Sök i Ratio Lex

Angående befrielse från betalningsskyldighet för viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran på grund av borgen

1953-02-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:72, Angående befrielse från betalningsskyldighet för viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran på grund av borgen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse från

betalningsskyldighet för viss allmänna arvsfonden tillkommande

fordran på grund av borgen; given Stockholms

slott den 20 februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över finansärenden. hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför.

Den 1 oktober 1934 utfärdade Olga Lundquist till Emilia Theresia Wilhelmina

Rambach ett skuldebrev å 11 300 kronor jämte ränta. Skuldebrevet försågs

med proprieborgen av Olga Lundquists make Karl Emil Lundquist samt

makarnas tre barn, däribland Evert Lundquist.

Sedan Theresia Rambach den 8 april 1941 avlidit utan att efterlämna annan

arvinge än allmänna arvsfonden, anhöll Olga Lundquist jämte hennes tre

barn i en den 12 januari 1945 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift om

befrielse från skyldighet att till arvsfonden erlägga betalning på grund av

berörda skuldebrev.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 72.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 72.

Över ansökningen avgavs yttranden av överståthållarämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet.

Överståthållarämbetet anförde bl. a. följande.

Såsom framgår av handlingarna, har ifrågavarande skuld uppkommit därigenom

att Theresia Rambach vid olika tillfällen under åren 1925—1934 överlämnat

varierande belopp till makarna Lundquist, vilka på grund av mannens

sjukdom befunnit sig i ekonomiska svårigheter. När de försträckta medlen

överskridit 4 000 kronor, hade hustru Lundquist utfärdat ett kvitto å beloppet.

Sedan försträckningarna den 1 oktober 1934 stigit till sammanlagt 11300

kronor, hade hon utskrivit den ifrågavarande skuldförbindelsen och anmodat

sina barn att teckna borgen å densamma. Enligt sökandenas samstämmande

uppgifter skulle såväl utfärdandet av skuldförbindelsen som tecknandet av

borgensförbindelserna hava skett på hustru Lundquists eget initiativ. Theresia

Rambach skulle således icke hava uttryckt någon önskan därom. Hon

skulle icke ens hava påräknat att erhålla betalning utan endast önskat att under

sin livstid få uppbära ränta å beloppet. Hustru Lundquist hade emellertid

velat lämna ett erkännande av den ekonomiska hjälpen och såsom ytterligare

uttryck för sin erkänsla anmodat barnen att gå i borgen. Hustru Lundquist

och Theresia Rambach voro barndomsvänner. Vänskapen hade bestått genom

åren och kommit att omfatta jämväl övriga medlemmar av familjen Lundquist.

Såväl mannen som hustrun Lundquist hava numera avlidit, mannen den 5

april och hustrun den 20 juli 1945. Dödsbotillgångarna utgöras — förutom

av oguldna pensioner och kontanter om sammanlagt några hundra kronor —

endast av lösöre med ett bouppteckningsvärde av 9 747 kronor. Skulderna

uppgå förutom ifrågavarande skuldförbindelse till 10 598 kronor, varvid icke

medräknats barnens bidrag till familjens utgifter såväl före som efter faderns

död.

Betalning för skuldförbindelsen kan således endast till ringa del erhållas ur

gäldenärens dödsbo. Barnen, som numera synas befinna sig i tämligen goda

ekonomiska omständigheter, ämna betala boets övriga skulder, vilka väsentligen

utgöras av obetalda skatter samt sjukvårds- och begravningskostnader,

och alltså undvika ett realiserande av boets lösöre genom borgenärernas ingripande.

Bortsett från borgensförbindelserna synas föreliggande omständigheter tala

för bifall till framställningen om skuldens avskrivande. Barnen Lundquists

tecknande av borgen föranleder däremot till en viss tveksamhet. Enligt vad

ovan framhållits skulle jämväl borgensförbindelserna endast hava utgjort en

»gest». En omständighet som talar emot detta är, att barnen vid tiden för

hjälpens meddelande bereddes utbildning på föräldrarnas bekostnad, varför

det kan ifrågasättas, huruvida de icke vid tecknandet av borgen ansett sig

framdeles böra svara för den hjälp, som indirekt kommit dem till godo. Å

andra sidan får härvid beaktas, att deras utbildning redan påbörjats vid tiden

för faderns insjuknande och att försträckningarna avsetts för och använts till

av faderns sjukdom föranledda kostnader. I detta sammanhang kan erinras

om att barnen icke skulle ha varit ersättningsskyldiga, därest föreliggande

hjälpbehov tillgodosetts genom fattigvård. Enligt fattigvårdslagstiftningen är

nämligen barns försörjningsplikt gentemot föräldrar villkorlig så tillvida, att

det åligger barn att i mån av behov, å ena, samt förmåga, å andra sidan, försörja

föräldrarna. Den barn åliggande ersättningsskyldigheten för föräldrarna

lämnad vård sträcker sig icke längre än denna försörjningsplikt och

bestämmes sålunda av försörjningspliktens omfattning vid tiden för vården.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

3

Barnen Lundquist ägde vid tiden för lämnandet av ifrågavarande hjälp icke

förmåga att bidraga till föräldrarnas försörjning.

Under åberopande av det anförda finner sig ämbetet för sin del kunna tillstyrka

bifall till framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet yttrade i huvudsak följande.

