Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m

25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:9, Med förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda

bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 19 december

1952.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942

(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De föreslagna ändringarna i 1942 års administrativa fullmaktslag avse

grunderna för lagens försättande i tillämpning samt en anpassning av lagen

till den vid 1951 års riksdag beslutade civila regionala beredskapsorganisationen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953, 1 samt. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 13 mars 1942 (ur 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3, 11 och 12 §§ lagen den 13 mars 1942

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, når riksdagen

ej är samlad, förordna, att bestämmelserna

i 2—13 §§ skola tilllämpas;

dock må sådant förordnande

ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda

inom trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästföljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma efter

utgången av nämnda tid upphöra

att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som avses i första stycket, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

Under tid, då förordnande, som nu

sagts, är i kraft, gälla icke i lag eller

författning meddelade stadganden i

den mån de strida mot vad enligt förordnandet

blivit bestämt.

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—13 §§ äga tilllämpning.

Vid krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande, som i första stycket

sägs, skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad underställas

riksdagen för dess prövning av frågan

huruvida förordnandet skall bestå.

Varder förordnandet icke inom

två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet.

Under tid, då bestämmelserna i 2—

13 §§ äga tillämpning, gälla icke i lag

eller författning meddelade stadganden

i den mån de strida mot samma

bestämmelser eller vad med stöd av

dem blivit föreskrivet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

3

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk eller i fråga om

krigsdomstolar eller myndigheter, som

avses i lagen med särskilda bestämmelser

angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara

m. in., eller beträffande mål eller

ärende, varom stadgats i sistnämnda

lag eller lagen med särskilda bestämmelser

angående patent vid krig eller

krigsfara m. m.

Med den--

Denna lag äger ej tillämpning beträffande

riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,

nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk eller i fråga om

krigsrätter eller myndigheter, som

avses i lagen med särskilda bestämmelser

angående domstolarna och

rättegången vid krig eller krigsfara

m. in., eller beträffande mål eller

ärende, varom stadgats i nämnda lag.

— och inrättningar.

2 §•

Då det---------—---är stadgat.

I den mån det finnes påkallat på I den mån det finnes påkallat på

grund av förhållanden, som avses i grund av förhållanden, som avses i

1 § första stycket, må Konungen ock 1 § första stycket, må Konungen ock

bestämma, att befattningshavare i bestämma, att befattningshavare i stastatens

tjänst skall tjänstgöra i annan tens tjänst skall tjänstgöra i annan

statlig befattning än den han innehar statlig befattning än den han innehar

eller i kommunal befattning. eller i kommunal befattning eller att

kommunal befattningshavare skall

tjänstgöra i statlig befattning eller i

annan kommunal befattning än den

han innehar.

3 §.

Då det-----------tillträda uppdraget.

Bestämmelserna i-------genom val.

Vad i lag eller författning är stad- Vad i lag eller författning är stadgat

därom, att kvinna eller den, som gat därom, att kvinna eller den, som

redan innehaft uppdrag viss tid eller redan innehaft uppdrag viss tid eller

uppnått viss ålder, må avsäga sig uppnått viss ålder, må avsäga sig

uppdrag, äge ej tillämpning; dock uppdrag, äge ej tillämpning.

vare den som fyllt sjuttio år ej skyldig

att mottaga uppdrag eller kvarstå

däri.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

11

Befogenhet, som enligt 2 § första

stycket 2—6 eller andra stycket, 3 §

första eller andra stycket, 4 § första

stycket eller 10 § andra stycket tillkommer

Konungen, må på uppdrag

av Konungen utövas av underordnad

myndighet. I trängande fall äge länsstyrelse

i vad angår länet även utan

sådant uppdrag, för statsförvaltningens

och den kommunala verksamhetens

upprätthållande, utöva befogenhet,

som enligt denna lag tillkommer

Konungen.

12

Delgivning med den, som fullgör

tjänstgöring vid krigsmakten, skall

ske genom militär myndighets försorg.

Intyg av sådan myndighet gälle

såsom fullt bevis, att delgivning blivit

så verkställd som intyget innehåller.

Avser delgivning kallelse att infinna

sig inför myndighet, skall intyget

tillika innehålla uppgift, huruvida

den kallade på grund av sin tjänstgöring

är hindrad att inställa sig. Har

delgivning verkställts annorledes än

genom militär myndighet, vare den

gällande; dock må delgivning ej ske

genom handlings införande i allmänna

tidningarna eller dess fästande å

den söktes husdörr och uppläsande

för hans husfolk eller på annat sådant

sätt.

Befogenhet, som enligt 2 § första

stycket 2—6 eller andra stycket, 3 §

första eller andra stycket, 4 § första

stycket eller 10 § andra stycket tillkommer

Konungen, må på uppdrag

av Konungen utövas av underordnad

myndighet. Kan under krig förbindelsen

mellan någon del av riket och

riksstyrelsen icke eller allenast med

avsevärd svårighet upprätthållas eller

föreligger eljest under krig trängande

behov av omedelbara åtgärder, äge civilbefälhavare

inom sitt område eller,

om civilbefälhavare ej finnes eller

hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse

i vad angår länet även utan sådant

uppdrag utöva befogenhet, som

enligt denna lag tillkommer Konungen.

§•

Delgivning med den, som fullgör

tjänstgöring vid krigsmakten, skall

ske genom militär myndighets försorg.

Intyg av sådan myndighet gälle

såsom fullt bevis, att delgivning blivit

så verkställd som intyget innehåller.

Avser delgivning kallelse att infinna

sig inför myndighet, skall intyget

tillika innehålla uppgift, huruvida

den kallade på grund av sin tjänstgöring

är hindrad att inställa sig. Har

delgivning verkställts annorledes än

genom militär myndighet, vare den

gällande; dock må delgivning ej ske

genom handlings införande i allmänna

tidningarna eller dess överlämnande

till den söktes husfolk eller på annat

sådant sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 november 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nord en st am.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändringar i

lagen med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. m. samt anför därvid

följande.

Lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående

stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m. (i allmänhet benämnd administrativa fullmaktslagen) bereder

möjlighet att vid krig eller krigsfara eller andra av krig föranledda

utomordentliga förhållanden göra väsentliga avvikelser från eljest gällande

regler rörande den statliga och kommunala förvaltningens organisation och

verksamhet. Lagen torde alltjämt böra bibehållas för att kunna hållas i beredskap

för tillämpning vid ett skärpt läge. Med hänsyn till åtgärder, som

på senare tid vidtagits på beredskapsplaneringens område, och andra förhållanden

är emellertid vissa ändringar i lagen påkallade. Frågan härom har

varit föremål för utredning inom justitiedepartementet. En inom departementet

upprättad promemoria i ämnet har varit remitterad till vissa myndigheter.

Sedan yttrandena nu inkommit, anhåller jag att få anmäla

ärendet.

Gällande bestämmelser m. in.

Genom proposition nr 183 till 1940 års lagtima riksdag framlades på

grundval av en av processlagberedningen utarbetad promemoria förslag till

lag med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid

krig eller krigsfara m. m. Sedan propositionen bifallits av riksdagen, utfärdades

lag i ämnet den 26 april 1940 (nr 272). Denna lag, som var tidsbegränsad,

är numera ej i kraft.

Då en motsvarande lagstiftning ansågs erforderlig beträffande förvalt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

ningsdomstolarnas och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, tillkallades,

efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 19 april 1940, särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning och utarbeta förslag i ämnet. De sakkunniga

avgav den 14 augusti 1940 betänkande med förslag till lag med särskilda

bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras

verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (SOU 1940:23). Förslaget

framlades för 1940 års urtima riksdag (proposition nr 30). Sedan riksdagen

bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940 en lag i detta

ämne, vilken lag skulle gälla till och med den 31 mars 1942.

Vid 1942 års riksdag framlades genom proposition nr 6 förslag till ny

lag i samma ämne. Anledningen till omarbetningen var bl. a. att lagen

ansågs böra omfatta även vissa kyrkliga myndigheter. För denna komplettering

av lagen ansågs allmänna kyrkomötets medverkan erforderlig.

På grundval av den nämnda propositionen, vilken bifölls av riksdagen, utfärdades

förutnämnda lag den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet

vid krig eller krigsfara m. m. Till skillnad från de år 1940 utfärdade

särskilda lagarna gjordes denna lag ej tidsbegränsad. Såsom skäl härtill

åberopades i propositionen det förhållandet, att betydande svårigheter kunde

uppstå att erhålla erforderlig medverkan av kyrkomötet till eventuella prolongeringar.

