Sök i Ratio Lex

Angående ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

1953-01-16 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:32, Angående ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation

av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna; given Stockholms slott den

16 januari 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över uirikesdepartementsärenden

för den 16 januari 1953 vill Kungl. Maj :t härmed

föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departementschefen hemställt,

godkänna ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom propositionen föreslås godkännande av att Sverige ratificerar ett

tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angående

skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Tilläggsprotokollet

innehåller artiklar till skydd för äganderätt och rätt till undervisning

ävensom för politiska rättigheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 32.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen

anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation

av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention av den 4 november

1950 angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna.

Föredraganden anför följande:

Med stöd av riksdagens godkännande, lämnat genom bifall till propositionen

nr 165 till 1951 års riksdag, har Sverige den 11 januari 1952 ratificerat

Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna konvention

är likväl såtillvida ofullständig, som däri icke upptagits bestämmelser

om alla de rättigheter, vilka under förarbetena till konventionen befunnits

böra omfattas av denna. Ehuru såväl Europarådets rådgivande församling

som samma organisations ministerkommitté funnit att i konventionen

borde meddelas bestämmelser även till skydd för äganderätten, för rätten

till undervisning och för de politiska rättigheterna, blevo nämligen dessa

rättigheter, beträffande vilka närmare bestämmelser icke hunnit utformas,

icke medtagna i konventionen. I samband med konventionens undertecknande

beslöt emellertid ministerkommittén den 4 november 1950 att åt en

expertkommitté uppdraga att utarbeta förslag till komplettering av konventionen

genom bestämmelser angående skydd även för nyssnämnda tre kategorier

av rättigheter. Expertkommittén, vari Sverige företräddes av utrikesrådet

Sture Petrén och förste sekreteraren i utrikesdepartementet Carl Henrik

Petersén, utarbetade därefter ett förslag till tilläggsprotokoll till konventionen.

Sedan förslaget underställts den rådgivande församlingens juridiska

och administrativa utskott, blev förslaget efter vissa jämkningar den

20 mars 1952 godkänt av ministerkommittén. I den form tilläggsprotokollet

härigenom erhållit blev det sistnämnda dag undertecknat av Sverige och

Europarådets övriga 14 medlemmar eller Belgien, Danmark, Frankrike,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

3

Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Saar,

Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken.

Art. 1 i tilläggsprotokollet innehåller stadgandet om skydd för äganderätten.

I artikeln föreskrives sålunda, att envar fysisk eller juridisk persons

rätt till sin egendom skall lämnas okränkt samt att ingen må berövas sin

egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar

som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Härtill har

togats ett tillägg, som uttryckligen gör förbehåll för statens rätt att genomföra

sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet

av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller

för att säkerställa betalningen av skatter och andra pålagor eller av böter

och viten.

I art. 2 ha upptagits bestämmelser om rätten till undervisning. Denna

rättighet har förlänats ett dubbelt innehåll, i det att dels föreskrives att

ingen må förvägras rätten till undervisning, dels ock stadgas att staten

vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran

och undervisning skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina

barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas

religiösa och filosofiska övertygelse.

Därefter meddelas i art. 3 ett stadgande, som syftar till att skydda medborgarnas

politiska rättigheter och som erhållit den avfattningen att de fördragsslutande

parterna förbinda sig att anordna fria och hemliga val med

skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillförsäkra folket rätt att

fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lagstiftande

församlingen.

De återstående stadgandena i tilläggsprotokollet är o av teknisk natur och

avsedda att låta protokollet framstå såsom en integrerande del av Europarådets

konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. I art. 4 föreskrives sålunda, att fördragsslutande

part vid undertecknandet eller ratificerandet av protokollet eller när som

helst senare må tillställa Europarådets generalsekreterare en förklaring angående

i vilken utsträckning parten förbinder sig att tillämpa protokollets

bestämmelser på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas internationella

förbindelser parten i fråga är ansvarig. Part, vilken avgivit

sådan förklaring som nu sagts, tillerkännes vidare rätt att när som helst

avgiva ny förklaring, som ändrar innehållet i tidigare avgiven förklaring

eller bringar tillämpligheten av bestämmelserna i protokollet att upphöra

beträffande visst territorium. Förklaring, som avgivits i enlighet med denna

artikel i tilläggsprotokollet, skall anses ha tillkommit i överensstämmelse

med art. 63 mom. 1 i konventionen, vilken senare artikel handlar om motsvarande

förklaringar såvitt gäller konventionen.

I art. 5 i tilläggsprotokollet fastslås, att i förhållandet mellan de fördragsslutande

parterna art. 1—4 i protokollet skola anses såsom tillägg till konventionen

samt att alla bestämmelser i konventionen skola tillämpas i enlighet

härmed.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Slutligen föreskrives i art. 6 i tilläggsprotokollet, att protokollet är öppet

för undertecknande av medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen.

Protokollet skall ratificeras samtidigt med eller efter ratificerandet

av konventionen. Det skall träda i kraft då tio ratifikationsinstrument

deponerats. För signatärmakt som ratificerar sedermera skall protokollet

träda i kraft, då ratifikationsinstrumentet deponeras. Depositionerna

skola ske hos Europarådets generalsekreterare.

Av art. 5 i tilläggsprotokollet följer bl. a. att i enlighet med art. 64 i

konventionen en stat vid undertecknandet av tilläggsprotokollet eller deponerandet

av ratifikationsinstrument rörande detsamma kan göra förbehåll

med avseende på någon särskild bestämmelse i tilläggsprotokollet, i den

mån lagstadgande som äger giltighet inom statens territorium icke överensstämmer

med bestämmelsen i fråga. Vid undertecknandet av tilläggsprotokollet

har Sverige uttalat att Sverige i samband med ratifikationen av protokollet

komme att göra förbehåll i enlighet med vad nu sagts. Två andra

stater, nämligen Grekland och Storbritannien, ha redan vid undertecknandet

av protokollet gjort förbehåll mot art. 2 däri. Sålunda har Grekland

förklarat att det i artikeln förekommande ordet »filosofiska» i Grekland

komme att tolkas i överensstämmelse med hithörande bestämmelser i den

inre lagstiftningen. Storbritannien åter har förklarat att, med hänsyn till

vissa bestämmelser i Storbritanniens gällande lagstiftning rörande undervisningsväsendet,

den princip som fastställts i artikelns andra mening godtoges

av Storbritannien endast i den mån den vore förenlig med tillhandahållandet

av en ändamålsenlig undervisning och utbildning och icke medförde

oskäliga kostnader för det allmänna.

