Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch civilförvaltning m. m

1954-03-05 · 585 sidor, varav 575 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 575 av 585 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:109, Angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch civilförvaltning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen

av försvarets centrala tyg-, intendentur- och

civilförvaltning m. m.; given Stockholms slott den 5

mars 195å.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen innefattar förslag om eu genomgripande reformering av

den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret.

Sålunda föreslås, att krigsmaterielverket indras och dess uppgifter fördelas

på övriga centrala för svar sförvaltningar. Arméförvaltningen delas upp på

två ämbetsverk, armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.

Förvaltningarnas inre organisation rationaliseras. Enligt den föreslagna

organisationen minskas antalet befattningshavare inom försvarsförvaltningarna

med omkring 300. I propositionen föreslås vidai e, att ett samordnande

organ, försvarets förvaltningsdirektion, inrättas med bl. a. företrädare

för näringslivet som ledamöter, överbefälhavaren skall äga rätt att

inträda som ordförande.

Den nya organisationen föreslås skola genomföras med början den 1 juli

1954.

Slutliga anslagsäslcanden framläggs beträffande de anslag under tjärdc

huvudtiteln, som bör redovisas under de av förvaltningsreformen berörda

förvaltningsmyndigheterna och som i förslaget till riksstat upptagits med

allenast beräknade belopp.

1—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

Vid anmälan av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition uttalade

jag min avsikt att senare framlägga förslag beträffande organisationen av

försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning. Med hänsyn

härtill var det icke möjligt för mig att framlägga slutliga anslagsäskanden

för de ämbetsverk, som jag väntade närmast skulle bli berörda av

det kommande organisationsförslaget, nämligen försvarets civilförvaltning,

krigsmaterielverket, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.

På anförda skäl upptogs därför vid anmälan av statsverkspropositionen

under dessa ämbetsverk beräknade anslagsbelopp under

samma anslagsrubriker som redovisats i riksstaten för budgetåret 1953/54.

Jag torde nu, sedan beredningen av ifrågavarande ärende avslutats, få anmäla

frågan om organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch

civilförvaltning jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. I

samband härmed framlägger jag jämväl slutliga äskanden i fråga om de

anslag, som bör redovisas under berörda förvaltningsmyndigheter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

3

AVD. I. PRINCIPER OCH ORGANISATION.

KAP. I. INLEDNING.

Organisationen av försvarets centrala förvaltning har till sina grunddrag

fastställts efter beslut av 1943 års riksdag. Beslutet innebar i stort,

att den dittills i princip försvarsgrensvis ordnade förvaltningen för vissa

områden organiserades gemensamt för samtliga försvarsgrenar under det

att på andra områden en försvarsgrensvis utövad förvaltning bibehölls.

Inom tygförvaltningens område bibehölls visserligen en försvarsgrensvis

ordnad förvaltning inordnad under armé-, marin- och flygförvaltningarna,

vilka var och en för sin försvarsgren har ansvaret såväl för vilka slag och

vilka kvantiteter av krigsmateriel som skall anskaffas som för projektering

och konstruktion av dylik materiel. Vid sidan av försvarsgrenarnas förvaltningsorgan

tillskapades emellertid ett för försvarsgrenarna gemensamt

industriorgan — krigsmaterielverlcet -— med huvudsaklig uppgift att

omhänderha det industriella krigsförberedelsearbetet (viss del av detta

arbete, som tidigare åvilat ett särskilt organ -— rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap — men som under beredskapstiden överflyttats

till olika krisorgan, skulle dock tills vidare alltjämt tillkomma

dessa), att för försvarsgrensförvaltningarnas räkning utföra anskaffningar

av såväl sådan materiel som är att hänföra till mass- eller standardvaror

som även viss annan krigsmateriel, att utöva merkantil avtalsgranslcning

och rådgivning, att handlägga standardiserings- och vissa konstruktionsfrågor,

att utöva leveranskontroll samt att handha s. k. industriförråd

(omfattande bl. a. råvaror, halvfabrikat, sammansatt ammunition, verktygsmaskiner

och mätdon).

Även i fråga om intendenturförvaltningen bibehölls genom 1943 års beslut

en försvarsgrensvis ordnad förvaltning förlagd till intendenturavdelningarna

inom armé-, marin- och flygförvaltningarna. I icke obetydlig utsträckning

överläts emellertid anskaffningen av intendenturmateriel åt

krigsmaterielverket, som på detta område tillagts likartade befogenheter

som beträffande tygmateriel.

Ledningen av försvarets fabriker samt vissa anläggningar för reparations-

och underliållsverksamhet undantogs från försvarsgrensförvaltningarna

och anförtroddes åt ett med utgångspunkt från försvarsväsendets

verkstadsnämnd nytillskapat verk, försvarets fabriksstyrelse.

Vad angår den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen bibehölls

genom 1943 års beslut en försvarsgrensvis ordnad organisation inordnad

under armé-, marin- och flygförvaltningarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försvarets centrala sjukvårdsförvaltning blev genom 1943 års beslut

ordnad helt och hållet gemensam för samtliga försvarsgrenar. Det gemensamma

organet benämndes försvarets sjukvårdsförvaltning.

På civilförvaltningens område slutligen skapades genom inrättandet av

försvarets civilförvaltning även här en för försvarsgrenarna gemensam

organisation. Såväl försvarsgrensförvaltningarna som de vid sidan av försvarets

civilförvaltning upprättade, för försvaret gemensamma förvaltningarna

erhöll emellertid administrativa organ med uppgift att tillgodose

det behov av civil sakkunskap, som ansetts föreligga inom verken i den

löpande tjänsten, för kassa- och räkenskapsföring m. m.

Vid anmälan år 1943 av frågan om organisationen av försvarets centrala

förvaltning (prop. 1943: 180) erinrade föredragande departementschefen,

att den föreslagna organisationen i åtskilliga avseenden innefattade

betydelsefulla nyheter i jämförelse med dittillsvarande organisation. Det

syntes med hänsyn härtill vara uteslutet att på förhand med säkerhet bedöma

varje detalj i den nya organisationen, varför jämkningar kunde visa

sig erforderliga eller önskvärda.

Frågan om en översyn av den sålunda fastställda förvaltningsorganisationen

eller delar därav har senare i olika sammanhang aktualiserats.

Sålunda framhöll 1945 års riksdag vid behandlingen av frågan om krigsmaterielverkets

avlöningsanslag, att ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag

om inrättande av ett antal nya extra ordinarie befattningar i krigsmaterielverket

varit i hög grad svårbedömbart, då säkrare hållpunkter saknades

rörande verkets arbetsomfång vid en återgång till fredsförhållanden. Det

hade närmast förefallit riksdagen, som om verkets ansvällning icke skulle

komma att bli sådan, att behovet av nya tjänster i den omfattning, som av

Kungl. Maj :t föreslagits, kunde anses till fullo motiverat. Att riksdagen

det oaktat icke velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag berodde därpå,

att riksdagen utgått från att krigsmaterielverkets organisation skulle

komma att bli föremål för närmare undersökning i samband med den blivande

översynen av försvarsorganisationens framtida utformning. Därest

det vid denna utredning skulle visa sig, att en omvärdering av verkets personalbehov

var påkallad, syntes möjligheter föreligga att återflytta eu del

av personalen till försvarsgrensförvaltningarna.

Riksdagens revisorer ingick i sin berättelse för år 1945 på en granskning

av verksamheten vid krigsmaterielverket. I anledning härav uttalade

riksdagen i skrivelse 1946: 212 (p. 3), att under beredskapsperioden uppenbarligen

svårigheter måst föreligga att rätt bedöma verkets till fredsförhållanden

hänförliga personalbehov. Vad revisorerna anfört gav enligt

riksdagens mening vid handen, att i och med att genom avvecklingen av

beredskapen därmed sammanhängande anslcaffningsuppgifter slutförts en

omprövning av verkets personalorganisation borde företas. Riksdagen

funne det naturligt, att i samband därmed jämväl verkställdes en förnyad,

mer definitiv omprövning av frågan om omfattningen under fred av ver
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kets arbetsuppgifter. Under beredskapen vunna erfarenheter syntes därvidlag

böra ägnas särskild uppmärksamhet.

Överbefälhavaren anförde i yttrande över krigsmaterielverkets medelsäskanden

för budgetåret 1946/47, att den fortgående ansvällningen av utgifterna

för de centrala förvaltningsmyndigheterna syntes honom vara

ägnad att inge allvarliga betänkligheter med hänsyn till den rätta proportionen

mellan dessa utgifter och kostnaderna för de olika försvarsgrenarna.

Överbefälhavaren förutsatte, att jämväl frågan om organisationen

av och kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheterna

skulle komma att upptas till prövning av 1945 års försvarskommitté och att

vid den avvägning av kostnaderna för olika ändamål, som därvid syntes

bli ofrånkomlig, alla utvägar försöktes för nedbringande av de avsevärda

kostnaderna för förvaltningsmyndigheterna.

Vid anmälan i statsrådet den 4 januari 1946 av de frågor, som tillhörde

regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna under riksstatens fjärde

huvudtitel, framhöll chefen för försvarsdepartementet vid behandlingen av

krigsmaterielverkets medelsäskanden angelägenheten av att kostnaderna

för förvaltningsverksamheten inom försvaret icke stod i oskäligt förhållande

till försvarets utgifter i övrigt. De näraliggande erfarenheterna från

beredskapstiden syntes emellertid snarast ge vid handen, att onödiga kostnader

i högst avsevärd omfattning förekommit på områden, där förvaltningsorganisationen

varit för svag och ej kunnat tillräckligt hastigt omställas

till den större aktivitet, som krävts under beredskapen. Den avvägning

mellan förvaltningskostnader och andra försvar sutgifter som måste

ske blev, anförde departementschefen vidare, med nödvändighet svår att

genomföra. Även om hesparingssynpunkterna måste skänkas det största

beaktande vid prövningen av förvaltningsmyndigheternas medelsbehov, fick

man icke förbise, att för stor återhållsamhet på detta område kunde — vid

det förhållandet att förvaltningsverksamheten i stor utsträckning var inriktad

på tekniska och ekonomiska frågor samt kontroll av militära myndigheters

dispositioner i ekonomiskt hänseende — få allvarliga konsekvenser

på andra och i ekonomiskt hänseende viktigare områden. Departementschefen

uttalade vidare, att det i fråga om såväl krigsmaterielverket

som återstående delar av den centrala försvarsförvaltningen under alla förhållanden

syntes bli erforderligt att verkställa organisationstelcniska under
-

sökningar, i den mån tillräckligt underlag för ett bedömande av verkens

personalbehov icke framkom vid pågående utredningar.

I skrivelse den 10 januari 1946 angående organisationen av försvarets

högsta ledning in. in. återkom överbefälhavaren till frågan om organisationen

av försvarets centrala förvaltning, överbefälhavaren anförde därvid

all, även om den år 1943 fastställda förvaltningsorganisationen inneburit

betydande förbättringar jämfört med tidigare förhållanden, vissa allvarliga

olägenheter dock framkommit, vilka var av den art, att åtgärder för deras

avhjälpande var nödvändiga. Allvarligast var oklarheten rörande uppdel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen i fråga om uppgifter, befogenheter och ansvar mellan krigsmaterielverket

och övriga centrala förvaltningsmyndigheter. Denna oklarhet hade

lett till slitningar mellan de berörda myndigheterna och hade vidare medfört,

att orsakerna till begångna misstag och uppkomna leveransförseningar

icke kunnat klarläggas. Erfarenheterna från beredskapstiden syntes

emellertid ge vid handen, att en fortsatt utveckling av samordnandet av

försvarets förvaltning skulle kunna innebära såväl ökad effektivitet som

besparingar.

Det må även framhållas att 1943 års beslut rörande den centrala förvaltningsorganisationen

på tre punkter lämnade i viss mån öppet huru

denna organisation borde i detaljerna närmare gestaltas. Sålunda kunde

vid detta tillfälle i brist på närmare utredning icke slutligt avgöras på vad

sätt krigsindustriplaneringen borde infogas i sitt sammanhang med verksamheten

för central samordning och handläggning av landets försörjningsfrågor

i dess helhet. Det lämnades öppet, huruvida icke den framtida

lösningen av denna mera generella planeringsfråga kunde föranleda vissa

jämkningar i krigsmaterielverkets organisation och befogenheter. — Vidare

kunde, vad förvaltningarnas personalorganisation beträffar, vid 1943 års

beslut ställning i huvudsak tas endast till behovet av vissa nyckelbefattningar.

Personalbehovet i lägre lönegrader kunde i allmänhet under pågående

förstärkt försvarsberedskap icke tillförlitligt bedömas. Det förutsattes

att denna fråga skulle upptas framdeles, sedan normala förhållanden

inträtt, samt att vissa utökningar av den för fredstid avsedda personalen

då kunde bli erforderliga, främst med hänsyn till den beslutade

utbyggnaden av den militära organisationen och till förlängningen av de

värnpliktigas övningstid. — Slutligen utgick man vid 1943 års beslut från

att närmare utredning skulle verkställas rörande organisationen av försvarets

byggnads- och fortifikationsförvaltning; dock fastslogs, att denna

på tre organ fördelade verksamhet skulle centraliseras.

Sedan den förstärkta försvarsberedskapen upphört och det därmed

sammanhängande awecklingsarbetet börjat närma sig sin fullbordan,

blev möjligheterna bättre att bedöma förvaltningsorganisationens belastning

under normala förhallanden och att beräkna därav betingade personalbehov

samt att i övrigt lösa de organisationsfrågor som ställts på

framtiden.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 oktober 1946 tillkallade

chefen för försvarsdepartementet sakkunniga med uppdrag att verkställa

översyn av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation

(194-6 års militära förvaltningsutredning)1.

1 Sakkunniga har varit generaldirektören E. R. Stridsberg och efter dennes död i

oktober 1949 numera landshövdingen G. A. Widell, ordförande, dåvarande chefen för

försvarsstabens kvartermästaravdelning, numera översten N. A. G. Bergh, ledamoten av

riksdagens andra kammare, redaktören K. H. Hagberg, numera t. f. landshövdingen

K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens första kammare, driftsingenjören K. E.

Hesselbom samt generaldirektören €. T. Sällfors.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 7

I direktiven till utredningen anförde departementschefen i huvudsak

följande.

Den översyn av förvaltningsorganisationen, som jag förordar, bör kunna

ske på grundvalen av de riktlinjer för denna organisation som fastslagits

genom 1943 års beslut och som visat sig i stort sett ändamålsenliga. Någon

anledning att mer från grunden revidera denna organisation, som efter

mycket långvariga och omfattande utredningsarbeten beslutats så sent som

år 1943, föreligger enligt min mening icke. Vid utredningen bör övervägas

i vad mån arbetsuppgifter bör och kan överflyttas från ett verk till ett

annat i rationaliserings- och besparingssyfte. Härvidlag torde de sedan

år 1943 vunna erfarenheterna kunna vara till god vägledning. Dubbelarbete

inom verken och verken emellan måste självfallet undvikas. Även bör

undersökas i vad mån en ytterligare samordning av försvarets förvaltning,

utöver vad som skett genom 1943 års beslut, kan medföra ökad

ekonomi och effektivitet i förvaltningsarbetet. Härvid träder frågan om

intendenturförvaltningens ordnande i förgrunden. I samband härmed bör

beaktas att arméförvaltningens nuvarande uppdelning på två verksenheter

icke torde utgöra en tillfredsställande organisation. Den blivande

utredningen bör givetvis även i övrigt föreslå de jämkningar i verks- och

personalorganisationen som kompletterande utredningar och vunna erfarenheter

visar vara påkallade. Självklart bör förvaltningsorganisationens

omfattning anpassas till den ram som kan bli bestämd för försvaret i dess

helhet.

Utredningen har att uppmärksamma den av riksdagen berörda frågan

om krigsmaterielverkets uppgifter och organisation, vilken fråga måste

skärskådas i sitt samband med spörsmålet om den ekonomiska försvarsberedskapens

fortsatta handhavande. Även synes vara motiverat att närmare

överväga frågan om förhållandet mellan krigsmaterielverket och

övriga centrala förvaltningsorgan inom försvaret. Beträffande denna

fråga håller jag för min del ej för otroligt, att den av överbefälhavaren

påtalade oklarheten beträffande fördelningen av uppgifter, befogenheter

och ansvar mellan nämnda verk och myndigheter i viss mån kan ha sin

grund i bristfälligheter i organisationen av andra centrala förvaltningsmyndigheter

än krigsmaterielverket. Vid översynen bör strävan vara att

åvägabringa större klarhet vid gränsdragningen mellan de olika centrala

förvaltningsmyndigheter, som handhar försörjningen med krigsmateriel,

samt att framlägga förslag om därav pakallade organisatoriska åtgärder,

oavsett vilka myndigheter som därav berörs. Särskild uppmärksamhet

torde härvid böra ägnas åt de betydelsefulla och svårlösta frågorna om anskaffningens

och kontrollens handhavande.

I den mån så finns behövligt bör organisationstekniska undersökningar

föregå ställningstagandet i de föreliggande frågorna. För dessa undersökningar

bör utredningen anlita skitens organisationsnämnd.

Redan före igångsättandet av 1946 års militära förvaltningsutredning

gjordes vissa med försvarets centrala förvaltningsorganisation sammanhängande

frågor till föremål för specialutredningar, vilka numera — i förekommande

fall efter medverkan av förvaltningsutredningen — resulterat

i vissa organisatoriska omläggningar på förevarande område.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sålunda har de uppgifter i fråga om krigsindustriplaneringen, som

tidigare åvilat rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och

under beredskapstiden skilda krisorgan, enligt beslut av 1946 och 1948

års riksdag anförtrotts åt ett nyinrättat verk, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap. Beredskapsplaneringen av industriens tillverkningar i

krig för försvaret ombesörjs — dock utan att helt undandras riksnämnden

— av försvarets egna organ.

Efter särskilda utredningar av frågan om byggnads- och fortifikationsförvaltningens

organisation inom försvaret har enligt beslut av 1947 års

riksdag för huvuddelen av ifrågavarande förvaltningsverksamhet inrättats

ett för försvaret gemensamt ämbetsverk, benämnt fortifikationsförvaltningen.

Ärenden rörande de militära flygfälten handläggs dock alltjämt

av flygförvaltningen på en särskild byrå, flygfältsbyrån.

Slutligen har den år 1944 tillskapade försvarets sjukvårdsförvaltning

enligt beslut av 1949 års riksdag omvandlats till försvarets sjukvårdsstyrelse

med vissa vidgade arbetsuppgifter.

Vad angår återstående grenar av försvarets centrala förvaltningsverksamhet

fann 1946 års militära förvaltningsutredning beträffande den verksamhet,

som handhas av försvarets fabriksstyrelse, att någon anledning

att i rationaliserings- eller besparingssyfte överflytta arbetsuppgifter från

fabriksstyrelsen till annat centralt förvaltningsorgan eller att från sådant

organ tillföl a styrelsen nya göromål icke förelåg. På grund härav och då

några väsentliga vinster enligt utredningens mening icke var att förvänta

av mera detaljerade undersökningar av styrelsens uppbyggnad och personalbestand,

fann utredningen sig icke böra ingå på en omprövning av

den för styrelsen fastställda organisationen.

I fråga om den förvaltningsverksamhet åter, som utövas av lcrigsmatei

ielverket, försvarets civilförvaltning och de tre försvarsgrensförvaltningarna,

fann utredningen ett ställningstagande böra föregås av ingående

organisationstekniska undersökningar. På därom av utredningen i anslutning

till utredningsdirektiven gjord framställning uppdrog Kungl. Maj:t

åt statens organisationsnämnd att för utredningens räkning verkställa

organisationsundersökningar vid nämnda verk. Undersökningarna, vilka

pågick under en tidrymd av inemot tre år, resulterade i ingående beskrivningar

och analyser av gällande organisation. Med ledning av analyserna

samt — beträffande rutinarbeten — i viss utsträckning företagna arbetsstudier

utarbetades detaljerade förslag till ny organisation. På grundval

av det omfattande undersökningsmaterial, som sålunda tillfördes utredningen,

avgav densamma den 16 oktober 1950 betänkande med förslag

röiande försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning (SOU

1950:36 och 37).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

9

A. 1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningens förslag, för vilket i vissa delar närmare redogörelse senare

lämnas, innebar i huvudsak följande. Tygförvaltningstjänsten skulle även

i fortsättningen ankomma på de tre försvarsgrensförvaltningarna. Arbetsfördelningen

förvaltningarna emellan skulle ske enligt den redan tidigare i

viss utsträckning tillämpade principen (av utredningen benämnd huvudförvaltnings

principen) att den förvaltning, som för sin försvarsgren hade att

anskaffa den största mängden av ett för flera försvarsgrenar gemensamt

materielslag, skulle omhänderha huvudförvaltningen av detsamma, d. v. s.

projektering, konstruktion, försök, utarbetande av tekniska underlag för

anskaffning, inköp, leveranskontroll o. s. v. Den tekniska bearbetningen av

uppgjorda konstruktioner, inköpsverksamhet och kontroll, som vid tidpunkten

för förslagets avgivande åvilade krigsmaterielverket, föreslogs

skola bli uppdelad på försvarsgrensförvaltningarna, som till sitt förfogande

skulle erhålla inköpsorgan med kvalificerad merkantil sakkunskap. Den

verksamhet för planeringen av krigsmaterielför sörj ningen under beredskap

och krig, som ålåg krigsmaterielverket, föreslogs bli överförd till ett

nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering, vilket även skulle samordna

standardiseringsverksamheten, konstruera och anskaffa mätdon, fungera

som försvarets patentorgan, utarbeta kontrollmetoder etc. För att åstadkomma

samordning i fråga om projekt- och konstruktionsverksamheten

beträffande telematerielen föreslogs ett för försvarsgrensförvaltningarna

gemensamt teletekniskt laboratorium bli inrättat, vilket skulle organisatoriskt

anknytas till försvarets industriplanering. Sistnämnda myndighet

skulle därjämte samordna och övervaka förvaltningarnas inköpsverksamhet

samt bestämma, vilken förvaltning som skulle omhänderha huvudförvaltningen

av för flera försvarsgrenar gemensam materiel. Intendenturförvaltningsorganen

föreslogs skola utbrytas ur försvarsgrensförvaltningarna

och bilda ett nytt för försvaret gemensamt verk, försvarets intendenturförvaltning.

Försvarets civilförvaltning skulle kvarsta med delvis utökade

uppgifter. Krigsmaterielverket föreslogs skola helt utgå ur organisationen.

I fråga om försvarsgrensförvaltningarnas och försvarets civilförvaltnings

inre organisation föreslogs icke obetydliga förändringar i

rationaliserings- och besparingssyfte.

Remissyttranden.

över förvaltningsutredningens betänkande har yttranden avgivits av

överbefälhavaren, chefen för armén och arméförvallningen, chefen för

marinen och marinförvaltningen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets sjukvårdsstyrelse,

fortifikationsförvaltningen, försvarets forskningsanstalt,

justitiekanslern, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

statens organisationsnämnd, statens sakrevision, byggnadsstyrelsen, general
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

poststyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens

handels- och industrikommission, granskningsnämnden för vissa patentansökningar

m. m., Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen,

svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet,

svenska militärveterinärsällskapet, försvarets civila tjänstemannaförbund,

försvarsverkens civila personals förbund, Sveriges arbetsledareförbund,

Sveriges juristförbund, statsverkens ingenjör sförbund, tekniska läroverkens

ingenjör sförbund, civilförvaltningens personalförbund samt civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund. Över betänkandets avsnitt Dirigeringen

av krigsmaterielutvecklingen i vårt land har vidare yttranden avgivits av

ingenjörvetenskapsakademien, vetenskapsakademien, universitetskanslern,

överstyrelsen för de tekniska högskolorna, svenska nationalföreningen

för fysik, svenska nationalföreningen för kemi samt atomkommittén.

Eu närmare redogörelse för innehållet i yttrandena — vilka avgavs

sommaren 1951 — lämnas i det följande under de olika avsnitt, som därav

berörs. I förevarande sammanhang skall blott en översikt lämnas över

de synpunkter på förslaget i stort, som framfördes i yttrandena.

överbefälhavaren ansåg, att det med hänsyn till kravet på beredskap i

då rådande världsläge över huvud taget icke var tillrådligt att genomföra

så genomgripande reformer som förvaltningsutredningen föreslagit. De

omfattande, viktiga materielanskaffningar som pågick skulle allvarligt

kunna störas under det säkerligen långvariga omorganisationsskede, som

en vittgående reform innebar. Överbefälhavaren föreslog därför att endast

sådana reformer skulle vidtas, som — inom ramen för gällande förvaltningsorganisation

— kunde undanröja vissa förefintliga olägenheter och

därmed åstadkomma rationellare arbetsformer inom de berörda förvaltningarna

och främja samverkan förvaltningsmyndigheterna emellan. Vid

•ett bibehållande av den gällande förvaltningsorganisationen var enligt

överbefälhavarens mening ett i möjligaste mån klart särskiljande av befogenheterna

mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna

samt sjukvårdsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen nödvändigt. Materiel

utan för masstillverkning tillräckligt fixerat underlag borde icke anskaffas

genom krigsmaterielverket. Principiellt borde därför verket anskaffa

materiel i mass- eller standardutförande, varvid anskaffningen endast

borde omfatta större mängder.

I enlighet med sin sålunda angivna uppfattning avgav överbefälhavaren

förslag till bestämmelser angående reviderade anskaffningsuppdrag för

krigsmaterielverket ävensom, med anledning av den ändrade uppgiftsfördelningen,

förslag till ändringar i instruktionen för krigsmaterielverket.

Överbefälhavaren framhöll i sitt yttrande vidare, att beträffande den

materielanskaffning, som skulle åvila försvarsgrensförvaltningarna, huvudförvaltningsprincipen

borde tillämpas i de fall, då materielen var av samma

eller likartat slag för två eller flera försvarsmyndigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För att säkerställa samarbetet och samordna verksamheten avseende

militärtekniska och produktionstekniska frågor berörande materielanskaffningen

för krigsmakten föreslog överbefälhavaren att befintliga tekniska

delegationer skulle utnyttjas, eventuellt utbyggas, och nya sådana

delegationer tillskapas när så erfordrades samt att såsom ett högre forum

i samarbetsfrågor skulle inrättas en försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation,

i vilken borde inga chefen för krigsmaterielverket, cheferna

för arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar samt souscheferna

i marin- och flygförvaltningarna.

Överbefälhavaren framhöll slutligen att för att åstadkomma rationellare

arbetsformer inom de skilda förvaltningarna de åtgärder i stort

borde vidtas, som förvaltningsutredningen förordat. I samband härmed

borde även aktuella personalfrågor lösas, vilket borde i viss utsträckning

kunna ske oberoende av att krigsmaterielverket bibehölls i organisationen.

Försvarsgrens chef erna, f örsvarsgrensf ör vattningar na, krigsmaterielverket,

fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse förklarade

sig —- på de skäl överbefälhavaren anfört mot en mera genomgripande

omorganisation av förvaltningstjänsten under rådande förhållanden

-— eniga med överbefälhavaren beträffande av denne framlagda

förslag men ingick likväl, i motsats till överbefälhavaren, pa en sakbedömning

av utredningsförslagen.

Även statskontoret, statens sakrevision, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen

och försvarets civila tjänstemannaförbund förordade försiktighet med företagande

av mera väsentliga ändringar i förvaltningsorganisationen med

hänsyn till det utrikespolitiska läget.

Utredningens förslag om tygförvaltningstjänstens ombesörjande av de

tre försvarsgrensförvaltningarna och om krigsmaterielverkets avskaffande

tillstyrktes i princip av försvarsgrcnschcferna och försvarsgrensförvaltningarna

ävensom av förvarets civilförvaltning, statens organisationsnåmnd,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och civilmilitära tjänstemannaförbundet

men avstyrktes av krigsmaterielverket, som ansåg att den

mest effektiva förvaltningsorganisationen utgjordes av en för de tre försvarsgrenarna

gemensam teknisk-ekonomisk organisation och att det

därför var oklokt att rasera den grund som lagts härför genom krigsmaterielverkets

tillskapande. Statskontoret gav uttryck för liknande synpunkter.

Förslaget om inrättande av ett nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering,

avstyrktes av försvarsgrcnschcferna och försvarsgrensförvaltningarna

samt av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens

handels- och industrikommission och Sveriges industriförbund. De arbetsuppgifter,

som avsetts skola åvila det nya verket, ansags utan större olägenheter

kunna fördelas på redan befintliga organ -— riksnämnden, försvars
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

staben och försvarsgrensförvaltningarna eller särskilda av förvaltningarna

tillsatta samarbetsorgan. Det föreslagna teletekniska laboratoriet ansågs

organiskt böra anslutas till försvarets forskningsanstalt.

Den av utredningen förordade huvudförvaltningsprineipen godtogs av

försvarsgrensförvaltningarna, därvid emellertid såväl marinförvaltningen

som flygförvaltningen framhöll, att principen i fråga icke fick drivas för

långt och sistnämnda myndighet därutöver uttalade, att ställningstagandet

till frågan om vilken materiel, som skulle anskaffas gemensamt,

borde ske genom överenskommelser mellan förvaltningarna.

Tillskapandet av ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk

tillstyrktes blott av statens sakrevision medan försvarsgrenscheferna,

försvarsgrensförvaltningarna, försvarets civilförvaltning, statens organisationsnämnd

och försvarets civila tjänstemannaförbund i stället förordade

en uppdelning även i fortsättningen av intendenturförvaltningstjänsten

på olika organ för varje försvarsgren med tillämpning i större eller mindre

omfattning av huvudförvaltningsprineipen. Chefen för armén och arméförvaltningen

förordade att arméns tygförvaltningstjänst och intendenturförvaltningstjänst

skulle handhas av skilda organ, av arméförvaltningen

förslagsvis benämnda armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.

Den överflyttning av vissa till civilförvaltningstjänsten hänförda arbetsuppgifter

från försvarsgrensförvaltningarna till försvarets civilförvaltning,

som föreslagits av utredningen, tillstyrktes av sistnämnda ämbetsverk och

statens organisationsnämnd men mötte motstånd från försvarsgrensförvaltningarnas

sida.

Beträffande den inre organisationen av de skilda ämbetsverken framfördes

i yttrandena olika från utredningsförslaget avvikande yrkanden,

för vilka närmare redogörelse lämnas i det följande i den mån desamma

alltjämt är aktuella.

B. 1951 års organisationsändringar m. m.

Med föranledande av överbefälhavarens yttrande föreskrev Kungl. Maj :t

genom brev den 28 september 1951, att krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet

i princip skulle omfatta endast anskaffning av materiel i

större mängder, samt förordnade om sådana provisoriska ändringar i instruktionen

för krigsmaterielverket och om sådana ändrade föreskrifter

angående anskaffning av krigsmateriel att fördelningen av anskaffningsverksamheten

skulle komma att ske efter de av överbefälhavaren förordade

riktlinjerna. Berörda anskaffningsföreskrifter innehåller, bland annat,

att krigsmaterielverket skall ombesörja endast sådan provtillverkning,

som avser tillverkningsunderlagets anpassning för massanskaffning;

att under sådan av försvarsgrensförvaltning bedriven provtillverkning,

som erfordras för att nykonstruerad materiel skall kunna ur tillverknings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

synpunkt i erforderlig grad tekniskt fixeras, krigsmaterielverket skall beredas

tillfälle framlägga synpunkter och önskemål;

att i från försvarsgrensförvaltning till krigsmaterielverket överlämnat

underlag för anskaffning, tillverkning eller kontroll ändring må ske eller

avvikelse göras endast efter medgivande av vederbörlig försvarsgrensförvaltning;
att

försvarsgrensförvaltning beträffande till krigsmaterielverket överlämnat

anskaffningsuppdrag skall beredas tillfälle att, då så erfordras, med

teknisk personal deltaga i överläggningar av teknisk art mellan verket och

dess leverantörer; samt

att krigsmaterielverket genom kontinuerlig rapportering skall hålla

försvarsgrensförvaltning orienterad om beställnings- och leveransläge.

I brevet föreskrevs vidare, i enlighet med överbefälhavarens förslag, att

för främjande av samverkan försvarets förvaltningsmyndigheter emellan

i frågor avseende materiel på såväl konstruktions- och försöksstadiet som

under tillverkning skall verka tekniska delegationer, som tillskapas på

tider och med sammansättning, varom överenskommelser för varje särskilt

fall träffas mellan berörda myndigheter, samt att för samordnande

och sammanhållande av de tekniska delegationernas verksamhet skall

finnas en försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation. Delegationen

skall jämväl verka för ömsesidig orientering i frågor rörande anskaffning

av materiel för krigsmakten.

Delegationen består av chefen för krigsmaterielverket, cheferna för

arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar samt souscheferna i

marin- och flygförvaltningarna. Vid handläggning av ärenden som berör

försvarets sjukvårdsstyrelses och fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden

ingår även cheferna för nämnda verk i delegationen. Ledamöterna

äger rätt att vid sammanträde biträdas av experter. Vid sammanträde äger

även chefen för försvarsstaben eller den han utser närvara och delta i

överläggningarna; han äger dock icke rösträtt. Till sammanträde kan

även kallas representant från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

samt från handels- och industrikommissionen. Ordförande är den till

tjänsteställningen främste verkschefen.

Kungl. Maj:t uppdrog i brevet åt armé-, marin- och flygförvaltningarna

att, efter samråd såväl inbördes som med fortifikationsförvaltningen och

försvarets sjukvårdsstyrelse, inkomma med förslag till bestämmelser rörande

vilken förvaltningsmyndighet som enligt den i förvaltningsutredningens

betänkande angivna huvudförvaltningsprincipen borde vara anskaffande

och förvaltande organ i avseende på materiel, som är av samma

eller likartat slag för två eller flera försvarsmyndigheter.

Sedan de infordrade förslagen inkommit från förvaltningarna, meddelade

Kungl. Maj :t genom beslut den 24 april 1953 vissa bestämmelser

rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning in. m. Däri föreskrevs

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att huvudförvaltningsmyndighet skall den försvarsgrensförvaltning anses

vara, som för sin försvarsgren har att anskaffa den största mängden

av ett för flera försvarsgrenar gemensamt materielslag, varvid nämnda förvaltning

skall handha projektering, konstruktion, försök, utarbetande av

tekniskt underlag för tillverkning (upphandling) samt materielbeskrivningar

och underhållsinstruktioner ävensom ombesörja inköp, leveranskontroll

och krigsindustriplanering;

att teknisk huvudförvaltningsmyndighet skall den försvarsgrensförvaltning

anses vara, som handhar samtliga i det föregående angivna uppgifter

med undantag av inköp, leveranskontroll och krigsindustriplanering;

att upphandlande myndighet skall den myndighet anses vara, som beträffande

viss materiel handhar inköp, leveranskontroll och krigsindustriplanering;
att

avsteg från ovanstående allmänna grunder för huvudförvaltningsprincipens

tillämpning in. m. må göras efter samråd mellan vederbörliga

förvaltningsmyndigheter, exempelvis i de fall då huvudförvaltningsprincipens

tillämpande helt eller delvis för viss materiel eller vid visst tillfälle

■— såsom vid vissa inköp i utlandet — anses ur ekonomisk synpunkt omotiverat

eller ur standardiserings- och arbetssynpunkt eller av annan anledning

obehövligt eller opraktiskt.

Begreppet teknisk huvudförvaltningsmyndighet har skapats med tanke

på sådan materiel, beträffande vilken krigsmaterielverket är upphandlande

myndighet.

Till föreskrifterna är fogade dels förteckning över de olika materielslag,

i fråga om vilkas anskaffning huvudförvaltningsprincipen skall gälla,

varvid huvudtörvaltningsmyndighet respektive teknisk huvudförvaltningsmyndighet

angetts, dels en förteckning över materiel, beträffande vilken

krigsmaterielverket är upphandlande myndighet.

Genom ifrågavarande föreskrifter har huvudförvaltningsprincipen gjorts

tillämplig på flera viktiga materielslag, såsom viss vapenmateriel (handvapen,

markkulsprutor, raketgevär, lättare pjäser m. m.), all slags ammunition,

handgranater, landminor, största delen av fordonsmaterielen, viss

teleteknisk och elektrisk materiel, fältarbetsmateriel samt viss intendenturmateriel.

Krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet omfattar ammunition med

visst undantag, minor, sprängmedel och explosivämnen, viss teleteknisk

och elektrisk materiel, gasskyddsmateriel, röjningsmateriel, häst- och hundutredningsmateriel,

cykelmateriel, de viktigaste slagen av intendenturmateriel,

viss sjukvårds-, veterinär- och fortifikationsmateriel samt viss

allmän materiel av eller liknande handelsvarutyp och sådan materiel, som

ej särskilt framställs för försvarsändamål. Exempel på den sista materielgruppen

utgör färger, fernissor, tvätt- och rengöringsmedel, järnhandelsvaror,

lysrör, tågvirke, förpacknings- och distributionsmateriel m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I brevet den 28 september 1951 gjordes det uttalandet att Kungl. Maj:t,

under beaktande av att krigsmaterielverket bibehölls som ett organ i den

militära förvaltningsorganisationen, likväl fann det angeläget att de av förvaltningsutredningen

framlagda förslagen om ändringar i försvarsgrensförvaltningarnas

interna organisation vann beaktande i och för åstadkommande

av besparingar och mera rationella arbetsformer. Med hänsyn till

dels de förändringar, som beträffande organisation och personaluppsättning

inträtt efter de av förvaltningsutredningen gjorda organisationsundersökningarna,

dels den omvärdering av organisation och personaluppsättning,

som måste företas på grund av krigsmaterielverkets bibehållande i

organisationen, borde frågan om förändringar i förvaltningsmyndigheternas

organisation och personaluppsättning dock tas under ytterligare övervägande.

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj :t, dels åt försvarets civilförvaltning,

arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen

att inkomma med de förslag till ändringar i förvaltningsutredningens förslag,

som — med beaktande av då rådande förhållanden — kunde finnas

påkallade i förvaltningens organisation, därest krigsmaterielverket bibehölls

med i brevet preciserade uppgifter och den av utredningen föreslagna

försvarets industriplanering icke organiserades samt beträffande intendentur

förvaltningstjänsten valdes ett av förvaltningsutredningen med II

betecknat alternativ (innebärande försvarsgrensvis organiserad förvaltning,

modifierad enligt huvudförvaltningsprincipen), dels ock åt krigsmaterielverket

att inkomma med de Sörslag till ändringar i organisationen

av de i utredningens förslag till försvarets industriplanering hänförda

enheterna standardiseringssektion och kontrollmetodiksektion, som befanns

påkallade, därest dessa organisationsenheter ingick i krigsmaterielverket.

De sålunda infordrade uppgifterna inkom från de berörda myndigheterna

i slutet av år 1951. Sedermera har från myndigheternas sida i

olika sammanhang framförts förslag, innebärande frångående i vissa avseenden

från tidigare framlagda synpunkter, främst på den inre organisationen

av vederbörande verk. För förslagen lämnas — i den mån de berör

spörsmål som omfattas av föreliggande proposition — närmare redogörelse

i det följande.

C. 1953 års utredning m. m.

Efter ytterligare beredning av organisationsfrågan inom försvarsdepartementet

anmodade jag genom skrivelse den 30 juli 1953 överbefälhavaren

att efter samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter inkomma

med dels besked huruvida de i yttrandet över förvaltningsutredningens betänkande

den 29 juni 1951 anförda synpunkterna enligt överbefälhavarens

mening alltjämt var aktuella, dels de synpunkter rörande försvarets centrala

förvaltning som kunde anföras med stöd av erfarenheter vunna efter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

Kungl. Maj:ts beslut den 28 september 1951 med vissa föreskrifter beträffande

försvarets centrala förvaltning.

I skrivelsen erinrades om att överbefälhavarens — liksom flera andra

remissmyndigheters — yttranden över ifrågavarande förslag till stor del

kommit att präglas av världsläget vid tidpunkten för yttrandenas avgivande.

Ett avgörande av denna för försvaret viktiga organisationsfråga

borde icke baseras på delvis inaktuella bedömanden. Det framhölls vidare,

att underlag dåmera borde finnas att bedöma huruvida de genom beslutet

den 28 september 1951 vidtagna åtgärderna kunde anses ha varit tillfyllest

för att åstadkomma de rationellare arbetsformer inom berörda förvaltningar

och främja den samverkan förvaltningarna emellan, som avsetts.

Med anledning härav har överbefälhavaren med skrivelse den 12 augusti

1953 till mig överlämnat en promemoria med vissa synpunkter rörande

organisationen av försvarets centrala förvaltning. Det förslag, i vilket promemorian

utmynnar, innebär i huvudsak, att krigsmaterielverket bör avvecklas

och dess uppgifter fördelas på andra organ. Armé-, marin- och

flygförvaltningarna har i allt väsentligt anslutit sig till vad som anförts i

promemorian. Försvarets civilförvaltning har framhållit, att de synpunkter

som anförts i väsentliga avseenden ligger utanför civilförvaltningens verksamhetsområde.

Ämbetsverket har emellertid i och för sig icke funnit anledning

till erinran. Yttranden med vissa detalj synpunkter från marinförvaltningen,

försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets civilförvaltning och

försvarets fabriksstyrelse har fogat§ till överbefälhavarens skrivelse.

Krigsmaterielverket, som ansett sig förhindrat att teckna samråd på

promemorian, har i stället till mig avlåtit en särskild skrivelse i frågan.

Till denna har fogats eu promemoria, i vilken vissa av de utav överbefälhavaren

framförda synpunkterna kritiseras. Med anledning härav har

överbefälhavaren ingett en tilläggspromemoria med sammanställning av

vissa synpunkter på vad krigsmaterielverket anfört.

Slutligen har chefen för krigsmaterielverket i särskild skrift till mig

framfört vissa synpunkter och förslag.

Över här ovan berörda skrivelser och promemorior har yttranden inhämtats

från statskontoret, statens sakrevision, statens organisationsnämnd,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Sveriges industriförbund.

En närmare redogörelse för nyssnämnda skrivelser och promemorior

ävensom däröver avgivna yttranden lämnas i det följande under kap.

II. A.

För att erhålla erforderligt underlag att bedöma detalj organisation och

personalbehov har jag infordrat förslag härom från berörda förvaltningar.

Detta har skett genom skrivelse den 30 oktober 1953. Till ledning för berörda

förslag har lämnats vissa direktiv samt en promemoria angående

grundlinjerna för en förvaltningsreform jämte tablåer, utvisande den till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

17

tänkta inre organisationen i huvuddrag. Myndigheterna har anmodats att

vid utarbetande av ifrågavarande förslag, för så vitt ej annat följde av de

allmänna riktlinjerna, så långt möjligt beakta vad förvaltningsutredningen

förordat. Ifrågavarande förslag har ingetts till mig genom överbefälhavaren,

som därtill fogat ett sammanfattande yttrande.

Departementschefen.

När frågan om organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch

civilförvaltning nu tas upp till statsmakternas prövning, sker detta efter

ett långvarigt och omfattande utredningsarbete. Tillfälle har beretts ett

stort antal myndigheter och organisationer inom och utom försvaret att

framföra sina synpunkter och förslag i olika hänseenden. Med hänsyn till

att det världspolitiska läget år 1951 bedömdes lägga hinder i vägen för

en mera genomgripande förvaltningsreform, vidtogs endast begränsade

jämkningar inom den gällande organisationens ram genom Kungl. Maj :ts

beslut den 28 september 1951. Överbefälhavarens den 12 augusti 1953

avgivna förslag jämte yttranden däröver har byggt jämväl på erfarenheterna

av berörda organisationsändringar. Då det utrikespolitiska läget

inte längre anses stå i vägen för en förvaltningsreform, torde tiden vara

inne att från grunden ompröva den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens

organisation. Det förslag, som jag i det följande framlägger,

stämmer i vissa delar icke överens med huvudpunkterna i 1946

års förvaltningsutrednings förslag. De viktigaste skiljaktigheterna består

i att försvarets industriplanering inte föreslås skola inrättas liksom

ej heller en för försvaret gemensam intendenturförvaltning. I gengäld

innebär mitt förslag tillkomsten av en försvarets förvaltningsdirektion

med vissa samordnande och ledande uppgifter. Med hänsyn till den utveckling,

som ägt rum på olika områden, är förvaltningsutredningens

organisationsförslag, som bygger på undersökningar åren 1946 1950, nu
mera

i vad rör detaljerna delvis inaktuellt. Även beträffande huvuddragen

av förvaltningarnas inre organisation har vissa jämkningar i jämförelse

med utredningens förslag ansetts påkallade. Utredningens personal- och

kostnadsberäkningar kan av lätt insedda skäl numera inte oförändrade

läggas till grund för ett beslut i förvaltningsfrågan.

Även om det förslag jag här framlägger således i organisatoriskt hänseende

innebär delvis icke oväsentliga avvikelser från förvaltningsutredningen,

har jag emellertid strävat efter att så långt möjligt, ehuru understundom

i annan form än utredningen tänkt sig, tillvarata grundtankarna

bakom utredningens förslag. Jag torde i det följande fa lämna en översikt

över de allmänna principer för den centrala försvarsförvaltningens

organisation, som varit vägledande vid utformande av förslaget.

Huvudintresset knyter sig av naturliga skäl till tygförvaltningstjänsten

med hänsyn till dess ekonomiska och militära betydelse. Beträffande denna

2—49 04 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

har min strävan varit att skapa förutsättningar för en effektiv materielanskaffning

och att förverkliga av förvaltningsutredningen uppställda principer:

klar ansvarsfördelning, rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna

samt god kontakt mellan konstruktörer och tillverkare. Mot

denna bakgrund har övervägande skäl ansetts tala för att krigsmaterielverket

utgår ur organisationen och att garantier i annan ordning skapas

för att de kommersiella och ekonomiska synpunkterna skall vinna tillbörligt

beaktande.

Det har bedömts vara en angelägenhet av första ordningen att eliminera

det dubbelarbete, som f. n. förekommer såväl vid viss krigsmaterielanskaffning

som på andra områden, exempelvis i fråga om vissa delar av

civilförvaltningstjänsten. Jag har särskilt sökt tillse att den nya organisationen

icke rymmer någon grundval för dubbelarbete.

Målsättningen i fråga om förvaltningarnas inre organisation har varit

att ge de olika underavdelningarna klart och sakligt avgränsade arbetsuPPgifter

samt att till särskilda organ inom respektive förvaltningar sammanföra

sådana funktionella uppgifter, som lämpligen kan handhas centralt

för myndigheten i dess helhet. Organisationen tar vidare sikte på

att säkra erforderligt inflytande för den kommersiella och ekonomiska

sakkunskapen. Den interna organisationen är bl. a. avsedd att skapa förutsättningar

tör ett fortlöpande rationaliseringsarbete i personal- och kostnadsbesparande

syfte. Det syns mig ofrånkomligt att en dylik verksamhet

bedrivs kontinuerligt, om risken för överorganisation skall kunna förebyggas-

Vidgade möjligheter bereds förvaltningarna att anlita experter

utifrån. Jag återkommer till detta spörsmål vid behandlingen av förvaltningsmyndigheternas

m. m. organisation.

Särskilt intresse har samordningsfrågorna tilldragit sig. Först må nämnas

den redan nu i stor utsträckning genomförda huvudförvaltningsprincipen,

som avses skola ytterligare byggas ut och som förhindrar att anskaffning

av för försvarsgrenarna gemensam materiel av mera standardmässig natur

splittras pa flera händer. I olika sammanhang utgår jag från att samarbetsoch

samordningsorgan för olika frågor inrättas, i den mån så ej redan

skett, och jag förutsätter att nya dylika i mån av behov skall växa fram

inom den nya organisationen. Tanken bakom inrättandet av dessa organ,

som föreslås skola benämnas samarbetsdelegationer, är att likartad verksamhet

inom de olika förvaltningarna bör regleras likformigt och att förvaltningarna

skall såväl tillgodogöra sig varandras rön och erfarenheter

som hämta impulser från områden utom försvaret. Samarbetsorganen bör

givetvis aven ägna uppmärksamhet åt att den allmänna tekniska och vetenskapliga

utvecklingen inom respektive områden kommer försvaret tillgodo.

Jag räknar vidare med att det redan nu i stor utsträckning mera formlöst

bedrivna samarbetet mellan förvaltningarna och underavdelningar inom

olika förvaltningar skall utvecklas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

19

Som ett samordnande och i viss mån ledande organ på ett högt plan

föreslås som jag i det föregående antytt, att en försvarets förvaltningsdirektion

inrättas med representanter för bl. a. näringslivet som ledamöter.

Organisationens byggnad i detta hänseende är icke avsedd att återverka på

förvaltningens egenskap av Kungl. Maj :t underställda ämbetsverk.

Som resultat av bl. a. de samordnande åtgärderna kan förväntas att den

centrala försvarsförvaltningen i större utsträckning än f. n. såväl utåt

som inåt skall komma att fungera som en enhet. På denna väg kan förutsättningar

organiskt växa fram för en förenklad och på flera områden

gemensam förvaltningsorganisation. Framtiden får utvisa lämpligheten av

att skapa ytterligare gemensamma organ för den centrala förvaltningen.

Detta spörsmål sammanhänger givetvis även med frågan om den framtida

försvarsordningens utseende.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. II. PRINCIPIELLA SYNPUNKTER PÅ FÖRVALTNINGSVERKSAMHETEN

INOM TYG-, INTENDENTUROCH

CIVILFÖRVALTNINGSTJÄNSTENS OMRÅDEN.

A. Tygförvaltningstjänsten.

1. 1946 års militära förvaltningsutreclniiig.

Under ett särskilt avsnitt av sitt betänkande (s. 24—29) benämnt »Utvecklingstendenser

inom krigsmaterielområdet» framhåller utredningen

att, då tygförvaltningen har att svara för att landets försvarskrafter är

försedda med för deras krigsberedskap erforderlig, tidsenlig egentlig krigsmateriel,

en framträdande uppgift för tygförvaltningens målsmän är att

städse följa den tekniska utvecklingen på alla de områden denna krigsmateriel

omspänner. I vår tid går, konstaterar utredningen, denna utveckling

framåt med större snabbhet än någonsin tillförne och ställer därför

allt större anspråk på de myndigheter, som skall handha materielens förvaltning.

För att något belysa de problem, som dessa myndigheter har att

i förevarande hänseende bemästra, lämnar utredningen att flertal exempel

på utvecklingstendenserna i fråga om de viktigare krigsmaterielslagen.

Av de anförda exemplen anser utredningen det framgå, att det tekniska

fortskridandet på krigsmaterielens område icke numera, såsom

tidigare var fallet, karakteriseras av ett långsamt och kontinuerligt fogande

av länk till länk i en utvecklingskedja utan fastmer av en snabb och ofta

språngvis skeende nydaning. Även om alltjämt mycken möda nedläggs på

en förbättring av de traditionella stridsmedlen inriktas krafterna dock i

stor utsträckning på tillskapandet av nya och för blivande motståndare

okända hjälpmedel för krigföringen. De ledande stormakterna offrar

ofantliga summor på forsknings- och konstruktionsarbete för framställande

av sådana medel. Den materiella överlägsenhet, som ett snabbt utnyttjande

av nya tekniska rön kan ge, kan icke i samma utsträckning som

förr uppvägas av kvantitet, personligt mod, god disciplin och skicklig

strategi. Tvärtom tenderar krigföringen att bli alltmer beroende av den

tekniska standarden inom respektive länders krigsmakter. Framgång i

krig kommer, anser utredningen, för vårt lands del icke längre att vara

möjlig, om icke försvarskrafterna är utrustade med vapen, som kan mäta

sig med andra länders. För att vi icke skall komma efter i utvecklingen

erfordras att forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet kan bedrivas

i all den omfattning våra resurser medger.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielområdets oerhörda omfattning och vårt lands begränsade

möjligheter nödvändiggör emellertid enligt utredningens mening en stark

sovring av forsknings- och konstruktionsobjekten. Utredningen finner det

därvid vara en angelägenhet av vikt att på ett så tidigt stadium som möjligt

kunna avgöra om ett objekt förtjänar att bearbetas och, om sa är fallet,

vilken inriktning bearbetningen bör få. Härför erfordras i första hand en

bedömning av det tilltänkta stridsmedlets militära värde och användningsområde.

Problem av berörd art kan enligt utredningens uppfattning

endast lösas i samarbete mellan de militära staberna och vetenskapsmännen.

Utredningen erinrar om att organ för sådant samarbete under

andra världskriget i Förenta Staterna och Storbritannien utförde ett mycket

värdefullt arbete. Med hänsyn till den stora betydelsen av att såväl forsknings-

som konstruktionsverksamheten på förevarande område inriktas

mot de lämpligaste målen, anser utredningen det angeläget, att även i vårt

land ett organ skapas för en till en sådan inriktning syftande operativ och

taktisk analys.

Detta organ bör enligt utredningens förslag anknytas till försvarsstaben

samt bestå av taktiskt och strategiskt väl skolade officerare från samtliga

försvarsgrenar samt vetenskapsmän och tekniker. Genom organets verksamhet

skulle berörda myndigheter på tidigt stadium kunna få klara

direktiv om vilken inriktning forskning, materielutveckling och anskaffning

bör ges. Härigenom minskas, anser utredningen, riskerna för att de

stora summor vårt land årligen offrar på materielanskaffning för försvaret

används på felaktigt sätt samt att de delar av landets vetenskapliga och

tekniska resurser som tas i anspråk härför förslösas på olämpliga forsknings-

och anskaffningsobjekt.

Den avgörande betydelse, som numera måste tillmätas stridsmedlens

modernitet, nödvändiggör enligt utredningens uppfattning en sådan organisation

av den centrala krigsmaterielförvaltningen, att den har möjlighet

att framgångsrikt fylla sina uppgifter i fråga om projektering och konstruktion

samt att, med den snabbhet utvecklingen kräver, i erforderlig

omfattning framskaffa färdig materiel. I fråga om förvaltningsorganisationens

anpassning efter krigsmaterielutvecklingen anför utredningen

vidare i huvudsak följande.

Av utomordentlig vikt är, att organisationen möjliggör och underlättar

en intim kontakt mellan alla de tekniker, som har med ett materielslags

projektering, konstruktion och tillverkning att skaffa. Det organ, som

projekterat en apparat för visst ändamål, måste kunna följa den vidare

bearbetningen av projektet och kontrollera tillverkningen så, att den färdiga

produkten verkligen lämpar sig för den avsedda användningen.

Under tillverkningens gång vinns ofta erfarenheter, vilka, om de görs tillgängliga

för konstruktören, kan bidra till en förbättrad konstruktion. Ett

direkt samarbete mellan konstruktören och tillverkaren är även av denna

anledning av stor betydelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Också vid köp av redan färdigkonstruerad materiel — främst gäller

detta vid inköp från utlandet — är det angeläget med en sådan kontakt

mellan den för materielens lämplighet ansvariga förvaltningsmyndigheten

och leverantören, att garantier finns för att den inköpta materielen kan

användas för avsett ändamål. Organisationen får icke lägga hinder i vägen

för en dylik kontakt.

För att förvaltningsorganisationen skall kunna fylla sitt syfte måste

den vidare förfoga över tekniskt utbildad personal i erforderlig omfattning,

i synnerhet mera kvalificerad sådan, och denna personal skall kunna

utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Den långt drivna tekniska utvecklingen

har i förut oanad omfattning ökat komplicitetsgraden hos den

moderna krigsmaterielen. Detta framtvingar i sin tur en långt gående

specialisering av den personal, som är sysselsatt med materielens projektering,

konstruktion och underhåll. För att en tekniker skall kunna

tränga så djupt in i de problem, som sammanhänger med ett stridsmedels

användning och konstruktion, att han har utsikt att kunna utveckla eller

förbättra detsamma, måste han inskränka sin verksamhet till ett mycket

begränsat materielområde. På varje sådant område kan vårt land frambringa

endast ett fåtal specialister. Förvaltningsorganisationen måste därför

vara sådan, att den kräver minsta möjliga antal specialister, samt även

sådan, att specialisterna så långt sig göra låter får odelat ägna sig åt sina

specialiteter. De bör alltså så litet som möjligt belastas med förvaltningsuppgifter,

som verkar hindrande på deras huvudsysselsättning och för

vilka de kanske är mindre väl lämpade.

Slutligen måste förvaltningsapparaten för att kunna tillgodose de angivna

syftena vara så uppbyggd, att fördelningen av förvaltningsansvaret

är absolut klar. Det får exempelvis icke råda någon tvekan om vem som

skall ställas till svars för eventuella materielfel eller anskaffningsförseningar.

Av de undersökningar, som för utredningens räkning utförts på tygförvaltningens

område, finner utredningen det otvetydigt framgå, att den nuvarande

organisationen av krigsmaterielförvaltningen icke motsvarar de

krav, som numera måste ställas på en sådan organisation. Härom anför

utredningen, bland annat, följande.

Inom de områden av tygförvaltningen, där förvaltningsverksamheten för

närvarande är delad mellan försvarsgrensförvaltningarna och krigsmaterielverket,

ledes projektering, konstruktion och försök av respektive försvarsgrensförvaltningar,

vilka även handhar behovsberäkningar och ekonomisk

planering. Sedan konstruktionsverksamheten fortskridit så långt att en

prototyp skapats och provserier tillverkats, överlämnas det tekniska underlaget

till inköpsorganet, krigsmaterielverket, som helt tar upp och håller

kontakt med tillverkarna — statliga eller icke statliga. Krigsmaterielverket

har en egen teknisk byrå, som granskar det tekniska underlaget och omarbetar

detta med hänsyn till massfabrikationens krav, vilket bl. a. kan

innebära ändring av bearbetningsmetoder, operationsföljder och konstruktioner,

allt i tillverkningsförenklande syfte. Bearbetningen för förenkling

och förbilligande av tillverkningen sker som regel i samråd med och efter

förslag från den offererande industrien. Leveranskontroll av den materiel,

som köpts av krigsmaterielverket, utförs i huvudsak av verkets egen kon
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

trollbyrå. Undantag utgör materielinköpen från AB Bofors samt inköpen

av viss telemateriel, vilka på uppdrag av krigsmaterielverket kontrolleras

av de beställande försvarsgrensförvaltningarna. Sedan materielen ^ levererats,

ankommer uppbördskontrollen och materielens underhåll på försvarsgrensförvaltningarna.

Den sålunda tillämpade fördelningen av förvaltningsverksamheten har

redan före utredningens tillsättande i olika sammanhang varit föremål

för kritik.

Genom försvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 13 november 1946

har till utredningen för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande

överlämnats en på uppdrag av chefen för försvarsdepartementet

genom statens sakrevision verkställd undersökning angående vissa förhallanden

i samband med anskaffningen genom lcrigsmaterielverkets försorg

av krigsmateriel för armémyndighets räkning. Undersökningen, som

efter det påståenden om fel och försummelser från lcrigsmaterielverkets

sida offentligen framförts — tillkommit på därom av chefen för nämnda

ämbetsverk gjord framställning, ger vid handen, att — även om grövre

fel och försummelser från verkets sida icke kunnat påvisas brister

förelegat bl. a. beträffande tillverlcningskontrollen och uppgjorda leveransplaner

samt framför allt i samarbetet mellan verket och arméförvaltningen.

Vilken av nämnda myndigheter, som i de särskilda fallen burit ansvaret för

förekommande felaktigheter, har ofta varit oklart med därav följande

tekniska och ekonomiska konsekvenser.

Såsom i utredningsdirektiven framhållits har även överbefälhavaren

framställt vissa anmärkningar i här förevarande hänseende. Uti sin i direktiven

åberopade skrivelse den 10 januari 1946 angående organisation av

försvarets högsta ledning in. m. har överbefälhavaren bl. a. framhållit,

att vissa allvarliga olägenheter i den år 1943 fastställda förvaltningsorganisationen

framkommit, av vilka den allvarligaste var oklarheten rörande

uppdelningen i fråga om uppgifter, befogenheter och ansvar mellan krigsmaterielverket

och övriga centrala förvaltningsmyndigheter. Denna oklarhet

hade lett till slitningar mellan de berörda myndigheterna och hade

vidare medfört, att orsakerna till begångna misstag och uppkomna leveransförseningar

icke kunnat klarläggas.

Även utredningen har kommit till den uppfattningen, att den nuvarande

fördelningen av förvaltningsverksamheten på förevarande område icke

är tillfredsställande. Det har sålunda förekommit, att krigsmaterielverket

vid granskningen av det tekniska underlaget för materielanskaffningen

företagit justeringar i av vederbörande försvarsgrensförvaltning gjorda

konstruktioner utan att samråd ägt rum med förvaltningen i fråga. Åtgärderna,

vilka som regel företagits för att bättre anpassa konstruktionerna

efter tillverkningstekniska krav, har understundom lett till att materielen

icke funktionerat på sätt som avsetts. I fråga om leveranskontrollen har

det visat sig, att försvarsgrensförvaltningarna icke litar på krigsmaterielverlcets

kontroll utan i vissa fall utför noggrann övervakning av densamma.

De angivna förfaringssätten medför mycket dubbelarbete, särskilt beträffande

kontrollverksamheten men även i fråga om bearbetningen av det

tekniska underlaget. En påtaglig olägenhet av den rådande organisationen

är, att tekniska specialister på samma matcrielslag måste finnas både inom

krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna. Såsom överbefälhavaren

framhållit, har systemet även medfört oklarhet i ansvarsfördel
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:t$ proposition nr i09.

ningen och svårigheter att klarlägga orsakerna till begångna misstag och

uppkomna leveransförseningar. Den allvarligaste följden av det nuvarande

systemet är emellertid enligt utredningens uppfattning, att de konstruerande

och beställande förvaltningarna icke får direkt kontakt med tillverkarna.

De erfarenheter, som krigsmaterielverkets tekniker erhåller i

sitt samarbete med tillverkningen dels vid utarbetande av fabrikationsbestämmelser

förslag till sådana bestämmelser kommer ofta från de

offererande fabrikerna — och dels vid tillverkningskontrollen, kommer

icke i önskvärd omfattning försvarsgrensförvaltningarna tillgodo.

Det är emellertid icke blott förvaltningsfunktionernas uppdelning på

krigsmaterielverket å ena sidan och försvarsgrensförvaltningarna å den

andra som är otillfredsställande i den nuvarande förvaltningsorganisationen.

Fördelningen inom de centrala verken av förvaltningsuppgifterna

på olika enheter kan i många fall ske efter rationellare grunder än för närvarande.

I icke ringa utsträckning förekommer det sålunda, att den inre

organisationen av verken är så ordnad, att teknisk sakkunskap på samma

materielslag måste vara tillfinnandes inom flera verksenheter, vilket innebär

en misshushållning med teknisk personal. Genom att därvid de tekniska

funktionerna icke i tillräcklig grad renodlats utan sammanblandats

med andra uppgifter, får teknikerna ofta icke i önskvärd utsträckning

ägna sig åt den verksamhet för vilken de huvudsakligen avsetts och erhållit

särskild utbildning.

Utredningen finner för sin del, att för att den centrala krigsmaterielförvaltningen

skall motsvara de krav, man enligt utredningens uppfattning

måste ställa på densamma — klar ansvarsfördelning, god kontakt

mellan konstruktörer och tillverkare samt rationellt utnyttjande av de

tekniska specialisterna — det är nödvändigt att i den utsträckning sig

göra låter samla handläggningen av alla tekniska funktioner beträffande

visst materielslag inom en och samma centrala förvaltningsmyndighet och

inom denna myndighet inom en och samma avdelning eller byrå. En

inaterielförvaltande centralmyndighet bör således enligt utredningen i

första hand bestå av ett antal sakavdelningar eller sakbyråer, var och en

för handhavande av alla de tekniska funktionerna beträffande viss likartad

materiel. I fråga om sammansatt krigsmateriel, t. ex. flygplan, fartyg och

stridsvagnar, finner utredningen det emellertid nödvändigt med en enhetlig

sammanhållning av hela stridsmedlets projektering och konstruktion.

Fördelningen av materielförvaltningen mellan olika förvaltningsmyndigheter

och mellan olika underavdelningar av en myndighet får icke, betonar

utredningen, ske så, att denna sammanhållning äventyras.

För att icke materielspecialisterna skall behöva åläggas sådana med

materielens förvaltning sammanhängande uppgifter för vilka de kanske

är mindre lämpade och som hindrar dem i deras tekniska verksamhet bör

enligt utredningens förslag sådana arbetsuppgifter, som icke förutsätter

detaljerad materielkunskap men väl fackutbildning inom en viss arbetsfunktion,

t. ex. inköpsverksamhet, verkstadsdrift och litteraturtjänst, icke

belasta sakavdelningarna (-byråerna) utan handläggas inom särskilda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Ma):ts proposition nr 109.

funktionella organ av personal med erforderliga speciella kvalifikationer.

Härutöver erfordras enligt utredningen inom en materielförvaltande myndighet

vissa stabsorgan för ledning och planering av myndighetens verksamhet

m. m.

Även i övrigt bör enligt utredningens mening alla de åtgärder vidtas,

som är ägnade att renodla ifrågavarande teknikers arbetsuppgifter. En

sådan åtgärd finner utredningen vara att från de centrala förvaltningarna

och till lokalförvaltningarna delegera beslutanderätten i frågor, som icke

ovillkorligen kräver central handläggning, samt att förenkla kommunikationerna

mellan central- och lokalförvaltningarna.

Utredningen har under sina försök att åstadkomma en lämplig organisation

på tygmaterielförvaltningens område till en början undersökt om icke

en sådan skulle kunna ernås genom att låta försvarsgrensförvaltningarna

själva omhänderha den tekniska bearbetningen och kontrollen av den

materiel förvaltningarna själva projekterat. I den nuvarande förvaltningsorganisationen

skulle alltså — förutom en viss rationalisering av försvarsgrensförvaltningarnas

inre organisation — allenast göras den ändringen,

att dessa uppgifter överflyttades från krigsmaterielverket till respektive

försvarsgrensförvaltningar. Krigsmaterielverket skulle således i fråga om

anskaffning av krigsmateriel övergå till att bli ett rent inköpsorgan. Utredningen

har emellertid funnit, att även den rena inköpsverksamheten

så intimt sammanhänger med de tekniska funktionerna vid materielens

anskaffande, att ansvaret härutinnan icke bör delas på flera instanser.

Erfarenheterna från den nuvarande organisationen utvisar enligt utredningens

uppfattning, att en sådan delning icke kan ske utan slitningar instanserna

emellan, vilka kan menligt inverka på anskaffningen.

Utredningen har funnit, att endast två organisationsalternativ kan

tänkas, som på ett tillfredsställande sätt motsvarar kraven på tygmaterielförvaltningens

handhavande.

Enligt det ena alternativet, av utredningen kallat alternativ I, skulle all

förvaltning av krigsmateriel koncentreras till ett enda för försvaret gemensamt

centralt ämbetsverk, vilket verk skulle överta samtliga de uppgifter

på tygförvaltningens område, som nu åvilar krigsmaterielverket samt armé-,

marin- och flygförvaltningarna. Ett sådant verk bör enligt utredningen

lyda omedelbart under Kungl. Maj :t. Chefskapet för verket bör utövas antingen

av överbefälhavaren med en souschef för den direkta ledningen av

verket eller också av en överbefälhavaren ej underställd chef.

Det andra alternativet (av utredningen kallat alternativ II), efter vilket

en lösning av föreliggande organisationsproblem enligt utredningens mening

låter sig tänkas, är en uppdelning även i fortsättningen av tygmaterielförvaltningen

på de tre försvarsgrensförvaltningarna, armé-, marin- och

flygförvaltningarna.

Därvid kan emellertid, framhåller utredningen, en återgång till det

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tidigare rådande systemet med helt och hållet försvarsgrensvis ordnad

förvaltning icke ifrågakomma. Utredningen anför härom följande.

Inom tygförvaltningens område finns i icke ringa omfattning materiel,

som i samma eller liknande utförande används inom samtliga försvarsgrenar

eller inom två av dem. En försvarsgrensvis helt genomförd uppdelning

av konstruktion och anskaffning av sådan materiel skulle icke stå

i överensstämmelse med kravet på koncentration av förvaltningsverksamheten

i vad avser samma eller liknande materielslag. I stället bör enligt

detta alternativ fördelningen av krigsmaterielens handhavande mellan de

tre försvarsgrensförvaltningarna ske efter principen att den försvarsgrensförvaltning,

som för sin försvarsgren har att anskaffa den största mängden

av ett för flera försvarsgrenar gemensamt materielslag, skall handha huvudförvaltningen

av detsamma. Med huvudförvaltning förstår utredningen i

detta sammanhang projektering, konstruktion, försök, utarbetande av

tekniskt underlag för anskaffning, inköp, leveranskontroll samt upprättande

av materielbeskrivningar och underhållsinstruktioner. I de fall där

en försvarsgrensförvaltning sålunda skall utöva huvudförvaltningen beträffande

viss materiel för annan försvarsgrensförvaltnings räkning, skall

denna andra försvarsgrensförvaltning handlägga allenast frågor rörande

krigsförberedelsearbete, ekonomisk planering, materielinspektion, förrådshållning

och reparationstjänst. Vissa undantag från sistnämnda princip blir

dock nödvändiga med hänsyn till den sammansatta materielen.

Vidare finns inom tygförvaltningens område funktioner, vilka otvivelaktigt

icke bör anförtros var och en av försvarsgrensförvaltningarna utan

bör handhas av för hela försvaret gemensamma organ med direktivrätt i

förhållande till försvarsgrensförvaltningarna.

Hit hör i första hand vissa uppgifter i samband med den s. k. industriplaneringen,

d. v. s. den verksamhet för planering av krigsmaterielförsörjningen

under beredskap och krig, som redan nu i viss utsträckning undantagits

från försvarsgrenschefernas bestämmande och ålagts dels riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap och dels krigsmaterielverket. Det

ligger i sakens natur att på detta område måste finnas av försvarsgrenscheferna

oberoende instanser för bl. a. fördelningen av tillgänglig industrikapacitet

såväl mellan militära och civila behov som ock mellan försvarsgrenarna.

Ett annat område där ett samordnande organ för försvarsgrenarnas verksamhet

erfordras är standardiseringens. Erfarenheten från såväl statlig

som enskild företagsamhet visar nödvändigheten av att det inom varje

större organisation, som handhar materiel, finnes en i standardfrågor

ledande och samordnande instans, som med viss tyngd kan hävda standardiseringssynpunkter.

Inom försvaret bör ett dylikt organ dessutom

självt utge standard för viss materiel, främst sådan, som är gemensam för

flera försvarsgrenar och som skall krigstillverkas eller ur förrådshållningsoch

krigsreparationssynpunkt är av väsentlig betydelse. Organet bör vidare

ha att utarbeta för försvaret gemensam nomenklatur och materielkod,

vilken utgör grunden för standardiseringsverksamheten. Inom gällande

förvaltningsorganisation åvilar ifrågavarande standardiseringsuppgifter

krigsmaterielverket.

Ett nära samband med berörda uppgifter på standardiseringens område

har den verksamhet, som avser att utveckla och samordna kontrollmetodiken.

Vid all materieltillverkning är en ändamålsenlig och tillförlitlig

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kvalitetskontroll av väsentlig betydelse. För försvarets del torde det vara

nödvändigt, att de teoretiskt matematiska grunderna för kontrollmetodiken

behandlas av ett för försvarsgrenarna gemensamt organ. De teoretiska

utredningarna inom detta organ bör praktiskt omsättas i bl. a. utarbetande

av allmänna kontroll- och leveransbestämmelser samt tabeller

och normer för statistisk kontroll. För sin verksamhet behöver organet

underlag i form av tillförlitliga mätresultat och skall därjämte kunna prova

nya mätinstrument. Med hänsyn härtill och da flertalet mätdon är gemensamma

för hela försvaret, är “det naturligt, att åt organet i fråga jämväl

anförtros uppgiften att konstruera och anskaffa mätdon. En stor del av

mätdonsanskaffningen sammanhänger för övrigt intimt med planeringen

av krigsmaterieltillverkningen under beredskap och krig. Även den nu

berörda verksamheten handhas för närvarande av krigsmaterielverket.

Sistnämnda ämbetsverk fungerar bl. a. även såsom försvarets patentorgan.

Det torde vara ändamålsenligt, att patentärenden avseende uppfinningar

beträffande krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar

även i fortsättningen behandlas inom en för försvarsgrenarna gemensam

institution.

Försvarets teletekniska materiel har visserligen i stor utsträckning

olika användningsområden inom de olika försvarsgrenarna och maste därför

i skilda hänseenden ges olika utföranden inom armén, marinen och

flygvapnet. Såväl på det systematiska området som inom detaljtekniken

finns dock så mycket för telematerielen gemensamt att vid en försvarsgrensvis

ordnad förvaltning en samordning i nagon form är nödvändig.

Konstruktionsverksamheten utförs beträffande telemateriel i huvudsak

på laboratorium. Genom att inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt

teletekniskt laboratorium, som kan ställa högkvalificerade tekniker inom

de olika materiel- och systemområdena till försvarsgrensförvaltningarnas

förfogande och där den personal, som inom sistnämnda verk är sysselsatt

med anpassning och konstruktion av telemateriel, kan utföra sina försök,

bör en samordning i önskvärd omfattning kunna komma till stånd

på förevarande område.

Till ett för försvarsgrenarna gemensamt organ måste slutligen också

överlåtas att bestämma vilken försvarsgrensförvaltning som skall handha

huvudförvaltningen av för flera försvarsgrenar gemensam materiel samt

att samordna och övervaka dessa förvaltningars inköpsverksamhet.

De funktioner, som enligt vad sålunda anförts borde handhas av utanför

försvarsgrenarna stående organ, är enligt utredningens uppfattning

alla — med undantag av de uppgifter, som åvilar riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och vilka alltjämt bör tillkomma nämnden av

den art, att de i alternativ II bör kunna inordnas under ett och samma

verk, förslagsvis benämnt försvarets industriplanering. Detta verk bör

enligt utredningen lyda direkt under Kungl. Maj:t. Då på verket skulle

ankomma att i olika avseenden verkställa avvägning mellan försvarsgrenarna

och slita tvister mellan försvarsgrensförvaltningarna, föreslås detsamma

skola ställas under chefskap av överbefälhavaren. Under honom

föreslås den direkta ledningen av verket skola utövas av en souschef.

Chefskapet över försvarsgrensförvaltningarna föreslås såsom för när
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varande skola utövas av respektive försvarsgrenschefer. För den direkta

ledningen av förvaltningsverksamheten bör enligt utredningen liksom nu

finnas en souschef för varje verk.

Vid sina överväganden beträffande vilket av de båda ovan angivna

alternativen för tygmaterielförvaltningens ordnande som bör väljas har

utredningen (betänkandet s. 37—40) verkställt jämförelser mellan alternativens

för- och nackdelar med avseende på såväl var och en av de huvudmaterielgrupper

i vilka tygmaterielen låter sig indelas som ock envar av

de förvaltningsfunktioner, som enligt utredningens förut återgivna uppfattning

bör frånskiljas den rent tekniska verksamheten. Jämförelserna

ger enligt utredningens mening till resultat, att för alternativ I främst talar,

att krigsplaneringen och inköpsverksamheten bättre kan samordnas samt att

i fråga om materielslagen vapen, ammunition och teleteknisk materiel

kravet på standardisering lättare kan tillgodoses och verksamheten i viss

mån kan bedrivas rationellare med undvikande i stort sett av dubbelarbete.

Till förmån för alternativ II anförs i första hand, att detsamma beträffande

projektering och konstruktion av sammansatta stridsmedel

skapar större förutsättningar för åstadkommande av snabba och kvalitativt

fullgoda arbetsresultat samt möjliggör intimare kontakt mellan försvarsgrenscheferna

och förvaltningsorganen. Enligt utredningens uppfattning

finns således skäl, som talar till förmån för båda alternativen. Båda

anses av utredningen innebära väsentliga förbättringar i förhållande till

den nuvarande organisationen av tygförvaltningstjänsten. Rent principiellt

får enligt utredningens mening alternativ I anses innefatta den lämpligaste

organisationsformen pa förevarande område. Emellertid lämpar sig, framhåller

utredningen, detta alternativ mindre väl för den nuvarande försvarsordningen

där de tre försvarsgrenscheferna svarar envar för sin försvarsgrens

materielutrustning. Försvarsgrenschefernas inflytande säkerställs

däremot enligt alternativ II, i vilket bibehålls den nuvarande, i detta

hänseende erfarenhetsmässigt ändamålsenliga organisationsformen med

dessa chefer såsom samtidigt chefer för försvarsgrensförvaltningarna.

Med beaktande av vad utredningen sålunda anfört har utredningen för

sin del stannat vid att sasom sitt förslag till organisation av försvarets

centrala tygmaterielförvaltning framlägga alternativ II. Utredningen har

emellertid framhållit, att därest i framtiden en försvarsordning skulle

genomföras, som icke i samma mån som den nuvarande bygger på tre

från varandra avgränsade försvarsgrenar och en tredelning av ansvaret

för försvarskrafternas stridsduglighet, frågan om en ytterligare samordning

av tygförvaltningstjänsten syns böra upptas till förnyad prövning.

Beträffande motiveringen för valet av alternativ II såsom utredningens

förslag till tygförvaltningstjänstens ordnande har särskilt yttrande avgivits

av herr von Heland, som anfört, att enligt hans mening en organisation

av ifrågavarande verksamhet enligt alternativ II även rent principiellt är

att föredra framför alternativ I.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 109.

29

Remissyttranden.

Överbefälhavaren ansåg, såsom i det föregående berörts, med hänsyn till

kravet på beredskap i då rådande världsläge det överhuvudtaget icke vara

tillrådligt att genomföra så genomgripande reformer, som utredningen föreslagit,

utan förordade i stället vidtagande av vissa, tidigare angivna åtgärder,

vilka avsåg att — inom ramen för gällande förvaltningsorganisation

— undanröja vissa förefintliga olägenheter och därmed åstadkomma

rationellare arbetsformer inom de berörda förvaltningarna och fiämja

samverkan förvaltningsmyndigheterna emellan, överbefälhavaren ansåg,

att man hade anledning hysa förhoppning att värdet av de av honom föreslagna

åtgärderna skulle kunna bli bestående. Framtida erfarenheter

borde få ge utslag till ett bedömande härutinnan. Huruvida resultat skulle

kunna uppnås berodde emellertid helt på den personliga insatsen och

viljan till samarbete. Måhända kunde det komma att visa sig att förvaltningsapparaten

med de föreslagna förändringarna även på längre sikt

kunde behålla sin hittillsvarande utformning. Varom icke, blev det enligt

överbefälhavarens mening nödvändigt att ånyo ta frågan om den militära

förvaltningsorganisationen till omprövning.

Samtliga berörda förvaltningsmyndigheter samt försvarsgrenscheferna

förklarade sig vara eniga med överbefälhavaren om dennes förslag och

beredda att genom samarbete medverka till en lösning efter de av honom

angivna riktlinjerna. Flertalet av ifrågavarande myndigheter uttalade sig

likväl, såsom i det föregående i korthet berörts, rörande de av utredningen

framlagda principerna för, bl. a., tygförvaltningstjänstens ordnande.

Chefen för armén ansåg sålunda att tygförvaltningstjänsten, principiellt

sett, i stort borde organiseras enligt det framlagda alternativet II och med

tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Arméchefen delade utredningens

uppfattning, att den rena inköpsverksamheten så nära sammanhängde

med de tekniska funktionerna vid materielens anskaffande, att

ansvaret härutinnan icke borde fördelas på flera händer. Då det enligt

arméchefens mening var en angelägenhet av vikt, att klara ansvarslinjer

skapades vid materielanskaffningen, var det ett önskemål att utredningens

förslag i detta hänseende — innefattande även krigsmaterielverkets avskaffande

— genomfördes så snart det lämpligen kunde ske. Förslaget om

inrättandet av ett nytt verk, försvarets industriplanering, kunde arméchefen

av samma skäl som åberopats av arméförvaltningen icke biträda.

Arméförvaltningen uttalade sitt fulla instämmande i vad utredningen

anfört i fråga om förvaltningsorganisationens anpassning efter kngsmaterielutvecklingen.

Efter att ha gett sin anslutning till utredningens

uppfattning rörande principerna för anskaffningsverksamhetens ordnande

och förslaget om krigsmaterielverkets avskaffande anförde ämbetsverket

beträffande valet mellan de av utredningen uppställda båda organisationsalternativen,

bl. a., följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

En organisation med ett för försvaret gemensamt s. k. materieldepartement,

ungefär i likhet med vad alternativ I skulle innebära, föreslogs på

sin tid^ av 1940 års militära förvaltningsutredning men föranledde icke

någon åtgärd på grund av de vägande skäl, som då anfördes mot ett dylikt

centralorgan. Krigföringen på marken, på sjön och i luften kräver av

den för stridsverksamheten grundväsentliga materielen egenskaper av

helt skilda slag. Denna omständighet torde i själva verket vara den närmaste

anledningen. till stridskrafternas uppdelning på tre försvarsgrenar

och som en naturlig följd härav den tekniska handläggningen av materielfrågorna

vid tre försvarsgrensförvaltningar, direkt samarbetande med

vederbörlig försvarsgren. Arméförvaltningen instämmer därför i det av

herr von Heland i särskilt yttrande gjorda uttalandet, att en organisation

av tygförvaltningstjänsten enligt alternativ II även rent principiellt är att

föredra.

Genom den av utredningen föreslagna utökade användningen av den

redan tidigare i viss utsträckning tillämpade s. k. huvudförvaltningsprincipen

blev enligt arméförvaltningens mening önskemålet om sammanhållning

och koncentrering av tygförvaltningen ytterligare tillgodosett. Arméförvaltningen

erinrade om de sedan flera år tillbaka verkande samarbetskommittéerna

för sammanhållning av likartade materielfrågor inom förvaltningarna

m. m. och framhöll, att erfarenheterna av dessa kommittéer

var synnerligen goda. Det syntes arméförvaltningen som om vissa av de

för försvaret gemensamma funktioner, som enligt utredningens alternativ

II skulle uppdras åt försvarets industriplanering helt eller delvis skulle

kunna omhänderhas av dels respektive huvudförvaltande myndigheter,

dels samarbetsorgan liknande förutnämnda samarbetskommittéer. Arméförvaltningen

föreslog att industriplaneringsverksamheten skulle uppdelas

mellan överbefälhavaren (med handläggning inom försvarsstabens kvartermästaravdelning),

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt

försvarsgrensförvaltningarna. Standardiseringsverksamheten borde handhas

av vederbörande huvudförvaltande myndighet med den redan befintliga

försvarets standardiseringsdelegation såsom samordnande organ.

Uppdraget att sammanhalla kontrollmetodikfrågorna för försvaret borde

kunna anförtros nagot av de nu förefintliga organen, exempelvis

försvarets fabriksstyrelse. En samarbetsdelegation under ledning av

fabriksstyrelsen och med representanter från förvaltningarnas kontrollorgan

borde tills vidare kunna lösa gemensamma frågor rörande

mätmetodik och mätdon. Mätdonsfrågorna horde i övrigt kunna skötas av

förvaltningarna respektive huvudförvaltningarnas kontrollorgan, vilka

har personal som i praktiken sysslar med hithörande frågor. Erfordras ett

särskilt förråd för eventuellt gemensamma mätdon och kontrollapparater,

ansåg arméförvaltningen detta lämpligen kunna förläggas i anslutning till

något redan befintligt organ, exempelvis Stockholms tygstation, där tillgång

även fanns till den av utredningen föreslagna mindre serviceverkstaden.

Patentfrågorna syntes utan olägenhet kunna knytas till något

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

annat redan befintligt verk, till exempel försvarets forskningsanstalt. Uppkommande

frågor rörande fördelningen av för försvarsgrenarna gemensam

materiel på olika huvudförvaltningar borde kunna lösas genom samråd

förvaltningarna emellan. Förslaget om inrättande av ett för försvaiet

gemensamt teletekniskt laboratorium tillstyrktes av arméförvaltningen.

Laboratoriet borde emellertid anslutas till försvarets forskningsanstalt.

Marinledningen (chefen för marinen och marinförvaltningen) anslöt sig

i princip till vad utredningen anfört rörande förvaltningsorganisationens

anpassning efter krigsmaterielutvecklingen. Av utredningen gjorda uttalanden

rörande vikten av ett direkt samarbete mellan konstruktör och

tillverkare, rörande erforderlig tillgång till tekniskt utbildad personal och

denna personals effektiva utnyttjande ävensom betydelsen av en klarare

fördelning av förvaltningsansvaret var enligt marinledningen i hög grad

beaktansvärda. Det syntes dock icke vara möjligt att i den utsträckning

utredningen förutsatt frigöra den mera kvalificerade tekniska personalen

från förvaltningsuppgifter, som verkade hindrande på dess huvudsysselsättning.

Arbetsuppgifterna syntes icke kunna i större omfattning uppspaltas

så, att den tekniska personalen skulle uteslutande få ägna sig åt

de tekniska uppgifternas lösning. Marinledningen ansåg det högst angeläget

att organisationen i sin helhet utformades så, att förvaltningsarbetet

underlättades och att förvaltningsrutinen gjordes så enkel som möjligt.

De av utredningen anförda synpunkterna, hur riktiga de än var, fick sålunda

icke tillmätas utslagsgivande betydelse vid förvaltningsorganisationens

uppbyggande. Härvid borde bl. a. beaktas att det för försvarets

stridsduglighet, uthållighet och effektivitet var nödvändigt att underhållstjänsten

vid de stridande förbanden fungerade tillfredsställande. En av

förvaltningarnas viktigaste uppgifter var att i tekniska och ekonomiska

avseenden vara ledande organ för de lokala myndigheterna, såsom regementen,

örlogsvarv, skolor m. in. Ett behörigt hänsynstagande härtill

krävde, att försvarsgrenschefernas inflytande på förvaltningen i dess helhet

under fred såväl som krig var säkerställd.

Beträffande bristerna i den nuvarande förvaltningsorganisationen vitsordade

marinförvaltningen, att tillskapandet av krigsmaterielverket medfört

oklarhet i ansvarsfördelningen, dubbelarbete i icke ringa utsträckning

samt otillräcklig kontakt mellan konstruktör och tillverkare.

Marinledningcn instämde i de av förvaltningsutredningen gjorda uttalandena

rörande förvaltningsorganisationens utformning, i den mån de

avsåg att tillförsäkra försvarsgrenscheferna ett avgörande inflytande på

tygmaterielförvaltningen. Detta kunde icke ske med mindre förvaltningen

i princip ordnades försvarsgrcnsvis. Härav följde att marinledningen icke

kunde ge sin anslutning till det av utredningen diskuterade, såsom alternativ

I betecknade organisationsförslaget innebärande koncentration av all

förvaltning av krigsmateriel till ett enda för försvaret gemensamt ämbetsverk.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vad angick det lämpligaste sättet för ordnandet av tygmaterielförvaltningen

kunde marinledningen i princip godta utredningens förslag i

vad detsamma innebar indragning av krigsmaterielverket. Med hänsyn till

den inledningsvis anförda synpunkten att större ändringar icke borde

företas under rådande förhållanden ansåg marinledningen dock att med

verkets indragning borde tills vidare anstå. För att avhjälpa de olägenheter

och anmärkningar, vartill samarbetet mellan krigsmaterielverket

och marinförvaltningen gett anledning, borde emellertid en översyn ske

av verkets organisation och arbetsformer.

Marinledningen avstyrkte förslaget om inrättande av en försvarets industriplanering.

Särskilt måste marinledningen bestämt motsätta sig

den övervakande verksamhet som enligt förslaget skulle tillkomma nämnda

verk beträffande inköpsverksamheten.

Även om försvarets industriplanering icke tillädes nämnda övervakande

uppgift, syntes densamma genom de ämbetsverket i övrigt tilltänkta uppgifterna

ändock komma att erhålla en ställning av chefsverk för försvarsgrensförvaltningarna.

Detta gällde främst befogenheten att bestämma,

vilken försvarsgrensförvaltning, som skulle handha huvudförvaltningen

av för flera försvarsgrenar gemensam materiel. En sådan organisation var

enligt marinledningens mening icke lämplig. Omfattningen av den materiel,

som en försvarsgrensförvaltning hade att förvalta, borde fastställas av

Kungl. Maj :t och föreskrifterna intas i förvaltningens instruktion; eventuellt

behövliga närmare överenskommelser borde kunna träffas mellan

förvaltningarna. Tvister i dessa frågor mellan ämbetsverken borde avgöras

av Kungl. Maj :t.

Övriga industriplaneringen tillagda uppgifter var, anförde marinledningen,

jämväl av den art, att de kunde och borde handläggas utan att

särskilt ämbetsverk härför inrättades. Förslaget att dit förlägga det krigsindustriella

planeringsarbetet syntes sålunda mindre lämpligt. Krigsindustriplaneringen

syntes nämligen icke kunna bli fullt effektiv med

mindre saväl anskaffning som planering omhänderhades av samma myndighet.

Även om i enlighet med utredningens av marinledningen avstyrkta

förslag industriplaneringen skulle dirigera försvarsförvaltningens inköpsverksamhet,

kunde det vara tveksamt, om verket härigenom skulle få den

intima kännedom om tillverkarnas aktuella resurser och produktionsmöjligheter,

som de köpande myndigheterna kunde få vid sin direkta kontakt

med tillverkarna och som måste vara av utomordentligt värde för planläggningen.

Enligt marinledningens mening talade vägande principiella

skäl för att anskaffning och industriplanläggning samordnades. De tilltänkta

planerande uppgifterna för krigsmaktens försörjning med krigsmateriel

och andra förnödenheter under beredskap och krig borde fördelas

på de materielanskaffande ämbetsverken och riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap. Detta gällde även för det fall att krigsmaterielverket

skulle bestå.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Majrts proposition nr 109.

Även de uppgifter, som avsåg standardisering och kontrollmetodik,

kunde uppdelas på förvaltningarna eller tilldelas riksnämnden. Handläggningen

av patentfrågor, i den mån denna ansetts böra ankomma på industriplaneringsverket

såsom patentorgan för försvaret, borde kunna överflyttas

på regementsofficeren för forskningsärenden i försvarsstaben, vilken

för dessa och andra tekniska frågor borde tillföras lämplig personal. Processer

i försvaret berörande patentärenden borde i enlighet med utredningens

förslag föras av juridiska byrån i försvarets civilförvaltning.

Tanken att inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt

laboratorium fann marinledningen riktig. Laboratoriet borde emellertid

icke blott som utredningen förutsatte lokalt förläggas till försvarets forskningsanstalt

utan även organisatoriskt underställas densamma. Frågan om

gränsdragningen mellan verksamhetsområdena för laboratoriet och forskningsanstaltens

avdelning 3 borde därvid uppmärksammas.

Marinledningen anslöt sig i princip till det av utredningen förordade

huvudförvaltningssystemet på tygförvaltningens område. Riktigheten av

de konkreta förslag i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning,

som utredningen framlagt i samband med behandlingen av de särskilda

förvaltningsmyndigheternas organisation, var emellertid icke möjlig att

bedöma utan ingående prövning i varje särskilt fall, vilken prövning borde

ske i samband med det instruktionsmässiga reglerandet av denna fråga.

Härvid borde emellertid uppmärksammas vikten av att centraliseringen

icke drevs för långt; främst borde undersökas vad i varje särskilt fall

kunde befinnas ändamålsenligt. Försiktighet borde i varje fall iakttas

innan säkra erfarenheter beträffande systemets lämplighet vunnits. En viss

frihet måste tillåtas förvaltningarna vid fastställandet av materielfördelningen.

Även om viss försvarsgrensförvaltning angivits som huvudförvaltning

för visst materielslag, borde principen icke fastlåsas så, att den

andra förvaltningen icke skulle äga rätt att vid behov efter samråd med

huvudförvaltningen anskaffa materiel. Det skulle eljest kunna inträffa,

att en anskaffning av för huvudförvaltningen mindre angelägenhetsgrad

i jämförelse med andra objekt, skulle kunna bli åsidosatt även i fall, då

sådan anskaffning var av stor betydelse för den beställande förvaltningen.

Denna fråga var enligt marinledningens mening principiellt ytterst betydelsefull,

enär vederbörande försvarsgrenschef hade ansvaret för den

egna försvarsgrenens ltrigsberedskap. Vid tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen

borde vidare iakttas en sådan återhållsamhet, som utredningen

förordat beträffande centralupphandling. Smärre och brådskande

inköp borde sålunda kunna ske genom den »egna» förvaltningen även av

ett materielslag, beträffande vilket huvudförvaltningen ålåg annan försvarsgrensförvaltning.

Slutligen blev det såsom även utredningen framhållit

nödvändigt att göra vissa undantag från huvudförvaltningsprincipen

i fråga om de sammansatta stridsmedlen. Även i andra avseenden kunde

3—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

undantag förekomma exempelvis beträffande vissa för marinen speciella

motorfordon och släpvagnar, vilka borde projekteras och konstrueras

inom marinförvaltningen. Utformningen av huvudförvaltningsprincipen

borde på grundval av närmare överenskommelser förvaltningarna emellan

fastställas av Kungl. Maj :t.

Flygledningen (chefen för flygvapnet och flygförvaltningen) förklarade

sig i princip dela utredningens val av alternativ för tygförvaltningsorganisationens

utformning. De problem, som var förenade med projektering,

anskaffning och underhåll av fartyg, flygplan och stridsvagnar,

var så vitt skilda att en central handläggning av dessa frågor inom ett för

försvaret gemensamt ämbetsverk icke innebar några fördelar men däremot

avsevärda nackdelar genom den fördröjning av frågornas handläggning,

som tillkomsten av ett nytt »overhead» skulle innebära. Då flygplanen med

motorer och utrustning jämte all den speciella markmateriel, som erfordrades

för flygplanens och flygtjänstens bedrivande, representerade

c:a 80 % av flygvapnets materielkostnader fanns med de grundförutsättningar

för förvaltningsorganisationens effektivitet, som utredningen själv

anfört, icke någon saklig motivering för en centralisering av tygförvaltningstjänsten

enligt alternativ I.

Om således huvuddelen av flygförvaltningens materielanskaffning enligt

flygledningens mening erbjöd sådana speciella problem att en för hela

försvaret centraliserad tygförvaltningstjänst icke var praktiskt genomförbar

förekom dock materiel, som till sin art och användning var lämpad för

gemensam anskaffning med övriga försvarsgrenar. Det system med huvudförvaltning

för projektering och anskaffning av denna materiel som utredningen

föreslagit fann flygledningen vara i princip riktigt i vad avsåg ett

samgående mellan försvarsgrenarna vid materielens anskaffning. Projektering

och utveckling av ny materiel måste dock förbehållas respektive

försvarsgren så att av utvecklingen betingade förändringar i de taktiska

kraven kunde bli tillgodosedda. Den väsentligaste förutsättningen för tilllämpning

av systemet med huvudförvaltning syntes enligt flygledningens

uppfattning vara att systemet begränsades till anskaffning av sådan

materiel för vilken utförandet och den taktiska användningen var densamma.

Ställningstagandet till vilken materiel, som var av sådan karaktär

att den lämpade sig för gemensam anskaffning i den ena eller andra försvarsgrenens

regi, borde ske genom sucessiva överenskommelser försvarsgrensförvaltningarna

emellan och icke genom direktiv från ett helt sidoordnat

organ (försvarets industriplanering) på sätt som förvaltningsutredningen

föreslagit. Det var flygledningens uppfattning att man endast

genom ett förtroendefullt samarbete kunde nå de fördelar man härmed

åsyftade. Att ett dylikt på gemensamt förtroende uppbyggt samarbete kunde

åstadkommas när förutsättningarna härför fanns bestyrktes av det redan

åstadkomna frivilliga samgåendet mellan försvarsgrenarna med avseende

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 109.

på anskaffning av viss materiel. Kärnpunkten härvid var att den materiel,

som anskaffades verkligen var likartad så att ett samgående gav en reell

vinst och icke ledde till att den ena försvarsgrenens speciella behov blev

eftersatta enbart på grund av en strävan att standardisera där förutsättningarna

härför saknades.

Beträffande de övriga funktioner, som enligt utredningens förslag skulle

omhänderhas av försvarets industriplanering, anförde flygledningen i huvudsak

följande.

Krigsindustriplaneringen borde helt ombesörjas av den i fred anskaffande

myndigheten med — såsom för närvarande — försvarsstabens

kvartermästaravdelning såsom sammanhållande instans och såsom överbefälhavarens

kontaktorgan med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Utredningens förslag, att souschefen för försvarets industriplanering

skulle tillse, att de centrala förvaltningarnas inköpsverksamhet bedrevs

efter ekonomiska grunder, fann flygledningen icke lämpligt med hänsyn,

bl. a., till de konsekvenser en sådan anordning måste få med avseende på

försvarsgrensförvaltningarnas ställning gentemot leverantörerna. Dessa

måste bibringas den uppfattningen, att förvaltningscheferna i ekonomiska

frågor icke åtnjöt myndigheternas odelade förtroende.

Standardiseringsfrågorna inom försvaret borde enligt flygledningens

mening kunna lösas inom ramen för den redan befintliga försvarets

standardiseringsdelegation, vilken dock borde kompletteras med ett sekretariat,

lämpligen förlagt till en av försvarsgrensförvaltningarna. Grunden

för en systematisk standardiseringsverksamhet förutsatte en klassificering

av all försvarets materiel som underlag för en inventering och för uppgörande

av en typstandard. Flygledningen erinrade om att flygförvaltningen

utarbetat en egen materielkod, vilken även låg till grund för det

klassificeringsarbete, som bedrevs inom armén och marinen. Det intima

samarbete, som i denna fråga inletts mellan de tre försvarsgrenarna, utgjorde

ett exmepel på, hur dylika gemensamma frågor bäst fick sin praktiska

lösning genom samverkan mellan de aktivt berörda parterna.

Frågor berörande kontrollmetodiken syntes även kunna lösas enligt

samarbetslinjen genom tillsättande av en kontrolldelegation. Fn möjlig

lösning syntes även vara att hänskjuta härmed sammanhängande frågor

till försvarets fabriksstyrelse, som genom sin egen verksamhet hade de

praktiska förutsättningarna för handhavande av kontrollmetodikens utveckling.

Patentfrågorna borde anförtros ett mindre organ, som borde kunna anslutas

till någon av försvarsgrensförvaltningarna, lämpligen den, som

hade det största antalet patentärenden.

Ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratrium borde, såsom utredningen

föreslagit, tillskapas men borde i administrativt hänseende knytas

till försvarets forskningsanstalt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielverket gjorde i sitt yttrande gällande, att utredningen

genom att bygga på den förutsättningen, att krigsmaterielverkets verksamhet

i allt väsentligt skulle återföras till försvarsgrensförvaltningarna

och verket upphöra, gått vid sidan av givna direktiv. Utredningen hade

därvid icke undersökt eller redovisat, i vad mån 1943 års organisation

med krigsmaterielverket såsom centralt upphandlingsorgan varit eller

kunde göras ändamålsenligt. Verket hade under senare år varit väl medvetet

om att vissa förbättringar skulle kunna genomföras med avseende

å verkets organisation. Några mera omfattande åtgärder härför hade

dock med hänsyn till den pågående utredningen och de för denna lämnade

direktiven icke lämpligen kunnat vidtas.

Beträffande utredningens synpunkter på förvaltningsorganisationens

anpassning efter krigsmaterielutvecklingen hävdade krigsmaterielverket,

bl. a., att det var olämpligt att, såsom utredningen förordat, konstruktören

(sakorganet) kontrollerade serietillverkningen av sina egna konstruktioner.

Vad som främst behövdes vid serietillverkning var produktionsteknisk

expertis. En konstruktör var nämligen sällan verkstadstekniker

och det var icke ändamålsenligt att låta serietillverkning dirigeras

och kontrolleras av konstruktörer. Därtill kom, att, om så skedde, det

var tänkbart, att fel beroende på konstruktionssvagheter icke tillräckligt

energiskt påtalades.

Vad utredningen uttalat rörande det direkta samarbetet mellan konstruktör

och tillverkare, ansåg krigsmaterielverket allenast gälla tillverkning

i mindre omfattning av viss försöksmateriel el. dyl. När serie- eller

masstillverkning ingångsattes i full utsträckning, skulle tillverkningsunderlaget

vara praktiskt taget färdigställt. Det kunde icke vara ändamålsenligt

att tillhandahålla ett sådant ofullständigt eller bristfälligt underlag

för serie- och masstillverkning, som under tillverkningens gång måste i

större omfattning ändras eller kompletteras. Tyvärr hade detta dock skett

alltför ofta under den tid krigsmaterielverket haft att ombesörja massanskaffningen.

Utredningens uppfattning att förvaltningsorganisationen måste vara

sådan, att den krävde minsta antal specialister, samt även sådan, att

specialisterna så långt sig göra lät fick odelat ägna sig åt sina specialiteter

biträddes av krigsmaterielverket. Verket framhöll, att 1943 års förvaltningsorganisation

också var uppbyggd på denna princip, nämligen att om

möjbgt var och en av försvarets verk borde vara företrädare för en specialitet,

så t. ex. försvarets civilförvaltning å kassa och räkenskapsväsendet,

fortifikationsförvaltningen å byggnad och underhåll etc. Krigsmaterielverket

skulle i likhet härmed vara specialist på upphandling och de därmed

sammanhängande frågorna. Det syntes krigsmaterielverket ologiskt

att samtidigt som utredningen ville tillskapa ytterligare ett specialistorgan,

försvarets industriplanering, utredningen föreslog indragningen av

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ett sådant, krigsmaterielverket, vars arbetsuppgifter, upphandling, skulle

uppdelas på ett flertal myndigheter. Lämpligt hade i stället varit att söka

från övriga förvaltningsmyndigheter utrensa sådant arbete, som i förhållande

till krigsmaterielverkets specialitet utgjorde dubbelarbete. Det hade

vid bedömande av denna fråga varit värdefullt, om utredningen till belysning

av detta spörsmål utrett och redovisat motsvarande förhållanden

i främmande länder med större erfarenhet på området än som kunde förvärvas

vid studium av svenska förhållanden. I England t. ex. fanns ett

särskilt organ för, bl. a., konstruktion och upphandling av krigsmateriel.

Efter vissa övergångssvårigheter hade erfarenheterna därstädes visat att

sagda organisation varit till stor fördel. Krigserfarenheterna under senaste

världskrig ledde för övrigt till en än starkare centralisering av materielanskaffningen

i England efter detta krigs slut.

Krigsmaterielverket medgav, att den gällande organisationen ur ansvarssynpunkt

icke var fullt tillfredsställande, men det var enligt verkets mening

ingalunda svårt att genom viss justering av gränsdragningen mellan

verkets och förvaltningarnas arbetsuppgifter få ansvarsfrågan löst. I en

reviderad organisation borde verket icke såsom sådant ha befattning med

granskning av förvaltningarnas i samband med materielanskaffningen

tillhandahållna tillverkningsunderlag. Förvaltningarna borde ha det odelade

ansvaret härför. Härigenom skulle svårigheterna att utpeka vem som

var skyldig till ej blott konstruktionsfel utan även materielfel och leveransförseningar

elimineras. Felen borde nämligen alltid kunna hänföras till

antingen tillverkningsunderlaget eller till tillverkningen såsom sådan eller

eventuellt till bägge dessa sålunda avgränsade ansvarsområden, i vilket

senare fall ävenledes en gränsdragning i fråga om ansvaret var möjlig. Den

produktionstekniska granskningen av underlaget borde insättas på ett

tidigt stadium, sålunda innan tillverkningsunderlaget var fastställt. I och

med att detta i fastställt skick överlämnades till verket för tillverkning

borde den uppdragsgivande förvaltningen ha ansvaret för alla fel och förseningar

som uppstod på grund av underlagets ofullständighet eller eventuella

felaktigheter under det verket borde ha ansvar för tillverkningsfel

och leveransförseningar.

Beträffande den kritik, som riktats mot krigsmaterielverket, erinrade

verket, att den av utredningen åberopade, genom statens sakrevision verkställda

undersökningen bl. a. utvisat att en sådan grad av fullkomlighet,

som syntes vara, särskilt från tygavdelningens sida, förutsatt och fordrad

för krigsmaterielverkets del i dess verksamhetsutövning, utan tvivel ej

heller syntes ha kunnat uppnås för tygavdelningens egen del, om avdelningen

haft att själv svara för såväl konstruktioner och leveransbestämmelser

in. m. å ena, som anskaffningen av materielen med allt vad

därmed sammanhörde, å andra sidan. Man mötte nog vid eu jämförelse

härvidlag egentligen endast den skillnaden, att kritiken från de leveran
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

serna mottagande militära förvaltningsorganen över fel och brister hos

leveranserna hållits mera intern, om allt vilat hos och berott på arméförvaltningens

tygavdelning. Det var ingen hemlighet, hade undersökningen

konstaterat, att även de militära i sammanhanget berörda organen — tygavdelningen

och intendenturavdelningen — haft att anteckna flera misslyckanden

och missräkningar i sin anskaffningsverksamhet.

Utredningens påstående därom, att det förekommit, att krigsmaterielverket

vid granskningen av det tekniska underlaget för materielanskaffningen

företagit justeringar i av vederbörande försvarsgrensförvaltning

gjorda konstruktioner utan att samråd ägt rum med förvaltningen i fråga,

vilket stundom lett till att materielen icke funktionerat på sätt som avsetts,

syntes enligt krigsmaterielverkets mening till stor del bero på missförstånd,

sannolikt till följd av att utredningens arbetande organ förskaffat

sig otillräckliga eller ensidiga informationer. Därest i enstaka fall

ändringar i det tekniska underlaget gjorts utan att samråd därvid förekommit

med vederbörande försvarsgrensförvaltning, hade detta skett i

strid mot fastställd arbetsordning och gällande föreskrifter. Varje ändring

av det tekniska underlaget, som av den ena eller andra orsaken var erforderlig,

skulle nämligen omedelbart underställas vederbörande beställare

för godkännande. I allmänhet hade det varit så, att omarbetning av

det tekniska underlaget visat sig vara nödvändig för att möjliggöra en

rationell fabriksmässig tillverkning. Men när omarbetning företagits av

verket, hade den också godkänts av vederbörande beställare.

I fråga om de påtalade bristerna i kontrollförfarandet framhöll krigsmaterielverket,

att ett anskaffningsärende omfattade icke blott själva

affärsuppgörelsen utan alla tempon i anskaffningen till dess godkänd vara

levererats. Det blev ohållbart icke minst för säljaren om en myndighet

skötte vissa tempon i upphandlingen och annan eller andra myndigheter

övriga tempon i samma upphandling, då alla de olika delarna av upphandlingen

grep in i varandra och borde avgöras av samma organ. Skulle

exempelvis ett centralt anskaffningsorgan blott ombesörja inköpet för

försvarsgrensförvaltningarnas räkning men dessa själva — vilket redan

nu i viss omfattning skedde — utöva kontrollen under tiden varan tillverkades,

ledde detta till att en och samma tillverkare kunde få med icke

mindre än tre andra myndigheter att göra beträffande kontrollen av samma

tillverkningsobjekt. De olika förvaltningarnas bedömanden i kontrollfrågor

var icke heller alltid detsamma. Det kunde mycket väl inträffa

och hade också inträffat, att vad en förvaltning godkänt underkänts av

en annan förvaltning, trots att det rört sig om identiskt lika materiel.

Detta måste te sig egendomligt åtminstone för tillverkaren. Anskaffning

och kontroll hörde ihop och måste ligga hos samma organ. Att såsom i

diskussionen om verkets bestånd framhållits dessa uppgifter eventuellt

skulle kunna skiljas från varandra ansåg verket uteslutet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:is proposition nr 109-

Vad kontrollens bedrivande angick, erinrade krigsmaterielverket, att

kontrollen i allmänhet skedde enligt av respektive beställande myndighet

i detalj fastställda föreskrifter. Erfordrades avsteg från eller uppmjukning

av kontrollbestämmelserna, vilka tillhörde tillverkningsunderlaget,

inhämtades vederbörande förvaltnings godkännande härtill. De till krigsmaterielverket

överlämnade anskaffningsuppdrag, som hänförde sig till

tygmateriel, åtföljdes i regel av tekniska bestämmelser för tillverkning och

kontroll eller hänvisade till tidigare överlämnade dylika. Sedan dessa bestämmelser

granskats ur tillverkningsteknisk synpunkt ehuru endast

ytligt på grund av brådskan att få tillverkning i gång och eventuella

ändringar verkställts efter samråd med den beställande förvaltningens

sakorgan, överlämnades de för beställningens utläggande och för kontrollens

planläggande och verkställande.

I enlighet med krigsmaterielverkets instruktion utövades kontrollen i

allmänhet av verkets kontrollpersonal. För skjutprov och liknande slutprov

samt i de fall verket saknade sakkunnig kontrollpersonal i erforderlig

utsträckning, beställdes kontrollen hos förvaltningarna underställda

organ eller rekvirerades biträde från dem. Detta sistnämnda förfaringssätt

användes t. ex. vid besiktning av elektronrör och vid köp av teleteknisk

materiel och fordon från utlandet.

Därest materielen vid kontrollen befanns tillverkad i enlighet med de

av vederbörande förvaltning utarbetade kontrollbestämmelserna, godkändes

materielen av krigsmaterielverket. I annat fall underställdes frågan om

godkännandet det beställande organet. Under hela kontrollen skedde ett

intimt samarbete med vederbörande förvaltning, varvid även i vissa fall

representant från densamma vid förekommande behov besökte tillverkaren

tillsammans med representant för verket.