I det förutnämnda av särskilda sakkunniga framlagda betänkandet angavs

såsom allmänna riktlinjer för utformningen av lagförslaget, att de behov,

som i fråga om de statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna

krävde beaktande vid krig eller krigsfara, avsåge dels organisationen och

dels förfarandet. Den ledande synpunkten beträffande myndigheternas organisation

måste vara, att deras funktionsduglighet såvitt möjligt upprätthölles.

Detta vore av desto större vikt som de krav förvaltningen hade att

tillgodose under de utomordentliga förhållanden, som krigstiden medförde,

i vissa fall framträdde med långt större styrka liksom de erhölle en helt

annan omfattning än under normala förhållanden. Även förvaltningsverksamheten

måste i många hänseenden påverkas av krigsförhållandena. Särskild

uppmärksamhet påkallade de bestämmelser som reglerade förfarandet

vid förvaltningsärendenas behandling; även här framträdde i främsta rummet

kravet på förvaltningens effektivitet.

Enligt de angivna grundsatserna avser lagen såväl förvaltningsmyndigheternas

organisation som förvaltningsförfarandet. Under de sakkunnigas

arbete framfördes från olika håll förslag om vissa av krigsförhållandena

påkallade materiella ändringar i lagar och författningar, såsom rörande

vård och behandling av fångar och andra av samhället omhändertagna,

kontrollåtgärder och regleringar av olika slag in. m. Dessa frågor ansåg de

sakkunniga dock falla utanför sitt uppdrag. Bestämmelserna i lagen anknyter

i flera fall till regler i den särskilda rättegångslagen, vilken emellertid

enligt vad nyss anmärkts numera är ur kraft.

Huvudbestämmelserna i administrativa fullmaktslagen (2—13 §§) skall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

7

enligt 1 § första och andra styckena äga tillämpning först när Kungl. Maj :t

förordnat därom. Sådant förordnande får meddelas vid krig eller krigsfara,

vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Även riksdagens medverkan är emellertid erforderlig. Förordnande

får sålunda ej meddelas, därest ej Kungl. Maj:t låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändå skall sammanträda inom trettio dagar, och om

förordnandet icke blir av nästfoljande riksdag godkänt inom trettio dagar

från riksdagens början, skall det efter utgången av denna tid upphöra att

lända till efterrättelse. Om behov av tillämpning av lagen inträder under

tid, då riksdagen är samlad, kan förordnande därom av Kungl. Maj :t meddelas

endast med riksdagens samtycke.

Under tid, då förordnande om lagens tillämpning är i kraft, gäller icke i

lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strider mot vad

enligt förordnandet blivit bestämt (1 § tredje stycket). I 1 § fjärde stycket

stadgas, att lagen ej äger tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna

kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer,

ombudsmän och verk. Undantag har även gjorts med avseende å krigsdomstolar

samt beträffande myndigheter, mål och ärenden, som föll under 1940

års särskilda rättegångslag, ävensom mål och ärenden, som avsågs i en av

kriget föranledd särskild lag angående patent, utfärdad den 1 november 1940

(nr 924). Sistnämnda lag är i likhet med den särskilda rättegångslagen

numera ur kraft.

I femte stycket av 1 § har upptagits definitioner på begreppen statsmyndighet

och kommunalmyndighet med reservation för den begränsning, som

innefattas i de nu omförmälda reglerna i fjärde stycket. Dessa definitioner

ansluter sig nära till motsvarande definitioner i 2 kap. 3 § i 1949 års tryckfrihetsförordning

(§ 2 l:o andra stycket äldre tryckfrihetsförordningen).

Med statsmyndighet skall förstås »alla till statens förvaltning hörande

myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer»,

medan begreppet kommunalmyndighet omfattar »alla till kommunal styrelse

eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter,

styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer

jämte underlydande verk och inrättningar».

I 2 § första stycket inrymmes befogenhet för Kungl. Maj :t att beträffande

den statliga och kommunala förvaltningen vidtaga vissa organisatoriska

förändringar, som påkallas av de i 1 § angivna krigsförhållandena. Dessa

befogenheter är angivna i sex särskilda punkter.

1) Kungl. Maj :t äger förordna, att uppgift, som tillkommer Kungl. Maj:t,

skall i fråga om visst slag av mål eller ärenden övertagas av underordnad

myndighet. -— Såsom exempel på fall, då förordnande av här avsett slag

kunde ifrågakomma, nämnes i de sakkunnigas betänkande, att det kunde

överlämnas åt länsstyrelserna att i viss omfattning meddela tillstånd till

expropriation eller att i stadsplaneärenden fatta beslut som eljest ankomm e

på Kungl. Maj :t. Likaså kunde omständigheterna göra det nödvändigt, att

åt länsstyrelse uppdroges att föreskriva ingripanden i olika hänseenden

enligt allmänna förfogandelagen.

2) Kungl. Maj :t äger förordna, att de uppgifter, som tillkommer viss stats
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungt. Maj.ts proposition nr 9.

myndighet, skall helt eller delvis övertagas av annan statsmyndighet eller

av kommunalmyndighet eller att i fråga om visst slag av mål eller ärenden

talan mot statsmyndighets beslut icke må fullföljas. — I betänkandet

exemplifieras bestämmelsen bl. a. med att fångvårdsstyrelsen bör kunna

bemyndigas att fullgöra de åligganden, som åvilar interneringsnämnden och

ungdomsfängelsenämnden, och att uppgifter bör kunna överföras från en

länsstyrelse till annan länsstyrelse. En viktig begränsning av stadgandet

är betingad av grundlagarna; det är sålunda icke förenligt med § 46 regeringsformen,

att den civila förvaltningen inom ett län helt överflyttas å

militär myndighet.

3) Kungl. Maj :t äger en liknande befogenhet beträffande uppgifter, som

tillkommer viss kommunal myndighet. Förordnande kan meddelas att dylika

uppgifter skall helt eller delvis övertagas av annan kommunalmyndighet i

samma kommun eller, om hinder därför möter, av statsmyndighet eller av

kommunalmyndighet i annan kommun.

4) I fall, då enligt lag eller författning suppleanter skall utses till visst

antal, äger Kungl. Maj :t förordna, att sådana må utses till visst större antal.

— Bestämmelsen har närmast tillkommit med tanke på de kommunala myndigheterna

men kan ha betydelse även för statliga organ.

5) Förordnande kan meddelas, att myndighet må ha sin verksamhet helt

eller delvis förlagd till annan ort än den, där verksamheten eljest skall utövas.

— Beträffande statsmyndighet har i allmänhet icke i lag fastslagits

den ort där myndigheten skall ha sitt säte, men ofta har i samband med

anslagsbeviljande eller eljest förutsatts, att verksamheten skall utövas å

viss ort. Det är att märka att bestämmelsen icke avser det fall, att enstaka

sammanträde eller en viss förrättning eller åtgärd måste hållas eller företagas

å annat ställe än som i lag eller författning är föreskrivet; härom

stadgas i 4 § andra stycket.

6) Kungl. Maj :t kan meddela förordnande om att myndighet må fatta

beslut i annan sammansättning eller med mindre antal ledamöter eller i annan

ordning än eljest är stadgat. — Ändringar av detta slag kan motiveras

bl. a. av ökad arbetsbelastning och en med hänsyn härtill otillräcklig personaltillgång.

Ett förordnande att myndighet får besluta i annan sammansättning

än eljest är stadgat kan avse att självständig beslutanderätt i samband

med uppdelning av en myndighet tillerkännes de olika avdelningarna,

på vilka myndigheten organiserats, eller att beslutanderätten får utövas av

befattningshavare i lägre tjänsteställning än eljest.

I 2 § andra stycket föreskrives att Kungl. Maj :t, i den mån det finnes påkallat

på grund av de i 1 § angivna krigsförhållandena, kan bestämma att

befattningshavare i statens tjänst skall tjänstgöra i annan statlig befattning

än den han innehar eller i kommunal befattning. De möjligheter att ålägga

statsjänsteman tjänstgöring i annan befattning som finns enligt olika avlöningsförfattningar

m. m. (jfr statens allmänna avlöningsreglemente, 11

och 13 §§) har ansetts ej tillfyllest för krigsförhållandena. I de sakkunnigas

betänkande har understrukits att det uppenbarligen är fråga om förändringar

av tillfällig art; ett förordnande av här avsett slag innebär sålunda

ej att tjänstemannen bär att avgå från den befattning han eljest innehar,

och han bör icke åtnjuta lägre löneförmåner än i sin vanliga befattning.