D e partemen ts chef en.

De tre slag av rättigheter angående vilka bestämmelser upptagits i tillläggsprotokollet

äro av inbördes mycket olika natur men ha alla varit av

grundläggande betydelse för formandet av den samhällstyp som är gemensam

för Europarådets medlemsstater. Vidare föreligga färska exempel på

att dessa rättigheter icke erkännas i åtskilliga länder. Det framstår därför

såsom naturligt, att Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga

rättigheterna befunnits böra kompletteras genom bestämmelser i nu

ifrågavarande hänseenden.

I art. 1 i tilläggsprotokollet fastslås grundsatsen om skydd för äganderätten

i vad gäller såväl fysiska som juridiska personer. Detta stadgande

kompletteras emellertid med föreskrifter, som medgiva staten frihet att

företaga sådana inskränkningar i äganderätten som kunna framstå såsom

påkallade i samhällets intresse. Artikeln utgår givetvis från att expropriation

skall kunna förekomma. Expropriation skall dock endast få ske i det

allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i landets lag

och som överensstämma med ifolkrättens allmänna grundsatser. I vad gäller

en stats möjlighet att tillgripa expropriation gentemot sina egna med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

borgare uppställer artikeln sålunda icke några andra inskränkningar än

att expropriationen skall ske i det allmännas intresse och att förutsättningarna

för expropriation skola vara angivna i lag. I fråga om expropriation

från medborgare i annan stat göres i artikeln en hänvisning till folkrättens

allmänna grundsatser, vilket innebär att någon ändring i nu rådande

rättsläge icke är avsedd. I art. 1 har vidare uttryckligen utsagts, att artikeln

icke inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten kan

finna erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse

med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter

och andra pålagor eller av böter och viten. Artikeln utgör följaktligen icke

något hinder för exempelvis byggnadsreglering eller uttagande av alla slag

av skatter och avgifter.

De bestämmelser om skydd för äganderätten som art. 1 sålunda innehåller

överensstämma med grunderna för den svenska rättsordningen. Det

föreligger därför intet hinder för Sverige att godkänna denna artikel.

I fråga om rätten till undervisning innehåller art. 2 till en början stadgandet

att ingen må förvägras rätten till undervisning. Det krav på staterna

som innefattas häri är uppenbarligen tillgodosett i ett land som Sverige,

varest allmän skolplikt föreligger.

Däremot föreligger anledning att närmare dröja vid den ytterligare i art. 2

upptagna föreskriften, att staten vid utövandet av den verksamhet staten

kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall respektera föräldrarnas

rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning,

som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska

övertygelse. Denna bestämmelse är främst att se mot bakgrunden av förhållandena

i länder i vilka den historiska utvecklingen av undervisningsväsendet

följt andra banor än i Sverige. Sålunda finnas länder, i vilka mellan

stat och kyrka uppkommit ett motsatsförhållande, med påföljd att ickestatliga,

konfessionella skolor kommit att stå mot statliga skolor utan undervisning

på religiös grund och utan religionsundervisning. I en sådan

situation har strid visat sig kunna uppstå dels om föräldrarnas rätt att

sända sina barn till andra skolor än de statliga och dels om statens skyldighet

att ekonomiskt stödja även sådana andra skolor. Det nyss återgivna

stadgandet i art. 2 om statens skyldighet att respektera föräldrarnas rätt

att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse

med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse tar icke

sikte på problemets ekonomiska sida och pålägger sålunda icke staten att

utgiva bidrag till icke-statliga skolor. Av stadgandet torde däremot följa,

att därest i ett land undervisningen i de statliga skolorna gjorts obligatorisk

för alla barn, vilkas föräldrar icke bereda dem betryggande skolundervisning

i annan form, staten är skyldig att sörja för att vid denna undervisning

hänsyn tages till föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, sålunda

att barnen i varje fall icke tvingas att bevista en undervisning, som är riktad

mot denna föräldrarnas övertygelse. Eftersom i Sverige undervisningen i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj. ts proposition nr

de statliga skolorna är obligatorisk i den nyss angivna meningen, föreligger

anledning att undersöka huruvida enligt de i vårt land gällande bestämmelserna

föräldrar till barn, som åtnjuta undervisning i statens skolor,

äga möjlighet att undantaga barnen från delar av undervisningen i en

utsträckning som svarar mot vad i art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas. I detta

hänseende är att märka, att den undervisning som meddelas i de svenska

statsskolorna i princip är att betrakta såsom ett helt. Gällande författningar

medgiva sålunda icke ett barns målsman att för barnet utbyta delar av det

fastställda kursinnehållet mot privat undervisning utanför skolan. Föräldrar,

som t. ex. skulle anse att skolans historieundervisning icke överensstämmer

med deras historieuppfattning eller att biologiundervisningen i

fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse, kunna sålunda icke

under åberopande härav påkalla att deras barn skola fritagas från dessa

delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant sätt taga hänsyn till

vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas »filosofiska övertygelse»

föreligger sålunda icke enligt gällande svenska bestämmelser.

Annorlunda är däremot förhållandet beträffande den religionsundervisning

och den morgonandakt som förekomma i de svenska statssskolorna.

Från skyldigheten att deltaga häri kan nämligen befrielse under vissa förutsättningar

erhållas. Jag får här hänvisa till propositionen nr 70 till 1950

års riksdag angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling.

