Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, m. m

1953-03-13 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1953:98, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6

juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet,

m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1953.

o Ivungl- Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsi

ådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

251) om kommunalstyrelse på landet;

2) lag angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

252) om kommunalstyrelse i stad;

3) lag angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr

337) om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december 1946 (nr

727) om kommunal fondbildning.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att kommunallagskommitténs i dess betänkande

med förslag till kommunallag m. m. (SOU 1952: 14) framlagda förslag om

utvidgning av kommunernas underställningsfria lånerätt genomföres från

och med den 1 juli 1953. Förslaget innebär, att den nuvarande underställningsfria

lånerätten, såväl den ettåriga som den femåriga lånerätten, ersättes

av en ny, av skattetrycket oberoende lånerätt, motsvarande sex kronor

per skattekrona i stad, som ej deltager i landsting, och fyra kronor per

skattekrona i Övriga kommuner. Lån, som upptagits med stöd av denna lånerätt,

skall återbetalas inom fem år. Dessutom förordas, att kommunerna

skall få nyttja sina fonder utan att detta, såsom för närvarande är fallet,

skall inkräkta på den fria lånerätten.

En komplettering av kommunallagskommitténs förslag föreslås även enligt

av kommunlåneutredningen i remissvar över kommitténs betänkande

uppdragna riktlinjer. Denna komplettering går ut på, att Kungl. Maj:t får

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 98.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

möjlighet att generellt medgiva kommunerna rätt att åtaga sig ansvar gentemot

bank eller annan kreditinrättning dels för byggnadskreditiv åt bostadsföretag,

till vilket utgår statligt lån, dels för sekundärlån för bostadsföretag,

till vilket statligt tertiärlån beviljats. Därjämte föreslås, på av kommunlåneutredningen

anförda skäl, underställningsfrihet för kommunerna — i

den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer — i fråga om

lån, som beviljats av statlig myndighet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

3

1) Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni

1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

på landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

79 §.

2 mom. Kommun äger, utan atl

Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån, ställda på

högst ett års återbetalning stid, intill

ett sammanlagt belopp motsvarande

en utdebitering av tre kronor

för varje å kommunen belöpande

skattekrona enligt den under nästföregående

år fastställda taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är

medgivet äger kommun, utan att

Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån intill en

sammanlagd summa motsvarande för

varje skattekrona som nyss sagts en

utdebitering av det belopp, varmed

den under nästföregående är fastställda

utdebiteringen understiger, i

kommun som omhänderhar folkskoleväsendet

tio och i annan kommun

nio kronor, dock högst tre kronor för

varje skattekrona. Lån, som avses i

detta stycke, skall vara ställt att återbetalas

inom fem år och, därest lånetiden

är mer än ett år, att årligen

avbetalas; dock må kommun vid förvärv

av intecknad egendom övertaga

betalningsansvar även för sådan i

egendomen intecknad gäld, som är

ställd att betalas inom längre tid eller

i annan ordning.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda "äldre lån

och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äldre lånet,

skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,

ej anses utgöra nytt lån.

Föreslagen lydelse:

79 §.

2 mom. Kommun äger, utan att Ko*

nungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt

belopp motsvarande en utdebitering

av fyra kronor för varje

å kommunen belöpande skattekrona

enligt den under nästföregående år

fastställda taxeringen. Lån, som här

avses, skall vara ställt att återbetalas

inom fem år och, därest lånetiden är

mer än ett år, att årligen avbetalas;

dock må kommun vid förvärv av intecknad

egendom övertaga betalningsansvar

även för sådan i egendomen

intecknad gäld, som är ställd

att betalas inom längre tid eller i

annan ordning.

Kommun äger jämväl, utan att

Konungens särskilda fastställelse å

beslut därom erfordras, upptaga lån

av statsmedel, som av Konungen beviljats

kommunen, så ock, i den omfattning

och på de villkor Konungen

bestämmer, lån av statsmedel, som

beviljats kommunen av statlig myndighet.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda "äldre lån

och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äldre "lånet,

skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,,

ej anses utgöra nytt lån.

1 Senaste lydelse se 1949: 142.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Nuvarande lydelse:

Nyttjar kommun jämlikt lagen om

kommunal fondbildning medel från

annan kommunen tillhörig fond än

kassaförlags fond i stället för belopp

som kommunen äger upplåna, skall

kommunens lånerätt anses därigenom

tagen i anspråk; dock må kommun

utan hinder av denna bestämmelse

besluta att använda sin lånerätt

för att ersätta sålunda nyttjade

fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Kommun äger jämväl, utan att

Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande

bestämmelser om egnahemslån och

förbättringslån samt om tertiårlån

och tilläggslån för flerfamiljshus åtaga

sig ansvarighet gentemot staten

för lån, som av statsmedel beviljas

annan än kommunen; dock skall

kommuns beslut att ikläda sig sådan

borgen för tertiårlån eller tilläggslån

åt allmännyttigt bostadsföretag, vilken

må godtagas i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens

prövning.

Av Konungen meddelat beslut att

bevilja kommun lån av statsmedel

skall anses innefatta jämväl tillstånd

att upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Kommun äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom erfordras,

i den omfattning och på de

villkor Konungen bestämmer, åtaga

sig ansvarighet gentemot staten för

lån, som av statsmedel beviljas annan

än kommunen, så ock borgensansvar

för lån åt bostadsföretag, som

godkänts för statlig belåning.

(Se andra .stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

5

2) Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni

1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

74 §.

2 mom. Stad äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån, ställda på

högst ett års återbetalningstid, intill

ett sammanlagt belopp motsvarande

för varje å staden belöpande skattekrona

enligt den under nästföregående

år fastställda taxeringen en utdebitering

av fyra kronor, såvitt angår

i landsting ej deltagande stad,

och en utdebitering av tre kronor, såvitt

angår annan stad.

Utöver vad i föregående stycke är

medgivet äger stad, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom erfordras,

upptaga lån intill en sammanlagd

summa motsvarande för

varje skattekrona som nyss sagts en

utdebitering av det belopp, varmed

den under nästföregående år fastställda

utdebiteringen understigert i

stad som omhänderhar folkskoleväsendet

tio och i annan stad nio kronor,

dock högst tre kronor för varje

skattekrona. Lån, som avses i detta

stycke, skall vara ställt att återbetalas

inom fem år och, därest lånetiden är

mer än ett år, att årligen avbetalas;

dock må stad vid förvärv av intecknad

egendom övertaga betalningsansvar

även för sådan i egendomen intecknad

gäld, som är ställd att betalas

inom längre tid eller i annan ordning.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda äldre

lån och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äld
1

Senaste lydelse se 1949: 143.

Föreslagen lydelse:

74 §.

2 mom. Stad äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt

belopp motsvarande för varje

å staden belöpande skattekrona

enligt den under nästföregående år

fastställda taxeringen en utdebitering

av sex kronor, såvitt angår i landsting

ej deltagande stad, och en utdebitering

av fyra kronor, såvitt angår

annan stad. Lån, som här avses, skall

vara ställt att återbetalas inom fem

år och, därest lånetiden är mer än ett

år, att årligen avbetalas; dock må

stad vid förvärv av intecknad egendom

övertaga betalningsansvar även

för sådan i egendomen intecknad

gäld, som är ställd att betalas inom

längre tid eller i annan ordning.

Stad äger jämväl, utan att Konungens

särskilda fastställelse å beslut

därom erfordras, upptaga lån av

statsmedel, som av Konungen beviljats

staden, så ock, i den omfattning

och på de villkor Konungen bestämmer,

lån av statsmedel, som beviljats

staden av statlig myndighet.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda äldre lån

och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äldre lå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Nuvarande lydelse:

re lånet, skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,

ej anses utgöra nytt lån.

Nyttjar stad jämlikt lagen om

kommunal fondbildning medel från

annan staden tillhörig fond än kassaförlagsfond

i stället för belopp som

staden äger upplåna, skall stadens

lånerätt anses därigenom tagen i anspråk;

dock må stad utan hinder av

denna bestämmelse besluta att använda

sin lånerätt för att ersätta sålunda

nyttjade fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Stad äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande

bestämmelser om egnahemslån och

förbättringslån samt om tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus

åtaga sig ansvarighet gentemot staten

för lån, som av statsmedel beviljas

annan än staden; dock skall

stads beslut att ikläda sig sådan borgen

för tertiärlån eller tilläggslån åt

allmännyttigt bostadsföretag, vilken

må godtagas i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens

prövning.

Av Konungen meddelat beslut att

bevilja stad lån av statsmedel skall

anses innefatta jämväl tillstånd att

upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

net, skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,

ej anses utgöra nytt lån.

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Stad äger, utan att Konungens fastställelse

å beslut därom erfordras, i

den omfattning och på de villkor Konungen

bestämmer åtaga sig ansvarighet

gentemot staten för lån, som

av statsmedel beviljas annan än staden,

så ock borgensansvar för lån åt

bostadsföretag, som godkänts för

statlig belåning.

(Se andra stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

7

3) Förslag

till

lag angående] ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni

1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

63 §.

2 mom. Staden äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån, ställda på

högst ett års återbetalningstid, intill

ett sammanlagt belopp motsvarande

en utdebitering av fyra kronor

för varje å staden belöpande skattekrona

enligt den under nästföregående

år fastställda taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är

medgivet äger staden, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån intill en sammanlagd

summa motsvarande för

varje skattekrona som nyss sagts en

utdebitering av det belopp, varmed

den under nästföregående år fastställda

utdebiteringen understiger tio

kronor, dock högst tre kronor för

varje skattekrona. Lån, som avses

i detta stycke, skall vara ställt

att återbetalas inom fem år och,

därest lånetiden är mer än ett år, att

årligen avbetalas; dock må staden vid

förvärv av intecknad egendom övertaga

betalningsansvar även för sådan

i egendomen intecknad gäld, som är

ställd att betalas inom längre tid eller

i annan ordning.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda äldre lån

och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äldre lånet,

skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,

ej anses utgöra nytt lån.

Nyttjar staden jämlikt lagen om

kommunal fondbildning medel från

Föreslagen lydelse:

63 §.

2 mom. Staden äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån intill ett sammanlagt

belopp motsvarande en utdebitering

av sex kronor för varje å

staden belöpande skattekrona enligt

den under nästföregående år fastställda

taxeringen. Lån, som här avses,

skall vara ställt att återbetalas

inom fem år och, därest lånetiden är

mer än ett år, att årligen avbetalas;

dock må staden vid förvärv av intecknad

egendom övertaga betalningsansvar

även för sådan i egendomen

intecknad gäld, som är ställd

att betalas inom längre tid eller i annan

ordning.

Staden äger jämväl, utan att Konungens

särskilda fastställelse å beslut

därom erfordras, upptaga lån av

statsmedel, som av Konungen beviljats

staden, så ock, i den omfattning

och på de villkor Konungen bestämmer,

lån av statsmedel, som beviljats

staden av statlig myndighet.

Lån, som enligt uttryckligt beslut

skall upptagas för att gälda äldre lån

och återbetalas inom de betalningsterminer

som gälla för det äldre lånet,

skall vid bedömande, huruvida

underställning av beslutet erfordras,

ej anses utgöra nytt lån.

1 Senaste lydelse se 1949: 144.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Nuvarande lydelse:

annan staden tillhörig fond än kassaförlagsfond

i stället för belopp som

staden äger upplåna, skall stadens

lånerätt anses därigenom tagen i anspråk;

dock må staden utan hinder

av denna bestämmelse besluta att använda

sin lånerätt för att ersätta sålunda

nyttjade fondmedel.

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Staden äger jämväl, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom

erfordras, i enlighet med gällande bestämmelser

om egnahemslån och förbättringslån

samt om tertiärlån och

tilläggslån för flerfamiljshus åtaga

sig ansvarighet gentemot staten för

lån, som av statsmedel beviljas annan

än staden; dock skall stadens

beslut att ikläda sig sådan borgen

för tertiärlån eller tilläggslån åt allmännyttigt

bostadsföretag, vilken må

godtagas i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens prövning.

Av Konungen meddelat beslut att

bevilja staden lån av statsmedel

skall anses innefatta jämväl tillstånd

att upptaga lånet.

Föreslagen lydelse:

Med lån avses i detta mom. även

borgen.

Staden äger, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom erfordras,

i den omfattning och på de villkor

Konungen bestämmer, åtaga sig

ansvarighet gentemot staten för lån,

som av statsmedel beviljas annan än

staden, så ock borgensansvar för lån

åt bostadsföretag, som godkänts för

statlig belåning.

(Se andra stycket!)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

9

4) Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december 1946

(nr 727) om kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den G december 1946 om kommunal

fondbildning1 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8 §.

Fonds medel skola vara på betryggande

sätt anbragta, kommun obetaget

att nyttja fondens medel i stället

för belopp, som kommunen jämlikt

Konungens medgivande eller eljest

äger upplåna. Kassaförlagsfond

må jämlikt sitt ändamål nyttjas utan

hinder av den inskränkning som nu

stadgats. Därutöver må kommunen

nyttja fonds medel allenast efter Konungens

tillstånd. Vid anbringande

eller nyttjande av fonds medel skall

tillses, att medlen vid behov äro tillgängliga.

Fonds medel — — — omyndigs

medel.

Vad nu---än penningmedel.

Föreslagen lydelse:

8 §•

Fonds medel skola vara på betryggande

sätt anbragta, kommun obetaget

att nyttja fondens medel i sin

verksamhet. Vid anbringande eller

nyttjande av fonds medel skall tillses,

att medlen vid behov äro tillgängliga.

Fonds medel — — — omyndigs

medel.

Vad nu---än penningmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

1 Senaste lydelse se 1952: 363.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hedlund,

Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och inrikesdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om

vissa ändringar i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på

landet, m. m. och anför därvid följande.

