Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8 (nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän
1953-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:93, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8 (nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 93.
1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8
(nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän; given
Stockholms slott den 6 mars 1953.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen
den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås något ökade möjligheter att under korta tjänstgöringsperioder
uppskjuta verkställigheten av arrestbestraffningar till tjänstgöringsperiodens
slut för att därigenom undvika olägenheter för utbildningen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195,
1 samt. Nr 93.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1048 (nr 449) om
disciplinstraff för krigsmän.
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff
för krigsmän skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
5 §.
Den som------fall medgives.
Avbrott i eller uppskov med verkställigheten
av arrest må äga rum i
den mån det finnes nödvändigt med
hänsyn till tjänsten eller den arresterades
hälsa eller då synnerliga skäl
därtill eljest föreligga.
Avbrott i eller uppskov med verkställigheten
av arrest må äga rum i
den mån det finnes nödvändigt med
hänsyn till tjänsten eller den arresterades
hälsa eller då synnerliga skäl
därtill eljest föreligga. Som sådant
synnerligt skäl skall anses att under
tjänstgöringsperiod, vilken ej överstiger
fyrtio dagar, verkställighet ej
kan ske utan olägenhet för utbildningen.
Denna lag träder i kraft den 1
juli 1953.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den SO februari 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om änd
ring i lagen om disciplinstraff för krigsmän samt anför därvid följande.
Gällande bestämmelser.
Enligt lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för krigsmän utgöres sådant
straff av — förutom disciplinbot — arrest i minst tre och högst trettio
dagar, varje dag räknad till tjugufyra timmar. Arrest verkställes i militärhäkte,
och arrestant deltar under arresttiden icke i tjänstgöring, såvida ej
i straffbeslutel annorlunda förordnats på grund av tjänstens krav eller eljest
föreliggande särskilda skäl. Om arrest utan tjänstgöring finnes medföra
fara för arrestantens hälsa, skall arrestanten under hela strafftiden eller vad
därav kan återstå deltaga i tjänstgöring. Därjämte stadgas, att om strafftiden
överstiger tio dagar, arrestanten skall deltaga i tjänstgöring under
den överskjutande tiden.
Arrest kan ådömas antingen av domstol eller av befälhavare. Domstols
dom är genast verkställbar; däremot kan befälhavares beslut om arrest i regel
verkställas först när det vunnit laga kraft mot den dömde genom att
fullföljdstiden, två dagar efter delgivning, utgått eller den dömde avgivit
nöjdförklaring (43, 54, 55 och 91 §§ militära rättegångslagen den 30 juni
1948).
Vare sig arrestbestraffning ådömts av domstol eller befälhavare, skall
den i regel verkställas så snart den är verkställbar, och verkställigheten skall
fortgå i en följd (91 § militära rättegångslagen, 40 § kungörelsen den 19
november 1948 angående den militära rättsvården). Undantagen är angivna
i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen. Enligt detta lagrum må avbrott i eller
uppskov med verkställigheten av arrest äga rum i den mån det finnes
nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då
synnerliga skäl därtill eljest föreligger.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 93.
I detta sammanhang bör också beröras bestämmelserna i inskrivningsförordningen
den 30 december 1941 om värnpliktigs rätt att tillgodoräkna arresttid
såsom tjänstgöring. Enligt 131 §, sådan denna lyder jämlikt förordning
den 25 maj 1951, skall värnpliktig, som på grund av arrestbestraffning
varit frånvarande från tjänstgöring under mer än en tiondel av det
antal dagar tjänstgöringen omfattar, i regel hemförlovas. Den som sålunda
hemförlovas äger icke tillgodoräkna sig tiden för frånvaron och under vissa
förhållanden får han ej heller tillgodoräkna sig tjänstgöring som han
fullgjort före hemförlovningen.
Framställning om lagändring.
I skrivelse den 7 november 1952 har överbefälhavaren — efter samråd
med cheferna för armén, marinen och flygvapnet — tagit upp frågan om
verkställande av arrestbestraffningar som ådömts i samband med repetitionsövningar
med krigsorganiserade förband. Efter att ha omnämnt att dylika
övningar, omfattande trettio dagar, för befäl fyrtio dagar, förekommit
sedan år 1950 och avsåges skola komma till istånd även i fortsättningen,
har överbefälhavaren anfört:
Erfarenheterna ha visat att stora svårigheter föreligga att på ett ändamålsenligt
sätt tillämpa arreststraff vid brott som begås av värnpliktiga
inkallade till nyssnämnda övningar. Detta är ur disciplinär synpunkt så
mycket mer olägligt som fylleriförseelserna i samband med inryckningarna
under de senaste åren i oroväckande grad ökat och även andra brott mot
krigstukten förekomma.
