Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till V. G. G. Andersson m. fl

1953-01-30 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:40, Angående ersättning till V. G. G. Andersson m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj:is proposition till riksdagen angående ersättning

till V. G. G. Andersson m. fl.; given Stockholms

slott den 30 januari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Ingvar Lindell.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen underställes riksdagens prövning dels två ärenden angående

ersättning för skada ådragen under militärtjänstgöring, dels ett

ärende angående livränta åt efterlevande till en person som avlidit under

militärtjänstgöring, dels ett ärende angående livränta åt efterlevande till

en person, som avlidit av skada som tillfogats honom vid trafik med en

kronan tillhörig bil, dels ock ett ärende angående ersättning för skada

ådragen under färd till hästbesiktning jämlikt militära uttagningsförordningen.

1—146 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr iO.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 januari 1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Lindell, följande.

1.

I samband med en av Göta ingenjör kår anordnad militär övning inträffade

den 18 november 1948 en sprängningsolycka, varvid värnpliktige

691-12-47 V. G. G. Andersson, Stenholm, Huskvarna, fick sitt ena öga

skadat.

I anledning av skadan har riksförsäkringsanstalten genom särskilda

beslut, såvitt nu är i fråga senast den 30 mars 1951, tillerkänt Andersson

livränta enligt militärersättningsförordningen för tiden den 28 mars 1949

—• den 27 mars 1954, varvid invaliditetsgraden fastställts till 20 %.

Genom beslut den 5 maj 1950 och den 20 september 1951 har Kungl.

Maj :t medgivit, att Andersson fick beredas ersättning, bland annat, i

form av livränta för tiden den 28 mars 1949 — den 27 mars 1954, beräknad

efter en invaliditetsgrad av 20 procent och en årsinkomst av 5 700

kronor, med avdrag av från riksförsäkringsanstalten för motsvarande tid

utgående ersättning, dock med iakttagande att å den sålunda bestämda

livräntan icke fick utgå någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande

bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. I ärendet hade försvarets

civilförvaltning, arméförvaltningens tygavdelning och försvarets skaderegleringsnämnd

förklarat sig anse, att Andersson skadats under sådana omständigheter

att kronan var skyldig att till honom utgiva ojämkat skadestånd.

I september 1951 fick Andersson det skadade ögat bortopererat och

ersatt med protes.

Härefter har riksförsäkringsanstalten genom beslut den 1 november

1951, med jämkning av sitt beslut den 30 mars 1951, tillerkänt Andersson

en livsvarig livränta för tid från och med den 1 oktober 1951 med 50

kronor för månad, varvid invaliditetsgraden beräknats till 25 %.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 40.

3

I skrivelse den 17 december 1951 till försvarets civilförvaltning har

Andersson fordrat ytterligare ersättning av kronan och därvid, såvitt nu

är i fråga, yrkat sådan jämkning av Kungl. Maj :ts beslut den 20 september

1951 att livräntan för tiden den 1 oktober 1951—den 27 mars 1954

beräknas efter en invaliditetsgrad av 25 procent.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningen (tygavdelningen) har

i gemensam skrivelse den 17 april 1952 till Kungl. Maj :t överlämnat ärendet

med därtill hörande handlingar.

Försvarets skaderegleringsnärnnd, som yttrat sig i ärendet,

har förordat att Andersson nu tillerkännes en livsvarig livränta, beräknad

efter en invaliditetsgrad av 25 procent och en beräknad inkomst av 5 700

kronor om året, med avdrag av från riksförsäkringsanstalten utgående livränta.

Civilförvaltningen och tygavdelningen, vilka anslutit sig till skaderegleringsnämndens

åsikt, att livränta nu bör fastställas för Anderssons

återstående livstid, att utgå enligt av nämnden föreslagna grunder, har

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte dels tillerkänna Andersson ersättning i

enlighet härmed för tiden till och med den 30 juni 1953, dels ock föreslå

riksdagen att Andersson för tid från och med den 1 juli 1953 måtte tillerkännas

en enligt samma grunder beräknad livsvarig livränta.

Genom beslut den 6 juni 1952 har Kungl. Maj:t, med ändring av beslutet

den 20 september 1951, medgivit att Andersson må från anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m.

beredas ersättning i form av livränta för tiden den 1 oktober 1951—den 30

juni 1953, beräknad efter en årlig inkomst av 5 700 kronor och en invaliditetsgrad

av 25 procent, med avdrag för vad Andersson under samma tid

uppburit eller kommer att uppbära i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten,

dock med iakttagande av att å den sålunda bestämda

livräntan icke får utgå sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommer pensionstagare.

