Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader

1953-01-30 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:52, Med förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

1

Nr 52.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande

av bostadskostnader; given Stockholms slott den

30 januari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till

nedbringande av bostadskostnader.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att vissa statliga och kommunala bidrag, som

utgår till nedbringande av bostadskostnader, bl. a. familjebostadsbidrag, familjebidrag

och bränslebidrag, icke skall vid tillämpning av kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt utgöra skattepliktig

inkomst för hyresgäst, egnahemsägare eller bostadsrättsinnehavare, som

åtnjuter bidraget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 52.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Förslag

till

förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av

bostadskostnader.

Härigenom förordnas som följer.

Statliga bidrag, som utgått för nedbringande av hyra eller annan årskostnad

för bostadslägenhet eller egnahemsfastighet och som direkt tillgodoförts

hyresgäst genom hyresavdrag eller egnahemsägare genom nedsättning av

amortering, ränta eller annan kapitalkostnad eller tomträttsavgäld eller ock

bostadsrättsinnehavare genom nedsättning av årlig avgift till bostadsrättsföreningen,

skola vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt icke för hyresgästen, egnahemsägaren eller bostadsrättsinnehavaren

utgöra skattepliktig inkomst. Vad nu sagts skall gälla

jämväl i fråga om kommunala bidrag, som utgått i samma syfte och i likartad

form som nämnda statliga bidrag.

Den omständigheten, att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis guldits med bidrag i enlighet med vad

i föregående stycke sägs, må icke föranleda att avdrag vägras för omkostnaden

i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för

vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1953.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 15 juni 1935 (nr

319) angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den SO januari

1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg, Sträng,

Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om skattefrihet förvissa

bidrag, avsedda att nedbringa barnfamiljers bostadskostnader, m. m.

samt anför därvid följande.

Inledning. Under senare år har försports en viss tveksamhet, hur vissa

statliga och kommunala bostadsbidrag skall behandlas i beskattningshänseende.

Denna tveksamhet har bl. a. tagit sig uttryck däri, att beskattningsnämnderna

i sin praxis på detta område kommit till olika resultat. I syfte

att få denna olägenhet undanröjd har hos Kungl. Maj :t gjorts vissa framställningar

om reglering av nämnda beskattningsfrågor. Vidare har 1951 års

bostadsutredning till fullgörande av ett åt utredningen under hand lämnat

uppdrag med en den 8 februari 1952 dagtecknad skrivelse till chefen för

socialdepartementet ingivit en av bostadsutredningens expert, dåvarande

taxeringsinspektören Herman Malmer utarbetad och av utredningen godkänd

promemoria rörande frågan om beskattningen av familjebidrag, familjebostadsbidrag

och bränslebidrag. I anledning av densamma har inom

socialdepartementet utarbetats ett författningsförslag, vilket torde få såsom

Bihang fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Över nämnda promemoria och författningsförslag har, efter remiss, utlåtanden

avgivits av socialstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Västmanlands

och Jämtlands län, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation

(TCO).

Innan jag går närmare in på de regler, som för närvarande gäller beträffande

beskattningen av bostadsbidrag, vill jag lämna en kort redogörelse

för de bidrag, som har sådan karaktär att frågan om deras beskattning

lämpligen bör behandlas i detta sammanhang.

Av intresse i detta sammanhang är till en början den bidragsform, som

tillkom genom beslut vid 1935 års riksdag. På riksstaten för budgetåret

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

1935/1936 upptogs då ett anslag till främjande av bostadsförsörjning för

mindre bemedlade, barnrika familjer. Bestämmelser om de bidrag, varom

här är fråga, familjebidrag, upptogs i kungörelsen den 4 september 1935

(nr 512) om lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer. Denna kungörelse har sedermera

ändrats vid flera tillfällen; bl. a. har genom kungörelse den 27

maj 1938, nr 246, rubrikens lydelse ändrats till kungörelse om lån och

bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer. I sin nuvarande lydelse innehåller 1935 års kungörelse,

såvitt här är av intresse, i huvudsak följande bestämmelser. Under vissa i

kungörelsen närmare angivna villkor kan årliga bidrag (familjebidrag) av

statsmedel beviljas kommun eller vissa allmännyttiga bostadsföretag för

att såsom hyresavdrag tillgodokomma mindre bemedlade familjer med tre

eller flera hemmavarande barn i beroende ställning. På grundval av förhållanden,

som har avseende å fastighetens ekonomi, skall efter förslag

av kommunen eller bostadsföretaget bostadsstyrelsen (förut statens byggnadslånebyrå)

fastställa standardhyror för lägenheterna. Familjebidragen

skall komma vederbörande familjer till godo på det sätt att från standardhyrorna

för av dem innehavda lägenheter vissa procentuella hyresavdrag

göres, uppgående till mellan 30 procent (för familj med 3 barn) och 70

procent (för familj med 8 eller flera barn) av standardhyran.

Familjebidrag kan även under vissa villkor utgå för familj, som innehar

lägenhet i bostadsrättsförenings hus och tillgodokommer då familjen i form

av avdrag å årlig avgift.

1935 års riksdag beslöt vidare inrättandet av en statlig utlåningsfond, benämnd

lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer. Lån ur fonden (bostadsanskaffningslån) kunde beviljas kommun

eller allmännyttigt företag under vissa förutsättningar, för vilka här icke

torde behöva redogöras.

Förmånerna enligt 1935 års kungörelse har således endast kunnat åtnjutas

av familj bosatt i hyreshus eller i hus tillhörigt bostadsrättsförening. Vid

1938 års riksdag beslöts ytterligare en bidragsform. Sålunda bestämdes, att

nyssnämnda lånefond skulle få disponeras jämväl för beredande av bostäder

i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer samt att familjebidrag

skulle kunna utgå till sådana familjer, bosatta i egnahem, från förut omnämnt

anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer. I anslutning härtill utfärdades kungörelsen den 27 maj

1938 (nr 247) om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i

egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

Enligt sistnämnda kungörelse kan bostadsanskaffningslån under vissa

villkor medges mindre bemedlade, barnrika familjer för att bereda billiga

bostäder i egnahem å mark, som innehas med äganderätt eller tomträtt.

Vidare kan eftergifter medges å de för lånen fastställda rånte- och

annuitetsbeloppen (familjebidrag). Bostadsanskaffningslån och familjebidrag

beviljas av bostadsstyrelsen (förut statens byggnadslånebyrå). Lånen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

5

utgör i regel till 2/9 en räntefri stående del, till likaledes 2/9 en stående del,

varå ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel. Amortering av sådant

lån skall ske med en av bostadsstyrelsen fastställd fast annuitet. Familjebidrag

utgår till mindre bemedlade familjer med minst tre barn i form

av avdrag å de årliga rånte- och annuitetsbeioppen. Bidragen kan sålunda

i regel högst uppgå till nämnda belopp och de kan under särskilda förhållanden

återkrävas. För varje fastighet beräknas en normal årlig bostadskostnad,

varefter familjebidraget bestämmes till en procentuell del av denna

kostnad, nämligen till lägst 30 procent (för familj med 3 barn) och högst

70 procent (för familj med 8 eller flera barn).

Till och med budgetåret 1943/44 benämndes ifrågavarande anslag å riksstaten

»Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer». Från och med budgetåret 1944/45 är benämningen ändrad till

»Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer».