Stadgandet innehåller icke några motsvarande bestämmelser om skyldighet

för kommunernas tjänstemän att upprätthålla befattning hos annan

kommunalmyndighet eller hos statsmyndighet. De sakkunniga framhöll, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

9

något mera framträdande behov av dylika bestämmelser icke torde vara

att förvänta. Eu utvidgning av stadgandet att omfatta även kommunernas

tjänstemän skulle därjämte medföra särskilda svårigheter i fråga om fördelning

av kostnaderna för löner till dessa tjänstemän.

Det är uppenbart att det vid krig eller därmed jämförliga förhållanden

kan möta svårigheter att föranstalta om val eller utseende i annan ordning

av innehavare av kommunala och andra allmänna uppdrag. Med hänsyn

härtill har Kungl. Maj :t enligt 3 § erhållit befogenhet att förordna om anstånd

med sådant val eller utseende ävensom föreskriva den jämkning av

valperiodens längd som kan påkallas därav. I samma paragraf stadgas att

vad i lag eller författning är föreskrivet därom att kvinna eller den, som

redan innehaft uppdrag viss tid eller uppnått viss ålder, må avsäga sig uppdrag

ej skall äga tillämpning; dock är den som fyllt sjuttio år ej skyldig att

mottaga uppdrag eller kvarstå däri. I motiven har till stöd för den sistnämnda

begränsningen bl. a. åberopats att den då gällande 1939 års lag om

tjänsteplikt innehöll bestämmelse om att tjänsteplikt ej skulle kunna åläggas

någon senare än under det kalenderår då han fyllde sjuttio år.1

Bestämmelserna i 4 § avser att sätta ur kraft vissa av de tids- och ortsbestämmelser

som reglerar förvaltningsförfarandet. Där i lag eller författning

är föreskrivet, att sammanträde eller förrättning skall hållas eller

annan sådan uppgift skall fullgöras inom viss tid, äger Kungl. Maj :t förordna

om jämkning av sådan tid. Beträffande ändring av föreskriven plats

för sammanträde eller åtgärd har det anförtrotts åt vederbörande myndighet

att själv besluta.

Flera lagar och författningar innehåller stadganden i fråga om förvaltningsärendenas

handläggning av innebörd, att myndighet skall höras eller

viss annan utredning förebringas eller att under vissa förutsättningar återförvisning

skall äga rum. Om sådan åtgärd på grund av krigsförhållandena

finnes vara förenad med väsentlig olägenhet, äger enligt 5 § vederbörande

myndighet i stället i annan ordning föranstalta om den erforderliga utredningen

eller, då fråga är om återförvisning, utan sådan fortsätta handläggningen.

Enligt 6 § skall med behandling av mål eller ärenden angående part tillkommande

rättighet eller förmån eller honom åliggande skyldighet anstå,

om anledning är att antaga, att på grund av lcrigsförhållanden part är ur

stånd att bevaka sin talan eller hinder eljest möter för utredningen. Handläggningen

skall dock kunna fortsättas och avslutas, under förutsättning att

frågan kan nöjaktigt utredas och handläggningens fortsättande är av synnerlig

vikt för part eller eljest påkallas av särskilda skäl. Behandlingen av

målet eller ärendet skall enligt 7 § återupptagas, så snart hindret upphört.

I 8 § finns bestämmelser, enligt vilka vissa påföljder, som är förenade

med underlåtenhet av part eller annan att fullgöra vad myndighet förelagt

honom för måls eller ärendes handläggning, icke skall tillämpas, om han

1 Lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt har upphört att gälla med utgången

av år 1947.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

för sin underlåtenhet att efterkomma föreläggandet haft giltig ursäkt, som

har sin grund i krigsförhållanden. När det ej är för myndigheten känt, huruvida

giltig ursäkt sålunda förelegat, åligger det myndigheten att inhämta

upplysning därom. Även 9 och 10 §§ innehåller bestämmelser om vissa lättnader

för parter, hl. a. beträffande fullföljdstider.

I fråga om delgivning med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten,

stadgas i 12 § att sådan delgivning skall ske genom militär myndighets försorg.

Avser delgivning kallelse att infinna sig inför myndighet, skall delgivningsintyget

innehålla uppgift, huruvida den kallade på grund av sin

tjänstgöring är hindrad att inställa sig. Även delgivning, som verkställts annorledes

än genom militär myndighet, är gällande. Dock får delgivning ej

ske genom handlings införande i allmänna tidningarna eller dess fästande

å den söktes husdörr och uppläsande för hans husfolk eller på annat sådant

sätt. Denna reservation anknyter närmast till det ill kap. 10 § äldre rättegångsbalken

stadgade delgivningsförfarandet. I övergångsbestämmelserna

till lagen stadgas att densamma icke innebär upphävande av vad i lag är

stadgat om befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om delgivning

genom kungörelse eller annorledes (jfr bl. a. 30 § allmänna förfogandelagen).

Enligt 13 § medges lättnader i fråga om kungörande av sammanträde med

kommunalmyndighet.

För tillämpning av ett flertal bestämmelser i administrativa fullmaktslagen,

bl. a. 2 §, förutsättes särskilt förordnande utöver det allmänna förordnande

som meddelas med stöd av 1 §. Sådant särskilt förordnande skall

enligt vad som angivits i de olika paragraferna meddelas av Kungl. Maj :t.

Enligt 11 § första punkten kan emellertid Kungl. Maj :t uppdraga åt underordnad

myndighet att utöva vissa av de ifrågavarande befogenheterna. I 11 §

andra punkten stadgas därjämte, att länsstyrelse även utan uppdrag av

Kungl. Maj :t i trängande fall äger i vad angår länet, för statsförvaltningens

och den kommunala verksamhetens upprätthållande, utöva befogenhet, som

enligt lagen tillkommer Kungl. Maj :t. En förutsättning härför är dock uppenbarligen,

att lagen enligt 1 § satts i tillämpning. I anslutning till detta

stadgande anförde de sakkunniga bl. a. följande:

Som framgår av stadgandets lydelse har länsstyrelsens befogenhet icke

uttryckligen begränsats till det fall, då förbindelsen mellan skilda delar av

riket avbrutits. Ehuru stadgandet närmast åsyftar en dylik situation, kan

det alltså tillämpas även då eljest i ett allvarligt läge ett snabbt beslut är av

nöden. Ett sådant läge lär endast i sällsynta undantagsfall kunna inträda

utan att riket är invecklat i krig. Ett ingripande i de befogenheter, som tillkomma

ämbetsverk och därmed jämställda myndigheter, kan medföra betydande

organisatoriska olägenheter och bör uppenbarligen icke ske i andra

fall än då dessa myndigheter satts ur stånd att inom länet utöva på dem ankommande

funktioner.

Med stöd av bestämmelse i 14 § och på grundval av ett av särskilt tillkallade

sakkunniga avgivet förslag (SOU 1942: 42) utfärdade Kungl. Maj:t den

2 april 1943 (nr 137) kungörelse om tillämpningen av lagen, vilken kungö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

11

relse alltjämt är gällande. Bestämmelserna i kungörelsen skall träda i tilllämpning

först i den mån Kungl. Maj :t därom förordnar. Enligt föreskrift

i 1 § kungörelsen skall dock sådana förberedande åtgärder vidtagas som

särskilt anges i kungörelsen eller som eljest befinnes erforderliga för dess

tillämpning.

Beträffande länsstyrelserna meddelades bestämmelser i en den 24 september

1943 (nr 708) utfärdad kungörelse om särskilda åligganden, som under

vissa förhållanden tillkommer länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter.

Denna kungörelse, som icke enbart innefattade tillämpningsföreskrifter

till administrativa fullmaktslagen utan jämväl upptog bestämmelser

av annan natur, sattes i tillämpning genom en kungörelse samma dag (nr

709), vilken emellertid upphävdes med utgången av december 1947 enligt

en den 12 december 1947 (nr 967) utfärdad kungörelse. Vidare må erinras

om Kungl. Maj :ts brev till samtliga länsstyrelser den 5 mars 1943 (nr 335)

angående vissa bestämmelser rörande civila myndigheters verksamhet under

krig. 1943 års båda författningar (nr 335 och 708) har numera delvis

ersatts av kungörelsen den 20 september 1951 (nr 644) med vissa bestämmelser

angående länsstyrelsernas verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.,

vilken kungörelse närmare beröres i det följande.