Ett visst dubbelarbete hade dock därvid förekommit i det att frågan om

godkännande av en tveksam leverans icke hos vederbörande förvaltning

behandlats av dess sakorgan utan av eller i samråd med dess kontrollbyrå.

Ett sådant förfaringssätt måste anses sakligt felaktigt och därjämte direkt

stridande mot av Kungl. Maj :t fastställda instruktioner. Då verket verkställde

kontroll, utfördes den av sakkunnig personal under tjänstemannaansvar

med samma kompetens som förvaltningarnas egen kontrollpersonal,

varför en överkontroll genom vederbörande förvaltnings kontrollkontor

var obefogad.

Huruvida anledning till den av utredningen påtalade bristande kontakten

mellan projekterande organ å ena sidan samt anskaffande organ

och industrier å andra sidan blev undanröjd genom det av utredningen

förordade förslaget kunde enligt krigsmaterielverkets mening starkt sättas

i fråga. Möjligheten för den projekterande specialisten att upprätthålla

kontakt med den materiellevererande industrien syntes i stort sett vara likvärdig

vid nuvarande organisation och vid en organisation enligt alternativ

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

II. I ena fallet var förmedlaren av kontakten ett nära lierat verk (krigsmaterielverket),

i andra fallet var det en sidoordnad byrå inom ett stort

verk. Den avgörande punkten var i båda fallen viljan till samarbete.

Krigsmaterielverket påpekade, att utredningens förslag till organisation

av tygförvaltningstjänsten innebar en principiell avvikelse från nuvarande

ordning bl. a. såtillvida, som varje försvarsgrensförvaltning icke

längre själv skulle konstruera och utprova all materiel med hänsyn till

de speciella funktionskrav som måste tillgodoses för tjänsten vid försvarsgrenen.

För detta ändamål hade man hittills från militärt håll ansett det

ofrånkomligt, att vederbörande försvarsgrensförvaltning — bl. a. med

hänsyn till försvarsgrenschefens ansvar — själv konstruerade och utprovade

materielen. Varje försvarsgrens speciella krav beträffande prestanda

å sådan materiel, som var av samma slag eller likartad vid två eller

tre försvarsgrenar, tillgodosågs för närvarande ofta genom att några få

detaljer i materielen gavs ett speciellt utförande, medan övriga detaljer

utfördes identiskt lika. Detta innebar med gällande ordning ur organisatorisk

synpunkt icke något problem eller borde icke innebära något problem,

enär varje förvaltnings särskilda krav på materielen framgick av de

tillverkningsunderlag, som krigsmaterielverket erhöll från förvaltningarna.

Annorlunda skulle det bli, om skiljaktigheter i vissa prestandakrav hos

likartad materiel skulle leda därtill, att sådan materiel blev anskaffad vid

varje förvaltning, varvid anskaffningen av de identiskt lika detaljerna

svårligen kunde samordnas.

I fråga om de arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle

ankomma på försvarets industriplanering, framhöll krigsmaterielverket, att

industriplaneringen blott berörde sådan materiel som då anskaffades centralt,

d. v. s. av krigsmaterielverket. Även om man hade den uppfattningen,

att försvarsgrensförvaltningarna borde omhänderha den anskaffning som

ombesörjdes av krigsmaterielverket, borde man ändock enligt verkets mening

överväga, om icke anskaffningen likväl borde ske centralt av samma

organ, som hade att handlägga industriplaneringen. Risken förefanns nämligen

för att denna mycket betydelsefulla planering blev, om den skildes

från anskaffningen, mer eller mindre verklighetsfrämmande. Det syntes

vara en allmän uppfattning bland dem inom och utom försvaret, som

haft med anskaffning och industriplanering att göra, att en effektiv industriplanering

blott kunde åstadkommas i intim samverkan med motsvarande

normala materielanskaffning, d. v. s. anskaffning under fredstid.

Krigsmaterielverket hade för sin del utgått ifrån att i enlighet med de

för utredningen givna direktiven någon större omorganisation av den centrala

försvarsförvaltningen icke kom att äga rum. En genomgripande

organisationsändring under rådande förhållanden syntes krigsmaterielverket

framstå såsom oförsvarbar. Härtill kom, att några verkliga förslag

till hur övergången från den nuvarande organisationen till den av ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

redningen föreslagna skulle äga rum icke avgetts av utredningen. Verket

ansåg, att den mest effektiva förvaltningsorganisationen utgjordes av en

för de tre försvarsgrenarna gemensam teknisk-ekonomisk organisation

liknande »Ministry of Supply» i England. För verket framstod en sådan

organisation som den enda rätta och verket var övertygat om att frågan om

försvarets tekniska och ekonomiska ledning först skulle slutligt lösas då

ett gemensamt administrativt verk inrättades. Av detta skäl var det synnerligen

oklokt att rasera den grund som redan var lagd härför genom att

avskaffa krigsmaterielverket. Verket ansåg sig sålunda ej böra uttala sig

om organisationen av det föreslagna försvarets industriplanering och

ej heller detta föreslagna verks förbindelser med de övriga centrala förvaltningsmyndigheterna.

I stället avgav verket förslag om huru med i

huvudsak bibehållen förvaltningsorganisation krigsmaterielverket borde

vara organiserat och vilka arbetsuppgifter som borde tillkomma detta.

Försvarets forskningsanstalt ansåg, att en utbyggnad av försvarsstaben

med ett centralt organ, dit vetenskapsmän, tekniker och industrimän

samt eventuellt även politiker knöts för en kontinuerlig analys av hur våra

försvarsresurser med hänsyn till möjliga krigsfall borde imiktas, kunde

bli av stort värde. Ett sådant organs arbetsuppgifter och organisation

borde dock närmare utredas. Värdefulla erfarenheter för den fortsatta

utredningen skulle enligt anstaltens mening säkerligen kunna vinnas om

ett provisoriskt organ kunde skapas snarast möjligt för upptagandet av

aktuella delproblem.

Även om utredningens förslag av olika skäl ej kunde i detalj genomföras,

syntes partiella reformer i utredningens anda med framförallt en

vidgad möjlighet att utan allt för manga mellaninstanser koncentiera

tekniska arbetsuppgifter på tekniskt högt kvalificerad personal böra utföras.

Inrättandet av ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt laboratorium

i lokal anslutning till anstaltens avdelning 3 tillstyrktes av anstalten.

Organisationen borde genomföras, sa snart byggnadssituationen det medgav.

I forskningsanstaltens förslag till nybyggnad för dess avdelning 3 hade

också ingått såsom ett väsentligt led att försvarsgrensförvaltningarnas

telelaborationer, oberoende av om de var självständiga eller tillhörde en

annan organisation, skulle beredas utrymme i direkt anslutning till avdelningens

lokaler.

Den av utredningen föreslagna inre organisationen av det teletekniska

laboratoriet syntes dock i åtskilliga avseenden ej lämplig. Ej heller kunde

utredningens förslag att ankyta laboratoriet till försvarets industriplanering

tillstyrkas av forskningsanstalten. Enda sambandet mellan industriplaneringen

och laboratoriet var att ett visst samarbete borde ske beträffande

standardiseringsverksamheten. Däremot hade laboratoriet många

anknytningspunkter med anstaltens avdelning 3 och åtskilliga av labora
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. May.ts proposition nr 109.

toriets funktioner skulle säkerligen mer rationellt kunna utföras av befintliga

organ vid nämnda avdelning efter vissa utvidgningar av dessa.

Forskningsanstalten fann att en sådan anknytning till anstalten skulle

gagna den teletekniska försvarsforskningen i sin helhet, allrahelst som

den erforderliga organisationen i stort sett redan fanns och blott tarvade

en måttlig utökning. Oaktat detta skulle medföra en viss belastning för

anstalten, föreslog anstalten att det teletekniska laboratoriet organiserades

och upprättades i nära anslutning till anstaltens avdelning 3.

Om detta förslag skulle vinna beaktande, var forskningsanstalten villig

att framlägga ett detaljerat förslag, som redan utarbetats, och i övrigt att

medverka till den ändamålsenligaste utformningen av ifrågavarande

laboratorium.

Statskontoret föreslog, att med avseende å tygförvaltningstjänsten i dåvarande

läge endast sådana av behovet påkallade jämkningar skulle

vidtas i den bestående organisationen, som kunde ske utan att rådande

principer för förvaltningsorganisationens utformning rubbades, men att

vid lämplig tidpunkt utredning skulle komma till stånd rörande möjligheterna

att erhålla en från försvarsgrensindelningen fristående tygförvaltningstjänst.

Statens sakrevision ansåg, att krigsmaterielverket intog en nyckelställning

då det gällde utformningen av den centrala tygmaterielförvaltningen.

Under sin granskningsverksamhet hade sakrevisionen i olika sammanhang,

bl. a. vid undersökningar av anskaffningen genom krigsmaterielverkets

försorg av krigsmateriel för såväl arméns som flygvapnets räkning, i likhet

med utredningen kunnat konstatera brister i nuvarande ordning. Man

kunde enligt sakrevisionens mening ej frigöra sig från intrycket att

orsaken till dessa brister i viss utsträckning torde kunna tillskrivas ett

på rent psykologiska skäl grundat mindre gott samarbete mellan verket

och försvarsgrensförvaltningarna. Det ville emellertid synas, som om

under de allra senaste åren en markerad förbättring i sistnämnda avseende

gjort sig märkbar. Sakrevisionen delade dock — med denna reservation

— utredningens uppfattning, att huvudorsaken till de påtalade svagheterna

\ar att söka i organisationen. För att åvägabringa en bättre ordning måste

man tänka sig en viss omorganisation. Hur långt man därvid skulle eller

behövde gå var en omdömesfråga.

Rent allmänt sett syntes det utrikespolitiska läget och det i samband

därmed stående intensifierade arbetet på försvarets uppbyggnad och utveckling

påkalla en viss varsamhet beträffande mera väsentliga omläggningar

inom försvaret, icke minst i dess centrala förvaltning. Redan med

hänsyn härtill var ett förslag, som bl. a. syftade till avskaffande av det

så sent som år 1943 tillskapade krigsmaterielverket och till uppdelning

å andra myndigheter av för försvarets effektiva upprustning helt avgörande

uppgifter, ägnat att inge starka betänkligheter. För att man i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

dagens läge skulle våga påta sig risken av en sådan genomgripande omorganisation

måste enligt sakrevisionens mening påvisas mycket allvarliga

olägenheter av den bestående ordningen och därjämte förebringas övertygande

skäl för att man funnit vägar att undanröja dessa olägenheter utan

att samtidigt andra nya sådana uppkom. Det ville synas sakrevisionen,

som om dessa förutsättningar icke var för handen i detta fall.

Verksamheten för planering av krigsmaterielför sörj ningen under beredskap

och krig var en angelägenhet, som sakrevisionen i likhet med utredningen

fann alltjämt böra handhas centralt av ett för hela försvaret gemensamt

organ. Emellertid syntes krigsindustriplaneringen icke kunna bli

fullt effektiv med mindre den kunde äga rum i intimt samarbete med

anskaffningen av krigsmateriel redan i fredstid.

Enligt sakrevisionens mening var det ytterst tveksamt, om föi svarets

industriplanering med den direktivrätt beträffande utläggning av provbeställningar,

som utredningen föreslagit, i fredstid verkligen skulle kunna

få den intima kännedom om tillverkarnas aktuella resurser och produktionsmöjligheter,

vilken de anskaffande myndigheterna erhöll vid sin

direkta kontakt med tillverkarna och som måste vara av väsentlig vikt

för planläggningsarbetet. Härtill kom att det var av avgörande betydelse

för industrins leveranskapacitet under krig att sa rnanga som möjligt av

fabrikerna haft tillfälle att i fred fullgöra leveranser — helt eller i detaljer

—- för försvarets räkning. Detta mål, vartill planeringen ytterst syftade,

kunde enligt sakrevisionens mening icke nås, om den i fred planerande

myndigheten icke hade det direkta bestämmandet över anskaffningen. Förfogade

denna myndighet över de för en beställning erforderliga medlen,

hade den ock möjlighet att få sina planeringssynpunkter för krigstillverkningen

tillgodosedda på ett helt annat sätt, än om andra myndigheter utlade

beställningarna. Det var även ett intresse för industrin att ha endast

en myndighet med vilken den kunde diskutera saväl beställnings- som

krigstillverkningsfrågor. Om försvarets industriplanering över huvud skulle

få något inflytande och dess krigsindustriplanerande verksamhet någon

effekt av verkligt praktiskt värde, måste verket därför äga möjlighet att

själv beställa i fred och bära ansvaret för gjorda beställningar. Det kunde

icke vara tillfyllest för en rationell och verklighetsbetonad planering att

såsom utredningen tänkt sig låta denna bygga på från förvaltningarna

insänt skriftligt material i form av kopior på av dem gjorda beställningar.

Sakrevisionen erinrade om att statens krisrevision i remissyttrande över

1941 års militära förvaltningsutrednings förslag, som låg till grund för

krigsmatericlverkets tillkomst, med styrka betonat, att det enligt kiisievisionens

mening var en given förutsättning för att verket skulle kunna

genomföra arbetet med krigsindustriplaneringen att även krigsmaterielanskaffningen

huvudsakligen förlädes till detta verk och att undantag

från denna huvudregel borde ifrågakomma blott då vägande militära skäl

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

kunde åberopas härför. Även sakrevisionen var av den åsikten, att anskaffning

och planering i princip icke horde skiljas åt. Redan av detta skäl ansåg

sig sakrevisionen icke kunna tillstyrka, att anskaffningsverksamheten

helt överfördes på de militära förvaltningarna.

Emot ett sadant överförande talade emellertid enligt sakrevisionens uppfattning

ytterligare ett viktigt skäl. De intressemotsättningar, som kommit

till uttryck mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna,

kunde i viss mån tillskrivas den motvikt krigsmaterielverket representerade,

då det gällde att gentemot de rent tekniska och militära önskemålen

göra ekonomiskt affärsmässiga synpunkter gällande på krigsmaterielanskaffningen.

De ekonomiska fördelar, som vunnits genom denna

motvikt, var icke möjliga att direkt ange, men man vågade utan vidare

påstå att de måste vara betydande.

Om man med dessa utgångspunkter förutsatte, att anskaffningsverksamheten

såsom hittills i princip skulle åvila krigsmaterielverket, borde

emellertid samtidigt klarhet skapas i fråga om vilka inköpsuppdrag, som

i de enskilda fallen verkligen skulle tillkomma detta ämbetsverk. En revidering

av gällande bestämmelser härutinnan syntes påkallad för att man

skulle erhalla klara linjer och i fortsättningen undgå sådana av sakrevisionen

uppmärksammade fall där en försvarsgren själv verkställt anskaffningen

av ett visst materielslag och staten gått miste om de betydligt gynnsammare

villkor, som krigsmaterielverket eljest lyckats ernå vid sin upphandling

av samma materielslag för en annan försvarsgrens räkning.

Beträffande utredningens förslag att inom försvarets industriplanering

inrätta ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt laboratorium

höll sakrevisionen för sin del före, att laboratoriet borde ingå i försvarets

forskningsanstalt, och ville särskilt understryka det principiellt oriktiga

i att — såsom fallet blev enligt förslaget — organisatoriskt sammanföra

forskningsverksamhet och därav icke betingade administrativa uppgifter

i ett och samma ämbetsverk. Frågan syntes böra närmare omprövas.

Slutligen ansåg sakrevisionen i fråga om försvarets industriplanering,

att principiella betänkligheter mötte mot utredningens förslag, att chefskapet

för denna centrala förvaltningsmyndighet skulle utövas av överbefälhavaren.

De erfarenheter sakrevisionen vunnit under sin granskningsverksamhet

inom tygområdet var av den art, att sakrevisionen ansåg sig kunna instämma

i utredningens uppfattning, att en av de mest väsentliga svagheterna

i den nuvarande ordningen var att söka i det förhållandet, att icke

hela arbetet med framskaffandet av det tekniska underlaget för anskaffning

av krigsmateriel var samlat i en hand, utan att projektering, konstruktion

och försöksverksamhet låg hos militärförvaltningarna, medan

granskningen av det tekniska underlaget för att få detta på bästa sätt

anpassat efter masstillverkningens krav ankom på krigsmaterielverket.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

Sakrevisionen hade för sin del funnit, att krigsmaterielverkets nuvarande

uppgifter i fråga om produktionsteknisk granskning och leveranskontroll

borde överföras å militärförvaltningarna, som skulle få det fulla

ansvaret härför. Enligt sakrevisionens mening borde förefintliga brister

i den nuvarande organisationen kunna avhjälpas genom dessa i förhållande

till utredningens förslag mera begränsade åtgärder. Vidare syntes den av

sakrevisionen tänkta omorganisationen mycket väl kunna förenas med

den uppläggning, som utredningen förordat för tygmaterieltjänstens utövande

i tekniskt avseende, en uppläggning, som sakrevisionen fann sig i

princip med tillfredsställelse kunna acceptera.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap kunde med hänsyn till

de av utredningen påtalade och även av nämnden konstaterade olägenheterna,

som var förknippade med den nuvarande organisationen när det

gällde inköp av tygmateriel, och med anslutning jämväl till de synpunkter

utredningen i övrigt anfört beträffande krigsmaterielverkets anskaffningsuppgifter

etc., i princip förorda att verkets uppgifter överfördes på andra

organ. I rådande internationella läge syntes det dock icke vara lämpligt att

vidta alltför genomgripande förändringar i organisatoriskt hänseende.

Riksnämnden föreslog därför, att inköpsverksamheten beträffande tekniskt

komplicerad materiel successivt överflyttades från krigsmaterielverket

till försvarsgrensförvaltningarna. Anskaffning av materiel av masseller

standardkaraktär syntes däremot, i den utsträckning överfälhavaren

efter försvarsgrensförvaltningarnas hörande fann lämpligt, tills vidare

kunna ske genom krigsmaterielverkets försorg.

Den organisatoriska utformning av det nya ämbetsverket, föis\ arets

industriplanering, under överbefälhavarens chefskap, som utredningen förordat,

var enligt riksnämndens mening icke tillfredsställande. Vad först

angick planeringsverksamheten ville riksnämnden framhålla, att erfarenheterna

av det planeringsarbete som genomförts och pågick inom nämnden

klart gett vid handen, att krigsindustriplaneringen icke lämpligen

borde handläggas under sådana former som utredningen förutsatt. En

planläggning av denna art kunde nämligen i regel icke bli effektiv med

mindre än att såväl detaljplanering som anskaffning omhänderhades av

samma myndighet. Härigenom skulle också nu förekommande dubbelarbete

kunna avsevärt reduceras. För att överbefälhavaren skulle kunna tillförsäkras

erforderligt inflytande på och kontinuerlig överblick över den

planläggning som skedde i fråga om krigsmaterielförsörjningen, borde

hithörande frågor handläggas inom försvarsstaben, vars kvartermästaravdelning

för ändamålet borde förstärkas med viss expertis. Denna avdelning

borde inför överbefälhavaren föredra dels typfrågor av beskaffenhet

att böra underställas dennes prövning, dels förekommande frågor om

förtursrätt och dels ärenden angående avvägning av olika militära behov

som framkom under planläggningsverksamheten och vilka var av den prin
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

cipiella betydelse att de påfordrade ett avgörande av överbefälhavaren.

Organet borde därjämte självfallet fortlöpande kunna ge denne en samlad

bild av planeringsarbetet.

Spörsmålet om krigsmaterielförsörjningens planläggning måste emellertid

enligt riksnämndens mening betraktas ur vidare synvinkel. Det militära

försvarets önskemål i fråga om materielleveranser av olika slag

måste nämligen samordnas med de materielbehov av motsvarande art, som

förelåg inom övriga grenar av det totala försvaret. För t. ex. kommunikationsverkens

m. fl. myndigheters del handlades hithörande samordningsfrågor

av riksnämnden, som var det enda centrala ämbetsverk som hade

en samlad överblick över landets materieltillgångar och produktionskapaciteter.

Det var därför naturligt att samordningen även av de militära

önskemålen ägde rum inom riksnämnden.

Den enklaste formen för att tillgodose de militära kraven på förevarande

område borde vara, att den militära planläggningen ävensom sammanställningar

över behov av materiel, arbetskraft etc. i möjligaste mån skedde i

intim kontakt med motsvarande verksamhet inom övriga grenar av det

totala försvaret och under hänsynstagande därjämte till övriga samhällskrav.

Denna samordnande och överblickande uppgift borde ankomma på

riksnämnden även beträffande försvarsgrensförvaltningarnas önskemål.

Det borde sålunda åvila riksnämnden att inom industrin medverka till

att nämnda önskemål tillgodosågs med beaktande av tillgänglig produktionskapacitet,

materialslag etc. De närmare överläggningarna angående

utförande av detaljplanläggning o. s. v. borde däremot äga rum mellan

vederbörande försvarsgrensförvaltning och industrin. På detta sätt åstadkoms

regelmässigt den intima kontakt mellan försvarsgrensförvaltning

och leverantör som för viss materiel med nuvarande organisation i regel

icke ernåddes. Genom att den samordnande planeringen förlädes till riksnämnden,

erhöll man även möjlighet att tillgodogöra sig erfarenheterna

hos den personal som sysslade med motsvarande arbetsuppgifter beträffande

kommunikationsverken och övriga civila materielkrävande myndigheter.

Härigenom kunde sålunda tillgänglig teknisk expertis utnyttjas

rationellare, vartill kom att likartade arbetens fördelning på olika händer

undveks.

De arbetsuppgifter, som i övrigt skulle ankomma på försvarets industriplanering,

syntes riksnämnden utan större svårigheter kunna omhänderhas

av redan nu befintliga organ.

Uppgiften att vara sammanhållande organ för försvarsgrensförvaltningarnas

standardiseringsverksamhet syntes sålunda utan olägenhet

kunna ingrupperas under riksnämnden. Verksamheten syntes i stor utsträckning

böra bedrivas sasom kommittéarbete därvid hänsyn i möjligaste

mån borde tas till industriella och tillverkningstekniska synpunkter. Vid

bedömningen av standardiseringsspörsmål i fråga om modeller och typer,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som ägde samband med vapnens taktiska utformning, borde avgörandet,

när enighet icke kunde uppnås mellan förvaltningarna, hänskjutas till

överbefälhavaren. Dylika ärenden syntes lämpligen kunna handläggas

inom försvarsstabens kvartermästaravdelning, sedan denna förstärkts på

sätt riksnämnden i det föregående förordat.

Försvarets industriplanerings tilltänkta arbetsuppgifter med avseende

å kontrollmetodiken syntes utan större olägenhet kunna ombesörjas av

någon av försvarsgrensförvaltningarna.

De patentärenden, som skulle handläggas inom försvarets industriplanering,

syntes till huvudsaklig del vara av den art att den sakliga behandlingen

därav måste ske med anlitande av tillgänglig teknisk expertis inom

de olika vapengrenarna. De ekonomiska uppgörelser som var förbundna

med patentärendena, syntes också kunna handläggas av vederbörande försvarsgrensförvaltning.

Den speciella sakkunskap pa området som härutöver

kunde erfordras, syntes vid behov från fall till fall kunna tillkallas

av förvaltningarna. Om så ansågs erforderligt kunde ett samordnande organ

tillskapas, förslagsvis i form av en kommitté med företrädare för de olika

förvaltningarna. Inom denna kommitté skulle kunna gemensamt diskuteras

de problem som sammanhängde med patentfrågor och de principiella

riktlinjer som borde följas vid dylika ärendens behandling.

Utredningens förslag om inrättande av ett för försvarsgrenarna gemensamt

teletekniskt laboratorium, anknutet till försvarets industriplanering,

kunde riksnämnden icke biträda. Då försvarets industriplanering avsågs

stå under chefskap av överbefälhavaren, skulle ett realiserande av förslaget

i nyss angiven del innebära, att överbefälhavaren i betänklig grad

belastades med uppgifter, vilka icke borde handläggas av en stabsorganisation.

Ansågs inrättande av det föreslagna laboratoriet vara erforderligt

borde detsamma anknytas till försvarets forskningsanstalt eller till en

förvaltningsmyndighet.

Avgörandet beträffande fördelningen av huvudförvaltningen borde, i

den mån försvarsgrensförvaltningarna ej inbördes kunde enas, träffas av

överbefälhavaren. Detta borde även vara fallet då frågor om förtur till

följd av bristande industriell kapacitet uppkom. Hithörande ärenden borde

liksom nu handläggas av försvarsstabens kvartermästaravdelning.

Statens handels- och industrikommission uttalade att, därest krigsmaterielverket

ansågs böra slopas, det borde sörjas för att de centrala

uppgifter, för vilka verket inrättats, i stället kom att fullgöras av annat

eller andra organ. Tillräckliga skäl syntes likväl icke föreligga att i stället

för krigsmaterielverket inrätta ett nytt stort ämbetsverk med de uppgifter,

som enligt utredningens förslag avsetts för försvarets industriplanering.

De ifrågavarande uppgifterna syntes kunna förläggas till redan befintliga

organ. Det syntes emellertid icke tillrådligt att under den tid av ovisshet

om den utrikespolitiska utvecklingen som rådde ta de olägenheter och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

risker, som var förenade med en mera omfattande reform av den militära

förvaltningen. Detta borde dock ej hindra, att man i avvaktan på en lämpligare

tidpunkt efter hand och eventuellt försöksvis vidtog mindre långtgående

anordningar.

Granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. anslöt sig till

utredningens förslag att patentärenden avseende uppfinningar beträffande

krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar även i fortsättningen

skulle behandlas inom en för försvaret gemensam institution.

Sveriges industriförbund förordade, att man med hänsyn till det dåvarande

internationella läget undvek omorganisationer, som för en längre

tid framåt kunde förutsättas komma att minska effektiviteten av förvaltningsverksamheten,

och i stället i stort sett bibehöll den gällande

organisationen med de ändringar, som kunde erfordras för att i möjligaste

mån avhjälpa förefintliga brister. Med denna utgångspunkt gick förbundet

icke närmare in på utredningens omorganisationsförslag. Ett par

punkter i förslaget upptogs dock till granskning.

Bl. a. uttalade förbundet den uppfattningen, att den föreslagna försvarets

industriplanering skulle komma åt! sakna erforderlig kontakt med

tillverkarna. Den skulle dessutom bli en onödigt komplicerad och fördröjande

organisation mellan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

och försvarsgrensförvaltningarna, vilka måste utföra en väsentlig del

av planeringsarbetet. Därest utredningens organisationsförslag i övrigt

skulle komma att förverkligas, borde därför den föreslagna industriplaneringen

utgå ur organisationen. De planerande uppgifterna syntes kunna

omhändertas av en krigsindustriell grupp inom riksnämnden i nära samverkan

med försvarsgrensförvaltningarna. Industriplaneringens övriga

uppgifter syntes utan större svårigheter kunna omhändertas av andra

redan befintliga myndigheter.

För att råda bot på de av utredningen berörda bristerna beträffande

kontakten mellan konstruktörer och tillverkare samt i fråga om ansvarsfördelningen

vid materielanskaffningen borde den produktionstekniska

granskningen överföras från krigsmaterielverket till förvaltningarna, vilka

sålunda borde helt ombesörja och ansvara för utarbetande av tekniskt

underlag för anskaffning, så att det tekniska underlaget överlämnades

komplett färdigt till krigsmaterielverket. Det var därvid viktigt, att förvaltningarna

kunde förfoga över erforderlig produktionsteknisk expertis.

Detta kunde ske dels genom förvaltningarnas egen ingenjör spersonal, dels

genom kontakt med tillverkarnas eller krigsmaterielverkets experter. Det

var enligt förbundets mening ofrånkomligt, att förvaltningarna hade tillgång

till såväl konstruktörer som produktionstekniker, och förvaltningarnas

ingenjör spersonal måste rekryteras med tanke härpå. Produktionstekniker,

antingen de var anställda i krigsmaterielverket eller i en försvarsgrensförvaltning,

måste ha fortlöpande kontakt med tillverkarna, om

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

de skulle kunna följa med i utvecklingen. Den omständigheten alt svårigheter

särskilt framkommit beträffande den mer komplicerade materielen

tydde på att krigsmaterielverket fått om hand anskaffningsuppgifter, som

verket icke var lämpat att ombesörja. Förbundet ville för sin del förorda,

att området för krigsmaterielverkets anskaffning gjordes till föremål fölen

översyn och att anskaffningen av varor av mer komplicerad natur överlämnades

till vederbörande militära förvaltning.

Ett förhållande, där missnöje försports från industriföretagens sida,

var den långsamhet med vilken krigsmaterielverket understundom fullgjorde

förvaltningarnas framställningar om inköp av viss materiel. Ibland

hade försök pågått länge och industrin fått meddelande från vederbörande

förvaltning att inköp skulle ske. Det kunde därefter gå lång tid innan

krigsmaterielverket tog ställning i ärendet. För att industrin skulle få

möjlighet att på ett rationellt sätt planera in en sådan tillverkning var

det önskvärt, att krigsmaterielverket handlade med större skyndsamhet.

Av vikt var även att någon oklarhet icke vidlådde frågan om leveranskontrollen.

Ansvaret för kontrollen borde ligga på en myndighet, och det

naturliga syntes vara, att den som gjorde inköpet också svarade för kontrollen.

Det dubbelarbete, som utredningen påtalat härvidlag, borde vara

onödigt och möjligt att undvika genom ett intimare samarbete mellan

krigsmaterielverket och förvaltningarna. Skulle oenighet om en vara

kunde godkännas uppstå mellan krigsmaterielverket och en förvaltning,

borde vederbörande tillverkare stå utanför en sådan meningsskiljaktighet

och vara berättigad att anse sin leverans slutförd och att erhålla betalning,

när krigsmaterielverket godkänt leveransen.

Enligt krigsmaterielverkets instruktion skulle vid generaldirektörens

sida som rådgivande organ stå krigsmaterielverkets råd. Rådet skulle ha

att verka för ett effektivt utnyttjande av landets industriella tillgångar i

försvarets tjänst ävensom att lämna råd och biträde i frågor rörande

planeringen av krigsindustrin samt vid krig eller krigsfara jämväl i frågor

rörande principerna för anskaffning av krigsmateriel. Rådet hade aldrig

blivit tillsatt. Enligt förbundets mening hade tanken på att tillskapa en

dylik institution i princip varit riktig och åtgärder borde vidtas för att

föra denna tanke vidare och på denna väg få till stånd ett samarbetsorgan.

För att kunna bli effektivt och kunna sammankallas utan större omgång

borde det icke göras alltför stort. Organet borde innehålla representanter

för försvarsstaben, för försvarsgrensförvaltningarna, för industrin,

för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt givetvis för krigsmaterielverket

självt. Huruvida det borde organiseras som ett råd eller

om det kunde antas nå bättre arbetsresultat i en annan organisationsform

borde närmare övervägas. Inom ett sådant organ borde eventuella

motsättningar förvaltningarna—krigsmaterielverket—producenterna

kunna överbryggas och grunden läggas för ett gott samarbete dessa

4—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

parter emellan till gagn för deras strävanden att förse krigsmakten med

så god utrustning som våra industriella resurser och tillgängliga medel

medgav.

Svenska teknologföreningen ansåg det med hänsyn till det världspolitiska

läget betänkligt att sätta en bestående organisation ur funktion, då

den nya organisationen inom de närmaste åren inte kunde beräknas bli

effektiv. Då det vidare framgick av utredningen att de förhållanden som

utsatts för kritik icke enbart kunde hänföras till organisatoriska brister

utan till stor del berodde på mindre gott samarbete inom och mellan de

arbetande organen och deras personal, syntes det föreningen än mer

naturligt att en omorganisation i enlighet med förslaget under dåvarande

förhållanden icke genomfördes. Den pågående anspänningen av alla i vårt

försvars utbyggande verksamma krafter framtvingade ett bättre och effektivare

samarbete. Nya vägar borde därvid kunna finnas för att inom den

bestående organisationsrainen nå det väsentliga av utredningsförslagets

syfte. Det syntes föreningen vara en nödvändighet att den sakkunskap i

tekniska frågor som fanns samlad inom försvarsgrensförvaltningarna till

fullo utnyttjades och att krigsmaterielverkets resurser, redan hårt ansträngda,

koncentrerades på sådan materiel för vars handläggande verkets

organisation uppbyggts. Sålunda borde verket till dess en eventuell omorganisation

företogs endast handlägga inköp av standardiserad och till

sin beskaffenhet fullständigt definierad materiel, under det att tekniskt

komplicerad utrustning och sådan materiel, som var stadd i utveckling,

omhändertogs av respektive försvarsgrensförvaltningar, vilka redan förfogade

över den tekniska sakkunskap, som krävdes för bedömande av

materielens lämplighet. Därvid borde det av utredningen föreslagna förfarandet,

där en förvaltning handlade anskaffning av samma materiel

även för övriga förvaltningars räkning, utnyttjas. När den världspolitiskt

lugnare tid kom, då omorganisationsfrågan åter kunde tas upp, var det

föreningens övertygelse, att de under tiden vunna erfarenheterna och vidtagna

förändringarna skapat helt andra förutsättningar för frågornas

bedömande än vid den tidpunkt då förvaltningsutredningens betänkande

avgavs.

Ingenjör svetenskapsakademien, vetenskapsakademien, universitetskanslern,

överstyrelsen för de tekniska högskolorna, svenska nationalföreningen

för fysik samt atomkommittén har, såsom förut nämnts, haft att jdtra sig

allenast beträffande vad utredningen anfört rörande dirigeringen av krigsmaterielutvecklingen

i vårt land. Institutionerna ifråga tillstyrkte samtliga

utredningens förslag om inrättande av ett organ för operativ och taktisk

analys. I allmänhet framhölls emellertid, att frågan borde ytterligare utredas

och ett mera konkret förslag utformas innan slutlig ställning till

spörsmålet kunde tas.

Av övriga myndigheter och organisationer, som uttalat sig rörande

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Iiungl. Maj:ts proposition nr 109.

organisationen av tygförvaltningstjänsten, förordade försvarets civilförvaltning,

statens organisationsnämnd och civilmilitåra tjänstemannaförbundet,

att det av utredningen framlagda alternativet II lades till grund för förvaltningens

ordnande på ifrågavarande område. Försvarets civila tjänstcmannaförbund

anslöt sig till utredningens uppfattning, att den centrala

tygmaterielförvaltningen alltjämt borde vara försvarsgrensvis organiserad

men ansåg, att huvudförvaltningsprincipen icke var praktiskt genomförbar.

Förbundet förutsatte, att krigsmaterielverket bibehölls. Förutom de

arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag skulle åvila försvarets

industriplanering, borde på krigsmaterielverket ankomma att anskaffa sådan

för två eller flera försvarsgrenar gemensam materiel, vilken var

fullt tekniskt klar och anpassad för serietillverkning, ävensom vissa massartiklar,

t. ex. ammunition.

2. 1953 års utredning m. m.

Såsom närmare framgår av redogörelse under kap. I anmodade jag

genom skrivelse den 30 juli 19o3 överbefälhavaren att efter samrad med

berörda centrala förvaltningsmyndigheter inkomma med dels besked huruvida

de i yttrandet över förvaltningsutredningens betänkande den 29 juni

1951 anförda synpunkterna enligt överbefälhavarens mening alltjämt var

aktuella, dels de synpunkter rörande försvarets centrala förvaltning som

kunde anföras med stöd av erfarenheter vunna efter Kungl. Maj :ts beslut

den 28 september 1951 med vissa föreskrifter beträffande försvarets centrala

förvaltning.

Med anledning härav har överbefälhavaren med skrivelse den 12 augusti

1953 till mig överlämnat en promemoria med vissa synpunkter rörande

organisationen av försvarets centrala förvaltning. Yttranden med vissa

detalj synpunkter från marinförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse,

försvarets civilförvaltning och försvarets fabriksstyrelse har fogats till överbefälhavarens

skrivelse.

Krigsmaterielverket har till mig avlåtit en särskild skrivelse i frågan.

Till denna har fogats en promemoria, i vilken vissa av de utav överbefälhavaren

framförda synpunkterna kritiseras. Med anledning härav har

överbefälhavaren ingett en tilläggspromemoria med sammanställning av

vissa synpunkter på vad krigsmaterielverket anfört.

Chefen för krigsmaterielverket har i särskild skrift till mig framfört

vissa synpunkter och förslag.

Yttranden har inhämtats från statskontoret, statens sakrevision, statens

organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och

Sveriges industriförbund.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

a. Frågan om krigsmaterielverkets bibehållande i organisationen.

Överbefälhavaren lämnar först en översikt över förvaltningsutredningens

förslag, vissa yttranden över detsamma samt huvuddragen av de föreskrifter,

som utfärdades den 28 september 1951. Därefter behandlas de

motiv, som enligt överbefälhavarens mening talar för krigsmaterielverkets

indragande.

Till en början framhålls, att den kompromiss, som överbefälhavaren

år 1951 mot bakgrunden av då rådande världsläge föreslog och som resulterade

i föreskrifterna den 28 september 1951, icke återgav överbefälhavarens

slutliga ståndpunkt utan innebar ett försök att utan omfattande

och effektivitetsminskande omorganisationer åstadkomma en snabb förbättring

av samarbetet mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna. Enär

detta försök enligt överbefälhavarens mening endast delvis lyckats och

frågan om krigsmaterielverkets upphörande åter aktualiserats, finns det

skäl som talar för mera genomgripande åtgärder i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag. En sådan omorganisation syns numera överbefälhavaren

möjlig att genomföra utan att kravet på erforderlig beredskap

eftersätts.

Överbefälhavaren framhåller vidare, att försvarsgrensförvaltningarna vid

tiden för andra världskrigets utbrott var relativt små och icke organiserade

för att med tillgänglig personal bemästra de stora anskaffningsproblem,

som uppstod i samband med krigsmaktens upprustning. Det förutsattes

tidigare att under krig och av krig föranledda särskilda förhållanden speciella

organ skulle tillskapas för anskaffning av i första hand ammunition.

I och med att statens ammunitionsnämnd, som från början var ett

provisorium, utvecklades till ett självständigt ämbetsverk, kunde de militära

förvaltningsmyndigheterna icke längre på samma sätt som förut följa

anskaffningarna.

Den omständigheten att försvarsgrensförvaltningarna själva ombesörjer

huvuddelen av materielanskaffningen anser överbefälhavaren utgöra ett

skäl mot bibehållandet av ett speciellt ämbetsverk för viss materielanskaffning.

I detta hänseende anförs.

Enligt krigsmaterielverkets egna beräkningar torde dess anskaffningar

för försvarets räkning utgöra cirka tjugofem procent i värde räknat av försvarets

totala anskaffning. Dessa tjugofem procent utgörs av materiel

av standardkaraktär (ur tillverkningssynpunkt tekniskt fixerad materiel).

Sådana anskaffningar har ofta föregåtts av provtillverkningar, som av försvarsgrensförvaltningarna

utlagts på industrin. I värde räknat har det således

ålegat försvarsgrensförvaltningarna att svara för sjuttiofem procent

av försvarets totala anskaffning. Efter tillämpning av Kungl. Maj:ts beslut

den 24 april 1953 angående huvudförvaltningsprincipen torde den på försvarsgrensförvaltningarna

ankommande anskaffningen komma att uppgå

till cirka åttio procent. Under de år, som förflutit sedan krigsmaterielverkets

tillkomst, har förvaltningarna utökats, och de är således redan

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

nu i huvudsak organiserade för att anskaffa huvuddelen — och därtill den

ur anskaffningssynpunkt mest komplicerade delen — av materielen. Det

torde därför icke i samma grad som tidigare vara motiverat, att ett speciellt

ämbetsverk anskaffar viss standardmateriel och viss ammunition.

Det finns icke anledning förmoda, att upphandlingen av denna materiel

skulle ske på ett mindre tillfredsställande sätt, därest den omhänderhas

av den tekniska och ekonomiska sakkunskap som finns inom försvarsgrensförvaltningarna.

Genom tillämpning av huvudförvaltningsprincipen torde

de synpunkter beträffande behovet av samordning m. m. av landets tekniska,

ekonomiska och produktiva resurser inom ett anskaffningsområde,

som bl. a. motiverade krigsmaterielverkets tillkomst, i huvudsak tillgodoses

av den huvudförvaltande myndigheten.

Erfarenheterna från inköpsverksamheten vid flygförvaltningen — f. n.

den enda av försvarsgrensförvaltningarna, som har en organiserad inköpscentral

i enlighet med förvaltningsutredningens förslag — tyder på att man

genom en sådan organisation kan uppnå en synnerligen ekonomisk upphandling,

fullt jämförbar med och i varje fall icke underlägsen den som

presteras av krigsmaterielverket.

Överbefälhavaren vill i icke ringa grad härleda de friktioner och det

mindre goda samarbete, som upprepade gånger konstaterats i förhållandet

mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna — även efter det att

försvarsförvaltningarnas samax-betsdelegation trätt i verksamhet — ur organisatoriska

förhållanden, framför allt den omständigheten att specialister

på samma område finns på båda sidorna. Följden har blivit oklara ansvarsförhållanden

och minskad effektivitet. Skarpast har detta framträtt vid

leveranskontroll, vid bearbetning ur produktionsteknisk synpunkt av det

tekniska underlaget till anskaffningar, vid konstruktionsändringar samt

vid utnyttjande av krigsmaterielverkets maskiner och anläggningar för

annan myndighets räkning.

Rådande organisation medför enligt överbefälhavaren dubbelarbete för

tekniska specialister, på vilka tillgången är knapp. Den omfattande skriftväxlingen

mellan krigsmaterielverket och förvaltningarna i anskaffningsärenden

anses verka fördröjande och fördyrande.

Överbefälhavaren påtalar även att kontakten mellan konstruktörer och

tillverkare är bristfällig och anför i detta hänseende.

En allvarlig nackdel med nuvarande organisation, som även framhållits

av 1946 års förvaltningsutredning, är att krigsmaterielverket såsom fristående

ämbetsverk inkopplats mellan konstruktörer och tillverkare. Detta

försvårar den kontakt mellan dessa som är nödvändig både ur utvecklingssynpunkt

och med hänsyn till konstruktionernas anpassning efter tillverkningssynpunkter.

Den av anskaffningen mest intresserade parten (försvarsgrensförvaltningen)

förlorar möjligheten till effektiv överblick, kontroll

och bevakning av leveranserna, samtidigt som eventuella ändringar blir

svåra att genomföra. Den förståelse för masstillverkningstekniken, som

är nödvändig från konstruktörernas sida, blir även mindre. Detta förhållande

kan få olägliga följder, om läget skulle kräva en forcerad tillverkning

i samband med beredskapstillstånd eller krig.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ls proposition nr 109.

Överbefälhavaren uttalar som sin mening att ledningen av ammunitionsförrådstjänsten

vid armén skulle underlättas om krigsmaterielverkets centralförråd

för ersättningsammunition i likhet med arméns övriga ammunitionsförråd

underställs arméförvaltningens tygavdelning. Denna fråga behandlas

förhållandevis ingående.

I krigsmaterielverkets centralförråd av ammunition förvaras»en stor del

av ersättningsammunitionen för de tre försvarsgrenarna. Denna utgörs

till omkring sjuttiofem procent av arméns ammunition. Arméns ersättningsammunition

fördelas på de olika förråden av överbefälhavaren. Vid

fördelningen av ammunitionen måste hänsyn tas till hur ammunitionen

är fördelad på arméns egna ammunitionsförråd. Uppgifter beträffande förrådsläget

måste således lämnas av såväl arméförvaltningens tygavdelning

som krigsmaterielverket. Svårigheten härvid är att få samstämmighet mellan

dessa uppgifter, bl. a. emedan uppgifterna grundas på den leveranskontroll

som sker dels av arméförvaltningens tygavdelning, dels av krigsmaterielverket.

Svårigheter föreligger även med hänsyn till att xörsändning

av ammunition regelbundet äger rum i viss utsträckning. Då ammunitionsuppgifterna

skall ligga till grund för krigsplanläggningen och tillgången

på ammunition är knapp, är det betydelsefullt att uppgifterna är tillförlitliga.

Ur denna synpunkt skulle det underlätta arbetet, om all ammunition

förrådshålls och redovisas av en myndighet. Med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen

bör denna myndighet vara arméförvaltningens tygavdelning.

Genom att förråden på detta sätt för arméns del skulle komma

att lyda under en myndighet, torde möjligheten bli större att genom ökad

samordning planera och utnyttja förråden på lämpligaste sätt. Det borde

därvid ankomma på överbefälhavaren att liksom tidigare fördela tillgängligt

förrådsutrymme mellan försvarsgrenarna. Således skulle det ur marinens

och flygvapnets synpunkt icke inträffa någon principiell förändring i

förhållande till nuvarande system.

Motsvarande synpunkter anförs beträffande de i centralförråden ingående

sammansättningsverkstäderna.

Med utgångspunkt i det förhållandet, att dubbelarbete f. n. förekommer

på materielanskaffningens område, ger överbefälhavaren uttryck åt den

uppfattningen, att krigsmaterielverkets hela nuvarande personal vid verkets

upphörande icke behöver flyttas över till andra myndigheter, varför man

bör kunna räkna med vissa lönebesparingar.

Krigsindustriplaneringen skulle enligt överbefälhavaren främjas, om den

myndighet, som handhar konstruktion och planering i övrigt, även ansvarar

för tillverkningen i krig. Det mellanled, som krigsmaterielverket utgör,

sägs utgöra en hämmande faktor, bl. a. i vad gäller övergång till förenklade

tillverkningsförfaranden, som lämpar sig för krigsindustritillverkning.

Sammanfattningsvis anser sig överbefälhavaren kunna konstatera brister

i nuvarande organisation såväl i ekonomiskt hänseende som ur effektivitetssynpunkt.

överbefälhavaren framhåller, att det inom den militära förvaltningsorganisationen

krävs ett intimt samarbete mellan konstruktionsoch

inköpspersonal, varför båda personalkategorierna bör finnas i samma

ämbetsverk.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Försvarets sjukvårdsstyrelse riktar i fråga om krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet

erinringar mot de långa leveranstiderna och den

långa tidrymd, som förflyter mellan anskaffningsuppdrag och inköp. Ett

omfattande dubbelarbete, som bl. a. hänför sig till diskussioner om leveransvillkor

m. m., förefinns enligt styrelsen allt fortfarande beträffande huvuddelen

av den sjukvårdsmateriel, som anskaffas av krigsmaterielverket.

Marinförvaltningen framhåller, att olika tydning av bestämmelserna om

krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet förorsakat svåra slitningai

mellan marinförvaltningen och verket. Någon tillfredsställande lösning är

enligt marinförvaltningen ej skönjbar. Vidare påtalas bristande sannåd i

fråga om planeringen av tillverkningen vid krig eller krigsfara av materiel,

som krigsmaterielverket anskaffar för förvaltningens räkning.

Krigsmaterielverket betecknar överbefälhavarens förslag som en tillbakagång

till en tidigare tillämpad och efter grundlig utredning för omkring

tio år sedan helt utdömd organisation. Verket fortsätter:

Verket erinrar, att vid andra världskrigets utbrott försvarsgrensförvaltningarna

i princip hade den organisation, som nu föreslås. Den visade

sig icke effektiv och måste kompletteras med män från näringslivet, vilka

arbetade inom industrikommission, ammunitionsnämnd etc. Ur dessa forhållanden

växte krigsmaterielverket fram. Utan tvivel har den kunskap

och erfarenhet, som på det sättet kommit försvaret tillgodo, varit av nytta

för försvarets materielanskaffning. Tillverkningskapaciteter har skapats,

standardisering vuxit fram, rationella tillverkningsmetoder har kommit att

tillämpas varigenom priser reducerats, en bättre krigsindustriplanering

genomförts etc. Det är av största värde för vårt försvar och även för skattebetalarna,

att ekonomiskt och industriellt tänkande och erfarenhet finns

representerat inom försvarets förvaltning. Sådan erfarenhet måste finnas

och utgör ett värdefullt komplement till den militära kunskapen och bör

kunna berika vederhäftigheten i anslagsäskanden, avtal med industrin etc.

Det är också nödvändigt, att beslutanderätten i ekonomiska och industriella

frågor ligger i händerna på härför utbildade, erfarna befattningshavare.

Då nu frågan om försvarets centrala förvaltning på nytt tagits upp, vill

krigsmaterielverket framhålla som sin bestämda mening, att berörda värden,

för närvarande till stor del koncentrerade till krigsmaterielverket, bör

tillvaratas. Man bör nu icke riva ned den organisation, som för detta ändamål

finns, utan i stället bygga vidare så att så mycket som möjligt blir

sammanfört dit för sakkunnig handläggning.

De friktioner, som förekommit, anser verket i stort sett ha berott på att

organiserad kontakt på ett tillräckligt tidigt stadium saknas. En sådan

intim kontakt på tidigt stadium skulle medföra, att projekt, som framkommer,

är väl genomdiskuterade under hänsynstagande till såväl militära

som ekonomiska och tekniskt-industriella synpunkter. Detta gäller icke

blott olika långtidsprogram, de stora linjerna för anslagsäskanden, större

konstruktionsprojckt och avtal utan även det administrativa och ekonomiska

handlandet i stort. Samtliga dessa ärenden bör alltså redan från

början vara allsidigt belysta, varigenom ernås att t. ex. arbete icke i onödan

nedläggs på projekt, som enligt för närvarande tillämpat förtal ingssätt

först senare — ur andra synpunkter än förslagsställaren företräder

visar sig olämpliga eller ogenomförbara.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningen av försvaret bör sålunda i stort ledas av ett organ med

största möjliga samlade erfarenhet på alla områden av betydelse. Erhålls

ett sådant organ bör även vad detta beslutar vinna största förtroende hos

såväl myndigheter som industri och allmänhet. Verket anser det sålunda

vara ett intresse av främsta ordningen att vid uppbyggande av organisationen

visserligen fasta specialorgan för olika arbetsuppgifter finns men

att dessa specialorgan erhåller ett sådant organisatoriskt samband att de

— trots att de kan komma att representera olika militära eller andra facklntressen

— dock utgör en oskiljaktig enhet. Verket anser, att förutsättningarna

för en sådan anordning bör skapas. Detta torde bäst ske genom

ett gemensamt förvaltningsorgan.

Verket erinrar därefter om den som alternativ I betecknade organisation

av tygförvaltningstjänsten, som dryftats av förvaltningsutredningen och

enligt vilken all förvaltning av krigsmateriel skulle koncentreras till ett

för försvaret gemensamt centralt ämbetsverk. Även om — såsom förvaltnmgsutredningen

funnit — denna organisation lämpar sig mindre väl för

den nuvarande föisvarsordningen, där var och en av de tre försvarsgrenscheferna

svarar för sin försvarsgrens materielutrustning, ifrågasätter

krigsmatei ielverket dock, om icke tiden nu är mogen att närmare överväga

och utveckla de tankegångar som ligger bakom nämnda alternativ I. Med

hänsyn till den samverkan, som måste finnas i ett modernt krig, torde det

vara lämpligt att ompröva försvarsgrenschefernas ställning. Enligt ett av

verket skisserat förslag bör en med försvarsgrenscheferna jämställd civil

chef jämte honom underställda sakkunniga organ svara för anskaffning

och förvaltning av all materiel. De högsta militära cheferna jämte nyssnämnde

förvaltningschef bör bilda en försvarets direktion. I fortsättningen

anför verket.

Krigsmaterielverket är övertygat om att utvecklingen förr eller senare

kommer att gå i denna riktning. Det skulle då vara synnerligen olyckligt,

om den första början till ett sådant gemensamt upphandlande verk, som

dock krigsmaterielverket utgör, skulle försvinna på grund av de slitningar,

som i början av dess tillvaro förelegat. Det bör erinras om att försvarsgrensförvaltningarna

är frukten av en månghundraårig utveckling, som

langt ifrån alltid varit friktionsfri under det krigsmaterielverket såsom

sadant bestått endast i omkring tio år. För övrigt torde väl icke krigsmaterielverkets

avskaffande undanröja de slitningar, som verket ofta varit

i tillfälle att konstatera mellan de olika försvarsgrenarna.

Slutligen dryftas möjligheterna att inom nuvarande organisations ram

på ett tidigt stadium skapa bättre kontakt myndigheterna emellan. En lösning

anser verket ligga i att utbygga försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation

till en direktion för försvarets förvaltning, inför vilken planer

och projekt kan framläggas på ett tidigt stadium och bli allsidigt diskuterade,

varvid det kollegiala samarbetet inom delegationen enligt verkets

mening bör vara ägnat att skapa större inbördes respekt och förståelse.

Avslutningsvis anför krigsmaterielveiket.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kangl. May.ts proposition nr 109.

Det är givet, att även andra lämpliga lösningar med krigsmaterielverkets

bibehållande kan finnas. Med hänsyn till den korta tid, som statt ämbetsverket

till buds, bär verket endast velat med det anförda framhalla, att

ärendet långt ifrån kan anses tillfyllest utrett. Verket anser darfor, att

under alla omständigheter en principutredning bor tillsattas och att i denna

utredning de industriella synpunkterna bör få stort inflytande. ^ er ket ar

villigt att för sin del acceptera varje förslag som innebär att det ekonomiska

och industriella inflytandet blir säkerställt och att salunda avgoiandet

i sådana frågor icke helt läggs i militära händer.

Den promemoria, som är fogad till krigsmaterielverkets skrivelse, innehåller

i icke ringa utsträckning detalj erinringar, lör vilka en redogörelse

här icke torde vara påkallad. Vissa upplysningar och synpunkter ar emellertid

av mera allmän räckvidd. Sålunda framhålls att det ofta visat sig,

att verket med sin industriella och ekonomiska sakkunskap kunnat uppnå

väsentligt förmånligare priser och rabatter än förvaltningarna. Vidare uttalas

den uppfattningen att specialisterna på samma område inom verket

och förvaltningarna i största utsträckning har ett mycket gott samarbete.

Huvudförvaltningsprincipen, särskilt om den utvecklas ytterligare, anses

i samma grad som anskaffning genom krigsmaterielverket ägnad att ge

upphov till fördyrande och fördröjande skriftväxling. Det framhålls att

sammanställningen av uppgifter å förrådsläget beträffande ammunition

är en redovisningsteknisk fråga, som ej behöver medföra svårigheter. Verket

understryker, att kostnaderna för verket uppgår till mindre belopp

än normal kassarabatt på anskaffningen, och ifrågasätter om detta ej äi

en låg kostnad för att säkerställa sakkunnig handläggning av de på verket

ankommande ärendena. Det syns verket otänkbart att förvaltningarna

kan uppnå samma effektivitet till lägre kostnad. Slutligen uttalas att ett

visst motsatsförhållande helt naturligt måste komma att råda mellan konstruktions-

och inköpsverksamhet, även om dessa bägge delar förläggs

till samma ämbetsverk, och att konstruktionsintressena sannolikt kommer

att tillmätas avgörande betydelse, om inköpen skall ske genom forsvarsgrensförvaltningarna.

Den av överbefälhavaren avlämnade tilläggs promemorian innehåller

vissa bemötanden av vad krigsmaterielverket anfört.

Projektet att utbygga försvarsgrensförvaltningarnas samarbetsdelegation

till en direktion för försvarets förvaltning bortser enligt överbefälhavaren

från gällande förvaltningsprinciper. Varje förvaltning måste svara

för sitt område och kan icke dela detta ansvar med ett kollegialt organ,

vars övriga medlemmar icke kan överblicka räckvidden och heller inte

behöver dra konsekvenserna av fattade beslut.

Förslaget att tillsätta en principutredning avvisas under hänvisning till

förvaltningsutredningen och under framhållande av att så lång lid förflutit

efter 1943 års förvaltningsbeslut att tillräckliga erfarenheter vunnits

för att bedöma den då beslutade organisationen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I anslutning till vad krigsmaterielverket anfört om att verket är villigt

att acceptera varje förslag, som innebär att det ekonomiska och industriella

inflytandet säkerställs och sålunda avgörandet i anskaffningsfrågor

icke helt läggs i militära händer, görs följande uttalande.

Verket syns härvid utgå från att förvaltningarna saknar insikt i ekonomiska

och industriella ting och förståelse för därmed sammanhängande

förhållanden. Det får icke förbises, att vid uppdelning av krigsmaterielverkets

funktioner på förvaltningarna dessa skall tillföras vtterligare

expertis trån krigsmaterielverket. Anskaffningen av krigsmateriel måste

allsidigt bedömas och för att fylla sitt ändamål grundas på såväl överväganden

beträffande de ekonomiska och industriella faktorerna som kännedom

om materielens användning och funktion.

Det betonas, att vid upphandling av krigsmateriel icke blott industriella

och ekonomiska utan även militärt fackliga synpunkter måste beaktas. En

av huvudanmärkningarna mot krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet

har enligt överbefälhavaren varit att besparingar kommit att ske på

kvalitetens bekostnad.

Enarenheten anses visa, att vid tillämpning av huvudförvaltningsprincipen

skriftväxlingen kan avsevärt inskränkas i jämförelse med vad som

är fallet i fråga om krigsmaterielverkets anskaffningar.

Det framhålls, att det i praktiken visat sig förenat med stora svårigheter

att få rättvisande uppgifter om omfattningen av krigsmaktens totala

ammunitionstillgångar vid en viss tidpunkt på grund av bristande samstämmighet

vid redovisning av sådan ammunition, som är under leverans,

revidering eller försändning. På grund härav har kompletterande uppgifter

från berörda myndigheter måst infordras direkt till försvarsstaben.

De av krigsmaterielverket uttalade farhågorna för att konstruktionsintressena

skulle komma att dominera i förhållande till de ekonomiska

intressena vid inköp genom förvaltningarnas försorg föranleder följande

kommentar.

Det torde vara ställt utom allt tvivel, att ett sådant motståndsförhållande

lättare gar att balansera eller upphäva, om verksamheterna förläggs

till samma ämbetsverk. Eftersom medelstilldelningen är begränsad, måste

varje berörd myndighet alltid beakta konstruktions- och inköpssynpunkterna

i ett sammanhang. Om den ifrågavarande verksamheten förläggs

till samma ämbetsverk vinner man dessutom, att direkt kontakt kan

erhållas mellan konstruktören-beställaren och industrin.

Chefen för krigsmaterielverket berör i sin skrift vissa speciella mellanhavanden

mellan verket och de militära myndigheterna. Härutöver

anför han.

Krigsmaterielverket har i sin skrivelse framfört tvenne alternativa

principförslag beträffande den militära förvaltningsorganisationen, båda

med verkets bibehållande. Det torde väl utan vidare vara helt klart att

den organisation, som fanns vid det senaste krigsutbrottet, var mindre

ändamålsenlig bl. a. på grund av de krav på sakkunnigt inflytande å de

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj:ts proposition nr 109.

ekonomiska, industriella och merkantila områdena, som i samband med

materielanskaffningens oerhörda expansion då icke var tillgodosedda. Detta

underströks särskilt av dåvarande departementschefen vid framstallande

av propositionen om krigsmaterielverkets bildande. Den stora upphandlin"

av försvarsmateriel, som alltjämt pågår och den planläggning a\ en

mångfaldig dubblering av materieltillverkningen vid krig eller krigsfara, som

fortfarande är aktuell, har gjort det nödvändigt att försvarets förvaltningsorganisation

tillförs verkligt sakkunnigt folk på nämnda områden och att

sålunda den militära och konstruktionstekniska sakkunskapen vid försvaret

kompletteras med produktions- och affärsmän. Forvaltmngsutrednin«en

har ansett att sådan sakkunskap skall kunna tillföras de militära

förvaltningarna genom att där inrättas särskilda civila upphandlingsorgan,

men då givetvis på en lägre nivå än om ett särskilt, de militära myndigheterna

icke underordnat verk, representerar ifrågavarande sakkunskap

inom försvaret. Detta bör enligt förvaltningsutredningen dock kunna kompenseras

genom att chefen för det föreslagna industnplanenngsverket far

inflytande å de nämnda särskilda organens verksamhet, överbefälhavaren

anser dessa särskilda organ tillfyllest och finner ett sådant civilt inflytande

icke erforderligt. Jag håller bestämt före, att med hänsyn till de oerhorda

anskaffningar det här är fråga om, allt måste göras för att icke blott den

bästa sakkunskapen blir tillförd försvaret utan också och främst att denna

sakkunskap får inflytande på de ekonomiska och industriella avgöranden,

som träffas. Enligt “överbefälhavaren och delvis också enligt förvaltmngsutredningens

förslag blir detta avgörande lagt i händerna på högre militärer,

som varken utbildats eller har tillräcklig erfarenhet harav. De särskilda

upphandlingsorganen blir underställda icke blott en militär avdelningschef

utan också en militär förvaltningschef och i sista hand försvarsgrenschefen.

Gencm sakkunskap vid val av leverantörer, vid förhandlingar,

granskning av tillverkningarnas uppläggning, val av lämpliga tillverkare

med hänsyn till maskiner och metoder in. m. bör nog 100 miljoner kronor

per år f. n. kunna inbesparas. Trots att redan de beslut oia förvaltningsorganisationen,

som träffades under kriget, förutsatte såvitt jag

förstår — inrättandet av sådana organ inom förvaltningarna har blott

flygförvaltningen under de år, som sedan dess förflutit, haft ett sådant

organ. Meningen var att den betydande anskaffning, som förvaltningarna

själva skulle ombesörja, skulle handläggas om också icke beslutas av sakkunnigt

folk. Anskaffning till ett värde av sammanlagt mer än en miljard

kronor har under dessa år handlagts av folk utan utbildning ellei tillräcklig

erfarenhet på det ekonomiska och industriella området och beslutats

av folk utan annan utbildning än militära skolor. Detta kan icke

vara riktigt och måste betraktas som synnerligen otillfredsställande icke

minst från skattebetalarnas synpunkt.

Enda sättet alt få det ekonomiska inflytandet säkerställt är att låta

upphandlingarna i möjligaste mån handläggas och beslutas av clt självständigt

verk, för såvitt icke clt gemensamt förvaltningsverk inrattas under

civil sakkunnig ledning på sådant sätt att de militära kraven blir säkerställda,

såsom skett i England efter detta lands erfarenheter av militär

upphandling och tillvcrkningsplanering. Jag föreslår att förutsättningarna

härför skapas och att till dess krigsmaterielverket bibehålls och successivt

utbyggs med sikte på att utformas till ett sådant gemensamt verk,

som i allt fall så småningom blir den enda organisationstorm som slutligt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

löser förvaltningsfrågan. Även om krigsmaterielverket organiseras bort,

vilket är och ända från tidpunkten för verkets inrättande varit försvarsgrenarnas

gemensamma strävan, upphör nämligen därmed icke det rivaliserande

förhållande mellan försvarsgrenarna, som i många hänseenden

återspeglas i de tre förvaltningarnas arbete och ofördelaktigt inverkar på

arbetets effektivitet.

Remissyttranden.

Statskontoret anknyter till sitt yttrande över förvaltningsutredningens

betänkande och erinrar om däri framförda synpunkter beträffande en från

försvarsgrensindelningen fristående tygförvaltningstjänst. Ämbetsverket

fortsätter.

Vid bedömandet av överbefälhavarens nu framlagda förslag må till eu

början konstateras, att endast mycket summariska uppgifter lämnats,

ägnade att belysa de konsekvenser i olika hänseenden, som uppkommer

vid en omorganisation efter i ärendet antydda riktlinjer. Detta gäller ej

minst statsverkets kostnader för den tilltänkta förvaltningsorganisationen.

I detta avseende har endast utsagts, att de sammanlagda avlöningskostnaderna

för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter torde komma att

minska. Statskontoret måste bestämt hävda, att — innan ett principbeslut

fattas — en ingående och klarläggande utredning föreligger rörande det

ekonomiska utfallet av den förordade förvaltningsorganisationen. Oavsett

det nu anförda kan statskontoret icke anse, att överbefälhavarens förslag

kan läggas till grund för ett dylikt beslut. Skälen härtill är följande.

Statskontoret har icke funnit anledning frångå sina i utlåtandet den

17 maj 1951 anlagda synpunkter på frågan om organisationen av försvarets

centrala förvaltningsmyndigheter. I avbidan på en utredning rörande möjligheterna

att erhålla en samordnad och från försvarsgrensindelningen

skild tygförvaltningstjänst bör enligt ämbetsverkets uppfattning några

mera genomgripande organisationsändringar icke vidtas beträffande krigsmaterielförsörj

ningen. De fördelar av ekonomisk art, som — principiellt

sett — måste vara förenade med ett anskaffningssystem, vilket i

sig imymmer ett civilt centralt inköpsorgan, lär icke kunna förringas. I

detta sammanhang må jämväl uttalas, att den militära fackutbildningen

näppeligen i någon högre grad kan vara ägnad att tillgodose de fordringar

på ingående förtrogenhet med industriell affärsverksamhet, som måste

ställas på försvarets upphandlande personal. Det syns emellertid å andra

sidan uppenbart, att olägenheter är förknippade med gällande organisationsform,

främst beroende på att tekniska specialister på samma materielslag

ansetts behövliga inom såväl krigsmaterielverket som försvarsgrensförvaltningarna

samt att samarbetet mellan krigsmaterielverket och Övriga

militära förvaltningsorgan icke löpt friktionsfritt. I förstnämnda hänseende

har statskontoret svårt att föreställa sig, att icke möjligheter föreligger

att komma till rätta med förekommande dubbelorganisation utan alltför

stora ingrepp i den bestående ordningen. Det torde i sådant syfte kunna

övervägas att beträffande ett visst materielslag undersöka — eventuellt

med anlitandet av utomstående expertis — om icke genom omdisponering

av personalen och dess koncentrering till en myndighet förutsättningar

kan skapas för mera rationella arbetsformer. Med ledning av härigenom

vunna erfarenheter kan dessa undersökningar utsträckas till andraÖmate
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

rielslag, inlill dess alla tänkbara anstalter vidtagits för en eliminering av

dubbelarbetet. Beträffande samarbetet mellan krigsmatenelverket och

Övriga myndigheter må ifrågasättas, om redan nu några mera sakra slutsatser

kan dras rörande verkningarna av de åtgärder, som av Kungl.

Maj:t vidtagits genom beslutet den 28 september 1951 och som för övrigt

kompletterats genom ett beslut så sent som under innevarande år. Det ma

dock uttalas, att från Kungl. Maj:ts sida välgrundade och bestamda krav

lär kunna ställas på att de myndigheter, som har att svara för försvarets

matericlanskaffning, ådagalägger god samarbetsvilja vid fullgörandet av

dem åvilande arbetsuppgifter.

Statens sakrevision ger uttryck åt den uppfattningen att, även om världsläget

numera icke anses lägga hinder i vägen för en mera genomgripande

omorganisation, omständigheter av sådan betydelse likväl icke har förebragts

att de kan föranleda sakrevisionen att frångå sina tungt vägande

principiella erinringar i sak mot förvaltningsutredningens förslag om krigsmatericlanskaffningens

återförande till de militära förvaltningsmyndigheterna.

Det har enligt sakrevisionen icke visats att krigsmaterielanskaffningen

härigenom blir bättre utförd ur ekonomiska synpunkter eller att

besparingar i förvaltningskostnaderna av större betydelse kan åvägabringas.

Sakrevisionen förutser att de allvarliga skäl, som på sin tid föranledde

krigsmaterielverkets inrättande, i ett ansträngt läge kommer att göra sig

gällande med stor styrka, ehuru de måhända ej framträder på samma sätt

under rent fredsmässiga förhållanden.

Slitningar mellan de olika myndigheterna får icke inverka på bedömandet

av organisationen ur principiella och sakliga synpunkter. Sakrevisionen

avråder för en återgång till den ordning på krigsmaterielanskaffningens

område, som gällde vid andra världskrigets utbrott. Även enligt sakrevisionens

uppfattning har dock de militära förvaltningarna väsentligt upprustats

sedan dess. Sakrevisionen anför vidare.

Såvitt framgår av överbefälhavarens promemoria har försöken att uppnå

ett bättre samarbete genom de 1951 och 1953 lämnade direktiven endast

delvis lyckats. Även sakrevisionen har under sin granskningsverksamhet

kunnat konstatera såväl ett mindre gott samarbete i av sakrevisionen uppmärksammade

fall som bristfälliglieter i handläggningen av anskaffmngsärenden

på såväl den ena som den andra sidan. Den omständigheten, att

ett ärende handläggs på ett otillfredsställande sätt av en eller flera tjänstemän

inom civila eller militära förvaltningsmyndigheter, får dock enligt

sakrevisionens mening icke vara utslagsgivande för bedömande av en organisations

ändamålsenlighet. Sakrevisionen vill därför, bland annat med

hänsyn till den korta tid de nya direktiven varit gällande, icke dra den

slutsatsen, att de nuvarande svårigheterna, i den mån de ligger på det

personliga planet, icke kan utjämnas. Sakrevisionen är för sin del icke

heller övertygad om att krigsmaterielverkets slopande framdeles skulle utesluta

besvärliga slitningar och omgång mellan de berörda militärförvaltningarna,

dä den enligt huvudförvaltningsprincipcn anskaffande myndigheten

kommer att inta i stort sett samma ställning i förhållande till den

beställande myndigheten som det nuvarande krigsmaterielverket.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sakrevisionen upprepar sitt i yttrandet över förvaltningsutredningens

betänkande framförda förslag, att krigsmaterielverkets uppgifter i fråga

om produktionsteknisk granskning och leveranskontroll bör överföras till

militärförvaltningarna, som skulle bära det fulla ansvaret för dessa uppgifter.

Ledamoten av sakrevisionen Wistrand har anmält avvikande mening och

i huvudsak anfört.

Frågan om statens inköp av krigsmateriel borde handhas av ett från försvarsgrensförvaltningarna

fristående organ har allt ifrån krigsmaterielverkets

tillkomst varit omtvistad och erfarenheterna av krigsmaterielverkets

behandling av dessa uppgifter har föranlett upprepade klagomål för

byråkratisk försening och bristande kompetens. Det syns mig påtagligt,

att de förväntningar man hyst vid krigsmaterielverkets upprättande icke

blivit infriade. Oavsett vilken uppfattning man principiellt må hysa angående

lämpligheten av att sådan verksamhet handhas av ett fristående verk,

äger man rätt att beteckna den nuvarande ordningen som otillfredsställande.

Trots en prövotid på tio år har verket icke förmått skaffa sig det

förtroende, det bör äga hos utomstående och främst hos de militära myndigheterna.

Det syns mig uppenbart, att verket icke kan tillfredsställande

fullgöra sina uppgifter utan gott samarbete med dessa. Huruvida en ändring

kan åstadkommas uteslutande genom reformer i krigsmaterielverkets

metoder eller om den kräver en nydaning, som går ut över verkets

existens, är svårt att utan ingående undersökningar taga ställning till. De

resultat, som framlagts av 1946 års militära förvaltningsutredning, och

de synpunkter, åt vilka överbefälhavaren i sin ifrågavarande skrivelse gett

uttryck, kan icke utan vidare åsidosättas och de förtjänar enligt min uppfattning

Kungl. Maj :ts synnerliga beaktande.

Statens organisationsnämnd erinrar om att nämnden i sitt yttrande över

förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt att krigsmaterielverket utgår

ur organisationen och att krigsmaterielanskaffningen i dess helhet

uppdras åt försvarsförvaltningarna. Vad som därefter inträffat har icke

rubbat nämndens uppfattning. Det syns nämnden angeläget, att övergången

till den nya organisationen sker snarast möjligt.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap erinrar likaledes om sitt

yttrande över förvaltningsutredningens betänkande i vilket de olägenheter

närmare berördes, som enligt riksnämndens mening var förknippade med

gällande ordning för krigsmaterielanskaffningen.

Nämnden fortsätter.

Olägenheterna har endast delvis undanröjts efter tillkomsten av kungl.

brevet den 28 september 1951. Beträffande viss materiel, vars anskaffande

alltjämt ankommer på krigsmaterielverket, kan nämnas att riksnämnden

trots upprepade påstötningar hittills fått del av krigsproduktionsbesked

allenast i begränsad omfattning. Detta förhållande medför betydande svårigheter

för riksnämnden, när det gäller att bedöma belastningen på

industrin och hur tillgängliga tillverkningsresurser skall kunna utnyttjas

på mest ändamålsenliga sätt.

För att man skall kunna komma till rätta med nuvarande olägenheter

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

syns det erforderligt att genomföra en mera omfattande omorganisation.

De beredskapsskäl, som 1951 talade mot en dylik åtgärd, torde ej längie

föreligga. Riksnämnden får därför för sin del förorda, att krigsmaterielverkets

nuvarande uppgifter överförs på andra organ.

De farhågor, som krigsmaterielverket uttalat, att försvarsgrensförvaltningarna

vid handläggning av materielanskaffningsfrågor efter en omorganisation

av ifrågasatt slag skulle sakna erforderlig ekonomisk och industriell

expertis, är enligt riksnämndens mening överdrivna. Såsom överbefälhavaren

framhållit omhänderhar försvarsgrensförvaltningarna, oberoende

av krigsmaterielverket, stora upphandlingar till betydande värden, vilka

fordrar bl. a. ekonomisk sakkunskap. Utvecklingen har även medfört, att

tekniska experter efter hand erhållit ökat inflytande inom försvarsgrensförvaltningarna,

vilket bl. a. tagit sig uttryck i att förekommande ärenden

i många fall handläggs och föredras av tekniker direkt inför chefen

eller souschefen (avdelningschefen) för vederbörande försvarsgrensförvaltning.

Det må vidare beaktas, att det nuvarande samarbetet mellan krigsmaterielverket

och försvarsgrensförvaltningarna av de senare fordrar en

omfattande teknisk verksamhet, innan de upphandlingar, som avses ske

genom krigsmaterielverkets försorg, kan äga rum.

Sveriges industriförbund har av remisshandlingarna fått det intrjcket

att samarbetet mellan förvaltningarna, å ena, samt krigsmaterielverket, å

andra sidan, icke fungerar så som är önskvärt. Då uppgift ofta står mot

uppgift, är orsakerna härtill inte lätta att få fram ur det föreliggande

materialet. Några nya synpunkter för organisationsfrågans bedömande

kan dock enligt förbundets mening knappast sägas ha framkommit.

Förbundet anser, att tillskapandet av ammunitionsnämnden och därefter

krigsmaterielverket på sin tid innebar en riktig för att icke säga nödvändig

åtgärd. De militära förvaltningarna var vid denna tid ej rustade för de

stora anskaffningsuppgifterna utan de behövde kompletteras med ett organ,

inom vilket kommersiell och industriell sakkunskap var företrädd. Förbundet

pekar på den organisatoriska och personella förstärkning av förvaltningarna,

som därefter ägt rum. Numera kräver den mycket omfattande

anskaffningsverksamhet, som de själva har att ombesörja, tillgång

till kommersiell och industriell sakkunskap. Man kan därför enligt förbundets

mening icke, när det gäller att bedöma den lämpligaste organisationsformen,

utgå från situationen i början av 1940-talet, utan hänsyn

måste tas till det förändrade läget i fråga om förvaltningarnas organisation

och omfattningen av deras anskaffning.

I anslutning härtill fortsätter förbundet.

Ovissheten om vilken organisationsform som slutligt skall komma att

väljas har säkerligen stört arbetsförhållandena inom förvaltningarna och

förorsakat svårigheter, särskilt inom det i detta hänseende mest utsatta

förvaltningsorganet, krigsmaterielverket. Denna osäkerhet i fråga om framtiden

har sannolikt också bidragit till det otillfredsställande samarbetet

mellan försvarsgrensförvaltningarna och krigsmaterielverket. Förbundet

anser det därför vara angeläget, att ståndpunkt nu tas till den princip

enligt vilken förvaltningstjänsten skall organiseras på något längre sikt.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Två olika lösningar syns härvid i första rummet möjliga, nämligen ett

bibehållande av den nuvarande organisationsformen med ett gemensamt

verk — krigsmaterielverket — för anskaffning av materiel, som är av masseller

standardkaraktär, eller ett återförande av anskaffningen till de olika

försvarsgrensförvaltningarna under tillämpande av huvudförvaltningsprincipen.

Följs den förstnämnda vägen, torde det vara nödvändigt att närmare

överväga behandlingen av de produktionstekniska frågorna och kontrollen

samt möjligheterna att befordra en förbättrad kontakt mellan konstruktörer

och leverantörer i syfte att i görlig mån undvika dubbelarbete

och förbättra samarbetet. De hittillsvarande erfarenheterna, sådana de

redovisas i nu föreliggande utredningsmaterial, ger emellertid ett starkt

intryck av att föga är att vinna med att ånyo göra ett försök att bibehålla

den nuvarande organisationen med krigsmaterielverket som inköpsorgan

åt förvaltningarna av materiel av mass- och standardkaraktär, även om

ytterligare åtgärder i syfte att förbättra samarbetet vidtas.

En ytterligare möjlighet är att upptaga 1946 års förvaltningsutrednings

tanke att sammanföra hela förvaltningstjänsten till ett centralt organ,

vilket skulle överta krigsmaterielverkets och de militära förvaltningarnas

uppgifter. En sådan lösning torde emellertid för närvarande sakna aktualitet

redan med hänsyn till den genomgripande förändring av nuvarande

försvarsordning, som en sådan organisationsform förutsätter. I denna

situation har förbundet, med hänsyn till att förvaltningarna numera är

avsevärt bättre rustade för anskaffning av krigsmateriel än vid tidpunkten

för krigsmaterielverkets tillkomst och då möjligheter bör föreligga att ytterligare

förstärka förvaltningarnas ekonomiska och industriella sakkunskap,

funnit sig böra förorda att en omorganisation av den centrala militära förvaltningen

sker i huvudsak enligt överbefälhavarens förslag.

Förbundet uttalar sitt beklagande av att tanken bakom krigsmaterielverkets

tillkomst — en centraliserad anskaffning av materiel av massoch

standardkaraktär, främst ammunition — icke kunnat förverkligas så

som var avsett. Det syns icke förbundet uteslutet att det i ett skärpt läge

skulle visa sig ändamålsenligt att ånyo sammanföra sådan anskaffning till

ett självständigt organ. Förbundet betonar vikten av att de förvaltningar,

som skall överta krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet, erhåller en

sådan organisation, att industriell och kommersiell sakkunskap får möjlighet

att göra sina synpunkter gällande på ett högt plan såväl i vad avser

den mera långsiktiga planläggningen av materielanskaffningen som principerna

för den direkta upphandlingsverksamheten.

Överbefälhavaren har yttrat sig över chefens för krigsmaterielverket

skrivelse. Med anledning av det däri gjorda uttalandet om att etthundra

miljoner kronor årligen f. n. nog bör kunna inbesparas vid materielanskaffningen

anför överbefälhavaren.

För att i någon mån belysa frågan redovisas här hur materielanskaffningsanslagen

inom försvaret är disponerade för budgetåret 1953/54. Dessa

anslag uppgår sammanlagt till cirka 900 miljoner kronor. Härav anskaffas

materiel för cirka 180 miljoner kronor av krigsmaterielverket självt medan

350 miljoner kronor är avsedda för anskaffning av flygmateriel. Sistnämnda

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 109.

65

belopp torde böra frånräknas, eftersom detta till sin huvuddel inryms

i det särskilda, av Kungl. Maj:t godkända avtal, som träffats med SAAB.

Återstår 370 miljoner kronor, vilken summa även innefattar materiel som

bestäils direkt vid försvarets fabriksverk liksom materiel från utlandet.

Värdet härav överstiger 100 miljoner kronor. Möjligheten att på angiven

upphandlingsvolym kunna göra inbesparingar på omkring 100 miljoner

kronor genom en ökad effektivisering av upphandlingsverksamheten torde

kräva en betydligt mera ingående belysning än den som framlagts i

skrivelsen.

Närmast med anledning av att chefen för krigsmaterielverket åberopat

den i Storbritannien tillämpade ordningen för krigsmaterielanskaffning,

har under hand från försvarsstaben överlämnats en promemoria angående

krigsmaterielanskaffningens organisation i Storbritannien och Amerikas

Förenta Stater. Till översikten över det brittiska systemet, enligt vilket ett

försörjningsministerium med vissa undantag omhänderhar all anskaffning

av krigsmateriel, har fogats följande kommentarer.

En blick på den brittiska organisationen kan möjligen leda till den

reflexionen att man även i Sverige borde koncentrera krigsmaterielanskaffningen

till ett från de militära förvaltningarna fristående verk d. v. s.

krigsmaterielverket, som närmast svarar mot det brittiska försörj ningsministeriet.

Emellertid torde ett beaktande av de grundläggande skiljaktigheter, som

finns mellan de båda organisationssystemen, närmast leda till motsatt

resultat. De viktigaste skiljaktigheterna torde vara:

1. Försörj ningsministeriet är så organiserat att representanter för försvarsgrenarna

inom alla instanser är knutna till ministeriet.

2. Försörj ningsministeriet är direkt underställt den myndighet, försvarsministeriet,

som fullgör de uppgifter vilka i Sverige faller på försvarsstaben

i vad gäller högsta ledningen av underhållstjänsten, krigsproduktion

in. m.

3. I den brittiska organisationen är de »centrala» förvaltningsmyndigheterna

inlemmade i ministeriet. De ansvariga politikerna utövar sålunda

direkt ledningen inom sina respektive områden. Politikerna och fackmännen

är sammanknutna inom organisationen på ett i grund olika sätt mot

vad fallet är i Sverige, där sedan äldsta tid de centrala förvaltningarna

intar eu självständig ställning.

Det torde därför kunna sägas att eu organisation som den brittiska med

en särskild krigsmaterielanskaffande myndighet kan fungera därför att,

dels det militära fackmannainflytandet är garanterat inom myndigheten,

dels den anskaffande myndigheten är direkt underställd det »militära»

organ som svarar för underhållstjänstens högsta ledning, dels slutligen

cheferna för de berörda myndigheterna är medlemmar av samma regering,

varigenom samarbetet är garanterat av den gemensamma politiska ledningen.

I Sverige är icke dessa omständigheter för handen.

b. Inrättande av en försvarets industriplancring.

I samband med överbefälhavarens förslag om indragning av krigsmaterielverket

har frågan om inrättande av eu försvarets industriplanering

ånyo tagits upp till kortfattad behandling.

5—49 04 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

överbefälhavaren avstyrker en dylik åtgärd ock anför till stöd härför.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle det nya ämbetsverket, försvarets

industriplanering, lyda under överbefälhavaren. Vissa av de arbetsuppgifter,

som enligt förslaget ålagts detta verk, är av sådan art och hör

så nära samman med förvaltningstjänsten i övrigt, att de bör handläggas

av förvaltningarna. De arbetsuppgifter, som skulle komma att åvila

industriplaneringen, skulle i viss utsträckning även bestå i att förse förvaltningarna

med informationer m. in. Ett organ med ovannämnda uppgifter

bör icke lyda direkt under överbefälhavaren. Endast sådana arbetsuppgifter,

som ur beredskapssynpunkt och vid uppgörandet av krigsindustriplaner

m. m. kräver samordning av högsta militära instans, bör åvila

överbefälhavaren. Med anledning härav avstyrks, att en försvarets industriplanering

inrättas. De arbetsuppgifter, som enligt förvaltningsutredningen

skall åvila denna, bör fördelas på andra myndigheter inom krigsmakten.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd erinrar att nämnden i sitt yttrande över

förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt förslaget om inrättande av

det nya ämbetsverket. Nämnden förklarar emellertid sig numera icke ha

något att erinra mot att verket i fråga icke kommer till stånd under förutsättning

att den centrala sammanhållning, som är nödvändig i fråga om

flertalet av de verksamhetsgrenar, som förvaltningsutredningen avsett skola

falla under försvarets industriplanering, icke äventyras. Denna sammanhållning

bör enligt nämnden kunna säkerställas, om försvarsstabens kvartermästaravdelning

i enlighet med överbefälhavarens förslag åläggs vissa

hithörande uppgifter.

I övrigt har frågan om försvarets industriplanering ej närmare berörts

av remissmyndigheterna.

c. Fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande arbetsuppgifter på andra myn
digheter.

Under förutsättning att krigsmaterielverket avvecklas och försvarets

industriplanering icke kommer till stånd måste ställning tas till en rad

spörsmål om fördelningen av dels krigsmaterielverkets nuvarande uppgifter

dels vissa sammanhållande funktioner, som avsetts skola ankomma

på industriplaneringen. Den viktigaste frågan, vilken helt naturligt dominerat

meningsbrytningarna kring krigsmaterielverkets fortsatta bestånd,

är krigsmaterielanskaffningen. Om krigsmaterielverket upphör får den lösningen

anses självklar att verkets anskaffningsverksamhet övertas av försvarsförvaltningarna

efter erforderlig personalförstärkning och under iakttagande

och utveckling av huvudförvaltningsprincipen. På denna punkt

råder inga meningsskiljaktigheter. Särskild uppmärksamhet påkallar dock

vissa speciella anskaffningsuppgifter, som nu åligger krigsmaterielverket,

nämligen upphandling av kontorsmateriel för försvaret, motsvarande den

som för statsförvaltningen i övrigt enligt SFS 850/45 skall ombesörjas av

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

*

generalpoststyrelsen, samt upphandlingen av kontorsinventai''ier (möblei,

kassaskåp, armatur, gardiner, mattor m. m.) för hela statsförvaltningen

(SFS 18/50 och 22/50). Upphandlingen av kontorsmateriel har icke berörts i

1953 års utredning i annan mån än att försvarets civilförvaltning eiinrat

om att detta spörsmål måste tas under övervägande. Generalpoststjrelsen

har emellertid i sitt yttrande över förvaltningsutredningens betänkande

förklarat sig villig att i enlighet med utredningens förslag handha ifrågavarande

anskaffning även för försvaret. Beträffande upphandlingen av

kontorsinventarier anför lcrigsmaterielverket.

Slutligen får verket erinra att verket även har andra viktiga arbetsuppgifter,

som ej alls berörs i överbefälhavarens promemoria. Dit hör bl. a.

de inköp av möbler, textilier m. m. för hela statsförvaltningen, som verket

ombesörjer och där avsevärda belopp årligen inbesparas genom central

handläggning av dessa ärenden. Denna del av verksamheten har under

senare år vuxit betydligt och bör i statens ekonomiska intresse ytterligare

utvecklas.

I överbefälhavarens tilläggspromemoria erinras om förvaltningsutredningens

förslag, enligt vilket denna verksamhet skall överföras till försvarsförvaltningarna

med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen.

1 detta sammanhang torde en skrivelse från statens sakrevision den 14

december 1953 böra beröras. Sakrevisionen erinrar i denna skrivelse om

vissa speciella anskaffningsuppdrag som åvilar krigsmaterielverket och anför

härom.

Under sin hittillsvarande verksamhet har statens sakrevision sökt, att

där så varit lämpligt, koncentrera upphandlingar till myndighet, som

redan haft större anskaffningar av de ifrågakommande varuslagen. Förutom

anknytningar i enskilda fall till träffade överenskommelser eller

tillfälliga anskaffningar efter särskild framställning härom har mera regelbundet

återkommande anskaffningsuppdrag in. in. i olika sammanhang hänförts

till krigsmaterielverket. Utom upphandlingen av kontorsinventaner

upphandlar sålunda krigsmaterielverket glödlampor för alla statliga verk

och myndigheter med undantag för postverket, televerket,

verket och statens järnvägar samt några till sistnämnda myndigheters

centralavtal anknutna myndigheter. Jämväl upphandlingen av tvätt- och

rengöringsmedel samt husbyggnadsfärger för de statliga, sjukhusens del

sker genom krigsmaterielverket. I båda dessa upphandlingsfall äger anskaffningen

rum för de civila myndigheterna samtidigt med anskaffning

för de militära och avser årsbehov med avropsköp. Även upphandlingen

av gasskyddsmateriel för civilförsvaret skall enligt Kungl. Maj :ts beslut

den 16 juli 1943 ske genom krigsmaterielverkets försorg. Krigsmaterielverket

har ock enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 september 1947 att

träffa avtal om leverans av tvätt- och rengöringsmedel till statliga verk

och myndigheter i Stockholm. Härjämte aligger det verket enligt kungörelsen

den 14 juni 1946, nr 334, all utöva förmedlingsverksamhet till främjande

av ett ekonomiskt utnyttjande av statsmyndigheterna tillhörig teknisk

materiel.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sakrevisionen hävdar, att det är av väsentlig ekonomisk betydelse, att

ifrågakommande huvudförvaltningsmyndighet efter krigsmaterielverkets

indragning övertar de uppgifter, som enligt vad sakrevisionen anfört ankommer

på krigsmaterielverket. I detta syfte anses vederbörande huvudförvaltningsmyndigheter

böra instruktionsmässigt åläggas att efter uppdrag

av Kungl. Maj:t eller i den mån det kan ske utan åsidosättande avförsvarets

intressen, efter överenskommelse med statlig myndighet, som

icke tillhör försvaret, ombesörja anskaffning för sådan myndighets räkningav

materiel likartade med den, vilken det åligger verket att anskaffa för

försvaret, eller vars tillverkning huvudsakligen sysselsätter av'' myndigheter

anlitade leverantörer. De arbetsuppgifter, som härigenom kan komma att

åläggas huvudförvaltningsmyndigheterna, är enligt sakrevisionens uppfatining

i allmänhet icke av'' den art, att förvaltningarnas personalbehov'' påverkas

därav.

I det följande lämnas en redogörelse för de synpunkter som framkommit

beträffande fördelningen av övriga i och för sig betydelsefulla på krigsmaterielverket

ankommande arbetsuppgifter. Därvid kommer varje uppgift

att behandlas i ett sammanhang.

1) KRIGSINDUSTRIPLANERINGEN.

Krigsindustriplaneringen beträffande krigsmateriel handhas av den myndighet,

som ombesörjer upphandling och leveranskontroll, och är alltså uppdelad

mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna. I dessa

frågor har överbefälhavaren direktivrätt, varjämte han avgör bl. a. prioritetsfrågor.

Avvägningen i stort mellan försvarets, andra statliga verksamhetsområdens

och folkförsörjningens behov ankommer på riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap.

Överbefälhavaren utgår från att försvarsförvaltningarna skall handha

krigsindustriplaneringen beträffande materiel, vars anskaffning övertas

från krigsmaterielverket. Eftersom en väl planlagd fredsproduktion utgör

den bästa grunden för krigsproduktionen, avser överbefälhavaren att liksom

hittills i erforderlig omfattning bedriva leveransuppföljning samt

följa och påverka frågor rörande krigsmaterielens utveckling i en med hänsyn

till krigsberedskapen avpassad omfattning. En särskild industridetalj

bör enligt överbefälhavaren inrättas inom försvarsstabens kvartermästaravdelning.

För denna bör två å tre befattningar tillkomma.

Överbefälhavaren anser att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

skall överta förandet av krigsmaterielverkets maskinregister.

Krigsmaterielverket berör förslaget om inrättande av en industridetalj

inom försvarsstaben. I detta hänseende anföres bl. a.

överbefälhavaren motiverar sitt avstyrkande beträffande försvarets

industriplanering med att dess arbetsuppgifter i viss utsträckning skulle

vara av servicekaraktär i förhållande till förvaltningarna och av denna

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

69

anledning icke borde åvila ett direkt under överbefälhavaren lydande organ.

Icke desto mindre föreslås att en industridetalj inrättas vid försvarsstabens

kvartermästaravdelning. Denna detalj kan icke undgå att få uppgifter

av servicekaraktär. Oavsett detta inå framhållas att ett utbyggande av

denna industridetalj lätt kan få till följd att den försvarsgrensförvaltning,

som har att ombesörja krigsindustriplaneringen på visst område och varest

den största sakkunskapen på området måste finnas, får motta direktiv

rörande själva planläggningen av tillverkningen från ett organ med väsentligt

mindre sakkunskap på området.

Remissyttranden.

Statskontoret avstyrker att en industridetalj inrättas bl. a. under framhållande

av överbefälhavarens övriga maktpåliggande uppgifter, som kommer

det att framstå som mindre välbetänkt att han i större utsträckning

skall leda krigsindustriplaneringen.

Statens organisationsnämnd anser, att överbefälhavaren bör utöva en

långt gående samordnande och övervakande verksamhet beträffande krigsindustriplaneringen

och ifrågasätter om icke — förutom att industridetaljen

inrättas -— en person med erkänd erfarenhet och skicklighet på det industriella

området bör ställas till överbefälhavarens förfogande för att vid behov

vara rådgivare i dylika frågor.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap uppehåller sig förhållandevis

utförligt vid förevarande spörsmål. Nämnden uttalar som sin

mening att överbefälhavaren genom den föreslagna industridetaljen torde

komma att tillförsäkras erforderligt inflytande på och kontinuerlig överblick

över planläggningen på krigsmaterielförsörjningens område. Denna

planläggning måste dock inordnas i ett större sammanhang. Till belysande

härav återger nämnden vissa avsnitt ur sitt yttrande över förvaltningsutredningens

betänkande. Dessa avsnitt har tidigare refererats.

Riksnämnden framhåller, att ett intimt samarbete måste etableras mellan

överbefälhavaren, försvarsförvaltningarna och riksnämnden för att de angivna

synpunkterna skall bli beaktade i erforderlig grad. I enlighet med

vad som förutsätts i riksnämndens instruktion bör riksnämnden och berörda

myndigheter träffa närmare överenskommelse om detaljregleringen

av detta samarbete.

Riksnämnden förklarar sig beredd att överta maskinregistret över den

svenska industrin och med ledning därav lämna anvisningar till de krigsindustriplanläggande

myndigheterna om lämpliga industriföretag.

2) STANDARD1SERINGSFRÅGOR.

överbefälhavaren finner, att krigsmaterielverkets uppgift att vara sammanhållande

organ för standardisering av för försvaret gemensam materiel

bör handhas av försvarets standardiseringsdelegation. Då dessa frågor kan

vara av största ekonomiska betydelse för riksförsvaret bör även riksnämn
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den för ekonomisk försvarsberedskap vara representerad i delegationen,

som nu består av representanter för vissa försvarsmyndigheter och Sveriges

standardiseringskommission. Även forskningsanstalten bör enligt överbefälhavarens

mening vara företrädd med hänsyn till det standardiseringsarbete

som anstalten utför på teleteknikens område. Delegationen har behov

av ett arbetande sekretariat, som anses lämpligen kunna inordnas i flygförvaltningen,

i vilken ingår försvarets klassifikationscentral. Med anledning

av framförda förslag om sekretariatets anslutning till annan myndighet

framhåller emellertid överbefälhavaren, att denna fråga närmast är

av formell natur.

Remissyttranden.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har förklarat sig beredd

att utse representant i standardiseringsdelegationen.

3) MÄTDON OCH KONTROLLMETODIK.

Förvaltningsutredningen föreslog att tillverkning och förvaltning av

mätdon samt frågor om kontrollmetodik skulle förläggas till försvarets

industriplanering.

Överbefälhavaren förordar, att frågor rörande kontrollmetodik handläggs

av försvarsgrensförvaltningarna med en teknisk delegation som samordnande

organ. I denna bör även fabriksstyrelsen vara företrädd.

Mätdon bör enligt överbefälhavaren anskaffas och förrådshållas av den

huvudförvaltning, som anskaffar den materiel, för vilken mätdonen avses.

Sådana mätdon, som avser krigsmateriel, vilken tillverkas inom försvarets

fabriksverk, bör övertas av fabriksstyrelsen. Erforderligt samarbete tryggas

genom den tekniska delegationen för kontrollmetodik.

Försvarets fabriksstyrelse har förklarat sig beredd att fullgöra ifrågavarande

uppgift.

Krigsmaterielverket finner det vara av största vikt ur såväl ekonomiska

synpunkter som med hänsyn till standardiseringen att ej blott konstruktion

utan även anskaffning, kontroll och förrådshållning av mätdon sker

centralt av en myndighet och ej delas upp på flera.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd tillstyrker överbefälhavarens förslag. Nämnden

anser det nuvarande mätdonslaboratoriet i krigsmaterielverket böra

anslutas till arméförvaltningen, eftersom huvuddelen av de mätdon, som

i fred bör anskaffas centralt, avser materiel (ammunition) som skall anskaffas

av denna förvaltning.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap tillstyrker likaledes överbefälhavarens

förslag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sveriges industriförbund framhåller, att krigsmaterielverkets mätdonsdetalj

åtnjuter gott anseende och finner det tveksamt, om det är lämpligt

att dela upp denna organisation på förvaltningarna. Det bör övervägas att

även i fortsättningen bibehålla detaljen som en enhet och förlägga den till

en speciell till försvarsstabens industridetalj ansluten arbetsgrupp, som

bör överta även vissa andra av krigsmaterielverkets uppgifter.

4; PATENTFRÅGOR.

Överbefälhavaren förordar att krigsmaterielverkets uppgifter som försvarets

patentorgan övertas av försvarets forskningsanstalt, vilken ar ett

från förvaltningarna fristående organ, som genom sin verksamhet har intim

kontakt med dylika ärenden. Det framhålls dock att andra lösningar

är tänkbara.

Marinförvaltningen drar i tvivelsmål, om forskningsanstalten är den

lämpligaste instansen för patentärenden, som i avsevärd grad är dels

militära, dels administrativa och juridiska. Förvaltningen ifrågasätter om

det inte är mest ändamålsenligt att förlägga dessa ärenden till en militär

arbetsgrupp (militärassistent) ansluten till patent- och registreringsverket.

Krigsmaterielverket anför i denna fråga.

För handläggning av patentavtal och överenskommelser med uppfinnare

erfordras förutom rent teknisk sakkunskap även merkantil och juridisk

sådan med hänsyn till de förhandlingar, som måste föras med uppfinnarna.

För den skull ifrågasätts lämpligheten av att överföra patentverksamheten

till ett så speciellt organ som forskningsanstalten. För övrigt har erfarenheten

gett mycket starka belägg för att frågor om ersättning till uppfinnare

—- vilka som regel är anställda vid forskningsanstalten eller förvaltningarna

— bör handläggas av annan myndighet än den till vilken uppfinnaren

är bunden.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd framhåller att det organ, som skall handha

patentfrågorna, skall vara ett serviceorgan åt förvaltningarna. Nämnden

anser det därför icke ändamålsenligt, att organet ansluts till forskningsanstalten,

som icke är avsedd eller organiserad för handläggning av förvaltningsärenden.

I stället bör det anslutas till någon av försvarsgrensförvaltningarna,

förslagsvis flygförvaltningen.

Sveriges industriförbund anser det böra övervägas att förlägga patentfrågorna

till samma organ som förbundet ifrågasatt beträffande mätdon

och kontrollmetodik, nämligen en till försvarsstabens industridetalj knuten

speciell arbetsgrupp.

5) SKUGGFABRIKER OCH MASKINER.

överbefälhavaren föreslår att av krigsmaterielverket förvaltade s. k.

skuggfabriker och till industrin utlånade maskiner bör övertas av fabriksverket

och utvecklar sina synpunkter sålunda.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt gällande instruktion för försvarets fabriksverk åligger det försvarets

fabriksstyrelse, att, därest ej annat av Kungl. Maj:t föreskrivs, i

sina räkenskaper redovisa krigsmaterielverket underställda, staten tillhöriga

industriella anläggningar ävensom, i den mån så av Kungl. Maj:t

bestäms, andra statliga kapitaltillgångar. — Härmed avses bl. a. krigsmaterielverkets

skugglabriker och till industrin utlånade maskiner. Dessa

skuggfabriker och maskiner m. m. är i huvudsak avsedda för tillverkning

av ammunition och vapenmateriel. Eftersom fabriksstyrelsen genom sin

verksamhet är väl förtrogen med dylika maskiner och tillverkningar och

krigsmaterielverkets maskinlond redan nu redovisas av styrelsen, bör med

stöd av ovanstående bestämmelse i styrelsens instruktion såväl skuggfabrikerna

som krigsmaterielverkets maskiner i övrigt omhändertas av

fabriksstyrelsen. Genom lämplig planering skapas möjligheter att minska

ränteförlusterna för dessa anläggningar under fredstid genom att de utnåttjas

föi fabriksstyrelsens affärsdrivande verksamhet. De merkostnader,

som kommer att belasta fabriksstyrelsen, bör redovisas vid sidan om dess

affärsdrivande verksamhet, förslagsvis under anslaget »Bestridande av

beredskapskostnader vid försvarets fabriksverk».

Försvarets fabriksstyrelse har förklarat sig beredd att överta denna

uPP§ift» under framkallande likväl av att den avviker från de uppgifter,

som styrelsen i egenskap av affärsdrivande verk i övrigt har sig anförtrodda.

Krigsmaterielverket motsätter sig förslaget med följande motivering.

Fabriksstyrelsen är ett affärsdrivande verk, som tillverkar i konkurrens

med den privata industrin. Uppslaget att fabriksstyrelsen skall uthyra

maskiner till sina konkurrenter kan näppeligen vara genomtänkt utan

förefaller fullständigt verklighetsfrämmande. Ett sådant arrangemang

skulle omedelbart leda till motsättningar mellan uthyrare och förhyrare

och härigenom skulle fabriksstyrelsen få en aldrig avsedd ställning i förhållande

till den Övriga industrin. Fabriksstyrelsen skall vara självständig

i förhållande till sina konkurrenter och icke kunna utöva inflytande på

dessa. Detta har ju också varit den ursprungliga avsikten, då fabriksstyi

elsen inrättades som ett affärsdrivande verk. Det förklaras att genom

lämplig planering av verkets skuggfabriker möjligheter skapas att få dessa

anläggningar räntebärande under fredstid genom att utnyttja dem för

fabriksstyrelsens affärsdrivande verksamhet. Härtill må erinras att skuggfabrikerna

utgör en kapacitetsreserv, som icke kan utnyttjas ekonomiskt

vid normal tillverkning. De är inrättade såsom ett led i krigsindustriplaneringen

och bör givetvis vara underställda den direkt planerande myndigheten.

Vidare är skuggfabrikerna byggda för drift genom enskilda företag

och törlagda antingen i anslutning till dessas fabriker eller på avsides belägna

platser. Hade det varit möjligt att i fredstid göra anläggningarna

räntebärande, skulle detta givetvis för länge sedan ha skett genom de enskilda

företagen. Igångsättning av skuggfabrikerna skulle endast medföra

avsevärda merkostnader.

Remissyttranden.

Statskontoret framhåller att det med hänsyn till fabriksstyrelsens egenskap

av affärsdrivande verk är mindre lämpligt att styrelsen övertar här

ifrågavarande uppgift.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sveriges industriförbund motsätter sig bestämt den av överbefälhavaren

föreslagna anordningen, som förutses komma att leda till motsattmngai

och svårigheter. Det kan enligt förbundets mening icke accepteras att

fabriksverket, som är ett affärsdrivande verk och i princip skall vara

jämställt med den privata industrin och på likställd grund konkurrera

med den, på denna väg får inblick i sina konkurrenters produktionsförhållanden.

Förbundet föreslår i stället att ifrågavarande skuggfabnker och

maskiner övertas av arméförvaltningen eller av den utav förbundet föreslagna

speciella arbetsgruppen vid försvarsstaben.

IVytt förslag från försvarsstaben.

Med anledning av invändningarna mot fabriksstyrelsens övertagande av

maskiner och skuggfabriker har i en särskild promemoria från försvarsstaben

följande alternativa lösning av frågan skisserats.

Envar huvudförvaltningsmyndighet övertar den del av krigsmaterielverkets

maskinpark, som faller inom myndighetens anskaffningsområde.

Som krigsindustriplanläggande myndighet åligger det huvudforvaltningsmyndigheten

att inom sitt område svara för underhåll, omsättning,

placering och utnyttjande av maskinparken.

Årskostnader och engångskostnader för industriell krigsberedskap äskas

av varje huvudförvaltningsmyndighet för sig i samråd med försvarsstaben

och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. För den gemensamma

planläggningen på detta område inrättas eu delegation för krigsindustriplanläggning

mellan förvaltningsmyndigheterna (dessas centralplaneringar),

försvarsstaben och riksnämnden.

Av praktiska skäl redovisas maskinfonden även i fortsättningen på försvarets

fabriksfond. Särskilda delfonder inrättas för de olika huvudforvaltande

myndigheterna.

Arméförvaltningens tygavdelnings skrivelse den 14 december 1953 angaende förvaltningen

av krigsmaterielverkets skuggfabriker och maskinet.

1 skrivelse den 30 oktober 1953 anmodade jag arméförvaltningen att

senast den 15 december 1953 efter samråd med berörda förvaltningar inkomma

med yttrande, huruvida armétygförvaltningen lämpligen kan och

bör överta förvaltningen av samtliga krigsmaterielverkets skuggfabnkei

och till industrin utlånade maskiner lör krigsmaterieltillveikning.

Den 14 december 1953 har arméförvaltningens tygavdelning efter samråd

med försvarets fabriksstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen

avgett sålunda begärt förslag.

Beträffande skuggfabrikerna anför tygavdelningen bland annat.

Enligt Kungl. Maj :ts proposition angående bildandet av försvarets

fabriksfond (nr 75/1944) är skuggfabriker en sammanfattande benämning

»å kapitaltillgångar, vilka utgörs av andra staten tillhöriga anläggningar

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

inom krigsmaterielverkets anskaffningsområde än fabriksstyrelsen underställda

fabriker och anstalter och vilka är avsedda att för försvarets räkning

utnyttjas i drift vid privata företag». Emellertid har benämningen

skuggfabriker kommit att tillämpas även på privatägda anläggningar, i

vilka staten på olika sätt investerat medel för alt säkerställa viss tillverkningskapacitet

för försvarets behov. Sålunda ingår i krigsmaterielverkets

förteckning över avtal angående skuggfabriker 15 st. privatägda anläggningar

och 12 st., som ägs av staten, av vilka i huvudsak endast de senare

ingår i försvarets fabriksfond.

I samtliga tall — utom ett — har emellan krigsmaterielverket och privata

företag upprättats kontrakt, som innehåller bestämmelser om anläggningarnas

användning i samband med krigsmaterieltillverkning, underhåll av

byggnader och kontroll därav, villkor och hyresersättning, därest lokalerna

utnyttjas för andra ändamål av företaget.

För underhåll av byggnaderna utan eller mot ersättning svarar det privata

företag, med vilket kontrakt upprättats. Expertis för tillsyn av byggnadernas

skötsel och underhåll har i regel erhållits av fabriksstyrelsen på

uppdrag av krigsmaterielverket. Undantag från övriga skuggfabriker bildar

en berganläggning för tillverkning av spårljusgranater, med vilken kontrakt

angående denna tillverkning ej upprättats med något privat företag.

Anläggningen är för närvarande uthyrd till privat företag för sammansättning

av ammunition.

Tygavdelningen framhåller vidare, att kapitalinvesteringarna i skuggfabrikei

har tillkommit för att tillgodose försvarsgrenarnas, huvudsakligen

arméns behov av ammunitionstillverkning och att huvuddelen av investeringarna

avser anläggningar för tillverkning av nitrocellulosakrut.

Visst mindre belopp har investerats i anläggningar för laddning av flygbomber.

Dessa anläggningar är emellertid enligt uppgift av flygförvaltningen

numera icke erforderliga för sitt ändamål, varför de utnyttjas av

krigsmaterielverket som förråd.

Med hänsyn till att planläggningen av ifrågavarande ammunitionstillverkning

enligt huvudförvaltningsprincipen framdeles kommer att åvila

armétygförvaltningen, tinns enligt tygavdelningens åsikt ingen anledning

att uppdela skuggfabrikerna på olika förvaltningar, utan de bör sammanhållas

under armétygförvaltningens ledning.

Beträffande skuggfabrikernas redovisning föreslår tygavdelningen, att

i princip ingen ändring görs utan att fabrikernas kapitaltillgångar alltjämt

redovisas av fabriksstyrelsen, vilken i samma ordning som hittills efter

överenskommelse med armétygförvaltningen bör ombesörja underhåll och

skötsel av byggnaderna. De s. k. dimsyreanläggningarna, som är inrymda

i krigsmaterielverkets, av tortifikationsförvaltningen förvaltade berganläggningar,

anses dock böra överföras till försvarets fastighetsfond, befästningars

delfond.

Tygavdelningen har berett fortifikationsförvaltningen tillfälle att yttra

sig över föreliggande förslag beträffande skuggfabrikerna. I sitt yttrande

anför fortifikationslörvaltningen, att enligt ämbetsverkets uppfattning de

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anläggningar, varom här är fråga, principiellt bör redovisas å armens respektive

befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Med hansyn till att

fortifikationsförvaltningen inom en snar framtid väntar att ändrad regiona

och lokal fastighetsförvaltning skall genomföras och detta anses komma

att medföra betydande påfrestningar för ämbetsverket, vill emellertid förvaltningen

icke nu motsätta sig tygavdelningens förslag angående skuggfabrikernas

redovisning. Sedan den nya organisationen genomförts, bor

emellertid frågan om de under den blivande armétygförvaltmngen sorterande

skuggfabrikernas redovisning tas upp till slutlig provning.

I fråga om de maskiner, om vilka det här rör sig, anför tygavdelningen.

Vad beträffar krigsmaterielverkets maskiner (motsvarande) ar dessa

uppställda vid statliga eller privata tillverkare, i skuggfabnker ellei för

varade i förråd. Även beträffande maskinerna galler att de anskaffats för

ammunitionstillverkning. Den ojämförligt största delen av inasl^uieL

för tillverkning av ammunitionseffekter (utom krut) antingen i i

svarets fabriksverk eller vid privatindustrin (ev. skuggfabnker). Återstående

maskiner utgörs dels av sådana, som används for tillverkning i s limfabriker

av nc, nckrut, och toluol m. in. dels sadana, som befinnei si*, vid

verkstäder i anslutning till krigsmaterielverkets centralforrad. Några

maskiner, helt avsedda för eller endast anvandbara för viss speciell tillverkning

för marin- eller flygförvaltningarnas behov mgar for narvarande

icke, varför en uppdelning av maskinerna på olika förvaltningar icke kan

anses vara befogad. Maskintillgångarna föreslås darfor i princip Överflyttad

från krigsmaterielverket till armétygförvaltmngen, som beträffande användningen

av maskinerna vid tillverkning, tillhörande andra forva - ningars verksamhetsområde, bör ha att träffa överenskommelse harom med

respektive förvaltning.

