Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank, m. m

1953-02-13 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:67, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr

21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank,

m. m.; given Stockholms slott den 13 februari 1953.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen

den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank;
dels

ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Sveriges allmänna

hypoteksbank från 90 till 100 miljoner kronor.

Vidare föreslås att nu gällande bestämmelse i fråga om längsta konverteringstid

för bankens obligationer, 10 år, borttages.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 67.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1)

angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 7 och 8 förordningen den 16 maj 1890

angående Sveriges allmänna hypoteksbank1 skola erhålla följande ändrade

lydelse.

Nuvarande lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken

överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av nittio miljoner

kronor i av staten utgivna obligationer,

ouppsägbara å innehavarens sida

samt förskrivna med fyra och en

halv procent årlig ränta; ägande banken

över dem förfoga efter ty här

nedan sägs.

§ 7.

Hypoteksbanken äger mot obligationer

upptaga lån att inom viss, vid

lånets upptagande bestämd tid återbetalas

antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan

fastställd amortering. Dock må obligationer

till ett nominellt belopp motsvarande

högst en femtedel av sammanlagda

beloppet av hypoteksbankens

utelöpande obligationer vara

ställda att återbetalas utan angivande

av slutlig förfallodag. Lån, som

av hypoteksbanken upptages, skall

vara från hypoteksbankens sida uppsägbart

efter viss tid, högst tio år,

från lånets upptagande; och skola i

övrigt lånevillkoren vara sådana, att

de äro förenliga med grunderna för

Föreslagen lydelse:

§ 4.

Till grundfond för hypoteksbanken

överlämnar staten genom riksgäldskontoret

ett belopp av etthundra miljoner

kronor i av staten utgivna obligationer,

ouppsägbara å innehavarens

sida samt förskrivna med fyra

och en halv procent årlig ränta;

ägande banken över dem förfoga

efter ty här nedan sägs.

§ 7.

Hypoteksbanken äger mot obligationer

upptaga lån att inom viss, vid

lånets upptagande bestämd tid återbetalas

antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan fastställd

amortering. Dock må obligationer

till ett nominellt belopp motsvarande

högst en femtedel av sammanlagda

beloppet av hypoteksbankens

utelöpande obligationer vara

ställda att återbetalas utan angivande

av slutlig förfallodag. Lån, som

av hypoteksbanken upptages, skall

vara från hypoteksbankens sida uppsägbart

efter viss tid från lånets upptagande;

och skola i övrigt lånevillkoren

vara sådana, att de äro förenliga

med grunderna för låns utgivan
-

1 Senaste lydelse se beträffande § 4 1952:257, beträffande § 7 1936:241 samt beträffande

§ 8 1930:203.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

3

Nuvarande lydelse:

låns utgivande till hypoteksföreningarnas

delägare.

§ 8.

Hypoteksbanken äger till hypoteksföreningarna

utlämna lån att

återbetalas antingen genom viss årlig

amortering eller efter viss längre tids

förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som av banken utlämnas, kan,

sedan tio år förflutit från lånets utlämnande,

av låntagaren uppsägas

till inbetalning efter ett år. Kapitalrabatt

och övriga kostnader, som

banken vid sin upplåning kan hava

fått vidkännas, skola vid låns utlämnande

till föreningarna av dem gäldas

efter den beräkning av dessa omkostnader,

som bankens delägare vid

varje ordinarie sammankomst skola

för tiden till nästa ordinarie sammankomst

fastställa; dock äga delägarna

å sådan sammankomst besluta,

att omförmälda kapitalrabatt och

kostnader må kunna gäldas genom

årliga avbetalningar under viss tid,

ej överstigande tio år från låns utlämnande.

I övrigt---- om året.

Föreslagen lydelse:

de till hypoteksföreningarnas delägare.

§ 8.

Hypoteksbanken äger till hypoteksföreningarna

utlämna lån att

återbetalas antingen genom viss årlig

amortering eller efter viss längre tids

förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som av banken utlämnas, kan,

därest hypoteksbanken icke finner

villkoren för bankens förbindelser

utgöra hinder däremot, sedan tio år

förflutit från lånets utlämnande, av

låntagaren uppsägas till inbetalning

efter ett år. Kapitalrabatt och övriga

kostnader, som banken vid sin upplåning

kan hava fått vidkännas,

skola vid låns utlämnande till föreningarna

av dem gäldas efter den

beräkning av dessa omkostnader,

som bankens delägare vid varje ordinarie

sammankomst skola för tiden

till nästa ordinarie sammankomst

fastställa; dock äga delägarna å sådan

sammankomst besluta, att omförmälda

kapitalrabatt och kostnader

må kunna gäldas genom årliga

avbetalningar under viss tid, ej överstigande

tio år från låns utlämnande.

