Sök i Ratio Lex

Angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl

1953-02-27 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:91, Angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbildningskurser

för viss lantmäteripersonal m. fl.; given Stockholms

slott den 27 februari 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Hj. R. Nilson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges till en början förslag om ordnande av utbildningen

av mätningstekniker för lantmäteriväsendets och de kommunala

mätningsorganens behov. Sålunda föreslås, att utbildningen skall få en fastare

utformning än hittills samt bedrivas vid en tvåårig kurs med undervisning

i tre ämnesgrupper, nämligen mätningstekniska ämnen, praktisk

fastighetsbildningskunskap och författningskännedom in. in. För tillträde

till kursen skall fordras realexamen eller därmed jämförlig teoretisk utbildning

samt praktiskt arbete under en tid, som regelmässigt skall omfatta

minst ett år. Kursen skall tills vidare stå under lantmäteristyrelsens ledning.

Det förutsättes dock, att frågan om undervisningens anknytning till läroanstalt

bör omprövas framdeles.

Vid den kurs för mätningstekniker, som avses börja hösten 1953, föreslås

skola antagas 25 elever. Till kostnaderna för kursen äskas för budgetåret

1953/54 ett belopp av 196 000 kronor. Härav belöper 100 000 kronor på utgifter

av engångsnatur.

Vidare förordas i propositionen, att under nästa budgetår nyutbildning

skall äga rum av cirka 30 kontorsbiträden i lantmäteriväsendet. För detta

ändamål begäres ett belopp av 14 100 kronor.

Slutligen föreslås, att ett belopp av 2 500 kronor skall anvisas till en särskild

fortbildningskurs för förste expeditionsvakterna vid lantmäteristatens

länskontor m. fl. befattningshavare.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 91.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:i Konungen i statsrådet d Stockholms slott den

27 februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson fråga om utbildningskurser för viss

lantmäteripersonal m. fl. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisades ett reservationsanslag

av 134 500 kronor till Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritekniska

biträden. För budgetåret 1947/48 uppfördes å riksstaten

dels under rubriken Kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden

ett reservationsanslag av 180 000 kronor och dels under rubriken Ytterligare

kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden in. fl. ett reservationsanslag

av 148 000 kronor. Av sistnämnda belopp avsågs 78 000 kronor för

utbildning av kontorsbiträden hos lantmätare. För att tillgodose utbildningsbehovet

i fråga om sådana biträden anvisades vidare å riksstaten för budgetåren

1948/49—1950/51 till Lantmäterikontoren i länen: Utbildningskurser

reservationsanslag av respektive 31 500, 14 500 och 14 500 kronor. Härutöver

har å riksstaten för budgetåren 1948/49—1950/51 och 1952/53 till

Kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden m. fl. anvisats reservationsanslag

av respektive 173 000, 99 100, 14 100 och 17 000 kronor. Av de

under sistnämnda rubrik för budgetåren 1948/49 och 1949/50 anvisade anslagen

har belopp om respektive 44 000 och 14 100 kronor avsetts för utbildning

av kontorsbiträden hos lantmätare, medan de för budgetåren 1950/51

och 1952/53 anvisade anslagen helt avsetts för detta ändamål.

I årets statsverksproposition (IX ht punkt 201) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Kostnader för utbildnings- och fortbildningskurser för budgetåret

1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 235 000 kronor.

Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga och därmed sammanhängande

spörsmål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9l.

3

I sitt den 19 december 1946 avgivna betänkande med förslag angående

lanlmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. (SOU

1947: 7) förordade 1945 års lantmäteriutredning en genomgripande omorganisation

av verksamheten i lantmäteridistrikten. Utredningen — vars förslag

i stora delar genomfördes enligt beslut av 1947 års riksdag (prop. nr

210; r. skr. nr 388) — angav i sitt betänkande bland annat vissa riktlinjer

för fortsatt utbildning av mätningstekniska biträden och kontorsbiträden

inom lantinäteriväsendet men framlade icke något utformat förslag i detta

hänseende. Enligt utredningens mening borde det ankomma på lantmäteristvrelsen

att, sedan erfarenheter vunnits, framlägga förslag till utbildningens

framtida ordnande.

Under hänvisning härtill hemställde lantmäteristyrelsen i skrivelse den

28 februari 1947, att en utredning skulle företagas av frågan om utbildningen

av mätningstekniker och kontorsbiträden med för kartframställning

erforderliga kvalifikationer. Vidare anhöll NKI-skolan, Stockholm, att vid

nämnda utredning måtte undersökas huruvida och i vad mån korrespondensundervisning

kunde komma till användning vid ifrågavarande utbildning.

1 yttrande över dessa framställningar förordade överstyrelsen för yrkesutbildning,

att särskilda sakkunniga skulle utses för att utreda frågan.

Sedermera har lantmäteristyrelsen med skrivelse den 27 november 1950

överlämnat en inom styrelsen i oktober 1950 upprättad promemoria angående

utbildningen av mätningsteknisk personal. Vid utarbetandet av promemorian

har överläggningar ägt rum med styrelserna för Sveriges lantmätareförening

och Lantmäteriteknikernas riksförening samt föreståndaren

för lantmäteriets provisoriska utbildningskurser, distriktslantmätaren Åke

Sundström, in. fl.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av överstyrelsen

för yrkesutbildning, styrelsen för statens skogsmästarskola, 1948 års tekniska

skolutredning, överlantmätarna i samtliga län utom Västerbottens län,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges

lantmätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund.

Såsom jag meddelade vid anmälan av årets statsverksproposition har lantmäteristyrelsen

i skrivelse den 30 augusti 1952 hemställt, att för nästa budgetår

skall anvisas ett reservationsanslag av 271 600 kronor till Kostnader

för utbildnings- och fortbildningskurser. Av anslaget avses huvuddelen eller

235 000 kronor för utbildning av mätningstekniker. Beträffande utbildningsverksamhetens

närmare utformning har styrelsen utgått från de förslag,

vilka framlagts i styrelsens nyssnämnda promemoria. Återstoden av anslaget

är avsedd dels till utbildnings- och fortbildningskurser för kontorspersonal

och dels till fortbildningskurser för länskontorens förste expeditionsvakter

m. fl.

.lag torde härefter få övergå till en redogörelse för lantmäteristyrelsens

föi slag i fråga om de olika utbildningskurserna ävensom i ärendet avgivna

remissyttranden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

II. Utbildning av mätningstekniker.

A. Lantmäteristyrelsens promemoria.

Tidigare utbildningskurser. Lantmäteristyrelsen erinrar till en början, att

en ny personalkategori — lantmäteriets tekniska biträden — tillskapades

genom 1909 års omorganisation av lantmäteriväsendet. I 1909 års lantmäteriinstruktion

stadgades sålunda, att lantmäteristyrelsen ägde meddela

självständigt verksam lantmätare tillstånd att för viss tid och i viss utsträckning

använda person, som styrkt sig ha förvärvat kunskap och erfarenhet

rörande sådant lantmäteriarbete, som han avsågs att sysselsättas

med. Några mera preciserade kompetenskrav uppställdes emellertid icke.

Utbildningen av de tekniska biträdena kom härigenom vanligen att ombesörjas

av lantmätarna själva i samband med praktiskt arbete. Dessa principer

för kompetenskrav och antagning av lantmäteriets tekniska biträden

gällde i stort sett fram till 1948 års omorganisation av lantmäteriet (prop.

210/1947; r. skr. nr 388).

Vidare erinrar styrelsen, att i samband med införandet av 1926 års jorddelningslag

vissa bestämmelser tillkom rörande de tekniska biträdena. I

1927 års lantmäteriinstruktion intogs nämligen föreskrift om att åt tekniskt

biträde fick uppdragas mätnings-, utstaknings- och därmed jämförliga göromål

i enlighet med lantmäteristyrelsens närmare föreskrifter. Därjämte föreskrevs

i 1928 års arbetsordning för distriktslantmätarna jämte dessas tjänstebiträden,

att vid förslag till antagande av tekniskt biträde skulle fogas dels

intyg från distriktslantmätare om nöjaktig färdighet i linjestakning, ägomätning

och kartritning samt om den föreslagnes lämplighet i allmänhet,

dels ock bevis om godkänd prövning inför vederbörande överlantmätare.

Sistnämnda prövning reglerades i 1928 års arbetsordning för lantmäterikontoren

i länen.

Styrelsen framhåller, att lantmäteriverksamheten kraftigt ökade under

1930- och 1940-talen. Samtidigt därmed utvecklades mätningstekniken, och

mera krävande numeriska mätmetoder kom till större användning. Dessa

förhållanden gjorde en såväl kvantitativ som kvalitativ upprustning av den

tekniska biträdeskåren allt mera nödvändig. Genom Sveriges lantmätareförenings

försorg anordnades därför under åren 1943 och 1944 två fortbildningskurser

för 63 tekniska biträden. Av kurstidens två månader ägnades

fem veckor åt teoretiska studier samt återstoden åt fältövningar och bearbetning

av mätningsresultaten från övningarna.

Med anledning av en den 27 november 1945 dagtecknad framställning från

Sveriges lantmätareförening uppdrog Kungl. Maj :t åt lantmäteristyrelsen att

utreda frågan om utbildningen av tekniska biträden. Styrelsen överlämnade

den 1 augusti 1946 utredning med förslag rörande anordnande av tillfälliga

kurser för utbildning av tekniska biträden inom lantmäteristaten. Sedan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

5

riksdagen anvisat erforderliga medel, anordnades sju sådana kurser under

åren 1946—1950. Därvid deltog 201 elever i 8-månaders utbildningskurser

och 129 mätningstekniker i 3-månaders fortbildningskurser. Beträffande utformningen

av dessa provisoriska kurser anföres i promemorian följande.

För att få deltaga i utbildningskurs fordrades att vederbörande uppnått

minst 18 års ålder. Beträffande deltagarnas kroppsbeskaffenhet gällde, att

dessa genom läkarintyg måste styrka sig icke vara behäftade med sjukdom

eller lyte som kunde utgöra hinder för statstjänst. I fråga om förkunskaper

fordrades avlagd realexamen eller jämförliga kunskaper i de för utbildningen

viktigaste ämnena eller genomgången godkänd utbildning vid arméns

centrala fältmätskola. Slutligen krävdes minst fem månaders praktisk tjänstgöring

hos lantmätare.

För deltagande i fortbildningskurs fordrades, att sökanden tjänstgjort såsom

tekniskt biträde sammanlagt minst ett år samt avlagt realexamen eller

ägde motsvarande kunskaper i matematik och fysik.

Kurserna för nyutbildning av mätningsteknisk personal omfattade enligt

kursplanen 600 lektions- och övningstimmar, fördelade på 4 ]-/4 månader,

samt fältövningar i mätningsteknik med bearbetning av mätningsresultaten

under 3 3 A månader. Timantalet uppgick i realiteten till sammanlagt 680,

därav 115 timmar för matematik, 380 timmar för mätningsteknik, 120 timmar

för lantmäterikunskap, 50 timmar för mark- och skogslära samt 15

timmar för fornminnesvård. I alla ämnen utom det sistnämnda erhöll eleverna

hemuppgifter, vilka upptog sammanlagt cirka 700 timmar.