Ifrågavarande maskiner ingår i försvarets fabriksfond och redovisas å

krigsmaterielverkets maskinkonto. Samtliga maskiner, som representerar

ett anskaffningsvärde av över fyrtiotre xniljonor kronor, ar helt avskrivna.

Tygavdelningen anser, att olägenheter är förenade med den nuvarande

ordningen, enligt vilken inkomster för uthyrda maskiner inlevereras till

statskontoret för att tillgodoföras särskild inkomsttitel å driftbudgeten,

under det att anslagsmedel måste begäras för förnyelse, modernisering eller

större reparationer. Tygavdelningen framhåller att det ur beredskaps- och

planeringssynpunkt skulle medföra fördelar, om hyresmedel fick användas

för nu angivna ändamål ävensom för bekostande av andra krigsindustriella

förberedelseåtgärder. Med hänsyn härtill föreslås, att maskinerna avförs

ur fabriksfonden och ställs under armétygförvaltningens direkta förvaltning.

Detalj spörsmål ifråga om vissa handvapenammunitionsmaskiner i

drift vid fabriksstyrelsens ammunitionsfabriker anser tygavdelningen lämpligen

kunna lösas genom direkt överenskommelse mellan fabriksstyrelsen

och förvaltningen. Tygavdelningen finner övervägande skäl tala för att

apparatur och andra anordningar, som ingår i skuggfabriker för nitrocellulosa

och nitrocellulosakrut och vilkas användning är bunden till viss

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lokal, kvarblir i iabriksfonden. Slutligen berörs frågan om maskiner vid

krigsmaterielverkets sammansättningsverkstäder. Då driften vid dessa verkstäder

kommer att underställas armétygförvaltningens verkstadsavdelning,

vilken skall ha att svara för driften vid övriga arinétygförvaltningen underställda

verkstäder, bör maskinerna redovisas enligt samma grunder, som

gäller vid nämnda tygverkstäder.

I detta sammanhang tar tygavdelningen till behandling upp frågan om

försvarets fabriksverks medverkan i det krigsindustriella förberedelsearbetet

och anför härom.

o Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets fabriksverk (SF nr 341/44) innehåller

bl. a. föreskrifter om fabriksstyrelsens åliggande att i sina räkenskaper

redovisa krigsmaterielverket underställda, staten tillhöriga industriella

anläggningar samt vidare att för drift av dylika anläggningar tillhandahålla

inom fabriksverket tillgänglig teknisk sakkunskap.

„ F.ör att de* krigsindustriella förberedelsearbetet skall kunna bedrivas

pa tillfredsställande sätt, är det emellertid av nedan angivna skäl erforderligt,

att även fabriksverket deltar i dylikt arbete.

All detaljplanering av en tillverkning måste ske av företag och personal,

som sysslar med och äger kunskap om ifrågavarande verksamhet, huru

dritten skall organiseras och vilka materiella åtgärder, som bör vidtas.

Dylik kunskap finns vid fabriksstyrelsen underställda företag för tillverkning

av t. ex. handvapenammunition, finkalibriga vapen, krut m. m. Dessa

företag ar därför i planeringshänseende att anse som moderfabriker.

Ansvaret för krigsplanläggningen på nyssnämnda område kommer i

anslutning till huvudförvaltningsprincipens tillämpning att åvila armétygtorvaltningen

och innebär i detta hänseende en återgång till förhållandena

i ore ar 1940, då motsvarande uppgifter åvilade det''dåvarande tygdepartementet.

Under detta lydde emellertid ammunitionsfabriken med sina båda

avdelningar, gevärsfaktoriet och Åkers krutbruk, vilka enligt givna direktiv

ombesörjde den erforderliga detaljplaneringen, däri även inbegripet provkörning

och renovering av maskiner, anskaffning av erforderliga verktvs

och ovng utrustning m. m.

På denna grundval igångsattes krigsindustriproduktionen inom berörda

matenelomraden. Den kom snabbt i gång och fungerade under hela beredskapstiden.

Om systemets riktighet torde inga delade meningar råda. Då

alm k er na alltjämt forutsatts ingå i fabriksverket, torde det enligt tygavde

ningens mening vara erforderligt, att det i samband med den nya förvaltningsorganisationens

tillkomst även meddelas bestämmelser rörande

fabriksverkets deltagande i det krigsindustriella förberedelsearbetet.

6) KRIGSMATERIELVERKETS LOKALFÖRVALTNINGAR.

Överbefälhavaren föreslår att krigsmaterielverkets lokalförvaltningar

< örråd och sammansättningsverkstäder) övertas av arméförvaltningen.

Häremot har ingen remissinstans i och för sig funnit anledning till erinran.

7) KRIGSINDUSTRIOMBUDEN.

Frågan om krigsmaterielverkets krigsindustriombud har berörts av

endast riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Ombud finns i

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varje län (i vissa fall del av län). Enligt för dem den 14 december 1945

av Kungl. Maj:t utfärdad provisorisk instruktion har de att med utnyttjande

av sin lokalkännedom biträda krigsmaterielverket i vissa planläggningsfrågor.

Dessutom skall de fungera som rådgivande organ i krigsindustriella

frågor åt länsstyrelser och militära myndigheter. Riksnämnden

har utförligt motiverat sin uppfattning att ombuden i fråga kan avskaffas.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni och den 20 juli 1951 angående

den ekonomiska försvarsberedskapens anknytning till länsstyrelserna

såsom regionala organ och organiserande i fred av en ekonomisk försvarssektion

vid varje länsstyrelse, har ett betydelsefullt steg tagits för

att ernå regional medverkan i beredskapsarbetet på det ekonomiska området.

Som"chefer för detaljen för produktion av förnödenheter i övrigt,

inom vilken frågor, som sammanhänger med den krigs- och för sörj ningsviktiga

produktionen, handläggs, har länsstyrelserna i allmänhet lyckats

förvärva personer med ingående kännedom om industriella förhållanden

inom länen. Dessa är för närvarande sysselsatta med att enligt riksnämndens

anvisningar skaffa sig eu överblick över förutsättningarna för att

råvaror, bränsle etc. för den enligt önskemål av såväl militära som civila

myndigheter planerade produktionen under beredskapstillstånd eller krig

skall kunna tillhandahållas företag, som är upptagna i riksnämndens företagsregister,

samt att bilda sig en uppfattning om de förberedelser, som

från länsstyrelsens sida kan vidtas för att förekommande behov för dessa

industrier skall kunna tillgodoses. Härigenom har goda förutsättningar

skapats för att landets resurser i fråga om råvaror, arbetskraft etc. under

beredskapstillstånd och krig skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Även om de centrala myndigheterna jämväl under krig så långt det är

möjligt kommer att ange riktlinjerna för produktionen vid de krigs- och

försörjningsviktiga industriföretagen med ledning av planer, som i fred

uppgjorts av riksnämnden i samråd med övriga berörda myndigheter,

kommer länsstyrelsernas medverkan på förevarande område att bli av stor

betydelse när det gäller att biträda företagen enligt de centrala myndigheternas

anvisningar. Än större roll kommer länsstyrelserna att spela för

det fall att viss landsdel blir avskuren eller förbindelserna med de centrala

myndigheterna icke kan upprätthållas. I dylika fall måste länsstyrelserna

på grundval av sin inblick i planläggningen och kännedom om

företagens behov av olika förnödenheter kunna ingripa för att avhjälpa

akuta bristsituationer i den mån detta under då rådande förhållanden

över huvud taget är möjligt.

Genom den verksamhet på ifrågavarande område, som sålunda bedrivs

inom länsstyrelsernas ekonomiska försvarssektioner, och med hänsyn till

det biträde, som länsstyrelserna under krig vid behov avses lämna de

krigs- och försörj ningsviktiga industriföretagen, torde krigsmaterielverkets

krigsindustriombud i länen icke längre ha någon funktion att fylla och

följaktligen kunna utgå ur organisationen.

8) FÖRSVARETS TELETEKNISKA LABORATORIUM.

överbefälhavaren föreslår, att ett teletekniskt laboratorium för försvaret

i enlighet med förvaltningsuIredningens förslag inrättas och förläggs till

forskningsanstalten. Detta förslag har icke mött några gensagor vid

remissbehandlingen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

9) VISSA FRÅGOR OM SAMORDNING.

Det syns vara en allmän uppfattning hos de olika myndigheterna, att utvecklingen

mer och mer aktualiserar kravet på samordnande åtgärder. Förutom

den samordnande verksamhet, som f. n. bedrivs av överbefälhavaren i

vissa större frågor av betydelse för krigsberedskapen, utövas dylik verksamhet

inom den centrala förvaltningen av försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation

och de tekniska delegationerna. Det frivilliga, oorganiserade

samarbetet mellan förvaltningarna måste även tillmätas stor betydelse.

Överbefälhavaren, som i olika sammanhang förordar inrättande av nya

tekniska delegationer, framhåller, att samordningen mellan de organ, som

enligt hans förslag skall överta krigsmaterielverkets uppgifter, kan tryggas

genom att försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation alltjämt består

i någon form. Även chefen för försvarets fabriksstyrelse bör vid behov

ingå i den. Avgöranden om huvudförvaltningsprincipens tillämpning bör

så långt möjligt överlåtas på samarbetsdelegationen, i den mån de icke

bör ankomma på Kungl. Maj :t. I fall av oenighet bör sådana frågor underställas

överbefälhavaren. Vidare har överbefälhavaren betonat vikten av

samordnande verksamhet från sin egen sida i fråga om krigsindustriplanläggning

och viss anskaffning i fredstid.

Tidigare har redogjorts för krigsmaterielverkets förslag att — utan att

verket slopas — utbygga samarbetsdelegationen till en direktion för försvarets

förvaltning.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd framhåller angelägenheten av att nya

initiativ ständigt tas beträffande huvudförvaltningsprincipens tillämpning

och finner det naturligt, att överbefälhavaren genom kvartermästaravdelningen

övervakar, att denna princip tillämpas i alla de fall, då så är

lämpligt.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har såsom framgår av

tidigare redogörelse betonat vikten av samordning på krigsindustriplaneringens

område. Riksnämnden är beredd att — möjligen efter en obetydlig

personalförstärkning — överta vidgade uppgifter i detta hänseende.

Sveriges industriförbund har i sitt yttrande berett samordningsfrågorna

förhållandevis stort utrymme. Förbundet understryker bl. a. betydelsen

av samordning i fråga om planering och anskaffning. Särskilt angeläget

finner förbundet det vara att anskaffningen planeras så, att belastningen

på industrin blir så jämn som möjligt. Om man förbiser detta krav, blir

resultatet lätt fördyringar och förseningar. Det är därför enligt förbundets

mening av betydelse att all militär anskaffning planeras på lång sikt.

I anslutning till vad förbundet anfört i yttrande över förvaltningsutredningens

betänkande återkommer förbundet till tanken att på ett högt plan

inrätta ett samarbetsorgan med få ledamöter, vilket organ skulle ställas

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. May.ts proposition nr 109.

till överbefälhavarens förfogande. Det kan lämpligen innefatta representanter

för försvarsstaben, de tre försvarsgrensförvaltningarna samt dessutom

två eller tre erfarna och skickliga industrimän. För att få erforderlig

fasthet bör det hålla ett visst antal protokollförda sammanträden

varje år. Förbundet framhåller, att ett sådant organ skulle tillföra förvaltningsorganisationen

högtstående industriell sakkunskap och skapa möjligheter

att på ett tidigt stadium dryfta tveksamma anskaffningsfrågor

samt bidra till att utjämna motsättningar och underlätta förståelsen mellan

förvaltningarna och industrin.

Förbundet understryker vikten av att de svåra frågorna om den

militära kvalitetskontrollen tas upp till behandling i samband med ett eventuellt

nedläggande av krigsmaterielverket så att denna kontroll icke kommer

att fastlåsas i mindre lämpliga former. Det är enligt förbundet angeläget för

såväl beställande myndighet som tillverkare, att enhetliga kvalitetskontrollbestämmelser

utarbetas.

3. Materielhanteringsfrågor.

Här må i korthet beröras materielhanteringsfrågorna och den verksamhet

som är i gång för att rationalisera detta område. Allteftersom själva tillverkningsprocesserna

mer och mer rationaliseras har inom näringslivet

hanteringsfrågor — frågor om transporter, emballage, förrådsuppläggning

m. m. __ tilldragit sig stigande intresse. Även för försvarets del har det

framstått som ett betydelsefullt spörsmål att få problem i samband med

transporter och hantering av material och materiel allsidigt belysta och så

långt möjligt enhetligt behandlade. Enär det syntes påkallat att för ifrågavarande

syfte tillsätta ett särskilt utredningsorgan, anmodade jag genom

skrivelse den 10 april 1953 chefen för försvarsstaben, krigsmaterielverket,

försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse,

arméförvaltningens tygavdelning, arméförvaltningens intendenturavdelning,

marinförvaltningen och flygförvaltningen att utse representanter

i eu delegation. Som ordförande utsågs direktören Erik Hjalmar Lindström.

Delegationen, som antagit benämningen Försvarets materielhanteringsdelegation

(FMDj, bar uppdragit följande riktlinjer för sin verksamhet,

nämligen

ntt utgöra ett gemensamt organ för materielhanteringsfrågor inom försvaret,

att skapa samverkan inom försvaret och söka ernå enhetliga linjer vid

hanteringsprocesser, metodval och hanteringsmed el (fordon och hjälpmedel),

att uppgöra förslag till hanteringsprocesser och därvid behandla förråd,

transportmedel och hjälpmedel etc.,

att föreslå försöksverksamhet och följa denna,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att följa internationell utveckling på området samt

att vara utredande och rådgivande organ till beslutande myndigheter.

Delegationen består av en fast och en rörlig del samt ett sekretariat.

Den fasta delen utgörs av ordföranden jämte de ledamöter, som utsetts

av i det föregående nämnda myndigheter.

Den rörliga delen indelas i arbets- och materielgrupper, vari allt efter

behov ingår, dels ledamöter av delegationens fasta del, dels expertis, främst

från de centrala förvaltningsmyndigheterna. Hittills har i anslutning till

angelägenhetsgrad bildats tre grupper, nämligen för ammunition, drivmedel

och livsmedel. Grupper för intendenturmateriel, tygmateriel, sjukvårdsmateriel,

fortifikationsmateriel och verkstadsrörelse kommer atl

bildas successivt. Som förebild har tjänat ingeniörsvetenskapsakademiens

transportforskningskommission och dess materialhanteringskommittés organisation

med kommittéer för olika branscher, såsom järnbruk, mekaniska

verkstäder, sågverk, cellulosaindustri, konsumentvaruindustrier etc.

Departementschefen.

förvaltnings tjänstens ordnande får anses vara huvudfrågan vid en

reformering av den centrala försvarsförvaltningen. Anledningarna härtill

ligger i öppen dag. Ifrågavarande förvaltningsgren måste tilldra sig statsmakternas

särskilda uppmärksamhet redan på grund av de betydande

kostnaderna för krigsmaterielanskaffningen samt den stora personal -— i

icke ringa utsträckning tekniska specialister — som krävs inom detta område.

Krigsmaterielen har vidare avgörande betydelse för vårt lands militära

värnkraft. Såsom 1946 års militära förvaltningsutredning närmare utvecklat

måste stora krav ställas på tygförvaltningstjänsten för att den skall

kunna fylla sitt ändamål under ständig anpassning till krigsmaterielutvecklingen.

Dessa krav accentueras särskilt genom vårt lands begränsade

resurser, som gör eu fortgående omsorgsfull avvägning mellan olika stridsmedel

nödvändig. Härvidlag måste de tekniska och ekonomiska förutsättningarna

för olika alternativ tillhandahållas av tygförvaltningstjänstens

företrädare, på vilka även verkställigheten ankommer. Jag erinrar

i detta sammanhang om det organ för operativ och taktisk analys, som

förvaltningsutredningen förordat som ett medel att utröna den för vårt

land lämpligaste inriktningen av forsknings- och konstruktionsverksamhet.

Ehuru jag nu inte är beredd att ta ställning till denna fråga finner

jag likväl förslaget beaktansvärt och anser att det bör göras till föremål

för ytterligare utredning och överväganden.

Ett ställningstagande till tygförvaltningstjänsten innefattar spörsmålet

om krigsinaterielverket skall bibehållas i organisationen eller icke. I det

föregående har såväl förvaltningsutredningens som remissinstansernas inställning

till denna fråga utförligt redovisats. Den år 1953 verkställda ut
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

redningen domineras helt av frågan om krigsmaterielverkets ställning.

De synpunkter och förslag, som där framförts, bygger även på de erfarenheter,

som vunnits i fråga om de år 1951 vidtagna jämkningarna i oiganisationen.

Jag har i det föregående utförligt återgett meningsbrytningarna

om krigsmaterielverkets fortbestånd, eftersom frågan är av sådan betydelse

att dess olika aspekter bör erhålla en allsidig belysning.

När krigsmaterielverket såsom efterträdare till dåvarande statens krigsmaterielnämnd

efter förslag av 1941 års militära förvaltningsutredning inrättades

genom beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 180) förelåg inga

mera djupgående meningsskiljaktigheter om behovet av ett för försvaret

gemensamt industriverk, dit teknisk, industriell och kommersiell expertis

skulle vara samlad och komma försvaret i dess helhet tillgodo.

Materielanskaffningen ansågs i vissa delar böra centraliseras till industriorganet.

Från den centrala anskaffningen skulle undantas sådan

materiel som hade karaktär av specialmateriel. Stor betydelse fästes även

vid de uppgifter på bl. a. krigsindustriplaneringens område, som avsågs

skola åvila det nya verket, ävensom vid dess rådgivande verksamhet. Det

kan under sådana förhållanden synas överraskande, att förvaltningsutredningen,

endast ett fåtal år efter det att verket inrättats, på grundval av

sina undersökningar kommit till den uppfattningen att verket böi a\- vecklas och dess uppgifter överföras på, dels andra förvaltningsorgan, dels

ett av utredningen föreslaget nytt ämbetsverk, försvarets industriplanering.

Då frågan om krigsmaterielverkets slopande icke berörts i utredningsdirektiven

— men väl frågan om en effektivisering av krigsmaterielanskaffningen

inom ramen för en organisation med bibehållet krigsmaterielverk

— måste man utgå från att utredningen funnit allvarliga

brister i rådande organisation. De principer för krigsmaterielanskaffningen,

som utredningen uppställt som grund för sitt bedömande, nämligen

klar ansvarsfördelning, god kontakt mellan konstruktörer och tillverkare

samt ett rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna, finner

jag för min del bärande. Vad förvaltningsutredningen anfört syns

mig därför värt stort beaktande, så mycket mera som det erhållit stöd

från många remissinstanser. Huvudtanken bakom krigsmaterielverkets

tillkomst, nämligen att till ett industriellt och kommersiellt betonat centralt

verk sammanföra massanskaffning av krigsmateriel av mera standardmässig

karaktär, kan emellertid icke frångås enbart på den grunden,

att olägenheter och svårigheter yppat sig i fråga om bl. a. samarbetet

med de beställande förvaltningarna. Dylika olägenheter och svårigheter

kan bottna i organisatoriska svagheter, som det är möjligt att avhjälpa,

samt även i personliga motsättningar, som kan utjämnas. Denna

utväg försöktes också genom de föreskrifter om försvarets centrala förvaltning,

som utfärdades år 1951. Åtgärden var så mycket mera naturlig,

som det världspolitiska läget då bedömdes lägga hinder i vägen för en

fl—40 54 Ttihnnq till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

så genomgripande förvaltningsreform, som utredningen föreslagit. Genom

1951 års bestämmelser fastslogs huvudförvaltningsprincipen som grundläggande

vid krigsmaterielanskaffningen, d. v. s. för försvaret gemensam

materiel skall så långt möjligt anskaffas av den förvaltning, som för sin

del har den största anskaffningen av materielen i fråga. Krigsmaterielverkets

anskaffning bestämdes till att omfatta materiel av mass- och standardkaraktär,

som är ur tillverkningssynpunkt tekniskt fixerad. Detta

innebar bl. a. att viss anskaffning återfördes från verket till förvaltningarna.

Reglerande bestämmelser utfärdades om samarbetet mellan krigsmatexdelverket

och förvaltningarna i syfte att i möjligaste mån skapa klarare

ansvarsfördelning och eliminera det dubbelarbete, som förvaltningsutredningen

kunnat konstatera.

Av den utredning, som verkställts år 1953 av överbefälhavaren, och

däröver avgivna remissyttranden, torde få anses framgå, att materielanskaffningen

genom krigsmaterielverkets försorg trots de vidtagna jämkningarna

i organisationen allt fortfarande ger upphov till oklarhet och

friktioner samt föranleder dubbelarbete. Den av överbefälhavaren bestämt

hävdade uppfattningen att krigsmaterielverket bör utgå ur organisationen,

delas av såväl försvarsgrensförvaltningarna som tre av de fem remissinstanserna,

nämligen statens organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och Sveriges industriförbund. Statskontoret och

statens sakrevision har på i huvudsak principiella grunder och under hänvisning

i stor utsträckning till sina yttranden över förvaltningsutredningens

betänkande avstyrkt, att krigsmaterielverket avvecklas. Båda myndigheterna

har emellertid vitsordat, att den nuvarande ordningen icke fungerar

i allo tillfredsställande.

De ansvariga militära instanserna har förklarat att enligt deras uppfattning

beredskapsskäl numera icke lägger hinder i vägen för en mera

genomgripande förvaltningsreform. Under sådana förhållanden och med

hänsyn till de resultat, vartill den 1953 verkställda utredningen lett, syns

mig tiden nu vara inne att ompröva frågan om handhavandet av malerielanskaffningen

inom försvaret. Man har då att välja mellan en mera radikal

lösning, som innebär krigsmaterielverkets indragning, och mindre radikala

utvägar, som går ut på att genom ytterligare jämkningar inom den gällande

organisationens ram söka avlägsna förefintliga olägenheter. I sistnämnt

hänseende må erinras om sakrevisionens ånyo framförda förslag, att

den produktionstekniska granskningen och leveranskontrollen skulle övertas

av vederbörande försvarsgrensförvaltning. Härigenom skulle krigsmaterielverket

förvandlas till ett rent inköpsorgan. Förvaltningsutredningen har

emellertid förkastat detta alternativ, som även avböjts av krigsmaterielverket

under framhållande av det nära samband som råder mellan inköpsfunktionen

och berörda gransknings- och kontrollmoment. För egen

del kan jag icke biträda tanken att ett särskilt ämbetsverk bibehålls som

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr t09.

83

ett rent inköpsorgan för den relativt begränsade del av försvarets materielanskaffning,

varom här är fråga. Över huvud taget har jag efter noggranna

överväganden kommit till den uppfattningen att intet väsentligt står att

vinna genom ytterligare jämkningar i gällande organisation. Jag har därför

stannat vid att förorda att krigsmaterielverket indras och dess uppgifter

fördelas på andra organ. Jag vill i det följande närmare utveckla

de skäl som varit avgörande för mig vid detta ställningstagande.

Till en början önskar jag understryka att krigsmaterielverkets inrättande

— med hänsyn till då rådande beredskapsläge och försvarsförvaltningens

dåvarande möjligheter att handha massanskaffning av materiel,

främst ammunition — otvivelaktigt innebar ett steg mot effektivisering

av krigsmaterielanskaffningen. Det torde också vara en allmän uppfattning,

att verket gentemot leverantörer och tillverkare på ett förtjänstfullt

sätt tillvaratagit de kommersiella och ekonomiska intressena. Den kritik

mot vissa av verkets upphandlingar, som vid olika tillfällen framförts

rubbar icke detta allmänna omdöme. Vad beträffar förhållandet mellan

krigsmaterielverket och de beställande förvaltningarna kan jag icke underlåta

att framhålla, att jag — i likhet med vissa remissmyndigheter — icke

är främmande för tanken att de friktioner som förekommit till en del

bottnat i personliga motsättningar och i prestigesynpunkter på ömse håll.

Dylika företeelser syns mig dock icke kunna på långt när godtas som en

lillfyllestgörande förklaring till förefintliga brister. Dessa måste enligt min

mening i huvudsak anses ha sin grund i själva organisationsstrukturen.

F. ö. anser jag ett rubbat förtroende mellan organ med huvuduppgifter på

krigsmaterielförvaltningens område, vilket det trots avsevärda jämkningar

i organisationen ej visat sig möjligt att återställa, vara en så allvarlig företeelse

att radikala åtgärder är påkallade. Det måste konstateras, att det

av olika, från början knappast förutsebara anledningar icke visat sig möjligt

att i den fredsmässiga organisationen på ett friktionsfritt och helt

effektivt sätt inpassa krigsmaterielverket med dess för försvaret i dess helhet

gemensamma uppgifter. Läget har försvårats av den osäkerhet, som

under senare år rått i fråga om den blivande organisationsformen. Denna

osäkerhet har givetvis varit ägnad att verka effektivitetshämmande och utgör

därför ett starkt skäl för att ett avgörande nu träffas.

De utredningar som verkställts i förvaltningsfrågan syns ge vid

handen att den nuvarande organisationen icke står i överensstämmelse

med de av förvaltningsutredningen uppställda huvudprinciperna för

krigsmaterielanskaffningen, som jag tidigare berört och skänkt min anslutning

till. Jag finner det särskilt betänkligt, att organisationen i viss

utsträckning lett till att tekniska specialister inom samma område måste

finnas hos såväl förvaltningarna som krigsmaterielverket. Frånsett att

tillgången på tekniska specialister är knapp, är detta förhållande otillfredsställande

med tanke på att ifrågavarande specialister representerar

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en förhållandevis dyrbar arbetskraft. Alla tänkbara utvägar bör anlitas

för att utan men för effektiviteten nedbringa den centrala försvarsförvaltningens

personalkostnader. Detta bör enligt min mening vara ett av

förvaltningsreformens huvudsyften. För detta ändamål bör allt dubbelarbete

elimineras inom den nya organisationens ram. Även om de tekniska

specialisterna hos förvaltningarna huvudsakligen bar konstruktionsoch

försöksuppgifter, under det att motsvarande specialister hos krigsmaterielverket

har produktionstekniska uppgifter och kontrolluppgifter,

förefaller det uppenbart, att ett sammanförande av samtliga anskaffningsfunktioner,

från projektering och försök till leveranskontroll, till en och

samma myndighet är ägnat att minska behovet av teknisk personal. Sådant

dubbelarbete i fråga om leveranskontroll, som förvaltningsutredningen

kunnat påvisa som en följd av att förvaltningarna i vissa fall icke helt

litar på krigsmaterielverket i detta hänseende, skulle elimineras om anskaffningsuppgifterna

sammanförs till samma myndighet. Den kontakt

mellan konstruktörer och tillverkare, som kan skapas under nyss angivna

förutsättning, måste antas bli till båtnad för konstruktionsverksamheten.

Utvecklingen efter det att krigsmaterielverket inrättades har otvivelaktigt

gått i den riktningen att såväl konstruktionsverksamheten som tillverkningen

blivit mera komplicerade. Det är därför av största vikt att konstruktionsverksamheten

från början bedrivs under beaktande av de produktionstekniska

förutsättningarna för mass- eller serietillverkning till

rimliga kostnader. Man undviker därigenom i stor utsträckning att färdiga

konstruktioner måste underkastas produktionstekniskt betingade

ändringar, som drar kostnader och verkar försenande.

Vid bedömandet av den militära förvaltningsfrågan bör uppmärksammas

att förefintligheten av ett självständigt upphandlingsverk i och för

sig är ägnad att medföra att ekonomiska hänsyn i första hand gör sig gällande

vid upphandling. Det förhållandet att det upphandlande organet icke har

något fortsatt ansvar för materielen medför emellertid lätt att militära

funktions- och kvalitetskrav i någon mån undanskjuts. Vidare bör

materielens anskaffningskostnader vägas mot dess underhållskostnader.

Dessa synpunkter torde icke kunna göra sig till fullo gällande med mindre

det anskaffande och materielförvaltande organet är ett och samma. Vid

krigsmaterielanskaffningen måste militära, tekniska och ekonomiska synpunkter

vägas mot varandra. Förebragta utredningar har enligt min

mening påvisat starka skäl för att denna avvägning bör göras enhetligt

hos en och samma myndighet, utrustad med sakkunska.p i angivna hänseenden.

Jag finner det vara av utomordentlig vikt att de ekonomiska

och kommersiella synpunkterna på krigsmaterielanskaffningen får göra

sig gällande på ett auktoritativt sätt inom den nya organisationens ram.

Jag torde senare få ta upp frågan om skapande av erforderliga garantier

härför.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag kan icke dela den av krigsniaterielverket och statens sakrevision

framförda uppfattningen, att verkets indragande skulle innebära en återgång

till de förhållanden på krigsmaterielanskaffningens område, som

rådde vid tiden för andra världskrigets utbrott. Sedan dess har försvarsförvaltningarna

kraftigt byggts ut personellt och organisatoriskt och i

växande omfattning fått sig anförtrodda stora och komplicerade anskaffningsuppgifter.

Det är i detta sammanhang värt att uppmärksamma, att

krigsmaterielverkets anskaffning, värdemässigt sett, omfattar endast en

fjärdedel av den totala materielanskaffningen för försvaret. Genomförandet

av bestämmelserna om huvudförvaltningsmyndighet beräknas ytterligare

sänka denna andel. Försvar sförvaltningarna ombesörjer således redan

nu den värdemässigt långt övervägande delen av materielanskaffningen

och därtill den tekniskt mest komplicerade, såsom anskaffning av fartyg,

flygplan, stridsvagnar och tyngre vapen med utrustning. För dessa uppgifter

är redan nu industriell och ekonomisk sakkunskap företrädd inom

förvaltningarna. En förstärkning av detta inflytande är emellertid enligt

vad jag senare skall närmare utveckla avsedd att komma till stånd. Jag vill

vidare erinra att huvudförvaltningsprincipen innebär garantier för att massanskaffning

av för försvaret gemensam, standardiserad materiel inte splittras

på flera händer. Det finns därför enligt min mening icke anledning att

förutsätta annat än att försvarsförvaltningarna skall kunna omhänderha

från krigsniaterielverket överförda anskaffningsuppgifter på ett sådant

sätt att industriella, kommersiella och ekonomiska synpunkter

tillbörligen beaktas. Under sådana förhållanden måste de personalbesparingar,

som krigsmaterielverkets slopande beräknas medföra och som

redovisas i ett senare sammanhang, tillmätas avgörande betydelse.

Innan jag övergår till att närmare behandla fördelningen av krigsmaterielverkets

nuvarande uppgifter, torde jag få beröra de av förvaltningsutredningen

framlagda båda alternativen för tygförvaltningstjänstens

organisation. Jag är icke nu beredd att ta slutlig ställning till förmån

för något av utredningens alternativ. Såsom utredningen framhållit,

kan starka skäl åberopas för såväl alternativ I, innebärande ett för försvaret

gemensamt tygförvaltningsverk, som alternativ II, vilket innebäi

en försvarsgrensvis ordnad tygförvaltningstjänst. De militära remissmyndigheterna

har kraftigt motsatt sig alternativ I, som emellertid förordats

av statskontoret. Utredningen själv har med hänsyn till bl. a.

rådande försvarsorganisation stannat vid att förorda alternativ II. På

av utredningen anförda skäl finner jag alternativ I icke f. n. böra komma

i fråga. Det syns mig dessutom förenat med praktiska svårigheter och

knappast tillrådligt ur beredskapssynpunkt att i ett sammanhang både avveckla

krigsniaterielverket och bygga upp en gemensam tygförvaltningsorganisation.

Jag vill dock understryka, att jag icke är främmande för

tanken all gemensamma förvaltningsorgan även på krigsmaterielförvalt
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningens område framdeles kan komma att visa sig innebära den mest

fördelaktiga lösningen. Förutsättningarna härför bör emellertid organiskt

växa fram på grundval av de åtgärder till samordning i olika hänseenden,

%ilka ingar som viktiga beståndsdelar i den nu aktuella förvaltningsreformen.

Ett dylikt sammanförande torde vidare förutsätta en ändrad försvarsordning.

Jag ansluter mig till utredningens uttalande att, därest i

tiamtiden en försvarsordning skulle genomföras som icke i samma mån

som den nuvarande bygger på tre från varandra avgränsade försvarsgrenai

och cn tredelning av ansvaret för försvarskrafternas stridsduglighet,

frågan om en ytterligare samordning av tygförvaltningstjänsten bör

tas upp till förnyad prövning.

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört anser jag mig böra

föreslå att tygförvaltningstjänsten förläggs till ett tygförvaltningsverk

föi armén, benämnt armétygförvaltningen, i stort sett motsvarande nuvarande

arméförvaltningens tygavdelning, samt till marin- och flygför^

altningarna, vilka sistnämnda två förvaltningar även får vissa uppgifter

av annan natur. Den uppdelning av den nuvarande arméförvaltningen,

som förslaget innebär, utgör ingen genomgripande förändring,

enär tyg- och intendenturavdelningarna alltsedan den nuvarande arméförvaltningens

tillkomst i stor utsträckning fungerat som fristående ämbetsverk.

Armétygförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen bör

sta under chefskap av vederbörande försvarsgrenschef och för den omedelbara

ledningen ha souschefer. För att urvalet till souschefsbefattningarna

skall bli så stort som möjligt finner jag det angeläget att dessa — såsom

fallet redan är med souschefstjänsterna i marin- och flygförvaltningarna

— skall kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller civil

person. Verkens inre organisation bör rationaliseras. Därvid bör eftersträvas

att i största möjliga utsträckning begränsa personaluppsättningen

bl. a. genom utläggning av konstruktionsuppgifter på industrin och ianspråktagande

även i övrigt av expertis utifrån m. in.

Ifrågavarande förvaltningar skall vid krigsmaterielverkets slopande

överta den långt övervägande delen av dess anskaffningsuppgifter med

tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Som framgår av vad i kap. I

anförts har s. k. tekniska huvudförvaltningsmyndigheter utsetts beträffande

en avsevärd del av den materiel, varom här är fråga. Det bör tillses

att de kontakter mellan olika förvaltningar, som föranleds av huvudförvaltningsprincipen,

försiggår i smidiga och arbetsbesparande former.

Då huvudförvaltningsprincipen medför att en försvarsgrensförvaltning

anskaffar materiel, som skall bekostas från annan försvarsgrens anslag,

aktualiserar den vissa redovisningsfrågor, som kräver en rationell

lösning. Jag har därför i den i annat sammanhang berörda skrivelsen den

30 oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. anmodat försvarets civilför
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

valtning att i samråd med berörda myndigheter utreda nämnda redovisningsfrågor

och inkomma med redogörelse för resultatet ävensom av

utredningen betingade förslag.

Som jag tidigare understrukit anser jag det utomordentligt angeläget

att fullgoda garantier skapas mot att ensidigt tekniska och militära intressen

dominerar anskaffningsfrågornas behandling. Förvaltningarna

bör för att de merkantila och ekonomiska synpunkterna skall vinna erforderligt

inflytande i enlighet med förvaltningsutredningens förslag utrustas

med souschefen direkt underställda inköpsorgan, benämnda inköpsavdelningar,

under högt kvalificerad ledning. Cheferna för dessa organ

måste ges en sådan ställning att de med auktoritet kan hävda sina synpunkter.

Inom flygförvaltningen har ett gemensamt inköpsorgan varit organiserat

sedan länge. Erfarenheterna av detta är goda. Motsvarande enheter

har nyligen provisoriskt organiserats vid armé- och marinförvaltningarna

enligt beslut av 1953 års riksdag.

Jag kommer att under ett särskilt avsnitt till mera utförlig behandling

ta upp idssa samordningsfrågor som bör lösas i samband med förvaltningsreformen.

Bl. a. avser jag att föreslå inrättande av en försvarets förvaltningsdirektion,

som på ett högt plan skall utgöra ett samordnande och i

viss utsträckning övervakande organ på framförallt krigsmaterielf Öl vattningens

område. De nuvarande tekniska delegationerna föreslås ersatta

med samarbetsdelegationer och nya samarbetsdelegationer avses skola inrättas.

Vidare förutsätts att det mera formlöst bedrivna samarbetet mellan

förvaltningarna, som förekommer i icke ringa omfattning, skall utvidgas

och intensifieras. Bl. a. ligger det i sakens natur, att chefer för underavdelningar

inom de olika förvaltningarna med likartade eller besläktade

arbetsuppgifter regelbundet samlas för överläggningar och utbyte av erfarenheter.

Dessa åtgärder, som här endast skisserats, har som ett huvudsyfte

att samordna och effektivisera materielanskaffningen och sörja för

att anskaffningsfrågorna underkastas det allsidiga bedömande som erfordras

för att de skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt.

.lag vill slutligen i detta sammanhang framhålla det i och för sig önskvärda

i att en välorganiserad apparat för försvarets materielanskaffning

kan komma även andra myndigheter, exempelvis civilförsvarsmyndigheterna,

till godo. Förefintliga möjligheter att utan att försvarets intressen

eftersätts tillhandagå andra myndigheter i anskaffningsfrågor bör därför

framdeles beaktas och utnyttjas. Vad statens sakrevision i detta hänseende

anfört i sin skrivelse den 14 december 1953, för vars huvudsakliga

innehåll redogjorts i det föregående, finner jag beaktansvärt. .lag raknar

med att i de nya instruktionerna tas in en bestämmelse av innehåll, att

vederbörande ämbetsverk efter uppdrag av Kungl. Maj:t eller, i den män

det kan ske utan åsidosättande av försvarets intressen och utan särskild

kostnad för verket, efter överenskommelse med statlig myndighet, som

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO.

icke tillhör försvaret, skall ha att ombesörja anskaffning för sådan myndighets

räkning av materiel, likartad med den, vilken det åligger verket att

anskaffa för försvaret, eller vars tillverkning huvudsakligen sysselsätter av

verket anlitade leverantörer.

Förvaltningsutredningens förslag till fördelning av de uppgifter utöver

materielanskaffning, som åvilar krigsmaterielverket, innebär överflyttning

av de mest betydelsefulla arbetsuppgifterna till ett nytt överbefälhavaren

direkt underställt ämbetsverk, försvarets industriplanering, som skulle

handha krigsindustriplaneringen och viss samordning och övervakning av

materielplaneringen i fredstid, standardiseringsfrågor samt frågor om

mätdon och kontrollmetodik. Verket skulle vidare vara försvarets patentorgan

och slutligen skulle däri ingå det försvarets teletekniska laboratorium,

som utredningen ansåg böra inrättas.

Förslaget om inrättande av ifrågavarande ämbetsverk har mött gensagor

från så gott som alla remissinstanser. Även statens organisationsnämnd,

som tidigare ställt sig välvillig därtill, har i sitt yttrande över överbefälhavarens

senaste förslag frångått sin tidigare uppfattning, under förbehåll

dock att verkets tilltänkta arbetsuppgifter icke äventyras.

För egen del anser jag i likhet med remissinstanserna att fördelningen

av krigsmaterielverkets uppgifter bör kunna ske efter enklare linjer än

genom att ett nytt gemensamt förvaltningsverk skapas. Jag delar också

av vissa myndigheter uttalade betänkligheter mot att ett förvaltningsverk

direkt underställs överbefälhavaren. Jag kan därför icke biträda förvaltningsutredningens

förslag om att ett gemensamt förvaltningsverk med

angivna uppgifter inrättas.

Jag övergår nu till att behandla fördelningen av krigsmaterielverkets

uppgifter. För sammanhangets skull anser jag mig därvid icke böra begränsa

mig enbart till de uppgifter, som faller inom tygförvaltningstjänsten

eller direkt anknyter till denna.

Anskaffningsverksamheten, som av naturliga skäl blivit den dominerande

frågan, torde i detta sammanhang icke behöva beröras ytterligare

i annan mån än att jag anser mig böra erinra om vissa speciella anskaffningsuppgifter,

som nu åligger krigsmaterielverket, nämligen upphandling

av kontorsmateriel för försvaret, motsvarande den som för statsförvaltningen

i övrigt ombesörjs av generalpoststyrelsen (SFS 850/45) samt upphandlingen

och försäljningen av kontorsinventarier för statsverkets räkning

(SFS 18/50 och 22/50).

Generalpoststyrelsen bör överta upphandlingen av kontorsmateriel

även för försvaret. Styrelsen har förklarat sig villig härtill i sitt yttrande

över förvaltningsutredningens betänkande.

Upphandlingen av kontorsinventarer (möbler, kassaskåp, armatur,

gardiner, mattor m. m.) kan för försvarets del äga rum enligt huvudförvaltningsprincipen.

Med hänsyn till betydelsen av en centraliserad upp
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

handling för statsverket på detta område bör huvudförvaltningsmyndiglieten

(arméintendenturförvaltningen) överta krigsmaterielverkets uppgifter

för statsförvaltningen i dess helhet. I min inledningsvis berörda skrivelse

den 30 oktober 1953 anmodades arméförvaltningen att utreda möjligheterna

för en dylik anordning. Armeförvaltningens intendentui avdelning

har vid utarbetande av anbefallda organisations- och personalförslag

för arméintendenturförvaltningen räknat med att nämnda ämbetsverk

skall överta ifrågavarande anskaffningsuppgifter.

De smärre anskaffningsuppgifter för myndigheter utom försvaret, för

vilka statens sakrevision redogjort i sin tidigare berörda skrivelse den 14

december 1953, anser jag böra i enlighet med sakrevisionens förslag föras

över till vederbörande huvudförvaltningsmyndighet.

Krigsindustriplcineringen framstår som en angelägenhet av första ordningen.

Den ägnades stor uppmärksamhet redan i samband med 1943

års förvaltningsreform. Emellertid kunde vid detta tillfälle icke slutligt

avgöras på vad sätt krigsindustriplaneringen borde infogas i sitt sammanhang

med verksamheten för central samordning och handläggning av

landets försörjningsfrågor i dess helhet. Det lämnades öppet, huruvida

icke denna mera generella planeringsfråga kunde föranleda vissa jämkningar

i krigsmaterielverkets organisation och befogenheter. Sedan dess

har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap tillkommit. Denna

är enligt sin instruktion (SFS 552/48) under Kungl. Maj:t centralorgan

för landets ekonomiska försvarsberedskap och har i denna egenskap att

leda, övervaka och samordna landets försvarsförberedelser pa det ekonomiska

området i syfte att vid krig och andra utomordentliga förhållanden

försvarets behov av förnödenheter må kunna tillgodoses och folkförsörjningen

tryggas. Planeringen inom försvaret handhas f. ö. numera av de

anskaffande myndigheterna med överbefälhavaren som samordnande myndighet.

Uppgörandet av krigsmaterielplaner, krigsammunitionsplaner, krigsdrivmedels-

och krigsbränsleplaner, krigsförplägnadsplaner, krigsveterinärvårdsplaner

med hästanskaffningsplaner samt krigsindustriplaner ankommer

sålunda på försvarsgrensförvaltningarna utom i vad avser sådan

materiel, som anskaffas av krigsmaterielverket. Beträffande denna materiel

handhar verket krigsindustriplaneringen. Detta samband mellan anskaffning

och krigsindustriplanering, som slagits fast genom bestämmelserna

om försvarets centrala förvaltning den 28 september 1951, återspeglar

enligt min mening en riktig princip. Emellertid tyder vissa tecken på

att krigsindustriplaneringen för försvarets del f. n. är behäftad med

brister i vad gäller dess samordning och inpassande i ett större sammanhang.

Antydningar om dessa brister ges i olika myndigheters yttranden.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i yttranden över

såväl förvaltningsutredningens betänkande som överbefälhavarens senaste

förslag icke utan skärpa påtalat ifrågavarande brister och närmare ut
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

\ecklat

varande spörsmål. Jag är av den uppfattningen, att frågan om en effektiv

krigsindustriplanering icke kan anses i allo tillfredsställande löst. Vissa

huvudprinciper för hur planeringen bör ordnas kan uppställas utan större

svårighet. Planeringen bör handhas av de anskaffande myndigheterna.

Härom torde i stort sett råda full enighet. Planeringen för försvarets del

måste samordnas och övervakas. Härvidlag bör vissa funktioner utövas av

den i andra sammanhang berörda försvarets förvaltningsdirektion. Samordningen

av försvarets planering med motsvarande uppgifter för landet i

dess helhet ankommer på riksnämnden. Det vill av riksnämndens yttranden

synas som om riksnämnden vid samarbetet med krigsmaterielverket icke erhållit

önskvärt inflytande på planeringsfrågorna. Det säger sig självt,

att cn effektiv krigsindustriplanering förutsätter ett intimt samarbete

mellan berörda myndigheter.

Då jag tillmäter här ifrågavarande spörsmål mycket stor betydelse och

följaktligen finner det angeläget att förefintliga brister snarast avhjälps,

har jag i min i flera andra sammanhang nämnda skrivelse den 30 oktober

1953 anmodat överbefälhavaren att i samråd med riksnämnden och berörda

myndigheter förbereda en effektiv krigsindustriplanering inom den

tilltänkta organisationens ram och att i sinom tid inkomma med redogörelse

för vidtagna åtgärder ävensom i förekommande fall förslag till

de bestämmelser i ämnet som må böra utfärdas av Kungl. Maj :t. Jag

ämnar med största uppmärksamhet följa frågans vidare utveckling och

föreslå Kungl. Maj:t av omständigheterna betingade åtgärder.

Jag vill i detta sammanhang ge uttryck för min anslutning till de av

arméförvaltningens tygavdelning i skrivelse den 14 december 1953 angående

förvaltningen av krigsmaterielverkets skuggfabriker och maskiner

fi amförda synpunkterna på vikten av att försvarets fabriksverk deltar i

det krigsindustriella förberedelsearbetet. Jag räknar med att denna fråga

kommer att beaktas av överbefälhavaren vid fullgörandet av nyssnämnda

uppdrag. Under D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa samordningsfrågor

berör jag vissa frågor om krigsindustriplaneringen.

Även standardiseringsfrågorna var föremål för stort intresse i samband

med 1943 års förvaltningsreform. Dåvarande chefen för försvarsdepartementet

anförde härom i samband med förvaltningspropositionens framläggande.

Erfarenheten har på ett övertygande sätt ådagalagt den vikt, som måste

tillmätas en väl genomförd standardisering av försvarets materiel. Om

standardiseringssträvandena ej tillräckligt beaktas, blir materielanskaffningen

fördyrad och en verklig rationalisering av tillverkningen försvårad.

Framställningen av varje typ av materiel och materieldelar kräver nämligen

små särskilda mät- och arbetsverktyg. En bristande rationalisering på

sätt nyss antytts betyder också minskad leveransförmåga från en redan i

och för sig till omfånget begränsad produktionsapparat. Med många olika

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

materieltyper kompliceras vidare frågorna om reparationer och anskaffning

av reservdelar, varjämte vid krigsfall underhållstjänsten försvåras

och risken för felexpedieringar ökas.

Jag förbiser icke, att fordran på högsta grad av funktionsförmåga kan

komma att stå i motsatsförhållande till önskemålet om standardisering och

förenkling. Härvid uppkommer givetvis avvägningsspörsmål, som för sin

lösning kräver ett säkert omdöme. De fördelar, som ur funktionssynpunkt

kan vara förenade med en speciell konstruktion, måste noggrant vägas

mot de vinster en standardisering medför i nyssnämnda hänseenden. Det

bör i detta sammanhang även beaktas, att en standardkonstruktion mången

gång i praktiken i det hela kan visa sig mer användbar än en särartad

konstruktion, även om den sistnämnda i händerna på en tekniskt förfaren

person måhända i det särskilda fallet kan avvinnas en något högre

grad av effektivitet.

Det ligger i sakens natur, att standardiseringsverksamheten måste

sammanhållas av ett enda organ. Först därigenom kan ett enhetligt samlande,

samordnande och bearbetande av de på olika områden vunna erfarenheterna

äga rum. Detta är givetvis en förutsättning för att standardiseringen

skall kunna bli fullt effektiv. För mig framstår det som uppenbart,

att detta sammanhållande arbete bör förläggas till krigsmaterielverket

och bli en av dettas huvuduppgifter. Självfallet måste verksamheten

så långt möjligt inriktas på ett utnyttjande av civil standard och bedrivas

i nära kontakt med standardiseringssträvandena utanför försvarets

område.

Då fråga är om materiel, som skall anskaffas genom krigsmaterielverkets

försorg, kommer dettas standardiseringsorgan helt naturligt att

få tillfälle att ur sina synpunkter granska ifrågakommande konstruktioner.

För att standardiseringens verkningar skall kunna sträcka sig

även till materiel, som alltjämt skall anskaffas av försvarsgrensförvaltningarna,

syns mig lämpligt att fastslå en allmän skyldighet för dessa

att då fråga om standardisering uppkommer hänvända sig till krigsmaterielverket.

Enligt sin ursprungliga instruktion (SFS 339/1944) hade krigsmaterielverket

att leda standardiseringen av försvarets materiel. Samtidigt med

verkets inrättande tillkom försvarets standardiseringsdelegation med uppgift

att i anslutning till verksamheten inom Sveriges standardiseringskommission

uppgöra standard för i krigsmateriel ingående materiel,

element och detaljer. Delegationen, för vilken chefen för krigsmaterielverket

är ordförande, består av representanter för nämnda verk, överbefälhavaren,

försvarsgrensförvaltningarna, försvarets fabriksstyrelse samt

Sveriges standardiseringskommission.

Provisoriska bestämmelser för delegationens verksamhet har utfärdats

av Kungl. Maj:t den 4 maj 1945. Delegationen fastställer efter förslag av

vederbörande myndigheter s. k. FSD-standard, i förekommande fall provisorisk

FSD-standard. Förslag bör vara utarbetat med hänsyn till såväl

militära som vetenskapliga, tekniska och ekonomiska fordringar samt uppfylla

krav på god formgivning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Krigsmaterielverkets uppgifter på standardiseringens område har i viss

man begränsats genom den provisoriska ändring av verkets instruktion,

som

förvaltning, som utfärdades den 28 september 1951. Enligt sagda ändring

skall verket vara sammanhållande organ för standardisering av för försvaret

gemensam materiel. Standardiseringsverksamhet bedrivs sålunda

bos samtliga materielförvaltande centrala förvaltningar.

Jag delar överbefälhavarens mening att ifrågavarande samordnande verksamhet

bör kunna övertas av standardiseringsdelegationen, förstärkt med

företrädare för försvarets forskningsanstalt och riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap. Delegationen, som nu är i kanslihänseende knuten till

krigsmaterielverket, har behov av ett kansli. Det förefaller mig vara en

ändamålsenlig lösning att försvarets förvaltningsdirektions kansli får anlitas

för ändamålet. Delegationen blir liksom alla samarbetsdelegationer

underkastad tillsyn från förvaltningsdirektionens sida. Det säger sig självt

att standardiseringsverksamheten, vars betydelse tilltar med den tekniska

utvecklingen och vars ekonomiska betydelse får bedömas vara mycket stor,

bör bedrivas i intimt samarbete med Sveriges standardiseringskommission.

Detaljarbetet kommer att åvila de olika förvaltningarna enligt huvudförvaltningsprincipen.

Enligt min mening bör ifrågavarande arbete bedrivas

bos samma myndighet, som svarar för konstruktions- och anskaffningsverksamheten.

I likhet med överbefälhavaren anser jag att tillverkning och förvaltning

av måtdon bör handhas av vederbörande anskaffande myndighet med

tillämpning av huvudförvaltningsprincipen. Försvarets fabriksstyrelse bör

anskaffa mätdon för sin egen tillverkning. Mätdonslaboratoriet bör lämpligen

övertas av armétygförvaltningen. Erforderlig samordning och ledning

av frågor om mätdon och kontrollmetodik bör säkras genom att en

samarbetsdelegation inrättas. Även denna blir av den betydelse att den

bör få anlita försvarets förvaltningsdirektions kansli. Det är enligt min

mening av utomordentlig betydelse, att kontrollmetodiken för försvarets

del följer med den tekniska utvecklingen på detta område. Det är känt

att denna fråga tilldrar sig ett stigande intresse inom industriella kretsar

både här hemma och i utlandet. Bl. a. syns det mig angeläget att de

statistiska och matematiska metoder, som utarbetats inom förevarande

område och är stadda i snabb utveckling, utnyttjas vid kontroll å försvarets

massbeställningar.

I detta sammanhang gör sig behovet påmint av ett samordnande organ

för utarbetande av leverans- och kontrollbestämmelser inom försvaret.

Krigsmaterielverket hade fram till den 28 september 1951 instruktionsenligt

sig ålagt att i samverkan med övriga centrala förvaltningsmyndigheter

verka för enhetliga leverans- och kontrollbestämmelser. Det syns mig befogat

att för detta ändamål inrätta en eller flera samarbetsdelegationer med

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillgång till försvarets förvaltningsdirektions kansli. Inrättas flera delegationer,

bör de givetvis samarbeta inbördes. Med hänsyn till sambandet med

standardiserings- och kontrollmetodikfrågorna bör vidare samarbete äga

rum med för nämnda uppgifter avsedda organ. Fortlöpande uppmärksamhet

bör ägnas kontrollfrågorna ur exempelvis den synpunkten, att kontrollverksamheten

ges en rationell omfattning och i förekommande fall reduceras

i förhållande till tillverkare som har en erkänt effektiv egenkontroll.

Det bör givetvis eftersträvas att en effektiv egenkontroll organiseras vid

försvarets egna fabriker och verkstäder. Man får icke förbise, att kvalitetsfel

hos krigsmateriel ofta medför betydande risker för olycksfall vid materielens

användning. En effektiv leveranskontroll bidrar däiföi att töre

bygga ofta svåra personella och materiella skador.

Beträffande förfarandet i fråga om av krigsmaterielverket förvaltade

maskiner för krigsmaterieltillverkning och s. k. skuggfabriker har armé■lorvaltningens

tygavdelning i skrivelse den 14 december 1953 avgivit

förslag för vilkas huvudsakliga innehåll en redogörelse lämnats i det föregående.

Tygavdelningen har inhämtat yttrande över förslaget från

f or tif ikationsf örvaltningen.

Beträffande skuggfabrikerna anser jag att bärande skäl förebragts för

att underställa dem armétygförvaltningen. Fabriksstyrelsen torde i samma

ordning som hittills och efter överenskommelse med förvaltningen böra

ombesörja underhåll och skötsel av byggnaderna.

Jag delar fortifikationsförvaltningens principiella uppfattning, att har

ifrågavarande anläggningar rätteligen bör redovisas å arméns respektive

befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Med hänsyn till av

fortifikationsförvaltningen anförda förhållanden finner jag det emellertid

befogat, att anläggningarna tills vidare liksom hittills redovisas under

fabriksfonden men att frågan tas under omprövning, sedan ny regional

och lokal organisation av den militära fastighetsförvaltningen genomförts.

Vad gäller de maskiner, om vilka här är fråga, kan jag i huvudsak

biträda tygavdelningens förslag. Jag förordar sålunda, att förvaltningen

i fråga om maskinerna överförs till armétygförvaltningen, dock med undantag

för maskiner, som är avsedda för driften vid fabriksstyrelsens

fabriker samt sådan apparatur in. in. för tillverkning av krut vid skuggfabriker,

vars användning är knuten till viss lokal.

.Tåg är icke beredd att nu ta slutlig ställning till frågan om redovisningen

av ifrågavarande maskiner. Jag ifrågasätter därför lör närvarande

ingen ändring i gällande ordning, enligt vilken de redovisas av fabriksstyrelsen

under försvarets fabriksfond. I samband med den nya oiganisationens

genomförande kommer jag att föranstalta om närmare utiedning

beträffande lämplig redovisningsform och i sinom tid framlägga darav

betingade förslag.

Delade meningar torde knappast behöva råda om att krigsmateriel
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verkets lokalförvaltningar (ammunitionsförråd och sammansättningsverkstäder)

bör överföras till armétygförvaltningen.

Med hänsyn till den på senare tid tillkomna, till länsstyrelserna knutna

regionala ekonomiska för svar sberedskapsorganisationen anser jag i likhet

med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, att krigsmaterielverkets

krigsindustriombud kan indras.

Riksnämnden bör i enlighet med överbefälhavarens förslag överta förandet

av maskinregister över industrin och med ledning därav lämna förslag

på lämpliga leverantörer.

Beträffande vilken myndighet som bör överta krigsmaterielverkets uppgift

som försvarets patentorgan har skiftande förslag framlagts. Ifrågavarande

uppgifter har alternativt ansetts böra knytas till någon av försvarsgrensförvaltningarna,

försvarets forskningsanstalt, patent- och registreringsverket

eller försvarsstaben. Jag delar den av krigsmaterielverket

uttalade meningen, att patentfrågor bör handläggas av ett organ

som är fristående i förhållande till den myndighet, hos vilken vederböiande

uppfinnare är anställd, samt att patentärendenas viktiga merkantila

och juridiska aspekter måste beaktas. Vad forskningsanstalten beträffar,

är den ej organiserad med tanke på att den skall handha för försvaret

gemensamma administrativa ärenden. Vid mina överväganden av frågan

har jag kommit till den slutsatsen, att försvarets civilförvaltning lämpligen

bor åläggas att fungera som försvarets patentorgan. För detta ändamål

bör viss personal flyttas över från krigsmaterielverket till civilförvaltningen.

I övrigt bör civilförvaltningen kunna påräkna biträde i tekniskt hänseende

från patentverket, försvarsförvaltningarna och forskningsanstalten.

Handläggningen av försvarets patentfrågor måste ske under beaktande av,

förutom den allmänna patentlagstiftningen, lagen den 18 juni 1949 om

rätt till arbetstagares uppfinningar samt den särskilda lagstiftningen om

uppfinningar av betydelse för försvaret. Jag anser det därför påkallat

att patentärendena förläggs till en myndighet där juridisk sakkunskap

är starkt företrädd. De juridiska synpunkterna får för den skull självfallet

icke i alltför hög grad dominera patentfrågornas handhavande utan

denna verksamhet, som är av stor betydelse, måste präglas av allsidig hänsyn

till även ekonomiska och tekniska synpunkter samt allmänna försvarssynpunkter.

Jag anser mig slutligen i detta sammanhang böra behandla frågan om

inrättande av ett försvarets teletekniska laboratorium. Samtliga remissinstanser

som tagit upp detta spörsmål har i och för sig tillstyrkt förvaltningsutredningens

förslag. Enighet syns också råda om att laboratoriet,

om försvarets industriplanering inte kommer till stånd, bör anslutas till’

försvarets forskningsanstalt. Enligt förvaltningsutredningen skall laboratoriet

vara ett konstruktions- och standardiseringsorgan på det teletekniska

området.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För egen del anser jag det uppenbart, att en för hela försvaret

organiserad verksamhet på teleteknikens område bör komma

till stånd. Teleteknikens mångsidiga och växande militära användning,

exempelvis för förbindelsetjänst, navigering till sjöss och i luften, spaning,

strids- och eldledning, trafikledning in. m., medför ett starkt behov av ett

gemensamt organ av ifrågavarande slag. En effektiv teleutrustning för

försvarets olika grenar skapar möjligheter att bättre utnyttja bade de

personella och de materiella resurserna. Betydelsen härav för ett land som

vårt ligger i öppen dag. Jag tillstyrker därför att ett försvarets teletekniska

laboratorium inrättas och ansluts till försvarets forskningsanstalt

i enlighet med det organisationsförslag, som jag framlägger i annat sammanhang.

B. Intendenturförvaltningstjänsten.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Under det att tygförvaltningens uppgift främst är att hålla krigsmakten

försedd med egentliga stridsmedel av olika slag har intendenturförvaltningen

huvudsakligen att svara för stridskrafternas beklädnad, förplägnad

och förläggning samt deras förseende med hästar och hundar, drivmedel,

expeditionsmateriel in. in. Till intendenturförvaltningens område hänförs

även handhavandet av för försvaret anslagna medel för undervisning och

övningar.

Såsom framgår av det inledningsvis anförda utövas den centrala intendenturförvaltningstjänsten

enligt gällande förvaltningsorganisation försvarsgrensvis

av armé-, marin- och flygförvaltningarna å dessa ämbetsverks

intendenturavdelningar, varvid dock i viss utsträckning något av

verken — i första hand arméförvaltningens intendenturavdelning — övertagit

förvaltningsuppgifter även för de andras räkning. Sålunda inköper

arméförvaltningens intendenturavdelning vissa livsmedel (magasinsvaror),

kol och bilbensin även för flygvapnet samt färsk fisk och salt sill för

större delen av försvarsmakten. Samma avdelning handhar vidare kontroll

av bränsleförbrukningen för hela försvaret, uppgör krigsreparationsplaner

för intendenturmateriel även för flygvapnet samt krigsförplägnadsplaner

i vad avser ersättningsbehovet för hela krigsmakten. Flygförvaltningens

intendenturavdelning tillhandahåller flygbensin även för drift av marinens

motortorpedbåtar. Liksom i fråga om tygförvaltningstjänsten har krigsmaterielverket

även på intendenturförvaltningens område att ombesörja

vissa uppgifter beträffande industriplanering, standardisering, patent in. in.

ävensom att handha upphandling av materiel. Vissa centrala intendenturanstalter

är underställda försvarets fabriksstyrelse.

För val tningsu tred ningen har framhållit, att försvarsgrensförvaltningarnas

intendenturavdelningar för närvarande är ålagda vissa uppgifter, som

icke kan anses hänförliga till intendenturförvaltningstjänst ulan i stället

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

avser tygförvaltning. Så är förhållandet i fråga om handhavandet av viss

inaterialutredning för fartyg och framför allt flygförvaltningens intendenturavdelnings

uppgifter med avseende å motorfordon och motorbåtar,

cyklar och fotografiska förbrukningsmaterialier. Vid sin detalj genomgång

av tygförvaltningens organisation har utredningen funnit det ändamålsenligast

att förlägga förvaltningen av denna materiel till de enheter inom

de av utredningen föreslagna försvarsgrensförvaltningarna, som handhar

motsvarande materielslag i övrigt. Ärenden angående berörda materiel bör

alltså enligt utredningens mening icke vidare belasta de intendenturförvaltande

organen. I vilken utsträckning en överflyttning av förvaltningsuppgifter

från intendentur- till tygförvaltningssidan enligt utredningens

uppfattning bör ske framgår närmare av det följande.

Vad angår vissa andra intendenturavdelningarna nu åvilande arbetsuppgifter

har utredningen funnit det tveksamt, huruvida de även i fortsättningen

bör åläggas intendenturföx-valtningsorganen.

Hit hör i första hand förvaltningen av driv- och smörjmedel för fordon,

fartyg och flygplan. Endast de organ, som handhar anskaffningen av

motordrivna transportmedel, har enligt utredningens mening möjlighet

att ange de tekniska fordringarna på driv- och smörjmedlen. Föreskrifter

angående driv- och smörjmedlens användning måste utarbetas av motorspecialister.

Även lokalt måste förrådshållning och utlämning av driv- och

smörjmedel ombesörjas av personal med god kännedom om dessa — särskilt

smörjmedel — och om motorer. Såväl centralt som lokalt finns den

sålunda angivna sakkunskapen främst företrädd inom tygförvaltningstjänsten.

Inom armén har därför driv- och smörjmedlen vid förbanden

underställts tyguppbördsmannen, som i sådant hänseende sorterar under

intendenten.

Kostnaderna för underhållet av motorer och för driv- och smörj medelsförbrukningen

påverkar varandra i hög grad. Genom åsidosättande av

underhållet och användningen av förslitna motorer ökar sålunda drivoch

smörj medelsförbrukningen medan omvänt begagnande av driv- eller

smörjmedel av låg kvalitet kan orsaka onormal förslitning av motorerna

och därmed öka underhållskostnaderna.

Förvaltningsutredningen har på grund av angivna förhållanden funnit,

att förvaltningen av driv- och smörjmedel ur rent teknisk synpunkt bör

hänföras till tygförvaltningens område.

Med hänsyn till att för de fasta anläggningarna en övergång i viss utsträckning

skett från fasta bränslen till brännoljor, syns emellertid enligt

utredningen ekonomiskt sett vissa fördelar vara förenade med att anskaffningen

av drivmedel och av bränslen för fasta anläggningar omhänderhas

av ett och samma organ. Anförda förhållande talar enligt utredningen

för att drivmedelsanskaffningen alltjämt skall åvila de intendenturförvaltande

organen, åtminstone så länge dessa såsom nu är fallet

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

97

handhar inköpen av bränslen för fasta anläggningar. För arméns vidkommande

är, framhåller utredningen, vidare att märka, att de regionala

och lokala intendenturförvaltningsorganen för närvarande förfogar över

med drivmedelstjänsten i fält förtrogna officerare, som bl. a. deltagit i

krigsförberedelsearbetet och trupputbildningen på detta område. De i den

lokala och regionala tygförvaltningstjänsten placerade officerarna tillhör

icke såsom intendenturofficerarna en särskild för förvaltningstjänst avsedd

personalkår och har först på senare år getts en mera omfattande

utbildning i sådan tjänst. Utredningen anser därför att vid armén intendenturtjänstens

personal för närvarande är bättre lämpad att omhänderha

bl. a. den betydelsefulla mobiliseringsplanläggningen för drivmedelstjänsten

än motsvarande tygpersonal. Även om stor vikt måste fästas vid

sambandet mellan motormaterielen samt driv- och smörjmedlen förklarar

sig utredningen med hänsyn särskilt till angivna omständigheter icke

beredd att i nuvarande läge föreslå ett överförande av driv- och smörjmedlens

hela handhavande från intendentur- till tygförvaltningen. När

tygförvaltningstjänstens personalorganisation blivit utbyggd enligt av utredningen

i annat sammanhang föreslagna riktlinjer och denna organisation

vunnit stadga, bör emellertid enligt utredningens uppfattning spörsmålet

i fråga tas upp till förnyad prövning.

I avvaktan härpå bör enligt utredningens mening vad driv- och smörjmedelsförsörjningen

beträffar anskaffning, förrådshållning, distribution

och krigsförberedelsearbete ankomma på intendenturförvaltningen (de

lokala drivmedelsförråden inom armén bör dock såsom för närvarande

sortera under vederbörande tygförrådsförvaltare) under det att utarbetande

av inköpsspecifikationer, leveranskontrollbestämmelser samt den kvalitativa

anbudsbedömningen bör åvila de centrala tygförvaltningsorganen.

Dessa bör även delges resultaten av utförda prov för kvalitetsövervakning

av förrådshållna driv- och smörjmedel samt ges möjlighet att öva inflytande

på förbrukningsföljden beträffande desamma. Allmänna föreskrifter

för användningen in. in. bör enligt utredningen utarbetas av tygförvaltningsorganen

i samråd med organ för intendenturförvaltningen. Den

sålunda föreslagna arbetsfördelningen mellan tyg- och intendenturförvaltningsorganen

motsvarar, framhåller utredningen, i stort sett den fördelning

på detta område som redan tillämpas mellan materiel- och intendenturavdelningarna

i den nuvarande flygförvaltningen.

Såsom förut nämnts tillhör anskaffningen av bränslen för försvarets

fasta anläggningar för närvarande intendenturförvaltningen. Uppförandet

och underhållet av anläggningarna ankommer däremot på fortifikationsförvaltningen.

Inom arméförvaltningens intendenturavdelning inrättades

år 1942 ett för hela försvaret avsett organ för kontroll av bränsleförbrukningen

vid dessa anläggningar. Med hänsyn till det samband som råder

mellan bränsleförbrukningen och fasta anläggningars underhåll har seder7—49

54 Biharig till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mera diskuterats till vilken central förvaltningsmyndighet ifrågavarande

bränslekontroll lämpligast bör vara förlagd. Spörsmålet var föremål för

behandling av 1944 års fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredning,

som föreslog, att ifrågavarande bränslekontroll tillika med statens bränslekontrollerande

verksamhet i övrigt skulle förläggas till byggnadsstyrelsens

värmetekniska avdelning. Statens organisationsnämnd avstyrkte detta förslag

och förordade i stället, att försvarets bränslekontroll skulle inordnas

under fortifikationsförvaltningen, varvid även bränsleinköpen för försvarets

fasta anläggningar borde överflyttas till sistnämnda ämbetsverk.

Nämnden ifrågasatte vidare huruvida icke försvarets bränslekontrollerande

verksamhet borde utsträckas att även omfatta förbrukningen av gas, vatten

och elektrisk energi. Förvaltningsutredningen anförde vid avgivande av

förslag till organisation av den centrala fortifikations- och byggnadsförvaltningen

inom försvaret i denna fråga följande:

De i försvarets bränsleförsörjning och bränsleförbrukning ingående

verksamheterna hör så nära tillsammans, att en så långt möjligt är enhetlig

ledning syns önskvärd. Ur denna synpunkt är den för närvarande

tillämpade organisationen — där gemensam bränslekontroll utövas av den

myndighet, som har de största anskaffningsuppgifterna — att föredra

framför den av 1944 års utredning föreslagna, vilken skulle innebära ett

fullständigt skiljande av de tre huvudverksamheterna anskaffning, kontroll

och underhåll.

Inrättandet av en gemensam ledning för försvarets bränsleförsörjning

och bränsleförbrukning liksom även för kontrollen av förbrukningen av

vatten och elektrisk energi torde — i enlighet med vad statens organisationsnämnd

framhållit — utgöra en ekonomiskt tillfredsställande lösning

av hithörande spörsmål. Detta skulle leda till att hos den gemensamma

iortifikations- och byggnadsförvaltningen borde sammanföras icke blott

underhållsverksamheten utan även bränsleanskaffningen, bränslekontrollen

samt forsknings- och försöksverksamheten. Vad den senare beträffar ombesörjs

den emellertid redan nu för hela statsförvaltningen av byggnadsstyrelsens

värmetekniska avdelning. I likhet med 1944 års utredning anser

utredningen, att ett dylikt gemensamt organ är av stort värde. Något skäl

för ändring härutinnan föreligger alltså icke. Det praktiska underlag, som

erfordras för forskningen, torde avdelningen utan svårighet kunna förvärva

genom samarbete med de organ, som handhar den rutinmässiga

bränslekontrollen.

Anskaffningen av bränsle för försvaret avser icke endast bränsle för

uppvärmningsändamål. Stora kvantiteter av flytande eller fasta bränslen

åtgår därjämte för drift av motorfordon, fartyg och flygmaskiner. Utredningen,

som fått sig ålagt att verkställa en översyn över försvarets hela

centrala förvaltning, har därvid beaktat, att fördelar möjligen kan vara

förenade med ett sammanförande av all bränsleanskaffning för försvaret

till ett organ. Ett sådant sammanförande torde dock — i varje fall för

närvarande — icke kunna ske till fortifikationsförvaltningen. Då utredningen

ännu icke blivit i tillfälle att ta ställning till denna mera omfattande

fråga, anser sig utredningen nu böra föreslå, att bränsleanskaffningen

tills vidare liksom hittills ombesörjs av vederbörliga försvarsgrensförvaltningars

intendenturavdelningar.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I fråga om bränslekontrollens inordnande i organisationen har skäl

anförts såväl för att bibehålla kontrollen hos arméförvaltningens intendenturavdelning

som att överföra densamma till fortifikationsförvaltningen.

Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att motiven

för att sammanhålla kontrollen med underhållet syns mera bärande, vilket

skulle innebära, att kontrollverksamheten borde överföras från arméförvaltningens

intendenturavdelning till fortifikationsförvaltningen. Härigenom

skulle den för försvaret gemensamma bränslekontrollen komma

att skötas av den myndighet, som hade att ombesörja den gemensamma

underhållsverksamheten. I likhet med vad ovan berörts beträffande

bränsleanskaffningen syns emellertid en dylik omläggning kunna föregripa

de resultat, vartill utredningen kan komma vid den fortsatta översynen

av bl. a. de centrala intendenturförvaltningsorganen. Vid denna

översyn torde nämligen försvarets spörsmål beträffande icke blott bränsleanskaffningen

utan jämväl i vad avser bränslekontroll samt kontroll av

förbrukningen av vatten, gas och elektrisk energi böra upptas till enhetlig

granskning. Med anledning härav syns bränslekontrollen tills ''vidaie böra

ombesörjas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

I proposition nr 142 till 1947 års riksdag angående omorganisation av

fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret m. in. förklarade

sig föredragande departementschefen dela militära förvaltningsutredningens

uppfattning rörande den bränslekontrollerande verksamheten och

ansåg sig därför icke för det dåvarande böra föreslå någon ändring i den

gällande organisationen. Bränslekontrollen syntes enligt departementschefens

mening lämpligen inom ramen för den dåvarande personalorganisationen

böra utsträckas att avse även förbrukning av vatten, gas och elektrisk

energi. Mot vad departementschefen sålunda anförde hade riksdagen

intet att erinra.

Bränslekontrollen ombesörjs alltså alltjämt av arméförvaltningens intendenturavdelning

och har numera utsträckts att omfatta även förbrukningen

av vatten, gas och elektrisk energi.

Utredningen har nu framhållit, att den genom de för utredningens

räkning verkställda organisationsundersökningarna stärkts i sin tidigare

uttalade uppfattning, att övervägande skäl talar för ett sammanförande

av den bränslekontrollerande verksamheten beträffande försvarets fasta

anläggningar med de organ, som handhar underhållet av dessa anläggningar.

Detta skulle innebära att bränslekontrollen överflyttades till fortifikationsförvaltningen.

Genom en sådan överflyttning bör, enligt utredningen,

bl. a. möjligheterna bli större att avväga kostnaderna för planerade

bräiislebesparande byggnadsåtgärder mot därav följande besparingar i

bränslekostnaderna och på så sätt förutsättningarna ökas för att ernå de

totalt sett bästa ekonomiska resultaten. Vidare kan genom en sådan anordning

besiktningar och andra kontrollåtgärder beträffande anläggningarnas

underhåll och bränsleförbrukningen rationellt samordnas. En

avgjord fördel är slutligen enligt utredningens uppfattning åt! samtliga

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

instruktioner och direktiv till underlydande myndigheter beträffande verksamheten

för värmeanläggningarnas personal kommer att lämnas från en

och samma centrala förvaltningsmyndighet, vilken myndighet dessutom

har att handlägga anställningsärendena i fråga om nämnda personal. I

samband med en överflyttning av bränslekontrollen på fortifikationsförvaltningen

bör, föreslår utredningen, även anskaffningen av bränsle för

de fasta anläggningarna överföras dit.

Emellertid har utredningen funnit att såväl bränsleanskaffning som

bränslekontroll handhafts av arméförvaltningens intendenturavdelning på

ett synnerligen tillfredsställande sätt. Utredningen har vidare funnit, att

då fortifikationsförvaltningen är ett nyorganiserat ämbetsverk, som knappast

ännu helt hunnit växa sig in i alla de uppgifter som pålagts verket,

detsamma för närvarande icke utan tvingande skäl bör belastas med ytterligare

arbetsuppgifter. Utredningen har därför kommit till den uppfattningen,

att bränsleanskaffningen för de fasta anläggningarna och bränslekontrollen

tills vidare bör ombesörjas av de organ, som kommer att motsvara

arméförvaltningens nuvarande intendenturavdelning. Härför kan,

framhåller utredningen, även tala de fördelar, som enligt vad förut

nämnts är förknippade med en sammanhållning av all bränsleanskaffning

såväl för fordon, fartyg och flygplan som för fasta anläggningar.

Utredningen föreslår alltsa, att anskaffningen av bränslen för försvarets

fasta anläggningar samt kontrollen av bränsleförbrukningen vid dessa anläggningar

tills vidare alltjämt hänförs till intendenturförvaltningstjänsten.

Kontrollen bör såsom för närvarande avse även förbrukningen av vatten,

gas och elektrisk energi. Utredningen anser emellertid att förevarande

spörsmål, när fortifikationsförvaltningen vunnit ytterligare organisatorisk

stadga, bör upptas till förnyad prövning.

Enligt utredningens uppfattning har på intendenturförvaltningens område

icke i lika hög grad som på tygförvaltningens olägenheter gjort sig

märkbara till följd av den rådande uppdelningen av förvaltningsuppgifterna

mellan törsvarsgrensförvaltningarna å ena sidan och krigsmaterielverket

å den andra. Detta sammanhänger enligt utredningen därmed

att föremålen för intendenturförvaltningen till stor del utgörs av produkter,

som förekommer såsom handelsvaror på den allmänna marknaden,

och att de för försvaret speciella intendenturförnödenheterna ur konstruktiv

synpunkt som regel är enklare än tygmaterielen. Kravet på en sammanhållning

av alla i anskaffningen ingående tekniska funktioner inbördes

samt av dessa funktioner och inköpsverksamheten gör sig därför i fråga

om intendentunnaterielen icke i samma mån gällande som beträffande

tygmateriel.

Även om inom intendenturförvaltningstjänsten tyngdpunkten icke i lika

hög grad som inom tygförvaltningstjänsten ligger på den tekniska verk
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samheten är utredningen likväl av den uppfattningen, att även på intendenturförvaltningens

område den rationellaste organisationen erhålls med

tillämpning av de principer, utredningen förordat för tygförvaltningens

utformning. Också på förevarande område bör således enligt utredningens

mening handläggningen av alla tekniska funktioner beträffande visst

materielslag samlas inom en och samma centrala förvaltningsmyndighet

och inom denna myndighet på en och samma verksenhet.

Liksom i fråga om tygförvaltningen anser utredningen i första hand

två alternativ vara tänkbara, då det gäller att åstadkomma en tillfredsställande

ordning för den centrala intendenturförvaltningens utövande.

Det ena alternativet — av utredningen kallat alternativ I — är att

koncentrera intendenturförvaltningen till ett enda för försvaret gemensamt

centralt ämbetsverk, försvarets intendenturförvaltning. Detta verk

skulle överta i stort sett de uppgifter på intendenturförvaltningens område,

som nu åvilar armé-, marin- och flygförvaltningarnas intendenturavdelningar

samt krigsmaterielverket, dock att den av utredningen till

inrättande föreslagna försvarets industriplanering skulle ha att beträffande

intendenturförvaltningen utöva i huvudsak motsvarande verksamhet, som

förutsatts skola åligga densamma i fråga om tygförvaltningen. Försvarets

industriplanering skulle alltså även på förevarande område handha krigsindustriplanering,

standardisering, kontrollmetodik, patentärenden m. m.

Det för försvaret gemensamma intendenturförvaltningsverket anser utredningen

böra lyda omedelbart under Kungl. Maj :t. Chefskapet för verket

bör enligt utredningen utövas antingen av överbefälhavaren med en souschef,

generalintendenten, för den direkta ledningen av verket eller också

omedelbart av generalintendenten. För det förstnämnda alternativet talar,

enligt utredningens uppfattning, att intendenturförvaltningsverket, som

skall vara ett serviceorgan för den militära tjänsten i såväl fred som krig,

med överbefälhavaren såsom chef direkt skulle knytas till den militära

ledningen och större säkerhet därigenom erhållas för en samverkan mellan

denna och intendenturförvaltningstjänsten. Mot detta alternativ kan å

andra sidan — framhåller utredningen — anföras, att överbefälhavaren

icke bör belastas med rena förvaltningsuppgifter. Anses så icke böra ske

återstår alternativet med generalintendenten som omedelbar verkschef.

För att avlasta generalintendenten en del av den betydande arbetsbörda,

som eljest skulle komma att åvila honom, föreslår utredningen att åt en

av verkets byråchefer uppdras att mot särskilt arvode vara ställföreträdare

för generalintendenten med uppgift att avgöra de ärenden generalintendenten

bestämmer.

Såsom ett andra alternativ — av utredningen kallat alternativ II —

för ett rationellt ordnande av försvarets intendenturförvaltning har utredningen

tänkt sig en uppdelning även i fortsättningen av densamma på olika

förvaltningsenheter för envar av de Irc försvarsgrenarna.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt detta alternativ bör liksom enligt alternativ I försvarets industriplanering

omhänderha viss verksamhet i fråga om krigsindustriplanering,

standardisering, kontrollmetodik, patent m. m. Åt sistnämnda verk

bör enligt alternativ II dessutom anförtros avgörandet av vissa avvägningsfrågor

de olika försvarsgrenarna emellan.

Det stora flertalet förvaltningsobjekt inom intendenturområdet är av

samma eller likartat slag inom samtliga försvarsgrenar, varvid armén i

allmänhet är den största förbrukaren. Med tillämpning av7 den på tygförvaltningsområdet

föreslagna huvudförvaltningsprincipen bör därför

marinens och flygvapnets intendenturförvaltningsorgan komma att utöva

huvudförvaltningen endast beträffande ett ringa antal förnödenheter. Med

hänsyn härtill och för att alla standardiseringsmöjligheter så långt sig

göra låter skall kunna tillvaratas föreslår utredningen, att arméns centrala

intendenturförvaltningsorgan skall åläggas huvudförvaltningen i fråga om

alla intendenturförnödenheter. Projekt- och försöksverksamhet beträffande

för marinen och flygvapnet speciell materiel bör dock åvila dessa

försvarsgrenars intendenturförvaltningsorgan. Med hänsyn till de olika

materielslagens överensstämmelse inom försvarsgrenarna är det vidare

enligt utredningens mening mest rationellt att låta arméns organ sköta

jämväl den centrala förrådshållningen i fråga om alla hithörande förnödenheter.

Härigenom anses möjligheterna ökas att upplägga förnödenheter

avsedda för flera försvarsgrenar i samma förråd och på så sätt

åstadkomma en ur beredskapssynpunkt önskvärd spridning av varje försvarsgrens

intendenturförnödenheter till ett större antal platser. Vidare

skulle gemensamma förråd möjliggöra ett bättre utnyttjande av förrådsutrymmena.

För marinens och flygvapnets intendenturförvaltande organ

skulle da i huvudsak återstå att ombesörja behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete

och ekonomisk planering beträffande förnödenheter, som

erfordras inom marinen respektive flygvapnet, att handha förrådshållning

och leda det tekniska underhållet av sadan vederbörande försvarsgren

tillhörande materiel, som icke förvaras i centralförråd, samt att handha

förvaltningen av den egna försvarsgrenens anslag till undervisning och

övningar. Härjämte skulle nämnda organ utöva förekommande projektoch

försöksverksamhet beträffande för marinen respektive flygvapnet

speciell materiel. Arméns intendenturförvaltande organ skulle således

komma att få en jämförelsevis stor omfattning under det att marinens

och flygvapnets motsvarande organ skulle bli av relativt ringa storleksordning.

För arméns del skulle organet i fråga utformas såsom ett eget under

Kungl. Maj :t lydande centralt ämbetsverk — arméns intendenturförvaltning

— under chefskap av chefen för armén och med generalintendenten

såsom souschef. Den nu existerande gemenskapen mellan arméns centrala

tyg- och intendenturförvaltningsorgan, vilken i huvudsak är endast

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

formell, skulle alltså upphöra. Liksom enligt alternativ I borde souschefen

till sin hjälp ha en ställföreträdare.

De marinen och flygvapnet berörande intendenturförvaltningsuppgifterna

blir enligt utredningens uppfattning i alternativ II ej av den omfattningen

att de utgör tillräckligt underlag för självständiga verk. Nämnda båda

försvarsgrenars intendenturförvaltningsorgan anser utredningen därför

böra såsom intendenturbyråer infogas i de försvarsgrensförvaltningar utredningen

föreslagit för handhavande av marinens respektive flygvapnets

tygförvaltning.

Utredningen har jämfört de båda alternativens för- och nackdelar och

därvid anfört följande.

Intendenturmateriel förekommer i motsats till tygmateriel endast i

obetydlig omfattning (inredning av fartyg) inbyggd i större stridsenheter.

Den intima samverkan, som enligt vad som tidigare framhållits inom

tygförvaltningstjänsten måste äga rum mellan de instanser som handhar

utformningen av de för respektive försvarsgrenar speciella storre stridsenheterna

(stridsvagnar, fartyg, flygplan) samt de organ som konstruerar

den för inbyggnad i dessa enheter avsedda materielen (vapen, telematenel

m. in.), har ingen motsvarighet inom intendenturförvaltningstjänsten. Det

krav på sammanhållning av de sammansatta stridsmedlen, som avgjort

utredningens val av försvarsgrensvis organiserad förvaltning inom tygområdet,

gör sig därför icke gällande vad beträffar intendenturfoi \ a - ningstjänsten. Med hänsyn till det tidigare påpekade förhållandet, att

intendenturförnödenheterna till struktur och anvandnmg ar i stort sett

likartade inom samtliga försvarsgrenar (i fråga om livsmedel praktiskt

taget helt överensstämmande) föreligger tvärtom ur ren matenelsynpunkt

intet hinder för en centralisering av hela försvarets intendenturforvalt
ningstiänst

till ett gemensamt ämbetsverk.

Till förmån för en sådan centralisering och alltså för det ovan angivna

alternativ I talar främst, att den enhetliga ledningen av intendenturforvaltningstjänsten,

som detta alternativ innebär, bör medge storre mojligheter

till standardisering av materielen än en organisation enligt ovannämnda

alternativ II, vilka möjligheter i sin tur bör skapa bättre förutsättningar

för en ekonomisk produktion och underlätta underhallstjansten

särskilt i krig. Betydelsefulla lättnader för denna tjänst ernas vidare därigenom

att, med eu enhetlig ledning av alla till intendenturforvaltnmgen

hörande organ och anstalter, möjligheterna ökar för försvarsgrenarna att

gemensamt utnyttja upplagda förråd samt att föreskrifter och reglementen

rörande intendenturförnödenlieternas handhavande kan goras mera överensstämmande

de olika försvarsgrenarna emellan. Slutligen bor alternativ

I rätt genomfört utesluta dubbelarbete och darfor i forhallande till alternativ

II kräva en icke obetydligt mindre sammanlagd personalstyrka

(omkring 30 personer motsvarande en avlöningskostnad om cirka 350 000

kronor jier år). . ... . . „ . ,___

Enligt alternativ II skulle försvarsgrenschefernas inflytande pa mtcndenturförvaltningstjänsten

och därigenom den direkta samverkan mellan

den rent militära verksamheten och intendenturförvaltningsverksamheten

inom försvarsgrenarna bättre tillgodoses än enligt alternativ I. Med en

organisation eiiligl alternativ II torde vidare storre förutsättningar foic
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

liggä för en mera omedelbar kontakt mellan de centrala och lokala förvaltningsorganen,

vilket bör underlätta ärendenas snabba handläggning.

Av den gjorda jämförelsen mellan de båda alternativen för organisation

av försvarets centrala intendenturförvaltningstjänst har utredningen funnit

det framgå, att alternativ I med dess fullständiga sammanförande av

denna tjänst för samtliga försvarsgrenar till ett enda ämbetsverk innebär

den klaraste och rationellaste organisationsformen samt erbjuder de bästa

garantierna tor en effektiv standardiseringsverksamhet och en ekonomisk

drift i fred samt ett underlättande av underhållstjänsten i krig. Intendenturförnödenheternas

i allmänhet okomplicerade och för försvarsgrenarna

ensartade beskaffenhet talar enligt utredningen — i motsats till

■säd förhållandet är med betydelsefulla slag av tygmateriel — för en för

försvaret enhetlig förvaltning av densamma. Vid det samråd, som utredningen

haft med souscheferna i de tre försvarsgrensförvaltningarna, har

dessa visserligen — framhåller utredningen — avstyrkt den enligt alternativ

I skisserade organisationen och i stället förordat alternativ II. Utredningen

har emellertid kommit till den uppfattningen, att vad som anförts

till forman for alternativ II icke kan uppvägas av de avsevärda

fördelar ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt, vilka är förenade

med alternativ I. Utredningen anser därför, att försvarets centrala

intendenturförvaltning bör organiseras enligt alternativ I. Utredningen

ansei

intendenturförvaltning bör direkt under Kungl. Maj:t utövas av generalintendenten.

Inom utredningen har beträffande valet av alternativ för intendenturförvaltningstjänstens

ordnande särskilda yttranden avgivits av herrar

Bergh och Sällfors.

Herr Berghs yttrande är av följande lydelse.

Både ur effektivitetssynpunkt och ekonomiskt sett måste ett sammanförande

av likartade förvaltningsgrenar till för försvaret gemensamma förvaltningsverk

vara den fördelaktigaste organisationsformen. Den militära

torvaltningsyerksamheten är emellertid icke ett självändamål utan endast

\()I’ den militära tjänstens bedrivande. Förvaltningsapparaten

bor darfor icke — åtminstone i fråga om de grenar som mest intimt är

knutna tdl den militära tjänsten i krig och fred — i sina grunddrag avv!ka

från försvarsorganisationen i övrigt. Så länge statsmakterna anser

det nödvändigt att, trots därmed förenade nackdelar av ekonomisk och

organisatorisk art, bibehålla försvarets nuvarande uppdelning på tre från

varandra strängt åtskilda försvarsgrenar utan en gemensam ledning med

tillräckliga befogenheter, måste också enligt min mening förvaltningsbyggnaden

i väsentliga delar anpassas därefter. Främst gäller detta tygiorvaltnmgstjänsten

och intendenturförvaltningstjänsten, vilka i alldeles

särskilt hög grad är nära anknutna till den dagliga trupptjänsten i fred

och krig och beträffande vilka det därför är angelägnast att den militära

ledningens inflytande är säkrat. Dessa synpunkter har i så måtto beaktats

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

105

av förvaltningsutredningen, som utredningen föreslår, att tygförvaltningstjänsten

alltjämt skall vara försvarsgrensvis organiserad och underställd

vederbörlig försvarsgrenschef. Däremot förordar utredningens majoritet,

att intendenturförvaltningstjänsten organiseras inom ett för försvaret

gemensamt verk, försvarets intendenturförvaltning, direkt underställt

Kungl. Maj :t. Med en sådan organisation erhåller enligt inin uppfattning

de för respektive försvarsgrenars militära användbarhet ansvariga försvarsgrenscheferna

icke ett tillfredsställande inflytande på intendenturförvaltningstjänsten,

vilket dock är av avgörande betydelse för föx-bandens

liv och verksamhet.

Den av utredningen föreslagna inre strukturen av försvarets intendenturförvaltning

syns mig i och för sig mycket ändamålsenlig. Med all

sannolikhet kommer emellertid ämbetsverkets bristande överensstämmelse

med den gällande försvarsorganisationen snart att medföra välmotiverade

framställningar om att de skilda försvarsgrensledningarna jämväl skall

förses med egna intendenturförvaltningsorgan.

Med hänsyn till angivna omständigheter borde förvaltningsutredningen

enligt min mening ha förordat sitt alternativ II för intendenturförvaltningstjänstens

ordnande. Detta alternativ innebär i huvudsak samma fördelar

i fråga om enhetlighet o. s. v. som alternativ I, dock utan att de

båda mindre försvarsgrenarna berövas de begränsade intendenturorgan,

vilka de svårligen kan vara utan. Den av alternativ II föranledda kostnadsökningen

i jämförelse med alternativ I, 350 000 kronor, syns mig mer

än väl motvägas av de fördelar, som ernås genom att förvaltningsapparaten

anpassas efter gällande försvarsorganisation. Arméns intendenturförvaltning,

som enligt alternativ II skall ombesörja huvuddelen av den

centrala intendenturförvaltningstjänsten inom hela försvaret, kan i allt

väsentligt — ehuru med något mindre personaluppsättning — organiseras

på samma sätt som försvarets intendenturförvaltning.

När gränserna mellan försvarsgrenarna en gång försvinner, är det lätt

att från den av mig förordade organisationen övergå till ett för försvaret

gemensamt intendenturförvaltningsverk. Vid ett sådant tillfälle syns även

tiden vara inne att överväga lämpligheten av att ställa hela försvarsförvaltningen

under enhetlig ledning.

Förvaltningens nära samordnande med den militära ledningen anser jag

vara av sådan betydelse, att jag finner mig böra föreslå att försvarets

intendenturförvaltning — därest alternativ I och icke alternativ II anses

böra komma i fråga — liksom även fortifikationsförvaltningen och försvarets

sjukvårdsstyrelse underställs överbefälhavaren på enahanda sätt

som försvarsgrensförvaltningarna nu är underställda försvarsgrenscheferna.

Herr Sällfors har anfört i huvudsak följande.

Även jag är av den uppfattningen, att alternativ I ur organisatorisk

synpunkt är att föredra framför alternativ II. En bestämd förutsättning

härför är emellertid enligt min mening alt överbefälhavaren görs till chef

för försvarets intendenturförvaltning. Med hänsyn till krigföringens beroende

av alt stridskrafterna förses med intendenturförnödenheter av

lämpligt slag och i tillräcklig mängd samt på ett ändamålsenligt sätt

framstår nämligen eu fullständig samordning mellan den rent militära

tjänsten och förvaltningstjänsten för mig som en nödvändighet. En sådan

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samordning kan såvitt jag kan finna icke åstadkommas med mindre än att

den som bär ansvaret för stridskrafternas krigsduglighet även äger dirigera

intendenturförvaltningstjänsten. Den av utredningsmajoriteten förordade

organisationen ger enligt min mening icke militärledningen det erforderliga

inflytandet på förvaltningstjänsten. Kravet härpå finner jag vara så

oeftergivligt att jag, därest överbefälhavaren icke anses böra belastas med

förvaltningsuppgifter av ifrågavarande slag, i stället för att ansluta mig

till utredningens majoritet och alltså till ett alternativ I med generalintendenten

såsom en direkt under Kungl. Maj :t stående chef förordar alternativ

II, enligt vilket intendenturförvaltningstjänsten till de ur militära

synpunkter väsentligaste delarna skulle komma att ledas för var och en

av försvarsgrenarna av försvarsgrenschefen, vilken enligt gällande försvarsordning

.är den primärt ansvarige för försvarsgrenens stridsduglighet.

Remissyttranden.

Chefen för armén avstyrker utredningens förslag om en för försvaret

gemensam intendenturförvaltning och förordar i stället det av utredningen

skisserade alternativet II. Arméchefen framhåller, att verksamheten inom

intendenturförvaltningens område är nära anknuten till arméns verksamhet

i krig och dess dagliga liv i fred. I förra fallet gäller det mobiliseringsplanläggning,

bl. a. förbandens förseende med utrustning, livsmedel,

drivmedel, hästar in. in. samt förrådshållning, i senare fallet allt som

hör samman med fredsförbandens förplägnad, förläggning, övningar, uniformsutrustning

m. in. Det krävs om möjligt än intimare kontakt mellan

staber, förband och förvaltning på detta område än inom tygförvaltningstjänsten.

Arméchefens inflytande kan säkerställas endast genom en direkt

befälslinje. De skäl, som utredningen framlagt för alternativ I, finner

arméchefen därför icke bärande. De beräknade besparingarna anser

arméchefen icke uppväga den effektförlust, som en sammanslagning med

nödvändighet åsamkar de skilda försvarsgrenarna. Om en gemensam intendenturförvaltning

trots allt skulle komma att inrättas, bör den enligt

arméchefens uppfattning underställas överbefälhavaren.

Arméförvaltningen ansluter sig till vad utredningen kommit till rörande

intendenturförvaltningens uppgifter och understryker därvid, att den

bränslekontrollerande verksamheten måste vara fast förknippad med

själva bränsleanskaffningen, varför ett överflyttande av bränslekontrollen

till fortifikationsförvaltningen också måste medföra en överflyttning dit

av anskaffningen av bränsle, vilken uppgift i övrigt dock måste anses

naturligt tillhöra intendenturförvaltningen såsom främst konsumtionsförvaltande

myndighet. Även den omständigheten att kasernförvaltningens

organisation är under omprövning talar enligt arméförvaltningens mening

för att bränslekontrollen i varje fall tills vidare bör kvarbli under intendenturförvaltningen.

Enligt arméförvaltningens uppfattning har utredningen vid sitt ställningstagande

till de båda av utredningen uppställda alternativen för inten
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

denturförvaltningens ordnande lagt för mycken tyngd vid den anskaffande

verksamheten och icke tillräckligt beaktat betydelsen av den direkta samverkan

mellan de rent militära organen och förvaltningsmyndigheten,

vilken i särskilt hög grad gör sig gällande i den förvaltande delen av ''verksamheten.

Härom anför arméförvaltningen vidare följande.

Ingen gren av den militära förvaltningen torde det militära livet i sin

dagliga verksamhet vara så omedelbart beroende av som av intendentuiförvaltningen.

En direkt och omedelbar kontakt mellan stabs- och truppbefäl

samt intendenturorgan är här av största betydelse. En förtroendefull

samverkan och klar förståelse även från truppbefälets sida för intendenturförvaltningens

möjligheter och betydelsen av alla krafters medveikan till ett

ekonomiskt utnyttjande av till förfogande stående medel och förnödenheter

av olika slag är här en förutsättning för såväl en effektiv förvaltning som

ett effektivt militärt liv. Detta nära samarbete är av så mycket större

betydelse som intendenturförvaltningens verksamhet direkt berör det dagliga

livet vid förbanden (beklädnad, utspisning, övningar, marketenteri

o. s. v.) och på ett mera påtagligt sätt ingriper i detta än verksamheten

vid övriga förvaltningsgrenar. Av denna anledning bör också försvarsgrenschefen

vara chef för förvaltningen.

Genom den förvaltningsreform, som tillkom i samband med 1936 års

härordning, togs det första steget i denna riktning i det att förs^arsgrenschefen

fick ett mera direkt inflytande på förvaltningen genom föreskriften,

att han i vissa ärenden skulle inträda som beslutande i förvaltningen.

Detta inflytande utvidgades sedermera ytterligare och befästes

genom nu gällande instruktion för arméförvaltningen, enligt vilken chefen

för armén tillika är chef för arméförvaltningen.

Den närmare samverkan och ökade förståelse mellan stabs-, truppoch

förvaltningsorganen, som härav blivit en följd, har lett till en sundare

och mera ekonomisk blick för intendenturproblemen även från trupphåll,

vilket utan tvivel också varit av stor betydelse för ett ändamålsenligt

utnyttjande av de medel, som stått till förfogande för intendenturändamål.

Vid en organisation av intendenturförvaltningen enligt alternativ I

kommer försvarsgrenscheferna endast genom anvisningar till förvaltningsmyndigheten

att kunna inverka på försvarsgrenens stridsduglighet, när

det gäller intendenturområdet. Motsvarande blir förhållandet i vad avser

fredskraven på de områden, som intendenturförvaltningen har att tillgodose.

En sådan ställning — utan direkt andel för försvarsgrenschef i ansvaret

för förvaltningen — torde lätt kunna leda till intressemotsättningar

mellan försvarsgrenscheferna och intendenturförvaltningsmyndigheten,

med därav följande minskat intresse och förståelse inom försvarsgrenen

för intendenturförvaltningen, d. v. s. en återgång till före 1937

rådande läge. Den nuvarande ordningen, som nödvändiggör för försvarsgrenschefen

att personligen sätta sig in i förvaltningsgrenens möjligheter

och själv i egenskap av förvaltningschef träffa de stora avgörandena

beträffande materielanskaffningen, fastställda hushållningsplaner och

övningsanslagens fördelning, har arméförvaltningen funnit vara av stort

värde.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

På de sålunda anförda skälen anser sig arméförvaltningen i motsats

till utredningen böra lämna ett bestämt förord för alternativ II och i

denna fråga helt ansluta sig till de synpunkter, som av herr Bergh framförts

i dennes särskilda yttrande.

Alternativ II är enligt arméförvaltningens uppfattning en naturlig utveckling

av nu rådande förvaltningsorganisation och den samordning av

anskaffningen av vissa förnödenheter, som försvarsgrenarnas intendenturförvaltningar

genom samarbete redan infört till ernående av ett bättre

ekonomiskt resultat. Det erbjuder — tramhåller arméförvaltningen -—

med den föreslagna organisationen (som för arméns del i princip är lika

i båda alternativen) alla de fördelar beträffande en ekonomisk och enhetlig

anskaffning, som utredningen vill vinna med alternativ I, samtidigt som

en till försvarsgrenarna decentraliserad anslagsförvaltning och ledning av

förnödenheternas tillhandahållande och utnyttjande i den militära verksamheten

skapar ökade förutsättningar för eu sparsam hushållning, något

som måhända är svårare att belysa med siffror men dock enligt arméförvaltmngens

mening torde vara betydligt mera värt än den personalbesparing,

innebärande en utgiftsminskning på ca 350 000 kronor, som

utredningen räknat med.

Arméförvaltningen anser alltså, att för arméns del organet för intendenturförvaltningen

bör utformas som ett eget under Kungl. Maj :t lydande

centralt ämbetsverk — arméintendenturförvaltningen — under chefskap

av chefen för armén med generalintendenten som souschef. I likhet med

utredningen anser arméförvaltningen att den nuvarade gemenskapen med

arméns tygförvaltning bör upphöra.

Marinledningen vänder sig i sitt yttrande till en början mot utredningens

förslag att från intendenturförvaltningstjänsten till tygförvaltningstjänsten

överföra handhavandet av viss materialutredning för fartyg.

Den nuvarande ordningen har — framhåller marinledningen — erfarenhetsmässigt

befunnits mest lämplig och tillämpas inom flera större marinorganisationer,

exempelvis Förenta Staternas, där till sådan utredning

hänförts materiel under intendenturens förvaltning i långt större utsträckning

än i Sverige. Skälen för ett kvarblivande vid rådande organisation

i detta hänseende är bland annat att hänföra till beredskapshållningen och

de förhållanden, varunder ifrågavarande materiel utlämnas till konsumenterna

i fred och krig. Marinförvaltningen anmäler i detta sammanhang

sin avsikt att göra marinens förrådsorganisation till föremål för

en allmän översyn och att därvid uppta jämväl berörda förhållanden till

omprövning.

Marinledningen ansluter sig till förslaget att driv- och smörj medelsförsörjningen

vad beträffar anskaffning, förrådshållning, distribution och

krigsförberedelsearbete tills vidare hänförs till intendenturförvaltningstjänstens

område, dock under förutsättning, att en intendenturavdelning

bibehålls inom marinförvaltningen.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

109

Mot utredningens förslag att anskaffning av bränslen för försvarets

fasta anläggningar samt kontroll av bränsleförbrukningen vid dessa anläggningar

hänförs till intendcnturförvaltningstjänsten har marinledningen

intet att invända.

Beträffande förvaltningsorganisationens utformning på förevarande område

erinrar marinledningen, att marinchefen enligt gällande instruktion

på grundval av de bestämmelser, som överbefälhavaren utfärdar, skall

utföra det närmare operativa krigsförberedelsearbetet inom marinen samt

såsom regel planlägga och leda marinstridskrafternas operationer. Detta

förhållande konstituerar ett bestämt krav på att intendenturtjänsten i

alla för ledningen av marinens militära operationer väsentliga avseenden

underställs marinchefen. Att söka bereda marinchefen erforderligt inflytande

på intendenturförvaltningen på sätt utredningen föreslagit

— insättandet av en representant för marinen i intendenturförvaltningsverkets

centralplanering — är enligt marinledningens uppfattning icke

tillfyllest. Den föreslagna kontaktofficeren — en för marinen, trots att

denna består av två vapenslag, flotta och kustartilleri — kan aldrig ersätta

eller med tillräcklig kompetens förmedla det kontinuerliga, intima

och direkta samarbete, som äger rum mellan marinförvaltningens intendenturavdelning

och marinstaben, kustartilleriinspektionen med flera delar

av marinledningen. Det arrangemang med »föredragning och inspektion»

genom vissa chefer i intendenturförvaltningen för att tillgodose försvarsgrenschefernas

»behov av sakkunskap på intendenturförvaltningstjänstens

område», som utredningen föreslagit, är, anser marinledningen, alltför

konstlat och verklighetsfrämmande för att på allvar kunna diskuteras.

Förslaget att arméns centrala intendenturförvaltningsorgan skall åläggas

huvudförvaltningen ifråga om alla intendenturförnödenheter kan marinledningen

ej godta som kategorisk grundregel. Tillämpningen av huvudförvaltningsprincipen

bör här liksom inom tygförvaltningstjänsten ske

med ledning av en prövning ur ändamålsenlighetssynpunkt. Det är enligt

marinledningens mening alls icke självfallet att vissa för marinen speciella

varuslag bäst anskaffas genom en främmande förvaltning och ett sådant

förfarande skulle dessutom innebära ett avsteg från regeln om huvudförvaltning

sådan denna definierats av utredningen.

Ej heller bör det enligt marinledningens uppfattning i princip fastslås,

att arméns organ skall sköta den centrala förrådshållningen i fråga om

alla intendenturförnödenheter. Även härvidlag bör efter närmare utredning

och med beaktande av förhållandena under krig den mest ändamålsenliga

ordningen genomföras.

Utredningens uttalande, att det krav på sammanhållning av de sammansatta

stridsmedlen, som avgjort utredningens val av försvarsgrensvis

organiserad förvaltning inom tygområdet, icke gjorde sig gällande vad

beträffar intendenturförvaltningstjänsten, strider mot marinledningens

uppfattning. Härom har marinledningen vidare anfört följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

Vid inredning och utrustning av fartyg äger ett intimt samarbete rum

mellan skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna. Utrymmesbehov

måste fastställas för förråd av olika slag, kök med diskrum och andra

bilokaler, marketenteri samt å större fartyg anordningar för tvätt och

bakning ävensom reparationsverkstäder för beklädnad. Stuvningsplaner

måste uppgöras till ledning för förrådsutrymmenas fördelning i fartyget

och deras inredning med hänsyn till varornas beskaffenhet och emballage.

Jämväl för marinens transportfartyg för materiel och livsmedel måste i

förekommande fall inredningsprojekt utarbetas och dylika spörsmål uppkommer

även i samband med ianspråktagande av hjälpfartyg för ändamålet.

Köksutrustningen varierar för fartyg av skilda typer och måste utformas

med hänsyn till bland annat de olika sätt att tillgodose värmebehovet

för kokning och stekning, som lämpligen kan användas. Denna utrustning

måste vidare anpassas efter fartygets konstruktion i övrigt och med

hänsyn till att den skall kunna användas även under sjögång, varjämte den

måste uppställas efter en ur arbetsdriftssvnpunkt noga genomtänkt plan

inom de ytterst knappa utrymmen, som står till buds. Såsom exempel

kan nämnas att endast för köks- och proviantförrådsanordningarna för

jagarna Öland och Uppland över 100-talet ritningar och skisser behövt

uppgöras. Uppmärksamhet måste jämväl ägnas anordningar å fartygen

för ombordtagande av olika slags intendenturförnödenheter samt transportvägarna

inom fartyget och deras framkomlighet vid varornas förflyttning

från däck till förrådsrum och därifrån till användningsplatserna. Anordningar

för kylda förvaringsrum måste anpassas efter förhållandena och

möjligheterna på olika fartyg. Inredning ombord för förvaring av besättningens

personliga utrustning måste granskas. Förläggningsmaterielen

måste utformas under hänsynstagande till lokaliteterna ombord och med

beaktande av standardiseringsmöjligheterna. Inredningen i arbetshytterna

för intendenturpersonal måste granskas ur ändamålsenlighetssynpunkt.

Den medverkan, som från nuvarande intendenturavdelningens sida

enligt ovan anförda exempel förekommer vid byggnad och modernisering

av fartyg, påkallar ett kontinuerligt och livligt samarbete med skeppsbyggnadsavdelningen.

Detta samarbete skulle bli högst försvårat genom

eu organisation enligt alternativ I, och som ett avgörande skäl mot eu

sådan ordning framträder, att här berörda frågor ofta nödvändiggör en

avvägning av intendenturavdelningens önskemål mot kraven på andra

anordningar ombord å fartygen av betydelse för deras stridsvärde. En

sådan avvägning måste göras av den beslutande chefen inom marinförvaltningen

och denne måste bära ansvaret härför.

Utredningens skäl till förmån för alternativ I, att den enhetliga ledningen

av intendenturförvaltningstjänsten borde medge större möjligheter

till standardisering av materielen än en organisation enligt alternativ

II, vilka möjligheter i sin tur borde skapa bättre förutsättningar

för en ekonomisk produktion och underlätta underhållstjänsten särskilt

i krig, är enligt marinledningens mening icke övertygande. Redan nu är

en ändamålsenlig standardisering av intendenturmateriel i allt väsentligt

genomförd genom samverkan mellan försvarsgrensförvaltningarna inbördes

och med krigsmaterielverket, dit anskaffningarna huvudsakligen

är förlagda och som även har att verka för standardisering. Marinled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen anser att genom en förnuftig tillämpning av principen om huvudförvaltningen

även i fortsättningen skapas garantier för att standardisering

i lämplig utsträckning sker, i den mån dessa frågor kan avgöras inom

förvaltningarna. Talet om att standardisering av intendenturmateriel

skulle underlätta underhållstjänsten i krig är enligt marinledningens uppfattning

överdrivet, ty även om motsvarande intendenturmateriel i vissa

detaljer är något olika, så är den i regel lika väl användbar för sitt

ändamål. En hel del intendenturmateriel kommer för övrigt, framhåller

marinledningen, att anskaffas först vid krigsfall och av i marknaden då

befintliga typer.

Gentemot utredningens uttalanden, att en organisation enligt alternativ

I ökar möjligheterna för försvarsgrenarna att gemensamt utnyttja upplagda

förråd samt att föreskrifter och reglementen rörande intendenturförnödenheternas

handhavande kan göras mera överensstämmande de olika

försvarsgrenarna emellan, framhåller marinledningen, att samverkan i

fråga om utnyttjande av förråd redan är genomförd genom såväl den

centrala som den lokala krigsplanläggningen. Vidare syns utredningen

enligt marinledningen ha förbisett, att stora delar av marinens intendenturmateriel

inom dess basområden uppläggs gemensamt med annan

materiel för marinen för att bli tillgängliga på ett ställe vid utrustning

och underhåll av förbanden. Detta kräver enhetlig ledning inom marinen.

