Angående ombesörjande i vissa fall av den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats
1953-02-13 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:84, Angående ombesörjande i vissa fall av den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr S.f.
1
Nr 84.
Kungl- Maj:ts proposition till riksdagen angående ombesörjande
i vissa fall av den undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats; given Stockholms slott den 13
februari 1953.
Ivungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Ivar Persson.
Propositionens huvudsakliga innehåll:
För att underlätta möjligheterna att på tillfredsställande sätt ombesörja
den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats, må enligt medgivande
av 1952 års riksdag i skoldistrikt inrättas icke-ordinarie folkskollärartjänst,
gemensam för distriktet och ett angränsande distrikt med distriktsöverlärare.
Denna anordning föreslås nu vidgad till att avse även
två eller flera varandra närbelägna skoldistrikt. I angivet syfte föreslås
vidare i förevarande proposition, att inom ett skoldistrikt eller gemensamt
för två eller flera skoldistrikt skall kunna inrättas icke-ordinarie lärartjänst,
förenad med viss undervisningsskyldighet i slöjd. Vissa åtgärder bör vidtagas
för att underlätta rekryteringen av de gemensamma tjänsterna.
1 — Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 84-
2
Kungl. Maj:ts proposition nr S/f.
TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 februari 1953.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup,
Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen,
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor
rörande ombesörjande i vissa fall av undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats, och anför därvid följande.
I. Inledning.
Enligt folkskolestadgan skall i skoldistrikt med minst 10 lärara vdelningar
i regel finnas en distriktsöverlärare, vilken skall vara ordinarie folkskollärare
i distriktet. För distriktsöverlärare skall skolöverstyrelsen enligt
kungörelsen 1946: 528 fastställa undervisningsskyldigheten per vecka, vilken
skall stå i visst förhållande till antalet läraravdelningar i distriktet.
Undervisningsskyldigheten skall exempelvis i distrikt med 10—19 läraravdelningar
bestämmas inom latituden 18—26 veckotimmar och i distrikt
med lägst 50 läraravdelningar utgöra 5 veckotimmar.
Med anledning av framställningar från flera skoldistrikt om inrättande
av icke-ordinarie folkskollärartjänster, vilkas innehavare skulle fullgöra
huvudsakligen undervisning, från vilken distriktsöverlärare enligt nämnda
kungörelse befriats och för vilken eljest måste anställas timlärare, framhöll
skolöverstyrelsen i skrivelse den 27 november 1951 huvudsakligen följande.
Svårigheter hade flerstädes uppkommit att tillfredsställande ordna denna
undervisning. Sålunda var det oftast omöjligt att för ändamålet erhålla
timlärare, som avlagt folkskollärarexamen. Då efter kommunindelningsreformens
genomförande distriktsöverlärare skulle komma att anställas i de flesta
skoldistrikten, ansåg överstyrelsen åtgärder böra vidtagas för att nämnda
svårigheter i görligaste mån skulle kunna undanröjas. Överstyrelsen föreslog
därför, att under vissa förutsättningar skulle kunna inrättas ickeordinarie
folkskollärartjänst, förenad med tjänstgöring i två skoldistrikt
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
eller med undervisning i slöjd högst 10 veckotimmar. Också en för två
distrikt gemensam lärare borde kunna få inräkna slöjd i tjänstgöringsskyldigheten.
I detta sammanhang berörde överstyrelsen även frågan, huruvida
statsbidrag kan utgå till flera lärartjänster i ett skoldistrikt än som motsvarar
antalet läraravdelningar. Efter granskning av gällande bestämmelser
i ämnet kom överstyrelsen till den slutsatsen, att så är möjligt.
Med anledning av skolöverstyrelsens framställning föreslog Kungl. Maj:t
i propositionen 1952:203 riksdagen att medgiva, att i skoldistrikt, där särskilda
svårigheter förelåg att ordna den undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats, finge, 1 huvudsaklig överensstämmelse med vad 1 propositionen
förordats, inrättas icke-ordinarie folkskollärartjänst med tjänstgöringsskyldighet
för innehavaren jämväl i ett angränsande skoldistrikt.
Beträffande överstyrelsens förslag om inrättande av icke-ordinarie folkskollärartjänst,
vars innehavare skulle fa fullgöra högst 10 veckotimmar
av sin undervisningsskyldighet i slöjd, uttalade jag vid anmälan av dessa
frågor, att jag insåg, att en dylik anordning i många fall skulle underlätta
anskaffande av kompetent lärare för berörda undervisning, men att jag då
icke var beredd att tillstyrka förslaget. Jag framhöll slutligen, att jag delade
överstyrelsens uppfattning, att statsbidrag kan utgå till flera lärartjänster
i ett skoldistrikt än som motsvarar antalet läraravdelningar.
Riksdagen biföll det i propositionen framlagda förslaget (SU 141; Rskr
289). Ett i motionerna I: 479 och II: 641 framställt yrkande, att riksdagen
måtte medgiva inrättande i vissa fall av icke-ordinarie folkskollärartjänst
med undervisningsskyldighet i slöjd i enlighet med skolöverstyrelsens förslag,
avslogs.
Med stöd av riksdagens beslut utfärdade författningsbestämmelser i ämnet
innefattas i kungörelsen 1952:444, som trädde i kraft den 1 juli 1952.
Bestämmelserna innebär huvudsakligen följande.
Om i ett skoldistrikt med distriktsöverlärare särskilda svårigheter föreligger
att på tillfredsställande sätt anordna den undervisning, från vilken
distriktsöverläraren befriats, ma för avhjälpande av dessa svårigheter inrättas
en icke-ordinarie folkskollärartjänst, gemensam för distriktet och ett
angränsande distrikt med distriktsöverlärare. För inrättande av dylik tjänst
fordras skriftlig överenskommelse mellan distrikten samt medgivande av
statens folkskolinspektör. Medgivandet skall avse högst ett år i sänder.
Ijänsten inrättas i det distrikt, där större delen av tjänstgöringen skall
fullgöras, eller, vid lika omfattning av tjänstgöringen, i det distrikt inspektören
bestämmer. Medför tjänstgöringen kostnader för oundgängligen
erforderliga resor, får dessa ersättas med skäligt belopp. Därest skoldistrikten
ej avtalar annat, skall de kostnader för tjänsten, som åvilar distrikten
och ej täckes av statsbidrag, bestridas av respektive distrikt i förhållande
till det antal veckotimmar, som läraren skall fullgöra i distriktet.
Vid riksdagsdebatten i anledning av nyssberörda proposition uttalade
jag, beträffande skolöverstyrelsens förslag om inräknande i icke-ordinarie
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 8Jf.
folkskollärares tjänstgöringsskyldighet av slöjdundervisning i begränsad
utsträckning, bland annat att de ekonomiska och lönetekniska konsekvenserna
av en dylik utvidgning då ännu ej kunnat tillfredsställande utredas.
Jag förklarade mig övertygad om att den i propositionen föreslagna anordningen
skulle komma att leda till en godtagbar linje, som när nämnda konsekvenser
blivit bättre undersökta kunde vidare utvecklas.
På min hemställan har Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 uppdragit åt
/. d. undervisningsrådet David Andersson att, bland annat, verkställa utredning
rörande olika möjligheter för skoldistrikt med distriktsöverlärare
att annorledes än genom inrättande av icke-ordinarie folkskollärartjänst,
som är gemensam för distriktet och ett angränsande distrikt, ombesörja
den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats. Utredningsmannen
har den 15 december 1952 avlämnat utredning och förslag i detta hänseende.
Över utredningen har yttranden avgivits av samtliga statens folkskolinspektörer,
skolöverstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket och statens
lönenämnd. Därjämte har Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund
och Sveriges överlärarförbund gemensamt yttrat sig
i ärendet, varjämte särskilt yttrande beträffande viss del av utredningen
inkommit från Läroverkslärarnas riksförbund.
II. Utredningsmannens förslag.
1. Inrättande i vissa fall av för två eller flera skoldistrikt
gemensam icke-ordinarie folkskollärartjänst.
Utredningsmannen föreslår följande ändringar av gällande bestämmelser,
nämligen
att för avhjälpande av inom skoldistrikt med distriktsöverlärare föreliggande
svårigheter att pa ett tillfredsställande sätt ordna den undervisning,
från vilken distriktsöverlärare befriats, må inrättas en för tva eller flera
skoldistrikt gemensam icke-ordinarie folkskollärartjänst;
att dylik tjänst må inrättas icke endast, då skoldistrikten gränsar intill
varandra, utan även då de är varandra närbelägna; samt
att folkskolinspektörens medgivande till inrättande av sådan tjänst skall
bestämmas att gälla tills vidare, så länge förhållandena motiverar tjänstens
bibehållande, dock högst tre år i sänder.
Då med hänsyn till tjänstgörings- och anställningsförhållandena svårigheter
kan möta att erhålla lärare till ifrågavarande tjänster, bör åtgärder
vidtagas för att underlätta rekryteringen av dessa tjänster. I detta syfte
föreslås,
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
att för innehavare av nu ifrågavarande tjänster skall gälla samma lättnader
i fråga om villkoren för extra ordinarie anställning, som enligt kungörelsen
1952:422 gäller beträffande lärare vid B2- eller B3-skolor;
att innehavare av sådan tjänst efter viss tids anställning som extra ordinarie
lärare skall kunna placeras i lönegrad Ce 21; samt
att lärare, vars tjänstgöring i två eller flera skoldistrikt föranleder tidsödande
resor, skall, efter medgivande av folkskolinspektören, äga att i sin
undervisningsskyldighet inräkna viss del av den tid, som åtgår för resor,
dock högst 3 veckotimmar.