Av intresse i detta sammanhang är även vissa föreskrifter i 27 kap. 16 §

strafflagen samt kungörelsen den 22 juni 1950 (nr 404) om vad som skall

iakttagas vid beredskapstillstånd m. m. (beredskapskungörelsen). I det

nämnda lagrummet i strafflagen stadgas, att beredskapstillstånd föreligger,

sedan Konungen meddelat förordnande om värnpliktigas inkallande till

tjänstgöring för rikets försvar eller säkerhet, och varar intill dess enligt

Konungens förordnande sådana inkallelser icke vidare skall äga rum. Enligt

bestämmelse i 1 § beredskapskungörelsen tillkännages beredskapstillstånd

av Kungl. Maj :t genom kungörelse, som bringas till allmän kännedom

genom radio och på annat lämpligt sätt. Vid omedelbar krigsfara kan Kungl.

Maj :t låta tillkännagiva beredskapstillstånd genom beredskapslarm eller genom

sådant larm skärpa redan bestående beredskapstillstånd. I 4 § 3. stadgas

bl. a., att rekvisitionslagen (av den 30 juni 1942; jfr § 74 regeringsformen)

äger omedelbar tillämpning, därest beredskapslarm givits. Detsamma

gäller enligt 6 § 2. vissa stadganden i allmänna förfogandelagen, i den mån

icke förordnande om tillämpning av desamma redan tidigare meddelats. Enligt

9 § låter Kungl. Maj :t, då riket kommer i krig, giva beredskapslarm,

därest så icke redan skett, och kungör att krigstillstånd inträtt.

Den civila regionala beredskapsorganisationen enligt beslut vid 1951 års

riksdags vårsession.

På grundval av ett av särskilda sakkunniga framlagt betänkande rörande

länsstyrelsernas krigsorganisation m. m. framlade Kungl. Maj :t till 1951 års

riksdags vårsession proposition (nr 149) rörande den civila regionala beredskapsorganisationen.

Enligt propositionen skulle länsstyrelserna fungera så
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

som regionala organ på den ekonomiska försvarsberedskapens område, inom

länsstyrelsens landskansli skulle organiseras en underavdelning för handhavande

av hithörande frågor. Underavdelningen skulle vara uppdelad på fyra

detaljer, var och en ledd av sakkunnig person. I syfte att åstadkomma eu

samordning beträffande planläggningen av de civila försvarsuppgifterna och

för att i krig möjliggöra en samverkan mellan civila och militära myndigheter

föreslogs vidare i propositionen sammanförande av vissa län till s. k.

civilområden, i huvudsak sammanfallande med nuvarande militärområden.

Till befälhavare inom civilområde skulle utses en landshövding. Civilbefälhavare

erfordrades dock ej för Gotlands län, som helt sammanfölle med ett

militärområde. För Västerbottens och Norrbottens län skulle enligt förslaget

samordningen lösas efter delvis andra linjer än vad som förutsattes skola

gälla beträffande landet i övrigt.

I sitt över propositionen avgivna utlåtande (nr 145) yttrade statsutskottet

bl. a. följande:

Vad i propositionen anförts om behovet av ett allmänt regionalt organ för

den ekonomiska försvarsberedskapen har utskottet icke funnit övertygande.

Enligt utskottets uppfattning kan nuvarande ordning — i varje fall vid en

relativt restriktiv målsättning för verksamheten — icke under fredstid anses

otillfredsställande. Denna ordning synes fördenskull i princip böra bibehållas,

medan länsstyrelsernas egentliga krigsorganisation endast bör planläggas

på sådant sätt, att en länsstyrelse vid förbindelseavbrott under krig

i erforderlig grad kan övertaga de centrala myndigheternas uppgifter och

åstadkomma den nödvändiga samordningen inom länet. Härför erfordras

icke under normala förhållanden någon utvidgning av länsstyrelsernas nuvarande

befattning med de ekonomiska försvarsberedskapsuppgifterna eller

någon förstärkning av deras organisation utan endast att landshövdingarna

— på sätt redan i regel torde ske — skaffa sig en allmän överblick över försvarsberedskapsuppgifternas

handhavande och aktuella ställning i länen.

Om utskottet såsom framgår av det anförda alltså icke kan ansluta sig

till den av departementschefen uttalade uppfattningen att länsstyrelsen redan

i fredstid i princip skall fungera som ett allmänt regionalt organ för den

ekonomiska försvarsberedskapen, finner utskottet det å andra sidan välbetänkt

att de problem, som kunna uppkomma i ett akut krigsläge, i nuvarande

världspolitiska situation penetreras ute i länen. Detta synes lämpligen kunna

ske inom den av departementschefen föreslagna underavdelningen (sektionen)

på varje landskansli för ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen.

Utskottet tillstyrker alltså att en sådan underavdelning tillfälligt

inrättas inom varje landskansli. Sektionens uppgift bör vara att uppgöra

planer för krigsorganisationen inom länet i händelse av ett förbindelseavbrott

under krig, och denna uppgift bör slutföras under loppet, av ett eller

högst ett par år. Därefter böra sektionerna icke draga några kostnader, utan

förpuppas för att kunna träda i verksamhet i ett ytterligare skärpt läge.

Förslaget om inrättande av större regionala enheter i form av civilområden

lämnades av utskottet utan erinran.

Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av tre av utskottets ledamöter,

vilka ansåg, att utskottets kritiska uttalanden borde utgå och ersättas av

ett allmänt uttalande om att vad i propositionen anförts om behovet av ett

allmänt regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen av utskottet

funnits övertygande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

13

Vid behandlingen av frågan i första kammaren (I kamin. prot. 1951 nr

19 s. 92 ff) rörde diskussionen sig huvudsakligast kring frågan huruvida de

föreslagna underavdelningarna vid länsstyrelserna skulle få permanent eller

tillfällig karaktär. Utskottets utlåtande godkändes efter votering.

Vid frågans behandling i andra kammaren (II kamm. prot. 1951 nr 20 s.

88 ff), framförde dåvarande chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Mossberg, bl. a. vissa erinringar mot vad utskottet uttalat därom, att de föreslagna

underavdelningarna skulle ha till uppgift att uppgöra planer för

krigsorganisationen inom länet i händelse av att ett förbindelseavbrott skulle

uppkomma under krig. Inrikesministern anförde bl. a.:

Vid studier vid krigsspel och på annat sätt, som vi metodiskt bedrivit under

de senaste åren, har det visat sig, att det inte räcker med att ha beredskap

för förbindelseavbrott, alltså för det fall att en landsända till följd av

en fientlig aktion blivit avskuren från förbindelse med de centrala statsmyndigheterna.

Redan i och med själva krigsutbrottet måste man nämligen räkna

med att både beträffande järnväg, post, telegraf och telefon uppkomma svårigheter

i fråga om förbindelserna på grund av den överbelastning, som uppkommer

när militären tar kommunikationsmedlen i anspråk, och att det

kommer att stöta på utomordentligt stora svårigheter för en central myndighet

att i detalj reglera vad som skall företagas i de olika länen. Därför

måste vi i händelse av ett krigsutbrott kunna räkna med att genast genomföra

en mycket långt gående decentralisering av förvaltningsuppgifterna.

I den efterföljande debatten anförde talesmän för utskottet, att utskottets

ifrågavarande uttalande icke skulle tolkas alltför bokstavligt och att utskottet

endast avsett att den nya organisationen icke skulle göras permanent

utan vara av tillfällig karaktär. Efter dessa deklarationer förklarade reservanterna

sig kunna avstå från att framställa yrkande om bifall till reservationen.

Utskottets utlåtande godkändes av kammaren.