I övrigt —--om året.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari

1953.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund,

Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om höjning

av grundfonden för Sveriges allmänna hg po t eksbank, m. m. samt

anför därvid följande.

Enligt § 4 förordningen den IG maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges

allmänna hypoteksbank — sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen den

23 maj 1952, nr 257 — överlämnar staten till grundfond för hypotelcsbanken

genom riksgäldskontoret ett belopp av 90 miljoner kronor i av staten

utgivna obligationer, ouppsägbara å innehavarens sida samt förskrivna med

41/2 procent årlig ränta; och äger banken förfoga över dem efter vad i förordningen

närmare angives. Vidare stadgas i § 5, att hypoteksbanken må

utgiva obligationer mot viss säkerhet och att sammanlagda beloppet av utelöpande

obligationer icke vid något tillfälle ma uppgå till mera än tio gånger

beloppet av grundfonden. I § 7 föreskrives, att lån, som av hypoteksbanken

upptages, skall vara från liypotcksbankens sida uppsägbai t efter viss tid,

högst 10 år från lånets upptagande. Slutligen kan jämlikt § 8 lån, som av

banken utlämnas, sedan 10 år förflutit från lånets utlämnande av låntagaren

uppsägas till inbetalning efter ett år.

I en den 10 november 1952 dagtecknad skrift har styrelsen över Sveriges

allmänna hypoteksbank hemställt, att det såsom grundfond för hypoteksbanken

överlämnade beloppet måtte höjas från 90 till 100 miljoner kronor

eller det högre belopp, som kunde befinnas lämpligt. Styrelsen har anfört, att

beloppet av bankens utelöpande obligationer kunde vid 1952 års utgång beräknas

uppgå till ca 850 miljoner kronor. Utrymme funnes därefter för

banken att försälja obligationer intill ett belopp av ytterligare ca 50 miljoner

kronor och att därmed möjliggöra en motsvarande kreditgivning. Detta belopp

kunde emellertid icke beräknas förslå för hypoteksföreningarnas kreditgivning

så länge, att en framställning om höjning av grundfonden kunde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

5

uppskjutas till 1954 års riksdag. Trots den restriktivitet vid kreditgivningen,

som hypoteksinstitutionen ålagt sig i överensstämmelse med gällande överenskommelse

med riksbanken om kreditbegränsning och som resulterat i att

en mängd låneframstäliningar icke blivit tillgodosedda, beräknades föreningarnas

nettoutlåning under år 1952 öka med ca 80 miljoner kronor. Låneefterfrågan

kunde icke väntas bli mindre under år 1953. Inom hypoteksföreningarna

hade uppstått en köbildning av låneansökningar, vilka i brist på tillgängliga

medel för utlåningen icke kunde tillgodoses under år 1952 och som

därför uppskjutits till 1953. På grund av att skörderesultatet blivit betydligt

sämre än väntat torde avsevärda nya lånebehov komma att uppstå. Vidare

kunde framhållas, att hypoteksinstitutionens andel i den totala kreditgivningen

mot statlig lånegaranti utvisade en tendens till fortsatt ökning. Av de

fyra i garantilångivningen för jordbruksändamål deltagande kategorierna av

kreditinrättningar, nämligen affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor och

hypoteksföreningar, hade enligt lantbruksstyrelsens statistik hypoteksföreningarna

under budgetåret 1951/52 utlämnat det största beloppet lån med

statlig lånegaranti eller nära 12 miljoner kronor.

Under senare år tillämpade principer för frågan om höjning av hypoteksbankens

grundfond innebure, har bankstyrelsen vidare framhållit, att grundfonden

vid varje tillfälle höjts med ett så jämförelsevis ringa belopp att ny

framställning om höjning av grundfonden måste göras vart eller vartannat

år. Styrelsen ifrågasatte om en så ofta återkommande behandling av denna

fråga icke innebure en onödig omgång. Enligt styrelsens mening skulle utan

olägenhet en större höjning av grundfonden kunna på en gång beslutas.

Under alla förhållanden borde enligt styrelsens mening grundfonden icke

höjas med mindre belopp än 10 miljoner kronor.