Enligt kungörelsen 1952: 444 må skoldistrikt ersätta lärare på gemensam
tjänst hans kostnader för oundgängligen erforderliga resor. Utredningsmannen
föreslår, att skoldistrikt må kunna erhålla bidrag av statsmedel till
denna resekostnadsersättning med belopp, som folkskolinspektören prövar
skäligt, dock högst 300 kronor per år och tjänst.
För att lärarens tjänstgöring vid skolorna i de olika distrikten skall kunna
fördelas på lämpligt sätt, bör folkskolinspektören bemyndigas att, då
förhållandena så påkallar, medge viss till en eller annan timme begränsad
minskning i överlärarens under visningsskyldighet en vecka med motsvarande
höjning följande vecka.
2. Inrättande i vissa fall av icke-ordinarie folkskollärartjänst,
vars innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i slöjd.
Utredningsmannen föreslår,
att sådan icke-ordinarie folkskollärartjänst må kunna inrättas, vars innehavare
må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet, dock högst 10
veckotimmar, i slöjd;
att, där så från undervisningssynpunkt befinnes lämpligt, den fyllnadstjänstgöring
i slöjd, som skall fullgöras av den icke-ordinarie läraren, i stället
må fullgöras av annan vid skolan anställd folkskollärare mot att den ickeordinarie
läraren under motsvarande antal timmar meddelar undervisning
i kunskapsämnen, eventuellt engelska;
att för inrättande av dylik icke-ordinarie folkskollärartjänst samt för
vidtagande av i nästföregående stycke avsedd anordning, skall fordras medgivande
av folkskolinspektören, vilket medgivande skall bestämmas att
gälla tills vidare, så länge förhållandena motiverar anordningens bibehållande,
dock högst tre år i sänder; samt
att nu föreslagna bestämmelser skall gälla vare sig innehavaren av sådan
tjänst fullgör sin tjänstgöring i ett skoldistrikt eller har sin tjänstgöring
förlagd till två eller flera skoldistrikt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
3. Inrättande i vissa fält av icke-ordinarie folkskollärartjänst,
vars innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i statlig eller högre kommunal skola.
I anslutning till vad som gäller beträffande folkskollärare i försoksdistrikt
föreslår utredningsmannen,
att sådan icke-ordinarie folkskollärartjänst må kunna inrättas, vars innehavare
må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet i statlig eller
högre kommunal skola;
att undervisningsskyldigheten till sin huvudsakliga del skall fullgöras i
folkskolan och att, om undervisning i slöjd ingår i tjänsten, dylik undervisning
får omfatta sammanlagt högst 10 veckotimmar;
att tjänstgöringen i den högre skolan ej skall medföra nedsättning av
det timtal, vartill lärarens undervisningsskyldighet som folkskollärare uppgår,
dock att för varje undervisningstimme under sådan tjänstgöring utöver
lön skall utgå särskild ersättning med 1 krona;
att för inrättande av dylik icke-ordinarie folkskollärartjänst skall fordras
medgivande av folkskolinspektören, vilket medgivande skall bestämmas att
gälla tills vidare, så länge förhållandena motiverar anordningens bibehållande,
dock högst tre år i sänder; samt
att avlöning till läraren skall utgå och statsbidrag sökas enligt för folkskollärartjänst
gällande bestämmelser och att, bland annat med hänsyn härtill
och för att undvika svårtillämpade fördelningsregler, annan fördelning
av kostnaderna för sådan tjänst icke skall ifrågakomma, än att den högre
skolan svarar för den till läraren utgående särskilda ersättningen och att
skoldistriktet, som erhåller fullt statsbidrag till tjänsten, svarar för övriga
kostnader.
4. Statsbidrag till folkskollärartjänst, då antalet tjänster
överstiger antalet läraravdeiningar i skoldistrikt.
Utredningsmannen föreslår,
att författningsbestämmelser utfärdas, varav framgår att statsbidrag kan
utgå till samtliga inom ett skoldistrikt i vederbörlig ordning inrättade lärartjänster,
som innehas av ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare, oaktat
antalet lärartjänster i distriktet överstiger antalet läraravdeiningar.
7
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84.
III. Motiveringen till utredningsmannens förslag.
Av handlingarna inhämtas bland annat följande.
Nuvarande förhållanden.
V tredning smannen.
En av utredningsmannen verkställd undersökning — baserad på uppgifter
från folkskolinspektörerna per den 20 september 1952 och omfattande
956 skoldistrikt, som har distriktsöverlärare — utvisar, att det i flertalet
skoldistrikt varit och är förenat med mer eller mindre framträdande svårigheter
att ordna den undervisning, från vilken överlärarna befriats. I flertalet
av de större skoldistrikt, där undervisningsskyldigheten för överläraren
understiger 10 veckotimmar, fullgöres den undervisning, från vilken överläraren
befriats, av ordinarie eller icke-ordinarie folkskollärare. Anordningen
medför i en del fall ämnesbyten och viss fyllnadstjänstgöring. Även i några
mindre skoldistrikt, där överlärarens undervisningsskyldighet överstiger 10
veckotimmar, är särskilda lärare anställda för fullgörande av sagda undervisning.
Här har dock betydande svårigheter mött, när det gällt att bereda
den anställde icke-ordinarie läraren full tjänstgöring. Hittills har man ansett
sig kunna inräkna ett mindre antal slöjdtimmar i sådan tjänstgöring. En
dylik anordning har, enligt vad några folkskolinspektörer meddelat, tillämpats
ett tjugutal år.
I en del fall har i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen 1952: 444
inrättats en för två skoldistrikt gemensam icke-ordinarie folkskollärartjänst.
Denna anordning torde framdeles komma att tillämpas i större omfattning.
Antalet skoldistrikt, där heltidsanställd lärare fullgör den undervisning,
från vilken överläraren befriats, uppgår för närvarande till nära 20 procent
av skoldistriktens antal. I distrikt, där sådan lärartjänst är inrättad, finnes
en lärartjänst utöver antalet lärara vdelningar. Detta är ofrånkomligt, om
förutnämnda anordningar skall kunna tillämpas.
I de skoldistrikt, där särskild lärare icke kunnat anställas för fullgörande
av ifrågavarande undervisning, bestrides denna nära nog undantagslöst av
timlärare eller av ordinarie eller icke-ordinarie lärare genom fyllnadstjänstgöring.
Fyllnadstjänstgöring förekommer framför allt i distrikt, där överlärarens
undervisningsskyldighet fastställts till 15 veckotimmar eller däröver.
Till övervägande delen fullgöres fyllnadstjänstgöringen av folkskollärare,
men även småskollärare och övningslärare har dylik tjänstgöring.
Den övervägande delen av den undervisning, från vilken överlärarna
befriats, bestrides av timlärare. Utom folkskollärare, vilka utgör flertalet,
är som timlärare anställda, bland andra, fackutbildade övningslärare, småskollärare,
pensionerade folkskollärare och småskollärare, präster, personer
med akademisk examen (fil. kand., teol. kand., fil. mag.), med ämneslärarexamen,
studentexamen, normalskolekompetens eller annan därmed jämförlig
utbildning. Även personer utan någon examen har måst anställas som
timlärare. I icke så få fall, där det ej varit möjligt erhålla annan timlärare,
tjänstgör vederbörande överlärare efter särskilt medgivande som timlärare
utöver honom åliggande undervisningsskyldighet.
Anordningen med folkskollärare som timlärare eller med fyllnadstjänstgöring
av sådan lärare är icke alltid en tillfredsställande lösning av frågan.
I ett betydande antal skolor, där ifrågavarande undervisning omfattar ett
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 8Jt.
större antal timmar utan att man dock kunnat anställa särskild lärare för
denna undervisning, måste undervisningen uppdelas på flera lärare. På
grund härav finns i ganska stor omfattning klassavdelningar, i regel överlärarens
avdelning men vid ämnesbyte även annan lärares avdelning, i vilka
undervisningen bestrides av fyra eller fem lärare, i några fall ännu flera.
Ordnandet av undervisningen på detta sätt måste inverka menligt på skolarbetet,
såväl ifråga om resultatet av undervisningen som beträffande ordningsfrågor.
Det har också framhållits, att även barnens målsmän reagerat
mot nämnda förhållande och önskat få sina barn placerade i klassavdelningar,
där undervisningen bestrides av ett mindre antal lärare.
Redan det förhållandet, att ett så stort antal personer i avsaknad av för
undervisning å folkskolestadiet föreskriven utbildning är anställda som timlärare,
måste betecknas som mindre tillfredsställande. Därtill kommer emellertid,
såsom flera folkskolinspektörer framhållit, olägenheten av ofta återkommande
ombyten av sådana lärare.
Det måste betecknas som synnerligen otillfredsställande, att ett femtiotal
överlärare tjänstgör som timlärare utöver dem åliggande undervisningsskyldighet.
En dylik anordning kan innebära, att syftet med överlärarinstitutionen
förfelas. I regel fullgör de dock endast en del av den undervisning,
från vilken de enligt skolöverstyrelsens beslut skulle vara befriade''.
Såväl folkskolinspektörernas uppgifter och redogörelser rörande här berörda
förhållanden som vad som framkommit vid överläggningar med vissa
folkskolinspektörer har givit vid handen, att det med nuvarande i olika
avseenden gällande bestämmelser icke varit möjligt för ett stort antal skoldistrikt
att på ett tillfredsställande sätt ordna den undervisning, från vilken
överlärarna befriats. Det måste därför anses vara en angelägenhet av största
vikt att ytterligare åtgärder vidtages i syfte att bereda skoldistrikten större
möjligheter att ordna denna undervisning.