Kungl. Maj :t har sedermera den 20 september 1951 utfärdat kungörelse

(nr 644) med vissa bestämmelser angående länsstyrelsernas verksamhet vid

krig eller krigsfara m. m. Såsom förut nämnts ersätter denna kungörelse

delvis tvenne år 1943 utfärdade författningar (nr 335 och 708). I kungörelsens

1 § stadgas, att dess bestämmelser skall gälla, när administrativa

fullmaktslagen är i tillämpning, så ock eljest i den män Kungl. Maj :t därom

förordnar. Dock skall sådana förberedande åtgärder omedelbart vidtagas,

som särskilt anges i kungörelsen eller som eljest finnes erforderliga för

dess tillämpning. Bland bestämmelserna i kungörelsen må särskilt nämnas

6 §, där det stadgas att, därest under krig förbindelsen mellan någon del av

riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet kan upprätthållas

eller eljest under krig föreligger trängande behov av omedelbara

åtgärder, det åligger länsstyrelse att vidtaga de åtgärder för den civila statsförvaltningens

gång och de militära myndigheternas understödjande, som

av förhållandena påkallas.

Civilbefälhavare i de olika civilområdena har förordnats från och med

den 1 juli 1951, och instruktion för civilbefälhavare har utfärdats den 15

juni 1951 (SFS nr 429). Enligt instruktionen skall civilbefälhavaren under

fred hålla sig underrättad om planläggningen av försvarsberedskapen inom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

hans område och bl. a. verka för att planläggningen samordnas de olika

myndigheterna emellan. Under krig skall civilbefälhavaren, i enlighet med

vad därom är eller kan bli närmare föreskrivet, efter samråd med vederbörande

militärbefälhavare eller kårchef samordna de civila försvarsåtgärderna

och annan civil verksamhet inom civilområdet samt verka för att det

militära försvaret på allt sätt understödjes och att försvarsviljan och försvarsförmågan

hos befolkningen upprätthålles ävensom eljest utöva den myndighet

som kan anförtros honom. Han skall även bistå de militära myndigheterna

med av dem begärda råd och upplysningar. Civilbefälhavare skall upprätthålla

erforderligt samband med civilbefälhavare i angränsande civilområden

samt, där sådant område gränsar till län, som ej tillhör civilområde,

med länsstyrelsen i detta län.

Beträffande frågan vilka maktbefogenheter, som skall tillkomma civilbefälhavare,

anförde de förutnämnda sakkunniga i sitt betänkande i huvudsak

följande:

Först i krig eller eljest då Kungl. Maj :t så förordnar skall civilbefälhavaren

få några egentliga maktbefogenheter. Direkta maktbefogenheter skola

tillkomma civilbefälhavaren i den mån sådana delegeras av Kungl. Maj :t

eller av de centrala verken eller ock då sådana faktiska svårigheter i förbindelserna

uppstå, att civilbefälhavaren måste ingripa, eller eljest beslut från

central instans ej hinner inhämtas. Det måste emellertid förutsättas, att

civilbefälhavaren och vederbörande centrala myndigheter alltid i mån av

förbindelsemöjligheter hålla varandra underrättade om utvecklingen och

om vidtagna åtgärder. På så sätt torde i huvudsak kompetenskonflikter uppåt

kunna undgås. I förhållande till länsstyrelserna gäller det framför allt att

se till att länsstyrelserna icke känna sig förhindrade att taga erforderliga

initiativ eller att besluta av snabba lägesförändringar påkallade åtgärder. I

vissa fall torde det framstå som självklart att civilbefälhavaren alltid skall

kontaktas, t. ex. då det gäller att dirigera en flyktingström. Civilbefälhavaren

skall dock ej heller i krig i egentlig mening utöva en direkt verkställande

myndighet. Verkställigheten skall ankomma på resp. länsstyrelser och andra

regionala myndigheter.

Departementschefen uttalade i propositionen, att han icke ansåge sig behöva

redan i densamma taga definitiv ställning till frågan vid vilken tidpunkt

i händelseutvecklingen civilbefälhavarna borde tilldelas självständiga maktbefogenheter.

Principiellt utgick departementschefen emellertid från att såväl

de till civilområdena hörande länsstyrelserna som andra regionala myndigheter

borde fungera självständigt, så länge förhållandena medgåve.

Det framhölls vidare i propositionen, att vid bifall till vad i densamma

förordats erfordrades ändringar bl. a. i administrativa fullmaktslagen.

Framställningar av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

I en till handelsdepartementet överlämnad promemoria, dagtecknad den

28 mars 1951, har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap lämnat

en översikt över erforderliga fullmakter under krig eller avspärrning. I promemorian

har bl. a. behandlats behovet av förordnanden jämlikt administrativa

fullmaktslagen. Det framhålles i promemorian, att under krig åtskilliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

situationer kunde uppkomma, då åtgärder måste få vidtagas utan hinder

av olika lagbestämmelser. Vid undanförsel och utrymning i brådskande fall

kunde t. ex. dispens behövas från bestämmelser om yrkesmässig trafik,

fartygs sjövärdighet etc. Byggnader kunde behöva uppföras i strid med

stadsplane- och byggnadsbestämmelser, ved kunde behöva avverkas utan

hänsyn till skogsvårdslagens bestämmelser in. m. I stor utsträckning torde

administrativa fullmaktslagen öppna möjligheter härutinnan, men frågan

vore om icke dennas bestämmelser behövde kompletteras med något slag

av generell fullmakt att i dylika fall dispensera från olika lagbestämmelser.

Riksnämnden har vidare, i samband med avgivande av utlåtande den 7

juni 1951 över framställningar av järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

angående ändringar i kungörelserna om civilförsvaret vid järnvägarna och

kraftverken, upptagit vissa spörsmål rörande administrativa fullmaktslagen.

I utlåtandet har riksnämnden understrukit, hurusom i krigsfall kunde komma

att finnas ett oavvisligt behov av att direkt på det civila regionala planet

i större utsträckning än vad för närvarande vore stadgat ha tillgång till

förfoganderätt för att bemästra olika uppkommande, det ekonomiska livet

berörande situationer, i vilka ett snabbt ingripande bleve av nöden. I anslutning

härtill anför riksnämnden:

De möjligheter att tillgripa förfoganderätt, som nu gällande författningar

tillstäd ja, torde, såvitt nu är i fråga, vara antingen ej till fyllest eller ock

otillräckligt preciserade. De i 76 och 85 §§ civilförsvarslagen åt civilförsvarschef

resp. civilförsvarsmyndighet anförtrodda befogenheterna avseende förfoganderätt

åsyfta endast tillgodoseende av civilförsvarets uppgifter. För

tillämpning av allmänna förfogandelagen erfordras beslut av Konungen. När

det gäller behov att tillämpa allmänna förfogandelagen torde dock "administrativa

fullmaktslagen erbjuda vissa möjligheter för länsstyrelserna att ingripa

i kritiska situationer. Enligt 11 § i sagda lag äger länsstyrelse nämligen

»i trängande fall» i vad angår länet utan uppdrag av Konungen utöva de befogenheter

som enligt lagen tillkomma Konungen. Det torde vara mycket

vanskligt att avgöra under vilka förutsättningar och i vad mån länsstyrelsen

med stöd av detta lagrum må äga utöva förfoganderätt och det synes böra

övervägas om ej dessa frågor böra klarläggas genom närmare utformade

bestämmelser.

Härför talar numera ytterligare den omständigheten, att årets riksdag i

anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 149 angående den civila regionala

beredskapsorganisationen beslutit, att en avdelning för ärenden rörande

den ekonomiska försvarsberedskapen tillfälligt skall inrättas inom varje

landskansli. Härigenom torde länsstyrelsen komma att erhålla en samlad

överblick över samtliga civila försvarsförberedelser inom länet. Denna omständighet

torde göra länsstyrelsen, som ju redan har åtskilliga åligganden

på hithörande områden, framför varje annan regional myndighet bäst skickad

att under krig bedöma var länets resurser av olika slag i kritiska situationer

böra insättas för att ur det totala försvarets synvinkel bästa möjliga

resultat i det aktuella läget skall kunna ernås. Med hänsyn härtill torde

förevarande spörsmål om regionala myndigheters eller organs förfoganderätt

under krig — i de fall då en dylik rätt över huvud taget anses böra komma

i fråga eller företrädesvis vid avbrott å förbindelsen med riksstyrelsen

— lämpligen kunna lösas på så sätt att länsstyrelsen erhåller befogenhet att

pröva uppkommande behov av att förfoga över olika inom länet befintliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

förnödenheter för skilda regionala eller lokala myndigheters räkning. Till

följd av krigshandlingar kunna emellertid situationer uppkomma, då förbindelsen

även mellan länsstyrelsen och andra civila regionala eller lokala myndigheter

eller organ inom länet med betydelsefulla uppgifter på det totala

försvarets område bli avbrutna. För att sistnämnda myndigheter eller organ

i dylika katastroffall likväl skola kunna snabbt förfoga över förnödenheter,

vilka äro oundgängligen nödvändiga för deras verksamhet, synes såsom en

yttersta utväg vedex-börande ansvariga myndighet eller organ ute i länet böra

tilläggas befogenhet att själv meddela förfogandebeslut.