Vid 1947 års riksdag beslöts en omläggning av den statliga låne- och bidragsverksainheten

till förmån för bostadsförsörjningen. Genom omläggningen

ersattes bland annat det dittillsvarande familjebidraget med ett familjebostadsbidrag

till familjer med minst två minderåriga barn och bosatta

i nyuppförda eller ombyggda hus. Detta bidrag utgår från nämnda anslag

till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer. Bestämmelser

om familj ebostadsbidrag har meddelats i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr

547) om familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Enligt kungörelsen utgår

dylika bidrag »för att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med

flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden». Familjebostadsbidrag,

som utgår för familj, bosatt i familjemedlem tillhörigt enfamiljs-

eller tvåfamilj shus, vilket uppförts eller ombyggts med stöd av egnahemslån,

skall jämte bränslebidrag tillgodoföras familjen genom avdrag

å lånekostnaderna (räntor, amorteringar och eventuell tomträttsavgift). Familj

ebostadsbidraget utgår i sådant fall med ett årligt belopp, motsvarande

för varje barn 20 procent av den årliga kapitalkostnaden för huset, dock

icke med mer än 175 kronor eller mindre än 130 kronor för varje barn. Familj

ebostadsbidrag och bränslebidrag för familj, bosatt i fastighet av annat

slag, skall, där så är möjligt, utanordnas genom avdrag å hyra eller årlig

avgift till bostadsrättsförening men må i särskilda fall tillgodoföras familj

på annat lämpligt sätt; det får dock icke utbetalas kontant till familjen.

Familjebostadsbidrag utgår i detta fall med 130 kronor för varje barn, men

må ej överstiga årshyra eller årlig avgift. Bränslebidragets belopp är i båda

fallen beroende på i vilken del av landet bostaden är belägen och utgör

175—225 kronor.

För att helt familjebostadsbidrag och bränslebidrag skall utgå, må mannens

och hustruns sammanlagda beskattningsbara inkomst icke överstiga

ett i förhållande till barnantalet bestämt belopp. Överstiger den beskattningsbara

inkomsten detta belopp med högst 1 500 kronor kan bidrag utgå

med reducerat belopp.

Beträffande bränslebidrag må nämnas, att sådana enligt brev den 3 sep
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj.ts proposition nr 52.

tember 1948 och den 29 juni 1950 utgår även till familjer, som åtnjuter

förmån av hyresavdrag eller familjebidrag enligt 1935 och 1938 års förenämnda

kungörelser eller enligt i dessa kungörelser angivna grunder. Bränslebidraget

tillgodoföres därvid familjen på motsvarande sätt som familjebidraget.

Att märka är att familjebidrag enligt 1935 och 1938 års kungörelser fortfarande

utgår, nämligen i sådana fall då bidragen beviljats före den 1 juli

1948. Även efter nyssnämnda tidpunkt har nya familjebidrag beviljats, dock

endast i mindre utsträckning. I vissa fall utbytes redan beviljade familjebidrag

mot familjebostadsbidrag; såvitt avser familjebidrag i flerfamiljshus,

kan antagas att samtliga inom de närmaste åren kommer att ha utbytts mot

familj ebostadsbidrag.

De hittills berörda bidragen till främjande av bostadsförsörjningen är sådana,

som bestrides enbart av statsmedel. Vid 1947 års riksdag beslöt man

emellertid att införa — förutom de nyss omnämnda formerna familjebostadsbidrag

och bränslebidrag — en särskild bostadsrabatt (det s. k. trekronor

sbidrag et) i syfte att stödja familjer med begränsade inkomster.

Denna bostadsrabatt bestreds ursprungligen i sin helhet av statsmedel, men

efter beslut av 1950 års riksdag bestrides kostnaderna till 2/3 av statsmedel

(från anslaget till särskilda bostadsrabatter) och V3 av kommunerna. Bidraget

utgör för år tre kronor per kvadratmeter lägenhetsyta. Trekronorsbidrag

kan utgå dels till hushåll i bostadshus, som färdigställts efter den

1 juli 1946 och som förvaltas av kommun eller allmännyttigt företag, dels

ock i vissa fall till hushåll i bostadshus, som tillhör av industriföretag bildat

bostadsföretag. Kommunerna avgör vilka av dessa hushåll som skall

erhålla trekronorsbidrag. Något hinder för att trekonorsbidrag utgår till

familj, som tillgodoförts fainiljebostadsbidrag, föreligger ej; tvärtom utgår

huvudparten av antalet trekronorsbidrag till dylika familjer. Bidraget

kan utgå även till familj utan barn.

I några städer förekommer helt kommunala bostadsbidrag. Sålunda utgår

i Stockholm ett dylikt bidrag med 130 kronor för barn och år till sådana

familjer med minst två barn under 16 år, vilka icke åtnjuter statligt familjebostadsbidrag

och bebor lägenheter inom byggnader, färdigställda under

tiden 1 oktober 1940—31 december 1947 samt vilka ifråga om inkomstförhållanden

och bostädernas standard m. m. är jämställda med de barnfamiljer,

som erhåller statligt familjebostadsbidrag. Bidrag utgår jämväl

till ensamstående mödrar, som icke åtnjuter statligt familjebostadsbidrag;

alltså även till mödrar med endast ett barn. I vissa inkomstlägen utgår reducerade

bostadsbidrag. Bestämmelserna är tillämpliga beträffande hushåll

såväl i flerfamiljshus som i enfamiljs- och tvåfamilj shus. Bidragen utbetalas

icke kontant utan tillgodoföres familjerna genom avdrag å hyra eller

genom avdrag å tomträttsavgäld, ränta och amortering. — Även i Solna stad

utgår bostadsbidrag av liknande slag. Fråga om införande av dylika bidrag

har väckts på ett flertal andra håll.

Enligt uppgift av 1951 års bostadsutredning åtnjutes familjebidrag för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

7

närvarande av cirka 14 000 familjer i egnahem och — i form av hyresavdrag

- av cirka 3 500 familjer i flerfamiljshus. Familjebostadsbidrag har utgått

till omkring 56 000 familjer. Trekronorsbidrag utgick under senare hälften

av budgetåret 1950/51 till 9 130 hushåll.

I detta sammanhang må anmärkas, att 1951 års bostadsutredning i sitt

den 12 december 1952 avgivna betänkande om samhällets stöd åt bostadsförsörjningen

föreslagit att trekronorsbidrag icke längre skulle utgå. Såsom

ersättning för denna bidragsform föreslås en ny typ av bidrag, särskilt bostadsbidrag,

vilket skulle vara individuellt behovsprövat. Det särskilda bostadsbidraget

skulle enligt utredningen i första hand utgå till de hushåll,

som icke vore berättigade till familjebostadsbidrag, exempelvis familjer

utan barn eller med endast ett barn och ensamstående mödrar med ett barn.

I vissa fall skulle det särskilda bostadsbidraget kunna utgå till familj som

åtnjöte familjebostadsbidrag. Bidragsgivningen skulle handhavas av kommunerna

och ske efter allmänna anvisningar. Kostnaderna för det särskilda

bostadsbidraget föreslår 1951 års bostadsutredning skola fördelas mellan

stat och kommun enligt vissa grunder. Frågan om en dylik omläggning av

bidragsgivningen är för närvarande föremål för överväganden inom socialdepartementet.

Gällande bestämmelser om beskattning av bostadsbidrag. De enda bestämmelser

rörande den skatterättsliga behandlingen av i det föregående nämnda

bidrag som meddelats återfinnes i förordningen den 15 juni 1935 (nr

319) angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag. Enligt dessa

bestämmelser skall förmån, vilken såsom hyresavdrag tillgodokommer

mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten uppfört anslag för främjande

av bostadsförsörjning för dylika familjer, vid tillämpning av kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

(numera förordningen om statlig inkomstskatt) ej utgöra skattepliktig inkomst.

Enligt ordalagen är förordningen endast tillämplig å bidrag, som utgår

till mindre bemedlade, barnrika familjer i hyreshus; vid tiden för förordningens

tillkomst var detta den enda bidragsform som fanns på detta område.

Förordningen skulle således enligt ordalydelsen ej vara tillämplig å

bidrag till familjer i egnahem och ej heller å bidrag till sådana i hyreshus

bosatta familjer, som ej enligt gällande bidragsbestämmelser betecknas såsom

barnrika. Slutligen skulle bidrag till ogifta utan barn falla utanför förordningens

tillämplighetsområde. Av de i det föregående omnämnda bidragen

skulle alltså i enlighet härmed endast förmån av hyresavdrag enligt 1935

års kungörelse och familjebostadsbidrag eller bränslebidrag till familjer

i flerfamiljshus vara att hänföra under förordningens bestämmelser.