1. Inrättande i vissa fall av för två eller flera skoldistrikt
gemensam icke-ordinarie folkskollärartjänst.
U tredn ing sm armén.
Med stöd av bestämmelserna i kungörelsen 1952:444 har för läsåret
1952/53 inrättats 27 gemensamma tjänster. Detta innebär, att 54 distrikt
kunnat ordna ifrågavarande undervisning i enlighet med nämnda kungörelse.
Möjlighet torde emellertid finnas att under vissa förutsättningar, som
senare kommer att beröras, inrätta ytterligare ett antal dylika tjänster.
Frågan härom är nämligen aktuell i flera skoldistrikt. Exakta antalet nya
sådana tjänster har icke kunnat angivas, men såvitt framgår av de uppgifter,
som lämnats av vissa folkskolinspektörer, synes man kunna räkna
med ytterligare ett sextiotal tjänster.
Flertalet folkskolinspektörer framhåller emellertid, att möjligheten att
inrätta en dylik tjänst icke borde vara begränsad till att avse endast sådana
fall, då tjänsten är gemensam för två skoldistrikt. Om bestämmelserna medgav
inrättande av en för exempelvis tre skoldistrikt gemensam lärartjänst,
skulle enligt av folkskolinspektörerna lämnade uppgifter under vissa förutsättningar
kunna inrättas ett 40-tal för tre skoldistrikt gemensamma lärartjänster.
Detta skulle betyda att undervisningen genom denna anordning
skulle kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt i omkring 120 skoldistrikt.
Folkskolinspektörerna har också anfört exempel, som synes visa, att det
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84-
i ytterligare en del fall skulle vara möjligt och lämpligt att tillämpa nyssnämnda
anordning med en för två eller flera skoldistrikt gemensam folkskollärartjänst,
om uttrycket »angränsande skoldistrikt» utbyttes mot förslagsvis
»närbelägna skoldistrikt».
Det kan synas tveksamt, om bestämmelserna bör ändras därhän, att
här avsedd tjänst skulle kunna vara gemensam för flera än två distrikt.
Förhållandena med avseende på kommunikationer, skolornas belägenhet
m. in. kan emellertid vara sådana, att en dylik anordning skulle medföra
mindre olägenheter än då tjänsten är gemensam för endast två skoldistrikt.
Från statlig synpunkt synes i varje fall icke finnas anledning att begränsa
möjligheten att inrätta dylika tjänster till endast sådana fall, där tjänsten
är gemensam för två skoldistrikt.
Vad nu anförts torde i huvudsak kunna gälla som motivering jämväl för
sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser, att en för två eller flera
skoldistrikt gemensam lärartjänst skall få inrättas, då fråga är om såväl
angränsande som varandra närbelägna skoldistrikt, allt under förutsättning
att förhållandena jämväl i övrigt är lämpliga för en sådan anordning.
Ofta, kanske i regel, torde förhållandena vara sådana, att såväl folkskolinspektören
som skoldistrikten kan förutse, att tjänsten blir behövlig
under längre tid än ett år. Med hänsyn härtill bör folkskolinspektörens medgivande
kunna bestämmas att gälla tills vidare, så länge förhållandena motiverar
tjänstens bibehållande, dock att varje tidsperiod, för vilken dylikt
medgivande lämnas, bör avse högst tre år.
Det kan bli förenat med vissa svårigheter att erhålla lärare till tjänster,
vilkas innehavare får sin tjänstgöring förlagd till skolor i flera skoldistrikt.
Det är därför önskvärt, att åtgärder vidtages för underlättande av rekryteringen
av dessa tjänster. Redan den ändring av nuvarande bestämmelser,
som förordats i nästföregående stycke, torde i någon mån tjäna ett sådant
syfte. Mera effektivt verkande åtgärder synes emellertid böra vidtagas.
Enligt kungörelsen 1952:422 angående undantag från vissa villkor för beredande
av ordinarie eller extra ordinarie anställning åt folkskolans lärare
gäller, bland annat, att lärare vid B2- eller B3-skolor kan erhålla extra
ordinarie anställning utan hinder av att de icke uppfyller i avlöningsreglernentet
för folkskolan föreskrivna villkor för erhållande av sådan anställning.
De skäl, som legat till grund för utfärdandet av dessa undantagsbestämmelser,
torde kunna anses äga giltighet i minst lika hög grad beträffande
lärare, varom här är fråga. Deras tjänstgöring är förlagd till två
eller flera skolor, de har ofta att meddela undervisning i olika skolformer,
även i B2- eller B3-skolor, vartill kommer de med resorna mellan skolorna
förenade olägenheterna. Övervägande skäl talar sålunda för att enahanda
undantagsbestämmelser blir tillämpliga på nu ifrågavarande lärare.
Den omständigheten, att nu ifrågavarande lärare kan erhålla endast ickeordinarie
anställning, kan komma att inverka menligt på rekryteringen av
dessa tjänster. Det har också framhållits, att även dylika tjänster vid mera
stadigvarande behov av desamma borde få förändras till ordinarie. Även
om vissa skäl kan tala härför, synes de dock, intill dess större erfarenhet
vunnits, böra bibehållas som icke-ordinarie. De olägenheter i rekryteringshänseende,
som kan bli följden härav, skulle kunna elimineras genom eu
fördelaktigare lönesättning. Vid ett upphävande av de nyssberörda s. k.
karensbestämmelserna för dessa tjänster skulle t. o. m. en nyutexaminerad
lärare omedelbart kunna bli extra ordinarie på en tjänst, varom nu är fråga,
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
därest lians förordnande avser minst en liel termin. Denna undantagsregel
torde verksamt bidraga till att locka de unga lärarna till dessa tjänster.
När en dylik lärare tjänstgjort i 256 dagar och två år förflutit från dagen
för hans examen, är han emellertid behörig att bli innehavare av ordinarie
folkskollärart j än st i vilket skoldistrikt som helst. För honom innebär då
kvarstannandet å en extra ordinarie tjänst av nu ifrågavarande slag en ekonomisk
förlust, i varje fall i nuvarande liige. då möjligheterna att snart
erhålla ordinarie tjänst är stora. Det synes därför lämpligt och skäligt, att
extra ordinarie lärare på tjänst av nu ifrågavarande slag får placeras i lönegrad
med samma ordningsnummer som ordinarie folkskollärartjänst, därest
han uppfyller de i folkskolestadgan angivna tidsvillkoren för anställning som
ordinarie folkskollärare.
För en del lärare med tjänstgöring i flera distrikt kan resorna mellan skolorna
på grund av kommunikationsförhållandena komma att kräva ganska
lång tid, särskilt som vissa väntetider icke alltid torde kunna undvikas.
Det synes rimligt, att läraren i dylika fall skall kunna erhålla viss kompensation
härför. Så sker vid beräknande av undervisningsskyldigheten för
övningslärare, då honom åliggande fyllnadstjänstgöring föranleder tidsödande
resor. I dylika fall kan enligt bestämmelser i 12 i stadgan för övningslärare
ordinarie och extra ordinarie lärare, som å sin tjänst meddelar
undervisning under minst 14 veckotimmar, därutöver få tillgodoräkna högst
tre veckotimmar. Här må erinras om att lärarlönesakkunniga i sin specialmotivering
til! stadgan för övningslärare uttalat, att vid fyllnadstjänstgöring
bör den tid, som åtgår för resor, uppgå till betydligt mer än eu timme i
veckan, innan läraren härför äger tillgodoräkna en veckotimme vid bestämmande
av undervisningsskyldighetens omfattning. Det synes föreligga starka
skäl för att även folkskollärare, vars tjänstgöring föranleder tidsödande
resor, i sin undervisningsskyldighet skall kunna enligt samma grunder få
inräkna viss del av den tid, som åtgår för resor, dock högst tre veckotimmar.
Vissa folkskolinspektörer har framhållit, att, då lärare anställes för tjänstgöring
i två eller flera skoldistrikt, distrikten borde i förekommande fall
få resekostnaderna ersatta av staten eller i varje fall erhålla bidrag av statsmedel
härtill. Härvid har, bland annat, åberopats bestämmelserna om ersättning
åt övningslärare vid resa i samband med fyllnadstjänstgöring. Det
kan givetvis med visst fog göras gällande, att en del av nu ifrågavarande
lärares tjänstgöring fullgöres som fyllnadstjänstgöring_ och att det med
hänsyn härtill kan vara motiverat, att bidrag utgår till resekostnaderna
även i dylika fall. Ett ytterligare och starkare skäl härför synes vara, att
skoldistrikten genom inrättande av lärartjänster av ifrågavarande slag tiU
följd av det ökade bidraget till lärarnas avlöning åsamkas ganska betydande
merkostnader; timlärararvoden i kunskapsämnen utgår ju helt av statsmedel.
Skall distrikten därutöver helt bestrida kostnaderna för lärarnas
resor, då sådana förekommer, kan det befaras, att distrikten på grund av
de ökade kostnaderna anser sig icke kunna eller böra vidtaga sådana för
undervisningens ordnande erforderliga åtgärder, som i utredningen föreslås
och som syftar till att bereda distrikten större möjligheter att erhålla
för denna undervisning kompetenta lärare. Det synes därför angeläget, att
skoldistriktens kostnader icke blir så stora, att distrikten av ekonomiska
skäl väljer från undervisningssynpunkt mindre tillfredsställande anordningar.
