Angående särskilda åtgärder till stöd åt de icke statliga alkoholistanstalterna
1953-02-27 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1953:95, Angående särskilda åtgärder till stöd åt de icke statliga alkoholistanstalterna
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
1
Nr 95.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående särskilda åtgärder
till stöd åt de icke statliga alkoholistanstalterna;
given Stockholms slott den 27 februari 1953.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås vissa åtgärder till stärkande av de icke statliga
alkoholistanstalternas ekonomiska ställning. Sålunda föreslås statsbidrag
å sammanlagt 616 800 kronor för täckande av driftförluster vid anstalterna
under åren 1939—1950 samt ränte- och amorteringsfria statslån å 609 9(10
kronor för sanering av anstalternas ekonomi.
Vidare framlägges i propositionen förslag till materiell upprustning av
de statsunderstödda alkoholistanstalterna, avseende nybyggnads-, ombyggnads-
och reparationsarbeten samt inventarieanskaffning för sammanlagt
drygt 5 miljoner kronor. Bl. a. avses, att en avdelning för medicinsk terapi
skall anordnas vid erkända alkoholistanstalten Vårnäshemmet. Såsom en
första etapp föreslås statsbidrag till ombyggnads- och reparationsarbeten
å 400 000 kronor och till inventarier å 175 000 kronor samt ränte- och
amorteringsfria statslån för nybyggnader å 990 000 kronor.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 95.
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 95.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari
1953.
N ii r varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
ellte huvudtiteln, punkterna 155, 156 och 157, föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna
dels till Bidrag till de statsunderstödda alkoholistanstalterna för driftförluster
under åren 1939—1950 ett anslag av 690 000 kronor,
dels till Vissa ombyggnads- och reparationsarbeten vid erkända alkoholistanstalter
ett reservationsanslag av 410 000 kronor,
dels ock till Inventarier vid statsunderstödda alkoholistanstalter ett reservationsanslag
av 175 000 kronor.
Vidare har Kungl. Ma j :t på min hemställan i årets statsverksproposition
under kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, fonden för låneunderstöd,
punkterna 13 och 14, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1953/54 beräkna
dels till Lån till de statsunderstödda alkoholistanstalterna för sanering
av deras ekonomi ett investeringsanslag av 800 000 kronor,
dels ock till Lån till nybyggnader vid erkända alkoholistanstalter ett investeringsanslag
av 960 000 kronor.
.lag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Inledning.
Genom beslut den 2 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj :t åt socialstyrelsen
att verkställa utredning rörande de icke statliga alkoholistanstalternas ekonomiska
förhållanden. Styrelsen hade därvid att utreda frågan om anstalternas
driftförluster under åren 1939—1949 samt undersöka på vilket sätt
dels redan uppkomna underskott lämpligen borde avvecklas, dels ock framtida
underskott undvikas. Det skulle vidare ankomma på styrelsen att un
-
Kungl. dlaj. ts proposition nr .95.
3
dersöka behovet av den materiella upprustning, som kunde anses erforderlig
för att förhindra att byggnader och inventarier förfölle, samt framlägga
därav föranledda förslag, varjämte frågan om de personalförstärkningar
samt avlöningsförbättringar vid anstalterna, som kunde anses oundgängligen
nödvändiga för att erhålla en ur vårdsynpunkt tillfredsställande
personalrekrytering, borde upptagas till prövning. Socialstyrelsen medgavs
att såsom särskild utredningsman anlita krigsrådet U. A. J. Brunskog.
Sedan Brunskog i en den 21 december 1950 dagtecknad promemoria
behandlat frågan om personalförstärkningar och avlöningsförbättringar,
framlade socialstyrelsen med skrivelse den 15 februari 1951 förslag till ändrade
grunder för statsbidraget till driftkostnader vid anstalterna. Enligt
förslaget skulle anstalterna —- förutom garanti- och beläggningsbidrag enligt
då gällande bestämmelser — erhålla ett särskilt personallönebidrag.
I proposition nr 125 till 1951 års riksdag fann emellertid Kungl. Maj :t sig
icke kunna tillstyrka någon ändring av bidragsformerna utan föreslog i
stället viss höjning av maximibeloppen för garanti- och beläggningsbidragen.
Detta förslag vann riksdagens bifall (skr. nr 294).
Sedan Brunskog begärt entledigande från uppdraget, medgav Kungl.
Maj :t genom beslut den 11 maj 1951, att socialstyrelsen vid den fortsatta
utredningen finge anlita byrådirektören i riksräkenslcapsverket Evert Cronmark
såsom särskild utredningsman. Därefter har Kungl. Maj :t genom beslut
den 13 juli 1951 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att ställa erforderlig
byggnadsteknisk expertis till socialstyrelsens förfogande.
Till Brunskog resp. Cronmårk ha från inrikesdepartementet den 30
augusti 1950 och den 13 juli 1951 överlämnats framställningar av stiftelsen
Holmforshemmet om bidrag av statsmedel för täckande av driftförluster
m. in. jämte däröver inhämtade utlåtanden.
Cronmårk har avgivit en den 18 december 1951 dagtecknad promemoria
rörande de icke statliga alkoholistanstalternas ekonomiska förhållanden
samt behovet av särskilda stödåtgärder för ekonomisk sanering och materiell
upprustning. Vid behandlingen av frågorna om erforderliga nybyggnads-
och förbättringsarbeten, reparationer samt inventariebehov har samråd
ägt rum med teknisk expertis å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå.
Samtliga huvudmän och styrelser för anstalterna samt de erkända alkoholistanstalternas
centralorganisation ha erhållit tillfälle att avgiva yttranden
över promemorian.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har socialstyrelsen i skrivelse
den 15 februari 1952 framlagt förslag till särskilda åtgärder till stöd
åt de icke statliga alkoholistanstalterna.
Över socialstyrelsens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
medicinalstyrelsen, som överlämnat yttrande av medlemmen av
styrelsens vetenskapliga råd professorn B. Jacobowsky, byggnadsstyrelsen,
civilförsvarsstyrelsen och de erkända alkoholistanstalternas centralorga
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
nisation, varjämte Stockholms stadsmission och svenska diakonsällskapet
inkommit med skrifter i ärendet.
I skrivelse den 30 augusti 1952 har socialstyrelsen hemställt, att medel
för de föreslagna stödåtgärderna äskas för budgetåret 1953/54.
Vidare har socialstyrelsen med skrivelse den 25 september 1952 överlämnat
en framställning av svenska diakonsällskapets styrelse om statsbidrag
för viss ombyggnad å erkända alkoholistanstalten Östfora.
Slutligen har byggnadsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen med
promemoria den 26 januari 1953 överlämnat vissa kompletterande kostnadsberäkningar
jo. m. rörande den materiella upprustningen av alkoholistanstalterna.
Åtgärder för täckande av driftförluster och sanering
av anstalternas ekonomi.
Förslag och yttranden.
Allmänna synpunkter.
Socialstyrelsens förslag.
Socialstyrelsens uppdrag avsåg i första hand utredning av frågan om de
icke statliga alkoholistanstalternas driftförluster under åren 1939—1949.
Då denna del av utredningsuppdraget icke hann bli slutförd under år 1950,
har utredningen ansetts böra omfatta driftförlusterna jämväl under sistnämnda
år.
Utredningsuppdraget omfattar vidare en undersökning av frågan, på vilket
sätt framtida underskott skall undvikas. Detta spörsmål äger givetvis ett
mycket nära samband med frågan om avvecklingen av anstalternas tidigare
förluster.
Utredningsmannens granskning av anstalternas räkenskaper för åren
1939—1950 ger vid handen, att fjorton av ifrågakommande sexton anstalter
visat nettoförlust å driften under dessa år å sammanlagt 734 457 kronor.
Dessa förlustbelopp ha vitsordats av anstalternas styrelser eller huvudmän.
Utredningsmannen har beträffande varje särskild anstalt tagit hänsyn
icke blott till driftförlustbeloppet utan även till beskaffenheten av anstaltens
ekonomiska ställning i likviditetsavseende vid utgången av år 1950
samt till förekomsten av särskilt tyngande skulder.
Driftförlusterna ha i allmänhet kommit att medföra en mycket stark
försämring av anstalternas likviditet. Detta är i sin tur ägnat att fördyra
driften av anstalterna genom bortfallet av deras möjlighet att tillgodoräkna
sig kassarabatter in. m. och genom nödvändigheten för dem att ordna ofta
kostsamma krediter. En förstärkning av anstalternas likviditet utgör där
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 95. o
för ett ofrånkomligt led i strävandet att förebygga framtida driftunderskott.
På grund av att huvudmännen för anstalterna genomgående utgöras av
institutioner utan nämnvärda egna tillgångar — för halva antalet anstalter
äro huvudmännen stiftelser, som uteslutande bildats för att driva anstalterna
—- ha anstalterna i stor utsträckning nödgats upptaga lån för
att finansiera driftförlusterna samt för byggnadsföretag av olika slag, häri
inräknat ofrånkomliga reparationer och upprustningar. Till detta lånebehov
har starkt bidragit, att de statliga anordningsbidragen genom penningvärdets
fal! och den kraftiga stegringen av byggnadskostnader av olika
slag blivit otillräckliga. De skuldbördor, som härigenom uppkommit, utgöra
även ett fördyrande moment för anstalterna, och en mer eller mindre
genomgripande avveckling av dessa skulder är därför ägnad att underlätta
anstalternas framtida verksamhet i ekonomiskt avseende.
Några av anstalterna ha därtill på grund av sitt beträngda ekonomiska
läge varit nödsakade att appellera till enskilda personer, såsom styrelseledamöter,
till anstalterna knutna läkare in. fl., om ekonomisk hjälp i form
av borgenslån o. dyl. Även i den män dessa lån icke äro särskilt tyngande
i ekonomiskt avseende, böra de avvecklas i detta sammanhang, då det måste
anses olämpligt, afl anstalternas verksamhet till någon del finansieras på
detta sätt.
Det väsentliga skälet för att giva de erkända alkoholistanstalterna full
ersättning för deras driftförluster är, att deras verksamhet framstår såsom
en av staten delegerad allmän uppgift. Kungl. Maj :t har erkänt dem såsom
allmänna institutioner, och deras klientel är undantagslöst omhändertaget
på grund av föreskrift i gällande lag. Även den enskilda alkoholistanstalten
Härnö samt anstalten Kurön, som var enskild intill år 1943, böra komma i
åtnjutande av samma bistånd från statens sida. 1 verkligheten ingå dessa
två anstalter i nykterhetsvårdens anstaltssystem såsom helt jämställda med
de övriga.
Av samma skäl, som åberopats för full ersättning till anstalterna för
lidna driftförluster, motiveras även en sanering av anstalternas ekonomi.
En sanering är ägnad att förebygga framtida driftförluster och därmed
framtida ersättningsbehov.
De av socialstyrelsen föreslagna bidragen för driftförluster under åren
1939—1950 uppgå till 690 000 kronor.
Särskilda åtgärder för ekonomisk sanering erfordras beträffande åtta av
ifrågakommande sexton anstalter. Dessa åtgärder avse huvudsakligen avveckling
av för anstalternas ekonomi tyngande lån. Det sammanlagda beloppet
av dessa lån uppgår till omkring 908 000 kronor, häri inräknade
två inteckningslån från enskilda personer å tillhopa 20 000 kronor (Vårnäshemmet).
Socialstyrelsen föreslår för saneringen ränte- och amorteringsfria
statslån å tillhopa 609 900 kronor eller, om hänsyn tages även till viss
skuldsättning för Kuröanstalten före år 1939, 819 900 kronor. Detta bi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
6
stånd anses tillfyllest för sanering av anstalternas ekonomi intill utgången
av år 1950. På grund av den av 1951 års riksdag medgivna höjningen av
driftbidragens maximibelopp samt beviljandet av särskilda förlustbidrag
för första halvåret 1951 räknar styrelsen med att en sund ekonomisk ställning
skall kunna vidmakthållas vid anstalterna även under år 1951.
Yttranden.
Statskontoret finner det ofrånkomligt, att staten vidtager åtgärder för att
förbättra anstalternas ekonomiska situation och därigenom säkra den fortsatta
verksamheten. I yttrande över 194G års alkoholistvårdsutrednings betänkande
med förslag till lag om nykterhetsvård in. in. ifrågasatte statskontoret,
om icke det mest rationella vore att helt förstatliga de erkända
alkoholistanstalterna. I rådande statsfinansiella läge kan ämbetsverket emellertid
icke förorda, att statsverket påtager sig de ytterligare kostnader, som
ett förstatligande skulle medföra. Statskontoret tillstyrker därför i princip
de av socialstyrelsen föreslagna stödåtgärderna. För att underlätta ett eventuellt
framtida förstatligande bör dock statens bistånd generellt lämnas i
form av ränte- och amorteringsfria lån. Såsom framgår av propositionen
nr 133/1952 (''s. 36 o. f.) har denna stödform använts för att bereda anstalt
kompensation för uppkomna driftunderskott. För låneformen talar även
den omständigheten, att några av anstalterna — exempelvis Holmforshemmet
och Åsbrohemmet —- trots bristande likviditet uppvisa en relativt god
ekonomisk ställning med inneliggande skogs- och fastighetsvärden. Beträffande
anstalt, som endast är i behov av ett mindre understöd, synes av
praktiska skäl bidragsformen böra anlitas, varvid dock beloppet icke bör
överstiga 10 000 kronor. Under alla förhållanden bör understöd, som avser
att avlyfta låneskuld hos annan än staten, uteslutande lämnas i form av
lån. För lånen bör ställas godtagbar säkerhet. Återbetalningsskyldighet bör
föreläggas för den händelse verksamheten nedlägges eller ej upprätthålles
på tillfredsställande sätt.
De erkända alkoholistanstalternas centralorganisation anför, att socialstyrelsens
förslag i allt väsentligt synes överensstämma med de förslag,
som avgivits av den särskilt anlitade utredningsmannen. Organisationen
hänvisar därför till ett över sistnämnda förslag avgivet yttrande, vari bl. a.
anföres.
Centralorganisationen finner de principer beträffande det statliga stödet,
för vilka utredningsmannen stannat, lämpliga. För att uppnå en någorlunda
rimlig likviditet måste anstalterna befrias från sina kortfristiga skulder.
Detta garanterar dem dock icke en solid likviditet, då de alltjämt
komma att sakna egentligt »rörelsekapital». Då i rådande läge statsmakterna
icke torde kunna utsträcka sina stödåtgärder utöver vad som är
oundgängligen nödvändigt, anser centralorganisationen, att utredningsmannens
förslag i princip bör godtagas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
7
De särskilda anstalternas hjälpbehov.
Socialstyrelsens förslag.
De särskilda anstalternas driftförluster under åren 1939—1950, omfattningen
av likviditetsbristen den 31 december 1950, beloppen av lån, som
befunnits böra avvecklas, samt av socialstyrelsen föreslagna bidrag för täckande
av driftförlusterna och statslån för sanering av anstalternas ekonomi
framgå av följande sammanställning.
Redovi- sad drift-
Likvidi-
Lån, som
Kol. 2
och
kol. 3
tillhopa,
kr.