I denna proposition hade chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a. att mot

bakgrunden av skolkommissionens betänkande taga ställning till vad dissenterlagskommittén

i sitt betänkande med förslag till religionsfrihetslag

m. in. (SOU 1949: 20) föreslagit beträffande befrielse från kristendomsundervisning

och andaktsövningar i statsskolorna.

Enligt vad skolkommissionen i sitt betänkande anfört hade kristendomsundervisningen

två väsentliga uppgifter i den obligatoriska skolan: att vara

ett led i den allmänna orienteringen i kunskapens värld och att vara ett

instrument för personlighetsdaningen. Kristendomsundervisningen borde

vidare vara objektiv och utmärkas av tolerans och tankefrihet. Kommissionen

funne sig i fråga om toleransprincipen kunna hänvisa till det uttryck

denna fått redan i anvisningarna till 1919 års undervisningsplan, där det

hette:

Vid kristendomsundervisningen bör läraren städse erinra sig, att de olika

hem, från vilka lärjungarna på grund av rådande skolplikt komma, i många

fall företräda vitt skilda uppfattningar av de frågor, som vid kristendomsundervisningen

kunna förekomma till behandling. Han bör därför vid sin

undervisning sorgfälligt undvika allt, som kan verka såsom sårande angrepp

på andras åskådning eller motverka uppkomsten hos lärjungarna av en

vidhjärtad fördragsamhet mot olika tänkande. Det är av synnerlig vikt, att

undervisningen i kristendom, utan att den därvid förlorar i allvar och

stadga, bedrives så, att den icke kommer i strid med det nutida samhällets

krav på tankefrihet för de enskilda individerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 32.

7

Enligt kommissionens mening vore vad sålunda uttalats riktigt och välbetänkt

men innefattade dock endast en sida av saken. Barnen borde nämligen,

enligt den pedagogiska grunduppfattning som kommissionen företrädde,

alltifrån början fostras till självständigt tänkande och personligt

ståndpunktstagande. De finge icke i skolan utsättas för en påverkan som

motverkade ett framtida, på kringsyn och allvarlig kunskap grundat personligt

avgörande i livsåskådningsfrågor. Läraren finge icke genom sin

framställning auktoritativt påtvinga lärjungarna en viss åskådning.

I fråga om morgonandakten innebar skolkommissionens betänkande att

deltagande däri principiellt borde göras obligatoriskt för alla elever, men

att befrielse av skolans chef skulle kunna medgivas exempelvis elever som

tillhörde en främmande trosbekännelse.

I dissenterlagskommitténs betänkande åter sägess att det för nutida uppfattning

tedde sig alldeles självklart, att skolorna icke finge utöva något

andligt tvång gentemot den ungdom vars undervisning och fostran de finge

sig anförtrodd. Kravet på obligatoriskt deltagande i kristendomsundervisningen

utgjorde emellertid i och för sig icke en kränkning av religions- och

samvetsfrihetens grundsats. Det komme härvid helt och hållet an på vilket

innehåll denna undervisning hade och i vilken anda den bedreves. Enligt

kommitténs mening gällde vidare att den fostrande uppgift som i förening

med den egentliga undervisningen vore och skulle vara skolans syfte icke

kunde förenas med en indifferent hållning till de livsvärden som kristendomen

företrädde. Det borde i detta sammanhang uppmärksammas att den

fostran och den religiöst och moraliskt vägledande undervisning som gåves

i samband med undervisningen i kristendomskunskap vore inordnad som

ett viktigt led i skolans allmänna fostrande bildningsarbete. Religionsfriheten

krävde förvisso, att undervisningen bedreves på ett sådant sätt att

samvetstvång vore uteslutet, men den borde icke fattas som om man av

skolan skulle kräva likgiltighet i förhållande till den kristna kulturens

kärande ideal och livsvärden. Detta skulle innebära att skolans fostrande

uppgift i hög grad försvårades.

Enligt vad kommittén vidare uttalat, torde kristendomsundervisningens

allmänt evangeliska prägel i huvudsak tillfredsställa såväl svenska kyrkan

som de flesta frikyrkliga samfund inom och utom kyrkan. Endast av

mindre grupper kunde den uppfattas som en inskränkning av religionsfriheten.

Innebörden av kommitténs förslag beträffande befrielse från kristendomsundervisningen

var i stort sett, att trossamfund, som i sin åskådning

väsentligt avveke från grunderna för skolornas kristendomsundervisning,

skulle äga möjlighet att, med Kungl. Maj :ts tillstånd, själva ombesörja

religionsundervisningen i skolornas ställe, och att följaktligen barn, som

tillhörde sådana samfund, skulle kunna befrias från skolornas kristendomsundervisning.

Även barn, som icke tillhörde något trossamfund, skulle enligt

kommitténs förslag kunna befrias från kristendomsundervisningen, om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

de i annan form erhölle undervisning i religionskunskap. Motsvarande regler

borde enligt kommittén gälla för befrielse från andaktsövningar i skolorna,

ehuru kommittén icke ansåge någon uttrycklig föreskrift härom erforderlig,

eftersom skolornas styresmän enligt gällande stadgor redan ägde

rätt att meddela befrielse från deltagande i morgonbönerna. Enligt kommitténs

uppfattning vore det ej erforderligt att förbjuda en av särskilt trossamfund

inrättad religionsskola att mottaga barn från andra trossamfund

eller barn, som icke tillhörde något trossamfund. En skola, som utom undervisning

i religion meddelade undervisning i andra skolämnen för att

helt ersätta allmän skola, borde däremot, om den vore upprättad för barn

tillhörande trossamfund med väsentligt avvikande trosåskådning eller för

konfessionslösa barn, liksom tidigare endast efter Kungl. Maj :ts medgivande

kunna mottaga barn under 15 år tillhörande svenska kyrkan. Med barn

tillhörande svenska kyrkan borde likställas sådana tillhörande trossamfund,

vars åskådning icke väsentligt avveke från grunderna för kristendomsundervisningen

i de allmänna skolorna.