Utifrån här anförda synpunkter synes det skäligt och även av förhållandena
påkallat, att bidrag av statsmedel utgår till resekostnader i här
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
berörda fall. Någon större erfarenhet rörande storleken av dessa kostnader
har ännu icke vunnits. Vissa folkskolinspektörer har emellertid uppgivit
beräknade kostnader för ett antal fall. I flertalet angivna fall varierar dessa
mellan 200 och 400 kronor. I en del fall beräknas dock kostnaderna till
högre belopp.
Ett ställningstagande till frågan om statsbidragets storlek bör ske under
hänsynstagande till följande synpunkter. En av förutsättningarna för att
anordningen med en för två eller flera skoldistrikt gemensam lärartjänst
skall befinnas lämplig är, att skolorna, i vilka läraren har att fullgöra sin
tjänstgöring, är belägna på icke alltför långt avstånd från varandra och att
resorna mellan skolorna kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Långa och
besvärliga resor torde nämligen helt naturligt dels inverka menligt på vederbörande
lärares arbetsprestationer i skolan och således även bli till men
för undervisningen, dels ock medföra alltför höga resekostnader. Man torde
visserligen kunna utgå från att anordningar, som skulle medföra dylika
konsekvenser, icke skall medgivas, men statsbidraget synes likväl böra bestämmas
till ett sådant belopp och bestämmelserna därom ges sådan utformning,
att i möjligaste mån ändamålsenliga anordningar vidtages.
2. Inrättande i vissa fall av icke-ordinarie foikskollärartjänst,
vars innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i slöjd.
I förutnämnda skrivelse den 27 november 1951 föreslog skolöverstyrelsen,
bland annat, att i skoldistrikt med distriktsöverlärare, där svårigheter att
ordna undervisningen i överlärarens avdelning förelåg men anordningen med
en för två distrikt gemensam tjänst ej kunde tillämpas, skulle med folkskolinspektörens
medgivande för högst ett år i sänder få inrättas icke-ordinarie
foikskollärartjänst, vars innehavare skulle kunna fullgöra högst 10 veckotimmar
av sin tjänstgöringsskyldighet i slöjd. Som nämnts bifölls ej detta
förslag av statsmakterna.
I överstyrelsens skrivelse anfördes bland annat följande.
Det finnes icke vare sig förbud mot eller medgivande till att i folkskollärares
undervisningsskyldighet inräkna slöjdundervisning. Ett av regeringsrätten
den 23 oktober 1951 meddelat utslag (Anundsjö skoldistrikt)
synes emellertid innebära, att i lärares fullgörande av undervisningsskyldighet
ej må inräknas slöjdundervisning.
Att slöjd är ett övningsämne synes ej böra utgöra hinder för att slöjdundervisning
i visst fall inräknas i folkskollärares undervisningsskyldighet.
De flesta folkskollärare inräknar nämligen undervisning i övningsämnena
teckning, sång och gymnastik i sin undervisningsskyldighet. Förekommer
ämnesbyte, kan detta ske i ganska stor utsträckning. Slöjden intar dock
såtillvida en särställning, att den ej tillhör de allmänt obligatoriska ämnena.
Den allvarligaste invändningen mot inräknande av slöjdundervisning i
undervisningsskyldigheten torde vara av ekonomisk art: slöjdarvodet är
lägre än arvodet för övriga ämnen. De ekonomiska konsekvenserna för statsverkets
del är dock så ringa, att de ej bör inge betänkligheter. I vissa fall
kan anordningen medföra kostnadsminskning för statsverket.
12
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 84.
U tredning smannen.
Av utredningsmannens undersökning har framgått, att möjligheten att
inrätta icke-ordinarie lärartjänst, vars innehavare skulle få fullgöra viss
del av sin undervisningsskyldighet i slöjd, i hög grad skulle bidraga till
undanröjande av föreliggande svårigheter vid ordnandet av förut berörda
undervisning. Det kan sägas, att en bestämmelse, som möjliggör en dylik
anordning, utgör ett viktigt för att icke säga ett nödvändigt komplement
till redan befintliga och nu föreslagna bestämmelser om inrättande av för
flera skoldistrikt gemensamma tjänster. Detta gäller givetvis även beträffande
en del fall, då sagda undervisning kan ordnas genom inrättande av
tjänst, vars innehavare har full tjänstgöring inom ett skoldistrikt. Några
exakta uppgifter om i vilken omfattning ifrågavarande anordning skulle
komma att tillämpas kan icke lämnas, men av de uttalanden, som gjorts
av flera folkskolinspektörer, synes man kunna draga den slutsatsen, att sä
skulle kunna ske i ganska stor utsträckning. Av dessa uttalanden har också
framgått, att lärarens undervisning i slöjd i många fall skulle behöva omfatta
endast ett fåtal timmar.
Vad angår frågans principiella innebörd bör den omständigheten,
att slöjd är ett övningsämne, icke utgöra hinder för att slöjdundervisning
i vissa fall och i viss omfattning får inräknas i folkskollärares undervisningsskyldighet.
Så får ske beträffande andra övningsämnen, såsom
teckning, sång och gymnastik. Visserligen tillhör slöjden icke de i § 12 folkskolestadgan
angivna obligatoriska ämnena i folkskolan men icke heller
det förhållandet synes böra tillmätas avgörande betydelse vid frågans
bedömande.
Principen, att slöjd får inräknas i lärares undervisningsskyldighet, har
i vissa fall redan vunnit tillämpning. Enligt bestämmelserna i § 3 kungörelsen
1946: 309 om fyllnadstjänstgöring för lärare i folk- och småskolor skall,
därest sådan tjänstgöring ej kan uttagas på annat i kungörelsen angivet
sätt, lärarens tjänstgöringsskyldighet utnyttjas för meddelande av undervisning
i slöjd, för vilken statsbidrag kan utgå. I dylika fall får alltså undervisning
i slöjd inräknas i folk- och småskollärares undervisningsskyldighet.
Även i andra skolformer har nämnda princip vunnit tillämpning. Enligt
23 § 4 mom. folkhögskolestadgan må, efter medgivande av skolöverstyrelsen,
undervisning i övningsämnen — ämnet slöjd ej undantaget — ingå
i ämneslärartjänst med högst en tredjedel av det för läraren fastställda
veckotimtalet, därest läraren är villig fullgöra sådan undervisning.
Enligt 15 § tredje stycket kungl. brev den 8 juni 1951 med särskilda bestämmelser
för budgetåren 1951/54 beträffande försöksverksamheten inom
vissa skoldistrikt m. in. må i heltidstjänst för ämneslärare inräknas undervisning
i övningsämnen med högst en tredjedel av det sammanlagda antalet
veckotimmar på tjänsten. Med övningsämne avses där slöjd, teckning, sång
och gymnastik.
Statsmakterna har alltså, vad beträffar såväl folk- och småskolor i allmänhet
som folkskolor inom skoldistrikt med försöksverksamhet ävensom
folkhögskolor, godtagit principen att i lärartjänst i vissa fall får inräknas
övningsämnen — däribland ämnet slöjd — vilka eljest icke kan anses tillhöra
den ämneskrets, som ingår i respektive tjänster. Från principiell synpunkt
synes sålunda inga bärande skäl kunna anföras mot att ämnet slöjd
får, där särskilda förhållanden så påkallar, i viss omfattning inräknas i folkskollärares
undervisningsskyldighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- 13
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ifrågavarande
anordning erinras om att arvodet för undervisning i slöjd är lägre
än ersättningen för undervisning i kunskapsämnen. Om i stället för timlärare
anställes en icke-ordinarie folkskollärare, i vars undervisningsskyldighet
får inräknas även slöjdundervisning i viss omfattning, kommer ersättningen
för sistnämnda undervisning att utgå med högre belopp än det
timarvode, som är fastställt för sådan undervisning. Anordningen medför
alltså i regel en kostnadsökning för såväl staten som skoldistriktet. Storleken
av denna kostnadsökning är beroende av det antal slöjdtimmar, som
får inräknas i lärarens undervisningsskyldighet. För statens vidkommande
stegras kostnaderna i samma mån som slöjdtimmarnas antal ökar. Beträffande
skoldistriktet blir förhållandet omvänt, beroende på att statsbidrag
utgår med 78 procent av timarvodet för slöjdundervisning, medan däremot
timarvodet för undervisning i kunskapsämnen utgår helt av statsmedel.
Följande exempel belyser den. kostnadsökning, som under vissa angivna
förutsättningar kan uppkomma vid anställande av extra ordinarie folkskollärare
i stället för timlärare.
Såsom redan angivits uppkommer de i tabellen angivna kostnadsökningarna
för statsverket under, bland annat, den förutsättningen, att avlöning
Jämförelse beträffande kostnaderna för
1) avlöning åt extra ordinarie folkskollärare och 2) timlärararvoden, då distriktsöverlärarens
undervisningsskyldighet fastställts till A) 10 vkt, B) 7 vkt och C) 5 vkt, och i övrigt under följande
förutsättningar: 39 veckors årlig lästid (214 dagar = 35 2/3 veckor effektiv lästid); ortsgrupp
3; hyresgrupp 2. Avlöning enligt lönegrad Ce 19:19. Timlärararvode i slöjd TC 10, i andra ämnen
TC 17. Fyllnadstjänstgöringen i slöjd omfattar samma veekotimtal som distriktsöverlärarens underyisningsskyldighet.
Vid beräkningarna har bortsetts från eventuellt utgående språktillägg, kallortstillägg
och barntillägg.
Avlöning
Kostnader för
Arvoden
Statsverket
Skol-
distriktet
A) Distriktsöverlärarens undervisningsskyldighet
= 10 vkt
Kronor
Summa
kronor
Kronor
Summa
kronor
Kronor
1) Avlöning åt feo.................
