Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

1953-01-30 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:42, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

1

Nr i2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent;

given Stockholms slott den 30 januari 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom.

samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I ärenden, som handläggas av patent- och registreringsverket, utgå vissa

avgifter, som äro avsedda att täcka statsverkets kostnader för ämbetsverket.

Då avgifterna i patentärendena numera visat sig otillräckliga för att

täcka kostnaderna för dessa ärenden, föreslås i propositionen en höjning av

patentavgifterna. Höjningen beräknas medföra en inkomstökning å omkring

1 200 000 kronor om året. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 42.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av i §■ 3 mom. samt 7 ocli 11 §§ förordningen

(len 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den

16 maj 1884 angående patent1 skola

angives.

(Gällande lydelse.)

4

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av femtio kronor.

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

(Föreslagen lydelse.)

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av etthundra kronor.

7 §•

Äro ansökningshandlingarna —----— i ärendet.

Sedan ansökan-----— skriftlig invändning.

Före utgången av den i andra stycket

angivna tid skall sökanden till

patentmyndigheten inbetala en avgift

(utfärdningsavgift) av sjuttiofem kronor;

dock må denna avgift, förhöjd

med tjugufem kronor, erläggas inom

två månader därefter. Sökes patent

av uppfinnaren och gör han inom

den i andra stycket angivna tid framställning

om befrielse från utfärdningsavgift,

må patentmyndigheten

medgiva sådan befrielse, där det finnes

förenat med stor svårighet för

honom att erlägga avgiften. Avslås

framställningen, äge sökanden städse

erlägga avgiften, utan förhöjning, inom

två veckor från det sökanden underrättats

om beslutet på sätt i 5 §

sägs; och må talan mot beslutet ej

föras. 1

Före utgången av den i andra stycket

angivna tid skall sökanden till

patentmyndigheten inbetala en avgift

(utfärdningsavgift) av etthundra kronor;

dock må denna avgift, förhöjd

med tjugufem kronor, erläggas inom

två månader därefter. Sökes patent

av uppfinnaren och gör han inom

den i andra stycket angivna tid framställning

om befrielse från utfärdningsavgift,

må patentmyndigheten

medgiva sådan befrielse, där det finnes

förenat med stor svårighet för

honom att erlägga avgiften. Avslås

framställningen, äge sökanden städse

erlägga avgiften, utan förhöjning, inom

två veckor från det sökanden underrättats

om beslutet på sätt i 5 §

sägs; och må talan mot beslutet ej

föras.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom. SFS 1920:162 samt beträffande 7 och 11 §§

SFS 1951: 181.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

3

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Fullgör sökanden —----hava erlagts.

Sedan tiden----— till avgörande.

Möter ej------huvudsakliga delar.

Har patentansökan — --— •— allmänna tidningarna.

11 §•

Förutom de avgifter, som omför- Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för meddelat mälas i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till patent, som icke är tilläggspatent, till

patentmyndigheten för varje patent- patentmyndigheten för varje patentår

från och med det fjärde erläggas år från och med det fjärde erläggas

en årsavgift, utgörande för vart och en årsavgift, utgörande för det fjärde

ett av det fjärde och femte året fem- året femtio kronor, för det femte året

tio kronor, av det sjätte och sjunde sjuttiofem kronor, för det sjätte året

året sjuttiofem kronor, av det åtton- etthundra kronor, för det sjunde året

de och nionde året etthundra kronor, etthundratjugufem kronor, för det

av det tionde och elfte året tvåhundra åttonde året etthundrafemtio kronor,

kronor, av det tolfte och trettonde för det nionde året etthundrasjuttioåret

trehundra kronor, av det fjor- fem kronor, för det tionde året tvåtonde

och femtonde året fyrahundra hundra kronor, för det elfte året tvåkronor

samt av det sextonde och sjut- hundrafemtio kronor, för det tolfte

tonde året femhundra kronor. året trehundra kronor, för det tret
tonde

året trehundrafemtio kronor,

för det fjortonde året fyrahundra kronor,

för det femtonde året fyrahundrafemtio

kronor, för det sextonde

året femhundra kronor och för det

sjuttonde året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som-----näst därefter.

Innehaves patent-----ej föras.

Årsavgift må-----tre månader.

Fullgöres ej-----patentet förfallet.

Patenthavare vare -—-------beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953. Lagen skall ej äga tillämpning

å avgift, som med laga verkan kunnat

erläggas efter ikraftträdandet

men inbetalats dessförinnan. Nya lagen

skall dock städse gälla med avseende

å årsavgift för patentår, som

börjar efter den 31 augusti 1953.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Därest med tillämpning av vad i

7 § tredje stycket eller 11 § tredje

eller fjärde stycket stadgas rörande

anstånd med betalning avgift, som eljest

skolat erläggas före lagens ikraftträdande,

inbetalas därefter, skall

beträffande avgiften äldre lag gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga

om höjning av vissa avgifter enligt patentförordningen samt anför därvid

följande.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 1 oktober 1952 (stencilerad)

hemställt, att vissa avgifter enligt förordningen den 16 maj 1884

angående patent måtte höjas.