Inledning.

Gällande bestämmelser om kommuns rätt att upptaga lån — varmed jämställes

ingående av borgen — återfinnes i 79 § lagen den 6 juni 1930 om

kommunalstyrelse på landet (LKL), 74 § lagen samma dag om kommunalstyrelse

i stad (LIvS) samt 63 § lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm. Såsom huvudregel gäller enligt dessa lagrum, att beslut

om lån eller borgen skall för att vinna bindande kraft underställas Konungens

prövning och fastställelse (79 § 1 mom. LKL och 74 § 1 mom. LKS).

Från regeln finnes vissa undantag, av vilka de viktigaste avser den s. k.

underställningsfria lånerätten samt vissa ansvarighetsåtaganden för statslån

(2 mom. av angivna lagrum). En närmare redogörelse för nu gällande

bestämmelser torde få lämnas i det följande Hd behandlingen av vederbörande

spörsmål.

Kommunallagskommittén1 framlade i betänkande den 4 februari 1952

(SOU 1952: 14) förslag till kommunallag m. m. Kommittén har i sitt förslag

till ny kommunallag förordat, att bestämmelserna om kommunernas lånerätt

erhåller sin plats i kommunallagens kapitel om drätseln, där övriga stad- 1

1 Kommittén, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1946,

bestod av ledamoten av riksdagens andra kammare E. Fast, tillika ordförande, ledamoten av

riksdagens första kammare K. R. Bergh, ledamoten av riksdagens andra kammare H. Holmberg,

direktören i svenska landskommunernas förbund S. Larsson, ledamöterna av riksdagens andra

kammare Y. Larsson och J. W. Pettersson, ledamöterna av riksdagens första kammare E. Sjödahl

och F. Thun samt landssekreteraren O. Åkesson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

ganden om täckande av kommuns medelsbehov intagits. I samband med att

lånebestämmelserna överförts dit har kommittén ändrat deras inbördes ordning

så, att den upplåning och de borgensåtaganden, som ej erfordrar Kungl.

Maj :ts tillstånd, först behandlas i en särskild paragraf (59 §). Därefter stadgas

i en följande paragraf (60 §), att kommun i övrigt må upptaga lån eller

ingå borgen med Konungens medgivande. Nämnda bestämmelser har i likhet

med den föreslagna nya kommunallagen av kommittén förordats skola

träda i kraft den 1 januari 1955.

I vad avser kommunernas lånerätt föreslår kommunallagskommittén ett

sdopande av den lånerätt, som i gällande lag gjorts beroende av skattetryckets

höjd. I stället har den enbart på skatteunderlaget beroende underställningsfria

lånerätten något utvidgats, varjämte kommun beretts möjlighet

att nyttja medel ur sina fonder, utan att den underställningsfria lånerätten

därför skall anses tagen i anspråk.

Beträffande den enbart av skatteunderlaget beroende underställningsfria

lånerätten föreslår kommittén, att denna lånerätt höjes från tre till fyra

kronor per skattekrona för borgerlig kommun i allmänhet och, från fyra till

sex kronor per skattekrona för stad, som ej deltar i landsting. Motiveringen

till att den av skattetrycket beroende lånerätten strykes är, att denna blir

onödig, när kommunerna i stället kan anpassa sin lånerätt efter storleken

av fondkapitalet. Höjningen av den återstående fria lånerätten från tre

till fyra resp. fyra till sex kronor anföres vara motiverad av att den kommunala

ortsavdragsreformen reducerar skatteunderlaget samt av att för

de städer, som ej deltager i landsting, landstingsuppgifterna medfört en ekonomisk

belastning.

I de över kommunallagskommitténs betänkande avgivna remissutlåtandena

av statskontoret, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs

län samt vissa kommuner har kommitténs förslag rörande den underställningsfria

lånerätten i huvudsak tillstyrkts.

Kommunlåneutredningen1, som den 15 november 1952 avgivit infordrat

utlåtande över kommunallagskommitténs förslag rörande kommunernas

lånerätt och därmed sammanhängande frågor, har i stort sett anslutit sig

till kommunallagskommitténs förslag. Utredningen har emellertid ansett,

att kommitténs lagförslag bör kompletteras på så sätt, att Kungl. Maj:t

får möjlighet att generellt medgiva kommunerna rätt att åtaga sig ansvar

gentemot bank eller annan kreditinrättning dels för byggnadskreditiv åt

bostadsföretag, till vilket utgår statligt lån, dels för sekundärlån för bostadsföretag,

till vilket statligt tertiärlån beviljats. Vidare föreslår utredningen,

att kommunerna — i den omfattning och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer

— erhåller underställningsfrihet i fråga om lån, som beviljats av

annan statlig myndighet än Kungl. Maj :t. Utredningen hemställer därjämte, 1

1 Utredningen, som tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 april 1951,

består av regeringsrådet O. H. Klackenberg, tillika ordförande, f. d. borgmästaren G. Fant och

sekreteraren hos svenska landskommunernas förbund S. A. Järdler.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

att kommunallagskommitténs förslag angående kommunernas underställningsfria

lånerätt med av utredningen förordade modifikationer och kompletteringar

måtte åntggas med tillämpning redan från och med den 1 juli

1953.

Vidare har svenska stadsförbundets styrelse i en till Kungl. Maj :t ställd,

den 27 oktober 1952 dagtecknad skrift gjort framställning om ändrade

bestämmelser för kommunernas underställningsfria lånerätt. Stadsförbundets

styrelse förklarar sig icke kunna godtaga den av kommunallagskommittén

föreslagna utformningen av den underställningsfria lånerätten. Enligt

styrelsens mening borde gränserna för lånerätten bestämmas till sex

kronor per skattekrona för borgerlig kommun i allmänhet och till åtta

kronor per skattekrona för stad, som ej deltager i landsting. I andra hand

har styrelsen hemställt, att de för den nuvarande »femåriga» lånerätten

gällande utdebiteringsgränserna provisoriskt måtte uppräknas till för stad,

som ej deltager i landsting, 14 kronor och för annan kommun 13 kronor

per skattekrona. Stadsförbundets styrelse anser jämväl att förenämnda

förslag bör bringas i tillämpning från och med den 1 juli 1953.

Statskontoret har avgivit infordrat utlåtande över kommunlåneutredningens

remissvar i fråga om kommunallagskommitténs betänkande samt över

svenska stadsförbundets styrelses framställning, varjämte fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret efter remiss inkommit med yttranden

i ärendet.

Den underställningsfria lånerätten.

A. Gällande bestämmelser.

Kommunallagarnas bestämmelser om den underställningsfria lånerätten

erhöll sin nuvarande lydelse genom lag den 18 juni 1937, som trädde i kraft

den 1 januari 1938. Enligt de tidigare gällande reglerna erfordrades för

landskommun icke underställning av lånebeslut, där ej till följd av beslutet

sammanlagda beloppet av kommunens utan underställning skedda upplåning

översteg skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tio

gånger antalet av de skattekronor och skatteören, varefter kommunalutskylder

skolat utgöras för sistförflutna året, och, å andra sidan, den summa,

som för nämnda år beslutats skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

Motsvarande bestämmelser för stad var likalydande, dock med tillägg,

att i den summa som beslutats skola anskaffas genom uttaxering icke skulle

inräknas de belopp, som avsåg folkskoleväsendet. De sakkunniga, vars

förslag till nya bestämmelser i fråga om kommunernas fria lånerätt (SOU

1936: 35) låg till grund för lagstiftning i ämnet, framhöll att den fria lånerätten

företrädesvis nyttjades för två olika ändamål, nämligen dels för att

tillgodose kommunernas behov av kassaförlag och dels för att kommun utan

underställning skulle kunna finansiera ett företag av viss varaktighet med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

13

fördelning av kostnaderna på några år. Med hänsyn härtill fann de sakkunniga

det naturligt att lösa frågan om den underställningsfria lånerätten på

det sätt, att för de borgerliga primärkommunerna fastställdes dels en fri

lånerätt avsedd även för kommuner med hög utdebitering, dels en fri

lånerätt enligt ungefär samma grunder som de tidigare gällande. För landskommunernas

del borde därvid jämväl beaktas skillnaden mellan de kommuner,

vilka omhänderhade folkskoleväsendet, och övriga kommuner. Vidare

ansågs det lämpligt och billigt, att städer, som ej deltog i landsting, erhöll

en något större fri lånerätt än övriga kommuner.

De nu gällande lagbestämmelserna (79 § 2 mom. LKL, 74 § 2 mom. LKS)

i ämnet, som i här berörda delar helt överensstämmer med de sakkunnigas

förslag, innebär att kommun utan underställning äger upptaga lån med

en löptid av högst ett år intill ett sammanlagt belopp motsvarande för stad,

som ej deltager i landsting, högst fyra gånger antalet skattekronor samt i

annan kommun högst tre gånger samma antal. Därutöver äger kommun att

utan underställning upptaga lån — att återbetalas inom fem år och, därest

lånetiden är mer än ett år, årligen avbetalas — till ett sammanlagt belopp,

som varierar med utdebiteringen på det sätt, att, om den under nästföregående

år fastställda utdebiteringen ej överstiger i kommun, som omhänderhar

folkskoleväsendet, sju kronor och i annan kommun sex kronor, det

sammanlagda lånebeloppet, likgiltigt om stad deltar i landsting eller ej,

högst får motsvara tre kronor för varje skattekrona, överstiger utdebiteringen

sju resp. sex kronor per skattekrona, minskas lånerätten i motsvarande

mån för att vid en utdebitering av nio resp. tio kronor helt upphöra.

Har en kommun, som omhänderhar folkskoleväsendet, en utdebitering för

löpande år å exempelvis kronor 8: 50 per skattekrona och ett skatteunderlag

enligt under nästföregående år fastställd taxering av 100 000 skattekronor,

utgör sålunda den underställningsfria »ettåriga» lånerätten 300 000

kronor och den »femåriga» 150 000 kronor.

Kommunernas rätt att utan underställning upptaga lån beskäres emellertid

i större eller mindre grad genom bestämmelse om att lånerätten skall

anses vara tagen i anspråk, om kommunen jämlikt lagen om kommunal

fondbildning nyttjar medel från annan kommunen tillhörig fond än kassaförlagsfond

i stället för belopp, som kommunen äger upplåna.

Med lån avses såsom redan nämnts även borgen. Genom särskild bestämmelse

har emellertid kommun vid förvärv av intecknad egendom utan underställningsskyldighet

rätt att övertaga betalningsansvaret även för sådan

i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid än

fem år eller i annan ordning.

B. Kommunallagskommitténs förslag.

Kommunallagskommittén framhåller till en början, att nu gällande bestämmelsers

sammankoppling av upplåning och fondbildning på ett besvärande

sätt har komplicerat den kommunala redovisningen och även i övrigt

visat sig mindre lämplig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

I detta hänseende framhåller kommittén, att det av gällande lagbestämmelser

icke tydligt framgår, vad som skall innefattas i uttrycket »nyttja

fondmedel». Kommittén anför vidare.

Av 8 § fondbildningslagen synes man kunna sluta, att fondmedel, som

icke äro anbragta på sätt i detta lagrum angives, skola anses vara av kommunen

nyttjade. Men även bestämmelserna om hur fondmedlen skola anbringas

ha givit anledning till olika tolkningar. Äro medlen anbragta i lagens

bemärkelse, om kommunen har motsvarande tillgodohavanden hos

bank, å postgirokonto o. s. v., eller endast när fondernas tillgångar äro skilda

från kommunens övriga tillgångar? För bedömande av denna fråga kan

viss ledning hämtas ur följande uttalande i en år 1936 avgiven P. M. rörande

lagstiftning om kommunal fondbildning (s. 15):

Vad särskilt angår pensionsfond skulle kunna ifrågasättas föreskrift, att

dess medel skola, till beredande av ökad trygghet åt tjänstemännen, hållas

avskilda från kommunens övriga tillgångar. Eftersom tjänstemännen hava

kommunens skatteunderlag till säkerhet för sina anspråk å kommunen, har

dock en sådan föreskrift ej ansetts erforderlig. Å andra sidan bör, där det

anses lämpligt, ej blott beträffande pensionsfond utan även i fråga om annan

fond kunna i stadga intagas bestämmelse om medlens avskiljande ävensom

föreskrifter om förvaltningen i övrigt, vilka avvika från vad som eljest

skulle gälla. Fond, varom här är fråga, bör med andra ord kunna erhålla

karaktär av »särskilt förvaltad fond», under det att övriga fonders tillgångar

utan avskiljande upptagas bland kommunens övriga medel.

Även om berörda uttalande, anför kommunallagskommittén vidare, kan

åberopas till stöd för uppfattningen att fondmedel icke behöver vara särskilt

anbragta, är det med denna tolkning av ifrågavarande bestämmelser

svårt att förstå, varför icke kontanta medel i kommunens kassa jämställts

med tillgodohavanden hos bank och å postgirokonto. Man kan vidare hänvisa

till att tabellen för balansräkningar i formuläret till den kommunala

finansstatistiken för städer uppställts så, att anbragta fondmedel skall redovisas

i en post utan sammanblandning med kommunens övriga tillgångar.

Mot de nuvarande bestämmelserna kan enligt kommunallagskommittén

göras gällande, att det synes vara inkonsekvent att nyttjandet av fondmedel

återverkar på den fria lånerätten men ej nyttjandet av andra kommunen

tillhöriga medel. Kommittén fortsätter.

Denna olikhet framträder särskilt vid jämförelse med reserverade medel

å låne- och fondstat, vilka väsentligen äro av samma karaktär som fondmedel.