10 932
9 632
1 300
569
2) Arvoden åt timlärare i slöjd 35 2/a X 10 X 7: 25 =
2 586
2017
i andra ämnen 35 2/s> X 20 X 9: 55 =......
6812
9 398
6 812
8 829
Kostnadsökning för avlöning åt e. o. folkskollärare
1 534
803
731
B) Distriktsöverlärarens undervisningsskyldighet
= 7 vkt
l) Avlöning åt feo.........
10 932
9 632
1300
398
2) Arvoden åt timlärare i slöjd 35 Vs X 7X7:25 =
1810
1412
i andra ämnen 35 Va X 23 X 9: 55 = . . .
7 884
9 644
7 834
9 246
Kostnadsökning för avlöning åt e. o. folkskollärare
1288
386
902
C) Distriktsöverlärarens undervisningsskyldighet
= 5 vkt
1) Avlöning åt feo..........
10 932
9 632
1300
2) Arvoden åt timlärare i slöjd 35 2/s X 5 X 7:25 =
1 293
1009
284
i andra ämnen 352/a X 25 X 9: 55 = .
8 515
9 808
8 515
9 524
Kostnadsökning för avlöning åt e. o. folkskollärare
1124
108
1016
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
utgår till vederbörande lärare enligt lönegrad Ce 19, löneklass 19. Fullgöres
tjänstgöringen av lärare, som uppflyttats i högre löneklass, blir självfallet
kostnadsökningen något större. Å andra sidan kommer ett antal dylika,
tjänster att uppehållas av extra lärare med placering i lönegrad Cg 17. För
närvarande uppgår skillnaden mellan lönebeloppen för extra ordinarie
lärare i löneklass Ce 19 och extra lärare i löneklass Cg 17 till 900 kronor.
Om i de i tabellen under A, B och C angivna fallen lönen beräknats för
extra lärare, skulle i stället för kostnadsökningarna å respektive 803, 380
och 108 kronor ha uppkommit kostnadsminskningar för statsverket med i
avrundade tal respektive 100, 500 och 800 kronor. Inrättande av en ickeordinarie
folkskollärartjänst, vars innehavare äger att i sin undervisningsskyldighet
inräkna undervisning i slöjd i viss omfattning, kommer alltså
i eu del fall att medföra en kostnadsökning för statsverket och i en del fall
en kostnadsminskning. Under beaktande av att effektivt verkande åtgärder
är nödvändiga för avhjälpande av svårigheterna att ordna den undervisning,
från vilken överlärare befriats, synes de ekonomiska konsekvenserna icke
vara av den art, att de bör anses utgöra hinder för anordningens genomförande.
Den omständigheten, att folkskollärare kommer att få högre ersättningför
sin slöjdundervisning än övningslärare i slöjd, finner utredningsmannen
icke kunna få några konsekvenser beträffande löner och arvoden till slöjdlärare.
Den ifrågavarande anordningen påkallas av särskilda förhållanden
och skall få tillämpas endast efter särskilt medgivande. Det torde icke heller
vara möjligt att lösa ersättningsfrågan på annat sätt än att lärare, som
fullgör sådan undervisning, erhåller för icke-ordinarie folkskollärare fastställd
lön.
I många fall fordras endast ett fåtal slöjdtimmar för att läraren skall
få full tjänstgöring. Enligt en för fem inspektionsområden gjord undersökning
beräknas sammanlagt ett 30-tal lärartjänster, vari jämväl undervisning
i slöjd skulle ingå, kunna inrättas inom dessa områden; varje tjänst
skulle vara gemensam för två eller flera skoldistrikt. För att bereda innehavarna
av dessa tjänster full tjänstgöring skulle beträffande tjänsterna
i fyra inspektionsområden erfordras, att varje lärare meddelade undervisning
i slöjd högst 5 veckotimmar, och beträffande tjänsterna i ett inspektionsområde
omkring 8 veckotimmar. Det finnes emellertid en del fall, där
ett högre timtal erfordras. Utredningsmannen har kommit till den uppfattningen,
att det av skolöverstyrelsen framförda förslaget, att i lärarnas undervisningsskyldighet
skall få inräknas det antal veckotimmar i slöjd — dock
högst tio — som motsvarar distriktsöverlärarens undervisningsskyldighet,
skulle göra det möjligt för det stora flertalet skoldistrikt, där ifrågavarande
anordning kan ifrågakomma, att på ett tillfredsställande sätt lösa denna
fråga.
i det föregående har berörts endast sådana fall, då lärarens tjänstgöringdirekt
avser den undervisning, från vilken överläraren befriats. Undantagsvis
kan dock inträffa sådana fall. där det vore från undervisningssynpunkt
lämpligt, att undervisning i slöjd finge inräknas i annan lärares undervisningsskyldighet.
I dylika fall bör det vara möjligt för skoldistrikt att lata
den fyllnadstjänstgöring i slöjd, som kräves för att en icke-ordinarie lärare,
varom här är fråga, skall kunna beredas full tjänstgöring, fullgöras av annan
lärare, mot att den icke-ordinarie läraren under motsvarande antal timmar
meddelar undervisning i kunskapsämnen, eventuellt i engelska.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
3. Inrättande i vissa fall av icke-ordinarie folkskollärartjänst,
vars innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i statlig eller högre kommunal skola.
Enligt 13 § av de i kungl. brev den 8 juni 1951 meddelade särskilda bestämmelserna
beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt gäller
följande.
Folkskollärare, som har sin huvudsakliga tjänstgöring å försöksskolans
mellanstadium (klasserna 3—6) eller inom folkskolan i övrigt, må, efter
medgivande av statens folkskolinspektör, fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
inom försöksskolans högstadium eller i statlig eller
högre kommunal skola.
Sådan tjänstgöring skall ej medföra nedsättning av det timantal, vartill
hans undervisningsskyldighet som folkskollärare uppgår. För varje undervisningstimme
inom det högre stadiet skall emellertid utgå särskild ersättning
utöver lön med 1 krona.
Utredning srnannen.
En kombination av undervisningstimmar i statlig eller högre kommunal
skola och sådana undervisningstimmar i folkskola, från vilka distriktsöverlärare
befriats, skulle i vissa fall möjliggöra anställande av icke-ordinarie
folkskollärare med full tjänstgöring och därmed underlätta ombesörjandet
av ifrågavarande undervisningstimmar i folkskolan.
Beträffande folkskolinspektörens medgivande till anordningens genomförande
bör tillämpas samma bestämmelser, som föreslagits skola gälla i
fråga om inrättande av sådana icke-ordinarie folkskollärartjänster, som avses
i föregående avsnitt. Läraren skall ha sin huvudsakliga tjänstgöring
förlagd till folkskolan. Annan maximering av antalet undervisningstimmar
i den högre skolan, än den som indirekt följer härav, synes icke böra ske.
Ingår i tjänsten undervisning i slöjd, synes dock härutöver böra stadgas,
att dylik undervisning får omfatta sammanlagt högst tio veckotimmar.
I fråga om fördelning av kostnader för tjänsten i nu berörda fall bör
enkla och lättillämpade bestämmelser gälla. Avlöning bör utgå och statsbidrag
sökas enligt för folkskollärartjänst eljest gällande bestämmelser.
Fullgöres tjänstgöringen vid högre kommunal skola, synes anledning ej
föreligga att fördela lönekostnaderna för tjänsten mellan folkskolan och
den högre skolan. För kommunen torde nämligen en sådan fördelning icke
lia någon större betydelse från ekonomisk synpunkt. Den högre kommunala
skolan synes dock lämpligen böra svara för samt utbetala den särskilda
ersättning om 1 krona per undervisningstimme, som skall utgå till
läraren. Fullgöres viss del av tjänstgöringen vid en statlig skola, kan visserligen
skäl anföras för att denna skola borde bidraga till de kostnader för
tjänsten, som ej täckes av statsbidrag, i förhållande till det antal timmar,
läraren fullgör vid skolan. Emellertid intager en kommun, i vilken finnes
en högre statlig skola, på grund därav en i ekonomiskt avseende mera gynnad
ställning än en kommun med en högre kommunal skola. Det åligger
nämligen sistnämnda kommun att bidraga med, förutom fortlöpande avgifter
för pension, 22 procent av kostnaderna för löner och arvoden till
samtliga lärare vid den högre skolan, medan en kommun med en statlig
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 84-
skola är helt befriad från dylika bidrag. Det torde vidare uppmärksammas,
att skoldistriktet bör erhålla fullt statsbidrag till tjänsten. Vid en kostnadsfördelning
mellan skolorna skulle alltså hänsyn tagas endast till skoldistriktets
egna utgifter för tjänsten. Då därtill kommer att tjänstgöringen
vid den statliga skolan i regel torde komma att omfatta endast ett mindre
antal veckotimmar, skulle det bidrag från den statliga skolan, som kunde
komma i fråga, bli av ringa ekonomisk betydelse för skoldistriktet. Samma
bestämmelser bör därför gälla vare sig den i skoldistriktet anställde läraren
fullgör tjänstgöring vid högre kommunal skola eller vid statlig skola.
4. Statsbidrag till folkskollärartjänst, då antalet tjänster
överstiger antalet läraravdelningar i skoldistriktet.
U tredning smannen.