Över patentverkets framställning har efter remiss utlåtanden avgivits av

riksräkenskapsverket, statskontoret, statens sakrevision, statens priskontrollnämnd,

kommerskollegium och svenska uppfinnarkontoret. Kommerskollegium

har tillika överlämnat av kollegiet införskaffade yttranden från

rikets samtliga handelskamrar utom en, Sveriges industriförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

kooperativa förbundet, svenska uppfinnareföreningen

och svenska patentombudsföreningen.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

I de olika ärenden, som ankommer på patentverket, erlägges särskilda avgifter.

Dessa har hittills så avvägts, att inkomsterna av avgifterna beräknats

skola ungefärligen motsvara kostnaderna för patentverkets verksamhet.

Frågan om avgifternas storlek prövades senast år 1951. I proposition nr 71

till nämnda års riksdag framlades nämligen förslag om vissa avgiftsändringar.

Bestämmelser om sådana avgifter varom nu är fråga finns bl. a. i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent. Sålunda innehåller patentförordningen

föreskrifter om fem olika slags avgifter, nämligen ansökningsavgift,

utfärdningsavgift, återupplivningsavgift, besvärsavgift och årsavgift. Enligt

4 § 3 mom. skall vid ansökan om patent av sökanden bifogas en ansöknings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

avgift av 50 kronor. Avgiften skall erläggas, innan någon teknisk granskning

gjorts av patentmyndigheten, och återbetalas icke, om ansökningen ej leder

till patent. Utfärdningsavgift, avsedd att täcka kostnaden för patentskrifternas

tryckning, skall enligt 7 § tredje stycket av sökanden erläggas med 75

kronor eller, om betalning sker inom viss angiven respittid efter förfallodagen,

med ett med 25 kronor förhöjt belopp. Vad som erlagts i utfärdningsavgift

återbetalas, om patent ej meddelas. Har sökande vid ansökan om patent

brustit i vissa angivna avseenden, skall patentmyndigheten förelägga

honom att yttra sig och avhjälpa förefintlig brist. Underlåter sökanden att

yttra sig inom föreskriven tid skall patentmyndigheten avföra ansökningen.

Sökanden äger dock enligt 5 § andra stycket och 6 § andra stycket återuppliva

ansökningen genom att inkomma med yttrande och återupplivningsavgift

av 25 kronor eller, vid förnyad återupplivning, av 75 kronor. Har patentmyndigheten

å anmälningsavdelning förklarat patentansökning förfallen

eller avslagit sådan ansökning, äger sökanden att inom viss tid anföra

besvär hos myndighetens besvärsavdelning. Vidare äger den som gjort invändning

mot patentansökning, om denna trots invändningen bifallits, anföra

besvär. Vid besvären skall enligt 8 § första och andra styckena fogas

besvärsavgift av 75 kronor. Slutligen skall enligt 11 § för meddelat patent,

som icke är tilläggspatent, för varje patentår från och med det fjärde till

och med det sjuttonde erläggas årsavgift. Denna utgör för vart och ett av

fjärde och femte året 50 kronor, av sjätte och sjunde året 75 kronor, av

åttonde och nionde året 100 kronor, av tionde och elfte året 200 kronor, av

tolfte och trettonde året 300 kronor, av fjortonde och femtonde året 400 kronor

samt av sextonde och sjuttonde året 500 kronor. Summan av årsavgifterna

blir alltså 3 250 kronor. Årsavgift skall erläggas inom viss tid. Stadgande

finnes om respittid av först tre och sedan ytterligare tre månader. Vid

betalning under respittiderna skall enligt 11 § fjärde stycket erläggas på

visst sätt förhöjda årsavgifter.

I detta sammanhang må anmärkas, att ansökningsavgiften utgått med

50 kronor sedan den 1 juli 1920. Utfärdnings-, återupplivnings- och besvärsavgifterna

har införts vid skilda tillfällen under 1920- och 1930-talen. Utfärdnings-

och återupplivningsavgifterna har jämkats 1951. Även årsavgifternas

storlek har växlat. Sålunda utgjorde summan av årsavgifterna

under tiden före den 1 juli 1920 725 kronor, under tiden närmast före den 1

juli 1929 3 000 kronor, under tiden från och med denna dag till och med

den 30 juni 1951 2 200 kronor och under tiden därefter på sätt förut angivits

3 250 kronor.

Patentverkets framställning.

