Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit
1953-01-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:44, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
1
Nr 44.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den
30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit;
given Stockholms slott den 30 januari 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen
den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch
upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Genom förordningen den 30 maj 1952 har centralkassa för jordbrukskredit
provisoriskt berättigats att under år 1953 öka sin inlåning. I propositionen
föreslås, att förordningen skall gälla även under åren 1954 och 1955.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325)
med särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa
för jordbrukskredit.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1952 med särskilda
bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit
stadgas i fråga om in- och upplåning under år 1953 skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om in- och upplåning under åren 1954 och 1955.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 4é.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 januari 1953.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng,
Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om fortsatt tilllämpning
av förordningen med särskilda bestämmelser om in- och upplåning
vid centralkassa för jordbrukskredit samt anför därvid följande.
I en den 4 december 1952 dagtecknad skrivelse har 1950 års jordbrukskasseutredning
— som har till uppgift att se över lagstiftningen om jordbrukets
kreditkassor — hemställt att bestämmelserna i förordningen den
30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och upplåning
vid centralkassa för jordbrukskredit, vilken förordning gäller allenast för
år 1953, måtte få fortsatt giltighet under åren 1954 och 1955.
över framställningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av bank- och
fondinspektionen, sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret,
fullmäktige i riksbanken, länsstyrelsen i Östergötlands län — som bifogat
yttrande från Östergötlands centralkassa för jordbrukskredit — länsstyrelsen
i Kristianstads län, länsstyrelsen i Skaraborgs län samt svenska jordbrukskreditkassan.
Jordbrukskasserörelsens organisation är författningsmässigt reglerad genom
förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor
(jordbrukskasseförordningen).
Kasserörelsen är organiserad i tre led, jordbrukskassorna, centralkassorna
och svenska jordbrukskreditkassan. Varje centralkassa skall vara ansluten
till svenska jordbrukskreditkassan och varje jordbrukskassa till den centralkassa,
inom vars verksamhetsområde styrelsen har sitt säte.
Jordbrukskassorna är kasserörelsens lokala organ. Deras huvudsakliga
uppgift är att bereda sina medlemmar kredit. De härför erforderliga medlen
erhåller jordbrukskassorna genom att hos vederbörande centralkassa återbelåna
fordringsbevis, som belånats hos jordbrukskassan.
Centralkassorna tjänstgör såsom kreditgivare åt jordbrukskassorna. Medel
för detta ändamål anskaffar de bl. a. genom att från allmänheten mottaga
Kungl. Maj.ts proposition nr 44.
3
inlåning på räkning som av bank allmänneligen begagnas — sparkasseräkning,
depositionsråkning, kapitalräkning och checkräkning.
Svenska jordbrnkskreditkassan bedriver viss utlåning till centralkassorna
samt utövar dessutom kontroll och tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna.
Jordbrukets kreditkassor är samtliga organiserade såsom ekonomiska föreningar
med begränsad personlig ansvarighet. Lagen om ekonomiska föreningar
är tillämplig för kassorna i den mån särskilda föreskrifter icke meddelats
för dem.
Centralkassornas inlåningsrätt regleras främst genom bestämmelserna i
32 § jordbrukskasseförordningen.
Enligt första stgcket av denna paragraf äger centralkassa inlåna penningar
dels till ett belopp, för vilket full täckning hos kassan finnes i kontanta
penningar, i medel som för kassans räkning innestår hos riksbanken,
jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebolag, eller på postgiro, i
statens eller Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller i fordringar
på grund av lån, för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig, eller för vilka
säkerheten utgöres av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda
taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, dels därutöver till ett belopp motsvarande
tolv och en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors
fonder och insatskapital.
Enligt paragrafens andra stycke må dock i intet fall in- och upplåningen
med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassans kassa och de medel,
som för centralkassans räkning innestår hos riksbanken, jordbrukskreditkassan
eller inländskt bankaktiebolag eller på postgiro, överstiga trettio
gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital.
Reglerna i 32 § jordbrukskasseförordningen har alltsedan den 1 juli 1948
modifierats genom särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa
för jordbrukskredit. Stadgandena ger vissa lättnader i jordbrukskasseförordningens
inlåningsbestämmelser. För år 1953 har sådana bestämmelser
givits i förordningen den 30 maj 1952 (nr 325).
Enligt 1 § 1952 års förordning skall vid bestämmande av den omfattning,
i vilken centralkassa på grund av stadgandena i 32 § första stycket jordbrukskasseförordningen
må in- och upplåna penningar, dels med kontanta
penningar i centralkassan likställas kontanta penningar i därtill anslutna
jordbrukskassor, dels med fordringar, som avses i nämnda stadgande, likställas
fordringar på grund av lån, för vilka säkerheten utgöres av inteckning
inom hälften av det senast fastställda taxeringsvärdet å sådan i 52 §
andra stycket sagda förordning omförmäld fastighet, vars huvudsakliga
värde består i tomt eller bostadsbyggnad. -— Nu angivna bestämmelser har
trätt i stället för bestämmelser av enahanda innehåll i förordningen den 26
juni 1948 (nr 376), vars giltighetstid utlöpte med utgången av 1952.
