Angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl
1953-02-27 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:91, Angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
1
Nr 91.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbildningskurser
för viss lantmäteripersonal m. fl.; given Stockholms
slott den 27 februari 1953.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Hj. R. Nilson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges till en början förslag om ordnande av utbildningen
av mätningstekniker för lantmäteriväsendets och de kommunala
mätningsorganens behov. Sålunda föreslås, att utbildningen skall få en fastare
utformning än hittills samt bedrivas vid en tvåårig kurs med undervisning
i tre ämnesgrupper, nämligen mätningstekniska ämnen, praktisk
fastighetsbildningskunskap och författningskännedom in. in. För tillträde
till kursen skall fordras realexamen eller därmed jämförlig teoretisk utbildning
samt praktiskt arbete under en tid, som regelmässigt skall omfatta
minst ett år. Kursen skall tills vidare stå under lantmäteristyrelsens ledning.
Det förutsättes dock, att frågan om undervisningens anknytning till läroanstalt
bör omprövas framdeles.
Vid den kurs för mätningstekniker, som avses börja hösten 1953, föreslås
skola antagas 25 elever. Till kostnaderna för kursen äskas för budgetåret
1953/54 ett belopp av 196 000 kronor. Härav belöper 100 000 kronor på utgifter
av engångsnatur.
Vidare förordas i propositionen, att under nästa budgetår nyutbildning
skall äga rum av cirka 30 kontorsbiträden i lantmäteriväsendet. För detta
ändamål begäres ett belopp av 14 100 kronor.
Slutligen föreslås, att ett belopp av 2 500 kronor skall anvisas till en särskild
fortbildningskurs för förste expeditionsvakterna vid lantmäteristatens
länskontor m. fl. befattningshavare.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 91.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:i Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
27 februari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson fråga om utbildningskurser för viss
lantmäteripersonal m. fl. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Ä tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisades ett reservationsanslag
av 134 500 kronor till Kostnader för utbildningskurs för lantmäteritekniska
biträden. För budgetåret 1947/48 uppfördes å riksstaten
dels under rubriken Kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden
ett reservationsanslag av 180 000 kronor och dels under rubriken Ytterligare
kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden in. fl. ett reservationsanslag
av 148 000 kronor. Av sistnämnda belopp avsågs 78 000 kronor för
utbildning av kontorsbiträden hos lantmätare. För att tillgodose utbildningsbehovet
i fråga om sådana biträden anvisades vidare å riksstaten för budgetåren
1948/49—1950/51 till Lantmäterikontoren i länen: Utbildningskurser
reservationsanslag av respektive 31 500, 14 500 och 14 500 kronor. Härutöver
har å riksstaten för budgetåren 1948/49—1950/51 och 1952/53 till
Kostnader för kurser för lantmäteritekniska biträden m. fl. anvisats reservationsanslag
av respektive 173 000, 99 100, 14 100 och 17 000 kronor. Av de
under sistnämnda rubrik för budgetåren 1948/49 och 1949/50 anvisade anslagen
har belopp om respektive 44 000 och 14 100 kronor avsetts för utbildning
av kontorsbiträden hos lantmätare, medan de för budgetåren 1950/51
och 1952/53 anvisade anslagen helt avsetts för detta ändamål.
I årets statsverksproposition (IX ht punkt 201) har Kungl. Maj :t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Kostnader för utbildnings- och fortbildningskurser för budgetåret
1953/54 beräkna ett reservationsanslag av 235 000 kronor.
Jag torde nu få återkomma till denna anslagsfråga och därmed sammanhängande
spörsmål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9l.
3
I sitt den 19 december 1946 avgivna betänkande med förslag angående
lanlmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. (SOU
1947: 7) förordade 1945 års lantmäteriutredning en genomgripande omorganisation
av verksamheten i lantmäteridistrikten. Utredningen — vars förslag
i stora delar genomfördes enligt beslut av 1947 års riksdag (prop. nr
210; r. skr. nr 388) — angav i sitt betänkande bland annat vissa riktlinjer
för fortsatt utbildning av mätningstekniska biträden och kontorsbiträden
inom lantinäteriväsendet men framlade icke något utformat förslag i detta
hänseende. Enligt utredningens mening borde det ankomma på lantmäteristvrelsen
att, sedan erfarenheter vunnits, framlägga förslag till utbildningens
framtida ordnande.
Under hänvisning härtill hemställde lantmäteristyrelsen i skrivelse den
28 februari 1947, att en utredning skulle företagas av frågan om utbildningen
av mätningstekniker och kontorsbiträden med för kartframställning
erforderliga kvalifikationer. Vidare anhöll NKI-skolan, Stockholm, att vid
nämnda utredning måtte undersökas huruvida och i vad mån korrespondensundervisning
kunde komma till användning vid ifrågavarande utbildning.
1 yttrande över dessa framställningar förordade överstyrelsen för yrkesutbildning,
att särskilda sakkunniga skulle utses för att utreda frågan.
Sedermera har lantmäteristyrelsen med skrivelse den 27 november 1950
överlämnat en inom styrelsen i oktober 1950 upprättad promemoria angående
utbildningen av mätningsteknisk personal. Vid utarbetandet av promemorian
har överläggningar ägt rum med styrelserna för Sveriges lantmätareförening
och Lantmäteriteknikernas riksförening samt föreståndaren
för lantmäteriets provisoriska utbildningskurser, distriktslantmätaren Åke
Sundström, in. fl.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av överstyrelsen
för yrkesutbildning, styrelsen för statens skogsmästarskola, 1948 års tekniska
skolutredning, överlantmätarna i samtliga län utom Västerbottens län,
Svenska stadsförbundet, Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges
lantmätareförening, Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund.
Såsom jag meddelade vid anmälan av årets statsverksproposition har lantmäteristyrelsen
i skrivelse den 30 augusti 1952 hemställt, att för nästa budgetår
skall anvisas ett reservationsanslag av 271 600 kronor till Kostnader
för utbildnings- och fortbildningskurser. Av anslaget avses huvuddelen eller
235 000 kronor för utbildning av mätningstekniker. Beträffande utbildningsverksamhetens
närmare utformning har styrelsen utgått från de förslag,
vilka framlagts i styrelsens nyssnämnda promemoria. Återstoden av anslaget
är avsedd dels till utbildnings- och fortbildningskurser för kontorspersonal
och dels till fortbildningskurser för länskontorens förste expeditionsvakter
m. fl.
.lag torde härefter få övergå till en redogörelse för lantmäteristyrelsens
föi slag i fråga om de olika utbildningskurserna ävensom i ärendet avgivna
remissyttranden.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
II. Utbildning av mätningstekniker.
A. Lantmäteristyrelsens promemoria.
Tidigare utbildningskurser. Lantmäteristyrelsen erinrar till en början, att
en ny personalkategori — lantmäteriets tekniska biträden — tillskapades
genom 1909 års omorganisation av lantmäteriväsendet. I 1909 års lantmäteriinstruktion
stadgades sålunda, att lantmäteristyrelsen ägde meddela
självständigt verksam lantmätare tillstånd att för viss tid och i viss utsträckning
använda person, som styrkt sig ha förvärvat kunskap och erfarenhet
rörande sådant lantmäteriarbete, som han avsågs att sysselsättas
med. Några mera preciserade kompetenskrav uppställdes emellertid icke.
Utbildningen av de tekniska biträdena kom härigenom vanligen att ombesörjas
av lantmätarna själva i samband med praktiskt arbete. Dessa principer
för kompetenskrav och antagning av lantmäteriets tekniska biträden
gällde i stort sett fram till 1948 års omorganisation av lantmäteriet (prop.
210/1947; r. skr. nr 388).
Vidare erinrar styrelsen, att i samband med införandet av 1926 års jorddelningslag
vissa bestämmelser tillkom rörande de tekniska biträdena. I
1927 års lantmäteriinstruktion intogs nämligen föreskrift om att åt tekniskt
biträde fick uppdragas mätnings-, utstaknings- och därmed jämförliga göromål
i enlighet med lantmäteristyrelsens närmare föreskrifter. Därjämte föreskrevs
i 1928 års arbetsordning för distriktslantmätarna jämte dessas tjänstebiträden,
att vid förslag till antagande av tekniskt biträde skulle fogas dels
intyg från distriktslantmätare om nöjaktig färdighet i linjestakning, ägomätning
och kartritning samt om den föreslagnes lämplighet i allmänhet,
dels ock bevis om godkänd prövning inför vederbörande överlantmätare.
Sistnämnda prövning reglerades i 1928 års arbetsordning för lantmäterikontoren
i länen.
Styrelsen framhåller, att lantmäteriverksamheten kraftigt ökade under
1930- och 1940-talen. Samtidigt därmed utvecklades mätningstekniken, och
mera krävande numeriska mätmetoder kom till större användning. Dessa
förhållanden gjorde en såväl kvantitativ som kvalitativ upprustning av den
tekniska biträdeskåren allt mera nödvändig. Genom Sveriges lantmätareförenings
försorg anordnades därför under åren 1943 och 1944 två fortbildningskurser
för 63 tekniska biträden. Av kurstidens två månader ägnades
fem veckor åt teoretiska studier samt återstoden åt fältövningar och bearbetning
av mätningsresultaten från övningarna.
Med anledning av en den 27 november 1945 dagtecknad framställning från
Sveriges lantmätareförening uppdrog Kungl. Maj :t åt lantmäteristyrelsen att
utreda frågan om utbildningen av tekniska biträden. Styrelsen överlämnade
den 1 augusti 1946 utredning med förslag rörande anordnande av tillfälliga
kurser för utbildning av tekniska biträden inom lantmäteristaten. Sedan
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
5
riksdagen anvisat erforderliga medel, anordnades sju sådana kurser under
åren 1946—1950. Därvid deltog 201 elever i 8-månaders utbildningskurser
och 129 mätningstekniker i 3-månaders fortbildningskurser. Beträffande utformningen
av dessa provisoriska kurser anföres i promemorian följande.
För att få deltaga i utbildningskurs fordrades att vederbörande uppnått
minst 18 års ålder. Beträffande deltagarnas kroppsbeskaffenhet gällde, att
dessa genom läkarintyg måste styrka sig icke vara behäftade med sjukdom
eller lyte som kunde utgöra hinder för statstjänst. I fråga om förkunskaper
fordrades avlagd realexamen eller jämförliga kunskaper i de för utbildningen
viktigaste ämnena eller genomgången godkänd utbildning vid arméns
centrala fältmätskola. Slutligen krävdes minst fem månaders praktisk tjänstgöring
hos lantmätare.
För deltagande i fortbildningskurs fordrades, att sökanden tjänstgjort såsom
tekniskt biträde sammanlagt minst ett år samt avlagt realexamen eller
ägde motsvarande kunskaper i matematik och fysik.
Kurserna för nyutbildning av mätningsteknisk personal omfattade enligt
kursplanen 600 lektions- och övningstimmar, fördelade på 4 ]-/4 månader,
samt fältövningar i mätningsteknik med bearbetning av mätningsresultaten
under 3 3 A månader. Timantalet uppgick i realiteten till sammanlagt 680,
därav 115 timmar för matematik, 380 timmar för mätningsteknik, 120 timmar
för lantmäterikunskap, 50 timmar för mark- och skogslära samt 15
timmar för fornminnesvård. I alla ämnen utom det sistnämnda erhöll eleverna
hemuppgifter, vilka upptog sammanlagt cirka 700 timmar.