Det förhållandet att Olga Lundquist anmodat sina barn att teckna borgen

å ifrågavarande skuldebrev giver enligt ämbetets förmenande vid handen,

att hon, som enligt uppgift saknade nämnvärda tillgångar, icke betraktat

skuldebrevet allenast som en tom formalitet utan ansett sig eller — därest

hon icke själv vore i stånd till återbetalning — barnen skyldiga att med ränta

återbetala det henne av Theresia Rambach försträckta beloppet. Detta antagande

torde vinna stöd av ett å skuldförbindelsen den 12 september 1937

tecknat tillägg varigenom Theresia Rambach medgivit »gäldenären respektive

dennes rättsinnehavare» bl. a. att »med iakttagande endast av föreskriven

uppsägningstid av sex månader, när helst de så önska, verkställa uppsägning».

Någon anledning till antagande, att barnen Lundquist icke i vederbörlig

ordning skulle kunna infria skuldförbindelsen torde Theresia Rambach icke

hava haft, då de redan vid tiden för borgensåtagandet vore ägare till en

fastighet vid Tegnérsgatan i Stockholm samt två av dem hade egen arbetsinkomst.

Det har icke heller styrkts, att Theresia Rambach haft för avsikt

att efterskänka sin fordran på makarna Lundquist eller deras barn.

På grund härav och då — även om, såsom överståthållarämbetet anfört,

de penningmedel, som Theresia Rambach försträckt makarna Lundquist, i

första hand avsetts till makarnas uppehälle — medlen åtminstone indirekt

kommit barnen till godo därigenom att det blivit föräldrarna möjligt att i

motsvarande omfattning bidraga till barnens utbildning, samt då sökandena

numera befinna sig i relativt goda ekonomiska omständigheter, finner ämbetet

sig icke kunna förorda bifall till framställningen.

Genom beslut den 24 januari 1947 fann Kungl. Maj :t den av Olga Lundquist

och hennes barn gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl.

Maj :ts åtgärd.

I en den 3 mars 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift anhöll

konstnären Evert Lundquist om befrielse från gäldande av å honom belöpande

andel, 3 655 kr. 67 öre, i ifrågavarande skuld. Till stöd för sin ansökning

åberopade Lundquist sin svaga ekonomiska ställning samt viss sjukdom.

Han vore gift sedan 1943 och hade i äktenskapet två minderåriga barn.

Angående de närmare omständigheterna rörande Lundquists personliga

förhållanden torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, vilka torde få tillhandahållas

vederbörande riksdagsutskott.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anförde i yttrande den 1 november 1950

över sistberörda ansökning bl. a. följande.

_Sökanden har intill den 21 juni 1950 endast inbetalat ett räntebelopp om

97 kronor 60 öre. Av sökanden lämnade uppgifter angående hans ekonomiska

och personliga förhållanden — vilka uppgifter vinna stöd av den genom länsstyrelsen

i Stockholms län verkställda utredningen — giva vid handen, att

sökanden icke kan förväntas bliva i stånd att inom överskådlig tid, om ens

någonsin, fullgöra sitt borgensåtagande. Med hänsyn härtill och då på grund

av borgensförbindelsen, vilken ingåtts före ikraftträdandet av lagen den 27

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

mars 1936 om skuldebrev samt därmed sammanhängande ändring av 10 kap.

11 § handelsbalken m. fl. lagrum, solidarisk betalningsansvarighet icke torde

kunna göras gällande gentemot medlöftesmännen, vill ämbetet icke motsätta

sig bifall till ansökningen.

Genom beslut den 22 december 1950 fann Kungl. Maj:t icke för det dåvarande

skäl bifalla ansökningen.

I en den 30 januari 1952 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

Evert Lundquist gjort förnyad framställning om befrielse från ifrågavarande

skuld.

Såväl länsstyrelsen som kammaradvokatfiskalsämbetet ha tillstyrkt bifall

till den föreliggande ansökningen. Ämbetet har därvid hänvisat till sitt utlåtande

den 1 november 1950 samt i övrigt anfört följande.

Sökanden har intill den 15 maj 1952 endast kunnat erlägga ett kapitalbelopp

av 400 kronor utöver det i ämbetets sagda utlåtande omförmälda

räntebeloppet 97 kronor 60 öre. Den i nu föreliggande ärende verkställda

utredningen utvisar att sökanden synes häfta i skuld med sammanlagt 21 321

kronor 55 öre, därest förevarande borgensslculd icke medräknas, ävensom

att sökanden saknar utmätningsbara tillgångar. Sökandens betalningsmöjligheter

synes icke ha förbättrats och det synes ovisst, huruvida han inom

rimlig tid eller ens någonsin kan erhålla möjlighet att fullgöra sitt borgensåtagande.

Ämbetet vill med hänsyn härtill icke heller nu motsätta sig ett

bifall till ifrågavarande framställning.

Departementschefen. Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda förhållanden

och då såsom länsstyrelsen och kammaradvokatfiskalsämbetet

framhållit, det synes ovisst, huruvida sökanden inom rimlig tid eller ens

någonsin kan bliva i stånd att fullgöra sitt borgensåtagande, vill jag tillstyrka

att han befrias från återstående skuld till allmänna arvsfonden på

grund av ifrågavarande borgen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Evert Lundquist må befrias från skyldigheten att gälda

allmänna arvsfondens återstående fordran på grund av omförmälda

borgen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Fjellander.

537182. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Stomorrfors kraftstation m. in. a1 i texten
  2. SU 1953:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från betalningsskyldighet för viss allmänna arvsfonden tillkommande fordran på grund av bo s. 1 i texten