Undervisningen var avgiftsfri. Därjämte utgick ett kursarvode av 200 kronor

i månaden för deltagare i nyutbildningskurs. Deltagare i fortbildningskurs

erhöll före lantmäteriets omorganisation ett arvode av 425 kronor i

månaden. Efter omorganisationen har deltagare i fortbildningskurs åtnjutit

sina ordinarie löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning.

Vid exkursioner och fältövningar har ersättning för resekostnader utgått till

samtliga deltagare.

Erfarenheter av den provisoriska utbildningen. För att få en uppfattning

om mätningsteknikernas användbarhet och kompetens har lantmäteristyrelsen

anmodat ett 20-tal distriktslantmätare att yttra sig över sina erfarenheter

av den provisoriska utbildningen. Av de lämnade svaren samt styrelsens

egna erfarenheter framgår, alt utbildningen icke varit tillräcklig för

att ge mätningsteknikerna den teoretiska och praktiska grund, som måste

tordras av dem. Utbildningen bör därför väsentligt vidgas och fördjupas.

Sammanfattningsvis anger styrelsen de mest framträdande önskemålen vara

att utvidga den teoretiska undervisningen i ämnet matematik och vissa delar

av ämnet mätningsteknik samt i ämnen berörande fastighetsbildningens

övriga tekniska arbetsmoment, att komplettera undervisningen med en kortfattad

orientering rörande de ekonomiska bedömningsfrågorna i fastighetsbildningen,

att fördjupa den rättsliga utbildningen beträffande vissa praktiska

arbetsuppgifter, framför allt enklare fastighets- och äganderättsutredning,

att i väsentlig omfattning komplettera de teoretiska studierna med

praktiska tillämpningsövningar, särskilt fältövningar, samt att i möjligaste

mån bereda eleverna en allsidig och effektiv förpraktik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Iiungl. Maj.ts proposition nr 91.

Mätningsteknikernas nuvarande arbetsuppgifter. I promemorian erinras

om att — enligt 30 § i 1948 års arbetsordning för lantmäteriets distriktsorganisation

— mätningsteknisk biträdespersonal i allmänhet må anförtros

följande arbetsuppgifter.

Stommätning:

vinkelmätning i lägre ordningars triangelnät efter av lantmätare uppgjord

plan;

planläggning av polygonnät vid vanlig mätning;

mätning av polygonnät vid finmätning och vanlig mätning;

planläggning, stakning och mätning av stomlinjenät;

planläggning av höjdmätning vid vanlig mätning;

linjeavvägning vid finavvägning och vanlig avvägning.

Detaljmätning:

planläggning och mätning av mätningslinjenät;

numerisk detalj mätning enligt ortogonal eller polär metod;

grafisk detalj mätning med distanstub och andra instrument;

skoga vfattning;

ytavvägning;

mätning av vägar och hägnader.

Utstakning av räta linjer och kurvor samt av väg- och hägnadslotter.

Utmärkande och säkerställande av ägogränser.

Övriga markeringsarbeten.

Beräkningsarbeten:

koordinatberäkning och utjämning av polygonnät och mätningslinjenät

med användning av enklare utjämningsmetoder;

koordinatberäkning av detaljpunkter;

beräkning av utstakningsdata;

arealräkning enligt numeriska och grafiska metoder;

uträkning av ägolotter samt väg- och hägnadslotter.

Upprättande av plan- och höj dkartor med hjälp av vanligen förekommande

karteringsinstrument.

Upprättande av förekommande beskrivningar.

Enklare fastighetsutredningar.

Upprättande av sammanställningskartor.

Kontorsgöromål.

Allmänna synpunkter på frågan om utbildningens framtida ordnande. I

promemorian framhålles, att lantmäteriväsendet för närvarande befinner

sig i snabb utveckling. Sålunda pågår bland annat en ständig förbättring

av lantmäteriets tekniska arbetsmetoder. Ett annat karakteristiskt drag i

utvecklingen är, att fastighetsbildningen kräver alltmer ökad hänsyn till

den samhälleliga verksamheten på närgränsande områden. Lantmäteristyrelsen

pekar i detta sammanhang på det betydande inflytande, som den nya

byggnadslagstiftningen, verksamheten för jordbrukets rationalisering och

den moderna bostadspolitiken har på fastighetsbildningen och som i sin tur

medför krav på ökad kompetens hos befattningshavarna i lantmäteriväsendet.

Även om de ledande och samordnande uppgifterna ankommer på de

högskoleutbildade tjänstemännen, kan övriga befattningshavare icke stå

främmande för dessa frågor. Styrelsen erinrar, att behovet av orientering i

fråga om fastighetsbildningens allmänna inriktning och syftemål särskilt i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

7

c>tt avseende kommit till klart uttryck. Efter beslut av riksdagen (IX ht

1947 s. 214) inkallades nämligen omkring ett hundratal tekniska biträden

i lantmäteristaten till fortbildningskurser i jordbrukets rationalisering under

våren 1948.

Lantmäteristyrelsen framhåller i detta sammanhang även, att ändamålet

med 1948 års omorganisation av lantmäteridistrikten bland annat var att

i möjligaste mån avlasta den högskoleutbildade personalen sådana uppgifter,

som kunde anförtros personal med lägre kompetens. I enlighet härmed

utför biträdespersonalen i stor utsträckning arbeten, som lantmätarna förut

verkställde själva. Utvecklingen går i riktning mot att teknikerna anförtros

allt flera maktpåliggande uppgifter. Lantmätarna sysslar redan nu så

gott som uteslutande med de mest kvalificerade delarna av förrättningsarbetet

och är helt upptagna därav. Den mätningstekniska personalen har att

självständigt lösa på dem ankommande uppgifter och befinner sig under

långa tider på andra orter än distriktschefen. Mätningsteknikerna måste

därför i ej ringa utsträckning själva planlägga sina uppgifter, och det är

nödvändigt att de kan lösa dem utan anmärkning.

Lantmäteristyrelsen meddelar vidare, att från vissa håll uttryckts önskemål

om en utvidgning av mätningsteknikernas nuvarande arbetsuppgifter.

Styrelsen anser emellertid, att gällande bestämmelser på detta område har

en Aidsträckt och i stort sett lämplig avfattning, även om möjligheter ännu

återstår att ytterligare befria den högskoleutbildade personalen från uppgifter,

som i stället kan anförtros mätningsteknikerna. Enligt styrelsens mening

talar t. ex. ÖATervägande skäl mot att tekniker —- såsom vissa distriktslantmätare

ifrågasatt — bör erhålla kompetens att utföra enklare legala

fastighetsbildningsåtgärder. I samband med pågående revision av fastighetsbildningslagstiftningen

torde emellertid komma att prövas, huruvida de legala

förrättningarna i större utsträckning än nu bör föregås av förberedande

åtgärder, innefattande bland annat utredningar och undersökningar på marken.

Om detta visar sig lämpligt, torde på ett naturligt sätt möjligheter

öppnas att i vidgad omfattning utnyttja den tekniska personalen till fördel

för det allmänna i form av minskade administrationskostnader och

snabbare handläggning av förrättningarna. Ur denna synpunkt anser styrelsen

viktigt, att teknikerna erhåller en orientering rörande fastighetsbildningsreglernas

rättsliga och materiella innehåll. Detta innebär dock icke,

att teknikerna skulle få kompetens att utföra legala förrättningar.

Enligt lantmäteristyrelsens mening är frågan om mätningsteknikernas

utbildning uppenbarligen även beroende av i vad mån distriktsorganisationen

kan erhålla biträde från andra statliga organ vid lösandet av vissa specialuppgifter.

Ehuru den framtida utvecklingen i detta avseende är svår att

överblicka, anser styrelsen sig kunna utgå från att lantmäteriet i regel kommer

att söka utnyttja särskild, från andra organ hämtad sakkunskap för att

lösa ett flertal förekommande kulturtekniska uppgifter, t. ex. vägbyggnad

av större omfattning, husbyggnad, dikning och dränering, vattenförsörjnings-

och avloppsanläggningar. Styrelsen finner det därför vara riktigast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

att vid utbildningen av mätningsteknisk personal förutsätta, att i dylika

ämnen endast skall erfordras en kort orientering. Därest emellertid senare

skulle uppkomma behov av att fortbilda viss del av ifrågavarande personal

inom sådant område, bör detta ske genom att inkalla erforderligt antal tekniker

till fortbildningskurser.

Sammanfattningsvis anför lantmäteristyrelsen, att huvudändamålet med

ifrågavarande undervisning bör vara att utbilda för lantmäteriväsendets och

städernas behov erforderliga tekniker men däremot icke att skapa självständigt

arbetande eller biträdande förrättningsmän. Utbildningen bör dock

icke alltför ensidigt inriktas på mätningstekniska uppgifter utan i möjligaste

mån omsluta även andra i fastighetsbildningen ingående element, dock

icke sådana, beträffande vilka det kan antagas, att lantmäteriorganisationen

i regel kommer att utnyttja utomstående sakkunskap.

Rekryteringsbehov. Lantmäteristyrelsen framhåller, alt vid planläggningen

av ifrågavarande utbildning måste beaktas storleken av de personalgrupper,

som utbildningen varaktigt skall rekrytera. Enligt styrelsens mening

bör i detta sammanhang hänsyn tagas icke blott till mätningstekniker

och mätningstekniska biträden inom lantmäteristaten utan även till den

mätningstekniska personalen i städernas mätningsväsende (stadsingenjörskontoren).

Utbildningen bör sålunda få en kapacitet, som minst motsvarar

rekryteringsbehovet inom dessa båda personalgrupper, vilka år 1950 omfattade

sammanlagt cirka 600 personer men kan bedömas inom en relativt

nära framtid behöva utvidgas till cirka 700 personer. Med ledning av vissa

beräkningar anser styrelsen, att det sammanlagda rekryteringsbehovet av

mätningsteknisk personal till en början sannolikt icke kommer att understiga

10 personer om året. Enligt styrelsens mening torde emellertid behovet

komma att närma sig 20 personer, när den nuvarande synnerligen ojämna

åldersfördelningen inom personalgrupperna i fråga utjämnats.

Förslag rörande utbildningens omfattning. Vad först beträffar kravet på

teoretiska förkunskaper vid ifrågavarande undervisning föreslår

lantmäteristyrelsen, att som inträdesfordran skall uppställas realexamen

eller därmed fullt jämförlig teoretisk utbildning, varvid genomgången fältmätskola

bör räknas som en särskild merit. Vid meritbedömningen bör vidare

icke blott betygen i matematik och fysik tillmätas betydelse utan även

betygen i allmänbildande ämnen, särskilt svenska språket. Det är enligt

styrelsens mening även önskvärt, att stor hänsyn tages till genomgången

lantbruksskola eller skogsskola.