Angående dissenterlagskommitténs förslag i nu ifrågavarande hänseende

anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, i den nyss

nämnda propositionen nr 70 till 1950 års riksdag (s. 367 ff) följande:

Jag delar fullkomligt skolkommissionens uppfattning, att kristendomsundervisningen

icke blott skall meddela kunskap utan även stämma de unga

till allvar och eftertanke. Men man måste ha klart för sig, att blott ett fåtal

kunna bli tänkare, som förmå tränga under ytan av dagsdiskussionerna.

Vi ha alla tillträtt ett arv av värderingar och levnadsnormer, som skapats

före vår tid och bildar grunden för vårt arbete. Vi måste lämna ett sådant

arv även åt våra efterkommande såsom en grund och utgångspunkt för

deras insatser.

Det är mycket möjligt, att en analys i livsåskådningsfrågorna skulle blotta

djupgående principiella motsättningar, vilka under givna betingelser kunde

aktualiseras och dela upp vårt folk i stridande läger. Delvis äro dessa

motsättningar av den art, att de måste uppmärksammas och belysas i skolan.

Men det för skolans arbete väsentliga är dock, huruvida det gemensamma

i vår uppfattning av rätt och orätt, gott och ont, sant och osant är

tillräckligt att bilda grunden för en kristendomsundervisning, ägnad att tillfredsställa

det stora flertalet av vårt folk. Erfarenheterna av 1919 års undervisningsplan

peka bestämt i denna riktning. Remissgången av skolkommissionens

betänkande har ytterligare stärkt mig i uppfattningen, att det

bör vara möjligt att finna en tillfredsställande lösning av kristendomsundervisningens

problem i huvudsaklig anslutning till de av skolkommissionens

majoritet uppdragna riktlinjerna.

Då Kungl. Maj :t har att i administrativ väg besluta om de frågor rörande

mistendomsundervisningen, som icke komma att regleras genom lag, torde

det vara lämpligt, att jag här tillkännager min ståndpunkt i vissa av dissenterlagskommittén

berörda ämnen.

I överensstämmelse med de erkända grunderna för religionsfriheten böra

vissa trossamfunds medlemmar tillerkännas rätt till frikallelse för sina

barn från de allmänna skolornas kristendomsundervisning och morgonandakter.

Det bör därvid ankomma på Kungl. Maj :t att på given anledning

pröva, huruvida trossamfund i sin trosåskådning avviker så mycket från

grunderna för kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna, att dylik

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 32.

9

befrielse skäligen bör beviljas och samfundet erhålla rätt att sörja för religionsundervisning

åt samfundet tillhörande barn. I samband därmed bör

Kungl. Maj :t Jämna erforderliga föreskrifter rörande religionsundervisningens

innehåll och kontrollen av densamma genom allmänna organ. I fråga

om rätten för sådana särskilda trossamfund att i sin undervisning mottaga

lärjungar, som icke tillhöra samfundet, ansluter jag mig till dissenterlagskommitténs

förslag.

Mera komplicerad är frågan om rätt till befrielse från kristendomsundervisning

för barn utan konfession. Även dessa barn böra, om de befrias från

skolornas religionsundervisning, vara tillförsäkrade en undervisning om

religion och religiösa förhållanden, som tillfredsställer kraven på orientering

i nutidssamhället, men i detta fall saknas den relativa trygghet, som

ligger i att trossamfunden tillhandahålla religionsundervisning för medlemmars

barn. Därigenom uppstå, såsom skolöverstyrelsen har framhållit,

åtskilliga praktiska svårigheter.

Även betänkligheter av annan art uppresa sig mot en frikallelse av barn

tillhörande denna grupp. Kravet på objektivitet i undervisningen hålles

levande just genom att den är avsedd för barn från skilda läger och icke

för en gallrad återstod, som är kvar, sedan vissa meningsriktningar vänt

undervisningen ryggen. Jag tror också, att det ligger något i de invändningar,

som från mentalhygieniska utgångspunkter riktats mot en utdifferentiering

av särgrupper på detta område. Bittra erfarenheter från skilda

länder och tider visa, huru livsåskådningsfrågorna kunna skilja och söndra.

En tidig uppdelning av barnen i »hedningar» och »kristna» är lika litet

förenlig med enhetsskolans idé som en sortering efter socialklasser eller

förmögenhetsförhållanden. Jag kan således icke tillstyrka rätt till frikallelse

från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna för barn, som

icke tillhöra något trossamfund.

Betänkligheter av detta slag behöva icke hindra, att ett barn, som icke

tillhör något trossamfund, på skriftlig framställning från den, som har att

föra barnets talan, erhåller befrielse från deltagande i morgonsamling, som

faller utanför lektionsramen. Morgonbönsbefrielser medgivas redan nu vid

de flesta skolor av varierande orsaker i tämligen stor utsträckning; de frikallade

utgöra ingen ensartad grupp, vilket är ägnat att minska betänkligheterna.

Erforderliga bestämmelser böra meddelas i sådan form, att primärbeslutet,

om så behöves, skall kunna korrigeras besvärsvägen.

Det särskilda utskottet, till vilket propositionen remitterades, fann i sitt

utlåtande (nr 1, s. 175) icke anledning göra erinran mot de i propositionen

tillkännagivna intentionerna i fråga om skolarbetet i nu ifrågavarande

del. Utskottet anförde härom:

Departementschefen har tagit ställning i dessa för ungdomens fostran

betydelsefulla angelägenheter med allvar, varsamhet och hänsynstagande

till förefintliga olikheter i livsåskådning och förekomsten av olika religionssamfund

och av dem anordnad konfirmationsläsning, däri innefattat den av

de fria kristna samfundens bibelskolor anordnade. Sedan utskottet tagit

kännedom om huru dessa frågor äro avsedda att handläggas, har utskottet

icke anledning till erinran emot att de med kristendomsämnet och konfirmationen

sammanhängande skolärendena regleras av Kungl. Maj :t i sedvanlig

ordning.