Av socialstyrelsen
föreslagna åtgärder
Kol. 5
och
kol. 6
tillhopa,
kr.
Anstalt och antal
vårdplatser
förlust
under
1939—
1950, kr.
tetsbrist
31/
/12
1950, kr.
bör av- vecklas,
kr.
bidrag till
täckande
av förlus- ter, kr.
lån till
ekono- misk sa- nering, kr.
1
2
3
4
5
6
7
Björknäs (92).......
168 704
87 797
87 797
168 700
168 700
Björstorp (50) ......
100 087
31 320
115 600
146 920
100 000
46 900
146 900
Dagöholm (40)......
25 682
39 644
70 000
109 644
25 600
84 000
109 600
Granby torp (18) ....
5 773
1 673
—
1 673
5 800
—
5 800
Hagbyhemmet (21). .
4 873
—
—
—
4 900
—
4 900
Holmahemmet (58). .
54 326
23 859
145 102
168 961
54 300
114 700
169 000
Holmforshemmet (48)
148 468
25 994
30 000
55 994
26 000
30 000
56 000
Hägerstad (30)......
2 6 323
10 819
39 900
50 719
10 800
39 900
50 700
Kurön (75) ........
3 182 270
9 971
359 771
369 742
155 800
204 000
alt. 414 000
359 800
alt. 569 800
Lillegården (16).....
överskott
—
'' . -
—
—
—
—
Ribbingebäck (42). . .
40 561
—
40 561
40 561
40 600
—
40 600
Vårnäshemmet (45) .
12120
18 865
4 44 000
62 865
12 100
70 800
82 900
Västkusthemmet (52)
överskott
—
_
, . ■ ■ -
. ■ -_
--
_
Åsbrohemmet (178) .
31 200
6 450
—
6 450
31 200
--
31 200
Älvgården (71)......
37 921
14 557
43 000
57 557
38 000
19 600
57 600
Härnö (21).........
16 149
—
—
—
16 200
—
16 200
Tillhopa
734 457
270 949
887 934
1 158 883
690 000
609 900
alt. 819 900
1 299 900
alt. 1 509 900
1 Med hänsyn till storleken av verkställda avskrivningar å fastigheten har utred-
ningsmannen uppskattat det förlustbelopp, som bör ersättas, till 26 000 kronor.
2 Förlustbeloppet
är för lågt beräknat. Med inräknande av icke verkställda avskriv-
ningar å fastigheten under 4V2 år uppgår förlusten till omkring 10 800 kronor.
3 Efter frånräknande av vissa i förlustbeloppet ingående räntor samt höjning av för
lågt beräknade avskrivningar å fastigheten har utredningsmannen uppskattat det för- lustbelopp, som bör ersättas, till 155 800 kronor.
4 Härtill kommer två inteckningslån från enskilda personer å tillhopa 20 000 kronor.
I fråga om de särskilda anstalterna anför socialstyrelsen bl. a.
Björknäsanstalten. Den äldre avdelningen av anstalten, Björknäsavdelningen
med 40 vårdplatser, har under år 1951 försålts och nedlagts. Detta
förhållande synes emellertid icke häva giltigheten av förut anförda skäl
för en fullständig ersättning av lidna förluster under åren 1939- -1950. Det
föreslagna bidraget bör dock utbetalas endast under villkor, att den kvarvarande
avdelningen av Björknäsanstalten, Östforaavdelningen, vilken en
-
8
llnngl. Maj:ts proposition nr 95.
ligt räkenskaperna vid utgången av år 1950 hade en fordran hos Björknäsavdelningen
å 147 440 kronor, tillgodoföres detta belopp från bidraget.
Björstorp. Likviditetsbristen motiverar i och för sig, att ersättning för
driftförlusterna utgår med 31 300 kronor. Därjämte föreligger skäl för att
staten medverkar till att anstalten befrias från amorteringslån å 115 600
kronor, för vilka de enskilda ledamöterna av anstaltsstyrelsen varit nödsakade
att gå i borgen intill ett belopp av 110 000 kronor. Härigenom skulle
de årliga kostnaderna nedgå med 8 300 kronor. Utredningsmannen föreslår,
att anstalten erhåller ett bidrag för driftförlusterna å 100 000 kronor, varav
(100 000 -31 300) 68 700 kronor skulle användas till nedbringande av
nämnda amorteringslån å 115 600 kronor, samt ett ränte- och amorteringsfritt
statslån å (115 600---68 700) 46 900 kronor. Socialstyrelsen ansluter
sig till dessa förslag.
Dngöholm. Likviditetsbristen motiverar ett tillskott av 39 600 kronor.
Därjämte är det från saneringssynpunkt ändamålsenligt, att staten medverkar
till att anstalten befrias från ett statligt amorteringslån å 22 000
kronor samt ett fast lån från I. O. G. T. å 50 000 kronor, på grund av vilka
anstaltens ekonomi betungas med årliga ränte- och ainorteringskostnader
å tillhopa 5 666 kronor. Utredningsmannen föreslår i enlighet härmed ett
statsbidrag å 39 600 kronor för förbättring av likviditeten samt ett ränteoch
amorteringsfritt statslån å 70 000 kronor. Socialstyrelsen förordar den
jämkningen, att bidraget begränsas till det belopp, som motsvarar driftförlusterna,
avrundat 25 600 kronor, medan lånebeloppet höjes med 14 000
till 84 000 kronor. Lånet skulle i sådant fall ha till ändamål att sanera anstaltens
ekonomi genom dels avlyftande av de nuvarande tyngande lånen,
dels förbättring av anstaltens likviditet.
Granbytorp. Utredningsmannen framhåller, att anstaltens ekonomi icke
medgivit tillräckliga avskrivningar å anstaltsinventarierna under de gångna
åren, och föreslår ett statsbidrag å 5 800 kronor till förbättring av likviditeten.
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget. Härvid har styrelsen särskilt
beaktat, att anstalten fungerar såsom ett annex till statens alkoholistanstalt
å Venngarn och i allt utom till formen utgör en statlig anstalt.
Hagbyhemmet. Utredningsmannen föreslår ett statsbidrag av 4 900 kronor
såsom rörelsemedel. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget bl. a. med
hänsyn till att anstalten inom den närmaste tiden bar att motse avsevärt
stegrade hyresutgifter samt höjda kostnader för personalens pensionering.
Holmahemmet. Likviditetsbristen motiverar i och för sig, att ersättning
för driftförlusterna utgår med omkring 23 900 kronor. Därjämte föreligger
skäl för att staten medverkar till att anstalten befrias från tre lån å tillhopa
145 103 kronor, därav ett borgenslån å 27 000 kronor med anstaltens
styrelseledamöter såsom borgensmän och två lån å tillhopa 118 103 kronor,
som lämnats av anstaltsägarens epileptikeranstalter Fogdarödshem
-
9
Kungl. Maj :ts proposition nr 95.
inet och Sätoftuhemmet. Sistnämnda anstalter ha mycket stort behov av
dessa kapitalbelopp för sin egen verksamhet.
Utredningsmannen föreslår ett statsbidrag å 54 300 kronor till förbättring
av anstaltens likviditet och sanering av dess ekonomi samt ett ränteoch
amorteringsfritt lån å 118 000 kronor. Socialstyrelsen förordar den
jämkningen, att, med bibehållet statsbidragsbelopp å 54 300 kronor, lånebeloppet
begränsas till skillnaden mellan det till 169 000 kronor uppskattade
sammanlagda tillskottsbehovet och bidragsbeloppet 54 300 kronor eller
114 700 kronor.
Holmforshemmei. Utredningsmannen framhåller, att avskrivningarna å
anstaltsfastigheten under åren 1939 1950 uppgått till 89 227 kronor, vil
ket
belopp synes alltför stort för alt i sin helhet kunna få tillgodoräknas
vid beräkning av ersättningen för lidna förluster. Denna ersättning borde
begränsas till 26 000 kronor, motsvarande likviditetsbristen vid utgången
av år 1950. Anstaltsstyrelsen framhåller, att anstaltens byggnader före verksamhetens
igångsättande år 1938 under en följd av år icke varit föremål
för normalt underhåll utan befunnit sig i mycket bristfälligt skick, byggnadernas
ålder och en byggnads ogynnsamma läge invid en damm, som
orsakade grundförskjutningar, borde även beaktas vid bestämmande av
skälig avskrivning för värdeminskning. De betydande uttag av skog å anstaltsegendomen,
som varit oundgängliga på grund av anstaltens ekonomi
och vilka uppgått till mer än 100 000 kronor, hade minskat skogens ingångsvärde.
Under hänvisning härtill hemställer anstaltsstyrelsen, att gottgörejsen
för lidna förluster höjes med minst 10 000 kronor.
Utredningsmannen föreslår utöver statsbidraget å 26 000 kronor
ett ränte- och amorteringsfritt statslån å 30 000 kronor för avveckling av
ett lånebelopp, för vilket enskilda ledamöter av anstaltens styrelse gått i
borgen.
Beträffande den verkliga omfattningen av anstaltens driftförluster under
åren 1939—1950 vitsordar socialstyrelsen de av anstaltsstyrelsen anförda
omständigheterna. Dessa påverka emellertid icke likviditetsbristen vid utgången
av år 1950 eller beloppet av de lån, som av saneringsskäl böra
avvecklas. Socialstyrelsen tillstyrker därför utredningsmannens förslag.
Hägerstad. Avskrivning å fastighetens bokförda inköpsvärde har icke ägt
rum under något år. Det redovisade förlustbeloppet torde därför vara för
lågt. Utredningsmannen föreslår, att anstalten erhåller ett statsbidrag å
10 800 kronor till förbättring av likviditeten samt ett ränte- och amorteringsfritt
statslån å 39 900 kronor för avveckling av ett sparbankslån, för
vilket anstaltsstyrelsens ordförande nödgats gå i borgen. Socialstyrelsen
ansluter sig till dessa förslag. Likviditetsbristen vid utgången av år 1950
torde mycket nära motsvara den sammanlagda verkliga driftförlusten.
Kurön. Vid utgången av år 1950 häftade anstalten i skuld till Frälsningsarméns
förlagsaktiebolag och anstaltens ägare samfundet Frälsningsarmén
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(1
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
med tillhopa (>22 271 kronor. Ränteutgifterna för dessa lån uppgingo under
år 1950 till drygt 25 000 kronor.
Driftförlusten under åren 1939—1950 inbegriper å ena sidan räntor å
100 800 kronor på ett belopp av 210 000 kronor, som samfundet Frälsningsarmén
vid ingången av år 1939 tillskjutit för täckande av driftförluster under
tidigare år. Å andra sidan har avskrivning å fastigheten upptagits med
allenast 21 000 kronor mot eu skälig avskrivning av omkring 95 300 kronor
eller 74 300 kronor högre belopp. Den driftförlust som borde beaktas i förevarande
sammanhang, skulle därför stanna vid (182 270 - 100 800 + 74 300)
omkring 155 800 kronor. Utredningsmannen förordar, att statsbidraget
bestämmes till sistnämnda belopp. Frälsningsarméns förlagsaktiebolag erinrar,
att samfundet nödgats upplåna belopp motsvarande tillskjutna medel
för täckande av tidigare förluster och självt måste betala ränta härå. Driftförlusterna
för tiden före år 1939 vore av samma natur som de senare årens
förluster, varför förlagsaktiebolaget icke kunde ansluta sig till förslaget
i dess fullständiga bortseende från de äldre förlusterna.
Anstaltens låneskulder å 622 271 kronor föreslås av utredningsmannen
skola reduceras till 210 000 kronor, d. v. s. det lånebelopp, som gällde före
år 1939, genom att anstalten tillföres dels förenämnda ersättning å 155 800
kronor, dels författningsenligt anordningsbidrag å 52 500 kronor, som anstalten
ännu icke tagit i anspråk, dels ett ränte- och amorteringsfritt statslån
å 204 000 kronor.
Socialstyrelsen tillstyrker i första hand utredningsmannens förslag. De
av Frälsningsarméns förlagsaktiebolag framförda erinringarna äga icke fog
med avseende å detta förslag, enär utredningsuppdraget allenast avser driftförluster
etter ingången av år 1939. De sakna emellertid uppenbarligen
icke berättigande. Om hänsyn får tagas till de tidigare driftförlusterna,
i den mån de nödvändiggjort lån från samfundet Frälsningsarmén, bör det
ränte- och amorteringsfria lånet till anstalten höjas med 210 000 till 414 000
kronor. Socialstyrelsen tillstyrker i andra hand detta belopp. Härvid framhålles,
att driftförluster för tiden före år 1939 enligt styrelsens förslag skola
beaktas endast i den mån de medfört särskild skuldsättning och att de framförda
förslagen härutinnan för varje särskild anstalt innebära de lättnader,
som befunnits påkallade av saneringsskäl.
Lillegården redovisar nettoöverskott å driften och har icke heller några
tyngande skulder. Något behov av extra bidrag eller statslån föreligger sålunda
icke.
Ribbingebäck. Anstaltens ägare, Stockholms stadsmission, har tillskjutit
medel vid sådana tillfällen, då anstaltens egna tillgångar icke räckt till för
löpande utgifter. Härigenom har anstaltens skuld till stadsmissionen under
årens lopp stigit till 85 834 kronor. I ränta härför har anstalten under
senare tid erlagt 5 000 kronor årligen.
Vårnåslreminct. Utredningsmannen föreslår ett statsbidrag å 19 000 kro
-
11
Kungl. Maj ris proposition nr .95.
nor till förbättring av anstaltens likviditet och sanering av anstaltens ekonomi
samt ett ränte- och amorteringsfritt statslån å 44 000 kronor för betalning
av reversskulder å sistnämnda belopp till två enskilda ledamöter
av anstaltens styrelse och anstaltens föreståndare. Anstaltsstyrelsen anför,
att två inteckningsskulder å tillhopa 20 000 kronor till enskilda personer,
löpande med 4 procent ränta, innebure samma belastning för anstalten som
reverslånen, samt hemställer, att även dessa lånebelopp måtte innefattas
i statslånet. Socialstyrelsen framhåller, att anstaltens låneskuld, 255 950
kronor, är relativt stor, varför av saneringsskäl en något kraftigare avveckling
av densamma är motiverad än enligt utredningsmannens förslag.
På grund härav tillstyrker styrelsen, att lånebeloppet höjes med 20 000
kronor. Styrelsen förordar även den jämkningen i utredningsmannens förslag,
att bidraget begränsas till det belopp, som motsvarar driftförlusterna,
avrundat 12 100 kronor, samt att den överskjutande delen av likviditetsbristen
(18 805 — 12 100 ) omkring 0 800 kronor, överföres till lånebeloppet,
som härigenom skulle uppgå till (44 000 + 0 800 + 20 000) 70 800 kronor.
Västkusthemmet företedde ett betydande nettoöverskott å driften under
åren 1939—1950. Då anstalten har god likviditet och saknar tyngande skulder,
föreligger icke behov av extra bidrag eller statslån.