Patentverket har framhållit, att avgifterna i de av patentverket handlagda

ärendena ej längre vore anpassade enligt den av statsmakterna fastslagna

principen att inkomsterna av avgifterna ungefärligen skulle motsvara kostnaderna

för ämbetsverket. Sedan avgifternas storlek senast prövades eller

1951, hade nämligen kostnaderna för patentverkets verksamhet stigit så

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

7

mycket, att inkomsterna av avgifterna understege nämnda kostnader. Underskottet

hade budgetåret 1951/52 uppgått till 971 000 kronor. Härvid borde

dock beaktas, att de 1951 genomförda avgiftshöjningarna visserligen varit

i kraft under hela budgetåret men att höjningarna på grund av särskilda

övergångsbestämmelser ej gjort sig gällande på normalt sätt under senare

halvåret 1951. För budgetåren 1952/53 och 1953/54 kunde beräknas uppkomma

underskott på respektive 962 000 kronor och 1 308 000 kronor. Vid

beräkning av sistnämnda belopp hade patentverket upptagit kostnaderna

för verket till de i verkets petitaskrivelse den 27 augusti 1952 begärda anslagsbeloppen.

Under dessa förhållanden har patentverket funnit det påkallat, att redan

nu åtgärder vidtoges för att få bättre balans mellan inkomster och

kostnader. Det kunde visserligen göras gällande, att man för att undvika

alltför täta avgiftshöjningar borde avvakta utvecklingen under ytterligare

någon tid. Till stöd för en sådan linje kunde åberopas, att under tidigare

år uppkommit betydande överskott och att man utan avgiftshöjning kunde

hoppas på en viss stegring av inkomsterna. Från patentverkets tillkomst

till utgången av budgetåret 1952/53 kunde beräknas ha uppkommit ett nettoöverskott

på omkring 6 800 000 kronor. Enligt patentverkets mening kunde

emellertid detta för lång tid sedan uppkomna överskott, som ingått i den

allmänna budgeten, knappast utgöra giltigt skäl att underlåta att söka utjämna

aktuella årliga underskott av betydande omfattning. Och förhoppningarna

att inkomsterna utan avgiftshöjningar skulle i det långa loppet stiga på sådant

sätt, att de konime att motsvara utgifterna, vore enligt verkets uppfattning

alltför svagt grundade för att man skulle kunna bygga på dem. Patentverket

föresloge därför åtgärder ägnade att i stort sett täcka det för budgetåret

1953/54 beräknade underskottet.

En uppdelning av såväl inkomster som kostnader på de tre huvudslag

av ärenden, som verket handlade, nämligen patentärenden, varumärkesärenden,

varunder innefattades även mönsterskyddsärenden, samt aktiebolagsärenden,

visade, att balans rådde mellan inkomster och kostnader beträffande

varumärkesärendena. I fråga om aktiebolagsärendena kunde under

budgetåret 1953/54 beräknas uppkomma ett underskott på omkring 100 000

kronor. Dessa ärenden hade emellertid budgetåret 1951/52 lämnat ett överskott

på 163 000 kronor och det vore tämligen ovisst om det befarade underskottet

bleve en realitet. Vad åter anginge patentärendena visade uppdelningen

ett underskott, som för budgetåret 1951/52 uppgått till nära 1 200 000

kronor, för budgetåret 1952/53 beräknades till 950 000 kronor och för budgetåret

1953/54 beräknades till över 1 200 000 kronor. Med hänsyn härtill

ansåge patentverket, att man borde eftersträva att genom höjningar av patentavgifterna

öka inkomsterna med ungefär 1 200 000 kronor.

Vid övervägande av spörsmålet hur höjningarna borde fördelas på de olika

arterna av patentavgifter har patentverket till en början angivit, att under

budgetåret 1953/54 kunde med nu gällande avgiftsbelopp beräknas inflyta i

ansökningsavgifter 520 000 kronor, i utfärdningsavgifter 360 000 kronor, i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj.ts proposition nr 42.

återupplivningsavgifter 20 000 kronor, i besvärsavgifter 15 000 kronor och

i årsavgifter 2 960 000 kronor. Med hänsyn till att vad som inflöte i återupp->

livnings- och besvärsavgifter vore relativt obetydligt och att viss höjning

av återupplivningsavgiften vidtagits 1951, har patentverket ej ansett sig böra

föreslå någon höjning av dessa avgifter. Däremot föresloge patentverket

vissa höjningar av övriga avgifter.