Undervisningen var avgiftsfri. Därjämte utgick ett kursarvode av 200 kronor
i månaden för deltagare i nyutbildningskurs. Deltagare i fortbildningskurs
erhöll före lantmäteriets omorganisation ett arvode av 425 kronor i
månaden. Efter omorganisationen har deltagare i fortbildningskurs åtnjutit
sina ordinarie löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning.
Vid exkursioner och fältövningar har ersättning för resekostnader utgått till
samtliga deltagare.
Erfarenheter av den provisoriska utbildningen. För att få en uppfattning
om mätningsteknikernas användbarhet och kompetens har lantmäteristyrelsen
anmodat ett 20-tal distriktslantmätare att yttra sig över sina erfarenheter
av den provisoriska utbildningen. Av de lämnade svaren samt styrelsens
egna erfarenheter framgår, alt utbildningen icke varit tillräcklig för
att ge mätningsteknikerna den teoretiska och praktiska grund, som måste
tordras av dem. Utbildningen bör därför väsentligt vidgas och fördjupas.
Sammanfattningsvis anger styrelsen de mest framträdande önskemålen vara
att utvidga den teoretiska undervisningen i ämnet matematik och vissa delar
av ämnet mätningsteknik samt i ämnen berörande fastighetsbildningens
övriga tekniska arbetsmoment, att komplettera undervisningen med en kortfattad
orientering rörande de ekonomiska bedömningsfrågorna i fastighetsbildningen,
att fördjupa den rättsliga utbildningen beträffande vissa praktiska
arbetsuppgifter, framför allt enklare fastighets- och äganderättsutredning,
att i väsentlig omfattning komplettera de teoretiska studierna med
praktiska tillämpningsövningar, särskilt fältövningar, samt att i möjligaste
mån bereda eleverna en allsidig och effektiv förpraktik.
6
Iiungl. Maj.ts proposition nr 91.
Mätningsteknikernas nuvarande arbetsuppgifter. I promemorian erinras
om att — enligt 30 § i 1948 års arbetsordning för lantmäteriets distriktsorganisation
— mätningsteknisk biträdespersonal i allmänhet må anförtros
följande arbetsuppgifter.
Stommätning:
vinkelmätning i lägre ordningars triangelnät efter av lantmätare uppgjord
plan;
planläggning av polygonnät vid vanlig mätning;
mätning av polygonnät vid finmätning och vanlig mätning;
planläggning, stakning och mätning av stomlinjenät;
planläggning av höjdmätning vid vanlig mätning;
linjeavvägning vid finavvägning och vanlig avvägning.
Detaljmätning:
planläggning och mätning av mätningslinjenät;
numerisk detalj mätning enligt ortogonal eller polär metod;
grafisk detalj mätning med distanstub och andra instrument;
skoga vfattning;
ytavvägning;
mätning av vägar och hägnader.
Utstakning av räta linjer och kurvor samt av väg- och hägnadslotter.
Utmärkande och säkerställande av ägogränser.
Övriga markeringsarbeten.
Beräkningsarbeten:
koordinatberäkning och utjämning av polygonnät och mätningslinjenät
med användning av enklare utjämningsmetoder;
koordinatberäkning av detaljpunkter;
beräkning av utstakningsdata;
arealräkning enligt numeriska och grafiska metoder;
uträkning av ägolotter samt väg- och hägnadslotter.
Upprättande av plan- och höj dkartor med hjälp av vanligen förekommande
karteringsinstrument.
Upprättande av förekommande beskrivningar.
Enklare fastighetsutredningar.
Upprättande av sammanställningskartor.
Kontorsgöromål.
Allmänna synpunkter på frågan om utbildningens framtida ordnande. I
promemorian framhålles, att lantmäteriväsendet för närvarande befinner
sig i snabb utveckling. Sålunda pågår bland annat en ständig förbättring
av lantmäteriets tekniska arbetsmetoder. Ett annat karakteristiskt drag i
utvecklingen är, att fastighetsbildningen kräver alltmer ökad hänsyn till
den samhälleliga verksamheten på närgränsande områden. Lantmäteristyrelsen
pekar i detta sammanhang på det betydande inflytande, som den nya
byggnadslagstiftningen, verksamheten för jordbrukets rationalisering och
den moderna bostadspolitiken har på fastighetsbildningen och som i sin tur
medför krav på ökad kompetens hos befattningshavarna i lantmäteriväsendet.
Även om de ledande och samordnande uppgifterna ankommer på de
högskoleutbildade tjänstemännen, kan övriga befattningshavare icke stå
främmande för dessa frågor. Styrelsen erinrar, att behovet av orientering i
fråga om fastighetsbildningens allmänna inriktning och syftemål särskilt i
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
7
c>tt avseende kommit till klart uttryck. Efter beslut av riksdagen (IX ht
1947 s. 214) inkallades nämligen omkring ett hundratal tekniska biträden
i lantmäteristaten till fortbildningskurser i jordbrukets rationalisering under
våren 1948.
Lantmäteristyrelsen framhåller i detta sammanhang även, att ändamålet
med 1948 års omorganisation av lantmäteridistrikten bland annat var att
i möjligaste mån avlasta den högskoleutbildade personalen sådana uppgifter,
som kunde anförtros personal med lägre kompetens. I enlighet härmed
utför biträdespersonalen i stor utsträckning arbeten, som lantmätarna förut
verkställde själva. Utvecklingen går i riktning mot att teknikerna anförtros
allt flera maktpåliggande uppgifter. Lantmätarna sysslar redan nu så
gott som uteslutande med de mest kvalificerade delarna av förrättningsarbetet
och är helt upptagna därav. Den mätningstekniska personalen har att
självständigt lösa på dem ankommande uppgifter och befinner sig under
långa tider på andra orter än distriktschefen. Mätningsteknikerna måste
därför i ej ringa utsträckning själva planlägga sina uppgifter, och det är
nödvändigt att de kan lösa dem utan anmärkning.
Lantmäteristyrelsen meddelar vidare, att från vissa håll uttryckts önskemål
om en utvidgning av mätningsteknikernas nuvarande arbetsuppgifter.
Styrelsen anser emellertid, att gällande bestämmelser på detta område har
en Aidsträckt och i stort sett lämplig avfattning, även om möjligheter ännu
återstår att ytterligare befria den högskoleutbildade personalen från uppgifter,
som i stället kan anförtros mätningsteknikerna. Enligt styrelsens mening
talar t. ex. ÖATervägande skäl mot att tekniker —- såsom vissa distriktslantmätare
ifrågasatt — bör erhålla kompetens att utföra enklare legala
fastighetsbildningsåtgärder. I samband med pågående revision av fastighetsbildningslagstiftningen
torde emellertid komma att prövas, huruvida de legala
förrättningarna i större utsträckning än nu bör föregås av förberedande
åtgärder, innefattande bland annat utredningar och undersökningar på marken.
Om detta visar sig lämpligt, torde på ett naturligt sätt möjligheter
öppnas att i vidgad omfattning utnyttja den tekniska personalen till fördel
för det allmänna i form av minskade administrationskostnader och
snabbare handläggning av förrättningarna. Ur denna synpunkt anser styrelsen
viktigt, att teknikerna erhåller en orientering rörande fastighetsbildningsreglernas
rättsliga och materiella innehåll. Detta innebär dock icke,
att teknikerna skulle få kompetens att utföra legala förrättningar.
Enligt lantmäteristyrelsens mening är frågan om mätningsteknikernas
utbildning uppenbarligen även beroende av i vad mån distriktsorganisationen
kan erhålla biträde från andra statliga organ vid lösandet av vissa specialuppgifter.
Ehuru den framtida utvecklingen i detta avseende är svår att
överblicka, anser styrelsen sig kunna utgå från att lantmäteriet i regel kommer
att söka utnyttja särskild, från andra organ hämtad sakkunskap för att
lösa ett flertal förekommande kulturtekniska uppgifter, t. ex. vägbyggnad
av större omfattning, husbyggnad, dikning och dränering, vattenförsörjnings-
och avloppsanläggningar. Styrelsen finner det därför vara riktigast
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
att vid utbildningen av mätningsteknisk personal förutsätta, att i dylika
ämnen endast skall erfordras en kort orientering. Därest emellertid senare
skulle uppkomma behov av att fortbilda viss del av ifrågavarande personal
inom sådant område, bör detta ske genom att inkalla erforderligt antal tekniker
till fortbildningskurser.
Sammanfattningsvis anför lantmäteristyrelsen, att huvudändamålet med
ifrågavarande undervisning bör vara att utbilda för lantmäteriväsendets och
städernas behov erforderliga tekniker men däremot icke att skapa självständigt
arbetande eller biträdande förrättningsmän. Utbildningen bör dock
icke alltför ensidigt inriktas på mätningstekniska uppgifter utan i möjligaste
mån omsluta även andra i fastighetsbildningen ingående element, dock
icke sådana, beträffande vilka det kan antagas, att lantmäteriorganisationen
i regel kommer att utnyttja utomstående sakkunskap.
Rekryteringsbehov. Lantmäteristyrelsen framhåller, alt vid planläggningen
av ifrågavarande utbildning måste beaktas storleken av de personalgrupper,
som utbildningen varaktigt skall rekrytera. Enligt styrelsens mening
bör i detta sammanhang hänsyn tagas icke blott till mätningstekniker
och mätningstekniska biträden inom lantmäteristaten utan även till den
mätningstekniska personalen i städernas mätningsväsende (stadsingenjörskontoren).
Utbildningen bör sålunda få en kapacitet, som minst motsvarar
rekryteringsbehovet inom dessa båda personalgrupper, vilka år 1950 omfattade
sammanlagt cirka 600 personer men kan bedömas inom en relativt
nära framtid behöva utvidgas till cirka 700 personer. Med ledning av vissa
beräkningar anser styrelsen, att det sammanlagda rekryteringsbehovet av
mätningsteknisk personal till en början sannolikt icke kommer att understiga
10 personer om året. Enligt styrelsens mening torde emellertid behovet
komma att närma sig 20 personer, när den nuvarande synnerligen ojämna
åldersfördelningen inom personalgrupperna i fråga utjämnats.
Förslag rörande utbildningens omfattning. Vad först beträffar kravet på
teoretiska förkunskaper vid ifrågavarande undervisning föreslår
lantmäteristyrelsen, att som inträdesfordran skall uppställas realexamen
eller därmed fullt jämförlig teoretisk utbildning, varvid genomgången fältmätskola
bör räknas som en särskild merit. Vid meritbedömningen bör vidare
icke blott betygen i matematik och fysik tillmätas betydelse utan även
betygen i allmänbildande ämnen, särskilt svenska språket. Det är enligt
styrelsens mening även önskvärt, att stor hänsyn tages till genomgången
lantbruksskola eller skogsskola.