De nu berörda frågorna uppmärksammades ånyo i propositionen nr 100

till 1951 års riksdag med förslag till religionsfrihetslag in. m. I denna pro
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

position (s. 128) gav sålunda chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, uttryck åt den uppfattningen, att vid den behandling som frågorna

om kristendomsundervisningen och rätten till befrielse från denna

erhållit vid 1950 års riksdag, de med religionsfriheten sammanhängande

synpunkterna vunnit beaktande. Samme departementschef anförde i anslutning

härtill vidare:

Det nu föreliggande förslaget till religionsfrihetslag påkallar icke någon

ändrad ståndpunkt till dessa redan behandlade frågor. Anledning saknas

således att nu upptaga dem till något nytt sakligt bedömande. Jag utgår

därvid från att de uttalanden som gjorts av chefen för ecklesiastikdepartementet

och av riksdagen äga tillämpning icke endast på förhållandena

efter skolreformen utan även dessförinnan och att de alltså kunna läggas

till grund för de bestämmelser som Kungl. Maj :t bör utfärda vid genomförandet

av den ändrade religionsfrihetslagstiftningen.

Den ståndpunkt chefen för justitiedepartementet sålunda intagit blev icke

föremål för någon erinran vare sig i det utlåtande som av särskilda utskottet

avgavs över propositionen eller i samband med riksdagens beslut

i anledning av utlåtandet.

Den föregående framställningen har visat huru riksdagen så sent som

1950 och 1951 tagit ställning till de frågor om befrielse från morgonandakt

och från kristendomsundervisning vilka nu ånyo aktualiseras av art. 2 i

tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de

mänskliga rättigheterna. Innebörden av det läge som härigenom skapats är

att befrielse från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för

barn som icke tillhöra svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i

kristendomsundervisningen endast kan beviljas för barn med annan trosbekännelse

än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning

är anordnad, och sålunda icke för barn som stå utanför varje trossamfund.

Sistnämnda förhållande är tydligen icke förenligt med vad i

art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas om föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina

barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med

föräldrarnas religiösa övertygelse. De svenska statsmakterna ha vid sitt

ställningstagande till denna fråga i samband med den senaste skolreformen

utgått ifrån att kristendomsundervisningen i våra allmänna skolor

icke är avsedd att påtvinga eleverna eu viss troslära utan att under objektiva

former bibringa dem kunskap om de religiösa och etiska värderingar som

varit bestämmande vid uppbyggandet av det svenska samhället liksom för

den västerländska kulturutvecklingen överhuvudtaget.

Under nu nämnda förhållanden kan ett oreserverat antagande av art. 2 i

tilläggsprotokollet icke för närvarande förordas.

Av den föregående redogörelsen framgår att det icke heller är förenligt

med svensk skollagstiftning att acceptera den föreskrift i art. 2 i tilläggsprotokollet

som medger föräldrarna rätt att under åberopande av sin filosofiska

övertygelse för sina barn påfordra befrielse från delar av de allmänna

skolornas undervisning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

11

Vad slutligen angår förbudet för särskilda trossamfunds skolor med undervisning

även i annat än religion att mottaga barn tillhörande svenska

kyrkan och denna närstående trossamfund, kan detta förbud icke anses

stå i strid mot tilläggsprotokollet och behöver därför här icke särskilt uppmärksammas.

Jag finner sålunda att Sveriges ratifikation av tilläggsprotokollet bör ske

med förbehåll mot art. 2 i protokollet av innebörd att Sverige icke kan

medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse

för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av

de allmänna skolornas undervisning samt att befrielse från skyldigheten att

deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas

för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande

religionsundervisning är anordnad. Denna ståndpunkt överensstämmer

med den hållning som Sverige intagit under förarbetena till tilläggsprotokollet.

Av art. 5 i tilläggsprotokollet, jämförd med art. 64 i konventionen angående

skydd för de mänskliga rättigheterna, följer att förbehåll mot bestämmelse

i tilläggsprotokollet skall vara åtföljt av en kort redogörelse för

de lagstadganden som nödvändiggöra förbehållet. De stadgor och övriga

författningar som reglera befrielse från kristendomsundervisningen i de

allmänna skolorna äro för närvarande föremål för översyn inom ecklesiastikdepartementet.

Med hänsyn härtill torde det få ankomma på Kungl. Maj :t

att formulera det förbehåll som enligt det förut sagda bör göras och för vars

allmänna innebörd redogjorts.

Vad därefter angår art. 3 i tilläggsprotokollet ålägger denna artikel staterna

att med skäliga mellanrum anordna fria och hemliga val till den lagstiftande

församlingen. Då detta stadgande står i full samklang med grunderna

för den svenska statsförfattningen, möter icke något hinder för Sverige

att godtaga artikeln.

Återstående artiklar i tilläggsprotokollet äro av huvudsakligen teknisk

karaktär och påkalla icke några kommentarer.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå, att här bilagda

tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

av den 4 november 1950 måtte föreläggas riksdagen och hemställer

alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna att ratifikation sker av tilläggsprotokollet

med förbehåll beträffande art. 2 däri av den innebörd

som ovan angivits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 32.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

L. Kellberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

13

Protocol to the convention.

för the proteotion

of human rights and

fundamental freedoms.

The Governments signatory

hereto, being Members

of the Council of

Europé,

Being resolved to take

steps to ensure the collective

enforcement of

certain rights and freedoms

other than those

already included in Section

I of the Convention

for the Protection of Human

Rights and Fundamental

Freedoms signed

åt Rome on 4th November,

1950 (hereinafter

referred to as “the Convention”),

Have agreed as follows:

Article 1.

