och efter
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30,

99

krigstid har medgivits avsevärd förlängning av prioritetstiden, så att den

kunnat uppgå till åtskilliga år. I dylika situationer finns anledning att taga

större hänsyn till godtroende utövare. En anslutning till Londontexten skulle

ej begränsa vårt lands frihet att bestämma härom i samband med att förlängd

prioritetstid medgives. I den för det senaste krigets prioritetsförlängningar

normgivande Neuchåtelöverenskommelsen1 av 1947 beaktade man

problemet och införde i artikel 6 första stycket en särskild regel, enligt vilken

de i överenskommelsen deltagande länderna kunde medgiva godtroende

utövare en med föranvändarrätt likställd rätt.

På tal om avd. F i artikel 4 av Pariskonventionens Londontext, enligt vilken

bestämmelse uppdelning av patentansökan ej får fordras

av den anledningen att prioritet begäres från flera tidigare ansökningar,

yttras i promemorian, att det för svenska sökande i utlandet skulle vara en

avgjord fördel, om denna regel bleve tillämpad.

Tillämpningen utomlands av den nya regeln i artikel 4 bis, som föreskriver

giltighetstid från ansökningsdagen, oavsett om

prioritet begäres från tidigare dag, förklaras innebära en ej oväsentlig fördel

för svenska patentsökande.

Om inskränkningarna i artikel 5 i unionsländernas rätt att stadga påfölj

der vid underlåten utövning av skyddsrätt yttras i promemorian,

att de tillkomna skärpningarna komma att bli till gagn för svenska

patenthavare i utlandet. I fråga om varumärken framhålles, att de nya reglerna

kunna vara till en viss nytta för svenska varumärkeshavare såsom

underlättande för dem att upprätthålla utländska registreringar.

I anledning av det nya st. 2 i artikel 6 avd. B, enligt vilket unionsländerna

icke få vägra registrering av ett varumärke, endast därför att det a vviker

från det i hemlandet skyddade i underordnade

yttre detaljer, uttalas i promemorian följande.

Vad som menas härmed blir en omdömesfråga, som i första hand får prövas

av registreringsmyndigheten i de särskilda fallen. Prövningen kommer

kanske att medföra något ökat arbete, men å andra sidan behöver ej längre

granskas, att den föreliggande ansökningen in i minsta detalj överensstämmer

med det i hemlandet registrerade märket. Och det förtjänar anmärkas,

att den nya lconventionsregeln för svenska varumärkessökande i utlandet

betyder en avgjord fördel.

Rörande artikel 6 avd. D, enligt vilken fortbeståndet av utländsk varumärkesregistrering

icke får vara beroende av hemlandsregistreringen,

yttras i promemorian:

Detta synes ej böra giva anledning till betänkligheter. Sedan länge har i

vårt land den uppfattningen varit övervägande, att en internationell överenskommelse

om slopande av beroendet av hemlandsregistrering skulle vara till

fördel, och i enlighet härmed har från svenskt håll vid de senare revisionskonferenserna

eftersträvats det fullständiga oberoendet.

Vad beträffar den i artikel 6 quater stadgade begränsningen i unionsländernas

rätt att för giltig varu märkesöverlåtelse kräva rörelsens

samtidiga övergång, anföres i promemorian följande.

1 Se Sveriges överenskommelser med främmande makter 1947: 25.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungi. Maj. ts proposition nr 30.

Sympatierna för fri varumärkesöverlåtelse ha under senare tid tilltagit.

Man anser på många håll, att bundenheten vid rörelsen medför betydande

olägenheter, särskilt i internationella förhållanden. Det förmenas, att under

nuvarande samfärdsel och rörlighet på det ekonomiska området varumärket

bör vara ett fritt förytterligt förmögenhetsobjekt. Reformens motståndare

anse den icke stå i god överensstämmelse med varumärkesrättens

grundvalar och i praktiken lätt kunna leda till att allmänheten vilseledes.

Mot detta brukar anföras, att rådande inskränkningar beträffande överlåtelse

lätt kunna kringgås, vilket även ofta sker, så att något skydd mot

vilseledande ej på det sättet vinnes.