Sedan överbefälhavaren redogjort för innehållet i gällande stadganden om
verkställighet av arreststraff, fortsätter överbefälhavaren:
Vid tillämpningen av de nu återgivna författningsbestämmelserna ha följande
erfarenheter gjorts.
Ådömes den brottslige arrest utan tjänstgöring medför, detta stora olägenheter
för utbildningen. År det en person i nyckelbefattning -— t. ex.
inom en pjässervis — som genom arreststraff et uteblir, kan sålunda de övriga
värnpliktigas och därmed förbandets utbildning äventyras. Under alla
omständigheter går dyrbar övningstid förlorad, vilket är betänkligt med
hänsyn till den starkt begränsade tid som står till förfogande.
Därtill må läggas att om strafftiden överstiger tre dagar (för befäl fyra
dagar) — en tiondel av tjänstgöringstiden — den värnpliktige skall hemförlovas
och inbeordras kommande år. Detta medför att han måste omkrigsplaceras,
vilket kan orsaka svårigheter, särskilt i fråga om vissa specialister
vilka äro svåra att ersätta.
Om å andra sidan den brottslige ådömes arrest med tjänstgöring, innebär
detta i många fall att straffet icke får den avskräckande verkan som
eftersträvas. Saken må här belysas med följande.
Under repetitionsövningarna förläggas förbanden ofta i tält eller på annat
fältmässigt sätt. Det kan då inträffa — särskilt vid ogynnsam väderlek
— att arrestlokalen är betydligt bekvämare än den ordinarie förläggningen.
Utnyttjas åter tillfälliga arrestlokaler kan den ur psykologisk synpunkt
ytterligt ogynnsamma situationen uppkomma, att extra personal måste
kommenderas för vakthållning och att den straffade får det drägligare än
vaktmanskapet.
Enligt överbefälhavarens åsikt skulle olägenheterna avhjälpas därest
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
5
verkställandet av arreststraff i de av honom nämnda fallen kunde regelmässigt
uppskjutas till tidpunkten för de värnpliktigas utryckning. Enär
bestämmelserna i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen icke syntes medge
ett sådant förfarande, hemställde överbefälhavaren om erforderlig lagändring.
Yttranden.
Över överbefälhavarens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits
av riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för
Västra Sverige, riksdagens militieombudsman och föreningen Sveriges auditörer.
De båda hovrätterna, militieombudsmannen och nämnda förening har förklarat
sig icke ha något att erinra mot lagstiftning av den innebörd överbefälhavaren
angivit.
Riksåklagarämbetet har däremot anfört vissa principiella invändningar.
Sålunda uttalar ämbetet, bland annat, att det ifrågasatta förfarandet att uppskjuta
verkställandet av arreststraff innebure ett avsteg från den i den militära
kriminallagstiftningen genomgående principen att ådömt arreststraff
skulle verkställas så snart som möjligt. Ämbetet anför vidare att vissa praktiska
svårigheter syntes kunna uppstå om ett större antal arreststraff efter
utgången av en repetitionsövning på en gång skulle befordras till verkställighet.
Skulle tillgängliga arrestlokaler icke förslå, kunde det tänkas bli nödvändigt
att beträffande någon eller några av de dömda ytterligare uppskjuta
verkställigheten. Denna kunde då icke ske utan att den värnpliktige rycktes
från sin civila gärning. Olägenheterna därav vore enligt ämbetets mening
uppenbara. Sammanfattningsvis vill ämbetet ifrågasätta om de med gällande
bestämmelser förbundna olägenheterna är av den betydelse att de uppväger
de betänkligheter av principiell och praktisk art som kan anföras mot förslaget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför, att ehuru den föreslagna lagstiftningen
icke i och för sig stode i överensstämmelse med den av hänsyn
till disciplinen påkallade skyndsamheten med disciplinstraffs verkställande,
så behövde dock ur disciplinbevarande synpunkt icke några erinringar resas
mot förslaget. Hovrätten berör jämväl förslagets förhållande till bestämmelserna
om hemförlovning och tillgodoräknande av tjänstgöring och anför
därom:
Enligt gällande bestämmelser i inskrivningsförordningen föranleder frånvaro
från tjänstgöring på grund av avtjänande av arreststraff under minst
fyra dagar av en repetitionsövning (för befäl fem dagar) avräkning av strafftiden
från tjänstgöringstiden samt hemförlovning, i vissa fall utan rätt att
såsom tjänstgöringstid tillgodoräkna ens den före straffverkställigheten fullgjorda
tjänstetiden. I dessa fall innebär ett uppskov med straffets verkställande
till efter repetitionsövningen i regel en fördel även för den värnpliktige,
som ju därigenom undgår hemförlovning och därav föranledd ny inkallelse.