Sammanförandet av likartade förnödenheter i gemensamma förråd innebär

icke alltid en fördel. Marina drivmedelsförråd bör sålunda placeras

på platser, som lämpar sig för bränslekomplettering åt fartyg medan det

för drivmedelsförråd för motorfordon är viktigare att de lämpar sig för

uttransport landvägen. Vad beträffar lämpligheten av likartade föreskrifter

för förnödenheternas handhavande erinrar marinledningen, att

sådana redan finns såsom ett resultat av den på sin tid av statens sakrevision

tillsatta s. k. materielvårdskommitténs arbete och att i övrigt

sådana föreskrifter av mera allmän tillämplighet numera icke utarbetas

utan samverkan förvaltningarna emellan.

Påståendet att alternativ I skulle utesluta dubbelarbete och därför i

förhållande till alternativ II kräva en icke obetydligt mindre sammanlagd

personalstyrka anser marinledningen kunna till riktigheten ifrågasättas.

Det är enligt marinledningens mening tvärtom mera sannolikt att, om en

gemensam intendenturförvaltning skulle få sådana följder som en gemensam

intendenlurkår, en betydande merkostnad skulle uppkomma. Utredningens

val av alternativ tyder enligt marinledningen på att utredningen

icke varit på det klara med vad underhållstjänsten i krig numera verkligen

innebär. Underhållstjänstens planläggning är, framhåller marinledningen,

oupplösligen förbunden med det operativa förberedelsearbetet

och dess ledning vid krig måste utövas av samma befälhavare, som leder

operationerna. De olika grenarna av underhållstjänsten inom marinen

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

måste samordnas, eftersom de alla syftar till att tillgodose marindistriktskrafteinas

beho\. Att sedan samverkan med andra försvarsgrenar förekommer

i större eller mindre utsträckning inverkar icke på det förhållandet,

att underhållstjänsten vid marinen i första hand måste vara inriktad

på de egna stridskrafterna. Ett ytterligare sönderbrytande av marinledningen

skulle enligt marinledningens uppfattning innebära en desorganisation,

som skulle få skadliga följder i fred och helt visst bli ödesdiger

vid krig. Marinledningen finner sig därför under åberopande jämväl av

hittills

bestämt motsätta sig intendenturavdelningens avskiljande från marinförvaltningen.

I varje fall borde enligt marinledningens mening med principbeslut

om försvarets intendenturförvaltnings inrättande anstå till dess

frågan om en försvarets gemensamma intendenturkår allsidigt utretts.

Flygledningen delar utredningens uppfattning, att vissa tekniskt betonade

arbetsuppgifter bör överföras från intendentur- till tygförvaltningstjänsten.

Erfarenheterna efter tillkomsten av de för försvaret gemensamma

ämbetsverken — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse,

fortifikationsförvaltningen och krigsmaterielverket — föranleder

flygledningen att avstyrka en organisation av intendenturförvaltningstjänsten

enligt utredningens alternativ I. Mot en dylik organisationsform

anför flygledningen vidare bland annat följande.

Det förefaller icke osannolikt att en central intendenturförvaltning

rent siffermässigt skulle kunna medföra vissa besparingar, men chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen ifrågasätter starkt värdet av en dylik

teoretisk besparing med den föreslagna organisationens tungroddhet i fred

och markerade olämplighet i krig. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

finner det i detta sammanhang vara anmärkningsvärt, att utredningen

vid behandlingen av de båda alternativen endast i förbigående

omnämner de avsevärda nackdelar, som en centraliserad intendenturförvaltning

innebär med hänsyn till den omedelbara kontakten mellan

centrala och lokala förvaltningsorgan och härmed sammanhängande fördröjning

i ärendenas handläggning. Det ligger i sakens natur att en

central intendenturförvaltning icke på samma sätt som ett till respektive

försvarsgren anslutet organ kan tillgodose de för respektive försvarsgren

speciella problemen. Den intima kontakten med utvecklingen inom en

försvarsgren och härav betingade önskemål och behov, som ingriper i

förbandens dagliga rutin, kan ej bli på samma sätt tillgodosedda vid en

centralisering. Även om kontaktmän placeras vid den centrala intendenturförvaltningen

och försvarsgrenscheferna får intendenturutbildad personal

till sitt förfogande löser man härigenom icke det omedelbara inflytande

på intendenturförvaltningstjänsten, som försvarsgrenscheferna måste ha

med hänsyn till exempelvis planläggning, samordning och genomförande

av de dagliga rutinerna i samband med övningsverksamheten vid förbanden.

Chefeii för flygvapnet har ansvaret för flygvapnets krigsduglighet.

Hans möjligheter att påverka förvaltningsverksamheten måste således

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

113

säkerställas, enär krigsdugligheten i sin tur påverkas härav. Därest

chefen för flygvapnet undandras ansvaret för den centrala förvaltningen

inom vissa tjänstegrenar, förlorar han överblicken över dessa och får

härigenom även minskade möjligheter till en välgrundad avvägning mellan

olika militära krav av ekonomisk innebörd.

I likhet med vad flygledningen anfört beträffande tygförvaltningstjänsten

finner flygledningen en organisation av intendenturförvaltningstjänsten

enligt utredningens alternativ II vara i princip riktig. Flygledningen

anser, att i sistnämnda alternativ dels tillgodoses försvarsgrenschefernas

inflytande, dels bibehålls den nödvändiga kontakten mellan

centrala och lokala intendenturorgan samtidigt som ett ekonomiskt samgående

kommer till stånd i den utsträckning som är praktiskt lämplig

och successivt kan anpassas med hänsyn till försvarsgrenarnas speciella

behov. En förutsättning härför är dock enligt flygledningens uppfattning

att principen med huvudförvaltning ej avser materielens projektering

samt att arbetsfördelningen med avseende på huvudförvaltningsfrågor

icke bestäms genom ett sidoordnat organ utan får växa fram genom ett

praktiskt samarbete mellan försvarsgrenarnas intendenturförvaltningar.

Flygledningen framhåller, att ett dylikt samarbete för närvarande äger

rum vilket har skapats såsom resultat av praktiska erfarenheter och icke

till följd av ett yttre tvång. Då utredningen icke funnit anledning framföra

några reella anmärkningar mot den nuvarande organisationens sätt

att fungera måste det enligt flygledningens mening vara riktigast att låta

denna organisation utvecklas vidare för att enligt principen om huvudförvaltning

successivt finna större områden för ett ekonomiskt samarbete

mellan försvarsgrensförvaltningarna.

Fortifikationsförvaltningen ansluter sig till utredningens principiella inställning

till frågan om handhavandet av bränsleanskaffningen för de

fasta anläggningarna samt utövandet av den bränslekontrollerande verksamheten

beträffande sådana anläggningar. Ämbetsverket anser emellertid

att bränslekontrollen och anskaffningen — utom möjligen själva upphandlingsförfarandet

— omedelbart och oberoende av lösningen av övriga organisationsfrågor

bör överföras till förvaltningen. Jämväl uppgifterna med

tillhandahållande av vatten, gas och elektrisk energi samt kontrollen över

förbrukningen därav, vilken kontroll redan nu i vissa avseenden omhänderhas

av fortifikationsförvaltningen, bör enligt fortifikationsförvaltningens

mening helt överföras på förvaltningen.

Bijggnadsstgrclscn anser sig böra vidhålla sin i tidigare sammanhang

uttalade uppfattning, att en sammanslagning av den militära och civila

bränslekontrollen skulle innebära den mest rationella ordningen. Styrelsen

framhåller emellertid, att såväl det militära som det civila byggnadsbeståndet

är av sådan storleksordning, att en uppdelning i en militär och

en civil bränslekontrollerande verksamhet kan anses utgöra en tillfreds
8—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 10!).

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställande anordning. Därvid bör dock bränslekontrollen för försvarets fasta

anläggningar överföras till fortifikationsförvaltningen. Styrelsen utgår

ifrån att den utredning rörande en samordning av det militära och civila

byggnadsväsendet, som 1951 års riksdag uttryckt önskvärdheten av, får

pröva även frågan om en motsvarande samordning av bränslekontrollen.

Av övriga myndigheter och organisationer, som uttalat sig rörande intendenturförvaltningstjänstens

ordnande, ansluter sig statskontoret oreserverat

till utredningens förslag om en för försvaret gemensam intendenturförvaltning

och statens sakrevision förklarar sig kunna godta ett sådant

gemensamt verk i huvudsaklig överensstämmelse med det av utredningen

förordade alternativet I. Försvarets civilförvaltning, statens organisationsnämnd

och försvarets civila tjänstemannaförbund förordar en lösning av

organisationsfrågan enligt utredningens alternativ II. Sveriges Industriförbund

anser, att intendenturförvaltningen utan olägenhet kan vara organiserad

som för närvarande men har ur de intressen förbundet har att

företräda icke funnit något att erinra mot en koncentrering av intendenturförvaltningen

i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens alternativ

I.

Departementschefen.

Beträffande den centrala intendenturförvaltningstjänsten har 1946 års

militära förvaltningsutredning, såsom av det förut anförda framgår, i motsats

till vad utredningen föreslagit i fråga om tygförvaltningstjänsten, förordat

att den skulle omhänderhas av ett för de tre försvarsgrenarna gemensamt

verk, försvarets intendenturförvaltning (alternativ I). Det av utredningen

föreslagna nya verket, försvarets industriplanering, skulle på intendenturförvaltningens

område ha att ombesörja motsvarande arbetsuppgifter,

som enligt utredningsförslaget skulle tillkomma verket inom tygförvaltningen.

Utredningens förslag har biträtts allenast av statskontoret

och statens sakrevision, medan bl. a. en reservant inom utredningen samt

armé-, marin- och flygledningarna bestämt motsatt sig detsamma. Dessa

har i stället förordat en organisation i huvudsaklig överensstämmelse med

utredningens alternativ II, vilket innebär en försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning.

En annan reservant inom utredningen har ansett sig

kunna ansluta sig till utredningsförslaget endast under förutsättning att

det gemensamma intendenturförvaltningsverket ställdes under chefskap av

överbefälhavaren. Om så icke lät sig göra, har han förordat alternativ II.

Vid behandlingen i det föregående av tygförvaltningstjänstens organisation

har jag förordat, att krigsmaterielverket skall utgå ur organisationen

och dess anskaffningsuppgifter fördelas på försvarsförvaltningarna. Detta

innebär för den centrala intendenturförvaltningens del, att omfattande anskaffningsuppgifter

i fråga om intendenturmateriel av mera standardmässig

karaktär kommer att överföras dit från krigsmaterielverket. I samband

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

med behandlingen av frågan om fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande

uppgifter framhöll jag även, att den verket åvilande upphandlingen

av kontorsinventarier för statsförvaltningen i dess helhet är avsedd att

överföras till den centrala intendenturförvaltningen.

Lika litet som i fråga om tygförvaltningstjänsten är jag nu beredd att

beträffande den centrala intendenturförvaltningen hävda en definitiv ståndpunkt

till frågan om gemensam eller försvarsgrensvis ordnad förvaltningstjänst.

För egen del har jag emellertid stannat för att under nuvarande

förhållanden förorda en intendenturförvaltningstjänst försvarsgrensvis enligt

utredningens alternativ II. Skälen härtill är i korthet följande.

Vad de militära remissmyndigheterna anfört mot förslaget om gemensam

intendenturförvaltningstjänst syns mig i vissa hänseenden värt beaktande.

Såväl intendenturtjänstens nära samband med den dagliga trupptjänsten

som dess betydelse i samband med både det operativa krigsförberedelsearbetet

och planläggning av fredsmässiga övningar utgör omständigheter,

som i och för sig talar för att med nu gällande försvarsorganisation

försvarsgrenscheferna bör behålla sitt inflytande på denna tjänst.

Att ålägga överbefälhavaren de förvaltningsuppgifter, som följer med

chefskapet för ett gemensamt intendenturförvaltningsverk, finner jag betänkligt

och jag kan icke förorda en sådan organisation. Alternativet blir

då att det gemensamma verkets chef direkt underställs Kungl. Maj :t. Härigenom

kan emellertid risker tänkas uppkomma för att den centrala intendenturtjänstens

samband med stabs- och trupptjänsten försvagas.

Utan att underskatta de fördelar, som förvaltningsutredningen ansett

följa med ett gemensamt intendenturförvaltningsverk, finner jag likväl

övervägande skäl tala för att i nuvarande läge ställa ett genomförande av

detta alternativ på framtiden. Jag vill som ytterligare stöd för denna ståndpunkt

framhålla, att jag anser att en för försvaret gemensam intendenturkår

utgör en — visserligen icke oeftergivlig -— men i hög grad önskvärd

förutsättning för det gemensamma verket. Dessa två organisationsfrågor

bör därför enligt min mening lösas i ett sammanhang.

Den centrala intendenturförvaltningstjänsten bör vid det av mig förordade

alternativet organiseras på ett ämbetsverk för armén, benämnt

arméintendenturförvaltningen, samt på intendenturorgan i marin- och flygförvaltningarna.

Arméintendenturförvaltningen bör stå under chefskap av

chefen för armén och för den direkta ledningen ha en souschef. Liksom

i fråga om armétygförvaltningen bör souschefsposten i arméintendenturförvaltningen

kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller

civil befattningshavare. Såsom närmare utvecklas i annat sammanhang

har arméintendenturförvaltningen ansetts kunna ges en enklare och mindre

differentierad inre organisation än de för tygförvaltningstjänsten avsedda

centrala organen.

En tillämpning av huvudförvaltningsprincipen medför på intendentur
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningsområdet, att det övervägande arbetet förläggs till arméorganet,

På marinens och flygvapnets intendenturorgan bör i huvudsak ankomma

att utöva projekt- och försöksverksamhet beträffande för respektive försvarsgren

speciell materiel, att utföra behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete

och ekonomisk planering, att handha förrådshållning och tekniskt

underhåll av förnödenheter i den egna försvarsgrenens förråd samt att förvalta

försvarsgrenens övningsanslag.

De farhågor, marintörvaltningen uttalat för att huvudförvaltningsprincipen

skall komma att drivas för långt i den nya organisationen, anser

jag ogrundade. Det finns enligt min mening ej anledning att förutsätta

annat än att det på förevarande område beslutande organet bör kunna tilllämpa

ifrågavarande princip inom intendenturförvaltningstjänsten så, att

de olika försvarsgrenarnas intressen på ett tillbörligt sätt beaktas. Icke

heller syns det mig böra vara förenat med några större svårigheter att genom

överenskommelser mellan berörda myndigheter reglera fördelningen

mellan gemensam lörrådshållning och förrådshållning försvarsgrensvis på

ett ändamålsenligt sätt.

Vad beträffar de av utredningen berörda frågorna om gränsdragningen

mellan intendenturförvaltningstjänsten och andra förvaltningsområden är

jag icke beredd att nu tillstyrka utredningens förslag om överflyttning av

förvaltningen av viss materialutredning för fartyg vid marinen från intendentur-

till tygsidan. Frågan härom torde, på sätt marinledningen förutsatt,

få tas upp till övervägande i samband med en allmän översyn av

marinens förrådsorganisation. I övrigt kan jag biträda vad utredningen

föreslagit rörande den ifrågavarande gränsdragningen, vilken bl. a. innebär

att viss materiel vid flygvapnet förs över från intendentur- till tygmateriel.

Vad särskilt angår bränsleanskaffningen för försvarets fasta anläggningar

samt kontrollen av förbrukningen av bränsle, vatten, gas och elektrisk

energi, tillhör dessa funktioner principiellt sett området för fortifikationsoch

byggnadsförvaltningen. Med ett ställningstagande till en eventuell

överflyttning av dessa arbetsuppgifter till fortifikationsförvaltningen eller

annan myndighet torde dock tills vidare få anstå. Såsom utredningen ock

framhållit, gör sig f. n. inga sakliga skäl gällande till förmån för en omorganisation

i förevarande hänseende.

C. Civilförvaltningstjänsten.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom förut nämnts genomfördes genom 1943 års riksdagsbeslut rörande

försvarets centrala förvaltningsverksamhet i och med tillskapandet av försvarets

civilförvaltning en för försvaret gemensam organisation på civil
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj-.ts proposition nr 109.

förvaltningstjänstens område. Såväl försvarsgrensförvaltningarna som de

vid sidan av försvarets civilförvaltning inrättade, för försvaret gemensamma

centrala ämbetsverken erhöll dock vissa organ med uppgift att

tillgodose det behov av juridiskt-administrativ sakkunskap, som befanns

alltjämt föreligga inom dessa verk.

Förvallningsutredningen har funnit, att koncentrationen av förvaltningsverksamheten

på förevarande område till försvarets civilförvaltning visat

sig befrämjande för enhetligheten och effektiviteten i förvaltningsarbetet.

Den splittring av verksamheten i fråga, som dock alltjämt kvarstår, har

— konstaterar förvaltningsutredningen vidare — enligt vad de för utredningens

räkning verkställda organisationsundersökningarna utvisar, i viss

omfattning lämnat rum för dubbelarbete och även i övrigt för en mindre

rationell arbetsordning. Enligt utredningens mening kan de sålunda påvisade

bristerna i stort sett avhjälpas genom överflyttning av ytterligare

arbetsuppgifter på försvarets civilförvaltning. Utredningen har kommit

till den uppfattningen, att till försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter

icke bör förläggas annan verksamhet på civilförvaltningens

område än som oundgängligen erfordras för att sagda myndigheter skall

kunna utan besvärande omgång fylla de uppgifter för vilka de inrättats.

Med utgångspunkt från nämnda uppfattning har utredningen undersökt

om och i vilken utsträckning organ av här ifrågavarande slag är

nödvändiga inom de ämbetsverk, som enligt utredningens principiella

ståndpunktstaganden bör handha den centrala tyg- och intendenturförvaltningstjänsten

för försvarets räkning, eller alltså inom armé-, marinoch

flygförvaltningarna, försvarets intendenturförvaltning och försvarets

industriplanering.

Det ligger enligt utredningens mening i sakens natur att ett materielanskaffande

ämbetsverk i sin verksamhet oupphörligen måste ställas inför

problem av juridisk art, främst på det avtalsrättsliga området. I sina

inköpscentraler avses här berörda myndigheter bli tilldelade organ försedda

med merkantilt utbildad personal, som bör vara skickad att behärska

de mera rutinmässiga formaliteterna i samband med avtal rörande

materiel leveranser, men då det rör mera invecklade rättsfrågor anses

detta organ böra ha möjlighet att falla tillbaka på juridisk sakkunskap.

Utredningen framhåller att, då särskilt i ärenden av ifrågavarande slag

en snabb handläggning kan vara av avgörande betydelse, denna sakkunskap

måste vara till finnandes inom vederbörande myndighet. Sådan sakkunskap

är enligt utredningen även erforderlig i de s. k. avskrivningsärendena,

d. v. s. ärenden rörande avskrivning av skada å eller

förlust av egendom, som tillhör eller nyttjas av krigsmakten. I dessa

ärenden, vilka utgör ett led i den materielvårdande verksamheten och

därför enligt utredningens uppfattning icke lämpligen kan behandlas

annorstädes än inom vederbörande materielförvaltande verk, hänför sig

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

— finner utredningen — det primära bedömandet till ansvarsfrågan för

vilket bedömande ofta tarvas juridisk skolning.

På vederbörande verk bör — framhåller utredningen vidare — självfallet

ankomma att behandla ärenden rörande anställnings- och avlöningsförhållanden

för vetkets egen personal. Hit hänför utredningen frågor

om anställning och entledigande, löneklassplacering, semester och tjänstledighet,

vikariat in. in. Vidare anser utredningen avlöningsuträkning

samt granskning av räkningar, avseende rese-, traktaments-, övertids- och

sjukvårdsersättningar in. in. böra verkställas av det materielförvaltande

verk, där vederbörande är anställd. För berörda uppgifter krävs tillgäng

inom verket på juridiskt-administrativt kunnig personal. Sådan personal

fordras enligt utredningen även för behandlingen av besvär över lokalmyndigheternas

beslut i sådana egentliga förvaltningsärenden, som berör

vederbörande centralmyndighets verksamhetsområde och som icke avser

till personal vid försvaret utgående förmåner i kontant eller in natura.

Ärenden avseende sistnämnda förmåner anser utredningen böra såsom för

närvarande handläggas av försvarets civilförvaltning. Personal med juridiskt-administrativa

kvalifikationer behövs enligt utredningen slutligen

också för att biträda inom verket med granskning av förslag till lagar,

författningar och föreskrifter m. m. som av Kungl. Maj :t eller chef för

statsdepartement remitterats till verket, samt med utformning av förvaltningsföreskrifter

m. m., som det ankommer på verket att utfärda.

Utredningen finner, att försvarets civilförvaltning bör ombesörja viss

medelsbokföring för de materielförvaltande verken och vissa av dem blir

enligt utredningens uppfattning icke i behov av egna förskottskassor. För

att avlasta verkens sakorgan arbetet med vissa ekonomiska redovisningsfrågor,

för dirigering och kontroll av dispositionsbokföringen samt för

rådgivning i budgettekniska frågor och hjälp med avfattning och sammanställning

av anslagsäskanden anser utredningen dock att det inom verken

erfordras tillgång till ett begränsat antal kameralt utbildade tjänstemän.

Inom personalkontoret i flygförvaltningens civilbyrå finns för närvarande

inrättad en organisationsdetalj med uppgift bl. a. att genom ett

fortlöpande studium av tjänsten inom ämbetsverkets expeditioner söka

åstadkomma rationella arbetsmetoder och låga administrationskostnader.

Motsvarande organ saknas inom övriga centrala försvarsförvaltningar.

Utredningen finner, att erfarenheterna från större privatföretag, vilka i

allt större utsträckning låtit inrätta sådana organ, utvisar att desamma

har en betydelsefull funktion att fylla för skapande och vidmakthållande

av eu rationell arbetsordning. Utredningen uttalar den uppfattningen, att

mycket står att vinna genom att införa sådana organ vid de verk, varom

här är fråga, och framlägger därför förslag härom. Organen bör enligt

utredningen utgöras av personal med utbildning och erfarenhet på det

kontorsorganisatoriska området.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

De ovan angivna arbetsuppgifterna är såsom nämnts sådana, vilka utredningen

funnit böra tillkomma civila organ inom de av utredningen föreslagna

tyg- och intendenturförvaltningsverken. De civila organen inom de

nuvarande försvarsgrensförvaltningarna är emellertid för närvarande belastade

också med åtskilliga andra göromål. Huvuddelen av dessa har utredningen

funnit böra överflyttas på försvarets civilförvaltning, varigenom

dubbelarbete skulle undvikas och personalbesparingar kunna göras. Så

är -— finner utredningen — förhållandet med viss del av medelsbokföringen,

som kan ske med anlitande av försvarets civilförvaltnings hålkortsanläggning.

För de verk som förläggs tillsammans med civilförvaltningen

i äinbetsbyggnaderna å Ladugårdsgärde anses vidare dessas förskottskassor

kunna indras. Slutligen anser utredningen, att till försvarets

civilförvaltning bör koncentreras behandlingen av s. k. decentraliseringsärenden,

nådeärenden, rättegångsärenden samt bevaknings- och indrivningsärenden.

I den mån de materielförvaltande verkens medverkan i

fortsättningen erfordras i ärenden av sistberörda slag avses allenast

verkens tekniska och militära instanser bli engagerade. Detsamma är

förhållandet med de lägerkasseärenden, som för närvarande handläggs

inom arméförvaltningens civilbyrå. För kollektivavtalsärenden, vilka nu

i viss utsträckning belastar försvarsgrensförvaltningarnas civila organ,

föreslår utredningen en koncentration av behandlingen till vissa fackorgan.

För samordning i avtalstekniska frågor och för den speciellt

juridiska expertis, som kan erfordras, avses dessa organ skola repliera

på statens avtalsnämnd och försvarets avtalsdelegation.

Förutom de arbetsuppgifter, som enligt vad ovan sagts skulle tillföras

försvarets civilförvaltning från de materielförvaltande verken anser utredningen,

att civilförvaltningen, i överensstämmelse med vad som föreslagits

i fråga om de tyg- och intendenturförvaltande ämbetsverken, bör förses

med organ för övervakning av verkets arbetsmetoder och ledning av dess

kontorsorganisation. Åt detta organ bör enligt utredningen även anförtros

motsvarande uppgifter med avseende å de regionala och lokala förvaltningsmyndigheterna

där en samordnande kraft på detta område enligt

utredningens uppfattning framstår såsom i hög grad önskvärd och ägnad

att förbilliga administrationskostnaderna. Undantagna från organets verksamhetsområde

anses dock böra vara kontorsorganisationerna vid de verkstäder,

som redovisar driftskostnaderna på särskilda driftstitlar. Kontorsorganisationen

vid dessa verkstäder är nämligen främst beroende av det

system för verkstadsbokföring som tillämpas och valet av bokföringssystem

är i sin tur avhängigt av uppläggningen av verkstadsdriften på

vilken civilförvaltningen enligt utredningens mening icke bör ha något inflytande.

Beträffande handläggningen av civilförvaltningsärendena inom de

materielförvaltande ämbetsverken erinrar utredningen om att i de nuva
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

rande försvarsgrensförvaltningarna den civila sakkunskapen huvudsakligen

är sammanförd till respektive verks civilbyrå. Arméförvaltningens

civilbyrå är provisoriskt organiserad på två huvuddelar med anslutning

den ena främst till intendenturavdelningen och den andra till tygavdelningen,

vartill kommer eu för dessa delar gemensam kameraldetalj.

Marin- och flygförvaltningarnas civilbyråer är vardera indelad i tre enheter

— kansli, kameralkontor och personalkontor. Emellertid finns, framhåller

utredningen, inom försvarsgrensförvaltningarna administrativa

organ av här avsett slag, som icke inordnats under civilbyråerna. Sålunda

är inom arméförvaltningens tygavdelnings chefsexpedition inrättad en

ekonomisektion, som handhar vissa kamerala uppgifter vilka inom marinoch

flygförvaltningarna handläggs å respektive civilbyrås kameralkontor.

Inom försvarsgrensförvaltningarna finns vidare juridiskt utbildade tjänstemän

utplacerade på vissa fackavdelningar för att mera direkt biträda

dessa med sin sakkunskap.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningens uppfattning fortsättningsvis

skulle ankomma på civila organ inom de materielförvaltande centralmyndigheterna,

anser utredningen kunna indelas i fyra grupper av vilka en

förutsätter juridisk utbildning, en kunskap på främst det statliga avlöningsväsendets

område, en utbildning i kamerala göromål och en grupp

slutligen särskild förtrogenhet med kontorsorganisatoriska spörsmål. Samtliga

här avsedda grupper finner utredningen vara av den natur att de bör

frånskiljas det x-ent fackliga arbetet inom vederbörande förvaltningsmyndighet

och förläggas till de för varje materielförvaltande verk av

utredningen föreslagna stabsorganen. Såvitt utredningen kunnat finna är

det därmed icke nödvändigt eller ens ur organisationsteknisk synpunkt

lämpligt att inordna alla de olika, enligt utredningens mening sinsemellan

föga sammanhörande grupperna till en för varje verk gemensam civilbyrå.

Inom privata företagsledningar brukar, framhåller utredningen, personaloch

avlöningsärenden samt övervakningen av kontorsorganisationen vara

sammanförda till en företagets kontorschef underställd enhet. Enligt utredningens

uppfattning bör en liknande organisation komma till stånd

inom försvarets materielförvaltande centralmyndigheter där ifrågavarande

arbetsuppgifter skulle utgöra de huvudsakliga göromålen för ett av de

beröida stabsorganen, av utredningen benämnt centralexpeditionen. Den

kamerala ärendegruppen, innefattande sammanställning och avfattning av

anslagsäskanden samt vissa uppgifter i samband med medelsredovisningen,

hör enligt utredningens mening intimt ihop med den allmänt planerande

verksamhet, som avses skola tillkomma ett annat stabsorgan, centralplaneringen.

Vad slutligen de rent juridiska arbetsuppgifterna beträffar

skulle de omhänderhas av ett särskilt för sådana göromål inrättat stabsorgan

juridiska sektionen (i försvarets industriplanering en juridisk

assistent). På sistnämnda organ skulle bl. a. ankomma att i juridiska och

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

juridiskt-administrativa frågor vara rådgivare åt vederbörande verks alla

avdelningar samt att biträda dessa vid utformande av sådana föreskrifter

m. in., som fordrar särskild stringens i formuleringen. Med hänsyn härtill

skulle någon utplacering av juridiska experter på fackavdelningarna

enligt utredningens mening icke bli erforderlig.

För utredningens uppfattning rörande civilförvaltningstjänstens utövande

inom försvarets civilförvaltning redogörs i det följande vid behandlingen

av detta verks inre organisation.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen — till vilkens yttrande chefen för armén i förevarande

hänseende anslutit sig — anför beträffande den föreslagna koncentreringen

till försvarets civilförvaltning av de utomobligatoriska ersättningsärendena

bland annat följande.

De ärenden som avser ersättning till tredje man för skador i följd av

trafik med arméns motorfordon är av den natur, att de i första hand bör

bli föremål för handläggning inom den förvaltning, som är ansvarig

för materielens anskaffning och vård. Inträffade skador i följd av trafik

med kronans motorfordon torde i stor utsträckning kunna tillskrivas

brister i fordonens konstruktion eller i deras handhavande och vård ävensom

i bristande utbildning hos fordonens militära förare. Det är därför

av största vikt för det materielförvaltande ämbetsverket, att genom rättegångshandlingarna

eller annan utredning i dylika mal fa kännedom om

de närmare orsakerna till och omfattningen av inträffade bilkollisioner

inom armén.

Ifråga om övriga till tygförvaltningen hänförliga utomobligatoriska ersättningsärenden

gäller i stort sett samma förhållande. Åtskilliga av dessa

ärenden avser ersättning för skador — ofta av omfattande och allvarligt

slag -— i anledning av olyckor vid hantering av eldvapen, handgranater,

knallskott, annan ammunition och sprängmedel, stridsfordon samt andra

fordon. Vid utredningen av dylika ärenden måste uppenbarligen ämbetsverkets

experter i militära och tekniska frågor anlitas, vilket regelmässigt

sker genom att direkt personlig kontakt tas med vederbörande. Det dubbelarbete

inom civilförvaltningen och arméförvaltningen, som utredningen

velat undanröja, torde beträffande nu ifrågavarande grupp av ärenden

vara av ringa omfattning, då arméförvaltningens handläggning, såsom ovan

anförts, innefattar klarläggande av den tekniska expertisens synpunkter

och ärendets bedömning på grundval av bl. a. dessa synpunkter.

Arméförvaltningen finner med hänsyn till det anförda övervägande skäl

tala för att koncentrering till civilförvaltningen utav behandlingen av till

tygförvaltningen hörande utomobligatoriska ersättningsärenden icke genomförs.

De utomobligatoriska ersättningsärenden, som handläggs av intendenturförvaltningen,

är enligt arméförvaltningen mera sällan av den art att

militär eller teknisk expertis behöver anlitas. Därest så ur allmän synpunkt

befinns lämpligt, anser arméförvaltningen därför hinder icke möta

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för en koncentrering av behandlingen av dessa ärenden till civilförvaltningen.

Arméförvaltningen framhåller, att de ärenden rörande befrielse av nåd

från återbetalningsskyldighet, som arméförvaltningen haft att ta befattning

med, regelmässigt avsett belopp, som vid inleverering skolat tillgodoföras

vissa av ämbetsverket disponerade sakanslag. På grund härav anser

arméförvaltningen principiella skäl tala för att det bör ankomma på den

anslagsförvaltande myndigheten att avge yttrande över ansökningsärenden

av denna art. Det krav på större enhetlighet i bedömningen, som man

velat tillgodose genom att civilförvaltningen skulle överta handläggningen

av dessa ärenden, finner arméförvaltningen redan vara tillräckligt beaktat

därigenom att ärendena regelbundet remitteras till statskontoret och slutligt

avgörs av Kungl. Maj :t eller av Kungl. Maj :t och riksdagen. Medverkan

av civilförvaltningen vid dessa ärendens handläggning anser arméförvaltningen

böra upphöra snarare än vederbörande fackförvaltnings.

I fråga om behandlingen av kollektivavtalsärendena, som för närvarande

handläggs för tygavdelningen å dess verkstadsbyrå samt för intendenturavdelningen

å civilbyrån, förordar arméförvaltningen, med hänsyn till

mångårig erfarenhet av fördelarna med den nu tillämpade organisationen,

att någon ändring icke vidtas.

Arméförvaltningen framhåller, att — bortsett från den av civilförvaltningen

bedrivna revisionsverksamheten — lägerkasseärendena hitintills

handlagts av intendenturavdelningen gemensamt med försvarets civilförvaltning.

Härvid har ärendena utretts inom civilbyrån, varefter förslag

tdl gemensamma beslut och erforderliga skrivelser upprättats inom byrån

efter föredragning för generalintendenten, varigenom vid dessa ärendens

bedömning betydelsefulla militära synpunkter på ett smidigt sätt kunnat

beaktas. Det är emellertid — hävdar arméförvaltningen -— ostridigt, att

lägerkasseärendena såsom rena förvaltningsärenden icke faller inom ramen

för civilförvaltningstjänsten sådan den definierats av utredningen, varför

det för arméförvaltningen syns egendomligt, att utredningen förordat

ärendenas överflyttning till försvarets civilförvaltning. Arméförvaltningen

anser det principiellt riktigast, att lägerkassemedlens användning in. in.

jämställs med förvaltning av sakanslag och att även lägerkassornas förvaltning

underställs vederbörande centrala sakanslagsförvaltande myndighet,

alltså i detta fall arméintendenturförvaltningen. Härigenom kan enligt

arméförvaltningen även framdeles militära synpunkter i erforderlig utsträckning

på ett smidigt sätt tillgodoses och i den centrala förvaltningen

överensstämmelse ernås med den lokala, där förbandens intendenturavdelnmg

är målsman för lägerkasseärendena. Arméförvaltningen framhåller

vidare, att lägerkassorna i stor omfattning är ägare av materiel samt teknisk

utrustning vid av dem drivna rörelser, som är av natur att falla inom

intendenturförvaltningen. Det syns klart — uttalar arméförvaltninsen —

* °

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:Ls proposition nr 109.

att försvarets civilförvaltning icke bör vara ett materielförvaltande organ.

Då intendenturavdelningens förplägnadsbyrå redan nu handhar marketenteriärenden

i krigsförberedelsearbetet och motsvarande organ enligt utredningen

bör utöva kontrollverksamhet över fredsmarketenterierna, talai

enligt arméförvaltningen starka skäl för att alla förvaltningsärenden, som

berör lägerkassorna och av dem bedrivna rörelser, hänförs till forplagnadsbyrån.

Ifrågavarande ärenden hör så nära samman att ett lösbrytande

av enbart marketenterirörelsen icke skulle vara lämpligt eller rationellt.

Den rent kamerala samt kassa- och revisionsverksamheten beträffande

lägerkassorna anser arméförvaltningen, som hitintills, bora ombesörjas av

försvarets civilförvaltning.

Arméförvaltningen avstyrker inrättandet av särskild organisationsdetalj

inom arméns centrala tyg- och intendenturförvaltningsorgan och

föreslår i stället antingen att respektive verk bemyndigas att till en

kostnad av förslagsvis 10 000 kronor för år anlita organisationsexpertis

eller att statens organisationsnämnd utökas med arbetskraft, som särskilt

inriktas på de centrala militära förvaltningsmyndigheternas organisationsfrågor.

Under erinran om den organisationsverksamhet, som bedrivits av

statens organisationsnämnd vid truppförband och centrala intendenturförråd,

föreslår arméförvaltningen vidare, att den fortlöpande rationaliseringsverksamheten

in. m. vid regionala och lokala myndigheter, som

enligt utredningens förslag skulle ankomma på försvarets civilförvaltning,

även i framtiden anförtros åt organisationsnämnden.

Arméförvaltningen anser sig icke kunna förorda den utspridning av

till civilförvaltningstjänsten hänförda göromål på skilda organ inom de

materielförvaltande verken som utredningen tänkt sig. Ur såval rationahseringssynpunkt

som med hänsyn till önskvärd koncentration och effektivitet

i ledningen är det — framhåller arméförvaltningen — av vikt att

juridiska och juridiskt-administrativa ärenden jämte personalärenden,

avlöningsärenden och viss räkningsgranskning, vilka göromål samtliga

kräver författnings- och prejudikatkännedom, inordnas i en för varje leik

gemensam administrativ byrå.

Marinledningen föreslår på anförda skäl, att förslcottskassan i marmförvaltningen

bibehålls.

Beträffande förslaget om överföring från försvarsgrensförvaltningarna

till försvarets civilförvaltning av vissa ärendegrupper framhåller marinledningen

såsom sin mening, att genom anhopning av här avsedda ärenden

på ett organ kommer — även om detta organ tillförs ytterligare personal

lätt försening i ärendenas handläggning att uppkomma. Därest försvarsgrensförvaltningarna

själva handlägger dem berörande rättsfrågor, uppnås

enligt marinledningen ofta bättre kontakt med motparten, vilket i sin tui

kan leda till snabbare uppgörelse. Hänsyn skulle härvid lättare kunna

tas även till eventuellt förefintliga kvittningsmöjliglieter. Marinledningen

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. MajUs proposition nr 109.

anser del vidare böra tillses, att den rådgivande verksamhet, som utredningen

förutsatt skola vara en av den juridiska personalens i marinförvaltningen

tramsta uppgifter, icke isoleras från det praktiska rättslivet,

vilket kunde bli följden, därest arbetsuppgifter av här avsedd natur fråntas

personalen dråga i allt för stor utsträckning. Rådgivningen i marinförvaltningen

grundar sig, framhåller marinledningen, bl. a. på mångårig

praktisk kännedom om det speciella förvaltningsrättsliga område, till

vilket marinförvaltningens verksamhet hänför sig. Organisationen’ bör

därför medge, att den juridiskt utbildade personalen i marinförvaltningen

förvärvar all den juridiska erfarenhet, som kan vinnas av verksamheten

inom ämbetsverket. Utredningens förslag kommer enligt marinledningen

att forsvåra bibehållandet av en erfaren, i allmänt administrativa frågor

kunnig personal.

Marinledningen anser, att marinens s. k. decentraliseringsärenden lättast

och mest rationellt behandlas av marinförvaltningen ensam. Samråd borde

tas med försvarets civilförvaltning när ärendet är av allmänt principiell

beskaffenhet eller syns gå mot rättegång eller då i övrigt så anses erforderligt.

I fråga om de s. k. nådeärendena finner marinledningen, att någon

ändring icke bör ske i hittills rådande ordning för deras handläggning.

Såvitt fråga är om medel, vilka skall tillföras något av marinförvaltningen

förvaltat anslag, är det riktigast, att förvaltningen får yttra sig i nådefrågan,

därvid det bör ankomma på den juridiskt utbildade personalen

i förvaltningen att i första hand ta befattning med sådana ärenden.

Ej heller i fråga om handläggningen av rättegångsärenden samt bevaknings-

och indrivningsärendena anser marinledningen anledning föreligga

att frångå den bestående ordningen.

Marinledningen motsätter sig, liksom arméförvaltningen, förslaget om

ett sönderbrytande av försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer. Utredningen

har enligt marinledningen icke angivit några nackdelar, som är

behäftade med det nuvarande systemet.

Vad föryaltningsutredningen föreslagit beträffande civilförvaltningstjänstens

fördelning på olika centrala myndigheter och på olika organ

mom myndigheterna har icke gett flygledningen anledning till särskilt

uttalande. En ledamot av flygförvaltningen har emellertid i särskilt

yttrande motsatt sig en ytterligare centralisering av civilförvaltningstjänsten

och ett sönderbrytande av den nuvarande civilbyråorganisationen.

Denne ledamot har även funnit skäl tala för att frågan om återförande

till flygförvaltningen av en egen kassa görs till föremål för övervägande.

Försvarets civilförvaltning har i stort sett icke funnit anledning till erinran

mot vad förvaltningsutredningen anfört beträffande civilförvaltningstjänstens

fördelning mellan ämbetsverket och de materielförvaltande

verken. I anledning av förslaget att nuvarande förskottskassor för de

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

125

ämbetsverk, som är förlagda i ämbetsbyggnaden å Ladugårdsgärde, skulle

indras och att de av dessa kassor ombesörjda uppgifterna skulle övertas

av civilförvaltningen, framhåller ämbetsverket, att en sådan anordning

förutsatts redan i 1943 års beslut om försvarsförvaltningens ordnande.

Genomförandet av en dylik centralisering av här avsedd verksamhet har

emellertid — erinrar civilförvaltningen — trots att förslag härom framlagts

från civilförvaltningens sida, icke kunnat komma till stånd på grund

av de invändningar däremot, som framställts från vederbörliga materielförvaltningar.

Civilförvaltningen påtalar, att utredningen icke syns ha räknat med

att några kollektivavtalsärenden skulle ankomma på civilförvaltningen.

Emellertid avlönas, framhåller civilförvaltningen, ett betydande antal av

försvarets kollektivavtalsanställda arbetare från de till civilförvaltningens

förfogande stående anslagen till avlöningar till viss arbetarpersonal. Så är

fallet med samtliga de för förrådstjänsten vid arméns truppförband (motsvarande)

avsedda arbetarna, viss motsvarande personal vid de övriga

försvarsgrenarna ävensom alla vid förband m. in. såsom ersättare för

ekonomivärnpliktiga kollektivavtalsanställda arbetare. Jämväl huvuddelen

av den avtalsanställda eldarpersonalen avlönas från nämnda anslag. Sammanlagda

antalet arbetare med avlöning från anslag, som står till civilförvaltningens

förfogande, uppges av civilförvaltningen för budgetåret

1951/52 till i runt tal 2 300. Till jämförelse nämns, att antalet arbetare,

avlönade från anslag, som står till arméförvaltningens intendenturavdelnings

förfogande, samma budgetår uppgått till ca 1 500.

Civilförvaltningen erinrar om att handläggningen av ärenden rörande

förmåner och anställningsförhållanden för här ifrågavarande arbetarpersonal

hittills av olika skäl handlagts av vederbörande fackmyndigheter.

Med hänsyn till att det största antalet arbetare finns inom armén och då

dessa arbetare avlönas enligt samma kollektivavtal som arbetarna vid

bl. a. arméns centrala intendenturanstalter, har huvudparten av här avsedda

ärenden kommit att handläggas av arméförvaltningens intendenturavdelning.

Även om den sålunda hittills tillämpade anordningen varit

betingad av praktiska skäl, är det enligt civilförvaltningens mening principiellt

sett oriktigt, att icke civilförvaltningen, såsom anslagsförvaltande

myndighet i vad avser ifrågakommande avlöningsanslag, har att hesluta

rörande avlönings- och anställningsförhållanden för personalen. Civilförvaltningen

föreslår därför, att här avsedda arbetsuppgifter i fortsättningen

skall ankomma på civilförvaltningen. Civilförvaltningen framhåller, att

den sålunda förordade anordningen nära ansluter sig till de på senaste

tid från personalhåll framförda kraven på en minskning av antalet

kollektivavtal genom skapandet av för de tre försvarsgrenarna gemensamma

avtal för arbetare med likartade arbetsuppgifter.

Beträffande handläggningen av till civilförvaltningstjänsten hörande

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ärenden inom de materielförvaltande verken anför försvarets civilförvaltning

följande:

Civilförvaltningstjänsten vid de materielförvaltande verken skall enligt

förslaget handhas av vissa direkt under vederbörande verkschef stående

stabsorgan. Genomförandet av detta förslag skulle bryta den princip, som

hittills tillämpats vid ordnandet av den centrala militärförvaltningsorganisationen,

nämligen att till civilförvaltningstjänsten hörande ärenden

sammanhålls å särskilda civilbyråer. Avgörande betydelse har därvid tillmätts

värdet för de materielförvaltande verken av att vid sidan av den

militära och tekniska expertisen ha tillgång till en högt kvalificerad administrativt-juridiskt

utbildad tjänsteman i tillräckligt auktoritativ ställning.

Förvaltningsutredningen, som icke närmare berört skälen för den hittills

tillämpade ordningen i förevarande avseende, har framhållit, att det

enligt utredningens mening icke är nödvändigt eller ens ur organisationsteknisk

synpunkt lämpligt att inordna de till civilförvaltningstjänsten

hörande ärendena under ett organ.

Civilförvaltningen inser väl de fördelar, som är förenade med en anordning,

enligt vilken till verkschefens direkta förfogande står särskilda funktionella

organ med från varandra avgränsade arbetsuppgifter. Huruvida

vid en avvägning av de fördelar och nackdelar, som är förenade med de

skilda systemen, den ena eller andra organisationsformen bör ges företräde,

lärer svårligen kunna avgöras utan viss tids erfarenhet. I allt fall

anser civilförvaltningen sig böra utgå från att de nuvarande krigsrådsoch

amiralitetsrådstjänsterna i armé- och marinförvaltningarna tills vidare

bibehålls, så länge deras nuvarande innehavare kvarstår i tjänst och att

befattningarna därvid bör utnyttjas för de juridiska sektionerna inom

respektive verk.

Fortifikationsförvaltningen finner icke skäl föreligga att frångå den

hittills tillämpade ordningen beträffande behandlingen av s. k. rättegångsärenden.

Till direkt handläggning av försvarets civilförvaltning bör

emellertid enligt fortifikationsförvaltningen utan olägenhet kunna hänföras

bevakning och indrivning av ostridiga fordringar. Fortifikationsförvaltningen

anser, att det alltjämt bör få ankomma på respektive verk

att efter eget bedömande till civilförvaltningen för handläggning överlämna

skadeståndsärenden av utomobligatorisk natur. Fortifikationsförvaltningen

framhåller vidare, att den juridiska arbetskraften inom de

materielförvaltande verken icke såsom enligt utredningsförslaget bör inta

en allenast rådgivande och biträdande ställning. Jurist i ansvarig

ställning bör inom verken delta i beslut i frågor av rent juridisk eller

administrativ beskaffenhet eller eljest av principiell natur.

Justitiekanslern uttalar, att utredningens förslag, att handhavande av

försvarets rättsliga angelägenheter i fortsättningen skall ankomma på försvarets

civilförvaltning, syns erbjuda flera fördelar. Den föreslagna koncentrationen

till civilförvaltningen av rättegångs- och skaderegleringsärenden

syns justitiekanslern, särskilt vad sistnämnda slag av ärenden

beträffar, kunna leda till en snabbare och kanske även säkrare handläggning

av ärendena.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 109.

127

Statskontoret framhåller, att eu omläggning av förvaltningsorganisationen

i enlighet med utredningens förslag icke bör få leda till ett slopande

av de nuvarande civilbyråerna inom försvarsgrensförvaltningarna.

Riksräkenskapsverket anför i fråga om förslaget om fördelning av

ärenden tillhörande civilförvaltningstjänsten på olika organ inom de

materielförvaltande verken bland annat följande:

Gentemot utredningens uppfattning att de fyra ärendegrupperna,

juridiska ärenden, personal- och avlöningsärenden, kamerala ärenden och

kontorsorganisationsärenden har föga gemensamt vill riksräkenskapsverket

framhålla, att hithörande ärendesgrupper av såväl formella som praktiska

skäl inom statsförvaltningen behandlas såsom en särskild tjänstegren.

Inom verk med tekniska arbetsuppgifter plägar hithörande ärenden regelmässigt

organisatoriskt avgränsas från de fackligt betonade byråernas

verksamhet och sammanhållas inom en eller flera särskilda byråer med

benämningen administrativ byrå, kanslibyrå eller kameralbyrå (motsvarande).

Inom försvaret har visserligen enligt den från och med den 1 januari

1944 genomförda förvaltningsorganisationen huvuddelen av de civiladministrativa

arbetsuppgifterna koncentrerats till försvarets civilförvaltning.

De arbetsuppgifter på hithörande områden, som alltjämt skall åvila de

materielförvaltande verken, är dock av den omfattning och betydelse för

den löpande tjänsten att de bör bilda underlaget för en särskild byrå.

Härigenom syns de materielförvaltande verkens behov av sakkunskap på

de ekonomiska och juridiskt-administrativa områdena bli bäst tillgodosedda.

Byrån bör i likhet med byråer med motsvarande arbetsuppgifter

inom andra större ämbetsverk benämnas administrativa byrån och ställas

under ledning av ett krigsråd (Ca 37). Krigsrådet bör ha ställning såsom

ledamot av vederbörande verk. Erinras må att en administrativ byrå

finns inom den på grundval av förslag av militära förvaltningsutredningen

genom beslut av 1947 års riksdag inrättade fortifikationsförvaltningen.

Till administrativa byråns handläggning bör hänföras i huvudsak de

ärenden av kameral och juridiskt-administrativ natur, som enligt utredningens

förslag skulle åvila särskilda stabsorgan. Därutöver bör till byrån

hänföras dispositionsbokföringen och den kamerala förhandsgranskningen.

Jämväl kollektivavtalsfrågor bör enligt riksräkenskapsverkets mening sammanhållas

av administrativa byrån.

Statens organisationsnamnet biträder utredningens förslag till fördelning

av här ifrågavarande arbetsuppgifter mellan olika förvaltningsmyndigheter.

Med hänsyn till att expeditionstjänsten enligt organisationsnämndens

mening till stor del bör ordnas enligt för hela försvaret enhetliga grunder,

anser organisationsnämnden det vara nödvändigt att försvarets civilförvaltnings

uppgifter i fråga om rationalisering av kontorsarbetet in. in.

utvidgas så att civilförvaltningen blir samordnande organ för hela försvaret

beträffande sådana delar av expeditionstjänsten som bör vara

gemensamma. Egentliga rationaliseringsundcrsökningar bör civilförvaltningen

dock icke enligt organisationsnämndens uppfattning utföra vid

andra myndigheter än som föreslagits av utredningen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Statens sakrevision finner utredningens förslag till avlastning i görligaste

män av civilförvaltningsuppgifter från de materielförvaltande myndigheterna

ändamålsenligt. Enligt sakrevisionens erfarenhet kan det icke

alltid sägas, att de mot försvarsmyndigheterna riktade utomobligatoriska

ersättningsanspråken för närvarande erhåller den för kronan bästa handläggningen.

Utredningens förslag att koncentrera behandlingen av bland

annat skadereglerings-, rättegångs- samt bevaknings- och indrivningsärcnden

till civilförvaltningen bör enligt sakrevisionens mening vara ägnat

att säkerställa ett snabbare och effektivare tillvaratagande av försvarets

rättsärenden och ett bättre utnyttjande av den juridiskt utbildade personalen

än för närvarande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser, att utredningens uppfattning

beträffande fördelningen av uppgifterna mellan försvarets civilförvaltning

och försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter, innebärande

att å de sistnämnda icke borde läggas annan verksamhet å civilförvaltningens

område än som oundgängligen erfordras för att dessa skall kunna

utan besvärande omgång fylla de uppgifter, för vilka de inrättats, i princip

är riktig. Förbundet framhåller emellertid, att en viss försiktighet syns

böra iakttas vid överförande av ytterligare arbetsuppgifter till försvarets

civilförvaltning, så att icke koncentrationen av ärenden till nämnda

ämbetsverk blir sådan att besvärande omgång inträder. Förslaget att

slopa förskottskassorna vid de verk, som förläggs till ämbetsbyggnaden

å Gärdet, medför enligt förbundets uppfattning en sådan besvärande omgång.

Förbundet erinrar om att redan år 1949 förslag i denna riktning

framfördes av försvarets civilförvaltning. De tre försvarsgrensförvaltningarna

avgav därvid efter företagen utredning gemensamt yttrande över

förslaget, varvid man kraftigt vände sig mot ett borttagande av förskottskassorna.

De skäl, som från försvarsgrensförvaltningarnas sida anfördes,

anser förbundet alltjämt bärande, varför förbundet förordar att förskottskassorna

bibehålls enligt nuvarande ordning. Ifråga om inrättandet av

organisationsdetaljer har enligt förbundets uppfattning tillräckliga skäl

icke förebragts för vidtagande av förändringar i nuvarande organisation.

Sveriges juristförbund föreslår, att försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer

skall bibehållas. Förbundet erinrar om att försvarsgrensförvaltningarna

med hänsyn till deras karaktär av försvarsverk bör vara organiserade

så, att de vid behov kan arbeta självständigt (vid eventuell evakuering)-

Vid beredskap och krig bör respektive organisation kunna växa ut

kring den redan befintliga, så att icke nya arbetsuppgifter plötsligt kommer

att åvila ämbetsverket. Detta torde icke tillräckligt ha beaktats av utredningen.

Den rådgivande verksamheten bör enligt förbundets mening icke isoleras

fian det praktiska rättslivet, vilket skulle bli följden av överflyttande av

vissa arbetsuppgifter från försvarsgrensförvaltningarnas civilbyråer till

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försvarets civilförvaltning. Förbundet framhåller, att rådgivningen grundar

sig på bl. a. praktisk erfarenhet. Det är därför enligt förbundets uppfattning

av vikt, att den juridiska personalen på försvarsgrensförvaltningarna

bär sin verksamhet så organiserad, att den får en omfattande

erfarenhet, såväl praktisk som teoretisk. Synen på ärendena blir eljest

— framhåller förbundet — alltför begränsad. Förbundet påtalar, att utredningen

förutsatt att juridisk personal endast erfordras för civilrättsliga

och andra ärenden av närmast advokatnatur. Enligt förbundets uppfattning

innefattar emellertid en jurists arbetsområde bl. a. betydelsefulla

administrativa problem, för vilkas lösande juridisk utbildning erfordras.

Sådan utbildning tarvas enligt förbundet icke endast för den rättsliga

handläggningen av ärendena av civil karaktär, vilket utredningen syntes

utgå ifrån. Förbundet anser, att utredningen i utomordentligt hög grad

underskattat den juridiska utbildningens värde för det administrativa och

förvaltningsrättsliga området. Härom och beträffande civilförvaltningstjänstens

organiserande inom de materielförvaltande verken anför förbundet

vidare i huvudsak följande.

En närmare granskning av den av utredningen anförda motiveringen

för ett sönderdelande av civilbyråerna ger vid handen, att utredningen

urskilt fyra ärendegrupper och därav dragit den slutsatsen, att desamma

icke har något gemensamt. Denna slutsats hade utredningen icke dragit,

när det gällt tillskapandet av en administrativ byrå hos fortifikationsförvaltningen.

Utredningen har rekommenderat, att man skulle följa vad

som är brukligt inom privata företagsledningar. Utredningen har emellertid

härvid icke följt utvecklingen inom det privata näringslivet. De

privata företagen har nämligen numera i vad det gäller de större industriföretagen

vanligen en jurist eller flera sådana, vilka som direktionssekreterare

eller direktörsassistenter handlägger ett flertal ärenden av skiftande

juridisk karaktär, såväl ekonomiska som personalfrågor. Ofta är juristen

personalchef. I detta avseende närmar sig sålunda de större industriföretagen

den organisation, som finns inom statsförvaltningen med en civilbyrå

eller administrativ byrå, vilken handlägger administrativa, juridiska

och personalärenden.

I verk med så övervägande militär och teknisk personal som försvarsgrensförvaltningarna

är det av stor vikt, att de juridiska och administrativa

synpunkterna kan hävdas på ett effektivt sätt. Detta kan ske endast

om den juridiskt-administrativa sakkunskapen har en stark ställning i

organisationen. Dylik erhålls endast genom byråchefskap och genom att

den högste företrädaren för juridiskt-administrativ sakkunskap därjämte

är ledamot i försvarsgrensförvaltningen. Att degradera den juridiska

personalen till biträden utan reellt inflytande torde för staten bli avsevärt

dyrare än de eventuella merkostnaderna vid en organisation med lämpligt

företrädd juridiskt-administrativ sakkunskap. Även personal- och kameralärenden,

vilka fordrar ett omfattande administrativt och även juridiskt

kunnande, samt budgetärenden är av den natur, att de bör vara samlade

under en civilbyrå, särskilt med hänsyn till sammansättningen av försvarsgrensförvaltningarnas

ledning i övrigt samt behovet av att ha någon

som med inflytande kan tillvarata kontinuiteten i arbetet. Ur arbetssyn
9—49

64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

punkt syns det även i övrigt vara av värde, att arbetsuppgifter, vilka till

sin natur hör samman, samlas på en byrå och under enhetlig ledning.

Departementschefen.

Jag delar förvaltningsutredningens uppfattning, att den koncentration av

väsentliga delar utav civilförvaltningstjänsten till ett gemensamt ämbetsverk,

försvarets civilförvaltning, som ägde rum genom 1943 års förvaltningsbeslut,

visat sig befrämja enhetlighet och effektivitet i förvaltningsarbetet.

Det motstånd, som denna åtgärd från början rönte på vissa håll,

torde alltmera ha avtagit med åren. Det torde också ligga i öppen dag att

civilförvaltningens arbetsuppgifter, som hänför sig till bl. a. avlönings-,

kassa-, räkenskaps- och revisionsväsendet, förutsätter ett enhetligt bedömande

och i mycket stor utsträckning kräver enhetlig reglering för försvaret

i dess helhet. Handhavandet av dessa uppgifter måste bli lidande på att

splittras på flera händer. Motsvarande gäller de arbetsuppgifter som åvilar

civilförvaltningens advokatfiskalskontor.

Förvaltningsutredningen har nu förordat, att den inslagna vägen konsekvent

följs och att till civilförvaltningen koncentreras ytterligare ärendegrupper.

Utredningen avser härvid skaderegleringsärenden, d. v. s. ärenden

om mot kronan framställda utomobligatoriska skadeståndskrav, nådeärenden,

rättegångsärenden samt bevaknings- och indrivningsärenden.

Vidare förutsätter förvaltningsutredningen, att viss medelsbokföring överförs

till försvarets civilförvaltning. Som framgår av redogörelsen för remissyttrandena

i denna del, har dessa förslag föranlett invändningar från

armé- och marinledningarna samt från fortifikationsförvaltningen, Sveriges

juristförbund och en ledamot av flygförvaltningen. Å andra sidan har försvarets

civilförvaltning, justitiekansler!!, statens organisationsnämnd och

statens sakrevision uttalat sig till förmån för utredningens förslag.

För egen del finner jag den av utredningen hävdade meningen, att till

de materielförvaltande verken icke bör förläggas annan verksamhet inom

förevarande område än som oundgängligen erfordras för att dessa verk

skall kunna utan besvärande omgång fylla sina uppgifter, vara principiellt

riktig. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vikten av att eliminera

dubbelarbete inom förvaltningsorganisationen ansluter jag mig i stort sett

till utredningens uppfattning rörande vilka göromål inom civilförvaltningstjänsten

som bör flyttas över till försvarets civilförvaltning från de materielförvaltande

verken.

Mot förvaltningsutredningens förslag i denna del har såsom nämnts invändningar

rests. Jag vill för min del understryka, att jag icke kan finna den

hittillsvarande ordningen, enligt vilken vissa grupper av ärenden gemensamt

handläggs av försvarets civilförvaltning och av vederbörande materielförvaltande

verk på dess civilbyrå, rationell. En ändring härutinnan i enlighet med

förvaltningsutredningens förslag utgör därför enligt min mening ett nödvän
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. May.ts proposition nr 109.

digt led i eu förvaltningsreform, som syftar till ökad effektivitet inom försvarsförvaltningen.

Därmed bortser jag icke från den av arméförvaltningen

hävdade uppfattningen att de materielförvaltande verken har ett stort intresse

av trafikskadeärenden och övriga utomobligatoriska skadeståndsärenden.

Dessa ärenden ger värdefulla upplysningar angående materielens

handhavande och funktionsduglighet samt impulser till förbättrade säkerhetsbestämmelser

m. in. Dessa intressen bör emellertid utan svårighet

kunna tillgodoses genom att ifrågavarande ärenden i erforderlig utsträckning

delges vederbörande förvaltning. Härvidlag är det dock icke civilförvaltningstjänstens

företrädare utan de tekniskt och militärt betonade fackorganen

som har intresse av att ta del av ärendena i fråga. För såväl försvarsgrensförvaltningarna

som försvarsgrenscheferna är det av värde att

försvarets skaderegleringsärenden bearbetas statistiskt och att översikter

uppgörs över dem. Jag förutsätter, att sådana översikter efter den nya

organisationens ikraftträdande skall komma till stånd genom civilförvaltningens

försorg.

Jag kan icke dela arméförvaltningens uppfattning att principiella synpunkter

kräver, att nådeärenden avgörs av vederbörande centrala anslagsförvaltande

verk. Kungl. Maj :ts beslut i dylika ärenden kommer givetvis

att liksom hittills delges respektive verk.

Marinförvaltningens farhågor för att här föreslagna ordning skulle medföra

att de materielförvaltande verkens juridiska personal isoleras från

det praktiska rättslivet finner jag överdrivna. Denna synpunkt kan i allt

fall enligt min mening icke åberopas mot en ordning, som i och för sig

framstår som rationell och arbetsbesparande.

Principen om rättegångsärendenas koncentrering till försvarets civilförvaltning

kan måhända ge upphov till vissa vanskliga gränsdragningar.

Jag syftar härvid på förrättningar av delvis processuell natur, såsom

syneförrättningar m. m. Beträffande dylika förrättningar kan omständigheterna

vara sådana att det ställer sig mest ändamålsenligt att vederbörande

förvaltning representeras av egna tjänstemän. Jag förutsätter att

dessa spörsmål skall kunna lösas genom samarbete mellan förvaltningarna

och icke påkallar någon särskild uppmärksamhet från Kungl. Maj :ts sida.

Till den av arméförvaltningen berörda frågan om lägerkasseärendenas

handläggning återkommer jag vid behandlingen av försvarets civilförvaltnings

inre organisation.

Sedan förvaltningsutredningens betänkande avgavs, har försvarets civilförvaltning

med anlitande av sin hålkortsanläggning övertagit vissa bokföringsuppgifter

från hl. a. flygförvaltningen. Härvid har emellertid delvis

andra linjer följts än de av utredningen skisserade. Jag utgår från att utvecklingen

inom detta område häst främjas genom överenskommelser mellan

berörda förvaltningar. Jag vill här endast understryka vikten av att

försvarets civilförvaltning så långt möjligt på det redovisningstekniska om
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rådet strävar efter att fungera som ett serviceorgan åt de materielförvaltande

verken. I detta sammanhang må erinras om den inom försvarsdepartementet

pågående utredningen om utnyttjandet av hålkortsanläggningar

inom försvaret.

Jag är nu icke beredd att ta ställning till frågan om bibehållande av de

till försvarets civilförvaltning i kassahänseende anslutna förvaltningarnas

s. k. förskottskassor och föreslår därför icke i detta sammanhang att de

indras.

Jag delar i huvudsak förvaltningsutredningens uppfattning om civilförvaltningstjänstens

uppgifter inom de materielförvaltande ämbetsverken.

Beträffande dess organisation intar jag däremot en från utredningen i princip

avvikande ståndpunkt. Jag anser nämligen i likhet med ett flertal remissmyndigheter

att vissa fördelar bör vara förenade med att civilförvaltningstjänstens

olika grenar icke delas upp på stabsorgan utan inom respektive

ämbetsverk sammanförs till en byrå, som lämpligen bör benämnas

administrativ byrå. Jag förordar därför att administrativa byråer inrättas

i armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen och marinförvaltningen.

På grund av särskilda omständigheter kommer dock arméintendenturförvaltningens

administrativa byrå enligt de organisationsförslag,

som läggs fram i annat sammanhang, att få mera begränsade arbetsuppgifter

än de två övriga.

Flygförvaltningen, som under flera år prövat ett system med stabsorgan

i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag,

önskar bibehålla denna organisationsform, enligt vilken civilförvaltningstjänsten

är uppdelad på centralplanering, centralexpedition och den nuvarande

civilbyrån. Förvaltningsutredningens förslag upptar dock ingen

civilbyrå utan en juridisk sektion. Då erfarenheterna av denna organisation

sägs vara goda och flygförvaltningen uttryckt bestämda önskemål att

få behålla den, föreligger utan tvivel visst fog för att låta ämbetsverket bibehålla

den redan tillämpade organisationen. Jag anser emellertid, att även

inom flygförvaltningen bör finnas en byrå för civilförvaltningsuppgifter.

Även beträffande detta verk gör sig nämligen gällande en synpunkt, som

jag tillmäter stor betydelse, nämligen att det av flera skäl framstår såsom

önskvärt, att den främste företrädaren för det administrativa arbetet inom

de materielförvaltande ämbetsverken erhåller ställning som byråchef och

ledamot. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att en administrativ

byrå ingår även i flygförvaltningen. Enligt vad jag i annat sammanhang

närmare utvecklar, avser jag för denna byrå något mera begränsade uppgifter

än för armétyg- och marinförvaltningarnas motsvarande organ.

De administrativa byråerna bör omhänderha juridiska uppgifter och

allmänna kansliuppgifter, personal- och avlöningsfrågor, kamerala göromål

samt dessutom även innehålla en arbetsgrupp med särskild förtrogenhet

med kontorsorganisatoriska frågor. I detta hänseende hänvisar jag till

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vad jag anfört under kap. I om nödvändigheten av ett fortgående rationaliseringsarbete

inom förvaltningarna.

Beträffande förvaltningarnas juridiska organ önskar jag framhålla följande.

Vissa klart avgränsade juridiskt-administrativa uppgifter kan, såsom

framgår av förvaltningsutredningens betänkande, urskiljas. Exempel utgör

utarbetande av föreskrifter av olika slag samt granskning av förslag

till författningar m. in. I detta sammanhang må även nämnas de s. k. avskrivningsärendena,

vilka såsom förvaltningsutredningen föreslagit bör

kvarbli hos de materielförvaltande verken. Utöver dessa uppgifter bör den

juridiska sakkunskapen inom förvaltningarna i huvudsak tas i anspråk

för rådgivande verksamhet av olika slag. Denna rådgivning bör koncentreras

till sådana frågor som sammanhänger med verkens huvuduppgift,

nämligen krigsmaterielförvaltningen. Sålunda bör i anskaffningsfrågor

såväl sakorgan som inköpsorgan stå i kontakt med den juridiska personalen.

Den förut berörda koncentreringen av vissa ärendegrupper till försvarets

civilförvaltning måste förutsättas bli till båtnad för här ifrågavarande

verksamhet. Någon utplacering av juridiska experter på förvaltningarnas

fackavdelningar bör icke vidare komma i fråga.

I likhet med förvaltningsutredningen finner jag det mest ändamålsenligt,

att på förvaltningarna ankommande kollektivavtalsfrågor koncentreras

till vissa fackorgan inom förvaltningarna. Dessa organ förutsätts skola för

den samordning i avtalstekniska frågor, som kan erfordras, repliera på

statens avtalsnämnd och försvarets avtalsdelegation.

På grund av särskilda förhållanden kommer jag i annat sammanhang

att föreslå, att kollektivavtalsfrågorna inom arméintendenturförvaltningen

hänförs till den administrativa byrån.

Vid behandlingen av försvarets civilförvaltnings inre organisation tar jag

till närmare behandling upp de delar av civilförvaltningstjänsten, som avses

skola hänföras till nämnda ämbetsverk.

D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa samordningsåtgärder.

1. Inledning.

I den promemoria angående de allmänna riktlinjerna för det fortsatta

propositionsarbetet på en förvaltningsreform, som var fogad till min skrivelse

den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren in. fl. förutsattes, att försvarsförvaltningarnas

samarbctsdelegation skulle utga ur organisationen

och att en försvarets förvaltningsdirektion skulle inrättas. Vissa allmänna

riktlinjer drogs i samband därmed upp för dess arbetsuppgifter.

Förvaltningsdirektionen skulle på ett högt plan utgöra ett samordnande

och i viss utsträckning övervakande organ för försvarsförvaltningen,

främst i vad avsåg krigsmaterielförvaltningen. Inrättandet av direktionen

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förutsattes ej skola innebära ändring i försvarsförvaltningarnas ställning

såsom centrala ämbetsverk under Kungl. Maj :t. Förvaltningsdirektionen

skulle ha att avgöra principiella frågor om huvudförvaltningsprincipen,

utöva överinseende över samarbetsdelegationerna, verka för samordning

och utveckling av krigsmaterielanskaffningen samt ägna uppmärksamhet

åt krigsindustriplaneringsfrågor samt åt att anskaffningsverksamheten

ordnades rationellt under hänsynstagande till olika krav av bl. a. militär,

teknisk och ekonomisk art.

Direktionen tänktes preliminärt skola vara sammansatt på följande sätt.

Överbefälhavaren skulle äga rätt att, när han så önskade, inträda som

ordförande. Eljest skulle särskild ordförande utses.

Ledamöter skulle vara souscheferna för armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen och flygförvaltningen.

Försvarsgrenschef skulle ha rätt att inträda, i vilket fall vederbörande

souschef (er) skulle få deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Två eller tre av Kungl. Maj :t utsedda representanter för näringslivet

av erkänd erfarenhet och skicklighet förutsattes skola permanent ingå i

förvaltningsdirektionen.

Vid behandling av fråga, som berörde försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen

eller försvarets sjukvårdsstyrelse, skulle vederbörande

verkschef adjungeras som ledamot.

Vid behandling av krigsindustriplaneringsfrågor skulle chefen för riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap inträda som ledamot.

Chefen för försvarsstaben och statssekreteraren i försvarsdepartementet

skulle äga närvara vid sammanträdena och delta i överläggningarna.

överbefälhavaren och förvaltningsdirektionen förutsattes komma att få

tillgång till ett kansli, som tänktes kunna betjäna jämväl försvarets standardiseringsdelegation

och vissa av de mera betydelsefulla samarbetsdelegationerna.

Ifrågavarande kansli skulle omfatta endast få personer. Vid

tillfällig ansvällning av arbetet borde förstärkning kunna erhållas från förvaltningarna.

Goda möjligheter skulle beredas direktionen att anlita

experter.

Det framhölls slutligen i promemorian, att den närmare utformningen

av förvaltningsdirektionens uppgifter, arbetssätt och beslutanderätt fordrade

ytterligare överväganden.

2. Överbefälhavarens förslag den 7 januari 1954 m. m.

I min skrivelse den 30 oktober 1953 uppdrogs åt överbefälhavaren att

inkomma med förslag angående organisation och personalbehov för förvaltningsdirektionens

kansli ävensom att i samråd med vissa angivna myndigheter

förbereda en effektiv krigsindustriplanering inom den nya organisationens

ram.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I anslutning till nämnda uppdrag har överbefälhavaren i skrivelse den

7 januari 1954 framlagt vissa förslag rörande såväl förvaltningsdirektionens

organisation, arbetsområde m. in. som vissa andra samordningsfrågor

inom den centrala försvarsförvaltningen.

a. Försvarets förvaltningsdirektion.

I fråga om förvaltningsdirektionens sammansättning ansluter sig överbefälhavarens

förslag i väsentliga delar till promemorian, dock att överfälhavaren

icke förutsätts skola ingå i direktionen eller kunna utöva ordförandeskapet

i densamma. I syfte att säkerställa överbefälhavarens inflytande

föreslås i stället att det skall ankomma på överbefälhavaren att

vid behov uppta samordningsfrågor, liksom andra frågor inom direktionens

verksamhetsområde, till överläggning i militärledningen, i vilket fall direktionens

medlemmar kallas till militärledningssammanträde. Förslag om

att fråga av angiven art skall tas upp i militärledningen bör enligt överbefälhavarens

mening kunna avges såväl av direktionen som av vederbörande

förvaltningsmyndigheter liksom även av försvarsgrenschef och av chefen

för försvarsstaben.

Förvaltningsdirektionens uppgifter anges i överbefälhavarens förslag

skola vara att avgöra principiella frågor om huvudförvaltningsprincipens

tillämpning, att överlägga om frågor av central betydelse för försvarets förvaltning

och att verka för närmare samordning av förvaltningsmyndigheternas

verksamhet samt att utöva överinseende över samarbetsdelegationerna.

Om enighet icke uppnås i direktionen rörande fråga om huvudförvaltningsprincipens

tillämpning, bör enligt förslaget direktiv inhämtas från

överbefälhavaren. Det framhålls, att denna direktivrätt innebär en utvidgning

av överbefälhavarens nuvarande direktivrätt i fråga om förvaltningsmyndigheternas

krigsförberedelsearbete. Härav betingade ändringar föreslås

i förvaltningarnas instruktioner. I överensstämmelse med vad som

gäller beträffande av överbefälhavaren meddelade direktiv angående krigsförberedelsearbetet

föreslås att, om någon myndighet icke finner sig kunna

följa direktiven i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning, myndigheten

skall ha att anmäla detta till överbefälhavaren, som i dylikt fall,

om enighet ej kan uppnås, skall hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t.

Till överbefälhavarens ifrågavarande skrivelse är fogat ett utkast till

instruktion för förvaltningsdirektionen. Enligt utkastet skall direktionens

uppgifter omfatta, utöver vad som framgår av vad som sagts i det föregående,

att behandla samordningsfrågor överhuvudtaget ävensom övriga

ärenden angående effektivisering av försvarets krigsindustriplanering och

krigsmaterielanskaffning i övrigt samt att i samband härmed vidta åtgärder

för att åstadkomma en gynnsam lokalisering av krigsindustrin och ett

effektivt utnyttjande av landets resurser. Direktionen förutsätts vidare

skola vara ett organ för ömsesidig orientering om pågående och avsedd

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verksamhet. Instruktionsutkastet innehåller en bestämmelse om skyldighet

för direktionsmedlemmarna att hålla direktionen underrättad om förestående

anskaffningar av större vikt, som planläggs av vederbörande förvaltning,

liksom om andra ärenden av betydelse. De skall vidare ha att tillse

att frågor, som rör samordning, underställs direktionen.

I anslutning till det sålunda framlagda förslaget hävdar överbefälhavaren,

att man genom att inrätta försvarets förvaltningsdirektion och

genom att mera regelmässigt till överläggning i militärledningen ta upp

även vissa samordningsfrågor, som berör direktionens verksamhetsområde,

vidgar möjligheterna för en ökad samordning av operativ och förvaltningsmässiga

frågor till gagn för krigsberedskap och effektivitet.

överbefälhavaren föreslår, att ett gemensamt sekretariat för överbefälhavaren

och förvaltningsdirektionen inrättas för beredning av ärenden,

som berör förvaltningsdirektionens verksamhetsområde. Sekretariatet förutsätts

stå under ledning av en överdirektör eller byråchef, som alternativt

bör kunna vara militär, civilmilitär eller civil. Denne bör vara sekreterare

i förvaltningsdirektionen samt i militärledningen vid sådana sammanträden,

då frågor som tillhör förvaltningsdirektionens verksamhetsområde

där upptas till behandling, överbefälhavaren uttalar som sin mening, att

de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i förvaltningsdirektionen även

bör vara rådgivande experter åt överbefälhavaren och de centrala förvaltningsmyndigheterna

i industriella frågor och problem, som sammanhänger

med krigsmaterielanskaffningen.

b. Samarbetsdelegationer.

Överbefälhavaren biträder tanken på att nuvarande tekniska delegationer

ersätts av samarbetsdelegationer. Dylika bör enligt överbefälhavarens

uppfattning inrättas efter förvaltningsdirektionens bestämmande, dels för

frågor som gäller viss materiel eller vissa materielgrupper, dels för frågor

av allmän natur, t. ex. krigsindustriplanering. Samarbetsdelegationernas

allmänna uppgifter bör enligt förslaget vara att främja samverkan och

enhetlighet förvaltningsmyndigheterna emellan. Ordförande och sekreterare

bör i regel utses inom den förvaltningsmyndighet, som har den mest

omfattande verksamheten inom det område, som samarbetsdelegationen

avser, överbefälhavaren förutsätter, att heltidsanställd personal kan komma

att erfordras för vissa samarbetsdelegationers verksamhet.

I bilaga till skrivelsen utvecklas vissa synpunkter på samarbetsdelegationernas

verksamhet. Delegationernas allmänna uppgift anses böra bestå i

att vara organ för ömsesidig orientering om pågående och avsedd verksamhet,

att föreslå att likartade arbetsuppgifter fördelas mellan berörda centrala

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 137

förvaltningar så, att dubbelarbete undviks och en rationell arbetsrutin

skapas,

att eftersträva att enhetlighet åvägabringas mellan de centrala förvaltningsmyndigheterna

i fråga om materiel, materielbeskrivningar m. m. samt

bestämmelser för materielens underhåll, redovisning och förvaltning i

övrigt,

att verka för att enhetliga grunder tillämpas beträffande materielanskaffningens

olika stadier,

att i övrigt verka för att alla möjligheter till besparingar och rationaliseringar

inom respektive område tillvaratas under hänsynstagande till

olika krav av militär, teknisk och ekonomisk art,

att verka för samordning av resor till utlandet i kommersiellt eller

studiesyfte samt

att hålla övriga samarbetsdelegationer orienterade om frågor, som berör

dessa.

överbefälhavaren förordar, att redan från den nya organisationens

början samarbetsdelegationer inrättas för

standardisering och klassificering,

mätdon och kontrollmetodik samt kontrollbestämmelser,

inköpsfrågor och leveransbestämmelser samt

krigsindustriplanering.

Dessutom förutsätter överbefälhavaren, att nuvarande tekniska delegationen

bibehålls i form av samarbetsdelegationer.

I samarbetsdelegation bör enligt förslaget ingå, dels representanter för

vederbörande förvaltningsmyndigheter inom försvaret, dels i förekommande

fall representanter för andra berörda myndigheter, varjämte särskilda

experter av förvaltningsdirektionen anses böra kunna ställas till förfogande.

Samarbetsdelegation bör inom sig utse ordförande, vilken i regel bör tillhöra

den förvaltningsmyndighet, som har den mest omfattande verksamheten

inom berört område. Sekreterare bör utses inom den förvaltningsmyndighet,

som ordföranden tillhör, dock att sekreterare till samarbetsdelegation

för krigsindustriplanering utgår ur särskild personal. För vissa

samarbetsdelegationer räknas med att heltidsanställd personal skall ingå

i den försvarsgrensförvaltning, som förvaltningsdirektionen bestämmer.

Samarbetsdelegationernas verksamhet bör övervakas och samordnas av

förvaltningsdirektionen, som enligt förslaget skall ha direktivrätt i förhållande

till delegationerna. Delegationerna skall genom sina representanter

lämna respektive myndigheter förslag till de åtgärder, som anses påkallade.

Delegation bör även äga befogenhet att föreslå vederbörande myndigheter

att viss fråga tas upp till behandling inom förvaltningsdirektionen. Slut
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ligen anses samarbetsdelegation böra hålla överbefälhavaren och förvaltningsdirektionen

kontinuerligt informerade om sin verksamhet genom att

insända sammanträdesprotokoll och verkställda utredningar till förvaltningsdirektionens

sekreterare.

Överbefälhavaren finner det lämpligt att Kungl. Maj :t utfärdar särskilda

bestämmelser angående samverkan mellan de centrala förvaltningsmyndigheterna

samt grunderna för huvudförvaltningsprincipens tillämpning

in. in.

c. Vissa frågor om krigsindustriplanering.

överbefälhavaren tar vidare upp vissa frågor om krigsindustriplanering

till behandling och anför därom bland annat följande.

En väl genomförd krigsindustriplanering är av vital betydelse såväl ur

krigsberedskapssynpunkt som med hänsyn till uthålligheten i krig. För

att planeringen skall få full effekt krävs, dels samordning av de krigsindustriplanläggande

myndigheternas verksamhet, dels nära samarbete

dessa myndigheter emellan. Frågor av denna art tillhör militärledningens

och förvaltningsdirektionens verksamhetsområde. Genom den tilltänkta

förvaltningsorganisationen kommer dessa frågor att väsentligt tillta i omfattning,

varjämte ett utökat samarbete kommer att krävas med riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap. En rationalisering och effektivisering

av verksamheten är även påkallad. Främst för att tillgodose behovet

av samordning och samverkan de olika myndigheterna emellan bör ytterligare

personal tillkomma i organisationen.

De direktiv, som det åligger överbefälhavaren att utfärda rörande krigsindustriplaneringen,

samt de åtgärder i övrigt, som i anslutning härtill bör

vidtas för att rationalisera verksamheten, sammanhänger nära med det

operativa krigsförberedelsearbetet liksom med operationernas genomförande.

Det ankommer vidare på överbefälhavaren enligt gällande instruktion

att avgöra prioritetsfrågor, som bl. a. uppstår vid fördelning av tillgänglig

industrikapacitet. Den personal, som erfordras för att i ovannämnda

hänseende biträda överbefälhavaren, måste emellertid nära samarbeta

med chefen för tidigare omnämnt sekretariat, särskilt vid förberedandet

av frågor berörande förvaltningsverksamheten, vilka skall upptas

på militärledningssammanträde. Med hänsyn härtill bör personalen i fråga

ställas till överbefälhavarens förfogande men redovisas i anslutning till

detta sekretariat. Personalens arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden

torde närmare böra regleras av överbefälhavaren. Ur denna personal

bör jämväl sekreterare utgå till ovan angiven samarbetsdelegation för krigsindustriplanering,

varigenom även i detta led en fast anknytning sker

mellan den operativa och förvaltningsmässiga verksamheten på det krigsindustriella

området.

Tillkomsten av denna personal liksom inrättandet av en samarbetsdelegation

för krigsindustriplanering utgör ett första led i de åtgärder, som

bör vidtas för att förbereda en effektiv krigsindustriplanläggning. Redogörelse

för övriga åtgärder på krigsindustriplaneringens område ävensom

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

i förekommande fall förslag till de bestämmelser, som må utfärdas av

Kungl. Maj :t, kommer i sinom tid att lämnas.

d. Personalfrågor.

För det för förvaltningsdirektionen och överbefälhavaren gemensamma

sekretariatet föreslås, såsom tidigare berörts, en överdirektor eller byråchef

som chef. De arbetsuppgifter, som skall åligga denne i egenskap av, dels

biträde åt överbefälhavaren, dels biträde åt förvaltningsdirektionen anses

vara av den art, att de ställer stora krav på befattningshavarens förmåga

till samarbete, hans administrativa och förvaltningsmässiga sakkunskap

samt hans kännedom om militära, tekniska, ekonomiska och industriella

förhållanden, överbefälhavaren betonar, att arbetsuppgifterna är mångskiftande

och ofta kommer att kräva stor grannlagenhet, varför det är av

väsentlig betydelse att handlingsfrihet föreligger att tillsätta lämplig person.

Befattningen bör kunna besättas med lämplig militär, civilmilitär

eller civil person.

Sekretariatet anses i övrigt böra bestå av ett kanslibiträde.

Den personal, som bedöms erforderlig för krigsindustriplanering, anses

böra ställas till överbefälhavarens förfogande med hänsyn till det nära

sammanhanget mellan, å ena sidan, den operativa planläggningen och

operationernas genomförande samt, å andra sidan, krigsindustriplanläggningen

och verksamheten vid krigsindustrin. Personalens arbetsuppgifter

och tjänstgöringsförhållanden förutsätts skola regleras av överbefälhavaren.

Överbefälhavaren framhåller, att för närvarande endast en i försvarsstabens

kvartermästaravdelning ingående kapten ur fälttygkåren vid sidan a\

andra omfattande arbetsuppgifter kan ägna sig åt handläggning av krigsindustrifrågor.

För att leda verksamheten bör enligt överbefälhavaren avses

en officer med högre militärteknisk utbildning eller motsvarande civilmilitär

befattningshavare med ingående sakkunskap i fråga om den viktigaste

krigsmaterielens konstruktion och tillverkning och med erforderlig

kännedom om den operativa underhållsplanläggningen. Härutöver bedöms

en kapten med teknisk utbildning eller motsvarande civilmilitär befattningshavare

erforderlig.

Överbefälhavaren framhåller, att tillverkning av krut och sprängämnen

utgör ett av de områden, som bereder och genom den tekniska utvecklingen

även i fortsättningen kommer att bereda de militära myndigheterna jämförelsevis

stora svårigheter. Tillverkningskapaciteten inom detta område

är helt avgörande för produktionsomfånget beträffande ammunition och

inverkar därför väsentligt på krigsberedskap och krigsuthållighet. Särskild

sakkunskap bör därför enligt överbefälhavarens uppfattning finnas

företrädd på sprängämnesområdet för att biträda med beredning av hithörande

frågor och i samråd med förvaltningsmyndigheterna verka för

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att befintlig kapacitet utbyggs till en med hänsyn till bland annat ersättningstjänsten

betryggande omfattning.

överbefälhavaren understryker behovet av att ytterligare statistisk och

ekonomisk expertis ställs till hans förfogande bland annat för att bedöma

och sammanställa försvarskostnadernas utveckling på längre sikt samt för

att förbereda frågor, som av överbefälhavaren kan komma att tas upp

inom militärledningen. Här syftas på spörsmål rörande krigsmaktens

äskanden och medelsbehov och den avvägning mellan försvarsgrenarna,

som överbefälhavaren har att göra.

För biträde med handläggning av nämnda ekonomiska frågor föreslås att

en förste byråsekreterarebefattning inrättas. Innehavaren anses böra inneha

högre utbildning, främst i nationalekonomi och statistik. Arbetsuppgifterna

anges skola i första hand vara att biträda med beräkningar angående försvarskostnadernas

utveckling på längre sikt, statistiska sammanställningar

rörande försvarsanslagen samt jämförande studier av försvarskostnaderna

i utlandet.

e. Försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas skrivelse till överbefälhavaren.

Vid utarbetandet av överbefälhavarens förslag har samråd ägt rum med

såväl försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna som försvarets

civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, försvarets sjukvårdsstyrelse

och försvarets forskningsanstalt. Till överbefälhavarens skrivelse är

fogad en gemensam skrivelse till överbefälhavaren från försvarsgrenscheferna

och försvarsgrensförvaltningarna, i vilken dessa till väsentliga

delar tar avstånd från de allmänna riktlinjerna i min förut berörda promemoria

men ej heller i alla delar kan ansluta sig till överbefälhavarens förslag.

I sistnämnda avseende erinras till en början i skrivelsen om att försvarsgrensförvaltningarna

vid överläggningar med representanter för försvarsstaben

framfört den uppfattningen, att överbefälhavaren icke bör ingå i

direktionen. Detta anses oförenligt med överbefälhavarens ställning och det

framhålls att det är lika oriktigt att stabsorgan deltar i det rent förvaltningsmässiga

arbetet som om förvaltningsorganen skulle ha medbestämmanderätt

i det operativa arbetet. I skrivelsen anförs vidare bland annat

följande.

Souschefernas m. fl. erinringar berörde jämväl försvarsgrenschefernas

samt statssekreterarens ställning i direktionen ävensom frågan om direktionens

sekretariat. Inom försvarsstaben har därefter utarbetats nytt utkast

till Kungl. Maj :ts instruktion för förvaltningsdirektionen. Det är över

sistnämnda utkast myndigheterna nu har att yttra sig.

Försvarsstaben har i nu förevarande förslag i viss utsträckning beaktat

förvaltningsmyndigheternas erinringar, men på den viktigaste punkten

innehåller förslaget alltjämt den enligt myndigheternas uppfattning oregel
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

mässiga ordningen, att överbefälhavaren tilläggs befogenheter såsom förvaltningsmyndighet,

främst då det gäller att avgöra fragoi om huvudföl - valtningsprincipens tillämpning. Instruktionen stadgar sålunda att, därest

enighet i fråga om huvudförvaltningsprincipens tillämpning icke föreligger,

överbefälhavarens direktiv skall inhämtas. Därjämte skall det^ tillkomma

överbefälhavaren att i militärledningen uppta samordningsfrågor i förvaltningsärenden.

Vidare skall förvaltningsdirektionen och överbefälhavaren

ha ett sekretariat, i administrativt hänseende anknutet till försvarsstaben.

Överbefälhavarens ställning i förhållande till de centrala förvaltningsmyndigheterna

är reglerad genom 1942 års försvarsbeslut samt genom 1943

års beslut rörande organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning.

Vid det förarbete, som föregick nämnda beslut, framgick den principen

att för en klar ansvarsfördelning mellan den högsta militära ledningen

och försvarsgrensförvaltningarna erfordras en klar avgränsning av

överbefälhavarens åligganden i förhållande till förvaltningen. Denna prmcip

är genomgående i gällande instruktioner för ö\erbefälhavaren, för

militärledningen samt för försvarsgrensförvaltningarna.

I syfte att styrka riktigheten av denna uppfattning åberopas dels uttalande

av 1941 års militära förvaltningsutredning, dels ock uttalande av

föredragande departementschefen i 1943 års förvaltningsproposition (nr

180). Sistnämnda uttalande är av följande lydelse.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har överbefälhavaren

ansett, att ett skiljande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet

i näst högsta instans icke är förenligt med en fullt rationell

ledning av försvaret. Enligt hans mening bör frågan om en enhetlig ledning

av försvarsförvaltningen undersökas. För min del uttalade jag mig

redan vid framläggande av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta

utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter för en

begränsning av överbefälhavarens åligganden i syfte att bevara hans tid

och förmåga åt de stora frågornas bemästrande samt för en effektiv avlastning

av överbefälhavaren från allt detaljarbete. I denna anda har

också gällande instruktion för överbefälhavaren utformats. Enligt denna

instruktion utövar överbefälhavaren under Kungl. Maj :t den militära ledningen

av och uppsikten över krigsmakten. Han är, i vad på honom ankommer,

Kungl. Maj :t ansvarig för att krigsmakten äger högsta krigsdugligliet

och tjänstbarhet i övrigt samt att militära operationer planläggs

och leds i enlighet med de riktlinjer, som må anges av Kungl. Maj :t. Att

härutöver betunga överbefälhavaren jämväl med ansvaret för handhavande

i tekniskt och ekonomiskt hänseende av försvarsväsendets angelägenheter

bör enligt min mening icke ifrågakomma. Om så skedde, skulle syftet med

de nyligen vidtagna förändringarna i överbefälhavarens ställning lätt nog

kunna åtminstone i viss män förfelas och risk uppkomma, att hans väsentliga

uppgifter, de militära, måste eftersättas. I likhet med både 1940 och

1941 års utredningar anser jag därför, att överbefälhavaren icke bör vara

ett mellanled mellan Kungl. Maj it och de centrala ämbetsverken inom den

militära förvaltningen.--—

I fråga om överbefälhavarens inflytande på de för försvarsvasendet gemensamma

förvaltningsorganen finner jag i likhet med 1941 års förvalt
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningsutredning, att det bör åligga ifrågavarande myndigheter att vid fullgörandet

av krigsförberedelsearbetet följa de direktiv, som överbefälhavaren

finner erforderligt att meddela. Med hänsyn till önskvärdheten av att civilförvaltningen

intar en i förhållande till de militära myndigheterna såvitt

möjligt självständig ställning, torde överbefälhavarens direktivrätt i förhållande

till nämnda ämbetsverk lämpligen icke böra omfatta annat än

grunderna för civilförvaltningens eget krigsförberedelsearbete.

I skrivelsen görs gällande, att överbefälhavarens utkast till instruktion

för förvaltningsdirektionen strider mot den konstitutionella uppbyggnaden

av och arbetsfördelningen inom försvaret. Det framhålls, att förvaltningskunskapen

inom högkvarteret finns hos centralförvaltningen och

att i överbefälhavarens direktivrätt icke får inläggas någon mera vidsträckt

befogenhet i avseende å rena förvaltningsuppgifter. Om förvaltningsdirektionen

icke kan enas i frågor om huvudförvaltningsprincipens

tillämpning, måste övermyndigheten vara Kungl. Maj:t. Endast förvaltningsmyndigheterna

själva eller Kungl. Maj :t bör kunna döma om vilken

förvaltning, som bör åläggas huvudförvaltningsuppdrag eller om sådant

uppdrag överhuvudtaget bör åläggas. Om förvaltningschef anser, att den

egna förvaltningsmyndigheten t. ex. icke disponerar resurser för att kunna

ta på sig ansvaret i tekniskt och ekonomiskt hänseende, då det gäller att

fungera som huvudförvaltningsmyndighet, kan överbefälhavaren icke anses

ha kompetens att bättre än förvaltningsmyndigheten bedöma dylika möjligheter.

Endast Kungl. Maj:t bör enligt myndigheternas mening i sådant

fall äga befogenhet att dirigera samarbetsformerna, i vilken verksamhet

ingår att bedöma behovet av förvaltningspersonal m. m.

Skrivelsen innehåller vidare en gensaga mot att förvaltningsfrågor skall

kunna tas upp till behandling i militärledningen. Genom en dylik ordning

anses förvaltningsdirektionen komma i direkt underordnad ställning till

militärledningen, dit direktionens medlemmar enligt överbefälhavarens förslag

skall kunna kallas. Försvarsgrenscheferna och för svar sgrensförvaltningarna

finner det befogat, att militärledningen har rätt att erhålla upplysningar

från förvaltningsdirektionen, och framhåller, att direktionen i

detta hänseende bör inta samma ställning till överbefälhavaren, som de

centrala förvaltningsmyndigheterna nu gör.

Myndigheterna framhåller slutligen, att de icke kan ansluta sig till den

ordningen att förvaltningsdirektionens sekretariat i administrativt hänseende

anknyts till försvarsstaben. Denna ordning anses ägnad att äventyra

en klar ordning i fråga om handläggning av förvaltningsärenden. Myndigheterna

uttalar den uppfattningen, att särskilt sekretariat icke erfordras

utan att hithörande arbetsuppgifter kan ombesörjas av personal ur förvaltningarna.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

143

f. Överbefälhavarens bemötande av försvarsgrenschefernas och försvarsgrensfor
valtningarnas

erinringar.

Överbefälhavaren bemöter de invändningar, som sålunda framställts av

försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna.

I fråga om överbefälhavarens direktivrätt beträffande huvudförvaltningsprincipens

tillämpning anförs bland annat följande.

Föreslaget stadgande kommer icke att innebära något åsidosättande av

inom svensk statsförvaltning förhärskande princip att centrala förvaltningsmyndigheter

lyder direkt under Kungl. Maj :t. Direktivrätt tillkommer

redan i sällande instruktioner överbefälhavaren, utan att detta anses

inkräkta på ämbetsverkens ställning. Direktivrätten är nämligen sa utformad

— enligt vad som tidigare anförts — att förvaltningsmyndighet

omedelbart skall göra anmälan till överbefälhavaren, därest den finner sig

i särskilt fall icke kunna efterkomma överbefälhavarens direktiv. Kan därvid

icke enighet uppnås, skall ärendet av överbefälhavaren underställas

Kungl. Maj :t. Föreslagen direktivrätt i frågor rörande huvudförvaUningsprincipens

tillämpning innebär ingen ändring av nuvarande förhållande

mellan överbefälhavaren och försvarets centrala förvaltningsmyndigheter

utan endast en utvidgning av direktivrättens omfattning. Motivet härtill

är bl. a. att en riktig och väl genomförd tillämpning av huvudförvaltmngsprincipen

kan öka möjligheterna att erhålla en effektivare krigsindustriplanläggning

och således inverka på krigsberedskapen. Härtill kommer att

frågor rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning i de flesta fall

torde kunna lösas inom förvaltningsdirektionen.

Till bemötande av invändningarna mot förslaget om att samordningsfrågor,

som berör förvaltningsdirektionens område, skall kunna tas upp

till överläggning i militärledningen, gör överbefälhavaren gällande, att en

dylik ordning är väl förenlig med den för militärledningen gällande instruktionen

(SFS 811/48). Enligt denna instruktion är militärledningens uppgift

att ur det samlade riksförsvarets synpunkt överlägga om för krigsmakten

centrala frågor och verka för närmare samordning av verksamheten

inom krigsmakten. Då överbefälhavaren kan bestämma vilka personer,

som må kallas till militärledningens sammanträden, anser överbefälhavaren

att det redan nu finns möjligheter att inom militärledningen

överlägga om viktigare förvaltningsfrågor, överbefälhavaren betonar vidare,

att de för försvarsgrenarna gemensamma underhållsfrågor, som sammanhänger

med det operativa krigsförberedelsearbetet och som skall behandlas

i militärledningen, nära sammanhänger med det krigsförberedelsearbete,

som de centrala förvaltningsmyndigheterna har att utföra på grundval

av bland annat överbefälhavarens direktiv.

I fråga om sekretariatet erinrar överbefälhavaren om att dess verksamhet

såsom organ åt förvaltningsdirektionen enligt förslaget regleras av

direktionens ordförande, varigenom förvaltningsmyndigheternas inflytande

i detta hänseende anses säkerställt. I anslutning härtill anför överbefälhavaren.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Myndigheternas farhågor torde främst hänföra sig till den verksamhet,

sekretariatet kommer att utföra för att biträda överbefälhavaren, överbefälhavaren

är emellertid redan nu oförhindrad att ta upp frågor, som berör

förvaltningsverksamheten, till överläggning i militärledningen. Sekretariatets

inrättande innebär i detta hänseende endast att överbefälhavaren

till sitt förfogande får personal för beredning av dessa ärenden. Det torde

vara till väsentlig fördel ur samordnings- och kontinuitetssynpunkt, att

denna personal är gemensam för överbefälhavaren och förvaltningsdireklionen.

Möjligheterna att redan i ett förberedande skede sammanjämka

stabs- och förvaltningssynpunkterna kommer härigenom att underlättas.

g. Försvarets civilförvaltnings yttrande till överbefälhavaren.

Överbefälhavaren har även bifogat yttrande från försvarets civilförvaltning

över här ifrågavarande förslag.

Under framhållande att det på grund av den knappt tillmätta tiden icke

varit möjligt för ämbetsverket att underkasta förslagen någon ingående

granskning, inskränker sig civilförvaltningen till att lägga fram vissa allmänna

synpunkter.

Civilförvaltningen framhåller till en början, att överbefälhavarens förslag

syns bygga på den förutsättningen, att ifrågavarande samarbetsfrågor

skulle ställas under överbefälhavarens överinseende och att viss hithörande

verksamhet skulle ankomma på försvarsstaben. Ämbetsverket ifrågasätter,

huruvida en dylik anordning står i överensstämmelse med inom försvarsdepartementet

uppdragna allmänna riktlinjer för det fortsatta propositionsarbetet

på en förvaltningsreform, sådana de sammanfattats i den av mig

inledningsvis berörda promemorian. I fortsättningen anför civilförvaltningen

följande.

Ehuruväl något klart uttalande härom icke förekommer i promemorian,

vill det dock av vad i densamma anförs närmast synas som om de uppdragna

riktlinjerna bygger på den tanken, att hithörande frågor skulle

handläggas inom ett från de militära myndigheterna och eljest fristående

organ. Pa detta tyder bl. a. uttalandet, att överbefälhavaren skall äga

rätt att, när han sa önskar, inträda som ordförande i förvaltningsdirektören,

en anordning som knappast skulle vara erforderlig, därest avsikten

varit, att verksamheten skulle ges den anknytning till försvarsstaben, som

de remitterade förslagen syns ge vid handen.

Mot bakgrunden av den uppfattning, som civilförvaltningen sålunda

bibringats angående sättet för att bedriva den samordnande verksamhet i

hithörande hänseenden, vilken enligt direktiven skulle finna sin organisatoriska

form i försvarets förvaltningsdirektion, förefaller de remitterade

förslagen innebära ett väsentligt avsteg från vad som åsyftats med den i

direktiven skisserade anordningen. Civilförvaltningen kan därför icke ansluta

sig till uppfattningen att de vid genomförandet av den nya organisationen

i förevarande avseenden erforderliga bestämmelserna skall bygga

på de grundtankar, som kommit till uttryck i förslagen. Fastmer lär dessa

bestämmelser böra utformas med utgångspunkt från att vid sidan av såväl

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. May.ts proposition nr 109.

de militära stabsorganen som förvaltningsorganen skapas en fristående

organisation för samordningsverksamheten. Härvid måste självfallet tillses,

att såväl de militära som de förvaltningsmässiga intressena bereds

tillräckligt inflytande på verksamheten. Civilförvaltningen anser sig emellertid

icke i förevarande sammanhang böra närmare ingå på frågan om

hur och i vilken form de i direktiven antydda intentionerna skall förverkligas

utan förutsätter, att detta spörsmål löses inom försvarsdepartementet

vid den fortsatta beredningen av förvaltningsreformen. Stöd för denna

sin uppfattning tror civilförvaltningen sig jämväl finna däri, att något uppdrag

härutinnan icke lämnats någon myndighet i departementschefens

skrivelse.

Civilförvaltningen framför den tanken i fråga om utformningen av blivande

bestämmelser om samverkan mellan förvaltningsmyndigheterna, att

föreskrifter i frågan bör sammanföras i en urkund. I denna anses

under olika avsnitt böra behandlas syftet med verksamheten samt dess

olika former. Under denna förutsättning anser civilförvaltningen, att det

icke föreligger behov av särskild instruktion för förvaltningsdirektionen

utan att bestämmelserna om dess sammansättning och arbetssätt ävensom

motsvarande spörsmål i fråga om samarbetsdelegationerna lämpligen kan

ingå som särskilda avdelningar i nämnda urkund.

Från de synpunkter, som civilförvaltningen lägger på här ifrågavarande

spörsmål, anser sig ämbetsverket icke kunna ansluta sig till förslaget om

att förvaltningsdirektionens kansli skall utgöra ett i administrativt hänseende

till försvarsstaben knutet sekretariat.

Civilförvaltningen framhåller, att ämbetsverket saknar möjlighet att närmare

bedöma de personalberäkningar som ingår i överbefälhavarens förslag,

bland annat av den anledningen att behovet av personal blir beroende

av försvarsgrensförvaltningarnas möjligheter att inom ramen för blivande

personaluppsättningar ställa personal till förfogande för samarbetsdelegationerna.

Vidare uttalar civilförvaltningen, att såvitt ämbetsverket kan

finna, varken tillskapandet av en fast organisation för samarbetet mellan

försvarsgrensförvaltningarna eller andra skäl pakallar den förstärkning

av kvartermästaravdelningen, som överbefälhavaren begär i form av en

förste byråsekreterarbefattning.

Departementschefen.

Förvaltningsutredningen ägnade frågorna om samordningen inom försvarets

centrala förvaltning stort intresse. I detta hänseende ma erinias,

att enligt utredningens uppfattning en för försvaret gemensam tygförvaltningstjänst

rent principiellt innefattade den lämpligaste organisationsformen.

Utredningen förordade vidare ett gemensamt intendenturförvaltningsverk.

Förutom att utredningen förutsatte att vissa samarbetsorgan

skulle inrättas, föreslog den tillskapandet av ett centralt, överbefälhavaren

direkt underställt ämbetsverk, försvarets industriplanering. Utöver spe
10—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ciella arbetsuppgifter skulle detta verk utöva viss samordnande och ledande

verksamhet. Verket skulle härigenom komma att i viss utsträckning erhålla

en i förhållande till övriga försvarsförvaltningar överordnad ställning.

För den direkta ledningen av verket borde enligt utredningen finnas

en souschef. På denne borde ankomma att personligen tillse, att de centrala

försvarsförvaltningarnas inköpsverksamhet bedrevs efter ekonomiska grunder.

I fråga om inköp av stor ekonomisk betydelse borde souschefen äga

befogenhet att personligen delta i förvaltningarnas merkantila förhandlingar.

Beslut om inköp borde i dylika fall i vanlig ordning fattas av

respektive förvaltning, men souschefen för industriplaneringen borde ha

skyldighet att i förekommande fall .anmäla avvikande mening, varvid vad

som i ärendet förekommit borde bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Vidare föreslog förvaltningsutredningen, att industriplaneringen i anslutning

till sin krigsindustriplanerande verksamhet skulle ha möjlighet att

följa av förvaltningarna utlagda större fredsbeställningar. Detta kunde

lämpligen ske genom att förvaltningarna ålades att till industriplaneringen

översända kopior av beställningar överstigande visst belopp, förslagsvis

10 000 kronor. Dessutom borde verket äga befogenhet att infordra uppgift

från förvaltningarna om planerade inköp, som ur krigstillverkningssynpunkt

eller ekonomisk synpunkt fick anses vara av stor vikt. Industriplaneringen

borde ha möjlighet att ge förvaltningarna direktiv beträffande

utläggningen av inköpen så, att i den mån detta var möjligt, industrier,

som avsågs skola delta i tillverkningen under krigsfara och krig, erhöll

beställningar på motsvarande materiel i fred. Därvid borde industriplaneringen

beakta, att anskaffningarna även ur fredsekonomisk synpunkt blev

fördelaktiga.

Industriplaneringen skulle även ha att avgöra frågor om huvudförvaltningsmyndighet

beträffande olika materielslag. För detta ändamål borde

centralplaneringen inom verket utarbeta ett detaljerat och fullständigt fördelningsförslag,

vilket efter samråd med försvarsgrenscheferna och såvitt

möjligt i samförstånd med dem borde fastställas av försvarets industriplanering

med chefskapet i detta fall utövat av överbefälhavaren. Med hänsyn

till behovet av jämkningar i grunderna för fördelningen av huvudförvaltningen

borde centralplaneringen utföra ett fortlöpande utredningsarbete

för att åstadkomma en smidig anpassning av fördelningen efter det

aktuella läget.

Det bör här erinras att Kungl. Maj :t samtidigt med föreskrifterna den

28 september 1951 om försvarets centrala förvaltning även meddelade bestämmelser

för samverkan mellan försvarets förvaltningsmyndigheter beträffande

materielanskaffning. Bestämmelserna i fråga, för vilka redogörelse

lämnats under Kap. I, innebär bland annat att tekniska delegationer

inrättas efter överenskommelse för varje särskilt fall mellan berörda

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

myndigheter för att främja samverkan mellan försvarets förvaltningsmyndigheter

i frågor, avseende materiel på såväl konstruktions- och försöksstadiet

som under tillverkning. Det samordnande och sammanhallande

organet för de tekniska delegationernas verksamhet utgörs av försvarsförvaltningarnas

samarbetsdelegation. Denna skall därjämte verka för

ömsesidig orientering i frågor rörande anskaffning av materiel för krigsmakten.

Såsom framgår av tidigare redogörelser har de myndigheter som yttrat

sig över förvaltningsutredningens förslag eller i anslutning därtill i olika

hänseenden framlagt egna förslag, understrukit vikten av samordning

mellan försvarsförvaltningens olika delar. Vid behandlingen av tygförvaltningstjänsten

har jag antytt de olika samordningsåtgärder, som jag anser

påkallade. Även om förvaltningsutredningens organisationsförslag icke förverkligas

i fråga om inrättandet av försvarets industriplanering, anser jag

det dock angeläget att vissa till grund för förslaget liggande tankar så

långt möjligt tillvaratas.

I den departementspromemoria med allmänna riktlinjer för det fortsatta

propositionsarbetet på en förvaltningsreform, som utgjorde bilaga

till min merberörda skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren

m. fl., skisserades huvuddragen av vissa samordningsåtgärder. Bl. a. berördes

samarbetsdelegationernas uppgifter och vissa grundläggande synpunkter

anfördes i fråga om försvarets förvaltningsdirektion. Enligt övervägandena

inom försvarsdepartementet borde detta organ inrättas för att på ett

högt plan handha vissa samordningsfrågor och i viss utsträckning fullgöra

funktioner, som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle ankomma

på försvarets industriplanering.

De förslag i fråga om försvarets förvaltningsdirektions organisation och

arbetsuppgifter m. m. samt beträffande samarbetsdelegationernas ställning

in. m. som överbefälhavaren lämnat i anslutning till honom i förenämnda

skrivelse lämnat uppdrag, ävensom de yttranden till överbefälhavaren,

som försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna gemensamt

avgett, återspeglar de högsta militära myndigheternas synpunkter

på här ifrågavarande samordningsfrågor. Då jag nu går att mera i detalj

framlägga förslag beträffande samordnande åtgärder, sker detta efter det

att jag noggrant övervägt de sålunda framförda synpunkterna.

Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits bör samarbetsdelegationer

inrättas för olika ändamål. Dessa samarbetsdelegationer ersätter

nuvarande tekniska delegationer. Den föreslagna benämningen syns mera

ändamålsenlig än den nuvarande, eftersom även andra frågor än sådana

av teknisk natur med fördel bör kunna göras till föremål för samordning.

Jag erinrar i detta sammanhang att förvaltningsutredningen tänkt sig

ett samarbetsorgan för biblioteks- och referattjänst. Exempel på andra icke

tekniska områden, inom vilka samarbetsdelegationer bör kunna ifråga
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

komma, utgör redovisningsfrågor och till sin natur likartade förvaltningsbestämmelser,

som utfärdas av olika centrala förvaltningar.

Jag erinrar om att jag vid behandlingen av de principiella synpunkterna

på tygförvaltningstjänsten nämnt vissa samarbetsdelegationer, som enligt

min uppfattning borde tillkomma inom den nya organisationen och av vilka

några borde få anlita försvarets förvaltningsdirektions kansli. Jag anser

mig sakna anledning att här närmare gå in på frågan om samarbetsdelegationernas

allmänna uppgifter, befogenheter, arbetsformer m. m. Dessa

frågor bör utredas mera i detalj i samband med att de regleras instruktionsmässigt.

Det vill emellertid synas mig som om av överbefälhavaren framlagt

förslag i nämnda hänseenden i huvudsak är ägnat att ligga till grund

för blivande bestämmelser. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att

det med hänsyn till de olikartade arbetsområdena knappast torde vara

möjligt att enhetligt reglera samarbetsdelegationernas verksamhet. Jag

återkommer i fortsättningen till vissa frågor angående samarbetsdelegationernas

ställning.