Statskontoret har i utlåtande den 18 november 1952 förklarat sig icke

ha något att erinra mot att Andersson beredes livsvarig livränta från och

med den 1 juli 1953 med belopp och enligt de grunder i övrigt, som angivits

i Kungl. Maj:ts beslut den 6 juni 1952.

Föredraganden.

Genom förenämnda beslut av Kungl. Maj:t den 20 september 1951 tillerkändes

Andersson livränta för tid till och med den 27 mars 1954, beräknad

efter en årsinkomst av 5 700 kronor och en invaliditetsgrad av

20 %. Enligt beslutet den 6 juni 1952 skall livräntan för tiden den 1 oktober

1951—den 30 juni 1953 i stället utgå efter en invaliditetsgrad av

25 %. För tid efter sistnämnda dag synes livsvarig livränta böra utgå på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

sätt civilförvaltningen och arméförvaltningen föreslagit med iakttagande

av att å livräntan icke bör utgå någon sådan tilläggsförmån som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Livräntan synes

böra bestridas från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må från och

med den 1 juli 1953 till V. G. G. Andersson utgå livsvarig

livränta efter en beräknad årsinkomst av 5 700 kronor och

en invaliditetsgrad av 25 procent -— dock med avdrag för

vad han på grund av olyckshändelsen uppbär i periodisk ersättning

från riksförsäkringsanstalten, livräntetillägg dock

undantaget — med iakttagande att å den sålunda bestämda

livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som

enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

2.

Den 22 maj 1946 havererade ett Västmanlands flygflottilj tillhörigt

flygplan, varvid dåvarande furiren G. F. Reutne, vilken såsom flygsignalist

medföljde flygplanet, skadades så svårt, att vänstra benet måste amputeras.

Enligt undersökning hade haveriet i första hand förorsakats av

vissa bristfälligheter i motorns tändsystem.

Genom beslut den 1 juni och den 31 augusti 1951 samt den 15 maj

1952 medgav Kungl. Maj :t, att Reutne i anledning av ifrågavarande kroppsskada

fick beredas ersättning med — utöver honom enligt Kungl. Maj :ts

beslut den 18 november 1949 tillerkänd gottgörelse för sveda och värk samt

för framtida men m. m. — bland annat livränta för tiden den 1 juli 1950

—- den 30 juni 1951, då full ax-betsoförmåga förelegat, efter en inkomst av

700 kronor för månad samt för tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952

efter en inkomst av 700 kronor för månad och efter en invaliditetsgrad

för tidsperioderna den 1—den 22 juli och den 23 — den 29 juli 1951

samt den 30 juli 1951—den 30 juni 1952 beräknad till i-espektive 65, 100

och 65 procent, med avdrag för från riksförsäkringsanstalten under motsvarande

tid utgående sjukpenning och livränta, livräntetillägg dock icke

inbegxåpet. I det ärende, som avgjordes av Kungl. Maj:t den 18 november

1949, förklarade försvarets civilförvaltning och flygförvaltningen, efter

hörande av försvarets skaderegleringsnämnd, att enligt ämbetsverkens uppfattning

kronan icke kunde undgå att utgiva skadestånd med ojämkat

belopp, enär kronan såsom ägare av flygplanet gentemot Reutne svarade

för flygplanets bristfälligheter och Reutne icke genom eget vållande medr

verkat till skadan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

5

I skrivelse den 19 oktober 1952 till försvarets civilförvaltning har Reutne

yrkat livsvarig livränta efter en arbetsinkomst av 900 kronor för månad

och efter en invaliditetsgrad av 65 procent.

Riksförsäkringsanstalten har tillerkänt Reutne livsvarig livränta från

och med den 1 juli 1952 efter en beräknad nedsättning av arbetsförmågan

med 55 procent.

Flygförvaltningen har i skrivelse den 21 november 1952 till Kungl.

Maj :t överlämnat ärendet med därtill hörande handlingar.

Advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning har i en

den 9 oktober 1952 dagtecknad, till flygförvaltningen överlämnad promemoria

anfört att, sedan numera riksförsäkringsanstalten tillerkänt Reutne

livsvarig livränta, hinder icke syntes möta att tillerkänna Reutne livsvarig

skadeståndslivränta. Med hänsyn härtill borde Reutne tillerkännas livränta

från den 1 juli 1952 till dess han fyller 67 år efter en antagen inkomst av

700 kronor i månaden och en nedsättning av arbetsförmågan med 55 procent.