Enligt 2 § 1952 års förordning äger Konungen på framställning av centralkassa
efter hörande av bank- och fondinspektionen medgiva att, utan hin
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
der av stadgandet i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen, in- och
upplåningen med det avdrag, som i nyssnämnda författningsrum sägs, må
överstiga centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och
insatskapital det antal gånger, över trettio men högst femtio, som Konungen
med hänsyn till omständigheterna finner skäligt bestämma. — Dispensreglerna
i 2 §, som icke har någon motsvarighet i förut gällande författningar
för kassorna, har hittills tillämpats i ett fall.
Stadgandena i 1952 års förordning gäller som jag tidigare nämnt endast
för år 1953. Förordningen tillkom sedan jordbrukskasseutredningen i skrivelse
den 11 december 1951 anmält, att utredningens arbete kunde väntas
vara slutfört inom sådan tid, att en ny författning om jordbrukets kreditkassor
kunde träda i kraft den 1 januari 1954 samt att i avvaktan därpå
provisoriska bestämmelser för centralkassornas inlåningsrätt erfordrades.
I den nu föreliggande framställningen anför utredningen, att avsikten numera
är att förslag till författning om jordbrukets kreditkassor skall föreläggas
riksdagen på samma gång som förslag till ny banklagstiftning och
förslag till ny sparbankslagstiftning. Vid detta förhållande måste man räkna
med att provisoriska bestämmelser kommer att erfordras även för tiden
till och med utgången av år 1955. Utredningen hemställer fördenskull, att
bestämmelserna i 1952 års förordning måtte förlängas att gälla även för åren
1954 och 1955. Till stöd för sin hemställan åberopar utredningen skrivelsen
den 11 december 1951 samt av utredningen inhämtade uppgifter om centralkassornas
inlåning den 31 oktober 1952. Uppgifterna visar, att den inlåningsrätt,
som nämnda dag förelåg enligt regeln i 32 § första stycket jordbrukskasseförordningen,
jämförd med de provisoriska bestämmelserna i den då
gällande förordningen den 26 juni 1948, utnyttjats till 100 procent av en
kassa, till 99 procent av tre kassor, till 98 procent av två kassor, till 97 procent
av en kassa, till 94 procent av två kassor och till 86 procent av den återstående
kassan. Inlåningen motsvarade i procent av maximibeloppen enligt
reglerna i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen 100 procent för en
kassa, 97 procent för en kassa, 96 procent för en kassa, 93 procent för en
kassa, 80 å 90 procent för fyra kassor och 70 å 80 procent för de återstående
två kassorna. — Beträffande det närmare inehållet i skrivelsen den
11 december 1951 torde jag få hänvisa til propositionen nr 185 till 1952
års riksdag.
Jag torde ytterligare få nämna att utredningen, enligt vad som anföres i
framställningen, övervägt frågan huruvida under åren 1954 och 1955 något
behov föreligger av provisoriska undantagsbestämmelser för kassornas del
från lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, vilken trätt i kraft
den 1 januari innevarande år. Utredningen har emellertid kommit till den
slutsatsen att ingå sådana bestämmelser erfordras.
I yttrandena har utredningens förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av samtliga remissinstanser.
Bank- och fondinspektionen uttalar, att man enligt dess mening har an
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
ledning antaga, att behov av en provisorisk utvidgning av in- och upplåningsrätten
kan yppa sig för någon centralkassa även under åren 1954 och
1955. På grund därav och då några omständigheter icke inträffat som motiverar
att frågan nu avgöres annorlunda än för ett år sedan, har inspektionen
icke något att erinra mot att giltighetstiden för här ifrågavarande författning
förlänges till att avse åren 1954 och 1955.
Sparbanksinspektionen och fullmäktige i riksbanken fogar vid sin tillstyrkan
den reservationen, att deras ställningstagande icke får tillmätas
prejudicerande betydelse beträffande inlåningsreglernas definitiva utformning.
Fullmäktige i riksbanken tillägger, att den utvidgning av utlåningsmöjligheterna,
som följer av en tillämpning av 50-gånger regeln för inlåningsmaximum,
i nuvarande läge torde böra förutsätta, att Kungl. Maj :ts
befogenhet att medgiva inlåning enligt nämnda regel utövas restriktivt.
Departementschefen. Förordningen den 30 maj 1952 med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit infördes
på jordbrukskasseutredningens förslag för att provisoriskt tillgodose
centralkassornas behov av viss utvidgning av inlåningsrätten under tiden från
det 1948 års förordning i samma ämne upphörde att gälla vid utgången av
år 1952 och till dess ny lagstiftning skulle träda i kraft. Detta beräknades
kunna ske den 1 januari 1954. Sedan det nu visat sig att ny lagstiftning icke
lärer kunna träda i kraft före utgången av år 1955, har utredningen föreslagit,
att bestämmelserna i 1952 års förordning skall tillämpas även under
åren 1954 och 1955. Detta förslag har lämnats utan erinran av samtliga hörda
remissinstanser. Även jag finner det väl grundat. Jag förordar därför att
förslaget genomföres.
Härefter hemställer föredraganden att inom jordbruksdepartementet upprättat
förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30
maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa
för jordbrukskredit måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. Luzell.
537073. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten
- BU 1953:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 s. 1 i texten