Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av b § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 193b (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, m. m

1953-01-30 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:38, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av b § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 193b (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av b § och 8 § 3 mom.

förordningen den 18 maj 193b (nr 168) angående

postverkets ansvarighet för försändelser och medel,

som mottagits till postbefordran, m. m.; given Stockholms

slott den 30 januaid 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning

om ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934

(nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel,

som mottagits till postbefordran;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av 3 § kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 175)

angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL.

Med hänsyn till den sedan år 1934 inträdda förändringen av penningvärdet

föreslås att maximibeloppet för ersättning till avsändare av oassurerat

postpaket, som gått förlorat eller vars innehåll helt eller delvis förkommit

eller skadats, höjes från 100 till 200 kronor.

För att minska föreliggande svårigheter för postverket att arkivera den

växande mängden av betalningshandlingar, som verket måste förvara i avvaktan

på eventuella anspråk på medel, vilka icke blivit i behörig ordning

redovisade, föreslås viss avkortning av liden för verkets ansvarighet för

postanvisnings-, postförskotts-, inkasserings- och postgiromedel.

I anledning av framställning från mejerihåll förordas slutligen att postmonopolkungörelsen

ändras på sådant sätt, att avräkningschecker och

vissa skrivna meddelanden må utan hinder av bestämmelserna i nämnda

kungörelse kunna befordras i slutna försändelser mellan mejeriföreningarna

och deras medlemmar i samband med transport av mjölkflaskor för

föreningarnas räkning.

1—131 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj

1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser

och medel, som mottagits till postbefordran.

Härigenom förordnas, att 4 § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj

1934 angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som

mottagits till postbefordran,1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse:)

4 §.

Har oassurerat paket gått förlorat

eller har dess innehåll helt eller

delvis förkommit eller skadats, är

avsändaren berättigad till en ersättning,

motsvarande verkliga värdet

av förlusten eller skadan. Ersättningen

må dock icke för något paket

överstiga 100 kronor.

Om oassurerat---erlagda

befordringsavgifter.

8 §.

3 mom. Anspråk på ersättning

för medel, som icke blivit av postverket

i behörig ordning redovisade,

skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,

postförskotts- eller inkasseringsmedel,

före utgången av kalenderåret

näst efter det, under vilket inbetalningen

till postverket skett, och,

när fråga är om postgiromedel,

före utgången av andra kalender
-

(Föreslagen lydelse:)

i §•

Har oassurerat paket gått förlorat

eller har dess innehåll helt eller

delvis förkommit eller skadats, är

avsändaren berättigad till en ersättning

motsvarande verkliga värdet

av förlusten eller skadan. Ersättningen

må dock icke för något paket

överstiga 200 kronor.

Om oassurerat — — — erlagda

befordringsavgifter.

8 §.

3 mom. Anspråk på ersättning

för medel, som icke blivit av postverket

i behörig ordning redovisade,

skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,

postförskotts- eller inkasseringsmedel,

inom aderton månader, räknat

från den dag inbetalning till postverket

skett, och,

när fråga är om postgiromedel,

inom två år räknat från den dag in
-

1 Senaste lydelse av 8 § 3 mom., se SFS 1948:689.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

3

(Gällande lydelse:)

året näst efter det, under vilket inbetalningen

skett eller uppdrag om

girering eller kontant utbetalning

bokförts å postgirokonto.

I särskilda---framställts

senare.

(Föreslagen lydelse:)

betalningen skett eller uppdrag om

girering eller kontant utbetalning

bokförts å postgirokonto.

I särskilda — ---framställts

senare.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1953; dock skall 8 § 3

mom. i dess nya lydelse icke äga

tillämpning beträffande inbetalning,

girering eller utbetalning, som verkställts

före nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kmigl. Maj:ls proposition nr 38.

Förslag

till

Kungörelse

om ändrad lydelse av 3 § kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 175)

angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § kungörelsen den 9 maj 1947 angående

postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m. skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3 §.