Till grund för ifrågavarande lagstiftning låg en inom finansdepartementet

utarbetad promemoria i ämnet, däri bl. a. följande uttalanden gjordes

angående det dåvarande rättsläget.

Frågan, i vad mån beskattning skall ske av bidrag av allmänna medel för

olika ändamål, torde i skilda avseenden vara oklar. Vad angår bidrag från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

det allmänna till enskilda personer, är det emellertid i kommunalskattelagen

stadgat, att bidrag med karaktär av fattigvård ej skola beskattas, medan

det enligt numera vunnet prejudikat likaledes är fastslaget, att arbetslöshetsunderstöd

i form av s. k. kontantunderstöd äro underkastade beskattning

såsom inkomst. Om bidrag av allmänna medel tillfalla juridiska personer

för fullgörande av viss uppgift, lärer inkomstbeskattning kunna ifrågakomma

åtminstone där fråga är om periodiska bidrag, men kan å andra sidan

fullgörandet av uppgiften stundom medföra motsvarande avdragsrätt, varför

det praktiska slutresultatet ofta lärer kunna bliva, att det allmänna bidraget

ej föranleder någon särskild beskattning.

Förutom inkomstbeskattning kan i fråga om allmänna bidrag gåivobeskattning

i vissa fall ej anses a priori utesluten. Det torde ej kunna frånkornmas,

att ett sådant bidrag ofta har den juridiska formen av gåva. I

många fall torde emellertid bidragets överlämnande vara förenat med sådana

villkor om utförande av vissa uppgifter, vilka äro hänförliga till statsverksamhetens

fullgörande, att någon gåva i iverkligheten ej kan anses föreligga.

Om understöd från det allmänna har karaktär av periodisk »gåva»

till enskild person, synes denna ofta erhålla sådan karaktär, att den bör i

beskattningsavseende betraktas såsom inkomst.

Vad det nu föreliggande fallet angår, torde de bidrag, vilka tillfalla vederbörande

familjer i form av hyresavdrag, vara att betrakta såsom skattepliktig

inkomst. Det nyss omförmälda prejudikatet rörande arbetslöshetsunderstöd

lärer undanröja möjliga tvifvelsmål i sådant avseende. Att beloppen

komma familjen till godo såsom hyresavdrag och ej kontant, lärer i beskattningsavseende

ej medföra en olikartad behandling.

Därest den i promemorian dragna slutsatsen angående skatteplikt för

bidrag av nu förevarande art är riktig, skulle således i princip endast sådana

bidrag till nedbringande av bostadskostnader, som kan hänföras under

bestämmelserna i 1935 års förordning, vara undantagna från skatteplikt.

Framställningar om utredning beträffande beskattningen av bostadsbidrag.

Som jag förut nämnt har i en inom 1951 års bostadsutredning upprättad

promemoria framställts förslag om ändring av reglerna för beskattning av

bostadsbidrag. Även i andra sammanhang har emellertid framställningar

gjorts om sådan ändring.

Sålunda har taxeringsnämndsordförandenas riksförbund i en år 1945 avlåten

skrift hemställt om ändring av förordningen den 15 juni 1935, nr 319.

Till stöd för sin framställning har förbundet anfört, att enligt förbundets

erfarenhet familjebidrag, som utginge enligt 1938 års kungörelse, på många

håll icke bleve beskattat, medan på andra håll, däribland i Stockholm, bidraget

underkastades beskattning. Då förbundet hade anledning förmoda

att det varit lagstiftarens avsikt att även ifrågavarande familjebidrag skulle

vara undantaget från skatteplikt, hemställde förbundet att förslag i förtydligande

syfte måtte föreläggas riksdagen.

Över berörda framställning avgav överståthållarämbetet yttrande och anförde

därvid bl. a., att beskattningsnämnderna i Stockholm ansett, att familjebidrag

som utginge till egnahemsägare icke kunde undantagas från beskattning,

eftersom uttrycklig bestämmelse saknades angående skattefrihet

för dylika bidrag. Enligt överståthållarämbetets uppfattning vore en olika

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

9

behandling i skattehänseende av å ena sidan hyresavdrag och å andra

sidan sådant familjebidrag principiellt motiverad. Med hänsyn till den lättnad

som det skulle innebära för beskattningsmyndigheterna att ej behöva

räkna med dessa för skatteunderlagets storlek helt visst betydelselösa intäkter

tillstyrkte överståthållarämbetet emellertid, att åtgärder vidtoges i

syfte att familjebidragen till egnahemsägare i likhet med hyresavdragen undantoges

från skatteplikt.

Frågan om uttrycklig skattefrihet för familjebidrag enligt 1938 års kungörelse

bragtes vidare under riksdagens prövning genom motionen nr 305

i andra kammaren vid 1948 års riksdag. I anledning av motionen anförde

bevillningsutskottet bl. a. följande.

Det tillkommer givetvis icke utskottet att taga ställning till denna tolkningsfråga,

vilken, såvitt utskottet har sig bekant, icke varit föremål för

skattedomstolarnas prövning. Då emellertid olika uppfattningar i detta hänseende

kommit till uttryck vid tillämpningen, finner utskottet önskvärt, att

den oklarhet, som här råder, genom införande av tydligare bestämmelser

undanröjes. Utskottet vill härvid påpeka, att förmånen av hyresavdrag enligt

1935 års kungörelse och familjebidraget enligt 1938 års kungörelse utgå

från ett och samma anslag å riksstaten, vilket anslag från och med budgetåret

1944/45 benämnes »Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer».

Även om de båda bidragsformerna i så måtto äro olika, att hyresavdraget

enligt 1935 års kungörelse utgår för en förhyrd bostad, medan däremot

familjebidraget enligt i938 års kungörelse gäller en bostad, som innehaves

med äganderätt, är dock syftet med dessa förmåner detsamma. I båda

fallen avses att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Bägge

bidragsformerna ha sålunda tillkommit i barnens intresse. På grund härav

och då hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse är undantaget från skatteplikt,

synas utskottet vissa skäl kunna anföras för att även familjebidraget

enligt 1938 års kungörelse bör vara fritaget från beskattning.

Emellertid anser sig utskottet icke böra, såsom i motionen yrkats, föreslå

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag i ämnet. 1946 års riksdag

har på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet för vissa slag

av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mellan dessa regler och

de sociala förmånerna. Denna översyn har visserligen ännu icke kommit

till stånd, men utskottet förutsätter, att så kommer att ske så snart tillfälle

därtill gives. Enligt utskottets mening bör spörsmålet om den skatterättsliga

behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen därvid tagas under övervägande.

Vid denna omprövning bör uppmärksamhet ägnas även åt de bidragsformer,

som vid den år 1947 beslutade omläggningen av den statliga

låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen ersatt

familjebidragen, liksom även åt andra därmed jämförliga bidragsformer.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det i den förevarande motionen framställda

yrkandet.

Jämväl beträffande de år 1947 beslutade bidragsformerna har såväl i

praxis som i den allmänna diskussionen tvekan rått rörande skatteplikten.

Sålunda har 1949 års skatteutredning i sitt betänkande angående den statliga

direkta beskattningen (SOU 1951: 51, s. 91) härom anfört, att familjebostadsbidragen

på sina håll torde beskattas, nämligen då fråga vore om

sådana bidrag, som utginge till ägare av egnahem för att täcka viss del av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

kostnaderna för räntor och amortering. Däremot torde någon beskattning

icke förekomma av bidrag, som utginge till familjer vilka förhyrde lägenheter.

Frågan om skatteplikten syntes icke ha prövats av regeringsrätten.

I anslutning härtill har skatteutredningen anfört följande.