Vid inrättande av sådan icke-ordinarie folkskollärartjänst för ett
skoldistrikt eller gemensam för två eller flera skoldistrikt — vars innehavare
skall fullgöra sin undervisningsskyldighet eller viss del därav på sätt
som i föregående tre avsnitt föreslagits, kommer antalet lärartjänster i det
skoldistrikt, där tjänsten inrättas eller placeras, i regel att överstiga antalet
läraravdelningar i distriktet. Pa grund av nämnda förhallande har fråga
uppkommit, huruvida statsbidrag kan utgå till flera tjänster i ett skoldistrikt
än som motsvarar antalet läraravdelningar i samma distrikt. Skolöverstyrelsen
har behandlat denna fråga i sin förutnämnda skrivelse den
27 november 1951 och därvid konstaterat, att något direkt uttalat medgivande
till statsbidrag i dylikt fall icke finnes i gällande bestämmelser
men att å andra sidan förarbetena till 1942, 1947 och 1948 års avlönmgsreglementen
för folkskolan och till kungörelsen 1948: 208. angaende statsbidrag
till avlönande av folk- och smaskollärare m. in. ej synes innehålla
uttalanden, som tyder på att frånvaron av direkt uttalat medgivande bör
uppfattas som förbud. Departementschefen har i propositionen 1952: 203
anfört, att han delade skolöverstyrelsens uppfattning, att statsbidrag äi
möjligt i här avsedda fall. .
Utredningsmannen erinrar om att i något över ett hundratal tall, dar
överlärarens undervisningsskyldighet nedsatts i sådan omfattning, att särskild
lärare kunnat anställas med full tjänstgöring, vilken omfattar dels
den undervisning, från vilken överläraren befriats, dels. ock viss fyllnadstjänstgöring,
statsbidrag har utgått och utgår till skoldistrikt för en lärartjänst
utöver antalet läraravdelningar. Särskilda bestämmelser om rätt till
statsbidrag i dylika fall synes icke ha ansetts erforderliga.
Även de av utredningsmannen föreslagna lärartjänsterna skall inrättas
för att möjliggöra ordnandet pa ett tillfredsställande sätt av den undervisning,
från vilken överlärare befriats. Om inrättande av lärartjänst av
ifrågavarande slag kommer att medgivas, vill det synas som om statsbidrag
lika självfallet bör utgå till dylik tjänst. Utredningsmannen anser sig emellertid
böra föreslå, att författningsbestämmelser av sådan innebord utiardas,
att det blir fullt klarlagt, att statsbidrag i nu berörda fall skall kunna
utgå.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
IV. Kostnadsberäkningar.
Utredningsmannen.
Statsverkets merkostnader. I fråga om tjänst, som är
gemensam för två eller flera skoldistrikt, utgår utredningsmannen från
skillnaden mellan lönen i löneklass 20 och timlärararvode enligt TC 17
(kunskapsämnen). Med hänsyn tagen till löneklassuppflyttningar och till
variationer på grund av dyrortsgrupperingen räknar utredningsmannen
med en genomsnittlig kostnadsökning för varje dylik tjänst av 1 500 kronor
per år. Skoldistriktens andel härav kan beräknas till i medeltal 1 400
kronor. Merkostnaden för statsverket, som eljest bestrider hela kostnaden
för nyss angivet timarvode, blir sålunda 100 kronor. Därtill bör läggas
bidrag till lärares resekostnader med genomsnittligt 250 kronor per tjänst.
Totalt kan alltså merkostnaden för statsverket beräknas uppgå till omkring
350 kronor för en icke-ordinarie folkskollärartjänst av nu ifrågavarande
slag. Utredningsmannen anser sig kunna uppskattningsvis beräkna
antalet tjänster till 150, därest de av honom framlagda förslagen genomföres.
De sammanlagda merkostnaderna för statsverket för här avsedda
tjänster kan alltså beräknas till 52 500 kronor.
Beträffande merkostnaderna för tjänster, vars innehavare skulle fullgöra
viss del av sin undervisning i slöjd, utgår utredningsmannen — under
betonande av svårigheten att härvidlag ställa några prognoser — vid sina
kostnadsberäkningar från att ett 100-tal dylika tjänster kommer att inrättas
med genomsnittligt 7 slöjdtimmar för varje tjänst. Under dessa förutsättningar
utgör kostnadsökningen för statsverket enligt den förut återgivna
tablån i avrundat tal 400 kronor per tjänst eller för 100 tjänster
40 000 kronor.
Utredningsmannen förutsätter, att tjänster, vilkas innehavare skulle
kunna fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet vid statlig eller högre
kommunal skola, till en början kommer att inrättas till ett mycket ringa
antal. Statsverkets merkostnader för dessa tjänster blir därför''så obetydliga,
att man i detta sammanhang synes kunna helt bortse från desamma.
Skoldistriktens merkostnader. Beträffande tjänst, vars
innehavare skulle kunna fullgöra viss de] av sin undervisningsskyldighet i
slöjd, kommer kostnadsökningen för skoldistriktet under de vid beräkningen
av merkostnaden för statsverket angivna förutsättningarna att
uppgå till omkring 900 kronor. Vad sedan angår tjänst, som är gemensam
för två eller flera skoldistrikt, har den genomsnittliga merkostnaden för
skoldistrikten för sådan tjänst beräknats till 1 400 kronor. Detta innebär,
att merkostnaden för varje distrikt blir, om tjänsten är gemensam för två
distrikt, omkring 700 kronor och, om tjänsten är gemensam för tre distrikt,
omkring 465 kronor. Härtill kan dock i en de! fall komma vissa utgifter
för resekostnader, som ej täckes av statsbidrag. Vid dessa beräkningar har
emellertid utgångspunkten varit, att före tjänstens inrättande anställda
timlärare meddelat undervisning endast i kunskapsämnen och att sålunda
timlärararvodena helt utgått av statsmedel. Har däremot slöjd till någon
del ingått i sagda undervisning och skoldistriktet alltså fått svara för viss
del av de för slöjdundervisningen utgående timlärararvodena, blir skoldistriktens
merkostnader för den icke-ordinarie folkskollärartjänsten lägre
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr Sli.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
än vad ovan angivits. Vad nu sagts gäller även beträffande merkostnader
för tjänst, vars innehavare skall kunna fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i statlig eller högre kommunal skola. Härvid är dock att
märka, att i regel endast ett skoldistrikt kommer att svara för merkostnaden
för sådan tjänst.
V. Remissyttranden.
Skolöverstyrelsen och folkskolinspektörerjia samt lärarjörbunden biträder
i det stora h e 1 a utredningsmannens förslag. Skolöverstyrelsen
betonar vikten av att de föreliggande problemen får en tillfredsställande
lösning och anför i detta hänseende följande.
Å ena sidan ha distriktsöverlärarna så omfattande och betydelsefulla
pedagogiska och administrativa uppgifter vid sidan om sin undervisning,
att de icke böra se sig nödsakade att åtaga sig någon del av den undervisning,
från vilken de befriats i sin egenskap av distriktsöverlärare. Å andra
sidan uppstår på grund av distriktsöverlärarnas befrielse från viss undervisning
organisatoriska problem, vilka — därest de ej löses på ett fullgott
sätt — få så ogynnsamma pedagogiska verkningar, att befogat missnöje
hos målsmännen kan befaras och i en del fall redan har uppträtt. Undanröjandet
av de svårigheter, som äro förknippade med att distriktsöverlärarna
ha lägre undervisningsskyldighet än övriga folkskollärare, medför
vissa kostnadsökningar för kommun och stat, men överstyrelsen anser det
ofrånkomligt, att ekonomiska hänsyn i någon mån få vika för betydelsefulla
pedagogiska krav.
Statskontoret och statens lönenämnd riktar erinringar främst mot det
föreslagna upphävandet av de s. k. karensvillkoren för innehavare av gemensam
lärartjänst och mot den föreslagna löneställningen i vissa fall för
dylik lärare. Riksräkenskapsverket anför, att ökade möjligheter att inrätta
icke-ordinarie folkskollärartjänster torde kunna medföra att folkskollärare
åliggande fyllnadstjänstgöring icke kan utnyttjas av skoldistriktet. Ämbetsverket
ifrågasätter därför om icke folkskolinspektören vid sin prövning
av skoldistrikts framställning om inrättande av nu föreslagna icke-ordinarie
tjänster särskilt bör tillse i vad mån de svårigheter, som förefinnes för
undervisningens ordnande i första hand kan lösas genom utnyttjande av
fyllnadstjänstgöring. Vid dylik prövning bör folkskolinspektören även ha
uppmärksamheten riktad på att framställning om inrättande av sådan ickeordinarie
tjänst icke föranletts av ytterligare nedsättning i ordinarie eller
icke-ordinarie folkskollärares undervisningsskyldighet.
I det följande redogör jag i detalj endast för sådana erinringar i remissyttrandena,
som på nuvarande stadium är av betydelse för Kungl. Maj:ts
ståndpunktst ägande till utredningsförslaget.
Beträffande förslaget om inrättande av för två eller flera
skoldistrikt gemensam icke-ordinarie tjänst erinrar
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
skolöverstyrelsen om att sådan tjänst torde kunna inrättas för skoldistrikt,
tillhörande skilda inspektionsområden, varför vederbörande folkskolinspektörer
bör ha att samråda med varandra vid utövande av sin beslutanderätt
i frågan. Några folkskolinspektörer ifrågasätter, huruvida ej distrikten bör
vara skyldiga att inrätta gemensam tjänst, om folkskolinspektören så bestämmer.