Åsbrohemmet. Lån, som i detta sammanhang bör avvecklas med hjälp
av statsmedel, saknas. Till förbättrande av likviditeten bör enligt utredningsmannens
förslag utgå ett statsbidrag å 31 200 kronor.
Älvgården. Anstaltens låneskulder utgjordes vid 1950 års slut av ett personligt
lån å 13 000 kronor från en av anstaltsstyrelsens ledamöter samt
ett tillfälligt sparbankslån å 30 000 kronor.
Härno. Anstaltens kassabehållning uppgick vid utgången av år 1950 till
endast 649 kronor.
Yttranden.
Utlåtande över förslaget har avgivits av statskontoret. 1 anledning av
vad statskontoret anfört har gemälen inkommit från svenska diakonsällskapets
styrelse och styrelsen för Stockholms stadsmission.
Statskontoret framhåller, att den ursprungliga delen av Björknäsanstalten,
Björknäsavdelningen, den 1 januari 1952 försålts för 560 000 kronor.
I balansräkningen den 31 december 1950 upptogs den försålda egendomen
till ett värde av 187 720 kronor. Förutom särskilt anordningsbidrag har
anstalten erhållit två ränte- och amorteringsfria lån, år 1949 å 200 000 kronor
och år 1951 å 50 000 kronor. Statskontoret finner det befogat, alt anstalten
till kronan återbetalar dels den del av tidigare beviljat anordningsbidrag,
som avser den nedlagda avdelningen, eller 54 000 kronor, dels lånet
å 50 000 kronor, som anstalten erhållit för sanering av sin ekonomi, dels
ock så stort belopp av lånet å 200 000 kronor, som svarar mot det i balansräkningen
redovisade värdet av den försålda egendomen, i runt tal 70 000
kronor. Försäljningsmedlen torde även efter fullgörandet av denna åter
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
betalningsskyldighet förslå till sanering av anstaltens ekonomi. Statskontoret
finner därför tillräckliga skäl ej föreligga för att staten i förevarande
sammanhang skulle lämna anstalten något ekonomiskt stöd. Med hänsyn
till den allmänna karaktären av frälsningsarmens verksamhet anser statskontoret,
att Kurön ej bör omfattas av de föreslagna stödåtgärderna. I viss
mån gäller detsamma beträffande Ribbingebäck, som äges av Stockholms
stadsmission. Genom sin verksamhet torde stadsmissionen ha möjlighet
att utan särskilt understöd av statsmedel driva rörelsen vid hemmet. Därest
emellertid hemmet anses böra erhålla statsunderstöd, torde detta i betraktande
av att nettounderskottet å rörelsen till viss del redan täckts genom
tillskott från stadsmissionen böra begränsas till 25 600 kronor. Härnöanstalten
uppvisar sådana betydande kapitaltillgångar, att något behov av
ekonomiskt stöd från statens sida icke lärer föreligga. Det för Hägerstad
föreslagna statslånet å 39 900 kronor är närmast avsett för inlösen av ett
räntepliktigt sparbankslån å samma belopp. Med hänsyn till den ränteutgift,
som hemmet härigenom avlastas, synes statens hjälp till saneringen
härutöver ej behöva omfatta mer än 6 000 kronor, motsvarande driftunderskottet.
Enligt statskontoret böra alltså ränte- och amorteringsfria lån till föl-
jande belopp beviljas för täckande
av driftförluster och för ekonomisk
sanering:
Björstorp
145 600
Dagöholm
109 600
Holmahemmet
169 000
Holmforshemmet
56 000
Hägerstad
45 900
Ribbingebäck
25 600
Vårnäshemmet
82 900
Åsbrohemmet
31 200
Älvgården
57 600
Beträffande Granbytorp och Hagbyhemmet tillstyrker statskontoret stats-
understöd i form av bidrag med 5 800
resp. 4 900 kronor.
Därest statens stöd anses böra lämnas i form av
såväl bidrag som lån,
föreslår statskontoret, att understöd
lämnas med
följande bidrags- och
lånebelopp:
Bidrag
Lån
Björstorp
30 000
115 600
Dagöholm ..............
. 25 600
84 000
Granbytorp
5 800
—
Hagbyhemmet ..........
4 900
Holmahemmet
27 000
142 000
Holmforshemmet ........
. 26 000
30 000
Hägerstad
6 000
39 900
Ribbingebäck
25 600
Vårnäshemmet
12 100
70 80(1
Åsbrohemmet
31 200
Älvgården
. 38 000
19 600
13
Kungl. Majrts proposition nr 95.
Svenska diakonsällskapet anför beträffande Björknäsanstalten, att sällskapet
genom försäljningen av Björknäsavdelningen gjort en kapitalrealisation.
För att icke det kapitalvärde, som Björknäs representerade, skall
gå förlorat, bör beloppet insättas i annan kapitalbevarande verksamhetsgren.
Det synes orimligt, att sällskapet skall icke blott under en lång följd
av år få vidkätinas avsevärd skuldsättning utan också få av eget kapital
avbetala uppkommen skuld. Att sällskapet bör återbetala de skulder, som
häfta vid egendomen, är uppenbart. Att vidare viss del av statslånen för
sanering av anstaltens ekonomi återbetalas är naturligt, då en del av anstalten
nedlagts, men sådan återbetalning bör gäldas i första hand med
den av socialstyrelsen föreslagna ersättningen för lidna förluster å 168 700
kronor. I fråga om anordningsbidraget bör sällskapet tillgodoräknas en
avskrivning av 2 procent för varje år bidraget innehafts. Lånen höra återbetalas
i förhållande till platsantalet vid de båda avdelningarna.
Stockholms stadsmission uttalar i fråga om Ribbingebäck, att stadsmissionen
icke bar några medel, skänkta direkt för alkoholistvårdsändamål.
Därför att stadsmissionen under de år, då statens stöd varit så litet att
underskott uppkommit, ur andra kassor tillfört alkoholistvården medel,
bör den rimligtvis icke frankännas rätt att få gottgörelse för dessa utlägg.
Att stadsmissionen vidare till förhindrande av att hemmet skulle förfalla
lånat eller tillskjutit medel till upprustning bör icke belönas med att all
ersättning för dessa utlägg förvägras under motivering, att kostnaderna
redan täckts. Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte följa
socialstyrelsens förslag.
Departementschefen.
Socialstyrelsens utredning angående de erkända och enskilda alkoholistanstalternas
ekonomiska förhållanden har visat, att situationen för flertalet
av anstalterna är synnerligen bekymmersam. För fjorton av de sexton
anstalterna redovisas för åren 1939—1950 driftförluster, som i några fall
UPPM^1 till betydande belopp. Då huvudmännen för anstalterna mestadels
utgöres av stiftelser och liknande institutioner, vilkas kapitaltillgångar
redan Irån början varit starkt begränsade, har de ständiga driftunderskotten
medfört, att anstalterna råkat i likviditetssvårigheter. Elva anstaltei
uppvisade sålunda vid utgången av år 1950 förfallna eller kortfristiga
skulder som, i några fall med avsevärda belopp, översteg de likvida tillgångarna.
Knappheten på likvida medel har försvårat en rationell driftsekonomi
och omöjliggjort en avveckling av anstalternas skuldförbindelser
i den utsträckning, som normalt borde ha skett. För nybyggnader samt
ombyggnads- och reparationsarbeten har anstalterna i stor omfattning
nödgats upptaga lån. Flertalet anstalter belastas därför av låneskulder,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
som medför tyngande ränteutgifter och amorteringskostnader. Då anstalterna
understundom haft svårigheter att lämna tillfredsställande säkerhet
för upplånat kapital hos banker och liknande kreditinstitutioner, har enskilda
ledamöter av anstaltsstyrelser och andra till anstalterna knutna
personer nödgats lämna borgensförbindelser till säkerhet för lånen. Där
andra lånemöjligheter ej stått öppna, har lån även lämnats av sådana
enskilda personer.
Det av socialstyrelsen redovisade utredningsmaterialet har övertygat mig
om nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtages i sytte att sanera
anstalternas ekonomi så att anstalternas fortbestånd icke äventyras. Eu
förbättring av den ekonomiska ställningen är icke endast ägnad att trygga
anstalternas fortsatta existens utan ökar även deras möjligheter att skapa
goda vårdförhållanden genom att anstaltsstyrelsernas intresse kan i högre
grad än f. n. inriktas på lämpliga behandlingsmetoder och en mera individuell
omvårdnad av patienterna. .lag finner härvid befogat, att den enskilda
akoholistanstalten Härnö tillförsäkras samma bistånd från statens
sida som de erkända anstalterna, eftersom anstalten fyller en lika viktig
funktion inom nykterhetsvården som dessa.
Stödåtgärderna torde böra givas en sådan omfattning, att icke blott de
omedelbara likviditetssvårigheterna avhjälpes utan även förutsättningar
skapas att i fortsättningen bibehålla en ekonomisk driftbalans. Detta synes
bl. a. kunna ske genom en avveckling av sådana låneskulder, som medför
tyngande ränte- och amorteringsutgifter.
Det är angeläget, att återställandet av anstalternas likviditet sker i så
nära anslutning som möjligt till den tidpunkt, från vilken åtgärderna för
undvikande av framtida driftunderskott vidtages. Eljest riskerar man att
driftförluster, som inträffat under mellantiden och till vilka hänsyn sålunda
icke kunnat tagas, redan från början bereder anstalterna svårigheter att
upprätthålla likviditeten. På grund härav förordar jag, att de kända driftförlusterna
under år 1950 beaktas i detta sammanhang, oaktat dessa ej
omfattats av utredningsuppdraget. Önskvärt hade varit, om hänsyn kunnat
tagas även till driftresultaten under de senaste två åren. Då balansräkningarna
för dessa år icke kunnat prövas av departementet och en utredning
angående driftresultaten ytterligare skulle fördröja ärendets avgörande,
torde emellertid stödåtgärderna böra begränsas att avse åren 1939—1950.
Enligt socialstyrelsens förslag skall den ekonomiska saneringen i princip
genomföras så, att anstalterna erhåller statsbidrag, motsvarande de sammanlagda
beloppen av driftförlusterna under de berörda åren. Dessa bidrag
avses i främsta rummet skola användas för gäldande av kortfristiga
skulder i sådan omfattning, att anstalternas likviditet återställes. I den
mån bidragsbeloppen därtill förslår, skall återstoden användas för avveckling
av för anstaltsekonomin tyngande eller ur andra synpunkter olämp
-
15
Kungl. Maj ds proposition nr 95.
liga lån. Dylika lån skall i övrigt ersättas av ränte- och amorteringsfria
statslån. För två anstalter, Dagöholm och Vårnäshemmet, beträffande vilka
likviditetsbristen överstiger driftunderskottet, skall även skillnaden mellan
dessa båda belopp ersättas genom statslån.
Gentemot socialstyrelsens förslag har statskontoret i första hand föreslagit,
att det statliga stödet generellt skall lämnas i form av ränte- och
amorteringsfria lån. I andra hand har statskontoret förordat, att understöd,
som avser att avlyfta låneskuld hos annan än staten, lämnas i form
av lån. Det av statskontoret åberopade skälet för att uteslutande använda
låneformen — att underlätta ett eventuellt framtida förstatligande av anstalterna
finner jag icke bärande. Några åtgärder i denna riktning är
t. n. icke föremål för övervägande och torde knappast komma att aktualiseras
under överskådlig framtid. Skulle ett förstatligande av anstalterna likväl
framdeles ifrågakomma, finner jag det naturligt, att vid inlösningssummornas
bestämmande hänsyn kommer att tagas även till vad som på annat
sätt än genom lån tillskjutits av statsmedel. För socialstyrelsens förslag,
att di if tf Öl lusterna skall täckas genom statsbidrag, talar den omständigheten,
att driftförlusterna otvivelaktigt i övervägande grad uppkommit
till följd av otillräckliga statliga driftbidrag under tidigare år. I vad mån
ersättningen för dessa förluster skall användas för att återställa likviditeten
eller för avveckling av lån torde principiellt icke böra påverka valet
av ersättningsform. Det förtjänar vidare framhållas, att det ur statsfinansiell
synpunkt torde ha mycket liten betydelse, vilken understödsform som
väljes. .lag finner mig med hänsyn till det anförda böra förorda, att det
statliga stödet till anstalterna lämnas i enlighet med de principer, som
föreslagits av socialstyrelsen.
De av socialstyrelsen föreslagna bidrags- och lånebeloppen kan jag i
flertalet fall godtaga. Endast beträffande några få anstalter har jag funnit
anledning till erinringar och anmärkningar.
Såsom statskontoret framhållit, har den ursprungliga delen av Björknäsanstalten,
Björknäsavdelningen, numera sålts. Enligt vad som upplysts för
mi§ lItgj<x‘de försäljningssumman för fastigheten Björknäs 560 000 kronor,
varjämte för försålda inventarier influtit omkring 70 000 kronor. Av köpeskillingen
har 276 650 kronor disponerats för gäldande av anstalten åvilande
skulder in. in., varjämte omkring 10 000 kronor avsatts till vissa reparationsarbeten
vid östforaavdelningen. Även sedan till statsverket återbetalats de
anordningsbidrag och lån, som beviljats till den numera nedlagda avdelningen,
torde överskottet på försäljningssumman — vilken får anses innefatta
en betydande vinst — väl förslå att täcka de driftförluster, som under
de aktuella åren belöpt på avdelningen. Med hänsyn härtill finner jag
det skäligt, att svenska diakonsällskapet såsom ägare tillerkännes statsbidrag
endast för de driftförluster, som kan anses falla på den kvarva
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
It)
Kungl. Maj:tx proposition nr 9o.
rande avdelningen av alkoholistanstalten, östforaavdelningen. Huru dessa
förluster i verkligheten fördelat sig har icke exakt kunnat utrönas. Statskontoret
har ifråga om återbetalningsskvldigheten för ett sällskapet beviljat
statslån föreslagit en uppdelning i proportion till de båda avdelningarnas
bokförda värden, under de! att sällskapets styrelse hemställt,
att platsantalet vid avdelningarna måtte läggas till grund. Endera av dessa
beräkningsmetoder synes kunna användas även vid beräknande av bidraget
för driftförluster. Härvid ställer sig den av statskontoret förordade metoden
fördelaktigast för anstalten. Jag har intet att erinra mot att denna metod
användes här. Enligt balansräkning den 31 december 1950 utgjorde anstaltsfastigheternas
bokförda värde 543 720 kronor, varav 187 720 kronor belöpte
på Björknäs och 350 000 kronor på Östfora. Jag föreslår således, att säll
-
X 168 700 1110 450 kronor, eller avrundat 110 500 kronor. 1 enlighet med
sällskapets yrkande torde detta belopp tå gå i avräkning på vad Kungl.
Maj :t må komma att ålägga anstalten att återbetala av de förutnämnda
anordningsbidragen och lånen. Beträffande socialstyrelsens förslag, att
utanordnandet av statsbidragsbeloppet bör förknippas med villkor att Östforaavdelningen
tillgodoföres en fordran hos Björknäsavdelningen på
147 440 kronor, förutsätter jag såsom självklart, att skuldförhållandena
mellan de båda avdelningarna slutgiltigt regleras.