I fråga om praktiska förkunskaper framhålles i promemorian,
att en relativt omfattande och allsidig förpraktik bör erfordras. På grund
av de höga krav, som måste ställas på en mätningstekniker både inom det
statliga lantrnäteriet och i städerna, bör elev icke vinna inträde till utbildningen
med mindre han under förpraktiken visat lämplighet för mätningstekniskt
arbete. Förpraktiken bör särskilt på grund därav enligt lantmä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
9
teristyrelsens mening icke vara kortare än nio månader. Med hänsyn till utbildningsändamålet
bör godtagas praktik såväl hos lantmätare som hos mätningsman
i stad. Styrelsen anser, att arbete inom jordbruk eller skogsbruk
icke kan ersätta praktiken hos lantmätare eller mätningsman. Sådant arbete
bör anses som en särskild merit men ej vara obligatoriskt.
Vad härefter angår utbildningens innehåll anför styrelsen,,
att undervisningen med ledning av vunna erfarenheter bör omfatta tre huvuddelar,
nämligen en mätningsteknisk ämnesgrupp, en ämnesgrupp omfattande
praktisk fastighetsbildningskunskap samt en ämnesgrupp omfattande
huvudsakligen författningskännedom. Styrelsen har vid sin promemoria
fogat ett preliminärt förslag till läroplan, utvisande omfattningen av
och innehållet i de särskilda läroämnen, som styrelsen anser bör ingå i
nämnda ämnesgrupper. Huvuddragen av förslaget framgår av följande sammanställning.
Läroämne
Antal timmar
lektioner i)vnin^ir Pf
; larorummet
Summa
Antal dagar
fältövningar
1. Mätningstekniska ämnen
Matematik..........................
130
30
160
Mätningsteknik......................
200
470
670
56
Fotogrammetri......................
20
45
65
6
2. Praktisk fastighetsbildningskunskap
Marklära ..........................
60
32
92
3
Jordbrukslära.......................
40
24
64
3
Skogslära..........................
40
14
54
6
Fastighetsteknik.....................
40
20
60
3
Planteknik........................
20
20
40
2
Allmän byggnadslära................
30
30
60
2
Naturskydd och fornminnesvård.....
15
10
25
1
3. Författningskännedom m. m.
Svenska språket.....................
30
30
60
Rättslära........................
30
30
60
Fastighetsrätt.......................
100
100
200
Förvaltningskunskap................
60
40
100
Summa
815
895
1710
82
I fråga om de olika läroämnena anför lantmäteristyrelsen i huvudsak
följ ande.
1. Mätning steknisk a ämnen. Av grundläggande betydelse för
undervisningen i mätningstekniska ämnen är undervisningen i matematik.
Omfattningen av detta ämne i de provisoriska kurserna har i stort sett varit
nöjaktig. För att möjliggöra att de viktigaste ämnesavsnitten inläres
grundligare och för att tillgodose behovet av viss utvidgning av ämnet (andragradskurvor,
grunderna av funktionsläran, enkla serier) torde den nuvarande
undervisningstiden dock böra utvidgas.
Undervisningen i mätningsteknik bör innefatta en utförligare och grundligare
behandling av samma läroplan som användes vid de provisoriska
10
K ungt. Maj.ts proposition nr 91.
kurserna, dock med ökad tyngd på ägomätningsavsnitten samt kontroll och
justering av instrument. Detta motiverar en utökning av tiden för den teoretiska
undervisningen. I fråga om den praktiska utbildningen i ämnet
föreligger behov av betydande utvidgning, ökningen bör huvudsakligen användas
för genomförande av en laga skiftesmätning med tillämpning av enklare
mätningsförfaranden. I enlighet med framställda önskemål bör vidare
undervisningen i ämnesdelen kartografi och ritteknik utökas väsentligt och
innesluta även en genomgång av de reproduktionsförfaranden, som kommer
till användning vid kartframställning.
Med hänsyn till de fotogrammetriska kartframställningsmetodernas beLydelse
torde få anses önskvärt att anordna en grundläggande kurs i fotogrammetri.
Undervisningen bör syfta till en allmän orientering rörande
framställningen av fotogrammetriska kartor och mera ingående behandla
endast sådana avsnitt därav, som i praktiken ankommer på lantmäteriets
lokalorgan.
Med nu föreslagen avgränsning av studierna i matematik, mätningsteknik
och fotogrammetri skulle denna ämnesgrupp kräva ett utrymme å läroplanen
av sammanlagt cirka 895 timmar på lärorummet och 62 fältövningsdagar.
2. Praktisk fastighetsbildningskunskap. Den provisoriska
utbildningen av mätningstekniker har hittills varit alltför ensidigt inriktad
på mätningsteknik. Det torde därför vara nödvändigt att vid den slutliga
utbildningen i vidgad omfattning meddela eleverna undervisning i de
för fastighetsbildning på landet och i tätorterna grundläggande ämnena. Denna
undervisning har hittills varit inskränkt till kortfattade kurser i markoch
skogslära samt fornminnesvård. Med hänsyn härtill bör anordnas enkla
orienterande kurser i marklära, jordbrukslära, skogslära, fastighetsteknik
(landsbygdsfastigheternas rationella uppbyggnad), planteknik (tätortsfastigheternas
utformning med hänsyn till samhällets ändamålsenliga bebyggande)
samt naturskydd och fornminnesvård. Vidare erfordras en kort kurs
i allmän byggnadslära, innefattande dels en översiktlig framställning rörande
olika markslags egenskaper ur byggnadsteknisk synpunkt, dels vissa
grunddrag av vägbyggnadsläran.
Enligt läroplanen har den ämnesgrupp, varom här är fråga, fått en omfattning
av sammanlagt 395 timmar lektioner och övningar på lärorummet.
Vidare har upptagits fältövningar, exkursioner och studieresor under sammanlagt
20 dagar. Ämnesgruppens föreslagna omfattning får anses vara
ringa i förhållande till behovet. Tanken är nämligen, att kompetensen på de
områden, som undervisningen omfattar, väsentligen skall erhållas genom
praktisk verksamhet inom lantmäteriet eller städernas mätningsväsende
efter avslutade studier.
3, Författningskännedom in. in. De hittills vunna erfarenheterna
har visat, att den mätningstekniska personalen i betydligt högre grad
än vad som varit möjligt vid de provisoriska kurserna bör få kännedom om
den för fastighetsbildningsarbetet grundläggande lagstiftningen samt de adminstrativa
bestämmelserna. Hittills har dylik undervisning huvudsakligen
meddelats i ett sammanhängande ämne, benämnt lantmäterikunskap.
För att den mätningstekniska personalen skall kunna i önskvärd omfattning
tagas i anspråk för utredningar och undersökningar av rättslig art, bör
dess kunskaper i svenska språket något utbyggas utöver realexamensnivån.
Undervisningen bör främst taga sikte på att bibringa eleverna färdighet i
skriftlig framställning.
Vad den rättsliga utbildningen beträffar bör denna syfta till att meddela
översiktlig kännedom om innehållet i de lagar och författningar, som regle
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
11
rar fastighetsbildningen, främst jorddelningslagen, sammanläggningslagen,
fastighetsbildningslagen och väglagstiftningen. En översikt av byggnadslagstiftningen
har förutsatts komma att meddelas i ämnet planteknik. Den tilllämpade
rättsliga undervisningen synes böra inrymmas i ett ämne, kallat
fastighetsrätt. För studier i detta ämne fordras emellertid en kortfattad genomgång
av vissa grundläggande rättsregler, särskilt reglerna om laga fång
samt om lagfart och inteckning. Denna undervisning, som föreslås inrymd
i ämnet rättslära, bör ge kompetens att företaga enklare äganderättsutredningar
och andra undersökningar i domsagornas fastighetsböcker. Den undervisning
i fastighetsbildningens historiska utveckling, som erfordras för
att den mätningstekniska personalen skall kunna utföra enklare fastighetsutredningar,
bör lämpligen inordnas i läroämnet fastighetsrätt.
Förrättningshandläggningen och arbetet i allmänhet inom lantmäteriet
och städernas mätningsväsende regleras förutom i lagar och författningar
av en stor mängd administrativt utfärdade bestämmelser. Dessa ämnesdelar
bör sammanföras till ett ämne, kallat förvaltningskunskap.
Den rättsliga ämnesgruppen skulle med den sålunda skisserade utformningen
komma att omfatta sammanlagt 420 timmars undervisning på lärorumrnet.
Härav torde ungefär halva tiden böra ägnas åt tillämpningsövningar,
delvis förlagda till länslantmäterikontor och domsaga.
I detta sammanhang bör anmärkas, att lantmäteristyrelsen vid sin skrivelse
den 27 november 1950 fogat ett protokollsutdrag, utvisande bland annat
en vid styrelsens behandling av ifrågavarande ärende av bgråchefen E.
O. T. Ågren uttalad särskild mening. Ågren anför, att han anser de föreslagna
lärokurserna, särskilt i rättsliga ämnen, mera omfattande än som erfordras
för att tillgodose det avsedda ändamålet. Enligt hans mening är det
även lämpligare att grunda undervisningen på längre förpraktik — t. ex. 2
å 3 år — än den i ärendet föreslagna. Ågren förklarar sig emellertid icke
kunna bedöma, huruvida en sådan ordning är genomförbar med hänsyn till
arbetsmarknadsläget.
Förslag rörande utbildningens organisation. Lantmäteristyrelsen framhåller,
att mätningsteknikernas provisoriska utbildning skett i forcerat tempo
för att tillfredsställa behovet av nyrekrytering i samband med lantmäteriets
omorganisation. Undervisningen, som bedrivits praktiskt taget utan avbrott
under en tid av 8 månader, har kännetecknats av eu betydande studietrötthet
hos eleverna under den senare delen av kursen. Vid planläggning av
den nya utbildningen är det därför enligt styrelsens mening ett framträdande
krav, att den totala studietiden göres tillräckligt lång. Detta anses så
mycket mera nödvändigt som undervisningen icke kan få karaktären av
högskolemässiga föreläsningar utan snarast bör bedrivas som lektioner på
realskolestadiet.
Ur angivna synpunkter föreslår styrelsen, att den nya utbildningen i fråga
om ter minsindelning m. in. skall utformas enligt vad som erfarenhetsmässigt
visat sig lämpligt vid liknande undervisning. Utbildningen bör
sålunda ansluta sig till den normala indelningen av studieåret i en hösttermin
och en vårtermin. Höstterminen föreslås skola omfatta tiden den 1 september—den
15 december och vårterminen tiden den 15 januari—den 15
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
maj. Under vårterminen bör minst två veckor reserveras för tentamina och
förberedelser för dessa. Härutöver erfordras löpande prov under terminerna.
Under dessa förutsättningar skulle av studieåret återstå en effektiv tid av
cirka 27 veckor. Med den föreslagna fördelningen av studietiden mellan lektioner
och övningar på lärorummet bör enligt styrelsens mening den normala
veckobelastningen icke avsevärt överstiga 30 timmar. Ett normalt läsår
skulle alltså komma att omfatta cirka 800 timmar lektioner och övningar.
Det skulle följaktligen vara möjligt att organisera den nya utbildningen på
två normala läsår.
1 fråga om organisationen av fältövningarna föreslår lantmäteristyrelsen,
att mellan de två läsåren skall under tiden den 15 maj—den 1 september
inläggas en sommartermin, varunder huvuddelen av övningarna skall anordnas.