I fråga om praktiska förkunskaper framhålles i promemorian,

att en relativt omfattande och allsidig förpraktik bör erfordras. På grund

av de höga krav, som måste ställas på en mätningstekniker både inom det

statliga lantrnäteriet och i städerna, bör elev icke vinna inträde till utbildningen

med mindre han under förpraktiken visat lämplighet för mätningstekniskt

arbete. Förpraktiken bör särskilt på grund därav enligt lantmä
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

9

teristyrelsens mening icke vara kortare än nio månader. Med hänsyn till utbildningsändamålet

bör godtagas praktik såväl hos lantmätare som hos mätningsman

i stad. Styrelsen anser, att arbete inom jordbruk eller skogsbruk

icke kan ersätta praktiken hos lantmätare eller mätningsman. Sådant arbete

bör anses som en särskild merit men ej vara obligatoriskt.

Vad härefter angår utbildningens innehåll anför styrelsen,,

att undervisningen med ledning av vunna erfarenheter bör omfatta tre huvuddelar,

nämligen en mätningsteknisk ämnesgrupp, en ämnesgrupp omfattande

praktisk fastighetsbildningskunskap samt en ämnesgrupp omfattande

huvudsakligen författningskännedom. Styrelsen har vid sin promemoria

fogat ett preliminärt förslag till läroplan, utvisande omfattningen av

och innehållet i de särskilda läroämnen, som styrelsen anser bör ingå i

nämnda ämnesgrupper. Huvuddragen av förslaget framgår av följande sammanställning.

Läroämne

Antal timmar

lektioner i)vnin^ir Pf

; larorummet

Summa

Antal dagar

fältövningar

1. Mätningstekniska ämnen

Matematik..........................

130

30

160

Mätningsteknik......................

200

470

670

56

Fotogrammetri......................

20

45

65

6

2. Praktisk fastighetsbildningskunskap

Marklära ..........................

60

32

92

3

Jordbrukslära.......................

40

24

64

3

Skogslära..........................

40

14

54

6

Fastighetsteknik.....................

40

20

60

3

Planteknik........................

20

20

40

2

Allmän byggnadslära................

30

30

60

2

Naturskydd och fornminnesvård.....

15

10

25

1

3. Författningskännedom m. m.

Svenska språket.....................

30

30

60

Rättslära........................

30

30

60

Fastighetsrätt.......................

100

100

200

Förvaltningskunskap................

60

40

100

Summa

815

895

1710

82

I fråga om de olika läroämnena anför lantmäteristyrelsen i huvudsak

följ ande.

1. Mätning steknisk a ämnen. Av grundläggande betydelse för

undervisningen i mätningstekniska ämnen är undervisningen i matematik.

Omfattningen av detta ämne i de provisoriska kurserna har i stort sett varit

nöjaktig. För att möjliggöra att de viktigaste ämnesavsnitten inläres

grundligare och för att tillgodose behovet av viss utvidgning av ämnet (andragradskurvor,

grunderna av funktionsläran, enkla serier) torde den nuvarande

undervisningstiden dock böra utvidgas.

Undervisningen i mätningsteknik bör innefatta en utförligare och grundligare

behandling av samma läroplan som användes vid de provisoriska

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

K ungt. Maj.ts proposition nr 91.

kurserna, dock med ökad tyngd på ägomätningsavsnitten samt kontroll och

justering av instrument. Detta motiverar en utökning av tiden för den teoretiska

undervisningen. I fråga om den praktiska utbildningen i ämnet

föreligger behov av betydande utvidgning, ökningen bör huvudsakligen användas

för genomförande av en laga skiftesmätning med tillämpning av enklare

mätningsförfaranden. I enlighet med framställda önskemål bör vidare

undervisningen i ämnesdelen kartografi och ritteknik utökas väsentligt och

innesluta även en genomgång av de reproduktionsförfaranden, som kommer

till användning vid kartframställning.

Med hänsyn till de fotogrammetriska kartframställningsmetodernas beLydelse

torde få anses önskvärt att anordna en grundläggande kurs i fotogrammetri.

Undervisningen bör syfta till en allmän orientering rörande

framställningen av fotogrammetriska kartor och mera ingående behandla

endast sådana avsnitt därav, som i praktiken ankommer på lantmäteriets

lokalorgan.

Med nu föreslagen avgränsning av studierna i matematik, mätningsteknik

och fotogrammetri skulle denna ämnesgrupp kräva ett utrymme å läroplanen

av sammanlagt cirka 895 timmar på lärorummet och 62 fältövningsdagar.

2. Praktisk fastighetsbildningskunskap. Den provisoriska

utbildningen av mätningstekniker har hittills varit alltför ensidigt inriktad

på mätningsteknik. Det torde därför vara nödvändigt att vid den slutliga

utbildningen i vidgad omfattning meddela eleverna undervisning i de

för fastighetsbildning på landet och i tätorterna grundläggande ämnena. Denna

undervisning har hittills varit inskränkt till kortfattade kurser i markoch

skogslära samt fornminnesvård. Med hänsyn härtill bör anordnas enkla

orienterande kurser i marklära, jordbrukslära, skogslära, fastighetsteknik

(landsbygdsfastigheternas rationella uppbyggnad), planteknik (tätortsfastigheternas

utformning med hänsyn till samhällets ändamålsenliga bebyggande)

samt naturskydd och fornminnesvård. Vidare erfordras en kort kurs

i allmän byggnadslära, innefattande dels en översiktlig framställning rörande

olika markslags egenskaper ur byggnadsteknisk synpunkt, dels vissa

grunddrag av vägbyggnadsläran.

Enligt läroplanen har den ämnesgrupp, varom här är fråga, fått en omfattning

av sammanlagt 395 timmar lektioner och övningar på lärorummet.

Vidare har upptagits fältövningar, exkursioner och studieresor under sammanlagt

20 dagar. Ämnesgruppens föreslagna omfattning får anses vara

ringa i förhållande till behovet. Tanken är nämligen, att kompetensen på de

områden, som undervisningen omfattar, väsentligen skall erhållas genom

praktisk verksamhet inom lantmäteriet eller städernas mätningsväsende

efter avslutade studier.

3, Författningskännedom in. in. De hittills vunna erfarenheterna

har visat, att den mätningstekniska personalen i betydligt högre grad

än vad som varit möjligt vid de provisoriska kurserna bör få kännedom om

den för fastighetsbildningsarbetet grundläggande lagstiftningen samt de adminstrativa

bestämmelserna. Hittills har dylik undervisning huvudsakligen

meddelats i ett sammanhängande ämne, benämnt lantmäterikunskap.

För att den mätningstekniska personalen skall kunna i önskvärd omfattning

tagas i anspråk för utredningar och undersökningar av rättslig art, bör

dess kunskaper i svenska språket något utbyggas utöver realexamensnivån.

Undervisningen bör främst taga sikte på att bibringa eleverna färdighet i

skriftlig framställning.

Vad den rättsliga utbildningen beträffar bör denna syfta till att meddela

översiktlig kännedom om innehållet i de lagar och författningar, som regle
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

11

rar fastighetsbildningen, främst jorddelningslagen, sammanläggningslagen,

fastighetsbildningslagen och väglagstiftningen. En översikt av byggnadslagstiftningen

har förutsatts komma att meddelas i ämnet planteknik. Den tilllämpade

rättsliga undervisningen synes böra inrymmas i ett ämne, kallat

fastighetsrätt. För studier i detta ämne fordras emellertid en kortfattad genomgång

av vissa grundläggande rättsregler, särskilt reglerna om laga fång

samt om lagfart och inteckning. Denna undervisning, som föreslås inrymd

i ämnet rättslära, bör ge kompetens att företaga enklare äganderättsutredningar

och andra undersökningar i domsagornas fastighetsböcker. Den undervisning

i fastighetsbildningens historiska utveckling, som erfordras för

att den mätningstekniska personalen skall kunna utföra enklare fastighetsutredningar,

bör lämpligen inordnas i läroämnet fastighetsrätt.

Förrättningshandläggningen och arbetet i allmänhet inom lantmäteriet

och städernas mätningsväsende regleras förutom i lagar och författningar

av en stor mängd administrativt utfärdade bestämmelser. Dessa ämnesdelar

bör sammanföras till ett ämne, kallat förvaltningskunskap.

Den rättsliga ämnesgruppen skulle med den sålunda skisserade utformningen

komma att omfatta sammanlagt 420 timmars undervisning på lärorumrnet.

Härav torde ungefär halva tiden böra ägnas åt tillämpningsövningar,

delvis förlagda till länslantmäterikontor och domsaga.

I detta sammanhang bör anmärkas, att lantmäteristyrelsen vid sin skrivelse

den 27 november 1950 fogat ett protokollsutdrag, utvisande bland annat

en vid styrelsens behandling av ifrågavarande ärende av bgråchefen E.

O. T. Ågren uttalad särskild mening. Ågren anför, att han anser de föreslagna

lärokurserna, särskilt i rättsliga ämnen, mera omfattande än som erfordras

för att tillgodose det avsedda ändamålet. Enligt hans mening är det

även lämpligare att grunda undervisningen på längre förpraktik — t. ex. 2

å 3 år — än den i ärendet föreslagna. Ågren förklarar sig emellertid icke

kunna bedöma, huruvida en sådan ordning är genomförbar med hänsyn till

arbetsmarknadsläget.

Förslag rörande utbildningens organisation. Lantmäteristyrelsen framhåller,

att mätningsteknikernas provisoriska utbildning skett i forcerat tempo

för att tillfredsställa behovet av nyrekrytering i samband med lantmäteriets

omorganisation. Undervisningen, som bedrivits praktiskt taget utan avbrott

under en tid av 8 månader, har kännetecknats av eu betydande studietrötthet

hos eleverna under den senare delen av kursen. Vid planläggning av

den nya utbildningen är det därför enligt styrelsens mening ett framträdande

krav, att den totala studietiden göres tillräckligt lång. Detta anses så

mycket mera nödvändigt som undervisningen icke kan få karaktären av

högskolemässiga föreläsningar utan snarast bör bedrivas som lektioner på

realskolestadiet.

Ur angivna synpunkter föreslår styrelsen, att den nya utbildningen i fråga

om ter minsindelning m. in. skall utformas enligt vad som erfarenhetsmässigt

visat sig lämpligt vid liknande undervisning. Utbildningen bör

sålunda ansluta sig till den normala indelningen av studieåret i en hösttermin

och en vårtermin. Höstterminen föreslås skola omfatta tiden den 1 september—den

15 december och vårterminen tiden den 15 januari—den 15

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

maj. Under vårterminen bör minst två veckor reserveras för tentamina och

förberedelser för dessa. Härutöver erfordras löpande prov under terminerna.

Under dessa förutsättningar skulle av studieåret återstå en effektiv tid av

cirka 27 veckor. Med den föreslagna fördelningen av studietiden mellan lektioner

och övningar på lärorummet bör enligt styrelsens mening den normala

veckobelastningen icke avsevärt överstiga 30 timmar. Ett normalt läsår

skulle alltså komma att omfatta cirka 800 timmar lektioner och övningar.

Det skulle följaktligen vara möjligt att organisera den nya utbildningen på

två normala läsår.

1 fråga om organisationen av fältövningarna föreslår lantmäteristyrelsen,

att mellan de två läsåren skall under tiden den 15 maj—den 1 september

inläggas en sommartermin, varunder huvuddelen av övningarna skall anordnas.

Lantmäteristyrelsen har i detta sammanhang framlagt resultatet av en

preliminär undersökning av lärarbehovet för ifrågavarande utbildning.

Rörande resultatet av denna undersökning anför styrelsen huvudsakligen

följande.

Undervisningen i mätningsteknik måste handhas av en heltidsanställd

lärare med högskoleutbildning (lantmätcriexamen) samt vidsträckt erfarenhet

av praktiska geodetiska arbeten både på landsbygden och i tätorterna.

Det är enligt styrelsens mening knappast möjligt att dessutom anförtro

denne lärare undervisningen i matematik och fotogrammetri. Härför bör

i stället anlitas särskilda deltidsanställda lärare.

Vad beträffar undervisningen i praktisk fastighetsbildningskunskap anser

styrelsen lärarfrågan mera svårbedömd. Det torde emellertid vara möjligt,

att undervisningen antingen i ämnena marklära och jordbrukslära eller i

ämnena marklära och skogslära ombesörjes av samme lärare. Samma person

kan knappast med fördel undervisa i både jordbrukslära och skogslära.

Ämnena fastighetsteknik och planteknik torde däremot mycket väl kunna

omhänderhas av samme lärare, vilken i så fall måste vara lantmätare. För

ämnet naturskydd och fornminnesvård fordras tillgång till en specialist.

Ingen av de lärare, som behövs för ämnesgruppen praktisk fastighetsbildningskunskap,

förutsättes bli heltidsutnyttjad.

Vad slutligen angår ämnesgruppen författningskännedom in. in. förordar

styrelsen, att undervisningen skall uppdelas så, att ämnet svenska språket

anförtros åt en språkman, medan övrig undervisning uppdelas på en lärare,

som omhänderhar ämnena rättslära och fastighetsrätt, och en, som sköter

undervisningen i förvaltningskunskap. Båda de sistnämnda lärarna bör enligt

styrelsens bedömande vara lantmätare. Styrelsen anser det dock kunna

ifrågakomma att i viss utsträckning anlita en jurist. Samtliga de lärare,

som skulle komma att knytas till undervisningen i ämnesgruppen författningskännedom

m. m., beräknas bli deltidsanställda.

I promemorian diskuteras slutligen frågan om förläggningen av

ifrågavarande kursverksamhet. Enligt lantmäteristyrelsens mening är det

avgörande härvid att utröna, huruvida någon av nu befintliga läroanstalter

har tillgång till lärare, lokaler och utrustning, som med fördel kan utnyttjas

vid utbildningen av mätningstekniker. Styrelsen meddelar, att de läroanstalter,

som i detta avseende kan komma i fråga, torde vara de högre tek
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 91.

13

niska läroverken eller fackskolorna, de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,

de lägre skogliga undervisningsanstalterna (skogsskolorna) samt statens

skogsmästarskola.

En preliminär undersökning har enligt lantmäteristyrelsen givit vid handen,

att vid samtliga nämnda läroanstalter endast i begränsad omfattning

förekommer undervisning, som direkt skulle kunna utnyttjas vid ifrågavarande

utbildning. Om anslutning sker till någon av dessa anstalter, måste

därför en väsentlig omläggning av undervisningen där äga rum.

Vad först beträffar de högre tekniska läroverken anföres, att anslutningsmöjligheter

främst torde föreligga vid en byggnadsteknisk fackskola.

Vid byggnadstekniska fackskolan inom högre tekniska läroverket i Stockholm

meddelas sålunda undervisning i matematik, ritteknik, fältmätning

och svenska språket. Kursen i fältmätning är emellertid helt otillräcklig

för lantmäteriets behov. Styrelsen anser därför, att förefintligheten av denna

undervisning icke i och för sig kan motivera en anslutning. Även i vad

gäller lantbruksundervisningsanstalterna och skogsskolorna är anslutningsmöjligheterna

små. Den undervisning, som där meddelas i marklära samt

andra ämnen på jordbrukets och skogsbrukets områden, är nämligen endast

i ringa grad anpassad efter lantmäteriets behov.

I fråga om statens skogsmästarskola framhåller styrelsen, att undervisningen

där omfattar flera av de ämnen, som föreslagits skola ingå i mätningsteknikernas

utbildning. Styrelsen har även i några fall anställt skogsmästare

som mätningstekniker. Dessa befattningshavare, som erhållit kompletterande

utbildning i mätningsteknik, har emellertid sysselsatts med arbetsuppgifter,

som är ganska olika dem som vanligen förekommer inom

lantmäteriet och städernas mätningsväsende. Med hänsyn härtill och på

grund av omständigheterna i övrigt anser styrelsen, att även en anslutning

till skogsmästarskolan skulle möta betydande svårigheter.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, att den preliminära undersökningen

knappast ger vid handen, att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas vid

någon form av ansluten utbildning. Styrelsen framhåller dock, att denna undersökning

icke kan anses tillräcklig. Närmare prövning av möjligheten till

anslutning torde emellertid knappast kunna ske inom styrelsen, utan för

denna uppgift erfordras en särskild utredning med tillgång till expertis

från, bland andra, överstyrelsen för yrkesutbildning.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts förordas i promemorian, att

ifrågavarande utbildning till en början skall anordnas under lantmäteristyrelsens

ledning men att — sedan ytterligare erfarenhet vunnits — frågan

om utbildningens anslutning till viss läroanstalt skall upptagas till förnyad

prövning. Till stöd för denna uppfattning framhåller styrelsen, att många

fördelar, icke minst beträffande elevrekryteringen, vunnits genom att de

hittillsvarande provisoriska utbildningskurserna organiserats under styrelsens

överinseende. För den föreslagna lösningen talar enligt styrelsens mening

även det förhållandet, att styrelsen behöver förfoga över lämplig utbildningsorganisation

för efterutbildning av de snabbutbildade teknikerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

B. Yttrandena.

Behovet av en förbättrad utbildning av lantmäteritekniska biträden vitsordas

allmänt i de yttranden, där frågan berörts. I ett stort antal yttranden

förordas också i huvudsakliga delar de förslag, som framlagts i lantmäteristyrelsens

promemoria. Åtskilliga erinringar framföres emellertid såväl beträffande

principerna för den föreslagna kursverksamheten som i fråga om

olika detalj spörsmål.

Vad angår utbildningens allmänna riktlinjer framhåller sålunda

Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens

tjånstemannaförbund — vilka godtagit lantinäteristyrelsens förslag — att

det varit önskvärt, att utbildningen givits en större omfattning, så att eleverna

kunde bibringas fördjupade kunskaper i ett flertal ämnen. Å andra

sidan ifrågasätter överlantmätarna i Gotlands, Älvsborgs och Örebro län om

den föreslagna utbildningen icke är alltför omfattande och dyrbar med hänsyn

till den nytta den kan beräknas medföra.

Vidare påpekar överstyrelsen för yrkesutbildning, att promemorian icke

innehåller någon utredning av frågan, huruvida samma kompetenskrav bör

ställas på personalen inom städernas mätningsväsende som på personalen

inom lantmäteriväsendet. överstyrelsen ifrågasätter därför, om icke denna

fråga bör närmare utredas. Svenska kommunal-tekniska föreningen anser

för sin del, att målsättningen för den föreslagna utbildningen är oklar. Denna

är enligt föreningens mening organiserad närmast med tanke på lantmäteriväsendets

behov. Innan frågan om teknikernas blivande verksamhetsområde

är avgjord, anser föreningen det icke möjligt att taga ställning till

utbildningsfrågan. Föreningen kan därför ej tillstyrka, att utbildningsförslaget

antages i föreliggande skick. Enligt Svenska stadsförbundets mening

bör man överväga en differentiering av utbildningen av mätningstekniker

för lantmäteriväsendets och för de kommunala mätningsorganens behov.

Om man väljer en enhetlig utbildning för de båda kategorierna är det emellertid

nödvändigt att utbildningsverksamheten verkligen får en sådan omfattning,

att den kan fylla både det statliga och det kommunala behovet

av mätningstekniker. Styrelsen anser, att eljest en ur det allmännas synpunkt

mindre önskvärd konkurrens om dessa befattningshavare kan befaras

uppstå. Även i andra yttranden beröres frågan om en differentiering

av utbildningen. Sveriges lantmätareförening uttalar, att den del av utbildningen,

som faller utanför det rent mätningstekniska området, i stort sett

torde bli utan värde för personal, som får anställning utom det statliga

lantmäteriväsendet.

I flera yttranden framhålles vidare, att undervisningen icke bör syfta till

att utbilda mätningstekniker, som självständigt skall kunna handlägga vissa

förrättningar. Sålunda uttalar Sveriges lantmätareförening, att teknikerna

icke bör få anlitas för medverkan vid bedömning av fastighetsbildningsfrågor.

Föreningen erinrar om att lantmäteristyrelsen i sin promemoria

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

15

förutsatt, att revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen kommer att ge

ökade möjligheter att utnyttja teknikerna, exempelvis vid vissa förundersökningar.

I motsats till styrelsen anser föreningen emellertid icke, att en

sådan anordning skulle medföra några fördelar i form av minskade administrationskostnader

eller snabbare handläggning. Föreningen befarar, att

anordningen i stället skulle skapa en ökad byråkratisering. Med hänsyn härtill

bör enligt föreningens mening en klar gräns uppdragas mellan lantmätarens

och teknikerns arbetsområden. Liknande synpunkter anföres av

överlantmätarna i Skaraborgs, Örebro och Gävleborgs län. Härjämte förklarar

sig överlantmätarna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands

län instämma i föreningens uttalanden i frågan.

Beträffande kravet på teoretiska förkunskaper förordas lantmäteristyrelsens

förslag i så gott som samtliga yttranden, vari denna fråga

berörts. Härvid understryker Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila

statsförvaltningens tjänstemannaförbund, att realexamen bör uppställas

som minimifordran för tillträde till undervisningen. De ifrågasätter även,

om icke därvid bör fordras minst betyget AB i ämnena matematik och fysik.

Lantmäteristyrelsens förslag om att praktiska förkunskaper

skall ha inhämtats under en tid av minst nio månader tillstyrkes av överlantmätarna

i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs och Skaraborgs

län. I övervägande antalet yttranden framhålles emellertid, att den föreslagna

praktiktiden är otillräcklig för att bereda eleverna nödvändiga förkunskaper.

Denna åsikt uttalas sålunda av styrelsen för statens skogsmästarskola,

sexton av överlantmätarna, Sveriges lantmätareförening samt

Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.

Av nämnda remissinstanser förordar skogsmästarskolans

styrelse och överlantmätaren i Kristianstads län en praktiktid av åtminstone

två år, medan flertalet av de övriga föreslår en tid av omkring ett år.

Beträffande förpraktikens natur tillstyrkes lantmäteristyrelsens förslag i

flertalet nyss berörda yttranden. Styrelsen för statens skogsmästarskola

anser emellertid, att av praktiktiden ett år bör utgöras av praktik inom

skogs- och jordbruk, överlantmätaren i Västernorrlands län framhåller, att

förpraktiken bör omfatta minst ett års obligatorisk tjänstgöring hos lantmätare.