Riksnämnden framhåller även — i anslutning till det i propositionen nr

149 av departementschefen gjorda uttalandet, att han ej tagit definitiv ställ*

ning till spörsmålet vid vilken tidpunkt i händelseutvecklingen civilbefälhavarna

borde tilldelas självständiga maktbefogenheter — vikten av att behovet

av befogenheter för civilbefälhavaren jämväl med avseende på förfoganderätt

uppmärksammades. I samband härmed syntes också böra övervägas

om och i vilken utsträckning de befogenheter härutinnan, som kunde

komma att tilläggas länsstyrelserna, behövde överflyttas på civilbefälhavaren.

Justitiedepartementets promemoria.

I den inledningsvis omnämnda, inom justitiedepartementet upprättade

promemorian, vid vilken fogats ett förslag till ändringar i administrativa fullmaktslagen,

har till en början upptagits frågan om vissa ändringar beträffande

förutsättningarna och ordningen för lagens försättande i tillämpning.

Därutinnan föreslås att Kungl. Maj :t ej skall behöva inhämta samtycke till

eller efterföljande godkännande av riksdagen i fall, då förordnande om lagens

tillämpning föranletts av att riket befinner sig i krig eller omedelbar

krigsfara. Även beträffande formen för riksdagens medverkan, i den mån

den påkallas, föreslås en uppmjukning. Enligt förslaget skall förordnande

om tillämpning av lagen, när det ej föranletts av att riket befinner sig i krig

eller omedelbar krigsfara, skyndsamt underställas riksdagen, och för förordnandets

fortsatta giltighet skall då fordras, att riksdagen godkänner det

inom en månad från underställningen.

Beträffande 3 § i lagen föreslås i promemorian borttagande av den i tredje

stycket stadgade övre åldersgränsen av sjuttio år. Därvid eiänras att i

motiven till bestämmelsen åberopats, att 1939 års lag om tjänsteplikt innehållit

bestämmelse om att tjänsteplikt ej skulle kunna åläggas någon senare

än under det kalenderår, då han fyllde sjuttio år. Under krig vore det

emellertid nödvändigt att tillvarataga all tillgänglig användbar arbetskraft.

Alla vuxna medborgare borde oavsett ålder vara skyldiga att göra sin insats

i den mån de hade hälsa och krafter i behåll. Självklart vore att ingen skulle

påtvingas ett uppdrag, som han på grund av ålderssvaghet eller sjukdom ej

kunde sköta.

I promemorian föreslås vidare vissa ändringar i 11 § andra punkten i anslutning

till genomförandet av den civila regionala beredskapsorganisationen

enligt 1951 års beslut. Det framhålles, att beslutet ej innebure något de
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

17

finitivt ställningstagande till frågan om den närmare kompetensfördelningen

mellan civilbefälhavare och länsstyrelse. Det syntes emellertid böra överlåtas

åt civilbefälhavaren att, i vad anginge civilområdet, i sådana situationer

som avsåges i 11 § andra punkten utöva Kungl. Maj :ts befogenheter enligt

lagen. Länsstyrelsen borde dock, i vad anginge länet, i kritiska lägen få

handla på egen hand, därest civilbefälhavarens beslut ej kunde avvaktas eller

om länet ej tillhörde civilområde och civilbefälhavare således icke funnes.

Därjämte erfordrades ett förtydligande av begreppet »i trängande fall».

Beträffande denna fråga anföres i promemorian:

I de ursprungliga motiven till 11 § andra punkten har understrukits, att

stadgandet närmast åsyftar den situationen, att förbindelsen mellan skilda

delar av riket avbrutits, men att det undantagsvis kan tillämpas även då eljest

i ett mycket kritiskt läge ett snabbt beslut är av nöden. Denna grundsats

synes stå i överensstämmelse med principerna för den civila regionala beredskapsorganisationen

enligt 1951 års beslut men torde böra på ett tydligare

sätt få komma till uttryck i lagtexten. Såsom förutsättning för befogenhet

till självständigt handlande hos civilbefälhavare resp. länsstyrelse

bör i enlighet härmed stadgas, att under krig förbindelsen med riksstyrelsen

icke eller allenast med avsevärd svårighet kan upprätthållas eller att

eljest under krig föreligger behov av omedelbara åtgärder. En liknande formulering

har redan begagnats i 6 § kungörelsen den 20 september 1951 (nr

644) med vissa bestämmelser angående länsstyrelsernas verksamhet vid krig

eller krigsfara m. m.

Ytterligare en ändring föreslås i 11 §, nämligen uteslutande av uttrycket

»för statsförvaltningens och den kommunala verksamhetens upprätthållande».

Till stöd härför har i promemorian anförts följande.

Krigsförhållandena medföra ju alltid att de allmänna organen måste ingripa

i samhällslivet i väsentligt större utsträckning och på ett helt annat

sätt än under fredliga förhållanden. Var gränsen går för myndigheternas

befogenheter att ingripa i lägen av mer eller mindre katastrofartad karaktär

är måhända icke i alla avseenden fullt klart. En viss tvekan kan med

hänsyn härtill råda rörande den närmare innebörden av det i 11 § andra

punkten i dess gällande lydelse förekommande uttrycket »för statsförvaltningens

och den kommunala verksamhetens upprätthållande». Det berörda

uttrycket torde emellertid utan olägenhet kunna uteslutas ur stadgandet,

som ju icke kan avse andra befogenheter än dem som enligt lagen tillkomma

Kungl. Maj :t.

1 anslutning till vad riksnämnden anfört därom, att till följd av stridshandlingar

kunde uppkomma situationer, då förbindelsen mellan länsstyi''elsen

och andra civila regionala eller lokala myndigheter eller organ

inom länet bleve avbrutna och att det i ett sådant läge kunde bli nödvändigt

att nämnda organ ute i länet finge självständig beslutanderätt, ifrågasättes

i promemorian, om icke 11 § andra punkten borde utvidgas så att beslutanderätt

utan särskilt förordnande i vissa fall tillerkändes även lokala

organ. I ett sådant snabbt inträdande katastrof läge, där ett dylikt självständigt

handlande från de lokala civila myndigheternas sida bleve nödvändigt

måste dock, uttalas i promemorian, förutsättas att myndigheterna äger be
2

Bihang till riksdagens protokoll i953. 1 samt. Nr 9.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

fogenhet att utan stöd av särskilda lagstadganden vidtaga de åtgärder som

nödläget kräver.

I promemorian beröres även det av riksnämnden framförda förslaget om

komplettering av administrativa fullmaktslagen med något slag av generell

fullmakt att under krig dispensera från olika lagbestämmelser. Det erinras

i promemorian att redan under förarbetena till administrativa fullmaktslagen

från olika håll framhållits, hurusom krigsförhållandena påkallade åtskilliga

materiella ändringar i lagar och författningar. De sakkunniga hade dock ansett

frågan ligga utanför de sakkunnigas uppdrag och ej framlagt något förslag

i detta hänseende. Det syntes ej heller möjligt att upptaga frågan i nu

förevarande sammanhang. Med hänsyn till de ofta komplicerade förhållanden

som det gällde att reglera och den mångfald olika intressen som gjorde

sig gällande vore det knappast troligt, att det ginge att lösa frågan medelst

en eller ett par generella bestämmelser. I varje fall vore det nödvändigt att

först göra en grundlig genomgång av alla berörda lagar och författningar, så

att hela fältet kunde överblickas, en genomgång som borde under ledning av

resp. departement göras av vederbörande myndigheter, var och en inom sitt

verksamhetsområde. Förberedande åtgärder för en sådan översyn hade redan

vidtagits.

I promemorian föreslås slutligen ett par ändringar i administrativa fullmaktslagen

av formell natur. Uttrycket »krigsdomstolar» i 1 § fjärde stycket

bör sålunda enligt förslaget utbytas mot »krigsrätter» (jfr 15 kap. militära

rättegångslagen den 30 juni 1948). Ehuru den särskilda lagen angående

domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. in. ej är i kraft,

föreslås att det i nämnda stycke stadgade undantaget i avseende å denna

lag får kvarstå i oförändrad form; såsom skäl härför anföres, att rättegångslagen

sannolikt kommer att återupplivas inom den närmaste framtiden.