Att de kontanta sociala bidragen i stor utsträckning icke bli beskattade ger

dem i mottagarens hand ett större värde än det nominella. Det ytterligare

värde, som ligger i skattefriheten, är större ju högre inkomsten är. På grund

härav får skattefriheten betydelse även för »tröskelproblemet»: När inkomstgränsen

överskrides, förlorar bidragstagaren icke blott bidragets belopp

utan även skattefriheten för beloppet. Det har därför ifrågasatts, att

»tröskelproblemet» skulle kunna bringas i ett annat och bättre läge, om

skatteplikt infördes för bidragen.

Effekten och konsekvensen av en sådan beskattning belyses därefter i betänkandet

genom några exempel. Det framgår av dessa att den lägre skatt,

som familjen med familjebostadsbidrag hade att erlägga i jämförelse med

en annan familj med samma nominella inkomst men utan sådant bidrag, vid

dåvarande skatteuttag varierade mellan 41 kronor och 203 kronor beroende

på barnantal och familjens årsinkomst.

Om förmånerna beskattades, framhåller utredningen vidare, bleve de båda

familjerna jämställda i beskattningshänseende och man vunne ett resultat,

som kunde sägas väl överensstämma med skatteförmågeprincipen. För den

förmånsberättigade familjen nedginge emellertid förmånernas värde, genom

att en del därav finge erläggas i skatt.

1949 års skatteutredning har emellertid vidare framhållit, att om man

alltså med beskattningen nådde en viss jämställdhet mellan en familj som

uppbure bidrag och en familj som icke åtnjöte dessa förmåner, så torde däremot

beskattningen icke nämnvärt undanröja tröskelproblemet. Visserligen

kunde sägas, att förmånernas värde sjönke med stigande inkomst. Med en

inkomststegring från 3 000 kronor till 8 880 kronor sjönke förmånernas värde

med cirka 11 procent av förmånernas belopp för en familj med tre barn.

Man funne alltså att beskattningen endast i mycket ringa mån kunde utjämna

inkomsttröskeln.

1949 års skatteutredning har jämväl i nämnda betänkande framhållit att

en beskattning av förmånerna torde medföra vissa praktiska svårigheter. Eftersom

bidragen icke passerade den bidragsberättigade, torde han icke alltid

ha en klar uppfattning av bidragsbeloppet. Både på grund härav och på

grund av den bristande förståelse, som torde komma att möta en beskattning

av detta slag, kunde det befaras att beloppen bleve ofullständigt deklarerade.

Av stor betydelse syntes även vara att något avdrag för källskatt icke

gärna kunde ifrågakomma vid utbetalning av ifrågavarande bidrag. Beskattningen

av bidragen skulle sålunda i allmänhet resultera i kvarstående skatt.

Detta torde visa, att vinsterna av en beskattning av familjebostadsbidragen

icke stode i proportion till de komplikationer som skulle vållas därav.

Sammanfattningsvis anger 1949 års skatteutredning sin ståndpunkt sålunda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

11

Det synes angeläget, att frågan om de sociala bidragens skatterättsliga

natur upptages till närmare undersökning. Framställning om en sådan översyn

har också gjorts av riksdagen år 1946. Efter vilka riktlinjer en lösning

skall sökas kan synas ovisst. En tänkbar möjlighet har dock synts oss vara

att förlägga alla av barnförsörjningen beroende bidrag utanför beskattningen.

Sedan numera barnförsörjningskostnaderna i princip frikopplats från

beskattningen, kan det synas konsekvent att alla sådana sociala bidrag, vilka

äro avsedda att komma barn till godo eller för vilkas åtnjutande barnförsörjningskostnaderna

äro bestämmande, undantagas från skatteplikt. En uppdelning

av bidragen efter denna grund torde, för att praktiskt realiseras, förutsätta

medverkan av socialstyrelsen och riksskattenämnden. Möjligen skulle

härigenom en säkrare grund kunna läggas för den skatterättsliga behandlingen

av de sociala bidragen.

Vidare har bostadsstyrelsen med skrivelse den 16 januari 1950 till chefen

för socialdepartementet överlämnat en inom styrelsen upprättad promemoria,

däri föreslagits, att förordningen den 15 juni 1935, nr 319, måtte ändras

så att jämväl till egnahemsägare utgående familjebidrag, familjebostadsbidrag

och bränslebidrag bleve skattefria.

1 en år 1951 till finansdepartementet inkommen skrift har taxeringsnämnds

ordförandenas riksförbund gjort ytterligare framställning i frågan

och hemställt om åtgärder i syfte att åvägabringa likformighet med avseende

å beskattningen av de olika bostadsbidragen.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att frågan om ändring av reglerna

om beskattning av bostadsbidrag behandlats även av 1952 års riksdag

i anledning av väckt motion. Eftersom bostadsutredningens promemoria var

föremål för överväganden inom social- och finansdepartementen, avslogs

emellertid motionen.

Promemorian. Efter en redogörelse för innehållet i nyss berörda framställningar

m. m. framhålles i bostadsutredningens promemoria, att det framginge

att tveksamhet angående skatteplikten för bidrag av hithörande slag i

vissa fall uppkommit. Främst gällde detta de bidrag, som tillkomme egnahemsägare,

beträffande vilka rättstillämpningen växlat. Det syntes kunna

antagas, att blott ett mindre antal av samtliga ifrågavarande bidrag till egnahemsägare

blivit föremål för beskattning, och att i det enskilda fallet ofta

blivit avgörande, huruvida den skattskyldige upptagit bidraget såsom intäkt

i självdeklarationen eller icke.

Vidare anföres i promemorian, att man i de fall då bidrag till egnahemsägare

upptagits till beskattning såsom intäkt av fastighet, torde ha betraktat

det som ett bidrag, vilket tillkomme egnahemsägaren i hans egenskap av

fastighetsägare. Man hade möjligen även velat åberopa den såsom allmän

princip stundom framförda uppfattningen, att ett socialt understöd vore

skattepliktigt, såvitt det icke vore att hänföra till fattigunderstöd eller genom

uttrycklig bestämmelse frikallats från skatteplikt. Gentemot uppfattningen,

att hithörande bidrag till egnahemsägare kommit denne i egenskap av fastighetsägare

till godo i och med att avdrag medgivits å lånekostnaderna,

kunde beträffande familjebidrag, ävensom — i fall, då egnahemslån be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

viljats — familj ebostadsbidrag och sådant bränslebidrag, som utginge tillsammans

med familjebostadsbidrag, anföras, att bidragen kunde återkrävas

bl. a. i vissa fall då fastigheten övergått till ny ägare.

I promemorian framhålles vidare, att ojämnheten i den skatterättsliga behandlingen

av ifrågavarande bostadsbidrag gjorde ett omedelbart klarläggande

av beskattningsfrågan synnerligen önskvärt. Då en allmän översyn

av reglerna angående skattefrihet för vissa slag av intäkter i syfte att åvägabringa

en samordning mellan dessa regler och de sociala förmånerna torde

kunna antagas komma att bli tidskrävande, syntes det knappast försvarligt

att låta osäkerhetstillståndet i fråga om beskattningen av nu ifrågavarande

bidrag bestå. Det torde aldrig ha varit lagstiftarnas avsikt, att bidragen till

egnahemsägare skulle bli föremål för beskattning. Syftet med dessa bidrag

vore detsamma som syftet med motsvarande bidrag till familjer, som förhyrde

bostäder, nämligen att nedbringa barnfamiljernas bostadskostnader.

Det förhållandet, att nu förekommande beskattning av bidragen torde

kunna anses åtminstone delvis sammanhänga med förbiseende i samband

med införandet av de efter år 1935 tillkomna bidragsformerna, syntes utgöra

ett särskilt starkt skäl för en ändring snarast möjligt. Med hänsyn till

att frågan beträffande hyresavdragen särskilt reglerats genom lagstiftning

syntes det motiverat, att frågan beträffande övriga nu avsedda slag av bidrag

klarlades genom en ny författning, avseende samtliga ifrågavarande

bidragsformer.