Även han ifrågasätter dock, om icke krav bör uppställas jämväl

på praktik i jord- och skogsbruk. Vidare framhåller överlantmätaren i Kronobergs

län, att en praktiktid av endast nio månader förutsätter, att praktiken

fullgöres i distrikt med omväxlande arbeten och hos lantmätare, som

är särskilt lämpliga att undervisa. Lantmäteriteknikernas riksförening och

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund uttalar för sin del, att av

förpraktiken en tid av minst 2 å 3 månader bör fullgöras vid distriktskontor

eller liknande. Även överlantmätaren i Värmlands län framhåller vikten av

att praktiken i erforderlig utsträckning omfattar kontorsgöromål.

I detta sammanhang torde slutligen få nämnas, att styrelsen för statens

skogsmästarskola föreslår, att genomgång av skogsmästarskolan jämte real
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 91

examen och ett års mätningspraktik skall ge kompetens för inträde direkt

till den föreslagna utbildningens andra årskurs eller vid början av

dess sommartermin.

Vad härefter angår utbildningens innehåll tillstyrker övervägande

flertalet remissinstanser den föreslagna uppdelningen på tre ämnesgrupper,

nämligen måtningstekniska ämnen, praktisk fastighetsbildningskunskap

och författningskännedom m. in. I åtskilliga yttranden betonas

emellertid, att utbildningens tyngdpunkt bör läggas på den mätningstekniska

ämnesgruppen. Med hänsyn härtill förordas vissa ändringar av

den föreslagna läroplanen för att bättre tillgodose angivna syfte.

Sålunda förordar Sveriges lantmätareförening, att ämnena matematik,

mätningsteknik, fotogrammetri, naturskydd och fornminnesvård samt svenska

språket, rättslära och förvaltningskunskap skall erhålla ungefär den omfattning,

lantmäteristyrelsen föreslagit. Undervisningen i planteknik bör

möjligen något utökas samt uteslutande inriktas på de tekniska problemen.

Till detta ämne bör även hänföras enklare fältundersökningar beträffande

vatten och avlopp. I den mån inbesparing av tid kan göras på övriga ämnen,

bör denna komma ämnena matematik och mätningsteknik till godo.

Föreningen föreslår härvidlag, att undervisningen i ämnena marklära, jordbrukslära

och skogslära endast skall vara av allmänt orienterande karaktär

samt icke ges större omfattning än undervisningen i mark- och skogslära

vid de tidigare provisoriska kurserna. Ämnet fastighetsteknik föreslås

skola utgå ur läroplanen och ersättas med en enkel orientering. Om ämnet

planteknik erhåller den omfattning, föreningen föreslagit, bör även allmän

byggnadslära kunna uteslutas från läroplanen. Vidare bör undervisningen

i ämnet fastighetsrätt avsevärt kunna inskränkas samt endast åsyfta att

ge eleverna kompetens att verkställa enklare fastighetsutredningar och upprätta

sammanställningskartor. Föreningen ifrågasätter slutligen, om icke

ämnena fastighetsteknik, rättslära och fastighetsrätt skulle kunna sammanföras

till ett ämne, benämnt lantmäterikunskap.

Till de av föreningen sålunda framförda åsikterna ansluter sig överlantmätarna

i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands

län. Även överlantmätarna i Uppsala, Älvsborgs och Värmlands län ifrågasätter

en viss omläggning av läroplanen till förmån för den mätningstekniska

ämnesgruppen.

Jämväl i övrigt framföres i remissyttrandena åtskilliga synpunkter på

frågan om läroplanens utformning. Bland dessa må här återgivas följande.

Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

uttrycker sin tillfredsställelse över att läroplanen upptager

ämnena fastighetsteknik och fastighetsrätt. Organisationerna framhåller,

att teknikerna måste ha insikter i dessa ämnen för att rätt kunna bedöma

ändamålsenligheten och riktigheten av andra åtgärder, som de i praktiken

har att taga ställning till.

Däremot anser överlantmätaren i Skaraborgs län, att ämnet fastighetsteknik

torde kunna utgå ur läroplanen samt ämnena rättslära och fastig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

17

hetsrätt beskäras. Dessa inskränkningar föreslås skola kompenseras genom

två månaders obligatorisk tjänstgöring på länslantmäterikontor under

något av de två närmaste åren efter avslutad utbildning.

Överlantmätaren i Gävleborgs län uttalar, att en minskning av den teoretiska

undervisningen bör kunna ske, särskilt beträffande ämnena marklära

och fastighetsrätt men även i fråga om jordbrukslära, skogslära och fastighetsteknik.

Fördjupade kunskaper i dessa ämnen anses böra inhämtas genom

fortbildningskurser och i den praktiska verksamheten. Överlantmätaren

i Stockholms län finner läroplanen alltför överlastad för att kunna genomföras

på avsedd tid. Med hänsyn härtill föreslår han, att en begränsning

skall ske av undervisningen i marklära, fastighetsrätt och förvaltningskunskap.

Vidare uttalar överlantmätaren i Östergötlands län, att lärokurserna

i fastighetsteknik och planteknik samt i ämnesgruppen författningskännedom

möjligen är mer omfattande än vad som erfordras.

Å andra sidan framhåller överlantmätaren i Kopparbergs län, att lärokurserna

i marklära, jordbrukslära och skogslära icke bör ges mindre omfattning

än vad lantmäteristyrelsen föreslagit. Han uttalar vidare, att införandet

av undervisning i fastighetsteknik och författningskännedom otvivelaktigt

innebär ett betydelsefullt framsteg och skapar ökade förutsättningar

för en allsidig biträdeshjälp åt lantmätarna. Även överlantmätaren i Södermanlands

län påpekar värdet av undervisning i författningskännedom.

Överlantmätaren i Jämtlands län anser för sin del, att studietiden i jordbrukslära

och skogslära bör utökas till ungefär den dubbla. Minskning anses

i stället kunna ske beträffande ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap.

Viss komplettering av undervisningen i jordbrukslära och allmän byggnadslära

förordas av överlantmätaren i Norrbottens län. Samma åsikt framföres

av överlantmätaren i Kristianstads län, såvitt angår byggnadsläran.

I detta sammanhang torde slutligen få nämnas, att vissa remissinstanser

framhållit önskvärdheten av att ifrågavarande utbildning skall omfatta även

maskinskrivning och enklare kontorsgöromål. Överlantmätaren i Värmlands

län förordar vidare införande av undervisning i arbetsledarkunskap.

Åtskilliga av de förslag, som framlagts i nu redovisade remissyttranden,

förutsätter organisatoriska ändringar i den av lantmäteristyrelsen förordade

utbildningen.

Vad beträffar frågan om kursverksamhetens förläggning

har samtliga de remissinstanser, som behandlat denna fråga, tillstyrkt eller

lämnat utan erinran lantmäteristyrelsens förslag om att verksamheten tills

vidare icke skall anslutas till någon redan befintlig läroanstalt utan anordnas

under styrelsens ledning. Några av sagda remissinstanser — bl. a. Sveriges

lantmätareförening — uttalar emellertid i detta sammanhang, att verksamheten

i princip bör förläggas till ett tekniskt läroverk. Gentemot denna åsikt

framhåller överstyrelsen för yrkesutbildning, att den föreslagna läroplanen

i så hög grad avviker från de tekniska läroverkens kursplaner, att man icke

skulle vinna mycket genom att ansluta ifrågavarande utbildning till dessa

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 91.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

läroverk. Styrelsen för statens skogsmästarskola påpekar för sin del, att

utbildningsmålet vid skogsmästarskolan är alltför avvikande för att mätningsteknikerkursen

med någon fördel skulle kunna förläggas dit.

I några remissyttranden har framförts tanken, att ifrågavarande utbildning

till viss del borde kunna anordnas i form av korrespondensundervisning.

Sålunda anför t. ex. Sveriges lantmätareförening, att

förutsättningarna för ett gott resultat av sådan undervisning synes vara särskilt

gynnsamma i förevarande fall. En motsatt uppfattning uttalas av

överlantmätaren i Värmlands län.

Behovet av ef ter utbildning såväl för de mätningstekniker, vilka

genomgått tidigare provisoriska kurser, som för dem, vilka kommer att åtnjuta

nu ifrågavarande undervisning, framhålles i ett flertal yttranden. I

några av dessa påpekas, att korrespondensundervisning bör kunna komma

till användning även vid sådan senare utbildning.

Slutligen bör nämnas, att Sveriges lantmätareförening i sitt yttrande föreslår,

att inom lantmäteriväsendet skall skapas en motsvarighet till den

s. k. långa vägen för utbildning av officerare. En högt kvalificerad mätningstekniker

bör sålunda enligt föreningens mening ha möjlighet att genom

högskolestudier utbilda sig till lantmätare.

C. Lantmäteristyrelsens framställning den 30 augusti 1952.

Allmänna synpunkter. Lantmäteristyrelsen bemöter inledningsvis den kritik,

som i vissa remissyttranden riktats mot styrelsens förslag, att samma

utbildning skall ges mätningstekniker för såväl lantmäteriväsendets som de

kommunala mätningsorganens behov. Styrelsen förklarar sig icke för närvarande

vara beredd att föreslå en differentiering av utbildningen för dessa

två personalkategorier. Anledningen härtill är bland annat den, att eleverna

vid inträde i kursen ofta icke själva torde vara beredda att välja mellan

olika utbildningslinjer. Vidare anser styrelsen det vara fullt klart, att alla

de föreslagna ämnena är av betydelse icke blott för lantmäteristatens blivande

befattningsshavare utan även för tjänstemän i det kommunala mätningsväsendet.

En differentiering torde i varje fall knappast ha någon betydeles

för det första läsåret, varom här närmast är fråga. De ämnen — marklära,

jordbrukslära och skogslära — i vilka en minskning av läroplanen

skulle kunna tänkas för städernas mätningstekniker, är nämligen endast av

ringa omfattning. På grund härav och då den föreslagna undervisningen

bättre än någon annan i riket förekommande utbildning synes tillgodose

även städernas behov, bör enligt styrelsens mening frågan om undervisningens

differentiering icke tagas upp förrän erfarenheter av den nya kursformen

föreligger.

I detta sammanhang erinrar lantmäteristyrelsen vidare, att i några remissyttranden

gjorts gällande, att den föreslagna utbildningen är avsedd att

skapa mätningstekniker, som självständigt skall kunna handlägga vissa för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Iiungl. Maj ds proposition nr 91.

rättningar. Med anledning härav påpekar styrelsen, att dessa uttalanden

synes bero på missförstånd. Utbildningen i vissa tekniskt-ekonomiska och

rättsliga ämnen har nämligen enbart utformats med tanke på att ge vederböi

ande tjänstemän en allmän uppfattning om innebörden av lantmäteriets

och stadsmätningsväsendets arbetsuppgifter. Styrelsen understryker, att utbildningen

under inga förhallanden är tillräcklig för en tjänsteman, som

har att självständigt pröva fastighetsbildningens materiella eller rättsliga

problem.