Detsamma gäller motsvarande undantag i 9 § sista stycket. Däremot föreslås,

att det undantag som avser den särskilda lagen angående patent vid krig

eller krigsfara m. in. uteslutes i avbidan på en utredning, huruvida och i

vilken form denna lag skall förnyas. Beträffande 12 § sista stycket föreslås,

i syfte att få överensstämmelse med 33 kap. 8 § rättegångsbalken, att ett av

de där anförda exemplen på delgivning som ej sker med den sökte personligen

— nämligen handlings fästande å den söktes husdörr och uppläsande

för hans husfolk — ändras till att avse överlämnande av handling till den

söktes husfolk. I promemorian understrykes, att detta icke innebure någon

ändring i sak av stadgandets innebörd.

Yttranden över promemorian.

Över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av överbefälhavaren, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

samtliga civilbefälhavare, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västerbottens och

Norrbottens län.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

19

Det i promemorian framlagda lagförslaget lämnas i yttrandena i huvudsak

utan erinran. En del ändrings- och tilläggsförslag framföres emellertid.

Överbefälhavaren, riksnämnden och civilbefälhavaren i femte civilområdet

uttalar sig för att administrativa fullmaktslagen får automatiskt träda i tilllämpning

vid lägen av starkt krisartad karaktär. I den mån det icke ansåges

möjligt att i lagen direkt anknyta till ett visst faktum, såsom krigstillstånd,

beredskapslarm el. dyk, borde i beredskapskungörelsen intagas föreskrift

om att beredskapslarm innebure, att administrativa fullmaktslagen försattes

i omedelbar tillämpning. Riksnämnden framhåller därjämte, att något behov

av att giva förordnande om tillämpning av lagen under av krig föranledda

utomordentliga förhållanden, som icke samtidigt ansåges innebära

krigsfara för Sveriges del, knappast torde komma att föreligga. Denna betingelse

för lagens tillämpning borde därför kunna utgå.

I anslutning till de föreslagna ändringarna i 11 § framhåller civilbefälhavaren

i andra civilområdet vikten av att erforderlig arbetsorganisation

ställes till civilbefälhavarnas förfogande. Genom instruktionen för civilbefälhavarna

hade dessa ålagts uppgifter, särskilt i fråga om planläggning och

samordning, som ginge väsentligt längre än vad tidigare förutsatts. Genom

anvisningar från centrala myndigheter hade civilbefälhavarna ålagts ytterligare

synnerligen ansvarsfulla uppgifter beträffande planläggning för det

civila försvaret, varjämte utredningsförslag förelåge om nya åligganden på

ett flertal områden. Det vore uppenbart att det ej funnes möjlighet för civilbefälhavarna

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra vad sålunda redan

ålagts dem eller som i sådant hänseende föreslagits, såvida ej redan i fred

erforderlig arbetsorganisation ställdes till deras förfogande. Med den arbetsbelastning,

som åvilade länsstyrelserna, kunde man ej av deras befattningshavare

få den hjälp som krävdes. Innan denna organisationsfråga blivit löst,

torde de uppgifter, som enligt promemorian skulle ankomma på vederbörande

civilbefälhavare, icke motsvaras av dennes möjligheter att fullgöra desamma.

Angelägenheten av att civilbefälhavarna erhåller tillräcklig personal

understrykes även av civilbefälhavaren i femte civilområdet. Han framför i

samband härmed förslag om bestämmelser, som möjliggör för statlig myndighet

att taga i anspråk kommunal befattningshavare. Härom anföres:

Under krigsförhållanden är det avsett att å civilbefälhavaren lägga omfattande

och betydelsefulla arbetsuppgifter, och de torde komma att utrustas

med självständiga maktbefogenheter. För fullgörande av uppgifterna att

samordna den civila försvarskraften torde till civilbefälhavarnas förfogande

komma att ställas ett kansli, sammansatt i huvudsak av experter inom skilda

civila förvaltningsområden. Behovet av kompetenta befattningshavare inom

civilbefälhavares kansli torde måhända icke alltid kunna fyllas enbart med

ianspråktagandet av statliga befattningshavare, utan det synes även böra

räknas med att för en del arbetsuppgifter, t. ex. inom den administrativa försvarsberedskapens

område, kunna behöva ianspråktagas kommunala tjänstemän,

exempelvis kommunalborgmästare, drätseldirektörer, landstingsdirektör

eller stadsombudsman. Någon möjlighet att med tillhjälp av en tjänstepliktslag

åvägabringa en dylik omflyttning synes knappast föreligga, åtminstone

om tjänstepliktslagen erhåller samma avfattning som den senast

gällande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

På grund av det anförda ifrågasätter denne civilbefälhavare, huruvida

icke stadgandet i 2 § andra stycket administrativa fullmaktslagen borde

kompletteras med en föreskrift om skyldighet för kommunal befattningshavare

att tjänstgöra i statlig befattning. I förarbetena till lagen hade visserligen

framhållits, att en utvidgning av det ifrågavarande stadgandet i

lagen skulle medföra särskilda svårigheter i fråga om fördelning av kostnaderna

för löner till dessa tjänstemän. Emellertid syntes icke alltför stort

avseende böra fästas vid lönefrågan i nu förevarande sammanhang. För

tjänstgöring t. ex. inom civilbefälhavares kansli torde endast heltidstjänst

kunna komma i fråga, och i så fall borde befattningshavaren helt av statsmedel

erhålla den avlöning, till vilken han varit berättigad i sin kommunala

befattning. Skulle deltidstjänst mellan statlig och kommunal befattning i

något fall anses böra förekomma, syntes möjligheter föreligga att göra en

skälig uppdelning.

Överbefälhavaren och civilbefälhavaren i tredje civilområdet betonar särskilt

angelägenheten av att erforderliga decentraliseringsåtgärder planeras

redan i fredstid. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet påpekar, att vad

som för civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas del vore av särskild betydelse

i förslaget vore, att en länsstyrelse endast i det fall att civilbefälhavare ej

funnes eller hans beslut ej kunde avvaktas skulle vid förbindelseavbrott äga

att utan särskilt uppdrag utöva befogenhet, som enligt lag tillkomme

Konungen. Ehuru måhända vid beslutet om tillsättande av civilbefälhavare

en sådan ställning som följde härav icke varit tillämnad dessa, torde en konsekvens

av beslutet vara, att vid förbindelseavbrott den delegerade regeringsmakten

sammanhölies hos civilbefälhavarna. Det torde nämligen även i ett

dylikt fall vara lämpligt att enhetliga regler gjordes gällande för så stora

delar av riket som möjligt. Det vore emellertid en självklar förutsättning,

att i den mån möjligheter därtill förefunnes, sådana befogenheter icke

komme att av civilbefälhavarna utövas utan samråd med övriga till området

hörande länschefer. Civilbefälhavaren i femte civilområdet framhåller, att

föreskrifter saknas huru skall förfaras, då i fall som avses i 11 § andra

punkten meningsskiljaktigheter föreligger mellan civila myndigheter, som

handlar med Kungl. Maj :ts befogenhet, och militära befälhavare. I särskilt

hög grad framträdde kravet på kompletterande föreskrifter i nu förevarande

avseende, när det gällde frågor, som berörde civilförsvarsverksamhetens inriktning

samt befolkningens försörjning med livsmedel och andra förnödenheter.

överbefälhavaren, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus lån ger uttryck åt den uppfattningen, att den i promemorian förutsatta

befogenheten för lokala myndigheter att i ett snabbt inträdande katastrofläge

utan särskilda bemyndiganden vidtaga de åtgärder som nödläget

kräver borde komma till uttryck i lagen.

överbefälhavaren anser det av riksnämnden framförda förslaget om komplettering

av administrativa fullmaktslagen med något slag av generell fullmakt

att under krig dispensera från olika lagbestämmelser beaktansvärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kmigi. Maj.ts proposition nr 9.