Efter det Reutne fyllt 67 år borde livränta utgå med hälften av vad

tidigare beräknats. Från vad i livränta tillerkändes Reutne borde avdrag

göras med vad han under motsvarande tider erhåller från riksförsäkringsanstalten.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i yttrande den 3 november

1952 anfört, att nämnden i likhet med advokatfiskalen numera

funne hinder icke möta att tillerkänna Reutne livsvarig skadeståndslivränta.

Enligt nämndens mening måste emellertid antagas att Reutne, därest

olyckan icke inträffat och han kunnat fortsätta sin anställning vid flygvapnet,

numera skulle ha haft en inkomst av minst 900 kronor i månaden.

Med hänsyn härtill ansåg nämnden, att till grund för Reutne tillkommande

livränta borde läggas en antagen inkomst av 900 kronor i månaden. Invaliditetsgraden

borde beräknas till 55 procent. Efter det Reutne uppnått

67 års ålder borde livräntan utgå med hälften av vad tidigare utgått. Från

livräntan borde avdragas vad Reutne under motsvarande tider erhåller

från riksförsäkringsanstalten, livräntetillägg dock undantaget.

Flygförvaltningen har anslutit sig till skaderegleringsnämndens förslag,

dock att — med hänsyn till att Reutne är född år 1921 och då i regel

någon nedsättning i livränta icke göres för livräntetagare i ålder omkring

40 år och därunder — nedsättning av Reutnes livränta vid 67 års ålder

icke syntes böra göras, liksom ej heller nedsättning med hänsyn till rätt

till allmän ålderspension syntes böra vidtagas. I anslutning härtill har

ämbetsverket hemställt, såvitt nu är i fråga, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen medgiva att från anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. m. får till Reutne från och med den 1 juli 1952 utgå livsvarig livränta

efter en antagen arbetsinkomst av 900 kronor för månad och efter

en invaliditetsgrad av 55 procent, varvid från livräntan avdrag bör göras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ls proposition nr iO.

för från riksförsäkringsanstalten under motsvarande tid utgående ersättningsförmåner,

livräntetillägg dock icke inbegripet.

Genom gemensamma beslut av försvarets civilförvaltning och flygförvaltningen

den 16 och 17 oktober samt den 22 och 23 december 1952 har

till Reutne, i avbidan på slutlig reglering av livräntan för tid efter den 30

juni 1952, utgivits å conto sammanlagt 2 000 kronor, vilket belopp utbetalats

av civilförvaltningen.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1952 tillstyrkt, att Reutne

tillerkännes livsvarig livränta i enlighet med skaderegleringsnämndens

förslag.

Föredraganden.

I likhet med flygförvaltningen och statskontoret finner jag mig böra

förorda att Reutne, räknat från och med den 1 juli 1952, tillerkännes livsvarig

livränta. I enlighet med skaderegleringsnämndens förslag synes livräntan

böra utgå, för tiden fram till dess Reutne uppnår 67 års ålder

efter en inkomst av 900 kronor för månad och en invaliditetsgrad av 55

procent och för tiden därefter med hälften av vad tidigare utgått, dock

med iakttagande av att å den sålunda bestämda livräntan icke må utgå

någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare. Livräntan synes böra bestridas från anslaget

Diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må, räknat från och

med den 1 juli 1952, till G. F. Reutne utgå livsvarig livränta,

för tiden fram till dess Reutne uppnår 67 års ålder beräknad

efter en inkomst av 900 kronor för månad och en invaliditetsgrad

av 55 procent och för tiden därefter med hälften

av vad tidigare utgått — dock med avdrag för vad han för

motsvarande tid i förskott uppburit från civilförvaltningen

och erhåller från riksförsäkringsanstalten, livräntetillägg

dock undantaget — med iakttagande att å det sålunda bestämda

livräntebeloppet icke må åtnjutas någon sådan tillläggsförmån

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

3.

Under en vid dåvarande Jönköpings-Kalmar regemente den 4 september

1945 anordnad övning i skjutning med granatkastare inträffade en

sprängning av pjäsen, varvid värnpliktige furiren E. E. Gezelius, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

7

vid tillfallet tjänstgjorde såsom servismanskap vid pjäsen, erhöll så svåra

skador att han omedelbart avled. Av en i anledning av olyckshändelsen

verkställd utredning framgick, bland annat, att till övningen utlämnats

felaktig ammunition.