I stället för den nuvarande försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation

och för att fullgöra vissa uppgifter, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skulle ankomma på försvarets industriplanering, bör ett samordnande

organ på hög nivå inrättas. Detta organ torde lämpligen böra benämnas

försvarets förvaltningsdirektion. Såsom i det följande närmare

utvecklas är direktionens inrättande ej avsett att medföra ändring i försvarsförvaltningarnas

ställning som centrala, Kungl. Maj:t direkt underställda

ämbetsverk. Direktionen bör under inga förhållanden få utvecklas

till ett forum för löpande ärenden eller frågor av sekundär betydelse. Dess

arbetsuppgifter kan sammanfattas så, att den bör ha att behandla principiella

frågor om huvudförvaltningsprincipen, utöva överinseende över

samarbetsdelegationerna, verka för samordning, utveckling och rationalisering

av krigsmaterielanskaffningen, samordna krigsindustriplaneringen

samt ägna uppmärksamhet åt att den centrala förvaltningsverksamheten

bedrivs rationellt under hänsynstagande till vissa samordningskrav av teknisk

och ekonomisk art.

Innan jag närmare går in på frågorna om direktionens arbetsuppgifter

m. m. anser jag mig böra beröra frågan om dess sammansättning.

Överbefälhavaren gör gällande, att frågor inom förvaltningsdirektionens

område formellt skulle kunna hänföras till det kompetensområde, som enligt

2 § instruktionen för militärledningen (SFS 811/48) dragits upp för

militärledningens verksamhet. Vid det bedömande som militärledningen

skall göra ur det samlade riksförsvarets synpunkt torde emellertid med

de arbetsuppgifter jag tänkt mig för förvaltningsdirektionen tyngdpunkten

böra ligga på andra synpunkter än dem som förvaltningsdirektionen har

att anlägga. Militärledningen syns mig därför icke utgöra ett lämpligt

forum för de förvaltningsmässiga bedömanden under beaktande av telc
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

niska, ekonomiska och organisatoriska faktorer, som bör ankomma på förvaltningsdirektionen.

Ur organisatorisk synpunkt och med beaktande av

grundtanken bakom förslaget om inrättandet av en förvaltningsdirektion

anser jag att denna bör fungera som ett särskilt organ.

Med utgående från den uppfattningen, att förvaltningsdirektionen bör

behandla ärenden angående huvudförvaltningsprincipens tillämpning, kan

jag icke biträda förslaget om att vid bristande enighet direktivrätt tillaggs

överbefälhavaren. I dylika fall bör enligt min mening frågan underställas

Kungl. Maj :t.

Jag anser det å andra sidan betydelsefullt att inflytande beträffande de

samordnings- in. fl. frågor, varom det här rör sig, bereds överbefälhavaren.

Det säger sig självt att ärenden inom förvaltningsdirektionen kan ha ett

direkt samband med det operativa krigsförberedelsearbetet och andra områden,

för vilka överbefälhavaren har ansvaret, och att han följaktligen

bör erhålla möjligheter att delta i avgörandena. Den enda konsekventa lösningen

är enligt min uppfattning att överbefälhavaren bär rätt att fungera

som ordförande i förvaltningsdirektionen. De principiella invändningar

häremot, som rests av försvarsgrenscheferna och försvarsgrensforvaltningarna,

kan jag för min del icke tillmäta någon avgörande betydelse.

Bortsett från att det enligt min mening knappast är möjligt att beträffande

den högsta militära instansen uppehålla någon sträng boskillnad mellan

förvaltningsverksamliet och övrig militär verksamhet, anser jag rent formella

synpunkter icke böra få stå i vägen för en i och för sig ändamålsenlig

organisation. Om den av mig i det föregående angivna ställningen

inom förvaltningsdirektionen bereds överbefälhavaren, innebär, såvitt jag

kan bedöma, detta ingalunda att han otillbörligt betungas med förvaltningsgöromål

eller att med hans ställning oförenliga förvaltningsbefogenheter

inryms åt honom. Detta torde framgå av vad i det följande anförs beträffande

förvaltningsdirektionens arbetsformer in. m.

Ledamöter av försvarets förvaltningsdirektion bör vara souscheferna för

armé tygförval t ningen, arméintendent urförvaltningen, marinförvaltningen

och flygförvaltningen. Försvarsgrenschef bör ha rätt att inträda, i vilket fall

vederbörande souschef (er) bör få deltaga i överläggningarna men icke i besluten.

Tre av Kungl. Maj :t på viss tid förordnade personer, som representerar

erkänd erfarenhet och skicklighet på näringslivets område, bör peimanent

ingå i förvaltningsdirektionen. En av de sålunda särskilt utsedda

ledamöterna bör av Kungl. Maj:t förordnas att fungera som ordförande,

då ordförandeskapet ej utövas av överbefälhavaren. Då fråga behandlas,

som berör försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen eller

försvarets sjukvårdsstyrelse eller vid vars behandling sakkunskap från någon

av dessa myndigheter eljest kan vara erforderlig, bör vederbörande

verkschef adjungeras som ledamot. Vid behandling av krigsindustriplaneringsfrågor

slutligen bör chefen för riksnämnden för ekonomisk försvars
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

beredskap inträda som ledamot. Ledamot bör ha rätt att vid sammanträde

biträdas av experter.

Chefen för försvarsstaben bör äga närvara vid sammanträden och delta

i överläggningarna.

Den här föreslagna sammansättningen ansluter sig i viss utsträckning till

vad som nu gäller beträffande försvarsförvaltningarnas samarbetsdelegation.

Av skäl som jag nyss framlagt anser jag, att överbefälhavaren bör ha

rätt att inträda som ordförande. Jag finner det angeläget och ändamålsenligt

att på ett högt plan till den centrala försvarsförvaltningen knyta personer,

som är väl förtrogna med näringslivet. Härigenom kommer denna

att tillföras värdefull industriell och ekonomisk sakkunskap. Möjligheter

skapas vidare att på ett tidigt stadium dryfta tveksamma anskaffningsfrågor.

Stort värde bör även tillmätas möjligheterna att i denna ordning utjämna

motsättningar och underlätta förståelsen mellan förvaltningarna

och industrin.

För att fylla sina uppgifter måste förvaltningsdirektionen ha tillgång till

ett kansli. Om förvaltningsdirektionen ges den av mig föreslagna ställningen

och sammansättningen, syns det enligt min mening icke tillräckligt att,

såsom överbefälhavaren föreslagit, för kansliuppgifterna endast inrätta dels

ett sekretariat med även andra uppgifter än att biträda förvaltningsdirektionen,

dels förstärka försvarsstabens kvartermästaravdelning med viss personal

för bl. a. beredning av ärenden angående krigsindustriplanering. I

stället bör ett kansli inrättas för förvaltningsdirektionen, som har till uppgift

att betjäna denna. Detta kansli får omfatta endast få personer och icke

tillatas att växa ut till ett ämbetsverk. Vid tillfällig ansvällning av arbetsuppgifterna

bör hjälp kunna erhållas från förvaltningarna. Goda möjligheter

bör beredas förvaltningsdirektionen att anlita experter. Till frågan om den

närmare sammansättningen av kansliet återkommer jag under kap. III Förvaltningsmyndigheternas

in. m. organisation. Jag vill emellertid redan i detta

sammanhang förutskicka, att jag bedömer det vara av sådan vikt, att chefen

för kansliet besitter höga kvalifikationer och att en auktoritativ ställning

bereds honom, att jag anser att en befattning i lönegrad 16 på löneplan 2

bör avses för ändamålet.

Såsom i annat sammanhang framhållits, bör förvaltningsdirektionens

kansli betjäna även vissa viktigare samarbetsorgan. Exempel härpå utgör

föisvarets standardiseringsdelegation, de samarbetsdelegationer för mätdon

och kontrollmetodik, för enhetliga kontroll- och leveransbestämmelser

m. in., som förutsätts skola inrättas.

Som tidigare framhållits, bör förvaltningsdirektionen utöva överinseendet

över samarbetsdelegationerna, givetvis utan att ta befattning med detaljspörsmål.

Det ligger i sakens natur att direktionen i frågor av mera allmän

räckvidd bör ha direktivrätt i förhållande till delegationerna. Rapporter

över verksamheten bör av delegationerna lämnas till direktionens kansli.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

151

Förvaltningsdirektionen bör ha att behandla frågor om huvudforvaltningsmyndighet

enligt i stort sett de principer, som förvaltmngsutredmngen

tänkt sig beträffande försvarets industriplanering. Det bor alltsa ankomma

på direktionen att beträffande olika materielslag utse huvudforvaltmngsmyndighet

samt att tillse att de jämkningar sedan vidtas, som betingas av

det aktuella läget. Direktionen bör även ha att medge undantag från huvudförvaltningsprincipens

tillämpning på grund av särskilda oms an i0

heter.

Förvaltningsdirektionen bör även behandla vissa frågor rörande samordning,

effektivisering och utveckling av anskaffningsverksamheten i fred

Direktionen bör härvidlag beakta att den fredsmassiga planeringen sa vitt

möiligt anknyter till krigsindustriplaneringen. . .

Frågan om förvaltningsdirektionens uppgifter i avseende a krigsindustriplaneringen

är i viss mån beroende av resultatet av den utredning i

frågan, som överbefälhavaren anmodats vidta i samråd med nksnamnden

för ekonomisk försvarsberedskap och Övriga berörda myndigheter, överbefälhavarens

nu föreliggande förslag innebär, såsom också av överbefälhavaren

framhållits, icke att ifrågavarande uppdrag slutforts. Jag delar överbefälhavarens

i det föregående återgivna synpunkter på betydelsen av en

väl organiserad och effektiv krigsindustriplanering. Till frågan om tillsättandet

av särskilda samarbetsdelegationer för krigsindustriplanering anser

iag att förvaltningsdirektionen bör ta ställning.

Krigsindustriplaneringen för försvaret i dess helhet bör samordnas av forvaltningsdirektionen

under hänsynstagande till av överbefälhavaren utfärdade

direktiv till de centrala förvaltningsmyndigheterna för tillgodoseende

av krigsberedskapen och de militära operationernas planläggning och genomförande.

Härvid förutsätts att i likhet med vad nu ar fallet dessa

direktiv före utfärdandet remitteras för yttrande till de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Därjämte bör de remitteras för yttrande till forvaltningsdirektionen,

som vid avgivande av sitt yttrande bör ha tillgång ti

förvaltningsmyndigheternas ställningstagande i ärendet.

Därest inom direktionen frågor skulle uppkomma, som kan inverka

på krigsberedskapen samt operationernas genomförande och planläggning,

t. ex. prioritetsfrågor, bör direktionen med yttrande hänskjuta ärendet till

överbefälhavaren, som redan nu har beslutanderätt i dylika frågor

Det bör även ankomma på direktionen att ägna uppmärksamhet åt att

den centrala försvarsförvaltningen arbetar rationellt och med lämplig arbetsfördelning

de olika myndigheterna emellan under eftersträvande av

kostnads- och personalbesparingar. För detta ändamål bor direktionen ha

befogenhet att föranstalta om organisatoriska undersökningar och hos

Kungl. Maj :t framlägga förslag inom detta område.

De mest värdefulla resultaten av förvaltningsdirektionens verksamhet

torde vinnas genom att erfarenheter och synpunkter utbyts under kollegiala

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

former. Emellertid bör direktionen, såsom framgår av vad jag tidigare anfört,

behandla frågor rörande huvudförvaltningsprincipens tillämpning och

tillsättande av samarbetsdelegationer, samt samordna krigsindustriplanei

ingen. Vidare bor direktionen äga föreslå organisatoriska och ekonomiska

utredningar inom den centrala förvaltningen. I förhållande till samarbetsdelegationerna

bör förvaltningsdirektionen ha direktivrätt, såsom jag ock

tidigare framhållit. I övriga frågor beträffande krigsmaterielförvaltningen

och krigsmaterielanskaff ningen anser jag att direktionen bör tillerkännas

ratt att i forhållande till de olika förvaltningarna meddela rekommendationer.

Därest förvaltningsmyndighet icke anser sig kunna följa av förvaltningsdirektionen

meddelad rekommendation eller meddelat beslut, skall myndigheten

inom viss tid anmäla detta till direktionen. Kan enighet ej härigenom

nås, skall direktionen underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Förvaltningsdirektionen bör sammanträda i regel en gång varje månad.

Vid sammanträdena bör föras protokoll. Beslut torde inom direktionen

bora fattas efter majoritetsprincipen med utslagsröst för ordföranden. Det

torde bora ankomma på förvaltningsdirektionen att årligen avge berättelse

över sin verksamhet till Kungl. Maj :t. Denna berättelse kan lämpligen innehålla

även en kortfattad översikt över samarbetsdelegationernas arbete.

Som jag i annat sammanhang framhållit bör den organiserade samordningen

av förvaltningsverksamheten icke undanskymma vikten av det mera

formlöst bedrivna samarbete i olika frågor, som redan nu äger rum i stor

utsträckning. Detta samarbete bör utvidgas och intensifieras. Det syns mig

bl. a. ändamålsenligt, att chefer för underavdelningar av förvaltningar med

likartade arbetsuppgifter regelbundet sammanträder för utbyte av erfarenheter

och synpunkter. Jag syftar härvid i första hand på sådana för de

olika förvaltningarna gemensamma organ som administrativa byråer, inköpsavdelningar,

normaliebyråer, organ för ledning av förråds- och verkstadsdrift

m. in.

Såsom framgår av i det föregående lämnad redogörelse framför försvarets

civilförvaltning tanken att blivande bestämmelser om samverkan mellan

förvaltningsmyndigheterna bör sammanföras i en särskild urkund, i vilken

under olika avsnitt bör behandlas syftet med verksamheten samt dess olika

former. I denna urkund skulle även tas in bestämmelser om förvaltningsdirektionens

sammansättning, ställning, arbetssätt m. in. ävensom erforderliga

allmänna föreskrifter om samarbetsdelegationerna. För egen del finner

jag detta förslag i hög grad beaktansvärt. En för den centrala försvarsförvaltnmgen

i dess helhet gällande författning av detta slag bör därför komma

till stånd.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

153

E. Vissa personalkårfrågor.

1946 års militära förvaltningsutredning.

I samband med behandlingen av arméförvaltningen har förvaltningsutredningen

tagit upp vissa personalkårfrågor. Utredningen har vidare i

anslutning till förslaget om försvarets intendenturförvaltnings organisation

framfört sina synpunkter på spörsmålet om en för försvaret gemensam

intendenturkår.

Vid dryftandet av de personalkårfrågor, som utredningen funnit aktuella

i samband med utformningen av arméförvaltningens organisation,

framhåller utredningen till en början, att den räknar med att såväl officerare

med högre teknisk utbildning som civilmilitära ingenjörer alltjämt

skall tas i anspråk för den mera kvalificerade tekniska tjänst inom försvaret,

som fordrar ett visst mått av militära insikter.

Efter att ha lämnat en översikt över de personalkårer, varom här är

fråga, nämligen fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, uttalar

utredningen som sin åsikt, att den ordning enligt vilken i tygförvaltningstjänst

sysselsatt personal för närvarande hänförs till olika personalkårer,

framstår som föga rationell.

Enligt utredningens uppfattning bör ur fälttygkåren avföras de för den

centrala tygförvaltningstjänsten erforderliga tekniskt högkvalificerade officerarna.

Dessa officerare, av vilka krävs utbildning vid högre kurs inom

artilleri- och ingenjörhögskolan (krigshögskolan) samt därutöver ofta

specialutbildning vid teknisk högskola, bör enligt utredningens mening

antingen bilda en med generalstabskåren jämställd elitkår, förslagsvis

benämnd tygstabskåren, eller ock inordnas i generalstabskåren. Utan att ta

ställning till vilket alternativ som bör väljas har utredningen i sina organisationsförslag

räknat med det förstnämnda alternativet.

Inom fälttygkåren bör enligt utredningen bibehållas övriga nu dithörande

personalkategorier. I likhet med bl. a. 1945 års försvarskommitté,

som i detta hänseende dock icke vann statsmakternas gehör, anser utredningen

vidare, att i fälttygkåren bör inordnas truppförbandens tygofficerare.

Utredningen uttalar som sin bestämda uppfattning, att först genom

en sådan åtgärd en enhetlig ledning och utövning av den lokala tygförvaltningstjänsten

kan upprätthållas.

Utredningen uttrycker vidare den uppfattningen, att till fälttygkåren

bör hänföras även de nu till tygstaten hörande tygförvaltarna och tygskrivarna.

Dessa anses ha betydligt större samhörighet med den övriga

personalen inom fälttygkåren än med de för användning i reparationstjänsten

avsedda tygverkmästarna, tyghantverkarna, arméteknikerna och

furirerna, vilka sistnämnda fyra personalkategorier utredningen anser böra

utgöra tygstaten. Fälttygkåren skulle, enligt vad utredningen bedömer, med

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den föreslagna sammansättningen på tygtjänstens område bli en motsvarighet

till vad intendenturkåren är inom intendenturtjänsten.

I fråga om arméingenjörkåren anför utredningen följande.

Till arméingenjörkåren bör enligt utredningens mening principiellt höra

alla ledande ingenjörer vid armén av vilka med hänsyn till deras uppgifter

antingen med avseende å krigsmaterielens projektering, konstruktion och

tekniska underhåll eller i avsedda krigsbefattningar fordras ett visst mått

av militära insikter. I enlighet härmed borde det stora flertalet ledande

ingenjörer inom arméförvaltningen liksom de för tygtjänst avsedda ingenjörerna

inom högre staber samt vid vissa skolor och truppförband vara

arméingenjörer. Med hänsyn till angelägenheten av att dessa ingenjörer äger

erfarenhet av verkstadstjänsten vid armén och för att genom enkla omplaceringsåtgärder

kunna bereda dem möjlighet att erhålla sådan erfarenhet

borde vidare verkstadscheferna och verkstadsingenjörerna vid tygverkstäderna

tillhöra arméingenjörkåren. Framför allt skulle härigenom också

en tillfredsställande rekrytering av verkstadsbefälet kunna ernås. Ett

genomförande av de angivna principerna skulle emellertid innebära en

avsevärd utökning av kåren. En sådan kan icke ske på en gång utan att

kvalitetskraven eftersätts. Utredningen anser därför att kårens utbyggnad

bör ske successivt, i huvudsak nedifrån genom inrättande — på sätt redan

nu i viss omfattning tillämpas — av ett för varje år lämpligt avpassat antal

rekryteringstjänster men även i viss omfattning genom intagning i kåren

av civilanställda ingenjörer, som på annat sätt än den vanliga rekryteringsvägen

inhämtat erforderliga militära insikter. Jämsides härmed torde en

viss begränsning i personalantalet vid kåren kunna åstadkommas genom

överflyttning av vissa arbetsuppgifter, som nu åvilar arméingenjörer vid

truppförbanden, på tygstatspersonal. Genom utökningen av arméingenjörkåren

skulle en motsvarande minskning av den civila ingenjörpersonalen

äga rum. Under arméingenjörkårens utbyggnadstid torde för arméingenjörer

avsedda befattningar, som ännu icke kunnat besättas med arméingenjörer,

få upprätthållas av personal ur andra personalkategorier.

Chef för den alternativt föreslagna tygstabskåren anser utredningen

fälttygmästaren böra vara. Fälttygkåren, vars personal huvudsakligen avses

skola handha arméns tygförrådsvård, bör enligt utredningens uppfattning

stå under chefskap av chefen för arméförvaltningens förrådsbyrå.

Arméingenjörkåren skall enligt förslaget liksom för närvarande till chef ha

arméöverdirektören, vilken tillika avses skola vara chef för arméförvaltningens

verkstadsavdelning. Den sistnämnde är även såsom målsman för

såväl freds- som krigsreparationstjänsten tänkt som chef för tygstaten,

som fortsättningsvis skulle komma att bestå så gott som uteslutande av

personal avsedd för sådan tjänst. Vid genomförande av dessa förslag skulle

generalfälttygmästaren erhålla en enligt utredningens bedömande välbehövlig

befrielse från direkt chefskap över personalkår. I förhållande till

nämnda fyra personalkårer anses emellertid generalfälttygmästaren böra

inta samma ställning, som militärbefälhavare intar till honom underställd

personal, vilken icke tillhör personalkår.

Efter att ha lämnat en redogörelse för rekrytering och utbildning av de

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

155

tre försvarsgrenarnas intendenturofficerare dryftar utredningen i samband

med behandlingen av försvarets intendenturförvaltnings organisation förhållandevis

ingående de fördelar, som enligt utredningens uppfattning

skulle vara förenade med en för försvaret gemensam intendenturkår. Tillkomsten

av en för försvaret gemensam intendenturförvaltning anser utredningen

böra föranleda att en dylik kår inrättas. Som skäl härför pekar utredningen

bl. a. på det förhållandet, att intendenturtjänsten är gemensam

för samtliga försvarsgrenar och att dess utövare fördenskull bör kunna

placeras på flertalet befattningar inom den centrala intendenturförvaltningen.

En gemensam kår bedöms vara ägnad att främja en jämnare och

rättvisare befordringsgång. Utredningen anser, att arméns rekryteringssätt

— specialutbildning av officerare med några års trupptjänst bakom sig -—

av flera skäl är det lämpligaste för en gemensam intendenturkår.

Ehuru utredningen sålunda i princip förordar inrättande av en för

försvaret gemensam intendenturkår, föreslår utredningen dock, att frågan

härom och de därmed sammanhängande problemen, såsom rekryteringsoch

utbildningsfrågorna, görs till föremål för särskild utredning under

beaktande av att rimliga befordringsmöjligheter skapas inom den gemensamma

kåren.

Utredningen hävdar den ståndpunkten, att förslaget om inrättande av en

för försvaret gemensam intendenturförvaltning bör genomföras utan att

resultatet av utredningen om en gemensam personalkår avvaktas. För intendenturofficerare

avsedda befattningar inom försvarets intendenturförvaltning

bör enligt utredningens mening tills vidare kunna besättas ur de

båda intendenturkårerna vid armén och marinen samt bland officerare i

intendenturbefattning vid flygvapnet.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning framhåller i sitt yttrande över förvaltningsutredningens

betänkande, att ämbetsverket icke kan finna, att behov föreligger

av att ur fälttygkåren avföra tekniskt högkvalificerade officerare

för att antingen sammanföra dem i en särskild kår, tygstabskåren, eller

ock inordna dem i generalstabskåren. Fastmera anser civilförvaltningen

det kunna ifrågasättas, om man icke bör minska antalet personalkårer

genom att sammanslå fälttygkåren och tygstaten till en gemensam kår.

Civilförvaltningen biträder förslaget om alt truppförbandens tygofficerare

inordnas i fälttygkåren.

Beträffande frågan om gemensam intendenturkår anför civilförvaltningen.

Enligt civilförvaltningens mening talar vissa skäl för att en dylik gemensam

kår kommer till stånd. A andra sidan står detta spörsmål, såvitt ämbetsverket

kan bedöma, i så intimt samband med frågan om en gemensam

central intendenturförvaltning, alt det ena spörsmålet knappast syns

kunna lösas oberoende av den andra. I allt fall lär, på sätt också förvalt
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningsutredningen förutsatt, problemet kräva särskild utredning. Utan att

vidare ingå på frågan vill civilföi''valtningen framhålla, att ju mer tekniskt

inriktad den miltära verksamheten blir, desto dyrare ställer sig utbildningen

till befäl i skilda grader. Att i ett sådant läge för intendenturpersonalens

del tillämpa ett utbildningssystem, som innebär fullständig utbildning

till truppbefäl, förefaller knappast försvarligt. Civilförvaltningen kan

sålunda icke på sakens nuvarande ståndpunkt dela utredningens uppfattning,

att arméns rekryteringssystem borde tillämpas vid rekrytering av en

blivande egemensam intendenturkår.

Arméförvaltningen tillstyrker, att tekniskt högskoleutbildade officerare

hänförs till stabsofficerskategorin men framhåller, att detta syfte kan förverkligas

utan att en särskild personalkår skapas. Ämbetsverket erinrar i

detta hänseende, att före år 1926 officerare, vilka förordnades som artilleristabsofficerare,

kvarstod i sina beställningar vid förband. På motsvarande

sätt kan enligt arméförvaltningens mening här avsedda officerare fortfarande

tillhöra fälttygkåren men förordnas såsom »tekniska stabsofficerare»

och under denna särskilda rubrik uppföras i försvarsväsendets rulla.

Arméförvaltningen understryker, att skapandet av en gemensam intendenturkår

— något som ämbetsverket i och för sig avstyrker — förutsätter

ytterligare omfattande utredningsarbete.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 m. m.

Arméförvaltningens tygavdelning tar i samband med sitt i andra sammanhang

berörda, av mig i skrivelse den 30 oktober 1953 infordrade organisationsförslag

ånyo upp frågan om tekniska stabsofficerare och anför

bl. a. följande.

Behovet av militärtekniskt kunnande gör sig alltid gällande i spörsmål,

som rör den egentliga krigsmaterielen, men framträder med olika styrka

vid skilda materielslag allt efter graden av dessas överensstämmelse med

i det allmänna livet förekommande produkter. Starkast framträder givetvis

detta behov när det gäller materiel, som är av exklusivt militär natur, såsom

vapen, stridsfordon och ammunition. De på speciellt vapen- och ammunitionsområdet

erforderliga kunskaperna bibringas sedan decennier

officerare vid den militärtekniska högskolan (tidigare artilleri- och ingenjörhögskolans

högre kurser och numera efter dennas sammanslagning med

krigshögskolan vid denna skolas högre vapentekniska linje). Förutom

stabsutbildning och undervisning i matematik, fysik, kemi, mekanik etc.

omfattar undervisningen dessa vetenskapers tillämpning på de speciellt

militärtekniska områdena; ytter- och innerballistik, militär materiel- och

konstruktionslära etc. Undervisningen i dessa ämnen förekommer av

naturliga skäl över huvud icke vid civila läroanstalter utan endast vid den

militära högskolan.

Huvuddelen av de officerare, som efter vederbörlig aspiranttjänstgöring

skall användas i fortsatt tjänst vid förvaltningen, genomgår även viss kompletterande

utbildning vid tekniska högskolor, varjämte de genom regelmässigt

återkommande trupptjänstgöring bibehåller den nödvändiga kunskapen

om materielens användning i dess rätta miljö.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tygavdelningen framhåller, att som en följd av våra dagars snabba

tekniska utveckling spörsmålen rörande den egentliga krigsmaterielen

kommit att inta en alltmer framträdande plats — militärt, tekniskt och

ekonomiskt — inom arméorganisationen. Behovet av tekniskt högkvalificerade

officerare med sin genom speciell utbildning förvärvade förmåga att

bedöma de kombinerat militära och tekniskt-ekonomiska frågorna har till

följd härav kommit att framträda med ökad styrka.

Tygavdelningen framhåller vidare att frågan om de tekniska officerarnas

antal, befordringsförhållanden m. in. under tolv års tid till följd av

olika mellankommande utredningar skjutits på framtiden och att detta

haft ofördelaktiga återverkningar. Sålunda uppges tio tekniskt välkvalificerade

officerare av annan anledning än uppnådd pensionsålder under åren

1946—1953 ha avgått ur tjänst för att tillträda civila enskilda (i ett fall

statlig) befattningar.

På vissa områden anses de tekniskt välkvalificerade officerarna på

grund av sin speciella utbildning icke kunna ersättas med annan personal.

Därest armétygförvaltningen skall kunna nöjaktigt fullgöra sina uppgifter,

anser tygavdelningen det erforderligt, att dylika officerare i den omfattning,

som organisationsförslaget upptar, beräknas för tjänstgöring vid ämbetsverket.

Med skrivelse den 29 december 1953 har chefen för armén avgett infordrat

förslag angående förvaltningsreformens återverkan på de militära

och civilmilitära kårerna vid armén. Enligt detta förslag skall fälttygkårens

officerare bestå av dels officerare med högre militär och teknisk utbildning

(tekniska stabsofficerare) för teknisk tjänst, dels officerare med

utbildning vid tygförvaltningsskolan (tygofficerare) för egentlig tygförvaltningstjänst.

De tekniska stabsofficerarna förutsätts skola tjänstgöra

vid armétygförvaltningen samt i mindre utsträckning dessutom vid arméstaben,

försvarets forskningsanstalt och fabriksstyrelsen.

Departementschefen.

Som ett alternativ till förvaltningsutredningens förslag att antingen

sammanföra de tekniskt högskoleutbildade officerarna i central tygförvaltningstjänst

vid armén till en särskild kår eller att inordna dem i generalstabskåren,

föreslår chefen för armén och arméförvaltningens tygavdelning,

att inom fälttygkårens ram beställningar inrättas för tekniska stabsofficerare.

Till detta spörsmål kommer frågorna om att inordna förbandens

tygofficerare i fälttygkåren samt att eventuellt överflytta tygförvaltare

och tygskrivare från tygstaten till fälttygkåren. Jag erinrar, att chefen

för armén i sistnämnda två hänseenden avgett förslag, vilka tillstyrkts av

försvarets civilförvaltning i ämbetsverkets anslagsäskanden för innevarande

budgetår. Vid anmälan av proposition nr 110 till 1953 års riksdag

förklarade jag mig emellertid ej kunna biträda förslagen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vad förvaltningsutredningen uttalat om att den nuvarande ordningen

i fråga om personalkårerna inom tygförvaltningstjänsten framstår som

föga rationell, vill jag för min del understryka. Jag är dock icke beredd att

på grundval av nu föreliggande utredningar ta ställning till berörda personalkårfrågor.

Dessa står enligt min mening icke heller i det direkta samband

med förvaltningsreformens genomförande att de obetingat kräver sin

lösning i förevarande sammanhang.

Enligt min mening föreligger behov av en allmän och förutsättningslös

översyn av ifrågavarande personalkårers ställning och uppgifter inom försvaret.

Jag ämnar sedermera föranstalta härom.

Såsom jag närmare utvecklat vid behandlingen av principiella synpunkter

på intendenturförvaltningstjänsten anser jag mig icke för närvarande

böra biträda förslaget om ett gemensamt intendenturförvaltningsverk för

försvaret. Med hänsyn härtill torde ställning till frågan om inrättande av

en gemensam intendenturkår ej böra tas i detta sammanhang. Jag står

emellertid icke främmande för tanken att systemet med gemensam försvarsförvaltning

i framtiden kan komma att omfatta även intendenturområdet.

En dylik utveckling skulle uppenbarligen främjas, därest en gemensam

kår av officerare i förvaltningstjänst skapades i enlighet med vad förvaltningsutredningen

föreslagit. Förutsättningarna för inrättande av en

gemensam intendenturkår bör enligt min mening sedermera allsidigt övervägas.

F. Vissa gemensamma personal- och lönefrågor m. m.

1. Sättet för avlöningskostnadernas bestridande.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Avlöningskostnaderna för den vid de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna

tjänstgörande personalen bestrids dels från särskilda avlöningsanslag,

dels från sakanslag, d. v. s. anslag som av riksdagen anvisats för

anskaffnings- eller underhållsändamål. Militära och civilmilitära tjänstemän

innehar beställningar, som är uppförda på personalförteckning antingen

för armén, marinen eller flygvapnet eller ock för vederbörande centrala

ämbetsverk. I förra fallet, som är det vanligaste, bestrids avlöningen

från ifrågavarande försvarsgrens avlöningsanslag, i senare fallet från verkets

avlöningsanslag. Den civila ordinarie personalen avlönas regelmässigt

från vederbörande verks avlöningsanslag under det att avlöningen till

civil extra ordinarie och extra personal utgår antingen från verkets avlöningsanslag

eller från sakanslag. Den sammanlagda avlöningskostnaden

för försvarsgrensförvaltningen finns ingenstädes redovisad.

Olägenheterna av berörda system, som har sin motsvarighet även vad

angår försvarsgrenarnas avlöningskostnader, är mångahanda och har i

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

olika sammanhang varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Senast

har frågan om avlöningskostnadernas bestridande från sakanslag behandlats

av riksdagens år 1948 församlade revisorer, vilka under § 5 i sin

berättelse bl. a. uttalat, att sistnämnda spörsmål snarast borde upptas till

förnyad prövning och att syftet därvid i första hand borde vara att överföra

kostnaderna för tjänstemän, vilka utnyttjades för mera stadigvarande

uppgifter, till avlöningsanslag. I den mån sakanslag jämväl i fortsättningen

behövde tas i anspråk för ifrågavarande ändamål, borde enligt

revisorernas mening speciella föreskrifter i ämnet utfärdas.

I underdånigt utlåtande den 15 januari 1949 över vad riksdagsrevisorerna

i frågan anfört förklarade sig 1946 års militära förvaltningsutredning

dela den av revisorerna uttalade uppfattningen att en bättre översikt

och ökad klarhet över lönekostnaderna inom försvarsväsendet ur statsfinansiell

synpunkt var önskvärd. Detta kunde enligt utredningens mening

åvägabringas genom överförande till redovisning under försvarsgrensförvaltningarnas

avlöningsanslag av sådan på sakanslag avlönad personal

med stadigvarande arbetsuppgifter som under fredstid och på längre

sikt kunde bedömas ingå i förvaltningens normala organisation. Genom

strukturförändringar i försvarsväsendets organisation och vid tillfälliga ansvällningar

inom någon del av verksamheten kunde emellertid behov

komma att uppstå av extra personal utöver normalorganisationen. Sålunda

måste räknas med extraordinära arbetsuppgifter i samband med förekommande

sporadiska och speciellt stora materielanskaffningar, varvid tidsbegränsat

behov av exempelvis konstruktörer, kontrollanter samt specialister

och undantagsvis även av teknisk servicepersonal för materielens underhåll

kunde uppkomma. För sådan extra personal borde enligt utredningens

uppfattning lönekostnaden även i fortsättningen bestridas från

sakanslag. Vad angår sådana verkstäder och förråd, som redovisar driftskostnaderna

å särskilda diversemedelstitlar (drifttitlar) helt fristående

från riksstatsanslagen, uttalade utredningen i berörda utlåtande, att alla

lönekostnader borde ingå i driftskostnaderna. Utredningen förklarade sig

slutligen ämna i sina kommande organisationsförslag framlägga konkreta

förslag rörande den personal, som borde avlönas från respektive förvaltningars

avlöningsanslag, under det att för de lokala förvaltningsmyndigheterna

inom försvaret motsvarande förslag borde kunna uppgöras av försvarets

centrala organisationskommitté efterhand som kommitténs undersökningar

vid nämnda myndigheter fortskred. (Sedan kommittén numera

upphört, fortsätts berörda undersökningar av statens organisationsnämnd.)

Vid sina i dess nu avhandlade betänkande gjorda beräkningar av personalbehovet

för armé-, marin- och flygförvaltningarna samt försvarets

intendenturförvaltning har utredningen vad den civila personalen beträffar

i enlighet med sina ovan återgivna uttalanden till en början undersökt

vilken personal, som med den av utredningen föreslagna verksorganisa
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tionen är erforderlig för stadigvarande arbetsuppgifter på längre sikt, och

beräknar för sådan personal medel under vederbörande verks avlöningsanslag.

I nuläget är emellertid — framhåller utredningen — respektive

förvaltningar belastade med vissa arbetsuppgifter, vilka direkt sammanhänger

med pågående konstruktions- eller försöksarbeten eller materielanskaffningar

och om vilka man antingen med visshet kan förutse att de

efter viss tid kommer att upphöra eller ock icke för närvarande kan bedöma

om och i vilken utsträckning de kommer att bli för framtiden bestående.

Sistnämnda förhållanden finner utredningen vara rådande exempelvis

inom de förvaltningsenheter, som handhar teleteknisk och robotvapenmateriel.

Den personal, som utredningen bedömt särskilt erforderlig

för sådana göromål, anser utredningen skola avlönas med anlitande av

vederbörliga sakanslag.

Vad angår den militära och civilmilitära personal, som bör ingå i nyssnämnda

ämbetsverk, är det enligt utredningens mening ur synpunkten att

erhålla bästa möjliga översikt över verkens avlöningskostnader mest rationellt

att uppföra beställningar för hela denna personal på respektive verks

personalförteckning och beräkna medel för lön till densamma under verkets

eget avlöningsanslag. En sådan anordning anser utredningen emellertid

skola medföra svårigheter främst med avseende å sådana omplaceringar

av beställningshavare mellan de centrala förvaltningarna samt staber

och förband m. in., som av olika anledningar är önskvärda. Med

hänsyn härtill anser sig utredningen icke böra förorda en dylik åtgärd

utan stannar i stället för att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som tillämpas för närvarande på vederbörande centrala verks personalförteckningar

uppföra i stort sett allenast för verken avsedda militära och

civilmilitära förordnandetjänster samt sådana tjänster inom verken, som

skall kunna vara alternativt militära, civilmilitära eller civila eller två

av dessa kategorier, samt sådana, som skall kunna alternativt besättas

av beställningshavare ur olika vapenslag inom marinen, övriga militära

och civilmilitära tjänster anser utredningen böra upptas å personalförteckning

för vederbörlig försvarsgren varvid medel för avlöningskostnadernas

bestridande anses böra beräknas under respektive försvarsgrens

avlöningsanslag.

För att statsmakterna skall erhålla en samlad översikt över avlöningskostnaderna

för var och en av ifrågavarande centrala försvarsförvaltningar,

bör emellertid enligt utredningens åsikt varje förvaltning i samband med

att medel för ett budgetår äskas å det egna avlöningsanslaget framlägga

ungefärliga beräkningar rörande behovet av personal ur olika kategorier

med avlöning från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag eller sakanslag

ävensom kostnaderna för avlöning till berörda personal. Vid budgetårets

slut anser utredningen en efterkalkyl böra göras rörande de verkliga

avlöningskostnaderna å dessa sistnämnda anslag för vid verket tjänst
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Knngl. Maj:ls proposition nr 109.

görande personal, vilka kostnader bör sammanställas med anslagsbelastningen

under samma budgetår på verkets eget avlöningsanslag.

Beträffande försvarets industriplanering och försvarets civilförvaltning

beräknar utredningen avlöningskostnaderna för dessa ämbetsverks hela

personal under respektive verks eget avlöningsanslag.

Den personal inom de centrala tyg- och intendenturförvaltningarna, som

enligt de av utredningen angivna principerna fortsättningsvis skall avlönas

från sakanslag, bör enligt utredningens uppfattning bli relativt fåtalig.

Detsamma bör — framhåller utredningen — efter den granskning, som

förutsätts skola företas av statens organisationsnämnd, bli fallet med den

sakanslagsavlönade personalen vid de lokala förvaltningsmyndigheterna,

bortsett från verkstäder och förråd med redovisning på driftstitlar där användning

av sakanslag för avlönande av personal alltjämt skulle bli regel.

För att förhindra, att sakanslag för framtiden i onormalt stor omfattning

belastas med avlöningskostnader för tjänstemän, föreslår utredningen vissa

begränsningar i myndigheternas befogenheter att inrätta icke-ordinaiie

tjänster.

Vid den tidigare behandlingen av spörsmålet om bestridandet av försvarets

avlöningskostnader har understundom ifrågasatts att uppta alla

kostnader för avlöning av tjänstemän på avlöningsanslag. Utredningen äi

emellertid av den uppfattningen, att det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet

erbjuder vissa fördelar framför en sådan anordning. Salunda

anses det av utredningen förordade förfarandet innebära mindie

risker för att ifrågavarande personalförstärkningar förlorar sin interimistiska,

tidsbegränsade karaktär och sina beröringspunkter med vederbörande

materielanskaffning än om avlöningskostnaderna upptas under avlöningsanslag

där de lätt anses komma att så småningom betraktas såsom

permanenta. Om avlöningskostnader av berört slag upptas under sakanslag,

finns enligt utredningens mening anledning förmoda, att i fortsättningen

en mera grundlig prövning av personalbehovet kommer till

stånd vid uppgörandet av anslagsäskanden. I den mån en sådan prövning

ger vid handen, att visst personalbehov är för framtiden bestående, bör

lönekostnaden självfallet — framhåller utredningen — överföras till avlöningsanslag.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen tillstyrker utredningens förslag om överförande till

redovisning under vederbörande ämbetsverks avlöningsanslag av sadan pa

sakanslag avlönad personal med stadigvarande arbetsuppgifter, som under

fredstid och på längre sikt kan bedömas ingå i normalorganisationen. Arméförvaltningen

framhåller emellertid, att det med hänsyn till att verksamhetens

omfattning — och därmed personalbeståndet — i viss utsträckning

är beroende på storleken av beviljade anslag för respektive materiellt—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

underhåll, materielanskaffning, forskning och försök, vilka anslag kan

avsevärt variera under olika tidsperioder, ej sällan kan bli vanskligt att

avgöra om en arbetsuppgift är att betrakta såsom stadigvarande på längre

sikt.

Beträffande det av utredningen föreslagna sättet för avlöningskostnadernas

redovisning inför statsmakterna framhåller arméförvaltningen, att

det ej minst under nuvarande förhållanden särskilt för tygförvaltningen

torde vara förenat med svårigheter att i samband med medelsäskande å

eget avlöningsanslag inemot ett år före början av vederbörligt budgetår

framlägga ens ungefärliga beräkningar rörande behovet av personal ur

olika kategorier med avlöning från arméns avlöningsanslag eller sakanslag

samt kostnaderna härför. Det huvudsakliga syftet med förslaget i

denna del förmodar arméförvaltningen kunna ernås, därest förvaltningarna

åläggs att i efterhand lämna uppgift å de verkliga avlöningskostnaderna

å nämnda anslag, lämpligen efter budgetårs utgång och i samband

med nästkommande medelsäskande.

Marinledningen förklarar sig i princip intet ha att erinra mot utredningens

förslag om överföring till redovisning under marinförvaltningens

avlöningsanslag av större delen av ämbetsverkets på sakanslag avlönade

personal.

Marinledningen anser det emellertid med tanke på den erfarenhet, som

vunnits i fråga om uppkommande personalbehov å vissa områden och

minskade behov å andra, tveksamt om man bör knyta en så stor del av

personalen till avlöningsanslaget, som förslaget innebär.

Beträffande utredningens förslag rörande redovisningen av avlöningskostnaderna

framhåller marinledningen, att de av utredningen förordade

anordningarna skulle komma att medföra ett extra och betungande arbete.

Marinledningen erinrar om att officerare och mariningenjörer ofta

tjänstgör endast kortare tider i marinförvaltningen och därvid icke erhåller

avlöning genom marinförvaltningen. Exakta löneuppgifter skulle

beträffande sådan personal behöva inhämtas från de olika löneutbetalande

myndigheterna. Marinledningen finner det böra tas i övervägande, huruvida

värdet av en sådan uppgift kommer att stå i rimligt förhållande till

kostnaderna för dess framställande. I varje fall — framhåller marinledningen

— bör arbetet inskränkas till att avse den ifrågasatta efterkalkylen.

Beräkningar för ett kommande budgetår anser marinledningen bli alltför

osäkra för att kunna tillmätas större värde.

Vad angår frågan om avlöningskostnadernas bestridande då det gäller

personal vid lokalförvaltningarna uttalar marinledningen, att en ovillkorlig

förutsättning för en överföring från sak- till avlöningsanslag är, att

marinförvaltningens ställning med avseende på ifrågavarande personal därvid

icke ändras och att sålunda marinförvaltningens befogenheter i fråga

om inrättande av tjänster m. m. icke ges annan inskränkning än den, som

kan föranledas av Kungl. Maj :ts särskilda direktiv härutinnan.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinledningen ansluter sig i princip till utredningens uttalanden om

önskvärdheten att uppföra beställningarna för den militära och civilmilitära

personal, som bör ingå i marinförvaltningen, pa ämbetsverkets personalförteckning.

Marinledningen anser det rationellt att för samtliga

byråchefs- och därmed i organisatoriskt hänseende likställda ävensom

högre tjänster lönen knyts till befattningarna och icke bestäms med ledning

av militär tjänsteställning. Lönen bör enligt marinledningens åsikt

vara avpassad med hänsyn till de med befattningen förenade arbetsuppgifterna.

Marinledningen anser sålunda, att på personalförteckningen bör

uppföras dels de av utredningen angivna tjänsterna, som alternativt kan

besättas ur olika personalkategorier, dels byråchefs- och högre tjänster,

dock ej för befattningshavare, som tillika är kårchefer; dessa tjänster bör

enligt marinledningen uppföras på staten för vederbörande kår. För att

underlätta möjligheten till växeltjänstgöring anser marinledningen att

lönen för de ledande befattningshavarna jämväl vid lokalförvaltningarna

bör knytas till befattningarna och upptas på stat för vederbörande förvaltning.

Härjämte anser marinledningen lönen för dessa befattningshavare

böra bestämmas i lämplig relation till lönen för byråchef (motsvarande) i

marinförvaltningen. Med hänsyn till angivna förhållanden framhåller marinledningen

att för chefstjänstemännen i marinförvaltningen som anställningsform

bör ifrågakomma såväl förordnande på viss tid som fullmakt.

Flygledningen förklarar sig dela utredningens uppfattning, att en översikt

över lönekostnaderna är önskvärd ur statsfinansiell synpunkt och att

detta bör åstadkommas genom att huvuddelen av avlöningskostnaderna

redovisas under vederbörande ämbetsverks avlöningsanslag. Byråchefsoch

högre befattningar anser flygledningen alltid, oavsett anställningsformen,

böra uppföras å ämbetsverkets stat.

Försvarets civilförvaltning instämmer i utredningens uttalande, att alla

kostnader för löner åt heltidssysselsatt personal vid sådana verkstäder och

förråd, som redovisar driftskostnaderna å särskilda diversemedelstitlar,

bör inräknas i driftskostnaderna och följaktligen belasta sakanslag. Däremot

anser ämbetsverket det knappast erforderligt att härutöver använda

sakanslag för bestridande av avlöningskostnader. Ämbetsverket uttalar, att

vissa skäl måhända kan tala för utredningens förslag, att sakanslag skulle

få tas i anspråk för avlönande av personal, som anställts för extraordinära

arbetsuppgifter i samband med förekommande sporadiska och speciellt

stora materielanskaffningar men att betydande svårigheter måste

möta att avgöra, i vilka fall en arbetsuppgift är av sporadisk natur eller

av stadigvarande art. Utredningens uttalande, att vid användning av sakanslag

en mera grundlig prövning av personalbehovet skulle vara att förvänta,

än om avlöningsanslag togs i anspråk, måste, förmodar civilförvaltningen,

grunda sig på en missuppfattning från utredningens sida. Civilförvaltningen

framhåller, att dess hittills vunna erfarenheter härutinnan i

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varje fall gått i rakt motsatt riktning. Civilförvaltningen förordar, att användningen

av sakanslag begränsas till att avse avlöningar åt personal vid

sådana verkstäder och förråd som ovan nämnts. Skulle emellertid sakanslag

anses böra därutöver få anlitas, bör detta enligt civilförvaltningens

mening inskränkas till att avse allenast extra tjänster. Civilförvaltningen

tillstyrker, att specificerade för- och efterkalkyler budgetårsvis skall uppgöras

rörande storleken av avlöningskostnaderna å sakanslagen. I syfte

att begränsa möjligheterna att använda sakanslagen för avlöningar anser

civilförvaltningen vidare att i samband med uppgörandet av dispositionsföreskrifter

till de olika sakanslagen skall anges de maximibelopp, som må

tas i anspråk för här avsett ändamål inom såväl centralförvaltningarna

som lokalmyndigheterna.

Statens lönenämnd finner icke anledning till erinran mot de av utredningen

uppdragna riktlinjerna för avlöningskostnadernas bestridande i

olika fall. Lönenämnden understryker emellertid angelägenheten av att

vid myndigheter, som icke redovisar över driftstitlar, sakanslagsavlönade

tjänster endast inrättas för tillfälliga arbetsuppgifter.

Svenska officers förbundet förklarar sig av andra skäl än utredningens

hysa den uppfattningen, att lönerna för befattningshavare inom den centrala

förvaltningen bör påföras vederbörlig förvaltnings stat. Vid en rationell

organisation bör enligt förbundets åsikt lönen vara knuten till befattningen

och avpassas efter med densamma förenade arbetsuppgifter och ansvar,

icke efter innehavarens militära tjänsteställning. De av förvaltningsutredningen

anförda problemen med omplaceringar bör enligt förbundets

mening i princip icke få lägga hinder i vägen för lönens knytande till befattningen,

åtminstone då det gäller befattning såsom byråchef eller högre

befattningshavare. För de förra finner sig förbundet icke heller kunna

godta lägre lönegradsplacering än normalbyråchefs, vilket i några fall föreslagits

av utredningen. För lägre befattningshavare (sektions- och detaljchefer)

anser förbundet att i viss mån andra synpunkter gör sig gällande.

För dessa befattningshavare är — framhåller förbundet — som regel omplaceringar

vanligare än för byråchefer och högre befattningshavare, vartill

kommer att deras ansvarsområden och arbetsuppgifter icke torde vara

så strängt definierade som byråchefers och högre tjänstemäns. Här anser

förbundet det sålunda icke medföra större olägenheter att placera beställningshavare

upptagen på försvarsgrens stat i befattning inom central förvaltning.

Departementschefen.

De önskemål, som vid olika tillfällen framförts om en bättre översikt

över lönekostnaderna inom försvaret än som är möjlig med det nu tilllämpade

systemet för redovisning av sådana kostnader, anser jag vara

angeläget att i största möjliga utsträckning tillgodose. Jag är emellertid

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

icke beredd att i förevarande sammanhang till behandling uppta frågan i

vidare mån än såvitt angår de förvaltningsmyndigheter, vilka berörs av

det organisationsförslag jag här framlägger. Jag avser emellertid att så

snart sig göra låter föreslå åtgärder till lösning av spörsmålet även för försvaret

i övrigt.

Till vad förvaltningsutredningen anfört rörande sättet för avlöningskostnadernas

bestridande vid här ifrågavarande centrala förvaltningar kan

jag i allt väsentligt ansluta mig. Jag anser sålunda, att medel för avlönande

av den civila personal, som är erforderlig för stadigvarande arbetsuppgifter,

bör beräknas under vederbörande verks avlöningsanslag. Även

för tillfälligt anställda civila tjänstemän bör emellertid, såsom inom statsförvaltningen

i allmänhet plägar ske, avlöningskostnaderna i viss omfattning

kunna bestridas från verkens avlöningsanslag. Från sakanslag torde

i princip allenast böra bestridas kostnaderna för avlöning till sådana

tjänstemän, som tillfälligt anställs vid förvaltningarna för viss materielanskaffning.

Med hänsyn till arbetets natur inom försvarsförvaltningarna,

där än det ena, än det andra materielslaget träder i förgrunden inom anskaffningsverksamheten,

måste dock antalet sakavlönade tjänstemän bli

av en viss, icke alltför obetydlig storleksordning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att så utforma sina föreskrifter

för sakanslagens användning, att möjligheterna att anlita sådana anslag

för avlöningar till tjänstemän vid förvaltningarna begränsas.

Beträffande den militära och civilmilitära personal, som behövs inom

de centrala förvaltningarna, delar jag utredningens uppfattning att avlöningskostnaderna

för densamma principiellt bör redovisas över verkens avlöningsanslag.

Såsom utredningen framhållit stöter emellertid ett konsekvent

genomförande av en sådan anordning på svårigheter av olika slag.

För närvarande är jag endast beredd att förorda, att av tjänster för ifrågavarande

personalkategorier på verkens personalförteckningar uppförs

samtliga byråchefs- och högre tjänster ävensom tjänster, vilka är avsedda

att besättas med alternativt militär/civilmilitär personal eller militär personal

från olika försvarsgrenar eller olika vapenslag inom marinen. Vid

beräkningen i det följande av personalbehovet inom de olika förvaltningarna

räknar jag med att ett icke obetydligt antal tjänster skall kunna besättas

med alternativt civilmilitära/civila innehavare. I avvaktan på resultatet

av den utredning rörande vissa personalkårfrågor, som jag i det föregående

förklarat mig vilja föreslå, är jag icke beredd att nu föreslå upptagande

av sådana alternativa tjänster på förvaltningarnas personalförteckningar.

Tjänster av angivet slag uppför jag därför tills vidare antingen

såsom civila på vederbörande verks personalförteckning eller såsom civilmilitära

på staten för vederbörande kår med ungefär lika många av vartdera

slaget. Medgivande torde böra utverkas för Kungl. Maj :t att, därest

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lämplig civilmilitär person icke finns att tillgå för civilmilitär tjänst, övergångsvis

besätta tjänsten med civil innehavare.

Utredningen har föreslagit, att varje centralförvaltning — för att en

översikt skulle erhållas över vederbörande verks samtliga avlöningskostnader

— budgetårsvis skulle uppgöra för- och efterkalkyler rörande storleken

av avlöningskostnaderna för vid verket tjänstgörande personal å

sakanslag och vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag. Förslaget har

tillstyrkts av försvarets civilförvaltning men mött gensagor från arméförvaltningen

och marinledningen, särskilt vad beträffar förkalkylen. För

egen del anser jag det erforderligt, att statsmakterna hålls underkunniga

om de verkliga avlöningskostnaderna för en var av de centrala försvarsförvaltningarna.

Jag anser därför i likhet med förvaltningsutredningen

att en budgetårsvis skeende för- och efterkalkylering av ifrågavarande kostnader

bör äga rum. Erforderliga sammanställningar av varje för svar sförvaltnings

samtliga avlöningskostnader torde årligen få delges riksdagen i

samband med äskande av medel under förvaltningarnas avlöningsanslag.

Till frågan om återverkningarna av tillämpningen av ovan förordade

principer för avlöningskostnadernas bestridande på storleken av berörda

avlönings- och sakanslag återkommer jag i det följande vid framläggandet

av kostnadsberäkningarna för organisationsförslaget.

2, Personalberäkningar.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller, att personalbehovet inom den av utredningen

föreslagna förvaltningsorganisationen såsom regel beräknats på grundval

av noggranna arbetsmängdsundersökningar och vad vissa rutinmässiga

arbeten beträffar med ledning jämväl av företagna arbetsstudier. I fråga

om den rent konstruktiva verksamheten, där arbetsmängden icke är fixerad,

utgår utredningen — bl. a. med hänsyn till den avgörande betydelse,

som måste tillmätas krigsmaterielens modernitet — ifrån att ifrågavarande

verksamhet i allmänhet icke blir av mindre omfattning än vid tidpunkten

för utredningsförslagets avgivande utan tvärtom på vissa områden

måste utökas och räknar därför med i stort sett oförändrat personalbehov.

Vissa höjningar i löneställningarna har dock föreslagits i kvalitetsförstärkande

syfte. Härigenom samt genom sammanförande av likartade arbetsuppgifter

till en och samma organisationsenhet och rationaliseringar även

i övrigt av förvaltningsapparaten anser sig utredningen ha — utan egentliga

personalökningar — skapat förutsättningar för en önskvärd intensifiering

av konstruktionsverksamheten.

Den långtgående tekniska utvecklingen på krigsmaterielområdet förutsätter,

enligt utredningens mening, tekniskt välutbildad personal i förvaltningstjänst.

För en stor del av det kvalificerade arbetet med projektering,

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anpassning, konstruktion och tekniskt underhåll krävs dessutom, konstaterar

utredningen, att den tekniska personalen besitter erfarenhet av materielens

militära användning. Utredningen erinrar, att personal med angivna

kvalifikationer hittills erhållits dels genom att officerare getts teknisk

utbildning, dels genom att ingenjörer (i allmänhet högskoleingenjörer)

särskilt utbildats för tjänst vid försvaret och därvid bibringats vissa militära

insikter och erfarenheter. Ingenjörerna i fråga har hänförts till den

civilmilitära personalen. Det är enligt utredningens åsikt möjligt, att for

den kvalificerade tekniska tjänsten vid försvaret endast en av namnda

rekryteringsvägar skulle behöva anlitas. En undersökning härav och av

vilken anordning som i så fall på lång sikt är att föredra skulle emellertid

_framhåller utredningen — kräva en så avsevärd tid, att utredningen

icke ansett sig kunna ingå på en sådan. Utredningen utgår därför vid

sina personalbehovsberäkningar från att båda personalkategorierna fortfarande

skall tas i anspråk för förvaltningstjänsten. På sådana befattningar,

där såväl tekniska som militära insikter erfordras, raknar utredningen

såsom regel med tekniskt utbildade officerare, där de militära erfarenheterna

ansetts böra tillmätas den största betydelsen, och med civilmilitära

ingenjörer där tekniskt kunnande bedömts vara viktigast. Från

denna princip gör utredningen dock vissa avsteg med tanke på befordringsförhållandena

för skilda personalkategorier. Utredningen sager sig ha i

möjligaste mån sökt undvika att för befattningar av här avsett slag uppta

alternativt militära/civilmilitära tjänster, enär en sådan anordning försvårar

beräkningen av de olika kadrernas storlek och planeringen av rekryteringen,

men har i några fall funnit detta tillvägagångssätt ofrånkomligt.

För vissa speciella arbetsuppgifter av militär art (exempelvis för mobiliseringsarbete

och för viss kontaktverksamhet med staber och trupp) raknar

utredningen med militära tjänster, avsedda för innehavare utan särskild

teknisk utbildning.

I sådana befattningar åter där militära insikter icke ansetts nödvändiga

räknar utredningen med att civil personal bör användas. Så är fallet —

förutom beträffande juridiskt-administrativa, kamerala och merkantila

befattningar samt kontors- och vaktmästartjänster — även i fråga om befattningar

med vissa tekniska uppgifter. Hit hör sådana befattningar, där

erfarenhet från civil drift ansetts önskvärd, samt sådana av specialistkaraktär

(t. ex. för kemiska undersökningar) ävensom flertalet för konstruktionsarbete

avsedda lägre tekniska befattningar. För en del mindre

kvalificerat tekniskt arbete, där jämte lägre teknisk utbildning aven militära

insikter och erfarenheter är önskvärda, räknar utredningen med användning

i begränsad omfattning av tekniskt utbildade underofficerare

samt personal ur tygstaten samt anser i övrigt behovet kunna fyllas genom

anställande av civil personal som genom tidigare verksamhet (såsom underofficerare,

underbefäl eller beställningsmän) förvärvat erforderlig militär

utbildning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen framhåller, att det oberoende av den gränsdragning, som

av utredningen gjorts mellan civilmilitära och civila tekniska tjänster, med

hänsyn till rekryteringen av de civila befattningarna måste finnas möjlighet

för innehavare av sådan civil tjänst att — om han på annat sätt än

den vanliga rekryteringsvägen inhämtat erforderliga militära insikter —

erhålla en civilmilitär tjänst, för vilken han även i övrigt är lämpad.

Militära och civilmilitära tjänster upptas av utredningen alla såsom ordinarie

med undantag för ett antal för pensionerad militär personal avsedda

arvodesbefattningar. Sådana befattningar föreslås av utredningen för i

stort sett samma arbetsuppgifter som för närvarande. En förutsättning har

dock ansetts böra vara, att för arbetsuppgifternas fullgörande erfordras

militära kunskaper, och en annan, att med befattningen icke är förenad

arbetsledande verksamhet av större omfattning.

Civila tjänster upptas av utredningen såsom ordinarie i den mån de

bedömts under alla förhållanden erforderliga inom den av utredningen

föreslagna organisationsramen. övriga civila tjänster av natur att kostnaderna

för desamma bör bestridas från avlöningsanslag upptas med få

undantag såsom extra ordinarie. Behovet av desamma finner utredningen

nämligen — även om förutsättning för ordinarie anställningsform icke ansetts

föreligga — likväl vara av den varaktighet att extra ordinarie anställning

enligt allmänt tillämpade principer normalt bör tillkomma tjänsternas

innehavare. Utredningen framhåller, att oberoende av den anställningsform,

som föreslås för viss tjänst, anställning i densamma bör, där bestämmelser

om reglerad befordringsgång eller andra förhållanden därtill föranleder,

ske såsom aspirant eller extra tjänsteman. Så bör enligt utredningens

mening vara regel vid nyrekrytering av befattning. För tjänster,

som ansetts vara av den art att avlöningskostnaderna bör belasta sakanslag,

förutsätter utredningen att extra anställning blir den regelmässiga.

Om anställning å dylik tjänst innehafts under längre tid, bör dock enligt

utredningens mening kunna övervägas att bereda tjänstens innehavare

ställningen såsom extra ordinarie. Den, som sålunda erhållit extra ordinarie

anställning, måste emellertid självfallet — framhåller utredningen — räkna

med att bli entledigad från anställningen när de arbetsuppgifter för vilka

han anställts blivit slutförda.

Flertalet ordinarie tjänster anser utredningen vara av beskaffenhet att

böra tillsättas medelst fullmakt respektive konstitutorial. Vissa högre ordinarie

tjänster — främst tjänster för verks-(sous-)chefer och ställföreträdande

verks-(sous-)chefer samt sådana ledande tjänster i övrigt av för

verksamheten avgörande betydelse, vilkas innehavare icke vid olämplighet

för vederbörande befattning kan med bibehållen löneställning omplaceras

till annan tjänstgöring — anser utredningen dock böra tillsättas med förordnande

för viss tid. Utredningen, som finner att en omplacering i högre

ställning i allmänhet är svårare i fråga om civila befattningshavare än

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 169

militära, föreslår förordnandeformen i större utsträckning för civila tjänster

än för militära.

Utredningen följer vid lönegradsplaceringen av de tjänster, som ansetts

erforderliga inom den av utredningen föreslagna förvaltningsorganisationen,

i stort sett de riktlinjer, som uppdragits av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

och som på av Kungl. Maj:t i prop. 1947.246 framlftgt

förslag godkänts av 1947 års riksdag. Vid avvägningen av löneställningen

för viss befattning inom lämplig lönegradsserie har — framhåller utredningen

— i enlighet med de sakkunnigas uttalande såsom främsta bedömningsgrunder

tjänat arten av förekommande arbetsuppgifter samt det teoretiska

och praktiska kunskapsmått, som regelmässigt bör förutsättas hos

befattningens innehavare.

Vad särskilt angår de tekniskt inriktade militära, civilmilitära och civila

befattningarna säger sig utredningen ha funnit, att en förutsättning för att

förvaltningarna skall kunna fullgöra sina uppgifter med avseende å krigsmaterielens

utveckling är, att de förfogar över ett skikt av ledande befattningshavare

av ej alltför obetydlig omfattning. Utredningen har konstaterat,

att på vissa ställen inom den nuvarande förvaltningsorganisationen

lönesättningen icke gjort det möjligt att erhålla ett tillräckligt antal kvalificerade

tekniker för arbetets planering och ledning. Som följd härav har

— uttalar utredningen — den lägre personalen kommit att sakna tillräcklig

vägledning och därför icke kunnat rationellt utnyttjas. Utredningen har

funnit, att arbetsprestationerna, där nämnda förhållanden varit rådande,

blivit onormalt låga. På områden, där svårigheter av berörd art förelegat,

föreslår utredningen höjning av löneställningar i viss utsträckning. Vid

lönesättningen av för militära innehavare avsedda befattningar beaktar utredningen

särskilt, att befordringsmöjligheterna för den i den tekniska

förvaltningstjänsten sysselsatta personalen ur rekryteringssynpunkt bör

vara i stort sett jämförliga med stabspersonalens.

Utredningen framhåller, att den för varje personalkategori — så långt

det varit möjligt med hänsyn till arbetsuppgifternas rationella fördelning

— sökt avpassa antalet tjänster i olika lönegrader så, att en tillfredsställande

befordringsgång skapas.

Behovet av kontinuitet i arbetsledning och vissa arbetens utförande gör

det ofta önskvärt — framhåller utredningen — att under längre tid kunna

behålla en tjänsteman i samma befattning. För att möjliggöra detta och

likväl vid inträffande vakans i högre tjänst kunna bereda tjänstemannen

en befordran till vilken han kan anses stå i tur, föreslår utredningen, att

vederbörande ämbetsverk medges befogenhet att å viss befattning placera

tjänsteman i en lönegrad lägre eller eu lönegrad högre inom för vederbörande

personalkategori fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat

med såsom normal för befattningen i fråga. Eu förutsättning för eu

dylik placering anser utredningen emellertid böra vara, att den sker inom

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ramen för vederbörande verk tilldelat antal tjänster i olika lönegrader och

av olika personalkategorier (officerare, civilmilitära ingenjörer, civila ingenjörer,

juridiskt-administrativ personal, kontorspersonal o. s. v.). Vidare

får en med stöd av angivna placeringsbefogenhet företagen placering i viss

befattning av en tjänsteman, tillhörande lägre lönegrad än den utredningen

räknat med för befattningen i fråga, enligt utredningens uppfattning icke

föranleda, att vikariatsersättning eller annan gottgörelse utöver lönen tillerkänns

tjänstemannen.

Utredningen understryker, att en av de betydelsefullaste förutsättningarna

för en god förvaltning är tillgången till duglig personal. Rekryteringsfrågorna

bör fördenskull enligt utredningens mening ägnas stor uppmärksamhet

och förvaltningarna bör vinnlägga sig om att ta vara på lovande

tjänstemän och utbilda dem för chefs- och specialistbefattningar. Till

chefsbefattningar förutsätter utredningen att endast personer, som ådagalagt

framstående administrativa ledaregenskaper, skall ifrågakomma.

Remissyttranden.

Chefen för armén framhåller beträffande de av utredningen verkställda

personalberäkningarna, att desamma skett vid en tidpunkt, efter vilken

kraven på förvaltningarnas verksamhet väsentligen ökats, samt att faktiska

personalökningar ägt rum, sedan utredningens organisationsundersökningar

utförts.

Även arméförvaltningen framhåller, att det material, som legat till grund

för utredningens beräkningar av personalbehovet, i vissa delar måste betecknas

såsom icke längre aktuellt.

Utredningens förslag, att vederbörande förvaltningsmyndigheter i vissa

fall skulle medges befogenhet att å viss tjänst placera tjänsteman i en

lönegrad lägre eller en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori

fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat med såsom

normal för befattningen i fråga, anser arméförvaltningen vara praktiskt

användbar i fråga om militära och civilmilitära beställningar men i fråga

om civila befattningar icke stå i överensstämmelse med försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas

riktlinjer för lönegradsplacering av civila tjänster,

vilken placering enligt de sakkunniga uteslutande bör ske med hänsyn

till arten av å befattningen ankommande arbetsuppgifter samt härför uppställda

teoretiska och praktiska kvalifikationer. Ledigblivna civila tjänster

bör enligt arméförvaltningens uppfattning utlysas och tillsättas enligt

nu gällande ordning.

Marinledningen förklarar sig för marinförvaltningens vidkommande anse,

att en icke oväsentlig ökning av antalet tjänster i förhållande till utredningens

förslag är nödvändig.

Marinledningen säger sig icke kunna ansluta sig till utredningens uttalande,

att det är möjligt, att för den kvalificerade tekniska tjänsten vid

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kanyl. Maj:ts proposition nr 109.

försvaret endast en av de båda nu använda rekryteringsvägarna skulle behöva

anlitas. Det syns marinledningen i stället sannolikt, att även andra

vägar än de vid marinen nu använda måste anlitas för fyllandet av behovet

av militärtekniskt utbildad personal, exempelvis genom utnyttjande

av ingenjörpersonal med lägre utbildning, icke bara i förvaltningstjänst

utan även i militär tjänst på fartyg, batterier etc. Denna fråga anser marinledningen

snarast möjligt böra upptas till utredning.

Fördelningen av tjänster på olika kategorier av personal är enligt marinledningen

ett problem av synnerligen stor betydelse för utvinnande av

bästa effektivitet i förvaltningsarbetet. Marinledningen framhåller, att i

ett ämbetsverk av marinförvaltningens karaktär personal från såväl militära

och civilmilitära som civila personalkategorier erfordras och att en

god avvägning dem emellan är nödvändig. Marinledningen säger sig i princip

icke ha något att erinra i detta avseende mot utredningens synpunkter.

Marinledningen biträder förslaget att innehavare av civil tjänst skall

kunna erhålla civilmilitär sådan utan hinder av att han på annat satt an

den vanliga rekryteringsvägen inhämtat erforderliga militära insiktei.

Marinledningen framhåller emellertid, att kompetenskraven icke i något

hänseende får ställas lägre för den så förordade rekryteringsvägen; den

civile befattningshavaren måste i alla avseenden fylla samma kompetenskrav

som motsvarande civilmilitärer. För ändamålet är måhända särskild

utbildning erforderlig. Den eftergift, varom här är fråga, får enligt marinledningen

ha avseende allenast på sättet för kompetensens förvärvande.

Förslaget att marinförvaltningen skulle medges befogenhet att inom

ramen för tilldelat antal tjänster placera en tjänsteman i en lönegrad lagre

eller en lönegrad högre än den utredningen räknat med såsom normal för

befattningen i fråga tillstyrks i princip av marinledningen. Den föreslagna

marginalen anser marinledningen emellertid knappast vara tillräcklig för

uppnåendet av det avsedda ändamålet under någon längre tid. Tillämpningen

i praktiken av förslaget befarar marinledningen bli förenad med

rätt betydande svårigheter.

Marinledningen konstaterar med stor tillfredsställelse den grund, som

utredningens förslag ger för en utbyggnad av mariningenjörkåren. Marinledningen

framhåller emellertid, att den erforderliga utbyggnaden av kåren

av rekryterings- och utbildningsskäl måste ske successivt, så att det icke

skapas en organisation med tjänster, som icke kan besättas på grund av

brist på lämpliga sökande. Rekryteringsfrågan framstår för marinledningen

såsom brännande och marinledningen betonar att ett rimligt förhållande

måste erhållas mellan stats- och industrilönerna.

Såsom en allmän synpunkt uttalar marinledningen, alt en på papperet

aldrig så god organisation icke fyller sitt ändamål, om icke statens lönepolitik

är sådan, att kvalificerad personal söker sig till och stannar i statsverkets

tjänst.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygledningen understryker särskilt värdet — främst ur rekryteringssynpunkt

— av att civila tjänster, såsom utredningen föreslagit, inrättas

såsom ordinarie i den mån de under alla förhållanden kan anses erforderliga

inom den av utredningen föreslagna organisationsramen.

Försvarets civilförvaltning säger sig väl inse värdet av arbetsmängdsundersökningar

och tidsstudier och betraktar dem såsom betydelsefulla

hjälpmedel vid bedömandet av personalbehov. De kan emellertid enligt

civilförvaltningens mening ge fullt rättvisande resultat allenast beträffande

befattningar med övervägande rutinmässiga göromål. I fråga om de

för utredningens räkning bedrivna undersökningarna erinrar civilförvaltningen

bl. a. att dessa, i varje fall beträffande vissa arbetsområden, verkställts

för relativt lång tid sedan och alltså icke avspeglar rådande förhållanden.

Utredningens förslag i fråga om anställningsform för civila tjänster med

avlöning från avlöningsanslag har icke gett civilförvaltningen anledning

till annan erinran än att ämbetsverket anser, att ett större antal tjänster

för kontorspersonal bör ordinariesättas. Härigenom skulle man undvika

vikariatsförordnanden i alltför stor omfattning.

Civilförvaltningen finner sig icke kunna förorda att, såsom utredningen

förutsatt, även personal med avlöning från sakanslag skulle kunna erhålla

extra ordinarie anställning, om tjänsten innehafts under längre tid.

Förslaget att myndigheterna skulle erhålla befogenhet att å viss tjänst

placera befattningshavare i högre eller lägre lönegrad än den, till vilken

tjänsten är hänförd, anser civilförvaltningen innebära ett frångående av

de principer, som hittills ansetts grundläggande för lönegradssystemets

uPPbyggnad. nämligen att varje tjänst skall hänföras till viss lönegrad med

beaktande av de arbetsuppgifter och det ansvar, som är förenade med

tjänsten, samt de kvalifikationer, som uppställts för densammas innehavare.

Civilförvaltningen säger sig icke kunna tillstyrka, att den ifrågasatta

anordningen kommer till användning på sätt utredningen förutsatt.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket tidigare i olika sammanhang

beträffande centrala ämbetsverk på den allmänna civilförvaltningens område

städse intagit den ståndpunkten, att för tjänsteman, vilkens avlöning

utgår från sakanslag, endast den extra anställningsformen bör komma i

fråga. Anledningen härtill hade bl. a. varit, att statskontoret ansett, att

lönegradsplaceringen vid anställandet av personal med avlöning från dylikt

anslag i allmänhet bestämts efter relativt förmånliga grunder med hänsyn

till dels att anställningen i regel avsetts omfatta en kortare tid, dels

ock att tjänsten icke varit pensionsgrundande. Ett överförande av tjänsten

till extra ordinarie stat, varvid en omprövning av löneställningen endast

undantagsvis syntes förekomma, skulle medföra, att en förmånligare pensionsberättigande

tjänsteställning tillförsäkrades vederbörande än som

gällde för å avlöningsanslag redovisade befattningshavare med motsvarande

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

arbetsuppgifter. Statskontoret anser emellertid, att -— därest särskilda

personalförteckningar fastställs, utvisande antal och löneställning för de

tjänster, för vilka avlöningskostnaderna får utgå från sakanslag -— frågan

om ett utnyttjande av den extra ordinarie anställningsformen kommer

i ett annat läge. Statskontoret framhåller dock som angeläget, att icke

särskilda regler gäller på försvarsväsendets område, utan att generella bestämmelser,

avseende statsförvaltningen i dess helhet, utfärdas rörande de

förutsättningar, under vilka sakanslag får disponeras för avlönande av

extra ordinarie befattningshavare.

Statskontoret avstyrker utredningens förslag, att rätt skulle medges

förvaltningsmyndigheterna att placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller

en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie

än den utredningen räknat med sasom normal för befattningen

i fråga. En dylik befogenhet måste enligt statskontorets mening innebära

ett betänkligt avsteg från de principer, efter vilka tjänsters inplacering i

den statliga löneskalan nu sker. Ej heller ur tjänstemannasynpunkt anser

statskontoret ett dylikt arrangemang kunna vara tilltalande.

Även riksräkenskapsverket avstyrker utredningens förslag, att vederbörande

ämbetsverk skall medges befogenhet att å viss befattning placera

tjänsteman i en lönegrad högre eller lägre inom för vederbörande personalkategori

fastställd lönegradsserie än den utredningen räknat med såsom

normal för befattningen i fråga.

Statens lönenämnd anser, att -— även om de i tilläggsbestämmelserna

till statens allmänna avlöningsreglemente meddelade anvisningarna för

valet av anställningsform i olika fall icke lägger hinder i vägen för extraordinariesättning

i enlighet med utredningens förslag av sakanslagsavlönad

personal vid de centrala försvarsförvaltningarna ifrågavarande personalförstärknings

tillfälliga karaktär dock bör markeras på så sätt, att

endast extra anställning används för personalen i fråga.

Enligt lönenämndens mening har de hittillsvarande erfarenheterna från

tillämpningen av det nu gällande lönesystemet tydligt visat behovet av

generella riktlinjer rörande användningen av de olika anställningsformer,

som är avsedda för tjänstemän och beställningshavare med lön enligt löneplan

2. Lönenämnden föreslår därför, att frågan om tillskapandet av sådana

riktlinjer upptas till övervägande oberoende av en kommande utredning

rörande de ordinarie anställningsformerna överhuvudtaget. Samtidigt

härmed anser lönenämnden även böra övervägas under vilka förhållanden

löneplan 2 bör komma till användning för tjänster, beträffande vilka antingen

löncplan 1 eller 2 kan komma i fråga — exempelvis byråchefstjänster.

Vad angår utredningens förslag föreslår lönenämnden, att det vid

ärendets fortsatta beredning närmare övervägs, huruvida icke vissa av de

av utredningen beräknade förordnandetjänsterna i stället bör inråttas såsom

fullmaktstjänster. Såsom exempel på en sådan tjänst nämner löne
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nämnden generaldirektör stjänsten vid försvarets civilförvaltning, vilken av

utredningen upptagits i nu gällande anställningsform och lönegradsplacering

(Cp 19).

Utredningens förslag, att vederbörande ämbetsverk skulle medges befogenhet

att å viss befattning placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller

en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie

än den utredningen räknat med såsom normal för befattningen

i fråga, avstyrks bestämt av lönenämnden.

Svenska underofficersförbundet framhåller, att sedan utredningen i oktober

1950 framlade sitt förevarande betänkande, marinens underofficerssakkunniga

i januari 1951 avgett betänkande med förslag rörande flottans

underofficerare. Vissa av de sistnämnda framförda synpunkter och förslag

är enligt förbundet av sådan art, att de bör föranleda en rent principiell

revidering av förvaltningsutredningens förslag, såvitt angår däri förutsatt

ianspråktagande av underofficerspersonal inom den tilltänkta förvaltningsorganisationen.

Förbundet förutsätter, att en sådan revidering

kommer till stånd samt att mera betydelsefulla remissutlåtanden över

marinunderofficerssakkunnigas betänkande beaktas även i sammanhang

med föreliggande utredning.

Förbundet påtalar, att förvaltningsutredningen i sitt betänkande icke

närmare redogjort för de motiv, som föranlett ett utnyttjande i endast begränsad

omfattning av underofficerare i teknisk tjänst. Förbundet hade

fäst sig vid att utredningens ståndpunkt härvidlag icke tycktes ha fattats

under beaktande av underofficerens rent traditionella uppgifter inom den

militära organisationen över huvud. Det bör enligt förbundets mening icke

ha varit utredningen obekant, att underofficeren i större utsträckning än

andra personalgrupper inom försvaret har att befatta sig med den tekniska

materielens praktiska användning och handhavande. Förbundet framhåller,

att underofficeren såväl i sin egen militära skolning som under utbildning av

värnpliktiga och annan personal har anledning att noggrant lära känna

och förstå denna materiels funktion och militära användbarhet. Förbundet

finner det anmärkningsvärt, att förvaltningsutredningen icke funnit med

lämplighet och statsnytta förenat att i större utsträckning än vad som skett

räkna även med underofficerspersonalens tjänster. Inom materielteknisk försöksverksamhet

och anpassning borde en sådan sakkunskap ha kunnat utnyttjas.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund framhåller, att eu

omorganisation av försvarsgrensförvaltningarna enligt förbundets mening

bland annat bör ge erforderlig stadga åt förvaltningarnas tekniska verksamhet

genom inplacering av kvalificerad ingenjör sper sonal på poster, där

denna får ansvara för och i väsentlig grad medverka vid beslut rörande

konstruktion, anskaffning och underhåll av teknisk krigsmateriel. Den av

utredningen föreslagna organisationen av försvarsförvaltningarna anser för
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

bundet också i stort sett inleda en utveckling mot en riktigare ställning

inom desamma för den tekniska personalen. Beträffande utnyttjande och

inplacering av den civilmilitära ingenjörpersonalen liksom beträffande förverkligandet

av de allmänna principer, efter vilka utredningen arbetat, anför

förbundet, som förklarar sig i väsentliga stycken dela utredningens uppfattning,

i huvudsak följande.

Såsom utredningen anför måste utnyttjande och inplacering av den

civilmilitära ingenjörpersonalen ses mot bakgrund av hur förvaltningarnas

tekniska verksamhet i stort organiseras och hur teknisk sakkunskap

och erfarenhet bäst skall utnyttjas inom denna ram. I ett sådant sammanhang

kommer de civilmilitära ingenjörerna att inta en central ställning.

Försvarsgrenarna är i behov av en i tekniskt avseende ledande personalgrupp,

som utgör den förenande länken mellan den taktiska och den tekniska

sidan. Det är tydligt, att en sådan personalgrupp måste rekryteras

bland högt kvalificerade ingenjörer eller i vissa fall naturvetenskapsmän,

alldeles oavsett att vissa därtill lämpade officerare erhåller en i och för

sig mycket värdefull teknisk specialutbildning. Det är nämligen icke möjligt

att endast genom specialkurser tillägna sig det djupgående kunnande

och förvärva den breda erfarenhet, som fordras för att grundlägga ett vedeihäftigt

och förutseende tekniskt och i vissa fall även ekonomiskt omdöme.

För den av teknisk materiel och utveckling beroende försvarsverksamheten

är det sålunda en ytterst angelägen uppgift att till sig knyta

högt kvalificerade ingenjörer. Konkurrensen om denna kategori ingenjörer

är emellertid mycket hård. På grund av den stora efterfrågan och

de förmåner i form av goda självständiga befattningar och höga löner, som

erbjuds från civilt håll, kan icke försvaret påräkna att knyta ens någon av

de bästa till sig, om dessa icke erbjuds möjligheter att utveckla sig efter

inneboende förmåga samt ges goda löneförmåner och en stimulerande befordringsgäng.

Mycket talar för att ett systematiskt utnyttjande av de civilmilitära

kårerna skulle kunna bringa lättnad i detta avseende. Då aspiranter till

dessa kårer kan erhållas redan bland elever vid de tekniska högskolorna,

kan man förvänta att ett lojalitetsband mellan sådana ingenjörer och deras

tjänst uppkommer, vilket skulle medföra att en större procent önskvärda

stannade än vad fallet är vid rent civil rekrytering. Tas ingenjörerna ur

kårerna, får man därjämte större möjlighet att få rätt man på rätt plats,

då sådana ingenjörer, som bättre lämpar sig för annan verksamhet än den

vid de centrala förvaltningarna bedrivna, kan placeras vid trupp, lokalförvaltningar

eller verkstäder. Sistnämnda förhållande gör det också ur en

annan synpunkt lämpligt att använda civilmilitära ingenjörer, då dessa vid

växlande arbetslägen lättare kan omflyttas.

Förbundet anser sig dock ej böra motsätta sig utredningens i betänkandet

redovisade uppfattning, att möjlighet måste finnas för civil innehavare

av teknisk tjänst »att — om han på annat sätt än den vanliga rekryteringsvägen

inhämtat erforderliga militära insikter — erhålla en civilmilitär

tjänst, för vilken han även i övrigt är lämpad». De civilmilitära kårerna

syns även på denna väg kunna tillföras dugliga ingenjörer. En förutsättning

är, alL avkall ej görs på kompetensens omfattning utan endast på

sättet för dess förvärvande.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet säger sig med tillfredsställelse ha

tagit del av utredningens uttalande om behovet av tekniskt välutbildad personal

i förvaltningstjänsten, vilken bibringats orientering och erfarenhet av

materielens militära användning, och om att denna personal borde inneha

militär och civilmilitär ställning.

Den av utredningen angivna grunden för fördelningen av befattningar

mellan de båda angivna personalgrupperna efter å ena sidan grundligare

militära erfarenheter och å andra sidan ökat tekniskt kunnande finner

förbundet riktig. Likaså att i sådana befattningar, där det icke erfordras

militära insikter, civil personal kommer till användning.

Förbundet tycker sig emellertid ha funnit, att utredningen rest en spärr

mot användningen av den civilmilitära personalen av underofficers tjänsteklass

i tjänstebefattningar i högre än 22 lönegraden, även i fall då denna personal

är fullt kvalificerad för arbetsuppgifterna. Enligt förbundets mening

bör vidare den civilmilitära personalen med fördel kunna bestrida en del

av de befattningar för vilka utredningen föreslagit biträdande ingenjörer

eller ingenjörer. För flygvapnets mästare förefinns enligt förbundet ett tungt

vägande skäl för en sådan tjänsteplacering, nämligen nödvändigheten att

bereda äldre personal annan tjänstgöring än ansvaret för den rörliga servicetjänsten

vid stationsavdelning, vilken ställer stora krav på personalens

rörlighet. Förbundet anser det erforderligt med en utredning i förevarande

avseenden.

Försvarets civila tjänstemannaförbund framhåller, att de av utredningen

företagna undersökningarna icke syns ge ett rättvisande resultat i fråga om

personalbehovet. Den av utredningen beräknade personalmängden är enligt

förbundets uppfattning alltför knappt tilltagen. Förbundet framhåller

även, att utredningen icke syns ha tagit hänsyn till föreliggande behov

av reservpersonal för utjämning av arbetsbördan under semester- och sjukledighet.

Förbundet påtalar, att ingenjörpersonalens löneställning i andra befattningar

än chefsbefattningar i utredningens förslag över lag kraftigt försämrats.

Som helhet hade någon sådan intensifiering av konstruktionsverksamheten

som utredningen avsett därför icke erhållits. Det måste nämligen

enligt förbundets mening framstå som uppenbart att en aldrig så duglig

chef kommer till korta, om han icke till sitt förfogande har underställd

duglig personal, som kan utföra hans intentioner och uppdrag. Förbundet

framhåller vidare, att antalet befattningar för kvalificerad kontorspersonal

av utredningen kraftigt reducerats, vilket syntes få till följd att en stor del

icke-tekniska arbetsuppgifter med nödvändighet skulle få utföras av teknisk

personal, något som ju utredningen sagt sig vilja undvika.

För ett rationellt utnyttjande av den tekniskt utbildade personalen enligt

utredningens intentioner erfordras enligt förbundets mening, att samtliga

befattningar med arbetsuppgifter av övervägande teknisk art besätts

med tekniskt skolad personal.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Denna förbundets uppfattning borde icke fattas så, att förbundet anser

officerare obehövliga inom de centrala förvaltningarna. Utom den kommendering

av officerare i förvaltningstjänst, som erfordras för dessas vidare

befordran till högre beställningar och befattningar, är det enligt förbundets

uppfattning tvärtom nödvändigt för ett riktigt bedrivande av konstruktions-

och utvecklingsarbetet, att tillgång inom förvaltningen finns

till militär sakkunskap. Den militära sakkunskap, som erfordras inom förvaltningarnas

tekniska konstruktions- och utvecklingsorgan, bör enligt förbundets

mening tillföras dessa genom att officerare fungerar som nnlitarassistenter

till bl. a. byrå- och sektionschefer. Endast på detta sätt anser

förbundet både den tekniska och den militära personalens sakkunskap

kunna rationellt utnyttjas och kontinuiteten i arbetet tryggas.

Genom att sålunda frigöra ett icke obetydligt antal befattningar, speciellt

i högre lönegrader, för tekniskt utbildad personal, anser förbundet att

rekryteringsmöjligheterna skulle avsevärt förbättras. Att anställa och behålla

tekniskt kvalificerad personal i förvaltningarna under nuvarande förhållanden,

då även högt kvalificerade civilingenjörer utan saklig motivering

underställs exempelvis unga kaptener, är enligt förbundets åsikt praktiskt

taget omöjligt och är en av förklaringarna till nuvarande rekryteringssvårigheter.

Vad åter angår den civilmilitära ingenjörpersonalen uttalar förbundet

den uppfattningen, att det militära kunnande, som meddelas denna, endast

till viss del är av värde för central förvaltningstjänst och på intet

sätt i detta hänseende överträffar de motsvarande kunskaper, som den

civila ingenjörpersonalen efter hand automatiskt förvärvar i tjänsten. Det

finns därför — hävdar förbundet — endast i enstaka undantagsfall anledning

att reservera befattningar för civilmilitära beställningshavare.

I den mån den civilmilitära anställningsformen kommer till användning

inom försvarsgrensförvaltningarna syns det emellertid förbundet angeläget

alt möjlighet förefinns för de civila befattningshavarna att erhålla

civilmilitär tjänst i samma eller högre lönegrad.

För att få så bred bas som möjligt vid rekryteringen bör befattningarna

enligt förbundets uppfattning icke låsas fast vid viss kår eller kategori. Vid

ledigförklarande av befattning bör således endast anges befattningens arbetsuppgifter

och lönegrad. Det bör sedan ankomma på verket att vid tillsättande

utvälja den av de sökande, som kan anses mest kompetent. Därest

en militär eller civilmilitär beställningshavare erhåller befattningen i fråga,

bör denne enligt förbundets mening övergå till civil anställning.

I fråga om de framlagda förslagen beträffande anställningsformen för

de civila tjänstemännen framhåller förbundet, att ordinariesättning bör

komma till stånd i avsevärt större omfattning än utredningen föreslagit.

1 särskild grad gäller detta kontorspersonalen.

Utredningens förslag, att vederbörande ämbetsverk skulle medges be
12—49

r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

fogenhet att å viss befattning placera tjänsteman i en lönegrad lägre eller

en lönegrad högre inom för vederbörande personalkategori fastställd lönegradsserie

än den utredningen räknat med såsom normal för befattningen

i fråga, anser törbundet innebära ett frångående av gällande principer för

lönegradssystemets uppbyggnad, varför förslaget på det bestämdaste avstyrks

av förbundet.

Förbundet understryker utredningens uttalande att en av de betydelsefullaste

föi utsättningarna för en god förvaltning är tillgången på duglig

personal, liksom även att rekryteringsfrågorna för den skull bör ägnas

stor uppmärksamhet och förvaltningarna vinnlägga sig om att ta vara på

lovande tjänstemän och utbilda dem för chefs- och specialisfbefattningar.

Förutsättningen för att den vackra tanke, som utredningen sålunda framfört,

skall kunna realiseras är emellertid enligt förbundets mening att man

icke på sätt utredningen gjort, binder flertalet chefsbefattningar till vissa

kårer eller personalkategorier.

Sveriges juristförbund framhåller, att förbundet bibragts den uppfattningen,

att den undersökning som av utredningen påbörjades år 1947 fullgjorts

— åtminstone i vad avser »fältarbetet» — av i många fall beträffande

förvaltningsverksamheten i allmänhet och försvarsförvaltningen i

synnerhet relativt oerfaren personal. Undersökningen hade också huvudsakligen

fullgjorts å tid, som karakteriserades av avvecklingen av beredskapen.

Utredningsmaterialet kunde därför icke anses representativt för

det normala arbetet inom ämbetsverken. Även eljest hade en förändring av

arbetsuppgifter och arbetssätt förekommit sedan undersökningen verkställts.

Utredningsmaterialet bestod bland annat av tidsuppgifter, avseende

olika arbetsuppgifter. Tidsstudier av ett intellektuellt arbete borde emellertid

enligt förbundets åsikt icke tillmätas alltför stor betydelse. Så hade

emellertid i detta tall skett. Härigenom hade beräkningen av personalbehovet

kommit att bli missvisande, då i många fall vid beräknandet av den

tid, en arbetsuppgift ansågs kräva, hänsyn icke tagits till tankearbete, studium

av författningar, äldre handlingar, juridisk litteratur etc.

Förbundet erinrar om vikten av att personalberäkningarna icke görs alltför

snäva utan att desamma hänför sig till det erfarenhetsmässiga behovet.

Försvarsgrensförvaltningarnas personal är enligt förbundets uppfattning

alltför tåtalig, bl. a. när det gäller de juridiskt-administrativa arbetsuppgifterna.

Detta kommer enligt förbundet till synes däri, att den juridiska

personalen måste underkasta sig övertidsarbete i icke oväsentlig utsträckning.

Civilförvaltningens personalförbund konstaterar, att utredningen föreslagit

en högst väsentlig nedskärning av expeditionsvakternas antal och

en övergång till användande av yngre, okvalificerade kvinnliga kontorsbud.

En icke ringa olägenhet kommer enligt förbundets åsikt helt visst att

uppstå för verken och de besökande med en sådan anordning. Utredning
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ens förslag till fördelning av befattningarna på ordinarie och icke-ordinarie

anställningsform är enligt förbundets mening högst otillfredsställande.

Det ringa antalet ordinarie befattningar missgynnar enligt förbundet särskilt

expeditionsvakter och likställda, som saknar befordringsgång.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund uttalar, att utredningens

beräkningar rörande personalbehovet är grundade på organisationsundersökningar,

vilka förbundet icke funnit fullt tillförlitliga. De hade utförts

under en tidsperiod, som var ganska avlägsen från det datum, då omorganisationen

kunde beräknas komma att genomföras. Under den tid, som

förflutit, sedan tidsstudierna gjordes, hade såväl arbetsmängd som arbetsförhållanden

i övrigt i flera avseenden förändrats. Förbundet framhåller

särskilt, att verksamheten inom försvaret avsevärt utökats, att försvarsutgifterna

vuxit och att värnpliktstjänstgöringen förlängts. Skulle därtill

en ytterligare utökning av värnpliktstiden komma att genomföras, skulle

detta ställa än större krav på de centrala förvaltningarna. Förbundet framhåller

även, att sådana arbetsuppgifter, varom här är fråga, i många avseenden

är av den karaktären, att tidsstudier beträffande desamma måste

ge osäkra resultat. I fråga om personalorganisationens uppbyggnad framhåller

förbundet angelägenheten av att det för de stora grupperna av lägre

och högre rekryteringspersonal skapas tillfredsställande befordringsmöjligheter.

Departementschefen.

Såsom flera remissmyndigheter framhållit var de personalbehovsberäkningar,

som utredningen gjort och vilka grundade sig på undersökningar,

som verkställts under åren 1947—1950, redan vid remissyttrandenas avgivande

hösten 1951 på grund av förvaltningsverksamhetens ansvällning

åtminstone delvis föråldrade. Sedan dess har arbetsuppgifterna på berörda

förvaltningsområde ytterligare ökat så att numera knappast någon vägledning

kan hämtas ur utredningens beräkningar vad antalet erforderliga tjänster

beträffar.

De beräkningar härutinnan, som jag framlägger, har därför huvudsakligen

måst grundas på nytt material som helt nyligen infordrats från berörda

myndigheter och som således kan anses fylla alla anspråk på aktualitet.

I fråga om behovet av personal för den rent konstruktiva verksamheten

har jag vid mina bedömanden såsom en utgångspunkt haft de långtidsprogram

för materielanskaffningen som uppställts för försvarsgrenarna.

I likhet med utredningen räknar jag för sistnämnda verksamhet med att

en viss förstärkning av personalens kvalitet erfordras och föreslår därför

ett utbyte i viss utsträckning av lägre tjänster mot något högre, varvid jag

söker undvika kostnadsökningar genom att tillvarata förefintliga rationaliseringsmöjligheter.

Angivna förhållanden belyses närmare i det följande

under kap. III.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

Jag delar utredningens uppfattning att för den tekniska tjänsten inom

militärförvaltningen fordras tekniskt välutbildad personal och att på en

stor del av denna personal måste ställas krav på erfarenhet i större eller

mindre utsträckning av materielens militära användning. Utredningen har

— med erinran om att personal med angivna kvalifikationer hittills erhållits,

dels genom att officerare bibringats teknisk utbildning, dels genom

att ingenjörer erhållit viss militär utbildning — uttalat, att det är möjligt,

att endast en av nämnda rekryteringsvägar skulle behöva anlitas, men

att utredningen icke ansett sig kunna ingå på en undersökning härav utan

utgått från att båda personalkategorierna fortfarande skall tas i anspråk

för förvaltningstjänsten. För egen del utgår jag från att inom överskådlig

framtid kommer att på krigsmaterielförvaltningens område finnas såväl

tekniskt utbildade militärer som militärt utbildade ingenjörer. Huruvida avvägningen

dessa båda personalkategorier sinsemellan och mellan dem och

den rent civila ingenjörspersonalen för närvarande är den lämpligaste inom

förvaltningarna anser jag emellertid väl förtjäna att övervägas. Jag är

dock icke beredd att nu ingå på en närmare granskning av detta spörsmål

men avser att uppta detsamma till behandling i samband med den utredning

rörande vissa kårfrågor, som jag tidigare anmält min avsikt att

igångsätta. De uppfattningar, som i personalsammanslutningarnas remissyttranden

kommit till uttryck i fråga om berörda avvägning, innefattar enligt

min mening ofta övervärderingar av förtjänsterna inom de egna leden

liksom också underskattningar av andra personalkategoriers företräden.

Tills vidare räknar jag med användning av teknisk personal av olika typer

i relationer som icke mera väsentligt skiljer sig från de nuvarande. För

att möjliggöra större valfrihet föreslår jag dock att flera tjänster skall

kunna besättas med alternativt militär/civilmilitär eller civilmilitär/civil

personal än vad nu är fallet.

För den icke tekniska tjänsten räknar jag med personal av samma kategorier

som de med vilka utredningen kalkylerat. Antalet tjänster har därvid

beräknats med hänsyn till arbetsuppgifternas omfång inom den av

mig förordade organisationen.

Beträffande ordinarie- och extraordinariesättningen av tjänster kan jag

i stort sett ansluta mig till vad utredningen anfört. Militära och civilmilitära

tjänster bör sålunda vara ordinarie med undantag av för pensionerad militär

personal avsedda arvodesbefattningar. Likaså bör i princip civila tjänster

göras ordinarie i den utsträckning de bedöms under alla förhållanden erforderliga

inom den nya organisationen. Övriga civila tjänster på avlöningsanslag

bör såsom regel vara extra ordinarie om icke på grund av bestämmelser

rörande reglerad befordringsgång eller med hänsyn till anställningens

tillfällighet eller av eljest brukliga skäl anställning såsom aspirant eller

extra tjänsteman bör förekomma. I likhet med utredningen anser jag, att

tjänster å sakanslag som regel skall vara extra men att extra ordinarie an
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställning undantagsvis bör kunna ifrågakomma vid längre tids anställning,

varvid vederbörande givetvis måste räkna med att bli entledigad från

anställningen när de arbetsuppgifter för vilka han anställts blivit slutförda.

Jag kan alltså icke dela den uppfattning som kommit till uttryck i vissa

remissutlåtanden, vari hävdats att extra ordinarie tjänster överhuvudtaget

icke borde inrättas på sakanslag. Genom de föreskrifter, vilka såsom

jag tidigare nämnt — bör utfärdas för begränsning av myndigheternas möjligheter

att anställa personal med anlitande av sakanslag bör enligt min

mening antalet extra ordinarie tjänster å sakanslag — vilkas inrättande

helt bör förbehållas Kungl. Maj :t — kunna hållas mycket lågt.

Ordinarie tjänster bör såsom utredningen framhållit i allmänhet tillsättas

medelst fullmakt respektive konstitutorial. I likhet med utredningen

anser jag emellertid att vissa högre tjänster bör tillsättas med förordnande

för viss tid. Även om förordnandeformen enligt min uppfattning bör användas

med stor försiktighet är jag likväl av den åsikten, att den är den

riktigaste då det gäller ledande tjänster av för förvaltningsverksamheten

avgörande betydelse där möjligheterna är små att vid konstaterad olämplighet

för befattningen i fråga omplacera vederbörande på annan tjänst. Så

är främst förhållandet med tjänsterna såsom souschefer i av föreliggande

förslag berörda militära förvaltningar samt tjänsten såsom generaldirektör

och chef för försvarets civilförvaltning. Jag kan därför icke dela statens

lönenämnds mening att man borde överväga att omvandla sistnämnda

tjänst, som nu är förordnandetjänst, till fullmaktstjänst. Även beträffande

vissa andra tjänster anser jag angiven förutsättning för förordnandeformens

tillämpning föreligga.

Vid lönegradsplaceringen av tjänster har utredningen, såsom framgår

av det föregående, följt de riktlinjer, som uppdragits av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

och som godkänts av 1947 års riksdag. Sedan dess

har den allmänna tjänsteförteckningsrevision mellankommit, som beslutats

av 1952 och 1953 års riksdagar. Jag har vid mina överväganden

rörande lönegradsplaceringen av olika tjänster tillämpat de principer, som

knäsatts vid sistnämnda revision.

Vid beredningen av frågan om lönesättningen för tjänsterna inom försvarsförvaltningarnas

ledning har de enligt Ivungl. Maj:ts bemyndigande

den 30 mars 1951 av chefen för civildepartementet tillkallade sakkunniga

för översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän (i det följande

kallad chefslöncutrcdningcn) deltagit och framfört sina synpunkter, för

vilka kortfattad redogörelse lämnas i det följande vid behandlingen av de

olika verkens personalbehov. Här må dock nämnas, att de sakkunniga

såsom regel ansett sig förhindrade förorda, att chefer, vilka icke lyder

direkt under vederbörande souschef utan mellan sig och souschefen har

eu avdelningschef, placeras i byråchefslönegrad. De har i dylika fall ansett,

att eu placering av chefstjänsten i 37 lönegraden eller motsvarande eller

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

högre lönegrad på löneplan 2 är ägnad att inge allvarliga betänkligheter,

särskilt med hänsyn till de vittgående konsekvenser, som härigenom kan

uppkomma i avseende å lönesättningen för närmast motsvarande tjänster

vid de affärsdrivande kommunikationsverken, beträffande vilkas löneställning

utredning pågår genom särskilda av chefen för civildepartementet tillkallade

sakkunniga. För egen del får jag i fråga om lönesättningen för

chefstjänstemännen anföra följande.

Souscheferna i de olika centrala förvaltningarna bör enligt min mening

samtliga placeras i 19 lönegraden på löneplan 2 och, såsom förut nämnts,

erhålla förordnandetjänster. För arméintendenturförvaltningens del kan

visserligen ifrågasättas om icke en lägre lönegradsplacering är motiverad,

men jag har ansett övervägande skäl tala för att samtliga souschefer erhåller

samma placering.

Vad angår de souscheferna direkt underställda cheferna för olika organisationsenheter

får jag erinra, att lönegraden Ca 37 resp. 13 lönegraden

på löneplan 2 är normallönegraden för sådan chef. Vid de affärsdrivande

verken och vissa andra verk har vissa byråchefer erhållit en högre lönegradsplacering.

Vidare förekommer det, att chefer för små organisationsenheter

med arbetsuppgifter av mera begränsad omfattning placeras i lägre

lönegrad än normallönegraden för byråchefer. I enlighet med dessa normer

bör i de centrala försvarsförvaltningarna de souscheferna direkt underställda

cheferna för olika organisationsenheter normalt placeras i Ca eller

Ma 37 eller Cp 13. Av min redogörelse i det föregående framgår emellertid,

att vissa av dessa organisationsenheter svarar för mycket betydelsefulla och

omfattande delar av verkets verksamhetsområde samt att det för handhavande

av förekommande arbetsuppgifter krävs stora personalstyrkor.

För cheferna för dessa avdelningar syns en högre placering än i normalgrad

för byråchefer motiverad. Dessa tjänster bör enligt min mening i allmänhet

placeras i 15 lönegraden å löneplan 2. Lägre placering än i normallönegraden

för byråchefer har i huvudsak föreslagits endast för cheferna

för vissa s. k. stabsorgan.

Med hänsyn till pågående översyn av löneställningen för vissa chefstjänstemän

vid de affärsdrivande kommunikationsverken har under de chefer,

vilka är direkt underställda vederbörande souschef, i allmänhet inte inrättats

chefstjänster i högre lönegrad än 33 på löneplan 1 och 10 på löneplan 2.

Undantagsvis har dock arbetsuppgifternas art och det därmed förenade

ansvaret samt organisationsenhetens storlek befunnits motivera, att sådan

chefstjänst placeras i den normala byråchefsgraden (37) eller dess motsvarighet

på löneplan 2 (lönegrad 13). Sedan nämnda undersökning vid

kommunikationsverken slutförts, torde i anslutning därtill en ytterligare

översyn böra verkställas av ifrågavarande chefstjänster vid försvaret. I avbidan

på resultatet av denna översyn har ett antal tjänster upptagits såsom

extra ordinarie i lönegrad Cs 10.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I detta sammanhang vill jag erinra att Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

bemyndigande (skr. 1951:219) meddelat vikariatslöneförordnanden

å vissa byråchefstjänster i de centrala försvarsförvaltningarna. I den

mån innehavare av sådant vikariatslöneförordnande ifrågakommer såsom

chef för enhet, för vilken avsetts extra ordinarie tjänst i Cs 10, torde han

böra övergångsvis få bibehålla dylikt förordnande i avbidan på resultatet

av nyssnämnda översyn. Det torde få ankomma på Kungl. Maj .t att meddela

beslut härom.

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj :t att i samband med utfärdande

av instruktioner för de centrala försvarsförvaltningarna eller

genom senare instruktionsändringar vidtaga de jämkningar med avseende å

benämningarna å de olika . organisationsenheterna, som kan befinnas påkallade

med hänsyn till det slutliga ställningstagandet till chefstjänsternas

löneställning.

Vissa byråchefstjänster föreslås av mig skola placeras i Ma 37 eller alternativt

Ma 37/Ca 37. Enligt 21 § statens allmänna avlöningsreglemente skall

den, som tillträder tjänst i Ca 37, regelmässigt placeras i lönegradens lägsta

löneklass (37) och därefter för varje tidsperiod av tre år uppflyttas en

löneklass till dess lönegradens högsta löneklass (40) uppnåtts medan den,

som tillträder beställning i lönegrad Ma 37, omedelbart skall placeras i högsta

löneklassen (40). Då det beträffande byråchefstjänster icke kan anses förenat

med rättvisa och billighet att en militär innehavare skall erhalla förmånligare

lönetur än en civil eller civilmilitär, är det min uppfattning att

berörda bestämmelser i avlöningsreglementet bör ändras så att för här

avsedda tjänster de löneklassplaceringsregler blir tillämpliga, som nu gäller

för Ca 37. Chefen för civildepartementet torde i annat sammanhang komma

att avge förslag till erforderliga författningsändringar.

Jag har icke kunnat biträda utredningens förslag att för bl. a. befrämjande

av kontinuiteten vederbörande myndighet skulle äga befogenhet

att på vissa villkor å viss befattning placera tjänsteman i en lägre

eller en högre lönegrad inom vederbörlig lönegradsserie än den för befattningen

normala. En sådan anordning skulle, sasom också fiamhallits a\

ett flertal remissmyndigheter, innebära ett avsteg från gällande principer

för det nuvarande lönegradssystemets uppbyggnad.

Jag kan slutligen helt ansluta mig till utredningens uttalande, att en

förutsättning för en god förvaltning är tillgången på duglig personal och att

rekryterings- och utbildningsfrågorna därför bör ägnas stor uppmärksamhet.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. ilajits proposition nr 109.

KAP. III. FÖRVALTNINGSMYNDIGHETERNAS M. M.

ORGANISATION.

A. Inledning.

År 19ol ansågs icke förutsättningar föreligga för en mera genomgripande

förvaltningsreform. Endast vissa jämkningar inom den bestående organisationens

ram vidtogs genom Kungl. Maj :ts brev den 28 september 1951 med

vissa bestämmelser angående försvarets centrala förvaltning. Redogörelse

för dessa bestämmelser lämnas i andra sammanhang liksom även för de

den 24 april 1953 utfärdade bestämmelserna om huvudförvaltninssmvndighet.

Då nu frågan om den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens

organisation tas upp från grunden, sker detta så lång tid efter

det att 1946 års militära förvaltningsutredning avgav sitt betänkande, att

däri framlagda detaljförslag beträffande den inre organisationen ävensom

personalberäkningarna är delvis inaktuella. Motsvarande gäller vad som

anförts om detaljorganisatoriska frågor och personalbehov i remissyttrandena

samt i de under kap. I omnämnda förslag, som infordrades från förvaltningarna

till den 15 december 1951. Dessa senare förslag byggde för

övrigt på den förutsättningen, att krigsmaterielverket skulle bibehållas i

organisationen.

På grund av anförda omständigheter har — såsom ock berörts under

kap. I — det visat sig erforderligt att införskaffa nya detaljförslag i fråga

om organisation och personal från berörda förvaltningar. Så har skett

genom min i flera andra sammanhang berörda skrivelse till överbefälhavaren

m. fl. den 30 oktober 1953 angående organisationen av den centrala

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret. Till

denna skrivelse var fogade, dels en kortfattad promemoria med allmänna

riktlinjer för en förvaltningsreform, dels organisationstablåer, som utvisade

de berörda förvaltningarnas tillämnade inre organisation t. o. m. byrå

(motsvarande) och sektion (motsvarande) som ej var avsedd att ingå i

byrå.

Förvaltningarna erhöll i nämnda skrivelse förhållandevis utförliga direktiv

angående förutsättningarna för och utformningen av vederbörliga detalj

förslag.

Den redogörelse jag i det följande kommer att lämna för förvaltningarnas

inre organisation kommer att behandla varje förvaltning för sig under

fem avsnitt, nämligen allmänna uppgifter, vederbörande ämbetsverks ledning,

huvuddragen av organisationen, detaljorganisation samt personalbehov.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Till grund för de avsnitt, som behandlar huvuddragen av förvaltningarnas

organisation, ligger förvaltningsutredningens förslag, remissyttrandena

över detta samt i viss utsträckning de av förvaltningarna i december 1951

ingivna förslagen ävensom vissa därefter avlämnade förslag och promemorior.

Förslag från myndigheterna efter den 30 oktober 1953 har i vissa fall

föranlett jämkningar i den organisation, vilken var angiven i de tablåer,

som var fogade till min skrivelse sagda dag. De avsnitt som behandlar

detalj organisation och personalbehov, bygger i huvudsak på förvaltningsutredningens

betänkande och de förslag, som infordrades med skrivelse

den 30 oktober 1953, samt vad beträffar försvarets civilförvaltning,

även dess anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.

De genom min skrivelse den 30 oktober 1953 infordrade organisationsförslagen

har ingetts genom överbefälhavaren, vilken vidarebefordrat dem

till mig med skrivelse den 7 januari 1954.

I denna skrivelse framhåller överbefälhavaren, att han i samband med

överläggningar inom militärledningen understrukit behovet av ökad effekt

genom rationalisering av förvaltningarna men samtidigt förordat största

återhållsamhet vid förslagens uppgörande i syfte att inskränka kostnaderna

för den centrala försvarsförvaltningen. Vid dessa överläggningar

har försvarsgrenscheferna meddelat, att ursprungligen uppgjorda organisationsförslag

starkt beskurits.

Vissa av överbefälhavarens synpunkter och ställningstaganden beträffande

förslagen har sammanförts i en skrivelsen bifogad promemoria.

I denna promemoria framhålls bl. a., att den tekniska utvecklingen fortskridit

i snabb takt, sedan förvaltningsutredningens betänkande avlämnades.

Detta har medfört vidgade uppgifter för förvaltningarna i jämförelse

med vad förvaltningsutredningen räknade med. I detta hänseende

erinras framförallt om frågor, som berör robot- och raketvapen samt teleteknisk

materiel. I promemorian erinras vidare, att förvaltningarna i sina

yttranden sommaren 1951 över förvaltningsutredningens betänkande hävdat

den ståndpunkten, att utredningen beräknat personalbehovet allt för

knappt med hänsyn till då radande förhallanden. Det ändrade läge, som

inträffat sedan förvaltningsutredningen avslutade sitt arbete, anser överbefälhavaren

förtjäna att beaktas, då förvaltningsmyndigheternas förslag

skall bedömas.