Sålunda har patentverket förordat, att ansökningsavgiften borde höjas

från 50 till 100 kronor, och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Grundtanken i det nuvarande avgiftssystemet vore, att man genom årsavgifterna

främst skulle låta de ansökningar, som ledde till patent, betala kostnaderna

för verkets granskning. Ansökningsavgiften skulle endast vara så hög,

att den utgjorde en viss spärr mot ett ohämmat patentsökande. Även med

den föreslagna höjningen komme huvudparten av patentavgifterna att inflyta

i form av årsavgifter. Men om ansökningsavgiften icke höjdes, skulle

en oskäligt stor del av kostnaderna för patentväsendet få uttagas av dem,

vilkas ansökningar ledde till patent. För närvarande inbringade ansökningsavgiften

ej ens en åttondel av genomsnittskostnaden för ett patentärende,

och även efter den föreslagna höjningen skulle motsvarande andel komma

att understiga en fjärdedel. Ett bibehållande av ansökningsavgiften vid blott

50 kronor skulle vidare knappast stå i överensstämmelse med synpunkten,

att avgiften borde vara så hög, att den utgjorde en viss spärr mot ett ohämmat

patentsökande. Den föreslagna höjningen av ansökningsavgiften kunde

beräknas medföra en inkomstökning av 520 000 kronor.

I anslutning till förslaget om höjning av ansökningsavgiften har patentverket

understrukit, att det vore angeläget, att höjningen icke komme att

på ett oskäligt sätt försvåra för mindre bemedlade uppfinnare att söka patent.

Önskemålet att hjälpa sådana uppfinnare med ansökningsavgiften vore

emellertid redan beaktat. Från svenska uppfinnarkontorets anslag till understödjande

verksamhet kunde nämligen i ömmande fall erläggas patentansökningsavgifter

för värdefulla uppfinningar. Vid en höjning av ansökningsavgiften

vore det troligt, att nämnda anslag behövde förstärkas, men

den höjning som kunde erfordras komme säkerligen att bli obetydlig i förhållande

till det belopp, som höjningen av ansökningsavgiften kunde beräknas

inbringa.

Patentverket har vidare med hänsyn till stegrade tryckningskostnader

förordat en höjning av utfärdningsavgiften från 75 till 100 kronor. Inkomsterna

på grund av denna avgift kunde härigenom beräknas stiga med 120 000

kronor till 480 000 kronor eller till ungefär det belopp, till vilket kostnaderna

för tryckning av patentskrifter och annan publicering i patentärenden

uppgått under budgetåret 1951/52.

Då de förut förordade avgiftshöjningarna kunde beräknas medföra inkomstökning

på inemot 650 000 kronor och patentverket ansåge en inkomstökning

av ungefär 1 200 000 kronor erforderlig, måste genom höjning av

årsavgifterna täckas resterande 550 000 kronor. De år 1951 genomförda

höjningarna av årsavgifterna hade nästan helt förlagts till den senare hälf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

9

ten av patenttiden. Avgiftsprogressionen hade därigenom blivit betydligt

starkare än tidigare. Det kunde icke anses riktigt att nu gå längre på denna

väg. Höjningarna borde denna gång fördelas med ungefär lika stort belopp

under den förra och den senare hälften av patenttiden. Vidare borde man

eftersträva att få en mera mjukt stigande avgiftskurva genom att införa

mindre höjningar varje patentår i stället för de större höjningar vartannat

patentår, som hittills gällt. I enlighet med vad sålunda anförts föresloges,

att årsavgift liksom nu skulle utgå först fjärde patentåret och med oförändrat

belopp, 50 kronor, att för följande patentår årsavgiften skulle stiga

med 25 kronor för varje patentår till och med det tionde, för vilket årsavgiften

således bleve 200 kronor, samt att stegringen därefter skulle bli 50

kronor för varje patentår. I förhållande till nu gällande avgifter innebure

förslaget en sammanlagd höjning av årsavgifterna med 425 kronor eller

mindre än 15 procent. Av höjningen folie ungefär lika stor del på den första

hälften av den årsavgiftsbelagda delen av patenttiden, fjärde—tionde patentåren,

som på den senare hälften, elfte—sjuttonde patentåren. Höjningarna

kunde beräknas inbringa ungefär 550 000 kronor.

Avgiftshöjningarna borde träda i kraft den 1 juli 1953. Liksom i motsvarande

situation 1951 borde gälla, att höjningarna skulle tillämpas även i

fråga om ansökningar, som inkommit före ikraftträdandedagen, och patent,

som beviljats dessförinnan, samt att äldre bestämmelser i princip

skulle tillämpas i fråga om avgift, som erlagts före den 1 juli 1953 och som

enligt då gällande stadganden vore tillräcklig, även om förfallodagen för erläggande

av sådan avgift infölle först efter nämnda dag. Vidare borde även

nu upptagas den 1951 stadgade regeln, att i de fall, då lagstiftningen möjliggjorde

anstånd med erläggande av viss avgift och detta utnyttjades, avgiften

skulle bestämmas enligt vad som gällde vid den ordinära förfallodagen.