Förslag till ändringar i läroplanen m. m. Lantmäteristyrelsen erinrar, att

så gott som samtliga remissinstanser ansett undervisningens tyngdpunkt

böra läggas på den mätningstekniska ämnesgruppen. I några yttranden har

vidare anförts, att ämnesgruppen författningskännedom m. m. fått eu något

för stor omfattning. Med hänsyn härtill framhåller styrelsen, att den

rättsliga utbildningen syftar till att meddela en översiktlig kännedom om

innehållet i de lagar och författningar, som reglerar fastighetsbildningen.

En sådan kännedom får anses nödvändig, om mätningsteknikerna på egen

hand skall kunna verkställa enklare äganderättsutredningar och upprätta

sammanställningskartor. Styrelsen är emellertid beredd att föreslå en viss

ändring av läroplanen såvitt avser ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap.

Sålunda förordar styrelsen, att undervisningen i dessa ämnen skall

inskränkas, nämligen beträffande fastighetsrätt från 100 till 60 lektionstimmar

och från 100 till 60 övningstimmar samt beträffande förvaltningskunskap

från 60 till 30 lektionstimmar och från 40 till 30 övningstimmar. Härigenom

kommer det totala timantalet att minskas till 745 lektionstimmar

och 845 övningstimmar i enlighet med följande fördelning.

Lektions- övnings- Summa

o timmar timmar timmar

Första årskursen:

Höstterminen................. 260 132 392

Vårterminen.............................. 210 198 408

Andra årskursen:

Höstterminen............................. 100 325 425

Vårterminen.............................. 175 190 365

Summa 745 845 1 590

Lantmäteristyrelsen framhåller att, i avvaktan på närmare erfarenheter,,

en ny utbildningskurs bör påbörjas endast vartannat år. Enligt styrelsens

mening möter vidare vissa svårigheter, när det gäller att bestämma elevantalet.

Härvid måste nämligen hänsyn tagas till beräknad avgång och erforderliga

utvidgningar inom lantmäteristaten samt förhållandet inom städernas

mätningsväsende. Styrelsen anser det dock vara klart, att det samlade

rekryteringsbehovet år 195o — då en första kurs kan beräknas vara avslutad

— icke understiger 30 mätningstekniker. På grund härav föreslår styrelsen,

att elevantalet skall fastställas till 30.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kangl. Maj:ts proposition nr 91.

Kostnadsberäkningar och anslagsäskanden. Med utgångspunkt från det anförda

framlägger lantmäteristyrelsen vissa kostnadsberäkningar rörande en

under styrelsens direkta ledning organiserad utbildningskurs, vilken är avsedd

att taga sin. början hösten 1953 och avslutas försommaren 1955. Enligt

styrelsens beräkningar uppgår kostnaderna för kursen till sammanlagt

347 330 kronor, därav 235 110 kronor för budgetåret 1953/54 och 112 220

kronor för budgetåret 1954/55. Styrelsen hemställer, att för förstnämnda

budgetår skall till ändamålet anvisas ett belopp av 235 000 kronor. Av detta

belopp hänför sig 125 000 kronor till vissa utgifter av engångsnatur och

110 000 kronor till löpande utgifter.

Lantmäteristyrelsens kostnadsberäkningar framgår av följande sammanställning.

Budgetåret Budgetåret

1953/54 1954/55

1. Lön till föreståndaren.......................... 22 890 22 890

2. Arvode till föreståndaren........................ 3 000 3 000

3. Arvoden till övriga lärare....................... 13 840 12 420

4. Arvoden till assistenter......................... 6 130 8 660

5. Rese- och traktamentskostnader för lärare och assis
tenter

...................................... 3 500 4 500

6. Bidrag åt elever............................... 49 750 49 750

7. Lokaler och expenser........................... 11 000 11 000

8. Utrustning..................................... 125 000 _—

Summa kronor 235 110 112 220

Totalsumma för kursen kronor 347 330

Beträffande de olika posterna i sammanställningen anför styrelsen i huvudsak

följande.

1 och 2. Styrelsen anser, att till föreståndare för kursen bör utses eu

lantmätare med stor erfarenhet av förrättnings- och mätningsverksamhet.

Denne kommer att få en hel del arbetsuppgifter av administrativ art men

torde trots detta även kunna åtaga sig undervisningen i mätningsteknik under

förutsättning att han erhåller heltidsanställning. På grund av de kvalifikationer

föreståndaren bör besitta, synes han böra vara distriktslantmätare.

Utöver lön som sådan (lönegrad Ca 32) bör han även åtnjuta arvode,

beräknat till 3 000 kronor för år.

3 och 4. Övriga lärare förutsättes skola avlönas enligt timberäkning samt

föreslås därvid skola erhålla 35 kronor för lektionstimme, 15 kronor för övningstimme

och 60 kronor för fältövningsdag. — En assistent beräknas

skola tjänstgöra vid varje övningstimme samt varje fältövningsdag, dock

att vid fältövningarna i mätningsteknik under sommarterminen två assistenter

erfordras. Assistenterna föreslås skola åtnjuta 12 kronor för övningstimme

och 35 kronor för fältövningsdag.

Vid kostnadsberäkningen av lärar- och assistentarvodena har de arvoden,

som belöper på sommarterminen, uppdelats med hälften å vartdera av budgetåren

1953/54 och 1954/55. Sommarterminen kommer nämligen att fördela

sig på båda budgetåren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

5. Till såväl lärare som assistenter beräknas under fältövningarna skola

utgå rese- och traktamentsersättningar enligt allmänna resereglementet. Då

någon exakt beräkning av dessa utgifter icke kan företagas, får de angivna

beloppen betraktas som preliminära.

6. Styrelsen finner det ofrånkomligt, att eleverna erhåller dels rese- och

traktamentsersättningar i samband med fältövningarna, dels stipendier under

terminerna. Såvitt styrelsen har sig bekant, förekommer sådana bidrag

till elever även inom annan likartad statlig utbildningsverksamhet. Stipendierna

har ansetts böra uppgå till 150 kronor för månad och elev under terminerna

(7,5 månader per läsår) eller till sammanlagt 33 750 kronor för

varje budgetår. Rese- och traktamentsersättningar per elev har beräknats

till 8 kronor för dag och 4 kronor för natt under fältövningarna, motsvarande

ett belopp av 16 000 kronor för vartdera budgetåret.

7. Utbildningen är avsedd att förläggas till Stockholm med hänsyn särskilt

till att erforderliga lärarkrafter icke finnes att tillgå annorstädes i landet.

Lokalkostnaderna förutsättes till väsentlig del skola belasta byggnadsstyrelsens

anslag. På lantmäteriväsendet beräknas sålunda endast skola belöpa

kostnaderna för städning, bränsle, lyse och vatten, vilka beräknas uppgå

till 4 000 kronor för budgetår. Härtill kommer kostnaderna för telefoner

och transporter m. m. samt för undervisningsmateriel m. m. Dessa kostnader

beräknas uppgå till 1 500 respektive 5 500 kronor för ettvart av budgetåren.

8. Under första budgetåret erfordras för utrustning ett anslag av engångsnatur.

Styrelsen anser, att utrustning i viss omfattning kan tillhandahållas

såsom lån från lantmäteristatens förråd. På grund härav kan anslaget

begränsas i en utsträckning, som eljest icke varit möjlig. Viss anskaffning

är dock ofrånkomlig. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 86 000

kronor för instrument, 16 000 kronor för räknemaskiner, 3 000 kronor för

böcker och tabeller samt 20 000 kronor för möbler och armatur.

III. Utbildning av Iantmäteriväsendets kontorspersonal m. fl.

Nyutbildning av kontorspersonal. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen

framgår, att riksdagen sedan flera år anvisat medel för utbildning av

kontorsbiträden hos lantmätare. För innevarande budgetår har sålunda för

ändamålet anvisats ett anslag av 17 000 kronor. Förutom detta anslag har

Kungl. Maj :t ställt till lantmäteristyrelsens förfogande ett belopp av högst

6 600 kronor av en å tidigare anvisat anslag befintlig reservation. Av de för

budgetåret 1952/53 sålunda disponibla medlen om sammanlagt 23 600 kronor

har 14 100 kronor avsetts för en kurs för nyutbildning av cirka 30 kontorsbiträden.

I sin skrivelse den 30 augusti 1952 hemställer lantmäteristyrelsen, att för

nyutbildning av kontorspersonal skall för budgetåret 1953/54 anvisas ett

belopp av 14 100 kronor. Styrelsen meddelar, att under senare år 30 personer

årligen genomgått sådan utbildning. Den engångsrekrytering, som förutsattes

vid 1948 års omorganisation av lantmäteriväsendet, skulle därför

redan ha varit verkställd, om icke avgången av kontorspersonal varit så betydande.

Sedan den 1 januari 1948 har styrelsen nämligen varit nödsakad

att på deras egen begäran entlediga icke mindre än omkring 150 kvalificera
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition, nr 91.

de biträden. Denna för lantmäteriverksamheten synnerligen störande avgång

av personal kan enligt styrelsens mening icke hejdas på annat sätt än

genom omprövning av biträdenas löneställning. Intill dess denna fråga blivit

löst, ser styrelsen ingen annan utväg än att fortsätta med nyutbildning av

kontorspersonal. En kurs omfattande 30 elever bör därför ordnas även under

budgetåret 1953/54. Styrelsen beräknar, att kostnaderna för en dylik

kurs liksom under innevarande budgetår kan begränsas till 14 100 kronor.

Vidareutbildning av kontorspersonal. Av det för utbildning av lantmäteriväsendets

kontorsperonal för budgetåret 1952/53 disponibla beloppet om

sammanlagt 23 600 kronor bär 9 500 kronor avsetts för en kurs för vidareutbildning

av cirka 15 kontorsbiträden vid distriktskontoren. I sistnämnda belopp

har inräknats den till 3 000 kronor uppgående kostnaden för kompendier.

Lantmäteristijrelsen hemställer i skrivelsen den 30 augusti 1952, att till

tre fortbildningskurser, envar om 15 deltagare, måtte för budgetåret 1953/54

anvisas sammanlagt 19 500 kronor. Därvid anför styrelsen, att syftet med

kurserna är att för varje lantmäteridistrikt säkerställa tillgången till eu

högt kvalificerad befattningshavare, som relativt självständigt kan svara

för de tekniska och expeditionella kontorsgöromålen. Kurserna avses skola

omfatta omkring 120 lektions- och övningstimmar samt koncentreras till två

huvudämnen, nämligen dels karterings- och beräkningsteknik, dels praktisk

förrättningskunskap. 1 detta sammanhang erinras om att styrelsen föregående

år hemställt, att tre sådana kurser skulle anordnas redan under innevarande

budgetår. Genom den begränsade kursverksamhet, som kommit till

stånd, har det emellertid blivit möjligt att fortbilda endast omkring en tiondel

av de befattningshavare, som har behov av vidareutbildning. Med hänsyn

till vikten av att bibringa personalen erforderlig kompetens anser styrelsen

därför, att kursverksamheten under nästa budgetår bör fullföljas i forcerad

takt. Kostnaderna för de föreslagna kurserna beräknas av styrelsen uppgå

till 6 500 kronor för varje kurs. Då särskild medelsanvisning icke erfordras

för kompendier, skulle alltså för ändamålet behövas sammanlagt 19 500

kronor.