Every natural or legal

person is entitled to the

peaceful enjoyment of his

possessions. No one shall

be deprived of his possessions

except in the

public interest and subject

to the conditions

provided for by law and

by the general principles

of international law.

The preceding provisions

shall not, however,

in any way impair the

right of a State to

enforce such laws as it

deems necessary to control

the use of property

in accordance with the

general interest or to

Bilaga.

Protoeole additionnel a

la convention de sauvegarde

des droits de

1’homme et des libertés

fondamentales.

Les Gouvernements signataires,

Membres du

Conseil de 1’Europe,

Résolus å prendre des

mesures propres ä assurer

la garantie collective

de droits et libertés

autres que ceux qui figurent

déjå dans le Titre I

de la Convention de sauvegarde

des Droits de

1’homme et des libertés

fondamentales, signée å

Rome le 4 novembre 1950

(ci-aprés dénommée «la

Convention»),

Sont convenus de ce

qui suit:

Article 1.

Toute personne physique

ou morale a droit

au respect de ses biens.

Nul ne peut étre privé de

sa propriété que pour

cause d’utilité publique et

dans les conditions prévues

par la loi et les principes

généraux du droit

international.

Les dispositions précédentes

ne portent pas atteinte

au droit que possédent

les Etats de mettre

en vigueur les lois qu’ils

jugent nécessaires pour

réglementer 1’usage des

biens conformément å

Fintérét général ou pour

(Översättning.)

Tilläggsprotokoll till

konventionen angående

skydd för de mänskliga

rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

Undertecknade regeringar,

vilka äro medlemmar

av Europarådet,

hava,

beslutna att vidtaga åtgärder

ägnade att kollektivt

säkerställa även vissa

andra rättigheter och friheter

än de som redan

upptagits i avdelning I av

konventionen angående

skydd för de mänskliga

rättigheterna och de

grundläggande friheterna

undertecknad i Rom den

4 november 1950 (i det

följande benämnd »konventionen»),

överenskommit som

följer:

Artikel 1.

Envar fysisk eller juridisk

persons rätt till sin

egendom skall lämnas

okränkt. Ingen må berövas

sin egendom annat än

i det allmännas intresse

och under de förutsättningar

som angivas i lag

och av folkrättens allmänna

grundsatser.

Ovanstående bestämmelser

inskränka likväl

icke en stats rätt att

genomföra sådan lagstiftning

som staten finner

erforderlig för att

reglera nyttjandet av viss

egendom i överensstämmelse

med det allmännas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

secure the payment of

taxes or other contributions

or penalties.

Article 2.

No person shall be denied

the right to education.

In the exercise of

any functions which it

assumes in relation to

education and to teaching,

the State shall respect

the right of parents

to ensure such education

and teaching in conformity

with their own religious

and philosophical

convictions.

Article 3.

The High Contracting

Parties undertake to hold

free elections åt reasonable

intervals by secret

ballot, under conditions

which will ensure the free

expression of the opinion

of the people in the

choice of the legislature.

Article 4.

Any High Contracting

Party may åt the time of

signature or ratification

or åt any time thereafter

communicate to the Secretary-General

of the

Council of Europé a declaration

stating the extent

to which it undertakes

that the provisions

of the present Protocol

shall apply to such of the

territories for the International

relations of which

it is responsible as are

named therein.

assurer le paiement des

impöts ou d’autres contributions

ou des amendes.

Article 2,

Nul ne peut se voir

refuser le droit å 1’instruction.

L’Etat, dans 1’exercice

des fonctions qu’il

assumera dans le domaine

de 1’éducation et de

1’enseignement, respectera

le droit des parents d’assurer

cette éducation et

cet enseignement conformément

å leurs convictions

religieuses et philosophiques.

Article 3.

Les Hautes Parties Contractantes

s’engagent å

organiser, å des intervalles

raisonnables, des élections

libres au scrutin

secret, dans les conditions

qui assurent la libre expression

de 1’opinion du

peuple sur le choix du

corps législatif.

Article 4.

Toute Haute Partie

Contractante peut, au

moment de la signature

ou de la ratification du

present Protocole ou å

tout moment par la suite,

communiquer au Secrétaire

Général du Conseil

de 1’Europe une déclaration

indiquant la mesure

dans laquelle elle s’engage

å ce que les dispositions

du présent Protocole

s’appliquent å tels territoires

qui sont désignés

dans ladite déclaration et

dont elle assure les relations

internationales.

intresse eller för att säkerställa

betalning av skatter

och andra pålagor eller

av böter och viten.

Artikel 2.

Ingen må förvägras rätten

till undervisning. Vid

utövandet av den verksamhet

staten kan påtaga

sig i fråga om uppfostran

och undervisning skall

staten respektera föräldrarnas

rätt att tillförsäkra

sina barn en uppfostran

och undervisning

som står i överensstämmelse

med föräldrarnas

religiösa och filosofiska

övertygelse.

Artikel 3.

De höga fördragsslutande

parterna förbinda

sig att anordna fria och

hemliga val med skäliga

mellanrum samt under

förhållanden som tillförsäkra

folket rätten att

fritt ge uttryck åt sin

mening beträffande sammansättningen

av den

lagstiftande församlingen.

Artikel 4.

Varje hög fördragsslutande

part må vid undertecknandet

eller ratificerandet

av detta protokoll

eller när som helst senare

tillställa Europarådets generalsekreterare

en förklaring

angående i vilken

utsträckning den höga

fördragsslutande parten

förbinder sig att tillämpa

bestämmelserna i protokollet

på territorier, som

angivas i förklaringen och

för vilkas internationella

förbindelser den höga fördragsslutande

parten svarar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

15

Any High Contracting

Party which has communicated

a declaration

in virtue of the preceding

paragraph may from time

to time communicate a

further declaration modifying

the terms of any

former declaration or terminating

the application

of the provisions of this

Protocol in respect of any

territory.

A declaration made in

accordance witli this Artide

shall be deemed to

liave been made in accordance

with Paragraph

(1) of Artide 63 of the

Convention.