Om en värnpliktig däremot ådömes arrest allenast tre dagar (för befäl högst
fyra dagar) under repetitionsövningen må han tillgodoräkna arresttiden såsom
tjänstgöringstid. I sådant fall kan ett uppskov med straffverkställighe
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
ten till efter repetitionsövningens slut anses innebära ett kvarhållande för
»eftertjänst» i annat fall än i 131 § inskrivningsförordningen i lagrummets
nuvarande lydelse medger. Det kan väl ifrågasättas om ej ett så kortvarigt
arreststraff bör kunna utan hinder för utbildningen inpassas i slutet av repetitionsövningen.
Skulle så ej kunna ske, bör emellertid ett uppskov med
straffverkställigheten till efter tjänstgöringsperiodens slut tillåtas även i
detta fall. Ett sådant uppskov bör emellertid ske endast om det verkligen är
nödvändigt med hänsyn till utbildningen vid förbandet.
Hovrätten tillägger att det skulle kunna ifrågasättas om icke 5 § andra
stycket disciplinstrafflagen redan i sin nuvarande lydelse medger avbrott
i och uppskov med verkställighet även i nu avsedda fall. Enligt vad hovrätten
säger sig ha inhämtat har stadgandet på flera håll tillämpats så utan att
detta givit anledning till anmärkning, medan man på andra håll icke vågat
ur stadgandet utläsa en befogenhet till sådant uppskov med verkställigheten.
Om lagrummet i sin
i nu avsedda fall, skulle ett auktoritativt uttalande härom vara tillräckligt.
Det syntes dock lämpligt att tillåtligheten av uppskov i nu förevarande fall
markerades genom en ändring av lagrummet. Hovrätten förordar emellertid,
att ändringen allenast gives formen av ett förtydligande tillägg.
Militieombudsmannen anför att, enligt vad han under sin ämbetsverksamhet
erfarit, vederbörande militära chefer ofta vid avgörandet av frågor rörande
verkställighet av arreststraff, som ålagts till repetitionsövningar inkallade
värnpliktiga, ställts inför problem som i olika hänseenden berett svårigheter.
Dessa svårigheter syntes väsentligen ha haft sin grund däri, att hithörande
författningsbestämmelser icke är avfattade under hänsynstagande
till de särskilda förhållanden, som föreligger i samband med de repetitionsövningar
med krigsorganiserade förband vilka kommit till stånd först i tiden
efter tillkomsten av den nya militära straff- och processlagstiftningen.
Till en början berör militieombudsmannen frågan om förhållandet mellan
de bestämmelser som reglerar frågan huruvida arrestbestraffning skall verkställas
med eller utan tjänstgöring. Därvid kommer han till det resultatet att
det måste ligga i sakens natur att arreststraffets karaktär av att i princip utgöra
en total isolering av den dömde från hans omgivning icke skall rubbas
utan att först möjligheten undersökts att genom uppskov med verkställigheten
överkomma de hinder, som från tjänstesynpunkt kan föreligga för
straffets verkställande utan tjänstgöring.
Till denna redogörelse anknyter militieombudsmannen det uttalandet, att
enligt hans mening starka skäl talar för en lagändring av den innebörd som
angives i överbefälhavarens framställning. Även om de nuvarande bestämmelserna
i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen om uppskov med och avbrott
i verkställandet av ålagt arreststraff kan i viss mån inrymma möjlighet
att under krigsförbandsvisa repetitionsövningar låta anstå med straffverkställigheten
till tjänstgöringsperiodens slut, lämnar dessa bestämmelser uppenbarligen
icke det utrymme för en dylik åtgärd som påkallas av hänsyn
till de särskilda förhållanden varunder dessa övningar måste genomföras
för att fylla sitt ändamål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
7
Militieombudsmannen upptar därefter till undersökning spörsmålet huruvida
den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att i här avsedda fall
straffverkställigheten regelmässigt skall kunna uppskjutas till tidpunkten
för de värnpliktigas utryckning kan antagas i något hänseende komma att
för de värnpliktiga medföra olägenheter som talar emot förslagets genomförande.
Han kommer därvid till det resultatet, att straffets verkställande under
tjänstgöringsperioden, om hemförlovning blir följden, icke kan för den
bestraffade innebära någon fördel i förhållande till det läge som inträder om
verkställigheten uppskjutes till periodens slut. Tvärtom syntes situationen
snarare i många fall bliva den motsatta, i det att för den hemförlovade kan
komma att föreligga skyldighet att i en senare tjänstgöringsomgång ånyo
fullgöra av honom före straffverkställighetens påbörjande redan utförd
tjänstgöring.