I promemorian har även betonats ifrågavarande spörsmåls samband med

det förslag, som 1950 års skattelagssakkunniga framlagt i sin med skrivelse

den 31 december 1951 överlämnade promemoria angående taxering av inkomst

av en- och tvåfamilj sfastigheter. Ett genomförande av detta förslag

syntes bringa frågan om beskattningen av ifrågavarande bidrag i ett annat

läge i vad avsåge bidrag till ägare av annan fastighet, vilken uteslutande eller

till helt övervägande del använts till bostad för ägarens, hans familjs och hans

personliga tjänares räkning. Såsom intäkt av dylik fastighet skulle enligt

nyssnämnda förslag i regel upptagas ett belopp motsvarande viss procent

av fastighetens taxeringsvärde. I fall, då intäkten bestämdes enligt denna

schablonberäkning, finge avdrag icke göras för andra omkostnader än för

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande

avgäld. De sakkunniga syntes icke ha förutsatt, att undantag från

regeln om denna schablonberäkning av intäkten skulle göras med hänsyn till

skattepliktiga bidrag av beskaffenhet att eljest böra upptagas som intäkt av

fastighet. Därest de sakkunnigas förslag skulle godtagas i oförändrat skick,

syntes det för undvikande av ytterligare oklarhet vara erforderligt, att frågan

om beskattningen av bostadsbidragen i samband härmed i sin helhet

reglerades.

Bostadsutredningens promemoria utmynnar i ett förslag, att förenämnda

1935 års förordning skulle ersättas med en ny författning. Denna författning

syntes böra givas det innehåll, att barnfamilj — jämväl ensamstående

med barn — tillgodokommande förmån av hyresavdrag, familjebidrag, fa
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

13

miljebostadsbidrag och bränslebidrag enligt kungörelserna nr 51,2/19-35,

247/1938 eller 547/1948 eller enligt bestämmelser, utfärdade i anslutning

till dessa kungörelser, ävensom av kommunalt bidrag i liknande form och

med likartat syfte ej skulle vid tillämpning av kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt utgöra skattepliktig inkomst.

För det fall att en bestämmelse av detta innehåll gåves, förutsattes, att

egnahemsägare vid beräkning av inkomst av fastighet bleve berättigad till

avdrag för de totala utgifterna för x-äntor och tomträttsavgäld även till den

del dessa kunde beräknas ha guldits genom att bidrag av här avsett slag tillgodoförts

ägaren i form av avdrag å lånekostnaderna. En motsatt ståndpunkt

skulle innebära, att bidraget i realiteten icke i sin helhet bleve skattefritt,

och nödvändiggöra särskilda regler om proportionering av bidraget mellan

ränta, amortering och eventuell tomträttsavgäld.

Remissyttrandena. Flertalet av de myndigheter och organisationer, som

hörts i anledning av bostadsutredningens promemoria, vitsordar, att viss

oklarhet råder i frågan huru de efter år 1935 tillkomna bostadsbidragen

till barnrika familjer skall behandlas i beskattningsavseende. Sålunda anför

riksskattenämnden, att av upplysningar, som nämnden infordrat från taxeringsintendenterna

rörande beskattningsnämndernas praxis med avseende

å ifrågavarande bidrag, framginge att bidragen för närvarande i flertalet län

icke betraktades såsom skattepliktig inkomst. I vissa av dessa län toges

dock vid taxeringen hänsyn till bidragen så till vida att avdrag icke medgåves

för sådana ränteutgifter, som ägare till egnahem vore skyldiga att

vidkännas men som täcktes av bidrag enligt de i promemorian avsedda författningarna.

I ett fåtal län betraktades bidragen såsom skattepliktig inkomst.

Beträffande frågan huruvida i promemorian berörda förmåner utan uttryckligt

stadgande om motsatsen skulle anses utgöra för mottagaren skattepliktig

inkomst, har kammarrätten framhållit, att kammarrätten i yttrande

över den år 1935 föreslagna och senare samma år utfärdade förordningen

nr 319 uttalade, att det torde vara ofrånkomligt, att med tillämpning av

gällande regler hyresavdragen komme att vid mottagarens taxering betraktas

såsom periodiskt understöd och, då de icke vore hänförliga till de från

skatteplikt uttryckligen undantagna dylika understöd, jämväl tagas till beskattning.

I anslutning till detta yttrande ville kammarrätten nu framhålla,

att fog funnes för uppfattningen att familjebidrag och bränslebidrag enligt

1938 års kungörelse samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag enligt 1948

års kungörelse, därest inga särskilda bestämmelser infördes, vore att anse som

skattepliktig inkomst. Riksskattenämnden säger sig ha övervägt huruvida

icke, på grund av bidragens ändamål och natur, bidragen redan enligt allmänna

regler borde behandlas såsom icke skattepliktig inkomst. Med hänsyn

till de uttalanden, som återgivits i propositionen nr 238/1935 och vad

som i övrigt förekommit i samband med antagandet av förordningen nr

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 52.

319/1935 angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag, torde det

emellertid vara erforderligt, att bidragen genom lagstiftningsåtgärd uttryckligen

undantoges från skatteplikt.

Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna synes dela

bostadsutredningens uppfattning, att åtgärder snarast borde vidtagas för lösning

av frågan om beskattningen av ifrågavarande bidrag. Styrelsen för

Svenska landskommunernas förbund framhåller emellertid, att styrelsen

icke hade övertygats om att frågan om skatteplikt för ifrågavarande bostadsbidrag

vore så brådskande, att den icke skulle kunna lösas i samband

med en utredning om skatteplikten för sociala bidrag över huvud. Svenska arbetsgivareföreningen,

som icke haft något att erinra mot de i promemorian

framlagda förslagen, säger sig emellertid utgå ifrån att dessa förslag

endast syftade till en provisorisk lösning av spörsmålet om beskattning

av här ifrågavarande bidrag i avvaktan på en definitiv reglering av skattskyldigheten

för sociala förmåner på bostadspolitikens område. Jämväl riksskattenämnden

har erinrat om önskvärdheten av att till behandling upptoges

frågan om den skatterättsliga naturen jämväl av andra statsbidrag av

socialpolitisk natur. I anslutning till det sagda ville riksskattenämnden även

framhålla, att en lagstiftning av den kasuella natur, som avsåges med det

vid förevarande remiss fogade författningsförslaget, vore ägnad att ingiva

betänkligheter med hänsyn till den ovisshet om gränsdragningen mellan

skattepliktiga och icke skattepliktiga inkomster, som därav kunde uppkomma.

Såsom exempel kunde i detta hänseende åberopas, att 1935 års förordning

på vissa håll uppfattats såsom innebärande ett undantag från en allmän

regel av innebörd, att sociala bidrag vore att hänföra till skattepliktiga

inkomster, under det att förordningen på andra håll ansetts såsom uttryck

för en allmän regel av motsatt innebörd, i följd varav även bidrag av annan

art än det i förordningen uttryckligen omnämnda ansetts kunna undantagas

från skatteplikt. Svenska stadsförbundets styrelse anser anledning icke föreligga

att avvakta ett prejudikat i regeringsrätten eller resultatet av en kommande

översyn av skattelagstiftningen med hänsyn tagen till beskattningen

av socialbidrag över huvud.

Bostadsutredningens förslag, att de bidrag, som utgår enligt kungörelserna

den 4 september 1935, nr 512, den 27 maj 1938, nr 247, eller den 30 juni

1948, nr 547, icke i något fall skulle upptagas såsom skattepliktig inkomst,

tillstyrkes i princip i det övervägande flertalet av de inkomna yttrandena.