Beträffande frågan om rationalisering av den centrala förvaltningsorganisationen

anförs i promemorian bl. a. följande.

Möjligheterna att — med beaktande av den tekniska utvecklingens

krav _ effektivisera och rationalisera här berörda centrala förvaltningar

har i avvaktan på beslut rörande förvaltningsutredningens förslag varit

begränsade. Det är betydelsefullt, att en förbättring härvidlag kan komma

till stånd från och med nästkommande budgetår. Med hänsyn till vad som

tidigare anförts syns det inom viktiga arbetsområden vid förvaltningarna

nödvändigt med vissa utökningar, utöver vad som betingas av att arbetsuppgifter

övertas från krigsmaterielverket.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Innan erfarenheter vunnits av den föreslagna organisationens verkningssätt,

torde dock utökningarna böra ske med viss försiktighet.

Det ytterligare behov av rationalisering och effektivisering av verksamheten

som otvivelaktigt framdeles kommer att göra sig gällande, bör i första

hand prövas av de olika myndigheterna själva med hjälp av de härför avsedda

organ, som numera finns eller är under inrättande hos myndigheterna

ifråga.

Vidare erinras i promemorian, att förvaltningsmyndigheterna i regel särskilt

framhållit, att personalbehovet beräknats under förutsättning att konstruktionsuppgifter

läggs ut på industrin och att utom förvaltningarna stående

expertis anlitas i all den utsträckning, som är möjlig. I anslutning

härtill framhålls att användning i ökad omfattning av civil expertis och

privat industri kan komma att ta tid att genomföra, bl. a. med hänsyn till

konkurrensförhållandena och det relativa fåtal industrier, som för närvai

ande sysslar med krigsmaterieltillverkning. På längre sikt anses emellertid

att åtminstone inom vissa områden möjligheter till ytterligare besparingar

bör kunna skapas genom antydda åtgärder.

Det må i detta sammanhang framhållas, att det material, som ligger till

grund för organisationsförslagen, är så omfattande, att en fullständig redovisning

icke är möjlig inom propositionens ram. I detta hänseende må bl. a.

eiinras, att förvaltningsutredningen i en omfattande bildbilaga redovisade

sina förslag beträffande organisation och personal. Då denna bilaga såväl

i vad gäller detaljorganisationsfrågor som personalförslag numera får anses

i stor utsträckning inaktuell, har någon hänvisning till densamma icke

gjorts. Icke heller de av myndigheterna ingivna organisations- och personalförslagen

kan av utrymmesskäl i detalj återges. De till grund för

propositionens förslag liggande handlingarna kommer att i vanlig ordning

tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

I anslutning till föreliggande organisationsförslag har vissa bilagor uppgjorts.

Sålunda redovisas å bilagor i tablåform förvaltningarnas nuvarande

organisation samt huvuddragen av den föreslagna organisationen. Vidare

redovisas å särskilda bilagor förslagen till personaluppsättning på ämbetsverkens

olika underavdelningar.

Departementschefen.

I det föregående har jag under kap. I anfört vissa allmänna synpunkter

på det organisationsförslag som nu framläggs. Det ligger i sakens natur,

att jag vid förslagens utformning har måst beakta den utveckling på olika

områden, som ägt rum sedan förvaltningsutredningen avslutade sitt arbete.

I jämförelse med förvaltningsutredningen innebär därför mina förslag vissa

jämkningar saväl i fråga om huvuddragen av de berörda myndigheternas

organisation som beträffande detaljorganisationen. Detta förhållande sammanhänger

framför allt med den snabba tekniska utveckling och den därav

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Mcij:ts proposition nr 109.

betingade förskjutning av arbetsuppgifterna för förvaltningarnas del, som

ägt rum under de senaste åren. Såsom överbefälhavaren framhåller, tilldrar

sig i detta sammanhang det teletekniska området i första hand uppmärksamhet.

Även den ökade krigsmaterielanskaffningen måste uppenbarligen

få konsekvenser för förvaltningarnas organisation och personalbehov.

Mina förslag sträcker sig i organisatoriskt hänseende ned till och med

enheter, som utgörs av sektioner (motsvarande) eller av detaljer (motsvarande)

vilka är fristående inom byrå eller annan högre organisationsenhet.

Indelningen av sektionerna i detaljer anser jag som regel böra överlåtas åt

vederbörande förvaltning. Endast i den mån jag funnit särskilda skäl fölanleda

därtill har jag till behandling upptagit frågor om detaljer, som ingår

i sektioner (motsvarande). Härvidlag har jag fäst särskilt avseende

vid de funktionella organens och stabsorganens detaljindelning. Vad beträffar

sakorganen är dessas indelning i detaljer som regel en ren lämplighetsfråga.

De sakliga arbetsuppgifternas växlande föremål och omfattning

medför, att organisationen härutinnan måste ges en mera smidig och anpassbar

karaktär än vad fallet är beträffande de funktionella organen och

stabsorganen.

Oaktat den hänsyn jag sålunda tagit till antydda omständigheter vid

utformningen av mina förslag, innebär dessa en kraftig reduktion av föivaltningarnas

personalförslag. Min strävan hav varit att sa langt möjligt

begränsa antalet befattningshavare i förvaltningarna utan att effektiviteten

i organisationen rubbas. De förslag jag i det följande framlägger innebär,

att totalantalet tjänstemän i de av förvaltningsreformen berörda ämbetsverken

kommer att minska i förhållande till nuläget med cirka 300. Vid

mina personalberäkningar har jag utgått från att den nya förvaltningsorganisationen

bör, i avvaktan på närmare erfarenheter, ges en personaluppsättning,

som på en del punkter snarast är för snäv, såvitt nu kan bedömas.

Mina personalförslag upptar ett relativt sett större antal högre tjänster

än som finns i den nuvarande organisationen. Den hittillsvarande proportionen

mellan högre och lägre personal inom försvarsförvaltningarna torde

knappast ha varit den ur effektivitetssynpunkt lämpligaste. Jag erinrar

om att förvaltningsutredningen även räknade med vissa utbyten av tjänster

i kvalitetsförstärkande syfte.

Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för prövningen av

lönefrågorna, och med beaktande jämväl av den osäkeihct, som maste \idlåda

lönevärderingen av vissa tjänster för nytillkomna arbetsuppgifter,

anser jag det nödvändigt, alt lönesättningen underkastas omprövning, sedan

den nya organisationen varit i kraft en tid. Eu konsekvens av det

sagda är, att jag endast med försiktighet tillstyrker, att ordinarie civila

tjänster nyinrättas eller alt redan befintliga icke-ordinarie tjänster ombildas

till ordinarie.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 109.

Ett genomförande av organisationsförslaget kommer självfallet att återverka

på de militära och civilmilitära kårernas (den ordinarie personalens

vid flygvapnet) sammansättning. Det har emellertid icke varit möjligt att

i detta sammanhang utreda dessa frågor i detalj. Kungl. Maj :t torde därför

lämpligen böra bemyndigas att under budgetåret 1954/55 vidta de provisoriska

åtgärder (exempelvis meddelande av vikariatslöneförordnanden,

vakanssättningar m. m.) i avseende å staterna i fråga, vilka betingas av

omorganisationen. I samband med anmälan denna dag av proposition angående

vissa avlönings- in. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel

för budgetåret 1954/55 framlägger jag förslag om utverkande av bemyndigande

härutinnan.

Den förvaltningsorganisation, som jag här föreslår, kan naturligen icke

betraktas på det sättet att därigenom skulle för avsevärd tid framåt fastlåsas

såväl förvaltningarnas interna organisation som deras personalbehov.

Den snabba utvecklingen gör det nödvändigt att förvaltningsorganisationen

inom försvaret smidigt anpassas till skiftande förhållanden. Ett

kontinuerligt rationaliseringsarbete och hänsynstagande till den militärtekniska

utvecklingen måste prägla utformningen av den militära förvaltningsorganisationen.

Det fortsatta rationaliseringsarbete, som jag bedömer erforderligt, hänför

sig icke enbart till förvaltningarnas egen verksamhet i detta hänseende.

Frånsett att omständigheterna kan föranleda Kungl. Maj:t att framdeles

föranstalta om översyn, total eller partiell, av organisation och personalbehov,

bör de samordningsåtgärder, som ingår som ett led i förvaltningsreformen,

verka rationaliserande på förvaltningsapparaten. Inrättandet av

försvarets förvaltningsdirektion tillmäter jag i detta hänseende särskild

vikt. Jag hyser dessutom den uppfattningen, att den föreslagna organisationen,

under förutsättning att den bringas att fungera enligt de principer,

som varit vägledande vid dess utformning, bör på längre sikt kunna medföra

ytterligare rationaliserings- och besparingsmöjligheter utöver dem som

nu kunnat tillvaratas.

I likhet med överbefälhavaren anser jag mig böra räkna med att, åtminstone

på längre sikt, industrin skall kunna utnyttjas för konstruktionsm.

fl. uppgifter i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet.

Med en sådan utveckling bör följa vissa personalbesparingar, över huvud

taget anser jag det betydelsefullt, att utom förvaltningarna stående expertis

utnyttjas i all den utsträckning så kan visa sig ändamålsenligt ur ekonomiska

och andra synpunkter.

En vidgad användning av mera avancerade kontorstekniska hjälpmedel,

måhända främst hålkortsmaskiner, bör kunna resultera i besparingar av

för redovisnings- och rutinarbete avsedd personal. Den inom försvarsdepartementet

pågående utredningen angående utnyttjandet av hålkortsan
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

läggningar inom försvaret syftar härtill. Redan pågående eller planlagd

övergång till hålkortsredovisning kan beräknas inom de närmaste åren icke

oväsentligt nedbringa behovet av biträdespersonal vid bl. a. vissa av de i

förvaltningarna ingående organen för central förrådsredovisning.

Till de kontorstekniska hjälpmedel, som förtjänar att särskilt uppmärksammas,

hör enligt min mening moderna dikteringsapparater. Användningen

av dessa verkar tidsbesparande och nedbringar behovet av personal

för stenografering.

Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på att vissa organisationsenheter

inom försvarsförvaltningarna, exempelvis flygförvaltningens robotoch

luftbevakningsbyråer, är sysselsatta med omfattande uppgifter av försöks-

och engångskaraktär. Icke oväsentliga personalreduktioner bör därför

framdeles kunna påräknas på dylika punkter.

B. Armétygförvaltningen (Arméförvaltningen).

1. Armétygförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande arméförvaltningen utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt

och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över tyg- och

intendenturförvaltningen vid armén.

1946 års militära förvaUiiingsutredning.

Såsom i det föregående berörts, föreslår förvaltningsutredningen, att intendentur

förvaltningstjänsten skall omhänderhas av ett för hela försvaret

gemensamt ämbetsverk medan tygförvaltningstjänsten alltjämt skall orga-''

niseras försvarsgrensvis. Arméförvaltningen skulle till följd härav fortsättningsvis

vara högsta förvaltningsmyndighet för tygförvaltningstjänsten

vid armén. Med tillämpning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen avses

arméförvaltningen vidare skola handha vissa anskaffningsuppgifter beträffande

för marinen och flygvapnet avsedd tygmateriel. Enligt samma princip

skall återigen marin- och flygförvaltningarna enligt utredningens förslag i

viss utsträckning utöva huvudförvaltningen beträffande armétygmateriel,

varjämte arméförvaltningens ämbetsbefattning liksom för närvarande begränsas

av de befogenheter, som tillagts de för försvaret gemensamma centrala

förvaltningsmyndigheterna.

Förvaltningsutredningen lämnar en utförlig redovisning av den föreslagna

arméförvaltningens olika arbetsuppgifter. Det torde icke vara ertorderligt

att här i varje detalj återge vad utredningen anfört i detta hänseende.

Eu kortfattad redogörelse lämnas i det följande.

Utredningen indelar arméförvaltningens arbetsuppgifter i följande huvudfunktioner:

militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbcte, ekonomisk

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

planering, inköps- och försälj ningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning

och förrådshållning samt tekniskt underhåll. Härtill kommer vissa uppgifter

av servicekaraktär.

Med militärteknisk anpassning förstår utredningen den tekniska verksamhet,

som med utgångspunkt från tillgängliga forskningsresultat, tjänsteerfarenheter

m. m. erfordras, innan materiel av olika slag kan börja tillverkas.

Utredningen framhåller att de stridsmedel, som efter hand framkommer,

ytterst är resultat av fri forskning jämte målbunden forskning

för militärtekniska ändamål. Utredningen anser att några egentliga forskningsuppgifter

icke bör ankomma på försvarets centrala förvaltningsmyndigheter

men väl ett utvecklande och en anpassning för praktiskt bruk inom

krigsmakten av olika konkreta projekt, grundade på av försvarets forskningsanstalt

eller andra institutioner klarlagda tekniskt-fysikaliska

underlag.

Verksamheten för militärteknisk anpassning indelas i studier, projektarbete,

konstruktions- och försöksverksamhet samt utarbetande av tekniskt

underlag för anskaffning.

Projektarbetet, vilket utredningen anser vara en av arméförvaltningens

viktigaste arbetsuppgifter, definieras som ett tekniskt planläggningsarbete,

som kan innebära antingen utformande av direktiv eller program för visst

konstruktionsarbete eller också sammanjämkning och inplacering av olika

konstruktioner i en större enhet.

Utredningen betonar, att konstruktionsverksamheten måste utövas i nära

kontakt med tillverkningen av materielen och därför bland annat bör i möjligaste

mån förläggas till den privata eller statliga industrin. Konstruktionsarbetet

inom förvaltningen anser utredningen i allmänhet böra inskränka

sig till att gälla sådan materiel, vars konstruktion bör hemlighållas eller för

vars framställning man inte lyckats intressera någon industri. Det framhålls,

att standardiseringsmöjligheterna bör tillvaratas i samband med all

konstruktionsverksamhet.

Försöksverksamheten indelas i tekniska försök och tjänsteförsök. De

förra slagen av försök är vanligen intimt förknippade med konstruktionsarbetet

och utförs parallellt med eller i anslutning till detta. Tjänsteförsöken

har till syfte att utröna materielens fältmässiga användbarhet.

Utarbetande av tekniskt underlag för anskaffning förutsätter att konstruktions-

och försöksverksamheten avslutas i fråga om den materiel, som

skall anskaffas. Till detta underlag räknar utredningen ritningar med tillhörande

specifikationer, tekniska anvisningar, tillverkningsbestämmelser,

leverans- och kontrollbestämmelser samt i förekommande fall uppgift om

tillverkningsverktyg, som kan tillhandahållas genom förvaltningen.

I krigsförberedelsearbetet innefattar utredningen i huvudsak arbetet med

att utarbeta krigsförvaltningsplaner, krigsorganisationsplaner och krigskostnadsplaner.

Utredningen utgår härvid från att krigsindustriplanerna med

visst undantag skulle utarbetas av försvarets industriplanering.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

191

Utredningen avser med ekonomisk planering, dels utarbetande av underlag

för samt sammanställande av förslag till medelsäskanden, dels förvaltning

av tilldelade anslagsmedel. Utredningen understryker vikten av att beräkningsgrunderna

för olika utgiftsändamål noggrant anges vid sammanställande

av förslag till medelsäskanden.

I samband med att utredningen utvecklar sina synpunkter på den ekonomiska

planeringen tar utredningen upp försvarets titelredovisningssystem

till behandling. Utredningen erinrar till en början att riksdagens år 1948

församlade revisorer framställt vissa erinringar mot detta system och att

statsutskottet i utlåtande 1949: 143 (punkt 3) uttalat, att anledning förelåg

att ägna frågan om berörda system speciell uppmärksamhet i syfte atl

undersöka möjligheterna till förenklingar och kostnadsbesparingar. Innan

nuvarande bokföringssystem inom försvaret ytterligare utbyggs, borde enligt

utskottet nu tillämpade former för arbetet vid den så kallade hålkortsdetaljen

inom försvarets civilförvaltnings bokföringskontor undersökas. Med

anledning härav hade Kungl. Maj :t genom beslut den 25 november 1949

uppdragit åt förvaltningsutredningen att vid fullgörandet av sitt uppdrag

överväga berörda spörsmål.

Utredningen anför därefter följande.

De för utredningens räkning företagna organisationsundersökningarna

har bl. a. också berört formerna för försvarets medelsbokföring. Vid undersökningstillfället

var bokföringen så ordnad, att försvarets civilförvaltning

med utnyttjande av sin hålkortsanläggning utförde bokföring för försvaret

inom ramen för ett av ämbetsverket i samråd med övriga centrala förvaltningsmyndigheter

utarbetat titelsystem. Detta system tillgodoser helt de

statsfinansiella bokföringskraven men blott delvis de olika centralförvaltningarnas

behov av ytterligare spjälkning av anslagsmedlen på olika konton.

Vid sidan av nämnda bokföring sker därför en särskild kontobokföring inom

centralförvaltningarna. Utredningen anser det självfallet att dessa båda bokföringsformer

bör koordineras och bokföringen i sin helhet ske genom civilförvaltningens

hålkortsanläggning. Härigenom skulle bl. a. det dubbelarbete,

som vid undersökningstillfället förekom, elimineras. För att möjliggöra

detta bör en detaljerad genomarbetning av titelsystemet komma till stånd i

syfte att inom detsamma inrymma såväl den »statsfinansiella» som den för

varje förvaltnings interna behov erforderliga »affärsmässiga» bokföringen.

Vid undersökningstillfället innehöll det av försvarets civilförvaltning

utarbetade titelsystemet en sifferlcombination om 8 positioner (gruppnummer

2 siffror, titel 5 siffror samt 1 statistiksiffra). För de centrala förvaltningsmyndigheternas

interna bokföring används vanligen ytterligare 3

till 4 positioner. Fn utbyggnad av titelsystemet att omfatta även förvaltningarnas

kontobokföring kommer otvivelaktigt att medföra en utökning av

antalet synliga titlar. Den föreslagna bearbetningen av titelsystemet bör

emellertid ta sikte på — förutom en samordning — att utan eftersättande

av de krav, som skäligen kan uppställas ur kontroll- och statistiksynpunkter,

minska det sammanlagda antalet positioner och därigenom göra litclsystemet

mera lätthanterligt. En dylik revidering av försvarets titelsystem är

doek så omfattande och tidsödande att det icke varit möjligt alt inrymma

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en sådan i utredningens arbetsprogram. Utredningen föreslår därför, att

spörsmålet i fråga görs till föremål för en särskild utredning, åt vilken även

bör uppdras att från grunden undersöka den hålkortsmässiga bearbetningen

inom civilförvaltningen. Därvid bör bl. a. uppmärksammas, att civilförvaltningens

bokföring blir så ordnad, att resultaten snabbt blir tillgängliga för

övriga förvaltningar.

Utredningen ägnar förhållandevis stort utrymme åt inköps- och försäljningsverksamheten

och uppmärksammar bl. a. frågan om central upphandling.

Härom anför utredningen.

Det förhållandet att en förvaltning skall ombesörja inköpsverksamheten

i fråga om ett visst materielslag innebär icke med nödvändighet, att varje

inköp av sådan materiel skall göras av förvaltningen själv. Tvärtom är det

i många fall lämpligt att förvaltningen delegerar inköpsrätten till underlydande

lokalförvaltningar. Visserligen har centralupphandling i den omfattning

den hittills kommit till användning i de flesta fall visat sig vara

ekonomiskt fördelaktig. En utpräglad tendens har emellertid kunnat förmärkas,

att vid bedömningen av centralupphandlingens fördelar ensidigt

beakta storleken av erhållna rabattsatser och att mer eller mindre bortse

från de betydande omkostnader (i huvudsak administrations- och fraktkostnader),

som är förenade med ett sådant upphandlingssätt. En central inköpsorganisation

måste framför allt vara så uppbyggd, att den kan fullgöra komplicerade

och ekonomiskt betydelsefulla inköpsuppdrag. Höga fordringar på

merkantilt kunnande måste därför ställas på dess personal, och dess inköpsrutiner

måste med hänsyn till kravet på noggrann kontroll bli jämförelsevis

omfattande. Därav följer att administrationskostnaderna per inköpsuppdrag

blir väsentligt större vid centralupphandling än vid upphandling genom

lokalförvaltningarna. Centralupphandling bör därför ske blott vid inköpsuppdrag

av stor ekonomisk betydelse eller i de fall då det med beaktande av

alla distributions- och administrationskostnader befinns fördelaktigast med

samköp för hela försvaret eller för en hel försvarsgren. Det är av vikt att

förvaltningarna utfärdar klara direktiv rörande vilken materiel, som skall

inköpas centralt och vilken som får upphandlas direkt genom lokalförvaltningarna.

I fråga om viss materiel (särskilt verktyg samt för reparationer

erforderliga reservdelar och materialier), beträffande vilken centralupphandling

bör föreskrivas såsom allmän regel, bör dock för att icke stagnation

skall uppstå i den lokala verksamheten undantag göras för inköp i begränsad

omfattning för tillgodoseende av hastigt påkommande behov.

Utredningen dryftar därefter fördelarna i vissa fall med beställning på

bok och räkning samt med s. k. rabattavtal och ramavtal. Rabattavtalen förordas

ifråga om standard- och katalogvaror. Det framhålls, att lokalförvaltningarna

som regel bör äga rätt att göra direkta beställningar under åberopande

av utav centralförvaltningen ingånget rabattavtal. Centralupphandling

i den formen, att rabattavtal ingås, bör enligt utredningen även ske i

sådana fall, då det ställer sig ekonomiskt mest fördelaktigt att uttnyttja

lokala återförsäljares distributionsapparat. Vid s. k. ramavtal ställer tillverkaren

viss kapacitet till förfogande, vilken beställaren förbinder sig att helt

eller i viss omfattning utnyttja.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Viss förenkling föreslås beträffande den förgranskning, som från leverantörer

inkomna räkningar underkastas och som innebär bl. a. en jämförelse

mellan räkning och kopia av beställningsskrivelse eller kontrakt

rörande priser, varuslag, betalningsvillkor, frakt- och emballagekostnader

in. in. Slutligen dryftas under detta avsnitt vissa redovisningsfrågor,

som aktualiseras i de fall då en förvaltning inköper materiel som skall bekostas

av medel, som står till annan myndighets förfogande. Utredningen

erinrar att för sådant ändamål särskilt rörelsekapital anvisats krigsmaterieiverket

i form av investeringsanslag ur fonden för förlag till statsverket. För

sin del förordar utredningen, att ifrågavarande behov av rörelsemedel i fortsättningen

tillgodoses genom beviljande av fri dragningsrätt å särskild föisträckningstitel.

Utredningen erinrar, att krigsmaterielverket bemyndigats

att på vissa villkor anlita viss del av sitt rörelsekapital för s. k. planeringsköp.

Härigenom kan verket verkställa inköp av svåråtkomlig materiel, när

tillfälle yppar sig, även om medelsbehovet för ändamålet i fråga i betalningsplanerna

beräknats uppkomma först senare. Vidare har verket bemyndigats

att använda viss del av sitt rörelsekapital för lagerköp av beredskapslager

av råmateriel, halvfabrikat och detaljer för krigstillverkning av vapen och

ammunition m. in. Utredningen föreslår att lämpligt avpassade rörelsekapital

ur förlagsfonden för motsvarande ändamål tilldelas förvaltningarna

och försvarets industriplanering.

Leveranskontroll omfattar enligt utredningen kontrollplanering, leveransövervakning,

tillverkningskontroll, mottagningskontroll, leveransrapportering

och garantiövervakning. Utredningens närmare behandling av dessa

olika moment förbigås här.

1 samband med behandlingen av tilldelning och jörrådshållning berör utredningen

den s. k. förrådskontrollen, som består dels i bokföringsmässig

övervakning av materiels tagande till uppbörd och avgång ur uppbörden,

dels i kontroll av att verklig och bokförd behållning stämmer överens. I

samband med förrådskontrollen bör enligt utredningen sakgranskning utföras.

Denna bör innebära kontroll av att föreskrivna eller eljest lämpliga

kvantiteter av olika inaterielslag hålls i förråd, att inköp och försäljningar

sker i behörig ordning samt att priserna på inköpt och försåld materiel och

kostnaderna för utförda arbeten är skäliga.

Som ett led i det tekniska underhållet har förvaltningen alt utarbeta beskrivningar,

instruktioner, föreskrifter och kataloger av skilda slag. De

grundläggande bestämmelserna meddelas i tygmaterielinstruktionen. Vid

sidan av denna utfärdas allmänna instruktioner och föreskrifter för olika

tjänstegrenar, t. ex. materielvårdsinstruktioner, föreskrifter för verkstadstjänsten

och förrådstjänsten. Utredningen betonar vikten av alt de grundläggande

förvaltningsföreskrifterna rörande uppbörd och redovisning är

i möjligaste mån likartade för all materiel, som används inom armén.

Genom samråd de olika centrala förvaltningarna emellan bör sörjas

13—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för att materielreglementen med tillhörande instruktioner samordnas i ovan

berörda hänseende.

I detta sammanhang berör utredningen behovet av ett gemensamt materielklassifikationssystem

för försvaret.

Beträffande övervakningen av tygmaterielens tillstånd och vård föreslår

utredningen, att partiindelningen för bl. a. underlättande av årsprov i fråga

om ammunition utreds i syfte att åstadkomma en ökning av partistorlekarna.

En sådan ökning bedöms vara ägnad att medföra avsevärda lättnader

ifråga om redovisning och övervakning av ammunitionen.

Till uppgifter av servicekaraktär räknar förvaltningsutredningen tryckeriverksamheten.

Utredningen redogör i stora drag för gällande bestämmelser

angående denna verksamhet inom försvaret. Dessa bestämmelser innebär

ifråga om tryckning av publikationer, att tryckningen skall prövas avchefen

för försvarets kommandoexpedition och i vissa fall av Kungl. Maj :t.

Utredningen gör gällande, att någon verklig granskning av försvarets materielförvaltande

centrala myndigheters behov av publikationer svårligen kan

äga rum inom kommandoexpeditionen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen,

att de materielförvaltande ämbetsverken medges att inom ramen för

anvisade medel själva bestämma om utgivning och tryckning av för

materielförvaltningen erforderliga publikationer, i vissa fall efter samråd

med vederbörande stabsorgan.

Vidare föreslår utredningen att en för samtliga myndigheter i ämbetshuset

å Ladugårdsgärde gemensam ljuskopieringsanläggning inrättas vid

arméförvaltningen. På så sätt anses en helautomatisk dylik maskin kunna

utnyttjas ekonomiskt.

Utredningen reser invändningar mot tanken på ett fullföljande av 1946

års riksdagsbeslut om centralisering av de centrala försvarsförvaltningarnas

hjälptryckerier till ett försvarets tryckeri. Detta beslut har ännu icke kunnat

verkställas, enär byggnadstillstånd för erforderliga lokaler inte kunnat beviljas.

Då tillgång till egna hjälptryckerier måste anses vara av stort värde

för förvaltningarna, föreslår utredningen, att deras hjälptryckerier bibehålls.

I samband därmed förordar utredningen, att vissa lättnader bereds

förvaltningarna ifråga om tryckning vid deras egna hjälptryckerier. Statskontorets

råd och anvisningar anses sålunda icke böra behöva inhämtas för

varje särskilt fall. Det bör enligt utredningen vara tillräckligt, att statskontorets

tryckeriintendent stickprovsvis granskar tryckningsärendenas handläggning.

Slutligen behandlar utredningen i detta sammanhang förvaltningarnas

biblioteks- och referattjänst. Utredningen förordar, att de berörda myndigheterna

bildar ett samarbetsorgan för att lösa gemensamma frågor i detta

hänseende.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

195

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning tar upp frågan om titelredovisningssystemet

till närmare behandling och anför härom bl. a. följande.

Redovisningstitlarna erfordras dels för specifikation av utgifterna i enlighet

med gällande stater och andra av statsmakterna meddelade dispositionsbestämmelser,

dels för tillgodoseende av förvaltningsmyndigheternas

krav på erforderlig specificering av utgifterna, dels ock i statistiskt syfte.

Enbart för förstnämnda ändamål erfordrades under budgetåret 1948/49 i

runt tal 2 050 titlar.

Redan i god tid före införandet vid årsskiftet 1944/45 av systemet med

redovisning över hålkort upptog civilförvaltningen till ingående överväganden

frågan om titelsystemets utformning. Härvid eftersträvades framför

allt att göra systemet så lätthanterligt och överskådligt som möjligt för de

lokala myndigheter, som har att tillämpa detsamma. Ämbetsverket har

också tagit vederbörlig hänsyn till kravet på att titelsystemet skall medge

en enkel övergång till krigsredovisning. Vunna erfarenheter har gett civilförvaltningen

anledning räkna med att de krav på fullständig redovisning,

statistiska uppgifter, lämplighet för hålkortsbokföring, överskådlighet m. m.,

som det nuvarande systemet fyller, icke kan tillgodoses med färre antal

siffror i titlarna än fem (jämte två gruppsiffror). Därtill kommer, i den

mån särskild statistik erfordras, exempelvis för uppgifter i samband med

nationalbudgetens utformande, ytterligare en sjätte siffra.

Uppenbarligen framstår det såsom ett önskemål, att utgiftsspecifikationen

förenklas. Ett första villkor härför är emellertid, att statsmakterna

ger avkall på de krav beträffande utgiftsstatistik och medelskontroll, som

f. n. är avgörande för redovisningssystemets utformning, samt att förvaltningsmyndigheterna

visar större återhållsamhet än vad f. n. är fallet i fråga

om önskemål om specificering av skilda utgifter. Vilka förenklingar härutinnan,

som kan ernås, torde emellertid icke kunna avgöras utan ingående

undersökningar.

Beträffande den av de centrala fackmyndigheterna anbefallda statistikbokföringen

utöver civilförvaltningens titelsystem framhöll civilförvaltningen

i utlåtande den It januari 1949 med anledning av vad 1948 års statsrevisorer

anfört i frågan, att den tillkommit utan civilförvaltningens medverkan

och i vissa fall var väl ingående. Ämbetsverket framhöll även att,

i den mån statistik erfordrades, det under alla förhållanden var en fördel,

om den inlemmades i hålkortssystemet. Härigenom vinns framför allt, att

arbetet med bearbetning och sammanställande av statistikuppgifterna inbesparas.

Civilförvaltningen avsåg att undersöka denna fråga i samarbete med

förvaltningsutredningen.

Då förvaltningsutredningen icke funnit det möjligt att inrymma en utredning

angående titelsystemet i sitt arbetsprogram, bör de ovan berörda

spörsmålen i enlighet med utredningens förslag göras till föremål för särskild

utredning. Civilförvaltningen har intet att erinra mot att i samband

därmed jämväl övriga frågor rörande titelsystemet upptas till prövning. Ämbetsverket

vill emellertid förutskicka, att en sådan utredning kommer att

bli jämförelsevis tidsödande och kräva tillkallande av särskilda utredningsmän.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilförvaltningen ställer sig avvisande mot förvaltningsutredningens förslag

om att fri dragningsrätt å försträckningstitel skulle medges förvaltningarna

för bestridande av vissa utgifter, som är av natur att slutligt skola

belasta annan försvarsgrens anslag eller fördelas mellan flera anslag. Såväl

denna fråga som frågan om finansiering av planeringsköp och beredskapsköp

anser civilförvaltningen böra utredas ytterligare.

Departementschefen.

Såsom jag närmare utvecklat i annat sammanhang anser jag att för

arméns vidkommande tyg- och intendenturförvaltningsuppgifterna bör uppdelas

på två skilda ämbetsverk, benämnda armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen.

På armétygförvaltningen skall ankomma att under Kungl. Maj:t i tekniskt

och ekonomiskt avseende utöva högsta ledningen och uppsikten över

tygförvaltningstjänsten vid armén. I enlighet med huvudförvaltningsprincipen

skall armétygförvaltningen vidare, i den omfattning så bestäms,

handha förvaltningsuppgifter med avseende å viss marinens och flygvapnets

tygmateriel. Armétygförvaltningens ämbetsbefattning begränsas å

andra sidan av de uppdrag, som enligt nämnda princip kan komma att

tilldelas marin- och flygförvaltningarna, ävensom av de befogenheter, som

skall tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad förvaltningsutredningen anfört angående arméförvaltningens allmänna

arbetsuppgifter ger mig i stort sett ingen anledning till erinran.

Jag önskar emellertid kortfattat beröra vissa av de spörsmål, som utredningen

behandlat i detta sammanhang.

Jag vill till en början erinra, att vid det förhållandet att försvarets industriplanering

icke inrättas det kommer att falla på det centrala tygförvaltningsorganet

att utarbeta även krigsindustriplaner, i den mån dessa

icke hänförs under de krigsindustriplaneringsuppgifter, som läggs på ett

samordnande organ.

Med hänsyn till bland annat frågans ekonomiska betydelse vill jag starkt

understryka vad förvaltningsutredningen anfört om vikten av en rationell

fördelning av konstruktionsarbetet mellan förvaltningarna och industrin.

Såsom jag ock framhöll vid behandling av civilförvaltningstjänsten,

har försvarets civilförvaltnings övertagande av bokföringsuppgifter från

de materielförvaltande verken delvis kommit att följa andra linjer än förvaltningsutredningen

tänkt sig. Sålunda har icke den affärsmässiga kontobokföringen

utan den s. k. dispositionsbokföringen kommit att i viss utsträckning

flyttas över till civilförvaltningens hålkortsanläggning. En

fortsatt utveckling efter dessa linjer kan förväntas. Under sådana förhållanden

är de av förvaltningsutredningen framförda synpunkterna i fråga

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

om titelsystemets utformning icke helt aktuella. En viss översyn och förenkling

har kommit till stånd under de senare åren genom civilförvaltningens

och övriga centrala myndigheters försorg. Jag bedömer det vara

av stor betydelse att försvarets titelredovisningssystem är lämpligt utformat.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har jag den 8 januari

1954 tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa en allsidig och

förutsättningslös utredning av detta spörsmål.

I anslutning till vad utredningen anfört angående upphandlingsverksamheten

vill jag understryka vikten av en rationell gränsdragning mellan

central och lokal upphandling.

Med anledning av utredningens förslag, att förvaltningarna för inköp

för annan myndighets räkning bör erhålla dragningsrätt å försträckningstitel

erinrar jag — såsom jag redan i annat sammanhang framhållit - att försvarets civilförvaltning anmodats att utreda de redovisningsfrågor,

som aktualiseras av huvudförvaltningsprincipen. Jag har under

hand utvidgat detta uppdrag till att avse även utredning av formerna för

finansiering av planeringsköp och beredskapsköp. Jag förutsätter att, om

så skulle visa sig erforderligt i samband med genomförandet av förvaltningsreformen,

Kungl. Maj :t skall äga att överföra dispositionsrätten

beträffande viss del av krigsmaterielverkets nuvarande rörelsekapital till

försvarsförvaltningarna för att sedermera, då behovet av rörelsemedel

in. m. säkrare kan bedömas, underställa frågan riksdagens prövning.

Den militära leveranskontrollen har behandlats i annat sammanhang,

varvid det förutsatts att särskilda samarbetsorgan inrättas för att utarbeta

gemensamma kontroll- och leveransbestämmelser. Jag vill här endast

framhålla, att denna fråga enligt min mening bör ägnas ingående uppmärksamhet.

Jag kan icke finna det påkallat att hela frågan om tryckningsverksamheten

vid försvaret omprövas i detta sammanhang. Tills vidare bör förvaltningarna

få behålla sina nuvarande hjälptryckerier och tryckningsverksamheten

i huvudsak bedrivas i enlighet med utredningens förslag.

Till frågan om att inrätta en gemensam ljuskopieringsanläggning vid

armétygförvaltningen är jag icke beredd att nu ta ställning.

2. Armétygförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom förut nämnts anser utredningen att chefen för armén liksom för

närvarande skall vara chef för arméförvaltningen och i denna egenskap

Kungl. Maj :t i främsla rummet ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets

åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden

inom ämbetsverket i samma omfattning, som nu ankommer på honom vad

beträffar tygförvaltningen.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För den omedelbara ledningen av ämbetsverket bör enligt utredningen

undei chefen för armén finnas en souschef, som skall ha att avgöra

ärenden av beskaffenhet att på grund av sin principiella natur eller större

räckvidd eller av annan anledning böra avgöras av honom eller där han

eljest förbehållit sig avgörandet. Utredningen har funnit övervägande skäl

tala för att souschefen alltjämt skall vara militär men anser likväl möjlighet

böia lörefinnas att besätta befattningen med civilmilitär. Souschefen

bör enligt utredningens mening, såsom för närvarande är fallet med

chefen för armétörvaltningens tygavdelning, benämnas generalfälttygmästaie

och med souschefskapet förena befattningen såsom tjänstegrensinspektör

inom arméledningen för tygmaterielvårdstjänsten. Enligt nu gällande

organisation är arméöverdirektören tjänstegrensinspektör för den tekniska

fältrepaiationstjänsten i fråga om tyginateriel och för den tekniska motortjänsten.

Enligt utredningens mening bör dessa uppgifter övertas av generalfalttygmästaren,

som därigenom blir tjänstegrensinspektör beträffande

hela tygmaterieltjänsten. Vid utövande av denna inspektionsverksamhet

förutsätts han skola biträdas av ämbetsverkets materielinspektion och

veikstadsavdelning. Souschefen bör enligt utredningens mening liksom nu

förordnas för viss tid och tillhöra lönegraden Mp eller Cp 19. Befattningen

bör uppföras på arméförvaltningens stat.

I arméförvaltningen skall vidare enligt förslaget finnas en ställföreträdande

souschef med uppgift att biträda souschefen vid utövningen

av dennes ämbete. Etter uppdrag av souschefen i dennes ställe

och med den befogenhet som eljest tillkommer denne, förutsätts ställföretiädande

souschefen skola avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Ställföreträdande souschefen motsvaras i den nuvarande organisationen

närmast av fälttygmästaren, som är generalfälttygmästarens ställföreträdare.

Fälttygmästarbeställningen, som är militär, tillsätts medelst

tullmakt. Enligt utredningens mening bör några mera genomgripande förändringar

i berörda hänseende icke genomföras. Ställföreträdande souschefen

föreslås därför skola vara militär och benämnas fälttygmästare.

Vad anställningsformen beträffar anser emellertid utredningen i enlighet

med sin härutinnan i annat sammanhang uttalade principiella uppfattning,

att icke fullmakt utan förordnande för viss tid bör komma till användning.

I fråga om löneställningen föreslår utredningen i det följande, att

arméförvaltningens avdelningschefer skall hänföras till 14 lönegraden. Med

hänsyn härtill och i betraktande av den med befattningen förenade ansvarsställningen,

anser utredningen att ställföreträdande souschefen bör placeras

i lönegrad Mp 15. Befattningen bör liksom souschefsbefattningen uppföras

på arméförvaltningens stat. Därest på sätt utredningen i annat sammanhang

ifrågasatt, en tygstabskår inrättas, förutsätts fälttygmästaren skola

vara chef för denna kår.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

199

Remissyttrande.

Arméförvaltningen uttalar i sitt yttrande över förvaltningsutredmngens

betänkande den åsikten, att befattningen som generalfälttygmastare kolvara

militär. Enligt vad ämbetsverket framhåller kraver nämligen befattningen

bland annat ingående rent militära fackkunskaper och en på personliga

erfarenheter grundad förståelse för den militära verksamheten.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 19^3.

I den promemoria med allmänna riktlinjer för eu förvaltningsreform,

som var fogad till min i andra sammanhang berörda skrivelse den 30 o ober

1953 till överbefälhavaren in. fl. anförs bland annat, att för att uivalet

till souschefsbefattningarna skall bli så stort som möjligt, bor dessa

kunna besättas med alternativt militär, civilmilitär eller civil person. Sa

är redan nu fallet med souschef stjänsterna i marin- och flygforvaltnmg
arT

de organisationstablåer, som var fogade till nyssnämnda skrivelse,

upptogs icke någon befattning som ställföreträdande souschef. Till grund

härför låg närmast den tanken, att fälttygmästaren, samtidigt som han

skulle vara souschefens ställföreträdare, skulle fungera som chef for centralbyrån.

Arméförvahniogens lygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningen har tagit upp frågan om souschefens ställning till

behandling och anför därom bland annat följande.

Frågeställningen rörande icke-militär verkschef har vid diskussioner i

förvaltningsfrågan förelegat i olika sammanhang och därvid som ^gängspunkt

i regel haft en förment likhet mellan verksamhetens natur vid å ena

sidan en teknisk försvarsförvaltning å den andra ett industriföretag. Skillnaden

i såväl målsättning för verksamheten som formerna for dennas utövande

är emellertid grundväsentliga. En industri producerar varor, som

under konkurrens skall avyttras på den allmänna marknaden. En militär

förvaltning ombesörjer anskaffning av materiel som skall anvandas

av trupp i krig. Begreppet »anskaffning, innebär härvid icke enbart inköp,

som endast är en fas i anskaffningsverksamheten, vilken i sin lehet

bland annat omfattar militärtekniska studier och bedömanden, projektverksamhet,

samarbete med konstruerande inhemska och utländska

företag samt på vissa områden även konstruktionsverksamhet i egen regi,

prov och försök med materiel, träffande av slutliga avgöranden beträffande

utformningen av de objekt, som skall inköpas, samt kvalitativ och

kvantitativ kontroll av levererad materiel och ammunition. Inköpsverksamheten,

givetvis i och för sig betydelsefull, innebar icke det svåraste

eller tyngst vägande momentet i anskaffningsverksamheten. Tyngdpunkten

ligger på de militära och tekniska överväganden och beslut, som föregår

inköpen och vilka måste träffas ur synpunkter, som betingas av materielens

avsedda användning i fält.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningen har emellertid även att svara för och genom inspektionsverksamhet

m. m. hålla sig underkunnig om materielens lämplighet och

tillstånd under användningen vid trupp och vidta härav betingade åtgärder,

ävensom kontrollera materielens och ammunitionens förvaring samt

att den härunder städse hålls i krigsdugligt skick. Denna verksamhet har

icke någon motsvarighet inom civila företag, där strävan fastmer i regel

är att snarast avyttra produkterna. För verksamheten, som med hänsyn

till dess betydelse för krigsberedskapen utgör en utomordentligt viktig del

av tjänsten inom armén, biträds förvaltningen i regionala och lokala instanser

av militära chefer, som i förvaltningsfrågor lyder under ämbetsverket.

Förvaltningen skall vidare enligt den militärledningens direktiv

forbereda och säkerställa underhållstjänsten vid krig inom'' sin tjänstegren.

Den har även att i detta syfte ombesörja viss skolning och utbildning

av personal.

,.. A„v f]Ieti anf''örda torde framgå, att militära och militärtekniska faktorer

tor ämbetsverkets verksamhetsutövning spelar en så dominerande roll, att

dess högsta ledning måste åvila i dessa hänseenden skolad personal Verkschefen

-- generalfälttygmästaren — bör därför liksom hittills vara militär.

Sås°m ytterligare skal härför förutsätts i enlighet med tidigare förslag, att

generalfalttygmästaren i förhållande till cheferna för de'' till tygförvaltnmgstjansten

hörande kårerna skall intaga samma ställning som''militärbefälhavare

i forhållande till underlydande personalkårchefer.

Även frågan om behovet av ställföreträdande souschef och om fälttygmästarens

ställning ägnar arméförvaltningen förhållandevis stort utrymme.

Till en början erinrar arméförvaltningen att — förutom 1946 års

militära förvaltningsutredning — även 1930 års försvarskommission och

1941 års militära förvaltningsutredning vitsordat behovet av en från det

egentliga byråarbetet befriad ställföreträdande souschef. Till vidare utveckling

av sina synpunkter anför arméförvaltningen följande.

Med hänsyn till de erfarenheter, som hittills vunnits i fråga om betydelsen

och behovet av befattningen såsom fälttygmästare, har skälen för ett

bibehållande av den nu rådande ordningen ytterligare förstärkts. Till belysande

härav må framhållas, att den tekniska utvecklingen på krigsmatelielområdet

medfört allt flera och mera svårlösta förvaltningsproblem, vartill

kommer att materielanskaffningen erhållit en ökad omfattning, söm ej

tidigare förutsetts. Det är härvid ej enbart den kvantitativa omfattningen,

matt i anslagsbelopp, som övar inflytande, utan i lika hög grad mångfalden

av olikartade ärenden, vilken har sin grund i arméns sammansättning av

flera truppslag med starkt skiftande utrustning. Under angivna förhållanden

och då den blivande armétygförvaltningens storleksordning redan i och

foi sig torde motivera behovet av en ställföreträdande souschef, anser sm

tygavdelningen böra bestämt påyrka, att befattningen såsom fälttygmästare

bibehålls såsom ställföreträdande souschef med de uppgifter, som hittills

i huvudsak åvilat honom. Såsom ytterligare motiv härför vill tygavdelningen

hanvisa till sitt i såväl tidigare sammanhang som nedan annivna

orslag rörande chefskapet för fälttygkåren, innebärande att fälttygmästaren

jämväl skall tjänstgöra såsom chef för sagda kår.

De omfattande uppgifter, som i minst lika hög grad som för närvarande

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

är fallet kommer att åvila fälttygmästaren i den blivande förvaltningsorganisationen,

torde enligt tygavdelningens uppfattning utesluta möjligheten

av att fälttygmästaren belastas jämväl med chefskapet för en särskild

byrå (motsvarande). En dylik anordning skulle i och för sig innefatta

degradering av en befattning, som av ett flertal organisationskommittéer

inom försvaret befunnits nödvändig och vars betydelse torde bil

än mer markerad i den här föreslagna organisationen än för närvarande.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande har i föreliggande förslag tälttygmästarebefattningen

upptagits i lönegrad Mp 16.

I den promemoria, som fogats till överbefälhavarens sammanfattande

yttrande den 7 januari 1954 över förvaltningarnas organisationsförslag, behandlas

även frågan om befattningar för souschefer och ställföietiädandc

souschefer. Här uttalas, att det med hänsyn till bland annat generalfälttygmästarens

omfattande inspektionsverksamhet gentemot militära chefei

och hans militära chefställning i förhållande till vederbörande personalkårer

samt i övrigt till vad arméförvaltningens tygavdelning anfört, får anses

nödvändigt, att souschefen i armétygförvaltningen är militär.

Med hänsyn till den blivande armétygförvaltningens storlek görs vidare

gällande, att en befattning som ställföreträdande souschef är erforderlig.

Departementschefen.

Vad som anförts av arméförvaltningens tygavdelning samt i den till

överbefälhavarens skrivelse den 7 januari 1954 fogade promemorian ger

mig icke anledning att frångå min i annat sammanhang uttalade uppfattning,

att souschefsbefattningen i armétygförvaltningen bör göras alternativt

militär, civilmilitär eller civil. Jag erinrar, att denna ordning redan

nu gäller i fråga om marin- och flygförvaltningarna. Därest vid armétygförvaltningen

— i motsats till nyssnämnda förvaltningar — souschefen

under alla förhållanden skulle vara militär, skulle detta enligt min mening

innebära en icke önskvärd inskränkning av urvalsmöjligheterna vid

besättande av denna viktiga post och en avvikelse från vad som gäller för

de två andra försvarsgrenarnas förvaltningar, för vilken jag för min del

icke kan finna övertygande skäl förebragta. Skulle befattningen i fråga

erhålla civil innehavare, ligger det i sakens natur, att kravet på militära insikter

och militär erfarenhet inom armétygförvaltningens ledning ändock

måste tillgodoses. Detta är emellertid enligt min mening icke förenat med

några avgörande svårigheter. Icke heller kan, såvitt jag kan finna, generalfälttygmästarens

chefskap för personalkår åberopas till förmån för att

han skall vara självskriven som souschef.

Jag är icke beredd att tillstyrka förslaget om att inrätta särskild befattning

för ställföreträdande souschef i armétygförvaltningen. Vid förfall för

souschefen bör den främste av ledamöterna inträda i utövandet av souschefens

åligganden för såvitt annan icke blivit av Kungl. Maj:t utsedd.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Såsom jag närmare utvecklar i annat sammanhang, har jag stannat vid

att i mitt slutliga organisationsförslag icke medta någon centralbyrå för

armétygförvaltningen utan förordar att två stabsorgan — centralplanering

och materielinspektion — i stället inrättas i överensstämmelse med förval

tningsutredningens förslag. Dessa två stabsorgan förutsätter jag skola

vara direkt underställda fälttygmästaren i likhet med vad som nu gäller

beträffande arméförvaltningens tygavdelnings chefsexpedition. Även till

detta spörsmål återkommer jag i det följande.

3. Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Arméförvaltningens tygavdelnings nuvarande indelning.

Arméförvaltningens nuvarande tygavdelning är indelad i en chefsexpedition,

nio byråer, nämligen första och andra vapenbyråerna samt fordons-,

signalmateriel-, underhålls-, ammunitionsförråds-, materielvårds-,

kontroll- och verkstadsbyråerna, ävensom ett konstruktionskontor och ett

fristående försäljningskontor. Gemensam för tyg- och intendenturavdelningarna

finns en civilbyrå, som emellertid arbetar på två i stort sett fristående

avdelningar, anknutna till tyg- resp. intendenturavdelningen.

Bilaga 1 utgör en tablå över arméförvaltningens indelning.

1946 års militära förvahningsutreclning.

Enligt utredningens i det föregående angivna principer för tygförvaltningstjänstens

ordnande bör ett materielförvaltande verk bestå av vissa

sakorgan, vilka vart och ett på sitt område i den utsträckning sig göra låter

skall handlägga alla tekniska funktioner beträffande visst materielslag

eller viss grupp av materielslag. Vidare bör i verket ingå funktionella organ

för sådana med materielcns förvaltning sammanhängande uppgifter, som

icke förutsätter detaljerad materielkunskap men väl fackutbildning beträffande

en viss arbetsfunktion, t. ex. inköpsverksamhet, verkstadsdrift

och litteraturtjänst. Slutligen erfordras enligt utredningens uppfattning

inom verket vissa stabsorgan för ledning av planering av verkets verksamhet

m. m.

Utredningen föreslår för arméförvaltningen tre sakorgan, nämligen vapenavdelning,

signalbyrå och fordonsavdelning. Vidare föreslås fyra funktionella

organ, verkstadsavdelning, förrådsbyrå, inköpscentral och förlagsbyrå.

Som stabsorgan anses centralplanering, materielinspektion, centralexpedition

och juridisk sektion erforderliga.

Sakorganen, nämligen vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsavdel
ningen,

skall enligt utredningen var och en inom sitt materielområde _

vapen och ammunition, signal- och belysningsmateriel respektive fordonsoch

fältarbetsmateriel — handha alla på arméförvaltningen ankommande

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tekniska arbetsuppgifter, som kräver specialistkunskap beträffande visst

materielslag. Dessa uppgifter utgörs i stort sett av att svara för militärteknisk

anpassning, uppgöra detaljplaner för anskaffning och modifiering

av materielen, ombesörja den tekniska sidan av inköpsverksamheten, utföra

den mera kvalificerade leveranskontrollen samt utarbeta visst undeilag

för det tekniska underhållet. Ovannämnda arbetsuppgifter beträffande

tygmaterielen är för närvarande •— framhåller utredningen — uppdelade på

vapen-, signalmateriel- och fordonsbyråerna, konstruktionskontoret, kontrollbyrån

och materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning

samt vad angår materiel, som anskaffas genom krigsmaterielverket, därjämte

på detta verks tekniska byrå och kontrollbyrå. Utredningen håller

före att man genom den föreslagna organisationen erhåller en med hänsyn

till kraven på personalens utbildning lämplig fördelning av arbetsuppgifterna

samt en klar ansvarslinje beträffande tygmaterielens konstruktiva

utformning.

Enligt utredningens förslag skall vapenavdelningen innehålla två byråer,

infanteribyrå och artilleribyrå, samt dessutom som fristående enheter

centralsektion, kontrollkontor, ritkontor och skjutcentral.

Fordonsavdelningen anser utredningen böra likaledes indelas i två byråer,

fordonsbyrå och fältarbetsbyrå, samt dessutom som fristående enheter

centralsektion, motorsektion, ritkontor och kontrollkontor.

Till verkstadsavdelningen bör enligt utredningen sammanföras samtliga

ärenden rörande arméns tygreparationstjänst i fred och krig. Den nuvarande

ordningen, enligt vilken dessa ärenden är splittrade på flera skilda

organisationsenheter, såsom tygavdelningens verkstads- och underhållsbyråer,

avdelningens sakbyråer och dess chefsexpedition samt dessutom

arméöverdirektören, försvårar samordning och klar ansvarsfördelning.

I fråga om fördelarna med den föreslagna anordningen anför utredningen

följande:

Planeringen av maskin-, verktygs- och reservdelsutrustning samt utbildning

av personal för krigsreparationstjänsten måste ske med ledning

av erfarenheter från motsvarande tjänst under fred. Det föreslagna sammanförandet

av alla reparationstjänstfrågor till en avdelning inom arméförvaltningen

bör medföra ökade möjligheter härvidlag. Med den samlade

överblick över hela tygreparationstjänsten, som en för hela denna tjänst

ansvarig avdelningschef erhåller, bör vidare med större säkerhet kunna

åstadkommas en lämplig avvägning vid fördelningen av reparationsobjekt,

utrustning och personal på krigsreparationstjänslens olika organ. Reservdelsanskaffningen

måste grunda sig på bl. a. eu bedömning av förbrukningen.

Verkstadsavdelningen får härvidlag genom sin erfarenhet från

reparations tjänsten de största förutsättningarna att göra rättvisande beräkningar.

För sin planering av verkstadsdriften behöver verkstadsavdelningen

vidare en kontinuerlig och klar överblick över reservdelsläget. Reservdelsförsörjningens

överföring till verkstadsavdelningen är ur dessa

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

synpunkter naturlig och torde vara ägnad att ekonomisera anskaffningen

av och säkerställa tillgången på reservdelar samt att därmed undvika driftstörningar.

Ehuru verkstadsavdelningen sålunda bör ansvara för anskaffning

och omsättning av7 reservdelar, bör de centrala reservdelsförråden

lokalt och administrativt vara anslutna till de centrala tygmaterielförråd,

s?n\ enliSt„ utredningens förslag skall sortera under arméförvaltningens

föriadsbyrå. Beträffande icke satsbundna reservdelar bör emellertid oberoende

härav ansvaret för bokföring, tilldelning och förrådshållning åvila

verkstadsavdelningen.

På arméförvaltningens förrådsbyrå bör, med undantag för icke satsbundna

reservdelar, enligt utredningens förslag ankomma att utföra behovsberäkningar

samt att handha förrådshållning och tilldelning beträffande

arméns tygmateriel och ammunition, vilka uppgifter för närvarande

åvilar tygavdelningens underhålls- och ammunitionsförrådsbyråer. Därjämte

bör enligt utredningens uppfattning för försvaret gemensamma ammunitionsförråd

med tillhörande sammansättningsverkstäder, som för närvarande

sorterar under krigsinaterielverket, underställas förrådsbyråns

ledning. Byrån avses vidare skola ombesörja den för närvarande på tygavdelningens

fordonsbyrå ankommande uttagningen och tilldelningen av

civila motorfordon för försvarets och vissa civila myndigheters behov. Genom

den sålunda föreslagna organisationen vinns bl. a. att behov och tillgång

beträffande all arméns tygmateriel och ammunition (med undantag

av reservdelar, som ej ingår i förbandens utrustning) övervakas av ett

enda oigan med denna kvantitativa övervakning som huvuduppgift.

Till armétörvaltningens inköpscentral skall enligt förslaget koncentrclas

den merkantila delen av på ämbetsverket ankommande inköpsverksamhet.

Härutöver bör centralen ha att ombesörja viss leveransövervakning

och leveransrapportering samt handha viss försäljning av kasserad och

utrangerad materiel. Utredningen finner, att väsentliga fördelar står att

vinna genom denna ordning i jämförelse med dagsläget, enligt vilket nyssnämnda

del av inköpsverksamheten är uppdelad på bl. a. krigsmaterielverket,

tygavdelningens vapen-, signalmateriel-, fordons- och verkstadsbyråei

samt vad angår viss del av sådan materiel, för vilken arméförvaltningen

föieslås skola handha huvudförvaltningen för marinen och flyg\apnet,

ombesörjs för närvarande i fråga om arméns tygmateriel främst av tygavdelningens

försäljningsorganisation och beträffande övrig materiel av respektive

centrala förvaltningsmyndigheter. Försäljning av materiel sker

också i viss utsträckning genom de lokala myndigheternas försorg.

Förlngsbyrån skall enligt utredningens förslag handha den redaktionella

behandlingen och reproduktionen av de publikationer m. m., som erfordras

för tygmaterielens tekniska underhåll, tygförvaltningstjänst o. s. v., ombesörja

ljuskopiering och arkivering av ritningar samt omhänderha biblioteks-

och reterattjänsten för armeförvaltningen. Genom att dessa uppgif
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungi. Maj:ta proposition nr 109.

ter, som för närvarande åvilar tygavdelningens olika sakbyråer och dess

konstruktionskontor, sammanförs till ett gemensamt organ bör enligt utredningens

mening —- förutom att de tekniska organen avlastas för dem

ovidkommande spörsmål — eu bättre service erhållas. Till förlagsbyråns

uppgifter hör enligt förslaget även den sammanhållande verksamheten beträffande

standardisering och klassificering. Vidare föreslås i hyrån skola

ingå verkets materiallaboratorium, som skall utgöra ett gemensamt serviceorgan.

Laboratoriets uppgifter med avseende å materialstandard bedöms av

utredningen genom dess anslutning till byrån smidigt kunna samordnas

med verkets standardiseringsfrågor i (ivrigt.

Vid sidan av ovannämnda sakorgan och funktionella organisationsenheter

tillkommer enligt de av utredningen framlagda organisationsprinciperna

de fyra tidigare nämnda stabsorganen till hjälp vid planering, ledning

och övervakning av arméförvaltningens omfattande verksamhet samt

för vissa i samband därmed förekommande arbetsuppgifter med avseende

å personal, kontorsdrift, fördelning och registrering av handlingar m. m.

Utredningen framhåller, att ett fullgott resultat av arméförvaltningens

verksamhet förutsätter att samtliga organ inom verket arbetar mot ett gementsamt

mål. Härför erfordras en central planering på lång sikt av verksamheten

samt eu omsorgsfull avvägning vid fördelning av medel och uppgifter

mellan de olika organen. Dessas verksamhet måste vid planeringen

samordnas också till tiden. En noggrann övervakning måste vidare ske av

att uppgjorda planer följs. Planeringen och övervakningen kan exempelvis,

framhåller utredningen, avse att delar av materielslag, som faller inom

skilda organisationsenheters arbetsområden, erhålls i för vederbörande materielslags

sammansättning riktig tidsföljd, att erforderligt tekniskt underlag

för materielens underhåll framkommer till den tidpunkt, då materielen

skall tas i bruk, samt att vid nämnda tidpunkt berörd personal erhållit erforderlig

utbildning beträffande materielens handhavande och vård. Vid

denna planering och övervakning, som för ett verk med så mångskiftande

och vidsträckt verksamhet som arméförvaltningens blir av betydande omfattning,

skall enligt utredningens förslag verksledningen biträdas av

centralplaneringen. Detta organ skall därvid särskilt ha till uppgift att

sammanhålla den ekonomiska planeringen och krigsförberedelsearbetet samt

att vara verksledningen behjälpligt med erforderliga utredningar av olika

slag. Centralplaneringens personal bör enligt utredningens uppfattning visserligen

vara underställd en särskild chef för detta organ men vid behov

bör dock verksledningen utan anlitande av tjänstevägen över centralplaneringens

chef äga ta i anspråk erforderlig personal därur för uppdrag av

olika slag.

Materielinspektionen skall enligt utredningens förslag biträda souschefen

för verket vid hans övervakning av materieltillståndet inom verkets

arbetsområde samt materielvårdens bedrivande.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Den juridiska sektionens uppgift enligt förslaget är främst att vara ett

för arméförvaltningen i juridiska och juridiskt-administrativa frågor rådgivande

organ, men den skall därjämte själv handlägga vissa ärenden av

juridisk art.

Vad slutligen angår centralexpeditionen föreslår utredningen, att på den

bl. a. skall ankomma att handlägga vissa personalärenden och frågor rörande

kontorsorganisationen vid verket, att motta, fördela, expediera, registrera

och arkivera verkets handlingar, att ombesörja vakttjänst, budsändning

och skötsel av verkets telefonväxel samt att enligt anvisningar

från verkets säkerhetschef under fredsförhållanden handha den inre säkerhetstjänsten

vid verket.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen uttalar i sitt utlåtande den 29 juni 1951 över förvaltningsutredningens

förslag, att utredningens principer för tygförvaltningens

organiserande syns arméförvaltningen vara riktiga. Ämbetsverket vill med

stöd av de under de senare åren gjorda erfarenheterna särskilt understryka

lämpligheten av följande av utredningen föreslagna åtgärder i fråga om

arméns centrala tygförvaltning, nämligen

att hela anskaffningsverksamheten koncentreras till arméförvaltningen,

att samtliga till anskaffningsverksamheten hörande rent tekniska uppgifter

för närbesläktade materielslag sammanförs till samma organ inom

arméförvaltningen,

att ansvaret för reparationstjänsten koncentreras,

att den i fråga om arbetsuppgifter och ansvar oklara ställning, som

arméöverdirektören och materielvårdsbyrån innehar, avskaffas samt

att särskilda organ skapas för vissa gemensamma frågor och arbetsuppgifter.

I anslutning härtill har arméförvaltningen framfört i huvudsak följande

allmänna synpunkter.

Utredningen hävdar med eftertryck, att den rena inköpsverksamheten

intimt sammanhänger med de tekniska funktionerna vid materielens anskaffning.

Konsekvenserna härav borde egentligen bli att de tre tekniska

sakorganen — vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsavdelningen —

får var sin inköpscentral. Då utredningen emellertid icke ansett sig böra

stiäcka sig så långt, måste förhållandet mellan den för arméförvaltningen

föreslagna gemensamma inköpscentralen och nämnda sakorgan regleras

så, att samarbetet med inköpscentralen ges så enkla former som möjligt

och att icke dubbelarbete eller för sakorganen onödigt extra arbete uppstår.

Själva inköpet innebär i regel en relativt ringa del av allt det arbete

som fordras, innan åtminstone mera tekniskt komplicerad materiel kan

komma fram, d. v. s. av vad som innefattas i begreppet anskaffning. Inköpscentralen

bör därför mera ges karaktären av ett serviceorgan till de

för materielanskaffningarna ansvariga sakorganen än ett självständigt

under verkschefen arbetande organ.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

207

Med hänsyn till reparationstjänstens ökade omfattning och betydelse

för arméns materielunderhåll har behovet av en klarare uppdelning av arbetsuppgifterna

på reparationstjänstens område under de senaste åren

blivit alltmer aktuellt. Rationaliseringsåtgärder härutinnan har emellertid

uppskjutits för att icke föregripa utredningens resultat. Föreslagna organisationsförändringar

på detta område syns därför vara särskilt angelägna.

Utredningens förslag i fråga om reservdelsförsörjningen syns i viss mån

oklara, varför arméförvaltningen anser sig böra närmare beröra denna

fråga.

Ansvaret för all anskaffning och omsättning av reservdelar (och verktyg)

syns enligt utredningens förslag skola åvila verkstadsavdelningen. Upplysningsvis

har inhämtats, att utredningens åsikt dock är, att den första anskaffningen

av för freds- och krigsbruk erforderliga reservdelar (verktyg)

— vilken bör äga rum samtidigt med tillverkning av ny speciell materiel

eller upphandling av standardmateriel — skall ske genom vederbörligt sakorgans

försorg, vilket givetvis underlättar och förbilligar anskaffningen.

Verkstadsavdelningen skall dock i detta fall svara för alt reservdelarna

(verktygen) till antal och slag blir lämpligt avpassade med hänsyn till för

ändamålet disponibla medel. Den fortsatta anskaffningen av reservdelar

skall ske av verkstadsavdelningen efter samråd med vederbörligt för materielslaget

ansvarigt sakorgan.

Enligt utredningen bör ansvaret för bokföring, tilldelning och förrådshållning

av »icke satsbundna» reservdelar åvila verkstadsavdelningen. AU

på så sätt splittra den centrala förrådshållningen av satsbundna och icke

satsbundna reservdelar på olika organ är i praktiken inom armén knappast

genomförbart. En dylik uppdelning av verksamheten på ett och samma

område syns f. ö. strida mot av utredningen uppställda villkor för en rationell

förvaltning. Uppdelningen skulle försvåra förrådsplaneringen och orsaka

besvärligheter och slitningar samt oklarhet i fråga om ansvar och

befogenheter.

Arméförvaltningen finner vidare utredningens skäl icke tillräckligt vägande

för alt bryta ut det för förrådsverksamlieten erforderliga centrala

reservdelsregistret från förrådsbyråns övriga uppgifter i fråga om materielbokföringen.

Reparationstjänstens krav bör bli tillbörligt beaktade

genom att verkstadsavdelningen i egenskap av sakorgan på reparationstjänstens

område lämnar alla nödiga anvisningar för hur reservdelsregistret

skall uppläggas och skötas.

Till de centrala förvaltningsuppgifterna hör bl. a. viss inspektions- och

besiktningsverksamhet för hl. a. övervakning och kontroll av materielens

underhåll och materielstockens allmänna tillstånd. Enligt utredningen skall

nämnda verksamhet utövas av »materielinspcktionen», varvid personal från

sakorganen skall biträda. Erfarenheterna visar, att inom respektive sakorgan

— vapenavdelningen, signalbyrån, fordonsavdelningen — bör hithörande

frågor sammanhållas av något organ, lämpligen av respektive kontrollkontor.

Härigenom underlättas även »materielinspektioncns» samarbete

med sakorganen.

Vid föreslagen uppdelning av det nuvarande konstruktionskontorets uppgifter

på i första hand de tre sakorganen — vapenavdelningen, signalbyrån

och fordonsavdelningen - - syns följande böra beaktas.

Samtliga på respektive sakorgans ritkontor uppgjorda ritningar och

materielspecifikationcr hör, innan de godkänts på respektive avdelning

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

(.byrå), ha underkastats central granskning bl. a. i avseende på enhetlighet

i utförandet och uppställningen, standardiseringsmöjligheternas utnyttjande,

mått- och toleranssättning. Denna granskning bör lämpligen

åviia föreslagen »förlagsbyrå». Alla inom arméförvaltningen uppgjorda

eller till arméförvaltningen inkomna ritningar bör även registreras på

nämnda byrå. Benämningarna på själva ritningarna, under vilka dessa

skall registreras, skall dock godkännas (bestämmas) av vederbörligt sakorgan.

Utredningens förslag ifråga om organisation av beskrivningsarbetet

syns icke fullt tillfredställande. Arbetsfördelningen mellan förlagsbyrån

och sakorganen är i detta avseende oklar och kan ge anledning till att

arbetet icke får den målmedvetna och ansvarslcännande ledning, som av

erfarenhet fordras på detta område. Ansvaret för att beskrivningar blir

utarbetade och utsända i rätt tid bör därför åvila den för vederbörlig

materiel ansvariga avdelningen (byrån). Det bör nämligen vara för sakorganen

av alldeles särskilt intresse, att truppen snabbt kan lära sig förstå

och rätt handha och använda den materiel, som de själva anskaffat.

Sakorganen bör i ett tidigt stadium av sitt arbete på beskrivningsområdet

söka samråd med förlagsbyrån angående nomenklatur, uppställning

m. in. för att önskvärd enhetlighet skall erhållas. Manuskript till

beskrivningar bör i nämnda avseenden även granskas av förlagsbyrån,

innan sakorganet slutligen godkänner beskrivningen för tryckning och

utsändning genom förlagsbyråns försorg.

För att biträda med beskrivningsarbetet och sammanhålla detsamma

inom respektive sakorgan bör personalen på förlagsbyråns beskrivningsdetalj

uppdelas på vapenavdelningen, signalbyrån och fordonsbyrån.

Den av utredningen förordade organisationen av arméns centrala tygförvaltning

innebär en ökning av antalet organ, direkt underställda

souschefen. Detta är en olägenhet, som dock uppvägs av den klarare arbets-

och ansvarsfördelning, som den föreslagna organisationen medför.

Enligt arméförvaltningens åsikt är emellertid vissa ändringar av de föreslagna

»stabsorganens» sammansättning önskvärda, vilka möjliggör en

minskning av antalet stabsorgan.

Beträffande arméförvaltningens huvudindelning har ämbetsverket i detta

sammanhang föreslagit följande ändringar i förhållande till utredningens

förslag:

vapenavdelningens byråer föreslås benämnda vapenbyrån och ammunitionsbyrån

med i stort sett den arbetsfördelning, benämningarna utvisar;

förrådsbyrån föreslås med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning

omvandlad till en förrådsavdelning, innehållande två byråer, tygförrådsoch

ammunitionsförrådsbyråerna;

förlagsbyrån föreslås få benämningen normaliebyrån, som redan används

för närmast motsvarande organ inom flygförvaltningen;

de fyra stabsorganen föreslås ombildade till två byråer, centralbyrån

och administrativa byrån, genom i stort sett en sammanslagning av centralplaneringen

och materielinspektionen respektive centralexpeditionen

och juridiska sektionen;

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

209

en personalkårexpedition föreslås skola inrättas, innefattande såväl

fält tygkårens som arméingenjörkårens och tygstatens chefsexpeditioner

(på expeditionen ankommande uppgifter fördelas enligt utredningens förslag

på centralplaneringen, förrådsbyrån och verkstadsavdelningen).

I en till försvarsdepartementet den 2 mars 1953 överlämnad promemoria

har arméförvaltningen vidtagit vissa jämkningar i sitt ovan angivna förslag

till ämbetsverkets indelning. Dessa är följande:

signalbyrån föreslås med hänsyn till den successivt utökade arbetsbördan

och den storleksordning, byrån under senare år uppnått, skola

omvandlas till en elektroavdelning, innehållande bl. a. två byråer, teleoch

radarbyråerna;

förslaget om inrättande av en förrådsavdelning frånträds men den av

utredningen förordade förrådsbyrån anses fortfarande böra uppdelas på

två byråer, tygförråds- och ammunitionsförrådsbyråerna — i stort sett

motsvarande de nuvarande underhålls- och ammunitionsförrådsbyråerna.

Enligt sistnämnda förslag skulle alltså armétygförvaltningen bestå av

fyra avdelningar, vapen-, fordons- elektro- och verkstadsavdelningarna,

envar innehållande två byråer, fem självständiga byråer, nämligen central-,

tygförråds-, ammunitionsförråds- och normaliebyråerna samt administrativa

byrån, ävensom en inköpscentral och en personalkårexpedition.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

De organisationstahlåer, som bifogades min skrivelse den 30 oktober

1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av den centrala

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret upptog följande

organ för armétygförvaltningen.

Sakorgan: vapenavdelning, elektroavdelning och fordonsavdelning.

Funktionella organ: verkstadsavdelning, förrådsbyrå, normaliebyrå och

inköpscentral.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå med personalkårexpedition,

gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, samt administrativ

byrå.

Vapenavdelningens huvudindelning: centralsektion, första vapenbyrån,

andra vapenbyrån, ritkontor, kontrollkontor och provskjutningscentral.

Elektroavdelningens huvudindelning: centralsektion, telebyrå, radarbyrå,

elkraftsektion, ritkontor och kontrollkontor.

Fordonsavdelningens huvudindelning: centralsektion, fordonsbyrå, fältarbetsbyrå,

specialteknisk sektion, ritkontor och kontrollkontor.

Verkstadsavdelningens huvudindelning: centralsektion, krigsreparationsbyrå,

driftbyrå, anläggningssektion och reservdelssektion.

14—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 m. in.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953 innebär

ifråga om grunddragen av armétygförvaltningens organisation vissa

avvikelser från de i min skrivelse den 30 oktober 1953 uppdragna riktlinjerna.

Skiljaktigheterna kan sammanfattas sålunda.

Tygavdelningen anser lämpligt att personalkårexpeditionen, som skall

vara gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten, såsom

en icke förvaltningsorganisatorisk enhet icke inordnas i centralbyrån utan

organiseras som en fristående expedition.

Vidare föreslår tygavdelningen att kontrollkontoret inom vapenavdelningen

organiseras som en kontrollbyrå.

Som alternativt förslag till förrådsbyrån framlägger tygavdelningen

förslag till två förrådsbyråer, tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån.

Tygavdelningen framhåller i detta sammanhang att den verksamhet,

som kommer att falla på en sammanslagen förrådsbyrå för såväl materiel

som ammunition, blir av en synnerligen omfattande storleksordning, i det

att byrån måste utöva den verksamhet, som för närvarande åvilar icke

blott nuvarande underhållsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån utan även

krigsmaterielverkets förrådsbyrå med undantag för verksamheten med avseende

å ammunitionssammansättningsverkstäderna. Tygavdelningen erinrar

om sitt tidigare förslag om organiserandet av två fristående byråer,

tygförrådsbyrån och ammunitionsförrådsbyrån. Motivet härför hänförde

sig till det förhållandet, att de två byråernas arbetsuppgifter i såväl krig

som fred skulle vara i stort sett fristående från varandra, eftersom verksamheten

skulle följa två skilda underhållslinjer: tygmaterieltjänst respektive

ammunitionstjänst. Då verksamhetsområdena sålunda i stort sett

är klart skilda från varandra, syns det tygavdelningen ur alla synpunkter

vara mest rationellt att båda verksamhetsgrenarna erhåller en sinsemellan

fristående organisatorisk utformning. Tygavdelningen vidhåller därför

sitt tidigare förslag om tygförråds- och ammunitionsförrådsbyrå, den

förra för behovsberäkning, tilldelning och förrådshållning av arméns tygmateriel

samt för förande av erforderliga materiel- och reservdelsregister,

samt den senare med uppgifter, som motsvarar den nuvarande ammunitionsförrådsbyråns

och krigsmaterielverkets förrådsbyrås verksamhet.

Tidigare framlagda förslag om krigsindustrisektion inom vapenavdelningen

samt krigsindustridetaljer inom fordons- och elektroavdelningarna

vidhålls av tygavdelningen. Dessutom har beträffande sakavdelningarna

föreslagits fristående ur centralsektionerna utbrutna expeditioner.

Slutligen föreslår tygavdelningen, att den nu till ämbetsverkets kontrollbyrå

knutna provskjutningscentralen direkt underställs ämbetsverket och

således icke som en provskjutningssektion ingår i vapenavdelningen. Motiveringen

är i huvudsak följande.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

211

Enligt förvaltningsutredningens förslag och tygavdelningens däröver avgivna

utlåtande avsågs provskjutningscentralen att såsom en sektion ingå

i vapenavdelningen. Efter förnyade överväganden rörande provskjutningscentralens

ställning i organisatoriskt hänseende har tygavdelningen kommit

till den uppfattningen, att centralen lämpligen bör utgå ur armétygförvaltningcns

organisation och bilda en fristående förvaltningsenhet. Såsom

skäl härför må framhållas, att provskjutningscentralen fullgör uppgifter

jämväl för andra centralförvaltningar inom försvaret ävensom i viss utsträckning

för civila industrier. Med hänsyn såväl till arbetsuppgifterna som

till förläggningen å annan ort är en självständig ställning för provskjutningscentralen

påkallad i överensstämmelse med vad som gäller för övriga

utom ämbetsverket förlagda underställda anstalter.

Tygavdelningen upptar ånyo till behandling frågan om anskaffning av

reservdelar och anför därom.

Uti tidigare i förevarande förvaltningsfråga avgivna yttranden har

ämbetsverket ifråga om reservdelsför sörj ningen anslutit sig till förvaltningsutredningens

förslag, att anskaffning och omsättning av reservdelar

(verktyg) skulle åvila verkstadsavdelningen. Tygavdelningen har emellertid

därvid utgått ifrån att den första anskaffningen av för freds- och

krigsbruk erforderliga reservdelar (verktyg), vilken bör äga rum samtidigt

med tillverkning av ny specialmateriel eller upphandling av standardmaleriel,

skulle ske genom vederbörande sakavdelnings försorg. Verkstadsavdelningen

skulle dock i detta fall svara för att reservdelarna till

antal och slag blev lämpligt avpassade med hänsyn till för ändamålet

disponibla medel med mera. Den fortsatta anskaffningen av reservdelar

skulle däremot ske genom verkstadsavdelningen efter samråd med vederbörligt,

för materielslaget ansvarigt sakorgan. I motsats till förvaltningsutredningen

fann tygavdelningen det emellertid mera ändamålsenligt, att

den centrala förrådshållningen av såväl satsbundna som icke satsbundna

reservdelar skulle åvila ämbetsverkets förrådsorgan beträffande materiel.

Till sagda organ borde jämväl anslutas det centrala reservdelsregistret såsom

ett led i organets övriga materielbokföring.

Med hänsyn till de erfarenheter, som numera vunnits i föreliggande

spörsmål, och för att undvika dubblering av specialsakkunnig personal

anser tygavdelningen, att ansvaret för handläggningen av armétygförvaltningens

ärenden rörande reservdelar, materialier och allmänbruksverktyg

bör fördelas på följande sätt. Verkstadsavdelningen skall åligga att

verkställa utredning, då beställning med ofullständig beteckning inkommer,

att bestämma beställningspunkter för reservdelar, materialier och

allmänbruksverktyg, att anskaffa materialier och allmänbruksverktyg, att

i samråd med respektive sakorgan uppgöra förslag till nyanskaffning av

reservdelar, att uppgöra förslag till fortsatt anskaffning av alla reservdelar

samt att överlämna dessa förslag till respektive sakbyrå för teknisk granskning

och anskaffning samt att lämna direktiv för behovsprövning i den

män dylik prövning förekommer. Sakbyråerna åligger, var och eu inom

sitt arbetsområde, att tekniskt granska och anskaffa (inköpsverksamheten

handläggs givetvis å inköpscentralen) de reservdelar, som vcrkstadsavdelningen

föreslår, samt att hålla verkstadsavdelningen underrättad om alla

förhållanden, som kan inverka på reservdelsbehovet.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tygavdelningens förslag innebär en principiell skillnad i jämförelse

med förvaltningsutredningens i det hänseendet, att beskrivningsarbetet

på av ämbetsverket tidigare anförda skäl förutsätts skola förläggas till sakorganen

och icke, såsom förvaltningsutredningen tänkt sig, till förlagsbyrån.

I detta syfte har i tygavdelningens förslag beskrivningsdetaljer

lagts in i de tre sakorganens centralsektioner. Vidare har inom samma sektioner

lagts in detaljer för teknisk dokumentationstjänst, vilken närmast

torde avse referattjänst inom vederbörande avdelnings verksamhetsområde.

I den promemoria som är fogad till överbefälhavarens skrivelse den 7

januari 1954 med sammanfattande yttrande över förvaltningarnas organisationsförslag

berörs även förrådsverksamheten vid armétygförvaltningen.

Där framhålls att de uppgifter, som åvilar var och en av av de utav arméförvaltningen

föreslagna byråerna skulle bli omfattande och helt artskilda,

varför det anses kunna starkt ifrågasättas om det är möjligt för

en byråchef att lösa bl. a. det omfattande krigsförberedelsearbete, som

erfordras ifråga om såväl tygmateriel- som ammunitionstjänsten. Vidare

erinras om den för närvarande pågående omfattande försöksverksamheten

i syfte att genom förenklad materielhantering (bland annat enhetslaster

för ammunition) öka förrådens effektivitet i såväl krig som fred. Verksamheten

framhålls vara av vital betydelse för det operativa krigsförberedelsearbetet.

Två förrådsbyråer förklaras därför vara erforderliga.

Yttrande i denna fråga har under hand infordrats från ordföranden i

försvarets materielhanteringsdelegation. I detta anförs bl. a. följande.

Ammunitionsförrådstjänsten utgör ett specialområde, som väsentligt

skiljer sig från förrådstjänst beträffande annan materiel. För ammunition

tillkommer i förhållande till annan materiel bl. a. en sådan viktig uppgift

som att skapa säkerhet mot explosionsrisk, dels för ammunitionen som

sådan, dels för förrådsanläggningar, dels ock i förhållande till tredje man.

Säkerhetsfrågan ställer ammunitionsförrådstjänsten i särklass och kräver

specialutbildad personal och en organisation, som väsentligt skiljer sig från

annan förrådstjänst. Ammunitionen med sina explosiva laddningar kräver

dessutom för att undgå förstörelse genom fukt, temperaturvariationer

etc. speciella former för förrådshållning och övervakning. Som avgörande

skäl för att en uppdelning av förrådstjänsten på olika byråer bör ske

talar enligt min mening vidare de mycket stora ekonomiska värden, som

arméns tygmateriel och ammunition var för sig representerar.

Departementschefen.

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation bör enligt min

mening i stort sett ges den utformning som angavs i bilagor till min skrivelse

den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. och för vilken organisation

förut lämnats en redogörelse. Med hänsyn till vad arméförvaltningens

tygavdelning anfört i sin skrivelse den 14 december 1953 är jag

emellertid beredd att föreslå jämkningar på enstaka punkter. Härtill återkommer

jag i det följande. I jämförelse med förvaltningsutredningens

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 213

förslag företer det förslag, jag här framlägger, avvikelser i vissa hänseenden.

I stället för den av utredningen förordade signalbyrån föreslår jag

inrättande av en elektroavdclning. Jag hänvisar härvid till vad jag vid

behandlingen i det föregående av tygförvaltningstjänsten (kap. II A) anfört

om betydelsen av att de teletekniska hjälpmedlen utnyttjas inom vårt försvar.

Särskild hänsyn måste också tas till den tekniska utveckling inom

detta område, som ägt rum sedan förvaltningsutredningens undersökningar

verkställdes.

Efter förnyade överväganden har jag funnit tillräckliga skäl icke föreligga

att frångå förvaltningsutredningens förslag om fristående centralplanering

och materielinspektion. Mera begränsade uppgifter bör dock

avses för centralplaneringen än vad förvaltningsutredningen tänkt sig, i

det att de kamerala arbetsuppgifterna enligt mitt förslag hänförs till

administrativa byrån. Jag anser sålunda icke att här ifrågavarande

två stabsorgan bör sammanföras till en centralbyrå. I detta hänseende

råder likhet med vad jag i annat sammanhang föreslår i fråga om flygförvaltningen.

För marinförvaltningens del är frågan icke aktuell, enär

det icke finns behov av någon materielinspektion inom detta ämbetsverk.

Då emellertid de två stabsorganens verksamhet i vissa hänseenden bör

samordnas och ledas enhetligt, men souschefen icke lämpligen bör belastas

med denna uppgift, bör de enligt min mening direkt underställas

fälttygmästaren i likhet med vad som är föreskrivet i fråga om den nuvarande

tygavdelningens chefsexpedition.

Med hänsyn till det anförda kommer personalkårexpeditionen att vara

fristående.

Efter att ingående ha övervägt de av tygavdelningen anförda skälen

för att den centrala förrådstjänsten inom armétygförvaltningen bör uppdelas

på två byråer samt med beaktande av vad som anförts i frågan, dels

i den till överbefälhavarens skrivelse den 7 januari 1954 fogade promemorian,

dels av ordföranden i försvarets materielhanteringsdelegation, har

jag kommit till den uppfattningen, att ledningen av en gemensam förrådsbyrå

för såväl tygmateriel som ammunition skulle bli förenad med

påtagliga svårigheter. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden det här

gäller anser jag mig därför icke kunna förorda den sistnämnda organisationsformen.

Jag föreslår sålunda, att inom armétygförvaltningen inrättas

en tygförrådsbyrå och eu ammnnitionsförrådsbgrå.

I fråga om vapenavdelningen innebär mitt förslag den avvikelsen från

förvaltningsutredningens förslag, att första och andra vapenbyråerna ersätter

infanteri- och artilleribyråerna. Förstnämnda byråer finns redan

nu inom armeförvaltningens tygavdelning. Ändringen återverkar i huvudsak

endast på fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de två byråerna.

Med hänsyn till kontrollkontorets storlek och omfattande arbetsuppgifter

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. May.ts proposition nr 109.

anser jag, att det bör organiseras som en kontrollbyrå inom vapenavdelningen.

Icke heller har jag något att invända mot att provskjutningscentralen

som en från avdelningarna fristående enhet underställs ämbetsverket.

Tygavdelningen har vidare begärt en sektion inom vapenavdelningen för

krigsindustriplaneringsarbetet. Detta förslag anser jag mig icke kunna biträda,

enär ifrågavarande arbete enligt min mening bör förläggas till avdelningens

olika sakorgan.

Elektroavdelningens indelning bygger på av arméförvaltningen tidigare

framlagt förslag. I detta förslag ingår en fristående industridetalj, beträffande

vilken gäller vad nyss sagts om vapenavdelningens krigsindustrisektion.

Fordonsavdelningens indelning ansluter sig till förvaltningsutredningens

förslag utom i så måtto att den inom avdelningen fristående motorsektionen

i stället erhållit benämningen specialteknisk sektion. Även inom

denna avdelning begär arméförvaltningen en industridetalj. Förslaget härom

kan jag dock icke biträda.

Efter närmare undersökning har jag kommit till den uppfattningen,

att det icke är nödvändigt att, såsom förvaltningsutredningen föreslagit,

inom verkstadsavdelmngen inrätta en byrå för krigsreparationstjänsten.

Någon krigsreparationsbyrå bör sålunda icke komma till stånd. Det är

enligt min mening tillfyllest med en inom avdelningen fristående krigsreparationssektion.

Mitt förslag innebär vidare den skillnaden i jämförelse

med förvaltningsutredningen, att utrustningssektionen brutits ut ur driftbyrån.

Då jag funnit tygavdelningens synpunkter i fråga om reservdelsförsörjningen

beaktansvärda, tillkommer i mitt förslag en fristående reservdelssektion.

Jag anser sålunda, att verkstadsavdelmngen bör indelas i

centralsektion, driftbyrå, krigsreparationssektion, anläggningssektion och

reservdelssektion.

En mera adekvat benämning på den av förvaltningsutredningen föreslagna

inköpscentralen är enligt min uppfattning inköpsavdelning. Förlagsbyrån

bör benämnas normaliebyrån. En byrå med denna benämning

och i stort sett motsvarande uppgifter finns f. n. inom flygförvaltningen.

Till frågan om beskrivningsarbetets organisation samt förslaget om fristående

expeditioner för , sakavdelningarna ävensom till vissa andra i

det föregående berörda spörsmål återkommer jag vid behandlingen av

armétygförvaltningens detalj organisation.

Huvuddragen av den av mig föreslagna organisationen framgår av bil. 2

med underbilagor.

4. Armétygförvaltningens detaljorganisation.

Förvaltningsutredningen behandlar mycket utförligt frågan om arméförvaltningens

organisation. En översiktlig redogörelse härför kommer att

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lämnas i det följande. I samband härmed belyses närmare de under föregående

avsnitt nämnda avdelningarnas, byråernas och sektionernas m. in.

arbetsuppgifter.

a. VAPENAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Den föreslagna infanteribyråns arbetsområde avser vapen, som används

av infanteriet jämte tillhörande ammunition, vartill kommer minor, handgranater,

sprängämnesmateriel m. in. Byrån föreslås indelad i handvapensektion,

raketsektion, kemisk sektion och minsektion, vartill kommer en

fristående granatkastardetalj. Sektionerna utom raketsektionen föreslås

indelade i detaljer.

Artilleribyråns arbetsområde avser enligt förslaget pjäsmateriel, eldledningsmateriel

och till pjäsmaterielen hörande ammunition. I anslutning

därtill föreslås byrån indelad i pjäs-, eldlednings- och ammunitionssektioner.

Sektionerna avses skola indelas i detaljer.

På vapenavdelningens ritkontor skall enligt utredningens förslag konstruktionsritarbetet

utföras för avdelningen i dess helhet. Det föreslås

uppdelat på fyra arbetsgrupper, nämligen en infanterivapengrupp, en

artillerivapengrupp, en instrumentgrupp samt en ammunitions- och förpackningsgrupp.

Avdelningens kontrollkontor avses i första hand skola handha leveranskontrollen

av den vapen- och ammunitionsutrustning, som anskaffas av

arméförvaltningen. Härtill kommer vissa andra uppgifter, såsom utförande

av årsprov i fråga om ammunition. Vidare föreslås att kontorets chef skall

ingå i undersökningskommissioner, i den mån sådana tillsätts vid inträffade

vapenhaverier och sprängolyckor. Slutligen anses kontoret böra fungera

som ett kontaktorgan för vapenavdelningens leverantörer och i förekommande

fall tillhandahålla dem detaljer och tillbehör från arméns förråd,

utlåna tillverkningsverktyg och mätdon samt i övrigt underlätta

deras kontakter med förvaltningen.

Vid överbelastning eller när kontrolluppdrag gäller särskilt komplicerad

materiel förutsätter utredningen, att vederbörande sakorgan skall ställa erforderlig

personal till kontrollkontorets förfogande.

Kontrollkontoret indelas enligt förvaltningsutredningens förslag i ammunitionssektion,

centraldetalj, pjäsdetalj och eldledningsdetalj. Ammunitionssektioncn

föreslås uppdelad i detaljer.

Vapenavdelningens skjutcentral avses skola för armens räkning utföra

sådana skjutningar och sprängförsök, som av säkerhetsskäl eller på grund

av behovet av speciell instrumentering eller anläggning lämpligen bör utföras

vid central skjutplats. Skjutningarna utgörs av leveranskontroll-,

årsprov-, tabell- och försöksskjutningar. Vissa av dessa skjutningar utförs

dock, vad beträffar ammunition levererad från aktiebolaget Bofors,

hos leverantören.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Skjutningarna förutsätts liksom för närvarande skola försiggå i första

hand på skjutfältet i Karlsborg och till mindre del på skjutplatsen i

Marma, till vilka platser även delar av skjutcentralen enligt utredningen

förläggs.

Skjutcentralen föreslås indelad i ett antal detaljer.

Centralsektionen är utformad som ett funktionellt organ, vilket i första

hand skall biträda avdelningschefen vid planläggningen och ledningen av

verksamheten inom avdelningen. Den skall sålunda enligt förslaget utföra

vissa utrednings- och sammanställningsarbeten, föra dispositionsanteckningar,

handlägga vissa personalärenden samt utföra skrivservice in. m.

Den föreslås skola indelas i utredningsdetalj och expedition med skrivcentral.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Såsom framgår av tidigare redogörelse har enligt detta förslag i vapenavdelningen

inrymts en fristående expedition samt en krigsindustrisektion.

\idare

skola under namnet provskjutningscentral bilda en fristående enhet.

Tygavdelningen föreslår, att första vapenbijrån indelas i infanterisektion,

pjässektion och eldledningssektion. Dessa sektioner återfinns också

i förvaltningsutredningens betänkande, fördelade mellan infanteri- och

artilleribyråerna. Infanterisektionen motsvarar närmast förvaltningsutredningens

handvapensektion. Tygavdelningen har icke medtagit någon

fristående granatkastardetalj. Sektionernas indelning i detaljer skiljer sig

i icke ringa grad från förvaltningsutredningens förslag. Genomgående

räknar tygavdelningen med en mera differentierad detaljindelning än vad

förvaltningsutredningen gjort.

Enligt tygavdelningens förslag indelas andra vapenbijrån i artilleriammunitionssektion,

minsektion, kemisk sektion, rekylfri sektion samt

fristående ballistisk detalj.

Den rekylfria sektionen motsvarar närmast förvaltningsutredningens

raketsektion. Enligt förvaltningsutredningens förslag är den ballistiska

detaljen inrymd i ammunitionssektionen. Beträffande detaljindelningen

gör sig samma synpunkter gällande som i fråga om första vapenbyrån.

Ritkontorets indelning skiljer sig icke oväsentligt från förvaltningsutredningens

förslag.

Kontrollbyrån inrymmer enligt tygavdelningens förslag centralsektion,

vapensektion, ammunitionssektion, mätdonssektion och underhållssektion.

Den enligt förvaltningsutredningen fristående eldledningsdetaljen är inordnad

i vapensektionen. Mätdonssektionen är avsedd för arbetsuppgifter, som

skall övertas från krigsmaterielverket. Tygavdelningen har funnit det

lämpligt att förlägga dessa uppgifter till kontrollbyrån. Även inom kon
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

trollbyrån föreslår tygavdelningen en mera differentierad och från förvaltningsutredningens

förslag i flera hänseenden skiljaktig detaljindelning.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår tygavdelningen en fristående

expedition.

Beträffande krigsindustrisektionens tilltänkta arbetsuppgifter framhåller

tygavdelningen att den i samråd med centralbyrån skall svara för upprättande

och revidering av de ifråga om avdelningens arbetsområde anbefallda

krigsförvaltningsplanerna, innefattande såväl krigsmateriel- som

krigsammunitionsplaner, ävensom övriga krigsförberedelseåtgärder.

Centralsektionen indelas i centraldetalj, ekonomidetalj, beskiivningsdetalj

och teknisk dokumentationstjänst. Beskrivningsdetaljen och den

tekniska dokumentationstjänsten har tidigare berörts. Centraldetaljen och

ekonomidetaljen motsvarar i huvudsak förvaltningsutredningens utredningsdetalj.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört räknar jag med att vapenavdelningen

indelas i tre byråer, första och andra vapenbyrån samt kontrollbvrån,

ävensom fristående centralsektion och ritkontor.

Tygavdelningens förslag till sektionsindelning beträffande första och

andra vapenbyråerna anser jag mig kunna godta.

Vad beträffar kontrollbyrån finner jag icke tillräckliga skäl att tillstyrka,

att någon underhållssektion inrättas inom densamma. De uppgifter

som avses för denna sektion kan enligt min mening fördelas mellan Övriga

sektioner. Icke heller kan jag biträda förslaget att en centralsektion skulle

ingå i byrån. Jag föreslår, att den ersätts av en centraldetalj.

Jag kan icke biträda förslaget att armétygförvaltningens sakavdelningar

utrustas med fristående expeditioner. Expeditionerna bör enligt min mening

i enlighet med förvaltningsutredningens förslag inrymmas i centralsektionerna.

Bärande skäl finns enligt min uppfattning icke för tygavdelningens

förslag att beskrivningsarbetet och referattjänsten skall i huvudsak förläggas

till sakorganen. Dessa arbetsuppgifter bör i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag lokaliseras till normaliebyråns beskrivningssektion

respektive dess bibliotek. Jag kan sålunda icke tillstyrka, att

särskilda organ för ändamålet inrättas inom sakavdelningarna. Utarbetande

av det underlag för beskrivningsarbetet, som sakorganen bör lämna till

normaliebyrån, bör fördelas mellan sakorganens underavdelningar. Det

av förvaltningsutredningen föreslagna systemet utgör enligt min mening

det mest rationella sättet att ordna beskrivningsarbetet. I likhet med tygavdelningen

anser jag att detta arbete är av stor betydelse och att brist

på sakkunnigt uppgjorda beskrivningar kan äventyra den tekniska materielens

såväl användning som underhall.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört räknar jag med att såväl beskrivningsdetaljen

som den tekniska dokumentationstjänsten utgår ur

centralsektionen.

I likhet med förvaltningsutredningen räknar jag med en utredningsdetalj

inom centralsektionen i stället för den av tygavdelningen föreslagna

ekonomidetaljen.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört är jag icke beredd att tillstyrka

att en särskild krigsindustrisektion inrättas inom vapenavdelningen.

b. FOR DONS AVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredniug.

Fordonsavdelningens arbetsområde anges av utredningen skola omfatta

följande materielgrupper: stridsvagnar, pansarbilar, motorlavettage, väg-,

terräng- och släpfordon, kärror och vagnar, vinterfordonsmateriel, hästoch

hundutredningsmateriel, cykelmateriel, järnvägsbro- och landsvägsbromateriel,

båtmateriel, arbetsfordon, snöröjningsmateriel, maskiner och

redskap för fältarbeten, bärgningsmateriel, brandsläckningsmateriel samt

materiel för sjö- och lufttransporter.

Utredningen föreslår att fordonsavdelningens fordonsbyrå indelas i två

sektioner, stridsfordonssektion och lastfordonssektion, samt en från dessa

fristående detalj, släpfordonsdetaljen. Sektionerna indelas i detaljer.

Enligt utredningens mening bör arméförvaltningen vara huvudförvaltningsmyndighet

beträffande motorfordon av standardkaraktär, avsedda

främst för transporter på vägar, samt motorfordon av speciell karaktär,

ai sedda för transporter saväl i terräng som på vägar, ävensom motorcyklar.

Beträffande vissa specialutrustade fordon anses flygförvaltningen

böra vara huvudförvaltningsmyndighet.

Fältarbetsbyrån föreslås indelad i brosektion och maskinsektion, båda i

sin tur indelade i ett antal detaljer.

Fordonsavdelningens ritkontor är tänkt som ett funktionellt organ med

uPPgifter motsvarande dem, som avses skola åvila motsvarande organ inom

vapena''! delningen. Det indelas enligt förslaget i tre arbetsgrupper, nämligen

fordonsgrupp, fältarbetsgrupp och elgrupp.

Verksamheten inom fordonsavdelningens motorsektion avses icke såsom

inom fordons- och fältarbetsbyråerna skola vara knuten till viss materielanskaffning

utan bestå i utvecklings- och försöksverksamhet av konsulterande

karaktär i principiella frågor rörande motorer, driv- och smörjmedel,

elutrustning å fordon, däck in. in. Såsom i det föregående nämnts

bör enligt utredningens mening beträffande driv- och smörjmedel krigsförberedelseal

bete, anskaffning, förradshallning och tilldelning åtminstone

tillsvidare hänföras till försvarets intendenturförvaltnings förvaltningsområde.

På motorsektionen skall emellertid enligt förslaget ankomma att

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utarbeta specifikationer, föreskrifter och leveranskontrollbestämmelser för

anskaffningen, att kvalitativt bedöma anbud å driv- och smörj medelsleveranser

samt att utöva kvalitetsövervakning av förrådshållna driv- och

smörjmedel.

Den föreslagna indelningen av kontrollkontoret upptar centraldetalj,

fordonsdetalj och fältarbetsdetalj. Uppgifterna ansluter sig i stort sett till

motsvarande uppgifter för vapenavdelningens kontrollkontor. Kontoret

föreslås skola utöva föreskriven legalbesiktning av försvarets motor- och

släpfordon.

Centralsektionen är avsedd för funktionella uppgifter, motsvarande dem

som utredningen föreslår beträffande vapenavdelningens centralsektion.

Arméförvaltnmgens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Även beträffande fordonsavdelningen föreslår arméförvaltningens tygavdelning

en fristående expedition och en krigsindustridetalj.

Fordonsbyrån är enligt förslaget indelad i stridsfordonssektion, bilsektion,

släpfordonssektion och biluttagningssektion. Släpfordonssektionen

innebär en utvidgning av den av förvaltningsutredningen föreslagna släpfordonsdetaljen.

Biluttagningssektionen motsvarar förvaltningsutredningens

till förrådsbyrån förlagda fordonsregister. Tygavdelningen anser det mest

ändamålsenligt att ämbetsverkets organ för uttagning av bilar in. in. anknyts

till fordonsavdelningen. Sektionerna är enligt förslaget indelade i

ett antal detaljer. Även här gäller att tygavdelningen drivit detaljindelningen

längre än förvaltningsutredningen.

Fältarbetsbyrån indelas enligt tygavdelningens förslag i beräkningssektion,

brosektion och maskinsektion. Beräkningssektionen motsvarar i

huvudsak den enligt förvaltningsutredningens förslag i brosektionen ingående

projektdetaljen. Enligt uppgift från tygavdelningen saknas civil

sakkunskap beträffande frågor om projektering av krigsbroar, varför detta

arbete helt och hållet måste ombesörjas av armétygförvaltningen.

Detaljindelningen skiljer sig delvis från förvaltningsutredningens förslag.

Den specialtekniska sektionen motsvarar i huvudsak förvaltnmgsutredningens

motorsektion. Den är sålunda tänkt skola handlägga bland annat

ärenden rörande motor- och fordonstekniska frågor av allmän natur samt

i samråd med normaliebyrån utarbeta tekniskt underlag för arméintendenturförvaltningens

upphandling av motorbränsle och smörjmedel.

Tygavdelningen framhåller, att nu gällande inskränkning beträffande

huvudförvaltningsprincipens tillämpning ifråga om terrängdragbilar for

släpfordon över tolv ton bör tas under omprövning.

Ritkontorets och kontrollsektionens inre organisation skiljer sig enligt

förslaget från förvaltningsutredningen.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Centralsektionens indelning överensstämmer med vad tygavdelningen

föreslagit beträffande motsvarande organ inom vapenavdelningen.

Departementschefen.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag räknar med att fordonsavdelningen

indelas i fordonsbyrå, fältarbetsbyrå, specialteknisk sektion, ritkontor,

kontrollsektion och centralsektion.

Jag anser mig kunna godta tygavdelningens förslag beträffande fordonsbyråns

indelning. Med hänsyn till släpfordonens betydelse vill jag icke

motsätta mig att frågor rörande dem handläggs på en särskild sektion.

På av tygavdelningen anförda skäl har jag icke heller något att invända

mot att det enligt förvaltningsutredningen till förrådsbyrån förlagda fordonsregistret

i stället ingår i fordonsavdelningen under benämningen biluttagningssektion.

Jag kan icke biträda förslaget om att beräkningsarbetet beträffande

krigsbroar organiseras på en särskild sektion, varför beräkningssektionen

enligt min mening bör utgå och i stället motsvarande detaljer inrymmas

under brosektionen. I övrigt har jag intet att erinra beträffande fältarbetsbyråns

organisation.

Jag har heller intet att erinra mot att kontrollkontoret benämns kontrollsektion.

Lika litet som i fråga om vapenavdelningen kan jag biträda förslaget

om att fiistående expedition och krigsindustridetalj inrättas inom fordonsavdelningen.

Beträffande centralsektionens ekonomidetalj, beskrivningsdetalj och

tekniska dokumentationstjänst gäller vad jag anfört i fråga om motsvarande

organ inom vapenavdelningen. Jag föreslår sålunda, att dessa detaljer

utgår ur centralsektionen, dit i stället expeditionen förläggs.

Jag erinrar slutligen om att de uppgifter i samband med uttagning av

båtar, avsedda för armén, som enligt förordningen den 13 november 1953

(SFS nr 673) om uttagning under fredstid av vissa förnödenheter för krigsmaktens

behov (militär uttagningsförordning) ålagts tygavdelningen,

kommer att falla inom fältarbetsbyråns område.

c. ELEK TRO A VDELNINGEN (SIGNALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Signalbyråns arbetsområde anges av utredningen skola utgöras av elektrisk

svagströmsmateriel, avsedd för förbindelsetjänst samt för spaningsstrids-

och eldledning, minsökning m. m„ belysningsmateriel för fältbruk,

optisk signalmateriel, materiel för elektrisk strömförsörjning i fält ävensom

instrument och annan utrustning för betjäning, kontroll och vård av

nämnda materielslag.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Det erforderliga laboratoriearbetet anser utredningen böra utföras inom

det teletekniska laboratoriet, vars expertis bör utnyttjas för ändamålet.

Enligt utredningens förslag bör signalbyrån indelas i centralsektion,

radiosektion, radarsektion, trådsektion, elsektion samt kontrollkontor. Såväl

sektionerna som kontrollkontoret anses böra ytterligare uppdelas i

detaljer, kontrollkontoret dock i en fast grupp och en rörlig grupp.

För att de militära synpunkterna och erfarenheterna skall vinna erforderligt

beaktande vid signal- och belysningsmaterielens konstruktion, anskaffning

och modernisering och för att underlätta byråchefens samarbete

med staber och truppförband föreslår utredningen att denne till sitt förfogande

får två militärassistenter, officerare med om möjligt högre teknisk

utbildning. Den ene bör tillhöra signaltrupperna och vara specialist på

telekommunikation, den andre luftvärnet och vara specialist på radar.

Utredningen framhåller såsom lämpligt, att arméförvaltningen utövar

huvudförvaltningen beträffande viss radio- och radarmateriel samt dessutom

beträffande transportabla elverk och laddningsutrustningar, fälthelysningsmateriel,

ackumulatorer och torrbatterier, kabel- och anslutningsdon

för starkström, glödlampor m. m. Även beträffande fälttelefon- och

linjemateriel samt viss telefonutrustning och transportabla fjärrskriftapparater

samt viss ljudmätmateriel bör arméförvaltningen enligt förvaltningsutredningens

mening vara huvudförvaltningsmyndighet, i den mån

fråga är om materiel av standardtyp.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Även för elektroavdelningens del föreslår tygavdelningen fristående

expedition och krigsindustridetalj. Vidare föreslås bibehållande av eu

specialteknisk sektion (telelaboratorium).

Tclebijrån föreslår tygavdelningen indelad i trådsektion, truppradiosektion

och stabsradiosektion. Även beträffande dessa sektioner innehåller

förslaget en långtgående detaljindelning.

Radarbijrån indelas i stridsledningsradarsektion, eldledningsradarsektion

och specialradarsektion. Varje sektion indelas i detaljer.

Elkraftsektionen skall enligt förslaget få till uppgift att anskaffa under

fältmässiga förhållanden utnyttjad transportabel elkrafts- och strömförsörjningsmateriel

till den teletekniska materielen ävensom dylik materiel

till elektriskt drivna pjäser och eldledningsutrustningar inom vapenavdelningens

verksamhetsområde. Sektionen föreslås skola indelas i tie detaljei.

I stället för kontrollkontor används, liksom i fråga om fordonsavdelningen,

benämningen kontrollsektion.

Centralsektionens indelning enligt förslaget överensstämmer med motsvarande

organ inom vapen- och fordonsavdelningarna.

I den specialtekniska sektionen ingår en verkstad.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Beträffande den specialtekniska sektionen (elektrotekniska laboratoriet)

anlör tygavdelningen, att den bibehållits i organisationen med hänsyn till

att det föreslagna för försvaret gemensamma teletekniska laboratoriet på

grund av lokalbrist icke torde komma till stånd under budgetåret 1954/55.

Sektionens uppgift omfattar sammanställning, utprovning och teknisk anpassning

av konstruktioner inom elektroavdelningens verksamhetsområden.

Departementschefen.

Jag erinrar att elektroavdelningen av mig förutsatts skola indelas i

telebyrå och radarbyrå samt som fristående enheter centralsektion, elkraftsektion,

ritkontor och kontrollsektion. På av tygavdelningen anförda skäl

tillstyrker jag dessutom att den specialtekniska sektionen (ellaboratoriet)

bibehålls åtminstone tills vidare.

Den av tygavdelningen för tele- och radarbyråerna föreslagna sektionsindelningen

ger mig icke anledning till erinran. Jag har övervägt att föreslå

sammanslagning av telebyråns stabs- och truppradiosektioner. Vid närmare

undersökning har jag emellertid kommit till den uppfattningen att

med hänsyn till pågående utbyggnad av arméns signalförbindelser en dylik

sammanslagning åtminstone tills vidare icke bör ske.

Beträffande den föreslagna expeditionen, den fristående krigsindustridetaljen

samt i centralsektionen ingående beskrivningsdetalj och teknisk

dokumentationstjänst gäller vad jag tidigare anfört vid behandlingen av

övriga sakavdelningar.

Jag har intet att erinra mot att benämningen kontrollsektion kommer

till användning i stället för kontrollkontor.

d. VER KS TA DS A V DELNING EN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som arbetsuppgifter för verkstadsavdelningen anger förvaltningsutredningen

att handlägga alla tekniska ärenden rörande arméns reparationstjänst

i saväl fred som krig samt hela landets behov av fordonsreparationer

i krig. Därjämte bör det ankomma på avdelningen att biträda ämbetsverkets

förrådsbyrå vid handläggning av kollektivavtals- och arbetsstudiefrågor

samt vid uppläggning av ekonomisk organisation för och utförande

av ekonomisk driftkontroll vid byrån underställda ammunitionssammansättningsverkstäder

och förråd.

Krigsreparationsbyråns föreslagna indelning upptar utbildningssektion

och krigsreparationssektion, den senare indelad i tre detaljer.

På utbildningssektionen bör enligt utredningen ankomma att planlägga

utbildningen av personalen vid arméingenjörkåren och tygstaten samt, beträffande

krigsreparationstjänsten, av verkstädernas civila arbetsledare och

arbetare ävensom värnpliktiga tekniker och mekaniker. Utredningen fram
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

håller, att vid denna planläggning, som bör omfatta utbildningens fördelning

på förband och skolor samt angivande av tidpunkter för olika kurser,

lokalbehov, erforderliga lärare och instruktörer, läroämnenas omfattning

m. m., ett intimt samarbete måste äga rum med arméstaben samt cheferna

för berörda truppförband och skolor.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skall driftbyrån indelas i organisationssektion,

driftsektion, reservdelssektion, utrustningssektion samt en

fristående avtalsdetalj. De olika sektionerna, utom utrustningssektionen,

föreslås indelade i ett antal detaljer.