För befordran — — — till postverket.

Utan hinder av vad i första stycket

sägs må dock med trafikmedel

i regelbunden yrkesmässig trafik befordras
a)

öppna försändelser — — —

uppdragsgivarnas räkning, samt

b) försändelser, vilka i tjänsten

utväxlas mellan befattningshavare

inom trafikföretaget, mellan trafikföretag,

vilka sinsemellan hava samtrafik,

mellan trafikföretag och dess

kommissionärer, agenter eller ombud

eller mellan militära myndigheter

i samband med militärtransporter.

Å försändelse som i b) avses skall

finnas anteckning om att den må

befordras utan postverkets anlitan
-

(Föreslagen lydelse:)

3 §•

För befordran — •— -—- till postverket.

Utan hinder av vad i första stycket

sägs må dock med trafikmedel

i regelbunden yrkesmässig trafik befordras
a)

öppna försändelser — —- —

uppdragsgivarnas räkning,

b) försändelser innehållande

mjölknotor och liknande meddelanden

jämte därtill hörande bilagor,

vilka medtagas vid transport av

mjölkflaskor, samt

c) försändelser, vilka i tjänsten

utväxlas mellan befattningshavare

inom trafikföretaget, mellan trafikföretag,

vilka sinsemellan hava samtrafik,

mellan trafikföretag och dess

kommissionärer, agenter eller ombud

eller mellan militära myndigheter

i samband med militärtransporter.

Å försändelse som ib) och c) avses

skall finnas uppgift om avsändarens

namn. Därjämte skall dylik

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

5

(Gällande lydelse:)

de, exempelvis genom anteckning å

försändelsen av ordet »tjänstesak»

eller annat motsvarande uttryck

jämte avsändarens namn.

Denna kungörelse träder i kraft

dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

(Föreslagen lydelse:)

försändelse förses med anteckningen

»mjölknotor» respektive »tjänstesak»

eller annat motsvarande uttryck.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Utdrag av protokoll över kommunikations ärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1953.

Närvarande :

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler

fråga om ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom. förordningen den

18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser

och medel, som mottagits till postbefordran, samt fråga om ändrad

lydelse av 3 § kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 175) angående postverkets

ensamrätt till brevbefordran m. m. och anför därvid följande.

ÄNDRING I FÖRORDNINGEN ANGÅENDE POSTVERKETS ANSVARIGHET

FÖR FÖRSÄNDELSER OCH MEDEL, SOM

MOTTAGITS TILL POSTBEFORDRAN.

* §•

4 § förenämnda förordning innehåller bestämmelser om postverkets ansvarighet

för oassurerade paket, som gått förlorade eller vilkas innehåll

helt eller delvis förkommit eller skadats. Beträffande sådana försändelser

gäller, att avsändaren är berättigad till ersättning, motsvarande verkliga

värdet av förlusten eller skadan. Ersättningen må dock icke för något

paket överstiga 100 kronor.

Generalpoststyrelsen. I skrivelse den 9 januari 1953 har generalpoststyrelsen

föreslagit den ändringen i förevarande bestämmelse, att maximiersättningsbeloppet

höjes till 200 kronor.

Styrelsen framhåller, att det reella värdet av den nu gällande maximiersättningen,

vilken varit oförändrad sedan år 1934, till följd av penningvärdets

fall kraftigt minskat, så att värdet numera är mindre än hälften

av det ursprungliga. Styrelsen finner det skäligt, att beloppet höjes till

200 kronor.

För att belysa de ekonomiska konsekvenserna för postverket av den

föreslagna höjningen meddelar styrelsen, att det under år 1951 framställts

ersättningskrav överstigande nu gällande maximibelopp i 126 fall. Därest

detta belopp i stället varit 200 kronor, skulle postverkets omkostnader ha

stigit med 8 473 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

7

8 § 3 mom.