Vidare kan framhållas, att vissa fonder — t. ex. hamnfond och gravunderhållsfond

— äro undantagna från bestämmelserna i fondbildningslagen,

sålunda även från dess regler om fondmedels nyttjande. Det ter sig

också egendomligt, att kommun äger genom beslut i vanlig ordning taga i

anspråk medel ur t. ex. förnyelsefond eller försäljningsmedelsfond för anskaffande

av anläggningstillgång men däremot icke tillfälligt nyttja medel

ur dessa fonder för samma ändamål, om gränsen för den fria lånerätten

därigenom skulle överskridas. Särskilt anmärkningsvärt är, att skatteregleringsfonden,

som får användas för löpande behov, icke kan nyttjas t. ex. för

fördelning av kostnaderna för anskaffning av en anläggningstillgång på

några år, utan att den fria lånerätten tages i anspråk.

s. 15 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj.ts proposition nr 98.

15

Kommunallagskommittén påpekar slutligen, att åt landstingen givits en

väsentligt större frihet att upptaga lån utan underställning än som tillkommer

de borgerliga primärkommunerna och således även de städer, som icke

deltager i landsting. För landstingen gäller nämligen, att de har rätt att i

obegränsad omfattning upptaga lån, ställda på återbetalning inom fem år.

På grund härav får fondbildningslagens bestämmelse om att kommun må

nyttja fonds medel i stället för belopp, som kommunen jämlikt Konungens

medgivande eller eljest äger upplåna, icke samma betydelse för landstingen

som för andra kommunbildningar. Häri torde man enligt kommittén ha

att söka anledningen till att landstingslagen i motsats till övriga kommunallagar

icke innehåller någon bestämmelse om att kommunens lånerätt

anses tagen i anspråk, då den nyttjar medel från annan kommunen tillhörig

fond än kassaförlagsfond.

På nu anförda skäl har kommunallagskommittén funnit sig böra föreslå,

att den fria lånerätten icke skall inskränkas, då kommun nyttjar egna till

fonder avsatta medel. Den ökning av den fria lånerätten, som skulle bli

en följd härav, kan enligt kommittén givetvis motverkas genom att reglerna

för densamma ändras.

Den nuvarande konstruktionen av dessa regler har, erinrar kommittén,

motiverats med att alla kommuner, således även de skattetyngda, bör ha

tillgång till viss fri lånerätt för att tillgodose behovet av kassaförlag. För

detta ändamål är den av skattetrycket oberoende lånerätten i första hand

avsedd. Därutöver kan behov av fri lånerätt föreligga för att kommun skall

kunna på högst fem år fördela kostnaderna för finansiering av mera varaktiga

tillgångar. Då en förutsättning härför ansetts vara, att kommunen har

en stark ekonomi, har den fria lånerätten delvis gjorts beroende av skattetrycket

inom kommunen.

Kommunallagskommittén framhåller, att den av skattetrycket beroende

fria lånerätten som en följd av den allmänna stegringen av kommunalskatten

under senare år alltmer förlorat sin betydelse, och ett mycket stort

antal kommuner har uppnått en utdebitering per skattekrona, som överstiger

de för denna del av den fria lånerätten angivna högsta gränserna. Om

denna del av lånerätten skall bibehållas och i fortsättningen bli av samma

värde för kommunerna som tidigare, måste enligt kommittén den utdebiteringssiffra,

som anger den övre gränsen för lånerätten, ej oväsentligt

höjas. Kommitténs förslag om att kommunerna skall få rätt att nyttja fondmedel

utan att den underställningsfria lånerätten därigenom inskränkes ställer

emellertid denna fråga i ett nytt läge. Om detta förslag genomföres, bör

kommun icke äga att i samma omfattning som tidigare utan underställning

upptaga lån. Begränsningen synes lämpligen kunna ske på det sätt, att

den av skattetrycket beroende lånerätten borttages. De skäl, som föranlett

en reglering av den fria lånerätten efter skattetrycket, kan enligt kommittén

även åberopas för att i stället anpassa den efter storleken av det kapital

som en kommun samlat i fonder. Ju större fonderna är, desto bättre är

kommunens betalningsberedskap. Det synes därför kommittén rimligt, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

kommuner som förfogar över stora fonder skall äga större möjligheter än

andra kommuner, som icke på samma sätt stärkt sin ekonomi, att utan

underställning täcka sitt behov av kassaförlag eller fördela kostnaderna för

finansiering av anläggningstillgångar på högst fem år.

Beträffande reglerna för den fria lånerätt, som härefter skulle kvarstå,

har man enligt kommunallagskommittén att beakta, att den av 1950 års

riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen kommer att

föranleda minskat kommunalt skatteunderlag (minskat antal skattekronor).

För att den fria lånerätten icke härigenom skall beskäras, bör reglerna

för densamma jämkas. Att fixera gränserna så, att omfattningen av

lånerätten blir exakt densamma som före ortsavdragens höjning, låter sig

självfallet icke göra, utan man får nöja sig med en ungefärlig beräkning.

Kommittén nämner i detta sammanhang, att i ortsavdragskommitténs betänkande

(SOU 1950: 5 s. 69 o. ff.) redovisas vissa statistiska undersökningar

beträffande verkningarna å skatteunderlaget av höjda kommunala ortsavdrag.

Undersökningarna, som omfattat 88 landskommuner och 7 städer,

har skett på grundval av skatteunderlaget vid 1948 års taxering och alltså

avsett inkomstförhållandena 1947. För de berörda kommunerna beräknas

bortfallet av skattekronor till i medeltal 15,i procent. Såsom förut nämnts

avser den av utdebiteringen oberoende fria lånerätten enligt gällande regler

ett belopp motsvarande en utdebitering av fyra kronor per skattekrona

i stad, som ej deltager i landsting, och en utdebitering av tre kronor per

skattekrona i övriga kommuner. Kommittén föreslår, att dessa gränser höjes

till sex respektive fyra kronor per skattekrona. Den procentuellt större

höjningen för städer, som ej deltager i landsting, har synts kommittén motiverad

av den ekonomiska belastning, som landstingsuppgifterna medför

för dessa städer.

Kommunallagskommittén erinrar, att den i förslaget till ny kommunallag

föreslagit nya regler för anslagstäckning genom flerårig utdebitering,

vilka är strängare än de nu gällande. Fastställes dessa regler, bör man enligt

kommittén kunna låta den kvarstående fria lånerätten avse lån, ställda

att återbetalas genom årliga avbetalningar inom fem år. Detta skulle för

kommunerna innebära en lindring i de olägenheter, som uppkommer, när

lånerätten minskar på grund av sjunkande skatteunderlag.

Kommunallagskommitténs förslag till nya bestämmelser om kommunernas

lånerätt har, såsom tidigare nämnts, erhållit sin plats i den föreslagna

kommunallagens kapitel om drätseln. Stadgandena återfinnes i förslagets

59 och 60 §§, av vilka paragrafer den förstnämnda behandlar den upplåning

och de borgensåtaganden, som ej erfordrar Kungl. Maj :ts tillstånd, samt

den sistnämnda upptar bestämmelser om att kommun i övrigt må upptaga

lån eller ingå borgen med Konungens medgivande. De föreslagna stadgandena

har erhållit följande lydelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Lånerätt.

17

59 §.

Kommun äger upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande för

varje å kommunen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående

år fastställda taxeringen en utdebitering av sex kronor, såvitt angår i landsting

ej deltagande stad, och en utdebitering av fyra kronor, såvitt angår

annan kommun. Lån, som här avses, skall vara ställt att återbetalas inom

fem år och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock

må kommun vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar

även för sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom

längre tid eller i annan ordning.

Kommun äger ock upptaga lån, vilket enligt uttryckligt beslut skall användas

för att gälda äldre lån och skall återbetalas inom de betalningsterminer,

som gälla för det äldre lånet.

Med lån avses i denna paragraf även borgen.

I enlighet med gällande bestämmelser om lån av statsmedel äger kommun

åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som beviljas annan än

kommunen, där ej fråga är om borgen, vilken enligt sådana bestämmelser

må godtagas i stället för inteckningssäkerhet.

60 §.

Med Konungens medgivande, må kommun upptaga lån eller ingå borgen

även i andra fall än i 59 § sägs.

Av Konungen meddelat beslut att bevilja kommun lån av statsmedel skall

anses innefatta jämväl tillstånd att upptaga lånet.

C. Kommunlåneutredningens utlåtande.

Kommunlåneutredningen förklarar sig i huvudsak kunna ansluta sig till

den av kommunallagskommittén föreslagna utformningen av kommunernas

lånerätt i den nya kommunallagen. Den föreslagna vidgningen av den

underställningsfria femåriga lånerätten är enligt utredningens mening påkallad

såväl av förändringarna i de kommunala skatteunderlagen och utdebiteringarna

som av ökningen i kommunernas verksamhet under sista

årtiondena samt synes utredningen vara väl avvägd. Av väsentlig betydelse

lör den reala omfattningen av den underställningsfria lånerätten är, framhålles

vidare, givetvis förslaget om borttagande av hindren för ett nyttjande

av kommunernas egna fondmedel utan att den i lagen reglerade underställningsfria

lånerätten därigenom tages i anspråk. Utredningen fortsätter.

I praktiken lär det redan nu inom en del kommuner förekomma, att även

andra fonder än kassaförlagsfonder ingå i rörelsen utan beaktande av föreskrifterna

i 79 § 2 mom. fjärde stycket LKL (och motsvarande lagrum i

övriga kommunallagar) och 8 § kommunala fondbildningslagen. Även om

kommittéförslaget på denna punkt för dessa kommuner icke innefattar

mera än en legalisering av rådande förhållanden, hälsar utredningen förslaget

härutinnan med tillfredsställelse. Det synes tilltalande att sådana

kommuner, som byggt upp reserver för framtiden i form av större investe2

Bihctng till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 9S.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

rings- och skatteregleringsfonder, i större utsträckning än andra få möjlighet

att ombesörja sina angelägenheter på egen hand genom att delvis

slippa besväret att underställa Kungl. Maj :t varje särskild lånefråga. En

fördel härav är att finansdepartementets lånebyrå samtidigt beredes en

viss avlastning i arbetet.

Vad angår tidpunkten för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om

kommuns lånerätt uttalar kommunlåneutredningen, att läget inom ett stort

antal kommuner för närvarande är sådant, att nya bestämmelser om lånerätt

av i huvudsak den av kommunallagskommittén angivna utformningen

bör genomföras tidigare än vad kommittén förordat för den nya kommunallagens

ikraftträdande. Kommunlåneutredningen föreslår därför, att bestämmelser

av angivet innehåll införes att gälla fr. o. m. den 1 juli 1953. Detta

torde enligt kommunlåneutredningen lämpligast kunna ske genom ändringar

av 79 § 2 inom. LKL och motsvarande lagrum i LKS och den för

Stockholm gällande kommunallagen samt av 8 § kommunala fondbildningslagen.

Utredningen, som utarbetat förslag till sådana ändringar i kommunallagarna

och fondbildningslagen, har härtill knutit följande kommentarer.

Fjärde stycket i 79 § 2 mom. LKL, som inskränker den underställningsfria

lånerätten i samma mån som fondmedel nyttjas, bör utgå. Motsvarande

ändring bör göras i 8 § kommunala fondbildningslagen. Därvid tillägges en

bestämmelse, som ger uttryck åt kommunallagskommitténs uppfattning, att

fond må nyttjas i den kommunala verksamheten. Ändringen i 8 § fondbildningslagen

kommer då att bli gällande även för församlingar, vilkas lånerätt

ej ändras, men kommer för dessa ej att få någon saklig betydelse, eftersom

ingen ändring göres i stadgandet, att den underställningsfria lånerätten

inskränkes i samma mån som fondmedel nyttjas (66 § 2 mom. LFS). Denna

lösning synes mera tilltalande än att åt 8 § gives en särskild formulering att

gälla för städer och landskommuner och en annan formulering att gälla för

församlingar. För landstingen har den föreslagna ändringen av 8 § ej heller

någon saklig betydelse, eftersom de ha en obegränsad underställningsfri

lånerätt.

D. Svenska stadsförbundets styrelses framställning.

Svenska stadsförbundets styrelse erinrar inledningsvis att gällande regler

om kommuns lånerätt i sin tillämpning erbjuder vissa tolkningssvårigheter

samt anför vidare.

Detta gäller i första rummet reglerna om den »femåriga» lånerätten, som

icke för lekmännen framstå såsom lättfattliga. Även undantaget för i fastighet

intecknad gäld har blivit föremål för olika tolkningar. Av lagens förarbeten

framgår visserligen, att undantaget endast gäller lånetidens längd

och formen för lånet — kravet på amorteringslån upprätthålles ej. Men

denna tolkning synes ej ha blivit allmänt accepterad. Eljest borde nämligen

fastighetsförvärv i städer med högre utdebitering än 10 kronor per skattekrona

regelmässigt föranleda lånetillståndsansökningar, vilket dock ej plägat

ske. Att en dylik mot lagstiftarens intentioner stridande praxis slagit

igenom torde ha samband med att någon kontroll av de återverkningar över
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

tagandet av fastighetsinteckningar kan ta på den underställningsfria lånerättens

omfattning icke iåter sig göra. Något liknande gäller i själva verket

även för kommunens nyttjande av fondmedel. Visserligen torde kreditinrättningarna

vid låneansökningar inom den underställningsfria lånerättens ram

i eget intresse jfr utgången av NJA 1930 ref. 111 — regelmässigt infordra

uppgifter rörande den omfattning, i vilken kommunerna nyttja till andra

fonder än kassaförlagsfond avsatta medel. Men det är att observera, att kommunerna

vid besvarandet av de begärda uppgifterna icke torde känna sig

skyldiga uppge, i vad mån fondmedel tillfälligt tagas i anspråk i rörelsen.

Vidare uteblir varje kontroll från kreditinrättningarnas sida i det fall kommunen

först till fullo på den allmänna lånemarknaden utnyttjar den underställningsfria

lånerätten för att därefter övergå till att använda fondmedel.

En revision av reglerna för den underställningsfria lånerätten finner

svenska stadsförbundets styrelse av här angivna grunder påkallad redan av

formella skäl. Ännu starkare talar emellertid enligt styrelsens mening realskäl

för en ändring av reglerna. Styrelsen framhåller.

Då reglerna om den av skattesatsen beroende underställningsfria lånerätten

år 1938 maximerades till 3 kronor för varje skattekrona, hade blott 9

städer en utdebitering till den borgerliga kommunen av 10 kronor eller mer

per skattekrona. Utdebiteringen i flertalet städer låg så väsentligt därunder,

att den ej alls eller blott föga beskar den »femåriga» underställningsfria

lånerätten. Medelutdebiteringen till borgerlig kommun per skattekrona i

rikets städer utgjorde vid denna tid 7:20. Om man, vilket i detta sammanhang

synes riktigare, tar medeltalet av de i de olika städerna fastställda

skattesatserna, får man ett något högre tal, 7: 28 (bortsett från Haparanda

stad, som med en utdebitering av hela 18: 65 per skattekrona intog en klar

undantagsställning).

Sedan dess har den kommunala utdebiteringen undergått en betydande

stegring. Antalet städer med högre utdebitering än 10 kronor är f. n. 32 och

i ett mycket stort antal av övriga städer ligger utdebiteringen i närheten av

10-kronorsstrecket. Medeltalet av de i fjol för rikets 133 städer fastställda

skattesatserna utgjorde 9: 02. Pressnotiser rörande höstens kommunala utdebiteringsbeslut

visa, att ytterligare skattehöjningar på många håll ej kunnat

undvikas. Medeltalet av i 122 städer för nästa år beslutade skattesatser

är 9: 31, vilket tal alltså med mer än 2 kronor överstiger motsvarande tal

för år 1938.

Orsakerna till de stegrade skattesatserna är enligt styrelsens mening flera,

framförallt den kommunala verksamhetens ökade omfattning och konsekvenserna

av penningvärdesförändringen. Till närmare belysning härav anföres

i huvudsak följande.

Den ökade kommunala verksamheten är ett resultat dels av nya kommunala

initiativ, dels av nya av staten ålagda uppgifter. Inflationen har medfört

ökade lönekostnader, i många fall ökad andel i finansiering av ålagd

statlig verksamhet, samt resulterat i allmänna kostnadsstegringar. Såsom

ytterligare anledning till skattehöjning innevarande år kunna de av statsmakterna

beslutade tvångsavsättningarna till skatteregleringsfond samt det

genom ortsavdragsreformen reducerade skatteunderlaget anföras. I intet av

dessa fall kunna kommunerna ensamma anses vållande till utgiftsstegringarna.

Allra minst gäller detta för de stegringar, som härröra från penningvärdets

försämring. Att kommunernas ekonomiska ställning det oaktat förblivit

relativt god sammanhänger med att inflationen förlupit parallellt med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

en exceptionell högkonjunktur. Härigenom har nämligen både kommunernas

utgifter och — med viss eftersläpning — deras skatteunderlag ökat. Men

för omfånget av den »femåriga» underställningsfria lånerätten har utvecklingen

fått en destruktiv effekt. För flertalet kommuner har denna lånerätt

blivit betydelselös.

Stadsförbundets styrelse erinrar om, att enligt motiven till reglerna för

den underställningsfria lånerätten denna lånerätt i första hand skall anlitas

för att skaffa kommunerna kassaförlag, i andra hand för att på flera år

fördela kostnaderna för ekonomiskt krävande anläggningar. Särskilt under

de båda sista åren har, framhåller förbundet, det labila ekonomiska läget

stundom ställt enskilda kommuner och särskilt städer inför likviditetssvårigheter

på grund av oberäknade driftkostnadsstegringar, alltså situationer

då tillgång på underställningsfri lånerätt för anskaffande av kassaförlag

skulle varit av största värde. Styrelsen uttalar vidare.

Inte heller dessa likviditetssvårigheter kunna anses självförvållade. Till

den pågående inflationen, som gång efter annan kastat under budgetarbetet

gjorda kostnadsberäkningar över ända, har kommit ökade krav på förskottering

av kommunala medel till utbetalningar av rent statliga förmåner,

som rests från allt fler statliga myndigheter. Självfallet ha dessa förskottsutbetalningar

på ett ofta elakartat sätt skärpt likviditetssvårigheterna. I fall

av likviditetssvårigheter står för kommunen vägen öppen att hos Kungl.

Maj :t begära lånetillstånd. Men det får inte förbises, att denna väg dels är

förenad med en tidsutdräkt, som vid ringa tillgång på utlåningsmedel hos

kreditinrättningarna kan äventyra lånemöjligheten, dels ställer den lånetillståndsprövande

instansen utan egentligt val.

Möj lighet till underställningsfri lånerätt i syfte att på en ej alltför^ lång

tidsperiod fördela kostnaderna för finansiering av mera varaktiga tillgångar

får betydelse, när kommun under löpande år ställes inför nya, i staten ej

förutsedda investeringsbehov av relativt kortfristig natur, såsom exempelvis

anskaffande av mera kostnadskrävande inventarier. Under senaste tid

har brist på underställningsfri lånerätt för dylika ändamål i icke så få fall

tvungit kommuner med en utdebitering på mer än 10 kronor att söka tillstånd

till upptagande av lån på fem år. För kommun med lägre utdebitering,

som haft fonder, har i dessa fall möjlighet stått öppen att för några

år nyttja eget fondkapital. En gräns för sådant mer varaktigt fondmedelsnyttjande

har dock legat däri, att nyttjandet fått hållas inom den underställningsfria

lånerättens allmänna ram. Ej heller i fall av nyssnämnt slag

av lånetillståndsansökningar lär den lånetillståndsprövande myndigheten ha

orsak att — då det gäller kommuner, som av gammalt nyttjat sin underställningsfria

lånerätt för sådana ändamål men på grund av den »femåriga»

lånerättens bortfall ej längre kunna göra detta — förvägra kommun begärt

lånetillstånd.

Den underställningsfria lånerättens otillräcklighet i nuvarande läge har,

enligt vad styrelsen framhåller, vid olika tillfällen uppmärksammats och

varit föremål för överväganden inom stadsförbundets finansråd. Den omständigheten,

att kommunallagskommittén i sitt avgivna betänkande föreslagit

ändrade bestämmelser om underställningsfri lånerätt, har emellertid

föranlett uppskov med ärendets vidare behandling i avvaktan på förbundets

allmänna ställningstagande till ifrågavarande betänkande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

Till kommunallagskommitténs förslag, att den underställningsfria lånerättens

beroende av skattesatsen helt skall upphöra, ansluter sig stadsförbundets

styrelse. Denna reform ligger enligt styrelsen helt i linje med den

väg kommittén slog in på, då kommittén i sitt betänkande I föreslog avskaffande

av kravet på kvalificerad majoritet för vissa beslut i kommuner med

hög utdebitering.

Likaledes tillstyrker styrelsen, att tidsvillkoren för den nya underställningsfria

lånerätten utformas på sätt kommittén föreslagit. Härigenom

bringas bestämmelsen i klar korrespondens med det för övertagande av inteckningsansvar

vid fastighetsförvärv avsedda undantaget.

Beträffande omfattningen av den föreslagna underställningsfria lånerätten

anser styrelsen emellertid, att vägande invändningar kan göras samt

anför.

För en kommun, som saknar egna fonder av slörre betydelse, men i stället

har en lag utdebitering, medföra de nya reglerna, att den hittillsvarande

underställningsfria lånerätten avsevärt beskäres. För kommuner, vilka förfoga

över fondmedel, innebär den föreslagna reformen en icke oväsentlig

utvidgning av den underställningsfria lånerätten av särskild betydelse i sådana

fall, då kommunen för någon längre tid önskar nyttja fondmedel för

något kortfristigt investeringsändamål. Huruvida rätten att fritt nvttja fondmedel

i praktiken också betyder ökade möjligheter att möta likviditetssvårigheter,

torde dock kunna ifrågasättas. Fondmedlen betraktas i kommunerna

icke såsom något dött kapital utan göras fruktbärande i rörelsen. De

flesta kommuner, som råka i likviditetssvårigheter, ha därför redan tagit

sitt disponibla fondkapital i anspråk såsom tillfälligt kassaförlag, oberoende

av om fonderna utgöra kassaförlagsfonder eller ej. Härtill kommer, att

man, om den nuvarande högkonjunkturen förbytes i en långvarig depression,

knappast kan räkna med att ens för de kommuner, som nu ha fonder

av mera betydande omfattning, något fondkapital att tillfälligt nyttja såsom

kassaförlag eller för finansiering av kortfristiga investeringsobjekt kommer

att stå till förfogande. Ur dessa synpunkter kan det ifrågasättas, om

kommunallagskommitténs förslag på denna punkt betyder någon större vinning

för kommunerna. Reellt sett innebär förslaget för flertalet kommuner

endast en legalisering av fondkapitalets faktiska nyttjande såsom kassaförlag.

Att såsom kommittén gjort åberopa denna legalisering såsom skäl

för en beskärning av den underställningsfria lånerätten låter sig därför icke

göra.

Då förslaget till 1936 års ändrade regler för underställningsfri lånerätt

framlades, anför stadsförbundets styrelse vidare, var de sakkunniga angelägna

om att understryka, att de icke avsåg att beskära omfånget av den

tidigare — alltsedan 1910 — gällande lånerätten (SOU 1936:35, s. 19).

Kommunallagskommitténs egen framställning vittnar om att ej heller denna

kommitté velat någon inskränkning i den underställningsfria kommunala

lånerätten såsom sådan. Om kommittén med bibehållande av gällande

regelsystem sett som sin uppgift att återställa värdet av denna lånerätt

till vad den var, då de nuvarande bestämmelserna fick sin slutliga utformning,

skulle emellertid kommittén känt sig skyldig att föreslå en höjning av

skattesatsgränserna med lägst två kronor, alltså från f. n. tio kronor till

lägst tolv kronor. När nu kommittén emellertid på enligt styrelsens mening

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

övertygande grunder föredragit att slopa den av skattesatsen beroende underställningsfria

lånerätten, borde konsekvensen därför ha blivit, att gränserna

för lånerätten satts till fem resp. sju kronor per skattekrona. Såsom kommittén

framhållit, bör emellertid kommunerna dessutom beredas viss ersättning

för i följd av ortsavdragsreformen förlorad underställningsfri lånerätt.

Denna reform påverkar den underställningsfria lånerätten, dels genom att

från och med 1954 års ingång minska det »ordinarie» skatteunderlag, som

ligger till grund för all sådan lånerätt, dels genom att redan nu framtvinga

utdebiteringshöjningar, som minskar den av skattesatsen beroende lånerätten.

För att den fria lånerätten icke skall beskäras på grund av den minskning

i skatteunderlaget, som ortsavdragsreformen föranleder, föreslår kommittén

en höjning av gränsen för den underställningsfria lånerätten med en

krona per skattekrona. Från sina utgångspunkter har kommittén saknat anledning

att överväga någon särskild ersättning för den hopkrympning av den

»femåriga» lånerätten, som inträtt på grund av att utdebiteringen av inkomstskatt

redan nu äger rum på ett reducerat skatteunderlag. I de förut

av styrelsen angivna talen fem och sju kan emellertid sådan ersättning anses

inbegripen. Godtages kommitténs resonemang på förenämnda punkt,

kommer man därför fram till att gränserna för den underställningsfria lånerätten

bör sättas icke till fyra resp. sex kronor utan till sex resp. åtta

kronor per skattekrona. Blott om så sker, kan det enligt styrelsen sägas,

att förslaget samtidigt ger full rättvisa åt alla kommuner och återställer

lånerättens realvärde.

I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av reglerna för den underställningsfria

lånerätten är enligt stadsförbundets styrelse läget för närvarande

sådant, att behövliga ändringar icke längre kan uppskjutas. I detta sammanhang

erinras, att den av skattesatsen beroende lånerätten efter den 1

januari 1954 kommer att undergå en dubbelsidigt, både på skatteunderlags-

och utdebiteringssidan verkande reduktion. Styrelsen föreslår därför,

att regler utformade på sätt kommittén föreslagit men med lånerätten

utökad till sex resp. åtta kronor per skattekrona genomföres med giltighet

från den 1 juli 1953. Skulle detta icke anses möjligt, föreslår styrelsen,

att de för den »femåriga» lånerätten gällande utdebiteringsgränserna provisoriskt

höjes till för stad, som ej deltager i landsting, 14 kronor och för

annan kommun 13 kronor per skattekrona.

E. Remissyttranden.

Statskontoret har ansett tveksamt, huruvida tillräckliga motiv föreligger

att för städer utanför landsting medgiva en procentuellt större höjning av

lånegränsen än för övriga kommuner. Statskontoret vill dock icke motsätta

sig bifall till kommittéförslaget i denna del. Även om de skäl, stadsförbundets

styrelse andragit som stöd för en ytterligare höjning av lånegränserna

■— inträdda förskjutningar i skatteunderlagen och skattesatserna — icke

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

23

kan frånkännas viss betydelse, hyser dock ämbetsverket starka betänkligheter

mot att kommunerna skulle erhålla en förmånligare underställningsfri

lånerätt än den kommunallagskommittén funnit påkallad. Kommitténs

förslag rörande omfattningen av den underställningsfria lånerätten står vidare

i direkt samband med att de sakkunniga funnit, att kommunerna borde

få rätt att nyttja fondmedel utan att denna lånerätt härigenom inskränktes.

Den omständigheten att — enligt vad handlingarna i ärendet utvisar — ett

genomförande av en dylik reform för vissa kommuner endast skulle innefatta

en legalisering av rådande förhållanden och sålunda i dessa fall sakna

praktisk betydelse, kan enligt statskontorets mening icke tagas till intäkt

för ett frångående av den reglering av den underställningsfria lånerätten,

sådan den utformats av kommunallagskommittén.

I anslutning till vad sålunda anförts anser sig statskontoret icke kunna

tillstyrka bifall till stadsförbundets styrelses hemställan om höjning av

gränserna för den underställningsfria lånerätten i den tilltänkta kommunallagen.

Ämbetsverket kan ej heller finna det tillrådligt att provisoriskt jämka

lånegränserna i nu gällande lagar.

Enligt fullmäktiges i riksbanken mening bör kommunernas fria lånerätt

i princip icke utvidgas utöver kommunallagskommitténs förslag. Fullmäktige

har dock förklarat sig icke vilja motsätta sig, att gränserna för den

underställningsfria lånerätten sättes till sex resp. åtta kronor i enlighet med

det av svenska stadsförbundets styrelse framförda förslaget.

Fullmäktige har vidare anslutit sig till svenska stadsförbundets styrelses

och kommunlåneutredningens uppfattning, att de nya bestämmelserna om

kommunernas lånerätt bör träda i kraft redan den 1 juli 1953.

I detta sammanhang har fullmäktige understrukit vikten av att kommunerna

— med hänsyn till de svårigheter, som för närvarande föreligger för

placering av kommunala reverslån samt emittering av obligationslån för

kommuner — icke gör andra kapitalkrävande investeringar än sådana, som

bedömes såsom oundgängligen nödvändiga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten bestående av ordföranden

herr H. Kling samt herrar P. S. Lindholm och B. Näsgård) uttalar, att den

allmänna stegringen av kommunalskatten under senare år, varigenom den

av skattetrycket beroende fria lånerätten alltmer förlorat i betydelse, jämte

ortsavdragsreformens genomförande även enligt fullmäktiges uppfattning

har aktualiserat behovet av en omläggning av reglerna för kommunernas

underställningsfria lånerätt, särskilt i vad avser den nuvarande femåriga

lånerätten. Fullmäktige anför vidare.

Att härvid åstadkomma rättvisast möjliga avvägning ställer sig självfallet

synnerligen svårt med hänsyn till den mångfald faktorer, som här spela in

och som göra hela det kommunala lånekomplexet mycket svåröverskådligt.

Härtill kommer, att uppgifter saknas, i vilken utsträckning kommunerna använt

sina fondmedel såsom kassaförlag. En viss försiktighet torde redan på

grund härav vara tillrådlig, när man slår in på nya vägar i fråga om kom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

munernas fria lånerätt. Fullmäktige ha därför ansett sig icke kunna tillstyrka

en så avsevärd höjning av gränserna för kommunernas underställningsfria

lånerätt, som stadsförbundets framställning åsyftar. En i riksgäldskontoret

verkställd beräkning, omfattande 88 städer, visar att även vid den

av kommunallagskommittén föreslagna höjningen skulle vid en tillämpning

av de föreslagna bestämmelserna från och med den 1 juli 1953 omedelbart

inträda en icke oväsentlig ökning — totalt 140 miljoner kronor — av den

underställningsfria lånerätten för dessa städer (en tillämpning av stadsförbundets

förslag skulle för samtliga städer innebära en ökning av den fria

lånerätten med över 400 milj. kronor) och detta oavsett den mera svårberäkneliga

inverkan, som frigivningen av fondmedel kan komma att få. Det bör

härvid understrykas, att den nämnda ökningen av den underställningsfria

lånerätten väsentligen faller på de städer, där behovet av en sådan ökning

till följd av skattetryckets höjning blivit mest framträdande. Förslagets genomförande

skulle sålunda innebära en ökning av nuvarande fria lånerätten

för samtliga sex städer utanför landsting, ävensom för mer än hälften av övriga

städer. Till belysande av förslagets verkningar må jämväl framhållas,

att den fria lånerätten för nämnda sex städer, vilken för närvarande på grund

av utdebiteringens storlek är de facto begränsad till en ettårig lånerätt av 4

kronor per skattekrona, skulle höjas till 6 kronor per skattekrona och kunna

avse lån upp till fem år.

En viss försiktighet vid avvägningen av kommunernas fria lånerätt finner

fullmäktige i riksgäldskontoret vara påkallad även med hänsyn till den

inverkan på lånemarknaden, som en utvidgning av denna lånerätt kan komma

att få. Varje ökning i förevarande hänseende är enligt fullmäktige självfallet

ägnad att ytterligare skärpa den redan nu hårda konkurrensen om de

alltför knappa sparmedlen. Fullmäktige erinrar om, att den lånerätt, varom

här var fråga, närmast avser att fylla kommunernas behov av kassaförlag

och möjliggöra för dem att under kortare tid med lånemedel finansiera vissa

investeringar, för vilka skattemedel slutligen skall tagas i anspråk. Fullmäktige

anser sig berättigade antaga, att den av kommunallagskommittén föreslagna

och av kommunlåneutredningen biträdda höjningen skall visa sig tillfyllest

för dessa speciella behov. Förslaget innebär ju också, påpekar fullmäktige,

att kommunerna skall få utan återverkan på den fria lånerätten

använda sina fondmedel för nyss nämnda ändamål. Om detta förslag, som

får anses vara av väsentlig betydelse i förevarande sammanhang och som

onekligen tillgodoser vissa rättvisesynpunkter, synes enligt fullmäktiges uppfattning

några delade meningar icke behöva råda.

Med åberopande av det anförda och med erinran tillika om att någon inskränkning

av kommunernas underställningspliktiga lånerätt nu ej ifrågasatts

tillstyrker fullmäktiges majoritet sålunda kommunallagskommitténs

ifrågavarande förslag, som fullmäktige i likhet med kommunlåneutredningen

funnit väl avvägt. Med hänsyn till likviditetsläget inom ett stort antal

kommuner förordar fullmäktige att förslaget träder i tillämpning redan

från och med den 1 juli 1953.

Fullmäktiges minoritet (vice ordföranden herr A. W. Strand samt herrar

W. Svensson i Ljungskile och G. E. Birke) uttalar sig för bifall till stadsförbundets

styrelses framställning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

25

Bostadsstyrelsen och länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län samt

några hörda kommuner har — med instämmande i kommitténs förslag —

förklarat de nya reglerna välbetänkta och svarande mot utvecklingens krav.

Den nuvarande sammankopplingen mellan fondbildning och upplåning

har, enligt vad stadsfullmäktige i Göteborg anför, på ett besvärande sätt

komplicerat den kommunala redovisningen och även i övrigt visat sig mindre

lämplig. Med tillfredsställelse konstaterar fullmäktige, att de föreslagna

förändringarna i bestämmelserna för den underställningsfria lånerätten för

stadens vidkommande medför en väsentlig utvidgning av denna lånerätt,

som hittills av staden huvudsakligen utnyttjats för tillgodoseende av tid

efter annan förekommande behov av kassaförlag.

Departementschefen.

Kommunallagskommittén har i vad avser kommunernas lånerätt föreslagit

ett avskaffande av den lånerätt, som i gällande lag gjorts beroende av

skattetryckets höjd. Den enbart på skatteunderlaget beroende underställningsfria

lånerätten har i stället av kommittén föreslagits skola utvidgas något,

varjämte kommun givits möjlighet att nyttja medel ur sina fonder, utan

att den underställningsfria lånerätten, såsom för närvarande är fallet, därigenom

skall anses tagen i anspråk. Den underställningsfria lånerätt, som

beror enbart på skatteunderlaget, har ansetts böra höjas från tre till fyra

kronor per skattekrona för borgerlig kommun i allmänhet och från fyra till

sex kronor per skattekrona för stad, som ej deltar i landsting. Såsom motivering

för att slopa den av skattetrycket beroende lånerätten har anförts, att

denna blir onödig, när kommunerna i stället kan anpassa sin lånerätt efter

storleken av fondkapitalet. Den återstående fria lånerättens höjning från

tre till fyra resp. fyra till sex kronor har angivits vara betingad av att den

kommunala ortsavdragsreformen reducerar skatteunderlaget samt av att för

de städer, som ej deltager i landsting, landstingsuppgifterna medfört en ekonomisk

belastning. Kommittén har utgått från, att förslaget skall träda i kraft

den 1 januari 1955 eller samtidigt med den nya kommunallagen i övrigt.

I remissutlåtandena har kommunallagskommitténs förslag i denna del

genomgående tillstyrkts. Ett undantag utgör dock svenska stadsförbundets

styrelse, som förklarat, att gränserna för lånerätten borde bestämmas till

sex kronor per skattekrona för borgerlig kommun i allmänhet och till åtta

kronor per skattekrona för stad, som ej deltager i landsting. Såsom alternativ

härtill har styrelsen förordat en provisorisk uppräkning av de för den

nuvarande »femåriga» lånerätten gällande utdebiteringsgränserna. Stadsförbundets

styrelse har jämte kommunlåneutredningen strukit under önskvärdheten

av att kommunallagskommitténs förslag i detta avseende bringas

i tillämpning redan från den 1 juli 1953.

Stadsförbundets styrelses framställning har jämte kommunlåneutredningens

utlåtande över kommunallagskommitténs förslag remitterats till stats
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Mnj.ts proposition nr 98.

kontoret samt fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret. Därvid har

statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) förordat en

lösning av spörsmålen efter de av kommunallagskommittén uppdragna riktlinjerna.

Fullmäktige i riksbanken har funnit, att kommunernas fria lånerätt

i princip icke bör utvidgas utöver kommunallagskommitténs förslag,

men har tillika förklarat sig icke vilja motsätta sig, att gränserna för den

underställningsfria lånerätten sättes till sex resp. åtta kronor i enlighet med

det av stadsförbundets styrelse framförda förslaget. Till sistnämnda förslag

har även minoriteten av fullmäktige i riksgäldskontoret anslutit sig.

Vikten av att förslaget träder i tillämpning från och med den 1 juli 1953

har framhållits i de avgivna remissyttrandena.

För egen del finner jag i likhet med kommunallagskommittén och de

hörda remissinstanserna, att den allmänna stegringen av kommunalskatten

under senare år, varigenom den av skattetrycket beroende lånerätten alltmer

förlorat i betydelse, jämte ortsavdragsreformens genomförande gjort en omläggning

av reglerna för kommunernas underställningsfria lånerätt nödvändig.

Såsom kommunlåneutredningen och stadsförbundets styrelse framhållit

är likviditetsläget inom ett stort antal kommuner för närvarande sådant,

att denna omläggning bör genomföras redan från den 1 juli 1953.

Vid en utökning av kommunernas fria lånerätt — som närmast avser att

fylla kommunernas behov av kassaförlag och möjliggöra för dem att under

kortare tid med lånemedel finansiera vissa investeringar — synes man böra

gå fram med en viss försiktighet. Härvid bör i nuläget särskilt beaktas den

inverkan på lånemarknaden, som en utvidgning av denna lånerätt kan

komma att få. Den redan nu hårda konkurrensen om sparmedlen kommer

givetvis att ytterligare skärpas av varje ökning av den fria lånerätten. Den

av kommunallagskommittén föreslagna höjningen har av övervägande flertalet

remissinstanser ansetts vara tillräcklig för kommunernas behov av

kassaförlag in. in., särskilt mot bakgrunden av att kommunerna enligt förslaget

även får använda sina fondmedel utan återverkan på den fria lånerätten.

För bedömande av innebörden av den ifrågasatta ytterligare ökningen av

den underställningsfria lånerätten för städer, köpingar och landskommuner

må anföras några siffror, som belyser vidgningen av lånerätten genom den

föreslagna friheten för kommunerna att nyttja fondmedel utan att den underställningsfria

lånerätten begränsas.

Vad gäller särskilda och tillfälliga fonder hade borgerliga kommunerna i

köpingar och landskommuner vid utgången av år 1950 sammanlagt 159,7

milj. kr. i sådana fonder. För städerna utgjorde samma fonder vid utgången

av år 1951 503,8 milj. kr. Med utgångspunkt från att dessa fonder icke nedgått

sedan dess kan storleken av städernas, köpingarnas och landskommunernas

särskilda och tillfälliga fonder i dagens läge antagas uppgå till omkring

660 milj. kr. Siffrorna avser endast de borgerliga kommunerna. 1 fråga

om skatteregleringsfonderna föreligger en preliminär uppgift avseende utgången

av år 1952. För städer, köpingar och landskommuner uppgick dessa

fonder till ett belopp av tillhopa 256 milj. kr. Till detta totalbelopp skall läg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 98.

2?

gas i staterna för år 1953 gjorda avsättningar till skatteregleringsfond enligt

1952 års lag om skyldighet att avsätta medel till sådan fond, uppgående

till 188 milj. kr. Ett ännu större belopp kommer att avsättas nästa år. Vid

innevarande års utgång kan för dessa kommunala samfälligheter följaktligen

beräknas finnas ett sammanlagt belopp av 445 milj. kr. i skatteregleringsfonder.

I dagens läge kan sålunda primärkommunerna formellt sett beräknas ha

en ökad rätt att utan Kungl. Maj :ts särskilda lånetillstånd nyttja i runt

tal 1 100 milj. kr. av egna fonder. Vad den reella ökningen av de underställningsfria

lånemöjligheterna genom ändringen i fondbildningslagen blir torde

vara svårt att säkert beräkna. Till en del har väl dessa fonder nyttjats enligt

särskilda av Kungl. Maj :t lämnade lånetillstånd eller inom ramen för den

nuvarande underställningsfria lånerätten, och det är icke troligt eller ens

önskvärt att dessa lån nu kan flyttas över till kreditinrättningar. Vidare

torde vissa kommuner utan lagligt stöd ha lånat ur sina fonder.

Härtill kommer det belopp, varmed den föreslagna höjningen av utdebiteringsgränsen

ökat den underställningsfria lånerätten, och som enbart för

storstäderna utanför landsting innevarande år uppgår till 137 milj. kr.

För övriga städer kan motsvarande ökning beräknas till omkring två milj.

kr.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts finner jag mig böra förorda, att

Irågan om kommunernas underställningsfria lånerätt löses på sätt kommunallagskommittén

föreslagit samt att detta förslag bringas i tillämpning

redan från och med den 1 juli 1953.

I detta sammanhang vill jag erinra om vad fullmäktige i riksbanken anfört

i fråga om vikten av att kommunerna — med hänsyn till de svårigheter,

som för närvarande föreligger för placering av kommunala reverslån samt

emittering av obligationslån för kommuner — icke gör andra kapitalkrävande

investeringar än sådana, som bedömes såsom oundgängligen nödvändiga.

I enlighet med de här angivna riktlinjerna har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lagar angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen

den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet och motsvarande

lagrum i lagen om kommunalstyrelse i stad och den för Stockholm gällande

kommunallagen samt angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december

1946 (nr 727) om kommunal fondbildning. Ändringarna av nu nämnda lagar

är avsedda att provisoriskt gälla intill dess den nya kommunallagstiftningen

på grundval av kommunallagskommitténis förslag genomförts.

Ansvarighetsåtaganden beträffande lån

av statsmedel m. m.

A. Gällande bestämmelser.

Enligt 79 § 2 mom. LKL och 74 § 2 mom. LKS äger kommun, utan att

Konungens beslut om fastställelse därå erfordras, i enlighet med gällande

bestämmelser om egnahemslån och förbättringslån samt om tertiärlån och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

tilläggslån för flerfamiljshus åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån.

som av statsmedel beviljas annan än kommunen; dock skall kommuns beslut

att ikläda sig borgen för tertiärlån eller tilläggslån åt allmännyttigt

bostadsföretag, vilken enligt bestämmelserna må godtagas i stället för inteckningssäkerhet,

underställas Konungens prövning.

De åsyftade bestämmelserna om egnahemslån och förbättringslån återfinnes

i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån

(egnahemslånekungörelsen). De ansvarsförbindelser av kommunen,

som förutsättes enligt denna kungörelse, angives i 11 § första stycket

och 32 § första stycket. Enligt förstnämnda författningsrum skall visst

belopp av egnahemslån utgöra en räntefri, stående del under förutsättning

bl. a., att vederbörande kommun åtagit sig att gentemot staten ansvara

för förlust, som annorledes än genom avskrivning kan uppkomma å

denna del av lånet. Den i 32 § angivna formen av kommunal ansvarighet

mot staten avser ansvar för utlämnat förskott å egnahemslån eller förbättringslån.

Tertiärlån och tilläggslån regleras av kungörelsen den 30 juni 1948 (nr

587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus (tertiärlånekungörelsen).

De åtaganden, som kommun enligt denna kungörelse har att ikläda

sig gentemot staten, grundar sig på bestämmelserna i 13 § 3 mom. andra

stycket och 33 §. Det förstnämnda författningsrummet avser ansvar för förlust,

som annorledes än genom avskrivning kan uppstå å viss del av tilläggslån.

Enligt 33 § har kommun att ansvara för den förlust, som vid förvaltning

av flerfamiljshus tillhörigt kommun eller allmännyttigt bostadsföretag

må uppstå till följd av vårdslöshet eller försummelse vid förvaltningen.

Kommun skall ock svara för förlust, som uppkommit vid förvaltningen,

därest bostadsstyrelsen med hänsyn till omständigheterna såsom villkor för

beviljande av lån föreskrivit, att förlust vid förvaltningen icke skall täckas

av statsmedel. Om eljest förlust uppstår vid förvaltningen av sådant

hus, är kommunens ansvar begränsat till högst en femtedel av förlusten.

I tertiärlånekungörelsens 10 och 14 §§ behandlas ytterligare former av

kommunala borgensåtaganden, nämligen sådana fall, då kommun i syfte

att icke behöva ställa eljest erforderlig inteckningssäkerhet ikläder sig borgen

såsom för egen skuld för tertiärlån och tilläggslån åt bolag, som helt

äges av kommunen.

De ifrågavarande stadgandena i kommunallagarna tillkom år 1949, sedan

bostadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt, att spörsmålet angående

underställningsskyldighet beträffande kommuns beslut att ikläda sig

ansvarsåtaganden jämlikt egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna måtte

upptagas till prövning. I utlåtande över bostadsstyrelsens framställning

framhöll kommunallagskommittén, att den lösning, som den av bostadsstyrelsen

väckta frågan erhöll, borde betraktas som ett provisorium i avbidan

på den allmänna översyn av reglerna om underställning, som kommittén

ämnade verkställa.

De förslag rörande befrielse från underställning av beslut om kommunala

ansvarsåtaganden, som framlades av bostadsstyrelsen, överensstämde i huvudsak

med de sedermera vid 1949 års riksdag antagna bestämmelserna.

Därutöver hade bostadsstyrelsen emellertid ifrågasatt underställningsfrihet

beträffande kommuns beslut om borgen å enligt affärsmässiga grunder

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

29

tillhandahållet byggnadskreditiv till flerfamiljshus, som uppfördes med stöd

av preliminärt beviljat statligt tertiärlån. Rörande detta förslag erinrade

kommunallagskommittén i sitt utlåtande, att dylika åtaganden, som i regel

var av kortfristig natur, i viss utsträckning syntes falla inom området för

kommuns rätt att utan underställning ikläda sig borgen. Med hänsyn härtill

och då det i allt fall icke syntes lämpligt att vid en sådan lagrevision

av provisorisk karaktär, varom här var fråga, utsträcka underställningsfriheten

till åtaganden, som icke reglerats i egnahemslåne- och tertiärlånekungörelserna,

avstyrkte kommittén detta förslag.

I proposition nr 110 till 1949 års riksdag, vari förslag framlades till förevarande

bestämmelser i kommunallagarna, sade sig departementschefen

finna övervägande skäl tala för att ståndpunktstagandet till frågan om underställningsfrihet

för beslut om borgensteckningar för byggnadskreditiv

uppskötes, tills den allmänna omprövningen av kommunallagarnas regler

om mnderställningsskyldighet komme till stånd.

Jämlikt 79 § 2 mom. sista stycket LKL och 74 § 2 mom. sista stycket

LKS skall av Konungen meddelat beslut att bevilja kommun lån av statsmedel

anses innefatta jämväl tillstånd att upptaga lånet.

B. Kommunallagskommitténs förslag.

Vad angår den ifrågasatta underställningsfriheten i fråga om borgen å

byggnadskreditiv har kommunallagskommittén inhämtat vissa uppgifter

från bostadsstyrelsen rörande förekomsten och omfattningen av underställningskrävande

borgensteckningar. Bostadsstyrelsen har därjämte lämnat

vissa upplysningar om praxis m. in. i underställningsärenden av förevarande

slag. I dessa delar anför kommunallagskommittén bl. a. följande.

De lämnade uppgifterna rörande förekomsten och omfattningen av underställningskrävande

borgensteckningar avser sådana framställningar om

tillstånd att teckna borgen för byggnadskreditiv, som remitterats till bostadsstyrelsen

åren 1948, 1949 och 1950 och som före utgången av mars 1951

föranlett något Kungl. Maj :ts beslut. Antalet framställningar utgjorde de tre

ifrågavarande åren respektive 77, 102 och 117. Häri ingår såväl framställningar

om generell rätt att teckna borgen för byggnadsföretagare intill angivet

belopp som ansökningar gällande borgen för visst byggnadsföretag. De

ansvarighetssummor, som omfattades av Kungl. Maj :ts medgivanden, belöpte

sig under nämnda år i avrundade tal til! resp. 199, 88 och 269 miljoner

kronor. I sammanlagt belopp för de tre åren överstiga de generella medgivandena

något de speciella.

Av bostadsstyrelsens upplysningar om praxis m. m. framgår, att Kungl.

Maj :t i regel fastställer generella beslut om borgensteckning. I Kungl. Maj :ts

beslut begränsas därvid giltigheten av varje borgensåtagande, som sker med

stöd av det lämnade medgivandet, till utgången av visst kalenderår. Beträffande

framställning om tillstånd att teckna borgen för byggnadskreditiv åt

visst byggnadsföretag medgiver Kungl. Maj :t i regel, att borgen må tecknas

till ett belopp motsvarande högst summan av primär-, sekundär- samt tertiär-

och tilläggslån. Därjämte föreskrives i Kungl. Maj :ts beslut, att kommunen

skall till säkerhet för sitt borgensåtagande erhålla inteckningar sva
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

rande mot kreditivet. I ärenden rörande generell rätt att teckna borgen för

byggnadskreditiv kan Kungl. Maj :ts beslut i allmänhet väntas inom tre månader

efter det framställningen avgivits till vederbörande länsstyrelse. Då

det gäller medgivande att teckna borgen för visst byggnadsföretag, synes

väntetiden ofta vara längre, beroende på att ärendet behandlas först sedan

byggnadstillstånd lämnats och sedan preliminärt beslut i anledning av ansökan

om statligt lån till företaget meddelats.

Enligt kommunallagskommitténs mening talar vissa skäl för att borttaga

eller åtminstone lindra underställningsplikten beträffande beslut om borgen

å kreditiv åt byggnadsföretag, för vilket utgår statligt tertiärlån. Kommittén

anför vidare.

Från bostadsstyrelsens sida har sålunda framhållits, att dylik borgen å

ena sidan är ägnad att nedbringa räntekostnaderna och å den andra medför

allenast en ganska ringa reell risk. En lagändring i den antydda riktningen

skulle dessutom medföra en i och för sig önskvärd förenkling i det

administrativa förfarandet och tillåta tidigare igångsättning av beslutade

byggnadsföretag. Emellertid anser kommittén det icke lämpligt att direkt i

kommunallagen införa fullständiga bestämmelser av den speciella och detaljerade

natur varom här är fråga. Sådana typer av kommunala ansvarighetsåtaganden,

som anses kunna undantagas från underställning, böra i

stället vara närmare beskrivna i vederbörande specialförfattning, vartill

kommunallagens regel om underställningsfrihet i sin tur kan hänvisa. Huruvida

det låter sig göra att i tertiärlånekungörelsen inpassa regler om kommunal

borgen å byggnadskreditiv, som upptages på den allmänna penningmarknaden,

kan dock icke bedömas i detta sammanhang. Möjligt är, att

kreditivens ersättande med förskott å beviljade statslån, för vilka förskott

kommunerna skulle ikläda sig borgen, framstår såsom mer förenlig med

de principer, efter vilka det allmännas stöd åt bostadsförsörjningen är uppbyggt.

Hithörande spörsmål synas böra utredas i särskild ordning. Till dess

så skett kan slutlig ställning icke tagas till utformningen av kommunallagens

stadgande om kommuns rätt att göra ansvarighetsåtaganden.

Emellertid kan enligt kommunallagskommittén även mot den nuvarande

bestämmelsen om underställningsfrihet för sådana åtaganden riktas den

anmärkningen, att den med sin utförliga hänvisning till föreskrifterna om

olika låneformer på bostadsförsörjningens område är alltför speciell och

detaljerad för att väl harmoniera med kommunallagen i övrigt, som ju undviker

att giva regler för särskilda förvaltningsområden. Kommittén föreslår

därför en sådan avfattning av stadgandet, att kommun äger i enlighet med

gällande bestämmelser om lån av statsmedel åtaga sig ansvarighet gentemot

staten för lån, som beviljas annan än kommunen (förslagets 59 §,

sista stycket). Härvid bör dock undantag göras för sådan borgen, som —

enligt vederbörande lånebestämmelser — må godtagas i stället för inteckningssäkerhet.

Den föreslagna lydelsen har en vidare innebörd än den nuvarande,

eftersom den med nyss angivna förbehåll undantager från underställning

alla kommunala ansvarighetsåtaganden, som ske i enlighet med

gällande bestämmelser om lån av statsmedel. Detta innebär dock i praktiken

ingen omedelbar ändring i gällande rätt, enär regler om kommunala borgensutfästelser

för statslån för närvarande torde finnas blott i egnahems
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

låne- och tertiärlånekungörelserna. En fördel med den förordade avfattningen

är, framhåller kommittén vidare, att de statliga låneformer, vilkas

utnyttjande kräver kommunal ansvarsförbindelse, kan ändras eller utbyggas

utan att kommunallagens regler om underställning behöver ändras.

Formellt giver stadgandet sålunda Kungl. Maj:t ett visst bemyndigande att

reglera gränserna för underställningsplikten. Det synes emellertid lämpligt

och naturligt, att Kungl. Maj :t i samband med utverkande av medel för

statlig lånegivning även bereder riksdagen tillfälle att yttra sig över de regler

om kommunal borgen som kan finnas erforderliga i sammanhang med låneverksamheten.

Härigenom får riksdagen möjlighet att bedöma reglernas

återverkan på området för underställningsskyldigheten.

I detta sammanhang behandlar kommunallagskommittén en fråga, som

äger nära samband med spörsmålet om underställningsfrihet för kommunala

ansvarsåtaganden gentemot staten, nämligen frågan om eventuell rätt

för kommun att utan Kungl. Maj :ts tillstånd upptaga lån i sådana fall, då

lånet utgår av statsmedel och sålunda beviljas av statlig myndighet. Där

beviljandet av lån från staten ankommer på Kungl. Maj:t, förefinnes redan

nu, såsom tidigare nämnts, en sådan rätt för kommunerna, i det att av

Konungen meddelat beslut att bevilja kommun lån av statsmedel skall anses

innefatta jämväl tillstånd att upptaga lånet. Däremot erfordras på vanligt

sätt Kungl. Maj :ts tillstånd till upptagande av lån, som beviljas av annan

statsmyndighet.