Utredningen framhåller, att driftbyrån närmast intar ställning som

koncernledning för arméförvaltningen underställda verkstäder. En sådan

ledning måste för att arbeta effektivt som grund för sina ställningstaganden

samt för att kunna överblicka vunna resultat i stor utsträckning

bearbeta statistiskt material. För att jämn belastning av verkstäderna skall

uppnås måste vidare viss planering utföras av ledningen. Både planeringsarbetet

och den ekonomiska övervakningen av driften vid verkstäderna är

enligt utredningens uppfattning i hög grad beroende av statistiken. Nu

nämnd statistikbearbetning, planering och övervakning finner utredningen

böra inom drifbyråns ram sammanhållas av organisationssektionen, inom

vilken enligt förslaget skall finnas en statistikdetalj. Utredningen berör närmare

de olika avseenden, i vilka statistiska redogörelser bör uppgöras. Som

exempel anför utredningen löneutvecklingen och förtjänstnivån för den

kollektivavtalsanställda personalen samt medelsförbrukningen beträffande

anslaget till underhåll av tygmateriel. Utredningen framhåller, att försvarets

civilförvaltnings hålkortsanläggning bör utnyttjas för statistikarbetet.

Den inom verkstadsavdelningen fristående avtalsdetaljen skall enligt

utredningens förslag handlägga avtalsfrågor, arbetarskyddsfrågor och

andra sociala frågor för de verkstäder och förråd, vilka i drifttekniskt

hänseende underställts verkstadsavdelningen eller förrådsbyrån. Arbetarskyddsfrågorna

bör dock handläggas av förrådsbyrån beträffande denna

byrå underställda förråd och ammunitionssammansättningsverkstäder samt

beträffande arméns skjutplatser.

Avdelningens centralsektion föreslås indelad i expedition och personaldetalj.

Personaldetaljen har enligt förslaget tillagts mycket omfattande uppgifter

beträffande krigsredovisningen av personal. Dessutom har utredningen

ansett detaljen böra handha viss registrering beträffande personalens

fredsredovisning. Denna registrering skall framförallt avse arméingen

jörkår ens och tygstatens personal. Personalärenden beträffande denna

personal avses även skola i viss utsträckning handläggas inom detaljen,

exempelvis i vad rör transport till och från vederbörande personalkår,

fredsplacering, befordran, förordnanden, avsked m. in.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Armé förvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Krigsreparationsbyrån indelas enligt tygavdelningens förslag i utbildningssektion

och krigsreparationssektion, vilket överensstämmer med förvaltningsutredningens

förslag. Utbildningssektionen, beträffande vilken

förvaltningsutredningen icke föreslagit någon underindelning, skall enligt

tygavdelningens förslag indelas i utbildningsdetalj och verkstadsskola.

Krigsreparationssektionens indelning sammanfaller med förvaltningsutredningens

förslag utom i så måtto att centralsektionens personaldetalj

under benämningen personalregister överflyttats till krigsreparationssektionen.

Detta motiveras av tygavdelningen med det förhållandet att personalregistret

uteslutande kommer att handlägga personalfrågor, som sammanhänger

med krigsreparationsbyråns verksamhet.

Driftbyrån indelas enligt förslaget i organisationssektion, tygverkstadssektion,

ammunitionsverkstadssektion samt arbetsstudiesektion, vartill

kommer en fristående avtalsdetalj. Tygverkstadssektionen motsvarar i

huvudsak förvaltningsutredningens driftsektion. Ammunitionsverkstadssektionen

är avsedd för ledningen av de sammansättningsverkstäder, som

ingår i krigsmaterielverkets lokalförvaltningar och som skall övertas av

tygavdelningen. Enligt förvaltningsutredningens förslag avsågs frågor

rörande såväl krigsmaterielverkets nuvarande centralförråd av ammunition

som sainmansättningsverkstäderna skola handläggas å förrådsbyrån. Tvgavdelningen

framhåller emellertid, att avdelningen funnit det mera ändamålsenligt,

att ärenden rörande driften vid ifrågavarande sammansättningsverkstäder

handläggs inom verkstadsavdelningen.

Den föreslagna arbctsstudiesektionen innebär en utvidgning av den utav

förvaltningsutredningen föreslagna arbetsstudiedetaljen inom driftsektionen.

Denna utvidgning har från tygavdelningen under hand motiverats

med att arbetsstudieverksamheten är av så stor ekonomisk betydelse för

verkstadsdriften att den måste bedrivas inom en vidare ram än vad förvaltningsutredningen

tänkt sig.

Samtliga sektioner inom driftbyrån föreslås av tygavdelningen skola indelas

i ett antal detaljer. Beträffande de två förstnämnda sektionerna råder

i detta avseende i huvudsak överensstämmelse med förvaltningsutredningens

förslag.

Centralsektionen föreslås skola indelas i expedition och centraldetalj.

Departementschefen.

Det framgår av vad jag tidigare anfört, att jag räknar med att verkstadsavdelningen

indelas i centralsektion, driftbyrå och såsom fristående

enheter krigsreparationssektion, anläggningssektion och reservdelssektion.

Jag biträder förslaget om att ärenden rörande de från krigsmaterielverket

övertagna ammunitionssammansättningsverkstäderna handläggs på

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

225

en särskild sektion inom driftbyrån. Med hänsyn till arbetsstudieverksamhetens

betydelse för en rationell verkstadsdrift finner jag mig också kunna

godta förslaget om att en särskild arbetsstudiesektion inrättas inom driftbyrån.

Vid det förhållandet att jag icke räknar med någon krigsreparationsbyrå

inom avdelningen bör någon ändring ej ske beträffande förvaltningsutredningens

förslag om utbildningsfrågornas förläggande till centralsektionen.

Jag förutsätter, att reservdelssektionen kommer att erhålla de arbetsuppgifter

som följer av tygavdelningens förslag den 14 december 1953.

c. TYGFÖRRÅDSBYRÅN OCH AMMUNITIONSFÖRRÅDSBYRÅN

(FÖRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förrådsbyrån skall enligt förvaltningsutredningen utföra behovsberäkningar

samt handha tilldelning och förrådshållning beträffande arméns

tygmateriel och ammunition. Därjämte avses byrån skola ombesörja uttagning

och tilldelning av civila motorfordon för såväl arméns som

marinens och flygvapnets samt vissa civila myndigheters behov. Härtill

kommer distribution och förrådshållning av viss ammunition för marinens

och flygvapnets räkning.

Byrån indelas enligt förslaget i planeringssektion, materielsektion,

ammunitionssektion och fordonsregister. Sektionerna indelas i detaljer

och fordonsregistret i arbetsgrupper.

Inom materielsektionen skall enligt förslaget föras materielregister.

Sektionen skall vidare svara för förrådskontrollen inom byråns materielområde

samt utföra sakgranskning (även beträffande ammunition) av de

lokala tygorganens räkenskaper, med undantag dock av verkstädernas.

Dessas medelsverifikationer avses skola granskas av verkstadsavdelningens

organisationssektion, som skall ha att ta fram och tillställa materielsektionen

det i verifikationerna ingående material, som erfordras för förrådskontrollen.

Förrådsbyråns fordonsregister skall ur landets civila motorpark utta för

avsedda ändamål lämpliga motorfordon (underlaget erhålls från länsstyrelserna),

tilldela förband och myndigheter dessa fordon samt registrera

fordonen och tilldelningen. Underlag för beräkning av uttagningsbehovet

erhålls, vad beträffar utrustningsbehovet, från byråns planeringssektion

och, vad beträffar tillgången på stamfordon, från byråns materielsektion.

Armeförvaltningens tygavdclnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning har avgelt organisationsförslag för såväl

eu förrådsbyrå som alternativt för en tygförråds- och en ammunitionsförrådsbyrå.

Här lämnas eu kortfattad redogörelse för båda förslagen.

15—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förrådsbyrån, under vilken skall sortera centralförråd för materiel och

centralförråd för ammunition, indelas enligt tygavdelningens förslag i

centralsektion, materielsektion, materielredovisningssektion, ammunitionssektion

och ammunitionsredovisningssektion. Såsom tidigare berörts föreslår

avdelningen att det fordonsregister, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skulle vara förlagt till förrådsbyrån, under benämningen

biluttagningssektion flyttas över till fordonsavdelningens fordonsbyrå.

Beaktas denna överflyttning föreslår tygavdelningen fem sektioner i stället

för förvaltningsutredningens tre. Samtliga sektioner förutsätts skola indelas

i ett antal detaljer.

Den föreslagna centralsektionen motsvarar i stor utsträckning förvaltningsutredningens

planeringssektion, i det att den innehåller expedition

samt detaljer för planering, behovsberäkningar m. in.

Beträffande sektionernas arbetsuppgifter anför tygavdelningen.

På centralsektionen ankommer att sammanhålla alla frågor beträffande

tillämpningsföreskrifter rörande tyg- och ammunitionsförrådstjänsten med

avseende å mobiliseringsförberedelser för lokala respektive regionala myndigheter

samt centrala anstalter, att utfärda förvaltningsföreskrifter för

mobilisering och krig samt att planlägga underhållstjänsten i krig. Materielsektionens

huvudsakliga uppgifter omfattar tilldelning av materiel och tillbehör

till lokalmyndigheter enligt materielregister in. in., att utöva förrådskontroll,

omfattande ekonomisk sakgranskning samt revision beträffande

främst lokalt förd materielredovisning vid lokala myndigheter och centrala

anstalter, att utarbeta erforderliga fredsförvaltningsföreskrifter, att handlägga

materielfördelningsplaner beträffande olika uppbördsmyndigheter

ävensom frågor rörande förrådsplanering samt att lämna sakorganen förslag

till anskaffning av materiel för att täcka brister i fastställda behov. Materielredovisningssektionen

har till huvudsaklig uppgift att redovisa lokalmyndigheters

och centrala anstalters materiel samt tillgång på reservdelar

och material vid centrala anstalter, att lämna sakorganen underlag för

materielanskaffning och materielklassificering samt att omfördela vid

armétygförvaltningen redovisad materiel. Ammunitionssektionens respektive

ammunitionsredovisningssektionens uppgifter motsvarar i stort sett

vad nyss anförts i fråga om materiel- respektive materielredovisningssektionernas.

Sålunda ankommer det på byrån att i fråga om ammunitionen

upprätta ammunitionsöversikter, verkställa ammunitionsfördelning

enligt anvisningar från såväl försvars- och arméstaberna som marin- och

ftygstaBerna, att uppgöra förslag till utformning av olika ammunitionsförråd,

deras modernisering och underhåll, föreslå anskaffning av ammunition

för mobiliseringsändamål och för övningar, att utfärda bestämmelser

för förvaring, vård och omsättning av befintliga ammunitionseffekter samt

att utarbeta sammandrag över verkställda ammunitionsbesiktningar.

Enligt det alternativa förslaget skall tygförrådsbyrån indelas i centralsektion,

materielsektion och materielredovisningssektion under det att

ammunitionsförrådsbyrån indelas i centralsektion, ammunitionssektion och

ammunitionsredovisningssektion. De två byråerna innebär organisatoriskt

sett att den gemensamma förrådsbyrån halveras.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

227

Departementschefen.

Enligt vad jag närmare utvecklade vid behandlingen av huvuddragen av

armé tygförvaltningens organisation har jag efter att ingående ha övervägt

frågan stannat vid att tillstyrka förslaget om två förrådsbyråer, en tygförrådsbyrå

och en ammunitionsförrådsbyrå. Som ytterligare stöd för

detta mitt ställningstagande hänvisar jag till tygavdelningens i det föregående

återgivna redogörelse för de omfattande och skiftande uppgifter, som

skulle komma att åvila en icke uppdelad förrådsbyrå.

I fråga om de två byråernas inre organisation anser jag mig kunna

biträda tygavdelningens förslag utom i det hänseendet att föreslagen

centralsektion enligt min mening för ammunitionsförrådsbyråns del bör

utbytas mot centraldetalj. Jag erinrar att fordonsregistret enligt tygavdelningens

av mig godtagna förslag under benämningen biluttagningssektion

flyttas över till fordonsavdelningens fordonsbyrå. Vidare erinrar

jag att sammansättningsverkstäderna för ammunition vid krigsmaterielverkets

lokalförvaltningar, som skall övertas av armétygförvaltningen,

förläggs till verkstadsavdelningens driftbyrå i stället för, såsom förvaltningsutredningen

föreslagit, till förrådsbyrån.

f. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förva itningsutredning.

Enligt förslaget skall, såsom tidigare berörts, inköpscentralen som

främsta arbetsuppgift handha den merkantila delen av den inköpsverksamhet,

som åvilar arméförvaltningen, jämte den därtill hörande räkningsbehandlingen.

Ifråga om materiel av enklare beskaffenhet, beträffande vilken

mottagaren hav att utföra mottagningskontroll, bör inköpscentralen enligt

utredningens mening i vissa fall även ombesörja leveransövervakning och

leveransrapportering. Utredningen finner det lämpligt, att inköpscentralen

omhänderhar försäljningen av kasserad och utrangerad materiel, i första

hand för arméförvaltningens räkning men, i den mån det visar sig ekonomiskt

fördelaktigt eller eljest ändamålsenligt, även för övriga försvarsförvaltningar.

Utredningen behandlar förhållandevis utförligt frågan om upphandlingsärendenas

gång enligt den nya organisationen och anför härom bl. a.

följande.

Underlaget för en upphandling utgörs i regel av en inköpsanmodan till

inköpscentralen från vederbörande sakorgan. Anmodan skall innehålla eller

åtföljas av erforderligt tekniskt underlag, uppgifter beträffande önskade

leverantörer, leveranstider, materielens avsedda användning samt förkalkylerat

maximibelopp på kostnaderna ävensom titel och konto, som kostnaderna

vid betalning skall påföras. Inköpsanmodan bör icke tillställas

inköpscentralen förrän förvaltningsbeslut om anskaffning fattats av den

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

chef, som äger bestämma om berörda anslagsmedels användning. I inköpsanmodan

skall sakorganet ange, huruvida inkommande anbud skall

granskas även av sakorganet, samt om kontrollen skall utövas av detta

eller av inköpscentralen med mottagningskontrollen hos mottagaren. Med

ledning av inköpsanmodan och i förekommande fall efter samråd med

sakorganet skall inköpscentralen infordra anbud från lämpliga leverantörer.

Därvid bör anges den tjänsteman inom dels sakorganet, dels inköpscentralen

till vilken anbudsgivarna har att vända sig i tekniska respektive

ekonomiska frågor. Inköpscentralen skall granska inkomna anbud beträffande

priser och betalningsvillkor m. m. och verkställer därefter — såvida

icke sakorganet förbehållit sig rätten att granska anbuden ur teknisk synpunkt

— beställning. Har sådant förbehåll gjorts, överlämnas anbuden

jämte uppgjord förteckning samt av inköpscentralen avgivet förord till

sakorganet, som granskar desamma ur angiven synpunkt och med hänsynstagande

till de ekonomiska villkoren. Sakorganet delger inköpscentralen

sin uppfattning, varefter — om enighet uppnåtts med centralen —

beslut i ärendet fattas av sakorganet eller på föredragning av detsamma.

Kan inköpscentralen och sakorganet icke enas om beslutet, skall chefen

för inköpscentralen, som har att tillse att inköpen sker på för staten förmånligaste

sätt, i närvaro av vederbörande avdelningschef (motsvarande)

föredra ärendet för souschefen för dennes avgörande. Sedan beslut fattats,

övertas handlingarna av inköpscentralen för verkställighet.

Beträffande sådan materiel, för vilken det tekniska underlaget icke är

klart utan konstruktion avses skola helt eller delvis utföras av tillverkaren,

tar vederbörande sakorgan som regel första kontakten med denne. På detta

stadium förekommer vanligtvis inga ekonomiska förhandlingar som kräver

medverkan av inköpscentralen. Det är emellertid av vikt att samråd så

tidigt som möjligt söks med inköpscentralen så att icke uppgörelser träffas,

som kan ogynnsamt påverka senare ekonomiska förhandlingar rörande tillverkningen.

Sedan ett projekt godkänts av förvaltningen och antingen tillverkning

avses direkt skola igångsättas eller en prototyp först avses skola

framställas, skall de ekonomiska förhandlingarna föras av inköpscentralen

med biträde i erforderlig utsträckning av vederbörande sakorgan.

1 fråga om materiel för försök och prov, beträffande vilken fullständigt

tekniskt underlag som regel icke finns, bör vederbörande sakorgan äga att

självt utlägga beställning när det rör sig om blott mindre kostnadsbelopp.

Samråd bör emellertid även i sådana fall på ett tidigt stadium sökas med

inköpscentralen för ärendets registrering och för förhindrande av överenskommelser,

som kan menligt påverka inköpscentralens förhandlingar vid

utläggande av kommande beställningar och dess möjligheter att skapa konkurrens.

I här avsedda fall skall inköpscentralen alltid tillställas en kopia

av beställningshandingen.

Därest förändringar avses skola vidtas beträffande utlagda beställningar,

vid leveransförseningar in. m. bör vederbörande sakorgan ta kontakt med

inköpscentralen för att denna skall kunna bedöma eventuella ekonomiska

konsekvenser. Besked till leverantörerna skall i sådana fall regelmässigt

lämnas genom inköpscentralen, som även skall träffa ekonomisk uppgörelse.

Endast i de fall då sakorganet kan avgöra, att vissa ändringar

är av uteslutande teknisk karaktär eller överenskommelse träffats med

leverantören att ändringen ej skall ha ekonomiska följder, behöver inköpscentralen

icke medverka.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:Is proposition nr 109.

Vid inköp av materiel för annan förvaltnings räkning skall vederbörande

sakorgan inom arméförvaltningen tillse, att inköpet ifråga samordnas med

inköp av samma materielslag för egen och eventuellt även andra myndigheters

del. Efter i förekommande fall vidtagen komplettering av det tekniska

underlaget och data beträffande leveranstider m. m. överlämnar sakorganet

anmodan — som alltså kan avse samtidigt inköp för flera myndigheters

räkning — till inköpscentralen. I tekniska frågor har inköpscentralen

att i sådana ärenden samråda med berört sakorgan inom arméförvaltningen,

som där så erfordras söker kontakt med beställande förvaltning.

I ekonomiska frågor har inköpscentralen att direkt samråda med den

eller de förvaltningar för vilken materielen är avsedd.

Vad ovan sagts rörande inköp av materiel skall i tillämpliga delar gälla

även beställning av arbeten.

Sådana frågor i samband med inköpsverksamheten, som även kraver

juridisk sakkunskap, t. ex. upprättande av mera komplicerade kontrakt

eller tvistigheter rörande tolkning av ingångna avtal, skall vid behov handläggas

med biträde av juridiska sektionen.

Ifråga om inköpscentralens indelning föreslår utredningen, att den

egentliga inköpsverksamheten förläggs till en inköpssektion, försäljningsverksamheten

till ett försäljningskontor, de arbetsuppgifter, som sammanhänger

med granskning och utställning av räkningar m. in., till en räkningssektion

samt de expeditionella göromålen till en expedition med skrivcentral.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att inköpscentralen indelas i centralsektion,

inköpssektion, räkningssektion och försäljningssektion.

I centralsektionen, som icke återfinns i förvaltningsutredningens förslag,

har tygavdelningen inrymt den enligt förvaltningsutredningen fristående

expeditionen. Dessutom innehåller centralsektionen enligt förslaget

centraldetalj samt import- och valutadetalj. Centraldetaljen anges

ha till uppgift att inhämta och bearbeta uppgifter angående marknadsoch

prisförhållanden i in- och utlandet beträffande såväl specifik krigsmaterielindustri

som aktuell stål- och metallmanufaktur, maskingjuterioch

verkstadsindustri samt kemisk-teknisk industri. Härutöver avses

detaljen skola inhämta andra marknadsuppgifter av olika slag i planerande

syfte.

I motsats till förvaltningsutredningen räknar tygavdelningen med viss

detaljindelning av inköps- och försäljningssektionerna. I fråga om den förstnämda

sektionen ansluter sig indelningen till armétygförvaltningens tre

sakavdelningar.

Departementschefen.

Jag kan icke biträda tygavdelningens förslag att en centralsektion inrättas

inom inköpsavdelningen. Denna centralsektion skulle enligt tygavdel
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen innehålla, förutom expedition, organ för marknadsundersökningar

samt för import- och valutafrågor. Dessa frågor bör enligt min mening

handhas inom inköpssektionen. Jag föreslår sålunda, att inköpsavdelningen

indelas i expedition, inköpssektion, räkningssektion och försäljningssektion,

allt i enlighet med förvaltningsutredningens förslag, dock med den

ändringen att benämningen försäljningskontor enligt tygavdelningens förslag

utbyts mot försälj ningssektion.

Beträffande räkningssektionen vill jag särskilt framhålla, att jag förutsätter

att den räkningsgranskning, som sker där, skall vara fullständig

och resultera i utanordningsbeslut, färdiga att, sedan vederbörliga noteringar

i och för anslagsövervakning gjorts, sändas över till försvarets civilförvaltning

för likvidering.

g. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förlagsbyrån föreslås skola handha

frågor sammanhängande med standardisering och klassificering,

arméförvaltningens förlagsverksamhet, innefattande dels det redaktionellt

betonade arbetet med utgivning av instruktioner, beskrivningar,

reservdelskataloger, tekniska order, bildband m. m., dels reproduktion och

i vissa fall distribution av sådana publikationer,

arkivering av ämbetsverkets ritningar,

ljuskopiering för samtliga myndigheter i ämbetshuset på Ladugårdsgärde,

biblioteks- och referattjänst,

sammanhållning för arméförvaltningens del av patentärenden samt

verksamheten vid arméförvaltningens materiallaboratorium.

Byrån föreslås skola indelas i standardiseringssektion, beskrivningssektion,

förlagssektion, bibliotek, materiallaboratorium samt expedition

med skrivcentral.

Huvuduppgiften för standardiseringssektionen bör enligt utredningen

vara att i samråd med berörda organ inom arméförvaltningen handlägga

frågor rörande detalj- och materialstandardisering samt att utgöra ämbetsverkets

kontaktorgan utåt i dessa frågor. Standardisering av komponenter,

ingående i arméns telemateriel, förutsätts dock skola omhänderhas av det

teletekniska laboratoriet.

Även materielklassificeringen bör enligt utredningen förläggas till

standardiseringssektionen, som föreslås indelad i detaljer m. m.

Ifråga om övriga sektioners och bibliotekets samt materiallaboratoriets

uppgifter anför utredningen följande.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

231

Arméförvaltningen bör årligen i samråd med arméstaben uppgöra en

arbetsplan över de publikationer m. m., som under nästkommande budgetår

skall utarbetas. Planen skall sammanställas och dess realiserande övervakas

av förlagsbijråns beskrivningssektion.

Råmanuskript till ifrågavarande publikationer m. m. skall utarbetas av

de sakorgan eller andra instanser, som har att svara för innehållets tekniska

riktighet. I vissa fall kan materielinstruktioner m. in. utarbetas av

vederbörande leverantör. Beskrivningssektionen skall lämna råd och anvisningar

för disposition in. in. av råmanuskripten, granska desamma ur

språkliga, pedagogiska och vissa tryckeritekniska synpunkter samt i torekommande

fall renskriva dem för tryckning. Sektionen skall vidare handha

i anslutning till publikationerna förekommande nomenklaturarbete utom

vad an "år telematerielen, för vilken försvarets teletekniska laboratorium

skall handlägga denna arbetsuppgift. Vid sektionen bor finnas en tecknaratelié,

som skall ha att utföra det tecknings- och retUschenngsarbete som

erfordras för utarbetande av bildband och planscher samt bildsidor i beskrivningar,

kataloger in. in.

Förlaqsbgråns förlags sektion skall handha arméförvaltningens reproduktionsverksamhet

utom ljuskopiering samt ombesörja alla förvaltningens beställningar

av tryck hos utomstående tryckerier. Sektionen skall vidare

uppgöra erforderliga distributionsplaner och utfärda distributionsorder till

det centrala bokförråd, som utredningen enligt vad tidigare nämnts föreslår

skola inrättas vid Stockholms tygstation.

På förlaqsbgråns bibliotek skall ankomma att handha biblioteks- och

referattjänsten inom arméförvaltningen samt att utföra för ämbetsverket

erforderligt översättningsarbete av mera kvalificerad art. Vad reterattiänsten

beträffar bör inom sakorganen utsedda kontaktman vara biblioteket

behjälpliga med utväljande av de referatkort, som bor inga i referatkartoteket,

med fördelningen av erhållna referatkort, med att uppratt a

kontakten med huvudreferenterna samt med litteraturefterforskningar.

Inom förlaqsbgråns materiallaboratorium skall såsom förut nämnts viss

provningsverksamhet äga rum i samband med arméförvaltningens konstruktions-

och utvecklingsarbete samt ämbetsverkets leveranskontrollerande

verksamhet.

I anslutning därtill skall laboratoriet följa utvecklingen på materia området

samt biträda sakorganen vid deras val av material för olika konstruktioner

och standardiseringssektionen med att utarbeta standard, att avge

vttrande över ny standard och att verkställa urval ur befintlig standard.

Laboratoriet avses endast skola täcka viss del av arméforvaltningens provningsbehov.

För undvikande av dubbelarbete och anskaffning av laboratorieutrustning,

som icke blir utnyttjad i mot kostnaderna svarande omfattning,

bör arméförvaltningen i den utsträckning det ar lämpligt to

materialprovningen utnyttja industrins resurser samt de statliga provningsanstalterna.

Den provningsverksamhet, som bor bedrivas vid materiallaboratoriet,

torde för närvarande huvudsakligen behöva omfatta följande

material: metaller, rostskyddsmedel och läderfett, färger, gummi plast och

textilier. Materiallaboratoriet bör med hänsyn liartill besta av ett mctallur"iskt

och ett kemiskt laboratorium ,vartill bor komma eu textilingen

i ör och — i avvaktan på ytterligare erfarenheter rörande lämpligaste

utförande av erforderliga plastprov — en plastingenjor.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att norraalicbyrån indelas i centralsektion,

standardiseringssektion, förlagssektion, kontrollmetodiksektion och materialsektion.

Det enligt förvaltningsutredningens förslag fristående biblioteket har av

tygavdelningen inrymts i centralsektionen. Denna sektion, som ej återfinns

i förvaltningsutredningens förslag, omfattar bibliotek, expedition,

distribution och experimentverkstad. Distributionen avser beskrivningar’

kataloger, ntningskopior in. in. Experimentverkstaden är avsedd för vissa

av förvaltningens avdelningars försöksverksamhet och finns redan nu inom

tygavdelningen.

Tygavdelningens förslag innehåller icke någon beskrivningsdetalj. Såsom

tidigare berörts hyser tygavdelningen den uppfattningen att beskrivningsarbetet

skall i huvudsak vara förlagt till sakorganen. Förlagssektionen

innehåller enligt förslaget tecknarateljé, fotoateljé, tryckeri, ljuskopiering

och ritmngsarkiv. Kontrollmetodiksektionen som är avsedd att handha

från krigsmaterielverket överflyttade kontrollmetodikfrågor, har enligt förslaget

att i samarbete med kontrollorganen, industrin samt industriella

och tekniska institutioner m. m. utarbeta underlag för kontrollarbetets

bedrivande genom att på det kontrolltekniska området tillämpa moderna

principer.

Materialsektionen motsvarar det av förvaltningsutredningen föreslagna

materiallaboratoriet. Det förutsätts skola innehålla underavdelningar‘för

textil och plast, metallurgiska undersökningar, kemiska undersökningar

och ytbehandling.

Departementschefen.

Av skäl, som delvis framgår av vad jag anfört vid behandlingen av

armetygforvaltningens sakavdelningars inre organisation, kan jag icke biträda

tygavdelningens förslag beträffande normaliebyråns organisation.

Detta förslag bygger på att såväl beskrivningsarbetet som referattjänsten

i största utsträckning decentraliseras till sakorgan. Jag anser för min del

att verksamheten inom dessa båda områden bör organiseras i enlighet med

vad förvaltningsutredningen föreslagit. Jag förordar, att normaliebyrån indelas

i standardiseringssektion, beskrivningssektion, förlagssektion, expedition,

bibliotek och materiallaboratorium, vartill bör komma den av tygavdelningen

föreslagna kontrollmetodiksektionen och experimentverkstaden.

Under beskrivningssektionen bör falla, förutom beskrivningsdetalj

nomenklaturdetalj och tecknardetalj, vilka två sistnämnda enheter enligt

tyga\ delningens förslag ingår i standardiseringssektionen respektive förlagssektionen.

På biblioteket bör, såsom förvaltningsutredningen föreslagit, ankomma

översättningsarbeten och referattjänst.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 233

Som framgår av det föregående, bör materialsektionen benämnas materiallaboratorium.

h. CENTRALPLANERINGEN OCH MATERIELINSPEKTIONEN

(CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Centralplaneringen avses av utredningen skola utgöra ett stabsorgan

med huvuduppgift att biträda souschefen vid hans ledning i stort av

ämbetsverket. I detta syfte skall planeringen utarbeta planer på lång sikt

över ämbetsverkets verksamhet samt följa verksamhetens fortskridande i

enlighet med de uppgjorda planerna.

De uppgifter, som utredningen tänkt sig skola åvila centralplaneringen,

kan i huvudsak sammanfattas sålunda:

att i samarbete med försvars- och arméstaberna samt verkets berörda

sakorgan uppgöra långsiktiga anskaffningsplaner,

att uppgöra förslag till avvägning, lämna direktiv för och samordna utarbetande

av underlag för medelsäskande,

att uppgöra förslag till fördelning av de till arméförvaltningens förfogande

ställda medlen å verkets olika organ och, vad angår underhållsanslaget,

även på truppförband (motsvarande),

att handha verkets dispositionsanteckningar,

att uppgöra krigsorganisationsplaner in. in.,

att utarbeta vissa krigsförvaltningsplaner in. in. samt

att handha vissa personal- och utbildningsfrågor.

Vidare är centralplaneringen tänkt att biträda souschefen med utredningar

av olika slag av betydelse för verksamheten, samla och sammanställa

fakta och uttalanden, som kan tjäna som grundval för beslut, samt

slutligen samordna verksamheten inom förvaltningen med utarbetande

av reglementen, instruktioner m. m.

Centralplaneringen föreslås skola indelas i centraldetalj och ekonomidetalj.

Materielinspektionen skall enligt utredningens förslag utgöra det stabsorgan,

med vars hjälp souschefen erhåller kännedom om tygmaterielens

och ammunitionens tillstånd samt kan övervaka, att materielvården bedrivs

på ett ändamålsenligt sätt, att tygförvaltningspersonalen besitter erforderlig

kunskap om materiel och materielvårdsföreskrifter samt att dessa

föreskrifter tillämpas rätt. övervakningen är avsedd att utföras dels

genom inspektioner, dels genom särskilda materielbesiktningar.

Bland materielinspektionens uppgifter bör enligt utredningen ingå att

sammanställa iakttagelser från inspektionerna, att bevaka att av inspektioner

föranledda utredningar och andra åtgärder vidtas samt att ur allmän

materielvårdssynpunkt bearbeta vid inspektioner gjorda erfarenheter samt

att planlägga och leda materielvårdsförsök av allmän natur.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt förslaget skall materielvårdsinspektionen indelas i vapengrupp,

signalgrupp och fordonsgrupp.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att centralbyrån indelas i planeringssektion,

ekonomisektion, mobiliserings- och utbildningssektion samt materielinspektionssektion.

Planeringssektionen och materielinspektionssektionen

föreslås skola indelas i detaljer. Underindelningen ansluter sig, vad beträffar

materielinspektionssektionen, till ämbetsverkets tre sakavdelningars

materielområden.

Mobiliserings- och utbildningssektionens uppgifter enligt förslaget är

bl. a. att handlägga utbildningsfrågor rörande ämbetsverkets egen personal

och personal tillhörande fälttygkåren samt frågor rörande utbildning vid

tygförvaltningsskolan m. m.

Materielinspektionssektionen motsvarar förvaltningsutredningens materielinspektion.

Motsvarande uppgifter åvilar f. n. materielvårdsbyrån.

Såsom i annat sammanhang framhållits, har tygavdelningen förklarat

sig villig att överta förvaltningen av krigsmaterielverkets skuggfabriker.

Enligt förslaget skall härmed sammanhängande arbete förläggas till centralbyråns

planeringssektion.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse bygger tygavdelningens

förslag på att den för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten gemensamma

personalkårexpeditionen skall göras fristående och sålunda ej

ingå i centralbyrån.

Departementschefen.

Centralplanering och materieiinspektion bör enligt vad jag utvecklat

i ett tidigare avsnitt icke sammanföras till en centralbyrå utan inrättas

som fristående stabsorgan i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens

förslag, dock med den avvikelsen, att ekonomisektionen

bör inordnas i den administrativa byrån. Den redovisningstekniska och

anslagsövervakande verksamhet, som enligt förvaltningsutredningens förslag

skulle åvila centralplaneringen, kommer härigenom i stället att hänföras

till nämnda byrå. Oaktat detta bör det ankomma på centralplaneringen

att, såsom förvaltningsutredningen tänkt sig, göra upp förslag

till avvägning m. in. beträffande medelsäskanden samt att föreslå viss

fördelning av till armétygförvaltningens förfogande ställda medel. Denna

verksamhet förutsätter givetvis ett intimt samarbete med den administrativa

byråns ekonomisektion.

Jag har intet att erinra mot att förvaltningen av de från krigsmaterielverket

övertagna s. k. skuggfabrikerna förläggs till centralplaneringen.

Jag räknar med att centralplaneringen indelas i centraldetalj, krigsrespektive

fredsdetalj ävensom en mobiliserings- och utbildningsdetalj

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

samt att materielinspektionen indelas i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag. Såsom jag i annat sammanhang framhållit, bitrader jag

tygavdelningens förslag om fristående personalkårexpedition.

i. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH

CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvakningsmredmng.

Den juridiska sektionen är tänkt att främst vara ett rådgivande organ i

juridiska och juridiskt-administrativa frågor. I denna sin egenskap bor

sektionen enligt förslaget tillhandagå verkets övriga organ med tolkning

av innebörden i lagar, författningar och andra föreskrifter samt biträda

dessa organ med utformandet av förvaltningsföreskrifter av olika slag

och av skrivelser, då ur juridisk synpunkt formuleringen fordrar särskild

stringens. Vidare bör, i den mån så erfordras, sektionen vara inkopscentralen

behjälplig med olika formaliteter i samband med ingående och fullföljande

av leveransavtal. Dessutom anses vissa speciella ärenden böra

ankomma på sektionen, såsom ärenden rörande avskrivning av förlust

eller skada, som drabbat egendom vilken tillhör eller nyttjas av staten

(s. k. avskrivningsärenden), ärenden rörande besvär i sådana egentliga förvaltningsärenden,

som icke skall handläggas av försvarets civilförvaltning,

s. k. obligatoriska ersättningsärenden d. v. s. mot kronan riktade ersättningsanspråk,

som grundar sig på ingångna avtal, samt slutligen vissa

remisser från Kungl. Maj :t m. m.

Centralexpeditionen har som stabsorgan enligt utredningen till uppgift

att handlägga vissa ärenden av för arméförvaltningen gemensam art, nämligen,

dels vissa personaladministrativa ärenden, dels frågor rörande arméförvaltningens

kontor sorganisation, dels ock vissa för verket eller dess

stabsorgan centrala expeditionsuppgifter. Vidare skall det enligt utredningen

ankomma på centralexpeditionen att uppgöra förslag till anslagsäskanden

beträffande arméförvaltningens avlönings- och omkostnadsanslag.

Centralexpeditionens indelning enligt förslaget upptar personaldetalj,

organisationsdetalj och expedition.

Organisationsdetaljen bör enligt utredningens uppfattning utföra for

förvaltningen erforderlig kontorsorganisatorisk verksamhet, innefattande

fortlöpande översyn och rationalisering av kontorspersonalens arbetsrutiner

och metoder, anskaffning av kontorstekniska hjälpmedel, utarbetande

av arbetsinstruktioner, beräkning av erforderlig personal, övervakning av

lokalernas disposition och arbetsplatsernas ändamålsenlighet m. in. Detaljen

avses vidare skola biträda det statliga centrala rationaliseringsorganet

vid eventuella organisationsundersökningar inom arméförvaltningen. Expeditionen

är avsedd att omhänderha registratur, skrivarbete och vakttjänst.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I fråga om vakttjänsten bör enligt förslaget under en vaktchef sammanföras

all personal, som inom arméförvaltningen erfordras för arbetsuppgifter

i samband med den dagliga säkerhetstjänsten, intern budsändning

och annan kontorsservice av olika slag.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning föreslår, att den administrativa byrån

skall indelas i expedition, juridisk sektion, personalsektion samt en fristående

organisationsdetalj och en sysslomannaexpedition. Expeditionen

innehåller enligt förslaget registratur, skrivcentral, vakttjänst och telefonväxel.

Personalsektionen indelas i personaldetalj och kameraldetalj.

Sysslomannaexpeditionen, för vilken beräknats två befattningshavare,

avses skola handha bl. a. frågor om ordningsföreskrifter m. m. inom fastigheten

»Tre Vapen» ävensom vissa personalvårdsfunktioner.

Departementschefen.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag i fråga om den administrativa

byråns indelning kan jag i stort sett godta. Jag föreslår dock, i anslutning

till vad jag anfört beträffande centralplaneringens organisation, att i

hyran skall ingå även en ekonomisektion. Vidare bör den föreslagna sysslomannaexpeditionen

utgå.

På den juridiska sektionen bör ankomma, förutom handläggningen av

juridiska och därmed sammanhängande ärenden, även att sammanhålla

för armétygförvaltningen i dess helhet gemensamma ärenden av administrativ

natur. Då denna arbetsuppgift måste tillmätas förhållandevis stor

betydelse, anser jag, att sektionen lämpligen bör benämnas kanslisektion.

I stället för personalsektion bör enligt min mening benämningen personalkontor

användas.

j. PR O VSKJ U TN1NGSCEN T It ALEX.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse i samband med behandlingen

av huvuddragen av armétygförvaltningens organisation, föreslår

tygavdelningen, att provskjutningscentralen, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skulle vara inlemmad i vapenavdelningen, direkt underställs

ämbetsverket. Enligt förslaget skall provskjutningscentralen indelas i centraldetalj,

handvapendetalj, verkstadsdetalj, skjutfältsdetalj och mätdetalj.

De tre förstnämnda detaljerna avses skola förläggas till Ulriksdal,

under det att skjutfältsdetaljen skall vara förlagd till Karlsborg och Marma

samt mätdetaljen till Karlsborg.

Departementschefen.

Som jag tidigare framhållit, anser jag mig kunna biträda förslaget om

att provskjutningscentralen blir fristående. Beträffande dess organisation

har jag intet att erinra mot tygavdelningens förslag.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

237

5. Armétygförvaltningens personalbehov.

Armé tygförvaltningens ledning.

Departementschefen.

Befattningen såsom souschef i armétygförvaltningen bör placeras i alternativt

Mp/Cp 19, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Fälttygmästarens befattning bör liksom hittills vara placerad i Mo 15.

a. VAPENAVDELNINGEN OCH PROVSKJUTNINGSCENTRALEN.

1946 års militära förvaltningsntredning.

Chefen för vapenavdelningen bör enligt utredningen vara officer med

högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från förvaltningsoch

trupptjänst. På grund av arbetsområdets storlek och betydelse måste

höga krav ställas på hans militärtekniska insikter. I betraktande härav

och med hänsyn till angelägenheten av att alltid kunna hålla befattningen

besatt med för densamma väl lämpad person föreslår utredningen, att befattningen

tillsätts på förordnande för viss tid och placeras i Mp 14.

Enligt utredningens förslag skall chefen för vapenavdelningen till sitt

direkta förfogande ha en teknisk assistent, armédirektör av 1. graden med

speciell fallenhet för teoretiskt-tekniskt utredningsarbete och ingående

kunskaper om vapenmaterielen. Befattningen motiveras med att rent tekniska

ställningstaganden ofta krävs vid ledningen av olika organisationsenheter.

Chefen för infanteribyrån bör enligt förslaget inneha högre teknisk utbildning

och vid sidan av militärtekniska kunskaper om materielens användning

in. in. äga betydande konstruktions- och tillverkningsteknislca

erfarenheter. För att de största urvalsmöjligheterna skall erhållas förordar

utredningen, att för befattningen skall kunna ifrågakomma militär, civilmilitär

eller civil innehavare. Med hänsyn till ansvarsställningen föreslås

befattningen skola placeras i alternativt Ma 12/Cp 10.

För sektionschef sbefattningarna räknar utredningen med 2 majorer ur

tygstabskåren, en armédirektör av 2. graden och en byrådirektör i Ca 31.

Infanteribyråns personalbehov beräknas till sammanlagt 35 befattningshavare.

Av dem är, bortsett från byråchefen, 5 militärer, 4 civilmilitärer

och 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt utredningens mening bör på chefen för artilleribyrån ställas motsvarande

fordringar som på chefen för infanteribyrån. Utredningen föreslår

fördenskull, att han skall vara alternativt militär, civilmilitär eller

civil med placering i Ma 12/Cp 10.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För sektionschefsbefattningarna avser utredningen 2 majorer vid tygstabskåren

och en armédirektör av 2. graden.

Artilleribyråns personalbehov beräknas till 47 befattningshavare, av

vilka, frånsett byråchefen, 7 är militärer, 6 civilmilitärer och 2 civila i 27

lönegraden.

Ritkontorschefen bör enligt utredningen ha teoretisk utbildning, motsvarande

lägst examen från tekniskt gymnasium, ävensom omfattande erfarenhet

av ritkontorsarbete samt av standardiserings- och tillverkningstekniska

frågor inom det mekaniska fackområdet. Med hänsyn härtill bör

han enligt förslaget vara förste byråingenjör i Ca 29 och vid sin sida ha en

assistent, byråingenjör i Ca 24.

Utredningen beräknar ritkontorets personalbehov till sammanlagt 18

personer, samtliga civila och med undantag av kontorschefen placerade

i lägre lönegrader än den 27.

Som chef för kontrollkontoret föreslår utredningen en överstelöjtnant ur

tygstabskåren, som undergått utbildning vid teknisk högskola samt har

kontroll- och verkstadsteknisk erfarenhet.

Chefen för ammunitionssektionen skall enligt förslaget vara major ur

tygstabskåren med mående artilleristiska och ballistiska kunskaper jämte

erfarenhet av moderna kontrollmetoder och tillverkningstekniska frågor

inom den mekaniska verkstadsindustrin.

För kontrollkontoret beräknar utredningen 50 befattningshavare. Av

dem är, frånsett kontorschefen, 6 militärer och 4 civilmilitärer. Av de sistnämnda

är 2 tygverkmästare och en tyghantverkare.

Chefskapet för skjutcentralen bör enligt förslaget utövas av en major

ur tygstabskåren med härför lämpliga kvalifikationer.

Skjutcentralens personalbehov uppskattas till — frånsett arbetarpersonal

— 27 befattningshavare, av vilka, förutom chefen, 3 militärer (2 underofficerare)

och 3 civilmilitärer ur tygstaten. Bland de civila ingår en förste

byråingenjör i 29 lönegraden.

Vad slutligen angar avdelningens centralsektion föreslår utredningen att

den skall förestås av kapten ur tygstabskåren. Personalbehovet för centralsektionen

beräknar utredningen till 18 befattningshavare, bland dem

en förste byråsekreterare, matematiker med akademisk examen eller motsvarande

kunskapsmått, avsedd som utredningsassistent.

För vapenavdelningen i dess helhet beräknar utredningen sammanlagt

197 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster................................................ 3

Militärer:

officerare ........................................................................ 22

underofficerare ................................................................ 2 24

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren .........

ur tygstaten ........................

Civila i 27 eller högre lönegrader

Övriga ...................................

239

Antal

...... 11

...... 7 18

.....“ 9

.......... 143

Summa 197

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Tygavdelningen föreslår, att chefen för vapenavdelningen skall vara

militär och placeras i Mp 15. Som teknisk assistent åt avdelningschefen

föreslås armédirektör av 1. graden.

Till förfogande skall avdelningschefen därjämte enligt förslaget ha en

byrådirektör i 31 lönegraden, vilken skall vara aerodynamiker. I denna

egenskap skall han tillhandagå även marin- och flygförvaltningarna.

Befattningen som chef för 1. vapenbijrån föreslås skola vara en alternativt

militär eller civil förordnandetjänst i Mp/Cp 13. Som sektionschefer

avses en överstelöjtnant, en major och en armédirektör av 2. graden, den

sistnämnde på eldledningssektionen.

Byråns sammanlagda personal uppgår enligt förslaget till 62 befattningshavare.

Av dessa är — frånsett byråchefen — 11 militärer, 5 civilmilitärer

(en ur tygstaten), 2 alternativt civilmilitärer/civila och 7 civila i 27 eller

högre lönegrader.

Även för chefen för 2. vapenbijrån föreslår tygavdelningen en alternativ

förordnandetjänst i Mp/Cp 13.

Som sektionschefer föreslås en överstelöjtnant, 2 majorer och en byrådirektör

i 31 lönegraden, den sistnämnde på kemiska sektionen. För den

fristående ballistiska detaljen avses en byråingenjör i 27 lönegraden som

chef. Som assistent åt byråchefen räknar tygavdelningen med alternativt

arméingenjör av 1. graden/förste byråingenjör.

Sammanlagt uppgår det beräknade personalbehovet för 2. vapenbyrån

enligt förslaget till 69 befattningshavare. Av dem är — bortsett från

byråchefen — 7 militärer, 3 alternativt civilmilitärer/civila och 8 civila i 27

eller högre lönegrader.

Chefen för kontrollbijrån föreslås skola vara militär i Ma 37.

Som sektionschefer upptar förslaget en major, en kapten, en arméingenjör

av 1. graden, en byrådirektör i 31 lönegraden samt en byråingenjör

i 27 lönegraden. Byrådirektören är avsedd för mätdonssektionen.

För kontrollbyrån räknar tygavdelningen med ett sammanlagt behov av

161 befattningshavare, varibland, frånsett byråchefen, 4 militärer och 2

civilmilitärer (en ur tygstaten). Bland den civila personalen ingår 6 befattningshavare

i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för centralsektionen avser tygavdelningen kapten samt för

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

krigsindustrisektionen armédirektör av 2. graden, alternativt civil i motsvarande

lönegrad. Ritkontoret anses böra förestås av byrådirektör i 31

lönegraden.

För centralsektionen, expeditionen inbegripen, beräknas 40 befattningshavare,

bland vilka 3 militärer, en civilmilitär ur tygstaten och en civil

(byråintendent på ekonomidetaljen) i 27 lönegraden. För krigsindustrisektionen

avser tygavdelningen 4 befattningshavare. Av dem är en alternativt

civilmilitär/civil och 2 civila i 27 respektive 29 lönegraderna. För ritkontoret

slutligen beräknas 26 civila befattningshavare erforderliga. Av dem

är 2 placerade i 27 eller högre lönegrad.

Chefen för provskjutningscentralen skall enligt förslaget vara major.

Av det beräknade personalbehovet, 44 befattningshavare, är —utom chefen

2 militärer (1 underofficer), 4 civilmilitärer ur tygstaten och eu civil

i 29 lönegraden.

Enligt tygavdelningens förslag uppgår personalbehovet för vapenavdelningen

till 366 befattningshavare samt för nämnda avdelning och provskjuningscentralen

till 410 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 3

Militärer :

officerare ........................................................................ 28

underofficerare ............................................................... j 29

Civilmilitärer: -

ur arméingenjörkåren......................................................... q

ur tygstaten ..................................................................... 7 ]3

Alternativt civilmilitärer/civila ..............................................77777 g

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 28

Arvodister ........................................................................... 4

övriga .................................................................................... 327

Summa 410

Departementschefen.

I motsats till förvaltningsutredningen och arméförvaltningens tygavdelning

anser jag att befattningen som chef för vapenavdelningen bör vara

alternativt militär/civilmilitär/civil och placeras i Mp/Cp 15. Chefslöneutredningen

har ej framfört erinran mot denna placering. Jag avser armédirektör

av 1. graden såsom teknisk assistent åt avdelningschefen. Jag biträder

ty8avdelningens förslag att på avdelningen skall finnas en avdelningschefen

direkt underställd aerodynamiker, byrådirektör i 31 lönegraden.

Denne befattningshavare bör tillhandagå även marin- och flygförvaltningarna.

Befattningen som chef för 1. vapenbyrån bör enligt min mening vara

placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har förordat placering i Ma/Ca 33.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Som sektionschefer å byrån räknar jag med, för infanterisektionen

överstelöjtnant, för pjässektionen major samt för eldledningssektionen

armédirektör av 2. graden.

Personalbehovet för 1. vapenbyrån uppskattar jag till 62 befattningshavare

enligt bilaga 9.

Även beträffande 2. vapenbyrån anser jag att befattningen som byråchef

bör vara placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har även beträffande

denna befattning förordat placering i Ma/Ca 33.

Artilleriammunitionssektionen anser jag böra förestås av överstelöjtnant,

under det att jag beträffande minsektionen och rekylfria sektionen räknar

med majorer som chefer. Den kemiska sektionen bör vara underställd

byrådirektör i 31 lönegraden.

Jag uppskattar 2. vapenbyråns personalbehov till 65 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 10.

Chefen för kontrollbyrån bör enligt min mening placeras i Cs 10. Chefslöneutredningen

har tillstyrkt Ma 33.

Vapensektionen bör enligt min uppfattning förestås av kapten, ammunltionssektionen

av major samt mätdonssektionen av byrådirektör i 31 lönegraden.

Det av mig beräknade personalbehovet för kontrollbyrån, 152 befattningshavare,

redovisas å bilaga 11.

Beträffande vapenavdelningens centralsektion räknar jag med kapten

som chef, under det att jag som chef för avdelningens ritkontor avser

byrådirektör i 31 lönegraden. För centralsektionen avser jag dessutom en

befattning för alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Av bilaga 12 framgår att jag för centralsektionen beräknar 26 befattningshavare.

Ritkontorets personalbehov enligt mitt förslag, likaledes 26

befattningshavare, redovisas å bilaga 13.

Det sammanlagda personalbehovet för vapenavdelningen enligt mitt förslag

utgör 334 befattningshavare.

Jag avser major som chef för provskjutningscentralen. Personalbehovet

uppskattas, såsom framgår av bilaga 14, till 44 befattningshavare.

b. FORDONSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutrcdning.

På chefen för fordonsavdelningen ställer utredningen det kravet, att

han skall äga högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från

förvaltningstjänst. Han bör kunna vara militär, civilmilitär eller civil och

befattningen bör hänföras till Mp/Cp 14.

10—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Befattningen som chef för fordonsbijrån kräver enligt utredningen såväl

konstruktions- och tillverkningsteknisk erfarenhet som militärtekniska

kunskaper ävensom erfarenhet av fordonsmaterielens militära användning.

Befattningen föreslås alternativt militär/civilmilitär/civil och hänförd till

Ma 12/Cp 10.

För fordonsbyrån beräknar utredningen 26 befattningshavare. Av dem

är -— med bortseende från byråchefen — 7 militärer (varav en motorutbildad

kapten ur kustartilleriet) och 5 civilmilitärer ur arméingenjörkåren.

Som chef för fältarbetsbijrån avser utredningen överste ur tygstabskåren

i Ma 12. Brosektionens chef bör enligt utredningens mening vara byrådirektör

i Ca 31 med civilingenjörsexamen på fackavdelning för väg- och

vattenbyggnadskonst samt med erfarenhet av dels konstruktionsverksamhet

beträffande bromateriel, dels militär och civil brobyggnad.

Personalbehovet för fältarbetsbyrån beräknas till 24 befattningshavare,

varibland, förutom byråchefen, 4 militärer och 7 civila i 27 eller högre

lönegrader.

Chefen för ritkontoret bör enligt utredningen liksom chefen för vapenavdelningens

ritkontor vara förste byråingenjör i Ca 29. Även denne bedömer

utredningen ha behov av en assistent, byråingenjör i Ca 24. För ritkontoret

beräknar utredningen 18 befattningshavare.

För motor sektionen beräknas 9 befattningshavare med en armédirektör

av 2. graden som chef. Bland personalen ingår en byråingenjör i 27

lönegraden.

Som chef för kontrollkontoret förordar utredningen major ur tygstabskåren

med kontroll- och Verkstadstekniska erfarenheter. Han föreslås

tillika skola vara chef för kontorets centraldetalj. Personalbehovet för kontrollkontoret

uppskattas till 13 befattningshavare, av dem 3 militärer och en

civilmilitär ur tygstaten.

För fordonsavdelningens centralsektion slutligen beräknar utredningen

14 befattningshavare med en kapten ur tygstabskåren som chef.

Det sammanlagda personalbehovet för fordonsavdelningen uppgår enligt

förslaget till 105 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 2

Officerare .............................................................................. 16

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 6

ur tygstaten ..................................................................... 1 7

Civila i 27 eller högre lönegrader .............................................. 9

Övriga .................................................................................... 71

Summa 105

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

243

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Enligt tygavdelningens förslag skall chefen för fordonsavdelningen vara

alternativt militär/civilmilitär/civil i Mp/Cp 15.

Även beträffande cheferna för fordons- och f ältarbetsbgråerna föreslås

förordnandetjänster i Mp/Cp 13. Dessa inräknas i det följande icke vid angivandet

av byråernas beräknade personalbehov.

Som sektionschefer på fordonsbijrån upptar förslaget en överstelöjtnant

och 2 majorer samt en arvodist (31 löneklassen). Den sistnämnde

är avsedd för biluttagningssektionen.

Det beräknade personalbehovet för byrån uppgår till 80 befattningshavare.

Av dessa är 9 militärer (en ur kustartilleriet) på stat och 2 arvodister,

4 civilmilitärer ur arméingenjörkåren, en alternativt civilmilitär/civil samt

9 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall på fältarbetsbijrån en byrådirektör i 33 lönegraden

(beräkningssektionen), en byrådirektör i 31 lönegraden och en major vara

sektionschefer. Av den sammanlagda personalen, 37 befattningshavare, är

3 militärer, en civilmilitär ur arméingenjörkåren och 9 civila i 27 eller

högre lönegrader. Bland personalen ingår även en arvodist (expeditionsofficer).

Som chef för centralsektionen avser tygavdelningen kapten, för specialtekniska

sektionen alternativt armédirektör av 1. graden/byrådirektör i

33 lönegraden, för kontrollsektionen ävensom för ritkontoret byrådirektör

i 31 lönegraden samt för krigsindustridetaljen byråingenjör i 27 lönegraden.

Beräknat personalbehov för nyssnämnda enheter utgör, för centralsektionen

(expeditionen inbegripen) 41, för specialtekniska sektionen 12, för

kontrollsektionen 34, för ritkontoret 24 samt för krigsindustridetaljen 2

befattningshavare. Av dessa 113 befattningshavare är 3 militärer (varav en

underofficer), en civilmilitär ur arméingenjörkåren, en alternativt civilmilitär/civil

och 7 civila i 27 eller högre lönegrader. Bland personalen i

fråga ingår även 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

För fordonsavdelningen i dess helhet räknar tygavdelningen med ett

personalbehov av 234 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 3

Militärer:

officerare ........................................................................ 13

underofficer ......................................................................1 14

. Civilmilitärer ur arméingenjörkåren ............................................. 6

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 2

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 25

Arvodister .............................................................................. 5

Övriga ........................................................................ 179

Summa 234

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Även beträffande chefen för fordonsavdelningen räknar jag med förordnandetjänst

i alternativt Mp/Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Befattningen som chef för fordonsbyrån anser jag böra vara placerad i

Cs 10. Chefslöneutredningen har förordat Ma/Ca 33.

Beträffande stridsfordonssektionen räknar jag med överstelöjtnant samt

beträffande bilsektionen med major som chef under det att jag som chef

för släpfordonssektionen avser armédirektör av 2. graden. Biluttagningssektionen

slutligen syns liksom motsvarande organ inom den nuvarande

tygavdelningen lämpligen kunna underställas pensionerad officer i arvodesbefattning

med arvode motsvarande 32 löneklassen.

Sammanlagt uppskattar jag personalbehovet för fordonsbyrån till 80 befattningshavare

enligt bilaga 15.

Beträffande chefens för fältarbetsbyrån löneställning gäller vad jag i

det föregående anfört i fråga om chefen för fordonsbyrån.

Brosektionen anser jag bör vara underställd byrådirektör i 33 lönegraden,

under det att jag som chef för maskinsektionen avser major.

Sammanlagt beräknar jag för fältarbetsbyrån 31 befattningshavare i

enlighet med bilaga 16.

Som chef för den fristående specialtekniska sektionen avser jag alternativt

armédirektör av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden. Centralsektionen

bör förestås av'' kapten. Kontrollsektionen bör ledas av byrådirektör

i 31 lönegraden och som chef för det fristående ritkontoret räknar jag med

förste byråingenjör.

Personalbehovet för dessa enheter framgår av bilagorna 17—20 och utgör

för specialtekniska sektionen 11, för centralsektionen 32, för ritkontoret 22

och för kontrollsektionen 32 befattningshavare.

Fordonsavdelningens personalbehov enligt mitt förslag utgör 209 befattningshavare.

c. ELEKTROAVDELNINGEN (SIGNALBYRÅN).

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller att chefen för signalbyrån måste ha ingående

kännedom och erfarenhet om signal- och belysningsmaterielens konstruktion,

tillverkningssätt, användning, anskaffning, kontroll och underhåll.

Befattningen skall enligt förslaget tillsättas för viss tid och vara placerad

i Cp 12.

Enligt vad som tidigare berörts, förutsätter utredningen, att två militärassistenter

placeras på signalbyrån.

Signalbyråns personalbehov beräknas av utredningen till 104 befattningshavare

enligt följande.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

245

Officerare ................................

Civilmilitärer ur arméingenjörkåren

Civila i 27 eller högre lönegrader.....

Övriga ......................................

Antal

.......... 2

.......... 18

.......... 10

.......... 74

Summa 104

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För såväl chefen för elektroavdelningen som för byråcheferna föreslår

arméförvaltningens tygavdelning alternativa förordnandetjänster i Mp/Cp 15

respektive Mp/Cp 13. I det följande bortses från dessa tjänster vid angivandet

av byråernas beräknade personalbehov. Som teknisk assistent åt

avdelningschefen föreslås överingenjör i Cp 10, tillika chef för specialtekniska

sektionen (ellaboratoriet), samt som militärassistent inom avdelningen

en major.

På telebyrån föreslås som sektionschefer en armédirektör av 2. graden,

alternativt civil i motsvarande lönegrad samt 2 byrådirektörer i 31 lönegraden.

Av byråns beräknade personalbehov, 43 befattningshavare, är 3 alternativt

civilmilitärer/civila och 12 civila i 27 eller högre lönegrader.

Radarbyråns sektionschefer är enligt förslaget byrådirektörer i 31 lönegraden.

Av för byrån i dess helhet föreslagna 34 befattningshavare är en

alternativt civilmilitär/civil och 10 civila i 27 eller högre lönegrader.

För avdelningens från byråindelningen fristående enheter räknar förslaget

med följande chefer, nämligen för centralsektionen kapten, för elkraftsektionen

och ritkontoret byrådirektörer i 31 lönegraden, för kontrollsektionen

armédirektör av 2. graden samt för krigsindustridetaljen byråingenjör.

Såsom nämnts i det föregående skall enligt förslaget överingenjören

vara chef för den specialtekniska sektionen.

Av nyssnämnda enheters sammanlagda personal enligt förslaget, 149

befattningshavare, är en militär, en civilmilitär ur arméingenjörkåren och

en ur tygstaten samt 14 civila i 27 eller högre lönegrader. Bland personalen

i fråga ingår 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Det sammanlagda personalbehovet för elektroavdelningen är enligt tygavdelningens

förslag 230 befattningshavare enligt följande.

Antal''

innehavare av förordnandetjänster ............................................. 4

Officerare .............................................................................. ^

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 1

ur lygstaten ...................................................................2

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 4

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 36

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Antal

Arvodister .............................................................................. 2

Övriga .................................................................................... ISO

Summa 230

Departementschefen.

Även befattningen som chef för elektr oav delning en bör enligt min mening

vara förordnandetjänst i alternativt Mp/Cp 15. Denna uppfattning

delas av chefslöneutredningen.

Chefen för elektroavdelningen torde till sitt förfogande böra ha dels en

militärassistent, dels en teknisk assistent. Som militärassistent torde lämpligen

en major böra placeras, under det att den tekniske assistenten torde

böra inneha förordnandetjänst i Cp 10 och benämnas överingenjör. Han

bör, i enlighet med vad tygavdelningen föreslagit, tillika förestå avdelningens

specialtekniska sektion.

Enligt min mening bör med hänsyn till arbetsområdets art chefen för

telebyrån inneha förordnandetjänst i Cp 10. Chefslöneutredningen har förordat

denna löneställning.

Enligt mitt förslag skall telebyråns tre sektioner — tråd-, truppradio- och

stabsradiosektionerna -—• förestås av alternativt armédirektörer av 2. graden/byrådirektörer

i 31 lönegraden.

Sammanlagt räknar jag, såsom bilaga 21 utvisar, med 39 befattningshavare

för telebyrån.

Beträffande löneställningen för chefen för radarbyrån gäller vad jag anfört

beträffande chefen för telebyrån.

För såväl stridsledningsradar- som eldledningsradar- och specialradarsektionerna

avser jag såsom chefer alternativt armédirektörer av 2. graden

/byrådirektörer i 31 lönegraden.

Såsom framgår av bilaga 22 beräknar jag för radarbyrån ett personalbehov

av 28 befattningshavare.

Som chefer för de fristående elkraft- och kontrollsektionerna avser jag

alternativt arméingenjör av 1. graden/förste byråingenjör respektive alternativt

armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden. Såsom

jag i det föregående berört, bör den tekniske chefsassistenten tillika

vara chef för specialtekniska sektionen (ellaboratoriet). Jag anser,

att 2 byrådirektörer i 31 lönegraden bör placeras som detaljchefer

•på nämnda sektion. I samma mån som försvarets teletekniska laboratorium

byggs ut» kommer personalbehovet för den specialtekniska sektionen liksom

för motsvarande organ inom övriga förvaltningar att omprövas.

Avdelningens ritkontor bör förestås av förste byråingenjör och centralsektionen

av kapten.

Jag uppskattar personalbehovet, för elkraftsektionen till 9 (bil. 23), för

specialtekniska sektionen till 41 (bil. 24), för kontrollsektionen till 30

(bil. 25), för centralsektionen till 28 (bil. 26) samt för ritkontoret till 23

befattningshavare (bil. 27).

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Elektroavdelningens sammanlagda personalbehov beräknar jag

befattningshavare.

247

till 200

d. VERKSTADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen understryker de mycket höga krav som måste ställas på

chefen för verlcstadsavdelningen. Förutom fullgod inblick i och förståelse

för krigsreparationstjänstens betydelse fordras av avdelningschefen enligt

utredningen god kunskap om verkstadsdrift ur såväl driftteknisk som

ekonomisk synpunkt. Han bör därjämte vara god organisatör. Med hänsyn

till de uppgifter, som föreslås skola tillkomma avdelningen i avseende

på arméingenjörkåren och tygstaten, bör avdelningschefen enligt utredningens

mening vara chef för nämnda personalkårer och benämnas armeöverdirektör.

.

Utredningen anser att arméöverdirektören bör ha samma löneställmng

som flygöverdirektören eller Cp 15.

På avdelningen skall enligt förslaget finnas en kapten ur generalstabskåren

som militärassistent.

Beträffande chefen för krigsreparationsbyrån uttalar utredningen det

omdömet, att han måste äga god kännedom om krigsreparationstjänstens

organisation och ha omfattande erfarenhet från utbildning av personal

för reparationstjänsten. Vidare anses han böra äga vidsträckt kunskap

om arméns tygmateriel och om möjligt även erfarenhet från större mekanisk

reparationsverkstad. Han skall enligt förslaget vara armédirektör

av 1. graden.

Som sektionschefer på krigsreparationsbyrån föreslår utredningen armedirektörer

av 2. graden.

Sammanlagt 18 befattningshavare anses av utredningen erforderliga för

byrån. Av dem är 3 militärer, 7 civilmilitärer ur arméingenjörkåren och

2 ur tygstaten samt 2 civila i 27 lönegraden.

Med hänsyn till arten och omfattningen av driftbyråns arbetsuppgifter

anser utredningen att höga fordringar måste ställas på byråns chef. Endast

ingenjör med examen från teknisk högskola eller undantagsvis från

tekniskt gymnasium, med omfattande och väl meriterad erfarenhet av

verkstadsdrift och de olika frågor, som förekommer inom eu industriledning,

även sådana av ekonomisk art, bör enligt utredningen ifrågakomma.

Befattningen föreslås skola placeras i Cp 12. Tjänstebeteckningen bör enligt

utredningen vara verkstadsdirektör.

Chefen för driftbyråns organisationssektion föreslås av utredningen

skola vara byrådirektör i Ce 31. Han bör ha erfarenhet från det drifttekniska

området.

Som chef för driftbyråns driftsektion bör enligt utredningens uppfatt
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kurigl. Maj:ts proposition nr 109.

ning endast ifrågakomma ingenjör med examen från teknisk högskola eller

tekniskt gymnasium samt med omfattande erfarenhet från mekanisk verkstadsdrift,

särskilt reparationsverksamhet. Kännedom om arméns materielslag

och arbetsstudiekunskap bör räknas som merit. För befattningen föreslås

placering i Ca 31. Tjänstebenämningen bör vara byrådirektör.

Som chef för driftbyråns reservdelssektion avses förste byråingenjör i

Ca 29. Utrustningssektionen inom byrån skall enligt förslaget som chef ha

byrådirektör i Ca 31, vilken bör vara ingenjör med examen från teknisk

högskola eller tekniskt gymnasium och med omfattande erfarenhet av anläggningsteknik

samt med verkstadsdrift förenade maskin- och verktygsfrågor.

Kollektivavtalsfrågorna bör enligt utredningen handhas av en förste

byråingenjör i Ca 29 med examen lägst från tekniskt gymnasium samt stor

praktisk erfarenhet av kollektivavtalsfrågors handläggning vid större statlig

eller privat industri. Därjämte ställer utredningen krav på god förhandlingsvana.

Han bör enligt förslaget fungera som arméförvaltningens

representant i försvarets avtalsdelegation och försvarets centrala säkerhetsnämnd.

Byråns beräknade personalbehov utgör 66 befattningshavare. Av dem är

3 civilmilitärer ur tygstaten och 13 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall chefen för verkstadsavdelningens centralsektion,

1)1. a. i stort planlägga utbildningen av arméingenjörkårens och tygstatens

personal. Härför avses armédirektör av 2. graden. För centralsektionen

beräknas 18 befattningshavare, bland dem 2 civilmilitärer ur arméingenjörkaren

och 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Verkstadsavdelningens totala personalbehov enligt förslaget uppgår till

104 befattningshavare enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 2

Officerare ........................................................................ 4

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... 9

ur tygstaten ..................................................................... 5 14

Civila i 27 eller högre lönegrader ..............................................77777 15

Arvodister ........................................................................ 2

Övriga ..............................................................•...................... 67

Summa 104

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För chefen för verkstadsavdelningen, arméöverdirektören, föreslår tygavdelningen

förordnandetjänst i Cp 16, under det att för chefen för driftbyrån,

verkstadsdirektören, föreslås förordnandetjänst i Cp 13. Chefen för

krigsreparationsbyrån föreslås skola placeras i Ca 37.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För sektionschefsbefattningarna på krigsreparationsbyrån avses enligt

förslaget armédirektörer av 2. graden. Byråns personalbehov uppskattas till

20 befattningshavare. Av dem är — med bortseende från byråchefen —

3 civilmilitärer ur arméingenjörkåren och 2 ur tygstaten, 3 alternativt

civilmilitärer/civila samt 2 civila i 27 lönegraden.

Beträffande driftbyrån räknar tygavdelningen genomgående med byrådirektörer

i 31 lönegraden som sektionschefer. Byråns sammanlagt 72 befattningshavare

enligt förslaget är samtliga civila, av dem frånsett byråchefen

_ 13 i 27 eller högre lönegrader. Bland dem ingår en förste byrå
ingenjör,

avsedd som chef för den fristående avtalsdetaljen, samt en byråintendent,

avsedd för organisationssektionens ekonomi- och organisations
detalj.

I fråga om avdelningens från byråindelningen fristående enheter räknar

tygavdelningen med arméingenjör av 1. graden, alternativt civil i motsvarande

lönegrad som chef för centralsektionen, byrådirektör i 31 lönegraden

som chef för anläggningssektionen samt förste byråingenjor som

chef för reservdelssektionen. Personalbehovet för nämnda enheter uppskattas

till respektive 17, 18 och 9 befattningshavare. Av dessa 44 befattningshavare

är en militär, en alternativt civilmilitär/civil, en civilmilitär

ur tygstaten samt 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Det totala personalbehovet för verkstadsavdelningen enligt tygavdelningens

förslag uppgår till 137 befattningshavare enligt följande.

Antal

o

Innehavare av förordnandetjänster .............................................

Officerare ..............................................................................

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ......................................................... ®

ur tygstaten ................................................................... _

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 4

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 20

,, . 104

Övriga ............................................................ .

Summa 137

Departementschefen.

Befattningen som arméöverdirektör och chef för verkstadsavdelningen

anser jag böra vara förordnandetjänst i Cp 15, vilken placering har tillstyrkts

av chefslöneutredningen.

Enligt min mening är befattningen som chef för driftbgrån av den art

att den bör utgöra förordnandetjänst i Cp 10. Denna lönegrad har förordats

av chefslöneutredningen.

Som chef för byråns organisationssektion avser jag förste byråingenjör,

under det att jag för såväl tygverkstads- som ammunitionsverkstadssektionerna

räknar med byrådirektörer i 31 lönegraden som chefer. Arbets
-

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

studiesektionen torde liksom den fristående avtalsdetaljen böra förestås av

förste byråingenjör.

Såsom framgår av bilaga 28 räknar jag med 66 befattningshavare på

driftbyrån.

Som chefer för avdelningens fristående sektioner räknar jag med, för

centralsektionen armédirektör av 2. graden, för krigsreparationssektionen

alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden, för

anläggningssektionen byrådirektör i 31 lönegraden samt för reservdelssektionen

slutligen byråingenjör.

Jag uppskattar personalbehovet för centralsektionen till 20 (bil. 29),

för krigsreparationssektionen till 13 (bil. 30), för anläggningssektionen till

17 (bil. 31) samt för reservdelssektionen till 8 befattningshavare (bil. 32).

Verkstadsavdelningens sammanlagda personal utgör enligt mitt förslag

125 befattningshavare.

e. TYGFÖRRÄDSBYRÅN OCH AMMUNITIONSFORRÅDSBYRÅN

(FöRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för förrådsbyrån skall enligt förslaget vara överste ur fälttygkåren

och ha omfattande erfarenhet av förvaltnings- och trupptjänst. I

lönehänseende föreslås han skola vara likställd med chefen för signalbyrån,

dock att befattningen anses böra tillsättas med fullmakt och hänföras

till Mo 12. Med byråchefskapet anser utredningen befattningen såsom

chef för fälttygkåren böra vara förenad.

Som sektionschefer avser utredningen en överstelöjtnant och 2 majorer

ur fälttygkåren, som chef för fordonsregistret en byråingenjör.

Förrådsbyråns beräknade personalbehov utgör 85 befattningshavare.

Utredningen pekar på vissa omständigheter, som kan komma att inverka

på byråns personalbehov, såsom uppläggning av buffertlager av materiel

vid förbanden samt vissa ändringar i armeorganisationen, som varit under

genomförande vid tiden för betänkandets avlämnande. Av nämnda 85 befattningshavare

är 13 militärer, 5 civilmilitärer ur tygstaten samt 2 civila

i 27 respektive 29 lönegraderna. Dessutom ingår en arvodist som expeditionsofficer

på planeringssektionen.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för tygförrådsbyrån skall enligt tygavdelningens förslag vara

militär med placering i Ma 37.

Som sektionschefer avses en överstelöjtnant och 2 majorer.

Det totala personalbehovet uppskattas till 110 befattningshavare, varav

11 militärer, 9 civilmilitärer ur tygstaten och en civil i 27 lönegraden.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 251

Dessutom ingår 4 arvodister (en expeditionsofficer och 3 expeditionsunderofficerare).

Även beträffande ammunitionsförrådsbyrån räknar tygavdelningen med

militär byråchef i Ma 37. För befattningar som sektionschefer avses en

överstelöjtnant och 2 kaptener. Totalt personalbehov utgör 51 befattningshavare,

av dem 6 militärer, 3 civilmilitärer ur tygstaten, en civil i 27 lönegraden

samt en arvodist (expeditionsofficer).

Departementschefen.

För tygförrådsbyrån räknar jag med byråchefsbefattning i Ma 37. Chefslöneutredningen

har stannat vid att förorda Ma 33.

Beträffande denna byrå räknar jag med uteslutande militära sektionschefer,

nämligen majorer å såväl materielsektionen som centralsektionen

och materielredovisningssektionen.

Såsom framgår av bilaga 33 beräknar jag byråns personalbehov till 100

befattningshavare.

Även för chefen för ammunitionsförrådsbyrån räknar jag med befattning

i Ma 37, under det att chefslöneutredningen stannat vid Ma 33.

Chefen för ammunitionssektionen bör enligt min mening vara major,

under det att jag som chef för centraldetaljen avser kapten samt för ammunitionsredovisningssektionen

byråassistent i 25 lönegraden.

Mitt förslag innebär, att för ammunitionsförrådsbyrån avses 46 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 34.

f. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen framhåller, att de arbetsuppgifter, som skall åligga chefen

för inköpscentralen, ställer stora krav på dennes kompetens, varför han

lämpligen bör vara examinerad från teknisk högskola eller tekniskt

gymnasium samt äga omfattande, väl meriterad erfarenhet från industriell

affärsverksamhet med in- och utlandet. Vidare förutsätts goda språkkunskaper.

Vederbörande bör vara omdömesgill och tränad förhandlare.

Befattningen föreslås placerad i Cp 14 och som tjänstebenämning förordas

inköpsdirektör.

Chefen för inköpssektionen skall enligt förslaget vara ingenjör med

erfarenhet av bl. a. inköpsverksamhet samt mekanisk verkstadsdrift. Befattningen

förutsätts skola vara en byrådirektörsbefattning i Ca 31.

Chefen för försäljningskontoret skall enligt förslaget vara förste byråingenjör

eller förste byråintendent i Ce 29. Huvudvikten bör enligt utredningen

läggas på att för befattningen erhålls en innehavare med omfattande

och väl meriterad erfarenhet av försäljningsverksamhet inom lämplig

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

bransch samt med god förhandlingsvana, varför kravet på teknisk utbildning

icke anses böra vara utslagsgivande.

Som chef för räkningssektionen avses kamrerare i Ca 25 med teoretisk

merkantil utbildning och ingående kännedom om för staten gällande upphandlingsföreskrifter.

Personalbehovet för inköpscentralen beräknas av utredningen till sammanlagt

50 befattningshavare, av vilka — inköpsdirektören inbegripen _

8 i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Som chef för inköpscentralen föreslår arméförvaltningens tygavdelning

inköpsdirektör i Cp 15. Enligt förslaget skall chefen för centralsektionen

■\ara byrådirektör i 31 lönegraden, chefen för inköpssektionen byrådirektör

i 33 lönegraden, chefen för räkningssektionen byråassistent i 25 lönegraden

samt chefen för försäljningssektionen förste byråintendent i 29

lönegraden.

Det totala personalbehovet utgör 83 befattningshavare, av vilka — inköpsdirektören

inbegripen — 18 är placerade i 27 eller högre lönegrader,

bland dem 11 byråintendenter i 27 och 3 förste byråintendenter i 29 lönegraden.

Departementschefen.

Chefen för inköpsavdelningen bör lämpligen benämnas inköpsdirektör

och inneha förordnandetjänst i Cp 15, vilken placering har tillstyrkts av

chefslöneutredningen. Med hänsyn till omfattningen och arten av den inköpsverksamhet,

som kommer att åvila armétygförvaltningens inköpsavdelning,

bedömer jag det erforderligt att en befattning för byrådirektör

i 33 lönegraden avses för en högt kvalificerad assistent åt inköpsdirektören.

Som chef för inköpssektionen räknar jag med byrådirektör i 33 lönegiaden,

under det att jag anser, att försäljningssektionen bör förestås av

förste byråintendent i 29 lönegraden och räkningssektionen av kamrerare

i 27 lönegraden.

Jag erinrar om vad jag anfört vid behandlingen av armétygförvaltningens

detaljorganisation att räkningsgranskningen skall slutföras och anordningsbeslut

meddelas å inköpsavdelningen. Ansvaret härför faller i huvudsak

på kamreraren. Det får anses vara en intern organisationsfråga, huruvida

denne skall teckna samtliga anordningsbeslut eller huruvida "anordningsbeslut,

som avser likvider i större och mera komplicerade inköpsärenden,

efter föredragning skall tecknas av exempelvis chefen för inköpssektionen

eller i sista hand inköpsdirektören.

Såsom framgår av bilaga 35 beräknar jag för inköpsavdelningen 78 befattningshavare.

Då man bedömer denna personaluppsättning måste vederbö1

lig hänsyn tas till den stora omfattning, som armétygförvaltningens

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

inköpsverksamhet kommer att få på grund av bl. a. överförande fiån

krigsmaterielverket av betydande anskaffningsuppgifter samt till följd av

huvudförvaltningsprincipens tillämpning. Då arbetsbelastningen vid verksamhet

i avsedd omfattning för närvarande är svår att bedöma, är mina

beräkningar av avdelningens personalbehov behäftade med viss osäkerhet.

g. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för förlagsbyrån bör enligt förvaltningsutredningen vara civilingenjör

med erfarenhet av konstruktions- och standardiseringsverksamhet

samt kännedom om arméns tygmateriel. Befattningen föreslås hänförd

till Cp 10.

Enligt förslaget skall chefen för standardiseringssektionen vara förste

byråingenjör med examen från teknisk högskola, chefen för beskrivningssektionen

förste byråintendent med akademisk examen i moderna språk,

chefen för förlagssektionen byråintendent, chefen för biblioteket assistent,

likaledes med akademisk examen i moderna språk, samt slutligen chefen

för materiallaboratoriet byrådirektör med högre teknisk eller akademisk

utbildning. Utredningen beräknar förlagsbyråns personalbehov till 84 befattningshavare.

Av dem avses 2 vara militärer (kaptener ur fälttygkåren).

Sammanlagt 7 civila befattningshavare — byråchefen inbegripen — föreslås

skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Arméförvaltningens tygavdelning räknar med alternativt Ma/Ca 37 för

byråchefsbefattningen.

Tygavdelningen, som räknar med fullständig sektionsindelning av byrån,

avser 3 byrådirektörer i 31, en byråintendent i 27 och en byråingenjör

i 25 lönegraden som sektionschefer.

Det totala personalbehovet uppskattas till 111 befattningshavare. Av

dem är — inberäknat byråchefen — 17 avsedda att placeras i 27 eller

högre lönegrader.

Departementschefen.

Befattningen som chef för normaliebyrån anser jag böra vara placerad

i Ca 37. Denna uppfattning delas av chefslöneutredningen.

Cheferna för standardiserings- och kontrollmetodiksektionerna samt för

materiallaboratoriet bör vara byrådirektörer i 31 lönegraden. Som chef för

förlagssektionen räknar jag med byråassistent i 25 lönegraden. Beträffande

beskrivningssektioncn, vilken ej var medtagen i arméförvaltningens

tygavdelnings förslag den 14 december 1953, har under hand framhållits

från tygavdelningen, att dess beskrivningsarbete i stor utsträckning för när
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

varande leds av en kapten, vilken visat sig lämplig för denna uppgift. Bl. a.

har vederbörandes materielkännedom visat sig vara av stort värde i detta

sammanhang. Tygavdelningen önskar därför att kapten avses som chef för

normaliebyråns beskrivningssektion. Även om det icke varit avsett att

ifrågavarande befattning skall vara militär, vill jag icke motsätta mig tygavdelningens

önskemål i detta hänseende och utgår sålunda från att kapten

tills vidare avses för befattningen.

Såsom framgår av bilaga 36 räknar jag med 122 befattningshavare på

normaliebyrån. Jag har noggrant undersökt möjligheterna att minska

detta antal men icke funnit detta möjligt utan att äventyra någon av

byråns verksamhetsgrenar. Det bör särskilt framhållas, att armétygförvaltningens

beskrivnings- och förlagsverksamhet får förutsättas komma

att bli av stor omfattning.

h. CENTRALPLANERINGEN OCH MA TERIELINSPEK TION EN

(CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chef för centralplaneringen är enligt förslaget överste ur tygstabskåren.

Han bör äga allsidiga kunskaper i förvaltningstjänst, allmän kännedom

om armématerielen, dess konstruktion och verkningssätt, samt förmåga att

bedöma tekniska utvecklingstendenser på tygmaterielområdet och dessas

militära aspekter.

För centralplaneringen beräknas sammanlagt 13 befattningshavare erforderliga.

Av dem är 5 militärer, 2 civilmilitärer ur arméingenjörkåren, en

civil i 27 lönegraden samt en arvodist (expeditionsofficer).

Som chef för materielinspektionen avser utredningen överstelöjtnant ur

tygstabskåren. Sammanlagt beräknas för inspektionen 8 befattningshavare,

bland dem 5 arméingenjörer.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för centralbyrån är enligt tygavdelningens förslag militär i

Ma 37, under det att 2 av sektionscheferna är överstelöjtnanter, en major

och en (ekonomisektionen) kamrerare i 29 lönegraden.

Personalbehovet uppskattas till 35 befattningshavare. Av dem är 8

militärer, 6 civilmilitärer, 2 alternativt civilmilitärer/civila, 2 civila i 29

lönegraden samt 2 arvodister (en expeditionsofficer och en expeditionsunderofficer).

Departementschefen.

Centralplaneringen torde böra stå under chefskap av en överstelöjtnant.

För att biträda med det kvalificerade planeringsarbetet avser jag en major

och en alternativt armédirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 255

Jag uppskattar personalbehovet till 17 befattningshavare, som redovisas å

bilaga 37.

Även för materielinspektionen räknar jag med överstelöjtnant som chef.

I avsaknad av säkra hållpunkter för uppskattning av personalbehovet beräknar

jag 6 befattningshavare, bland dem 3 arméingenjörer av 1. graden,

för denna enhet. Personalen redovisas å bilaga 38.

i. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH

CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Med hänsyn till det ansvar, som kommer att åvila chefen för juridiska

sektionen såsom armeförvaltningens främste expert i juridiska och administrativa

frågor, anser utredningen denne böra vara lägst byrådirektör i

Ca 31. Som närmaste medhjälpare skall han enligt förslaget ha en förste

byråsekreterare i Ca 27, vilken skall ha att''föredra de ärenden, som avgörs

av sektionschefen, samt självständigt besvara till sektionen från

andra organ inom arméförvaltningen framställda förfrågningar. Vidare

erfordras enligt utredningen på sektionen en amanuens i reglerad befordringsgång

och ett kanslibiträde i 11 lönegraden.

Chefen för centralexpeditionen bör enligt utredningens mening vara

civilekonom med omfattande erfarenhet från statliga och privata företag

såsom rationaliseringsman och administratör, särskilt på det kontorstekniska

området. Han föreslås skola placeras i Ca 31 med tjänstebenämningen

kontorschef.

Personalbehovet för centralexpeditionen uppgår enligt förslaget till 55

befattningshavare, varibland 3 i 27 eller högre lönegrader samt en arvodist

(expeditionsofficer).

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

Som chef för administrativa byrån föreslår arméförvaltningens tygavdelning

krigsråd i Ca 37. Cheferna för juridiska sektionen och personalsektionen

är enligt förslaget byrådirektörer i 31 lönegraden, under det att

byråintendenter avses för organisationsdetalj och sysslomannaexpedition.

Sammanlagt beräknas 64 befattningshavare för byrån, av vilka 8 föreslås

skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för administrativa byrån bör benämnas krigsråd och inneha

befattning i Ca 37. Denna placering har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Med hänsyn till de på kanslisektionen fallande arbetsuppgifternas art

bör enligt min mening chefen för denna sektion vara byrådirektör i 31

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lönegraden. Även för chefen för personalkontoret räknar jag med denna

lönegrad. Ekonomisektionen anser jag böra förestås av kamrerare i 29

lönegraden och organisationsdetaljen av byråintendent i 27 lönegraden.

Av bilaga 39 framgår byråns personal enligt mitt förslag, vilket omfattar

69 befattningshavare. Vid undersökning i syfte att söka reducera antalet

befattningshavare på personalkontoret, har detta icke visat sig tillrådligt

med hänsyn till bl. a. antalet personalärenden och månadslöner samt

mängden av reseräkningar (av vilka många avser resor till utlandet),

sjukvårdsräkningar m. m.

/. PERSONALKÅREXPEDITIONEN.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1953.

För personalkårexpeditionen beräknar tygavdelningen en personaluppsättning

av 2 pensionerade officerare i arvodesbefattning (därav en i löneklass

31 och en i löneklass 30) samt en pensionerad underofficer, likaledes

i arvodesbefattning, ävensom ett kanslibiträde såsom registrator och stenograf

jämte ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot tygavdelningens beräkning av personalkårexpeditionens

personalbehov. (Bil. 40.) Föreståndaren bör åtnjuta arvode

enligt 32 löneklassen.

k. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

För arméförvaltningen i dess helhet beräknar förvaltningsutredningen

ett personalbehov av 811 befattningshavare, vilka i stort fördelar sig på

följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 12

Militärer:

officerare ........................................................................ 67

underofficerare ............................................................... 2 69

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ...................................................... 51

ur tygstaten ..................................................................... 18 69

Civila i 27 eller högre lönegrader ........................................... 66

Arvodister .............................................................................. 7

Övriga .................................................................................... 588

Summa 811

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Arméförvaltningens tygavdelnings förslag den 14 december 1933.

Det sammanlagda personalbehovet enligt förslaget utgör 1467 befattningshavare.

Härom anför arméförvaltningens tygavdelning bl. a. följande.

I samband med uppbyggandet av det här framlagda organisationsförslaget

har tygavdelningen i allt väsentligt följt de riktlinjer, som uppdragits

av 1946 års militära förvaltningsutredning. Tygavdelningen har

särskilt eftersträvat att undvika sådana organisatoriska förändringar, som

kan ge anledning till dubbelarbete, samt i övrigt genomfört erforderliga

rationaliseringsåtgärder. Vid organiserandet av vissa nyinrättade enheter

har tygavdelningen emellertid saknat underlag för att tillförlitligt bedöma

behovet av personal. Här åsyftas sådana organ som inköpscentralen, vissa

sektioner inom normaliebyrån med flera. Tygavdelningen har därför

för avsikt att framdeles vidtaga de jämkningar i här föreslagna organisationsform

och personalbestånd, som kan befinnas påkallade. En fortlöpande

översyn av förvaltningsorganisationens deltaljer och arbetsrutiner kommer

för övrigt att ske genom det särskilda organ, som för sådant ändamål

knutits till den administrativa byrån.

Antalet befattningshavare i den föreslagna förvaltningsorganisationen

kommer att uppgå till 1 4661 — inberäknat det antal av 44 befattningshavare,

som ingår i den utanför ämbetsverket organiserade provskjutningscentralen.

Förslaget innebär en personalökning av 2001 befattningshavare

i jämförelse med nuläget. Denna ökning är emellertid till övervägande

del föranledd av krigsmaterielverkets upphörande samt överflyttning

till den blivande armétygförvaltningen av verkets arbetsuppgifter med avseende

å upphandling, kontroll, förrådshållning m. m. av ammunition jämte

vissa uppgifter i samband med anskaffning av mätdon, handläggning av

ärenden rörande skuggfabriker in. m. Tygavdelningen räknar med att i den

föreslagna armétygförvaltningen inrymma från krigsmaterielverket överförda

tjänster till ett antal av 140. Den reella personalökningen därutöver utgöres

sålunda av 601 befattningshavare, för vilken utökning följande motiv

kan anföras.

Under senare år har tygavdelningens verksamhetsområde undergått en

fortlöpande utvidgning i följd av såväl tillkomsten av nya materielslag som

en intensifierad försöksverksamhet inom skilda materielområden. Tygavdelningen

vill vidare hänvisa till den utökade anskaffningsverksamhet,

som är en direkt följd av den under år 1953 antagna materielplanen för

armén och som självfallet i viss utsträckning jämväl medfört behov av

viss personalförstärkning. Oaktat angivna förhållanden bär tygavdelningen

under de senare åren — framför allt inför den väntade omorganisationen

av den centrala förvaltningsverksamheten inom försvaret — sökt att i

■förligaste mån motverka en av verksamhetens omfattning i och för sig

betingad personalökning. Det antal befattningshavare, som enligt ovan

ingår i den nuvarande förvaltningsorganisationen, utgör sålunda i dagens

läge ett minimiantal, utan vilket verksamheten icke kunnat bedrivas utan

allvarliga nackdelar i form av minskad försöksverksamhet, försenade

materielanskaffningar in. in. Ett led i tygavdelningens strävan att motverka

en alltför påtaglig personalökning har varit att i fall, dår tekniska

1 Härtill kommer vid (lön föreslagna uppdelningen av förrädsbjrån ytterligare en

befattningshavare.

17—49 54 Bihanij till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förutsättningar härför förelegat och kostnaderna bedömts såsom skäliga,

utlägga konstruktionsuppdrag hos civila industrier eller eljest anlita civil

expertis. Sagda förfaringssätt har redan i dagens läge föranlett viss begränsning

av tygavdelningens personaluppsättning.

Den enligt ovan beräknade reella personalökningen utgör emellertid till

viss del en av förhållandena framtvingad förstärkning inom områden, där

eftersläpningen i uppgifterna kommit att framstå som mera påtaglig och

där ändring i första hand befunnits påkallad. Vidare må framhållas, att

i den blivande organisationen inryms organ för vissa uppgifter, som hittills

icke direkt åvilat tygavdelningen och som av personalbrist eller annan anledning

ej heller i erforderlig omfattning kunnat fullgöras av krigsmaterielverket.

Här åsyftas närmast uppgifter med avseende å kontrollmetodik,

klassifikations- och standardiseringsverksamhet samt i viss utsträckning

även krigsindustriplanering, vilka uppgifter av förvaltningsutredningen

föreslagits skola åvila försvarets industriplanering, vars inrättande icke

numera torde vara aktuellt. En ytterligare anledning till viss personalförstärkning

i förevarande sammanhang är hänförlig till armétygförvaltningens

uppgifter i samband med huvudförvaltningsprincipens tillämpning.

Slutligen är det ofrånkomligt, att en viss personalökning blir en följd av

vissa nuvarande byråers övergång till den högre organisationsform, som

en avdelning i och för sig utgör.

I överensstämmelse med förvaltningsutredningens intentioner har tygavdelningen

i förevarande sammanhang sökt att -— såsom en av de ledande

principerna i förslaget — åvägabringa en viss förstärkning i kvalitativt

hänseende beträffande särskilt den tekniska personalen. Sålunda har i

förslaget upptagits, bl. a., vissa högre tekniska tjänster i syfte att till

tygavdelningens verksamhet underlätta en ökad rekrytering av i första

hand personal med teknisk högskolekompetens. Även inom andra än de

rent tekniska verksamhetsgrenarna har tygavdelningen ansett en kvalitativ

förstärkning erforderlig, vilket tagit sig uttryck i föreslagen lönesättning.

Personalen fördelar sig enligt förslaget i stort på följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster .......................................... 16

Militärer:

officerare ..................................................................... 69

underofficerare ............................................................... 2 71

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren ...................................................... 22

ur tygstaten .................................................................. 23 45

Alternativt militär/civil ............................................................ 1

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................ 18

Civila i 27 eller högre lönegrader ............................................. 154

Arvodister .............................................................................. 21

Övriga ................................................................................. 1 141

Summa 1 467

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i09.

259

Departementschefen.

Bilaga 41 utgör en sammanfattning av personalbehovet för armétygförvaltningen

enligt mitt förslag. Detta personalbehov omfattar 1 357 befattningshavare.

Arméförvaltningens tygavdelnings personal uppgick den 1

december 1953, såsom närmare berörs i annat sammanhang, till 1 266

tjänstemän, ökningen hänger samman med övertagande av arbetsuppgifter

från krigsmaterielverket.

Enligt mitt förslag fördelar sig personalen på följande sätt.

Innehavare av förordnandetjänster

Militärer:

officerare ............................

underofficerare .....................

Civilmilitärer:

ur arméingenjörkåren .........

ur tygstaten ........................

Alternativt civilmilitärer/civila

Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister ....................

Övriga ..................................

Antal

.......... 15

..... 60

..... 1 61

...... 18

...... 22 40

.....77. 25

.......... 132

.......... 18

.......... 1066

Summa 1 357

Jag återkommer i annat sammanhang till frågor om den civila personalens

fördelning på anställningsform, avlöningskostnadernas fördelning

på anslag m. m.

C. ArméintendenturfÖrvaltningen. (Försvarets intendentur
förvaltning.

)

1. Arméintendenturförvaltningens allmänna uppgifter.

Arméintendenturförvaltningens motsvarighet i den nuvarande organisationen,

arméförvaltningens intendenturavdelning, handlägger såsom en del

av arméförvaltningen — som under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt

avseende utövar högsta ledningen och uppsikten över tyg- och intendenturförvaltningen

vid armén — ärenden angående arméns intendenturoch

veterinärmateriel, förplägnad, drivmedel, undervisning och övningar,

remontering och hästhållning samt verksamheten vid intendenturavdelningen

underlydande anstalter m. m.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1916 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen har, såsoin i det föregående berörts, förordat inrättande

av ett nytt ämbetsverk, försvarets intendenturförvaltning, som skulle ha

till uppgift att under Kungl. Maj:t handha intendenturförvaltningstjänsten

för hela försvaret, varvid emellertid dess ämbetsbefattning skulle begränsas

av de befogenheter, som tillagts andra till försvaret hörande centrala

förvaltningsmyndigheter.

Såsom ett alternativ härtill har utredningen uppställt en organisation

med försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning, varvid ett särskilt

ämbetsverk, arméns intendenturförvaltning, skulle omhänderha intendenturförvaltningstjänsten

för armén samt med tillämpning av den s. k.

huvudförvaltningsprincipen i stort sett även anskaffningen av intendenturförnödenheter

för marinen och flygvapnet. Sistnämnda båda försvarsgrenars

speciella intendenturförvaltningsuppgifter skulle enligt detta alternativ

handhas av en intendenturbyrå inom vardera marin- och flygförvaltningarna.

Enligt förslaget kan arbetsuppgifterna för försvarets intendenturförvaltning

uppdelas på samma huvudfunktioner som verksamheten inom

arméförvaltningen, nämligen militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete,

ekonomisk planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll,

tilldelning och förrådshållning, tekniskt underhåll samt vissa

serviceuppgifter. Beträffande dessa olika huvudfunktioner begränsar sig

utredningen till att ange vissa för intendenturförvaltningstjänsten speciella

uppgifter.

Angående arbetsuppgifterna i fråga om militärteknisk anpassning anför

utredningen.

Föremålen för intendenturförvaltningstjänsten utgörs till stor del av

produkter, som förekommer såsom handelsvaror på den allmänna marknaden,

och de intendenturförnödenheter, som är speciella för försvaret, är

som regel konstruktivt sett jämförelsevis enkla. En viss projekt- och konstruktionsverksamhet

måste dock äga rum för anpassning av inom det

enskilda näringslivet förekommande produkter efter militära krav. Så är

bl. a. förhållandet beträffande viss förläggningsmateriel, förplägnads- och

köksutrustning, veterinärmateriel, beklädnad samt livsmedel och därtill

hörande emballage. Projektverksamheten på området bör i huvudsak försiggå

inom intendenturförvaltningen medan konstruktionsverksamheten

liksom på tygförvaltningens område bör förläggas till industrin. Vad angår

beklädnaden finns utöver de egentliga konstruktionsproblemen (tillskärning,

uppsyning av modell, tillverkning av mallar och mönster) andra tekniska

spörsmål såsom bestämning av varornas egenskaper genom mekaniska

och kemiska prov. För bedömningen av kvaliteten på textilier erfordras

liksom för närvarande ett särskilt textillaboratorium medan verket

för kontroll av vissa kemiskt-tekniska produkter kan repliera på bl. a.

arméförvaltningens materiallaboratorium. Även på livsmedelsområdet erfordras

liksom nu ett laboratorium för framställning av speciallivsmedel

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för försvarets räkning samt ett provkök för utförande av provmatlagning,

som har till syfte bl. a. att utröna olika livsmedels förändringar efter

längre lagringstider samt in- och utländska recepts och nya i åvarors användbarhet

för försvaret. De tekniska problemen i samband med fastställande

av lämpliga typer av driv- och smörjmedel skall såsom i det föregående

nämnts lösas av vederbörande sakorgan inom försvarsgrensförvaltningarna.

Intendenturförvaltningens försöksverksamhet omfattar i mindre utsträckning

tekniska försök i egentlig mening. Sådana försök går oftast

hand i hand med tjänsteförsöken, vilka alltid äger rum vid truppförband.

Truppförsöken skall utföras i intendenturförvaltningens regi efter hänvändelse

till och på order från respektive försvarsgrenschefer eller överbefälhavaren.

På drivmedelsområdet skall även försöksverksamheten bedrivas

av försvarsgrensförvaltningarna. Till intendenturförvaltningens försöksverksamhet

kan räknas den kontroll beträffande förbrukningen av

bränsle för fasta anläggningar, som enligt vad tidigare nämnts tills vidare

skall åvila verket.

Av intendenturförvaltningen frambringade konstruktioner (modeller)

skall underställas respektive försvarsgrenschefer för yttrande. Konstruktionerna

bör fastställas av förvaltningen där icke fråga är om modeller till

uniformer in. in., som enligt gällande bestämmelser skall fastställas av

Kungl. Maj :t, eller där samförstånd icke kan nås mellan förvaltningen

och försvarsgrenschef, då avgörandet likaledes bör tillkomma Kungl.

Maj :t.

De i krigsförberedelsearbetet ingående planerna, som skall utarbetas av

intendenturförvaltningen, är enligt förvaltningsutredningen krigsintendenturmaterielplaner,

krigsförplägnadsplaner, krigsdrivmedelsplaner, krigsbränsleplaner,

krigsveterinärvårdsplaner med hästanskaffningsplaner samt

krigsreparationsplaner beträffande alla förnödenheter inom ämbetsverkets

arbetsområde ävensom krigsorganisationsplaner beträffande verket självt.

I samband med behandling av inköps- och försäljningsverksamheten berör

utredningen den försäljning av intendenturförnödenheter, som förekommer

till enskilda militära befattningshavare, statliga och kommunala

institutioner, ideella sammanslutningar och hjälporganisationer m. fl. Försäljningen

omfattar såväl i militärt hänseende fullt brukbar som kasserad

materiel. Central försäljning av kasserad och utrangerad materiel samt

överskottsmateriel bör enligt utredningens mening, i den utsträckning så

befinns lämpligt, äga rum med anlitande av försäljningskontoret i arméförvaltningens

inköpscentral.

I fråga om leveranskontrollen framhåller utredningen, att som regel

ingen tillverkningskontroll behöver utföras beträffande varor, som är försedda

med tillverkarens inregistrerade varumärke, tillverkarens namn eller

varans ursprungsbeteckning (s. k. märkesvaror), konsumtionsmaterialier

av handelsvarunatur samt materiel för försök och prov. Vad gäller livsmedel

skall mottagningskon trollen ske enligt av intendenturförvaltningen

för olika varuslag utfärdade föreskrifter, innebärande bl. a. att mottagaren

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skall ta ut och till förvaltningen insända prover, vilka inom verket eller

annorstädes underkastas analys. För kontroll av charkuterivaror bör mottagaren

insända prov direkt till statens institut för folkhälsan. Mottagningskontroll

av drivmedel bör ske vid lämpliga laboratorier, t. ex. det

laboratorium, som finns vid centrala flygverkstaden i Malmslätt.

Vid behandlingen av verksamheten i fråga om tekniskt underhåll framhåller

utredningen, att de allmänna förvaltningsbestämmelserna för intendenturtjänsten

måste samordnas med respektive försvarsgrens materielförvaltningsbestämmelser,

varför försvarets intendenturförvaltning bör utarbeta

sina bestämmelser i samråd med respektive försvarsgrensförvaltning.

Departementschefen.

Såsom förut nämnts anser jag, att intendenturförvaltningstjänsten bör

ordnas försvarsgrensvis. Arméns centrala intendenturförvaltningsorgan

bör, såsom jag tidigare angett, benämnas arméintendenturförvaltningen.

På arméintendenturförvaltningen skall ankomma att under Kungl. Maj:t

i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva högsta ledningen av och uppsikten

över intendentur förvaltningstjänsten vid armén. I enlighet med

huvudförvaltningsprincipen skall arméintendenturförvaltningen vidare, i

den omfattning så bestäms, handha förvaltningsuppgifter med avseende

å intendenturförnödenheter för marinen och flygvapnet. Arméintendenturförvaltningens

ämbetsbefattning begränsas återigen av de befogenheter, som

skall tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad utredningen anfört angående försvarets intendenturförvaltnings

arbetsuppgifter gäller i största utsträckning även arméintendenturförvaltningen.

2. Arméintemlenturförvaltningens ledning.

1946 års militära forvaltningsutredning.

Sasom i annat sammanhang nämnts skall enligt förvaltningsutredningens

förslag generalintendenten vara chef för försvarets intendenturförvaltning

och i denna egenskap i främsta rummet vara Kungl. Maj:t

ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets åligganden. Därest en för försvaret

gemensam intendenturkår kommer till stånd, bör generalintendenten

enligt utredningen vara personalkårchef för densamma. Även intill dess

så skett syns det utredningen lämpligt, att personalärendena rörande all

intendenturpersonal ankommer på generalintendenten. Generalintendentsbeställningen

anses böra ha samma ställning i lönehänseende som souschefsbefattningarna

i försvarsgrensförvaltningarna och alltså hänföras till

lönegrad Mp 19. Beställningen bör uppföras på intendenturförvaltningens

stat.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Vid sin sida skall generalintendenten enligt förslaget ha en ställföreträdare

_tillika chef för en av intendenturförvaltningens byråer som

mot ett särskilt ställföreträdararvode av 1 200 kronor för år skall ha att

biträda generalintendenten i dennes ämbetsutövning och därvid i generalintendentens

ställe avgöra de ärenden denne överlämnar till honom.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I den promemoria, som fogats till min skrivelse den 30 oktober 1953 till

överbefälhavaren m. fl., uttalades att befattningen som souschef i arméintendenturförvaltningen

borde vara alternativt militär, civilmilitär eller

civil. Intendenturavdelningen hävdar, att souschefsbefattningen bör upptagas

som militär beställning i lönegrad Mp 19. Avdelningen avstyrker, att

befattningen inrättas såsom alternativ, och anför härom.

På grund av generalintendentens ställning som chef för en militär peisonalkår

(intendenturkåren) och tjänstegrensinspektör för intendenturtiänsten,

måste ett tillsättande av en civil chef (chef ur någon nu befintlig

civilmilitär kår torde icke kunna ifrågakomma) for armeintendenturforvaltningen

föranleda inrättandet av en särskild befattning som chef för

intendenturkåren och tjänstegrensinspektör med harmed förenade okade

kostnader. Den förening av högsta ledningen av intendenturforvaltningen

med chefskapet för den kår som skall handha hithörande uppgifter, har

ur alla synpunkter, särskilt med hänsyn till utbildnings-, inspektions- och

fältmässig verksamhet, visat sig vara till ovärderlig nytta för tjänsten i sin

helhet, varför bestämt avstyrks att här räkna med alternativet civilmilitär

eller civil innehavare.

I likhet med förvaltningsutredningen räknar intendenturavdelningen

med att en av byråcheferna mot ett årligt arvode skall vara ställföreträdare

för souschefen.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande den 7 januari 1954 över förvaltningsmyndigheternas

organisationsförslag framhållit, att generalintendenten,

bland annat, utövar en omfattande inspektionsverksamhet gentemot

de militära chefer, som i regionala och lokala instanser svarar för intendenturtjänsten.

Med hänsyn härtill och till generalintendentens ställning

som chef för intendenturkåren samt med hänsyn till vad intendenturavdelningen

anfört, hävdar överbefälhavaren, att det får anses nödvändigt att

souschefen i arméintendenturförvaltningen är militär.

Departementschefen.

På i huvudsak samma skäl, som jag vid behandlingen av frågan om

armétygförvaltningens ledning anfört till stöd för att souschefsbefattningen

i nämnda verk skall kunna vara alternativt militär, civilmilitär eller civil,

förordar jag, att även souschefsbefattningen i arméintendenturförvaltningen

skall vara alternativ i nämnda hänseenden.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

3. Huvuddragen av arméintendenturförvaltningens organisation.

Arméförvaltningens intendentura v delnings nuvarande

indelning.

Intendenturavdelningen i den nuvarande arméförvaltningen är indelad i

sex byråer, nämligen central-, utrustnings-, underhålls-, kasernutrednings-,

häst- och veterinärmateriel- samt drivmedelsbyråerna ävensom ett förrådskontrollkontor.

I centralbyrån ingår intendenturkårens chefsexpedition.

Gemensam för tyg- och intendenturavdelningarna är en civilbyrå.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1953 har såsom en provisorisk

anordning kasernutredningsbyrån avförts ur organisationen.

Bil. 1 utvisar i tablåform den nuvarande arméförvaltningens organisation.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag skall försvarets intendenturförvaltning indelas

i fem byråer, nämligen materielbyrå, förplägnadsbyrå, bränslebyrå,

häst- och veterinärmaterielbyrå samt förrådsbyrå, den sistnämnda ett funktionellt

organ, vartill kommer inköpscentral samt fyra stabsorgan, centralexpedition,

centralplanering, kårexpedition och juridisk sektion.

Motsvarande indelning föreslås enligt alternativ II för arméns intendenturförvaltning.

Föremålen för intendenturförvaltningstjänsten kan enligt utredningen

med hänsyn till struktur och användning indelas i fyra tämligen klart avgränsade

grupper, nämligen intendenturmateriel, livsmedel, drivmedel och

bränsle samt hästar, hundar och veterinärmateriel. Med utgångspunkt härifrån

och i enlighet med de av utredningen vid behandlingen av tygförvaltHiHgstjänsten

angivna principerna för ett materielförvaltande verks inre

organisation föreslås nyssnämnda fyra sakbyråer. Materielbyrån avses för

egentlig intendenturmateriel med undantag av förplägnadsmateriel, distributionsmateriel

för drivmedel, bränsleinventarier samt viss övningsmateriel.

Förplägnadsbyråns uppgifter gäller livsmedel, livsmedelsemballage

och förplägnadsmateriel. Bränslebyrån sysslar med fasta och flytande

bränslen, smörjmedel m. m., distributionsmateriel för drivmedel samt

bränsleinventarier. Häst- och veterinärmaterielbyråns arbete slutligen gäller

hästar, hundar och veterinärmateriel. Beträffande den intendenturmateriel,

som undantagits från materielbyråns arbetsområde, hävdar utredningen,

att det förvaltningsmässigt föreligger ett så intimt samband mellan

förplägnadsmaterielen och livsmedlens användning ävensom mellan distributionsmaterielen

för drivmedel och bränsleinventarier, å ena sidan, samt

fasta och flytande bränslen, å den andra, att ett sammanförande under ett

och samma sakorgan — förplägnadsbyrån respektive bränslebyrån — anses

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

mest rationellt. Materiel, som anskaffas med anlitande av övningsanslag

och i regel är av handelsvarunatur, finner utredningen lämpligen böra

handhas av samma organ, som förvaltar övningsanslagen eller, såsom framgår

av det följande, intendenturförvaltningens centralplanering.

På sätt föreslagits för tygförvaltningstjänstens vidkommande föreslår

utredningen att intendenturförvaltningens sakbyråer var och en inom sitt

område skall handha den militärtekniska anpassningen, uppgöra detaljplaner

för anskaffning, ombesörja den tekniska delen av inköpsverksamheten,

utföra mera kvalificerad leveranskontroll samt utarbeta visst underlag

för det tekniska underhållet. Ledningen av driften vid intendenturförvaltningen

nu underställda reparationsverkstäder och tvättanstalter anses

icke mera krävande än att det organ, som erfordras härför, lämpligen anknyts

till materielbyrån, vilken avses skola handlägga övriga tekniska frågor

beträffande den materiel, som repareras och tvättas vid ifrågavarande

verkstäder och anstalter. — Utredningen erinrar i detta sammanhang om

sitt genom Kungl. Maj :ts beslut den 4 november 1949 erhållna uppdrag

att utreda frågan om centralisering av tvätt- och reparationstjänsten vid

försvaret. Därest utredningens undersökningar härvidlag skulle leda till

att ändringar bör vidtas i fråga om ledningen av dessa verkstäder, återkommer

utredningen härtill vid redovisningen av nämnda uppdrag.

De i krigsförberedelsearbetet ingående behovsberäkningarna sker efter

så skilda principer, vad beträffar de olika förnödenhetsgrupperna (egentlig

intendenturmateriel och veterinärmateriel, bränslen och drivmedel samt

livsmedel), att ett sammanförande av dessa beräkningar till en byrå icke

syns utredningen medföra några fördelar. Särskilt i fråga om drivmedel

och livsmedel hör behovsberäkningar och tilldelning intimt ihop med anskaffningsplaneringen,

som åvilar vederbörande sakbyrå. Med hänsyn till

det anförda har sakbyråerna inom intendenturförvaltningen tillagts krigsförberedelsearbeten

var och en inom sitt område, dock att materielbyrån

förutsätts skola utföra behovsberäkningar rörande all egentlig intendenturmateriel

och veterinärmateriel för krigsbruk. Även lagringskontrollen av

förrådsförvarad materiel anser utredningen böra åvila sakbyråerna, vilkas

personal äger erforderlig teknisk specialkunskap härför.

