Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8 (nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän

1953-03-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:93, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8 (nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

1

Nr 93.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 19i8

(nr 4-W) om disciplinstraff för krigsmän; given

Stockholms slott den 6 mars 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen

den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås något ökade möjligheter att under korta tjänstgöringsperioder

uppskjuta verkställigheten av arrestbestraffningar till tjänstgöringsperiodens

slut för att därigenom undvika olägenheter för utbildningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195,

1 samt. Nr 93.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1048 (nr 449) om

disciplinstraff för krigsmän.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff

för krigsmän skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

5 §.

Den som------fall medgives.

Avbrott i eller uppskov med verkställigheten

av arrest må äga rum i

den mån det finnes nödvändigt med

hänsyn till tjänsten eller den arresterades

hälsa eller då synnerliga skäl

därtill eljest föreligga.

Avbrott i eller uppskov med verkställigheten

av arrest må äga rum i

den mån det finnes nödvändigt med

hänsyn till tjänsten eller den arresterades

hälsa eller då synnerliga skäl

därtill eljest föreligga. Som sådant

synnerligt skäl skall anses att under

tjänstgöringsperiod, vilken ej överstiger

fyrtio dagar, verkställighet ej

kan ske utan olägenhet för utbildningen.

Denna lag träder i kraft den 1

juli 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den SO februari 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om änd

ring i lagen om disciplinstraff för krigsmän samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 30 juni 1948 om disciplinstraff för krigsmän utgöres sådant

straff av — förutom disciplinbot — arrest i minst tre och högst trettio

dagar, varje dag räknad till tjugufyra timmar. Arrest verkställes i militärhäkte,

och arrestant deltar under arresttiden icke i tjänstgöring, såvida ej

i straffbeslutel annorlunda förordnats på grund av tjänstens krav eller eljest

föreliggande särskilda skäl. Om arrest utan tjänstgöring finnes medföra

fara för arrestantens hälsa, skall arrestanten under hela strafftiden eller vad

därav kan återstå deltaga i tjänstgöring. Därjämte stadgas, att om strafftiden

överstiger tio dagar, arrestanten skall deltaga i tjänstgöring under

den överskjutande tiden.

Arrest kan ådömas antingen av domstol eller av befälhavare. Domstols

dom är genast verkställbar; däremot kan befälhavares beslut om arrest i regel

verkställas först när det vunnit laga kraft mot den dömde genom att

fullföljdstiden, två dagar efter delgivning, utgått eller den dömde avgivit

nöjdförklaring (43, 54, 55 och 91 §§ militära rättegångslagen den 30 juni

1948).

Vare sig arrestbestraffning ådömts av domstol eller befälhavare, skall

den i regel verkställas så snart den är verkställbar, och verkställigheten skall

fortgå i en följd (91 § militära rättegångslagen, 40 § kungörelsen den 19

november 1948 angående den militära rättsvården). Undantagen är angivna

i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen. Enligt detta lagrum må avbrott i eller

uppskov med verkställigheten av arrest äga rum i den mån det finnes

nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller den arresterades hälsa eller då

synnerliga skäl därtill eljest föreligger.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93.

I detta sammanhang bör också beröras bestämmelserna i inskrivningsförordningen

den 30 december 1941 om värnpliktigs rätt att tillgodoräkna arresttid

såsom tjänstgöring. Enligt 131 §, sådan denna lyder jämlikt förordning

den 25 maj 1951, skall värnpliktig, som på grund av arrestbestraffning

varit frånvarande från tjänstgöring under mer än en tiondel av det

antal dagar tjänstgöringen omfattar, i regel hemförlovas. Den som sålunda

hemförlovas äger icke tillgodoräkna sig tiden för frånvaron och under vissa

förhållanden får han ej heller tillgodoräkna sig tjänstgöring som han

fullgjort före hemförlovningen.

Framställning om lagändring.

I skrivelse den 7 november 1952 har överbefälhavaren — efter samråd

med cheferna för armén, marinen och flygvapnet — tagit upp frågan om

verkställande av arrestbestraffningar som ådömts i samband med repetitionsövningar

med krigsorganiserade förband. Efter att ha omnämnt att dylika

övningar, omfattande trettio dagar, för befäl fyrtio dagar, förekommit

sedan år 1950 och avsåges skola komma till istånd även i fortsättningen,

har överbefälhavaren anfört:

Erfarenheterna ha visat att stora svårigheter föreligga att på ett ändamålsenligt

sätt tillämpa arreststraff vid brott som begås av värnpliktiga

inkallade till nyssnämnda övningar. Detta är ur disciplinär synpunkt så

mycket mer olägligt som fylleriförseelserna i samband med inryckningarna

under de senaste åren i oroväckande grad ökat och även andra brott mot

krigstukten förekomma.