Lantmäteristyrelsen har i detta sammanhang framlagt resultatet av en
preliminär undersökning av lärarbehovet för ifrågavarande utbildning.
Rörande resultatet av denna undersökning anför styrelsen huvudsakligen
följande.
Undervisningen i mätningsteknik måste handhas av en heltidsanställd
lärare med högskoleutbildning (lantmätcriexamen) samt vidsträckt erfarenhet
av praktiska geodetiska arbeten både på landsbygden och i tätorterna.
Det är enligt styrelsens mening knappast möjligt att dessutom anförtro
denne lärare undervisningen i matematik och fotogrammetri. Härför bör
i stället anlitas särskilda deltidsanställda lärare.
Vad beträffar undervisningen i praktisk fastighetsbildningskunskap anser
styrelsen lärarfrågan mera svårbedömd. Det torde emellertid vara möjligt,
att undervisningen antingen i ämnena marklära och jordbrukslära eller i
ämnena marklära och skogslära ombesörjes av samme lärare. Samma person
kan knappast med fördel undervisa i både jordbrukslära och skogslära.
Ämnena fastighetsteknik och planteknik torde däremot mycket väl kunna
omhänderhas av samme lärare, vilken i så fall måste vara lantmätare. För
ämnet naturskydd och fornminnesvård fordras tillgång till en specialist.
Ingen av de lärare, som behövs för ämnesgruppen praktisk fastighetsbildningskunskap,
förutsättes bli heltidsutnyttjad.
Vad slutligen angår ämnesgruppen författningskännedom in. in. förordar
styrelsen, att undervisningen skall uppdelas så, att ämnet svenska språket
anförtros åt en språkman, medan övrig undervisning uppdelas på en lärare,
som omhänderhar ämnena rättslära och fastighetsrätt, och en, som sköter
undervisningen i förvaltningskunskap. Båda de sistnämnda lärarna bör enligt
styrelsens bedömande vara lantmätare. Styrelsen anser det dock kunna
ifrågakomma att i viss utsträckning anlita en jurist. Samtliga de lärare,
som skulle komma att knytas till undervisningen i ämnesgruppen författningskännedom
m. m., beräknas bli deltidsanställda.
I promemorian diskuteras slutligen frågan om förläggningen av
ifrågavarande kursverksamhet. Enligt lantmäteristyrelsens mening är det
avgörande härvid att utröna, huruvida någon av nu befintliga läroanstalter
har tillgång till lärare, lokaler och utrustning, som med fördel kan utnyttjas
vid utbildningen av mätningstekniker. Styrelsen meddelar, att de läroanstalter,
som i detta avseende kan komma i fråga, torde vara de högre tek
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 91.
13
niska läroverken eller fackskolorna, de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
de lägre skogliga undervisningsanstalterna (skogsskolorna) samt statens
skogsmästarskola.
En preliminär undersökning har enligt lantmäteristyrelsen givit vid handen,
att vid samtliga nämnda läroanstalter endast i begränsad omfattning
förekommer undervisning, som direkt skulle kunna utnyttjas vid ifrågavarande
utbildning. Om anslutning sker till någon av dessa anstalter, måste
därför en väsentlig omläggning av undervisningen där äga rum.
Vad först beträffar de högre tekniska läroverken anföres, att anslutningsmöjligheter
främst torde föreligga vid en byggnadsteknisk fackskola.
Vid byggnadstekniska fackskolan inom högre tekniska läroverket i Stockholm
meddelas sålunda undervisning i matematik, ritteknik, fältmätning
och svenska språket. Kursen i fältmätning är emellertid helt otillräcklig
för lantmäteriets behov. Styrelsen anser därför, att förefintligheten av denna
undervisning icke i och för sig kan motivera en anslutning. Även i vad
gäller lantbruksundervisningsanstalterna och skogsskolorna är anslutningsmöjligheterna
små. Den undervisning, som där meddelas i marklära samt
andra ämnen på jordbrukets och skogsbrukets områden, är nämligen endast
i ringa grad anpassad efter lantmäteriets behov.
I fråga om statens skogsmästarskola framhåller styrelsen, att undervisningen
där omfattar flera av de ämnen, som föreslagits skola ingå i mätningsteknikernas
utbildning. Styrelsen har även i några fall anställt skogsmästare
som mätningstekniker. Dessa befattningshavare, som erhållit kompletterande
utbildning i mätningsteknik, har emellertid sysselsatts med arbetsuppgifter,
som är ganska olika dem som vanligen förekommer inom
lantmäteriet och städernas mätningsväsende. Med hänsyn härtill och på
grund av omständigheterna i övrigt anser styrelsen, att även en anslutning
till skogsmästarskolan skulle möta betydande svårigheter.
Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, att den preliminära undersökningen
knappast ger vid handen, att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas vid
någon form av ansluten utbildning. Styrelsen framhåller dock, att denna undersökning
icke kan anses tillräcklig. Närmare prövning av möjligheten till
anslutning torde emellertid knappast kunna ske inom styrelsen, utan för
denna uppgift erfordras en särskild utredning med tillgång till expertis
från, bland andra, överstyrelsen för yrkesutbildning.
Med utgångspunkt från vad sålunda anförts förordas i promemorian, att
ifrågavarande utbildning till en början skall anordnas under lantmäteristyrelsens
ledning men att — sedan ytterligare erfarenhet vunnits — frågan
om utbildningens anslutning till viss läroanstalt skall upptagas till förnyad
prövning. Till stöd för denna uppfattning framhåller styrelsen, att många
fördelar, icke minst beträffande elevrekryteringen, vunnits genom att de
hittillsvarande provisoriska utbildningskurserna organiserats under styrelsens
överinseende. För den föreslagna lösningen talar enligt styrelsens mening
även det förhållandet, att styrelsen behöver förfoga över lämplig utbildningsorganisation
för efterutbildning av de snabbutbildade teknikerna.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
B. Yttrandena.
Behovet av en förbättrad utbildning av lantmäteritekniska biträden vitsordas
allmänt i de yttranden, där frågan berörts. I ett stort antal yttranden
förordas också i huvudsakliga delar de förslag, som framlagts i lantmäteristyrelsens
promemoria. Åtskilliga erinringar framföres emellertid såväl beträffande
principerna för den föreslagna kursverksamheten som i fråga om
olika detalj spörsmål.
Vad angår utbildningens allmänna riktlinjer framhåller sålunda
Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens
tjånstemannaförbund — vilka godtagit lantinäteristyrelsens förslag — att
det varit önskvärt, att utbildningen givits en större omfattning, så att eleverna
kunde bibringas fördjupade kunskaper i ett flertal ämnen. Å andra
sidan ifrågasätter överlantmätarna i Gotlands, Älvsborgs och Örebro län om
den föreslagna utbildningen icke är alltför omfattande och dyrbar med hänsyn
till den nytta den kan beräknas medföra.
Vidare påpekar överstyrelsen för yrkesutbildning, att promemorian icke
innehåller någon utredning av frågan, huruvida samma kompetenskrav bör
ställas på personalen inom städernas mätningsväsende som på personalen
inom lantmäteriväsendet. överstyrelsen ifrågasätter därför, om icke denna
fråga bör närmare utredas. Svenska kommunal-tekniska föreningen anser
för sin del, att målsättningen för den föreslagna utbildningen är oklar. Denna
är enligt föreningens mening organiserad närmast med tanke på lantmäteriväsendets
behov. Innan frågan om teknikernas blivande verksamhetsområde
är avgjord, anser föreningen det icke möjligt att taga ställning till
utbildningsfrågan. Föreningen kan därför ej tillstyrka, att utbildningsförslaget
antages i föreliggande skick. Enligt Svenska stadsförbundets mening
bör man överväga en differentiering av utbildningen av mätningstekniker
för lantmäteriväsendets och för de kommunala mätningsorganens behov.
Om man väljer en enhetlig utbildning för de båda kategorierna är det emellertid
nödvändigt att utbildningsverksamheten verkligen får en sådan omfattning,
att den kan fylla både det statliga och det kommunala behovet
av mätningstekniker. Styrelsen anser, att eljest en ur det allmännas synpunkt
mindre önskvärd konkurrens om dessa befattningshavare kan befaras
uppstå. Även i andra yttranden beröres frågan om en differentiering
av utbildningen. Sveriges lantmätareförening uttalar, att den del av utbildningen,
som faller utanför det rent mätningstekniska området, i stort sett
torde bli utan värde för personal, som får anställning utom det statliga
lantmäteriväsendet.
I flera yttranden framhålles vidare, att undervisningen icke bör syfta till
att utbilda mätningstekniker, som självständigt skall kunna handlägga vissa
förrättningar. Sålunda uttalar Sveriges lantmätareförening, att teknikerna
icke bör få anlitas för medverkan vid bedömning av fastighetsbildningsfrågor.
Föreningen erinrar om att lantmäteristyrelsen i sin promemoria
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
15
förutsatt, att revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen kommer att ge
ökade möjligheter att utnyttja teknikerna, exempelvis vid vissa förundersökningar.
I motsats till styrelsen anser föreningen emellertid icke, att en
sådan anordning skulle medföra några fördelar i form av minskade administrationskostnader
eller snabbare handläggning. Föreningen befarar, att
anordningen i stället skulle skapa en ökad byråkratisering. Med hänsyn härtill
bör enligt föreningens mening en klar gräns uppdragas mellan lantmätarens
och teknikerns arbetsområden. Liknande synpunkter anföres av
överlantmätarna i Skaraborgs, Örebro och Gävleborgs län. Härjämte förklarar
sig överlantmätarna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län instämma i föreningens uttalanden i frågan.
Beträffande kravet på teoretiska förkunskaper förordas lantmäteristyrelsens
förslag i så gott som samtliga yttranden, vari denna fråga
berörts. Härvid understryker Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila
statsförvaltningens tjänstemannaförbund, att realexamen bör uppställas
som minimifordran för tillträde till undervisningen. De ifrågasätter även,
om icke därvid bör fordras minst betyget AB i ämnena matematik och fysik.
Lantmäteristyrelsens förslag om att praktiska förkunskaper
skall ha inhämtats under en tid av minst nio månader tillstyrkes av överlantmätarna
i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs och Skaraborgs
län. I övervägande antalet yttranden framhålles emellertid, att den föreslagna
praktiktiden är otillräcklig för att bereda eleverna nödvändiga förkunskaper.
Denna åsikt uttalas sålunda av styrelsen för statens skogsmästarskola,
sexton av överlantmätarna, Sveriges lantmätareförening samt
Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.
Av nämnda remissinstanser förordar skogsmästarskolans
styrelse och överlantmätaren i Kristianstads län en praktiktid av åtminstone
två år, medan flertalet av de övriga föreslår en tid av omkring ett år.
Beträffande förpraktikens natur tillstyrkes lantmäteristyrelsens förslag i
flertalet nyss berörda yttranden. Styrelsen för statens skogsmästarskola
anser emellertid, att av praktiktiden ett år bör utgöras av praktik inom
skogs- och jordbruk, överlantmätaren i Västernorrlands län framhåller, att
förpraktiken bör omfatta minst ett års obligatorisk tjänstgöring hos lantmätare.
