Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m

1954-07-01 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:106, Angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

1

Nr 106.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag till

driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m.;

given Stockholms slott den 26 februari 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag rörande den framtida användningen

av Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt Guldbröllopsminnets

sanatorium i Nynäshamn. Sålunda föreslås, att Hallands

läns landsting må förhyra 40 vårdplatser vid Apelvikens sanatorium samt

att de vårdplatser vid detta sanatorium och kronprinsessan Victorias kustsanatorium,

som icke erfordras för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård

av barnförlamningspatienter eller förhyras av nämnda landsting må

fr. o. in. den 1 januari 1955 tagas i anspråk för vård av ortopediska fall

från hela riket. I anslutning härtill föreslås riksdagen skola godkänna

ändrade grunder för finansieringen av verksamheten vid sistnämnda sanatorier,

innebärande att landsting och landstingsfria städer för av dem belagda

vårdplatser skall erlägga ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angives i gällande s. k. utomlänsavtal, dock att ersättningen

tills vidare skall maximeras till 35 kronor. Nu utgående statsbidrag

till vårdplatser för kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter

föreslås skola utgå med oförändrade belopp i avbidan

på en prövning av de förslag, som kan komma att framläggas av 1951 års

vanförevårdsutredning.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 106.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 106.

Beträffande Guldbröllopsminnets sanatorium i Nynäshamn föreslås, att

sanatoriet fr. o. in. den 1 januari 1955 skall upphöra som anstalt för kirurgisk

tuberkulos och omändras till en kronikeranstalt med uppgift att för

vård mottaga barn, lidande av kronisk ortopedisk sjukdom. I anslutning

härtill föreslås driftbidrag skola utgå med 1 krona 50 öre och verksamheten

vid anstalten finansieras i överensstämmelse med vad härutinnan

föreslagits beträffande Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.

dm

b''fMpn''1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 106.

3

Utdrag av protokollet över inrike särenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den

26 februari 195b.

Närv a rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärenden Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilsson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkterna 70 och 72, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1954/55 beräkna

dels till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

ett reservationsanslag av 100 kronor,

dels ock till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos ett

förslagsanslag av 3 220 000 kronor.

Jag omnämnde därvid, att Kungl. Maj :t genom beslut den 5 december

1952 uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med styrelsen för Apelvikens

kustsanatorium och direktionen för kronprinsessan Victorias kustsanatorium

samt särskild sakkunnig utreda frågan om den framtida användningen

av nämnda sanatorier och därmed sammanhängande spörsmål

samt att medicinalstyrelsen med skrivelse den 30 december 1953 inkommit

med förslag i ämnet, vilket förslag vid tiden för statsverkspropositionens

färdigställande ännu icke färdigberetts inom inrikesdepartementet.

Med skrivelse den 14 januari 1954 har medicinalstyrelsen jämväl inkommit

med förslag angående den framtida användningen av stiftelsen Guldbröllopsminnets

anstalt i Nynäshamn. Sedan remissbehandlingen av medicinalstyrelsens

båda förslag numera avslutats och ärendet varit föremål

för ytterligare beredning inom inrikesdepartementet, torde frågan om anslag

till bär avsedda ändamål för budgetåret 195.4/55 nu böra upptagas till

slutlig prövning.

Nuvarande förhållanden.

Ap el vikens kustsanatorium, som äges av en förening med samma namn,

togs i bruk år 1904. Befintliga byggnader är i gott skick med undantag för

köksbyggnaden, som är inrymd i eu träbyggnad av dålig beskaffenhet. Antalet

vid sanatoriet disponibla vårdplatser uppgår f. n. till 322. Av dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

är emellertid 38 belägna i en friliggande paviljong, som är mindre lämplig

som vårdavdelning. Sistnämnda vårdplatser kan därför icke anses som

fullvärdiga och användes endast som reservplatser.

Kronprinsessan Victorias kustsanatorium äges likaledes av en förening

med samma namn. Sanatoriet tillkom år 1903. Anstalten består av ett flertal

byggnader, av vilka tre är sammanbyggda till ett huvudkomplex. Antalet

disponibla vårdplatser utgör f. n. 215.

En betydande nedgång av antalet fall av kirurgisk tuberkulos har ägt

rum under senare år. Vid Apelvikens kustsanatorium har sålunda medelbeläggningen

såvitt angår kirurgisk tuberkulos sjunkit från 398 patienter

år 1942 till 199 patienter år 1952. Motsvarande siffror vid kronprinsessan

Victorias kustsanatorium utgör 237 resp. 143. Den starka minskningen i

tuberkulosfrekvensen har medfört, att ett betydande överskott av vårdplatser

uppkommit vid ifrågavarande sanatorier. Med anledning härav har

anstalterna medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser för eftervård

av barnförlamningspatienter. Kungl. Maj:t har sålunda genom beslut den

19 maj 1950 medgivit, att sådana vårdplatser, som icke erfordras för vård

av fall med kirurgisk tuberkulos, må i enlighet med av medicinalstyrelsen

meddelade bestämmelser tagas i anspråk för eftervård av poliopatienter.

I anslutning härtill har 80 vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium och

66 vårdplatser vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium ställts till

förfogande för sådan eftervård.

Beträffande finansieringen av vården gäller f. n., att statsbidrag utgår

med 3 kronor 25 öre per dag och patient för de vårdplatser, som belägges

med patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos. Bidrag utgår endast för

vårdplats, som är öppen under hela året, och för vilken icke uttages högre

avgift än 1 krona per dag och patient. Driftbidrag må i intet fall utgå med

högre belopp per år än skillnaden mellan anstaltens verkliga driftkostnader

å ena, samt summan av patientavgifterna och andra från anstaltens

drift härflytande inkomster å andra sidan. Jämlikt särskilt medgivande

av riksdagen må Kungl. Maj :t, på framställning av vederbörande huvudman,

bevilja erforderligt fyllnadsbidrag, i den mån summan av statsbidraget

och patientavgifterna icke förslår till bestridande av de enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnaderna samt

underskottet icke kan täckas med andra för ändamålet tillgängliga medel.

Såsom villkor för rätt att komma i åtnjutande av fyllnadsbidrag gäller

fr. o. in. budgetåret 1952/53, att anstaltens inkomst- och utgiftsstat för

bidragsåret fastställes av Kungl. Maj :t.

För de vårdplatser, som disponeras för eftervård av barnförlamningspatienter,

utgår statsbidrag med 5 kronor 50 öre för dag och patient, som

för barnförlamning vårdas å allmän sal eller därmed likställt rum och för

vilken vårdavgift icke uttages med högre belopp än 1 krona för dag. I den

mån summan av statsbidraget och patientavgifterna icke förslår till bestridande

av de enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts proposition nr 106.

liga driftkostnader, som med utgångspunkt från dagkostnaden vid vederbörande

kustsanatorium kan anses belöpa på barnförlamningspatienterna,

samt på sådant sätt beräknat underskott icke kan täckas med andra för

ändamålet tillgängliga medel, kan Kungl. Maj:t på därom av vederbörande

huvudman gjord framställning bevilja det ytterligare bidrag, som befinnes

erforderligt. Även beträffande erhållande av nu ifrågavarande fyllnadsbidrag

gäller, att sanatoriets inkomst- och utgiftsstat för bidragsåret skall

ha fastställts av Kungl. Maj :t. Kostnaden för nämnda eftervård av barnförlamningspatienter

bestrides från det å riksstaten uppförda anslaget till

bidrag till vanföreanstalter m. in.

Konung Oscar II :s och drottning Sophias guldbröllopsminnes kustsanatorium

i Nynäshamn tillkom år 1922. Kustsanatoriet, som har 23 vårdplatser,

är knutet till avdelningen för kirurgisk tuberkulos vid S:t Görans

sjukhus genom gemensam överläkare. Sanatoriet står liksom övriga kustsanatorier

till hela landets förfogande. Klientelet består dock huvudsakligast

av barn från Stockholm och dess närhet. Till sanatoriet i dess egenskap

av B-anstalt för barn, lidande av kirurgisk tuberkulos, utgår statsbidrag

med 2 kronor per underhållsdag för patienter tillhörande nämnda

klientel. Jämlikt särskilt medgivande av riksdagen må Kungl. Maj :t därjämte

bevilja erforderligt fyllnadsbidrag i överensstämmelse med vad som

gäller beträffande Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.

Medicinalstyrelsens skrivelse den 30 december 1953 jämte yttranden.

Medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen i likhet med ortoped- och

vanförevårdssakkunniga (SOU 1948:41) anser en utbyggnad av ortopedvården

böra ske genom inrättande efter hand inom flertalet sjukvårdsområden

av ortopediska avdelningar i anslutning till befintliga centrallasarett.

En dylik utbyggnad kommer emellertid att kräva avsevärd tid,

varför under överskådlig tid framåt behov av en centraliserad vård för

kirurgisk tuberkulos kommer att föreligga.

Beträffande den framtida användningen av Apelvikens och kronprinsessan

Victorias kustsanatorier kan övervägas att antingen sammanföra

samtliga patienter, lidande av kirurgisk tuberkulos, till ett kustsanatorium

och helt lösgöra det andra för annat ändamål, eller att såsom hittills använda

båda kustsanatorierna för kirurgisk tuberkulos men disponera lediga

vårdplatser för annan vårdform, som lämpligen kan kombineras med

kirurgisk tuberkulos. Därest det första alternativet väljes, skulle med den

kirurgiska tuberkulosens nuvarande frekvens nära nog samtliga vårdplatser

vid Apelvikens kustsanatorium komma att erfordras för denna

vård. Mot detta alternativ talar emellertid, att man med hänsyn till ovissheten

rörande utvecklingen av den kirurgiska tuberkulosen icke bör ställa

sig helt utan den reserv av vårdplatser, som tillgången till ytterligare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

en anstalt innebär. Härtill kommer, att statsmedel redan beviljats för anordningar

vid Apelvikens kustsanatorium för eftervård av barnförlamningspatienter

samt att det ur klientelets synpunkt är fördelaktigt att

kunna välja mellan två anstalter. Då det vidare vid företagna undersökningar

framkommit, att något behov icke föreligger att helt friställa kronprinsessan

Victorias kustsanatorium för annat sjukvårdsändamål, kan

man bortse från det första alternativet.