Omständigheterna i samband med olycksfallet blev föremål för prövning

vid dåvarande regementskrigsrätten vid Jönköpings-Kalmar regemente,

som genom utslag den 19 oktober 1945 ådömde de för utlämnandet

av den felaktiga ammunitionen ansvariga straff för försummelse vid fullgörande

av tjänsteplikt.

Riksförsäkringsans tälten, som prövat fråga om livränta åt den avlidnes

moder, fru Ester Gezelius, förklarade genom beslut den 15 november

1945 att, då av den förebragta utredningen framgått att Ester Gezelius

icke varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av sonens arbete, någon

livränta icke kunde tillerkännas henne i anledning av sonens död.

Ester Gezelius anförde besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut hos

försäkringsrådet, som genom utslag den 13 april 1946 ej fann skäl göra

ändring i överklagade beslutet.

Sedermera har Ester Gezelius hos försArarets civilförvaltning yrkat att

av kronan utfå livsvarig livränta med 100 kronor för månad. Härvid åberopar

Ester Gezelius, som är född år 1891, att hon sedan flera år lider av

kronisk ledgångsreumatism samt till följd därav är helt arbetsoförmögen

och ur stånd att reda sig själv. Sedan den 1 november 1948 vårdas hon

för sin sjukdom å ett landstinget tillhörigt sjukhem och betalar för vården

enligt gällande taxa. På grund av sjukdomen har hon erhållit folkpension

som inberäknat indextillägg utgår med 1 350 kronor för år. Hon är

frånskild och uppbär intet underhåll från mannen. Därest sonen levat,

hade denne i högst väsentlig grad måst bidraga till hennes försörjning.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningen (tygavdelningen) har

i gemensam skrivelse den 11 mars 1952 till Kungl. Maj:t överlämnat

ärendet med därtill hörande handlingar.

Försvarets skaderegleringsnämnd, som den 14 februari 1952

avgav yttrande i ärendet, förklarade, med hänsyn till bland annat att sonen

halt för avsikt att efter avlagd officersexamen lämna ett väsentligt bidrag

till moderns uppehälle, att Ester Gezelius borde tillerkännas en livränta

av 100 kronor i månaden från och med den 1 januari 1952.

Civilförvaltningen och arméförvaltningen framhåller, under åberopande

bland annat av ett likartat rättsfall, att ämbetsverken anser Ester Gezelius

berättigad till visst skadestånd samt att ämbetsverken i fråga om dettas

storlek ansluter sig till skaderegleringsnämndens förslag. Under åberopande

härav hemställer ämbetsverken, att Kungl. Maj :t måtte dels från

anslaget Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet

m. m. tillerkänna Ester Gezelius livränta för tiden den 1 januari—den 30

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 40.

juni 1952 med 100 kronor för månad, dels ock föreslå riksdagen att tillerkänna

Ester Gezelius en livsvarig livränta å samma belopp för månad,

att utgå från och med den 1 juli 1952.

Genom beslut den 18 april 1952 har Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande

omständigheter medgivit att till Ester Gezelius fick, räknat från

och med den 1 januari 1952 till och med den 30 juni 1953, från anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m.,

utgå livränta med 100 kronor för månad. Tillika har Kungl. Maj :t förklarat

Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta till Ester

Gezelius för tid från och med den 1 juli 1953.

Statskontoret har i utlåtande den 18 november 1952 förklarat sig icke

ha något att erinra mot att Ester Gezelius från anslaget Diverse pensioner

och understöd m. m. tillerkännes livsvarig livränta med 100 kronor för

månad från och med den 1 juli 1953.

Föredraganden.

Beträffande livränta till Ester Gezelius för tiden till och med den 30

juni 1953 föreligger redan beslut av Kungl. Maj:t. För tid därefter synes

livränta böra utgå på sätt civilförvaltningen och arméförvaltningen föreslagit

med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå någon sådan tillläggsförmån

som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Livräntan synes böra bestridas från anslaget Diverse pensioner och

understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund

av förenämnda olyckshändelse från och med den 1 juli 1953

till Ester Gezelius utgå livsvarig livränta med 100 kronor för

månad med iakttagande att å livräntan icke må åtnjutas någon

sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest

tillkommer pensionstagare.