21

Den översyn av lagar och författningar som påbörjats måste därför betecknas

som synnerligen angelägen. Samma uppfattning uttalas av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län. Civilbefälhavaren i tredje civilområdet påpekar,

att man i avvaktan på den berörda utredningen, vilken förutsattes bli omfattande,

vore hänvisad att i krigssituationer på detta område handla utan

stöd av lagbestämmelser. Å andra sidan måste man utgå från att dispenser

av antytt slag i betydande omfattning bleve nödvändiga. Ett sådant tillstånd

måste givetvis skapa stor osäkerhet hos myndigheterna. Det förefölle med

hänsyn härtill lämpligt, att riksnämndens förslag i någon form genomfördes

provisoriskt i avvaktan på en mera definitiv lagstiftning.

Beträffande delgivningsreglerna i 12 § framhåller civilbefälhavaren i

tredje civilområdet, att viss tjänstgöring inom civilförsvaret, t. ex. vid bevakningspolisen,

vore jämförbar med tjänstgöring vid krigsmakten. Det

borde därför övervägas, om icke särskilda delgivningsregler erfordrades

jämväl för viss personal inom civilförsvaret.

Departementschefen.

I syfte att den statliga och kommunala förvaltningens effektivitet i möjligaste

mån skall kunna upprätthållas vid krigstillstånd eller därmed jämförligt

läge ger 1942 års administrativa fullmaktslag Kungl. Maj:t eller,

under vissa villkor, underordnad myndighet befogenhet att för sådant fall

förordna om ändringar i gällande regler rörande förvaltningens organisation

och verksamhet. Nämnda lag har i den remitterade promemorian gjorts till

föremål för en översyn, som resulterat i ett förslag till ändringar i vissa av

lagens stadganden. Förslaget innebär dels ändring av grunderna för lagens

försättande i tillämpning, dels anpassning av lagen till den civila regionala

beredskapsorganisationen enligt 1951 års riksdagsbeslut och dels ytterligare

en del ändringar av huvudsakligen formell natur.

Vad den förstnämnda frågan beträffar har i promemorian föreslagits, att

kravet på riksdagens medverkan vid lagens försättande i tillämpning skall

inskränkas i viss omfattning, varjämte enligt förslaget förfarandet vid frågans

underställning hos riksdagen, när sådan underställning är påkallad,

något uppmjukats. Även jag anser det ur beredskapssynpunkt angeläget

med en förenkling av proceduren. Jag vill dock förorda några jämkningar

i promemorians förslag. När riket befinner sig i krig, torde det ej vara erforderligt

med särskilt förordnande om att lagen skall träda i tillämpning,

utan lagen bör då automatiskt gälla. Förhandenvaro av krigstillstånd skall

enligt 9 § beredskapskungörelsen konstateras genom en av Kungl. Maj:t

utfärdad kungörelse. I övriga fall bör däremot krävas förordnande av Kungl.

Maj :t, vilket alltid skall underställas riksdagens prövning, således även då

förordnandet föranletts av omedelbar krigsfara. Föreskrifterna om riksdagens

medverkan torde böra utformas i nära anslutning till stadgandena i 2 §

lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att

tjänstgöra vid krigsmakten. Förordnandet torde alltså böra, vid äventyr att

det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen. Om riksdagen ej

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

gillar förordnandet inom två månader från underställningen, bör det vara

förfallet. Inträder krigstillstånd innan underställning hunnit ske, ingriper

regeln om automatiskt ikraftträdande och underställning blir då onödig.

Med hänsyn till den moderna krigföringens karaktär måste man räkna

med att behov av tillämpning av administrativa fullmaktslagen kan inträda,

även om riket icke befinner sig i krig eller det föreligger ett läge, som för

vårt land kan anses innebära krigsfara. Möjligheten att sätta lagen i tilllämpning

vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden bör därför

bibehållas.

Om läget är sådant, att beredskapslarm kan givas enligt beredskapskungörelsen,

föreligger uppenbarligen förutsättningar för att lagen omedelbart

skall äga tillämpning. För att i ett sådant läge förenkla förfarandet torde det

vara lämpligt att i beredskapskungörelsen intaga ett stadgande att beredskapslarm

innebär förordnande om att lagen skall äga tillämpning. Som

framgår av den förut lämnade redogörelsen har motsvarande stadganden

intagits i beredskapskungörelsen i fråga om rekvisitionslagen och vissa bestämmelser

i allmänna förfogandelagen, och i propositionen 1952: 181, vilken

ligger till grund för nyssnämnda lag den 30 maj 1952, har chefen för inrikesdepartementet

framhållit lämpligheten av att beredskapslarm innebär

förordnande om sådan skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid

krigsmakten, varom stadgas i lagen.

För anpassning av administrativa fullmaktslagen till den civila regionala

beredskapsorganisationen föreslås i promemorian vissa ändringar i 11 §

andra punkten. Den därstädes stadgade befogenheten för länsstyrelse att i

kritiska lägen handla i Kungl. Maj :ts ställe skall enligt förslaget i första

hand tillkomma civilbefälhavare. Blott om civilbefälhavarens beslut ej kan

avvaktas eller länet ej tillhör civilområde och civilbefälhavare således icke

finnes, skall länsstyrelsen äga handla på egen hand. Vidare har begreppet »i

trängande fall» närmare utvecklats i lagtexten, varjämte på anförda skäl

föreslagits, att uttrycket »för statsförvaltningens och den kommunala verksamhetens

upprätthållande» skall uteslutas ur lagrummet. Jag tillstyrker

dessa ändringar, vilka torde stå i överensstämmelse med grunderna för 1951

års beslut om den civila regionala beredskapsorganisationen. Såsom understrukits

av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet bör civilbefälhavaren vid

utövande av den angivna befogenheten i möjligaste mån samråda med övriga

länschefer inom civilområdet. Anvisningar om samråd och samarbete

med de militära myndigheterna finnes i den för civilbefälhavarna utfärdade

instruktionen.

I överensstämmelse med den uppfattning som uttalats i promemorian anser

jag ej erforderligt att i lagen meddelas uttryckliga bestämmelser om beslutanderätt

för lokala organ i lägen av katastrofartad karaktär. I den mån

icke delegation i förväg skett på grundval av bestämmelser i administrativa

fullmaktslagen måste det, såsom uttalas i promemorian, förutsättas att

myndigheterna i ett sådant läge har att utan stöd av särskilda lagstadganden

vidtaga de åtgärder som nödläget kräver.

Ej heller är jag beredd att framlägga förslag till ett generellt stadgande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

om dispens från olika lagbestämmelser av materiell karaktär. Skulle det visa

sig att den utredning på området som pågår kommer att draga alltför långt

ut på tiden, torde det dock böra övervägas att genomföra en provisorisk lagstiftning

i ämnet.

Ett par civilbefälhavare har i sina yttranden betonat vikten av att tillräcklig

personal ställes till civilbefälhavarens förfogande. Denna fråga torde

ej böra behandlas här. I detta sammanhang har emellertid även framförts

förslag om sådan komplettering av 2 § administrativa fullmaktslagen, att

kommunal befattningshavare kan åläggas tjänstgöra i statlig befattning. Man

torde få räkna med att behov av sådan omflyttning kan uppkomma. Jag förordar

därför att 2 § kompletteras i det angivna hänseendet. Möjlighet bör

emellertid även beredas att flytta kommunal befattningshavare till annan

kommunal befattning.

Såsom föreslagits i promemorian torde den i 3 § stadgade åldersgränsen

böra borttagas. Vidare bör de formella jämkningar i 1 § fjärde stycket och

12 § som föreslagits i promemorian genomföras.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet har ifrågasatt, om icke 12 § borde

kompletteras med särskilda delgivningsregler för personal inom civilförsvaret.

Det är möjligt att i vissa fall svårigheter kan uppstå att på vanligt

sätt verkställa delgivning med personer som fullgör civilförsvarsplikt.

Då emellertid tjänstgöring inom civilförsvaret som regel fullgöres i hemorten,

anser jag ej behövligt med särskilda delgivningsregler för civilförsvarspersonal.

Lagändringarna torde böra träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr 87)

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över detta lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäb

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Georg Dahlin.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss redaktionell jämkning är iikalydande med det vid propositionen

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 december

1952.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet den 12 december 1952 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 28 november 1952, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942

(nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Per Gunnar Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 9.

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 december 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 16 december

1952 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 28 november 1952

remitterade förslaget till lag om ändring i lagen den 13 mars 19b2 (nr 87)

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndighet er na

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget med viss redaktionell jämkning måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53, i vad propositionen a1 i texten
  2. 1LU 1953:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 1942 s. 1 i texten