I 8 § 3 mom. förenämnda förordning i dess lydelse efter den 1 januari

1949, fr. o. m. vilken dag tiden för postverkets ansvarighet för postgiromedel

avkortats med ett år, stadgas att anspråk på ersättning för medel,

som icke blivit av postverket i behörig ordning redovisade, skall skriftligen

anmälas till generalpoststyrelsen, när fråga är om postanvisnångs-,

postförskotts- eller inkasseringsmedel, före utgången av kalenderåret näst

efter det, under vilket inbetalningen till postverket skett, och, när fråga

är om postgiromedel, före utgången av andra kalenderåret näst efter det,

under vilket inbetalningen skett eller uppdrag om girering eller kontant

utbetalning bokförts å postgirokonto. I särskilda fall må emellertid generalpoststyrelsen,

med avseende å förekommande omständigheter, medgiva

ersättningens utbetalande, ehuru anspråket framställts senare.

Generalpoststijrelsen. I skrivelse den 25 juli 1952 har generalpoststyrelsen

hemställt om sådan ändring av här ifrågavarande bestämmelser,

att anspråk på ersättning för medel, som icke blivit av postverket i behörig

ordning redovisade, skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-, postförskotts- eller inkasseringsmedel,

inom aderton månader räknat från den dag inbetalningen till postverket

skett, och, när fråga är om postgiromedel, inom två år räknat från

den dag inbetalningen skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning

bokförts å postgirokonto.

Såsom motivering för sin framställning anför styrelsen, att den f. n.

har stor brist på lämpliga arkiveringsutrymmen för de handlingar, varom

här är fråga. De nu gällande ansvarighetstiderna för olika slag av betalningshandlingar

har varit avgörande för de förvaringstider, som styrelsen

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande fastställt, och innebär för postanvisningar

en variabel förvaringstid av mellan ett och två år, beroende på

vilken tid på året anvisningarna inbetalas, samt för inbetalnings-, girooch

utbetalningskort en likaledes variabel förvaringstid av mellan två och

tre år. Utgallringen av dylika handlingar kan med hänsyn till bestämmelsernas

utformning ske först efter varje kalenderårs slut, d. v. s. i

januari månad varje år.

Förvaringstidens anknytning till kalenderår har, framhåller styrelsen,

medfört den väsentliga olägenheten, att mängden av arkiverade handlingar

blivit starkt varierande under olika tider av året. Förvaringsutrymmena

för de olika slagen av handlingar har därför måst dimensioneras

efter den maximala förvaringstiden, eller således för postanvisningar två

år samt för inbetalnings-, giro- och utbetalningskort tre år. Följden har

blivit, att förvaringsutrymmena är fullt utnyttjade endast vid årsskiftet,

omedelbart innan den årliga utgallringen äger rum.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Med hänsyn till här angivna förhållanden har styrelsen ansett sig böra

föreslå, att ansvarighetstiden avkortas till för postanvisnings-, postförskotts-

och inkasseringsmedel aderton månader, d. v. s. medeltalet av den

kortaste och den längsta ansvarighetstid, som nu kan förekomma för dessa

medel, samt för postgiromedel två år. Ansvarighetstiden skulle därvid

inte längre knytas till kalenderår utan skulle gälla från inbetalningseller

bokföringsdagen. Styrelsen skulle även i fortsättningen ha rätt att

medgiva utbetalande av ersättning, ehuru anspråk framställts efter ansvarighetstidens

utgång.

Statskontoret har i yttrande den 14 november 1952 förklarat förevarande

framställning icke föranleda någon erinran från statskontorets sida.

Departementschefen. Vad först beträffar den ifrågasatta ändringen av

4 § förordningen angående postverkets ansvarighet för försändelser och

medel, som mottagits till postbefordran, tillstyrker jag med hänsyn till

vad generalpoststyrelsen anfört i ämnet, att maximibeloppet för ersättning

till avsändare av oassurerat postpaket, som gått förlorat eller vars

innehåll helt eller delvis förkommit eller skadats, höjes från 100 till 200

kronor.