Enligt socialstyrelsens förslag skall anstalten Hägerstad erhålla ett statslån
på 39 900 kronor för inlösen av ett räntepliktigt sparbankslån på nämnda
belopp. Med hänsyn till de härigenom minskade ränteutgifterna anser statskontoret,
att statens hjälp till sanering av anstaltens ekonomi härutöver ej
behöver omfatta mer än 0 000 kronor, motsvarande driftunderskottet. Mot
statskontorets uttalande må erinras, att det föreslagna statsbidraget är avsett
att täcka tidigare driftförluster, under det att den minskade ränteutgiften
kommer att ha betydelse endast för framtida driftresultat. Den omständigheten,
att anstalten icke i räkenskaperna verkställt skälig avskrivning
på fastigheten, svnes mig icke motivera, att anstalten försättes i sämre läge
än övriga anstalter. Då det av socialstyrelsen föreslagna bidraget, 10 800
kronor, även motsvarar likviditetsbristen, förordar jag, att bidraget bestämmes
till detta belopp.
Jag kan icke biträda den av statskontoret hävdade uppfattningen, att
Kurön ej bör omfattas av de föreslagna stödåtgärderna. Anstaltens ägare,
Frälsningsarmén, har visserligen genom tillskott från andra grenar av sin
verksamhet i stort sett uppehållit anstaltens likviditet. Detta bör dock enligt
mitt förmenande icke tagas till intäkt för att Ivuröanstalten, vilken för tiden
1939_1950 uppvisar ett betydande driftunderskott, skulle vägras samma
ekonomiska bistånd från statens sida, som tillerkännes övriga anstalter.
Statligt stöd bör således lämnas i sådan omfattning, att Kuröanstaltens eko
-
skapet tillerkännes bidrag för driftförlusterna vid Östfora med
306 UUU
543 720
x
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
nomiska balans återställes och förutsättningar att bibehålla en sund driftsekonomi
för framtiden skapas. I sistnämnda syfte synes anstaltens låneskulder
böra väsentligt nedbringas. Det torde dock icke vara erforderligt,
att hela låneskulden till Frälsningsarméns förlagsaktiebolag och samfundet
Frälsningsarmén avlastas. Genom bidrag och lån i enlighet med det av
socialstyi elsen i första hand förordade alternativet torde anstaltens ränteutgifter
nedbringas i sadan utsträckning, att tillräcklig ekonomisk stabilitet
ernås. Jag föreslår därför, att anstalten erhåller ett statsbidrag på 155 800
kronor och ett lån på 204 000 kronor. I detta sammanhang vill jag erinra,
att Kungl. Maj :t den 5 september 1952 beviljat det av socialstyrelsen berörda
anordningsbidraget till anstalten å 52 500 kronor.
Av motsvarande skäl, som jag nyss anfört för understöd till Kurön, förordar
jag, att ersättning av statsmedel må utgå för driftförlusten vid Stockholms
stadsmissions alkoholistanstalt Ribbingebäck. Driftförlusten uppgår
till 40 561 kronor. I balansräkningen den 31 december 1950 har emellertid
den balanserade förlusten upptagits till 25 554 kronor. Det återstående underskottet,
15 007 kronor, har enligt utredningsmannen täckts genom direkt
tillskott av medel från stadsmissionen. Enligt vad jag inhämtat har sistnämnda
belopp icke bokförts såsom en anstaltens skuld. Beloppet synes därföi
närmast vara att betrakta som en gåva från stadsmissionen till anstalten.
Med hänsyn härtill torde detsamma icke böra medräknas vid bestämmande
av ersättningen för driftförluster. Jag föreslår således i enlighet med statskontoiets
förslag, att statsbidraget till Ribbingebäck begränsas till 25 600
kronor.
Härnöanstaltens ägare, Strängnäs stifts diakonistiftelse, redovisade vid
utgången av år 1950 en kapitalbehållning av inemot 175 000 kronor. På
grund härav har statskontoret uttalat, att något behov av ekonomiskt stöd
till anstalten icke lärer föreligga. Såsom av det följande kommer att framgå,
har emellertid anstaltsstyrelsen förklarat sig beredd att med egna medel
fullgöra de byggnadsarbeten, som föreslagits för anstaltens materiella upprustning
och vilka av socialstyrelsen kostnadsberäknats till 145 000 kronor
efter 1951 års priser. Stiftelsens likvida tillgångar torde huvudsakligen komma
att förbrukas för dessa arbeten. Jag finner det därför skäligt, att ersättning
tillerkännes anstalten för driftförlusterna med av socialstyrelsen föreslaget
belopp.
Beträffande övriga, av mig icke särskilt nämnda anstalter föranleder socialstyrelsens
förslag och yttrandena över detsamma icke några särskilda
uttalanden från min sida. Jag förordar alltså, att ifrågavarande anstalter på
av socialstyrelsen anförda skäl beviljas statsbidrag och lån med av styrelsen
föreslagna belopp.
De av mig tillstyrkta stödåtgärderna omfattar statsbidrag på tillhopa
616 800 kronor samt ränte- och amorteringsfria statslån på sammanlagt
609 900 kronor. Statsbidragsbeloppen skiljer sig från de av socialstyrelsen
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 95.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
föreslagna endast beträffande Björknäs (östfora) och Ribbingebäck, föi
vilka anstalter jag förordat bidrag med 58 200 resp. 15 000 kronor lägre belopp
än styrelsen. Lånebeloppen överensstämmer med styrelsens förslag, för
Kuröns del dock enligt det alternativt föreslagna lägre beloppet.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande den
säkerhet för lånen, som i varje särskilt fall bör ställas av anstalternas huvudmän.
Vid lånen bör även knytas det villkoret, att desamma skall återbetalas
om verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande sätt.
Medel för bestridande av kostnaderna för de föreslagna ekonomiska stödåtgärderna
torde böra anvisas å riksstaten för budgetåret 1953/54. Bidragen
för täckande av driftförluster bör härvid bestridas från ett särskilt anslag
å driftbudgeten under elfte huvudtiteln. För de ränte- och amorteringsfria
lånen för ekonomisk sanering bör anvisas ett investeringsanslag å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd.
Åtgärder för materiell upprustning.
Förslag och yttranden.
Allmänna synpunkter.
Socialstyrelsens förslag.
Behovet av materiell upprustning av de statsunderstödda alkoholistanstalterna
är mycket stort, vilket sammanhänger med sättet för deras tillkomst
samt deras dåliga ekonomiska läge under en följd av år. I allmänhet
har en för alkoholistvård intresserad institution — eller i några fall en
för ändamålet särskilt bildad stiftelse — i samråd med socialstyrelsen
anordnat en anstalt på en härför någorlunda lämplig lantegendom. De ursprungliga
byggnaderna, som uppförts för helt andra uppgifter, voro ofta
olämpligt disponerade för sitt nya ändamål. Förbättringsarbeten på byggnaderna
ha i stort sett upphört under senare år på grund av anstalternas
dåliga ekonomiska ställning, och underhållet har inskränkts till gränsen
för det nöjaktiga. Även utgifterna för underhåll och anskaffning av inventarier
ha måst strängt begränsas. Anstalterna ge därför numera med få
undantag ett starkt intryck av torftighet.
En allvarlig brist är, att klienterna i endast mycket begränsad omfattning
kunna förläggas i enkelrum. Många av de intagna befinna sig, särskilt
vid ankomsten till en anstalt och vid återkomst dit efter misslyckad
försökspermission eller efter avvikande, i ett upprivet tillstånd och äro
därigenom, både för sin egen och sina kamraters skull, i behov av avskildhet.
Andra ha på grund av särskild ömtålighet eller andra psykiska särdrag
svårt att fördraga gemensamheten i flermansrum icke blott under
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
perioder av speciell påfrestning. Den påtvingade gemensamheten blir därför
en plåga både för dem själva och deras rumskamrater. Även av andra
orsaker äro många klienter mycket störande såsom sovrumskamrater. Genom
ett stöiie antal enkelrum komma även möjligheterna till gynnsam påverkan
av klientelet att ökas.
Vid flera anstalter äro dagrum och andra utrymmen för fritiden, såsom
samlingslokaler för gemensamma sammankomster, särskilda rum för
momhusidrott och spel av olika slag samt hobbyrum, otillräckliga. Även
badmöjligheterna äro otillfredsställande vid en del anstalter. Såväl ur trevnadssynpunkt
som med hänsyn till vårdskäl är det angeläget, att även
dessa behov tillgodoses.
Av största betydelse är att anstalterna ha lämplig personal. Med hänsyn
till deras i allmänhet avskilda belägenhet på landsbygden med dess
mycket knappa tillgång på bostäder är det nära nog ett livsvillkor för anstalterna
att kunna bereda befattningshavarna familjebostäder i tillräcklig
omfattning och av tillfredsställande beskaffenhet. Även i detta hänseende
äro flera anstalter dåligt utrustade. Detta har medfört stora svårigheter
i fråga om rekryteringen. Beträffande sju av anstalterna har utredningsmannen
därför funnit erforderligt att föreslå nybyggnader för personalbostäder
och rörande ytterligare två anstalter ombyggnad av befintliga
byggnader för samma ändamål.
Av vårdskäl och av ekonomiska skäl driver flertalet anstalter en rätt
omfattande produktiv verksamhet, huvudsakligen jordbruk med skogsbruk
samt boskapsskötsel. Allt vad som hör till denna gren av en anstalts
organisation utgör en oupplöslig del av anstalten såsom en helhet. Om,
såsom på några håll är fallet, en ekonomibyggnad befinner sig i dåligt eller
rentav fallfärdigt skick, bör därför staten lämna bistånd för att förbättra
även sådana byggnader.
Prägeln av torftighet framträder starkt även i fråga om möbleringen å
anstalterna och utrustningen med belysningsarmatur, gardiner o. d. Anstalterna
böra få en mera trivsam och tilltalande inre utformning. Kostnaderna
härför äro måttliga, medan den allmänna gynnsamma verkan
härav torde vara betydande.
Utredningen rörande behovet av den materiella upprustningen har bedrivits
på ort och ställe. I densamma ha deltagit, förutom den särskilt förordnade
utredningsmannen Cronmark, byggnadsteknisk expertis vid byggnadsstyrelsens
utredningsbyrå samt chefen för socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå.
I fråga om alla framlagda förslag ha dessa varit samstämmiga.
De av socialstyrelsen tillstyrkta byggnadsåtgärderna vid anstalterna beräknas
draga en sammanlagd kostnad av 3 869 000 kronor efter kostnadsläget
omkring den 1 juli 1951, därav 2 715 000 kronor för nybyggnader och
1 154 000 kronor för ombyggnader och reparationer. En redogörelse för huru
dessa kostnader fördela sig på de olika anstalterna lämnas i det följande
20
Kungl. Majrts proposition nr 95.
(jfr även sammanställningen å s. 35). För kostnadsstegringar efter nämnda
tidpunkt erfordras tillägg till dessa belopp.
Kostnaderna för inventarieutrustning till anstalterna beräknar utredningsmannen
till 675 kronor per vårdplats eller sammanlagt omkring 530 000
kronor. Vid denna beräkning ha kostnadsuppgifter inhämtats från såväl
enskilda leverantörer till anstalter av olika slag som svenska landstingsförbundet.
Socialstyrelsen, som understryker behovet av statsbidrag för
detta ändamål, har icke funnit anledning att i något hänseende frångå
dessa kostnadsberäkningar.
Statens ekonomiska hjälp föreslås i fråga om nybyggnaderna ha formen
av lån och beträffande ombyggnader och reparationer samt inventarier ha
formen av extra bidrag. Beloppen böra lämpligen fördelas lika pa tre
budgetår.
Yttranden.
Byggnadsstyrelsen understryker, att kostnadsberäkningarna föi byggnadsarbetena
allenast bygga på uppskattning och äro baserade på prisläget
den 1 juli 1951. Därvid har beräknats, att vid arbetenas utförande
patientarbetskraft skulle kunna utnyttjas i avsevärd utsträckning samt att
byggnaderna skulle utföras med enklast möjliga standard i förhållande
till deras ändamål. Då byggnadsstyrelsen emellertid vid utredningsarbetet
icke haft möjlighet att närmare ingå på de skiftande lokala faktorer, som
kunna påverka kostnaderna för grundläggning, yttre lednings- och planeringsarbeten
m. m., kunna de till sammanlagt cirka 4 000 000 kronor uppskattade
totalkostnaderna icke utan närmare utredning i varje särskilt fall
läggas till grund för anslagsäskande.
Statskontoret framhåller, att vid ett genomförande av det framlagda
byggnadsprogrammet antalet vårdplatser vid anstalterna skulle minskas
med 32. Med den överbeläggning, som f. n. råder, synes det knappast försvarligt
att vidtaga åtgärder, som leda till ökad platsbrist. Den förutsatta
övergången till rum med färre vårdplatser torde därför böra genomföras
successivt och göras beroende av tillkomsten av nya anstalter. För att underlätta
ett eventuellt framtida förstatligande synes statens bistånd till
upprustning av anstaltsbyggnaderna böra lämnas i form av rante- och
amorteringsfria lån. För den påkallade inventarieutrustningen torde lämpligen
ett särskilt anslag böra uppföras å riksstaten, att disponeras av socialstyrelsen
efter Kungl. Maj :ts närmare bestämmande.
De erkända alkoholistanstalternas centralorganisation framhåller, att den
föreslagna upprustningen endast tillgodoser ett minimibehov. Med hänsyn
härtill framhålles vikten av att kostnadsramen för byggnadsprogrammet
icke minskas. Centralorganisationen framhåller ytterligare betydelsen a\
att anstalterna få tillräckligt antal familjebostäder. Under en följd av år
har omsättningen av personal varit så hög, att den skapat stora svårig
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
heter och otvivelaktigt sänkt vårdstandarden. Till detta förhållande har
bristen på familjebostäder i hög grad medverkat. Tillgången till en hygglig
bostad blir för mången ett villkor för att överhuvud taget stanna kvar
i det psykiskt mycket pressande arbetet. En följd av förslaget rörande
dispositionen av anstaltsutrymmena skulle bli, att antalet vårdplatser reduceras
vid en del anstalter. Centralorganisationen vill icke bestrida, att
en sådan reducering är påkallad av vårdtekniska skäl. I intet fall torde
emellertid minskningen av antalet platser medgiva någon nedskärning
av personalen och kostnaderna för denna. Vissa andra fasta kostnader
torde icke heller kunna reduceras på sätt, som skulle motsvara minskningen
av platsantalet. Ifrågavarande anstalter skulle emellertid erhålla
minskade garantibidrag. Vid bestämmandet av driftbidragen bör på något
sätt kompensation lämnas för bortfallet av garantibidragen för de indragna
vårdplatserna.
Behovet av byggnadsåtgärder vid de särskilda anstalterna.
Socialstyrelsens förslag.
Björknäsanstalten (Östfora). Förläggningsförhållandena äro avgjort otillfredsställande
med endast 7 tvåmans- och 3 enmansrum för de 52 vårdplatserna.