Den nyss angivna grundsatsen, att äldre bestämmelser borde tillämpas i

fråga om avgift, som erlagts före lagens ikraftträdande, hade 1951 modifierats

beträffande årsavgifterna för att förhindra att sådana avgifter erlades

långt i förväg med tidigare lägre belopp. Så borde ske även nu. Dock hade

1951 medgivits förbetalning av årsavgift för patentår, som började under

det närmaste halvåret efter lagändringens ikraftträdande. Detta medgivande

hade utnyttjats i mycket stor utsträckning, vilket lett till att verkets inkomster

under budgetåret 1951/52 blivit avsevärt mindre än beräknat. De

många förbetalningarna under tiden närmast före lagändringens ikraftträdande

hade också medfört administrativa svårigheter. En upprepning av

detta förhållande borde, främst med hänsyn till det statsfinansiella intresset,

om möjligt undvikas. Patentverket ansåge, att man utan att inkräkta på

patenthavarnas berättigade intressen kunde inskränka den angivna tiden

av ett halvår till två månader. Förbetalning av årsavgift med nu gällande

lägre belopp skulle alltså blott medgivas i fråga om patentår, som började

före den 1 september 1953.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

Yttrandena.

Av remissinstanserna har riksräkenskapsverket, statskontoret, statens

sakrevision, statens priskontrollnämnd, alla handelskamrarna utom en, Sveriges

industriförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

förordat, att höjning måtte genomföras av avgifterna i de av patentverket

handlagda ärendena. Därvid har riksräkenskapsverket och statens sakrevision

påyrkat, att avgiftshöjningarna måtte bli större än enligt patentverkets

förslag. Två handelskamrar samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

har å andra sidan tillstyrkt endast vissa av de i patentverkets framställning

upptagna avgiftshöjningarna. Övriga tillstyrkande remissinstanser

har anslutit sig till patentverkets förslag.

Kommerskollegium, svenska uppfinnarkontoret, handelskammaren i Gefle,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet,

svenska uppfinnareföreningen samt svenska patentombudsföreningen har

avstyrkt, att avgiftshöjningar för närvarande vidtages.

I åtskilliga yttranden har berörts principfrågan huruvida inkomsterna

genom avgifterna till patentverket bör motsvara

kostnaderna för verket.

Sålunda har Sveriges industriförbund, svenska patentombudsföreningen,

Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Smålands och Blekinge

handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren för

Örebro och Västmanlands län direkt uttalat sin anslutning till principen att

kostnaderna för patentverket bör täckas av avgifterna i de av verket handlagda

ärendena.

Å andra sidan har flera remissinstanser uttalat kritik mot principen. Sålunda

har kooperativa förbundet framhållit, att det kunde anses fullt motiverat,

att patentverkets kostnader bestredes av de patentsökande och patentinnehavarna,

om beviljandet av patent, rättsligt sett, finge anses betyda en

förmån utöver dem, som tillkomme medborgarna i allmänhet. Granskning

av patentansökningar och utfärdande av patent innebure dock intet annat

än en rättsprövning av i stort sett samma slag, som ålåge vanliga domstolar,

ehuru på andra områden av egendomsrätten. Beträffande dessa senare ansåges

det som naturligt, att staten och icke den rättssökande i allt väsentligt

bestrede kostnaderna för den rättsvårdande verksamheten. I åtskilliga länder

utanför Sverige, såsom t. ex. i Amerikas förenta stater, hade denna syn

varit erkänd och praktiserad även beträffande den statliga patentgranskningen

sedan lång tid tillbaka. Både ur principiell rättssynpunkt och ur den

praktiska synpunkten av uppfinnarverksamhetens betydelse för folkhushållet

måste det anses oberättigat och olämpligt, att statens patentvårdande

verksamhet skulle helt finansieras av uppfinnarna själva.

Liknande synpunkter har framförts även av Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Gefle, svenska uppfinnarkontoret och svenska uppfinnareföreningen.

Sistnämnda förening har tillika understrukit, att man därjämte

borde ta hänsyn till att staten kunde sägas vara och alltid hade varit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

delägare i alla uppfinningar, som ledde till patent och ekonomisk exploatering,

i det att den genom sin beskattning toge en god andel av vad en patenterad

och exploaterad uppfinning kunde inbringa.

Kommerskollegium har uttalat, att frågan om principen för finansieringen

av patentverkets verksamhet i vad den avsåge patent borde med hänsyn till

uppfinnarverksamhetens störa betydelse för utökning och rationalisering av

vår produktion underkastas förnyad prövning. Detta vore så mycket mer

angeläget som de sammanlagda patentavgifterna i Sverige redan nu vore

betydligt högre än i många andra länder. Under det att de sammanlagda

avgifterna för ett patent i Sverige för närvarande vore 3 375 kronor och med

de nu föreslagna höjningarna skulle uppgå till 3 875 kronor, utgjorde motsvarande

avgifter omräknade i svenska kronor i Danmark och Norge 2 533

respektive 1 860 kronor, i Finland beräknade efter värdet av inlandsfinnmark

2 455 kronor samt i Amerikas förenta stater, England, Canada, Holland

och Västtyskland respektive omkring 350, 1 914, 265, 2 840 och 7 600

kronor. De höga avgifterna i Västtyskland syntes vara betingade av särskilda

förhållanden och sålunda ej jämförbara med de svenska avgifterna.