Sålunda anser Svenska stadsförbundets styrelse, att såväl rättviseskäl som

praktiska synpunkter talade för att bostadsbidragen i enlighet med bostadsutredningens

förslag skulle vara skattefria över hela linjen. Att så icke vore

fallet för närvarande torde bero på förbiseenden i lagstiftningen och icke på

medvetna beskattningshänsyn. Länsstyrelsen i Kalmar län anför, att eftersom

syftet med ifrågavarande sociala bidrag torde vara detsamma antingen

bidragen ginge till egnahemsägare eller till familjer, som förhyrde bostäder,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

15

borde enligt länsstyrelsens uppfattning båda bidragsformerna rätteligen behandlas

lika i skatteavseende. Jämväl landsorganisationen delar bostadsutredningens

uppfattning att olika bostadssociala förmåner icke borde beskattas.

Ett motsatt tillvägagångssätt skulle innebära att man motverkade

de syften de bostadspolitiska åtgärderna avsåge att tjäna. Riksskattenämnden

anser, att bidragen med hänsyn till bidragens beskaffenhet och ändamålet

med desamma sakligt sett icke borde vara föremål för inkomstbeskattning.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har mot bostadsutredningens

förslag invänt, att den omständigheten, att uttryckliga

föreskrifter om skattebefrielse icke meddelats beträffande nu ifrågavarande

bidrag, icke nödvändigtvis behövde bero på förbiseende. Det syntes icke

omotiverat att hyresavdrag till familj i hyresbostad och bidrag till en egnahemsägare

bedömdes olika i beskattningsavseende, oavsett att bidrag av

sistnämnda slag under vissa förutsättningar kunde återkrävas. Farhågorna

för att beloppen bleve ofullständigt deklarerade syntes icke böra utgöra något

avgörande skäl för skattebefrielse.

I promemorian har föreslagits, att egnahemsägare vid beräkning av inkomst

av fastighet skulle tillerkännas rätt att göra avdrag för de totala

utgifterna för räntor och tomträttsavgäld även till den del dessa kunde

beräknas ha guldits genom att familjebostadsbidrag tillgodoförts ägaren i

form av avdrag å lånekostnaderna. Detta förslag har lämnats utan erinran

av flertalet remissinstanser. Några myndigheter har emellertid gjort vissa

erinringar mot förslaget i denna del. Sålunda har kammarrätten funnit

den föreslagna avdragsrätten innebära ett avsteg från vid beskattningen

gällande principer, sådana de kommit till uttryck i bl. a. det i regeringsrättens

årsbok för år 1938 under nr 17 refererade rättsfallet. Kammarrätten

ansåge likväl avdragsrätt i förevarande fall erforderlig för att bidragen skulle

bliva skattefria. Ett uttryckligt stadgande om sådan avdragsrätt borde

därför för tydlighetens skull införas i författningstexten. Länsstyrelsen i

Kalmar lån avstyrker införandet av en dylik avdragsrätt. Länsstyrelsen

ansåge de i promemorian anförda skälen för avdragsrätt -— praktiska svårigheter

— icke bärande. Dessa svårigheter kunde säkerligen bemästras,

därest uppgift tillställdes taxeringsmyndigheterna av innehåll, som angåves

i 15 § kungörelsen den 30 juni 1948 om familjebostadsbidrag och bränslebidrag.

Likaså ställer sig länsstyrelsen i Västmanlands län tveksam mot ett genomförande

av bostadsutredningens förslag i denna del. Länsstyrelsen anför.

Den föreslagna lagstiftningen skulle avse dels bidrag enligt kungörelserna

den 27 maj 1938, nr 247, och den 30 juni 1948, nr 547, dels ock bidrag, som

av statsmedel utgå enligt grunderna i någon av dessa kungörelser eller som

av kommunala medel utgivas i liknande form och med likartat syfte. Bidragen

enligt 1938 och 1948 års kungörelser utgå för familj, bosatt i familjemedlem

tillhörigt eget hem, resp. en- eller tvåfamilj shus samt, bl. a., innehavare

av med bostadsrätt upplåten lägenhet. Enligt länsstyrelsens uppfatt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

ning äro bidrag enligt dessa kungörelser — 1948 års kungörelse i vad denna

avser familjer bosatta i till familjemedlem med bostadsrätt upplåten lägenhet

— av principiellt annan karaktär än bidrag enligt kungörelsen den 4

september 1935, nr 512. Bidrag enligt 1938 och 1948 års kungörelser utgå

i regel i form av eftergifter å räntor å lånat kapital, resp. å årlig avgift till

bostadsrättsförening, varjämte enligt 1948 års kungörelse bidrag utgår till

bränslekostnaden. Enligt kommunalskattelagens bestämmelser skall till intäkt

av fastighet hänföras vad av fastighet här i riket kommit ägaren till

godo, däribland hyresvärdet av lägenhet, som ägaren använt för sin, sin

familjs och sina personliga tjänares räkning. Har fastighet tillhört bostadsrättsförening

skall bl. a. hyresvärdet för bostad eller annan förmån från

fastigheten, som tillkommit medlem i föreningen, räknas såsom medlemmens

intäkt från föreningen. Från bruttointäkten av fastighet må avdrag

göras bl. a. för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt kostnad för

uppvärmning; sistnämnda kostnad dock såvitt angår ägarens lägenhet endast

i den mån hyresvärdet beräknats för lägenhet med värme. Medlem i

bostadsrättsförening äger göra avdrag för dels sådana kostnader, som vanligen

åligga fastighetsägare, dels för sådana avgifter och inbetalningar till

föreningen, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott. Avdrag får givetvis

endast göras för under beskattningsåret verkligen utbetalade belopp.

Härav följer att om bidrag till bostadskostnaden utgått i form av eftergift

å ränta, som skolat utgå enligt skuldförbindelse eller annan handling, kan

avdrag vid taxeringen icke medgivas för större belopp, än som faktiskt kontant

utbetalats. Har bidrag utgått till uppvärmningskostnaden kan, om

bränslekostnaden är avdragsgill, avdrag icke medgivas för större belopp än

skillnaden mellan å ena sidan faktiskt utbetalade belopp och å andra sidan

det uppburna bidraget. Har bidraget överstigit rånte- resp. bränslekostnaden

kan beskattning av överskjutande belopp såsom »inkomst» enligt länsstyrelsens

uppfattning icke ske.

I promemorian har jämförelse gjorts mellan, å ena sidan, person som

uppbär bidrag enligt 1935 års kungörelse samt å andra sidan person som

erhåller bidrag enligt 1938 och 1948 års kungörelser. Länsstyrelsen vill

emellertid framhålla att jämförelse bör göras även med ägaren av ett eget

hem, vilken icke erhåller något bidrag av ifrågavarande art, exempelvis på

den grund att hans egna hem byggts före ikraftträdandet av 1938 års kungörelse.

Eu annan tolkning av kommunalskattelagens avdragsregler än den

länsstyrelsen här framlagt, skulle leda till att den som icke erhållit bidrag

vid taxering icke skulle få högre avdrag än den som faktiskt erlagt blott

en del av räntan eller kanske erhållit hel ränteeftergift. En sådan tolkning

av kommunalskattelagens bestämmelser är enligt länsstyrelsens uppfattning

icke möjlig.

Den av länsstyrelsen hävdade tolkningen synes även väl överensstämma

med rådande praxis beträffande bostadsförbättringsbidrag.

Länsstyrelsen kan väl för sin del icke helt bestrida överståthållarämbetets

i promemorian citerade yttrande i anledning av taxeringsnämndsordförandenas

riksförbunds framställning att nu ifrågavarande belopp äro för skatteunderlagets

storlek betydelselösa men vill dock påpeka, att bidragen numera

utgå till väsentligt större antal familjer och måhända även med större

belopp, än då det "citerade yttrandet fälldes — bl. a. ha ju därefter tillkommit

bidragen enligt 1948 års kungörelse. Av denna omständighet följer

emellertid också att den lättnad del skulle innebära för beskattningsnämnderna

att icke behöva räkna med dessa bidrag vid ett genomförande jjJV

grundtanken i det remitterade förslaget skulle bliva ännu större än överstathållarämbetet

räknade med. I olika sammanhang har länsstyrelsen under
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 52.