För att i största möjliga utsträckning kunna utnyttja befintlig utrustning

och personalens fackkunskaper samt anstalternas traditionella anpassning

i övrigt synes det enligt medicinalstyrelsen vara mest lämpligt

att låta ifrågavarande kustsanatorier behålla sin karaktär av anstalter

för ortopedvård inklusive vård av kirurgisk tuberkulos men vidga indikationerna

för intagning.

Med utgångspunkt från beläggningssiffrorna under senare år torde

cirka 180 vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium och omkring 110

vårdplatser vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium tillgodose platsbehovet

för kirurgisk tuberkulos.

Vad beträffar återstående vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium

har Hallands läns landsting förklarat sig önska träffa avtal om förhyrande

av 30 platser för vård av ortoped- samt ben- och ledtuberkulosfall under

förutsättning, att tillfredsställande villkor beträffande upplåtelsen kan

uppnås. Med landstinget har överenskommits, att de av landstinget förhyrda

vårdplatserna endast skall disponeras för ortopediska fall i egentlig

mening samt att patienter med kirurgisk tuberkulos och barnförlamningspatienter

bör inläggas å sanatoriets riksplatser.

Hallands läns landsting har vidare förklarat sig önska hyra förslagsvis

10 platser för eftervård av patienter från lasarettet i Varherg, vilken anordning

är avsedd som en försöksverksamhet. Överläkaren vid kustsanatoriet

har uttryckt tveksamhet inför förslaget att anordna en konvalescentavdelning

vid anstalten under annan läkare» emedan det möter svårigheter

att i lokalhänseende hålla isär de olika grupperna. Några olägenheter

torde emellertid enligt medicinalstyrelsen icke behöva uppstå, om

ifrågavarande klientel skötes av kustsanatoriets läkare och i princip begränsas

till ortopediska eller extremitetskirurgiska fall samt andra fall,

som fordrar ortopedisk sakkunskap (reumatiska fall, fall av kronisk ledgångsreumatism,

vissa förlamningar m. m.). Enligt vad styrelsen inhämtat

föreligger inga betänkligheter från landstingets sida mot en sådan avgränsning

av klientelet. Härvid bör emellertid upptagningsområdet vidgas

till att omfatta konvalescenter från samtliga lasarett inom länet.

Jämväl i fråga om de vårdplatser vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium,

som icke erfordras för kirurgisk tuberkulos, har undersökts,

huruvida avtal skulle kunna träffas med visst landsting eller stad utanför

landsting angående anordnande av en ortopedisk avdelning vid sanatoriet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

dier platsernas förhyrande för annat ändamål än ortopedvård. Det har

emellertid icke varit möjligt att få till stånd ett dylikt avtal.

Medicinalstyrelsen erinrar, att — såsom inledningsvis anförts — ett antal

vårdplatser vid såväl Apelvikens som kronprinsessan Victorias kustsanatorier

f. n. disponeras för eftervård av barnförlamningspatienter, vilken

vård det i princip ankommer på resp. sjukvårdsområden att ombesörja.

Enligt medicinalstyrelsen måste man jämväl för framtiden räkna med

nödvändigheten av att vid större barnförlamningsepidemier äga tillgång

till en reserv av eftervårdsplatser vid de kustsanatorier, som disponerar över

speciell utrustning och personal för sådan vård. Stora svårigheter möter

helt naturligt att beräkna i vilken utsträckning befintliga eftervårdsplatser

kommer att utnyttjas, då detta främst sammanhänger med epidemiernas

omfattning. Enligt styrelsens mening erfordras dock, att 100 vårdplatser

vid Apelvikens kustsanatorium samt ett relativt stort antal vårdplatser

vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium i första hand reserveras för

eftervård av barnförlamningspatienter. I den mån dessa vårdplatser icke

behöver tagas i anspråk för sådan vård bör de utnyttjas för andra sjukdomsfall,

som kräver ortopedisk specialvård. F. n. föreligger ett stort behov

av vårdplatser för en del kroniska sjukdomstillstånd, där ortopedisk

specialvård är indicerad. Hit kan bl. a. hänföras resttillstånd efter olycksfall,

nervskador, reumatiska sjukdomar, andra deformerande ledsjukdomar

samt ryggradsåkommor. Då vården av dessa fall med hänsyn till erforderlig

utrustning och personal får anses synnerligen lämplig att kombinera med

den kirurgiska tuberkulosvården, föreslår medicinalstyrelsen, att de vårdplatser

vid ifrågavarande kustsanatorier, som icke erfordras för kirurgisk

tuberkulos eller särskilt upplåtes åt Hallands läns landsting, må disponeras,

förutom för eftervård av barnförlamningspatienter, i mån av behov

även för vård av andra långvariga ortopedfall från hela riket. För att

bästa möjliga resultat skall uppnås och för att i största möjliga utsträckning

kunna återföra patienterna til! produktivt arbete, bör härvid tonvikten

läggas på rehabilitation. Endast behandlingsbara fall bör ifrågakoinma

och företrädesvis sådana, som jämsides med den medicinska behandlingen

behöver omskolas eller erhålla arbetsträning. Vid den utökning och modernisering

av arbetslokalerna vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium,

som enligt styrelsens mening måste komma till stånd, bör därför

behovet av lämpliga lokaler för arbetsvärd beaktas.

Enligt medicinalstyrelsen bör således av de vid Apelvikens kustsanatorium

befintliga vårdplatserna 182 disponeras för kirurgisk tuberkulos, 40

för vård av ortopediska fall från Hallands län samt 100 för eftervård av

barnförlamningspatienter. Vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium

bör 110 vårdplatser reserveras för kirurgisk tuberkulos och 105 platser

disponeras för eftervård av barnförlamningsfall samt för andra sjukdomsfall,

som fordrar långvarig ortopedisk specialbehandling. Därest de för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter avsedda

vårdplatserna icke utnyttjas för sitt egentliga ändamål, bör de beläggas

med andra ortopediska fall.

Vidkommande frågan om driftens finansiering erinrar medicinalstyrelsen,

att svenska landstingsförbundet i skrivelse den 2 oktober 1953

hemställt om en sådan ändring av bl. a. författningarna rörande de statsunderstödda

sjukvårdsformerna, att uttagande av en enhetlig vårdavgift

om 3 kronor per dag å allmän sal för inomlänspatient bleve möjlig.

I yttrande över denna framställning tillstyrkte medicinalstyrelsen införande

av en enhetlig patientavgift om 3 kronor samt framhöll, att, därest

en enhetlig patientavgift genomfördes vid landstingens lasarett och sjukstugor

samt inom övrig länsvis utbyggd vård, enahanda avgift jämväl

borde införas vid de av föreningar och stiftelser drivna centralanstalterna

för vanförevård och vård av kirurgisk tuberkulos.

Beträffande finansieringen i övrigt av sjukvården vid dessa centralanstalter

framhöll styrelsen i sitt förenämnda yttrande bl. a. följande.

Ortoped- och vanförevårdssakkunniga har föreslagit en decentralisering

av den ortopediska vården till kliniker i så gott som varje län. De har

ansett naturligt, att landstingen övertoge det ekonomiska ansvaret för

denna vårdform lika väl som för övrig kroppssjukvård. De har vidare uttalat,

att det icke vore lämpligt att bibehålla nuvarande finansieringsform

för vanföreanstalternas kliniker främst på grund av att det kunde befaras,

att den för landstingen kostnadsfria vården vid vanföreanstalternas kliniker

kunde verka hämmande på utvecklingen av en länsvis utbyggd ortopedisk

vård samt att län eller stad, där en vanföreanstalts klinik vore belägen,

koinme i särskilt gynnsamt läge genom att icke belastas med några

kostnader för denna vård. Dessa synpunkter vore tillämpliga även på

kustsanatorierna.

1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården har i sitt

betänkande angående statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården

(SOU 1948: 48) framlagt förslag rörande statsbidragssystemet även

för den centraliserade vården. Efter avvägning av olika synpunkter har

de sakkunniga som sin uppfattning hävdat, att ett landstingskommunalt

huvudmannaskap för all sluten kroppssjukvård utanför undervisningssjukhusen

på längre sikt vore sjukvården till det största gagnet. De har

i fråga om centralanstalter, som ägdes och förvaltades av särskilda föreningar

och stiftelser, uttalat, att varje sjukvårdsområde, som beläde platser

på dylik centralanstalt, borde för sina egna patienter svara för anstaltens

driftunderskott på så sätt, att de utgåve gottgörelse för vården beräknad

efter vederbörande anstalts driftkostnader, sedan hänsyn tagits till inkomsterna

i form av statsbidrag, patientavgifter in. m. De sakkunniga

framhöll emellertid samtidigt, att huvudmännen borde beredas skälig

kompensation, förslagsvis genom en höjning av det av dem föreslagna

generella driftbidraget, i den mån staten avlyftes kostnader för den centraliserade

vården.

Medicinalstyrelsen har tidigare i yttranden över dessa betänkanden uttalat

sin principiella anslutning till däri uppdragna riktlinjer för finansieringen

av dessa vårdformer. Styrelsen vill vidare framhålla, att de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

lokala huvudmännen träffat överenskommelse angående ersättning för sjukhusvård

inom främmande sjukvårdsområde i princip överensstämmande

med de grunder för driftkostnadernas bestridande, som de sakkunniga

föreslagit, dock att ersättningen för utomlänspatienterna begränsats till ett

bestämt belopp, som är avsett att motsvara vederbörandes självkostnad

med undantag av anläggnings- och utrustningskostnaderna, f. n. 50 kronor

per dag å allmän sal för den specialvård, varom här är fråga, av vilket

belopp 3 kronor erlägges av patienten och resten av vederbörande lokala

huvudman. Avgifterna vid vård å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

av sjuka, som är bosatta inom annan del av riket än Stockholms

stad eller Stockholms län, har fr. o. m. den 1 juli 1953 fastställts efter

analoga grunder, varvid man dock med hänsyn till undervisningens behov

av allsidigt klientel stannat vid ett belopp av 35 kronor, motsvarande avgiften

å allmän sal för icke-specialistvård enligt utomlänsavtalet.

I anslutning härtill vill medicinalstyrelsen föreslå, att vårdavgiften vid

vanföreanstalternas kliniker och vid kustsanatorierna fastställes med hänsyn

till genomsnittliga vårdkostnaden för underhållsdag, tills vidare dock

högst till de för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet fastställda

beloppen. De lokala huvudmännen torde härvid böra bidraga med det belopp,

varmed den fastställda vårdavgiften överstiger en generell patientavgift

av 3 kronor. Vid bifall härtill torde staten ej ha anledning att lämna

fasta bidrag till dessa vårdgrenar i samma utsträckning som f. n. Styrelsen

ifrågasätter, om icke bidraget till vanföreanstalternas kliniker bör slopas

och dessa alltså i detta hänseende bli likställda med de ortopediska lasarettsavdelningarna.

Bidraget till kustsanatorierna bör nedsättas till samma

belopp, som utgår till av kommunal huvudman driven kirurgisk tuberkulosavdelning

eller 1 krona 50 öre per vårddag. Härutöver bör staten bära

ansvaret för täckning av vårdkostnaderna i den mån dessa överstiger 35

kronor, d. v. s. för eventuellt underskott. Vid fastställandet av vårdavgiften

bör, för undvikande av onödig tidsutdräkt vid dess erläggande den genomsnittliga

vårdkostnaden under sistförflutna räkenskapsår tagas till utgångspunkt.

Medicinalstyrelsen framhåller, att vid bifall till vad styrelsen sålunda

föreslagit driftbidrag framdeles bör utgå med 1 krona 50 öre per vårddag

för de vårdplatser vid Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier,

som disponeras för kirurgisk tuberkulos, medan något driftbidrag

icke skall utgå för övriga vårdplatser. I anslutning härtill och då den

nya ordningen bör genomföras samtidigt med införandet av den allmänna

sjukförsäkringen eller fr. o. in. den 1 januari 1955, kan utgifterna för driftbidrag

till Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier för

250 000 kronor.

För övriga anstalter för kirurgisk tuberkulos kan medelsbehovet för

samma ändamål uppskattas till högst cirka 48 000 kronor, vilket belopp

med ledning av den faktiska beläggningen under budgetåret 1952/53 torde

kunna reduceras till 30 000 kronor.

budgetåret 1954/55 beräknas

292 x 1: 50 x365

292 X 3: 25 X 365

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

Beträffande statsbidrag till täckande av underskott vid ifrågavarande

sanatorier kommer sådant icke framdeles att erfordras, så länge vårddagkostnaden

understiger 35 kronor. För budgetåren 1954/55 och 1955/56

kommer dock medel att erfordras för täckande av under innevarande budgetår

resp. sista halvåret 1954 uppkommande underskott. För budgetåret

1954/55 erfordras för ändamålet 3 460 000 kronor, varav 730 000 kronor

för bestridande av kostnader för retroaktivavgifter till statens pensionsanstalt.

Härjämte bör 50 000 kronor beräknas för bidrag till stödjebandage

och proteser åt patienter med ben- och ledtuberkulos.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till bidrag till driften au

anstalter för lcirurgisk tuberkulos för budgetåret 1954/55 skulle sålunda

uppgå till (250 000 + 30 000 + 3 460 000 + 50 000) 3 790 000 kronor.

För de vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium, som föreslagits skola

förhyras av Hallands läns landsting, bör ersättning utgå för vårdkostnaderna

enligt samma principer, som föreskrivits i gällande s. k. utomlänsavtal,

dock att ersättningen tills vidare bör begränsas till högst 35

kronor per vårddag. I likhet med vad som gäller beträffande av landsting

eller stad utanför landsting anordnad ortopedisk avdelning bör driftbidrag

icke erhållas för ifrågavarande vårdplatser. Bidrag till stödjebandage och

proteser bör utgå i samma utsträckning som beträffande kustsanatoriernas

övriga patienter.

Beträffande frågan om byggnadsbidrag framhåller medicinalstyrelsen,

att någon återleverering av uppburna byggnadsbidrag för de vårdplatser,

vilka avses skola ianspråktagas för annat ändamål än kirurgisk tuberkulos,

icke bör ifrågakomma. Styrelsen erinrar, att densamma tidigare tillstyrkt

anvisande av 775 000 kronor till uppförande av ny köksbyggnad m, in. vid

Apelvikens kustsanatorium. På grund av inträffad kostnadsstégring har

byggnadsföretaget nu kostnadsberäknats till 980 000 kronor. Med hänsyn

till nuvarande köksbyggnads bristfälliga beskaffenhet anser medicinalstyrelsen

det i hög grad angeläget, att statsbidrag beviljas för ändamålet. Vidkommande

kronprinsessan Victorias kustsanatorium har framställning

gjorts om statsbidrag för förbättrings- och moderniseringsarbeten, omfattande

bl. a. om- och tillbyggnad av operations-, röntgen- och undersökningsavdelningarna.

Kostnaden härför har beräknats till 503 000 kronor. Anstalten

är i stort behov av förbättrade diagnostiska och terapeutiska resurser.

För den nu föreslagna användningen av sanatoriet måste delvis

nya förslag upprättas rörande erforderliga ombyggnadsarbeten. Detta torde

i huvudsak böra anstå till dess statsmakterna i princip tagit ställning till

frågan om sanatoriets framtida användning. Något anslag för ifrågavarande

byggnadsföretag synes därför icke erforderligt för nästa budgetår.

Med hänsyn till det stora antalet barnförlamningsfall, som inträffat under

år 1953, är det emellertid synnerligen angeläget, att en vattenbassäng för

eftervård av barnförlamningspatienter snarast anordnas vid sanatoriet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106. 11

Direktionen för sanatoriet har därför för avsikt att redan för innevarande

budgetår hemställa om statsbidrag härför.

Å anslaget till bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

fanns vid ingången av budgetåret 1953/54 ett belopp av

317 918 kronor disponibelt för att tillgodose andra ansökningar än sådana,

som redan beviljats. Medicinalstyrelsen har mottagit ansökningar

om bidrag för anordnande av vårdplatser för lungtuberkulos med tillhopa

76 000 kronor. Å andra sidan kan man räkna med återleverering till statsverket

av cirka 11 640 kronor i samband med nedläggande av en anstalt.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår under sistnämnda

anslag kan således beräknas till (980 000 + 76 000 — 11 640 — 317 918)

i runt tal 730 000 kronor.

Yttranden.

Över medicinalstyrelsens förslag har yttranden avgivits av statskontoret,

byggnadsstyrelsen, 1951 års vanförevårdsutredning, styrelsen för Apelvikens

kustsanaiorium och direktionen för kronprinsessan Victorias kustsanatorium

varjämte Hallands läns landstings förvaltningsutskott, styrelsen

för svenska landstingsförbundet samt svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation,

vilka därtill erhållit tillfälle, avgivit yttranden i ärendet.

Förslaget om den framtida användningen av de för kirurgisk

tuberkulos icke erforderliga vårdplatserna vid ifrågavarande kustsanatorier

för i första hand eftervård av barnförlamningspatienter och i andra hand

för vård av ortopediska fall, som fordrar långvarig specialbehandling, bär

i samtliga remissyttranden i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt statskontoret förtjänar det emellertid övervägas, om det icke kan

vara tillfyllest att i fortsättningen disponera förslagsvis endast Apelvikens

kustsanatorium för kirurgisk tuberkulos, varigenom kronprinsessan Victorias

kustsanatorium kunde helt frigöras för annat ändamål. Huruvida

ortopedvården är den vårdgren, som därvid i främsta rummet bör tillgodoses,

undandrager sig statskontorets bedömande. 1951 års vanförevårdsutredning,

som i likhet med medicinalstyrelsen anser viss tonvikt böra läggas

på rehabilitation, utgår från att frågan om rehabiliteringsverksamhetens

omfattning och närmare utformning kommer att göras till föremål för

fortsatt särskild utredning och förnyade överväganden i syfte att få till

stånd en rationell samordning av samhällets nuvarande och framtida resurser

på arbetsvärdens område. Svenska landstingsförbundets styrelse förutsätter,

att förslaget till disposition av befintliga vårdplatser skall kunna

modifieras, då särskilda omständigheter därtill föranleder, exempelvis vid

en svår polioepidemi. Liknande synpunkter har anförts av direktionen för

kronprinsessan Victorias kustsanatorium.

Gentemot det framlagda förslaget till avtal med Hallands

läns landsting har landstingets förvaltningsutskott riktat vissa er
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

inringar. Förvaltningsutskottet framhåller, att 1953 års landsting beslutat

att vid Apelvikens kustsanatorium förhyra dels förslagsvis 30 vårdplatser för

ortopedfall samt ben- och ledtuberkulosfall dels ock förslagsvis 10 vårdplatser

att disponeras som eftervårdsavdelning för klientel från Varbergs

lasarett. Enligt medicinalstyrelsens nu framlagda plan skall emellertid benoch

ledtuberkulos alltjämt inläggas på de s. k. riksplatserna, varför i förslaget

till avtal med landstinget upptagits 30 vårdplatser enbart för vård

av ortopediska fall. Som en följd av att vederbörande överläkare ställt sig

avvisande till tanken på en eftervårdsavdelning för ett allmän-medicinskt

och allmän-kirurgiskt eftervårdsklientel har vidare i avtalsförslaget de 10

eftervårdsplatserna reserverats för ortopediska och extremitetkirurgiska

tall samt andra vårdfall beträffande vilka särskild överenskommelse träffats

mellan remitterande läkare och sanatorieläkaren. Med den begränsning,

som sålunda skett beträffande vårdklientelet, är emellertid förvaltningsutskottet

knappast övertygat om, att vårdplatserna skall kunna av landstinget

helt utnyttjas.

Beträffande de av medicinalstyrelsen uppdragna riktlinjerna för finansieringen

av dritten vid de bägge kustsanatorierna har styrelsens förslag

härutinnan tillstyrkts av statskontoret, 1951 års vanförevårdsutredning,

styrelsen för Apelvikens kustsanatorium samt direktionen för kronprinsessan

Victorias kustsanatorium. Statskontoret anser sålunda medicinalstyrelsens

förslag innebära en för statsverket godtagbar lösning. Kostnaderna

för sanatoriernas drift inklusive utgifter för underhåll och reparation

av byggnader och inventarier ävensom kostnader för personalens

pensionering synes dock intill ett belopp av högst 50 kronor eller det belopp,

varmed ersättning för specialistvård utgår enligt det s. k. utomlänsavtalet,

böra täckas av vederbörande liemortslandsting. 1951 års vanförevårdsutredning

erinrar om att gällande utomlänsavtal endast avser vård

å vissa i avtalet särskilt angivna anstalter. Den av medicinalstyrelsen föreslagna

skyldigheten för de lokala huvudmännen att bekosta vård å ifrågavarande

kustsanatorier av patient från det egna vårdområdet måste därför

grundas antingen på en särskild därom mellan parterna träffad frivillig

överenskommelse eller på en författningsvägen fastställd sådan skyldighet.

Styrelsen för Apelvikens kustsanatorium anser det icke klart framgå, hur

den vårdavgift skall beräknas, efter vilken hemortslandstingens andel i

driftkostnaderna skall fastställas och anför därvid följande.

Det synes icke vara utsagt, huruvida förslaget innebär, att, sedan dagskostnaden

uträknats efter räkenskapsårets utgång, en avräkning skall ske

med de olika hemortslandstingen på grund av den sålunda fastställda verkliga

vårdavgiften. En sådan slutlig reglering synes emellertid ofrånkomlig

tör att erhålla bidrag till täckande av kustsanatoriets driftskostnader, även

om en sådan anordning skulle innebära eu återgång till det otympliga förfaringssätt,

som tillämpades före 1937. Erfarenheten från denna tid har

visat, att det ställer sig mycket svårt att från hemortslandstingen utfå er
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 106.

sättning för mer än själva vårdkostnaden. Med anledning härav anser styrelsen

att i detta sammanhang följande omständigheter förtjänar att framhållas.

Uträknandet av sjukhusets dagkostnad sker sedan flera år i enlighet

med den till sjukhusens årsberättelser fogade, av medicinalstyrelsen fastställda

B-bilagan. Vid uträknandet av vårdavgiften per underhållsdag enligt

bilagans anvisningar kommer emellertid avgiften icke att inkludera omkostnaderna

å alla utgiftstitlar. Sålunda inbegripes i vårdavgiften icke

kostnader för pensionsavgifter, pensioner och understöd till f. d. befattningshavares

änkor, samt utgifter för särskild verksamhet, vilka kostnader

belastar driften. Enligt nuvarande förfaringssätt påverkas vårdavgiften i

vissa fall icke heller av sådana engångsanslag, som utöver ordinarie underhållsanslag

kan beviljas för visst ändamål. I den mån ifrågavarande

anslag kan anses avse nyanskaffningar eller avsevärda förbättringar redovisas

de i B-bilagan icke bland de driftkostnader, som påverkar vårdavgiften.

Det synes kustsanatoriets styrelse synnerligen angeläget, att klarhet vinnes

i här berörda spörsmål.

Såväl landstingsförbundets styrelse soin stadsförbundets sjukvårdsdelegation

motsätter sig ett slopande av nu utgående statsbidrag. Förbundsstyrelsen

anför i detta sammanhang bl. a. följande.

Förbundsstyrelsen har tidigare i annat sammanhang framhållit, att den

skillnad i finansieringen av den länsvis utbyggda vården och den centraliserade

vården, som nu förefinnes, icke är rationell, och att ett överförande

av kostnaderna även för den sistnämnda vården på landsting och städer

är indicerat. Förutsättningen härför var dock, att landstingen och städerna

utanför landsting i annan ordning bereddes kompensation för de kostnadsökningar,

som därmed var förbundna. Någon sådan kompensation har icke

av medicinalstyrelsen ställts i utsikt, utan ämbetsverket har endast uttalat,

att den höjning av vårdavgifterna vid de statsbidragsberättigade vårdformerna,

varom förslag förelagts årets riksdag, skulle underlätta den föreslagna

kostnadsöverflyttningen. Denna kostnadsöverflyttning är icke en

isolerad företeelse, utan synes ingå som ett led i en pågående överflyttning

av statens sjukvårdskostnader på landstingen.

Det kan emellertid icke anses riktigt, att betydande kostnadsöverflyttningar

företages isolerat den ena efter den andra, utan att en rationell uppdelning

av kostnaderna för den hälso- och sjukvårdande verksamheten

kommer till stånd mellan staten och landstingen, vilket knappast kan ske

utan mera ingående överväganden. I avvaktan härpå är det motiverat att

tills vidare bibehålla de hittills utgående ordinarie statsbidragen till de

båda kustsanatorierna. I likhet med medicinalstyrelsen anser förbundsstyrelsen,

att utomlänsavtalets grunder i huvudsak bör tillämpas vid bestämmande

av landstingens vårdbidrag. Enligt förbundsstyrelsens mening

bör emellertid härvidlag hänsyn även tagas till utgående statsbidrag. Att

man i utomlänsavtalet kunnat bortse från statsbidragen beror på avtalets

ömsesidiga natur samt att statsbidragen till den akuta vård, som regleras

i avtalet, är av mycket underordnad betydelse. I förevarande fall däremot

skulle statsbidragen bli av sådan storleksordning, att man ej kan bortse

från dem. Förbundsstyrelsen anser därför, att såväl statsbidrag som vårdavgifter

bör avräknas, innan landstingsersättning sker. Till grund för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

landstingsersättningen bör läggas dagkostnaden under föregående år, vilken

i förenklingssyfte bör avrundas till närmaste hela krontal.

En förutsättning för att landstingen och städerna utanför landsting skall

oidraga till vården å kustsanatorierna bör vara, att vederbörande patient

remitterats för vård till kustsanatoriet av läkare, som enligt utomlänsavtalet

tillförsäkrats remissrätt.

Liknande synpunkter framföres av stadsförbundets sjukvårdsdelegation,

som även framhåller, att medicinalstyrelsens förslag blott innebär skyldighet

för de sekundärkommunala huvudmännen att i sista hand ansvara för

anstalternas driftunderskott men icke någon rättighet för dem att få inflytande

på anstalternas drift eller någon möjlighet att kontrollera deras

verksamhet. Eu sådan anordning synes stå i uppenbar strid mot sjukhuslagens

bestämmelser om förvaltningen av sjukhus, vilka drives gemensamt

av flera huvudmän — genom en särskild för ändamålet bildad sammanslutning

eller på annat sätt — varvid envar av dessa huvudmän till viss

kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden.

Därest emellertid en lämplig och lagligen oantastlig form kan finnas för

omläggningen av kustsanatoriernas finansiering på grundval av medicinalstyrelsens

plan, har sjukvardsdelegationen intet att invända mot den föreslagna

principen, att driftkostnaderna, efter frånräkning av patientavgifter

och statsbidrag, skall täckas av vederbörande patients hemortslandsting

enligt samma grunder, som stadgas i det mellan landstingen och städerna

utanför landsting träffade s. 1c. utomlänsavtalet.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anser sig icke kunna acceptera

förslaget, att landstinget efter vissa grunder skall erlägga ersättning

lör samtliga förhyrda vårdplatser även om de icke är belagda. Särskilt som

utskottet hyser betänkligheter beträffande möjligheterna att för angivet

patientklientel helt utnyttja samtliga vårdplatser anser sig utskottet icke

kunna binda landstinget vid ett så utformat avtal. Utskottet nödgas därför

påfordra, att ett blivande avtal utformas efter principen med gottgörelse i

förhållande till beläggningen men i övrigt enligt i föreliggande avtalsförslag

angivna grunder. Då enligt lämnad uppgift kustsanatoriets ledning

hyser den uppfattningen, att sådana av landstinget förhyrda platser, som

icke belägges av landstinget, utan svårighet skall kunna disponeras för

sanatoriets Övriga klientel, synes eu utformning av avtalet i överensstämmelse

med utskottets förslag icke behöva medföra någon nackdel för vare

sig sanatoriet eller staten.

Beträffande frågan om b y g g n a d s b i d r a g har statskontoret icke

något att erinra mot, att staten jämväl i framliden bidrager till kostnaderna

för nybyggnader vid sanatorierna. Direktionen för kronprinsessan Victorias

kustsanatorinm och styrelsen för Apelvikens kust sanatorium understryker

angelägenheten av, att nödvändiga om- och tillbyggnadsarbeten vid

sanatorierna snarast kommer till stånd. Byggnadsstyrelsen framhåller, att

köksbyggnaden vid Apelvikens kustsanatorium enligt under band inhäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

tade uppgifter är avsedd att utföras i huvudsaklig överensstämmelse med

ett den 5 november 1946 daterat ritningsförslag, vilket av byggnadsstyrelsen

granskats i februari månad 1947 och därvid kostnadsberäknats till cirka

726 000 kronor exklusive möblering och konstnärlig utsmyckning.

Från tidpunkten för kostnadsberäkningens utförande har emellertid

byggnadskostnaderna stigit med omkring 50 procent. Om byggnadsföretaget

skall komma till utförande i tidigare avsedd omfattning, bör sålunda

en högre kostnad än den nu såsom statsbidrag föreslagna, beräknas. Med

hänsyn till att så lång tid förflutit, sedan ritningsförslaget uppgjordes,

synes emellertid detsamma böra underkastas en förnyad prövning innan

det förverkligas, varvid även kostnadsfrågan ånyo bör upptagas till

granskning.

Medicinalstyrelsens skrivelse den 14 januari 1954 och yttranden.

Medicinalstyrelsen.

I skrivelse till medicinalstyrelsen den 30 november 1953 har styrelsen

för stiftelsen konung Oscar II:s och drottning Sophias guldbröllopsminne

anmält sin avsikt att fr. o. m. budgetåret 1954/55 vid sanatoriet i Nynäshamn

bereda vård åt barn med kronisk ortopedisk sjukdom, företrädesvis

från Stockholm, i stället för såsom hittills åt barn, lidande av kirurgisk

tuberkulos. Styrelsen har därvid utgått från, att statsbidrag liksom hittills

skall utgå till täckande av uppkommande driftunderskott. Enligt ett upprättat

förslag till ändring av gällande stadgar för stiftelsen har angivits, att

stiftelsen har till ändamål att taga sig an och vårda av kronisk sjukdom

lidande barn, främst ortopediskt sjuka, med företräde för barn från

Stockholm.

Den beslutade omläggningen av verksamheten vid sanatoriet i Nynäshamn

till att avse barn, lidande av kroniskt ortopediska sjukdomar, med

möjlighet att längre fram utan ytterligare stadgeändring utsträcka vården

till kroniskt sjuka barn, tillhörande andra kategorier, anser medicinalstyrelsen

önskvärd och lämplig. Då sanatoriet härigenom förlorar sin karaktär

av kirurgisk tuberkulosanstalt kan det emellertid enligt styrelsen ifrågasättas,

om statsbidrag och ersättning för driftunderskott fortfarande bör

utgå. Det synes sålunda knappast riktigt att likställa den vård, som torde

komma att meddelas vid ifrågavarande sanatorium, med den kvalificerade

ortopediska vård, som enligt vad medicinalstyrelsen i annat sammanhang

föreslagit är avsedd att framdeles meddelas vid Apelvikens och kronprinsessan

Victorias kustsanatorier. Enligt styrelsen talar starka skäl för att

för framtiden anse sanatoriet utgöra sådan större, från ålderdomshem fristående

anstalt för kroniskt sjuka, som avses i § 1 gällande kungörelse

angående statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalter för kroniskt sjuka.

Härför talar bl. a., att vårdldientelet angivits såsom fall, lidande av kronisk

ortopedisk sjukdom, att enligt förslaget till ändrade stadgar för stiftelsen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

vården när som helst kan komma att utsträckas även till andra kroniska

sjukdomsfall samt att anstalten mera avser att meddela eftervård än ortopedisk

specialvård. Styrelsen är för sin del beredd att upptaga anstalten i

den för Stockholms stad gällande planen för kronikervården. Då anstalten

är av enskild natur, kommer detta icke att medföra någon minskning av

stadens i övrigt bidragsberättigade platser. Under åberopande av vad styrelsen

anfört till stöd för sitt förslag angående ändrade grunder för vårdens

finansiering vid Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier

förordar styrelsen, att driftkostnaden vid anstalten Guldbröllopsminnet.

som under budgetåret 1952/53 uppgått till 20 kronor 78 öre per underhållsdag,

fr. o. m. den 1 januari 1955 bestrides enligt likartade grunder som

föreslagits i fråga om Apelvikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier.

I enlighet härmed skulle driftbidrag jämlikt kronikerkungörelsen

komma att utgå med 1 krona 50 öre per vårddag. Styrelsen förutsätter, att

vårdavgift icke kommer att uttagas med högre belopp än 3 kronor, ehuru

någon formell maximering av avgiften till visst belopp icke vidare skall

gälla inom kronikervården. Återstående kostnad tänkes intill ett belopp

av 35 kronor skola gäldas av vederbörande lokala huvudman. Frågan härom

bör lämpligen göras till föremål för förhandlingar med Stockholms stad.

Så länge vårdkostnaden, inklusive driftbidrag och vårdavgift, understiger

35 kronor per vårddag skulle alltså statsbidrag för täckande av driftunderskott

icke bliva erforderligt. Vid den minskning av statens ekonomiska

ansvar för driftunderskott, som sålunda förordas, torde fastställande av

stat för anstalten samt revision av densamma icke vidare behöva ankomma

på statlig myndighet.

Vid bifall till medicinalstyrelsens förslag bör under anslaget till bidrag

till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos för nästa budgetår anvisas

8 400 kronor avseende driftbidrag till anstalten under första hälften av

budgetåret 1954/55, medan för bestridande av driftbidrag under budgetårets

senare del medel bör anvisas under anslaget till bidrag till driften av

hem för kroniskt sjuka. Medelsbehovet under sistnämnda anslag kan för

/23 x 1 ‘ 50 X 365\

nästa budgetår beräknas till (---j i runt tal 6 300 kronor.

Medel kommer vidare att erfordras för täckande av under innevarande

budgetår resp. sista halvåret 1954 uppkommande driftunderskott. Styrelsen

har i annat sammanhang räknat med, att ett belopp av 3 460 000 kronor

erfordras för täckande av driftunderskottet vid de enskilda anstalterna för

kirurgisk tuberkulos under budgetåret 1953/54, vilket belopp med hänsyn

till eftersläpning i fråga om statsbidragens utbetalande icke torde komma

att nämnvärt påverkas av medicinalstyrelsens nu framlagda förslag.

Yttranden.

över medicinalstyrelsens framställning den 14 januari 1954 har yttranden

avgivits av statskontoret, svenska landstingsförbundets styrelse, Stock
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

holms stads sjukhus direktion samt styrelsen för stiftelsen konung Oscar II :s

och drottning Sophias Guldbröllopsminne.

Statskontoret finner det naturligt, att frågan om anstaltens framtida

användning tages under omprövning. Då anstalten ej synes

kunna erhålla en ekonomisk drift, kan det givetvis starkt ifrågasättas, huruvida

densamma alltjämt bör disponeras för sjukvårdsändamål med stöd av

statsmedel. Anses emellertid staten ej kunna undandraga sig att även i

framtiden lämna anstalten sitt stöd, synes ett oeftergivligt villkor härför

böra vara, att Stockholms stad jämte övriga huvudmän för kroppssjukvården

i landet, vilka främst kommer att draga nytta av anstalten, förbinder

sig att till denna hänvisa ett så stort antal patienter, att dess vårdkapacitet

helt utnyttjas. Under denna förutsättning har statskontoret icke något att

erinra mot att anstalten användes såsom kronikerhem för barn.

Svenska landstingsförbundets styrelse anser förslaget att framdeles använda

sanatoriet som kronikeranstalt lämpligt allra helst som vården av

kroniskt sjuka barn alltmer börjat uppmärksammas. Sålunda har Stockholms

läns landsting beslutat en utredning härom, och frågan är aktuell

även inom andra landstingsområden. Det är därför önskvärt, att anstalten

kan mottaga patienter även från andra sjukvårdsområden än Stockholms

stad.

Jämväl Stockholms stads sjukhusdirektion tillstyrker den föreslagna

ändrade användningen av sanatoriet. Direktionen framhåller, att stadens

behov av vårdplatser för kirurgisk tuberkulos under senare år ständigt

minskat samt att fåtalet barn, lidande av kirurgisk tuberkulos utan olägenhet

kan beredas vård vid S:t Görans sjukhus. Det vore därför fördelaktigt

för staden, om de ortopedfall, som erhållit specialbehandling på

stadens sjukhus, under den ofta långvariga eftervården kunde beredas plats

på sanatoriet i Nynäshamn, där vårdkostnaden är betydligt lägre än på stadens

sjukhus.

Stiftelsens styrelse erinrar, att stiftelsen bidrog till att avhjälpa ett trängande

behov, när verksamheten för vård av barn med kirurgisk tuberkulos

för drygt trettio år sedan igångsattes vid sanatoriet. Sjukdomen hade nämligen

då en betydande utbredning. Efterhand har emellertid läget ändrats,

vilket medfört, att sanatoriets kapacitet ej längre helt utnyttjas. Den

minskade beläggningen har uppmärksammats av såväl medicinalstyrelsen

som riksdagens revisorer. Oberoende därav har inom styrelsen dryftats frågan

om att finna en mer behövlig användning av stiftelsens resurser till

fromma för barn. Förvandling av stiftelsen till penningstiftelse med syfte

att lämna understöd till forskning eller annan verksamhet till gagn för

sjuka barn har därvid jämväl övervägts. Efter samråd med chefen för medicinalstyrelsen,

vilken med hänsyn till rådande brist på vårdplatser

bestämt avstyrkt tanken på penningstiftelse, har stiftelsen stannat för att

fortsätta med sjukvårdsverksamhet i egen regi vid anstalten allenast med

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 106.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

den skillnaden, att vården avses skola efter utgången av juni 1954 gälla

barn, som lider av kronisk ortopedisk sjukdom.

Beträffande vårdens framtida finansiering finner statskontoret

ej skäl föreligga för staten att utöver driftbidrag enligt kronikerkungörelsen

bidraga till anstaltens driftkostnader. De dagkostnader, som

ej täckes av vårdavgifter och statsbidrag, bör utan begränsning gäldas av

vederbörande lokala huvudmän. Därest anstalten kommer att användas

som kronikerhem, har statskontoret icke något att erinra mot att med

återbetalning av uppburna byggnadsbidrag från staten får tills vidare anstå.

Ämbetsverket förutsätter emellertid, att i framtiden krav på sådana

bidrag ej kommer att framställas. Med hänsyn till anstaltens natur av enskild

inrättning torde stat för anstalten alltjämt böra fastställas av Kungl.

Maj :t liksom det jämväl i fortsättningen bör ankomma på statlig myndighet

att företaga revision av anstaltens räkenskaper.

Svenska landstingsförbundets styrelse anser det lämpligt, att vården

finansieras i huvudsak efter utomlänsavtalets principer i den mån platser

å anstalten belägges av patienter från landstingen. Med hänsyn till den

ändrade karaktär vården skulle erhålla enligt medicinalstyrelsens förslag

har förbundsstyrelsen ingen erinran mot, att anstalten i statsbidragshänseende

likställes med kronikeranstalt.

Stockholms stads sjukhusdirektion anser sig däremot icke kunna godtaga

medicinalstyrelsens förslag till ändrade grunder för verksamhetens

finansiering. Innebörden av förslaget är i verkligheten, att staten — bortsett

från ett obetydligt driftbidrag — befrias från ansvaret för sanatoriets

finansiering och att detta ansvar i stället överflyttas på staden. En annan

omständighet, som jämväl bör beaktas, är att staden, som i sista hand kommer

att ansvara för driftunderskottet, icke erhåller något inflytande på

sanatoriets drift eller möjlighet att kontrollera dess verksamhet, vilket förhållande

synes stå i strid med sjukhuslagens bestämmelser om förvaltningen

av sjukhus, som drives gemensamt av flera huvudmän. Direktionen

påyrkar, att statsbidragsfrågan och i anslutning därtill spörsmålet om ändrad

finansiering av sanatoriets verksamhet ej upptages till behandling i

detta sammanhang utan först i samband med en allmän översyn och revision

av hela statsbidragssystemet. Direktionen är villig att upptaga förhandlingar

med stiftelsen om de närmare villkoren för ett samarbete i samband

med att frågan om sanatoriets ställning vid en revision av statsbidragssystemet

upptages till prövning.

Stiftelsens styrelse säger sig ha haft anledning räkna med, att statsmakterna

icke skulle vara mindre villiga att ikläda statsverket ansvaret för

driftunderskott vid vård av barn med kronisk ortopedisk sjukdom, eftersom

behovet av sådan vård är trängande, än att göra detta beträffande

vård av barn med kirurgisk tuberkulos. Om statsmakterna godtager medicinalstyrelsens

förslag om överflyttande å staden av ansvaret för driftunderskottet

i samband med den ändrade verksamheten, är förhandlingar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 106.

i ämnet med staden oundgängliga. Styrelsen är emellertid angelägen framhålla,

att stiftelsen måste kunna påräkna att statsmakterna i avvaktan på

avsedd överenskommelse med staden liksom hittills ansvarar för uppkommande

driftunderskott, därest stiftelsen icke skall tvingas nedlägga all

verksamhet vid anstalten och till förnyat övervägande upptaga tanken att

övergå till att bli en penningstiftelse, som med inkomsterna bereder understöd

till någon som lämplig funnen verksamhet.

Departementschefen.

Genom enskilda läkares initiativ och med tillhjälp av enskilda medel tillkom

de tre första kustsanatorierna i riket, alla belägna vid västkusten, nämligen

kronprinsessan Victorias kustsanatorium vid Barkåkra år 1903, kustsanatoriet

vid Apelviken år 1904 och Styrsö kustsjukhus år 1908. Anstalterna,

som från början var tämligen enkla samt huvudsakligen avsedda

för vård av skrofulösa barn, har sedermera med bidrag från staten utvecklats

till större, tidsenliga specialsjukhus för vård av kirurgisk tuberkulos

hos såväl vuxna som barn. Som ägare till anstalterna har alltsedan deras

tillkomst stått enskilda föreningar med uppgift att anskaffa nödiga medel

för anstalternas drift. Nämnda anstalter utgjorde länge de enda anstalter,

där fall av kirurgisk tuberkulos från hela riket kunde erhålla erforderlig

specialvård. Sedermera tillkom ytterligare en för riket i dess helhet, om än

villkorligt, tillgänglig anstalt, nämligen en av stiftelsen Solhem år 1931

i Borås öppnad anstalt.

Jämsides med dessa anstalter har emellertid inrättats anstalter för kirurgisk

tuberkulos, avsedda endast för visst eller vissa sjukvårdsområdens

behov. Stockholms stad anordnade sålunda redan år 1910 vid sjukhuset S:t

Göran en avdelning för hithörande fall från Stockholm. Sedermera har

även Göteborg låtit för patienter från staden inrätta särskilda vårdplatser

för ifrågavarande ändamål. Slutligen har år 1922 för medel, som av konung

Oscar II och drottning Sophia donerats till minne av deras guldbröllop,

öppnats en anstalt i Nynäshamn för vård av barn, lidande av ben- och

körteltuberkulos.

Den allmänt minskade tuberkulosfrekvensen har medfört, att vissa anstalters

kapacitet kommit att utnyttjas endast till en mindre del. En minskning

av antalet riksplatser för kirurgisk tuberkulos har med anledning

härav ansetts påkallad och under senare år har också ett betydande antal

övertaliga vårdplatser ställts till förfogande för sådana vårdgrenar, där

tillgången på vårdplatser långt ifrån täcker behovet. Styrsö kustsanatorium

användes sålunda fr. o. m. den 1 juli 1951 icke längre som anstalt

för kirurgisk tuberkulos utan har öppnats för vård av sinnesslöa barn,

och Solhems sjukhus kommer att fr. o. m. den 1 juli 1954 övertagas av

Älvsborgs läns landsting, som avser att använda sjukhuset uteslutande för

ortopedvård. Till följd av tuberkulosens tillbakagång föreligger sedan några

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:is proposition nr 106.

år tillbaka jämväl vid Apel vikens och kronprinsessan Victorias kustsanatorier

ett permanent överskott av vårdplatser, oaktat dessa anstalter fr. o. in.

den 1 juli 1950 medgivits rätt att disponera vissa vårdplatser även för eftervård

av barnförlamningspatienter. Vid Apelvikens kustsanatorium, som

bar 322 vårdplatser, utgjorde sålunda medelbeläggningen under tiden den

1 januari—31 oktober 1952 240 patienter, medan kronprinsessan Victorias

kustsanatorium med 215 vårdplatser under sannna tid hade en medelbeläggning

av 177 patienter. Med anledning härav har fråga uppkommit, huruvida

behov föreligger att framdeles bibehålla båda dessa anstalter vid deras

uppgift att tjäna som vårdanstalter för kirurgisk tuberkulos.

I sin till 1953 års riksdag avgivna berättelse har riksdagens revisorer

framhållit, att det sedan länge stått klart, att Guldbröllopsminnets sanatorium

till följd av den sjunkande tuberkulosfrekvensen icke längre är behövligt

för det ursprungligen avsedda ändamålet. Det syntes revisorerna

uppenbart, att en fortsatt drift av anstalten för vård av kirurgisk tuberkulos

icke är ekonomiskt försvarlig. Revisorerna förordade därför, att en

avveckling av anstalten kom till stånd snarast möjligt, varvid givetvis även

frågan om anstaltens framtida användning borde utredas.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för medicinalstyrelsens

förslag rörande den framtida användningen av Apelvikens och

kronprinsessan Victorias kustsanatorier har styrelsen förordat, att båda

dessa sanatorier även framdeles skall tjäna som anstalter för ortopedvård

inklusive vård av kirurgisk tuberkulos. I syfte att eliminera nuvarande

överskott på vårdplatser föreslås emellertid, att sanatorierna skall utgöra

anstalter förutom för vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter

jämväl för vård av andra ortopediska fall, som kräver

långvarig specialvård. Enligt styrelsens förslag skall sålunda av befintliga

vårdplatser vid Apelvikens kustsanatorium 182 disponeras för kirurgisk

tuberkulos, 100 för eftervård av barnförlamningspatienter samt 40

förhyras av Hallands läns landsting för dels vård av akuta ortopediska

fall dels ock eftervård av ortopediska och extremitetskirurgiska fall. Vid

kronprinsessan Victorias kustsanatorium tänkes 110 vårdplatser skola reserveras

för kirurgisk tuberkulos, medan återstoden eller 105 platser avses

skola disponeras för eftervård av barnförlamningsfall samt för vård av

andra ortopedfall, som kräver långvarig specialbehandling. Beträffande

båda sanatorierna skall vidare gälla, att sådana för vård av kirurgisk tuberkulos

och eftervård av barnförlamningspatienter avsedda vårdplatser, som

icke utnyttjas för sitt egentliga ändamål, skall beläggas med andra ortopediska

fall.

Det är självfallet av vikt, att vårdplatser, vilka till följd av minskad

förekomst av en sjukdom icke längre erfordras vid bekämpandet av denna

sjukdom, kommer till användning inom andra vårdområden, där brist på

vårdplatser föreligger. Enligt vad medicinalstyrelsen upplyst föreligger

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

21

f. n. ett stort behov av vårdplatser för en del kroniska sjukdomstillstånd,

där ortopedisk specialvård erfordras. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande

anstalter måste anses synnerligen lämpade för meddelande av sådan

vård anser jag mig böra förorda, att de vårdplatser, som icke erfordras för

vård av kirurgisk tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter

eller förhyras av Hallands läns landsting, framdeles må tagas i anspråk för

fall från hela riket, som erfordrar långvarig ortopedisk specialbehandling.

Vid utredningsarbetet har övervägts att sammanföra samtliga patienter,

lidande av kirurgisk tuberkulos till ett av sanatorierna och helt frigöra

det andra för andra sjukvårdsändamål. En sådan lösning, som enligt mitt

förmenande skulle erbjuda stora fördelar, har emellertid på av medicinalstyrelsen

anförda skäl icke varit möjlig att åvägabringa. Vid sådant förhållande

synes mig det framlagda förslaget tills vidare innebära en godtagbar

lösning av frågan om ifrågavarande sanatoriers framtida användning.

Mot den närmare utformningen av medicinalstyrelsens förslag i

denna del har jag ingen erinran. Med anledning av vad Hallands läns

landstings förvaltningsutskott anfört önskar jag framhålla, att den av utskottet

berörda frågan synes böra upptagas till ytterligare prövning vid de

överläggningar, som torde komma att föregå upprättandet av ett definitivt

avtal mellan berörda parter. Jag vill emellertid redan nu som min uppfattning

uttala, att jag i likhet med medicinalstyrelsen anser av landstinget

för eftervård förhyrda platser böra avse sådana vårdfall, som för sin behandling

fordrar ortopedisk sakkunskap.

Vad härefter angår vårdens finansiering vid förenämnda anstalter har

medicinalstyrelsen föreslagit, att vederbörande landsting och stad utanför

landsting för patienter från det egna upptagningsområdet skall erlägga

ersättning för vårdkostnaden enligt samma principer, som fastställts i gällande

s. k. utomlänsavtal, dock att ersättningen tills vidare bör begränsas

till högst 35 kronor. Vidare har föreslagits, att statsbidraget till vårdplatser

för kirurgisk tuberkulos skall nedsättas från nuvarande 3 kronor 25

öre till 1 krona 50 öre eller det belopp, varmed statsbidrag f. n. utgår

till landsting och storstäder, samt att statligt driftbidrag icke skall utgå

till övriga vårdplatser. I den mån vårdkostnaden överstiger 35 kronor

tänkes erforderligt fyllnadsbidrag skola utgå av statsmedel. Den nya ordningen

är avsedd att träda i tillämpning samtidigt med sjukförsäkringsreformens

ikraftträdande eller fr. o. m. den 1 januari 1955. Medicinalstyrelsen

har i anslutning härtill erinrat, att ortoped- och vanförevårdssakkunniga

i sitt den 28 augusti 1948 avgivna betänkande med utredning och

förslag rörande ortoped- och vanförevårdens organisation uttalade, att erforderlig

utbyggnad av ortopediska vårdplatser borde ske länsvis och att

landstingen borde övertaga det ekonomiska ansvaret för denna vårdform

lika väl som för övrig kroppssjukvård. Jämväl 1946 års statsbidragssakkunniga

hävdade på sin tid, att ett landstingskommunalt huvudmannaskap

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj:ts proposition nr 106.

föx- all sluten kroppssjukvård utanför undervisningssjukhusen på längre

sikt vore sjukvården till det största gagnet, samt uttalade, att varje sjukvårdsområde,

som beläde platser på en av förening eller stiftelse driven

centralanstalt, borde härför erlägga gottgörelse, beräknad efter vederbörande

anstalts genomsnittliga driftkostnad. Vid framräkningen av detta

driftkostnadsbidrag borde hänsyn tagas till anstaltens inkomster i form av

statsbidrag, patientavgifter in. in. Medicinalstyrelsen framhåller, att styrelsen

tidigare i olika sammanhang i princip anslutit sig till de sålunda

uppdragna riktlinjerna för ortopedvårdens finansiering och anser sig därför

i konsekvens härmed nu böra föreslå, att en omläggning av finansieringsgrunderna

för kustsanatorierna kommer till stånd, allra helst som de

ökade inkomster för de lokala huvudmännen, som genomförandet av en

enhetlig patientavgift vid de statsunderstödda sjukvårdsformerna kommer

att medföra, väsentligt bör underlätta eu dylik omläggning.

Det torde vara obestridligt, att möjligheterna till ortopedisk specialvård

f. n. är högst otillräckliga och att därför behov av en avsevärd utbyggnad

av ortopediska vårdplatser föreligger. Huvudmannaskapet för ortopedvården

torde få anses åvila landsting och landstingsfria städer. Jag anser det

därför följdriktigast, att det vidgade vårdbehovet inom ortopedien tillgodoses

genom att ortopediska kliniker såsom redan skett inom vissa landstingsområden

anknytas till övrig lasarettsvård och att utbyggnaden sålunda

sker länsvis. Det synes då av flera skäl vara mindre lämpligt att bibehålla

den nuvarande finansieringsformen vid kustsanatorierna och sålunda vid

sidan av landstingsbekostad ortopedisk vård vid vissa landstings egna kliniker

uppehålla en till övervägande del likartad vård vid kustsanatorierna,

som drives med i huvudsak statsmedel. Det är anledning befara, att ett

dylikt system kommer att verka hämmande på utvecklingen av en såsom

önskvärd ansedd länsvis utbyggd ortopedisk vård. Med hänsyn härtill och

då ifrågavarande anstalter framdeles i vidgad utsträckning kommer att för

vård mottaga rent ortopediska fall har jag intet att erinra mot medicinalstyrelsens

förslag, att vederbörande landsting i princip skall svara för vårdkostnaden

enligt samma grunder, som stadgas i det mellan landsting och

städer utom landsting träffade s. k. utomlänsavtalet. Vid remissbehandlingen

av medicinalstyrelsens förslag har man icke heller haft något att

erinra mot den föreslagna principen om landstingens huvudmannaskap för

ifrågavarande vård. De erinringar, som riktats mot förslaget, har hänfört

sig till kostnadsfördelningen mellan stat och landsting och icke till principfrågan.

Sålunda har från såväl landstingsförbundets som stadsförbundets

sida påyrkats, att nu utgående statsbidrag bibehålies. För egen del

anser jag, att med ett ställningstagande till statsbidragsfrågan lämpligen

bör tills vidare anstå. Denna fråga synes mig sålunda böra upptagas till

prövning i samband med prövningen av de förslag, som 1951 års vanförevårdsutredning

kan komma att framlägga. Jag tillstyrker därför, att nu
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

varande statsbidrag alltjämt tills vidare må utgå för vård av kirurgisk

tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter. Då utomlänsavtalets

grunder bör i huvudsak tillämpas vid bestämmandet av landstingens ersättning

för lämnad vård, följer härav bl. a., att huvudmännens ersättningsskyldighet

endast skall gälla i fråga om patienter, som remitterats till

vederbörande kustsanatorium av remissberättigad läkare. Beträffande ersättningens

storlek har medicinalstyrelsen föreslagit, att ersättningsbeloppet

skall grundas på den faktiska vårdkostnaden under det räkenskapsår,

som tilländagått närmast före ingången av det kalenderår, varunder vården

meddelats. Detta förslag synes mig välgrundat. Av vad jag i det föregående

förordat följer emellertid att vid bestämmandet av landstingens gottgörelse

avdrag bör göras för såväl utgående statsbidrag som gällande patientavgift.

I överensstämmelse med vad som i årets statsverksproposition föreslagits i

fråga om vanföreanstalternas kliniker föreslår jag, att den vårdavgift, som

må uttagas vid kustsanatorierna, fr. o. m. den 1 januari 1955 fastställes till

3 kronor för patient, som omfattas av sjukförsäkringen. Den vid remissbehandlingen

från visst håll framförda uppfattningen, att av medicinalstyrelsen

föreslagen anordning för driftens finansiering icke låter sig förenas

med sjukhuslagens bestämmelser om förvaltningen av sjukhus kan

jag icke dela. Då i förevarande fall landstingens ersättning begränsats till

ett från början maximerat belopp, torde, även om detta belopp icke oväsentligt

överstiger den nuvarande faktiska vårdkostnaden, anstalten icke bliva

underkastad sjukhuslagens bestämmelser. Jag vill emellertid betona, att

jag betraktar medicinalstyrelsens av mig godtagna förslag till driftens

finansiering endast som en provisorisk lösning av frågan om det ekonomiska

ansvaret för den vård, varom här är fråga, samt att jag förutsätter,

att denna fråga upptages i ett större sammanhang i första hand i samband

med en prövning av spörsmålet om vanförevårdens framtida organisation.

Av medicinalstyrelsens förslag framgår icke klart, vilka kostnader som

skall inräknas i den vårdavgift, som skall ligga till grund vid bestämmandet

av landstingens ersättning. Denna fråga liksom övriga detalj spörsmål, som

kan aktualiseras vid ett genomförande av den nya ordningen, synes lämpligen

böra regleras vid de överläggningar mellan medicinalstyrelsen och berörda

parter, som torde få föregå förslagets genomförande.

Beträffande frågan om byggnadsbidrag till ifrågavarande anstalter delar

jag medicinalstyrelsens uppfattning angående angelägenheten av en ny

köksbyggnad vid Apelvikens kustsanatorium. Jag är emellertid icke nu beredd

att taga ställning till förslaget om medelsanvisning för detta byggnadsföretag.

Såsom byggnadsstyrelsen framhållit, bör nämligen föreliggande

ritningsförslag underkastas förnyad prövning. Det är härvid av vikt ätt

alla de möjligheter till begränsningar och förenklingar i byggnadsprogrammet

tillvaratages, som är möjliga utan att syftet med byggnadsföretaget

förfelas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:Is proposition nr 106.

I detta sammanhang vilt jag anmäla, att direktionen för kronprinsessan

\ ictorias kustsanatorium i skrivelse den 5 februari 1954, vilken skrivelse

inkommit til! inrikesdepartementet den 19 februari samma år, hemställt

om anvisande av 80 000 kronor för anordnande av två vattenbassänger för

behandling av barnförlamningspatienter. I skrivelsen framhålles, att ett

70-tal barnförlamningspatienter vårdas vid sanatoriet, vilket antal emellertid

beräknas kunna utökas avsevärt. De patienter, som mottages vid anstalten,

utgöres till mycket stor del av svårt förlamade för vilkas behandling

sjukhuset förfogar över viss mekanisk utrustning. Vattenbassäng saknas

emellertid. Möjlighet till badbehandling utgör ofta en nödvändig förutsättning

för att patienterna skall kunna effektivt uppöva den genom sjuk*

domen försvagade muskelfunktionen. Uppmärksammas bör även den gynnsamma

effekt för patienternas depression, som denna behandlingsform

medför. Vid företagen utredning har det visat sig, att två bassänger bör

anläggas, varav en för behandling av barn under fem år. Kostnaden uppskattas

till 80 000 kronor. Medicinalstyrelsen tillstyrker i skrivelse den

18 februari 1954 direktionens framställning. I likhet med medicinalstyrelsen

anser jag det angeläget, att de förbättrade vårdmöjligheter, som tillkomsten

av föreslagna vattenbassänger skulle innebära, snarast möjligt

tillskapas. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att statsbidrag må utgå

för anordnande av två vattenbassänger vid kronprinsessan Victorias kustsanatorium

med det belopp, som kan komina att tillstyrkas av centrala

sjukvårdsberedningen vid dess granskning av föreliggande förslag, dock

högst med 80 000 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om den framtida användningen av Guldbröllopsminnets

sanatorium i Nynäshamn. Härutinnan har medicinalstyrelsen

föreslagit, att sanatoriet fr. o. in. den 1 januari 1955 skall omändras

till en anstalt för kroniskt sjuka barn med företräde för barn från Stockholm.

Statsbidrag föreslås skola utgå med 1 krona 50 öre per dag. Beträffande

finansieringen i övrigt förutsätter styrelsen, att patientavgiften

höjes till 3 kronor samt att återstående driftkostnad skall gäldas av vederbörande

patients hemortslandsting enligt i huvudsak de grunder, som fastslagits

i utomlänsavtalet, tills vidare dock intill ett belopp av högst 35 kronor

per dag. Frågan härom föreslås böra göras till föremål för förhandlingar

med Stockholms stad. Medicinalstyrelsens förslag har tillstyrkts av samtliga

remissmyndigheter med undantag för sjukhusdirektionen i Stockholm.

Sistnämnda myndighet har visserligen anslutit sig till förslaget om ändrad

användning av sanatoriet men påyrkat ett bibehållande av nuvarande

finansieringsform för verksamheten i avbidan på en allmän översyn och

revision av gällande statsbidragssystem. Det torde vara uppenbart, att denna

direktionens inställning rubbat eu väsentlig förutsättning för ett genomförande

av medicinalstyrelsens förslag enligt vilket anstalten företrädesvis

skall stå till förfogande för barn från Stockholms stad, lidande av kronisk

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

ortopedisk sjukdom. För egen del finner jag, att ett tillmötesgående av

sjukhusdirektionens krav skulle innebära, att till ifrågavarande anstalt

skulle utgå ett i förhållande till övriga kronikeranstalter förhöjt statsbidrag,

varjämte staten skulle täcka eventuellt uppkommande driftunderskott,

eller med andra ord, att staten skulle åtaga sig ansvaret för en vård,

beträffande vilken huvudmannaskapet åvilar landsting och landstingsfria

städer. Jag kan givetvis icke biträda en sådan anordning. Som medicinalstyrelsen

framhållit föreligger f. n. ett behov av vårdplatser för kroniskt

sjuka barn i allmänhet och ortopediskt sjuka i synnerhet. Jag anser mig

därför böra biträda förslaget, att sanatoriet i Nynäshamn skall upphöra

att fungera som vårdanstalt för kirurgisk tuberkulos och i stället upplåtas

för vård av kroniskt sjuka. Stockholms stads sjukhusdirektion har vitsordat,

att det skulle vara fördelaktigt för staden att kunna utnyttja vid anstalten

befintliga vårdplatser för kroniska ortopediska fall. Det synes mig

därför icke uteslutet, att staden efter ytterligare överväganden kan finna

skäl biträda medicinalstyrelsens förslag jämväl i frågan om verksamhetens

finansiering. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att upptaga

förhandlingar med staden i frågan. Därest det härvid icke skulle visa

sig möjligt att åvägabringa en överenskommelse med staden i enlighet med

medicinalstyrelsens förslag förordar jag, att anstalten framdeles avses för

vård av kroniskt sjuka barn från hela riket utan företrädesrätt för sjuka

från staden med den finansiering av verksamheten, som av medicinalstyrelsen

förordats. På medicinalstyrelsen bör ankomma att träffa de anstalter,

som erfordras härför. Jag förordar, att den föreslagna omläggningen av

verksamheten kommer till stånd fr. o. m. den 1 januari 1955, efter vilken

tidpunkt bidrag av statsmedel icke bör utgå för fortsatt drift av anstalten

för kirurgisk tuberkulos.

Vad slutligen angår medelsbehovet för nästa budgetår under anslaget

till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos erfordras vid

bifall till vad jag i det föregående föreslagit i driftbidrag till Apelvikens

och kronprinsessan Victorias kustsanatorier (292 X 3: 25 X 365) i runt tal

346 000 kronor. För anstalten Guldbröllopsminnet kan för tiden den 1 juli

—31 december 1954 erforderligt driftbidrag beräknas till 8 400 kronor. För

övriga anstalter torde erfordras omkring 30 000 kronor.

Till stödjebandage och proteser har under de två senaste budgetåren utbetalats

i genomsnitt 52 000 kronor. På grund av Älvsborgs läns landstings

övertagande av Solhems sjukhus fr. o. m. den 1 juli 1954 torde medelsbehovet

för nästa budgetår kunna beräknas till 50 000 kronor.

För bidrag till täckande av driftunderskott vid enskilda anstalter under

budgetåret 1953/54 har medicinalstyrelsen beräknat ett belopp av 3 460 000

kronor, varav 730 000 kronor för bestridande av kostnaderna för retroaktivavgifter

till statens pensionsanstalt. Någon medelsanvisning för sistnämnda

ändamål torde emellertid icke erfordras för nästa budgetår. Enligt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 106.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

vild jag numera inhämtat lärer nämligen beslut i pensionsfrågan icke vara

att påräkna under innevarande budgetår. För täckande av driftunderskott

vid de enskilda anstalterna för kirurgisk tuberkulos under budgetåret 1953/54

synes sålunda böra upptagas ett belopp av (3 460 000 — 730 000) 2 730 000

kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till bidrag till driften av

anstalter för kirurgisk tuberkulos skulle alltså för nästa budgetår uppgå

till (346 000 + 8 400 + 30 000 + 50 000 + 2 730 000) 3 164 400 kronor, vilket

belopp torde kunna avrundas nedåt till 3 160 000 kronor.

Vad åter angår medelsbehovet under anslaget till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter bör vid bifall till vad jag tidigare

föreslagit medel anvisas för anordnande av två vattenbassänger vid kronprinsessan

Victorias sanatorium. Jag förordar vidare, att medel beräknas

för att tillgodose framställningar om bidrag till anordnande av nya platser

för lungtuberkulos. För detta ändamål synes ett belopp av 80 000 kronor

böra avses. Å andra sidan torde man kunna räkna med återleverans till

statsverket av omkring 11 600 kronor i samband med att en anstalt nedlägges.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (80 000 +

80 000 — 11 600) 148 400 kronor. Då emellertid ett belopp av 317 918 kronor

finnes disponibelt å anslaget, är det icke erforderligt att ytterligare medel

anvisas för nästa budgetår. Anslaget torde därför böra uppföras med allenast

ett formellt belopp av 100 kronor.

Jag vill till sist erinra, att bidrag till driften av Guldbröllopsminnets anstalt

under tiden den 1 januari—30 juni 1955 kommer att utgå från anslaget

till bidrag till driften av hem för kroniskt sjuka. Erforderligt driftbidrag

kan beräknas till i runt tal 6 300 kronor. Då förevarande anslag är

av förslagsanslags natur, torde emellertid någon uppräkning av i årets

statsverksproposition för ändamålet föreslaget anslag icke behöva ske.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts, hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade förslag

rörande den framtida användningen av Apelvikens och

kronprinsessan Victorias kustsanatorier samt stiftelsen

konung Oscar II :s och drottning Sophias Guldbröllopsminnes

sanatorium i Nynäshamn;

b) till Bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos

för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 3 160 000 kronor;

c) medgiva, att kronprinsessan Victorias kustsanatorium

i Barkåkra må för bestridande av kostnaderna för anordnande

av två vattenbassänger komma i åtnjutande av statsbidrag

med högst 80 000 kronor;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 106.

d) till Bidrag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

för budgetåret 1954/55 under elfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Jeppsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos m. m. a1 i texten