Vidareutbildning av förste expeditionsvakter m. fl. I skrivelsen den 30

augusti 1952 framlägger lantmäteristijrelsen slutligen förslag om anordnande

av en särskild fortbildningskurs för förste expeditionsvakterna vid lantmäteristatens

länskontor. I kursen avses även skola deltaga lantmäteristyrelsens

arkivbiträden. Styrelsen hemställer, att för ifrågavarande ändamål

skall för nästa budgetår anvisas ett belopp av 3 000 kronor.

I skrivelsen erinrar lantmäteristyrelsen om att förste expeditionsvakter

finns anställda vid samtliga länskontor utom de fyra minsta. Deras huvuduppgift

är att svara för kontorens omfattande jorddelningsarkiv samt vården

av däri ingående kartor och handlingar. Detta material är på grund av

sin karaktär av rättsdokument praktiskt taget oersättligt. Då framför allt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

kartmaterialet är utsatt för stark förslitning genom den ständiga användningen,

är det enligt styrelsens åsikt en viktig uppgift att tillse, att detta

förvaras på lämpligaste sätt och att uppkommande skador lagas snabbt och

sakkunnigt. Styrelsen upplyser vidare, att flertalet expeditionsvakter för

några år sedan genomgick enklare kartlagningskurser. Deras utbildning

får dock i viss mån anses försummad med tanke på de arbetsuppgifter, som

anförtrotts dem. Bland annat har det framgått, att de ännu icke har erforderlig

fackkunskap rörande kartmaterialets egenskaper och hantering. Enligt

styrelsens mening sammanhänger detta delvis med den hastiga tekniska

utvecklingen under senare år, vilken inneburit att nya material, exempelvis

plaster och plåt, tagits i bruk. Vidare har det visat sig nödvändigt,

att expeditionsvakterna är väl förtrogna med olika förekommande reproduktionsförfaranden.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen

i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, att medel skall anvisas

under lantmäteristatens utrustningsanslag för att förse vissa länskontor med

utrustning för fotografisk kartkopiering. Styrelsen anser, att denna verksamhet

bör omhänderhas av förste expeditionsvakterna.

Beträffande den närmare utformningen av den föreslagna kursen samt

kostnaderna för denna anför lantmäteristyrelsen i huvudsak följande.

Styrelsen har räknat med att personalen före kursen bör kunna tillägna

sig vissa grundläggande kunskaper genom självstudier. Genom den kursverksamhet,

som styrelsen under senare år bedrivit för andra befattningshavargrupper,

förfogar styrelsen redan över lämpliga kompendier för detta

ändamål. Själva kursen, som bör få en praktisk-teknisk inriktning, torde

därigenom kunna begränsas till två veckor. Under kursen bör undervisning

och övningar koncentreras på praktisk arkivvård, kännedom om kartpapper

och annat kartmaterial samt reproduktionsteknik, särskilt fotografisk

kartkopiering.

Kursen bör förläggas till Stockholm, där styrelsen redan disponerar lämpliga

lokaler för ändamålet. Det torde vara möjligt att inkalla alla här ifrågavarande

befattningshavare till en och samma kurs. Kursdeltagarna bör

beordras till kursen i tjänsten samt därunder åtnjuta lön och tjänstgöringstraktamenten

jämte rese- och traktamentsersättningar för resa till och från

kursen. Nu nämnda kostnader bör bestridas från de ordinarie avlöningsoch

omkostnadsanslagen.

Styrelsen har beräknat undervisningens omfattning till 30 lektionstimmar

och 50 timmar övningar, demonstrationer och studiebesök. Ersättningarna

till lärare, beräknade efter 35 kronor för lektionstimme och 15 kronor

för övningstimme, torde komma att uppgå till 1 800 kronor. Vidare blir det

nödvändigt, att en assistent medverkar under hela kursen. Ersättningen till

denne har beräknats till 600 kronor. Slutligen har kostnaderna för material

samt städning, bränsle, lyse in. m. uppskattats till 600 kronor. De särskilda

kurskostnaderna skulle sålunda kunna begränsas till sammanlagt 3 000

kronor. — Även styrelsens arkivbiträden bör deltaga i kursen. Härav uppkommer

dock icke några särskilda kostnader.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

IV. Föredraganden.

Verksamheten på lantmäteriets område har under de senaste årtiondena

fått en allt större omfattning. Flera faktorer har bidragit därtill. Jag vill i

detta sammanhang särskilt peka på den mångfald arbetsuppgifter av delvis

ny beskaffenhet, som uppstått i samband med pågående rationalisering

inom jordbruket och skogsbruket. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit har

även den nuvarande byggnadslagstiftningen och bostadspolitiken aktualiserat

betydelsefulla problem, till vilka hänsyn måste tagas vid fastighetsbildningen.

Härtill kommer den ständiga och snabba utvecklingen av lantmäteriets

tekniska arbetsmetoder. Dessa och andra sådana förhållanden har

medfört krav på väsentligt ökade insatser från lantmäteripersonalens sida.

För att öka möjligheterna att lösa lantmäteriets växande arbetsuppgifter

genomfördes vid 1947 års riksdag en omfattande omorganisation av lantmäteriväsendet.

Ett viktigt mål angavs därvid vara att befria de högskoleutbildade

befattningshavarna från sådana uppgifter, som kunde anförtros personal

med lägre kompetens. Åtgärder ansågs därför nödvändiga i syfte att

förbättra denna personals utbildning. Då frågan om utbildningens organisation

emellertid behövde ytterligare övervägas, beslöts med hänsyn till angelägenheten

av snabbast möjliga utbyggnad av biträdespersonalen, att utbildningen

tills vidare skulle äga rum under mera provisoriska former. I enlighet

härmed har vid ett flertal tillfällen statsmedel ställts till förfogande för

anordnande av tillfälliga utbildningskurser för såväl de mätningstekniska

biträdena som kontorspersonalen inom lantmäteriväsendet.

Den utbildning av de mätningstekniska biträdena, som

sålunda förekommit, har bedrivits vid en av lantmäteristyrelsen anordnad

provisorisk undervisningsverksamhet. Denna har omfattat dels nyutbildningskurser

om åtta månader, dels ock kortare fortbildningskurser. Härigenom

har det varit möjligt att snabbt utbilda ett tämligen stort antal mätningstekniker,

vilka kunnat övertaga åtskilliga av de mindre kvalificerade

göromål, som tidigare omhänderhafts av lantmätarna själva. Även om denna

utbildning alltså medfört vissa fördelar, har den dock icke varit tillräcklig

för att ge mätningsteknikerna de kunskaper, som är önskvärda med hänsyn

till de dem tilldelade arbetsuppgifterna. Såväl lantmäteristyrelsen som

de hörda remissinstanserna har därför starkt framhävt behovet av en mera

allsidig och grundlig undervisning på detta område. Med hänsyn härtill linner

jag angeläget, att åtgärder nu vidtages för att förbättra mätningsteknikernas

utbildning. I samband därmed bör undervisningsverksamheten även

få fastare form.

Det förslag till lösning av utbildningsfrågan, som nu framlagts av lantmäteristyrelsen,

innebär i princip en relativt omfattande utbyggnad av den

tidigare provisoriska undervisningsverksamheten. Förslaget har i huvudsakliga

delar tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser. Även jag kan ansluta

mig till de riktlinjer för utbildningens ordnande, som anges i förslaget.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

25

Enligt lantmäteristyrelsen bör ifrågavarande utbildning utformas så, att

den tillgodoser såväl lantmäteriväsendets som de kommunala mätningsorganens

behov av mätningstekniker. I vissa yttranden har emellertid framhållits,

att det för stadsmätningsväsendets de! är önskvärt, att en differentiering

av undervisningen för nämnda båda personalkategorier kommer till stånd.

För min del finner jag övervägande skäl tala för att utbildningen icke skall

splittras på två linjer utan erhålla en enhetlig utformning. Såsom Svenska

stadsförbundet anfört är det emellertid i så fall nödvändigt, att utbildningen

verkligen får en sådan omfattning, att den kan tillgodose både det statliga

och det kommunala behovet av mätningstekniker. Om det framdeles skulle

visa sig, att den gemensamma utbildningslinjen icke är lämplig, torde dock

frågan om en differentiering av undervisningen böra upptagas till ny provning.

I såväl lantmäteristyrelsens promemoria som vissa remissyttranden har

ingående diskuterats frågan, om lantmäteriteknikerna i en nära framtid

kan tänkas erhålla ytterligare arbetsuppgifter. Då denna fråga uppenbarligen

äger nära samband med spörsmålet om utbildningens framtida ordnande,

torde jag i korthet få beröra densamma. Till en början får jag därvid

framhålla, att utvecklingen på fastighetsbildningens område synes göra

det nödvändigt, att den mätningstekniska personalens utbildning icke enbart

inriktas på rent mätningstekniska uppgifter utan även i viss utsträckning

omfattar undervisning rörande de andra element, som ingår i fastighetsbildningen.

Emellertid delar jag lantmäteristyrelsens åsikt, att den nu

aktuella utbildningen icke bör syfta till att skapa självständigt arbetande eller

biträdande förrättningsmän utan endast till att få fram väl utbildade

tekniker för det statliga lantmäteriväsendets och städernas behov. Därmed

är dock icke sagt, att mätningsteknikernas verksamhetsområde för framtiden

skulle vara begränsat till deras nuvarande arbetsuppgifter. Ännu torde

nämligen möjlighet finnas att ytterligare befria lantmätarna från mindre

kvalificerade uppgifter. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit kan det även

tänkas, att den pågående revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen

kommer att öppna möjligheter att i vidgad omfattning utnyttja den tekniska

biträdespersonalen. Vad jag sålunda anfört synes dock icke nu böra inverka

på den föreslagna utformningen av ifrågavarande utbildning. Om teknikernas

arbetsuppgifter framdeles skulle ändras i mera väsentlig grad, bör frågan

om utbildningens anpassning till det sålunda uppkomna nya läget givetvis

omprövas.

Vad beträffar de teoretiska förkunskaper, som bör fordras för tillträde till

ifrågavarande undervisning, tillstyrker jag lantmäteristyrelsens förslag. Jag

förordar alltså, att som inträdesfordran skall uppställas realexamen eller

därmed jämförlig teoretisk utbildning, exempelvis genomgång av folkhögskola

med eventuellt erforderlig komplettering. För att mätningsteknikerkåren

i önskvärd utsträckning skall tillföras personer med fallenhet och intresse

för fastighetsbildningsarbetet på landsbygden torde vidare böra gälla,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

att vid inträdesprövning särskild hänsyn skall tagas till genomgång av lägre

lantbruksundervisningsanstalt eller skogsskola.