Även han ifrågasätter dock, om icke krav bör uppställas jämväl
på praktik i jord- och skogsbruk. Vidare framhåller överlantmätaren i Kronobergs
län, att en praktiktid av endast nio månader förutsätter, att praktiken
fullgöres i distrikt med omväxlande arbeten och hos lantmätare, som
är särskilt lämpliga att undervisa. Lantmäteriteknikernas riksförening och
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund uttalar för sin del, att av
förpraktiken en tid av minst 2 å 3 månader bör fullgöras vid distriktskontor
eller liknande. Även överlantmätaren i Värmlands län framhåller vikten av
att praktiken i erforderlig utsträckning omfattar kontorsgöromål.
I detta sammanhang torde slutligen få nämnas, att styrelsen för statens
skogsmästarskola föreslår, att genomgång av skogsmästarskolan jämte real
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 91
examen och ett års mätningspraktik skall ge kompetens för inträde direkt
till den föreslagna utbildningens andra årskurs eller vid början av
dess sommartermin.
Vad härefter angår utbildningens innehåll tillstyrker övervägande
flertalet remissinstanser den föreslagna uppdelningen på tre ämnesgrupper,
nämligen måtningstekniska ämnen, praktisk fastighetsbildningskunskap
och författningskännedom m. in. I åtskilliga yttranden betonas
emellertid, att utbildningens tyngdpunkt bör läggas på den mätningstekniska
ämnesgruppen. Med hänsyn härtill förordas vissa ändringar av
den föreslagna läroplanen för att bättre tillgodose angivna syfte.
Sålunda förordar Sveriges lantmätareförening, att ämnena matematik,
mätningsteknik, fotogrammetri, naturskydd och fornminnesvård samt svenska
språket, rättslära och förvaltningskunskap skall erhålla ungefär den omfattning,
lantmäteristyrelsen föreslagit. Undervisningen i planteknik bör
möjligen något utökas samt uteslutande inriktas på de tekniska problemen.
Till detta ämne bör även hänföras enklare fältundersökningar beträffande
vatten och avlopp. I den mån inbesparing av tid kan göras på övriga ämnen,
bör denna komma ämnena matematik och mätningsteknik till godo.
Föreningen föreslår härvidlag, att undervisningen i ämnena marklära, jordbrukslära
och skogslära endast skall vara av allmänt orienterande karaktär
samt icke ges större omfattning än undervisningen i mark- och skogslära
vid de tidigare provisoriska kurserna. Ämnet fastighetsteknik föreslås
skola utgå ur läroplanen och ersättas med en enkel orientering. Om ämnet
planteknik erhåller den omfattning, föreningen föreslagit, bör även allmän
byggnadslära kunna uteslutas från läroplanen. Vidare bör undervisningen
i ämnet fastighetsrätt avsevärt kunna inskränkas samt endast åsyfta att
ge eleverna kompetens att verkställa enklare fastighetsutredningar och upprätta
sammanställningskartor. Föreningen ifrågasätter slutligen, om icke
ämnena fastighetsteknik, rättslära och fastighetsrätt skulle kunna sammanföras
till ett ämne, benämnt lantmäterikunskap.
Till de av föreningen sålunda framförda åsikterna ansluter sig överlantmätarna
i Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län. Även överlantmätarna i Uppsala, Älvsborgs och Värmlands län ifrågasätter
en viss omläggning av läroplanen till förmån för den mätningstekniska
ämnesgruppen.
Jämväl i övrigt framföres i remissyttrandena åtskilliga synpunkter på
frågan om läroplanens utformning. Bland dessa må här återgivas följande.
Lantmäteriteknikernas riksförening och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
uttrycker sin tillfredsställelse över att läroplanen upptager
ämnena fastighetsteknik och fastighetsrätt. Organisationerna framhåller,
att teknikerna måste ha insikter i dessa ämnen för att rätt kunna bedöma
ändamålsenligheten och riktigheten av andra åtgärder, som de i praktiken
har att taga ställning till.
Däremot anser överlantmätaren i Skaraborgs län, att ämnet fastighetsteknik
torde kunna utgå ur läroplanen samt ämnena rättslära och fastig
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
17
hetsrätt beskäras. Dessa inskränkningar föreslås skola kompenseras genom
två månaders obligatorisk tjänstgöring på länslantmäterikontor under
något av de två närmaste åren efter avslutad utbildning.
Överlantmätaren i Gävleborgs län uttalar, att en minskning av den teoretiska
undervisningen bör kunna ske, särskilt beträffande ämnena marklära
och fastighetsrätt men även i fråga om jordbrukslära, skogslära och fastighetsteknik.
Fördjupade kunskaper i dessa ämnen anses böra inhämtas genom
fortbildningskurser och i den praktiska verksamheten. Överlantmätaren
i Stockholms län finner läroplanen alltför överlastad för att kunna genomföras
på avsedd tid. Med hänsyn härtill föreslår han, att en begränsning
skall ske av undervisningen i marklära, fastighetsrätt och förvaltningskunskap.
Vidare uttalar överlantmätaren i Östergötlands län, att lärokurserna
i fastighetsteknik och planteknik samt i ämnesgruppen författningskännedom
möjligen är mer omfattande än vad som erfordras.
Å andra sidan framhåller överlantmätaren i Kopparbergs län, att lärokurserna
i marklära, jordbrukslära och skogslära icke bör ges mindre omfattning
än vad lantmäteristyrelsen föreslagit. Han uttalar vidare, att införandet
av undervisning i fastighetsteknik och författningskännedom otvivelaktigt
innebär ett betydelsefullt framsteg och skapar ökade förutsättningar
för en allsidig biträdeshjälp åt lantmätarna. Även överlantmätaren i Södermanlands
län påpekar värdet av undervisning i författningskännedom.
Överlantmätaren i Jämtlands län anser för sin del, att studietiden i jordbrukslära
och skogslära bör utökas till ungefär den dubbla. Minskning anses
i stället kunna ske beträffande ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap.
Viss komplettering av undervisningen i jordbrukslära och allmän byggnadslära
förordas av överlantmätaren i Norrbottens län. Samma åsikt framföres
av överlantmätaren i Kristianstads län, såvitt angår byggnadsläran.
I detta sammanhang torde slutligen få nämnas, att vissa remissinstanser
framhållit önskvärdheten av att ifrågavarande utbildning skall omfatta även
maskinskrivning och enklare kontorsgöromål. Överlantmätaren i Värmlands
län förordar vidare införande av undervisning i arbetsledarkunskap.
Åtskilliga av de förslag, som framlagts i nu redovisade remissyttranden,
förutsätter organisatoriska ändringar i den av lantmäteristyrelsen förordade
utbildningen.
Vad beträffar frågan om kursverksamhetens förläggning
har samtliga de remissinstanser, som behandlat denna fråga, tillstyrkt eller
lämnat utan erinran lantmäteristyrelsens förslag om att verksamheten tills
vidare icke skall anslutas till någon redan befintlig läroanstalt utan anordnas
under styrelsens ledning. Några av sagda remissinstanser — bl. a. Sveriges
lantmätareförening — uttalar emellertid i detta sammanhang, att verksamheten
i princip bör förläggas till ett tekniskt läroverk. Gentemot denna åsikt
framhåller överstyrelsen för yrkesutbildning, att den föreslagna läroplanen
i så hög grad avviker från de tekniska läroverkens kursplaner, att man icke
skulle vinna mycket genom att ansluta ifrågavarande utbildning till dessa
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 91.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
läroverk. Styrelsen för statens skogsmästarskola påpekar för sin del, att
utbildningsmålet vid skogsmästarskolan är alltför avvikande för att mätningsteknikerkursen
med någon fördel skulle kunna förläggas dit.
I några remissyttranden har framförts tanken, att ifrågavarande utbildning
till viss del borde kunna anordnas i form av korrespondensundervisning.
Sålunda anför t. ex. Sveriges lantmätareförening, att
förutsättningarna för ett gott resultat av sådan undervisning synes vara särskilt
gynnsamma i förevarande fall. En motsatt uppfattning uttalas av
överlantmätaren i Värmlands län.
Behovet av ef ter utbildning såväl för de mätningstekniker, vilka
genomgått tidigare provisoriska kurser, som för dem, vilka kommer att åtnjuta
nu ifrågavarande undervisning, framhålles i ett flertal yttranden. I
några av dessa påpekas, att korrespondensundervisning bör kunna komma
till användning även vid sådan senare utbildning.
Slutligen bör nämnas, att Sveriges lantmätareförening i sitt yttrande föreslår,
att inom lantmäteriväsendet skall skapas en motsvarighet till den
s. k. långa vägen för utbildning av officerare. En högt kvalificerad mätningstekniker
bör sålunda enligt föreningens mening ha möjlighet att genom
högskolestudier utbilda sig till lantmätare.
C. Lantmäteristyrelsens framställning den 30 augusti 1952.
Allmänna synpunkter. Lantmäteristyrelsen bemöter inledningsvis den kritik,
som i vissa remissyttranden riktats mot styrelsens förslag, att samma
utbildning skall ges mätningstekniker för såväl lantmäteriväsendets som de
kommunala mätningsorganens behov. Styrelsen förklarar sig icke för närvarande
vara beredd att föreslå en differentiering av utbildningen för dessa
två personalkategorier. Anledningen härtill är bland annat den, att eleverna
vid inträde i kursen ofta icke själva torde vara beredda att välja mellan
olika utbildningslinjer. Vidare anser styrelsen det vara fullt klart, att alla
de föreslagna ämnena är av betydelse icke blott för lantmäteristatens blivande
befattningsshavare utan även för tjänstemän i det kommunala mätningsväsendet.
En differentiering torde i varje fall knappast ha någon betydeles
för det första läsåret, varom här närmast är fråga. De ämnen — marklära,
jordbrukslära och skogslära — i vilka en minskning av läroplanen
skulle kunna tänkas för städernas mätningstekniker, är nämligen endast av
ringa omfattning. På grund härav och då den föreslagna undervisningen
bättre än någon annan i riket förekommande utbildning synes tillgodose
även städernas behov, bör enligt styrelsens mening frågan om undervisningens
differentiering icke tagas upp förrän erfarenheter av den nya kursformen
föreligger.
I detta sammanhang erinrar lantmäteristyrelsen vidare, att i några remissyttranden
gjorts gällande, att den föreslagna utbildningen är avsedd att
skapa mätningstekniker, som självständigt skall kunna handlägga vissa för
-
19
Iiungl. Maj ds proposition nr 91.
rättningar. Med anledning härav påpekar styrelsen, att dessa uttalanden
synes bero på missförstånd. Utbildningen i vissa tekniskt-ekonomiska och
rättsliga ämnen har nämligen enbart utformats med tanke på att ge vederböi
ande tjänstemän en allmän uppfattning om innebörden av lantmäteriets
och stadsmätningsväsendets arbetsuppgifter. Styrelsen understryker, att utbildningen
under inga förhallanden är tillräcklig för en tjänsteman, som
har att självständigt pröva fastighetsbildningens materiella eller rättsliga
problem.