I patentverkets ovan citerade utlåtande påpekas, att den nu gjorda hänvändelsen

från schweiziska regeringen om anslutning till Londontexterna

föregåtts av andra sådana hänvändelser från internationella, nordiska och

svenska organisationer. Det må bär vara tillräckligt att blott erinra om

några under de senaste åren antagna resolutioner om önskvärdheten av anslutning

till de nya konventionstexterna. Sålunda har den internationella

föreningen för industriellt rättsskydd vid sina senaste möten i Haag 1947,

Paris 1950 och Köpenhamn 1951 antagit resolutioner av dylikt innehåll, varav

den i Paris antagna varit den närmaste anledningen till den nämnda

schweiziska framställningen. Vidare har vid den fjärde nordiska patentombudskongressen

i Hindsgavl i Danmark 1949 i en till det svenska patentverket

riktad resolution uttalats samma önskemål. Slutligen må nämnas, att

vid internationella handelskammarmötet i Lissabon i juni 1951 en resolution

antagits, i vilken riktas en enträgen vädjan till unionsländer, som ännu

icke biträtt de reviderade texterna, att vidtaga nödvändiga åtgärder härför.

Förslag till erforderlig ny lagstiftning.

I betraktande av vad som förekommit synes vårt land icke rimligen kunna

vidare uppskjuta att taga ställning till frågan om en anslutning till de nya

konventionstexterna. Vid bedömande av denna fråga bör beaktas, att flertalet

främmande länder av industriell betydelse, med vilka Sverige har livligare

ekonomiska förbindelser, numera äro anslutna till 1934 års texter.

Av ovanstående framställning torde därjämte framgå, att en anslutning från

svensk sida skulle medföra flera viktiga fördelar för svenska rättssökande i

utlandet, samtidigt som de praktiska olägenheterna av att medgiva utlänningar

motsvarande förmåner i Sverige få anses mindre betydande. Några

genomgripande lagändringar påkallas icke för vår anslutning. Då med hänsyn

härtill och jämväl till ovan berörda särskilda uttalanden om önskvärdheten

av vår anslutning Sverige nu synes böra biträda Pariskonventionens

och Madridöverenskommelsens Londontexter, få undertecknade förorda, att

den lagstiftning, som härför kräves, nu genomföres. Erforderliga författningsutkast

bifogas denna promemoria.1

De lagändringar, som innehållas i förslagen, ha — på ett undantag när —

med avsikt begränsats till vad som enligt ovan är att betrakta såsom ett mi
1

Utkasten, som — frånsett ändring i fråga om dagen för ikraftträdandet och vissa redaktionella

jämkningar — överensstämma med lagförslagen i lagrådsremissen, ha här uteslutits.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

101

nimum för anslutning. Detta har särskilt motiverats av det förhållandet, att

viktiga delar av det rättsområde, som beröres av konventionen, för närvarande

äro föremål för mera allsidig utredning syftande till helt reviderad

lagstiftning. Så är särskilt förhållandet med varumärkes- och firmarätten

samt med vissa delar av lagstiftningen om illojal konkurrens, men jämväl

det pågående arbetet med allmänna strafflagens nydaning är av betydelse i

sammanhanget.

Specialmotivering.

25 § patentförordningen. För att klargöra, att föranvändarrätt icke skall

kunna uppkomma under prioritets tiden, föreslås ett nytt mom. 3) till 25 §

patentförordningen. Enligt detta skall prioritetsdagen anses såsom ansökningsdag

med hänsyn till verkan av utövning eller väsentliga åtgärder därför,

som avses i 16 § första stycket, d. v. s. föranvändarrätt. För momentets

tillämpning är enligt paragrafens första punkt Konungens förordnande ett

villkor, och förutsättningen för sådant förordnande är — såsom eljest enligt

detta lagrum —- ömsesidighet. Förmånen förutsättes bli tillämplig endast

i förhållande till sådana länder, som biträtt Pariskonventionens Londontext.

Enligt vanliga regler om förebyggande av lagars retroaktiva effekt föreslås

en övergångsbestämmelse av innebörd, att lagändringen icke skall inverka

på föranvändarrätt, som förvärvats före lagens ikraftträdande.

8 § varumärkeslagen. Enligt den nya konventionstexten skall det för giltig

överlåtelse av varumärke vara tillräckligt, att den del av den ifrågavarande

rörelsen, som bedrives inom landet, överlåtes tillsammans med märket.

För att anpassa den svenska lagtexten fordras blott att i 8 § andra stycket

första punkten varumärkeslagen tilläggas orden »inom riket». Bestämmelsen

kommer härvid att utsäga, att överlåtelse av varumärke ej är tillåten

annorledes än tillsammans med den rörelse inom riket, för vilken det begagnas.