Sedan överbefälhavaren redogjort för innehållet i gällande stadganden om

verkställighet av arreststraff, fortsätter överbefälhavaren:

Vid tillämpningen av de nu återgivna författningsbestämmelserna ha följande

erfarenheter gjorts.

Ådömes den brottslige arrest utan tjänstgöring medför, detta stora olägenheter

för utbildningen. År det en person i nyckelbefattning -— t. ex.

inom en pjässervis — som genom arreststraff et uteblir, kan sålunda de övriga

värnpliktigas och därmed förbandets utbildning äventyras. Under alla

omständigheter går dyrbar övningstid förlorad, vilket är betänkligt med

hänsyn till den starkt begränsade tid som står till förfogande.

Därtill må läggas att om strafftiden överstiger tre dagar (för befäl fyra

dagar) — en tiondel av tjänstgöringstiden — den värnpliktige skall hemförlovas

och inbeordras kommande år. Detta medför att han måste omkrigsplaceras,

vilket kan orsaka svårigheter, särskilt i fråga om vissa specialister

vilka äro svåra att ersätta.

Om å andra sidan den brottslige ådömes arrest med tjänstgöring, innebär

detta i många fall att straffet icke får den avskräckande verkan som

eftersträvas. Saken må här belysas med följande.

Under repetitionsövningarna förläggas förbanden ofta i tält eller på annat

fältmässigt sätt. Det kan då inträffa — särskilt vid ogynnsam väderlek

— att arrestlokalen är betydligt bekvämare än den ordinarie förläggningen.

Utnyttjas åter tillfälliga arrestlokaler kan den ur psykologisk synpunkt

ytterligt ogynnsamma situationen uppkomma, att extra personal måste

kommenderas för vakthållning och att den straffade får det drägligare än

vaktmanskapet.

Enligt överbefälhavarens åsikt skulle olägenheterna avhjälpas därest

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

5

verkställandet av arreststraff i de av honom nämnda fallen kunde regelmässigt

uppskjutas till tidpunkten för de värnpliktigas utryckning. Enär

bestämmelserna i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen icke syntes medge

ett sådant förfarande, hemställde överbefälhavaren om erforderlig lagändring.

Yttranden.

Över överbefälhavarens framställning har, efter remiss, yttranden avgivits

av riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för

Västra Sverige, riksdagens militieombudsman och föreningen Sveriges auditörer.

De båda hovrätterna, militieombudsmannen och nämnda förening har förklarat

sig icke ha något att erinra mot lagstiftning av den innebörd överbefälhavaren

angivit.

Riksåklagarämbetet har däremot anfört vissa principiella invändningar.

Sålunda uttalar ämbetet, bland annat, att det ifrågasatta förfarandet att uppskjuta

verkställandet av arreststraff innebure ett avsteg från den i den militära

kriminallagstiftningen genomgående principen att ådömt arreststraff

skulle verkställas så snart som möjligt. Ämbetet anför vidare att vissa praktiska

svårigheter syntes kunna uppstå om ett större antal arreststraff efter

utgången av en repetitionsövning på en gång skulle befordras till verkställighet.

Skulle tillgängliga arrestlokaler icke förslå, kunde det tänkas bli nödvändigt

att beträffande någon eller några av de dömda ytterligare uppskjuta

verkställigheten. Denna kunde då icke ske utan att den värnpliktige rycktes

från sin civila gärning. Olägenheterna därav vore enligt ämbetets mening

uppenbara. Sammanfattningsvis vill ämbetet ifrågasätta om de med gällande

bestämmelser förbundna olägenheterna är av den betydelse att de uppväger

de betänkligheter av principiell och praktisk art som kan anföras mot förslaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför, att ehuru den föreslagna lagstiftningen

icke i och för sig stode i överensstämmelse med den av hänsyn

till disciplinen påkallade skyndsamheten med disciplinstraffs verkställande,

så behövde dock ur disciplinbevarande synpunkt icke några erinringar resas

mot förslaget. Hovrätten berör jämväl förslagets förhållande till bestämmelserna

om hemförlovning och tillgodoräknande av tjänstgöring och anför

därom:

Enligt gällande bestämmelser i inskrivningsförordningen föranleder frånvaro

från tjänstgöring på grund av avtjänande av arreststraff under minst

fyra dagar av en repetitionsövning (för befäl fem dagar) avräkning av strafftiden

från tjänstgöringstiden samt hemförlovning, i vissa fall utan rätt att

såsom tjänstgöringstid tillgodoräkna ens den före straffverkställigheten fullgjorda

tjänstetiden. I dessa fall innebär ett uppskov med straffets verkställande

till efter repetitionsövningen i regel en fördel även för den värnpliktige,

som ju därigenom undgår hemförlovning och därav föranledd ny inkallelse.