I fråga om 8 § 3 mom. förenämnda förordning har styrelsen föreslagit

den ändringen, att anspråk på medel, som av postverket mottagits till

postbefordran men inte redovisats av verket, skall beträffande postanvisnings-,

postförskotts- och inkasseringsmedel framställas inom aderton månader

räknat från inbetalningsdagen i stället för, såsom f. n. gäller, före

utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket inbetalningen skett,

samt beträffande postgiromedel inom två år räknat från den dag, inbetalningen

skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning bokförts

å postgirokonto, i stället för före utgången av andra kalenderåret näst

efter det, under vilket inbetalningen skett eller girerings- eller utbetalningsuppdraget

bokförts. Den sålunda föreslagna begränsningen av ansvarighetstiderna,

vilken föranletts av verkets alltmer ökade svårigheter

att bereda utrymme för arkivering av hithörande betalningshandlingar,

beräknas enligt uppgift medföra en besparing i arkivutrymme av ca 3 900

hyllmeter. Därav belöper 3 600 meter på postgirohandlingar.

Beträffande verkningarna för allmänheten av den föreslagna ändringen

har styrelsen under hand lämnat följande upplysningar.

Under ett år (1 oktober 1951—30 september 1952) har vid postgirokontoret

diarieförts 10 597 inkomna reklamationer rörande inbetalningskort,

girokort och utbetalningskort. Av dessa reklamationer hänförde sig 71

till likvider, som verkställts under sådan tid, som genom den föreslagna

ändringen av ansvarighetsförordningen skulle bortfalla av ansvarighetstiden.

I 13 fall föranledde dessa reklamationer utbetalning av medel till

reklamanten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kmnjl. Majds proposition nr 38.

9

Antalet till postanvisningsrevisionen under ett år (1 januari—31 december

1951) inkomna reklamationer rörande postanvisningar har uppgått

till 8 732, av vilka 157 var sådana, där ersättningskravet framställts

under den del av ansvarighetstiden, som föreslås borttagen. Ersättning

till reklamanten utbetalades i samtliga dessa 157 fall.

Den föreslagna anpassningen av ansvarighetstiden för postanvisnings-,

postförskotts- och inkasseringsmedel till själva inlämningsdagen i stället

för till det år, under vilket inbetalning skett, medför både en förkortning

och en förlängning av den ansvarighetstid, som nu gäller. Har postanvisning

inlämnats under första halvåret kommer sålunda ansvarighetstiden

alt förkortas med upp till sex månader, medan ansvarighetstiden för en

under andra halvåret inlämnad postanvisning kommer att förlängas i motsvarande

mån. Då det kan antagas, att av de sent reklamerade postanvisningarna

ungefärligen lika många avlämnats under var och en av årets

månader, torde antalet ersättningskrav, som vid ändring av ansvarighetsförordningen

icke kan bifallas, förbli tämligen orubbat i förhållande till vad

som nu gäller.

Med hänsyn till att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall äga

möjlighet att i särskilda fall medgiva utbetalande av ersättning, ehuru

anspråk framställts för sent, torde ett genomförande av styrelsens förslag

icke böra möta betänkligheter.

Jag anser mig således böra biträda generalpoststyrelsens förslag om

ändrad lydelse av 4 § och 8 g 3 mom. förenämnda förordning. De nya

bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med vad sålunda

anförts upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av h § och

8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 193b (nr 168) angående postverkets

ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

ÄNDRING I KUNGÖRELSEN ANGÅENDE POSTVERKETS

ENSAMRÄTT TILL BREVBEFORDRAN M. M.

I 1 § kungörelsen den 9 maj 1947 (nr 175) angående postverkets ensamrätt

till brevbefordran m. m. stadgas, att statens postverk äger ensamrätt

till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna

försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden. Enligt

3 § samma kungörelse må den som betjänar trafikmedel i regelbunden

yrkesmässig trafik icke för befordran med sådant trafikmedel mottaga

försändelse som i 1 § avses annorledes än för postverkets räkning eller

för att avlämnas till postverket. Utan hinder härav må dock med trafikmedel

i regelbunden yrkesmässig trafik befordras

2—131 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 38.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. Maj:ts proposition nr 38.

a) öppna försändelser innehållande skrivna meddelanden, vilka uteslutande

avser uppdrag för trafikföretaget att å ort som beröres av trafiken

uträtta ärenden för uppdragsgivarens räkning, samt

b) försändelser, vilka i tjänsten utväxlas mellan befattningshavare

inom trafikföretaget, mellan trafikföretag, vilka sinsemellan bär samtrafik,

mellan trafikföretag och dess kommissionärer, agenter eller ombud

eller mellan militära myndigheter i samband med militär transporter.

I skrivelse den 1 juni 1952 har Västsvenska mejeriernas centralförbund,

förening u. p. a., hemställt, att Kung). Maj:t måtte föranstalta om

sådan ändring av postmonopolkungörelsen, att avräkningschecker och

vissa skrivna meddelanden må utan hinder av bestämmelserna i nämnda

kungörelse kunna befordras i slutna försändelser mellan till förbundet

anslutna föreningar och dessas medlemmar i samband med transport av

mjölkflaskor för föreningarnas räkning.

Förbundet framhåller i sin skrivelse, att bland nyssnämnda föreningar

sedan länge tillämpas det förfarandet, att avräkningschecker och meddelanden

till sådan förenings medlemmar befordras i slutna försändelser av

de av föreningarna anlitade förarna av mjölkskjutsar i samband med återtransport

av mjölkflaskor. Vissa av dessa förare är anställda vid anslutna

mejerier. Med flertalet har dock endast tecknats entreprenadavtal. En

del av förarna är lantbrukare med egna lastbilar.

En av de till förbundet anslutna föreningarna har av postdirektionen

i Göteborg erhållit meddelande, att det angivna förfarandet står i strid mot

gällande postmonopolkungörelse. Förbundet säger sig icke vilja ifrågasätta

denna tolkning av kungörelsen. Men då förfarandet enligt förbundets

mening är mycket praktiskt för såväl föreningarna som deras medlemmar

och icke torde medföra någon olägenhet av betydelse för postverket,

anser förbundet att kungörelsen bör ändras på sådant sätt, att

ifrågavarande förfarande undantages från kungörelsens tillämpningsområde.

Förbundet framhåller, att motsvarande förfarande torde tillämpas

även inom andra delar av landet, varför frågan har stor praktisk betydelse.

I utlåtande den 25 juli 1952 över centralförbundets framställning har

generalpoststyrelsen anfört bl. a. följande.

Gällande postmonopolkungörelse har grundats på ett av generalpoststyrelsen

i samråd med särskilda av Kungl. Maj :t utsedda sakkunniga i

skrivelse den 28 augusti 1946 framlagt förslag. I denna skrivelse framhölls

bl. a. att uttrycket »trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik»

var avsett att inrymma alla trafikmedel, även exempelvis mjölkbilar, som

regelbundet trafikerar vägsträckor men icke tillhör linjetrafiken. Detta

uttalande har, såvitt styrelsen kunnat finna, lämnats utan erinran från

statsmakternas sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiuujl. Maj:ts proposition ur 38.

1 1

I propositionen 1947:180 angående postverkets ensamrätt till brevbefordran

m. ni. uttalade föredragande departementschefen bl. a., att mjölknotor

och liknande meddelanden, som medtages i öppen försändelse vid

transport av mjölkflaskor, kunde anses falla in under undantagsbestämmelserna

i 3 § andra stycket av monopolkungörelsen.