I fråga om upphävandet av karensvillkoren för här avsedd lärare och
uppflyttning av dylik lärare i lönegrad Ce 21, då han fyller villkoren för
behörighet till ordinarie tjänst, anför statskontoret, att nya undantag från
karensbestämmelserna måste komma att motverka syftet med nu gällande
föreskrifter i ämnet. Med hänsyn härtill och till nuvarande möjligheter för
folkskollärare att i vart fall ej senare än andra tjänstemannagrupper erhålla
pensionsberättigande tjänst kan statskontoret icke tillstyrka förslaget
i denna del, liksom ämbetsverket ej heller är berett att förorda, att extra
ordinarie lärare efter viss tids tjänstgöring placeras i lönegrad med samma
ordningsnummer som ordinarie lärare. Statens lönenämnd framför principiella
betänkligheter mot förslaget på dessa punkter och ifrågasätter, om
åtgärderna skulle i en tid av lärarbrist komma att helt leda till åsyftat
resultat. Då emellertid godtagbara skäl anförts för förslaget i denna del
och då särskilda olägenheter för läraren måste anses vara förenade med
tjänstgöring i flera skoldistrikt, vill lönenämnden icke motsätta sig bifall
till förslaget. Nämnden framhåller dock, att därest anordningen kommer
att genomföras inom skoldistrikt, där en lästid av 36 4/7 veckor övergångsvis
tillämpas, högre löneställning icke bör komma ifråga än Ce 20. Lönenämnden
förutsätter vidare, att berörda lärare i Ce 21 (Ce 20) i löneturshänseende
betraktas, som om tillträde skett av motsvarande ordinarie tjänst.
Även folkskollärarförbunden och överlärarförbundet framhåller, att tid,
varunder läraren innehar extra ordinarie anställning i den högre lönegraden,
bör för löneklassplacering få tillgodoräknas som om han varit ordinarie
lärare.
Med hänsyn till att på statsverket kommer att falla hela kostnaden för
de veckotimmar — högst tre — som bör få inräknas i gemensam lärares
undervisningsskyldighet, därest tjänstgöringen föranleder långa och tidsödande
resor, anser statskontoret, att skoldistrikten bör ha att utan bidragav
statsmedel gälda lärarens resekostnader.
Vad gäller inrättande av icke-ordinarie tjänst, vars
innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i slöjd framhåller statskontoret, att ämbetsverket
avstyrkt bifall till skolöverstyrelsens förutberörda förslag i ämnet. Ämbetsverket
hyser alltjämt betänkligheter mot att åtgärder i detta hänseende
vidtages, särskilt i betraktande av de kostnader för det allmänna som ett
bifall till förslaget skulle medföra. Skulle det emellertid med hänsyn till
svårigheterna att ordna den undervisning, varom är fråga, anses påkallat
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 81+.
att vidtaga åtgärder i angivet syfte, bör enligt statskontorets mening fyllnadstjänstgöringen
i slöjd begränsas till 5 veckotimmar. Några folkskolinspektörer
anser å andra sidan, att det av utredningsmannen föreslagna
högsta timtalet för ifrågavarande undervisning i slöjd, 10 veckotimmar, i
undantagsfall bör få överskridas.
Skolöverstyrelsen anser, att, då här avsedd icke-ordinarie lärares fyllnadstjänstgöring
i slöjd fullgöres av annan lärare, den icke-ordinarie läraren
bör få meddela undervisning i »annat ämne», ej blott — såsom utredningsmannen
föreslagit — i »kunskapsämne».
Folkskollärar förbunden och överlärarförbundet anser sig ej kunna godtaga
utredningsmannens förslag, att icke-ordinarie lärares tjänstgöring
vid statlig eller högre kommunal skola icke
skall föranleda nedsättning av det timtal, vartill lärarens undervisningsskyldighet
som folkskollärare uppgår. Lärarförbunden vill ej heller acceptera,
att ersättningen för dylik tjänstgöring bestämmes till endast en krona
per undervisningstimme.
I en särskild skrift har läroverksläramas riksförbund anfört vissa principiella
och praktiska skäl mot införande av den föreslagna bestämmelsen
om fyllnadstjänstgöring i högre skola. Förbundet vill emellertid ej motsätta
sig anordningen, om den kan vara av något värde för folkskolan, men förutsätter
därvid, att folkskollärare icke skall ha företrädesrätt till tjänstgöring
i högre skola vare sig i fråga om tillträde till eller kvarblivande i sådan
tjänstgöring eller eljest.
Av utredningsmannen ifrågasatta författningsbestämmelser rörande
statsbidrag till folkskollärar tjänst, da antalet
tjänster överstiger antalet läraravdelningar i
skoldistriktet bör enligt skolöverstyrelsen utformas så, att statsbidrag
må utgå jämväl för lärartjänster, som inrättas genom sammanläggning
av undervisning, för vilken eljest skulle utgått statsbidrag till timlärararvode,
även om till följd därav antalet tjänster överstiger antalet
inom distriktet i vederbörlig ordning beslutade läraravdelningar.
VI. Departementschefen.
Den nya kommunindelningen har medfört, att det stora flertalet skoldistrikt
omfattar tio eller flera läraravdelningar och alltså har distriktsöverlärare.
Antalet skoldistrikt och därav antalet distrikt med distriktsöverlärare
utgjorde före kommunindelningsreformen 2 501 respektive 669.
Motsvarande siffror efter den 1 januari 1952 är 1 034 och 961. Den med
kommunsammanslagningen genomförda förstoringen av skoldistrikten har
medfört ej blott ett väsentligt större antal distriktsöverlärare utan även
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 8/t.
i allmänhet ett högre antal läraravdelningar inom distrikten med därav
följande ytterligare nedsättning av överlärarnas undervisningsskyldighet.
Dessa omständigheter har accentuerat svårigheterna att på ett tillfredsställande
sätt anordna den undervisning, från vilken distriktsöverlärarna
befriats. För att avhjälpa dylika svårigheter må i enlighet med beslut av
1952 års riksdag under vissa förutsättningar och villkor inrättas ickeordinarie
folkskollärartjänst, gemensam för två angränsande skoldistrikt.
Innehavare av sådan tjänst fullgör den undervisning, varifrån överlärarna
i de båda distrikten befriats.
Den nu föreliggande utredningen innehåller förslag till ytterligare anordningar
för att förbättra möjligheterna att på ett tillfredsställande sätt ombesörja
den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats. Som en
bakgrund till sina förslag har utredningsmannen lämnat en redogörelse för
de anordningar, som för närvarande tillämpas i skoldistrikten för bestridande
av ifrågavarande undervisning. Av redogörelsen framgår, att för
två skoldistrikt gemensam lärartjänst inrättats i 27 fall. Denna anordning
avses dock framdeles skola tillämpas i större omfattning. I övrigt bestrides
ifrågavarande undervisning huvudsakligen genom fyllnadstjänstgöring eller
av timlärare. Vad utredningsmannen anfört om de med dessa sistnämnda
anordningar ofta förenade olägenheterna har vitsordats av skolöverstyrelsen
och folkskolinspektörerna. Såsom utredningsmannen anfört, måste
det anses som en angelägenhet av vikt, att ytterligare åtgärder vidtages
i syfte att bereda skoldistrikten vidgade möjligheter att tillfredsställande
ordna förevarande undervisning. Det får emellertid ej undanskymmas att,
såsom riksräkenskapsverket framhållit, skoldistrikten givetvis har att för
ifrågavarande ändamål i första hand utnyttja den fyllnadstjänstgöring,
som lärare i distriktet kan vara skyldig att fullgöra. De särskilda anordningar,
som jag ämnar föreslå i det följande, bör ej heller tillgripas, när
undervisningen kan tillfredsställande ordnas genom att distriktets lärare
eller andra för ändamålet mera varaktigt tillgängliga och kompetenta personer
anlitas som timlärare. Några allmängiltiga regler för valet mellan
olika alternativ för undervisningens ombesörjande torde dock svårligen
kunna uppställas, utan valet bör ske med utgångspunkt i förhållandena i
varje särskilt fall.
Utredningsmannen har påvisat att anordningen med gemensam
lärartjänst kan få vidgad tillämpning, om dylik tjänst får vara
gemensam även för flera än två skoldistrikt och om beträffande distriktens
geografiska belägenhet endast kräves, att de är varandra närbelägna.
Fm dylik utvidgning av möjligheterna att för här avsett ändamål inrätta
gemensam icke-ordinarie lärartjänst anser jag lämplig, liksom
jag också biträder utredningsmannens förslag, att giltigheten för folkskolinspektörens
medgivande till tjänstens bestånd bör kunna utsträckas till
längst tre år för varje gång. Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört,
22
Kungl. Maj ds proposition nr 8J+.
vill jag framhålla, att gemensam tjänst givetvis bör kunna inrättas utan
hinder av att de berörda skoldistrikten tillhör skilda inspektionsområden.
De åtgärder som utredningsmannen föreslagit i syfte, att rekryteringen
av de för två eller flera skoldistrikt gemensamma lärartjänsterna skall
underlättas, synes väl motiverade med hänsyn till de särskilda olägenheter,
som måste vara förenade med tjänstgöringen på gemensam tjänst
och som utan några motsvarande förmåner för tjänstinnehavaren måste
antagas förorsaka ofta återkommande lärarbyten med därav följande brister
i kontinuiteten i undervisningen. Jag biträder utredningsmannens förslag
i förevarande hänseende och tillstyrker alltså, att innehavare av gemensam
tjänst undantages från de eljest gällande s. k. karensvillkoren för
erhållande av extra ordinarie tjänst, att innehavare av gemensam tjänst,
då han uppfyller i folkskolestadgan föreskrivna villkor för behörighet
till ordinarie tjänst, i den gemensamma tjänsten placeras i lönegrad med
samma ordningsnummer, som gäller för ordinarie folkskollärartjänst, samt
att här avsedd lärare, vars tjänstgöring i två eller flera skoldistrikt föranleder
tidsödande resor, skall äga att enligt folkskolinspektörens prövning
i sin undervisningsskyldighet inräkna viss del av den tid, som åtgår för
nämnda resor, dock högst 3 veckotimmar. Såsom framhållits vid remissbehandlingen
bör den tid, varunder lärare på gemensam tjänst innehar
extra ordinarie anställning i lönegrad med samma ordningsnummer som
gäller för ordinarie tjänst, i löneturshänseende få tillgodoräknas som om
läraren innehaft ordinarie anställning.