Om en värnpliktig däremot ådömes arrest allenast tre dagar (för befäl högst

fyra dagar) under repetitionsövningen må han tillgodoräkna arresttiden såsom

tjänstgöringstid. I sådant fall kan ett uppskov med straffverkställighe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

ten till efter repetitionsövningens slut anses innebära ett kvarhållande för

»eftertjänst» i annat fall än i 131 § inskrivningsförordningen i lagrummets

nuvarande lydelse medger. Det kan väl ifrågasättas om ej ett så kortvarigt

arreststraff bör kunna utan hinder för utbildningen inpassas i slutet av repetitionsövningen.

Skulle så ej kunna ske, bör emellertid ett uppskov med

straffverkställigheten till efter tjänstgöringsperiodens slut tillåtas även i

detta fall. Ett sådant uppskov bör emellertid ske endast om det verkligen är

nödvändigt med hänsyn till utbildningen vid förbandet.

Hovrätten tillägger att det skulle kunna ifrågasättas om icke 5 § andra

stycket disciplinstrafflagen redan i sin nuvarande lydelse medger avbrott

i och uppskov med verkställighet även i nu avsedda fall. Enligt vad hovrätten

säger sig ha inhämtat har stadgandet på flera håll tillämpats så utan att

detta givit anledning till anmärkning, medan man på andra håll icke vågat

ur stadgandet utläsa en befogenhet till sådant uppskov med verkställigheten.

Om lagrummet i sin

i nu avsedda fall, skulle ett auktoritativt uttalande härom vara tillräckligt.

Det syntes dock lämpligt att tillåtligheten av uppskov i nu förevarande fall

markerades genom en ändring av lagrummet. Hovrätten förordar emellertid,

att ändringen allenast gives formen av ett förtydligande tillägg.

Militieombudsmannen anför att, enligt vad han under sin ämbetsverksamhet

erfarit, vederbörande militära chefer ofta vid avgörandet av frågor rörande

verkställighet av arreststraff, som ålagts till repetitionsövningar inkallade

värnpliktiga, ställts inför problem som i olika hänseenden berett svårigheter.

Dessa svårigheter syntes väsentligen ha haft sin grund däri, att hithörande

författningsbestämmelser icke är avfattade under hänsynstagande

till de särskilda förhållanden, som föreligger i samband med de repetitionsövningar

med krigsorganiserade förband vilka kommit till stånd först i tiden

efter tillkomsten av den nya militära straff- och processlagstiftningen.

Till en början berör militieombudsmannen frågan om förhållandet mellan

de bestämmelser som reglerar frågan huruvida arrestbestraffning skall verkställas

med eller utan tjänstgöring. Därvid kommer han till det resultatet att

det måste ligga i sakens natur att arreststraffets karaktär av att i princip utgöra

en total isolering av den dömde från hans omgivning icke skall rubbas

utan att först möjligheten undersökts att genom uppskov med verkställigheten

överkomma de hinder, som från tjänstesynpunkt kan föreligga för

straffets verkställande utan tjänstgöring.

Till denna redogörelse anknyter militieombudsmannen det uttalandet, att

enligt hans mening starka skäl talar för en lagändring av den innebörd som

angives i överbefälhavarens framställning. Även om de nuvarande bestämmelserna

i 5 § andra stycket disciplinstrafflagen om uppskov med och avbrott

i verkställandet av ålagt arreststraff kan i viss mån inrymma möjlighet

att under krigsförbandsvisa repetitionsövningar låta anstå med straffverkställigheten

till tjänstgöringsperiodens slut, lämnar dessa bestämmelser uppenbarligen

icke det utrymme för en dylik åtgärd som påkallas av hänsyn

till de särskilda förhållanden varunder dessa övningar måste genomföras

för att fylla sitt ändamål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

7

Militieombudsmannen upptar därefter till undersökning spörsmålet huruvida

den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att i här avsedda fall

straffverkställigheten regelmässigt skall kunna uppskjutas till tidpunkten

för de värnpliktigas utryckning kan antagas i något hänseende komma att

för de värnpliktiga medföra olägenheter som talar emot förslagets genomförande.

Han kommer därvid till det resultatet, att straffets verkställande under

tjänstgöringsperioden, om hemförlovning blir följden, icke kan för den

bestraffade innebära någon fördel i förhållande till det läge som inträder om

verkställigheten uppskjutes till periodens slut. Tvärtom syntes situationen

snarare i många fall bliva den motsatta, i det att för den hemförlovade kan

komma att föreligga skyldighet att i en senare tjänstgöringsomgång ånyo

fullgöra av honom före straffverkställighetens påbörjande redan utförd

tjänstgöring.