Det principiella spörsmålet om finansieringen av statens förevarande patentverksamhet

borde lösas, innan frågan om en eventuell höjning av patentavgifterna

upptoges till prövning.

Även svenska uppfinnareföreningen har understrukit, att de svenska patentavgifterna

vore omättligt höga jämfört med dem som gällde exempelvis

i Amerikas förenta stater. Toges därjämte hänsyn till att ett patent därstädes

gällde inom ett område med en befolkning av över 125 miljoner innevånare,

funne man, att ett patent i Sverige enligt nu föreslagna avgifter

skulle kosta 232 gånger så mycket som i Amerikas förenta stater.

Från några håll har framförts även andra skäl av mer allmän natur mot

att nu företaga avgiftshöjning.

Sålunda har Sveriges köpmannaförbund framhållit, att under senare år

inträffade justeringar på lönemarknaden i förening med andra stegringar

av kostnaderna lett till behov av höjda priser. Den alltmer hårdnande konkurrensen

icke minst från utlandet hade emellertid å andra sidan omöjliggjort

även nödvändiga prishöjningar. Det vore därför att beklaga att yrkande

på höjda avgifter behövt framställas även på nu ifrågavarande gren av den

statliga verksamheten i synnerhet som de svenska patentavgifterna redan —

möjligen med något enda undantag — vore de högsta i världen.

Vidare har kooperativa förbundet påpekat, att patentmyndigheterna i de

nordiska länderna stode i begrepp att avgiva ett gemensamt förslag om en

nordisk patentunion. En sådan kunde innebära, att ett patent, som efter vederbörlig

granskning beviljats i ett nordiskt land, efter erläggande av lagstadgade

avgifter — och alltså utan förnyad granskning — skulle bli gällande

i de övriga nordiska länderna. Även andra alternativ till en gemensam

nordisk behandling av patentärenden kunde väntas betyda kostnadsbesparingar

för de deltagande länderna. Det syntes vara goda skäl att avvakta,

huru det minskade granskningsarbete för patentverket, som kunde beräk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ilungl. Maj.ts proposition nr 42.

nas bli följden av en sådan patentunion, komme att i sin helhet påverka verkets

kostnader på patentavdelningen. Samma omständighet har åberopats

även av svenska uppfinnareföreningen och kommerskollegium. Sistnämnda

myndighet har därvid framhållit, att även om en viss tid måste förflyta, innan

ett slutligt ståndpunktstagande till det väntade förslaget kunde ske, avgiftsfrågan

borde kunna anstå i avvaktan härpå.

Patentverkets beräkning av skillnaden mellan kostnaderna

och de genom avgifterna inflytande inkomsterna

har i flertalet yttranden lämnats utan erinran.

Dock har två remissmyndigheter ansett, att underskottet borde beräknas

till högre belopp än patentverket gjort. Sålunda har riksräkenskapsverkei

gjort gällande, att pensioneringskostnaderna — av patentverket beräknade

till omkring 9 procent av sammanlagda lönebeloppen för lönegradsplacerade

tjänstemän — borde beräknas till omkring 15 procent av lönekostnaderna.

Detta ledde till en ökning av pensioneringskostnaderna, såvitt avsåge med

patentärenden sysselsatt personal, utöver det av patentverket beräknade beloppet

med i runt tal 255 000 kronor.

Statens sakrevision har ansett, att pensioneringskostnaderna borde beräknas

till 18 procent av det totala lönebeloppet för året, vilket innebure en kostnadsökning

i förhållande till patentverkets beräkningssätt med över 500 000

kronor. Vidare borde fastighetskos tnaderna upptagas — icke såsom patentverket

gjort till belopp motsvarande vad som utbetalades i underhåll visst år

eller 28 000 kronor — utan till det beräknade hyresvärdet för ämbetsverkets

lokaler eller 215 000 kronor. Då härjämte omkostnaderna för verket borde

beräknas 50 000 kronor högre än patentverket gjort, kunde underskottet i

sin helhet beräknas bli omkring 750 000 kronor högre än patentverket räknat

med eller omkring 2 050 000 kronor. Härutöver har revisionen ifrågasatt,

huruvida icke en tillämpning även under tidigare år av de förut antydda

principerna för beräkning av pensioneringskostnaderna och fastighetskostnaderna

skulle visa, att verket i stället för att, såsom verket beräknat, vid

ingången av budgetåret 1953/54 ha lämnat ett överskott på 6 800 000 kronor

i stället hade lämnat underskott.