över styrelsens framställning har infordrade utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksbanken har uttalat att fullmäktige icke hade något att

erinra mot bifall till framställningen. Fullmäktige har därvid i anslutning

till de synpunkter som framförts av bankstyrelsen uttalat, att fullmäktige

ville understryka att bankens upplåning och därmed föreningarnas kreditgivning

måste vara beroende av överenskommelserna mellan riksbanken och

kreditinstituten angående en restriktiv kreditgivning. De formella förutsättningarna

för upplåningen, som sammanhängde med reglerna om grundfondens

storlek, kunde därför i och för sig i nuvarande läge på intet sätt få

innebära någon rätt för hypoteksinstituten att upp till den formella gränsen

få något företräde för sina kreditbehov. Deras låneverksamhet måste fortfarande

och oberoende av sagda formella regler bedrivas på ett sätt som

stode i överensstämmelse med den allmänna restriktiviteten på kreditmarknaden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

I detta sammanhang berör även fullmäktige fråga om ändring i för hypoteksbanken

gällande bestämmelser för konvertering av obligationslån och

erinrar därvid om att fullmäktige i yttrande den 20 november 1952 över

realkreditutredningens betänkande med förslag om samförvaltntng av stadshypoteks-

och bostadskreditorganisationerna, i fråga om tiden för konverteringsrättens

inträde för sistnämnda organisationers obligationslån — för

närvarande 10 år — anfört bl. a. följande:

»Den senaste tidens utveckling på kapitalmarknaden har emellertid visat

angelägenheten av att tiden för konverteringsrättens inträdande kan anpassas

till det aktuella läget på denna marknad. Understundom kan det sålunda

vara lämpligt att ifrågavarande tid understiger tio år och vid andra tillfällen

är det önskvärt att kunna tillämpa en längre tid. Fullmäktige vilja därför

föreslå, att någon bestämd gräns av tiden för konverteringsrättens inträdande

icke fastställes. I samband härmed torde det vara nödvändigt att även

ändra övriga med konverteringsrätten sammanhängande föreskrifter för de

båda institutionerna.»

Enligt fullmäktiges uppfattning borde motsvarande föreskrifter för hypoteksbanken

ändras i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits beträffande

stadshypoteks- och bostadskreditkassorna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har meddelat, att fullmäktige på de skäl,

som anförts till stöd för den gjorda framställningen, icke funnit anledning

till erinran mot en ökning av hypoteksbankens grundfond från 90 miljoner

kronor till 100 miljoner kronor.

Bank- och fondinspektionen har yttrat, att inspektionen ur de synpunkter

inspektionen företrädde, ej hade något att erinra mot att hypoteksbankens

grundfond höjdes så, att banken erhölle möjlighet att fullfölja sin låneverksamhet.

Inspektionen ansåge dock, att grundfondstillskottet nu borde

kunna begränsas till 10 miljoner kronor och anför därom följande.

Styrelsen för liypoteksbanken har ifrågasatt, om man icke nu kunde på

en gång medgiva en större höjning av grundfonden och därigenom undvika

den omgång som varit förenad med de upprepade, små grundfondstillskotten

under senare år. Att vissa olägenheter äro förenade med det nuvarande

fondtäckningssystemet för hypoteksbanken vill inspektionen gärna instämma

i; och det kunde väl därför ligga nära till hands att förorda en sådan

engångshöjning av grundfonden, som hypoteksbanken antyder. Ämbetsverket

vill emellertid gå ett steg längre än hypoteksbanken och ställa den frågan,

huruvida grundfondssystemet för framtiden överhuvud bör bibehållas.

Härom får inspektionen ytterligare anföra.

Då staten på sin tid tillsköt grundfond åt hypoteksbanken hade denna icke

något eget kapital och dess lokalorgan, hypoteksföreningarna, endast obetydliga

reserver. Situationen härutinnan har emellertid sedan dess avsevärt

förändrats, i det att hypoteksinstitutionen vid 1951 års utgång redovisade

reservfonder å tillhopa inemot 27 miljoner kronor, varav nära 11 miljoner

kronor föllo på hypoteksbanken och återstoden på de tio föreningarna; i

förhållande till den totala obligationsskulden utgjorde reserverna inemot

3,5 procent. Om man vidare besinnar, att hypoteksinstitutionens förluster

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

/

i kreditgivningen torde ha varit ytterst obetydliga, och man jämväl beaktar

det förhållandet att jordbruksnäringen icke under en överskådlig framtid

kan förutsättas bli mera riskbetonad än under de år hypoteksinstitutionen

hittills varit verksam, har man anledning fråga sig, om icke staten numera

kunde befrias från att utställa ytterligare grundfondsförbindelser; inspektionen

har i varje fall svårt att föreställa sig att kursen på hypotelcsbankens

obligationer skulle ogynnsamt påverkas av att den nu stipulerade grundfondsrelationen

— som för övrigt lagfästes först 1930 — slopades och att följaktligen

ytterligare tillskott till denna onödiggjordes. Den funktion som relationsregeln

under de senaste åren kunnat fylla, nämligen att utgöra eu

broms på institutionens marknadsupplåning och därmed på kreditgivningen,

torde utan svårighet kunna ombesörjas medelst något annat utav de penningpolitiska

instrument, varöver riksbanken numera förfogar.