Slutligen berör militieombudsmannen också det ökade behov av arrestlokaler

som vid en lagstiftning av den föreslagna innebörden kan uppkomma

vid truppförbanden vid slutet av ifrågavarande tjänstgöringsperioder. Några

olägenheter av betydelse synes honom dock, med ledning av vunna erfarenheter

från de förband där uppskovsförfarandet redan tillämpas, knappast

behöva befaras. I mån av behov torde, anför han, i många fall föreligga möjlighet

att låta verkställigheten ske i annat militärhäkte än vid det egna förbandet.

Under alla förhållanden vore det uppenbart att de svårigheter som

föreligger att med den nuvarande ordningen behörigen tillgodose kravet på

att repetitionsövningarna skall kunna genomföras utan menliga störningar

måste tillmätas avgörande betydelse framför de till synes föga grundade farhågorna

för att straffverkställigheten i enstaka fall icke skall kunna taga

sin början i omedelbar anslutning till tjänstgöringsperiodens slut. Om några

olägenheter i sådant hänseende tilläventyrs kommer att framträda, syntes

det ligga närmast till hands att överväga sådan jämkning av gällande bestämmelser

om militärhäkten att det med begränsning till nu avsedda fall

blir tillåtet att i mån av behov inrätta tillfälliga arrestlokaler.

Departementschefen.

Som överbefälhavaren anfört är det angeläget att de korta tider som anslagits

åt repetitionsövningar med krigsorganiserade förband blir effektivt

utnyttjade. Betydande olägenheter med hänsyn till utbildningen kan, som

överbefälhavaren visat, uppkomma, om tjänstgöringstid bortfaller genom

att arrestbestraffningar verkställes under tjänstgöringsperioden. Förlust av

tjänstgöringstid skulle kunna undvikas om man i större utsträckning än

discipinstrafflagen nu förutsätter kunde låta arrestbestraffning verkställas

med tjänstgöring, men ett sådant tillvägagångssätt skulle tydligen vara otillfredsställande

ur disciplinär synpunkt. Man synes därför i stället böra undersöka

om man ej kan komma till rätta med svårigheterna genom att meddela

uppskov med verkställigheten av arrestbestraffningarna.

Möjligheterna till dylikt uppskov är nu starkt begränsade i det att uppskov

med verkställigheten — liksom avbrott däri — må beslutas, förutom

när hänsyn till den arresterades hälsa påkallar det, endast i den mån det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

finnes nödvändigt med hänsyn till tjänsten eller när synnerliga skäl eljest

föreligger. Visserligen är det angeläget, framför allt av disciplinära skäl, att

verkställigheten av arrestbestraffning ej fördröj es. Häremot står emellertid

de skäl som talar för att under de nu ifrågavarande övningarna undvika

att arrestbestraffningar verkar störande för utbildningen. De senare skälen

får enligt min mening anses vara så tungt vägande att det bör ges möjlighet

att mera regelmässigt uppskjuta verkställigheten. Om så skulle erfordras,

bör uppskov kunna meddelas ända till tjänstgöringsperiodens slut.

Med hänsyn till den restriktiva utformning som uppskovs- och avbrottsbestämmelserna

erhållit i disciplinstrafflagen — vid vars tillkomst övningar

av det nu aktuella slaget ej förekom — synes det tveksamt om bestämmelserna

medger en dylik tolkning. Jag anser därför en viss jämkning av

5 § andra stycket böra vidtagas. Till den nuvarande lagtexten torde sålunda

böra fogas en ny punkt av innehåll att som sådant synnerligt skäl som

enligt lagen kan föranleda uppskov eller avbrott skall anses att under tjänstgöringsperiod,

som ej överstiger fyrtio dagar, verkställighet ej kan ske utan

olägenhet för utbildningen.

Såsom militieombudsmannen framhållit torde det ej behöva befaras att

den sålunda föreslagna ordningen kommer att medföra svårigheter att bereda

erforderligt arrestutrymme vid tjänstgöringsperiodernas slut.

Genom en utvidgning av uppskovsmöjligheterna kommer de värnpliktiga

att i större utsträckning få avtjäna arrestbestraffning efter utgången av

den tjänstgöringsperiod, till vilken de inkallats. Detta förhållande kan

emellertid inte anföras som ett skäl mot utvidgningen. Som militieombudsmannen

påpekat skulle nämligen ett mera regelmässigt uppskov närmast

vara fördelaktigt för de bestraffade, eftersom verkställighet under tjänstgöringstiden

i regel måste föranleda hemförlovning och inkallelse till en

annan tjänstgöringsperiod, eventuellt utan rätt till tillgodoräknande ens

av tjänstgöringstiden före verkställigheten.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats,

förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1948 (nr

449) om disciplinstraff för krigsmän.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

9

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 februari

1953.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

20 februari 1953, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni

1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet B. Lassen.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Olle Lundberg.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 93.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 93.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

(

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27

februari 1953 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 20 i samma månad

remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den

30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

530582

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1953:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 30 juni 1948 s. 1 i texten