Tillämpningen av 8 § varumärkeslagen är icke beroende av särskilt

förordnande eller ömsesidighet. Den nya lydelsen kommer därför att gälla

i förhållande till alla här registrerade, främmande varumärken. Särskild

övergångsbestämmelse torde icke vara behövlig.

16 § varumärkeslagen. Enligt Londontexten fordras, att fortbeståndet av

utländskt varumärkes registrering icke göres beroende av registreringens

fortsatta giltighet i hemlandet. Enligt 16 § 3) varumärkeslagen skyddas

utländskt märke icke i vidsträcktare mån eller för längre tid än i den främmande

staten. För anpassning till den nya texten måste denna bestämmelse

delvis eftergivas, nämligen såtillvida, att inskränkning av skyddsområdet

eller rättens fullständiga upphörande i hemlandet icke skall kunna påverka

den svenska registreringen. Ett särskilt stycke härom kunde inskjutas omedelbart

efter mom. 3).

Här föreslås emellertid en i sak något mer vittgående ändring än den som

omedelbart påkallas av den reviderade konventionen. Enligt bifogade utkast

förutsättes sålunda, att Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, skall

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

kunna meddela andra bestämmelser jämväl i det hänseende som avses i

mom. 1), enligt vilket ansökningen skall åtföljas av hemlandsbevis. Den

främsta anledningen till att man i detta fall icke begränsar den föreslagna

lagstiftningen till vad som oundgängligen kräves för anslutning till de reviderade

konventionstexterna är ett vid nordiska överläggningar om varumärkeslagstiftningen

i Köpenhamn i maj 1951 uttalat önskemål, att de nordiska

länderna skulle komma överens om att sinsemellan icke kräva hemlandsbevis

vid varumärkesregistrering. Redan gällande lagar i Danmark och

Norge möjliggöra denna lättnad, och hemlandsbevis kräves följaktligen icke

vid ansökning av danskar i Norge eller av norrmän i Danmark. Det torde

icke behöva befaras, att den nu föreslagna ändringen skall komma i strid

med vad varumärkes- och firmautredningen framdeles kommer att föreslå

i denna fråga. Enligt vad en av utredningen verkställd enquéte ger vid handen,

råder inom näringslivet praktiskt taget full enighet om att man i en

blivande varumärkeslag helt bör avstå från kravet på hemlandsbevis, såvitt

gäller länder, som medgiva ömsesidighet.

Skyldigheten att låta registrering fortleva utan beroende av hemlandsskyddet

föreligger icke i fråga om telle-quelle-märken i inskränkt mening,

d. v. s. sådana som endast kunnat registreras med stöd av telle-quelle-regeln.

Dessas skyddsomfång och fortbestånd torde även i fortsättningen böra helt

bero av hemlandsregistreringen. Vid förnyelse av äldre registreringar blir

det därför nödvändigt att undersöka, om märket beviljats såsom telle-quellemärke

eller icke. För framtiden synes det vara praktiskt att i registret göra

särskild anteckning om märkets natur vid fall av telle-quelle-registreringar.

Här antydda regler angående telle-quelle-märkena torde vid behov kunna

meddelas i administrativ ordning.

Någon övergångsbestämmelse i själva lagtexten torde icke vara behövlig,

då det ej är något hinder att medgiva de nya bestämmelsernas förmånligare

behandling även i förhållande till ansökningar, som inkommit före ändringens

ikraftträdande, och registreringar, som beviljats dessförinnan.

20 § mönsterlagen. Till 20 § mönsterlagen, som innehåller regler om verkningarna

av prioritet, föreslås ett andra stycke av samma innebörd som

det ovan berörda nya momentet i 25 § patentförordningen. Den nya bestämmelsens

tillämplighet är på samma sätt beroende av Konungens förordnande

under förutsättning av ömsesidighet. Även övergångsstadgandet har utformats

i överensstämmelse med det nyss angivna till 25 § patentförordningen.

Det nya stycket i mönsterlagen erfordrar viss mindre jämkning av de tidigare

tillämpningskungörelserna, som hänvisa till 20 § mönsterlagen och

framdeles böra hänvisa till endast 20 § första stycket.

1 § 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar. Den vidgning av skyddet

emot oriktiga ursprungsbeteckningar, som kräves enligt den nytillkomna

artikel 3 bis i Madridöverenskommelsen, föreslås komma till uttryck genom

tillägg till 1 § andra stycket i 1914 års lag om oriktiga ursprungsbeteckningar.