Å andra sidan har svenska patentombudsföreningen framhållit, att man

kunde vänta, att inom en nära framtid patentverkets inkomster komme att

väsentligt stiga även vid oförändrade avgifter. Man måste nämligen förvänta,

att med hänsyn till Tysklands ekonomiskt-industriella återhämtning antalet

av tyskar i Sverige ingivna patentansökningar och upprätthållna patent komme

att hålla sig på en hög nivå. Denna tendens framginge redan nu av patentverkets

statistik. Sålunda vore Tyskland redan år 1950 det främmande

land, varifrån de flesta patentansökningar inkomme till Sverige. Den tid,

efter vilken patent beviljade i anledning av dessa tyskägda patentansökningar

komme att giva betydande tillskott i form av årsavgifter, läge så

nära att man borde avvakta verkan härav, innan patentavgifterna reviderades.

Vidare har Västernorrtands och Jämtlands läns handelskammare ifråga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

13

satt, huruvida det redan nu skulle anses nödvändigt att företaga så omfattande

och kostnadskrävande nyanställningar under budgetåret 1953/54 som

de på vilka patentverkets beräkningar vilade. Med hänsyn härtill ifrågasattes,

huruvida icke de föreslagna avgiftshöjningarna kunde begränsas så, att

inkomststegringen stannade vid ungefär 950 000 kronor.

I flera yttranden har den meningen framförts, att med hänsyn till det beberäknade

överskottet på 6 800 000 kronor från patentverkets verksamhet

under tidigare år det icke vore motiverat att nu företaga avgiftshöjning eller

i varje fall ej höjning av den storlek att de beräknade kostnadsökningarna

till fullo täcktes genom inflytande avgifter. Uttalanden i denna riktning har

gjorts av kommerskollegium, handelskamrarna i Stockholm och Gefle, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation samt svenska uppfinnareföreningen.

Patentverkets förslag att låta avgiftshöjningarna avse endast

avgifterna i patentärenden har ej föranlett erinran. Dock har

statens sakrevision funnit, att med utgångspunkt från revisionens beräkning

av underskottet avgiftshöjningar syntes motiverade också i varumärkes- och

bolagsärendena.

Även patentverkets förslag om huru avgiftshöjningarna i patentärendena

bör fördelas på de olika arterna patentavgifter har i stort

sett gillats i remissyttrandena.

Dock har Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställt, att

höjning av årsavgifterna ej måtte ske och till stöd därför anfört, att nuvarande

ordning innebure, att större delen av kostnaden för avslagna ansökningar

finge täckas genom avgifterna från beviljade patent. Organisationen

förstode väl de sociala och andra motiv som läge bakom denna fördelning.

Men det vore knappast rimligt, att merkostnaden för avslagna ansökningar

skulle belasta innehavarna av beviljade patent. Samma hemställan har gjorts

även av Stockholms handelskammare.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare har förklarat att

höjningen av ansökningsavgiften borde stanna vid 25 kronor. Och svenska

patentombudsföreningen har understrukit att, om mot föreningens avstyrkande

likväl avgiftshöjningar vidtoges, i vart fall ansökningsavgiften borde

lämnas oförändrad. Med den föreslagna höjningen skulle denna avgift i Sverige

bli vida högre än i något annat nyhetsgranskande land, där även årsavgifter

för patent uttoges. Mot en höjning av patentansökningsavgiften talade

även den omständigheten att kostnaden för en första nyhetsgranskning av

en patentansökan torde någorlunda täckas av den nu gällande patentansökningsavgiften.

Och ur allmän synpunkt vore mycket viktigt att nyhetsgranskning

kunde erhållas, även om ansökningarna ej ledde till patent. Under

alla omständigheter borde ansökningsavgiften ej sättas högre än 75

kronor.

I anslutning härtill må framhållas, att svenska uppfinnarkontoret understrukit,

att vid en höjning av ansökningsavgiften från 50 till 100 kronor, vilken

beräknades medföra en årlig inkomstökning på 520 000 kronor, en höj
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 42.

ning av anslaget till kontorets understödjande verksamhet med 10 000 kronor

om året borde ske. Uttalanden i samma riktning har gjorts även av Sveriges

grossistförbund och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Mot de av patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna

har erinran framförts endast av svenska patentombudsföreningen, som framhållit,

att de av förbetalning föranledda betydande administrativa svårigheterna

vid avgiftshöjning icke undanröjdes genom den föreslagna minskningen

av förbetalningstiden till två månader. Föreningen föresloge därför, att

om avgiftshöjning komme till stånd, den skulle träda i kraft den 1 oktober

1953 utan någon möjlighet till förbetalning. Härigenom ernåddes i huvudsak

samma ekonomiska resultat som med patentverkets förslag.