4.

Den 11 september 1951 inträffade i Malmö en sammanstötning mellan

ett järnvägståg och en kronan tillhörig lastbil, förd av förrådsvaktmästaren

Karl Allan Widén och med förrådsmannen Nils Ivarlsson-Freij såsom

passagerare. Vid sammanstötningen åsamkades Widén och Karlsson-Freij

så svåra skador att de avled, Widén omedelbart och Karlsson-Freij den

19 i samma månad.

I anledning av olyckshändelsen har riksförsäkringsanstalten jämlikt

olycksfallsförsäkringslagen tillerkänt Freijs efterlevande hustru Maria

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 40.

9

Freij livränta för tiden från och med den 20 september 1951 så länge hon

lever ogift med 2 186 kronor 07 öre för år samt makarnas dotter Kerstin,

född den 22 november 1940, livränta med 1 093 kronor 34 öre för år till

dess hon uppnått 16 års ålder, dock med avdrag för de pensionsförmåner,

som jämlikt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente av statskontoret

utgives till Maria Freij och Kerstin Freij.

Maria Freij har för egen del samt såsom förmyndare för Kerstin Freij

hos försvarets civilförvaltning yrkat, såvitt nu är i fråga, ersättning i form

av livränta med, till Maria Freij 600 kronor för år och till Kerstin Freij

samma belopp till dess hon uppnått 19 års ålder.

Försvarets civilförvaltning och armé förvaltningen (tygavdelningen), som

inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, liar med överlämnande

av till ärendet hörande handlingar i gemensam skrivelse den

30 september 1952 anfört bland annat följande. Med hänsyn till att föraren

av bilen måste anses vara ensam vållande till olyckan och därvid uppkomna

skador, kunde kronan icke undgå att utgiva ersättning till de skadelidande.

Advokatfiskal hos civilförvaltningen hade tillstyrkt utgivande

av livränta till Maria Freij med 600 kronor för år så länge hon lever ogift

och till Kerstin Freij med samma belopp tills hon uppnått 18 års ålder.

Skaderegleringsnämnden hade anslutit sig till ad vokatf i skalens förslag

utom i så måtto att enligt nämndens mening livräntan till Maria Freij,

som är född den 28 december 1899, borde utgå högst till dess hon uppnått

67 års ålder. Ämbetsverken anslöte sig till vad nämnden föreslagit. På

grund av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att Kung], Maj :t

måtte dels medgiva att från anslaget Vissa ersättningar i anledning av

skador vid militär verksamhet in. m. fick uibetalas, såvitt nu är i fråga,

till vardera av Maria Freij och Kerstin Freij livränta för tiden den 20 september

1951—den 30 juni 1953 efter 600 kronor för år, dels ock föreslå

riksdagen att till Maria Freij och Kerstin Freij må utgå livräntor för tid

efter den 30 juni 1953 enligt nyss angiven grund.

Statskontoret har i utlåtande den 17 oktober 1952 förklarat, att ämbetsverket

icke funnit anledning till annan erinran mot civilförvaltningens

och arméförvaltningens förslag än att livräntan till Kerstin Freij syntes

böra utgå i första hand till dess hon fyllt 16 år och att frågan om livränta

för tiden därefter fram till dess hon fyllt 18 år borde framdeles, efter ansökan,

tagas under omprövning av Kungl. Maj :t.

Genom beslut den 16 januari 1953 har Kungl. Maj:t medgivit att till värdera

av Maria Freij och Kerstin Freij må utgå livränta för tiden den 20

september 19ol den 30 juni 1953 i enlighet med vad civilförvaltningen

och arméförvaltningen föreslagit. Tillika har Kungl. Maj :t förklarat Sig

framdeles vilja meddela beslut i fråga om livränta åt Maria Freij och

Kerstin Freij för tid från och med den 1 juli 1953.

2 145 53 Bihang till riksdagens protokoll 195-3. 1 saml. Nr 40.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4Ö.

10

Föredraganden.

Beträffande livräntor till Maria Freij och Kerstin Freij för tiden till

och med den 30 juni 1953 föreligger heslut av Kungl. Maj:t. För tid därefter

synes livräntor till Maria Freij och Kerstin Freij böra utgå på sätt

civilförvaltningen och arméförvaltningen föreslagit. Dock synes livräntan

till Kerstin Freij, i överensstämmelse med den ståndpunkt som intagits i

vissa tidigare ärenden av liknande beskaffenhet (härutinnan torde 1''å hänvisas

till prop. 1950:75, punkterna 1 och 4) höra utgå i första hand till

dess hon fyllt 16 år. Frågan om livränta för liden därefter fram till dess

hon fyllt 18 år bör efter ansökan framdeles tagas under omprövning.