Utredningsmannen föreslår, att två nya förläggningsbyggnader
uppföras, den ena med 12 vårdplatser och ett bostadsrum för en förman,
den andra med 13 vårdplatser. De 25 nya vårdplatserna avses skola ersätta
samma antal vårdplatser, som försvinna genom ändring till personalbostäder
av två för förläggningsändamål olämpligt belägna byggnader, rivning
av en förläggningsbyggnad av dålig beskaffenhet samt minskning av antalet
vårdplatser i vissa förläggningsrum i andra byggnader. Efter ändringarna
skulle anstalten förfoga över 2 fyramans-, 4 tremans-, 10 tvåmans- och
12 enmansrum, tillhopa 52 vårdplatser. Utredningsmannen har stannat vid
denna föga tillfredsställande fördelning av platserna på grund av ekonomiska
hänsynstaganden samt strukturen hos befintliga förläggningsbyggnader,
som inte tillåter en uppdelning av förläggningsrum i mindre enheter.
Kostnaderna för ny- och ombyggnad samt reparation av förläggningsby§gnader
beräknas till 242 000 kronor. De två nybyggnaderna avses
komma att innehålla skyddsrum, tillräckliga för hela anstalten.
Därjämte föreslås ombyggnad och upprustning av två personalbostäder
till en beräknad kostnad av 43 000 kronor.
Den i anstaltens huvudbyggnad inrymda köksavdelningen är i stort behov
av ombyggnad. Kostnaderna härför beräknas till 50 000 kronor.
Den sammanlagda kostnaden för materiell upprustning av anstalten —
inklusive 10 000 kronor för ledningar o. d. — uppskattas till 345 000 kronor.
Anstaltens huvudman, svenska diakonsällskapet, har förbehållit sig rätten
att, när föreslagna ny- och ombyggnader bli aktuella, själv uppgöra
kostnadsberäkning härför.
22
Kungl. Maj:Is proposition nr 95.
Socialstyrelsen tillstyrker de föreslagna upprustningsåtgärderna.
Björstorp är en av de nyaste alkoholistanstalterna och den från alla
synpunkter mest tidsenliga. Förläggningsrummen utgöras av 16 tvåmansoch
18 enniansrum. Anstalten behöver endast ny ladugård med stall och
loge samt nya svin- och hönshus. De nuvarande byggnaderna för dessa
ändamål äro fallfärdiga. Kostnaderna för nya ekonomibyggnader beräknas
till 145 000 kronor.
Anstaltens styrelse och huvudman ansluta sig till utredningens förslag.
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget men framhåller, att anstaltens skyddsrum
bör slutgiltigt iordningställas. Kostnaden härför synes anstalten kunna
bära.
Dagöholm. Förläggningsbyggnaden är ganska ny men ger genom sin utformning
ett föga tilltalande intryck. Förläggningsrummen utgöras av 7
tremans- och 19 enmansrum. Anstaltsstyrelsen framhåller, att tremansrummen
från flera synpunkter äro otillfredsställande. Fn uppdelning av
dem i enmansrum har dock av utredningsmannen ansetts alltför kostnadskrävande.
Dessutom skulle härigenom ett antal vårdplatser försvinna, vilket
med hänsyn till rådande platsbrist icke vore tillrådligt.
För att på annat sätt höja trevnaden för klienterna bör hela byggnaden
målas invändigt, golven beläggas med linoleum, ett stort dagrum med genomgångstrafik
uppdelas, varigenom en del av detta avskiljes till skrivoeh
läsrum, samt två förläggningsrum i övervåningen sammanslås till ett
läsrum. De sålunda förlorade vårdplatserna återvinnas genom att ett förmansrum
uppdelas till två enmansrum. Dessa åtgärder jämte vissa mindre
förbättringar av avklädningsrummet och badrummet i källarvåningen beräknas
draga en kostnad av 40 000 kronor.
Anstalten, som är alkoholistvårdens ungdomsanstalt, är i stort behov
av samlingslokaler och utrymmen för fritidssysselsättning. En av anstalten
inköpt barackbyggnad föreslås skola uppföras och inredas till samlingssal
in. in. Till källarvåningen förläggas ett hobbyrum samt tvättstuga,
torkrum och strykrum. Kostnaderna uppskattas till 50 000 kronor.
Vidare föreslås en nybyggnad för föreståndarens bostad, även inrymmande
anstaltens kontor, en nybyggnad för inspektörens bostad samt kompletteringar
och reparationer av två befintliga bostadshus, allt för en kostnad
av 160 000 kronor.
Därjämte erfordras vissa ombyggnader av huvudbyggnaden, varigenom
bl. a. anstaltens behov av läkaravdelning, inkl. sjukrum, samt kylrum blir
tillgodosett. Kostnaderna härför uppskattas till 32 000 kronor.
Utöver tidigare anvisade medel till ett svinhus erfordras för detta ändamål
ytterligare omkring 13 000 kronor. För vissa arbeten å en äldre magasinsbyggnad
beräknas ett belopp av 3 000 kronor.
Kostnaderna för de av utredningsmannen sålunda föreslagna byggnadsföretagen
uppgå till sammanlagt 298 000 kronor.
Kungl. Majrts proposition nr 95.
23
Anstaltsstyrelsen har föreslagit en mindre ändring i byggnadsprogramxnet
samt utgår från att styrelsen framdeles får mera ingående pröva
detaljerna av lokaldispositionen. Anstaltens ägare, Sveriges storloge av
I. O. G. T., instämmer i anstaltsstyrelsens yttrande.
Socialstyrelsen tillstyrker de framförda förslagen. Ovillkorlig skyldighet
för anstalten att anordna skyddsrum torde icke föreligga. Skyddsrum kan
dock ordnas i den föreslagna byggnaden för föreståndarens bostad m. m.
Granbytorp är förlagd till en förhyrd egendom. Kontraktstiden utgår i
mars 1954, då anstaltens styrelse, i samförstånd med socialstyrelsen, på
grund av byggnadernas mindre goda beskaffenhet ämnar upphöra med
verksamheten. Anslag till materiell upprustning föreslås därför icke.
Hagbyhemmet är även förlagt till en förhyrd egendom. Anstaltsbyggnaden
är i stort behov av förbättringar. Ägaren av egendomen kan förväntas
vidtaga dessa. Något anslag från staten för upprustning erfordras icke.
Holmahemmet. Förläggningsrummen äro belägna i två äldre byggnader,
huvudbyggnaden och annexet. De utgöras av 12 tremans- och 11 tvåmansrum,
tillhopa 58 vårdplatser. Avsaknaden av enmansrum är en framträdande
brist, särskilt med hänsyn till att anstalten i stigande omfattning
får mottaga mindre arbetsföra klienter, för vilka det är särskilt angeläget
med enmansrum. De i huvudbyggnaden belägna 15 förläggningsrummen
kunna på grund av byggnadens struktur icke delas. Däremot kunna de
flesta förläggningsrummen i annexet uppdelas i enmansrum. Husfaderns
i denna byggnad inrymda bostad, som är olämplig för sitt ändamål, bör
ombyggas till förläggningsrum. Härefter och sedan vårdplatsantalet i de
större rummen nedsatts kommer anstalten att ha 4 tremans-, 6 tvåmansoch
21 enmansrum, tillhopa 45 vårdplatser. I huvudbyggnaden föreslås
därjämte en del andra förbättringsåtgärder, bl. a. en utvidgning av dagrummet.
Kostnaderna beräknas till sammanlagt 70 000 kronor.
Såsom ersättning för husfaderns bostadslägenhet i annexet erfordras en
ny familjebostad. Därjämte behövs en familjebostad för assistenten, vilken
saknar bostad å anstalten. Utredningsmannen föreslår en ny bostadsbyggnad
med två lägenheter om tre rum och kök för en kostnad av 95 000 kronor.
Två äldre bostadshus med bostäder för trädgårdsmästaren och ladugårdsförmannen
samt rättaren äro i stort behov av modernisering och reparation,
det ena av mycket genomgripande natur. Kostnaderna härför uppskattas
till 35 000 kronor.
Slutligen föreslås viss ombyggnad av en äldre verkstadsbyggnad, huvudsakligen
för att bereda ersättning för vissa kontors- och expeditionslokaler
i huvudbyggnaden, vilka tagits i anspråk genom de föreslagna åtgärderna
därstädes. Kostnaderna uppgå till 15 000 kronor. Härtill komma utgifter
för ledningar och utvändiga arbeten, beräknade till 5 000 kronor.
Den sammanlagda kostnaderna för anstaltens upprustning utgör 220 000
kronor.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
Anstaltens styrelse anför, att kostnaden för personalbostadshuset synes
vara lågt beräknad, men har i övrigt intet att anmärka.
Socialstyrelsen tillstyrker förslagen men påpekar, att anstalten möjligen
även efter minskningen av vårdplatsantalet är skyldig att anordna skyddsrum.
Om så är fallet, bör skyddsrum anordnas i samband med ombyggnadsarbetena.
Kostnaderna härför uppskattas till omkring 10 000 kronor.
År 1939 tillerkändes anstalten ett anordningsbidrag å 20 000 kronor för
vissa ombyggnadsarbeten, vilka emellertid icke kommit till utförande.
Detta belopp kan tagas i anspråk för de nu föreslagna åtgärderna. Medelsanvisningen
härför kan således nedsättas till 200 000 kronor eller till
210 000 kronor, om anstalten anses skyldig att anordna skyddsrum.
Holmforshemmet. Förläggningsrummen äro huvudsakligen belägna i två
äldre byggnader, som äro olämpliga för ändamålet. Den ena av dessa, Gammelgården,
ligger dessutom intill en damm, som åstadkommer tjälskjutningar.
Rummen utgöras av 3 fyramans-, 6 tremans- och 9 tvåmansrum,
tillhopa 48 vårdplatser. Bristen på enkelrum måste nödvändigtvis avhjälpas.
Förläggningsrummen äro även i andra avseenden otillfredsställande.
Utredningsmannen föreslår två nya förläggningsbyggnader, vardera med
4 tvåmans- och 10 enmansrum, tillhopa 36 vårdplatser. Därjämte förutsättes
övervåningen i Gammelgården, efter renovering och indragning av
värmeledning, kunna tjänstgöra såsom förläggning åt sex klienter, som
arbeta i ladugården. Byggnaden avses också skola inrymma ett par bostadsrum
för ogifta befattningshavare samt verkstadslokaler och hobbyrum.
Efter ändringen kommer anstalten att ha 10 tvåmans- och 22 enmansrum,
tillhopa 42 vårdplatser. Kostnaderna för de två nybyggnaderna beräknas
till 285 000 kronor och ändringarna å Gammelgården till 24 000 kronor.
Anstalten är vidare i mycket stort behov av personalbostäder, särskilt
emedan statens järnvägar, som hyrt ut bostäder till fyra av anstaltens befattningshavare,
numera behöver dessa lägenheter för egen del. Utredningsmannen
föreslår nybyggnad av ett personalbostadshus med två lägenheter
om två rum och kök för ladugårdsförman och jordbruksförman.
Vidare förordas ombyggnad till bostadshus av den ena av de nuvarande
förläggningsbyggnaderna och av den nuvarande köks- och matsalsbyggnaden,
vilka båda äro olämpliga för sina hittillsvarande ändamål. Av dessa
avses den förra inrymma två lägenheter om tre rum och kök för assistenten
och husfadern samt den senare bostäder för kökspersonalen jämte
familjebostad om tre rum och kök för inspektören. — Slutligen föreslås,
att föreståndaren, som saknar egentlig familjebostad, erhåller en sådan
i anstaltens huvudbyggnad, den s. k. Herrgården, vilken därjämte avses
skola inrymma kontor, väntrum, arkiv och gästrum. De sammanlagda
kostnaderna uppgå till 186 000 kronor.
Den i nuvarande köks- och matsalsbyggnaden belägna matsalen är alldeles
för liten, särskilt som den utgör anstaltens enda samlingslokal och
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
25
dessutom fungerar såsom dagrum. Gökslokalerna äro förlagda i ett annat
plan än matsalen, vilket medför stora olägenheter från driftssynpunkt. Då
byggnaden skulle erhålla god användning såsom bostadshus, föreslås, att
en ny matsalsbyggnad uppföres, inrymmande även dagrum, en läkareavdelning
med behandlingsrum och två sjukrum samt en familjebostad å två
rum och kök för en förman. Denna byggnad beräknas kosta 265 000 kronor.
Härtill komma utgifter för ledningar och utvändiga arbeten, 15 000
kronor.
De sammanlagda kostnaderna för de föreslagna upprustningsåtgärderna,
vilka innefatta anordnande av skyddsrum, uppgå sålunda till 775 000
kronor.
Anstaltstyrelsen framför betänkligheter mot fortsatt användning av
Gammelgården såsom förläggningsbyggnad och, av ekonomiska skäl, mot
en minskning av antalet vårdplatser vid anstalten samt ifrågasätter en ökning
av vårdplatsantalet i var och en av de föreslagna två förläggningsbyggnaderna
från 18 till 24. I övrigt gör anstaltsstyrelsen vissa detaljanmärkningar.
Socialstyrelsen har, icke minst med hänsyn till de stora kostnaderna
för att bringa anstalten i hyggligt skick, övervägt, om anstalten bör bibehållas
för framtiden. Anstalten är belägen så långt norrut, att den för
många framstår såsom en förvisningsplats. Resekostnaderna för klienterna
bli även relativt höga. k andra sidan är Holmforsanstalten den enda alkoholistanstalten
i hela Norrland. Även om en anstalt komme till stånd
exempelvis i Sundsvallstrakten, vilket i och för sig vore önskvärt, skulle
Holmforshemmet likväl behövas. Hela antalet norrlandsfall är nämligen,
per år räknat, omkring trefalt större än antalet intagningar å Holmforsanstalten.
Vidare har tillkomsten av Holmforshemmet utan tvivel bidragit
till att stärka den öppna nykterhetsvården i övre Norrland. Det skulle
också säkerligen uppfattas såsom ett missgynnande av Norrland, om Holmforsanstalten
bleve nedlagd. Troligen skulle anstalten efter den föreslagna
upprustningen kunna erbjuda krigsmakten goda förläggningsmöjligheter
för sårade och konvalescenter i händelse av krig. För bibehållande av anstalten
talar vidare, att egendomen omfattar värdefull skog och ett gott
jordbruk, som utgöra goda inkomstkällor. Kostnaderna för de nu föreslagna
åtgärderna motsvara 18 450 kronor per vårdplats. Utredningens
byggnadstekniske expert uppskattar kostnaderna för färdigställande av
en alkoholistanstalt, vare sig genom nybyggnad eller genom ombyggnad av
byggnader, som uppförts för andra ändamål, till avsevärt högre belopp
per vårdplats.
Socialstyrelsen har efter noggrant övervägande kommit till den bestämda
uppfattningen, att anstalten bör fortsätta sin verksamhet. Styrelsen har
intet att erinra mot upprustningsförslagen och tillstyrker dessa. Vid det
slutliga utförandet av förbättringsarbetena bör ett intimt samarbete med
anstaltsstyrelsen äga rum.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 95.