Kommunallagskommittén erinrar, att förevarande fråga på ett speciellt

område berördes av bostadssociala utredningen i dess slutbetänkande (SOU

1947:26), samt fortsätter.

I detta betänkande föreslogs nämligen sådan ändring i reglerna om underställning

av lånebeslut, att kommun skulle äga utan underställning upptaga

lån av statsmedel för genomförande av sanering av bebyggda områden

inom kommunen (saneringslån). Dylika lån avsåges skola beviljas av det

centrala bostadspolitiska organet. I yttrande häröver i oktober 1947 sade

sig kommunallagskommittén för det dåvarande icke ha något att erinra

mot ett frånträdande av underställningskravet i det speciella hänseende

varom vore fråga. Till klarläggande av kommitténs ställningstagande påpekades,

att enligt bostadssociala utredningens förslag kommun "skulle för

förräntning och amortering av saneringslån äga uttaga en avskrivningsavgift

å inom kommunen belägna fastigheter. De belopp som inflöte genom

avskrivningsavgifter skulle tillföras en särskild av kommunen upprättad

och förvaltad fond, kommunens saneringsfond. Speciella skäl syntes sålunda

kommittén föreligga för ett eftergivande av underställningsplikten i

fråga om de statliga saneringslånen. Emellertid har kommittén med hänsyn

till det ovissa läge, vari frågan om åtgärder från statens sida för främjande

av bostadssaneringen för närvarande befinner sig, icke upptagit någon

föreskrift härom i den nu föreslagna kommunallagen.

En allmän regel om befrielse från underställning, då kommun upptager

lån av statsmedel, inbegripande även de fall där lån beviljas av annan myndighet

än Kungl. Maj :t, synes kommunallagskommittén däremot betänklig.

Kommittén anför härutinnan bl. a. följande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Även om det förutsättes, att de lånebeviljande myndigheterna underrätta

finansdepartementet om alla utlämnade kommunlån, torde en regel av det

ifrågasatta innehållet vara ägnad att minska möjligheterna till central kontroll

över den kommunala lånefinansieringen. Särskilt i nuvarande läge, då

man överväger att effektivisera denna kontroll genom att inrätta ett allmänt

kommunalt finansråd såsom remissinstans i underställda låneärenden, torde

saknas anledning att slå in på den antydda vägen. Tilläggas bör, att eii regel

av angivet innehåll för närvarande skulle få betydelse blott för en, låt vara

viktig, sektor av den statliga kreditgivningens område, nämligen den som

innefattar finansiering av den kommunala bostadsproduktionen genom utlämnande

till kommun av egnahemslån samt tertiär- och tilläggslån, vilka

beviljas av länsbostadsnämnderna och bostadsstyrelsen. I övriga fall, där

statslån kan utgå till kommunerna — t. ex. ur vattenkrafts-, luftfarts- och

kommunskogslånefonderna — beviljas lånet av Kungl. Maj :t.

Kommunallagskommittén framhåller emellertid, att Kungl. Maj :t synes

vara oförhindrad att i direktiv till lånebeviljande myndighet anmana denna

att vid behandling av låneansökan även beakta de principer, som tillämpas

i underställda låneärenden. I den mån en sådan mera allsidig prövning kommer

till stånd hos myndigheten, synes enligt kommittén förfarandet hos

Kungl. Maj :t ofta kunna inskränkas till en i huvudsak formell granskning.

C. Kommunlåneutredningens utlåtande.

Vad gäller spörsmålet om kommunernas underställningsplikt beträffande

borgensteckning för byggnads kreditiv åt bostadsföretag, till vilket utgår statligt

lån, erinrar kommunlåneutredningen inledningsvis, att kommunallagskommittén

funnit vissa skäl tala för att borttaga eller åtminstone lindra

denna underställningsplikt. Kommunlåneutredningen framhåller, att kommunallagskommittén

dock, efter vad det vill synas huvudsakligen av formella

skäl, underlåtit att framlägga ett förslag i sådan riktning, trots det

av föredragande departementschefen vid anmälan av proposition nr 110 till

1949 års riksdag gjorda uttalandet, att ståndpunkt borde tagas till frågan vid

kommunallagsrevisionen.

För sin del understryker kommunlåneutredningen starkt önskvärdheten

av förenklingar i förfarandet vid kommunernas åtaganden till stöd för bostadsbyggandet

och finner icke anledning förorda, att lättnaden beträffande

borgensteckning för byggnadskreditiv ånyo ställes på framtiden. För underställningsfrihet

beträffande borgensteckning för byggnadskreditiv åt allmännyttiga

och andra bostadsföretag, som godkänts för statlig belåning, finner

kommunlåneutredningen starka skäl tala. Utredningen anför vidare.

För det första innebär Kungl. Maj :ts prövning av sådana ärenden normalt

endast en formell, rent schablonmässig granskning. Det föreligger varken

något behov av eller praktiska möjligheter till sakprövning, sedan de särskilda

byggnadsföretagens kostnader och finansiering prövats av bostadsstyrelsen

eller vederbörande länsbostadsnämnd. Arten av Kungl. Maj :ts prövning

framgår därav, att tillstånden under senare år i stigande utsträckning

avsett generell rätt för kommuner, som så beslutat, att intill visst belopp

teckna borgen för byggnadskreditiv på vissa villkor. Nämnda belopp ha ofta

varit mycket betydande och endast begränsats, där de uppenbarligen över
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

stigit behovet. För det andra innebär underställning av sådana ärenden ur

kommunernas synpunkt en onödig omgång och för berörda statsmyndigheter

— finansdepartementet och bostadsstyrelsen — en icke obetydlig arbetsbelastning.

I detta hänseende kan utöver vad som anförts i kommunallagskommitténs

betänkande nämnas, att antalet av Kungl. Maj :t prövade ärenden

rörande borgensteckning för byggnadskreditiv redan under första halvåret

1952 uppgick till omkring 130, eller nästan lika stort antal som under

hela år 1951.

I huvudsak samma principiella skäl, som kan åberopas i fråga om borgensteckning

för byggnadskreditiv, talar, enligt vad kommunlåneutredningen vidare

framhåller, även för underställningsfrihet beträffande beslut om borgensteckning

för seknndärlån för bostadsföretag, till vilket tertiärlån beviljats.

Vid beslut om tertiärlånet uppställer nämligen bostadsstyrelsen villkor,

som reglerar det underliggande sekundärlånets storlek och belägenhet,

amorteringstider och räntefot, varför Kungl. Maj :t sålunda i praktiken icke

kan ingå på någon sakprövning.

Det synes enligt kommunlåneutredningens uppfattning ogörligt, att i de

särskilda bostadslåneförfattningarna innefatta bestämmelser, som på angivet

sätt begränsar den i kommunallagen fastställda underställningsskyldigheten.

Med hänsyn härtill återstår, anför utredningen, endast möjligheten att

genom kommunallagen reglera dessa frågor. Härvid erbjuder sig två alternativ,

av vilka det ena innebär, att detaljerade föreskrifter införes i kommunallagen,

närmast i förslagets 59 §. Utredningen anför vidare i sitt utlåtande.

Dessa föreskrifter finge väl därvid innefatta en reglering av i huvudsak

de frågor, som i praxis behandlas i Kungl. Maj :ts hittillsvarande beslut i

ämnet. Tillstånd till borgensteckning för byggnadskreditiv eller däremot

svarande lån under byggnadstiden angiver regelmässigt i fråga om ansvarighetstiden,

att denna begränsas att gälla längst till den tidpunkt, då

slutligen beviljat statslån utlämnats. I fråga om säkerheten föreskrives vanligen,

att inteckningar skola ställas högst intill övre gränsen för preliminärt

beviljade statslån, dock att beträffande helkommunalt företag, för

vars tertiär- och tilläggslån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen

skuld, sådan säkerhet icke behöver ställas för den del av kreditivet eller

länet, som motsvaras av preliminärt beviljade statslån. I Kungl. Maj :ts tillstånd

att teckna borgen för sekundärlån föreskrives i regel såsom förutsättning

för tillståndet att de föreskrifter i fråga om ränta, amorteringstid

och förmånsrätt i inteckningsavseende, som bostadsstyrelsen meddelat i

samband med beviljande av tertiärlån för vederbörande byggnadsföretag,

iakttages.

I enlighet härmed skulle till 59 § i förslaget till ny kommunallag fogas

ytterligare ett stycke av följande lydelse.

»Tillika må kommun beträffande bostadsbyggnadsföretag, som godkänts

lör statlig belåning, åtaga sig ansvar gentemot bank eller annan kreditinrättning
dels

för byggnadskreditiv eller däremot svarande lån under byggnadstiden,

till belopp högst motsvarande den beräknade summan av primär-, sekundär-

samt statliga tertiär- och tilläggslån, under förutsättning att ansvarigheten

i varje särskilt fall icke må gälla längre än till den tidpunkt, då

statslån utlämnas samt att såsom säkerhet för kreditivet eller lånet överlämnas

inteckningar i förmånsrättsläge högst intill övre gränsen för pre
3

Eib ang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 98.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 98.

liminärt beviljade statliga lån, dock att beträffande byggnadskreditiv eller

däremot svarande lån till helkommunalt företag, för vars tertiär- och tillläggslån

kommun åtagit sig ansvarighet, sådan säkerhet icke behöver ställas

för den del av kreditivet eller lånet, som motsvaras av preliminärt beviljade

statliga lån,

dels för sekundärlån, som utgår i enlighet med vad som föreskrivits i

beslut om statligt tertiärlån, under förutsättning att mot lånet svarande

inteckningssäkerhet ställes.»

Det torde vara uppenbart, anför kommunlåneutredningen vidare, att mot

varje bestämmelse, som skall tillgodose de förut angivna önskemålen, kan

riktas den invändningen att bestämmelsen är av alltför speciell natur för

att passa i en allmän kommunallag. Tydligen kommer dylika bestämmelser

lätt i konflikt med det av kommunallagskommittén framhållna naturliga

önskemålet, att de i blivande kommunallag intagna bestämmelserna skall

bli av sådan allmän beskaffenhet, att de kan bestå oförändrade under en

längre tidsperiod.

Om nämnda önskemål skall tillgodoses — vilket kommunlåneutredningen

finner befogat — och liknande detaljerade bestämmelser sålunda icke

skall införas i kommunallagen, torde enligt utredningen annan möjlighet

icke återstå än att i lagen lämna Kungl. Maj :t befogenhet att för vissa ärenden

eller grupper av ärenden meddela generella lånetillstånd. Om man väljer

denna utväg, anser utredningen även den föreslagna, icke helt lyckade

bestämmelsen i förslagets 59 § sista stycket överflödig. 1 samband med att

kommunerna befrias från underställningsskyldighet beträffande byggnadskreditiv

och sekundärlån för bostadsföretag, som godkänts för statlig belåning,

kan Kungl. Maj :t lämpligen även föreskriva underställningsfrihet

för där angivna fall.

Kommunlåneutredningen erinrar, hurusom i gällande kommunallagar

Kungl. Maj :ts prövning av kommunernas upplåning och borgensteckning

har konstruerats såsom fastställelse av särskilda kommunala beslut. På

grund härav har generella, på förhand givna lånetillstånd icke ansetts kunna

av Kungl. Maj :t lämnas. Då i kommunallagskommitténs förslag till kommunallag

Kungl. Maj :ts befogenhet konstruerats såsom ett medgivande (jfr

»Med Konungens medgivande må kommun ...»), torde enligt utredningens

mening enligt ordalagen en rätt för Kungl. Maj :t att generellt och på förhand

lämna medgivanden till upplåning eller borgensteckning av viss art

icke anses utesluten. Av motiven att döma finner utredningen en sådan rätt

dock knappast ha varit avsedd, varför det i nyss angivet syfte ansetts lämpligt

att i nämnda lagrum tillägga ett stadgande av innebörd, att Kungl.

Maj :ts medgivande beträffande vissa ärenden eller grupper av ärenden kan

lämnas i form av generella tillstånd på förhand. Någon erinran mot en sådan

bestämmelse från riksdagens sida, baserad på farhågor för att Kungl.

Maj :t skulle släppa kommunerna alltför fria på lånemarknaden, synes enligt

kommunlåneutredningen icke behöva befaras.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

35

Kommunlåneutredningen har även behandlat kommunallagskommitténs

ståndpunktstagande till frågan om kommunernas rätt att utan Kungl. Maj :ts

tillstånd upptaga lån i sådana fall, då lån utgår av statsmedel. Såsom tidigare

nämnts föreligger såväl enligt gällande lag som enligt kommitténs förslag

sådan lånerätt utan underställning, i de fall där lånet beviljats av Kungl.

Maj :t. Beviljandet av lånet anses i dylika fall innefatta Kungl. Maj :ts tillstånd

att upptaga lånet. Kommunallagskommittén ansåg emellertid på förut

anförda skäl icke lämpligt att utvidga denna rätt att omfatta även upptagande

av lån, som beviljas av annan statsmyndighet.

Kommunlåneutredningen framhåller för sin del, att prövningen av här

ifrågavarande ärenden i praktiken — i lika hög grad som beträffande borgen

för byggnadskreditiv och sekundärlån — är formell. Det kan enligt

utredningens uppfattning icke gärna komma i fråga, att lån, som beviljats

av statsmyndighet på i vederbörande författning angivna villkor, skulle

annat än i mycket begränsade undantagsfall vid Kungl. Maj :ts lånetillståndsprövning

förvägras kommunen. Därest fråga skulle uppkomma om inskränkning

i kommunernas upplåning i ifrågavarande del, torde denna lämpligast

åstadkommas genom direktiv till vederbörande lånebeviljande myndighet.

