Sök i Ratio Lex

Angående ändring i gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid m. m

1954-02-26 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:100, Angående ändring i gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändring i gällande

bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på

obekväm arbetstid m. m.; given Stockholms slott den

26 februari 1954.

Kungl, Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Lingman.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa jämkningar i de på grundval av beslut vid

1952 års riksdag beslutade provisoriska bestämmelserna om ersättning för

arbete på obekväm arbetstid. Sålunda förordas bl. a., att den nuvarande

föreskriften om reducering i vissa fall av antalet ersättningsberättigande

nattimmar skall ändras i syfte att dels förenkla tillämpningen och dels

minska ojämnheterna för berörda personalgrupper. 1

1 Bihatig till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 100.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om ändring i gällande

bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid

samt anför därvid följande.

Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 4 juni och den 3 september

1948 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda utredningsmän1

med uppdrag att verkställa utredning rörande arbete på obekväm

arbetstid för befattningshavare i statens tjänst och därmed sammanhängande

frågor.

1 avvaktan på slutförandet av nämnda utredning och av arbetstidsutredningen1

2 har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut (prop. 1952:61;

SU 50; Rskr 70) genom kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 68) förordnat

om provisoriskt lönetillägg åt statstjänstemän för tjänstgöring på obekväm

arbetstid.

Med skrivelse den 31 augusti 1953 har utredningen avlämnat ett delbetänkande

angående obekväm arbetstid för statstjänstemän (stencilerat). Över

betänkandet har utlåtanden avgivits av fångvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsstyrelse, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, överbefälhavaren, sjökarteverket, socialstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen, pensionsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statskontoret, generaltullstyrelsen,

skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk, lotsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, direktionen för Karolinska sjukhuset, länsstyrelserna i

Jönköpings, Kristianstads, Örebro och Västerbottens län, statens lönenämnd,

statens avtalsnämnd, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, arbetstidsutredningen, Statstjänar
1

Generaldirektören A. E. V. Swartling, tillika ordförande, expeditionschefen F. C. W.

Ericson, ombudsmannen Märta M. Liljegren, ledamoten av riksdagens första kammare

E. A. Lindblom, andre förbundsordföranden A. E. Nelgård och byråchefen G. H. Siedman.

2 Tillkallad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 28 februari 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

3

kartellen, Statstjänstemannens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

I det nu föreliggande betänkandet redogör utredningen för sina principiella

ståndpunktstaganden till spörsmålet, huruvida viss arbetstid med

hänsyn till sin förläggning å kalenderdygnet eller till visst kalenderdygn

eller av andra skäl må anses för tjänstemännen innebära viss obekvämhet.

Inom ramen för sina direktiv avger utredningen också förslag i fråga om

kompensation för arbete på obekväm tid åt tjänstemän med reglerad arbetstid.

I enlighet med direktiven har utredningen ej till behandling upptagit

frågan om kompensationens storlek.

Spörsmålet, huruvida kompensation för obekväm arbetstid bör ifrågakonuna

jämväl för anställningshavare med oreglerad arbetstid, har synts

utredningen böra bedömas i särskild ordning för varje ifrågakommande

verk efter särskilda utredningar från fall till fall. Utredningsmännen ifrågasätter,

att uppdrag att verkställa dylika särskilda utredningar i förekommande

fall anförtros åt de berörda myndigheterna.

Utredningen har för avsikt att senare framlägga betänkande med förslag

rörande bl. a. dels sådan beredskapsskyldighet (beredskaps- eller jourtjänst,

passiv tjänst) som i vissa fall åligger tjänstemännen, dels tillgodoräkning

såsom arbetstid av tid i samband med vissa slag av tjänsteresor, dels vissa

frågor avseende gottgörelse enligt bestämmelserna för arbete på övertid och

dels det anta! fridagar, som normalt bör tillkomma varje tjänsteman.

Med hänsyn till vad jag i det följande kommer att föreslå synes det mig

icke erforderligt att i detalj redogöra för utredningens förslag och däröver

avgivna yttranden, utan jag torde få inskränka mig till att något beröra

sambandet mellan förevarande utredning och arbetstidsutredningen ävensom

lämna en kortfattad redogörelse för de konkreta förslag beträffande

kompensation för arbete på obekväm tid, som framlagts i det föreliggande

betänkandet. Innan jag ingår på dessa spörsmål torde jag emellertid få

redogöra för de nu gällande provisoriska bestämmelserna i ämnet.

Gällande bestämmelser.

Enligt förenämnda kungörelse 1952:68 är förmånen av lönetillägg för

tjänstgöring på obekväm arbetstid i princip begränsad till att avse tjänstemän

i högst 16 lönegraden, som fyllt 17 år, har reglerad arbetstid och enligt

32 § Saar äger att för arbete under motsvarande förhållanden erhålla gottgörelse

för övertidstjänstgöring. Lönetillägg utgår för sådan fullgjord verklig

tjänstgöring på obekväm arbetstid, som inte skall anses utgöra övertidsarbete.

Till obekväm arbetstid hänföres i kungörelsen arbetstid, som infaller

mellan kl. 19 (vardag före sön- och helgdag kl. 18) och 6 eller å sön- eller

helgdag, påskafton, midsommarafton eller julafton mellan kl. 6 och 19.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Iiungl. Maj:ls proposition nr 100.

Det provisoriska lönetillägget har fastställts till olika belopp per timme

för tjänstemän i lönegraderna 1—4 (30 öre) och 5—8 (35 öre) samt i lägst

9 lönegraden (40 öre), vilka timbelopp motsvarar i stort sett 10—15 procent

av den efter nu utgående löner för 200 timmar per månad beräknade timlönen.

Rätten till lönetillägg för tid mellan kl. 22 och 6 har gjorts beroende av

omfattningen av utfört arbete. Om sålunda antalet arbetstimmar enligt

tjänstgöringslista eller annan därmed jämförlig handling, utökat med det

ytterligare antal timmar varunder tjänstemannen fullgjort tjänstgöring som

inte skall anses utgöra övertidsarbete, uppgår till eller överstiger 193 timmar

för 30 dagar eller däremot svarande timantal för annan arbetstidsperiod,

utgår lönetillägg för all fullgjord tjänstgöring mellan kl. 22 och 6. Understiger

däremot arbetstiden för 30 dagar nämnda timantal, utgår lönetillägg

för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 endast i den mån antalet till sådan

tid förlagda arbetstimmar överstiger tre gånger det antal timmar, varmed

arbetstiden understiger 193 timmar för 30 dagar. Detta innebär, att en

tjänsteman, som har en arbetstid av exempelvis 190 timmar för 30 dagar,

erhåller lönetillägg för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 endast om och i den

mån han under sådan tid fullgör tjänstgöring mer än 9 timmar. I de fall,

då annan kontant gottgörelse förekommer med hänsyn till arbetets förläggning

till tid mellan kl. 22 och 6, skall det provisoriska lönetillägget för

samma tid minskas med motsvarande belopp eller helt bortfalla.

Beräknas tiden för fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestämmelser

motsvara viss kortare tjänstgöringstid, skall den tid, för vilken

lönetillägget må beräknas, minskas i motsvarande mån. Härmed avses

sadana fall, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas

på grund av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets art

anses motsvara viss kortare tjänstgöringstid.

Lönetillägg enligt i kungörelsen meddelade bestämmelser utgår också för

tjänstgöring, som inte fullgjorts i enlighet med tjänstgöringslista eller därmed

jämförlig handling. Härvid skall emellertid iakttagas, att av sålunda

fullgjord tjänstgöring arbetstid, som ej uppgår till 30 minuter i en följd,

inte ma tagas i beräkning för bestämmande av tillägg, med mindre under det

kalenderdygn tjänstgöringen fullgjorts förekommer någon period av dylik

tjänstgöring, vilken uppgår till minst 30 minuter i en följd.

Åt verksmyndigheterna har uppdragits att, om så erfordras, utfärda närmare

föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen.

Utredningsuppdraget och arbetstidsutredningen.

Utredningen.

Arbetstidsutredningen bar bl. a. att undersöka förutsättningarna för att

slopa eller begränsa nu gällande undantag från arbetstidslagstiftningens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition av 100.

5

tillämpningsområde. Arbetstidsutredningen har därvid att särskilt beakta

spörsmålen om en arbetstidsreglering för arbete, som utföres av staten,

inom sjukvårdsväsendet och den yrkesmässiga trafiken. Vid sidan av de

särskilda undersökningar, som skall syfta till att utröna möjligheterna för

ett eventuellt upphävande av gällande undantag från den allmänna arbetstidslagen,

innefattar arbetstidsutredningens program även frågan om en

förkortning av arbetstiden för vissa arbetstagargrupper.

Då alltså det uppdrag, som givits åt arbetstidsutredningen, avser arbetstidstekniska

spörsmål även inom den statliga sektorn, kunde det redan vid

behandlingen av 1945 års lönekommittés förslag om en särskild utredning

rörande arbete på obekväm arbetstid och därmed sammanhängande förhållanden

för statstjänstemännen förutses, att de båda utredningsorganen

skulle komma att syssla med problem av i vissa fall samma och i andra fall

av åtminstone i flera hänseenden likartad natur. På grund härav föll det

sig också naturligt, att den av lönekommittén rekommenderade utredningen

från början ställdes i visst beroendeförhållande till resultatet av arbetstidsutredningens

undersökningar. I samband med att lönekommitténs förslag

till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. förelädes riksdagen i proposition

den 9 maj 1947 (nr 281) anförde sålunda föredragande departementschefen,

att utredningen om obekväm arbetstid knappast syntes kunna

genomföras, förrän arbetstidsutredningen slutfört eller åtminstone till viss

del redovisat sitt arbete.

Utredningen framhåller, att det redan från början var av intresse för de

båda utredningsorganen att till undvikande av dubbelarbete söka snarast

möjligt dels klargöra, i vilka avseenden beröringspunkter förefinnes mellan

dem anförtrodda utredningsuppdrag, och dels överenskomma om programmet

för det fortsatta arbetet. Vid ett gemensamt sammanträde våren 1949

framfördes från ömse håll skäl för att utredningen om den obekväma arbetstiden

helt borde anstå tills vidare i avbidan på slutförandet av arbetstidsutredningens

arbete. Vid de fortsatta överläggningarna enades man

emellertid om att arbetet inom utredningsorganen borde fortgå parallellt

och i enlighet med en för samarbetet skisserad plan. Arbetstidsutredningen

skulle sålunda först avsluta sina undersökningar rörande bl. a. arbete, som

bedrives av staten, samt framlägga av undersökningarna påkallade förslag

om i vissa fall förkortad arbetstid, innan utredningen om obekväm arbetstid

slutförde sitt utredningsarbete. De sakkunniga inom denna utredning hade

emellertid att, i avvaktan på resultatet av arbetstidsutredningens arbete,

verkställa de specialundersökningar, som kunde befinnas erforderliga för

ett framtida ställningstagande till spörsmålet om den obekväma arbetstiden

och därmed förbundna frågor.

Enligt vad utredningen vidare framhåller hyste man inom arbetstidsutredningen

vid den tidpunkt, då överenskommelsen beträffande ordningsföljden

mellan utredningarna träffades, förhoppningar om att inom en ganska nära

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

framtid kunna åtminstone delvis färdigställa det undersökningsmaterial,

som erfordrades för att avgörande skulle kunna träffas bl. a. i fråga om

huruvida och i vilken omfattning regler om kompensation för till obekväm

tid förlagt arbete borde föreskrivas i den allmänna arbetstidslagen. Arbetstidsutredningen

har emellertid av olika skäl blivit förhindrad att följa det

uppgjorda programmet, främst till följd av att den under mellantiden måst

ge företräde åt andra, mera brådskande uppgifter; här behöver endast

nämnas det särskilda utredningsuppdraget i fråga om en utökning av den

lagstadgade semestertiden (3-veckorssemester).

Det utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid givna uppdraget

har genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1952 begränsats så till vida,

att det inte skall avse förslag rörande graden av den kompensation, som

bör utgå för arbete på obekväm arbetstid. Utredningen anser, att härigenom

ett i viss mån ändrat förhållande inträtt mellan de båda ifrågavarande utredningsorganen.

Då därjämte klarhet numera vunnits om att de förslag

i form av arbetstidsförkortningar, vartill arbetstidsutredningens undersökningar

kan leda, endast kommer att avse vissa särskilda personalgrupper,

främst arbetstagare med nattarbete, har utredningen funnit, att de gemensamma

problemen begränsats till dels frågan om vilken tid av dygnet som

bör betraktas såsom natt och dels frågan om utformningen av reglerna för

den tidskompensation (arbetstidsförkortning), som eventuellt bör tillkomma

statstjänsteman på grund av arbete, vilket fullgjorts under nattid.

I det sålunda ändrade läget har vid nya överläggningar mellan utredningsorganens

båda ordförande i maj 1953 hinder ansetts inte böra möta

för utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid att framlägga resultaten

av utredningsarbetet, under förutsättning likväl att utredningen därvid

icke tog ställning till de frågor, vilka alltjämt är gemensamma för de

båda utredningsorganen.

Yttrandena.

Statskontoret, telestyrelsen och vattenfallsstyrelsen anser, att utredningens

uppdrag är så intimt förknippat med den utredning, som f. n. bedrives

på arbetstidslagstiftningens område (arbetstidsutredningen), att ett slutligt

ståndpunktstagande från statsmakternas sida till föreliggande betänkande

överhuvudtaget inte bör ske, förrän arbetstidsutredningens uppdrag slutförts.

Såvitt telestyrelsen kan bedöma, föreligger ej heller någon brådska

med behandlingen av frågan om obekväm arbetstid för statstjänstemännen,

då ju provisoriska bestämmelser i ämnet redan finnes.

Enligt arbetstidsutredningens uppfattning bör frågan om tidskompensation

för statens befattningshavare anstå till dess statsmakterna kan införa

en generell förkortning av arbetstiden för alla nattarbetare. Intill dess detta

problem löses, synes grunderna för den tidskompensation, som f. n. utgår

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

7

till olika grupper statstjänstemän, böra kvarstå, varvid givetvis storleken

av kompensationen kan tänkas förändras. Arbetstidsutredningen anför härom

i huvudsak följande.

Frågan om förkortning av arbetstiden för nattarbetare faller på grund av

sin natur under skyddslagstiftningen och bör lösas genom bestämmelser

intagna antingen i arbetarskyddslagen eller i arbetstidslagstiftningen. För

dessa arbetstagare är arbetet i regel väsentligt mera ansträngande än för

andra arbetstagare. Emellertid finnes även andra arbetargrupper, som av

olika anledningar måste anses ha mycket ansträngande tjänstgöring på

grund av att arbetet kan vara synnerligen tungt, det kan vara mycket smutsigt

eller det kan utföras under yttre förhållanden som är i hög grad besvärande.

Dylika arbetstagare finnes såväl i statlig som kommunal och enskild

tjänst. Enligt arbetstidsutredningens mening bör samtliga dessa arbetstagare

behandlas principiellt lika utan hänsyn till om arbetsgivaren är en statlig

myndighet eller ej. En annan sak är, om staten kan anse sig ha anledning

att ge gynnsammare kompensation än den en lag föreskriver.

I enlighet med sitt uppdrag kommer arbetstidsutredningen att framlägga

förslag till lag om förkortad arbetstid för vissa kategorier arbetstagare.

Förslaget kommer bl. a. att avse nattarbetare. Utredningen har ännu ej fattat

definitiv ståndpunkt till de grunder, efter vilka arbetstidsförkortning

bör utgå, eller till förkortningens storlek.

Arbetstidsutredningen kan inte anse det riktigt, att frågan om arbetstidsförkortning

för nattarbetare i statens tjänst behandlas särskilt. Såsom utredningen

ser saken bör frågan om tidskompensation för nattarbetare lösas

i ett större sammanhang än det utredningen rörande arbete på s. k. obekväm

arbetstid haft att behandla.

Statstjänstemännens riksförbund ifrågasätter, om inte utredningsresultatet

bort redovisas först sedan slutlig ståndpunkt tagits till de av arbetstidsutredningen

beroende frågorna och ett förslag till författningstext kunnat

framläggas.

Statens lönenämnd och telestyrelsen framhåller svårigheterna att i nuläget

överblicka verkningarna av de i betänkandet redovisade förslagen, så

länge resultatet av arbetstidsutredningens överväganden med avseende på

de i förevarande sammanhang mycket väsentliga frågor, som är gemensamma

för de båda utredningsorganen, inte föreligger.

Huvuddragen av utredningens förslag och yttrandena däröver.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att såsom obekväm tid skall i första hand anses

arbetstid, som infaller under natt. I enlighet med vad i det föregående anförts

rörande sambandet mellan utredningens uppdrag och arbetstidsutredningens

har emellertid något direkt förslag inte ansetts böra framläggas om

vilken kalendertid begreppet natt i detta sammanhang må omfatta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

Med obekväm kalendertid bör enligt utredningen — förutom nattid —

förstås arbetstid, som förlagts till

a) sön- eller helgdag, påsk-, midsommar- eller julafton,

b) helgfri lördag eller nyårsafton mellan kl. 15 och den tidpunkt, då natttiden

börjar, samt

c) annan än i punkterna a) och b) avsedd vardag mellan kl. 18 och den

tidpunkt, då nattiden börjar.

I jämförelse med nu gällande provisoriska bestämmelser innebär utredningens

förslag följande ändringar i fråga om gränserna för den obekväma

kalendertiden:

1) viss del av den nu som obekväm betecknade kalendertiden avgränsas

som nattid,

2) gränsen för den obekväma kvällstiden på vardagar, kl. 19 (vardagar

före sön- och helgdagar kl. 18), ändras till kl. 18 (lördagar kl. 15) och

3) som obekväm skall anses även sådan arbetstid, som infaller på nyårsafton

mellan kl. 15 och 18.

I fråga om gränserna för den obekväma kalendertiden har utredningen

anfört bl. a. följande.

Med utgångspunkt från de tider för arbetets avslutande, som torde få

anses normala för statsanställd administrativ personal och som man i allmänhet

synes tillämpa för dagarbete vid icke skiftarbete på den privata

arbetsmarknaden, föreslår utredningen, att, när fråga är om obekväm

kalendertid, tidsgränsen på kvällen för den normala arbetstiden fastställes

till kl. 18. Då emellertid arbetet på lördagar för stora grupper inom samhället

avslutas betydligt tidigare än på andra vardagar, förordar utredningen,

att nu ifrågavarande tidsgräns på lördagar bestämmes till kl. 15. Utredningens

förslag innebär alltså, att såsom »normal arbetstidsförläggning»

skulle anses tiden mellan den tidpunkt, då nattiden slutar, och kl. 18 (lördagar

kl. 15), eller, omvänt, att såsom obekväm kvällstid skulle behandlas

sådan arbetstid, vilken förlagts mellan kl. 18 (lördagar kl. 15) och fram

till den tidpunkt, då nattiden börjar.

Med stöd av bemyndigande i instruktionerna för de centrala ämbetsverken

brukar i många fall vederbörande verkschef medge viss inskränkning i

arbetstiden på pingstafton och nyårsafton i förhållande till den å övriga

icke arbetsfria helgdagsaftnar tillämpade arbetstiden. Fall förekommer också

där arbetstiden på pingst- och nyårsafton regelmässigt bestämts till kortare

tid än den för berörd personal å lördagar i allmänhet gällande arbetstiden.

I sistnämnda fall intager alltså pingstafton och nyårsafton på visst

sätt en mellanställning mellan de tre största helgdagsaftnarna och lördagarna.

Såvitt utredningen kunnat finna, utvisar flera avtal på det kollekfivavtalsreglerade

området, att i många fall antingen både pingstafton och

nyårsafton eller åtminstone nyårsafton är fridagar. Då så ej är fallet, synes

arbetet — med få undantag — på de båda helgdagsaftnarna bedrivas såsom

å lördag eller eventuellt avslutas tidigare än å sådan dag. Enligt utredningens

mening föreligger grundad anledning att i förevarande sammanhang

under alla förhållanden likställa pingstafton och nyårsafton med

»vanliga» lördagar. Det torde därjämte, säger utredningen, kunna diskute
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

9

ras, om inte under de förutsättningar, för vilka här förut redogjorts, skäl

kan anses finnas för att framflytta gränsen för den obekväma dagtiden å

pingst- och nyårsafton till ett något tidigare klockslag än det för lördagar

tillämpliga (kl. 15). Utredningen har emellertid inte ansett sig böra för

dessa båda särskilda helgdagsaftnar föreslå någon annan tid än den som

skulle komma att gälla för lördagar.

Av återstående särskilda helgdagsaftnar kan kalendariskt endast trettondagsafton

och valborgsmässoafton inträffa på en lördag eller på en söndag;

de övriga är alltid låsta till viss annan veckodag. Utredningen anser, att ur

synpunkten av obekväm arbetstid arbete, som förlagts till skärtorsdagen

eller till någon av dagarna före Kristi himmelsfärdsdag och allhelgonadagen,

bör behandlas såsom utfört på vardag som ej är lördag. Detsamma bör också

enligt utredningen gälla beträffande trettondagsafton och valborgsmässoafton,

i den mån givetvis dessa båda helgdagsaftnar inte är lördagar eller

söndagar.

Såsom i det föregående nämnts, framlägger utredningen i detta sammanhang

förslag endast beträffande arbetstagare med reglerad arbetst

i d. Utredningen framhåller emellertid, att den obekvämlighet, som utifrån

de i betänkandet närmare utvecklade allmänna synpunkterna på frågan

om obekväm arbetstid kan anses föreligga i arbetet för den ene eller andre

tjänstemannen, bör bedömas lika vare sig vederbörandes arbetstid är reglerad

eller ej. I princip bör följaktligen, anser utredningen, tjänstemännen

vara likställda också i kompensationshänseende. En väsentlig skillnad föreligger

emellertid mellan de båda personalgrupperna i fråga om de tekniska

förutsättningarna att åstadkomma för samtliga berörda anställningshavare

enhetliga kompensationssystem. Medan sålunda, när fråga är om befattningshavare

med reglerad arbetstid, gottgörelse i form av arbetstidsnedsättning

eller kontant ersättning kan beredas i direkt anslutning till omfattningen

av det arbete, som utförts på obekväm tid, är denna möjlighet i

allmänhet utesluten vid oreglerad arbetstid. För de flesta befattningshavare

med o reglerad arbetstid finnes endast möjlighet att summariskt ange, i vilken

omfattning arbete på obekväm tid förekommit och behövt förekomma.

Detta synes likväl utredningen icke i och för sig böra få hindra, att anställningshavare

med oreglerad arbetstid skall kunna medges förmån av kompensation

för obekväm arbetstidsförläggning. Utredningen erinrar här om

att så också i viss utsträckning har skett redan nu.

Enligt kungörelsen 1952:68 utgår lönetillägg för tjänstgöring på obekväm

arbetstid till tjänstemän med reglerad arbetstid, som uppnått en ålder

av minst 17 år och som jämlikt 32 § Saar äger i förekommande fall erhålla

gottgörelse för övertidstjänstgöring. Kretsen av de tilläggsberättigade tjänstemännen

är vidare begränsad att i princip avse tjänstemän i högst 16 lönegraden;

Kungl. Maj:t har dock möjlighet att i särskilda fall medge tillägg

till tjänstemän i högst lönegrad 22. Utredningen anser för sin del, att i

princip rätt till kompensation för obekväm arbetstidsförläggning bör före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr tOO.

ligga för samtliga tjänstemän med reglerad arbetstid, vilka är underkastade

i Saar meddelade bestämmelser, utan hänsyn till lönegradsplacer

i n g eller levnadsålder. Någon åtskillnad i kompensationsavseende bör inte

göras mellan å ena sidan tjänstemän, vilka i förekommande fall är berättigade

till gottgörelse för övertidstjänstgöring, och å andra sidan

tjänstemän, vilkas arbetstid är reglerad men vilka enligt gällande föreskrifter

inte äger rätt till övertidsgottgörelse. Möjlighet bör dock beredas

vederbörande myndighet att från rätten till kompensation för obekväm arbetstid

undantaga tjänsteman, vilken på grund av tjänstens art kan beräknas

komma att avvika från den för honom fastställda tjänstgöringslistan

i sådan omfattning, att tjänstgöringslistan i själva verket är illusorisk.

Frågan, i vad mån kompensation må utgå för arbete som fullgjorts på

obekväm tid, är enligt 4 § kungörelsen 1952:68 i viss mån beroende av o mfattningen

av tjänstemannens totala arbetstid. Understiger

denna 193 timmar för 30 dagar eller däremot svarande timantal för

annan arbetstidsperiod, undantages nämligen från kompensation 3 nattimmar

för varje timme, varmed den totala arbetstiden understiger 193 timmar

respektive det däremot svarande timantalet. Den totala arbetstiden är härvid

ej definierad som den för tjänstemannen gällande normalarbetstiden utan

som den på tjänstgöringslista eller därmed jämförlig handling upptagna

arbetstiden, utökad med det ytterligare antal timmar varunder tjänstemannen

fullgjort tjänstgöring, som ej skall anses utgöra övertidsarbete. Utredningen

har ingående diskuterat spörsmålet, huruvida liknande begränsningar

av kompensationen för arbete på obekväm tid bör inflyta i ett nytt

kompensationssystem. Utredningens ståndpunktstagande till denna fråga

innebär i korthet följande.

a) Därest omfattningen av det arbete, som utföres av vederbörande tjänsteman,

bestämts uteslutande med hänsyn till beskaffenheten av de göromål

han har att fullgöra, synes enligt utredningen tillräckliga skäl saknas att

från kompensation undantaga viss del av arbetet på obekväm tid av den

anledningen att den totala arbetstiden är relativt kort.

b) Möjlighet torde enligt utredningens mening inte finnas att, med bibehållande

av redan vidtagna kompensationsanordningar, därutöver införa

ett system, enligt vilket kompensationen utan hänsyn till dem utgår för allt

arbete på obekväm tid. Den omfattning, i vilken kompensation nu beredes

för arbete på sådan tid, är högst skiftande vid olika verk och för olika personalgrupper,

och ett påbyggande av nuvarande kompensationsanordningar

med en ny enhetlig kompensation skulle sannolikt, jämte konserverande av

hittillsvarande ojämnheter, i praktiken medföra, att den nya kompensationen

finge göras så obetydlig, att värdet av densamma knappast ens uppvägde

det administrativa besvär som den förorsakade.

Utredningen framhåller, att det i och för sig vore tänkbart att ett nytt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

11

kompensationssystem utformades så, att från kompensation enligt detta

undantoges obekväm arbetstid, som kunde anses kompenserad i annan form,

eller eventuellt så, att kompensationen till sin storlek avvägdes med hänsyn

till redan förefintliga kompensationsanordningar. En sådan kombination

av olika kompensationssystem tillämpas för närvarande, i det att å ena

sidan de tidigare kompensationsanordningarna bibehållits under provisorietiden

och å andra sidan det provisoriska kompensationssystemet i viss utsträckning

utformats med hänsyn därtill. Det är emellertid självfallet, att

en dylik kombination av olika system ur praktiskt administrativa synpunkter

måste erbjuda betydande olägenheter. Utredningen konstaterar sålunda,

att den nu föreskrivna begränsningen av möjligheten att erhålla lönetillägg

för nattarbete vållat ett avsevärt administrativt merarbete, trots att provisoriesystemet

i detta hänseende utformats ganska summariskt; enligt uppgift

från visst håll vid statens järnvägar skulle icke mindre än 40 procent av

det av provisoriet föranledda merarbetet ha berott på begränsningsregeln

jämförd med viss annan bestämmelse i provisoriekungörelsen. Med beaktande

av det anförda anser utredningen sig inte kunna förorda, att man vid

ett mera definitivt ordnande av frågan om kompensation för arbete på

obekväm tid bygger på den angivna kombinationsprincipen.

Utredningen förordar sålunda en avveckling av hittillsvarande

kompensationsanordningar i samband med att ett nytt

kompensationssystem införes eller i varje fall innan detta börjar tillämpas

för respektive personalgrupp. Tillämpningen av det nya kompensationssystemet

bör föregås av en omprövning av nu bestående förhållanden i avseende

på arbetstider m. in. Härav betingade undersökningar bör mindre taga

sikte på att klarlägga den historiska utvecklingen än på att fastställa

arbetstider m. in., som enligt nuvarande uppfattning ter sig rimliga med

beaktande endast av göromålens beskaffenhet. Utredningen underskattar

inte de vanskligheter, som är förbundna med en dylik omprövning av

främst normalarbetstiderna för personal med obekväm arbetstid, men kan

för sin del inte finna någon annan ur principiella synpunkter godtagbar

lösning av frågan. Omprövningen synes utredningen böra ske i samma former

som eljest tillämpas vid bestämmandet av arbetstider och löneförmåner.

Vad särskilt angår gällande normalarbetstider för här berörda personalgrupper,

bör alltså omprövningen ske av vederbörande verksstyrelser efter

förhandlingar med respektive personalorganisationer. Utredningen har inte

ansett tillräckliga skäl finnas att, av den anledning varom här är fråga,

föreslå en mera central handläggning av hithörande uppgifter. Däremot förordar

utredningen, dels att visst samråd i ämnet sker mellan verksstyrelserna

och dels att resultatet av omprövningen skall anmälas för Kungl. Maj :t

innan det nya kompensationssystemet får tillämpas.

Två av utredningens ledamöter framför reservationsvis i huvudsak följande

synpunkter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ls proposition nr 100.

Ln undersökning av nu gällande arbetstidsbestämmelser inom statsförvaltningen

är i och för sig motiverad. Undersökningen torde emellertid komma

att bli av sådan omfattning och så tidskrävande, att man inte kan låta

det anstå med införandet av förbättrade kompensationsregler, tills denna

översyn av arbetstiderna är verkställd. Undersökningen kompliceras f. ö.

av frågans samband med den pågående arbetstidsutredningen. Enligt reservanternas

mening bör kompensation i form av kontant ersättning för obekväm

arbetstid utgå oberoende av den arbetstid, som är eller blir fastställd

1 Öl viss tjänst givetvis under förutsättning att övriga av utredningen

angivna villkor för kontantkompensation är uppfyllda. I de undantagsfall

en kompensation i form av högre lönegradsplacering redan erhållits, bör

frågan, huruvida och i vad mån ytterligare kompensation skal! utgå, bli

föremål för särskild undersökning. De anser vidare, att, endast i det fall det

otvetydigt kan styrkas att en nedsättning av arbetstiden har tillkommit

uteslutande för tjänstgöring på obekväm tid, en motsvarande uppräkning

av arbetstiden kan ifrågakomma, innan tidskompensation enligt nya regler

tillämpas på tjänsten i fråga.

Utredningen anser billighetsskäl tala för att, i de fall det nya kompensationssystemet

för någon personalgrupp framstår som avgjort oförmånligare

än det gällande, de hittillsvarande kompensationsanordningarna tills vidare

även i fortsättningen bör få tillämpas i stället för de nya. Att gå ett steg

vidare och medge tillämpning i visst hänseende av de nya reglerna för personal,

som i annat avseende kvarstår vid tillämpningen av äldre, förmånligare

bestämmelser, strider mot allmänna grundsatser vid genomförande

av ändringar i avlöningshänseende och är enligt utredningens uppfattning

även ur praktiskt administrativa synpunkter ägnat att inge betänkligheter.

Då emellertid ett ställningstagande i förevarande hänseende är beroende av

den blivande kompensationens storlek, har utredningen ansett sig inte böra

närmare gå in på frågan om eventuella övergångsanordningar i samband

med införandet av det nya kompensationssystemet.

Två av utredningens ledamöter har i ett särskilt yttrande uttalat, att de

blivande kompensationsreglerna inte bör fa medföra en försämring av nuvarande

kompensation för nattjänst eller ökning av nu gällande arbetstider.

Utredningen anser, att tidskompensation bör ifrågakomma vid nattarbete.

Ehuru vetenskapligt belägg inte kan hämtas för den uppfattningen,

att nattarbetet i och för sig skulle kunna anses såsom för hälsan

mera ansträngande än dagarbetet, torde likväl sådana fysiologiska och andra

olägenheter allmänt sett vidlåda det till natten förlagda arbetet, att avgörande

skäl talar för att därav berörda arbetstagare beredes arbetslindring

genom viss avkortning av för dem eljest tillämpad arbetstid.

I förekommande fall bör tidskompensationen (arbetstidsförkortningen) i

första hand avräknas mot outnyttjad bufferttid.

Med hänsyn främst till de icke önskvärda konsekvenser, som eljest skulle

uppkomma i fall av outnyttjad bufferttid, anser utredningen skäl tala för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

13

att tidskompensationen för nattid kompletteras med en kontantkompensation

att utgå med belopp av samma storlek, som kan komma att fastställas

för tjänstgöring på annan obekväm kalendertid än nattid. Frågan huruvida

utrymme finnes för en dylik kontantkompensation vid sidan av tidskompensationen

är dock i viss mån beroende av storleken av den arbetstidsförkortning,

som kan komma att föreskrivas.

För tjänstgöring å annan obekväm kalendertid än

nattid (kvällstjänstgöring, sön- och helgdagstjänstgöring samt tjänstgöring

på vissa helgdagsaftnar) föreslås gottgörelse genom visst per timme

fastställt lönetillägg. Timersättningen bör bestämmas till samma belopp för

all här avsedd tjänstgöring. Enligt utredningens mening talar dock vissa

skäl för att kompensationen för tjänstgöring på obekväm kalendertid under

exempelvis påsken, midsommaren och julen får utgå med ett högre

belopp än eljest med hänsyn till de större olägenheter, som är förbundna

med dylik helgtjänstgöring, i ali synnerhet med tjänstgöring under julen.

De växlingar i arbetsmängden, som förekommer vid vissa verk, nödvändiggör

i många fall att arbetsdygnet sönderstyckas i två eller flera till tidsomfattningen

sinsemellan olika tjänstgöringspass, s. k. splittrad arbetstid.

Utredningen anför, att måttet på den obekvämlighet, som kan

anses föranledd av den splittrade arbetstiden, är mycket växlande från fall

till fall. Någon likformig utjämning överallt av denna obekvämlighet torde

därför svårligen kunna åstadkommas. Utredningen har emellertid funnit,

att den obekvämlighet av social natur, som orsakas av splittrad arbetstid

och som består i att anställningshavarens fritid blir mer eller mindre ineffektiv

ur fritidssynpunkt, åtminstone till en viss grad torde kunna elimineras

genom eu bestämmelse, att den ineffektiva fritiden får vid arbetstidsberäkningen

räknas som tjänstgöringstid.

I syfte att motverka obekvämligheten på grund av splittrad arbetstid

föreslår utredningen tillämpning av en särskild arbetstidsregel, entimmesregeln,

som i princip innebär,

att sådant tjänstefritt arbetsuppehåll mellan två tjänstgöringspass, vilket

icke uppgår till minst en timme, skall tillgodoräknas tjänstemannen såsom

arbets (tjänstgörings-) tid samt

att tjänstgöringspass, som — i förekommande fall efter tillämpning av

vad no sagts — icke omfattar 60 minuter, skall tillgodoräknas tjänstemannen

såsom en arbets (tjänstgörings-) timme.

För sådan tid utöver verklig tjänstgöringstid, som på grund av entimmesregeln

kommer att tillgodoföras tjänsteman (utfyllnadstid), bör kompensation

ifrågakomma enligt motsvarande regler, som kan komma att tillämpas

vid tjänstgöring på obekväm kalendertid.

Utredningen erinrar om att i vissa fall av större förskjutning av

arbetstiden enligt numera gällande bestämmelser gottgörelse för över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

tidsarbete kan ifrågakomma, oaktat normalarbetstiden icke skulle komma

att överskridas under tjänstgöringsperioden. Med hänsyn till den obekvämlighet,

som för den berörde tjänstemannen kan anses förenad med varje

ändring av den tidsplanerade tjänstgöringen, synes enligt utredningen anledning

föreligga att, i de fall förskjuten arbetstid icke är att anse som

övertid, kompensera vederbörande enligt grunderna för obekväm arbetstid.

Denna kompensation bör då anknytas till den del av tjänstgöringen, som

till följd av ändringen kommer att fullgöras på tid, som inte planerats

enligt tjänstgöringslistan. Utredningen anser, att tidskompensation i princip

bör förbehållas sådan obekväm arbetstid, som angivits i tjänstgöringslista

och till vilken alltså hänsyn kunnat tagas vid tjänstgöringens tidsplanering.

Utredningen föreslår därför, att kompensationen vid förskjuten arbetstid

skall utgå endast i form av kontant ersättning (lönetillägg). Lönetillägget

bör fastställas till samma belopp som motsvarande tillägg vid kvällstjänstgöring

in. in.

Bufferttid i mera omfattande grad synes förekomma endast vid tullverket,

postverket och statens järnvägar. Inom statsförvaltningen i övrigt har

bufferttid uppgivits förekomma i viss mindre utsträckning vid luftfartsverket

och i sällsynta undantagsfall inom försvaret. I de redogörelser för

erfarenheterna beträffande den praktiska tillämpningen av kungörelsen

1952:68, som verksmyndigheterna har lämnat till utredningen, bär såväl

generalpoststyrelsen som järnvägsstyrelsen ifrågasatt, att den rätt till lönetillägg

vid iansp råktagen bufferttid, som de provisoriska bestämmelserna

medger, skall slopas. Utredningen anser för sin del, att kompensation

för bufferttid, som tages i anspråk, bör ifrågakomma inte endast,

såsom f. n. är fallet, då bufferttiden uttages på obekväm kalendertid, utan

också i den mån bufferttiden uttages på annan tid. Kompensationen bör

utgå genom lönetillägg av samma storlek som motsvarande tillägg vid

kvällstjänstgöring m. in. Beträffande den tid, som må tagas i beräkning

för bestämmande av lönetillägg för ianspråktagen bufferttid, bör i övrigt

enligt utredningen gälla samma detaljbestämmelser som i fråga om gottgörelse

för övertidsarbete.

Det är uppenbart, yttrar utredningen, att tillämpningen av föreskrifterna

om kompensation för obekväm arbetstid på många håll kan medföra inte

bara administrativa svårigheter utan också vissa personliga besvär för de

kompensationsberättigade tjänstemännen, då det gäller att bestämma kompensationens

storlek i det individuella fallet efter en detaljerad redovisning

av under månaden i verkligheten fullgjort arbete på obekväm tid. Detta

synes utredningen också till fullo ha bekräftats av de förut nämnda redogörelserna

för erfarenheterna av kungörelsen 1952:68. Vad här sagts äger

givetvis giltighet endast i det fall hänsyn till ifrågakommande kompensation

inte kan tagas redan vid arbetets planering och torde följaktligen, därest.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

15

utredningens förslag förverkligas, i regel få betydelse endast beträffande

kontantkompensationen. I syfte att underlätta tillämpningen av kompensationsreglerna,

i vad dessa avser lönetillägg, förordar utredningen därför, att

medeltalsberäkning skall kunna komma till användning. Verksmyndigheterna

bör sålunda kunna bemyndigas att efter överenskommelse

med berörda personalorganisationer och i den utsträckning så med hänsyn

till de individuella konsekvenserna bedömes skäligt fastställa ett genomsnittligt

beräknat tilläggsbelopp per dag. Dagbeloppet skulle då bestämmas med

utgångspunkt från den totala omfattningen av det arbete med obekväm tidsförläggning,

som enligt ifrågakommande tjänstgöringslista kan beräknas

skola fullgöras av samtliga tjänstemän inom den berörda personalgruppen i

genomsnitt per vecka eller längre tidsperiod och för vilket kontant ersättning

skall utgå. På grundval av det per man och tidsperiod sålunda beräknade

totala ersättningsbeloppet kan sedan tillägget per dag fastställas till

så stor kvotdel, som motsvarar antalet dagar i tidsperioden. Dagbeloppet

bör utgå för varje dag, varunder tjänstemannen uppehållit den tilläggsberättigande

tjänsten, och således även för i tjänstgöringen eventuellt ingående

fridagar.

Ett dylikt medeltalssystem medger naturligen inte att kompensationen

varje månad kommer att helt motsvara omfattningen av det av tjänstemannen

under månaden i verkligheten fullgjorda arbetet på obekväm tid.

Det kan tänkas, att likaväl som tjänstemannen viss månad blir »underkompenserad»

han annan månad i stället blir »överkompenserad». Detta synes

utredningen emellertid inte böra hindra systemets användning, eftersom

ju i varje fall i det långa loppet en utjämning sker i kompensationshänseende.

Yttrandena.

Om de föreslagna tidsgränserna för den obekväma kalender tiden

har skiftande meningar kommit till uttryck i remissyttrandena.

Tidsomfattningen av begreppet natt har berörts av några myndigheter

m. fl. Flera av dem, däribland arbetstidsutredningen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen,

anser att — i överensstämmelse med föreskrifterna i arbetarskyddslagen

— som nattid i detta sammanhang bör betecknas tiden mellan

kl. 23 och 5. I övriga uttalanden, bl. a. av SR och TCO, förordas att som natt

avgränsas tiden mellan kl. 22 och 6 eller, i ett fall, kl. 0 och 6.

Försvarets sjukvårdsstyrelse, generaltullstyrelsen, skolöverstyrelsen och

pensionsstyrelsen tillstyrker eller har inte något att erinra mot utredningens

förslag i fråga om gränserna för den obekväma kvällstiden. Pensionsstyrelsen

ifrågasätter möjligen, om inte den föreslagna tidsgränsen kl. 15 för lördagar

är väl generöst tilltagen. Statstjänarkartellen anser sig kunna godtaga

utredningens förslag om tidsgränsen kl. 18 och har intet att erinra mot att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

tidsgränsen på lördagar fastställes till kl. 15. Enligt kartellens mening

borde tidsgränsen på morgonen sättas till kl. 7. Denna tidsgräns har emellertid,

anför kartellen, visst samband med hur tiden för natt bestämmes,

och gränsen för nattiden får i sin tur betydelse i det fall nattarbetstid

skall kompenseras på annat sätt än övrig obekväm tid; skall arbete på natt

till en del kompenseras i tid och bestämmes nattiden för beräkning av tidskompensation

i så fall till kl. 22—6, blir behovet av ytterligare ett klockslag

som gräns för kontantersättningen givetvis mindre än om det snävare

nattidsbegreppet kl. 23—5 skulle komma att gälla. Frågan om tidsgränsen

får härutöver enligt Statstjänarkartellen anses ha visst samband med kompensationens

storlek. TCO vill inte motsätta sig den av utredningen föreslagna

gränsdragningen. Medicinalstyrelsen anser, att tidpunkten för den

obekväma kvällstidens början på vardagar i allmänhet bör bibehållas vid

kl. 19 men att den på lördagar bör fastställas till kl. 17. Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut föreslår, att som obekväm kvällstid skall

betecknas tid efter kl. 19. I yttranden av samstämmig innebörd framhåller

generalpoststyrelsen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen, att man vid bedömandet

av denna fråga bör beakta inte bara de nackdelar, som må anses

förbundna med kvällstjänstgöringen i och för sig, utan också de fördelar,

som för den kvällstjänstgörande ligger i den arbetsfrihet, som han åtnjuter

under sådan del av dagen, då samhällslivet i sin helhet funktionerar. Generalpoststyrelsen

anser därför, att tidsgränsen för den arbetstid, som skall

kompenseras, bör kunna sättas till kl. 19 eller 20. Järnvägsstyrelsen, som

yrkar, att den nuvarande tidsgränsen kl. 19 ovillkorligen bibehålies, vill

generellt understryka, att varje utvidgning av begreppet obekväm arbetstid

för ett allmänföretag som statens järnvägar med dess allmänna förpliktelser

av olika slag och med den intensiva konkurrens, som nu förekommer

på transportmarknaden, kommer att medföra en försämring av företagets

ekonomi. Vid bibehållet kostnadstäckningskrav för statens järnvägars rörelse

måste detta enligt styrelsen föranleda anpassningsåtgärder av olika

slag, som antingen kommer att direkt beröra trafikanterna i form av försämrad

service eller indirekt personalen. De sammanlagda personalkostnaderna

för statens järnvägar inklusive sociala förmåner per effektiv arbetstimme

överträffar nämligen, uppger styrelsen, redan nu konkurrenternas,

även om de senares kostnader för tillägg för arbete efter och före vissa

klockslag skulle vara relativt högre än statens järnvägars kostnader för obekväm

arbetstid enligt det föreliggande förslaget vid nuvarande löneläge.

Telestyrelsen liksom också statskontoret finner inga skäl tala för en utökning

av den kalendertid, som ur arbetssynpunkt betecknas som obekväm

enligt kungörelsen 1952: 68. Socialstyrelsen, statens avtalsnämnd och vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen förmenar, att en ändring av nu tillämpade

tidsgränser kan befaras ge upphov till vissa komplikationer i den mån ändringen

blir prejudicerande för andra anställda än statstjänstemän, närmast

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100.

17

på de kollektivavtalsreglerade arbetsområden, där institutet med förskjuten

arbetstid förekommer; de förskjutna timmarna skulle i sådana fall kunna

orsaka tillägg såväl för förskjuten som för obekväm arbetstid.

Enighet synes i allmänhet råda om att arbetstid, som infaller på påsk-,

midsommar- och julafton, i sin helhet skall behandlas som obekväm tid.

Avvikande mening framföres endast av generalpoststyrelsen, som uttalar,

att rätt till kompensation för obekväm arbetstid av administrativa skäl inte

bör ifrågakomma för tid mellan kl. 6 och 19 nämnda dagar. Mot utredningens

förslag beträffande övriga helgdagsaftnar har generaltullstyrelsen intet att

erinra. Enligt statskontorets mening bör i detta avseende inga ändringar

vidtagas av nu gällande provisoriska föreskrifter. Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut föreslår, att för samtliga helgdagsaftnar med undantag

av de tre förstnämnda skall som obekväm tid räknas tid efter kl.

19, d. v. s. efter det klockslag, som institutet enligt vad förut sagts föreslår

som gräns för obekväm tid på vardagar i allmänhet. Länsstyrelsen i Västerbottens

län förmenar att fredagar som är helgdagsaftnar bör likställas med

helgfria lördagar. SR ifrågasätter starkt, om icke vardag före helgdag, bortsett

från påsk-, midsommar- och julafton, alltid bör hänföras till samma kategori

som helgfri lördag. Statstjänarkartellen och TCO anser, att anledning

finnes att i kompensationshänseende likställa pingst- och nyårsafton med

påsk-, midsommar- och julafton. Om så sker, kan Statstjänarkartellen godtaga

utredningens förslag, att övriga helgdagsaftnar inte skall behandlas

på annat sätt än vanliga vardagar.

Vad utredningen anfört om förutsättningarna m. in. för tjänstemän med

oreglerad a r b e t s t i d att bli delaktiga av kompensationsförmåner i

anledning av obekväm arbetstidsförläggning samt om begränsningen av de

framlagda förslagen beträffande kompensationsanordningar m. in. att avse

endast arbetstagare med reglerad arbetstid har inte föranlett någon principiell

erinran från arméförvaltningens, generaltullstyrelsens eller järnvägsstyrelsens

sida. Enligt Statstjänarkartellens mening torde det anförda i nuvarande

läge få accepteras. SR betonar särskilt kravet på att tjänstemän

med oreglerad arbetstid skall i kompensationshänseende i princip helt likställas

med tjänstemän, vilkas arbetstid är reglerad. SR och TCO understryker

vikten av att de förordade utredningarna avseende tjänstemän med

oreglerad arbetstid snarast kommer till stånd. Om kompensation för obekväm

arbetstid anses vara erforderlig för lärare, bör enligt skolöverstyrelsen

särskilda bestämmelser gälla för dem på grund av deras speciella tjänstgöringsförhållanden

med bl. a. ferier i stället för semester. Statens lönenämnd

finner det angeläget, att, innan nya bestämmelser fastställes rörande kompensation

för obekväm arbetstid, frågan om vilka tjänstemannakategorier

som skall falla under bestämmelserna, d. v. s. enligt utredningens principiella

uppläggning frågan om bestämningen av begreppet reglerad arbetstid,

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 100.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ytterligare överväges. Överbefälhavaren har i särskilt yttrande föreslagit

att frågan om hur den militära, civilmilitära och civila personalen inom

försvaret lämpligen bör ersättas för arbete på obekväm arbetstid måtte anstå

till dess särskild utredning, varvid även personalförbundens synpunkter

skulle inhämtas, kunnat verkställas och överbefälhavaren avgivit därav

föranledda förslag. Marinförvaltningen och försvarets civilförvaltning ansluter

sig härtill. Lotsstgrelsen hemställer, att åt ett särskilt utredningsorgan

anförtros uppdrag att verkställa utredning i hithörande spörsmål

avseende fyrpersonalen och lotspersonalen.

Utredningens förslag om utvidgning av förmånsrätten i förhållande till

kungörelsen 1952: 68 att avse samtliga tjänstemän med reglerad arbetstid

utan hänsyn till löneg radsplacering tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen,

försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets civilförvaltning, arbetarskyddsstyrelsen,

pensionsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hydrologisIca

institut, generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen. Järnvägsstyrelsen

biträder förslaget under viss förutsättning. Telestyrelsen finner detsamma

i och för sig rättvist, men styrelsen anser det inkonsekvent att ge tjänsteman

lönetillägg för obekväm förläggning av normalarbetstid men lämna av

honom utfört, kontrollerbart övertidsarbete -— som ofta nog fullgöres på

obekväm kalendertid — helt utan ersättning. Statskontoret är närmast böjt

för att förorda, att nu gällande maximilönegrad bibehålies; om höjning

anses böra vidtagas, bör tjänstemän i högst 22 lönegraden omfattas av kompensationssystemet.

Luftfartsstyrelsen avstyrker förslaget.

Statskontoret, generaltullstyrelsen, direktionen för Karolinska sjukhuset,

generalpoststyrelsen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen biträder utredningens

uppfattning enligt majoritetsförslaget om avveckling av redan

vidtagna anordningar i form av tids- eller kontantkompensation

vid obekväm arbetstid i samband med att ett nytt kompensationssystem

införes eller i varje fall innan detta börjar tillämpas för respektive

personalgrupp. Statstjänarkartellen, SR och TCO stöder de av reservanterna

på denna punkt framförda synpunkterna.

I motsats till utredningen kan statskontoret icke finna skäl tala för att.

i de fall det nya kompensationssystemet för någon personalgrupp skulle

framstå som avgjort oförmånligare än det gällande, de hittillsvarande

kompensationsanordningarna tills vidare även i fortsättningen skulle få tilllämpas

i stället för de nya. Statskontorets mening delas av statens lönenämnd,

statens avtalsnämnd, generalpoststyrelsen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen.

Statstjänarkartellen ansluter sig här till den reservationsvis

uttalade uppfattningen.

Att, såsom utredningen föreslagit, nattarbete i princip i första hand

skall tidskompenseras, tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen, försvarets sjuk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

19

vårdsstyrelse, försvarets civilförvaltning, arbetarskyddsstyrelsen, pensionsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, skolöverstyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen

och Statstjfinarkartellen. Generaltullstyrelsen anser det vara tveksamt, huruvida

arbetstidsförkortning är påkallad vid sådan nattjänst, som inte i och

för sig kan betraktas som ansträngande. Socialstyrelsen framhåller, att tidskompensation

minskar tillgången på arbetskraft och därför, särskilt i fråga

om anstalter, kan medföra svårigheter. Enligt direktionens för Karolinska

sjukhuset mening kan ställning till frågan om kompensation i tid tagas

först sedan omfattningen av begreppet nattid klarlagts. Luftfartsstyrelsen

hyser tvekan inför lämpligheten av obligatorisk tidskompensation. Försvarets

sjukvårdsstyrelse förmenar, att för sjukvårdspersonalen rätten till tidskompensation

torde bli illusorisk så länge nu rådande knapphet på dylik

personal består. Sjukvårdsstyrelsen förordar därför, att för sjukvårdspersonalen

tillämpas kontantkompensation vid nattarbete. Möjlighet bör enligt

försvarets civilförvaltning och pensionsstyrelsen hållas öppen att i särskilda

fall i stället för tidskompensation bereda vederbörande kontant ersättning.

Statstjänarkartellen förordar, att tidskompensationen vid nattarbete kompletteras

med en kontant ersättning, som bör utgå med samma belopp per

timme som vid övrig obekväm tid. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generaltullstyrelsen

och järnvägsstyrelsen anser, att endast en kompensationsform

här bör förekomma. Kontantkompensation är därvid enligt järnvägsstyrelsen

det alternativ, som för statens järnvägars vidkommande närmast

bör komma i fråga. Järnvägsstyrelsen framhåller i detta sammanhang att,

även om de särskilda olägenheter, som är förenade med nattjänsten, motiverar

en något högre ersättning för denna än för annan obekväm tjänstgöring,

verkets xnerutgift härför dock blir obetydlig i jämförelse med den

kostnadsökning för ny personal, som tidskompensation skulle medföra.

Därest förslaget om en kombinerad tids- och kontantkompensation skulle

komma att accepteras som generell lösning, förutsätter styrelsen, att tidsevalveringsfaktorn

starkt begränsas.

Liksom utredningen anser också fångvårdsstyrelsen och telestyrelsen, att

kontant ersättning med visst belopp per timme bör utgå för tjänstgöring

som fullgöres på annan obekväm kalendertid än nattid.

Arbetarskyddsstyrelsen understryker betydelsen av att kontantkompensationen

inte göres så stor, att den obekväma arbetstiden av denna anledning

kommer att framstå som mera eftersträvansvärd än annan arbetstid. Statens

avtalsnämnd och generalpoststyrelsen har intet att erinra mot att, på sätt

utredningen diskuterat, ett högre ersättningsbelopp fastställes för tjänstgöring

på obekväm kalendertid under de större helgerna, speciellt julen.

Järnvägsstyrelsen är inte övertygad om behovet av en dylik högre timersättning.

Enligt Statstjänarkartellens mening kan det vara motiverat att vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

sön- och helgdagstjänstgöring i allmänhet överväga ett högre tillägg än

det som kan ifrågakomma vid tjänstgöring på annan obekväm tid. Telestyrelsen

förordar för sin del, att timersättningen av hl. a. administrativa

skäl undantagslöst fastställes utan hänsyn till tjänstgöringens variationer

i obekvämhetsgrad.

Mot den föreslagna entimmesregeln vid splittrad arbetstid har

erinringar riktats av flera myndigheter. Sålunda uttalar statskontoret, att

tillräckliga motiv inte föreligger för en utbyggnad av kompensationssystemet

i angiven riktning. Telestyrelsen uppfattar spörsmålet mera som en

arbetstidsfråga i egentlig mening än som en fråga om obekväm arbetstid

och föreslår, att problemet löses i annat sammanhang. Järnvägsstyrelsen

kan inte ansluta sig till förslaget, i vad det avser tillgodoräkning som arbetstid

av tjänstefritt arbetsuppehåll men har intet att erinra mot att kortare

tjänstgöringspass än 60 minuter skall tillgodoräknas tjänstemannen som eu

arbets (tjänstgörings-) timme.

Statskontoret, väg- och vattenbyggnadssiyrelsen, statens avtalsnämnd och

generalpoststyrelsen anser, att tidsperioden 1 timme vid dylikt arbetsuppehåll

i förekommande fall bör minskas till 30 minuter. Enligt telestyrelsens

mening finnes ingen anledning att kompensera tjänstemannen för s. k. utfyllnadstid.

Förslaget i dess helhet tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen. SR

föreslår, att entimmesregeln ersättes med en tvåtimmarsregel av i övrigt

samma konstruktion som förstnämnda regel.

Statstjänarkartellen ansluter sig till utredningens förslag, att kontantkompensation

enligt grunderna för obekväm arbetstid skall utgå vid f ö rskjuten

arbetstid i vissa fall. Förslaget tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen.

Andra myndigheter har däremot kritiserat förslaget i denna del.

Statskontoret, medicinalstyrelsen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen avstyrker

förslaget. Enligt generaltullstyrelsens mening går detsamma utöver

vad som kan anses skäligt. Styrelsen föreslår, att frågan göres till föremål

för ytterligare utredning. Luftfartsstyrelsen finner konstruktionen av förskjutningsreglerna

alltför teoretisk och hävdar, att reglerna säkerligen kommer

att orsaka praktiska tillämpningssvårigheter. Rikets allmänna kartverk

anser, att kompensation vid förskjuten arbetstid bör ifrågakomma endast

i det fall, då tjänstgöringsändringen icke varslats viss tid i förväg, förslagsvis

en vecka. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut föreslår

att, om vid förskjutning inom samma dygn arbetstid flyttas från icke

obekväm till obekväm kalendertid, övertidsersättning får utgå under förutsättning

att tjänstgöringsändringen icke meddelats tjänstemannen inom 24

timmar före den tidpunkt, då inställelse till det nya tjänstgöringspasset

skall ske.

Av utredningen föreslagna kompensationsregler för ianspråktagen

bufferttid tillstyrkes av fångvårdsstyrelsen och Statstjänarkartellen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

21

Däremot kan statskontoret, järnvägsstyrelsen och luftfartsstyrelsen inte ansluta

sig till utredningens uppfattning. Generaltullstyrelsen och länsstyrelsen

i Jönköpings län anser för sin del, att kompensation endast bör ifrågakomma

i den mån uttagen bufferttid infaller på obekväm kalendertid. Med

hänsyn till att utredningsförslaget i förhållande till motsvarande bestämmelser

i kungörelsen 1952: 68 innebär en förenkling, vill generalpoststyrelsen

inte göra något bestämt uttalande på denna punkt.

I ett stort antal av remissyttrandena har positiva uttalanden gjorts rörande

utredningens förslag om bemyndigande för verksmyndigheterna att tilllämpa

en in edeltalsbe räkning. Förslaget tillstyrkes sålunda av

fångvårdsstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets civilförvaltning,

statskontoret, skolöverstyrelsen, statens avtalsnämnd, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och Statstjänarkartellen. Enligt järnvägsstyrelsens

mening bör för varje enskild tjänstgöringsgrupp fastställas ett

särskilt tilläggsbelopp, som beräknas genomsnittligt för tjänstgöringstur,

varunder arbete på obekväm tid förekommer; härigenom ernås överensstämmelse

med vad som gäller i fråga om tågtraktamente enligt resereglementet

för statens järnvägar. Om, såsom i det föregående ifrågasatts, lönetillägg

skall utgå även för sådan tjänstgöringstid på de stora helgdagsaftnarna,

som infaller på eljest icke obekväm kalendertid, föreslår generalpoststyrelsen,

att till ytterligare förenkling detta tillägg fastställes till ett

eller ett par belopp i jämna krontal att utgå såsom en extra gottgörelse vid

sidan av det i övrigt genomsnittligt beräknade grundbeloppet. Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut är av den uppfattningen, att även

medeltalsberäkningar torde komma att bli invecklade och torde inte heller

— i varje fall om den obekväma kalendertiden avgränsas enligt institutets

förslag -— medföra några nämnvärda förenklingar. Anordningen synes generaltullstyrelsen

visserligen ägnad att minska arbetet med uträkningen av

lönetillägget men styrelsen hyser trots detta vissa betänkligheter mot förslaget.

En olägenhet synes styrelsen bl. a. ligga däri, att sambandet mellan

den obekväma arbetstiden och ersättningen för densamma efter hand går

förlorat och att ersättningen därför så småningom kommer att uppfattas såsom

ett fast lönetillägg.

De av utredningens förslag föranledda kostnadsökningarna har

berörts i några av remissyttrandena.

Telestyrelsen framhåller att, om införandet av ett nytt kompensationssystem

för televerkets vidkommande skulle medföra mer nämnvärda utgiftsstegringar,

frågan om höjning av verkets taxor kan bli aktuell. Det är

dock enligt styrelsen tvivelaktigt, om ytterligare taxehöjningar utöver de senast

företagna överhuvudtaget kan genomföras. Styrelsen är därför synnerligen

betänksam inför att i nuvarande läge åtgärder vidtages, som i någon

större grad ökar televerkets personalkostnader. Telestyrelsen understryker

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

angelägenheten av att definitiv ställning till föreliggande problem inte tages,

utan att styrelserna för statens affärsdrivande verk dessförinnan beretts tillfälle

att redovisa de ekonomiska konsekvenserna såväl för verkens kunder

som för statsmakterna av ifrågasatta kompensationsbestämmelser.

Järnvägsstyrelsen uttalar, att en approximativ beräkning visar, att en utvidgning

av rätten till obekvämhetstillägg enligt det föreliggande betänkandet

till att dels avse alla lönegradsplacerade tjänstemän och dels omfatta

tiden från kl. 15 lördagar och kl. 18 övriga vardagar skulle för statens järnvägar

innebära en sammanlagd ökning av antalet timmar på obekväm tid

av i runt tal 30 procent. Då verkets kostnader för det provisoriska lönetilllägget

f. n. uppgår till omkring 8 miljoner kronor om året — oräknat de ca

500 000 kronor, som det kostar att uträkna och kontrollera denna utgift

—• skulle ett genomförande av utredningens förslag enbart på dessa punkter

med nuvarande timersättningar betyda en utgiftsökning av omkring 2j4

miljoner kronor årligen. En sådan ökning av statens järnvägars driftsutgifter

anser järnvägsstyrelsen inte försvarlig. Anledning synes vidare järnvägsstyrelsen

föreligga att framdeles räkna med minskade trafikmängder och,

vad malmtrafiken angår, lägre fraktökningsbelopp och som följd därav med

mindre intäkter än de hittills redovisade, varför risk finnes, att även det

lilla överskott, som hittills kunnat hållas, kan komma att förbytas i ett

direkt driftunderskott även om några kostnadsökande förhållanden ej tillkommer.

Styrelsen förmenar, att i ett sådant läge och inför dessa framtidsutsikter

varje i och för sig än så obetydlig kostnadsstegrande faktor är ägnad

att inge betänkligheter ur företagsekonomisk synpunkt, så mycket mer som

densamma med hänsyn till konkurrensen på transportmarknaden inte torde

kunna kompenseras genom ytterligare avgiftshöjningar utan trafikutvecklingen

snarare torde nödvändiggöra vissa nedjusteringar av nu gällande

taxeenliga avgifter. I den mån utvidgning av rätten till lönetillägg i berörda

avseenden anses böra komma till stånd, finner järnvägsstyrelsen sig därför

böra kräva att detta sker på bekostnad av timersättningarna. Visserligen

torde man, yttrar styrelsen, för statens järnvägars del kunna räkna med

viss besparing genom avveckling av nuvarande tidskompensation för natt

och genom minskade administrationskostnader, men det lär likväl bli ofrånkomligt

att reducera timersättningen, i varje fall för arbete på annan obekväm

kalendertid än nattid, om utgiftsökning skall kunna undvikas.

Luf tf artsstyrelsen förklarar sig ha mycket små möjligheter att uttaga

högre avgifter för de tjänster, som den av utredningens förslag berörda personalen

inom luftfartsverket utför. Den lönekostnadsökning, som förslagets

genomförande skulle orsaka, kommer därför enligt styrelsen med all sannolikhet

att i sin helhet drabba statsverket genom motsvarande ökning eller

utebliven minskning av underskottet på luftfartsfonden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Departementschefen.

23

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår beslöt 1952

års riksdag på av Kungl. Maj :t i propositionen 1952:61 framlagt förslag

medge ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid i viss utsträckning.

I propositionen angavs uttryckligen, att den föreslagna ersättningen ansågs

utgöra ett provisorium i avbidan på slutförande av vissa utredningar, nämligen

den år 1948 tillkallade utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid

och arbetstidsutredningen. Med hänsyn bl. a. till ersättningens karaktär

av provisorium eftersträvades att konstruera ersättningsbestämmelserna

efter så enkla linjer som möjligt. På grund av att tjänstgöring på obekväm

arbetstid inom statsförvaltningen redan tidigare blivit i vissa fall kompenserad

genom nedsättning av den eljest föreskrivna arbetstiden ansågs emellertid

erforderligt att genom en särskild regel förhindra dubbelkompensation.

Härigenom komplicerades emellertid tillämpningen av bestämmelserna

i avsevärd grad.

Utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid har nu framlagt ett

betänkande med principförslag rörande särskild kompensation för tjänstgöring

på obekväm arbetstid. I betänkandet diskuteras frågan om och på

vilket sätt man skulle kunna ernå en utjämning olika tjänstemän emellan

av de olägenheter ur i första hand fysiologiska och sociala synpunkter, som

kan anses vara förenade med det sätt varpå tjänstgöringen i verkligheten

är förlagd i tidshänseende. Från denna utgångspunkt föreslår utredningen

— som enligt sina direktiv icke haft att ingå på frågan om kompensationens

storlek och ej heller bedömt möjligheterna av en kompensationsförmån

i nuvarande löneläge — bl. a. att tidskompensation i form av nedsättning

av eljest gällande arbetstid skall medges vid nattjänstgöring och att kontant

ersättning skall medges för övrig obekväm arbetstid. Av vissa skäl

anses tidskompensationen vid nattarbete böra kompletteras med en kontantkompensation

av samma storlek som den för övrig obekväm tid. Utredningens

majoritet har förutsatt, att hittillsvarande kompensationsanordningar

i tid och pengar får avvecklas i samband med att ett dylikt kompensationssystem

införes eller i varje fall innan detta börjar tillämpas för

respektive personalgrupp. Med hänsyn till sambandet mellan sitt uppdrag

och 1947 års arbetstidsutredning har utredningen inte tagit ställning till

frågan om vilken tid på dygnet, som bör betraktas som nattid, och inte heller

till frågan om utformandet av reglerna för den tidskompensation, som skulle

tillkomma statstjänstemännen på grund av nattarbete.

Såväl i fråga om förslagets huvudprinciper som beträffande detaljförslagen

har stark kritik framkommit i åtskilliga av de yttranden, som avgivits av

skilda remissinstanser. Sålunda har arbetstidsutredningen anfört, att frågan

om förkortning av arbetstiden på grund av nattarbete till följd av sin

natur faller under skyddslagstiftningen och bör lösas genom bestämmelser

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 100.

intagna antingen i arbetarskyddslagen eller i arbetstidslagstiftningen. I enlighet

med sitt uppdrag kommer arbetstidsutredningen att framlägga förslag

till lag om förkortad arbetstid för vissa kategorier arbetstagare. Utredningens

förslag till arbetstidsförkortning kommer bl. a. att avse nattarbetare,

men utredningen har ännu icke fattat definitiv ståndpunkt till de

grunder efter vilka arbetstidsförkortning bör ske eller till förkortningens

storlek. Arbetstidsutredningen anser det därför icke riktigt, att frågan om

arbetstidsförkortning för nattarbetare i statens tjänst behandlas särskilt,

utan frågan bör lösas i ett större sammanhang än det utredningen rörande

arbete på obekväm arbetstid haft att behandla. Enligt arbetstidsutredningens

uppfattning bör därför frågan om tidskompensation för statens tjänstemän

anstå till dess statsmakterna kan införa en generell förkortning av

arbetstiden för alla nattarbetare. Intill dess detta problem löses anser arbetstidsutredningen

att grunderna för den tidskompensation, som för närvarande

utgår till olika grupper statstjänstemän, bör kvarstå. Även i andra

remissyttranden har starkt betonats nödvändigheten av att förevarande förslag

icke upptages till övervägande förrän resultatet av arbetstidsutredningens

arbete föreligger.

Enligt min mening är det icke möjligt att genomföra en sådan anordning

som den av utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid föreslagna,

utan att statsmakterna först tagit ställning till de förslag, som arbetstidsutredningen

kan komma att avlämna, och till de ytterligare förslag rörande

vissa arbetstidsfrågor, som kan bli resultatet av förstnämnda utrednings

fortsatta arbete. Bl. a. kan man icke utan ett sådant ställningstagande avväga

i vilken utsträckning tidskompensation bör lämnas för nattjänstgöring

och således icke avgöra om och i vad mån vid sidan därav kontant ersättning

bör utgå för sådan tjänstgöring. Ej heller är det utan att ståndpunkt

tagits till nämnda spörsmål möjligt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna

av det föreliggande förslaget, vilket, särskilt i dagens läge, är av

största betydelse. Även i övrigt innefattar utredningens betänkande förslag,

som icke synes mig kunna genomföras utan att man allvarligt rubbar de

förutsättningar, som allmänt gäller i fråga om ersättning av ifrågavarande

slag. Jag torde i detta hänseende endast behöva erinra om att på den

enskilda arbetsmarknaden sådan ersättning endast tillkommer arbetare

och därmed direkt jämställd personal.

Det har på grund av angivna förhållanden icke varit möjligt att lägga

utredningens förslag till grund för en revision av de nu gällande provisoriska

bestämmelserna om ersättning för arbete på obekväm arbetstid. Ej

heller har förslag till ändringar av de nuvarande gränserna för den obekväma

kalendertiden och av ersättningsbeloppen kunnat upptagas innan

närmare överblick kunnat erhållas över den verkan, som olika åtgärder har

i kostnadshänseende. Strävandena har därför inriktats på att inom ramen

för nuvarande bestämmelser söka åvägabringa sådana ändringar, som syf
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

25

tar till att i möjligaste mån förenkla tillämpningen av de meddelade föreskrifterna.

Samtidigt har beaktats, att genom en revision av förevarande

bestämmelser vissa personalgrupper, som nu utestänges från en del av lönetillägget,

bör beredas fullständigare ersättning.

Med utgångspunkt från angivna förutsättningar har inom civildepartementet

utarbetats ett förslag till ändringar främst i fråga om nuvarande

bestämmelser rörande ersättning för tjänstgöring, som är förlagd till nattid,

d. v. s. enligt de gällande bestämmelserna tiden mellan kl. 22 och 6. Vid

överläggningar inom departementet har de av frågan närmast berörda

huvudorganisationerna av statstjänstemän — Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation —

förklarat sig icke kunna godtaga ett på sådant sätt begränsat förslag till

revision av gällande bestämmelser. Det oaktat anser jag mig med hänsyn till

de administrativa fördelar och den större rättvisa grupperna emellan, som

departementsförslaget medför, böra föreslå att detsamma genomföres.

Det nuvarande stadgandet i fråga om ersättning för tjänstgöring mellan

kl. 22 och 6 innebär såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår, att sådan ersättning i viss mån begränsats, därest den enligt

tjänstgöringslista fastställda arbetstiden, utökad med det ytterligare antal

timmar, varunder tjänstemannen fullgjort tjänstgöring, som ej skall anses

utgöra övertidsarbete, d. v. s. turlistetiden jämte ianspråktagen bufferttid,

icke uppgår till 193 timmar för 30 dagar. Begränsningsregeln innebär, att

lönetillägg för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 utgår endast i den mån

antalet till sådan tid förlagda arbetstimmar överstiger tre gånger det antal

timmar, varmed arbetstiden understiger 193 timmar för 30 dagar.

Detta stadgande har som nyss antytts tillkommit i syfte att undvika

dubbelkompensation för nattjänstgöring. Bestämmelsen har emellertid vållat

administrativt merarbete och har för vissa grupper medfört ojämnheter,

som ur saklig synpunkt icke framstått såsom berättigade. Vid beredningen

av förevarande ärende har därför eftersträvats att finna en lösning, som utan

att föranleda onödiga administrativa svårigheter medför ett skäligt resultat

för därav berörda tjänstemän.

På grund av de skiftande förhållandena inom olika förvaltningsområden

har det emellertid visat sig icke möjligt att utforma en enligt min mening

nödvändig begränsningsregel, som samtidigt är enkel att tillämpa och passar

för hela statsförvaltningen. Med hänsyn härtill har ansetts lämpligast

att det skall få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om och i vilken omfattning

ersättning för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 skall få utgå, därest

tjänstgöringsmåttet understiger visst antal timmar per arbetstidsperiod.

Härigenom kan begränsningsregeln smidigt anpassas till förhållandena

inom olika verksamhetsområden. I vissa fall synes det emellertid kunna få

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

ankomma på vederbörande myndighet att själv besluta i angivna hänseende.

Under alla förhållanden bör detta gälla de affärsdrivande verken.

För att ytterligare förenkla tillämpningen av begränsningsregeln torde vidare

det arbetstidsmått, som skall tagas till utgångspunkt för regelns tilllämpningsområde,

kunna utan större olägenheter något sänkas. Jag föreslår,

att i detta hänseende fastställes ett timantal av 190 per 30-dagarsperiod eller

således 3 timmar mindre än enligt de nuvarande bestämmelserna. Liksom

vid tillkomsten av sistnämnda bestämmelser vill jag framhålla, att valet av

arbetstidsmått icke får betraktas såsom ett uttryck för uppfattningen om

hur lång arbetstiden bör vara utan utgör resultatet av vissa skälighetsöverväganden.

För att ersättning för nattjänstgöring skall utgå utan särskild prövning

bör således arbetstiden uppgå till minst 190 timmar per 30-dagarsperiod.

Med arbetstiden bör härvid avses normalarbetstiden, d. v. s. den å tjänstgöringslista

eller därmed jämförlig handling upptagna arbetstiden, utökad

med det ytterligare antal timmar, varunder tjänstemannen är skyldig fullgöra

tjänstgöring, som ej skall anses utgöra övertid (tnrlistetid jämte bufferttid).

Sistnämnda tid skall därvid beaktas, vare sig densamma tagits i

anspråk eller icke. Enbart detta torde innebära en betydande förenkling ur

administrativ synpunkt.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså, att den nuvarande, i syfte att motverka

dubbelkompensation, tillkomna regeln utbytes mot ett stadgande av

innebörd, att ersättning för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6, därest turlistetiden

jämte eventuell bufferttid understiger 190 timmar per 30-dagarsperiod

eller däremot svarande timantal för annan arbetstidsperiod, må utgå

endast om och i den mån Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

vederbörande myndighet det medger.

För att riksdagen skall erhålla möjlighet att bedöma verkningarna av det

föreslagna stadgandet torde jag i detta sammanhang få lämna några exempel

på hur detsamma enligt min mening bör tillämpas.

I vissa fall kan utan vidare konstateras, att en lägre normalarbetstid än

190 timmar för 30 dagar fastställts helt utan hänsyn till förekommande nattarbete,

t. ex. på grund av arbetets art. I sådana fall bör stadgandet icke

förhindra att lönetillägg utgår enligt de i övrigt meddelade bestämmelserna.

Har däremot den lägre normalarbetstiden fastställts med hänsynstagande

till förekomsten av nattarbete, bör en prövning enligt begränsningsregeln

ske. Föreligger därvid icke möjlighet att ange hur stor del av den vidtagna

arbetstidsnedsättningen, som beror på nattjänstgöringen, bör begränsningsregeln

kunna föranleda viss reducering av tilläggsförmånen, beroende på

omständigheterna i det särskilda fallet.

I andra fall åter kan konstateras, att en arbetstidsnedsättning skett uteslutande

med hänsyn till förekomsten av nattjänstgöring. Är t. ex. den för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iOO.

27

vissa grupper eljest gällande normalarbetstiden fastställd till 195 timmar

för 30 dagar och har nedsättning därav medgivits till 185 timmar på grund

av regelmässigt förekommande nattjänstgöring om 25 timmar under arbetstidsperioden,

bör i princip lönetillägg utgå endast för det antal natttimmar,

som överstiger 25 timmar. Då emellertid den för ifrågavarande

grupper eljest gällande normalarbetstiden icke överensstämmer med

det arbetstidsmått av 190 timmar, som valts såsom utgångspunkt för den

föreslagna begränsningsregeln, skulle, om nämnda princip direkt tillämpades,

lätt kunna uppstå ett »tröskelproblem». Viss hänsyn härtill synes kunna

tagas vid begränsningsregelns tillämpning.

Vid den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande har vederbörande myndighet

att för olika turlistor bestämma det antal nattimmar, för vilka lönetillägg

icke skall utgå. Detta antal kan därefter anges på turlistorna. Till

skillnad mot nuvarande bestämmelser medför begränsningsregeln sålunda

endast ett engångsarbete.

Jag torde härefter få övergå till att behandla ytterligare en åtgärd, som

synes kunna vidtagas i förenklande syfte. Vid behandlingen av den förenämnda

propositionen 1952:61 uttalade statsutskottet, att utskottet förutsatte

att Kungl. Maj :t, med hänsyn till att fråga var om ersättningsbestämmelser

på ett svåröverskådligt område, skulle kunna vidtaga de mindre

jämkningar i de förordade bestämmelserna, vartill förhållandena kunde föranleda.

Med stöd av detta uttalande har Kungl. Maj :t medgivit generalpoststyrelsen

att vid lönetilläggets bestämmande tillämpa en medeltalsberäkning

sålunda att ett genomsnittligt beräknat tilläggsbelopp per dag fastställes.

Detta system har enligt vad jag inhämtat fungerat tillfredsställande.

Utredningen rörande arbete på obekväm arbetstid har också förordat, att

vederbörande myndigheter skall kunna bemyndigas att tillämpa medeltalsberäkning

vid kontantkompensation. Såsom utredningen framhållit medger

ett sådant system naturligen icke att kompensationen varje månad kommer

att helt motsvara omfattningen av det av tjänstemannen under månaden i

verkligheten fullgjorda arbetet på obekväm tid. I likhet med utredningen

anser jag, att detta icke bör hindra systemets användning, eftersom i varje

fall i det långa loppet en utjämning sker i kompensationshänseende.

Särskilda författningsbestämmelser torde med hänsyn till de skiftande

förhållandena inom olika förvaltningsområden icke böra meddelas i förevarande

hänseende. I syfte att underlätta medeltalssystemets användning

synes emellertid en ändring i 7 § kungörelsen 1952: 68 böra vidtagas. Nämnda

paragraf innehåller bl. a. att lönetillägget skall beräknas särskilt för

tjänstgöring fullgjord i enlighet med tjänstgöringslista och för annan tjänstgöring.

Med »annan tjänstgöring» avses bl. a. ianspråktagen bufferttid.

Härigenom försvåras givetvis tillämpningen av medeltalsberäkningsmetoden.

Ifrågavarande stadgande synes därför böra utgå. Vid medeltalsberäkning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

bör då kunna tagas hänsyn till bl. a. den genomsnittliga bufferttid, som tages

i anspråk på obekväm tid.

Enligt 1 § kungörelsen 1952:68 är förmånen av lönetillägg begränsad

till tjänstemän i högst Ca, Ce eller Cg 16 eller Cf 14. Kungl. Maj :t

äger dock möjlighet medge sådant tillägg till tjänstemän i lönegraderna

17—22 med samma arbetsuppgifter som tjänstemän, vilka enligt

kungörelsen är berättigade till tillägget. Med hänsyn till de lönegradsförändringar,

som ägt rum efter de nuvarande bestämmelsernas tillkomst, synes

de i kungörelsen angivna lönegraderna höra höjas till Ca, Ce och Cg 18

samt Cf 16.

De föreslagna ändringarna i de gällande bestämmelserna torde böra träda

i kraft den 1 juni 1954. I enlighet med det anförda har inom civildepartementet

upprättats förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen 1952:68.

Detta författningsförslag torde få fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet

i detta ärende.

De nuvarande kostnaderna för ifrågavarande lönetillägg torde uppgå till

15—16 miljoner kronor per år. Utan ingående undersökningar är det icke

möjligt att beräkna den kostnadsökning, som föranledes av vad jag i det föregående

förordat, överslagsvis torde emellertid kostnadsökningen kunna

uppskattas till 1,5-—2 miljoner kronor per år, varav omkring 90 procent belöper

på de affärsdrivande verken. Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas

att medge de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter,

som kan bli erforderliga på grund av förslagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medge att Kungl. Maj :t må vidtaga ändringar i gällande

bestämmelser om provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring

på obekväm arbetstid i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåren 1953/54

och 1954/55 medge de överskridanden av maximerade anslag

och anslagsposter, som kan bli erforderliga vid genomförandet

av angivna förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

29

Bilaga.

Förslag
till
kungörelse

om ändring i kungörelsen den 14 mars 1952 (nr 68) om

provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på s. k. obekväm arbetstid.

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 7 §§ kungörelsen den 14 mars 1952 om

provisoriskt lönetillägg för tjänstgöring på s. k. obekväm arbetstid skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

1 §■

Till tjänsteman med reglerad arbetstid,

som uppnått en ålder av

minst 17 år och som innehar eller på

förordnande uppehåller tjänst i högst

Ca, Ce eller Cg 16 eller Cf li och jämlikt

32 § statens allmänna avlöningsreglemente

äger i förekommande fall

erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring,

må, där ej Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar, utgå särskilt lönetillägg

i enlighet med vad nedan

stadgas för sådan fullgjord verklig

tjänstgöring på s. k. obekväm arbetstid,

som icke skall anses utgöra övertidsarbete.

4 §.

Därest den å tjänstgöringslista eller

därmed jämförlig handling upptagna

arbetstiden, utökad med det ytterligare

antal timmar varunder

tjänstemannen fullgjort tjänstgöring,

som ej skall anses utgöra övertidsarbete,

understiger 193 timmar för

30 dagar eller däremot svarande timantal

för annan arbetstidsperiod, må

lönetillägg för tjänstgöring mellan

(Föreslagen lydelse:)

1 §.

Till tjänsteman med reglerad arbetstid,

som uppnått en ålder av

minst 17 år och som innehar eller på

förordnande uppehåller tjänst i högst

Ca, Ce eller Cg 18 eller Cf 16 och jämlikt

32 § statens allmänna avlöningsreglemente

äger i förekommande fall

erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring,

må, där ej Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar, utgå särskilt lönetillägg

i enlighet med vad nedan

stadgas för sådan fullgjord verklig

tjänstgöring på s. k. obekväm arbetstid,

som icke skall anses utgöra övertidsarbete.

4 §.

Därest den å tjänstgöringslista eller

därmed jämförlig handling upptagna

arbetstiden, utökad med det ytterligare

antal timmar varunder

tjänstemannen är skyldig att efter

myndighetens bestämmande fullgöra

arbete utan att gottgörelse för övertidst

jcinstgöring utgår, understiger

190 timmar för 30 dagar eller däremot

svarande timantal för annan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

(Gällande lydelse:)

klockan 22 och 6 utgå endast i den

mån antalet till sådan tid förlagda

arbetstimmar överstiger tre gånger

det antal timmar, varmed arbetstiden

understiger 193 timmar för 30 dagar

eller däremot svarande timantal för

annan arbetstidsperiod.

7 §.

Lönetillägget beräknas särskilt för

tjänstgöring fullgjord i enlighet med

tjänstgöringslista eller annan därmed

jämförlig handling och för annan

tjänstgöring, med iakttagande

av att av sistnämnda tjänstgöring

arbetstid, som ej uppgår till 30 minuter

i en följd, icke må tagas i beräkning

för bestämmande av tillägg,

med mindre under det kalenderdygn

tjänstgöringen fullgjorts förekommer

någon period av dylik tjänstgöring,

vilken uppgår till minst 30 minuter

i en följd.

Utbetalning av — — —

(Föreslagen lydelse:)

arbetstidsperiod, må lönetillägg för

tjänstgöring mellan klockan 22 och 6

utgå endast om och i den mån Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

vederbörande myndighet

det medgiver.

7 §.

Av tjänstgöring, som icke är upptagen

på tjänstgöringslista eller annan

därmed jämförlig handling, må

för bestämmande av tillägg icke tagas

i beräkning arbetstid, som ej

uppgår till 30 minuter i en följd, med

mindre under det kalenderdygn

tjänstgöringen fullgjorts förekommer

någon period av dylik tjänstgöring,

vilken uppgår till minst 30 minuter

i en följd.

hela tjänstgöringstimmar.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juni 1954.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid m a1 i texten
  2. SU 1954:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid in. m. jämte i s. 1 i texten