Tillägget innebär, att användande av sådan ursprungsbeteckning

vid saluhållande av vara blir straffbart, även då det sker i annons,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

103

cirkulär, prospekt, priskurant eller annat för ett större antal personer avsett

meddelande. Enligt gällande lydelse är förfarandet straffbart, endast

då den oriktiga beteckningen anbringats på varan eller på anslag eller skylt,

som hör till varan. Bestämningen »som hör till varan» har ansetts kunna

utgå, då den blott utsäger en självklar förutsättning. Genom dessa jämkningar

erhålles full överensstämmelse med stadgandet om illojal reklam

i 1 § lagen mot illojal konkurrens. —• Det har övervägts, huruvida en motsvarande

utvidgning av skyddet nu borde ske jämväl i första stycket av

paragrafen, vilken berör själva anbringandet av den oriktiga beteckningen.

Detta kräves emellertid ej av den nya artikeln, och då skyddet redan tidigare

varit något vidsträcktare enligt andra stycket, synes det icke ligga något

oegentligt i att en skillnad även i fortsättningen får bestå. För övrigt torde

den praktiska betydelsen av bestämmelsen i första stycket vara jämförelsevis

ringa, i det att den illojala handlingen företrädesvis kommer till synes

först vid varornas saluhållande. — Enligt konventionstexten behöver ingripande

endast kunna ske, då användandet av en oriktig ursprungsbeteckning

har »karaktären av ett offentliggörande». En motsvarande begränsning ligger

i det föreslagna tilläggets krav på att meddelandet skall vara avsett för

ett större antal personer. I artikel 3 bis nämnas bland de meddelanden, som

icke få innehålla oriktiga beteckningar, särskilt vinlistor. Dessa torde emellertid

utan uttryckligt omnämnande falla inom ramen för de meddelanden,

emot vilka den föreslagna nya lydelsen vänder sig. — Icke heller i fråga om

detta lagrum är särskild övergångsbestämmelse påkallad.

Stockholm den 6 december 1951.

Äke v. Zwcigbergk.

Claes Uggla.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 januari

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 22 december 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i statsrådet den 14 november 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59

s. 1) om skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr

29) om skydd för varumärken; samt

4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen Åke von Zweigbergk.

Lagrådet fann förslagen ej föranleda annan erinran än att lagrådet ifrågasatte

huruvida icke av det föreslagna andra stycket i 20 § lagen om skydd

för vissa mönster och modeller borde framgå att — på sätt enligt den vid

propositionen fogade promemorian syntes ha varit avsett — förordnande

som i stycket sägs må meddelas endast under förutsättning av ömsesidighet.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

105

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1953.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagrådets den 8 januari 1953 avgivna utlåtande över de den

14 november 1952 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 25 § förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)

angående patent;

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 10 juli 1899 (nr 59 sid.

1) om skydd för vissa mönster och modeller;

3) lag angående ändrad lydelse av 8 och 16 §§ lagen den 5 juli 1884 (nr

29) om skydd för varumärken; samt

4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående

förbud i vissa fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning

och saluhållande av oriktigt märkta varor.

Med förmälan att lagrådet ej funnit förslagen föranleda annan erinran

än att lagrådet ifrågasatt viss jämkning av andra stycket i 20 § lagen om

skydd för vissa mönster och modeller förklarar föredraganden, att nämnda

lagrum torde böra jämkas i enlighet med vad lagrådet förordat, samt hemställer,

under åberopande av vad som anförts till statsrådsprotokollet den

14 november 1952, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av

1) Pariskonvention den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten,

reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni

1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934; samt

2) Madridöverenskommelse den 14 april 1891 angående undertryckande

av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington

den 2 juni 1911, i Haag den 6 november 1925 och i London den 2 juni 1934;

dels ock föreslå riksdagen att antaga förenämnda lagförslag.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 30.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30. 107

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Proposition .......................................................... 1

Pariskonventionen .................................................. 2

Madridöverenskommelsen ............................................ 52

Lagförslag 60

Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 november 1952 ...................... 64

Till lagrådet remitterat lagförslag .................................... 81

P.M. med förslag till lagstiftning för möjliggörande av Sveriges anslutning

till vissa internationella konventioner på det industriella rättsskyddets

område .......................................................... 82

Lagrådets utlåtande .................................................... 104

Utdrag av statsrådsprotokollet den 16 januari 1953 ....................... 105

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:61 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 s. 11 i texten
  2. 1LU 1953:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention för skgdd av den industriella äganderätten, m. m. s. 1 i texten