Slutligen berör militieombudsmannen också det ökade behov av arrestlokaler
som vid en lagstiftning av den föreslagna innebörden kan uppkomma
vid truppförbanden vid slutet av ifrågavarande tjänstgöringsperioder. Några
olägenheter av betydelse synes honom dock, med ledning av vunna erfarenheter
från de förband där uppskovsförfarandet redan tillämpas, knappast
behöva befaras. I mån av behov torde, anför han, i många fall föreligga möjlighet
att låta verkställigheten ske i annat militärhäkte än vid det egna förbandet.
Under alla förhållanden vore det uppenbart att de svårigheter som
föreligger att med den nuvarande ordningen behörigen tillgodose kravet på
att repetitionsövningarna skall kunna genomföras utan menliga störningar
måste tillmätas avgörande betydelse framför de till synes föga grundade farhågorna
för att straffverkställigheten i enstaka fall icke skall kunna taga
sin början i omedelbar anslutning till tjänstgöringsperiodens slut. Om några
olägenheter i sådant hänseende tilläventyrs kommer att framträda, syntes
det ligga närmast till hands att överväga sådan jämkning av gällande bestämmelser
om militärhäkten att det med begränsning till nu avsedda fall
blir tillåtet att i mån av behov inrätta tillfälliga arrestlokaler.
Departementschefen.
Som överbefälhavaren anfört är det angeläget att de korta tider som anslagits
åt repetitionsövningar med krigsorganiserade förband blir effektivt
utnyttjade. Betydande olägenheter med hänsyn till utbildningen kan, som
överbefälhavaren visat, uppkomma, om tjänstgöringstid bortfaller genom
att arrestbestraffningar verkställes under tjänstgöringsperioden. Förlust av
tjänstgöringstid skulle kunna undvikas om man i större utsträckning än
discipinstrafflagen nu förutsätter kunde låta arrestbestraffning verkställas
med tjänstgöring, men ett sådant tillvägagångssätt skulle tydligen vara otillfredsställande
ur disciplinär synpunkt. Man synes därför i stället böra undersöka
om man ej kan komma till rätta med svårigheterna genom att meddela
uppskov med verkställigheten av arrestbestraffningarna.
Möjligheterna till dylikt uppskov är nu starkt begränsade i det att uppskov
med verkställigheten — liksom avbrott däri — må beslutas, förutom
när hänsyn till den arresterades hälsa påkallar det, endast i den mån det
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
finnes nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller när synnerliga skäl eljest
föreligger. Visserligen är det angeläget, framför allt av disciplinära skäl, att
verkställigheten av arrestbestraffning ej fördröj es. Häremot står emellertid
de skäl som talar för att under de nu ifrågavarande övningarna undvika
att arrestbestraffningar verkar störande för utbildningen. De senare skälen
får enligt min mening anses vara så tungt vägande att det bör ges möjlighet
att mera regelmässigt uppskjuta verkställigheten. Om så skulle erfordras,
bör uppskov kunna meddelas ända till tjänstgöringsperiodens slut.
Med hänsyn till den restriktiva utformning som uppskovs- och avbrottsbestämmelserna
erhållit i disciplinstrafflagen — vid vars tillkomst övningar
av det nu aktuella slaget ej förekom — synes det tveksamt om bestämmelserna
medger en dylik tolkning. Jag anser därför en viss jämkning av
5 § andra stycket böra vidtagas. Till den nuvarande lagtexten torde sålunda
böra fogas en ny punkt av innehåll att som sådant synnerligt skäl som
enligt lagen kan föranleda uppskov eller avbrott skall anses att under tjänstgöringsperiod,
som ej överstiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan
olägenhet för utbildningen.
Såsom militieombudsmannen framhållit torde det ej behöva befaras att
den sålunda föreslagna ordningen kommer att medföra svårigheter att bereda
erforderligt arrestutrymme vid tjänstgöringsperiodernas slut.
Genom en utvidgning av uppskovsmöjligheterna kommer de värnpliktiga
att i större utsträckning få avtjäna arrestbestraffning efter utgången av
den tjänstgöringsperiod, till vilken de inkallats. Detta förhållande kan
emellertid inte anföras som ett skäl mot utvidgningen. Som militieombudsmannen
påpekat skulle nämligen ett mera regelmässigt uppskov närmast
vara fördelaktigt för de bestraffade, eftersom verkställighet under tjänstgöringstiden
i regel måste föranleda hemförlovning och inkallelse till en
annan tjänstgöringsperiod, eventuellt utan rätt till tillgodoräknande ens
av tjänstgöringstiden före verkställigheten.
Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats,
förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1948 (nr
449) om disciplinstraff för krigsmän.
Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
9
Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 februari
1953.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
20 februari 1953, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni
1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet B. Lassen.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Olle Lundberg.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 93.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 93.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
(
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27
februari 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 i samma månad
remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den
30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Nilsson.
Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
530582
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- 1LU 1953:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten