Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli 1957 (nr 629) angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 259) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:105, Med förslag till lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli 1957 (nr 629) angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 259) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen

den 10 juli 1957 (nr 629) angående ändring i lagen

den 28 maj 1937 (nr 259) om inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar; given Stockholms

slott den 19 februari 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli 1947 (nr 629)

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ett förtydligande tillägg till en år 1947 genomförd

ändring i sekretesslagen beträffande vissa hos domstol förvarade rättegångshandlingar.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 105.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Knngl. Maj:ts proposition nr 105.

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli

1947 (nr 629) angående ändring i lagen den 28 maj 1967 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli

1947 angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Denna lag--------den 1 januari 1948.

Beträffande utlämnande av domstols

protokoll över handläggning,

som ägt rum före den 1 januari 1948,

samt annan handling, som före

nämnda dag upprättats hos domstolen

eller dit inkommit, skall äldre lag

fortfarande gälla.

Har med----------— tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om tillämpningen

av sekretessbestämmelser för vissa rättegångshandlingar. Föredraganden

anför följande.

Riksdagens justitieombudsman har den 21 december 1953 till Kungl. Maj :t

avlåtit en framställning angående tillämpningen i vissa fall av bestämmelserna

i 36 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar (sekretesslagen). I framställningen anför JO att

36 § sekretesslagen i samband med genomförandet av den nya rättegångsordningen

har erhållit en avfattning som kan medföra svårigheter vid tilllämpningen

på handlingar i mål, vilka har handlagts enligt den äldre rättegångsbalken.

I anledning av JO:s framställning har den 31 december 1953 inom justitiedepartementet

upprättats en promemoria angående hemlighållande av

vissa äldre rättegångshandlingar. Vid promemorian har fogats utkast till

lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juni

1947 (nr 629) angående ändring i sekretesslagen.

Sedan yttranden över promemorian har inkommit från myndigheter och

sammanslutningar, anhåller jag att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser.

Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen äger varje svensk medborgare

fri tillgång till allmänna handlingar. Inskränkningar i denna rätt får förekomma

endast enligt vissa i stadgandet angivna grunder, och sådana inskränkningar

är upptagna i sekretesslagen. I 1—34 §§ sekretesslagen finnes

sålunda bestämmelser, som närmare reglerar utlämnandet av olika grupper

av allmänna handlingar.

Domstolshandlingar intar enligt sekretesslagen en särställning. Medan

lagens förbud mot utlämnande i vissa fall av allmän handling eljest är avsedda

att tillämpas, oavsett hos vilken myndighet handlingen förvaras, fin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

nes i 36 § särskilda bestämmelser som, med uteslutande av övriga sekretessregler,

gäller för domstolshandlingar. Denna anordning är betingad av den

offentliga rättegången. Domstolshandlingar har nämligen ansetts kunna

hemlighållas endast om rättegången icke har varit offentlig, och därjämte

krävs enligt nyssnämnda lagrum, om domstolen har skilt målet från sig,

att domstolen har prövat sekretessfrågan och har bestämt att sekretessen

skall bestå.

Före tillkomsten av nya rättegångsbalken ansågs i princip gälla att allt

som var av betydelse för ett måls avgörande skulle intagas i protokollet.

Det var därför också till protokollet som de exklusiva reglerna om sekretess

anknöt. Protokoll i mål vid allmän domstol, polisdomstol eller krigsdomstol

fick sålunda icke hemlighållas på grund av annat stadgande i sekretesslagen

än 36 § (här bortses från 35 §, som i detta sammanhang saknar betydelse).

Härav följde å andra sidan att sådana handlingar som hade ingivits

till domstolen men icke hade intagits i protokollet kunde hemlighållas

enligt eljest gällande bestämmelser (NJA 1945:2).

I praxis tillämpades reglerna för protokollering stundom på det sättet att

endast vad som oundgängligen erfordrades för avgörandet intogs i protokollet,

under det att handlingar i övrigt, även om de icke helt saknade betydelse

i sådant hänseende, ansågs kunna läggas till handlingarna i målet. På sådana

inneliggande handlingar gällde alltså icke den exklusiva bestämmelsen

i 36 § sekretesslagen; de kunde hemlighållas enligt annat sekretesstadgande.

Denna möjlighet utnyttjades också för att skydda vissa slag av handlingar,

bland annat rättspsykiatriska utlåtanden. Enligt ett uttalande av

strafflagberedningen (SOU 1942:59 s. 208) borde domstolarna med hänsyn

till sekretesskyddet i protokollet intaga endast själva sammanfattningen

av utlåtandet, medan journaler och andra till utlåtandet hörande

handlingar icke borde protokollföras. Samma mening uttalades av justitieombudsmannen

(JO:s ämbetsberättelse 1944 s. 92).

Den nya rättegångsbalken medförde ändrade regler om protokollföring

och därav föranleddes också ändrade sekretessbestämmelser. De exklusiva

bestämmelserna i 36 § sekretesslagen kunde icke längre, såsom under den

äldre protokollariska processen, enbart anknyta till protokollet; samma sekretess

måste vara möjlig beträffande samtliga handlingar, som hade företetts

vid förhandling och förvarades i akten. De ändrade bestämmelserna i

sekretesslagen, vilka hade utarbetats på grundval av processlagberedningens

förslag i ämnet och som antogs år 1947 och trädde i kraft samtidigt

med nya rättegångsbalken, innehåller därför att andra sekretessbestämmelser

än 36 § icke får tillämpas beträffande protokoll över förhandling jämte

annan dylik uppteckning i mål vid domstol samt handlingar som företetts

vid förhandlingen, så ock beslut och dom i målet. Den sålunda år 1947 antagna

lagändringen innehåller icke andra övergångsbestämmelser än ett

stadgande, som möjliggör för domstol att lämna tillstånd till utlämnande

av handling utan hinder av äldre förordnande om dess hemlighållande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 105.

5

JO:s framställning.

JO redogör för tillkomsten av bestämmelserna i ämnet samt för klagomål

som har anförts hos honom rörande tillämpningen därav i visst fall. Vidare

framhåller JO bland annat följande.

Under den gamla rättegångsordningens tid var alla handlingar, som intagits

i domstolsprotokoll i offentligt handlagda mål och ärenden, liksom

protokollet offentliga, så att envar ägde taga del av dem. I den mån handlingar

eljest hade ingivits i sådant mål eller ärende, var utlämnandet av

dem_bortsett från parts rätt att med vissa undantag få del av alla hand
lingar

— föremål för den begränsning, vartill stadgandena i 1—34 §§ sekretesslagen

gav anledning. En handling av beskaffenhet att jämlikt 10 §

skola hemlighållas blev följaktligen icke offentlig därigenom att den ingavs

till domstol och, utan intagande i protokoll, lades i förvar bland s. k. inneliggande

handlingar. I sekretessbevarande syfte brukade man därför också

stundom förfara så, att handlingar, beträffande vilka 1—34 §§ sekretesslagen

ägde tillämpning, i stället för att intagas i protokollet lades till de

inneliggande handlingarna i målet. Protokollet innehöll då endast en uppgift

om att handlingen hade ingivits eller också ett referat av handlingen

i de delar, som ej ansågs böra hemlighållas.

Hade handläggning av ett mål skett inom lyckta dörrar, gällde de ovan

återgivna bestämmelserna i 36 §. Med stöd av dessa kunde eljest offentliga

handlingar erhålla sekretesskydd. Med avseende på redan förut hemliga,

i protokoll ej intagna handlingar behövde uppenbarligen reglerna i

36 § icke tillgripas för deras hemlighållande och, om rätten underlät att

förordna om fortsatt hemlighållande, kunde detta icke medföra, att sådana

handlingar, som på grund av sitt innehåll skulle vara hemliga, blev offentliga.

Den avfattning 36 § sekretesslagen har erhållit i samband med genomförandet

av den nya rättegångsordningen har emellertid knutits så nära tilllämpningen

av denna, att lagrummets ordalydelse kan medföra svårigheter

vid tillämpningen på handlingar i mål, som har handlagts enligt den äldre

rättegångsbalken. Under uttrycket förhandling i 36 § sekretesslagen torde

icke kunna hänföras allt som tidigare har avsetts med begreppet handläggning.

För att icke i alla mål och ärenden, som har anhängiggjorts före år

1948, handlingarna i sekretesshänseende skall bedömas med hänsyn till

bestämmelser, som har avseende allenast å nya rättegångsordningen, borde

enligt JO:s mening ett klarläggande ske, så att icke handlingar, som har

ansetts böra skyddas genom stadganden i 1—34 §§ sekretesslagen, utlämnas

till vem som helst.

JO framhåller också att i visst hänseende de nya reglerna lett till en icke

önskvärd skärpning av sekretessen. Härom anför JO närmare:

Under den gamla rättegångsordningen voro dolnstolsprotokoll i alla mål,

som icke handlagts inom lyckta dörrar och medfört beslut om hemlighållande

av protokollen, offentliga. Av vad som influtit i sådant protokoll ägde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

vem som helst taga del. Genom de nya bestämmelserna i 36 § sekretesslagen

bliva emellertid de handlingar, som ingivits till domstol utan att ha

företetts vid förhandling, underkastade sekretessbestämmelserna i 1—34 §§

oberoende av om de intagits i protokoll eller icke. Då i många fall mål eller

ärende tidigare handlagts utan förhandling, kan det därför icke sällan inträffa,

att eu i protokoll intagen, till sin natur hemlig handling, i stället

för att tidigare ha varit tillgänglig för läsning av envar, numera bör behandlas

såsom hemlig. Det synes mig oegentligt, att domstolsprotokoll, som

kanske under lång tid varit offentliga, utan bärande skäl undandragas den

insyn, som städse ansetts garanterad genom den i tryckfrihetsförordningen

till allmänt uttryck komna offentlighetsprincipen. Enligt min mening torde

en ändring av bestämmelserna i sagda hänseende vara erforderlig.

Beträffande innehållet i JO:s framställning, utöver vad nu återgivits, må

hänvisas till dennes ämbetsberättelse till 1954 års riksdag, s. 224—231.

Departementspromemorian.

I promemorian anföres att den tvekan som har uppstått om vad som efter

1947 års lagändring skall anses gälla beträffande handlingar i mål som har

handlagts enligt den äldre rättegångsbalken, innefattar två frågor, på vilka

något olika synpunkter kan anläggas. Den ena frågan är, i vad mån den

nya lydelsen av 36 § över huvud taget är tillämplig på handlingar i äldre

mål, och den andra är,-vad som speciellt skall gälla i mål som efter den 1

januari 1948 behandlas enligt äldre lag och då särskilt beträffande handlingar

som i dylikt mål har upprättats hos domstolen eller har dit inkommit

efter nämnda dag. Båda frågorna avser i främsta rummet tillämpligheten

av den regel, som utesluter hemlighållande av handlingar med stöd av andra

sekretessbestämmelser än 36 §. Denna regel har nämligen genom lagändringen

fått en annan omfattning än förut.

Beträffande den först angivna frågan uttalas i promemorian att det föreligger

starka sakliga skäl för den tolkningen att den år 1947 antagna nya

lydelsen av 36 § sekretesslagen icke gäller handlingar i äldre mål. Härom

anföres närmare:

\ id besvarandet av den först angivna frågan om tillämpning över huvud

taget av 36 § i dess nya lydelse på handlingar i äldre mål kan anföras att

paragrafen i dess nya lydelse icke utvisar något annat än att den skulle

gälla också sådana handlingar och att det icke heller finns någon övergångsbestämmelse

som anger någon annan tolkning. Det kan emellertid icke vid

lagens tillkomst ha varit avsett, att alla de handlingar, som förvarades såsom

inneliggande handlingar i mål hos domstol och som skyddades enligt

andra sekretessbestämmelser än 36 §, t. ex. utlåtanden över sinnesundersökning,

utan någon saklig prövning i varje särskilt fall skulle göras offentliga

genom lagändringen. En sådan tolkning strider mot grundtanken i paragrafen

både i dess äldre och dess nya lydelse; paragrafen bygger nämligen

på att eljest gällande sekretessregler kan sättas ur kraft, därför att domstolen

har att från fall till fall ta ställning till handlingens hemlighållande

och meddela erforderliga förordnanden härom. Domstolen har emellertid

beträffande dylika inneliggande handlingar saknat anledning och i vissa

fall också möjlighet att i målet företaga en sådan prövning. Det bör vidare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 105.

7

observeras att den nya lydelsen av paragrafen även såtillvida har ett vidsträcktare

innehåll att den gäller alla domstolar, under det att den äldre

lydelsen endast avsåg vissa uppräknade domstolar, nämligen allmän underrätt,

polisdomstol eller krigsrätt samt i vissa fall hovrätt och högsta

domstolen, Såsom justitieombudsmannen framhåller skulle den angivna

tolkningen även leda till att vissa protokoll, som redan vid de nya reglernas

ikraftträdande var offentliga, nu skulle kunna hemlighållas. Ej heller en

sådan tolkning kan ha varit åsyftad.

Det synes alltså föreligga starka sakliga skäl för den tolkningen att den

år 1947 antagna nya lydelsen av 36 § sekretesslagen icke gäller handlingar

i äldre mål. Den omständigheten att detta icke har angivits i övergångsbestämmelse

torde icke utgöra tillräckligt skäl för annan tolkning. Vid tillkomsten

av lagen torde särskild övergångsbestämmelse av detta innehåll

ha ansetts obehövlig med hänsyn till det nära sambandet mellan lagändringen

och den nya rättegångsordningen. Det kan erinras om att lagändringen

grundade sig på förslag av processlagberedningen, utarbetat i samband med

förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken och andra följ dförfattningar

till denna balk, och att vid tillkomsten av dessa följ dförfattningar

tidpunkten för ikraftträdandet och tillämpligheten på äldre mål självfallet

har tilldragit sig uppmärksamhet.

I promemorian anföres att, ehuru övervägande skäl synes tala för att den

nya lydelsen av 36 § sekretesslagen icke gäller handlingar i äldre mål, det

dock kan vara mera tveksamt, hur man har att bedöma förhållandena under

övergången till den nya rättegångsordningen. I detta hänseende kan

man icke bortse från att, till skillnad från vad som gäller vissa andra vid

samma tidpunkt tillkomna författningsändringar, särskild övergångsbestämmelse

här saknas. Det får därför, enligt den i promemorian uttalade

meningen, anses att de föreskrifter av processuell natur som paragrafen innehåller,

t. ex. om domstols förordnanden rörande handlingar av olika slag,

har gällt från dagen för ikraftträdandet, oavsett om målet har behandlats

enligt nya rättegångsbalken eller enligt äldre lag. Därför måste det också

antagas att bestämmelsen om exklusiv tillämpning av paragrafen gäller

från samma tidpunkt och beträffande samma slag av handlingar. Innebörden

härav bör med andra ord vara den, att paragrafen i dess nya lydelse

gäller i fråga om handlingar som har upprättats hos domstol eller har dit

inkommit efter ikraftträdandet; beträffande protokoll synes dock rimligt

att anse dagen för handläggningen, ej dagen då protokollet kan ha färdigställts,

vara avgörande.

I promemorian framhålles att vad i det föregående har anförts om 36 §

sekretesslagen i tillämpliga delar gäller också 39 §.

Slutligen uttalas i promemorian att, då såsom framgår av justitieombudsmannens

skrivelse tvekan har uppstått om den rätta tolkningen av 1947

års lagändring, det synes angeläget att ett klarläggande sker. Härvid har

man också att beakta att efter hand sambandet mellan lagändringen och

rättegångsreformen faller i glömska och att därför risken för en oriktig

tolkning ökas. Den lämpligaste åtgärden är, enligt vad i promemorian anföres,

att komplettera övergångsbestämmelserna till 1947 års lag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Yttrandena.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av justitiekanslersämbetet,

Svea hovrätt, Göta hovrätt, riksarkivet, Sveriges advokatsamfund,

föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare.

Även publicistklubben har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian

men har icke begagnat sig därav.

Det i promemorian framlagda förslaget har i samtliga yttranden tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Dock anför därvid justitiekanslersämbetet följande:
De

föreslagna övergångsbestämmelserna avse enligt sin ordalydelse icke

blott i promemorian berörda 36 och 39 §§ i 1937 års lag utan även övriga av

1947 års ändringar berörda paragrafer, i den mån de innefatta bestämmelser

om utlämnande av sådana handlingar, som i förslaget sägs. Detta torde vara

fallet beträffande 38 §. Det synes därför som om domstol, därest förslaget

antages, icke skulle kunna med stöd av det år 1947 tillagda andra stycket

av 38 § förordna om tillhandahållande av sådan hos annan domstol förvarad

handling, som avses i förslaget. En sådan följd av den föreslagna lagändringen

lärer knappast ha varit åsyftad. Justitiekanslersämbetet vill därför

ifrågasätta ett förtydligande liärutinnan.

Ämbetet finner det vidare något tveksamt, huruvida 39 § bör omfattas av

lagändringen. Några olägenheter av den art, vilka i promemorian redovisats

med avseende å tillämpning av 36 § å handlingar i »äldre mål», synas knappast

kunna uppkomma genom tillämpning av 39 § å dylika handlingar, och

för rättstillämpningen måste det anses i och för sig vara en nackdel att olika

lagregler skola gälla för handlingar i »äldre mål» och i »nya mål».

Departementschefen.

Då det i promemorian framlagda förslaget i huvudsak har lämnats utan

erinran i samtliga yttranden, kan jag med tillstyrkan av förslaget hänvisa

till den motivering som har anförts i promemorian.

Beträffande de detalj spörsmål som har upptagits av justitiekanslersämbetet

vill jag framhålla följande. Det föreslagna tillägget till övergångsbestämmelserna

i 1947 års lagändring, vilket tillägg lämnar en anvisning om

den lag som skall gälla beträffande utlämnande av vissa handlingar, avser

icke sådant tillhandahållande av handlingar som omtalas i 38 § sekretesslagen.

Sådant tillhandahållande är icke att anse som utlämnande. Endast

indirekt — genom att tillägget också är av betydelse, då det gäller att bedöma,

vilka handlingar som icke får utlämnas till envar — har tillägget

något inflytande på tillämpningen av 38 §. Någon praktisk olägenhet av den

art som justitiekanslersämbetet har befarat torde alltså icke kunna uppkomma.

Vad justitiekanslersämbetet har anfört beträffande frågan, huruvida

lagändringen bör omfatta 39 § sekretesslagen, synes väl vara i sak befogat.

Tillägget till övergångsbestämmelserna torde emellertid böra få en

sådan avfattning att det närmast innefattar ett förtydligande och alltså utan

saklig ändring ger ett uttryck åt den tolkning som, tillägget förutan, synes

ha givits åt 1947 års lagändring. Från denna utgångspunkt är det knap
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 105. 9

past möjligt att i fråga om tilläggets omfattning göra skillnad mellan 36

och 39 §§.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet

upprättats bifogade förslag till lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna

till lagen den 10 juli 1957 (nr 629) angående ändring i lagen den

28 maj 1937 (nr 259) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar1 2.

Föredraganden hemställer att lagförslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

1 Lagförslaget överensstämmer med det vid promemorian fogade utkastet.

2 Bihcing till riksdagens protokoll 195U. 1 samt. Nr 105.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.