Hägerstad. Förläggningsrummen äro inrymda dels i den stora huvudbyggnaden,
Hägerstad slott, dels i en nyligen renoverad trädgårdsvilla. Den
senare byggnaden föreslås skola helt användas till personalbostäder och
ett gästrum. Förläggningsrummen utgöras av 1 tremans-, It tvåmans- och
5 enmansrum, tillhopa 30 vårdplatser. På grund av den allmänna strukturen
av huvudbyggnaden kunna de i allmänhet stora rumsenheterna icke
i större omfattning uppdelas till mindre enheter. Något större tillskott av
enmansrum kan därför icke vinnas. Olägenheterna härav äro emellertid
mindre än vid flertalet andra anstalter, enär Hägerstadsanstalten ändock
ger ett avgjort trivsamt intryck.
Föreståndarens bostad i huvudbyggnaden är icke lämplig för sitt ändamål.
Rummen föreslås skola omdisponeras till personalbostad för en ogift
befattningshavare, arbetsrum för klienterna och förläggningsrum. Vidare
föreslås bl. a. ett kontorsrum, ett personalrum och ett strykrum bli förläggningsrum.
Efter dessa ändringar kommer anstalten att få 11 tvåmans-
och 8 enmansrum, tillhopa 30 vårdplatser. Kostnaderna för ombyggnadsarbetena
å huvudbyggnaden och trädgårdsvillan beräknas till 60 000
kronor.
För föreståndaren föreslås nybyggnad av ett bostadshus, även inrymmande
föreståndarens kontor, till en kostnad av 90 000 kronor.
Den sammanlagda kostnaden för upprustningen uppgår till 150 000
kronor.
Anstaltsstyrelsen uttrycker sin tillfredsställelse med de föreslagna åtgärderna.
Socialstyrelsen tillstyrker förslagen samt anmärker, att anstalten icke
torde vara skyldig att anordna skyddsrum.
Kurön. Flertalet av byggnaderna är i gott skick, men några sakna värmeledning,
vatten och avlopp samt w. c. Förläggningsrummen utgöras av 2
tremans-, 25 tvåmans- och 19 enmansrum, tillhopa 75 vårdplatser. Någon
förändring rörande förläggningsrummen föreslås icke på grund av svårigheter
att uppdela flermansrummen. Ett tremansrum t ages dock i anspråk
såsom läsrum. Anstalten ger trots det icke särskilt stora antalet
enmansrum ett trivsamt intryck, vartill bidrager, att förläggningsrummen
äro uppdelade på flera byggnader av villatyp. Dessa behöva emellertid
målas och förses med ny golvbeläggning (linoleum och plastplattor) samt
toaletter och tvättställ. Kostnaderna härför samt för utvidgning av ett
pannrum för en föreslagen ny värmecentral beräknas till 60 000 kronor.
Då anstalten saknar tillräckliga utrymmen för klienternas fritidssysselsättning,
föreslås uppsättande av en barackbyggnad för detta ändamål.
Kostnaderna uppskattas till 25 000 kronor. På grund av det oekonomiska
uppvärmningssystemet föreslår utredningsmannen, efter samråd med
värmeteknisk expertis, anordnande av en ny värmecentral. Kostnaden härför
samt för nya ledningar och sanitär installation uppskattas till 107 000
kronor.
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 95.
Sammanlagt uppgår alltså upprustningskostnaden till 192 000 kronor.
Anstaltens ägare har intet att erinra.
Även socialstyrelsen tillstyrker förslagen men framhåller, att anstalten
torde vara skyldig att anordna skyddsrum. Detta kan lämpligen förläggas
under den nya baracken. Kostnaden uppskattas till omkring 20 000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna utgöra sålunda 212 000 kronor.
Lillegården har endast en byggnad, innehållande samtliga förläggningsrum
och personalbostäder. Förläggningsrummen utgöras av 1 fyramans-,
2 tremans- och 3 tvåmansrum, tillhopa 16 vårdplatser. Egentligt dagrum
för klienterna saknas. Stort behov föreligger av en fristående bostad för
föreståndaren. Utredningsmannen föreslår, att de tre största förläggningsrummen
uppdelas i sex mindre rum, att assistentens och husmoderns bostäder
ändras till förläggningsrum, att ett förläggningsrum (tvåmansrum)
och en intilliggande hall sammanslås till dagrum, att ett större rum i föreståndarens
bostad ändras till kombinerat kontors- och samlingsrum samt
att den övriga delen av föreståndarebostaden blir familjebostad om två
rum och kök för assistenten. Genom dessa ombyggnader skulle anstalten
få 7 tvåmans- och 2 enmansrum. Ett större antal enmansrum hade varit
önskvärt men är icke nödvändigt, enär anstalten huvudsakligen fungerar
såsom genomgångsställe för familjevårdsfall och vistelsetiden därstädes
i allmänhet är kort.
För ombyggnadsarbetena å anstaltsbyggnaden beräknas 25 000 och för
bostadshuset åt föreståndaren 80 000 kronor.
Anstaltsstyrelsen framför vissa yrkanden rörande förslagets detaljer,
innebärande bl. a. att 3 av de föreslagna förläggningsrummen skulle användas
såsom bostad för husmor samt kontors- och förrådsrum och att
i nybyggnaden skulle beredas plats för 5 interner och ett biträde.
Socialstyrelsen tillstyrker de föreslagna åtgärderna. Vid den slutliga detaljplaneringen
av förbättringsarbetena i anstaltsbyggnaden bör ett intimt
samråd med anstaltsstyrelsen äga rum.
Ribbingebäck. Huvudbyggnaden inrymmer samtliga förläggningsrum,
köksavdelning, matsal och dagrum, två kontorsrum och ett bostadsrum
för en ogift förman. Förläggningsrummen utgöras av 2 tremans-, 16 tvåmans-
och 4 enmansrum, tillhopa 42 vårdplatser. På grund av att klientelet
utgöres av mindre arbetsföra personer är anstalten i behov av ett större
antal enmansrum. Genom användande såsom förläggningsrum av fyra
personalrum i ett nybyggt personalbostadshus, något som kräver åtgärder
för ljudisolering, kan antalet enmansrum ökas till 8 och antalet vårdplatser
till 46. Vidare är köksavdelningen i trängande behov av omplanering,
varvid de två kontorsrummen måste tagas i anspråk. Ombyggnadsarbetena
å huvudbyggnaden och personalbostadshuset beräknas kosta 32 000 kronor.
Anstalten har stort behov av familjebostad för förmannen. Därjämte
måste de för andra ändamål föreslagna personalbostadsrummen och kon
-
28
Kungl. Maj ris proposition nr 95.
torsrummen ersättas. Härför erfordras ett nytt personalbostadshus, vari
även böra anordnas lokaler för klienternas fritidssysselsättning samt ett
gästrum. Då huvudbyggnadens pannrum och rum för bränsleförråd äro
för små, bör källarvåningen i den nya byggnaden inrymma värmecentral,
gemensam för denna byggnad och huvudbyggnaden. Kostnaderna för den
nya byggnaden jämte ledningar och utvändiga arbeten (värmekulvert)
uppskattas till 125 000 kronor.
Socialstyrelsen tillstyrker förslagen. Om anstalten är skyldig att anordna
skyddsrum — vilket troligen icke är fallet, då anstaltens våi-dplatsantal
icke uppgår till 50 — kan sådant lämpligen anordnas under det nya
personalbostadshuset. Kostnaden härför uppskattas till omkring 10 000
kronor. Den sammanlagda kostnaden för upprustningsåtgärderna utgör i
sådant fall 167 000 kronor.
Vårnäshemmet. Förläggningsrummen äro belägna i anstaltens huvudbyggnad,
en flygelbyggnad och ett personalbostadshus, den s. k. allévillan.
De utgöras av 2 fyramans-, 7 tremans-, 2 tvåmans- och 12 enmansrum,
tillhopa 45 vårdplatser. I huvudbyggnaden bör ett av de största rummen
tagas i anspråk såsom läsrum för klienterna, assistentens dubblett, som
ligger mitt ibland klienternas rum, ändras till två enmansrum samt ett
enmansrum med olämpliga ljusförhållanden användas såsom förrådsrum.
Vidare böra två tremansrum i personalbostadshuset ändras till bostäder
för husmor och kökspersonalen. Genom dessa ändringar minskas antalet
vårdplatser med 9 till 36. Utredningsmannen föreslår därjämte en del andra
förbättringar av huvudbyggnaden, särskilt i fråga om köksavdelningen.
Kostnaderna för ändringsarbetena beräknas för huvudbyggnaden till 55 000
kronor och för allévillan till 10 000 kronor.
Det väsentliga önskemålet beträffande denna anstalt är emellertid anordnande
av en avdelning för medicinsk terapi. Anstaltsstyrelsen har, i
samråd med socialstyrelsen, gjort framställning härom och därvid åberopat
en promemoria av dåvarande rådgivande psykiatern vid statens alkoholistanstalt
å Venngarn, docenten Curt Åmark.
Erfarenheterna från Venngarnsanstalten visa, att den aktiva medicinska
behandlingen å denna anstalt haft gynnsam verkan för en anmärkningsvärt
stor del av klienterna. Denna behandling bör även prövas på anstalter
med ett från vårdsynpunkt mera hoppfullt klientel. Det är mycket sannolikt,
att den skall bli till objektivt gagn i många fall, och den kommer därjämte
med säkerhet att få en mycket gynnsam psykologisk verkan. Särskild
läkarbehandling av specialitetskaraktär är nämligen ägnad att ge
klienterna en känsla av mening och ändamål med anstaltsvistelsen.
Även om förverkligandet av det av 1946 års alkoholistvårdsutredning
framlagda förslaget om anordnande av flera alkoholistsjukhus hittills fått
anstå i avvaktan på 1944 års nykterhetskommittés förslag, är det dock
ofrånkomligt, att den under de senaste åren alltmer ökade förståelsen för
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
och insikten om det medicinska inslaget hos alkoholismen måste komma
att kräva ökade resurser för medicinsk behandling av alkoholister. Det
skulle därför vara mycket värdefullt, även från statsfinansiell synpunkt,
om praktiska erfarenheter från verksamheten vid ett alkoholistsjukhus
i litet format förelåge, då frågan om inrättande av riksalkoholistsjukhus
blir aktuell. Vidare är det möjligt, att vårdtiden kan förkortas, varigenom
behovet av nya vårdplatser minskas och vårdkostnaden för varje intagen
reduceras. Härtill komma de fördelar av social natur, som en minskning
av vårdtiden medför.
Enligt socialstyrelsens mening bör sålunda en avdelning för medicinsk
terapi obetingat komma till stånd vid någon av de erkända alkoholistanstalterna.
Vårnäshemmet har ett härför lämpligt läge och klientel, anstaltens
styrelse hyser särskilt intresse för denna behandling, och läkarefrågan
kan vinna en mycket god lösning.
Utredningsmannen föreslår en särskild byggnad för en medicinsk behandlingsavdelning,
omfattande åtta vårdplatser, därav fyra i en s. k. övervakningssal,
mottagningsrum, två behandlingsrum och ett vårdarrum. I en
övervåning av byggnaden förläggas nio klienter, alla i enmansrum. Härigenom
återvinnas de vårdplatser, som gått förlorade genom ändringar i
de nuvarande förläggningsbyggnaderna, varjämte en framtida utvidgning
av den medicinska avdelningen möj liggöres utan ytterligare byggnadsåtgärd.
Kostnaderna för byggnaden utgöra 220 000 kronor.
Med inräknande av platserna å den medicinska avdelningen kommer anstalten
enligt förslaget att förfoga över 2 fyramans-, 5 tremans-, 3 tvåmansoch
24 enmansrum, tillhopa 53 vårdplatser.
Assistenten och rättaren sakna familjebostad. Utredningsmannen föreslår
uppförande av en byggnad för bostad åt föreståndaren — vilkens nuvarande
bostad skulle övertagas av assistenten — och en byggnad för bostad
åt rättaren. Kostnaden beräknas till 115 000 kronor.
Härtill komma utgifter för ny golvbeläggning (linoleum) i en förläggningsbyggnad,
2 000 kronor, samt för ledningar och yttre arbeten, 18 000
kronor.
De sammanlagda kostnaderna för anstaltens upprustning uppgå till
420 000 kronor.
Anstaltsstyrelsen är övertygad, att de föreslagna åtgärderna skola visa
sig vara till stort gagn för alkoholistvården i dess helhet. Styrelsen framhåller
bl. a. möjligheten att förlägga den medicinska behandlingsavdelningen
i en tillbyggnad till huvudbyggnaden, varigenom övervakning, mattransporter
och förrådsarbete m. m. skulle underlättas och direkt anknytning
till värmeledningssystemet vinnas. Vidare ifrågasätter styrelsen uppförande
av ny flygelbyggnad för köket m. in., även inrymmande bostad
för en sköterska. Styrelsen förklarar sig ämna undersöka möjligheten att
lösa denna fråga och framlägga förslag i samband med de detaljerade rit
-
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
ningarna. Även i övrigt framför styrelsen en del detaljanmärkningar mot
utredningsförslagen.
Socialstyrelsen tillstyrker utredningsmannens förslag. Anstalten torde
emellertid vara skyldig att anordna skyddsrum, vilket lämpligen torde
förläggas i anslutning till huvudbyggnaden. Kostnaderna härför uppskattas
till omkring 20 000 kronor. Den totala kostnaden bör sålunda beräknas
till 440 000 kronor. Vid den slutliga detaljplaneringen bör intimt samråd
med anstaltsstyrelsen äga rum.
Västkusthemmet. Förläggningsrummen utgöras av 1 femmans-, 5 tremans-,
6 tvåmans- och 20 enmansrum, tillhopa 52 vårdplatser. Med hänsyn
till att förläggningsbyggnaderna anordnats i sitt nuvarande skick för jämförelsevis
kort tid sedan har en uppdelning av flermansrummen i mindre
enheter icke övervägts av utredningsmannen. Samtliga förläggningsbyggnader,
personalbostäder och verkstadsbyggnader äro i gott skick.
Ekonomibyggnaderna äro däremot mycket bristfälliga. Ladugårds- och
l°gbyggnaden befinner sig i så dåligt skick, att den kan befaras störta
samman. Utredningsmannen föreslår nybyggnad av en ekonomibyggnad,
inrymmande ladugård, stall och loge, till en beräknad kostnad av 125 000
kronor.
Anstaltsstyrelsen framhåller, att behovet av ladugårds- och logbyggnaden
är trängande, samt erinrar, att kostnaden härför av lantbruksförbundets
byggnadsbyrå under sommaren 1951 beräknades till 125 000 kronor.
Emellertid måste kostnaden nu uppskattas till omkring 160 000 kronor.
Socialstyrelsen tillstyrker utredningsmannens förslag. Styrelsen har förutsatt
uppräkning av medelanvisningen till byggnadsarbeten med hänsyn
till de kostnadsstegringar, som ägt rum efter den 1 juli 1951.