Förslag till ändringar i läroplanen m. m. Lantmäteristyrelsen erinrar, att
så gott som samtliga remissinstanser ansett undervisningens tyngdpunkt
böra läggas på den mätningstekniska ämnesgruppen. I några yttranden har
vidare anförts, att ämnesgruppen författningskännedom m. m. fått eu något
för stor omfattning. Med hänsyn härtill framhåller styrelsen, att den
rättsliga utbildningen syftar till att meddela en översiktlig kännedom om
innehållet i de lagar och författningar, som reglerar fastighetsbildningen.
En sådan kännedom får anses nödvändig, om mätningsteknikerna på egen
hand skall kunna verkställa enklare äganderättsutredningar och upprätta
sammanställningskartor. Styrelsen är emellertid beredd att föreslå en viss
ändring av läroplanen såvitt avser ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap.
Sålunda förordar styrelsen, att undervisningen i dessa ämnen skall
inskränkas, nämligen beträffande fastighetsrätt från 100 till 60 lektionstimmar
och från 100 till 60 övningstimmar samt beträffande förvaltningskunskap
från 60 till 30 lektionstimmar och från 40 till 30 övningstimmar. Härigenom
kommer det totala timantalet att minskas till 745 lektionstimmar
och 845 övningstimmar i enlighet med följande fördelning.
Lektions- övnings- Summa
o timmar timmar timmar
Första årskursen:
Höstterminen................. 260 132 392
Vårterminen.............................. 210 198 408
Andra årskursen:
Höstterminen............................. 100 325 425
Vårterminen.............................. 175 190 365
Summa 745 845 1 590
Lantmäteristyrelsen framhåller att, i avvaktan på närmare erfarenheter,,
en ny utbildningskurs bör påbörjas endast vartannat år. Enligt styrelsens
mening möter vidare vissa svårigheter, när det gäller att bestämma elevantalet.
Härvid måste nämligen hänsyn tagas till beräknad avgång och erforderliga
utvidgningar inom lantmäteristaten samt förhållandet inom städernas
mätningsväsende. Styrelsen anser det dock vara klart, att det samlade
rekryteringsbehovet år 195o — då en första kurs kan beräknas vara avslutad
— icke understiger 30 mätningstekniker. På grund härav föreslår styrelsen,
att elevantalet skall fastställas till 30.
20
Kangl. Maj:ts proposition nr 91.
Kostnadsberäkningar och anslagsäskanden. Med utgångspunkt från det anförda
framlägger lantmäteristyrelsen vissa kostnadsberäkningar rörande en
under styrelsens direkta ledning organiserad utbildningskurs, vilken är avsedd
att taga sin. början hösten 1953 och avslutas försommaren 1955. Enligt
styrelsens beräkningar uppgår kostnaderna för kursen till sammanlagt
347 330 kronor, därav 235 110 kronor för budgetåret 1953/54 och 112 220
kronor för budgetåret 1954/55. Styrelsen hemställer, att för förstnämnda
budgetår skall till ändamålet anvisas ett belopp av 235 000 kronor. Av detta
belopp hänför sig 125 000 kronor till vissa utgifter av engångsnatur och
110 000 kronor till löpande utgifter.
Lantmäteristyrelsens kostnadsberäkningar framgår av följande sammanställning.
Budgetåret Budgetåret
1953/54 1954/55
1. Lön till föreståndaren.......................... 22 890 22 890
2. Arvode till föreståndaren........................ 3 000 3 000
3. Arvoden till övriga lärare....................... 13 840 12 420
4. Arvoden till assistenter......................... 6 130 8 660
5. Rese- och traktamentskostnader för lärare och assis
tenter
...................................... 3 500 4 500
6. Bidrag åt elever............................... 49 750 49 750
7. Lokaler och expenser........................... 11 000 11 000
8. Utrustning..................................... 125 000 _—
Summa kronor 235 110 112 220
Totalsumma för kursen kronor 347 330
Beträffande de olika posterna i sammanställningen anför styrelsen i huvudsak
följande.
1 och 2. Styrelsen anser, att till föreståndare för kursen bör utses eu
lantmätare med stor erfarenhet av förrättnings- och mätningsverksamhet.
Denne kommer att få en hel del arbetsuppgifter av administrativ art men
torde trots detta även kunna åtaga sig undervisningen i mätningsteknik under
förutsättning att han erhåller heltidsanställning. På grund av de kvalifikationer
föreståndaren bör besitta, synes han böra vara distriktslantmätare.
Utöver lön som sådan (lönegrad Ca 32) bör han även åtnjuta arvode,
beräknat till 3 000 kronor för år.
3 och 4. Övriga lärare förutsättes skola avlönas enligt timberäkning samt
föreslås därvid skola erhålla 35 kronor för lektionstimme, 15 kronor för övningstimme
och 60 kronor för fältövningsdag. — En assistent beräknas
skola tjänstgöra vid varje övningstimme samt varje fältövningsdag, dock
att vid fältövningarna i mätningsteknik under sommarterminen två assistenter
erfordras. Assistenterna föreslås skola åtnjuta 12 kronor för övningstimme
och 35 kronor för fältövningsdag.
Vid kostnadsberäkningen av lärar- och assistentarvodena har de arvoden,
som belöper på sommarterminen, uppdelats med hälften å vartdera av budgetåren
1953/54 och 1954/55. Sommarterminen kommer nämligen att fördela
sig på båda budgetåren.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
5. Till såväl lärare som assistenter beräknas under fältövningarna skola
utgå rese- och traktamentsersättningar enligt allmänna resereglementet. Då
någon exakt beräkning av dessa utgifter icke kan företagas, får de angivna
beloppen betraktas som preliminära.
6. Styrelsen finner det ofrånkomligt, att eleverna erhåller dels rese- och
traktamentsersättningar i samband med fältövningarna, dels stipendier under
terminerna. Såvitt styrelsen har sig bekant, förekommer sådana bidrag
till elever även inom annan likartad statlig utbildningsverksamhet. Stipendierna
har ansetts böra uppgå till 150 kronor för månad och elev under terminerna
(7,5 månader per läsår) eller till sammanlagt 33 750 kronor för
varje budgetår. Rese- och traktamentsersättningar per elev har beräknats
till 8 kronor för dag och 4 kronor för natt under fältövningarna, motsvarande
ett belopp av 16 000 kronor för vartdera budgetåret.
7. Utbildningen är avsedd att förläggas till Stockholm med hänsyn särskilt
till att erforderliga lärarkrafter icke finnes att tillgå annorstädes i landet.
Lokalkostnaderna förutsättes till väsentlig del skola belasta byggnadsstyrelsens
anslag. På lantmäteriväsendet beräknas sålunda endast skola belöpa
kostnaderna för städning, bränsle, lyse och vatten, vilka beräknas uppgå
till 4 000 kronor för budgetår. Härtill kommer kostnaderna för telefoner
och transporter m. m. samt för undervisningsmateriel m. m. Dessa kostnader
beräknas uppgå till 1 500 respektive 5 500 kronor för ettvart av budgetåren.
8. Under första budgetåret erfordras för utrustning ett anslag av engångsnatur.
Styrelsen anser, att utrustning i viss omfattning kan tillhandahållas
såsom lån från lantmäteristatens förråd. På grund härav kan anslaget
begränsas i en utsträckning, som eljest icke varit möjlig. Viss anskaffning
är dock ofrånkomlig. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 86 000
kronor för instrument, 16 000 kronor för räknemaskiner, 3 000 kronor för
böcker och tabeller samt 20 000 kronor för möbler och armatur.
III. Utbildning av Iantmäteriväsendets kontorspersonal m. fl.
Nyutbildning av kontorspersonal. Av den inledningsvis lämnade redogörelsen
framgår, att riksdagen sedan flera år anvisat medel för utbildning av
kontorsbiträden hos lantmätare. För innevarande budgetår har sålunda för
ändamålet anvisats ett anslag av 17 000 kronor. Förutom detta anslag har
Kungl. Maj :t ställt till lantmäteristyrelsens förfogande ett belopp av högst
6 600 kronor av en å tidigare anvisat anslag befintlig reservation. Av de för
budgetåret 1952/53 sålunda disponibla medlen om sammanlagt 23 600 kronor
har 14 100 kronor avsetts för en kurs för nyutbildning av cirka 30 kontorsbiträden.
I sin skrivelse den 30 augusti 1952 hemställer lantmäteristyrelsen, att för
nyutbildning av kontorspersonal skall för budgetåret 1953/54 anvisas ett
belopp av 14 100 kronor. Styrelsen meddelar, att under senare år 30 personer
årligen genomgått sådan utbildning. Den engångsrekrytering, som förutsattes
vid 1948 års omorganisation av lantmäteriväsendet, skulle därför
redan ha varit verkställd, om icke avgången av kontorspersonal varit så betydande.
Sedan den 1 januari 1948 har styrelsen nämligen varit nödsakad
att på deras egen begäran entlediga icke mindre än omkring 150 kvalificera
-
22
Kungl. Maj:ts proposition, nr 91.
de biträden. Denna för lantmäteriverksamheten synnerligen störande avgång
av personal kan enligt styrelsens mening icke hejdas på annat sätt än
genom omprövning av biträdenas löneställning. Intill dess denna fråga blivit
löst, ser styrelsen ingen annan utväg än att fortsätta med nyutbildning av
kontorspersonal. En kurs omfattande 30 elever bör därför ordnas även under
budgetåret 1953/54. Styrelsen beräknar, att kostnaderna för en dylik
kurs liksom under innevarande budgetår kan begränsas till 14 100 kronor.
Vidareutbildning av kontorspersonal. Av det för utbildning av lantmäteriväsendets
kontorsperonal för budgetåret 1952/53 disponibla beloppet om
sammanlagt 23 600 kronor bär 9 500 kronor avsetts för en kurs för vidareutbildning
av cirka 15 kontorsbiträden vid distriktskontoren. I sistnämnda belopp
har inräknats den till 3 000 kronor uppgående kostnaden för kompendier.
Lantmäteristijrelsen hemställer i skrivelsen den 30 augusti 1952, att till
tre fortbildningskurser, envar om 15 deltagare, måtte för budgetåret 1953/54
anvisas sammanlagt 19 500 kronor. Därvid anför styrelsen, att syftet med
kurserna är att för varje lantmäteridistrikt säkerställa tillgången till eu
högt kvalificerad befattningshavare, som relativt självständigt kan svara
för de tekniska och expeditionella kontorsgöromålen. Kurserna avses skola
omfatta omkring 120 lektions- och övningstimmar samt koncentreras till två
huvudämnen, nämligen dels karterings- och beräkningsteknik, dels praktisk
förrättningskunskap. 1 detta sammanhang erinras om att styrelsen föregående
år hemställt, att tre sådana kurser skulle anordnas redan under innevarande
budgetår. Genom den begränsade kursverksamhet, som kommit till
stånd, har det emellertid blivit möjligt att fortbilda endast omkring en tiondel
av de befattningshavare, som har behov av vidareutbildning. Med hänsyn
till vikten av att bibringa personalen erforderlig kompetens anser styrelsen
därför, att kursverksamheten under nästa budgetår bör fullföljas i forcerad
takt. Kostnaderna för de föreslagna kurserna beräknas av styrelsen uppgå
till 6 500 kronor för varje kurs. Då särskild medelsanvisning icke erfordras
för kompendier, skulle alltså för ändamålet behövas sammanlagt 19 500
kronor.