Article 5.

As between the High

Contracting Parties the

provisions of Artides 1,

2, 3 and 4 of this Protocol

shall be regarded as additional

Artides to the

Convention and all the

provisions of the Convention

shall apply accordingly.

Article 6.

This Protocol shall be

open for signature by the

Members of the Council

of Europé, who are the

signatories of the Convention;

it shall be ratified

åt the same time as

or after the ratification

of the Convention. It shall

enter into force after the

deposit of ten instruments

of ratification. As regards

any signatory ratifying

subsequently, the Protocol

shall enter into force

åt the date of the deposit

of its instrument of

ratification.

The instruments of ratification

shall be depo
-

Toute Haute Partie

Contractante qui a communiqué

une déclaration

en vertu du paragraphe

précédent peut, de temps

å autre, communiquer une

nouvelle déclaration modifiant

les termes de toute

déclaration antérieure ou

mettant fin å 1’application

des dispositions du

présent Protocole sur un

territoire quelconque.

Une déclaration faite

conformément au présent

artide sera considérée

comrne ayant été

faite conformément au

paragraphe 1 de l’article

63 de la Convention.

Article 5.

Les Hautes Parties

Contractantes considéreront

les artides 1, 2, 3 et

4 de ce Protocole comme

des artides additionnels

å la Convention et toutes

les dispositions de la Convention

s’appliqueront en

conséquence.

x\.rticle 6,

Le Présent Protocole

est ouvert å la signature

des Membres du Conseil

de 1’Europe, signataires

de la Convention; il sera

ratifié en méme temps

que la Convention ou

apres la ratification de

celle-ci. Il entrera en

vigueur apres le dépot de

dix instruments de ratification.

Pour tout signataire

qui le ratifiera

ultérieurement, le Protocole

entrera en vigueur

des le dépot de 1’instrument

de ratification.

Les instruments de ratification

seront déposés

Hög fördragsslutande

part, som avgivit förklaring

jämlikt nästföregående

stycke, må när som

helst avgiva nya förklaringar,

som ändra innehållet

i tidigare avgiven

förklaring eller bringa tilllämpningen

av bestämmelserna

i protokollet att

upphöra beträffande visst

territorium.

I enlighet med denna

artikel avgiven förklaring

skall anses tillkommen i

överensstämmelse med artikel

63 mom. 1 i konventionen.

Artikel 5-

I förhållandet mellan

de höga fördragsslutande

parterna skola artiklarna

1,2,3 och 4 i detta protokoll

anses såsom tillägg till

konventionen, och skola

alla bestämmelser i konventionen

tillämpas i enlighet

härmed.

Artikel 6.

Detta protokoll är öppet

för undertecknande

av de medlemmar av

Europarådet som undertecknat

konventionen; det

skall ratificeras samtidigt

med eller efter ratificerandet

av konventionen.

Protokollet skall träda i

kraft, då tio ratifikationsinstrument

deponerats.

För signatärmakt,

som ratificerar sedermera,

skall protokollet träda i

kraft den dag då ratifikationsinstrumentet

deponeras.

Ratifikationsinstrumenten

skola deponeras

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

sited with the SecretaryGeneral

of the Council of

Europé, who will notify

all Members of the names

of those who have ratified.

Done åt Paris on the

20th day of March 1952,

in English and French,

both texts being equally

authentic, in a singie

copy which shall remain

deposited in the archives

of the Council of Europé.

The Secretary-General

shall transmit certified copies

to each of the signatory

Governments.

For the Government

of the Kingdom of

Belgium:

Paul van Zeeland.

For the Government

of the Kingdom of

Denmark:

Ole Björn Kraft.

For the Government

of the French Republic:

Schuman.

För the Government

of the German Federal

Republic:

Adenauer.

For the Government

of the Kingdom of

Greece:

R. Raphael.

Åt the time of signature

of this Protocol, the Greek

Government, pursuant to

Article 64 of the Convention,

makes the following

reservation relating to Article

2 of the Protocol:

The application of the

prés le Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe

qui notifiera å tous les

Membres les noms de

ceux qui 1’auront ratifié.

Fait å Paris, le 20 mars

1952, en frangais et en

anglais, les deux textes

faisant également foi, en

un seul exemplaire qui

sera déposé dans les archives

du Conseil de l’Europe.

Le Secrétaire Général

en communiquera copie

certifiée conforme å

chacun des gouvernements

signataires.

Pour le Gouvernement

du Royaume de Belgique:

Paul van Zeeland.

Pour le Gouvernement

du Royaume de

Danemark:

Ole Björn Kraft.

Pour le Gouvernement de

la République francaise:

Schuman.

Pour le Gouvernement de

la République fédérale

allemande:

Adenauer.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Gréce:

R. Raphael.

Au moment de la signature

du présent Protocole,

le Gouvernementhellénique,

se prévalant de l’article 64

de ladite Convention, formule

la réserve suivante,

portant sur Varticle 2 du

Protocole: Le mot cphilo
-

hos Europarådets generalsekreterare,

som har

att underrätta alla medlemmar

om namnen på

dem som ratificerat.

Upprättat i Paris den

20 mars 1952 på engelska

och franska, vilka båda

texter skola äga samma

vitsord, samt i ett enda

exemplar, som skall vara

deponerat i Europarådets

arkiv. Generalsekreteraren

skall överlämna bestyrkta

exemplar till envar

av signatärmakternas

regeringar.

För Konungariket

Belgiens regering:

Paul van Zeeland.

För Konungariket

Danmarks regering:

Ole Björn Kraft.

För Franska Republikens

regering:

Schuman.

För Förbundsrepubliken

Tysklands regering:

Adenauer.

För Konungariket

Greklands regering:

R. Raphael.

Vid undertecknandet av

detta protokoll gör grekiska

regeringen jämlikt artikel

64 i konventionen följande

förbehåll beträffande artikel

2 i protokollet: Det näst

sista ordet i paragrafens

andra mening, »filosofiska»,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr

32.