Inspektionen vill därför förorda att, så snart tillfälle därtill gives, förevarande

bestämmelse blir föremål för en förutsättningslös prövning. I avbidan

härpå synes grundfonden nu böra höjas med 10 miljoner kronor.

I skrivelse den 10 februari 1953 har styrelsen över Sveriges allmänna

hypoteksbank i anledning av den av fullmäktige i riksbanken väckta frågan

om ändrade bestämmelser för konvertering av hypoteksbankens obligationslån

uttalat, att inom hypoteksinstitutionen den meningen torde vara allmänt

utbredd, att det vore att beklaga om den praxis, som mycket länge varit

rådande beträffande svenska obligationslån över huvud taget, innebärande

konverteringsrätt för låntagaren efter 10 år, icke bleve bestående. Den

huvudsakliga anledningen till denna praxis vore förefintligheten sedan

lång tid tillbaka av motsvarande bestämmelse för hypoteksinstitutionerna.

Emellertid hade, har styrelsen vidare anfört, ifrågavarande praxis redan

blivit upphävd, eftersom såväl staten som kommuner och industriföretag

upptagit lån med konverteringsrätt efter 15 år. Därigenom fyllde bestämmelsen

i hypoteksinstitutionens författningar icke längre någon funktion

som normgivande beträffande konverteringstiden. Då härtill komme att

bestämmelsen om den 10-åriga konverteringsrätten i själva verket innebure

en inskränkning i hypoteksinstitutionens rätt att anpassa lånevillkoren

efter det aktuella läget på penningmarknaden, syntes icke längre några

sakliga skäl kunna åberopas emot att bestämmelsen upphävdes. Ett genomförande

av bankofullmäktiges förslag torde föranleda ändring av 7 § och

8 § första stycket i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Däremot syntes någon ändring icke behöva göras i förordningen den 16 maj

1890 angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande

och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända. Denna förordnings

13 § hänvisade nämligen till de villkor och bestämmelser, som i bankförordningen

vore föreskrivna för lån från hypoteksbanken till hypoteksförening,

och några särskilda bestämmelser om konverteringsrätt återfunnes

icke i författningen angående hypoteksföreningarna.

Departementschefen. I en tidigare i år framlagd proposition nr 56 har jag

tillstyrkt en av styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

gjord framställning om höjning av kassans grundfond. Jag påpekade däi''vid

att de formella förutsättningarna för stadshypoteksinstitutionens upplåning,

som sammanhängde med reglerna om grundfondens storlek, i nuvarande

läge på intet sätt finge innebära någon rätt i och för sig för hypoteksinstituten

att upp till den formella gränsen få något företräde för sina kreditbehov.

Detta uttalande äger tillämpning jämväl beträffande allmänna hypoteksbankens

låneverksamhet. Med understrykande härav anser jag mig

kunna tillstyrka den begärda höjningen av hypoteksbankens grundfond från

90 till 100 miljoner kronor. Därest riksdagen biträder ändringsförslaget,

torde riksdagen samtidigt böra besluta att obligationer i vederbörlig ordning

skall ställas till förfogande.

Beträffande bankofullmäktiges förslag om slopande av den nuvarande 10- årsgränsen för konvertering av hypoteksbankens obligationslån får jag erinra

om att jag i nyssnämnda proposition nr 56 redan tillstyrkt en sådan

ändring beträffande stadshypoteks- och bostadskreditorganisationernas obligationslån.

Av motsvarande skäl som anförts i nämnda ärende anser jag

mig även för hypoteksbankens del böra förorda att den nuvarande 1 O-årsgränsen

borttages.

De av mig framlagda förslagen torde föranleda ändring av §§ 4, 7 och 8

i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning

om ändring i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges

allmänna hypoteksbank,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks

grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till

förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor

med rätt för banken att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna

i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

580233

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition a1 i texten