Vidareutbildning av förste expeditionsvakter m. fl. I skrivelsen den 30
augusti 1952 framlägger lantmäteristijrelsen slutligen förslag om anordnande
av en särskild fortbildningskurs för förste expeditionsvakterna vid lantmäteristatens
länskontor. I kursen avses även skola deltaga lantmäteristyrelsens
arkivbiträden. Styrelsen hemställer, att för ifrågavarande ändamål
skall för nästa budgetår anvisas ett belopp av 3 000 kronor.
I skrivelsen erinrar lantmäteristyrelsen om att förste expeditionsvakter
finns anställda vid samtliga länskontor utom de fyra minsta. Deras huvuduppgift
är att svara för kontorens omfattande jorddelningsarkiv samt vården
av däri ingående kartor och handlingar. Detta material är på grund av
sin karaktär av rättsdokument praktiskt taget oersättligt. Då framför allt
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
kartmaterialet är utsatt för stark förslitning genom den ständiga användningen,
är det enligt styrelsens åsikt en viktig uppgift att tillse, att detta
förvaras på lämpligaste sätt och att uppkommande skador lagas snabbt och
sakkunnigt. Styrelsen upplyser vidare, att flertalet expeditionsvakter för
några år sedan genomgick enklare kartlagningskurser. Deras utbildning
får dock i viss mån anses försummad med tanke på de arbetsuppgifter, som
anförtrotts dem. Bland annat har det framgått, att de ännu icke har erforderlig
fackkunskap rörande kartmaterialets egenskaper och hantering. Enligt
styrelsens mening sammanhänger detta delvis med den hastiga tekniska
utvecklingen under senare år, vilken inneburit att nya material, exempelvis
plaster och plåt, tagits i bruk. Vidare har det visat sig nödvändigt,
att expeditionsvakterna är väl förtrogna med olika förekommande reproduktionsförfaranden.
Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen
i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, att medel skall anvisas
under lantmäteristatens utrustningsanslag för att förse vissa länskontor med
utrustning för fotografisk kartkopiering. Styrelsen anser, att denna verksamhet
bör omhänderhas av förste expeditionsvakterna.
Beträffande den närmare utformningen av den föreslagna kursen samt
kostnaderna för denna anför lantmäteristyrelsen i huvudsak följande.
Styrelsen har räknat med att personalen före kursen bör kunna tillägna
sig vissa grundläggande kunskaper genom självstudier. Genom den kursverksamhet,
som styrelsen under senare år bedrivit för andra befattningshavargrupper,
förfogar styrelsen redan över lämpliga kompendier för detta
ändamål. Själva kursen, som bör få en praktisk-teknisk inriktning, torde
därigenom kunna begränsas till två veckor. Under kursen bör undervisning
och övningar koncentreras på praktisk arkivvård, kännedom om kartpapper
och annat kartmaterial samt reproduktionsteknik, särskilt fotografisk
kartkopiering.
Kursen bör förläggas till Stockholm, där styrelsen redan disponerar lämpliga
lokaler för ändamålet. Det torde vara möjligt att inkalla alla här ifrågavarande
befattningshavare till en och samma kurs. Kursdeltagarna bör
beordras till kursen i tjänsten samt därunder åtnjuta lön och tjänstgöringstraktamenten
jämte rese- och traktamentsersättningar för resa till och från
kursen. Nu nämnda kostnader bör bestridas från de ordinarie avlöningsoch
omkostnadsanslagen.
Styrelsen har beräknat undervisningens omfattning till 30 lektionstimmar
och 50 timmar övningar, demonstrationer och studiebesök. Ersättningarna
till lärare, beräknade efter 35 kronor för lektionstimme och 15 kronor
för övningstimme, torde komma att uppgå till 1 800 kronor. Vidare blir det
nödvändigt, att en assistent medverkar under hela kursen. Ersättningen till
denne har beräknats till 600 kronor. Slutligen har kostnaderna för material
samt städning, bränsle, lyse in. m. uppskattats till 600 kronor. De särskilda
kurskostnaderna skulle sålunda kunna begränsas till sammanlagt 3 000
kronor. — Även styrelsens arkivbiträden bör deltaga i kursen. Härav uppkommer
dock icke några särskilda kostnader.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
IV. Föredraganden.
Verksamheten på lantmäteriets område har under de senaste årtiondena
fått en allt större omfattning. Flera faktorer har bidragit därtill. Jag vill i
detta sammanhang särskilt peka på den mångfald arbetsuppgifter av delvis
ny beskaffenhet, som uppstått i samband med pågående rationalisering
inom jordbruket och skogsbruket. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit har
även den nuvarande byggnadslagstiftningen och bostadspolitiken aktualiserat
betydelsefulla problem, till vilka hänsyn måste tagas vid fastighetsbildningen.
Härtill kommer den ständiga och snabba utvecklingen av lantmäteriets
tekniska arbetsmetoder. Dessa och andra sådana förhållanden har
medfört krav på väsentligt ökade insatser från lantmäteripersonalens sida.
För att öka möjligheterna att lösa lantmäteriets växande arbetsuppgifter
genomfördes vid 1947 års riksdag en omfattande omorganisation av lantmäteriväsendet.
Ett viktigt mål angavs därvid vara att befria de högskoleutbildade
befattningshavarna från sådana uppgifter, som kunde anförtros personal
med lägre kompetens. Åtgärder ansågs därför nödvändiga i syfte att
förbättra denna personals utbildning. Då frågan om utbildningens organisation
emellertid behövde ytterligare övervägas, beslöts med hänsyn till angelägenheten
av snabbast möjliga utbyggnad av biträdespersonalen, att utbildningen
tills vidare skulle äga rum under mera provisoriska former. I enlighet
härmed har vid ett flertal tillfällen statsmedel ställts till förfogande för
anordnande av tillfälliga utbildningskurser för såväl de mätningstekniska
biträdena som kontorspersonalen inom lantmäteriväsendet.
Den utbildning av de mätningstekniska biträdena, som
sålunda förekommit, har bedrivits vid en av lantmäteristyrelsen anordnad
provisorisk undervisningsverksamhet. Denna har omfattat dels nyutbildningskurser
om åtta månader, dels ock kortare fortbildningskurser. Härigenom
har det varit möjligt att snabbt utbilda ett tämligen stort antal mätningstekniker,
vilka kunnat övertaga åtskilliga av de mindre kvalificerade
göromål, som tidigare omhänderhafts av lantmätarna själva. Även om denna
utbildning alltså medfört vissa fördelar, har den dock icke varit tillräcklig
för att ge mätningsteknikerna de kunskaper, som är önskvärda med hänsyn
till de dem tilldelade arbetsuppgifterna. Såväl lantmäteristyrelsen som
de hörda remissinstanserna har därför starkt framhävt behovet av en mera
allsidig och grundlig undervisning på detta område. Med hänsyn härtill linner
jag angeläget, att åtgärder nu vidtages för att förbättra mätningsteknikernas
utbildning. I samband därmed bör undervisningsverksamheten även
få fastare form.
Det förslag till lösning av utbildningsfrågan, som nu framlagts av lantmäteristyrelsen,
innebär i princip en relativt omfattande utbyggnad av den
tidigare provisoriska undervisningsverksamheten. Förslaget har i huvudsakliga
delar tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser. Även jag kan ansluta
mig till de riktlinjer för utbildningens ordnande, som anges i förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
25
Enligt lantmäteristyrelsen bör ifrågavarande utbildning utformas så, att
den tillgodoser såväl lantmäteriväsendets som de kommunala mätningsorganens
behov av mätningstekniker. I vissa yttranden har emellertid framhållits,
att det för stadsmätningsväsendets de! är önskvärt, att en differentiering
av undervisningen för nämnda båda personalkategorier kommer till stånd.
För min del finner jag övervägande skäl tala för att utbildningen icke skall
splittras på två linjer utan erhålla en enhetlig utformning. Såsom Svenska
stadsförbundet anfört är det emellertid i så fall nödvändigt, att utbildningen
verkligen får en sådan omfattning, att den kan tillgodose både det statliga
och det kommunala behovet av mätningstekniker. Om det framdeles skulle
visa sig, att den gemensamma utbildningslinjen icke är lämplig, torde dock
frågan om en differentiering av undervisningen böra upptagas till ny provning.
I såväl lantmäteristyrelsens promemoria som vissa remissyttranden har
ingående diskuterats frågan, om lantmäteriteknikerna i en nära framtid
kan tänkas erhålla ytterligare arbetsuppgifter. Då denna fråga uppenbarligen
äger nära samband med spörsmålet om utbildningens framtida ordnande,
torde jag i korthet få beröra densamma. Till en början får jag därvid
framhålla, att utvecklingen på fastighetsbildningens område synes göra
det nödvändigt, att den mätningstekniska personalens utbildning icke enbart
inriktas på rent mätningstekniska uppgifter utan även i viss utsträckning
omfattar undervisning rörande de andra element, som ingår i fastighetsbildningen.
Emellertid delar jag lantmäteristyrelsens åsikt, att den nu
aktuella utbildningen icke bör syfta till att skapa självständigt arbetande eller
biträdande förrättningsmän utan endast till att få fram väl utbildade
tekniker för det statliga lantmäteriväsendets och städernas behov. Därmed
är dock icke sagt, att mätningsteknikernas verksamhetsområde för framtiden
skulle vara begränsat till deras nuvarande arbetsuppgifter. Ännu torde
nämligen möjlighet finnas att ytterligare befria lantmätarna från mindre
kvalificerade uppgifter. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit kan det även
tänkas, att den pågående revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen
kommer att öppna möjligheter att i vidgad omfattning utnyttja den tekniska
biträdespersonalen. Vad jag sålunda anfört synes dock icke nu böra inverka
på den föreslagna utformningen av ifrågavarande utbildning. Om teknikernas
arbetsuppgifter framdeles skulle ändras i mera väsentlig grad, bör frågan
om utbildningens anpassning till det sålunda uppkomna nya läget givetvis
omprövas.
Vad beträffar de teoretiska förkunskaper, som bör fordras för tillträde till
ifrågavarande undervisning, tillstyrker jag lantmäteristyrelsens förslag. Jag
förordar alltså, att som inträdesfordran skall uppställas realexamen eller
därmed jämförlig teoretisk utbildning, exempelvis genomgång av folkhögskola
med eventuellt erforderlig komplettering. För att mätningsteknikerkåren
i önskvärd utsträckning skall tillföras personer med fallenhet och intresse
för fastighetsbildningsarbetet på landsbygden torde vidare böra gälla,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
att vid inträdesprövning särskild hänsyn skall tagas till genomgång av lägre
lantbruksundervisningsanstalt eller skogsskola.
Förutom angivna teoretiska förkunskaper torde böra krävas en relativt
omfattande och allsidig förpraktik. Lantmäteristyrelsen har föreslagit, att
denna skall ha en längd av minst nio månader. I likhet med övervägande antalet
remissinstanser anser jag emellertid nämnda tid vara alltför kort för
att eleverna skall kunna inhämta nödiga praktiska kunskaper. Jag förordar
därför, att för tillträde till ifrågavarande undervisning som regel skall krävas
praktiskt arbete under åtminstone ett år.