17

strukit vikten av att beskattningsnämndernas arbete med småsaker begränsas

så att dessa kunna i större utsträckning än för närvarande ägna sig åt

viktigare arbetsuppgifter. Skulle dessa synpunkter jämte den i promemorian

gjorda jämförelsen med hyresavdrag anses av större vikt än de synpunkter

länsstyrelsen framlagt, vill länsstyrelsen därför icke motsätta sig lagstiftning

i föreslagen riktning.

Promemorian utgår från antagandet, att bidrag till egnahemsägare och

innehavare av lägenheter med bostadsrätt skulle på sina håll betraktas såsåsorn

»skattepliktig intäkt». Såsom framgår av vad nyss anförts delar länsstyrelsen

icke denna uppfattning; frågan är — såsom länsstyrelsen ser saken

— icke, huruvida bidragen skola anses såsom skattepliktig intäkt eller icke,

utan frågan är med vilket belopp avdrag skall få göras vid beräkning av

nettointäkt av fastighet. Det i departementet uppgjorda förslaget till författning

i frågan utsäger endast, att ifrågavarande bidrag icke skola anses

som skattepliktig inkomst under det att intet utsäges om huru avdragen

i förvärvskällan annan fastighet skola beräknas. Då för sistnämnda frågas

avgörande fortfarande enligt förslaget icke skulle finnas andra regler än

kommunalskattelagens nu gällande bestämmelser, skulle med den föreslagna

författningsändringen den tolkningen icke vara utesluten, att avdrag finge

medgivas för endast ett med bidraget reducerat belopp. Tekniskt måste

därför en lagstiftning i förslagets syfte genomföras på det sätt, att det utsäges

huru avdragsposterna i hithörande fall skola beräknas. Då stadganden

härom i förslagets syfte komma att utgöra undantag från kommunalskattelagens

eljest gällande regler om beräkning av avdrag i förvärvskälla böra

bestämmelserna hava sin plats i kommunalskattelagen och utformas så, att

det klart framgår, att bestämmelserna utgöra undantagsbestämmelser.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, om icke författningsförslaget, vilket

endast angåve att ifrågavarande bidrag icke skulle utgöra skattepliktig inkomst,

till undvikande av oklarhet vid taxeringen borde kompletteras med

dels ett tillägg till anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen av innehåll,

att egnahemsägare vid beräkningen av nettointäkten av sitt egnahem skulle

vara berättigad till avdrag för utgifter för räntor och tomträttsavgäld även

till den del dessa kunde beräknas ha guldits genom att bidrag av ifrågavarande

slag tillgodoförts egnahemsägaren i form av avdrag å lånekostnaderna.

Vidare borde ett tillägg till punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen

göras att inbetalning till bostadsrättsförening av medlem

— i den mån den icke utgjorde kapitaltillskott — skulle vara avdragsgill

för medlemmen även till den del den kunde ha guldits genom bidrag av

ifrågavarande slag.

Jämväl riksskattenämnden anser en särskild bestämmelse erforderlig till

förhindrande av att bidragen i vissa fall indirekt beskattades genom att avdrag

vägrades för ränteutgift, som den bidragsberättigade sluppit erlägga.

Beträffande den tekniska utformningen av de föreslagna bestämmelserna

bar vissa erinringar gjorts emot bostadsutredningens förslag att i en särskild

författning upptaga bestämmelser om skattefrihet för ifrågavarande bidrag.

Sålunda framhåller kammarrätten att det vore lyckligt, om erforderliga bestämmelser

kunde införas i kommunalskattelagen i stället för i en särskild

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 52.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

förordning. I avbidan på den ifrågasatta översynen av beskattningsreglerna

för bl. a. de sociala förmånerna syntes emellertid utfärdandet av en särskild

förordning rörande de nu aktuella bidragen kunna godtagas. Taxeringsnämndsordförandencis

riksförbund avstyrker bestämt att lagstiftningen

skedde i den form som föreslagits i promemorian. Att genom särskild lagstiftning

undantaga bidragen från beskattning borde enligt förbundets åsikt

icke ske, då detta strede mot de principer, som läge till grund för nuvarande

skattelagstiftning. Däremot torde en ändring av skattelagarna böra göras

på så sätt, att såväl ifrågavarande bidrag som liknande nu utgående

och eventuellt nytillkommande bidrag av samma art undantoges från beskattning.

I remissyttrandena har även vissa anmärkningar gjorts gentemot formuleringen

i det remitterade utkastet till författningstext. Sålunda anser kammarrätten

att det i nämnda utkast använda uttrycket »bidrag, som av

statsmedel utgår enligt grunderna i någon av nyssnämnda kungörelser» vara

alltför obestämt till sin innebörd. Det syntes framgå av promemorian att förslaget

i denna del toge sikte på de av 1951 års bostadsutredning förordade

bidragen till ensamstående mödrar med ett barn. Då det emellertid vore av

vikt att någon tvekan om stadgandets tillämplighet icke uppstode syntes bestämmelsen

icke böra införas. Därest de av utredningen föreslagna bestämmelserna

om bidrag till ensamstående mödrar med ett barn sedermera antoges,

kunde — om så skulle anses erforderligt — samtidigt utfärdas bestämmelser

om dessa bidrags skattefrihet. Riksskattenämnden har i formellt

avseende erinrat mot författningsutkastet att då den föreslagna förordningen

principiellt innefattade ändring av eller tillägg till kommunalskattelagen

och dess antagande följaktligen vore beroende på beslut av Kungl. Maj :t

och riksdagen, borde det genom förordningen stadgade undantagandet av

vissa intäkter för skatteplikt icke hänföras till särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade

kungörelser utan till arten av de bidrag, vilka skulle anses undantagna

från skatteplikt.

Departementschefen. Såsom framgår av vad i det föregående anförts råder

oklarhet beträffande frågan om vissa av här förevarande bostadsbidrag är

skattepliktiga eller ej. Detta gäller till en början de bidrag som utgår till

familjer i egnahem från anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Detsamma är förhållandet i fråga om de rent kommunala

bidragen på detta område, vare sig de utgår till familjer i egnahem eller

i hyreshus. Likaså synes det vara tveksamt hur de s. k. trekronorsbidragen,

när dessa utgår till familjer med mindre än två barn, skall behandlas i skattemässigt

hänseende. Ordalagen i förordningen den 15 juni 1935 (nr 319) angående

skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag synes närmast ge stöd åt

uppfattningen att förordningens bestämmelser icke skulle vara tillämpliga

på de nu nämnda bidragsformerna. Om denna uppfattning är riktig, behöver

detta emellertid ej i och för sig innebära, att bidragen skall anses som skattepliktiga.

Vissa skäl kan anföras för den mening som går ut på att bidrag

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

19

från det allmänna av denna eller liknande art enligt allmänna grunder är

skattefria i mottagarens hand.

Något avgörande i högsta instans beträffande de omnämnda bostadsbidragen

har, såvitt kunnat utrönas, icke förekommit och lärer ej heller vara att

vänta inom den närmaste tiden. Enligt den promemoria, som låg till grund

för 1935 års lagstiftning om skattefrihet för förmån av hyresavdrag, skulle

värdet av bidrag av förevarande art vara att betrakta såsom skattepliktig

inkomst, därest annat ej stadgades. Samma uppfattning hyste även kammarrätten,

som uttalade, att bidragen vid mottagarens taxering finge betraktas

såsom periodiska understöd.

På grund av den rådande oklarheten på detta område har bidragen kommit

att i beskattningshänseende behandlas olika av skilda beskattningsmyndigheter.

Avgörande för de enskilda fallen kan sålunda bli inom vilket prövningsdistrikt

eller taxeringsdistrikt vederbörande bidragsmottagare är bosatt.