Enligt vad styrelsen inhämtat utgöres de i framställningen omnämnda

meddelandena av avräkningsnotor från mejerierna, innehållande uppgifter

om levererade mjölkkvantiteter, fetthalt, priser m. m. På blanketten antecknas

i vissa fall medlemsavgifter i fackorganisation, varjämte medlemskort

i organisationen i sådant fall bifogas notan. Vidare brukar avräkningschecker

inneslutas i försändelserna. Varken medlemskort eller

avräkningschecker kan emellertid enligt styrelsens mening hänföras till

med mjölknotor likställda meddelanden. Styrelsen säger sig icke ha något

att erinra mot att undantaget i monopolkungörelsen utvidgas till att omfatta

även dylika handlingar, vilka närmast skulle kunna karakteriseras

som bilagor till mjölknotorna, under förutsättning dock att försändelserna

är öppna. Däremot anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka, att försändelserna

befordras i slutet skick, enär ett dylikt förfarande skulle omöjliggöra

postverkets kontroll över monopolbestämmelsernas efterlevnad. Det

torde enligt styrelsens mening ej vara riktigt att jämställa nu ifrågavarande

försändelser med i 3 § andra stycket b) omnämnda försändelser,

vilka sistnämnda iordningställes på tjänstens vägnar av vederbörande

tjänsteman och må befordras jämväl i slutet skick.

I anledning av generalpoststyrelsens utlåtande har centralförbundet i

skrivelse den 10 oktober 1952 inkommit med påminnelser i ärendet.

Förbundet framhåller, att det skulle medföra stora olägenheter att i

öppet brev försända så viktiga handlingar som mjölkavråkningar, vilka

lämnar besked om den levererade varans mängd, kvalitet och värde samt

skall tjäna som bokförings- och deklarationsunderlag, eller värdehandlingar

såsom checker och postremissväxlar. Försändelsernas befordran

måste enligt förbundets mening anses som intern, enär det här i princip

gäller försändelser mellan mejeriförening och dess medlemmar. Någon

anledning att försätta mejerierna i sämre ställning än de trafikföretag,

som omnämnes i 3 § andra stycket b) monopolkungörelsen, anser förbundet

icke föreligga. Nu ifrågavarande försändelser iordningställes på tjänstens

vägnar av mejeriföreningarnas tjänstemän på analogt sätt som de försändelser,

vilka avses i nyssnämnda författningsrum. Förbundet påpekar

därjämte, att det omstridda förfarandet sedan länge praktiserats i stor

utsträckning vid landets mejerier.

Departementschefen. 1 propositionen 1947:180, genom vilken riksdagens

yttrande inhämtades över förslaget till nu gällande kungörelse an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ta proposition nr 38.

gående postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m., uttalade föredragande

departementschefen bl. a., att mjölknotor och liknande meddelanden,

som medtages i öppen försändelse vid transport av mjölkflaskor,

kunde anses falla in under undantagsbestämmelserna i 3 § andra stycket

i den föreslagna kungörelsen. Uttalandet föranledde ingen erinran från

riksdagens sida. Av den nu föreliggande framställningen från Västsvenska

mejeriernas centralförbund framgår, att mejerierna sedan länge brukat

befordra även slutna försändelser i samband med mjölktransporterna samt

att försändelserna omfattat icke blott sådana meddelanden, som avses i

nyssnämnda departeinentschefsuttalande, utan även avrälcningschecker

och medlemskort i fackorganisation. Den praxis, som sålunda synes ha

utbildats bland mejeriföreningarna, står uppenbarligen i strid mot gällande

bestämmelser. Av centralförbundets framställning synes emellertid

framgå att starka praktiska skäl föreligger för det tillämpade förfaringssättet.

Med hänsyn härtill och då frågan, såvitt jag kan finna,

knappast är av någon större ekonomisk betydelse för postverket, anser

jag mig icke böra motsätta mig att postmonopolkungörelsen, i överensstämmelse

med förbundets framställning, ändras på sådant sätt, att ifrågavarande

försändelser legaliseras.

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj :t måtte inhämta

riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse om ändrad

lydelse av 3 § kungörelsen den l) maj 1947 (nr 175) angående postverkets

ensamrätt till brevbefordran m. m.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

IV. Hammargren.

Sthlm 1853. K. L. Beekmuns Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 193 a1 i texten
  2. BevU 1953:13 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av b § och 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 193b s. 1 i texten