Utredningsmannen har i detta sammanhang föreslagit införande av ett
nytt statsbidrag på folkskoleväsendets område, nämligen bidrag till de
resekostnader, som föranledes av gemensam lärares tjänstgöring i flera
skoldistrikt. Ett starkt skäl för ett dylikt bidrag finner utredningsmannen
vara, att skoldistrikten genom inrättande av gemensamma lärartjänster
redan till följd av det ökade kommunala tillskottet till lärarnas avlöning
ådrager sig ganska betydande merkostnader. Förslaget har i denna del
avstyrkts av statskontoret. För egen del anser jag, att ett dylikt bidrag,
utformat på sätt utredningsmannen angivit, visserligen skulle kunna bli
en stimulans för skoldistrikten att för ifrågavarande undervisning inrätta
gemensamma tjänster i stället för att välja den ur kommunal synvinkel
billigare men från undervisningssynpunkt ofta mindre lämpliga utvägen
att anställa timlärare för ändamålet. Med hänsyn till beloppets ringa storlek
och då vidare förslag av allmänna statsbidragsutredningen om en rationalisering
av statens bidragsgivning till primärkommunerna nu föreligger, är
jag dock ej beredd att tillstyrka utredningsmannens förslag på denna punkt.
Mot en av tjänstgöringsförhållandena vid gemensam tjänst betingad
mindre minskning av överlärarens undervisningsskyldighet en vecka med
motsvarande höjnitig följande vecka har jag intet att erinra.
Den andra huvudpunkten i utredningsmannens förslag till åtgärder för
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 84.
att möjliggöra en tillfredsställande anordning av den undervisning, från
vilken distriktsöverlärare befriats, avser inrättande av icke-ordinarie folksko
llärartjänst, vars innehavare må fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet
i slöjd. Dylik tjänst bör enligt förslaget kunna
inrättas saväl för ett skoldistrikt som för två eller flera skoldistrikt såsom
gemensam tjänst. Det framliålles i utredningen, att en dylik anordning
kan sägas utgöra ett nödvändigt komplement till övriga föreslagna anordningar.
Ett flertal folkskolinspektörer har i sina remissyttranden särskilt
framhållit ifrågavarande åtgärd såsom den i många fall enda möjliga för
att på ett tillfredsställande sätt ordna den undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats. Under åberopande av att statsmakterna på skilda
områden av skolväsendet godtagit, att i lärartjänst i vissa fall får inräknas
övningsämnen — däribland slöjd — vilka eljest icke kan anses tillhöra
tjänstens ämneskrets, finner utredningsmannen hinder från principiell synpunkt
ej möta för att slöjd vid särskilda förhållanden i begränsad omfattning
inräknas i undervisningsskyldigheten för här avsedd icke-ordinarie
folkskollärare. Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall
till förslaget har utredningsmannen lämnat en ingående redogörelse. Den
från vissa angivna utgångspunkter verkställda kostnadsjämförelsen utvisar,
att avlöning åt extra ordinarie lärare i löneklass 19 i stället för timlärararvode
för statsverket medför eu merkostnad, som vid ett veckotimtal för
slöjdundervisningen av 10, 7 och 5 belöper sig till i runda tal respektive
800, 400 och 100 kronor för år. Skoldistriktets merkostnader i samma fall
uppgår till omkring 730, 900 och 1 000 kronor för år. Med beaktande av
nödvändigheten av att effektivt verkande åtgärder vidtages för att avhjälpa
svårigheterna att ordna den undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats, finner utredningsmannen de ekonomiska konsekvenserna icke vara
av den art, att de bör lägga hinder i vägen för den ifrågavarande anordningens
genomförande.
Utredningsmannens förslag att i icke-ordinarie folkskollärartjänst skall
få ingå slöjdundervisning kan jag från skolorganisatoriska och pedagogiska
synpunkter i princip tillstyrka. Förslaget ger emellertid från lönetekniska
synpunkter anledning till betänkligheter. Jag vill erinra om att folkskollärare
för undervisning i slöjd uppbär timarvode efter TC 10 eller, vid
särskild kompetens, efter TC 13. Vidare må påpekas, att ordinarie övningslärare
i manlig slöjd alltefter kompetens är placerad i lönegrad Ca 18 eller
Ca 16. Den verkställda utredningen ger emellertid vid handen, att åtgärder
av det slag som utredningsmannen föreslagit är av betydelse för att skapa
bättre möjligheter att tillfredsställande ombesörja den undervisning, från
vilken distriktsöverlärare befriats. Jag har därför låtit undersöka, om icke
utredningsmannens förslag skulle kunna jämkas, så att vid löneavvägningen
eller på annat sätt hänsyn tages till att slöjdundervisningen kommer att
utgöra en icke oväsentlig del av folkskollärartjänsten. Då det av olika skäl
24
JCungl. Maj:ts proposition nr 84-
icke är lämpligt att placera ifrågavarande tjänster i annan lönegrad än
folkskollärartjänster i allmänhet, har jag stannat för att förorda en anordning,
som innebär, att om slöjdtimmar till ett större antal skall ingå i en
folkskollärartjänst, dessa slöjdlärartimmar beräknas motsvara ett lägre
antal undervisningstimmar. Efter en skälighetsbedömning av frågan anser
jag mig sålunda böra föreslå att, om på en viss tjänst antalet timmar med
undervisning i andra ämnen än slöjd understiger 30 veckotimmar med mer
än 3 men mindre än 7, i tjänsten skall ingå undervisning i slöjd icke blott
det felande antalet veckotimmar utan därutöver 1 extra veckotimme. Är
antalet felande undervisningstimmar 7 eller flera, bör i tjänsten ingå 2
extra veckotimmar i slöjd. Om exempelvis 24 veckotimmar i andra ämnen
än slöjd står till förfogande, fordras för inrättande av en tjänst att antalet
veckotimmar i slöjd uppgår till 7. Är antalet veckotimmar i andra ämnen
än slöjd icke mer än exempelvis 20, skall antalet veckotimmar i slöjd uppgå
till 12.
Den av utredningsmannen föreslagna anordningen, att den ifrågavarande
slöjdundervisningen skulle få fullgöras av annan lärare vid vederbörande
skola mot att den här avsedde icke-ordinarie läraren under motsvarande
antal timmar skulle meddela undervisning i kunskapsämnen, anser jag mig
ej kunna tillstyrka.
Vad utredningsmannen i övrigt föreslagit beträffande inrättande av ickeordinarie
folkskollärartjänst, vars innehavare må fullgöra viss del av sin
undervisningsskyldighet i slöjd, har icke givit mig anledning till erinran.
Såsom en tredje åtgärd i syfte att underlätta möjligheterna att på
ett tillfredsställande sätt anordna den undervisning, från vilken distriktsöverlärare
befriats, har utredningsmannen föreslagit inrättande av ickeordinarie
folkskollärartjänst med skyldighet för innehavaren att fullgöra
viss del av sin undervisningsskyldighet vid statlig
eller högre kommunal skola. En dylik anordning är av
praktiska skäl medgiven inom försöksdistrikten, där folkskollärare i försöksskola
kan fullgöra viss undervisningskyldighet även inom försöksskolans
högstadium och där vidare visst utbyte av lärarkrafter mellan försöksskola
och statlig eller högre kommunal skola kan ske. Att medge en
dylik anordning jämväl i nu förevarande syfte möter enligt min mening
vissa betänkligheter, särskilt med avseende å frågan om företrädesrätt till
tjänstgöring i den högre skolan och beträffande varaktigheten av ett förordnande
för folkskollärare till sådan tjänstgöring. I betraktande härav
och då den föreslagna anordningen icke synes vara av större betydelse för
här ifrågavarande syfte, har jag ej ansett mig böra förorda bifall till utredningsmannens
förslag på denna punkt.
Vad slutligen gäller frågan, huruvida statsbidrag kan utgå till
flera folkskollärartjänster än som motsvarar antalet lärara vdelningar inom
skoldistriktet, har jag, såsom tidigare angivits, i propositionen 1952: 203
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- 25
anslutit mig till den av skolöverstyrelsen uttalade uppfattningen, att så
är möjligt. Därest riksdagen icke framställer någon erinran däremot, torde
i statsbidragsförfattningen böra införas en uttrycklig bestämmelse om att
statsbidrag kan utgå i hår avsett fall. Bestämmelsen torde böra erhålla
i huvudsak den av utredningsmannen angivna innebörden.
Under åberopande av vad jag nu anfört och föreslagit hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, utfärda
bestämmelser rörande ombesörjande i vissa fall av undervisning,
från vilken distriktsöverlärare befriats.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Bäcklin.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr SJ,.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 8/+.
INNE HÅLLSFÖRTECKNIN G
I. Inledning .............................
II. Utredningsmannens förslag ...............
III. Motiveringen till utredningsmannens förslag
IV. Kostnadsberäkningar ..................
V. Remissyttranden ......................
VI. Departementschefen ...................
Stockholm 1953 Ivar Hieggstiöms Boktryckeri A. B.
530336
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombesörjande i vissa fall av den undervisning, från vilken dist rikt söv erlärare befr a1 i texten
- SU 1953:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ombesörjande i vissa fall av den undervisning, från vilken distriktsöv erlär are befriats, jämte i ä s. 1 i texten