Åsbrohemmets huvudbyggnad har ursprungligen varit ålderdomshem
med stora vårdsalar. Förläggningsrummen utgöras av 3 sexmans-, 2 femmans-,
9 fyramans-, 20 tremans-, 22 tvåmans- och 10 enmansrum, tillhopa
178 vårdplatser. På grund av att anstalten mottager utpräglade återfallsalkoholister,
för vilka vårdtiden är relativt lång och vilka till stor del äro
obekväma för samlevnad i flermansrum, föreligger stort behov av flera
enmansrum. Utredningsmannen föreslår därför på grundval av tidigare
undersökningar av byggnadsstyrelsen en ganska genomgripande omplanering
av särskilt huvudbyggnaden, varigenom åstadkommes större utrymme
för dagrum, flera rum med färre vårdplatser per rum, utvidgning av badavdelning
och bränslerum samt utrymme för husfaderns affärsverksamhet.
Huvudbyggnadens allmänna struktur begränsar emellertid i hög grad
möjligheterna att med rimliga kostnader åvägabringa verkligt tillfredsställande
förläggningsförhållanden. Förslaget innebär vidare, att den till
en särskild byggnad, Pelikan, förlagda sjukavdelningen flyttas till huvudbyggnaden,
medan Pelikan helt blir förläggningsbyggnad. Vissa arbeten
härför förutsättas skola utföras genom anstaltens försorg.
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
Genom förslaget minskas antalet vårdplatser med 35, vilka med hänsyn
till den svåra platsbristen inom alkoholistvården och behovet av vårdplatser
för Åsbrohemmets speciella klientel nödvändigtvis måste ersättas. Däiför
föreslås två nya förläggningsbyggnader med sammanlagt 8 tvåmans- och
20 enmansrum. Efter genomförande av utredningens förslag i dess helhet
skulle anstalten förfoga över 4 fyramans-, 17 tremans-, 35 tvåmans- och
42 enmansrum, tillhopa 179 vårdplatser.
Kostnaderna beräknas för ombyggnadsarbetena å huvudbyggnaden och
Pelikan till 105 000, för de två förläggningsbyggnaderna till 260 000 samt
för ledningar och utvändiga arbeten till 12 000 kronor. Den sammanlagda
kostnaden utgör sålunda 377 000 kronor.
Anstaltens styrelse finner förslagen tillfredsställande men erinrar, att
det labila penningvärdet kan påverka kostnadsberäkningarna i ogynnsam
riktning.
Socialstyrelsen tillstyrker förslagen.
Älvgården. Förläggningsförhållandena måste förbättras betydligt. Anstaltens
71 vårdplatser äro fördelade på 17 tremans-, 7 tvåmans- och 6
enmansrum. 45 av vårdplatserna äro belägna i två för ändamålet olämpliga
byggnader. Den ena av dessa är i så dåligt skick, att den bör nedrivas.
Förläggningsavdelningen i den andra byggnaden, »Asylen», som även inrymmer
anstaltens nyligen renoverade köksavdelning samt matsalen, föreslås
på grund av olämplighet för sitt ändamål skola ombyggas till verkstäder
av olika slag och lokaler för fritidssysselsättning, varav anstalten
har stort behov. Vidare förordas, att två tremansrum i anstaltens tvättbyggnad
tagas i anspråk som bostadsrum för ogifta befattningshavare samt
att antalet vårdplatser i en särskild förläggning, »Gangstern», för de klienter,
som arbeta i ladugården, minskas från åtta till sex.
Genom dessa åtgärder skulle vårdplatsantalet minskas med 53. Till ersättning
härför föreslår utredningsmannen två nya förläggningsbyggnader
om vardera 4 tvåmans- och 10 enmansrum. Anstalten skulle härigenom
erhålla 14 tvåmans- och 26 enmansrum, tillhopa 54 vårdplatser.
Kostnaderna för nybyggnaderna beräknas till 270 000 kronor samt för
nödvändiga reparationer å övriga förläggningsbyggnader till 27 000 kronor.
Även anstaltens matsal och dagrum äro otillfredsställande. Utredningsmannen
föreslår, att det under »Asylen», som är en äldre timmerbyggnad
med påbyggd övervåning, anordnas en ny panncentral för anstalten samt
utrymmen för köksförråd, vilka äro otillräckliga. Med inräknande av kostnaderna
för förutnämnda ändringsarbeten i övervåningen samt för tillbyggnad
av dagrum och förbättringar å matsalen uppskattas kostnaderna
för föreslagna åtgärder till 125 000 kronor.
Anstalten är i behov av två nya familjebostäder, den ena som ersättning
för en familjebostad i den byggnad, som föreslås skola rivas, den andra
32
Kungl. Maj:Is proposition nr 95.
för husfadern, vilken saknar familjebostad. För dessa ändamål föreslås
ett nytt personalbostadshus för en beräknad kostnad av 105 000 kronor.
Slutligen uppskattas utgifterna för ledningar och utvändiga arbeten till
13 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för upprustningsåtgärderna
uppgå sålunda till 540 000 kronor.
Anstaltsstyrelsen har förklarat sig icke kunna godtaga förslaget, att
»Gangstern» även framdeles skall användas för förläggningsändamål. Ersättning
för de sex vårdplatserna i denna byggnad borde sökas genom att
endera eller båda av de föreslagna nya förläggningsbyggnaderna gjordes
större. Styrelsen ställer sig även tveksam inför förslaget att minska vårdplatsantalet
från 71 till 54, särskilt på grund av att garantibidragets storlek
är direkt avhängigt av vårdplatsantalet. Styrelsen förklarar sig med hänsyn
härtill kunna tillstyrka nedskärningen av platsantalet endast under förutsättning,
att full kompensation erhålles genom höjda driftbidrag.
Socialstyrelsen tillstyrker utredningsmannens förslag. Förläggningsbyggnaden
för de i ladugården arbetande klienterna bar visserligen betydande
brister men kan sättas i godtagbart skick genom de föreslagna åtgärderna.
Det är värdefullt för en anstalt att förfoga över särskild föriäggningsbyggnad
för ladugårdspersonalen. Därest nya vårdplatser för yngre alkoholmissbrukare
måste anordnas under de närmaste åren, böra dessa i första hand
komma till stånd vid Älvgården, som är avsedd för sådant klientel. Detta
kan ske genom uppförande av ytterligare en förläggningsbyggnad med 18
vårdplatser, eventuellt med en avskild förläggning för de i ladugården
arbetande.
För Härnöanstalten föreslår utredningsmannen en ny föreståndarbostad
in. m. för 105 000 kronor samt ombyggnad och reparation av huvudbyggnaden
för 40 000 kronor.
Anstaltsstyrelsen har förklarat sig kunna fullgöra byggnadsprogrammet
med egna medel. Med hänsyn härtill föreligger icke behov av statsmedel
till upprustning av denna anstalt.
Yttranden.
Medicinalstyrelsen, som hörts över förslaget om inrättande av eu avdelning
för medicinsk terapi vid Yårnäshemmet, har åberopat ett yttrande av
medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd professorn B. Jacobowsky, vilken
anför bl. a.
Socialstyrelsens förslag att vid Vårnäshemmet inrätta eu avdelning för
medicinsk behandling kan jag på det livligaste tillstyrka. Jag kan bestämt
vitsorda, att en dylik behandling icke blott är av betydelse för att lindra
den kroppsliga alkoholsjukdomens verkningar utan ock kan förväntas få
en utomordentligt god psykologisk och psykoterapeutisk effekt. Möjligheterna
bli därigenom avsevärt större att nå det med intagningen avsedda
resultatet.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
Skall insulinbehandling meddelas vid avdelningen bör denna förses med
en dusch- eller badanordning, då patienterna ha ett mycket stort behov
av en kall avrivning eller ett bad efter insulinbehandling. Enligt förslaget
skulle badavdelningen ligga en trappa lägre än behandiingsavdelningen, ett
arrangemang, som synes opraktiskt och olämpligt, enär patienterna efter
behandlingen ofta äro mycket känsliga för drag och kyla.
Medicinalstyrelsen, som anser det vara av stor vikt att de medicinska
behandlingsmöjligheterna på alkoholistanstalterna utbyggas, tillstyrker förslaget
med de ändringar som angivits av Jacobowsky. Styrelsen framhåller
önskvärdheten av att arbetet på vårdavdelningen kommer att ledas av
psykiatriskt skolad läkare med skyldighet att minst två gånger i veckan
besöka anstalten samt att avdelningen förestås av personal med vana vid
ifrågakommande behandlingsmetoder. Om nämnda läkare är bosatt på
större avstånd från anstalten, bör överenskommelse träffas med närboende
läkare, villig att vid eventuella behandlingskomplikationer på kallelse omedelbart
besöka anstalten.
Civilförsvar sstyr elsen meddelar, att upplysningar om skyddsrumsförhållandena
vid de berörda alkoholistanstalterna inhämtats från vederbörande
länsstyrelser. Genom den verkställda utredningen har konstaterats, att
skyddsrumsskyldighet i enlighet med av civilförsvarsstyrelsen fastställda
anvisningar till ledning för upprättande av organisationsplaner föreligger
allenast vid en av anstalterna, nämligen Åsbrohemmet. De övriga anläggningarna
äro samtliga belägna utanför tätbebyggelse och äro — även om
hänsyn tages till de utvidgningar, som i några fall föreslagits — icke av
den storleksordning, att anordnandet av särskilt civilförsvar och skyddsrum
vid desamma kan anses erforderligt. Det kan därför förutsättas, att
skyldighet att organisera särskilt civilförsvar för dessa anläggningar ej kommer
att föreskrivas i vederbörande organisationsplan. I den mån sådan skyldighet
med stöd av tidigare gällande bestämmelser redan föreskrivits, torde
densamma komma att upphöra. I nu aktuella förslag till nybyggnader beträffande
Åsbrohemmet ha enligt vad styrelsen erfarit skyddsrum planerats
i tillräcklig omfattning.
Kompletterande kostnadsberäkningar.
Socialstyrelsen.
I skrivelse den 30 augusti 1952 har socialstyrelsen anfört att, sedan de i
utredningsförslaget framlagda beräkningarna av byggnadskostnaderna
gjordes, dessa kostnader fram till den 1 juli 1952 stigit med 6 procent. Anslagsbeloppen
för den föreslagna första byggnadsetappen böra därför uppräknas
i fråga om nybyggnader från 905 000 till 959 000 kronor samt beträffande
ombyggnader och reparationer från 385 000 till 408 000 kronor.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 95.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
Byggnadsstyrelsen.
Byggnadsstyrelsen har i den inledningsvis omnämnda promemorian den
26 januari 1953 avgivit förslag till uppdelning av de ifrågavarande byggnadsåtgärderna
vid anstalterna på tre år. Till grund för den avvägning,
som härvid gjorts, har legat dels det byggnadstekniska tillståndet hos resp.
anläggningar, dels ock lämpligheten ur driftssynpunkt av anläggningarnas
utformning. I detta sammanhang har styrelsen, i den mån det varit möjligt
trots att definitiva förslag ännu icke föreligga, närmare utrett de med
åtgärderna förbundna kostnaderna, för att så aktuella siffror som möjligt
skola kunna läggas till grund för förslag i ärendet. Kostnaderna ha sålunda
nu omräknats enligt prisläget den 1 juli 1952. Med ledning av erfarenheter
från byggnadsföretag vid liknande anstalter har styrelsen funnit,
att man, när det gäller nybyggnader, icke torde kunna påräkna en arbetsinsats
av anstalternas interner i den omfattning, som tidigare förutsatts.
Ombyggnadsarbeten torde däremot kunna till viss del utföras med sådan
arbetskraft.
Beträffande de ekonomibyggnader, som äro aktuella, nämligen vid Björstorp
och Västkusthemmet, har byggnadsstyrelsen ansett sig på detta stadium
böra grunda sina uppgifter på av resp. anstalter lämnad uppskattning
av kostnaderna.
Med berörda utgångspunkter ha totalkostnaderna upptagits till 4 600 000
kronor. Härav beräknas 3 500 000 kronor falla på nybyggnader samt återstående
1 100 000 kronor på ombyggnader och reparationer. Kostnaderna
för nybyggnadsarbetena föreslås uppdelade med resp. 1 000 000, 1 300 000
och 1 200 000 kronor på de tre närmaste budgetåren. Ombyggnads- och
reparationsarbetena fördelas med 400 000 kronor på vartdera av de båda
första åren och 300 000 kronor på det tredje.
Enligt den av byggnadsstyrelsen upprättade planen skulle i första utbyggnadsetappen
vissa av de föreslagna nybyggnaderna vid Holmforshemmet
och Älvgården utföras. Vid förstnämnda anstalt skulle sålunda uppföras
ny matsalsbyggnad till en kostnad av 335 000 kronor och två förläggningsbyggnader
för tillhopa 375 000 kronor, vartill kommer kostnaden för
ledningar, 5 000 kronor. Vid Älvgården föreslås en ny förläggningsbyggnad
för 180 000 kronor och personalbostadshus för 105 000 kronor.
Vidare skulle under första året utföras samtliga av socialstyrelsen föreslagna
ombyggnadsarbeten vid Älvgården och Dagöholm. Kostnaderna härför
beräknas till 163 000 resp. 109 000 kronor. Därjämte omfattar etappen
ombyggnad av huvudbyggnaden och en förläggningsbyggnad vid Östfora,
för vilka arbeten kostnaderna uppskattas till 72 000 kronor, vissa ombyggnadsarbeten
i huvudbyggnaden vid Åsbrohemmet för inredande av sjukavdelning
in. in. därstädes till en kostnad av 20 000 kronor ävensom de föreslagna
moderniserings- och reparationsarbetena å trädgårdsmästar- och
rättarbostäderna vid Holmahemmet, vilka beräknas kosta 36 000 kronor.
35
Kungl. ''Maj:ts proposition nr 95.
Av följande sammanställning framgår dels de förändringar i vårdplatsantalet
vid de olika alkoholistanstalterna, som de föreslagna upprustningsåtgärderna
beräknas medföra, dels ock kostnaderna för byggnads- och omändringsarbetena
enligt socialstyrelsens ursprungliga förslag samt enligt
byggnadsstyrelsens nu gjorda beräkningar.
Antal
Kostnader för upprustning av
anstalternas byggnadsbestånd
vård-
platser
Socialstyrelsens förslag
15/2 1952
Byggnadsstyrelsens beräkning
26/1 1953
Anstalt
<v
C
§
3
>
u
:Ctf
C
u
SO
in
C «
o rO
hf c
cö tf
si
£ c
ä fcfi
<0
Lån till
nybygg- nader
kr.
Bidrag
till om- byggnader
och repa- rationer
kr.
Summa
kr.
Lån till
nybygg- nader
kr.
Bidrag
till om- byggna- der och
repara- tioner
kr.
Summa
kr.
Björknäs (östfora) .
52
52
1 210 000
135 000
345 000
1 270 000
130 000
400 000
Bj örstorp.....
50
50
145 000
—
145 000
160 000
—
160 000
Dagöholm.....
40
40
190 000
108 000
298 000
215 000
109 000
324 000
Granbytorp ....
18
18
—
—
—
—
—
—
Hagbyhemmet . . .
21
21
—
—
—
—
—
—
Holmahemmet . . .