Utredningen föreslår därför, att underställningsfrihet skall kunna på

de villkor och i den omfattning Konungen bestämmer medgivas även för nu

nämnda lån genom att 60 § andra stycket i den föreslagna kommunallagen

erhåller följande lydelse.

Kommun må jämväl utan Konungens medgivande upptaga lån, som av

Konungen beviljats, så ock, i den omfattning och på de villkor Konungen

bestämmer, lån, som beviljats av annan statlig myndighet.

Kommunlåneutredningen uttalar vidare, att ett dylikt bemyndigande för

Kungl. Maj :t att borttaga underställningsskyldigheten för vissa statslån

närmast skulle tagas i anspråk beträffande av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnder

beviljade lån. Utredningen understryker, att självfallet endast

lån av för särskilt ändamål anvisade medel avses och icke sådana fall, där

myndigheter såsom riksbanken och generalpoststyrelsen bedriver vanlig låneverksamhet

och icke utövar en speciell låneprövning.

Underställningsfrihet för kommunerna i vad avser borgensteckning för

byggnadskreditiv och andra ansvarsåtaganden för bostadsföretag, där statligt

lån utgår, bör, enligt vad kommunlåneutredningen vidare anför, införas

att gälla från och med den 1 juli 1953. Detta torde enligt utredningen lämpligast

ske genom ändringar av 79 § 2 mom. LKL och motsvarande lagrum

i LKS och den för Stockholm gällande kommunallagen.

Beträffande dessa bestämmelsers närmare utformning anför kommunlåneutredningen

följande.

En väsentlig förenkling i formuleringen torde kunna givas åt nuvarande

sjätte stycket av 79 § 2 mom. LKL med förut angivet sakligt innehåll samtidigt

som däri fogas rätten för Kungl. Maj :t att på vissa villkor göra beslut

om borgensteckning för lån åt bostadsföretag underställningsfria. Nu

gällande inskränkning i sista satserna av samma stycke beträffande an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

svarsåtaganden, som gälla i stället för inteckning, torde därvid böra bortfalla.

Inskränkningen ter sig formellt egendomlig mot det föreslagna bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att bestämma underställningsfrihet för vissa av

statlig myndighet beviljade lån. Nyssnämnda inskränkning kan av Kungl.

Maj :t föreskrivas, i den mån så prövas erforderligt, med stöd av Kungl.

Maj :ts befogenhet att bestämma rörande omfattning och villkor för underslällningsfriheten

i avseende både å lån och ansvarsåtaganden.

Även den föreslagna underställningsfriheten för kommunerna för lån av

statlig myndighet anser kommunlåneutredningen böra träda i kraft från och

med den 1 juli 1953.

Kommunlåneutredningen framhåller slutligen, att de föreslagna stadgandena

givetvis förutsätter, att Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter angående den

utsträckning i vilken borgensteckningen för byggnadskreditiv och andra ansvarsätaganden

för bostadsföretag liksom lån av statlig myndighet må vara

under ställningsfria.

D. Remissyttranden.

I sitt utlåtande över kommunallagskommitténs förslag i förevarande del

anför bostadsstijrelsen, att förslaget i fråga om kommuns ansvarsåtaganden

för lån av statsmedel endast innebär en redaktionell ändring av gällande bestämmelser.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke ökad underställningsfrihet

bör åstadkommas antingen genom ett tillägg till 59 § i förslaget

till ny kommunallag av innebörd, att kommun äger upptaga lån, ställt att

återbetalas inom högst fem år, för att utlämna kredit till bostadsbyggnadsföretag,

soin godkänts för statlig belåning, eller genom en sådan ändring,

att Kungl. Maj :t med stöd av 60 § första stycket kommunallagsförslaget kan

lämna generellt medgivande att upptaga vissa lån eller teckna borgen för sådana

lån. Att en sådan tillämpning är avsedd borde enligt bostadsstyrelsen

i så fall framgå av ett uttalande i motiveringen.

De kommunala myndigheter, som uttalat sig över kommunallagskommitténs

förslag i detta avseende, har i huvudsak anfört samma synpunkter som

bostadsstyrelsen.

Kommunlåneutredningens förslag till utvidgad underställningsfrihet vad

angår kommunernas rätt att åtaga sig ansvar gentemot bank eller annan kreditinrättning

dels för byggnadskreditiv åt bostadsföretag, till vilket utgår

statligt lån, dels för sekundärlån för bostadsföretag, till vilket statligt tertiärlån

beviljats, samt att upptaga lån, som beviljats av annan statlig myndighet

än Kungl. Maj :t, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret,

fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Statskontoret anför, att ämbetsverket på av kommunlåneutredningen anförda

skäl icke vill framställa erinran mot att kommunerna befrias från skyldigheten

att utverka Kungl. Maj :ts fastställelse å beslut om kommunal bor
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 98.

gensteckning för byggnadskreditiv och sekundärlån för bostadsföretag, som

godkänts för statlig belåning. Enligt ämbetsverkets mening bör dock den nya

kommunallagen icke tyngas med detaljerade föreskrifter i angivna hänseenden

utan endast inrymma befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela generella

lånetillstånd, vilket även kommunlåneutredningen synes ha funnit mest

ändamålsenligt. Statskontoret finner sig jämväl böra godtaga förslaget, att

underställningsfrihet medgives, då myndighet med uppgift att befrämja bostadsproduktionen

beviljar kommun lån av statsmedel.

Fullmäktige i riksbanken anför sig med hänsyn till att allmän enighet

råder om nödvändigheten att öka bostadsbyggandet och att ett genomförande

av förslaget i denna del skulle underlätta bostadsproduktionens finansiering

— icke ha något att invända mot att kommunlåneutredningens förslag

lägges till grund för den blivande lagstiftningen, trots att detta skulle innebära

eu möjlighet till utvidgning av den fria lånerätten inom en sektor

av den kommunala upplåningen. Även dessa bestämmelser anser fullmäktige

böra träda i kraft den 1 juli 1953.

Fullmäktige i riksgäldskontoret erinrar vad först gäller frågan om att

borttaga underställningsplikten beträffande kommunernas borgensteckning

för byggnadskreditiv åt bostadsföretag, till vilket utgår statligt lån, att när

denna fråga senast — år 1949 — var under övervägande bostadsstyrelsens

förslag avstyrktes av såväl kommunallagskommittén som de kommunala förbunden

samt att departementschefen fann övervägande skäl tala för att frågan

uppskötes, tills den allmänna prövningen av kommunallagarnas regler

om underställningsskyldighet kom till stånd. Då några påtagliga olägenheter

av kommunlåneutredningens förslag emellertid icke torde vara att befara,

har fullmäktige icke funnit anledning till erinran i sak mot detta förslag.

Vidkommande kommunlåneutredningens förslag om underställningsfrihet

i fråga om beslut om borgensteckning för sekundärlån för bostadsföretag, till

vilket statligt tertiärlån beviljats, framhåller fullmäktige inledningsvis, att

detta förslag sträcker sig längre än vad bostadsstyrelsen föreslog år 1949.

Det är enligt fullmäktiges uppfattning en väsentlig skillnad mellan borgen å

ett kortfristigt byggnadskreditiv, där risken är ringa, och borgen å ett sekundärlån,

som löper under en avsevärd tid. Den nuvarande underställningsskyldigheten

beträffande ifrågavarande borgensåtagande får, anför fullmäktige,

anses ha i viss mån inneburit en spärr mot alltför vittgående risktagande

från kommunernas sida, medan kommunlåneutredningen syntes vilja reducera

denna fråga till ett närmast administrativt spörsmål. Då fullmäktige

räknar med att någon risk för att kommunerna skall i större utsträckning

engagera sig för den ifrågavarande garantiformen knappast föreligger, har

fullmäktige emellertid för egen del ansett sig icke böra rikta någon saklig

erinran mot förevarande förslag.

Vad slutligen beträffar förslaget om underställningsfrihet, i den omfattning

och på de villkor Konungen bestämmer, i fråga om lån, som beviljats

av annan statlig myndighet än Kungl. Maj :t, tillstyrkes detta av fullmäktige.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

Departementschefen.

Kommunallagskonunittén har funnit vissa skäl tala för att borttaga eller

åtminstone lindra underställningsplikten beträffande kommuns beslut om

borgen å kreditiv åt byggnadsföretag, för vilket utgår statligt tertiärlån.

Mot den nuvarande bestämmelsen om underställnimgsfrihet för vissa ansvarsåtaganden

gentemot staten, som utgör förutsättning för beviljande av statslån

för bostadsbyggnadsföretag, riktar emellertid kommittén den anmärkningen,

att den med sin utförliga hänvisning till föreskrifterna om olika

låneformer på bostadsförsörjningens område är alltför speciell och detaljerad

för att väl harmoniera med kommunallagen i övrigt, som ju undviker att

giva regler för särskilda förvaltningsområden. Kommittén har därför föreslagit

en sådan avfattning av stadgandet, att kommun i enlighet med gällande

bestämmelser om lån av statsmedel äger åtaga sig ansvarighet gentemot

staten för lån, som beviljas annan än kommunen (förslagets 59 §, sista stycket).

Härvid skulle dock undantag göras för sådan borgen, som — enligt vederbörande

lånebestämmelser — må godtagas i stället för inteckningssäkerhet.

Kommittén bar i detta sammanhang även behandlat frågan om eventuell

rätt för kommun att utan Kungl. Maj :ts tillstånd upptaga lån i sådana fall,

då lånet utgår av statsmedel och sålunda beviljas av annan statlig myndighet

än Kungl. Maj :t. En allmän regel om befrielse från underställning, då kommun

upptager sådant lån, har synts kommittén betänklig.

Kommunlåneutredningen har i sitt remissvar över kommitténs förslag

uppdragit vissa riktlinjer för en komplettering av förslaget i denna del.

Utredningen, som erinrar att föredragande departementschefen vid anmälan

av proposition nr 110 till 1949 års riksdag uttalat att ståndpunkt borde

tagas till frågan vid kommunallagsrevisionen, förordar sålunda, att Kungl.

Maj :t får möjlighet att generellt medgiva kommunerna rätt att åtaga sig

ansvar gentemot bank eller annan kreditinrättning dels för byggnadskreditiv

åt bostadsföretag, till vilket utgår statligt lån, dels för sekundärlån

för bostadsföretag, till vilket statligt tertiärlån beviljats. Utredningen har

därjämte föreslagit underställningsfrihet för kommunerna — i den omfattning

och på de villkor Kungl. Maj :t bestämmer — i fråga om lån, som beviljats

av statlig myndighet. Underställningsfrihet för kommunerna i nu

nämnda avseenden bör enligt kommunlåneutredningens mening införas att

gälla från och med den 1 juli 1953. Komimunlåneutredningens förslag i dessa

delar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Med hänsyn till att allmän enighet råder om nödvändigheten att öka bostadsbyggandet

och då ett genomförande av kommunlåneutredningens förslag

i nu berörda avseenden skulle förenkla formerna för bostadsproduktionens

finansiering, har jag för min del intet att invända mot ett genomförande

av utredningens förslag. Några påtagliga olägenheter av att borttaga

underställningsplikten beträffande kommunernas borgensteckning för byggnadskreditiv

åt bostadsföretag, till vilket utgår statligt lån, torde, såsom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 98.

39

fullmäktige i riksgäldskontoret framhållit, icke vara att befara. Någon risk

för att kommunerna i större utsträckning skall engagera sig beträffande

borgensteckning för sekundärlån för bostadsföretag, till vilket statligt tertiärlån

beviljats, torde knappast föreligga. Vad gäller kommuns upptagande

av lån, som beviljats av statsmyndighet på i vederbörande författning angivna

villkor, ligger det i sakens natur, att Kungl. Maj :ts prövning av kommuns

ansökan om tillstånd att upptaga dylikt lån måste bli av övervägande

formell natur. Den av kommunlåneutredningen i denna del förordade lösningen

synes mig därför medföra praktiska fördelar för såväl de statliga

myndigheterna som kommunerna. Jag torde sedermera, därest nu framförda

förslag godtages av riksdagen, få för Kungl. Maj :t framlägga förslag om föreskrifter

angående den utsträckning i vilken borgensteckningen för byggnadskreditiv

och andra ansvarsåtaganden för bostadsföretag liksom lån av

statlig myndighet må vara underställningsfria.

De nu tillstyrkta ändrade reglerna har inarbetats i de förut omnämnda,

inom finansdepartementet upprättade förslagen till lagar angående ändrad

lydelse av 79 § 2 inom. kommunallagen för landet och motsvarande lagrum i

kommunallagarna för städerna.

Hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag angående ändrad hjdelse av 79 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

251) om kommunalstyrelse på landet,

2) lag angående ändrad hjdelse av 74 § 2 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr

252) om kommunalstyrelse i stad,

3) lag angående ändrad lydelse av 63 § 2 mom. lagen den 15 juni 1935

(nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm samt

4) lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 december 1946 (nr

727) om kommunal fondbildning

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

537158. Stockholm 1053. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (2)

  1. Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning, FT 1987 nr 5 s. 247, på s. 257 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt, FT 1975 nr 2 s. 61, på s. 65, 71, 72, 76 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungil. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 79 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse på lande a1 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 2 dokument.

  1. FT 1975 s. 61 Anders Olsson, Borgerlig primärkommuns lånerätt s. 65 · s. 71 · s. 72 · s. 76 i texten
  2. FT 1987 s. 247 Curt Riberdahl, Kommunallagens regler om ekonomisk förvaltning i historisk belysning s. 257 i texten