Denna prövning torde få ankomma på Kungl. Maj:t. Livräntorna bör

bestridas från del under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må från och

med den 1 juli 1953 utgå livräntor till Maria Freij med 600

kronor för år så länge hon lever ogift, dock högst intill dess

hon fyllt 67 år, samt till Kerstin Freij med 600 kronor för

år längst till dess hon fyllt 18 år, med iakttagande att å de

sålunda bestämda livräntorna icke må åtnjutas någon sådan

tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

o.

Hemmansägaren ,4. A. Magnusson, Vret, Odensjö, som den 2 december

1949 var kallad till hästbesiktning i Odensjö jämlikt militära uttagningsförordningen,

blev under färden till besiktningen omkullsprungen av en

häst och ådrog sig därvid vissa skador.

Sedan Magnusson begärt ersättning i anledning av olycksfallet, har

försvarets civilförvaltning och arméförvaltningen, efter hörande av riksförsäkringsanstalten

och försvarets skaderegleringsnämnd, tillerkänt Magnusson

ersättning med tillhopa 2 168 kronor 82 öre, varav 533 kronor 65

öre för vidkända kostnader, 1 168 kronor 50 öre för förlorad arbetsförtjänst

till och med den 26 augusti 1950 och 466 kronor 67 öre såsom provisorisk

livränta för tiden den 27 augusti 1950—den 26 augusti 1951.

Riksförsälcringsanstalten, som delgivits ett den 20 december 1951 utfärdat

läkarutlåtande beträffande Magnusson, har, efter framställning från

arméförvaltningen, i skrivelse den 27 februari 1952 meddelat, att Magnusson,

därest olycksfallsförsäkringslagen varit tillämplig, enligt anstaltens

bedömande skulle ha varit berättigad till livränta efter den 26 augusti 1951

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr M.

11

med 466 kronor 67 öre för år, motsvarande 25 % nedsättning av arbetsförmågan,

att utgå under hans återstående livstid.

Försvarets civilförvaltning och armeförvaltningen (intendenturavdelningen)

har i gemensam skrivelse den 28 mars 1952 hemställt att Kungl.

Maj :t måtte, räknat från och med den 27 augusti 1951, bereda Magnusson

livränta under hans återstående livstid med 466 kronor 67 öre för år.

Genom beslut den 20 juni 1952 har Kungl. Maj.t medgivit att från anslaget

Vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m.

må till Magnusson utbetalas — förutom den Magnusson av ämbetsverken

tillerkända ersättningen, tillhopa 2 168 kronor 82 öre — livränta för tiden

den 27 augusti 1951—den 30 juni 1953 med 466 kronor 67 öre för år räknat.

Tillika har Kungl. Maj :t förklarat Sig vilja framdeles meddela beslut i fråga

om livränta till Magnusson för tid från och med den 1 juli 1953.

Statskontoret har i utlåtande den 18 november 1952 förklarat sig icke

ha något att erinra mot att Magnusson tillerkännes livsvarig livränta från

och med den 1 juli 1953 med belopp, som civilförvaltningen och arméförvaltningen

föreslagit.

Föredraganden.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes det skäligt, att Magnusson

av kronan tillerkännes livsvarig livränta som om olycksfallsförsäkringslagen

varit tillämplig. Jag föreslår därför att Magnusson för tid efter

den 30 juni 1953, på sätt civilförvaltningen och arméförvaltningen föreslagit,

erhåller livränta under sin återstående livstid med 466 kronor 67 öre för

år, med iakttagande av att å livräntan icke bör utgå någon sådan tilläggsförmån

som eljest tillkommer pensionstagare. Livräntan synes böra bestridas

från anslaget Diverse pensioner och understöd m. m.

.lag hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må från och

med den 1 juli 1953 till A. A. Magnusson utgå livsvarig livränta

med 466 kronor 67 öre för år med iakttagande att å den

sålunda bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan

tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer

pensionstagare.

Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, under

punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag. a1 i texten
  2. SU 1953:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning till V. G. G. Andersson m. fl. s. 1 i texten