Förutom angivna teoretiska förkunskaper torde böra krävas en relativt

omfattande och allsidig förpraktik. Lantmäteristyrelsen har föreslagit, att

denna skall ha en längd av minst nio månader. I likhet med övervägande antalet

remissinstanser anser jag emellertid nämnda tid vara alltför kort för

att eleverna skall kunna inhämta nödiga praktiska kunskaper. Jag förordar

därför, att för tillträde till ifrågavarande undervisning som regel skall krävas

praktiskt arbete under åtminstone ett år.

Då undervisningen är avsedd att ge kompetens som mätningstekniker såväl

i lantmäteriväsendet som inom städernas mätningsorgan torde de praktiska

förkunskaperna böra få inhämtas antingen hos lantmätare eller

hos mätningsman i stad. Det synes böra ankomma på lantmäteristyrelsen

att tillse, att förpraktiken i största möjliga utsträckning erhåller en allsidig

och för den fortsatta utbildningen lämplig karaktär. I likhet med lantmäteristyrelsen

vill jag vidare framhålla, att praktik inom jordbruk eller skogsbruk

visserligen ej bör vara obligatorisk men bör anses som en särskild

merit för antagning som elev.

Enligt min mening är det ännu icke möjligt att taga ställning till det av

skogsmästarskolans styrelse i ärendet framlagda förslaget, att genomgång

av skogsmästarskolan jämte realexamen och ett års mätningspraktik skall

berättiga till inträde till den föreslagna utbildningens andra årskurs eller

vid början av dess sommartermin. Denna fråga torde böra avgöras först

sedan närmare erfarenheter vunnits av den nya utbildningsformen.

Vad beträffar frågan om de läroämnen, som bör ingå i mätningsteknikernas

utbildning, tillstyrker jag lantmäteristyrelsens förslag om undervisningens

uppdelning på tre ämnesgrupper, nämligen mätningstekniska ämnen,

praktisk fastighetsbildningskunskap och författningskännedom in. in.

Såsom understrukits av flera remissinstanser synes det uppenbart, att undervisningens

tyngdpunkt härvid bör läggas på den mätningstekniska ämnesgruppen,

vilken omfattar de för utbildningens huvudändamål betydelsefulla

ämnena matematik, mätningsteknik och fotogrammetri. Med hänsyn

till vad jag tidigare anfört rörande mätningsteknikernas arbetsuppgifter

synes det emellertid angeläget, att undervisningen icke alltför ensidigt inriktas

på nu nämnda ämnesgrupp utan även syftar till att ge eleverna vissa

grundläggande kunskaper rörande praktisk fastighetsbildning och därmed

sammanhängande problem. Ur denna synpunkt tillstyrker jag, att utbildningen

skall omfatta en orienterande undervisning i de ämnen lantmäteristyrelsen

härvidlag förordat, nämligen mark-, jordbruks- och skogslära, fastighetsteknik,

planteknik och allmän byggnadslära samt naturskydd och

tornminnesvård. Även en översiktlig kännedom om tillämpliga författningsbestämmelser

synes mig vara av värde i detta sammanhang. Den kritik, som

i åtskilliga yttranden riktats mot att utbildningen i ämnen av rättslig natur

erhållit eu tämligen stor omfattning, torde emellertid ha ett visst berättigande

och har även föranlett lantmäteristyrelsen att förorda en inskränkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 91.

21

av undervisningen i ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap. Enligt

min mening innebär den av lantmäteristyrelsen föreslagna läroplanen

— med sålunda vidtagen ändring — en lämplig avvägning av utbildningsbehovet

i de särskilda ämnena. Jag förordar därför, att undervisningen

skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag.

Mot lantmäteristyrelsens förslag i fråga om utbildningens organisation

har jag icke något att erinra. Jag tillstyrker alltså, att utbildningen skall

fördelas på två normala läsår med en hösttermin under tiden den 1 september—den

15 december och en vårtermin under tiden den 15 januari—den

15 maj. Såsom styrelsen föreslagit synes fältövningarna i huvudsak böra

bedrivas under sommaren mellan de båda läsåren. I likhet med styrelsen

förutsätter jag även, att — intill dess närmare erfarenheter föreligger — ny

utbildningskurs påbörjas blott vartannat år.

Vad lantmäteristyrelsen anfört i fråga om behovet av lärare kan jag'' likaledes

tillstyrka. Undervisningen i mätningsteknik bör sålunda handhas

av en heltidsanställd lärare med lantmäteriexamen, medan undervisningen

i övriga ämnen bör uppdelas på deltidsanställda lärare i huvudsaklig överensstämmelse

med vad styrelsen angivit. Förstnämnde lärare torde tillika

böra fungera som föreståndare för undervisningsverksamheten.

Vad beträffar frågan om kursverksamhetens förläggning ger utredningningen

i ärendet vid handen, att den undervisning, som bedrives vid redan

befintliga läroanstalter, vilka kan komma i fråga, är av sådan natur, att

anslutning till dylik anstalt icke skulle medföra några egentliga fördelar.

Lantmäteristyrelsen har med hänsyn därtill föreslagit, att utbildningen

tills vidare skall anordnas fristående under styrelsens ledning. Jag tillstyrker

detta förslag, som icke heller mött gensagor i remissyttrandena.

I detta sammanhang vill jag emellertid understryka vad lantmäteristyrelsen

anfört därom, att — sedan ytterligare erfarenheter vunnits — frågan

om utbildningens anslutning till någon redan befintlig läroanstalt bör

upptagas till förnyad prövning. Härvid synes i första hand böra undersökas

möjligheterna till anknytning till tekniskt läroverk.

Det från skilda håll framlagda förslaget, att ifrågavarande utbildning till

viss del skall anordnas som korrespondensundervisning anser jag mig icke

kunna biträda. Jag är icke heller beredd att redan i detta sammanhang taga

ställning till frågan om behovet av särskilda fortbildningskurser för sådana

mätningstekniker, som genomgått de provisoriska kurserna. Denna fråga

torde få upptagas till prövning längre fram, då sådan utbildning kan

bli mera aktuell.

Såsom lantmäteristyrelsen anfört synes medel nu böra anvisas för en utbildningskurs,

som kan påbörjas hösten 1953. Styrelsen har i detta sammanhang

anfört, att vissa svårigheter föreligger att bestämma det antal

elever, som bör vinna inträde vid nämnda kurs. På grundval av föreliggande

rekryteringsbehov har styrelsen dock ansett sig böra föreslå, att elevantalet

skall bestämmas till 30. Enligt vad jag inhämtat torde emellertid

elevantalet i denna kurs utan alltför stora olägenheter kunna i någon mån

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

begränsas. Härigenom skulle det även vara möjligt att i vissa avseenden

nedbringa kostnaderna för kursen. Efter övervägande av denna fråga anser

jag mig därför böra förorda, att elevantalet skall fastställas till 25.

Vad slutligen angår kostnaderna för ifrågavarande undervisning bör, såsom

jag förut anfört, verksamheten stå under direkt ledning av en heltidsanställd

föreståndare, som tillika skall svara för viss undervisning. Till

denne bör utgå dels ersättning för de löneförmåner, han kan komma att avstå

vid tjänstgöring som föreståndare, dock högst ersättning motsvarande

lön enligt 32 lönegraden, dels ock ett särskilt föreståndararvode. Övriga lärare

liksom även assistenterna bör — som nämnts i det föregående — vara

deltidsanställda. För arvoden till dem samt för ersättningar i övrigt till

lärare och assistenter bör enligt min mening beräknas sammanlagt 45 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera meddela närmare

bestämmelser rörande användningen av detta belopp.

Bidrag till elever torde böra utgå enligt de grunder, lantmäteristyrelsen

föreslagit. Med hänsyn till den begränsning jag tidigare förordat i fråga om

elevantalet torde det för ändamålet avsedda beloppet dock böra nedsättas

med 8 625 kronor till 41 125 kronor. Av samma anledning finner jag mig

icke kunna tillstyrka, att till lokaler och expenser samt utrustning anvisas

högre belopp än 10 100 kronor respektive 100 000 kronor.

Till utbildningskurs för mätningstekniker under nästa budgetår skulle

sålunda erfordras ett belopp av sammanlagt (45 000 -f- 41 125 + 10 100 +

100 000 —) i runt tal 196 000 kronor.

Jag torde härefter få övergå till de av lantmäteristyrelsen förordade kurserna

för utbildning av lantmäteriets kontorspersonal

in. fl.

Vad först angår frågan om nyutbildning av kontorsbiträden synes framför

allt den anmärkningsvärt stora avgången av kvalificerad sådan personal

starkt tala för att en kurs för detta ändamål bör komma till stånd även under

nästa budgetår. Såsom uttalades redan i samband med 1948 års omorganisation

av lantmäteriväsendet är det nämligen synnerligen önskvärt,

att lantmäteriets kontorspersonal i största möjliga utsträckning är kompetent

att ombesörja göromål, som eljest skulle åvila mera kvalificerade befattningshavare.

Med hänsyn härtill tillstyrker jag att för nyutbildning under

nästa budgetår av cirka 30 kontorsbiträden skall — liksom för innevarande

budgetår — ställas till förfogande ett belopp av 14 100 kronor.

Däremot anser jag mig icke nu kunna biträda lantmäteristyrelsens hemställan

om medel jämväl för vidareutbildning av sådana kontorsbiträden,

som redan är anställda inom distriktsorganisationen och anses lämpliga att

mera självständigt handha de tekniska och expeditionella arbetsuppgifterna

på distriktens kontor.

Vad slutligen beträffar de förordade kurserna för förste expeditionsvakter

m. fl. vill jag till en början erinra om, att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition

(IX ht s. 359—363) framlagt förslag om anvisande av, bland

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

29

annat, 70 000 kronor för inköp av sju anläggningar för fotokopiering. Dessa

anläggningar avses skola placeras vid de större länslantmäterikontoren. Då

det närmast bör ankomma på förste expeditionsvakterna vid ifrågavarande

kontor att handha skötseln av anläggningarna, finner jag det angeläget att

dessa skall erhålla härför erforderlig undervisning. Såsom lantmäteristyrelsen

anfört synes jämväl i övrigt behov föreligga av fortbildning för nämnda

befattningshavare. Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka, att

medel skall anvisas för anordnande under nästa budgetår av en särskild

fortbildningskurs för dem. Mot den föreslagna utformningen av kursen har

jag ingen erinran. Kostnaderna för densamma torde emellertid kunna beräknas

till endast 2 500 kronor. Jag föreslår alltså, att sistnämnda belopp

ställes till förfogande för ändamålet. Under förutsättning att särskilda kostnader

icke uppstår, torde hinder ej böra möta mot att även arkivbiträden i

lantmäteristyrelsen deltager i angivna kurs.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle till utbildningskurser för

viss lantmäteripersonal m. fl. behöva anvisas sammanlagjt (196 000 -j14

100 + 2 500 ==) 212 600 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna, att utbildning av viss lantmäteripersonal

m. fl. anordnas enligt i huvudsak de grunder, som angivits i

det föregående;

2) till Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl.

å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 212 600 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Liizell.

537174. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1953:152 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av en Vadstena krigsinanshuskassa tillhörig fastighet. a1 i texten
  2. JoU 1953:16 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. s. 4 i texten