Departementschefen.

I den proposition, genom vilken förslag om ändring i vissa avgifter i ärenden

handlagda av patent- och registreringsverket förelädes 1951 års riksdag,

framhöll jag, att även framdeles borde gälla den dittills tillämpade ordningen

att nämnda avgifters storlek borde så avpassas att statsverkets inkomster

av avgifterna ungefär motsvarade dess kostnader för patentverket. Första

lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande i

anledning av propositionen, att anledning saknades att, i varje fall i dåvarande

läge, frångå de grundsatser som dittills tillämpats i fråga om sättet

för finansiering av kostnaderna för patentverkets verksamhet. Principen

för bestämmandet av avgifternas storlek har sålunda nyligen prövats. Det

synes icke föreligga skäl att nu upptaga denna princip till omprövning.

Utredningen i ärendet visar, att under budgetåret 1951/52 inkomsterna

understigit kostnaderna med betydande belopp och att man med oförändrade

avgifter har att räkna med underskott av liknande storlek innevarande budgetår

och ett ännu större underskott budgetåret 1953/54. Patentverket har

för sin del beräknat underskottet för sistnämnda budgetår till omkring

1 300 000 kronor. Denna beräkning bygger bl. a. på att ämbetsverkets hemställan

om utökning av ämbetsverkets personal skulle bifallas. Ämbetsverket

har vidare framhållit, att i det angivna underskottet inginge ett beräknat

underskott i aktiebolagsärendena på omkring 100 000 kronor, men att man

på grund av vissa omständigheter kunde hysa tvekan om underskott verkligen

skulle uppkomma i dessa ärenden. Patentverket har därför ansett

jämkning av avgifterna böra göras så att den kunde beräknas medföra en

inkomstökning med ungefär 1 200 000 kronor.

Vid bedömande av patentverkets förslag är först att beakta, att de äskanden

rörande patentverket, som i statsverkspropositionen förelagts innevarande

års riksdag, icke innefattar förslag om utökning av verkets personalorganisation

och att de i statsverkspropositionen upptagna anslagen för

avlöningar och omkostnader med omkring 235 000 kronor understiger de

belopp patentverket räknat med. Å andra sidan framgår av vad statens

sakrevision anfört i sitt yttrande, att fastighetskostnaderna beräknats för

lågt. Även pensioneringskostnaderna synes ha upptagits i underkant. Med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

15

hänsyn till vad nu anförts anser jag — särskilt som beräkningar av den

art varom här är fråga med nödvändighet måste vara förenade med betydande

osäkerhet — att man vid bestämmandet av avgiftshöjningens storlek

kan utgå från det av patentverket angivna underskottet å 1 200 000 kronor.

I några yttranden har ifrågasatts att man i avvaktan på prövningen av

ett nyligen framlagt förslag till nordiskt patentsamarbete, vilket kunde

väntas medföra en minskning av patentverkets kostnader, icke nu borde

genomföra någon avgiftshöjning. Frågan om ett sådant samarbete befinner

sig emellertid på ett så förberedande stadium att den icke bör hindra en avgiftshöjning,

som är betingad av nu rådande förhållanden.

I likhet med patentverket anser jag att endast avgifterna i patentärenden

bör ändras. Ej heller mot förslaget till fördelning av höjningarna på de

olika arterna patentavgifter har jag något att erinra. Vad jag sålunda förordar

innebär bl. a., att patentansökningsavgiften höjes. Med hänsyn till vad

några remissinstanser anfört därom att en höjning av denna avgift borde

föranleda en ökning av anslaget till uppfinnarkontorets understödjande

verksamhet får jag påpeka, att i statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag för nämnda verksamhet äskas 75 000 kronor. Beloppet är beräknat

med beaktande av att förslag om höjning av patentavgifterna skulle komma

att föreläggas riksdagen.

Förhöjningen av avgifterna bör träda i kraft den 1 juli 1953. Mot de av

patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna har jag intet att erinra.

I enlighet med vad sålunda förordats föreligger förslag till lag om ändrad

lydelse av 4- § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr

25) angående patent.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ilungl. Maj:ts proposition nr 42.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari

4953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 28 januari 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i statsrådet den 23 januari 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 4- § 3 mom. samt

7 och 44 §§ förordningen den 46 maj 4884 (nr 25) angående patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Otto Petrén.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 42.

17

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1953.

Nä x-varande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

den 29 januari 1953 avgivna utlåtande över det den 23 januari 1953

till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom.

samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188i (nr 25) angående patent

samt hemställer att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 42.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1 a1 i texten
  2. 1LU 1953:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av b § 3 mom. samt 7 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188b s. 1 i texten