17

mord “philosophical”,

which is the penultimate

word of the second sentence

of Article 2, will, in Greece,

conform with the relevant

provisions of internal leqislation.

For the Government of

the Icelandic Republic:

Petur Benediklsson.

For the Government of

the Irish Republic:

Pröinsias Mac Aogåin.

For the Government of

the Italian Republic:

Paolo Emilio Taviani.

For the Government of

the Grand Duchy of

Luxembourg:

Jos. Bech.

For the Government of

the Kingdom of the

Netherlands:

Slikker.

For the Government of

the Kingdom of Norway:

Halvard Lange.

For the Government of

the Saar:

Johannes Hoffmann.

For the Government of

the Kingdom of Sweden:

Östen Undén.

For the Government of

the Turkish Republic:

F. Köprulu.

sophique» par lequel se termine

le second paragraphe

de Varticle 2 recevra en

Gréce une application conforme

aux dispositions y

relatives de la législation

intérieure.

Pour le Gouvernement de

la République islandaise:

Petur Benediklsson.

Pour le Gouvernement de

la République irlandaise:

Pröinsias Mac Aogåin.

Pour le Gouvernement de

la République italienne:

Paolo Emilio Taviani.

Pour le Gouvernement du

Grand Duché de

Luxembourg:

Jos. Bech.

Pour le Gouvernement du

Royaume des Pays-Bas:

Stikker.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Norvége:

Halvard Lange.

Pour le Gouvernement de

la Sarre:

Johannes Hoffmann.

Pour le Gouvernement du

Royaume de Suéde:

Östen Undén.

Pour le Gouvernement de

la République turque:

F. Köprulu.

kommer att i Grekland tilllämpas

i överensstämmelse

med hithörande bestämmelser

i den inre lagstiftningen.

För Isländska

Republikens regering:

Petur Benediktsson.

För Irländska

Republikens regering:

Pröinsias Mac Aogåin.

För Italienska

Republikens regering:

Paolo Emilio Taviani.

För Storhertigdömet

Luxemburgs regering:

Jos. Bech.

För Konungariket

Nederländernas regering:

Stikker.

För Konungariket

Norges regering:

Jlalvard Lange.

För Saars regering:

Johannes Hoffmann.

För Konungariket

Sveriges regering:

Östen Undén.

För Turkiska

Republikens regering:

F. Köprulu.

Q

Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 32.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

For the Government of

the United Kingdom of

Great Britain and

Northern Ireland:

Anthony Eden.

Åt the lime of signing the

present Protocol, I declare

that, in view of certain

provisions of the Education

A ds in for ce in the

United Kingdom, the principle

affirmed in the second

sentence of Article 2

is accepled by the United

Kingdom only so far as it

is compatible with the provision

of efficient instruction

and training, and the

avoidance of unreasonable

public expenditure.

Pour le Gouvernement du

Royaume-Uni de GrandeBretagne

et d’Irlande du

Nord:

Anthony Eden.

Au moment de signer le

present Protocole, fe déclare

qu''en raison de certaines

dispositions des lois

sur Venseignement en vigueur

au Royaume-Uni, le

principe posé dans la seconde

pbr ase de V article 2

n’est accepté que dans la

mesure oii il est compatible

avec Voctroi d’une instruction

et d’une formation efficace

et n’entraine pas de

dépenses publiques démesurées.

För det Förenade

Konungariket Storbritannien

och Nordirlands

regering:

Anthony Eden.

Vid undertecknandet av

detta protokoll förklarar

jag, att med hänsyn till

vissa bestämmelser i del

Förenade Konungarikets

gällande lagstiftning om

undervisningsväsendet den

princip, som fastställts i

andra meningen i artikel

2, godtages av det Förenade

Konungariket endast i den

män den är förenlig med

tillhandahållandet av en

ändamålsenlig undervisning

och utbildning och

icke medför oskäliga kostnader

för det allmänna.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

52-2817

Doktrin (8)

  1. Hedvig Bernitz, Rätten att inrätta undervisningsanstalter och föräldrarätten, SvJT 2016 s. 583, på s. 594 · Fritt tillgänglig
  2. Hans-Heinrich Vogel, Om införlivande av internationella överenskommelser och annan folkrätt med svensk rätt, FT 1992 nr 1–3 s. 343, på s. 352 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  3. Michael Bogdan, Grundlagsskyddet för äganderätten, FT 1988 nr 3 s. 73, på s. 80 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  4. Bertil Bengtsson, Allemansrättsliga komplikationer, SvJT 1985 s. 425, på s. 447 · Fritt tillgänglig
  5. Rolf Almering, Europakonventionen som lagtolkningsfaktor, SvJT 1973 s. 774, på s. 775 · Fritt tillgänglig
  6. Sverige och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, SvJT 1973 s. 739, på s. 740 · Fritt tillgänglig
  7. Expropriation och mänskliga rättigheter, SvJT 1972 s. 63, på s. 64 · Fritt tillgänglig
  8. Sverige och Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, SvJT 1961 s. 503 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1953:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen om ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention angående skydd för de mänskl s. 1 i texten

Doktrin (10)

10 kopplingar i 9 dokument.

  1. SvJT 1973 s. 774 Rolf Almering, Europakonventionen som lagtolkningsfaktor s. 774 · s. 775 i texten
  2. JT 2025/26 s. 512 s. 512 i texten · dokumentnivå
  3. SvJT 2016 s. 583 Hedvig Bernitz, Rätten att inrätta undervisningsanstalter och föräldrarätten s. 594 i texten
  4. FT 1992 s. 343 Hans-Heinrich Vogel, Om införlivande av internationella överenskommelser och annan folkrätt med svensk rätt s. 352 i texten
  5. FT 1988 s. 73 Michael Bogdan, Grundlagsskyddet för äganderätten s. 80 i texten

Visa alla 9