Då undervisningen är avsedd att ge kompetens som mätningstekniker såväl
i lantmäteriväsendet som inom städernas mätningsorgan torde de praktiska
förkunskaperna böra få inhämtas antingen hos lantmätare eller
hos mätningsman i stad. Det synes böra ankomma på lantmäteristyrelsen
att tillse, att förpraktiken i största möjliga utsträckning erhåller en allsidig
och för den fortsatta utbildningen lämplig karaktär. I likhet med lantmäteristyrelsen
vill jag vidare framhålla, att praktik inom jordbruk eller skogsbruk
visserligen ej bör vara obligatorisk men bör anses som en särskild
merit för antagning som elev.
Enligt min mening är det ännu icke möjligt att taga ställning till det av
skogsmästarskolans styrelse i ärendet framlagda förslaget, att genomgång
av skogsmästarskolan jämte realexamen och ett års mätningspraktik skall
berättiga till inträde till den föreslagna utbildningens andra årskurs eller
vid början av dess sommartermin. Denna fråga torde böra avgöras först
sedan närmare erfarenheter vunnits av den nya utbildningsformen.
Vad beträffar frågan om de läroämnen, som bör ingå i mätningsteknikernas
utbildning, tillstyrker jag lantmäteristyrelsens förslag om undervisningens
uppdelning på tre ämnesgrupper, nämligen mätningstekniska ämnen,
praktisk fastighetsbildningskunskap och författningskännedom in. in.
Såsom understrukits av flera remissinstanser synes det uppenbart, att undervisningens
tyngdpunkt härvid bör läggas på den mätningstekniska ämnesgruppen,
vilken omfattar de för utbildningens huvudändamål betydelsefulla
ämnena matematik, mätningsteknik och fotogrammetri. Med hänsyn
till vad jag tidigare anfört rörande mätningsteknikernas arbetsuppgifter
synes det emellertid angeläget, att undervisningen icke alltför ensidigt inriktas
på nu nämnda ämnesgrupp utan även syftar till att ge eleverna vissa
grundläggande kunskaper rörande praktisk fastighetsbildning och därmed
sammanhängande problem. Ur denna synpunkt tillstyrker jag, att utbildningen
skall omfatta en orienterande undervisning i de ämnen lantmäteristyrelsen
härvidlag förordat, nämligen mark-, jordbruks- och skogslära, fastighetsteknik,
planteknik och allmän byggnadslära samt naturskydd och
tornminnesvård. Även en översiktlig kännedom om tillämpliga författningsbestämmelser
synes mig vara av värde i detta sammanhang. Den kritik, som
i åtskilliga yttranden riktats mot att utbildningen i ämnen av rättslig natur
erhållit eu tämligen stor omfattning, torde emellertid ha ett visst berättigande
och har även föranlett lantmäteristyrelsen att förorda en inskränkning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 91.
21
av undervisningen i ämnena fastighetsrätt och förvaltningskunskap. Enligt
min mening innebär den av lantmäteristyrelsen föreslagna läroplanen
— med sålunda vidtagen ändring — en lämplig avvägning av utbildningsbehovet
i de särskilda ämnena. Jag förordar därför, att undervisningen
skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag.
Mot lantmäteristyrelsens förslag i fråga om utbildningens organisation
har jag icke något att erinra. Jag tillstyrker alltså, att utbildningen skall
fördelas på två normala läsår med en hösttermin under tiden den 1 september—den
15 december och en vårtermin under tiden den 15 januari—den
15 maj. Såsom styrelsen föreslagit synes fältövningarna i huvudsak böra
bedrivas under sommaren mellan de båda läsåren. I likhet med styrelsen
förutsätter jag även, att — intill dess närmare erfarenheter föreligger — ny
utbildningskurs påbörjas blott vartannat år.
Vad lantmäteristyrelsen anfört i fråga om behovet av lärare kan jag'' likaledes
tillstyrka. Undervisningen i mätningsteknik bör sålunda handhas
av en heltidsanställd lärare med lantmäteriexamen, medan undervisningen
i övriga ämnen bör uppdelas på deltidsanställda lärare i huvudsaklig överensstämmelse
med vad styrelsen angivit. Förstnämnde lärare torde tillika
böra fungera som föreståndare för undervisningsverksamheten.
Vad beträffar frågan om kursverksamhetens förläggning ger utredningningen
i ärendet vid handen, att den undervisning, som bedrives vid redan
befintliga läroanstalter, vilka kan komma i fråga, är av sådan natur, att
anslutning till dylik anstalt icke skulle medföra några egentliga fördelar.
Lantmäteristyrelsen har med hänsyn därtill föreslagit, att utbildningen
tills vidare skall anordnas fristående under styrelsens ledning. Jag tillstyrker
detta förslag, som icke heller mött gensagor i remissyttrandena.
I detta sammanhang vill jag emellertid understryka vad lantmäteristyrelsen
anfört därom, att — sedan ytterligare erfarenheter vunnits — frågan
om utbildningens anslutning till någon redan befintlig läroanstalt bör
upptagas till förnyad prövning. Härvid synes i första hand böra undersökas
möjligheterna till anknytning till tekniskt läroverk.
Det från skilda håll framlagda förslaget, att ifrågavarande utbildning till
viss del skall anordnas som korrespondensundervisning anser jag mig icke
kunna biträda. Jag är icke heller beredd att redan i detta sammanhang taga
ställning till frågan om behovet av särskilda fortbildningskurser för sådana
mätningstekniker, som genomgått de provisoriska kurserna. Denna fråga
torde få upptagas till prövning längre fram, då sådan utbildning kan
bli mera aktuell.
Såsom lantmäteristyrelsen anfört synes medel nu böra anvisas för en utbildningskurs,
som kan påbörjas hösten 1953. Styrelsen har i detta sammanhang
anfört, att vissa svårigheter föreligger att bestämma det antal
elever, som bör vinna inträde vid nämnda kurs. På grundval av föreliggande
rekryteringsbehov har styrelsen dock ansett sig böra föreslå, att elevantalet
skall bestämmas till 30. Enligt vad jag inhämtat torde emellertid
elevantalet i denna kurs utan alltför stora olägenheter kunna i någon mån
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
begränsas. Härigenom skulle det även vara möjligt att i vissa avseenden
nedbringa kostnaderna för kursen. Efter övervägande av denna fråga anser
jag mig därför böra förorda, att elevantalet skall fastställas till 25.
Vad slutligen angår kostnaderna för ifrågavarande undervisning bör, såsom
jag förut anfört, verksamheten stå under direkt ledning av en heltidsanställd
föreståndare, som tillika skall svara för viss undervisning. Till
denne bör utgå dels ersättning för de löneförmåner, han kan komma att avstå
vid tjänstgöring som föreståndare, dock högst ersättning motsvarande
lön enligt 32 lönegraden, dels ock ett särskilt föreståndararvode. Övriga lärare
liksom även assistenterna bör — som nämnts i det föregående — vara
deltidsanställda. För arvoden till dem samt för ersättningar i övrigt till
lärare och assistenter bör enligt min mening beräknas sammanlagt 45 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera meddela närmare
bestämmelser rörande användningen av detta belopp.
Bidrag till elever torde böra utgå enligt de grunder, lantmäteristyrelsen
föreslagit. Med hänsyn till den begränsning jag tidigare förordat i fråga om
elevantalet torde det för ändamålet avsedda beloppet dock böra nedsättas
med 8 625 kronor till 41 125 kronor. Av samma anledning finner jag mig
icke kunna tillstyrka, att till lokaler och expenser samt utrustning anvisas
högre belopp än 10 100 kronor respektive 100 000 kronor.
Till utbildningskurs för mätningstekniker under nästa budgetår skulle
sålunda erfordras ett belopp av sammanlagt (45 000 -f- 41 125 + 10 100 +
100 000 —) i runt tal 196 000 kronor.
Jag torde härefter få övergå till de av lantmäteristyrelsen förordade kurserna
för utbildning av lantmäteriets kontorspersonal
in. fl.
Vad först angår frågan om nyutbildning av kontorsbiträden synes framför
allt den anmärkningsvärt stora avgången av kvalificerad sådan personal
starkt tala för att en kurs för detta ändamål bör komma till stånd även under
nästa budgetår. Såsom uttalades redan i samband med 1948 års omorganisation
av lantmäteriväsendet är det nämligen synnerligen önskvärt,
att lantmäteriets kontorspersonal i största möjliga utsträckning är kompetent
att ombesörja göromål, som eljest skulle åvila mera kvalificerade befattningshavare.
Med hänsyn härtill tillstyrker jag att för nyutbildning under
nästa budgetår av cirka 30 kontorsbiträden skall — liksom för innevarande
budgetår — ställas till förfogande ett belopp av 14 100 kronor.
Däremot anser jag mig icke nu kunna biträda lantmäteristyrelsens hemställan
om medel jämväl för vidareutbildning av sådana kontorsbiträden,
som redan är anställda inom distriktsorganisationen och anses lämpliga att
mera självständigt handha de tekniska och expeditionella arbetsuppgifterna
på distriktens kontor.
Vad slutligen beträffar de förordade kurserna för förste expeditionsvakter
m. fl. vill jag till en början erinra om, att Kungl. Maj :t i årets statsverksproposition
(IX ht s. 359—363) framlagt förslag om anvisande av, bland
Kungl. Maj:ts proposition nr 91.
29
annat, 70 000 kronor för inköp av sju anläggningar för fotokopiering. Dessa
anläggningar avses skola placeras vid de större länslantmäterikontoren. Då
det närmast bör ankomma på förste expeditionsvakterna vid ifrågavarande
kontor att handha skötseln av anläggningarna, finner jag det angeläget att
dessa skall erhålla härför erforderlig undervisning. Såsom lantmäteristyrelsen
anfört synes jämväl i övrigt behov föreligga av fortbildning för nämnda
befattningshavare. Med hänsyn härtill finner jag mig böra tillstyrka, att
medel skall anvisas för anordnande under nästa budgetår av en särskild
fortbildningskurs för dem. Mot den föreslagna utformningen av kursen har
jag ingen erinran. Kostnaderna för densamma torde emellertid kunna beräknas
till endast 2 500 kronor. Jag föreslår alltså, att sistnämnda belopp
ställes till förfogande för ändamålet. Under förutsättning att särskilda kostnader
icke uppstår, torde hinder ej böra möta mot att även arkivbiträden i
lantmäteristyrelsen deltager i angivna kurs.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle till utbildningskurser för
viss lantmäteripersonal m. fl. behöva anvisas sammanlagjt (196 000 -j14
100 + 2 500 ==) 212 600 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) godkänna, att utbildning av viss lantmäteripersonal
m. fl. anordnas enligt i huvudsak de grunder, som angivits i
det föregående;
2) till Utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl.
å riksstaten för budgetåret 1953/54 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 212 600 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. Liizell.
537174. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:152 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av en Vadstena krigsinanshuskassa tillhörig fastighet. a1 i texten
- JoU 1953:16 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbildningskurser för viss lantmäteripersonal m. fl. s. 4 i texten