Detta är uppenbarligen icke en god ordning. Det synes mig därför

angeläget att man snarast tar ställning till frågan om beskattningen av ifrågavarande

bostadsbidrag. Som några remissinstanser anmärkt vore det visserligen

önskvärt att frågan om beskattningen av sociala bidrag över huvud

upptoges till behandling i ett sammanhang. Jag anser det emellertid icke rådligt

att avvakta en utredning av denna fråga i hela dess vidd; en sådan utredning

måste med nödvändighet bli relativt tidsödande. Enligt min mening

bör frågan om beskattningen av bostadsbidragen upptagas till separat behandling

redan nu. Detta är motiverat även av det skälet att bostadsrabatterna

torde — om man bortser från folkpensionerna och de allmänna barnbidragen,

beträffande vilka en särskild skattemässig reglering redan är genomförd

— vara de sociala bidragsformer som är mest allmänna.

Bostadsutredningen har vid sitt ställningstagande till skattefrågan utgått

från att i beskattningsavseende enahanda regler bör gälla beträffande förmån

av hyresavdrag enligt förenämnda 1935 års kungörelse, familjebidrag

enligt 1938 års kungörelse samt familj ebostadsbidrag och bränslebidrag,

vilka samtliga utgår från anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Till denna ståndpunkt kan jag för min del ansluta mig.

Syftet med bidragen är ju att främja sådana familjers bostadsförsörjning,

oavsett huruvida de är bosatta i hyreshus eller egnahem. Den omständigheten

att det i det senare fallet blir fråga om inkomst av förvärvskällan annan

fastighet bör i detta sammanhang ej tillmätas avgörande betydelse. Skillnaden

mellan bidrag till egnahemsägare och bidrag till hyresgäster är särskilt

i fråga om familjebostadsbidragen obetydlig. Bidragen utgår med ungefär

samma belopp till hyresgäster och egnahemsägare och förutsättningarna

för bidragens erhållande är i stort sett desamma.

Även de s. k. trekronorsbidragen, vilka utgår från anslaget till särskilda

bostadsrabatter, bör i skattehänseende bedömas på samma sätt som de nyss

nämnda bidragsformerna. Trekronorsbidragen har ju ett med familjebostadsbidragen

i vissa avseenden likartat syfte och utgår vanligen till familjer,

som åtnjuter familj ebostadsbidrag. Också andra skäl kan anföras för en

likartad behandling.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Enligt min mening bör det icke ifrågakomma att nu taga bort den skattefrihet

som gäller i fråga om de bidragsformer, på vilka 1935 års skatteförordning

anses tillämplig. Följden av den nyss förda argumenteringen blir

då att beskattningsfrågan bör lösas så att samtliga nu ifrågavarande bidrag

— hyresavdrag, familjebidrag, familjebostadsbidrag, bränslebidrag och trekronorsbidrag

— undantages från skatteplikt. Denna lösning har även i allmänhet

förordats i de tidigare nämnda framställningarna och remissyttrandena.

Med hänsyn till att flertalet bidrag i praxis icke beskattas torde genomförandet

av denna skattefrihet medföra ett relativt begränsat skattebortfall.

Ett särskilt skäl för sådan skattefrihet utgör det förhållandet att bidragen

i huvudsak är avsedda att utgå till familjer med barn och alltså att anse

såsom en samhällets hjälp till familjen för bestridande av kostnaderna för

barnen. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att familjebostadsbidragens

storlek i huvudsak ej växlar med bostadens storlek utan i princip är beroende

på barnantalet.

Med hänsyn till det anförda förordar jag att bestämmelser införes om

skattefrihet för samtliga nu ifrågavarande bidrag.

Jämväl det bidrag (»särskilt bostadsbidrag») som 1951 års bostadsutredning

föreslagit i sitt betänkande om samhällets stöd åt bostadsförsörjningen

synes ha sådan karaktär att det — om bidragsformen införes — bör omfattas

av den här föreslagna lagstiftningen.

Beträffande de kommunala bidragen till främjande av bostadsförsörjningen

för mindre bemedlade, barnrika familjer och för ensamstående mödrar

med barn har bostadsutredningen uttalat att det vore önskvärt att dessa bidrag

förklarades skattefria. Någon invändning mot att de kommunala bidragen

behandlas på samma sätt som motsvarande statliga har ej gjorts i remissutlåtandena.

För egen del har jag ej heller något alt erinra häremot.

Jag vill emellertid understryka att det i detta sammanhang endast är fråga

om direkta motsvarigheter till de statliga familjebidragen och familjebostadsbidragen.

I den mån kommunerna lämnar bidrag av annan art till bostadskostnader

— exempelvis bostadstillägg inom folkpensionslagstiftningens

ram — bör de här föreslagna bestämmelserna om skattefrihet icke vara tilllämpliga;

för folkpension gäller som förut nämnts särskilda beskattningsregler.

Till genomförande av förslaget om skattefrihet för bidrag till egnahemsägare

(bostadsrättsinnehavare) har bostadsutredningen förutsatt, att egnahemsägaren

vid beräkning av nettointäkten av fastigheten skulle äga åtnjuta

avdrag för den del av räntan å lånat kapital liksom för den del av

tomträttsavgälden som erlagts medelst bostadsbidraget. Häremot har av

vissa remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands

län, gensagor rests. En sådan avdragsrätt är emellertid nödvändig för att få

full likställdhet i beskattningshänseende mellan bidragen till hyresgäster

och bidragen till egnahemsägare. Den omständigheten att bidraget av olika

skäl icke utbetalas kontant till egnahemsägaren utan användes för gäldande

av ränta och amortering avseende lån å fastigheten bör icke föranleda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

21

till att räntekostnaden skall anses ha guldits av annan än den skattskyldige.

Som riksskattenämnden och kammarrätten påpekat är emellertid en klarläggande

bestämmelse måhända erforderlig för att avdrag skall kunna medges.

Jag förordar därför att en särskild föreskrift meddelas att den omständigheten,

att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill omkostnad

helt eller delvis guldits med bidrag i enlighet med vad nyss nämnts,

icke må föranleda att avdrag vägras för omkostnaden i fråga.

Beträffande den författningsmässiga utformningen av den föreslagna lagstiftningen

om skattefrihet har ett par remissinstanser påpekat att bestämmelser

av denna karaktär rätteligen borde ha sin plats i kommunalskattelagen.

Med hänsyn till att bestämmelserna kan förväntas komma under omprövning

i samband med en utredning av frågan om sociala bidrag över huvud

eller i anslutning till den nu pågående allmänna översynen av kommunalskattelagen

genom 1950 års skattelagssakkunniga, har jag emellertid ansett

lämpligast att de föreslagna bestämmelserna såsom ett provisorium intages

i en särskild författning.

De föreslagna bestämmelserna synes böra träda i kraft snarast möjligt

och tillämpas redan vid innevarande års taxering.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande

av bostadskostnader.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att til!

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Wenker.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Bihang.

Det remitterade förslaget

till

Förordning

angående skattefrihet för vissa bidrag åt familjer med barn.

Härigenom förordnas som följer.

Bidrag, som åtnjutes enligt kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512)

om lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer, kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) om

lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre

bemedlade, barnrika familjer eller kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 547)

om familj ebostadsbidrag och bränslebidrag, skall vid tillämpningen av kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomstskatt icke utgöra

skattepliktig inkomst.

Vad nu sagts skall gälla även i fråga om bidrag, som av statsmedel utgår

enligt grunderna i någon av nyssnämnda kungörelser eller som av kommunala

medel utgives i liknande form och med likartat syfte som bidrag enligt

någon av dessa kungörelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953 och äger tillämpning

å taxering som sker därefter.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 15 juni 1935 (nr 319)

angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

537100. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris proposition med förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostna a1 i texten
  2. BevU 1953:22 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader. s. 1 i texten