58
45
95 000
2 105 000
200 000
1115000
106 000
221 000
Holmforshemmet
48
42
1 660 000
115 000
775 000
1 845 000
111000
956 000
Hägerstad.....
30
30
90 000
60 000
150 000
115 000
63 000
178 000
Kurön......
75
72
25 000
1 187 000
212 000
1 50 000
175 000
225 000
Lillegården ....
16
16
80 000
25 000
105 000
95 000
27 000
122 000
Ribbingebäck . . .
42
46
125 000
2 32 000
157 000
170 000
33 000
203 000
Vårnäshemmet . . .
45
53
335 000
1 105 000
440 000
1 453 000
72 000
525 000
Västkusthemmet . .
52
52
125 000
—
125 000
160 000
—
160 000
Åsbrohemmet . . .
178
179
1 260 000
117 000
377 000
1 375 000
in ooo
486 000
Älvgården .....
71
54
1 375 000
165 000
540 000
1477 000
163 000
640 000
Härnö......
21
21
—
—
—
—
—
—
Summa
817
791
2 715 000
1 154 000
3 869 000
3 500 000|l 100 000
4 600 000
1 Inberäknat kostnad för skyddsrum.
2 Härtill komma cirka 10 000 kronor
om anstalten är skyldig anordna skyddsrum.
Departementschefen.
Den särskilt anlitade utredningsmannen har i samråd med representanter
för socialstyrelsen och byggnadsstyrelsen och i samarbete med företrädare
för de olika anstalterna gjort en synnerligen noggrann inventering av de statsunderstödda
alkoholistanstalternas byggnads- och inventariebestånd. Denna
utredning har visat, att anstalterna med få undantag är i behov av en
genomgripande inre och yttre materiell upprustning för att bli i stånd att
tillfredsställande fylla sin uppgift. På grund av anstalternas beträngda
ekonomiska läge kan den erforderliga upprustningen icke komma till stånd,
utan att särskilda medel ställes till förfogande. Jag finner det därför ofrånkomligt
med vissa statliga hjälpåtgärder.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
Vid utredningsarbetet har man i första hand sökt att genom omdisponering
och ändring av befintliga byggnader erhålla en ur olika synpunkter
ändamålsenlig lokaldisposition samt genom reparation och modernisering
bringa lokalerna i ett enligt nutida krav godtagbart skick. En strävan har
härvid varit att åstadkomma ökat antal enmansrum för internerna, tillfredsställande
utrymmen för dagrum och fritidssysselsättning m. m. samt
goda personalbostäder. Ofta nog har emellertid byggnadernas struktur härvid
stått hindrande i vägen eller de befintliga utrymmena varit otillräckliga.
Några byggnader har dessutom ansetts så bristfälliga, att de ej bör iståndsättas.
På grund härav har det, för att tillfredsställande lokalförhållanden
skall kunna erhållas, i flera fall befunnits nödvändigt att föreslå nybyggnader
för skilda ändamål.
I likhet med socialstyrelsen finner jag det önskvärt, att de stora förläggningssalar,
som förekommer vid flera anstalter, i betydande utsträckning
ersättes av rum med färre vårdplatser, helst enmansrum. Behovet av
sådana rum varierar dock efter anstalternas klientel, tillgången på fritidsutrymmen
och det allmänna intryck, anstalterna ger ur trevnadssynpunkt.
Huru långt önskemålet om flera enmansrum skall tillgodoses är i hög grad
en kostnadsfråga. I stort sett finner jag socialstyrelsens förslag i detta
hänseende väl avvägt. En omständighet, som i detta sammanhang inger
betänkligheter, är dock den minskning av det totala vårdplatsantalet vid
anstalterna, som blir en följd av förslagens genomförande. Utredningsmannen
har angivit minskningen till 32 platser. Enligt socialstyrelsens beräkningar
kommer den att begränsas till 26 platser. Antalet vårdplatser skulle
i sistnämnda fall reduceras från 817 till 791. Under utbyggnadstiden och
en övergångstid därefter är det emellertid möjligt att provisoriskt bibehålla
vissa vårdplatser i byggnader, som enligt förslagen skall disponeras för
andra ändamål. Jag förutsätter, att alla möjligheter härtill kommer att tillvaratagas.
Under sådana förhållanden torde vårdplatsantalet kunna bibehållas
i huvudsak oförminskat, intill dess ersättning för de förlorade platserna
kan erhållas genom anordnande av en ny alkoholistanstalt. Om det
för årets riksdag framlagda förslaget om höjning av anordnings- och driftbidragen
till alkoholistanstalter och inackorderingshem bifalles, bör det
intresse, som enligt vad jag erfarit på vissa håll finnes för att anordna nya
platser, komma att stimuleras.
Med hänsyn till de betydande kostnader, som är förenade med en upprustning
av Holmforshemmet, har socialstyrelsen tvekat, om anstalten bör
bibehållas för framtiden. Förutom de av styrelsen åberopade skälen för att
bibehålla anstalten vill jag framhålla, att det i rådande läge måste anses
uteslutet att nedbringa det totala vårdplatsantalet i den utsträckning, som
skulle ske, om anstalten nedlades. Då anstalten, sedan de föreslagna nybyggnads-
och förbättringsarbetena genomförts, torde vara väl rustad att
fortsätta sin verksamhet och då kostnaderna för anordnande av en helt ny
Kungi. Maj:ts proposition nr 95. 37
alkoholistanstalt torde bli väsentligt högre, förordar jag, att arbetena kommer
till stånd.
Socialstyrelsens förslag syftar i huvudsak icke till någon ändring av
alkoholistanstalternas nuvarande karaktär utan avser endast att göra dem
bättre lämpade för sitt ändamål. Förslaget om anordnande av en medicinsk
behandlingsavdelning vid Vårnäshemmet innebär dock en utbyggnad av
alkoholistvården, som icke kan anses omfattad av det styrelsen lämnade
utredningsuppdraget. Enligt min mening skulle det emellertid vara ytterst
värdefullt, om en mera aktiv medicinsk behandling av internerna kunde prövas
vid en härför lämplig alkoholistanstalt. De gynnsamma erfarenheterna
från sjukavdelningen vid statens alkoholistanstalt på Venngarn visar otvetydigt
önskvärdheten av att ett fortsatt utbyggande av alkoholistsjukvården
kommer till stånd. Innan detta önskemål kan realiseras i mera betydande
omfattning, torde erfarenheter lämpligen böra förvärvas från en anstalt av
mindre speciell karaktär än Venngarnsanstalten och med ett ur vårdsynpunkt
mera ordinärt patientmaterial. Jag biträder därför förslaget om anordnande
av en avdelning för medicinsk terapi. Platsantalet torde böra bestämmas
till 8. Då Vårnäshemmet synes ur flera synpunkter lämpat för
ändamålet, tillstyrker jag, att avdelningen förlägges till nämnda anstalt.
Avdelningen bör komma till stånd i samband med den materiella upprustningen
av Vårnäshemmet, enär den nybyggnad, som föreslagits för ändamålet,
avses skola inrymma även förläggningsrum m. in., som innefattas i
upprustningsprogrammet. Enligt byggnadsstyrelsens förslag skall ifrågavarande
byggnad uppföras i den andra byggnadsetappen. Kostnaden har
uppskattats till 300 000 kronor. I och för sig torde intet vara att erinra mot
denna kostnadsberäkning, men jag finner det önskvärt att, innan förslaget
utformas i detalj, närmare utredes lämpligheten av och kostnaderna för det
av anstaltsstyrelsen förordade alternativet med den medicinska avdelningen
förlagd i en tillbyggnad till anstaltens huvudbyggnad.
Mot omfattningen av det framlagda upprustningsprogrammet i övrigt
har jag i princip intet att erinra. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit har detaljplaneringen
av de olika byggnadsföretagen ännu icke slutförts. Vissa anstalter
har framställt anmärkningar mot förslagens detaljer. Jag förutsätter,
att ett intimt samarbete kommer att äga rum mellan byggnadsstyrelsen
och socialstyrelsen å ena sidan och de olika anstaltsstyrelserna å den andra,
när de definitiva ritningarna skall upprättas, och att anstalternas önskemål
härvid i största möjliga utsträckning beaktas. Det torde dock få förutsättas,
att huvuddragen av socialstyrelsens förslag icke får rubbas och att den i
det följande angivna kostnadsramen för de särskilda byggnads- och förbättringsåtgärderna
icke överskrides.
Det må i detta sammanhang påpekas, att de ombyggnadsarbeten vid
östfora, som avses i den av mig inledningsvis omnämnda framställningen
av svenska diakonsällskapets styrelse, omfattas av socialstyrelsens förslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
.''38
Kungl. Maj. ts proposition nr 95.
Socialstyrelsens förslag omfattar anordnande av skyddsrum vid Östfora,
Holmforshemmet, Kurön, Vårnäshemmet, Åsbrohemmet och Älvgården,
varjämte frågan om skyddsrumsskyldighet lämnats öppen beträffande Holmahennnet
och Ribbingebäck. Vid byggnadsstyrelsens omprövning av byggnadskostnaderna
har, enligt vad jag inhämtat, kostnaderna för skyddsrum
medräknats i nybyggnadskostnaderna för samtliga nyss berörda anstalter
utom Ribbingebäck. Civilförsvarsstyrelsen har emellertid i sitt utlåtande
upplyst, att skyddsrumsskyldighet föreligger endast vid Åsbrohemmet. Med
hänsyn härtill torde de av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna i viss
utsträckning kunna reduceras. Kostnadsminskningen beräknar jag beträffande
Kurön till 20 000 kronor samt beträffande envar av Östfora, Holmahemmet,
Holmforshemmet, Vårnäshemmet och Älvgården till 10 000 kronor.
I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot de av byggnadsstyrelsen
senast framlagda kostnadsberäkningarna. De totala byggnadsoch
reparationskostnaderna uppskattar jag sålunda till 4 530 000 kronor,
därav 3 430 000 kronor för nybyggnader och 1 100 000 kronor för ombyggnads-
och reparationsarbeten. Jag vill understryka, att det är angeläget att
internernas arbetskraft utnyttjas, så långt det lämpligen kan ske, och att
vid arbetenas utförande alla möjligheter till besparingar tillvaratages.
För inventarieanskaffning till anstalterna har socialstyrelsen beräknat
ett belopp av i genomsnitt 675 kronor per vårdplats eller tillhopa omkring
530 000 kronor. Mot denna beräkning har jag intet att erinra. Vid fördelningen
av medlen på de olika anstalterna måste dock hänsyn tagas till den
materiella standarden i varje särskilt fall. Denna varierar väsentligt från
anstalt till anstalt. I första hand måste medel reserveras för inventarieutrustning
till de nya förläggnings-, samlings- och personalbyggnader, som
avses skola uppföras. Först härefter kan behovet av ersättningsanskaffning
av inventarier till befintliga lokaler tillgodoses. Innan medlen kan fördelas,
torde på grund härav en överblick av det samlade inventariebehovet bli erforderlig.
Socialstyrelsen har föreslagit, att statens hjälp till nybyggnader lämnas i
form av lån och till ombyggnader och reparationer samt inventarier i form
av statsbidrag. Statskontoret anser däremot med tanke på ett eventuellt
förstatligande av anstalterna, att även ombyggnads- och reparationskostnaderna
bör bestridas med lån. Sistnämnda kostnader är emellertid i stor
utsträckning av sådan natur, att de normalt bör täckas med driftmedel.
Att detta icke kunnat ske i erforderlig omfattning vid alkoholistanstalterna
sammanhänger bl. a. med att de statliga driftbidragen varit för knappa.
Av huvudsakligen samma skäl, som jag tidigare åberopat för att anstalternas
driftförluster skall ersättas med statsbidrag, förordar jag därför, att
ombyggnads- och reparationskostnaderna täckes med sådana bidrag. Även
i övrigt biträder jag socialstyrelsens förslag angående ersättningsformerna.
Lånen för nybyggnader torde böra vara ränte- och amorteringsfria samt i
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
övrigt förbindas med samma villkor, som jag föreslagit beträffande lånen
för ekonomisk sanering.
Jag förordar, att kostnaderna för den materiella upprustningen av anstalterna
uppdelas på tre år. Byggnadsstyrelsens förslag till fördelning av
byggnadsarbetena på de tre etapperna föranleder ingen erinran från min
sida. Genom de nya förläggningsbyggnader, som i första etappen planeras
vid Holmforshemmet och Älvgården, erhålles sammanlagt 54 nya vårdplatser.
Genom ombyggnadsarbetena i denna etapp vid Älvgården, Östfora
och Åsbrohemmet förloras ett femtiotal platser. Flertalet av dessa kommer
dock enligt vad jag inhämtat att kunna användas övergångsvis, i varje fall
intill dess nybyggnaderna färdigställts. Härigenom behöver någon minskning
av det totala vårdplatsantalet icke ske tillsvidare.
Medelsbehovet för den första utbyggnadsetappen uppgår enligt byggnadsstyrelsens
beräkningar till 1 000 000 kronor för nybyggnader och
400 000 kronor för ombyggnader. Mot dessa belopp har jag icke annat att
erinra än att nybyggnadskostnaderna bör sänkas med 10 000 kronor med
anledning av att skyddsrum icke, såsom styrelsen avsett, behöver anordnas
i den ena förläggningsbyggnaden vid Holmforshemmet. Jag uppskattar
således medelsbehovet under det första året för nybyggnader till 990 000
kronor samt för ombyggnads- och reparationsarbeten till 400 000 kronor.
Härtill kommer en tredjedel av kostnaderna för inventarier, i runt tal
175 000 kronor. Dessa belopp torde böra anvisas å riksstaten för budgetåret
1953/54.
Statsbidragen för ombyggnads- och reparationsarbeten och för inventarier
bör bestridas från två särskilda anslag å driftbudgeten under elfte
huvudtiteln, medan lånen för nybyggnader bör bestridas från ett investeringsanslag
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna de framlagda grunderna för en materiell
upprustning av de icke statliga alkoholistanstalterna, fördelad
på tre budgetår;
dels å driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret
1953/54 anvisa
1. till Bidrag till de statsunderstödda alkoholistanstalierna
för driftförluster under åren 1939—1950 ett anslagav
616 800 kronor;
2. till Vissa ombyggnads- och reparationsarbeten vid erkända
alkoholistanstalter ett reservationsanslag av 400 000
kronor;
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 95.
3. till Inventarier vid statsunderstödda alkoholistanstalter
ett reservationsanslag av 175 000 kronor;
dels ock å kapitalbudgeten, under inrikesdepartementet,
fonden för låneunderstöd, för budgetåret 1953/54 anvisa
1. till Lån till de statsunderstödda alkoholistanstalterna
för sanering av deras ekonomi ett investeringsanslag av
609 900 kronor;
2. till Lån till ngbgggnader vid erkända alkoholistanstalter
ett investeringsanslag av 990 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eivor Hermansson.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53
316125
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1953:154 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1953/54 till bidrag till vissa skogsbrukskurser m. m. a1 i texten
- SU 1953:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående särskilda åtgärder till stöd åt de icke statliga alkoholistanstalterna. s. 1 i texten