Såsom närmare utvecklas vid behandlingen av försvarsgrensförvaltningarnas

organisation föreslår utredningen, att från bränslebyråns handläggning

undantas militärteknisk anpassning och uppgörande av underlag för

det tekniska underhållet beträffande drivmedel. Dessa arbetsuppgifter finner

utredningen böra fullgöras av försvarsgrensförvaltningarna, var och

en i fråga om sådana drivmedel, som används för av vederbörande förvaltning

omhänderhavd materiel. Försvarsgrensförvaltningarna skall enligt

förslaget även ha att granska av bränslebyrån uppgjorda kontrollrapporter

rörande drivmedel.

Häst- och veterinärinaterielbyrån bör handha hela inköpsverksamheten

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

beträffande hästar. Dessa inköp är nämligen enligt utredningens mening

ur marknads- och prissynpunkt så artskilda från andra inköp och kräver

sådan fackkunskap att de icke lämpligen bör åläggas ett för hela intendenturförvaltningen

gemensamt, funktionellt inköpsorgan. Samråd med detta

organ bör dock äga rum i principiella frågor.

Såsom funktionella organ föreslås inköpscentral och förrådsbyrå. Förlagsverksamheten

på intendenturförvaltningens område anses icke vara av

den omfattning att den såsom inom försvarsgrensförvaltningarna bör utgöra

underlag för en särskild funktionell byrå. Beskrivningar, instruktioner

och föreskrifter anses kunna utarbetas av respektive sakbyråer, medan utarbetandet

av materielkataloger på grund av katalogiseringens anknytning

till förrådstjänsten sammanhålls av förrådsbyrån. Inköpscentralen avses

på intendenturförvaltningens område skola handha samma arbetsuppgifter,

som arméförvaltningens inköpscentral tillagts inom sistnämnda verks anskaffningsområde,

dock med nyss berörda undantag beträffande hästar

samt hundar, vilka senare anskaffas genom chefens för arméhundväsendet

försorg.

På förrådsbyrån ankommer enligt förslaget för förvaltningen gemensamma

förrådsärenden, berörande förrådsverksamhetens administrativa

del, avtalsärenden berörande all intendenturverksamhet, ärenden rörande

förrådskontroll och sakgranskning, statistisk bearbetning, sammanhållning

av katalogarbeten m. m.

Av de stabsorgan, som enligt utredningens förslag skall finnas inom försvarets

intendenturförvaltning, avses centralplaneringen, juridiska sektionen

och centralexpeditionen skola ha i huvudsak samma arbetsuppgifter

som motsvarande organ inom arméförvaltningen. För centralplaneringens

del tillkommer att förvalta försvarsgrenarnas anslag till undervisning och

övningar samt att anskaffa viss övningsmateriel ävensom att förmedla erforderlig

kontakt mellan intendenturförvaltningen och de tre för sina försvarsgrenars

stridsduglighet ansvariga försvarsgrenscheferna. Kårexpeditionen

är avsedd att utgöra generalintendentens organ för handläggning

av ärenden rörande intendenturpersonalen.

I det av utredningen framförda alternativet med försvarsgrensvis ordnad

intendenturförvaltningstjänst överensstämmer arméns intendenturförvaltnings

inre organisation i sina huvuddrag helt med den, som enligt

utredningens uppfattning bör gälla för försvarets intendenturförvaltning.

De olika organens uppgifter skulle dock enligt detta alternativ begränsas

med hänsyn till de göromål, som skulle ankomma på intendenturbyråerna

inom marin- och flygförvaltningarna. Dessa byråer skulle i huvudsak ha

till uppgift att ombesörja behovsberäkningar, krigsförberedelsearbete och

ekonomisk planering beträffande förnödenheter, som erfordras inom marinen

respektive flygvapnet, handha förrådshållning och leda det tekniska

underhållet av sådan vederbörande försvarsgren tillhörande materiel, som

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

icke förvaras i centralförråd, samt handha förvaltningen av den egna försvarsgrenens

anslag till undervisning och övningar. Härtill kommer att

nämnda organ, enligt vad utredningen tänker sig, bör utöva förekommande

projekt- och försöksverksamhet beträffande för marinen respektive flygvapnet

speciell materiel.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen har i sitt den 29 juni 1951 avgivna utlåtande över

förvaltningsutredningens betänkande — med förordande av en försvarsgrensvis

ordnad intendenturförvaltning och, vad beträffar arméns intendenturförvaltningstjänst,

en fristående arméintendenturförvaltmng —

framfört i stort sett följande erinringar i fråga om huvuddragen av arméintendenturförvaltningens

inre organisation.

Till underlättande av verkschefens löpande arbetsuppgifter samt för ernående

av ökad koncentration och effektivitet i ledningen bör antalet direkt

under verkschefen lydande enheter nedbringas och de fyra av utredningen

föreslagna stabsorganen — centralexpeditionen, centralplaneringen, kårexpeditionen

och juridiska sektionen — på liknande sätt som arméförvaltningen

förordat beträffande arméförvaltningen sammanföras i två organ,

centralbyrån och administrativa byrån.

Om förslaget att inrätta inköpscentral och förrådsbyrå har arméförvaltningen

framhållit följande.

Karakteristiskt för den centrala intendenturförvaltningens nuvarande

inre organisation är, att varje byrå i sin helhet svarar för sin gren av förvaltningsområdet,

omfattande militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete,

ekonomisk planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll,

tilldelning och förrådshållning samt tekniskt underhåll liksom

även uppgifter av servicekaraktär, med undantag för att de direkta materielinköpen

sedan 1944 åvilat krigsmaterielverket. Då juridisk expertis erfordras

medverkar civilbyrån. Centralbokföring, statistik och sakgranskning

utförs vid förrådskontrollkontoret under samarbete med respektive

sakbyråchefer.

Arméförvaltningen har funnit, att dessa former varit ägnade att väl

tillgodose tjänsten. Ansvarsfördelningen har varit klar, byråchefen har ensam

inför generalintendenten burit ansvaret i alla avseenden för till sin

byrå hörande del av förvaltningen. Inköpsverksamheten beträffande livsmedel

och bränsle har handhafts på ett sådant sätt att det befunnits ui

statsnyttans synpunkt lämpligt att hänvisa även icke militära myndigheter

i vissa avseenden att genom intendenturavdelningen tillgodose sina behov.

Utredningen föreslår nu eu särskild inköpscentral för förvaltningen. Huruvida

härigenom en bättre organisationsform ernås får framtiden utvisa. Det

ligger nära till hands att anta, att utredningen här sökt åstadkomma eu

»rationalisering» för att ernå organisatorisk överensstämmelse med de

Övriga matcrielanskaflande verken inom försvaret. Utredningen ger uttryck

för viss tveksamhet, när det gäller hänförandet av inköpen av drivmedel

och brännoljor till inköpscentralen. Starka tvivelsmål kan även

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

framföras, när det gäller inköp av livsmedel. Vid jämförelse med tygförvaltningen

är intendenturförvaltningen betydligt mindre tekniskt betonad

och ställer följaktligen i tekniskt hänseende mindre krav på byråcheferna,

vilket lett till att deras allmänt administrativa och merkantila förmåga

kunnat mera utvecklas. Häri torde grunden vara att söka till det sammanförande

av verksamheten inom respektive byråer som nu råder. Ehuru

arméförvaltningen med här framförda synpunkter håller för sannolikt att

en fullt effektiv inköpsverksamhet inom respektive byråer skulle kunna

ordnas till mindre kostnad än den av utredningen föreslagna inköpscentralen

torde komma att betinga, vill emellertid arméförvaltningen för intendenturförvaltningens

del icke motsätta sig inrättande av en inköpscentral.

Arméförvaltningen förutsätter emellertid härvid att verkschefen skall

ha full befogenhet att samordna verksamheten mellan inköpscentralens

personal och sakbyråernas på ändamålsenligaste sätt.

Beträffande försäljning av kasserad och utrangerad materiel håller

arméförvaltningen före att erforderlig sakkunskap härför alltjämt kommer

att finnas inom materielbyrån och den nytillkomna inköpscentralen och att

någon omväg via arméförvaltningens försäljningskontor icke skall behövas.

Arméförvaltningen anser avtalsärendena icke böra tillhöra förrådsbyrån

utan att de i huvudsak bör överföras till administrativa byrån, som, enligt

''ad erfarenheten utvisat, i samarbete med sakbyråernas personal lämpligen

bör sammanhålla denna verksamhet. Utredningen har kommit till att

behov föreligger att till en byrå, förrådsbyrån, sammanföra för verket

gemensamma förradsärenden av administrativ natur. En sådan anordning

måste emellertid leda till ett betydande dubbelarbete. Den verkliga sakkunskapen

inom förråds- och magasinstjänsten finns inom materiel- och

förplägnadsbyråerna. Denna fackkunskap måste också ligga till grund för

de administrativa åtgärderna berörande förrådstjänsten. För att lösa alla

de uppgifter, det här är fråga om, erfordras direktiv från sakbyråcheferna

och en ständig kontakt med dessa byråers personal. Sakbyråcheferna

måste under alla förhållanden utöva den centrala ledningen och uppsikten

över den praktiska förråds- och magasinstjänsten. Deras inspektionsresor

är ofrånkomliga. Skulle nu förrådsbyråchefen åläggas den administrativa

ledningen av förråden, måste han också skaffa sig lokala erfarenheter,

vilket skulle kräva ytterligare tid och kostnader för resor m. m. När

enligt utredningens förslag all materieltjänst praktiskt taget sammanförs

till en byrå, materielbyrån, finner arméförvaltningen det ur alla synpunkter

lämpligast, att chefen för denna byrå övertar de för förrådstjänsten

gemensamma administrativa uppgifterna, i förekommande fall i

samråd med förplägnadsbyrån. Ledningen och sammanhållningen av generalintendentens

och byråchefernas inspektionsverksamhet hör hemma

inom den föreslagna centralbyrån och icke inom förrådsbyrån. I

I eu till försvarsdepartementet den 5 mars 1953 överlämnad promemoria

har generalintendenten sedermera föreslagit,

att den av förvaltningsutredningen föreslagna bränslebyrån med hänsyn

till drivmedlens dominerande betydelse inom byrån skulle benämnas

drivmedelsbyrån,

att den föreslagna förrådsbyrån med anledning av de minskade arbetsuppgifter

arméförvaltningen ansett böra tillkomma densamma — i över
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 269

ensstämmelse med rådande förhållanden — organiseras som ett förrådskontrollkontor,

samt att med hänsyn till av arméförvaltningen åberopade förhållanden

i fråga om inköpsverksamheten på intendenturområdet, någon särskild

inköpscentral icke inrättas, i allt fall icke för det dåvarande.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt den organisationstablå som beträffande arméintendenturförvaltningen

var fogad till min skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren

m. fl. angående organisationen av den centrala tyg-, intendentur- och

civilförvaltningstjänsten skulle arméintendenturförvaltningen erhålla följande

indelning.

Sakorgan: materielbyrå, förplägnadsbyrå, drivmedelsbyrå och häst
och

veterinärmaterielbyrå.

Funktionellt organ: förrådskontrollkontor.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå med chefsexpedition och administrativ

byrå.

Departementschefen.

Jag förordar, att arméintendenturförvaltningen i huvudsak erhåller den

organisation som framgår av bilaga till min skrivelse den 30 oktober 1953

till överbefälhavaren m. fl. Denna organisation överensstämmer i stora

drag med den som för närvarande gäller för arméförvaltningens intendenturavdelning.

Efter ytterligare överväganden har jag emellertid kommit

till den uppfattningen, att centralbyrån bör kunna ersättas av en chefsexpedition,

gemensam för ämbetsverket och intendenturkåren. I jämförelse

med vad förvaltningsutredningen föreslagit innebär detta en reduktion, i

det att förrådsbvrån ersätts av ett förrådskontrollkontor samt någon inköpscentral

icke organiseras. De av förvaltningsutredningen förordade

stabsorganen ersätts vidare av nyssnämnda chefsexpedition och en administrativ

byrå.

Av bilaga 3 framgår huvuddragen av den föreslagna organisationen.

Huvudanledningen till att jag, med beaktande av arméförvaltningens

synpunkter, föreslår denna i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag

förenklade organisation är att jag kommit till den uppfattningen, att

den centrala intendenturförvaltningstjänsten icke har behov av en lika

differentierad organisation, som föreslagits beträffande tygförvaltningstjänsten.

I detta hänseende syns det mig tillräckligt att peka på det förhållandet,

att intendenturmaterielen är ur teknisk synpunkt väsentligt

mindre komplicerad än tygmaterielen och att detta förhållande återverkar

på praktiskt taget samtliga de huvudfunktioner, i vilka utredningen indelat

intendenturförvaltningens arbetsuppgifter. Några gemensamma funktionella

organ för inköps- och förrådsfrågor syns mig därför icke erforderliga.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Då större principiella frågor av merkantil natur uppkommer i samband

med anskaffningar, bör arméintendenturförvaltningens sakorgan äga att

erhålla råd och upplysningar från armétygförvaltningens inköpsavdelning.

Skyldigheten för denna avdelning att tillhandagå arméintendenturförvaltningens

sakorgan torde böra fastslås i instruktionsväg.

Med anledning av vad förvaltningsutredningen anfört om dess uppdrag

att utreda frågan om tvätt- och reparationstjänsten inom försvaret får jag

erinra om att utredningen den 12 augusti 1953 överlämnat en av den verkställd

kostnadsundersökning. För denna undersökning har en redogörelse

lämnats i innevarande års statsverksproposition under anslaget Armén:

Tvätt (bil. 6, punkt 58). Jag får i förevarande sammanhang hänvisa till

vad jag därvid anfört.

4. Arméintendenturförvaltningens detaljorganisation.

Den följande redogörelsen hänför sig till förvaltningsutredningens förslag

beträffande försvarets intendenturförvaltning. Som tidigare framhållits

har dock samma huvudindelning föreslagits beträffande arméns intendenturförvaltning

enligt utredningens alternativ II, ehuru den inre organisationen

icke närmare utvecklats beträffande sistnämnda alternativ.

a. MATERIELBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget skall materielbyråns arbetsområde — såsom framgår

av tidigare redogörelse — omfatta all egentlig intendenturmateriel utom

förplägnadsmateriel, bränsleinventarier, distributionsmateriel för drivmedel

och viss övningsmateriel. Utredningen föreslår, att byrån indelas i anskaffningssektion,

mobiliserings- och tilldelningssektion, kontrollkontor,

verkstadssektion samt expedition. Sektionerna, utom verkstadssektionen,

samt kontrollkontoret föreslås uppdelade i detaljer.

I anskaffningssektionen avses bl. a. textillaboratoriet skola ingå. Utredningen

framhåller, att beträffande somliga till anskaffningssektionen

hörande förnödenheter vissa funktioner bör utövas av andra centrala

ämbetsverk än intendenturförvaltningen. Som exempel härpå anges att

fastställa lämpliga typer samt att inköpa och kontrollera sådana färger och

lernissor, som ingår bland förläggningsmaterialierna. Detta arbete bör enligt

utredningen ankomma på arméförvaltningen. Vidare erinras om att

inköp av viss kontorsmateriel skall ske genom generalpoststyrelsens försorg

samt att redigering, anskaffning, förrådshållning och distribution av

blanketter handhas av försvarets civilförvaltning.

Utredningen uttalar som sin uppfattning att de byrån åvilande upp
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

gifterna med avseende å krigsförberedelsearbetet är av den betydelse att

de tillika med byråns därmed i viss mån sammanhängande tilldelningsverksamhet

bör bilda underlag för en särskild mobiliserings- och tilldelningssektion.

Byråns kontrollkontor skall enligt förslaget handha kontrollplaneringen

inom intendenturförvaltningens hela arbetsområde samt i övrigt utföra

leveranskontroll i de fall, då särskilda specialister icke erfordras för kontrollen

eller densamma icke skall verkställas av mottagaren.

Verkstadssektionen är avsedd att leda driften av intendenturförvaltningen

underställda verkstäder för reparation av kläder och skodon samt

tvättinrättningar.

Arincförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag har materielbyråns

arbetsområde enligt intendenturavdelningens förslag något vidgats. Materielbyrån

avses sålunda skola handlägga för arméintendenturförvaltningen

gemensamma förrådsärenden, som berör förrådsverksamhetens administrativa

del. Intendenturavdelningen räknar vidare med att arméintendenturförvaltningen

från krigsmaterielverket skall överta anskaffning av kontorsinventarier

för statsförvaltningen. Enligt förslaget indelas byrån i expedition

och utrustningssektion, inventariesektion, mobiliserings- och förrådssektion,

inköpssektion samt kontroll- och verkstadssektion. Samtliga

sektioner föreslås uppdelade på detaljer.

Utrustningssektionen, som indelas i en försöks- och en utrustningsdetalj,

motsvarar i huvudsak den av förvaltningsutredningen föreslagna anskaffningssektionen.

Med anledning av att arméintendenturförvaltningen förutsätts skola

överta den anskaffning av kontorsinventarier för statsförvaltningen, som

nu åvilar krigsmaterielverket, föreslås en särskild inventariesektion. Denna

avses jämväl skola förvalta arméns anslag till telefon och expenser samt

inventarier. Sektionen delas på en konstruktions- och en inventariedetalj.

Mobiliserings- och förrådssektionen motsvarar förvaltningsutredningens

mobiliserings- och tilldelningssektion. Inom en förrådsdetalj på sektionen

skall handläggas vissa ärenden angående förrådsverksamhetens

administrativa del, vilka enligt förvaltningsutredningen skulle handhas av

en allmän detalj på förrådsbyrån. En närmare redogörelse för förvaltningsutredningens

syn på arten av dessa ärenden lämnas vid behandlingen

av förrådskontrollkontoret.

Intendenturförvaltningen föreslår, att den personal, som förvaltningsutredningen

avsett för inköpscentralen, fördelas på förplägnads-, drivmedelsoch

materielbyråerna. Huvuddelen av personalen föreslås bli tilldelad matcrielbyrån,

där de avses skola utgöra en särskild inköpssektion. Sektionens

uppgifter inom byråns arbetsområde förutsätts bli i huvudsak desamma,

som förvaltningsutredningen räknat med för inköpscentralen.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till de stora fördelar, som enligt intendenturavdelningens

mening kan vinnas genom ett fortlöpande samarbete mellan företrädare för

reparationstjänst och kontrollverksamhet, anses kontrollkontor och verkstadssektion,

som enligt förvaltningsutredningen skulle vara fristående

enheter, böra sammanföras till en kontroll- och verkstadssektion.

Departementschefen.

Jag tillstyrker, att det arbetsområde, som förvaltningsutredningen räknat

med beträffande materielbyrån, utökas med den anskaffning av kontorsinventarier

för statsförvaltningen, som nu ombesörjs av krigsmaterielverket.

Vidare finner jag det ändamålsenligt att, såsom intendenturavdelningen

föreslagit, vissa för ämbetsverket gemensamma förrådsärenden av

administrativ natur hänförs till materielbyrån.

En väsentlig ökning av byråns arbetsuppgifter föranleds av att, såsom

förut omnämnts, någon inköpsavdelning icke inrättas inom arméintendenturförvaltningen.

Huvuddelen av upphandlingsärendena och samtidigt de

mest komplicerade kommer därigenom att tillföras materielbyrån.

Då arméintendenturförvaltningen skall ombesörja den anskaffning av

kontorsinventarier för statsförvaltningen, som hittills ålegat krigsmaterielverket,

finner jag det motiverat att en särskild inventariesektion inrättas.

På denna sektion bör jämväl handläggas ärenden rörande telefon och

expenser för armén.

Med hänsyn till att inköpsärendena inom materielbyrån kan väntas bli

talrika anser jag det vara ändamålsenligt att inköpsverksamheten inom

byrån förläggs till en särskild inköpssektion.

På av intendenturavdelningen anförda skäl tillstyrker jag, att, i stället

för de av förvaltningsutredningen föreslagna organen kontrollkontor och

verkstadssektion, inrättas en kontroll- och verkstadssektion.

Jag förordar sålunda, att materielbyrån organiseras på en expedition

och fem sektioner, nämligen utrustningssektion, inventariesektion, mobiliserings-

och tilldelningssektion, inköpssektion samt kontroll- och verkstadssektion.

b. FÖRPLÄGNADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förplägnadsbyråns arbetsområde omfattar enligt förslaget livsmedel

(proviant, furage och hundföda), livsmedelsemballage och förplägnadsmateriel.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i anskaffningssektion, driftsektion

och expedition. Sektionerna föreslås skola indelas i detaljer. Anskaffningssektionen

skall handha anskaffning, tilldelning, emballering och förrådshållning

av livsmedel samt därmed förknippat krigsförberedelsearbete,

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

under det att driftsektionens arbetsuppgifter är avsedda att omfatta försöks-

och kontrollverksamhet, ledning av driften vid matinrättningarna,

anskaffning av förplägnadsmateriel m. m.

Bland driftsektionens uppgifter enligt förslaget må närmare anges ärenden

rörande livsmedelskonsumtion (utspisnings- och utfodringsstater, matsedlar),

matinrättningar och driften vid dessa, marketenterier samt ransoneringar

m. m. Sektionen förutsätts skola företa förplägnadsinspektioner

och meddela undervisning vid förbanden. Undervisningen anses huvudsakligen

böra bedrivas i form av konsulentverksamhet på platsen. Vidare

skall inom sektionen fastställas tillverknings-, kontroll- och kvalitetsfordringar,

verkställas offert-, leverans- och lagringskontroll samt utföras försök

beträffande livsmedel och livsmedelsemballage. Kontroll- och försöksverksamheten

bör enligt utredningen äga rum, dels vid ett provkök, dels

vid förband, dels ock genom anlitande av statens institut för folkhälsan,

Svenska institutet för konservforskning, statens hantverksinstitut, statens

växtskyddsanstalt, statens frökontrollanstalt eller andra institutioner, som

inom livsmedelsområdet bedriver forskning eller liknande verksamhet.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Byråns arbetsområde har enligt förslaget icke undergått någon förändring

i förhållande till förvaltningsutredningens förslag. Byrån föreslås

skola indelas i mobiliserings- och anskaffningsselction, driftsektion och

expedition. Sektionerna indelas i detaljer i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag. Sektionsindelningen överensstämmer med vad förvaltningsutredningen

föreslagit utom sa tillvida att benämningen anskaffningssektion

föreslås ändrad till mobiliserings- och anskaffningssektion. Rörande

motiven för ändringen anför intendenturavdelningen bland annat.

Vid utarbetandet av organisationen för sektionen har särskild hänsyn

måst tas till mobiliseringsarbetets omfattning. Krigsförberedelsearbetet

vid sektionen har en avsevärd vikt och omfattning med betydelse för hela

krigsmakten. Erfarenheterna under åren efter det förvaltningsutredningen

avgett sitt organisationsförslag och arméförvaltningens i samband därmed

avgivna yttrande visar, att mobiliseringsarbetet på långt när icke kan

hinna utföras i tillfredsställande omfattning av sektionschefen vid sidan

av honom i övrigt åliggande uppgifter. Krigsförberedelsearbetet kräver

ovillkorligen ytterligare en kvalificerad arbetskraft.

Departementschefen.

Förplägnadsbyråns arbetsområde bör i enlighet med avgivna förslag

omfatta livsmedel (proviant, furage och hundföda), livsmedelsemballage

och förplägnadsmateriel. Då jag i likhet med intendenturavdelningen icke

räknar med att någon särskild inköpsavdelning upprättas, kommer byråns

arbetsuppgifter inom det angivna arbetsområdet att omfatta all anskaffningsverksamhet.

18—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag förordar, att byrån indelas i expedition samt två sektioner, mobiliserings-

och anskaffningssektion samt driftsektion.

c. DRIVMEDELSBYRÅN (BRÄNSLEBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Bränslebyråns arbetsområde omfattar enligt förslaget fasta och flytande

bränslen, smörjmedel, kyl- och bromsvätskor, stötdämparoljor och dylikt,

lysfotogen och karbid, distributionsmateriel för nämnda förnödenheter samt

bränsleinventarier. Föremål för byråns förvaltning avses vidare skola vara

förbrukningen av elektrisk energi, lysgas och vatten.

I fråga om byråns arbetsuppgifter framhåller utredningen, att den militärtekniska

anpassningen beträffande driv- och smörjmedel, såsom utvecklats

i annat sammanhang, bör ankomma på respektive sakorgan inom

försvarsgrensförvaltningarna. Dessa organ bör även uppgöra erforderligt

underlag för det tekniska underhållet av förnödenheterna i fråga samt för

godkännande erhålla del av förekommande rapporter över genom bränslebyråns

försorg utförd leveranskontroll. Vidare framhålls, att byrån bör

tillhandagå med viss driftservice beträffande förbrukningen av elektrisk

energi, lysgas och vatten samt beträffande skötseln av försvarets fasta

värmeanläggningar och bränsleförbrukningen därstädes.

Byrån indelas enligt förslaget i oljesektion, driftsektion och expedition.

Sektionerna indelas i detaljer. Oljesektionen avses skola i huvudsak handha

försvarets försörjning med flytande bränsle, under det att försörjningen

med fasta bränslen faller på driftsektionen. Bränsletekniska undersökningar

och driftövervakning beträffande försvarets samtliga värmeanläggningar

skall enligt förslaget utövas å driftsektionen, som även skall ha att

verkställa den förut berörda kontrollen beträffande förbrukningen av

elektrisk energi, lysgas och vatten.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Drivmedelsbyrån motsvarar bränslebyrån i förvaltningsutredningens

förslag. Byråns arbetsområde motsvarar i huvudsak vad förvaltningsutredningen

föreslagit. Tillgodoseendet av marinens och flygvapnets behov av

speciella förnödenheter (såsom fartygsoljor, flygdrivmedel, speciell smörjmateriel

in. m.) tillkommer icke arméintendenturförvaltningen. Intendenturavdelningen

erinrar om att byråns arbetsområde för närvarande omfattar

jämväl uppvärmningsbränsle för vissa civila förvaltningsmyndigheter.

Avdelningen räknar med att dessa uppgifter skall bibehållas vid

byrån. Byrån indelas enligt förslaget i expedition, drivmedelssektion och

bränslesektion, vilka sektioner i huvudsak motsvarar förvaltningsutredningens

olje- och driftsektioner, vartill kommer en mobiliseringssektion.

Förvaltningsutredningen föreslog, att en mobiliseringsdetalj skulle in
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

275

rättas inom oljesektionen. Då krigsplanläggningsarbetet omfattar jämväl

fasta bränslen, hävdar intendenturavdelningen, att en särskild mobiliseringssektion

bör tillkomma för krigsplanläggningen för såväl drivmedel som

bränsle, samt dessutom för att handha byråns hemliga handlingar, säkerhetstjänsten

samt i övrigt med mobilisering och beredskap sammanhängande

frågor inom hela byråns verksamhetsområde.

Såväl drivmedels- som bränslesektionerna förutsätts skola indelas i

detaljer. I bränslesektionen ingår en specialdetalj för frågor rörande renhållnings-

och belysningsmaterielen med inventarier, yttre och inre renhållning,

bad samt leveranser av elektrisk energi och vatten.

Departementschefen.

Drivmedelsbyråns arbetsområde bör i huvudsak utformas i enlighet med

förvaltningsutredningens förslag. Föremål för byråns förvaltning bör

vidare utgöra förbrukningen av elektrisk energi, lysgas och vatten inom

försvaret. Anskaffning av för marinen och flygvapnet speciella drivmedel

m. m. bör icke ankomma på arméintendenturförvaltningen. Den anskaffning

av uppvärmningsbränslen för delar av den civila statsförvaltningen,

som för närvarande ombesörjs av intendenturavdelningen, har visat sig

medföra betydande fördelar för statsverket. Jag räknar därför med att

sådan anskaffningsverksamhet skall ankomma på byrån.

Då krigsplanläggningen omfattar såväl drivmedel som fasta bränslen,

syns det ändamålsenligt, att dessa arbetsuppgifter inom byråns hela arbetsområde

sammanförs till en fristående mobiliseringsdetalj. Jag är icke beredd

att biträda intendenturavdelningens förslag om att en sektion skall

avses för ändamålet.

Med den jämkning, som följer av vad jag nyss anfört, förordar jag att

byråns arbetsuppgifter i övrigt fördelas mellan två sektioner. I överensstämmelse

med intendenturavdelningens förslag bör dessa benämnas drivmedelssektion

och bränslesektion.

d. HÄST- OCH VETERINÄRM A T ERI ECB YR ÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsområdet för denna byrå är enligt förslaget hästar och hundar

samt veterinärmateriel.

Byrån föreslås skola indelas i allmän sektion, fristående remonteringsdetalj

samt hästuttagningssektion. Ytterligare underindelning förekommer

icke. Gemensam expedition anses icke erforderlig på byrån utan utredningen

förutsätter, att det gemensamma expeditionsarbetet skall förläggas

till den allmänna sektionen.

På den allmänna sektionen skall det enligt förslaget ankomma att handlägga

ärenden angående ackordhästar och hundar, veterinärmateriel, stall
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

materiel för hundar samt ärenden rörande andra frågor, som tillhör byråns

arbetsområde och icke skall handläggas av annat organ inom byrån.

Utredningen gör gällande, att ärenden angående hunduttagning och hundinköp

liksom hittills bör ombesörjas av chefen för arméhundväsendet.

Remonteringsdetaljen skall, som namnet antyder, enligt förslaget handha

ärenden rörande remonteringsväsendet. Även remontinköpen bör — såsom

tidigare sagts — ombesörjas av detaljen och sålunda icke förläggas

till inköpscentralen.

Detaljen är utformad med tanke på att den även skall, dels handlägga

ärenden som rör uttagning av hästar för avelsändamål, uppställande av

»egna» hästar och inlösen av hästar till kronan, dels föra centralt hästregister

över stam- och ackordhästar. Registret skall möjliggöra såväl antalsmässig

som veterinärteknisk kontroll av hästbeståndet.

Hästuttagningssektionen skall enligt förslaget handlägga ärenden rörande

uttagning av hästar för krigsmaktens mobiliseringsbehov och i samband

därmed föra hästuttagningsregister och utöva viss kontrollverksamhet

m. m.

Utredningen framhåller, att arméns stamhästbestånd inom de närmaste

åren kommer att reduceras avsevärt och att i samband därmed en minskning

av de centrala förvaltningsuppgifterna kan förutses. Med hänsyn

härtill bör enligt utredningens mening varken den föreslagna byråorganisationen

eller det beräknade personalbehovet betraktas som definitiva.

Utredningen förutsätter, att en omprövning kommer till stånd sedan minskningen

i hästbeståndet genomförts.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Byråns arbetsområde enligt intendenturavdelningens förslag ansluter

sig till vad förvaltningsutredningen föreslagit. Jämväl byråns indelning

överensstämmer med utredningens förslag utom såtillvida att i stället för

remonteringsdetalj föreslås en remonteringssektion.

Som förut nämnts har förvaltningsutredningen förutsatt, att en omprövning

av byråns organisation och personalbehov borde genomföras,

sedan den planerade minskningen i arméns hästbestånd ägt rum. I anledning

härav framhåller intendenturavdelningen, att hittillsvarande minskning

av hästantalet icke medfört sådan nedgång i de centrala förvaltningsuppgifterna,

att någon ändring i byråns organisation bör göras. I den mån

ytterligare väsentlig nedskärning av arméns hästbestånd kommer att ske,

bör en omprövning av organisation och personalbehov vid byrån komma

till stånd.

Departementschefen.

Någon väsentlig minskning av byråns organisation i förhållande till vad

förvaltningsutredningen föreslagit på grund av de senaste årens nedgång

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

277

i arméns hästbestånd syns med hänsyn till vad intendenturavdelningen

anfört icke för närvarande kunna ske. Jag förutsätter emellertid, att en

omprövning av organisation och personalbehov på detta område framdeles

kommer till stånd.

Den föreslagna organisationen av byrån anser jag mig tills vidare i

huvudsak kunna godta. Organisationsenheten för remonteringsärenden bör

emellertid utgöras av en detalj. Jag föreslår således, att byrån indelas i

allmän sektion, remonteringsdetalj och hästuttagningssektion.

e. FÖRRÅDSKONTROLLKONTORET (FÖRRÄDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förrådsbyråns arbetsuppgifter är enligt förslaget att handlägga för försvarets

intendenturförvaltning gemensamma förrådsärenden, som berör

förrådsverksamhetens administrativa del, samt avtalsärenden rörande all

försvarets intendenturverksamhet. Byrån avses vidare skola utöva förrådskontroll

och sakgranskning beträffande alla förnödenheter, som faller under

ämbetsverkets förvaltning, tillhandahålla övriga organ inom verket

erforderliga uppgifter beträffande förnödenheternas tillgång och fördelning

samt utföra statistisk bearbetning av visst inom byrån förvarat material.

Byrån föreslås skola indelas i expedition och fem detaljer: allmänna,

avtals-, sakgransknings-, bokförings- och statistikdetaljerna.

De administrativa förrådsärendena, som hänförs till byråns allmänna

detalj, omfattar enligt utredningen bland annat

beräkning av erforderliga förrådslokaler,

fördelning och samordning av befintliga förrådsutrymmen,

planläggning i samarbete med fortifikationsförvaltningen av nya förråd,

deras utförande, storlek och belägenhet,

rationalisering och standardisering av förrådsdriften genom uppgörande

av förslag till lämpliga förrådsinredningar, emballage och transporthjälpmedel,

utarbetande av föreskrifter för förrådstjänsten samt för uppläggning av

intendenturförnödenheter vid centrala och lokala förråd,

ledning av driftvärnet vid de centrala intendenturanstalterna och utarbetande

av militära säkerhetsföreskrifter för dessa,

beräkning av behovet av förrådspersonal, förande av personalstatistik

och behandling av vissa personalärenden samt

inspektion av att utfärdade allmänna förrådsföreskrifter följs.

I anslutning till sistnämnda uppgift hör det enligt utredningen ankomma

på allmänna detaljen att samordna inspektionsverksamheten för hela intcndenturförvaltningen.

Sålunda förutsätts detaljen årligen skola uppgöra

ett förslag till inspektionsprogram för generalintendenten och infordra

förslag från sakbyråerna rörande dessas inspektionsverksamhet.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Till detaljens förrådsadministrativa verksamhet anses även höra att

redigera och sammanställa materielkataloger över intendenturförnödenheter.

Underlaget för katalogerna skall enligt förslaget i huvudsak uppgöras

av sakbyråerna under det att allmänna detaljen skall ha att anskaffa

fotografier, teckningar och ritningar, utföra lay-outarbete, provtryck och

korrekturläsning, beställa tryckning samt iordningställa erforderligt antal

katalogexemplar.

Arbetsfördelningen mellan övriga detaljer torde framgå av deras benämningar

och av vad som anförts beträffande förrådsorganens uppgifter

inom andra förvaltningar. På avtalsdetaljen faller -— förutom kollektivavtalsärenden

— även arbetarskyddsärenden, frågor rörande den sociala

verksamheten samt övervakning av verksamheten inom de lokala företagsnämnderna

ävensom förande av erforderlig lönestatistik rörande kollektivavtalsanställda

arbetare.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Förrådskontrollkontoret motsvarar i väsentliga delar den av förvaltningsutredningen

föreslagna förrådsbyrån. Enligt intendenturavdelningens

förslag skall kontorets arbetsuppgifter dock i viss mån inskränkas i förhållande

till vad förvaltningsutredningen räknat med i fråga om förrådsbyrån.

Såsom anförts vid behandlingen av materielbyråns organisation,

föreslås att vissa för arméintendenturförvaltningen gemensamma förrådsärenden

skall överföras till denna byrå. Vidare är intendenturavdelningen

av den uppfattningen, att administrativa byrån bör handlägga avtalsärenden.

I enlighet härmed har förvaltningsutredningens allmänna detalj och

avtalsdetalj överförts till materielbyrån respektive administrativa byrån.

För återstående arbetsuppgifter föreslås förrådskontrollkontoret, i enlighet

med förvaltningsutredningens förslag, skola indelas i expedition samt sakgranskningsdetalj,

bokföringsdetalj och statistikdetalj.

Departementschefen.

Jag biträder vad intendenturavdelningen föreslagit i fråga om förrådskontrollkontorets

indelning i expedition, sakgranskningsdetalj, bokföringsdetalj

och statistikdetalj.

f. INKÖPSCENTRALEX.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom tidigare nämnts skall enligt förslaget från inköpscentralens ämbetsbefattning

undantagas inköp av hästar och hundar. Det har enligt utredningen

ifrågasatts, om icke inköp av drivmedel, brännoljor och uppvärmningsbränslen

borde helt eller delvis ombesörjas av bränslebyrån.

Motiveringen för en sådan uppfattning har uppgetts vara att det med hän
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

syn till de speciella marknadsförhållandena på detta område icke medför

några ekonomiska besparingar eller andra fördelar att härvidlag låta inköpscentralen

handha den merkantila delen av inköpsverksamheten. Enligt

utredningens uppfattning bör emellertid — även om handeln med olja

är starkt bunden av kartell- och monopolbildningar prisbildningen på

området genom medverkan av ekonomisk expertis kunna påverkas vid inköp

av de avsevärda kvantiteter, varom här är fråga. De möjligheter till

förmånliga inköp, som alltså kan föreligga, anser utredningen bäst kunna

tillvaratas av den merkantila och inköpstekniska sakkunskapen inom inköpscentralen.

Utredningen föreslår därför, att inköpscentralen även på

förevarande område skall fylla samma funktioner som beträffande intendenturförnödenheter

i allmänhet.

Vad inköpscentralens indelning beträffar bedöms inköpen av livsmedel

med dess speciella varu-, marknads- och distributionsproblem ställa så

särpräglade krav på den inköpande personalens kvalifikationer, att desamma

bör ombesörjas av en särskild inköpsselction för livsmedel, under

det att övriga inköp anses böra handhas av en inköpssektion för intendenturmateriel.

Räkenskapsgranskning och utställande av räkningar m. m.

föreslås skola utföras inom en räkningssektion. För de expeditionella

göromålen avses en expedition.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört, räknar jag i fråga

om arméintendenturförvaltningen icke med något självständigt inköpsorgan

utan föreslår, att inköpsverksamheten inordnas under sakbyråerna.

g. CHEFSEXPEDITIONEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (KÅREXPEDITIONEN,

CENTRALPLANERINGEN, JURIDISKA SEKTIONEN, CENTRALEXPEDITIONEN

OCH CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kårexpeditionen, vars uppgift enligt förslaget är att handlägga, dels

vissa mobiliserings- och personalärenden, dels vissa organisations- och utbildningsärenden,

indelas med hänsyn härtill i mobiliserings- och peisonalsektion

samt organisations- och utbildningssektion.

Arbetsuppgifterna för den förstnämnda sektionen anges skola i huvudsak

utgöras av

fredsredovisning av personal tillhörande den för försvaret gemensamma

intendenturkåren, eller intill dess en sådan kår kommer till stånd, motsvarande

personal inom de tre försvarsgrenarna,

krigsplacering av nämnda personal samt viss annan pci sonal, som enligt

utfärdade bestämmelser skall krigsplaceras av generalintendenten, samt

åtgärder i anledning av förfoganderätt jämlikt 28 § värnpliktslagen i vad

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

avser civilanställd personal vid intendenturförvaltningen och under densamma

lydande anstalter.

Härtill kommer rekryteringsfrågor samt de rent expeditionella göromålen.

På organisations- och utbildningssektionen skall enligt förslaget ankomma
att

handlägga utbildningsärenden beträffande all till intendenturtjänsten

knuten personal såsom intendenter, förvaltare, krigskassörer, kommissarier

och koktrosspersonal,

att behandla organisationsärenden avseende intendenturväsendets utveckling

i stort, centrala, regionala och lokala intendenturförvaltningsorgan

samt intendenturtrupptjänsten ävensom

att utöva inspektionsverksamhet beträffande intendenturtjänsten.

Härtill kommer uppgiften att planlägga och genomföra intendenturfältövningar

samt befälsutbildningen av den vid förvaltningen placerade

militära personalen.

Centralplaneringen indelas enligt förslaget i allmän detalj och ekonomidetalj.

Arbetsuppgifterna torde ej påkalla någon närmare redogörelse. Utredningen

betonar, att det som en följd av ämbetsverkets ställning som en

för försvaret gemensam centralförvaltning tillkommer centralplaneringen

att utgöra verkets kontaktorgan med de tre försvarsgrenarna och därvid

förmedla och söka tillgodose försvarsgrenarnas behov och önskemål beträffande

intendenturtjänsten.

Icke heller för juridiska sektionen tarvas någon mera ingående redogörelse.

Utredningen anser det särskilt förtjäna nämnas, att sektionen icke

avses skola ha att ta befattning med ärenden rörande läger- och manskapskassor.

Dessa ärenden föreslås av utredningen skola koncentreras till försvarets

civilförvaltning och i den mån intendenturförvaltningens medverkan

påkallas i sådana ärenden, blir det fråga om militärtekniska eller

ekonomiska bedömanden, vilka bör tillkomma centralplaneringen eller

någon av verkets byråer.

Centralexpeditionen slutligen föreslås i analogi med motsvarande organ

inom andra förvaltningar skola indelas i personaldetalj, organisationsdetalj,

registratur, skrivcentral och vakttjänst.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

1. Centralbyrån med intendenturkårens chefsexpedition.

Till centralbyrån har förts de arbetsuppgifter, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skulle ankomma på kårexpedition, centralexpedition

och centralplanering; dock har centralexpeditionens personaldetalj hänförts

till administrativa byrån. Enligt intendenturavdelningens förslag indelas

centralbyrån i expedition, centralsektion samt personal- och mobili
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

seringssektion. Centralsektionen föreslås uppdelad på organisationsdetalj

och utbildningsdetalj.

2. Administrativa byrån.

Av de stabsorgan, som upptagits i förvaltningsutredningens förslag, har

till administrativa byrån förts juridiska sektionen och centralexpeditionens

personaldetalj. Såsom tidigare anförts, föreslår intendenturavdelnmgen

jämväl att den av förvaltningsutredningen föreslagna avtalsdetaljen på

förrådsbyrån hänförs till administrativa byrån. Denna byrå organiseras

enligt intendenturavdelningens förslag på tre sektioner, juridisk sektion,

avtalssektion och personalsektion. Dessa sektioner avses för arbetsuppgifter,

som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle ankomma på respektive

juridiska sektionen, förrådsbyråns avtalsdetalj och centralexpeditionens

personaldetalj.

Departementschefen.

Jag utgår från att chefsexpeditionen tilldelas i huvudsak de arbetsuppgifter,

som intendenturavdelningen förutsatt beträffande centralbyrån.

Chefsexpeditionens föreslagna organisation ansluter sig i huvudsak till

nuvarande intendenturavdelningens centralbyrå. Jag förordar, att den i enlighet

med intendenturavdelningens förslag indelas i expedition, centralsektion

samt personal- och mobiliseringssektion.

Vad därefter beträffar administrativa byrån anser jag mig kunna

godta, att dess arbetsuppgifter bestäms i huvudsaklig överensstämmelse

med vad intendenturavdelningen föreslagit. Den föreslagna juridiska sektionen

bör, i överensstämmelse med vad jag uttalat vid behandlingen av

armétygförvaltningens administrativa byrå, benämnas kanslisektion. De

föreslagna avtals- och personalsektionerna anser jag bör ersättas av

detaljer. Administrativa byrån bör sålunda indelas i kanslisektion, avtalsdetalj

och personaldetalj.

Jag anser mig böra framhålla, att civilförvaltningstjänstens olika grenar

endast ofullständigt blir sammanförda till den av mig här föreslagna

administrativa byrån. Sålunda förutsätter intendenturavdelningen, att anslagsövervakningen

och därmed sammanhängande redovisningsfrågor alltjämt

— såsom f. n. är fallet inom intendenturavdelningen — skall hänföras

till sakbyråerna. Något internt rationaliseringsorgan, motsvarande

övriga administrativa byråers organisationsdetalj er, ingår icke i organisationen.

Avtalsfrågorna har hänförts till administrativa byrån, en ordning

som sammanfaller med den nuvarande, men som icke är föreslagen för

andra förvaltningar och som förvaltningsutredningen ej tänkt sig.

Skälen till att jag tillstyrker denna organisation av arméintendenturförvaltningcns

administrativa byrå är att den hittillsvarande ordningen syns

ha fungerat i stort sett tillfredsställande, varför jag tills vidare icke ansett

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

några djupare ingrepp i organisationen erforderliga. Med hänsyn till ämbetsverkets

begränsade omfattning bedömer jag något särskilt rationaliseringsorgan

icke erforderligt, bortsett från den föredragande i organisationsfrågor,

som skall finnas hos varje centralmyndighet.

5. Armémtendenturförvaltningens personalbehov.

I den följande redogörelsen avser de uppgifter, som lämnas ifråga om

förvaltningsutredningens förslag, det tidigare omnämnda av utredningen

föreslagna för försvaret gemensamma intendenturförvaltningsverket, försvarets

intendenturförvaltning.

Arméintendenturförvaltningens ledning.

Departementschefen.

Befattningen såsom souschef i arméintendenturförvaltningen bör placeras

i alternativt Mp/Cp 19, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

a. MATERIELBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Chef för materielbyrån bör enligt utredningen vara intendenturofficer

i Ma 12 med god kännedom om byråns materielslag och någon erfarenhet

av dessas tillverkning.

Materielbyråns anskaffningssektion anses böra stå under chefskap av

intendenturotficer i Ma 11. Som chef för mobiliserings- och tilldelningssektionen

räknar utredningen med intendenturofficer i Ma 10. Enligt förslaget

skall chefen för kontrollkontoret vara en kontrollofficersutbildad

intendenturofficer i Mall. Chefen för verkstadssektionen förutsätts skola

besitta ingående verkstadspraktik beträffande tvätt- och reparationstjänst

samt erfarenhet ifråga om arbetsstadier samt ackords- och löneförhandlingar.

Han skall enligt förslaget vara förste byråingenjör i Ce 29. Examen

från teknisk högskola bedöms erforderlig.

Utredningen beräknar personalbehovet för materielbyrån till 45 befattningshavare,

av dem 14 militärer. Av den civila personalen föreslås

4 befattningshavare placerade i 27 eller högre lönegrader.

Arméförvaltningens intcndcnturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Intendenturavdelningen föreslår att chefen för materielbyrån, som bör

vara intendenturofficer, placeras i Mp 14. Den omfattande inköps- och

kontrollverksamhet för de tre försvarsgrenarna, som är knuten till denna

hyra, anses motivera en sådan löneställning. Chef för utrustningssektionen

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skall enligt förslaget vara intendenturofficer i Ma 33, medan som chef för

inventariesektionen avses byrådirektör i Ce 31. Mobiliserings- och förrådssektionen

bör förestås av intendenturofficer i Ma 33. Den i jämförelse med

förvaltningsutredningens förslag höjda löneställningen motiverar intendenturavdelningen

med de ökade arbetsuppgifter, som enligt dess förslag skall

åvila ifrågavarande sektion. Chefen för inköpssektionen föreslås i överensstämmelse

med vad förvaltningsutredningen föreslagit beträffande chefen

för inköpscentralen skola benämnas inköpsdirektör. Han anses bora hänföras

till Cp 12. Som chef för kontroll- och verkstadssektionen bör, i enlighet

med vad förvaltningsutredningen föreslagit ifråga om verkstadssektionen,

tjänstgöra en ingenjör. Med hänsyn till de utökade arbetsuppgifter,

som tillkommer enligt intendenturavdelningens förslag, bör befattningshavaren

enligt avdelningens mening vara byrådirektör i Ca 33.

Personalbehovet beräknas av intendenturavdelningen till 84 befattningshavare.

Av dem anses 3 erforderliga övergångsvis under högst två år.

Av befattningshavarna är 12 militärer, en civilmilitär (departementsskrivare),

2 pensionerade militärer i arvodesbefattning och övriga civila,

bland de senare 11 i 27 eller högre lönegrader.

För handläggning av ärenden rörande anskaffning av kontorsinventarier

för den civila statsförvaltningen räknar intendenturavdelningen med

4 befattningshavare.

Departementschefen.

I enlighet med vad förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen

föreslagit bör chefen för materielbyrån vara intendenturofficer. Vad angår

löneställningen anser jag mig icke kunna biträda intendenturavdelningens

förslag, utan förordar att byråchefen placeras i Ma 37, vilket överensstämmer

med vad chefslöneutredningen förordat. I likhet med intendenturavdelningen

räknar jag med att intendenturofficer i Ma 33 placeras som

chef för utrustningssektionen och att intendenturofficer i Ma 30 avses som

chef för sektionens för söksdetalj. Även som chef för inventariesektionen

räknar jag med intendenturofficer i Ma 30. Jag har härvid särskilt beaktat

vikten av att äga tillgång till militär expertis vid anskaffning av

och försök med militära inventarier för fältbruk, framför allt stabsmateriel.

Ytterligare behov av militär personal å sektionen föreligger ej

enligt min mening, varför en av intendenturavdelningen för sektionen föreslagen

kaptensbefattning bör ersättas med civil befattning for ingenjör.

»I överensstämmelse med intendenturavdelningens förslag upptar jag

intendenturofficer i Ma 33 såsom chef för mobiliserings- och tilldelningssektionen.

Förslaget att placera en inköpsdirektör i Cp 12 som chef för

inköpssektionen kan jag icke biträda. Intendenturofficer i Ma 33 torde

få avses för ändamålet. Mitt ståndpunktstagande är delvis en konsekvens

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av att jag föreslagit, att något gemensamt inköpsorgan icke skall inrättas

inom ai méintendenturförvaltningen utan att inköpsverksamheten inordnas

i sakorganen.

I likhet med intendenturavdelningen räknar jag med att en ingenjör

skall vara chef för kontroll- och verkstadssektionen. Jag anser mig

emellertid icke kunna tillstyrka att befattningshavaren placeras i högre lönegrad

än den 31. Jag vill framhålla att fullt säkra hållpunkter för att bedöma

behovet av kontrollanter för närvarande icke föreligger. Personaluppsättningen

i denna del torde därför framdeles få omprövas.

För materielbyrån beräknar jag, enligt vad närmare framgår av bil. 42,

personalbehovet till sammanlagt 82 befattningshavare, varav 2, en ingenjör

i Cg 23 och ett biträde på mobiliserings- och anskaffningssektionen, under

en övergångstid av två år.

b. FÖRPLÄGNADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förplägnadsbyrån räknar utredningen med intendenturofficer

i Ma 12 med ingående kännedom om livsmedelsbranschen. Chefen

för anskaffningssektionen föreslås skola vara intendenturofficer i Ma 10.

Som chef för driftsektionen avses intendenturofficer i Ma 10 med viss

specialutbildning i födoämneslära, födoämneshygien m. m.

Det av utredningen beräknade personalbehovet för förplägnadsbyrån

uppgår till 19 befattningshavare, varav 7 militärer och en pensionerad

militär i arvodesbefattning. Antalet civila befattningshavare i 27 eller

högre lönegrader utgör 2.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för förplägnadsbyrån skall enligt förslaget vara intendenturofficer

i Ma 37. Som chef för mobiliserings- och anskaffningssektionen avses

intendenturofficer i Ma 33. Chef för sektionens livsmedelsdetalj anses

böra vara byrådirektör i Ce 31 med god handelsutbildning samt i övrigt

goda insikter i livsmedelsbranschen och i militära förhållanden. För

driftsektionen bör, i enlighet med förvaltningsutredningens förslag, en

intendenturofficer i Ma 30 vara chef.

Förplägnadsbyråns personalbehov uppskattas av intendenturavdelningen

till 24 befattningshavare, av vilka en anses erforderlig endast under en

övergångstid av två år. Av byråns personal är 6 militärer. Bland de civila

befattningshavarna föreslås 4 placerade i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag tillstyrker, att som chef för förplägnadsbyrån placeras intendenturofficer

i Ma 37. Chefslöneutredningen har icke framfört erinran mot denna

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

löneställning. Intendenturavdelningens förslag i fråga om sektionscheferna

anser jag mig även kunna biträda. Jag räknar således med intendenturofficer

i Ma 33 som chef för mobiliserings- och anskaffningssektionen och

intendenturofficer i Ma 30 ,som chef för driftsektionen. Som chef för

mobiliserings- och anskaffningssektionens livsmedelsdetalj har intendenturavdelningen

upptagit byrådirektör i Ce 31. För egen del föreslår jag, att

intendenturofficer i Ma 30 placeras som chef för denna detalj. Utsikterna

att till den föreslagna tjänsten förvärva en civil befattningshavare, som

fyller de av intendenturavdelningen med fog uppställda kraven, måste

nämligen enligt min mening bedömas vara förhållandevis små.

Det sammanlagda personalbehovet för förplägnadsbyrån beräknar jag

till 25 befattningshavare, vilka närmare redovisas å bilaga 43. I överensstämmelse

med intendenturavdelningens förslag har jag räknat med att

en befattningshavare, en ingenjör i Cg 23 på driftsektionen, endast skall

erfordras under viss övergångstid.

c. DRIVMEDELSBYRÅN (BRÄNSLEBYRÅN).

1946 års militära förvahningsutredning.

I likhet med cheferna för materiel- och förplägnadsbyråerna förutsätts

chefen för bränslebyrån skola vara intendenturofficer i Ma 12. Utredningen

uppställer det kravet att han bör ha god kännedom om bränsleoch

smörjmedel. Chef för oljesektionen bör enligt utredningen vara

intendenturofficer i Ma 10. Chefen för driftsektionen föreslås skola vara

byrådirektör i Ce 31 med examen från teknisk högskola och god erfarenhet

beträffande värmeanläggningar.

Bränslebyråns beräknade personalbehov uppgår till 19 befattningshavare,

varav 3 militärer. Av de civila föreslås 4 bli placerade i 27 eller högre

lönegrader.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Intendenturavdelningen håller före, att chefen för drivmedelsbyrån bör

vara intendenturofficer i Ma 37. Chefen för drivmedelssektionen anses

böra vara intendenturofficer i Ma 33, medan chefen för bränslesektionen

föreslås skola vara byrådirektör i Cp 10. Som chef för mobiliseringssektionen

upptar intendenturavdelningen en intendenturofficer i Ma 27.

Personalbehovet för drivmedelsbyrån anges av intendenturavdelningen

till 33 befattningshavare, varav 4 militärer. Antalet civila befattningar i

27 eller högre lönegrader föreslås av intendenturavdelningen bli G. För

upphandling av bränsle för civila statliga verk in. in. avses 2 befattningshavare.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

I likhet med förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen föreslår

jag intendenturofficer i Ma 37 som chef för drivmedelsbyrån. Denna

löneställning har godtagits av chefslöneutredningen. Chefen för drivmedelssektionen

bör vara intendenturofficer i Ma 33. I fråga om chefen

för bränslesektionen kan jag, även med beaktande av sektionens anskaffning

av bränsle för myndigheter utom försvaret, icke tillstyrka högre lönegrad

än den 33. De arbetsuppgifter, som skall ankomma på den av intendenturavdelningen

föreslagna specialdetaljen inom bränslesektionen, bör

enligt min uppfattning lämpligen ombesörjas av byråinspektör i 25 lönegraden.

Som chef för den fristående mobiliseringsdetaljen förordar jag

intendenturofficer i Ma 27.

Sammanlagt beräknar jag 31 befattningshavare för drivmedelsbyrån.

Personaluppsättningen redovisas närmare å bilaga 44. I likhet med intendenturavdelningen

beräknar jag två befattningshavare för upphandling av

bränsle för civila statliga verk.

d. HÄST- OCH VETEHINÄHMATEHIELBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen förutsätter, att chef för häst- och veterinärmaterielbyrån

skall vara överfältveterinären, vilken nu är chef för motsvarande byrå inom

arméförvaltningens intendenturavdelning. Han föreslås skola hänföras till

lönegrad Ca 33 och vara, förutom byråchef, tjänstegrensinspektör för

veterinärtjänsten. I sistnämnda egenskap bör han enligt utredningen liksom

hittills betjänas av en tjänstegrensinspektion, som bör vara lokalt sammanförd

med häst- och veterinärmaterielbyrån men organisatoriskt stå

utanför förvaltningen. Inspektionen bör bestå av en fältveterinär och eu

regementsveterinär, av vilka den sistnämnde till omkring halv tjänstgöringstid

bör kunna tas i anspråk av byråns allmänna sektion. Sistnämnda

sektion bör å sin sida enligt utredningens mening ombesörja de

expeditionella göromålen för inspektionen. Som chefer för allmänna sektionen

och hästuttagningssektionen räknar utredningen med intendenturofficer

i Ma 10 respektive fältveterinär. Enligt förslaget skall chefen för

remonteringsdetaljen vara pensionerad officer i arvodesbefattning, löneklass

1: 31, med ingående kännedom om hästar och hästuppfödning samt

med god förhandlingsvana. Han förutsätts tillika skola vara ordförande

i remonteringsnämnden.

Det beräknade personalbehovet för häst- och veterinärmaterielbyrån

uppgår till 19 befattningshavare, av vilka en militär, 2 civilmilitärer

(veterinärer) och 3 pensionerade militärer i arvodesbefattningar. Såsom i

annat sammanhang nämnts, förutsätter utredningen, att häst- och veterinärmaterielbyråns

organisation och personalbehov omprövas, sedan arméns

hästbestånd ytterligare nedgått.

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Armeförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

I likhet med förvaltningsutredningen förutsätter intendenturavdelningen,

att överfältveterinären skall vara chef för häst- och veterinärmaterielbyrån

och liksom för närvarande placerad i Ca 37. Avdelningen anför, att

överfältveterinärens ställning av såväl byråchef som tjänstegrensinspektör

torde föranleda att den slutliga löneställningen omprövas i annat sammanhang.

Lönen till överfältveterinären bör såsom för närvarande och

i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag utgå från fältveterinärkårens

stat. Som chef för allmänna sektionen upptar intendenturavdelningen,

liksom förvaltningsutredningen, intendenturofficer i Ma 30.

Avdelningen räknar emellertid med att den regementsveterinärbeställning,

som för närvarande finns inrättad vid intendenturavdelningens motsvarande

byrå, skall dras in först vid uppkommande vakans. I avbidan härpå

bör nämnda officersbeställning i Ma 30 ersättas med beställning för intendenturofficer

i Ma 27. Cheferna för remonterings- och hästuttagningssektionerna

förutsätts skola vara pensionerad officer i arvodesbefattning

respektive fältveterinär.

Häst- och veterinärmaterielbyråns personalbehov beräknas till 18 befattningshavare.

Av dessa är en militär, 2 civilmilitärer (veterinärei) samt 2

pensionerade militärer i arvodesbefattningar. Intendenturavdelningen framhåller,

att någon omprövning av byråns personalbehov i anledning av den

under de senaste åren genomförda minskningen av arméns hästbestånd

icke bör ske. I den mån en ytterligare väsentlig nedskärning av hästbeståndet

äger rum, skulle detta emellertid återverka på personalbehovet.

Intendenturavdelningens förslag bygger på den förutsättningen, att

byrån förläggs i lokal anslutning till överfältveterinärens tjänstegrensinspektion.

Departementschefen.

Överfältveterinären är för närvarande chef för motsvarande hyra inom

arméförvaltningens intendenturavdelning och placerad i Ca 37. Denna

löneställning, som icke mött någon erinran från chefslöneutredningen, bör

enligt min mening omprövas vid nuvarande innehavares avgång. I likhet

med förvaltningsutredningen och intendenturavdelningen räknar jag icke

med någon ändring av överfältveterinärens nuvarande ställning såsom

tjänstegrensinspektör för veterinärtjänsten. .lag föreslår att beställningen

såsom överfältveterinär uppförs på arméintendenturförvaltningens stat.

Chef för allmänna sektionen bör, i överensstämmelse med vad förvaltningsutredningen

och intendenturavdelningen föreslagit, vara intendenturofficer

i Ma 30. Enligt intendenturavdelningens förslag torde dock denna beställning,

i avbidan på att en till följd av omorganisationen övertalig regementsveterinärbeställning

indras, få''uppehållas av intendenturofficer i Ma 27.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För hästuttagningssektionen räknar jag med fältveterinär som chef. Jag

tillstyrker likaledes, att som chef för remonteringsdetaljen avses pensionerad

officer med arvode enligt löneklass 1: 32. Befattningshavaren bör såsom

för närvarande vara ordförande i remonteringsnämnden.

Personalbehovet för häst- och veterinärmaterielbyrån uppskattar jag till

17 befattningshavare, redovisade å bilaga 45. Vid beräkningen av personalbehovet

har jag förutsatt, att överfältveterinärens tjänstegrensexpedition

skall förläggas i lokal anslutning till byrån, varigenom, såsom förvaltningsutredningen

påvisat, vissa fördelar kan vinnas. Som jag berört i det föregående

vid behandlingen av häst- och veterinärmaterielbyråns organisation,

förutsätter jag att vissa personalbesparingar framdeles skall kunna ske.

e. FÖRRÅDSKONTROLLKONTORET (FÖRRÅDSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förrådsbyrån räknar utredningen med intendenturofficer

i Ma 11. Utredningen föreslår, att chefen för avtalsdetaljen skall vara

tjänsteman i lönegrad Ce 29, förste byråingenjör eller förste byråsekreterare,

med ingående kännedom om kollektivavtalsfrågor och om de lokala

arbetsförhållandena.

Förrådsbyråns beräknade personalbehov utgör 38 befattningshavare.

Av dessa är 2 militärer, 2 civilmilitärer och 7 pensionerade militärer i

arvodesbefattningar. Den civila personalen är — med undantag för förenämnda

tjänsteman i lönegrad Ce 29 — placerad i lägre lönegrader än

den 27.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Chefen för förradskontrollkontoret skall enligt intendenturavdelningens

förslag vara intendenturofficer i Ma 33.

Kontorets personalbehov beräknas till 21 befattningshavare, varav en

militär, 3 civilmilitärer (departementsskrivare) och 4 pensionerade militärer

i arvodesbefattningar.

Departementschefen.

I likhet med intendenturavdelningen anser jag, att chefen för förrådskontrollkontoret

bör vara intendenturofficer i Ma 33.

Kontorets personalbehov beräknar jag till 20 befattningshavare, vilka

närmare redovisas å bilaga 46.

f. INKÖPSCENTRALEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för inköpscentralen bör enligt utredningens mening, liksom chefen

för arméförvaltningens inköpscentral, vara inköpsdirektör i Cp 14.

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:t$ proposition nr 109.

Han förutsätts skola ha högre handelsutbildning eller däremot svarande

praktiska kunskaper samt äga omfattande och väl meriterad erfarenhet

från affärsverksamhet med in- och utlandet. Därjämte uppställer utredningen

det kravet, att han skall äga god kännedom om intendenturförnödenlieterna,

helst vara insatt i livsmedelsbranschen, äga goda språkkunskaper

samt vara omdömesgill och tränad förhandlare.

Chefen för inköpssektionen för intendenturmateriel skall enligt utredningens

förslag vara byrådirektör i Ca 31, antingen civilekonom eller

ingenjör. Utredningen framhåller, att han bör ha god erfarenhet av industriella

företag och deras kalkyleringsprinciper, i första hand inom

textilbranschen men helst även på möbelomradet.

Som chef för inköpssektionen för livsmedel räknar utredningen med

förste byråintendent i Ca 29 med examen från handelshögskola eller med

motsvarande merkantil utbildning. Han bör enligt utredningen i övrigt besitta

samma kvalifikationer som den förutnämnde sektionschefen, men med

de praktiska erfarenheterna hämtade från livsmedelsbranschen.

Chef för räkningssektionen skall enligt förslaget vara kamrerare i Ca 25.

Inköpscentralens personalbehov beräknas till 28 befattningshavare, alla

civila. I 27 eller högre lönegrader upptar utredningens förslag 6 befattningshavare.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag ilen 14 december 1953.

Med hänsyn till att någon inköpscentral icke avses skola inrättas har

intendenturavdelningen fördelat den personal, som förvaltningsutredningen

räknat med för inköpscentralen, på de olika sakbyråerna med

huvuddelen på materielbyråns inköpssektion.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad jag anfört i annat sammanhang anser jag det

icke erforderligt att ett centralt inköpsorgan inrättas inom arméintendenturförvaltningen.

g. CHEFSEXPEDITIONEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (KÅREXPEDITIONEN,

CENTRAEPLANERINGEN, JURIDISKA SEKTIONEN, CENTRALEXPEDITIONEN

OCH CENTRALBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för kår expeditionen räknar utredningen med intendenturofficer

i Mall. Han bör enligt utredningens mening tillika vara chef för mobiliserings-

och personalsektionen. Chef för organisations- och utbildningssektionen

skall enligt förslaget vara intendenturofficer i Ma 10.

Personalbehovet för kårexpeditionen beräknas av utredningen till 8

befattningshavare, av vilka 4 är militärer på stat ocli 2 pensionerade militärer

i arvodesbefattningar.

19—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen föreslår, att som chef för centralplaneringen placeras

intendenturofficer i Ma 11 och som chef för planeringens allmänna detalj

intendenturofficer i Ma 10. Ekonomidetaljen skall enligt förslaget förestås

av en ltamrerare i Ce 27. För kontaktverksamheten med försvarsgrenarna

skall enligt förslaget i allmänna detaljen ingå en kapten ur vardera armén,

marinen och flygvapnet. I detta sammanhang understryker utredningen betydelsen

av att inom de centrala staberna tillräcklig tillgång finns på intendenturutbildad

personal.

Det beräknade personalbehovet för centralplaneringen uppgår till 7 befattningshavare,

samtliga utom 2 militärer.

Personalbehovet på den juridiska sektionen beräknas av utredningen till

lägst en byrådirektör i Ca 31 såsom sektionschef, en förste byråsekreterare

i Ce 27 och ett kanslibiträde.

Som chef för centralexpeditionen räknar utredningen liksom för arméförvaltningens

motsvarande organ med en kontorschef i Ca 31.

Sammanlagt uppskattar utredningen centralexpeditionens personal till

29 civila befattningshavare, bland dem 2 i lönegrad 27 eller högre.

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

1. Chefen för centralbyrån skall enligt intendenturavdelningens förslag

vara intendenturofficer i Ma 37. Såsom chef för centralsektionen upptar

intendenturavdelningen intendenturofficer i Ma 33, medan intendenturofficer

i Ma 30 anses böra vara chef för personal- och mobiliseringssektionen.

Det sammanlagda personalbehovet anges av intendenturavdelningen till

26 befattningshavare, varav 8 militärer på stat och 3 pensionerade militärer

i arvodesbefattningar. Avdelningen har därvid icke beräknat någon personal

för telefontjänst, enär behovet av sådan personal blir beroende av

verkets lokala förläggning.

Beträffande behovet av arbetskraft på hyrån anför intendenturavdelningen

vidare.

Förvallningsutredningen har beträffande till denna byrå sammanförda

stabsorgan undervärderat behovet av arbetskraft. Detta sammanhänger sannolikt

med att de arbetsöversikter, som överlämnats till utredningen icke

tillräckligt beaktat den omfattande lärarverksamhet och ledning av (deltagande

i) befälsutbildning, som i särskilt hög grad belastar personalen

inom denna byrå. Sedan förvaltningsutredningen avgav sitt betänkande,

bär också den militära verksamheten betydligt intensifierats. Som exempel

må särskilt nämnas tillkomsten av krigsförbandsvisa repetitionsövningar,

ökad försöksverksamhet in. m. Detta förhållande har lett till

att intendenturavdelningen varit nödsakad att göra en uppräkning av personalen

på vissa organisationsenheter inom denna byrå. Genom den omläggning

och samordning av stabsorganen, som skett i föreliggande förslag,

har emellertid å andra sidan vissa personalminskningar kunnat ernås

vilka i sin tur medfört, att intendenturavdelningen beträffande stabsorganen

i stort sett kunnat hålla sig inom den av utredningen framlagda kostnadsramen.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I detta sammanhang torde jämväl få anmälas, att intendenturavdelningen

framlägger förslag om att förbindelseofficerare ur marin- och flygförvaltningarna

skall tjänstgöra vid arméintendenturförvaltningen och placeras vid

verkets centralbyrå. Intendenturavdelningen framhåller, att arméintendenturförvaltningen

enligt huvudförvaltningsprincipen kommer att åläggas

stora anskaffningsuppdrag för marin- och flygförvaltningarna. I anslutning

härtill anförs bl. a. följande.

Förbindelseofficerens främsta uppgift torde vara att som talesman för

sin egen förvaltning medverka vid alla de anskaffningsuppdrag, som jämlikt

huvudförvaltningsprincipen kommer att åligga arméintendenturförvaltningen.

I andra hand skulle förbindelseofficeren förmedla sin egen förvaltnings

synpunkter och biträda vid arbetet inom arméintendenturförvaltningen

med sådana reglementen, instruktioner och andra förvaltningsföreskrifter

och dylikt, som bör vara av samma innebörd för de tre försvarsgrenarna,

varigenom dessa synpunkter redan på detta stadium av utformningen

vinner erforderligt beaktande.

Därjämte syns förbindelseofficeren böra medverka vid handläggningen

inom arméintendenturförvaltningen av andra gemensamma frågor, t. ex.

yttranden och utredningar i ärenden av för försvarsgrenarna gemensam

natur, utformning av utbildningsföreskrifter vid sådan för försvarsgrenarna

gemensam utbildning, som är underställd generalintendenten, t. ex. regementskassörsutbildning

in. m.

Chefen för marinen föreslår i skrivelse den 15 december 1953, att en

beställning i lönegrad Ma 30 vid marinintendenturkåren skall avses för

förbindelseofficer ur marinen, medan flygför valt ningen i sitt organisationsförslag

samma dag räknat med en kapten i intendenturbefattning vid

flygvapnet.

2. Chef för administrativa byrån skall enligt intendenturavdelningens

förslag vara krigsråd i Ca 37. Av sektionscheferna på byrån anses chefen

för avtalssektionen böra vara byrådirektör i Ca 31, under det att chefen

för juridiska sektionen föreslås skola vara förste byråsekreterare i Ca 29.

Det sammanlagda personalbehovet för administrativa byrån beräknar

intendenturavdelningen till 10 befattningshavare, av vilka 4 i 27 eller

högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag biträder intendenturavdelningens förslag, att en intendenturofficer

skall vara chef för chefsexpeditionen. Chefslöneutredningen har förordat

att befattningen skall placeras i Ma 33. För egen del biträder jag detta

förslag. Chefen för chefsexpeditionen bör även tjänstgöra som stabschef

hos generalintendenten. Vidare räknar jag med intendenturofficerare såsom

chefer för expeditionens båda sektioner. I fråga om chefen för centralsektionen

kan jag icke tillstyrka den av intendenturavdelningen föreslagna

löneställningen utan föreslår placering i Ma 30. Till samma lönegrad torde,

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

såsom intendenturavdelningen föreslagit, jämväl chefen för personal- och

mobiliseringssektionen få hänföras. Jag anser mig kunna godta, att i enlighet

med intendenturavdelningens förslag 4 intendenturofficerare i Ma 27

avses för centralsektionen, då jag förutsätter, att en av befattningshavarna

i viss utsträckning skall kunna disponeras som personalreserv för intendenturkåren.

En av dessa befattningshavare skall därjämte tjänstgöra som

adjutant hos generalintendenten. Jag biträder vidare intendenturavdelningens

förslag att registrering av öppna och hemliga handlingar skall ombesörjas

av en pensionerad officer med arvode enligt löneklass 1: 32 med

biträde av ett kanslibiträde. Officeren skall tjänstgöra som chef för expeditionen

in. in. och fördela inkommande ärenden mellan byråerna. Denna

anordning innebär vissa kostnadsbesparingar i jämförelse med nuvarande

ordning.

Chefsexpeditionens personalbehov beräknar jag till 25 befattningshavare,

som närmare redovisas å bilaga 47. Under vissa förutsättningar kan

därutöver tillkomma personal för telefontjänst. Härtill återkommer jag i

det följande.

Jag anser mig icke kunna tillstyrka alt särskilda beställningar inrättas

för sambandsofficerare ur marinen och flygvapnet vid arméintendenturförvaltningen.

Behovet av sådana officerare torde få tillgodoses genom

kommendering.

Chefen för administrativa byrån bör liksom motsvarande byråchef i

armétygförvaltningen benämnas krigsråd och hänföras till Ca 37. Denna

löneställning har godtagits av chefslöneutredningen. I enlighet med intendenturavdelningens

förslag tillstyrker jag att som chef för kanslisektionen

avses en förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Chefen för avtalsdetaljen

bör liksom närmast motsvarande befattningshavare vid övriga försvarsgrensförvaltningar

hänföras till 29 lönegraden. Befattningshavaren bör benämnas

förste byråsekreterare. Som chef för personaldetaljen räknar jag

med byråsekreterare i 25 lönegraden.

Administrativa byråns personalbehov beräknar jag till 9 befattningshavare

enligt vad som närmare framgår av bilaga 48.

h. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen beräknar det sammanlagda personalbehovet

för försvarets intendenturförvaltning till 216 befattningshavare. Dessas

fördelning framgår av följande sammanställning.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster .......................................... 2

Militärer:

officerare ..................................................................... 35

underofficerare ............................................................ 1 36

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

293

Civilmilitärer ..........................

Civila i 27 eller högre lönegrader

Militära arvodister .................

Övriga ...................................

1 Härav 4 civila arvodesanställda.

Antal

.......... 4

.......... 21

.......... 13

.......... 1401

Summa 2161

Arméförvaltningens intendenturavdelnings förslag den 14 december 1953.

Enligt intendenturavdelningens förslag uppgår det sammanlagda personalbehovet

för arméintendenturförvaltningen till 217 befattningshavare.

Dessas fördelning framgår av följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster

Militärer (officerare) .................

Civilmilitärer ..........................

Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister......................

Övriga ......................................

Antal

.......... 4

.......... 31

............. 6

.......... 23

........... 12

.......... 1411

Summa 2171

1 Härav två kollektivavtalsanställda.

Det må erinras, att i förvaltningsutredningens förslag till personaluppsättning

räknats med 3 befattningshavare för telefontjänst, medan intendenturavdelningens

förslag saknar personal härför.

Departementschefen.

Jag beräknar arméintendenturförvaltningens sammanlagda personalbehov

till 210 befattningshavare. En sammanställning över personalen lämnas

å bilaga 49.

Till jämförelse må nämnas att arméförvaltningens intendenturavdelnings

personal den 1 december 1953 uppgick till 154 tjänstemän, ökningen

sammanhänger med övertagande av arbetsuppgifter från krigsmaterielverket.

Den av mig föreslagna personalen fördelar sig på följande sätt.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster

Militärer:

officerare ..............................

underofficerare .....................

Civilmilitärer .............................

Civila i 27 eller högre lönegrader ..

Militära arvodister ....................

Övriga ......................................

1

34

1 35

777 4

... 15

... 13

... 142

Summa 210

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 ill frågor om de civila befattningarnas fördelning på anställningsform,

kostnadernas fördelning mellan avlöningsanslag och sakanslag in. m. återkommer

jag i samband med äskande av medel för arméintendenturförvaltningen

för nästa budgetår.

Jag vill slutligen framhålla, att det för närvarande icke kan bedömas, om

personal för telefontjänst kommer att erfordras, enär detta behov blir beroende

av förvaltningens framtida lokalförhållanden.

D. Marinförvaltningen.

1. Marinförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande marinförvaltningen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt

och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över

marinen.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen har såsom förut berörts förordat, att intendenturförvaltningstjänsten

för hela försvaret skall ombesörjas av ett gemensamt ämbetsverk,

medan tygförvaltningstjänsten liksom för närvarande skall vara försvarsgrensvis

organiserad. Marinförvaltningen skulle sålunda i fortsättningen

vara högsta förvaltningsmyndigheten för tygförvaltningstjänsten

vid marinen. Enligt den s. k. huvudförvaltningsprincipen skulle marinförvaltningen

vidare handha vissa anskaffningsuppgifter beträffande för

armén och flygvapnet avsedd tygmateriel, medan å andra sidan arméförvaltningen

och flygförvaltningen i viss utsträckning skulle utöva förvaltningsfunktioner

med avseende å marin tygmateriel. Marinförvaltningens

ämbetsbefattning begränsas av de befogenheter, som tillkommer de för

försvaret gemensamma centrala förvaltningsmyndigheterna.

Marinförvaltningens arbetsuppgifter kan enligt utredningen uppdelas på

samma huvudfunktioner som arméförvaltningens, nämligen militärteknisk

anpassning, krigsförberedelsearbete, ekonomisk planering, inköps- och försälj

ningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning och förrådshållning, tekniskt

underhåll samt vissa uppgifter av servicekaraktär.

Vad utredningen anfört om arméförvaltningens arbetsuppgifter förklaras

vara i princip tillämpligt även på marinförvaltningen. Med anledning

därav berörs endast sådana förhållanden, vilka framstår såsom speciella

för marinen och beträffande vilka marinförvaltningens arbetsuppgifter

skiljer sig från arméförvaltningens.

I fråga om den militärtekniska anpassningen framhåller utredningen,

att arbetet inom marinförvaltningen får sin särprägel av att en väsentlig

del av stridsmedlen är fartygsburen och att skeppsbyggnadstekniken därför

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition ur 109.

får en dominerande betydelse. Marinförvaltningen måste därför hålla kontakt

med alla de institutioner inom och utom landet, som bedriver forsknings-

och utvecklingsarbete inom skeppsbyggnadsfacket.

Utredningen betonar att såväl i fråga om projektarbete som konstruktionsverksamhet

beträffande fartyg och fartygsmateriel ett intimt samarbete

måste äga rum mellan skeppsbyggnadsingenjörerna och specialisterna

på de olika slagen av vapen och utrustningsmateriel, så att fartygen

såsom konstruktiva enheter blir ändamålsenliga. Samarbete måste även

äga rum med vederbörande specialister inom marinstaben och hos tjanstegrensinspektörerna.

Utredningen uttalar vidare, att såväl en del projekterings- och konstruktionsarbeten

som viss del av försöksverksamheten kan förläggas till de

stora örlogsvarven.

Beträffande krigsförberedelsearbetet nämns särskilt marinförvaltningens

skyldighet att efter direktiv från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

planlägga krigsreparationstjänsten för alla fartyg, som utnyttjas

för militära behov, civilförsvaret och folkförsörjningen. Även i detta hänseende

ger utredningen uttryck åt den uppfattningen, att detaljarbetet i

stor utsträckning bör kunna avlastas på marindistrikten med anlitande av

örlogsvarven och kustartilleriförsvaren.

Vid behandlingen av inköps- och försäljningsverksamheten uttalar utredningen

som sin mening att eu decentralisering av inköpsverksamheten

till örlogsvarven bör kunna äga rum i betydande omfattning. Sålunda bör,

enligt vad utredningens framhåller, marinverkstäderna i regel verkställa

inköp av materiel och material, som vid utläggning av beställningar till

privat industri normalt brukar anskaffas av tillverkaren. Anskaffningen av

fartyg, vilken normalt sker med anlitande av flera leverantörer och underleverantörer,

måste noga planeras och följas av marinförvaltningen.

Även för leveranskontroll i form av mottagningskontroll bör örlogsvarven

enligt utredningens mening kunna utnyttjas i stor omfattning. Beträffande

leveranskontrollen framhålls bland annat att för större ny- och ombyggnader

av fartyg vid privata varv erfordras särskilda konstruktions- och

tillverkningskontrollanter med biträden, stationerade vid byggnadsvarven.

Mottagningskontrollen beträffande nybyggda fartyg brukar uppdras åt en

besiktningsnämnd eller åt en särskild mottagningskontrollant.

Departementschefen.

Såsom jag förut nämnt bör enligt min uppfattning icke blott tygförvaltningstjänsten

utan även intendenturförvaltningstjänsten liksom för närvarande

organiseras för svar sgrensvis. För marinens vidkommande bör

såsom jag även berört i det föregående — de båda förvaltningsgrenarna

utövas av samma ämbetsverk, marinförvaltningen. Marinförvaltningen

skall alltså under Kungl. Maj :t i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

högsta ledningen av och uppsikten över tyg- och intendenturförvaltningstjänsten

vid marinen. I enlighet med huvudförvaltningsprincipen skall

marinförvaltningen vidare, i den omfattning så bestäms, handha förvaltningsuppgifter

beträffande viss arméns och flygvapnets materiel. Marinförvaltningens

ämbetsbefattning skall återigen vara begränsad på grund

av de uppdrag, som enligt nämnda princip må tilldelas armétyg-, arméintendentur-

och flygförvaltningarna, ävensom av de befogenheter, som tillkommer

försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Vad förvaltningsutredningen anfört beträffande marinförvaltningens allmänna

arbetsuppgifter ger mig ej anledning till erinran. Vissa av de synpunkter,

som jag framförde vid behandlingen av armétygförvaltningens

allmänna uppgifter, gör sig gällande även i fråga om marinförvaltningen.

2. Marinförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Såsom tidigare nämnts avser utredningen att chefen för marinen liksom

för närvarande skall vara chef för marinförvaltningen och i denna

egenskap Kungl. Maj:t i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av

ämbetsverkets åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden

inom ämbetsverket i samma omfattning som för närvarande.

Föi den omedelbara ledningen av ämbetsverket bör enligt utredningen

under chefen för marinen finnas en souschef med samma ställning som

souschefen i arméförvaltningen. Utredningen har funnit övervägande skäl

tala för att souschefen skall vara militär, men anser dock att möjlighet

liksom för närvarande bör finnas att besätta befattningen med civilmilitär.

Souschefen skall enligt förslaget utöva inspektion över all av verket förvaltad

materiel och i denna verksamhet biträdas, dels av centralplanei

ingen, dels av personal från sakorganen. Souschefen föreslås skola liksom

nu förordnas för viss tid och tillhöra lönegrad Mp 19 eller Cp 19. Befattningen

bör uppföras på marinförvaltningens stat.

I marinförvaltningen skall vidare enligt förslaget liksom inom arméförvaltningen

finnas en ställföreträdande souschef med uppgift att

biträda souschefen vid utövningen av dennes ämbete. Med hänsyn bl. a.

till teknikens alltmer ökade betydelse inom marinen har utredningen

funnit det lämpligt att denne ställföreträdare är mariningenjör. Ställföreträdaren

avses vara souschefens främste tekniske rådgivare och utöva

överinseendet över fartygen som enheter. Beslutanderätten, i första hand

beträffande ärenden tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens och verkstadsbyråns

verksamhet, bör enligt utredningens uppfattning, i den mån

de icke kan delegeras till avdelnings- och byråchefer, i stor utsträckning

överlåtas åt ställföreträdande souschefen. Vid föredragning av de viktigare

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ärendena rörande fartygen, såsom projekt angående ny- och ombyggnader,

anskaffning av fartyg samt fastställande av rustnings- och underhållsplaner,

bör ställföreträdaren delta i föredragning inför souschefen. Utredningen

räknar med att ställföreträdaren även bör vara inspektör för

den tekniska tjänsten inom marinen och chef för mariningenjörkåren. Utredningen

har icke tagit ställning till hur det organ, som erfordras för

den tekniska inspektionsverksamheten och för handläggning av kårfrågorna,

bör inordnas i marinens organisation och har icke i sitt förslag

beträffande marinförvaltningen beräknat särskild personal för dessa uppgifter.

Till ifrågavarande organ bör emellertid enligt utredningens bedömande

även hänföras frågor beträffande skyddstjänsten ombord medan

ärenden rörande skyddsmaterielen förutskickas skola handläggas inom

skeppsbyggnadsavdelningen. Ställföreträdaren för souschefen bör enligt utredningen

benämnas marinöverdirektör och befattningen föreslås liksom

den nuvarande marinöverdirektörsbefattningen skola placeras i lönegrad

Cp 17 och upptas på marinförvaltningens stat.

Remissyttranden.

Marinförvaltningen tar i sitt yttrande över förvaltningsutredningens

betänkande upp frågan om ämbetsverkets ledning till ingående behandling

och uttalar bl. a. den uppfattningen, att souschefens arbetsbörda

avlastas mera effektivt genom delegering av beslutanderätten till underställda

avdelningschefer (motsvarande) än genom att en befattning som

ställföreträdande souschef inrättas. Ämbetsverket anser att utöver den

avlastning, som erhålls genom en organisation, som bygger på avdelningschefer

(motsvarande) och under dessa lydande byråchefer såsom föredragande,

erfordras inga ytterligare lättnader än vad som ernås genom

centralplaneringens verksamhet. Förverkligas utredningens förslag om en

ställföreträdande souschef som beslutande i ärenden inom skeppsbyggnadsavdelningens

och verkstadsbyråns områden, befarar marinforvaltningen,

att souschefen kommer att förlora överblicken över en del av de

viktigaste frågorna samt att marinförvaltningen i realiteten får två vid

varandras sida ställda souschefer, något som ämbetsverket betecknar som

en organisatorisk anomali.

Efter att ytterligare ha utvecklat vissa synpunkter på frågan förklarar

marinförvaltningen sig icke kunna biträda förslaget om att en ställföreträdande

souschef skall finnas i marinförvaltningen. Vid förfall för souschefen

anses i överensstämmelse med hittills gällande ordning den till

tjänsteställningen främste av ledamöterna höra inträda i utövandet av

souschefens åligganden.

Efter att ha dryftat olika alternativ hur marinöverdirektören bör inordnas

i marinförvaltningens organisation har marinförvaltningen i syfte

att säkra marinöverdirektörens inflytande på den skeppsbyggnadstekniska

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kuiigl. May.ls proposition nr 109.

förvaltningsverksamheten stannat vid att förorda ett bibehållande av

nuvarande ordning, enligt vilken marinöverdirektören är chef för skeppsbyggnadsavdelningen.

Departementschefen.

Jag har i annat sammanhang uttalat den uppfattningen att souschefen

i marinförvaltningen, liksom i övriga försvarsgrensförvaltningar, bör kunna

vara alternativt militär, civilmilitär eller civil.

Med hänsyn såväl till vad marinförvaltningen anfört i frågan som till

marinförvaltningens i jämförelse med armétyg- och flygförvaltningarna

mera begränsade organisation, räknar jag icke med någon befattning för

ställföreträdande souschef i ämbetsverket. Vid förfall för souschefen bör,

såsom marinförvaltningen förordat, den främste av ledamöterna inträda

i utövandet av souschefens åligganden, för så vitt annan icke blivit av

Kungl. Maj :t utsedd.

I likhet med marinförvaltningen anser jag att den nuvarande ordningen

bör bibehållas, enligt vilken marinöverdirektören är chef för skeppsbvggnadsavdelningen.

3. Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Marinförvaltningens nuvarande indelning.

Marinförvaltningen är enligt gällande organisation indelad i tre avdelningar,

vapen-, skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna, samt en

fristående byrå, civilbyrån. Inom ämbetsverket finns därjämte ett förrådskontrollkontor,

en försöksvis inrättad centralplanering samt en inköpscentral,

som befinner sig under organisering.

Vapenavdelningen består av avdelningsexpedition, artilleribyrå, artilleriteknisk

byrå, torpedbyrå, torpedteknisk byrå, minbyrå, minteknisk byrå,

kontrollkontor samt stridsledningskontor, vilket senare innehåller teleteknisk

byrå och nautisk assistent.

Skeppsbyggnadsavdelningen är uppdelad i avdelningsexpedition, upphandlingscentral,

inspektionsbyrå, varvs- och verkstadsbyrå samt konstruktionskontor,

innehållande sex byråer, nämligen projekt-, fartygs-,

maskin-, ubåts-, elektrofartygs- och skyddstjänstbyråerna.

Intendenturavdelningen slutligen är indelad i avdelningsexpedition och

tre byråer, central-, underhålls- och utrustningsbyråerna.

Bil. 4 utgör en tablå över marinförvaltningens nuvarande organisation.

1946 års militära förvaltningsutredning.

I enlighet med sina principer för ett materielförvaltande verks organisation

föreslår förvaltningsutredningen, att i marinförvaltningen —

som

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

enligt det av utredningen förordade organisationsalternativet icke skulle

handha någon intendenturförvaltningstjänst — skall ingå tre sakorgan,

nämligen vapenavdelning, telebyrå och skeppsbyggnadsavdelning. Vidare

föreslås tre funktionella organ, verkstadsbyrå, inköpscentral och förlagsbyrå.

Slutligen anses tre stabsorgan erforderliga, nämligen centralexpedition,

centralplanering och juridisk sektion.

Vapenavdelningen, telebyrån och skeppsbyggnadsavdelningen skall var

och en inom sitt materielområde — vapen och ammunition, törbindelseoch

annan telemateriel respektive tyg- och fartygsmaieriel i övrigt - handha alla på marinförvaltningen ankommande tekniska arbetsuppgifter,

som kräver specialkunskap beträffande visst materielslag. Dessa

arbetsuppgifter, som är av samma art som de, vilka enligt utredningens

förslag tillkommer arméförvaltningens sakorgan inom deras arbetsområden,

handläggs för närvarande beträffande marinens tyg- och fartygsmateriel

av vapenavdelningen och skeppsbyggnadsavdelningen inom marinförvaltningen

samt i viss utsträckning av krigsmaterielverkets tekniska

byrå och kontrollbyrå. På stridsledningskontoret för närvarande ankommande

arbetsuppgifter beträffande utbildning bör enligt utredningens

mening överföras till marinstaben. Genom den föreslagna organisationen

har utredningen ansett att man vinner, att den nuvarande vapenavdelningens

arbetsområde, som är mycket vidsträckt och omfattar så olika

materielslag som egentlig vapenmateriel och telemateriel, får en rimligare

omfattning. Vidare åsyftar utredningen en lämpligare fördelning av arbetsuppgifterna

och en klarare ansvarsfördelning beträffande materielens

konstruktiva utformning.

Vapenavdelningen skall enligt utredningens förslag innehålla tre byråer,

artilleribyrå, torpedbyrå och minbyrå samt därutöver centralsektion och

kontrollkontor.

Skeppsbyggnadsavdelningen indelas enligt förslaget i fyra byråer, fartygsbyrå,

ubåtsbyrå, maskinbyrå och elektrobyrå, vartill som fristående

organ kommer centralsektion, nybyggnadssektion samt ny- och ombyggnadskontrollanter.

Inom marinförvaltningens nuvarande skeppsbyggnadsavdelning svarar

varvs- och verkstadsbyrån för den centrala ledningen av marinens varv

och viktigare verkstäder, för planläggning av krigsreparationstjänsten samt

för magnetminskydd och avmagnetiseringsstationer. Byrån har arbetsuppgifter,

som hänför sig till alla materielslag och som icke har direkt

samband med den nuvarande skeppsbyggnadsavdelningens Övriga arbetsuppgifter.

Utredningen har därför funnit det lämpligast att under benämningen

verkstadsbgrån bryta ut denna byrå ur skeppsbyggnadsavdelningen

och ställa den direkt under souschefen. Inom marinförval tningen

är enligt utredningens mening de arbetsuppgifter, som motsvarar

förrådsbyråns göromål inom arméförvaltningen, icke av den omfattning

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att de motiverar en särskild förrådsbyrå. För handläggning av ärenden

rörande forrådsdrift och förrådskontroll föreslås i stället en förrådssektion

inom verkstadsbyrån. Nuvarande magnetminskyddssektion inom

varvs- och verkstadsbyrån tillkom under kriget, då magnetminskyddsfrågorna

blev aktuella och särskilda åtgärder blev nödvändiga för att bemästra

hotet från magnetminorna. För att erhålla ett snabbt resultat

koncentrerades alla frågor beträffande utveckling av metoder på området,

anskaffning av materiel och drift av avmagnetiseringsstationer till en

enda enhet utan hänsyn till marinens organisation i övrigt. Sedan förhållandena

stabiliserats, bör enligt utredningens uppfattning verksamheten

fordelas mellan marinförvaltningens olika organ och lokalförvaltningarna

efter samma principer, som tillämpas i övrigt. Marinförvaltningen

anses sålunda icke böra belastas med alla de detaljfrågor, som

sammanhänger med den direkta driften vid avmagnetiseringsstationerna,

utan dessa anses böra överföras till örlogsvarven, dock att verkstadsbyrån

bor ha den centrala övervakningen av driften vid desamma. Utvecklingen

av motmedel mot magnetminor sammanhänger enligt utredningens mening

så intimt med utvecklingen av minorna, att dessa arbetsuppgifter bör utföras

inom samma organisationsenhet, nämligen vapenavdelningens minbyrå.

Till marinförvaltningens inköpscentral bör enligt samma principer som

utformats av utredningen ifråga om arméförvaltningens inköpscentral hänföras

den merkantila delen av på ämbetsverket ankommande inköpsverksamhet.

I dagsläget utövas nyssnämnda del av inköpsverksamheten dels

av marinförvaltningens olika avdelningar med dess upphandlingscentral

som serviceorgan, dels av krigsmaterielverket. Inköpscentralen kommer

enligt utredningens förslag att få mera omfattande arbetsuppgifter och

större ansvar än upphandlingscentralen nu har.

Av samma skäl som av utredningen anförts vid behandlingen av arbetsuppgifterna

för arméförvaltningens förlagsbyrå bör marinförvaltningens

forlagsbyrå enligt förslaget handha den redaktionella behandlingen och

reproduktionen av de publikationer m. in., som inom marinen erfordras

för tyg- och fartygsmaterielens tekniska underhåll, tygförvaltningstjänst

m. m., samt omhänderha biblioteks- och referattjänsten för marinförvaltningen

samt den sammanhållande verksamheten inom ämbetsverket beträffande

standardisering och klassificering. Vidare föreslår utredningen,

att marinledningens hjälptryckeri och fotolaboratorium, vilka för närvalande

tillhör marinstabens förbindelseavdelning, överförs till förlagsbyrån,

vilken blir särskilt lämpad att leda tryckeri- och fotoverksamheten.

Av verksamheten vid marinförvaltningens ljuskopierings- och dupliceringsanstalt

anses ljuskopieringen, såsom förut nämnts, böra överföras till

arméförvaltningen, medan dupliceringen förutsätts skola ankomma på

förlagsbyrån.

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Även inom marinförvaltningen erfordras enligt utredningens mening

vid sidan om ovannämnda sakorgan och funktionella organisationsenheter

stabsorgan att biträda verksledningen vid planering, ledning och övervakning

av marinförvaltningens omfattande verksamhet samt att utföra vissa

i samband därmed förekommande arbetsuppgifter. Något särskilt organ

för materielinspektionen anser utredningen icke erforderligt, varför endast

tre stabsorgan föreslås skola ingå i marinförvaltningen, nämligen centralexpedition,

centralplanering och juridisk sektion. Vad som sagts om stabsorganen

inom arméförvaltningen finner utredningen med några få undantag

tillämpligt även på stabsorganen inom marinförvaltningen.

Enligt det av utredningen framförda — men icke förordade — alternativet

med försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltningstjänst bör såsom

förut nämnts i marinförvaltningen ingå en intendenturbyrå.

Remissyttrande.

Marinledningen har i sitt den 22 juni 1951 avgivna utlåtande över förvaltningsutredningens

betänkande framfört i huvudsak följande erinringai

mot utredningens förslag beträffande marinförvaltningens indelning.

Den föreslagna telebyrån anser marinförvaltningen böra ingå i vapenavdelningen,

enär koordinationen av vapen och till dem hörande tekniska

hjälpmedel eljest försvåras.

Ehuru verkstadsbyråns arbetsuppgifter hänför sig till alla materielslag,

tillhör desamma enligt marinförvaltningens uppfattning dock till

stor del det skeppsbyggnadstekniska området. På grund härav och för

att säkerställa det intima samarbete, som erfordras på hela nämnda område,

yrkar marinförvaltningen att verkstadsbyrån inordnas i skeppsbyggnadsavdelningen.

I avvaktan på att översynen av marinens förrådsorganisation slutförts,

anses det nuvarande förrådskontrollkontoret böra bibehållas och ingå i

den intendenturavdelning, som marinledningen bedömer erforderlig i

marinförvaltningen.

Magnetminskyddsverksamheten bör enligt marinförvaltningen i avvaktan

på ytterligare erfarenheter alltjämt stå under central ledning och handhas

av verkstadsbyrån i samarbete med elektrobyrån, varjämte erforderligt ökat

inflytande på med mintekniken sammanhängande del av verksamheten bör

beredas minbyrån.

Den föreslagna juridiska sektionen föreslås tillsammans med centralplaneringens

ekonomisektion samt centralexpeditionens personalsektion

och organisationssektion skola bilda en administrativ byrå.

Marinledningen motsätter sig inrättande av en centralexpedition, enär

diarieföring och dylikt bör äga rum avdelningsvis.

Enligt marinledningens uppfattning bör marinförvaltningen bestå av

tre avdelningar, vapen-, skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna,

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

två fristående byråer, förlagsbyrån och administrativa byrån, samt inköpscentral

och centralplanering.

Vapenavdelningen anses böra indelas i fyra byråer, artilleri-, torped-,

min- och telebyråerna, under det att skeppsbyggnadsavdelningen bör innehålla

sju byråer, projekt-, fartygs-, skrov-, ubåts-, maskin-, elektro- och

verkstadsbyråerna. Beträffande intendenturavdelningen föreslår marinförvaltningen

fyra byråer, central-, underhålls-, utrustnings- och drivmedelsbyråerna,

jämte det ovan nämnda förrådskontrollkontoret.

I sin skrivelse den 14 december 1951 med vissa organisationsförslag har

mannledningen med ändring av nyssnämnda förslag förordat, att skeppsbyg§nadsavdelningens

fartygs- och skrovbyråer inrättas och benämns

respektive planerings- och fartygsbyråerna samt att intendenturavdelningens

underhålls- och utrustningsbyråer benämns respektive förplägnadsoch

materielbyråerna.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953 Ull överbefälhavaren

m. fl.

De organisationstablåer som för marinförvaltningens del bifogats min

skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren in. fl. angående organisationen

av den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten

inom försvaret, upptog följande organ.

Sakorgan: vapenavdelning, skeppsbyggnadsavdelning och intendenturbyrå

med kårexpedition.

Funktionella organ: verkstadsbyrå, inköpscentral och normaliebyrå.

Stabsorgan: centralplanering och administrativ byrå.

Vapenavdelningens indelning: expedition, vapenplanering, artilleri
byrå,

torpedbyrå, minbyrå, telebyrå, ritkontor och kontrollkontor.

Skeppsbyggnadsavdelningens indelning: centralsektion, projektbyrå,

farlygsbyrå, ubåtsbyrå, maskinbyrå, elektrobyrå samt ny- och ombyggnadskontrollanter.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Beträffande huvuddragen av marinförvaltningens organisation ansluter

sig marinförvaltningens förslag till min skrivelse den 30 oktober 1953

utom i följande hänseende.

I stället för en intendenturbyrå föreslår marinförvaltningen, att en

intendenturavdelning skall bibehållas inom marinförvaltningen. Denna

avdelning föreslås skola besta av tva byråer, varjämte det nuvarande

förrådskontrollkontoret anses böra inlemmas i avdelningen. Som en konsekvens

av att förrådskontrollkontoret bibehålls föreslår marinförvaltningen,

att den av förvaltningsutredningen föreslagna förrådssektionen

inom verkstadsbyrån överförs till nämnda kontor.

Som motivering för förslaget om en byråindelad intendenturavdelning

anför marinförvaltningen bl. a. följande.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I departementspromemorian sägs att en arméintendenturförvaltning avsågs

att organiseras och att —- då detta ämbetsverk med tillämpning

av huvudförvaltningsprincipen skulle handha de flesta anskaffningsuppgifterna

även för marinen och flygvapnet — allenast en intendenturbyrå

skulle erfordras i marinförvaltningen. Det anförda skälet för nedvärdering

av intendenturavdelningen i marinförvaltningen år icke bärande.

Denna avdelnings befattning med anskaffningsuppgifter blir i huvudsak

av samma omfattning som för närvarande; förändringen består väsentligen

i att funktionerna i samband med själva upphandlingsförfarandet

överflyttas från krigsmaterielverket till arméintendenturförvaltningen.

I sitt utlåtande den 22 juni 1951 över 1946 års militära förvaltningsutrednings

betänkande framhöll marinledningen, att införandet från och

med år 1944 — efter förslag av 1941 års militära förvaltningsutredning

— av byråorganisation inom intendenturavdelningen visat sig vara en nödvändig

reform, som medfört uteslutande gynnsamma verkningar. Bibehållandet

av sådant arbetssätt, som byråorganisationen möjliggjort, är även i

fortsättningen en nödvändig förutsättning för avdelningens arbetsduglighet.

Detta sammanhänger även med den omständigheten, att avdelningschefen

— marinöverintendenten — samtidigt är chef för marinintendenturkåren

och inspektör för marinens intendentur tjänst, vilket medför betydande

och omfattande arbetsuppgifter. Det är uteslutet, att marinöverintendenten

kan medhinna beredning och föredragning eller avgörande av

samtliga till indendenturavdelningen hörande ärenden. Beslutanderätt

måste därför i erforderlig utsträckning kunna delegeras jämväl till andra

tjänstemän, vilka såsom för närvarande desslikes måste fungera som föredragande

i ämbetsverket. Arten och den kvalitativa beskaffenheten av

de "arbetsuppgifter, som faller på dessa föredragande, ligger nu på

samma nivå som för motsvarande befattningshavare vid arméns centrala

intendenturförvaltning. Det finns fog för antagandet att ifrågavarande

arbetsuppgifter vid marinen är mera mångskiftande än vid de

andra försvarsgrenarna, eftersom marinen omsluter tvenne vapenslag, flotta

och kustartilleri, med i väsentliga avseenden olika utrustning och med

verksamheten förlagd både till fartyg av skilda typer och förband i land

samt med en omfattande varvsrörelse. I varje fall är intendenturverksamheten

vid marinen betydligt mera mångsidig och omfattande än vid flygvapnet.

Marinförvaltningen kan således icke tillråda, att den nuvarande arbetsorganisationen

inom intendenturavdelningen försämras, och anser, att

i avseende å arbetets kvalitet paritet alltjämt kommer att vara för handen

mellan de föredragande tjänstemännen i arméintendenturförvaltningen

och i marinförvaltningens intendenturorgan. Då likväl för de föredragande

i marinförvaltningen tydligen icke förutsatts byråchef stjänster,

kan delta förmodas bero på att några icke närmare preciserade normer

beträffande arbetsuppgifternas kvantitet blivit tillämpade. 1 sådant fall

bör beaktas, att arbetsmängderna vid olika centralförvaltningar icke är

direkt proportionella mot anslagsmedlens omfattning eller storleken av

den lokala förvaltningen. Exempelvis är utarbetandet av dels reglementen,

instruktioner och andra föreskrifter rörande organisation, redovisning

och tjänstens bedrivande på olika områden, dels grundläggande

bestämmelser för krigsförvaltningsplaner och underhållstjänstens bedrivande

vid krig, lika arbetskrävande vare sig sådana bestämmelser skall

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillämpas vid flera eller färre förband. Det må även erinras om att

intendenturavdelningen i marinförvaltningen såsom därtill mest lämpad

tillförts en del arbetsuppgifter beträffande föreskrifter för hela marinen

av förvaltningsorganisatorisk natur, vilka representerar en betydande arbetskvantitet.

I fortsättningen utvecklar marinförvaltningen följande ytterligare synpunkter

på frågan.

Jämväl andra omständigheter bör beaktas vid valet av organisationsform

för intendenturorganet iiråga. Den nedvärdering av intendenturavdelningen,

som skett i departementspromemorian, har hos den därav berörda

personalen allmänt och icke utan fog uppfattats som en undervärdering.

De deprimerande verkningarna därav bör icke underskattas. Under

senare år har 28 % av marinintendenturkårens kompaniofficerare i förtid

övergått till annan tjänst på grund av otillfredsställande befordringsutsikter;

46 % av subalternofficersbeställningarna är för närvarande

vakanta. Därest nu de mindre goda befordringsinöjliglieterna ytterligare

försämras genom att intendenturkåren försätts i den undantagsställningen

att ensam bland marinens officerskårer utestängas från byråchefstjänster,

måste möjligheterna att i tjänst bibehålla duglig och kvalificerad personal

ytterligare törsämras. Det kan ej ligga i statens intresse att onödigtvis

skapa ett sådant läge. Ifråga om en annan för marinen gemensam kår,

mariningenjör kåren, som också haft rekryteringssvårigheter, har man däremot

nyligen uppflyttat ett stort antal tjänster från lägre lönegrader till

marindirektörsbeställningar.

Organiserandet av intendenturavdelningen på två byråer medför ej

någon kostnadsökning i förhållande till nuläget, eftersom för närvarande

tvenne byråchefer åtnjuter vikariatslöneförordnanden enligt 37 lönegraden.

Förslaget om att förrådsfrågorna skall förläggas till ett i intendenturavdelningen

inlemmat förrådskontrollkontor motiveras på bl. a. följande

sätt.

Vid förnyat övervägande av denna organisationsfråga har marinförvaltningen

icke funnit anledning att frångå sin tidigare uttalade uppfattning,

att verkstadsbyråns befattning med ärenden rörande förrådshållning och

förrådsdrift borde begränsas till byråns eget verksamhetsområde. Den

ojämförligt största delen av marinens förrådsverksamhet ligger nämligen

utanför verkstädernas rörelse och den bästa kännedomen om de betingelser,

under vilka dessa förråd måste drivas, finns hos respektive avdelningar,

som företräder den materiel, som skall förrådshållas. Förrådens

verksamhet måste väl anpassas till förfarandet vid utrustning därifrån

av personal och förband och till underhållstjänsten vid krig, allt förhållanden,

som bäst behärskas av personal, som i samband med tjänstgöring

vid lokalförvaltningarna blivit väl förtrogen med det praktiska utövandet

av dylik verksamhet i fred och sysslat med planläggning av motsvarande

verksamhet vid krig. Bibringas sålunda erfaren personal erforderliga

insikter beträffande moderna principer för förrådsplanering,

inredning av förrådslokaler, materialhantering o. dyl., bör den bästa kompetensen

erhållas för övervakning av att en ändamålsenlig ordning genomförs

i sådana hänseenden. Genom att sådan personals tjänstgöring kan

växla mellan central- och lokalförvaltningarna vinns även de bästa garan
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tierna för en utbredd rationaliseringsverksamhet. Åtgärder för att befrämja

sådan kompetens har för några år sedan vidtagits genom att

inom ämnet företagsekonomi i marinintendenturofficerskursen vid sjokrigshögskolan

medta avsnittet driftsekonomi, omfattande anläggning,

lokalisering och planering, inköps- och förrådsorganisation, driftplanering,

arbetsförenkling, transportekonomi och kontorsorganisation.

Med hänsyn till ovan åberopade förhållanden anser marinförvaltningen

det bäst, att sammanhållning och övervakning av förrådsfrågor i berörda

avseenden i lämplig utsträckning förläggs till intendenturavdelningen och

att verkstadsbyråns befattning med dylika spörsmål begränsas till dess

egentliga verksamhetsområde. Av samma anledning har marinledningen

tidigare förordat att förrådskontrollkontoret skulle inlemmas i nämnda

avdelning. Verksamheten inom detta kontor föranleder kontinuerliga

granskningsbesök vid lokalförvaltningar, vilka besök med fördel kan kom

bineras med övervakning av att förrådsdritten är rationellt ordnad. Häivid

förutsätter marinförvaltningen, att samarbete i erforderlig utsträckning

skall ske med andra avdelningar och med verkstadsbyrån samt att

denna byrå, när så erfordras, skall biträda i arbetsstudie- och liknande

frågor på samma sätt som det i förvaltningsutredningens förslag tänkts

att materielsektionens förrådsdetalj inom förrådsbyrån i arméförvaltningen

skulle biträdas av verkstadsavdelningens arbetsstudiedetalj.

I marinförvaltningens förslag är någon kårexpedition för marinöverintendenten

icke medtagen, enär denna ansetts icke böra ingå i marinförvaltningen.

Detta organ behandlas i det förslag till ändrad organisation

av marinledningen, som marinchefen har ingett.

I anslutning till sitt utlåtande den 22 juni 1951 över förvaltningsutredningens

betänkande förutsätter marinförvaltningen, att det reella beskrivningsarbetet

skall åvila sakorganen, varför förslaget omfattar besknvningsorgan

jämväl inom dessa.

Marinförvaltningen föreslår, att s. k. decentraliseringsärenden med sjörättslig

anstrykning fortfarande skall handläggas å den administrativa

byråns juridiska sektion och sålunda icke föras över till försvarets civilförvaltning.

Departementschefen.

Den organisation, som upptagits i de till min skrivelse den 30 oktober

1953 till överbefälhavaren in. fl. angående organisationen av den centrala

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret fogade

organisationstablåerna och för vilken redogjorts i det föregående, innebär

i stora drag de avvikelserna från förvaltningsutredningens förslag, att

telebyrån ingår i vapenavdelningen samt att civilförvaltningstjänstens

olika grenar — i likhet med vad som föreslagits beträffande armétygförvaltningen

— organisatoriskt sammanförs inom ramen för en administrativ

byrå.

Förslaget om telebyråns inordnande i vapenavdelningen är föranlett av

de skäl härför, som anförts av marinledningen och vilka jag finner beaktansvärda.

20—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

I analogi med vad jag förordat för armé tygförvaltningens del, föreslår

jag, att benämningen inköpscentral byts ut mot inköpsavdelning och benämningen

förlagsbyrå mot normaliebyrå.

Jag kan icke biträda marinförvaltningens och marinledningens förslag

om att verksiadsbyrån skall ingå i skeppsbyggnadsavdelningen. Det syns

mig nämligen strida mot grundläggande principer för ett materielförvaltande

verks organisation att inordna ett funktionellt organ med för förvaltningen

i dess helhet gemensamma uppgifter i ett sakorgan. Det förhållandet

att a erkstadsbyrans verksamhet i huvudsak anknyter till skeppsbyggnadsavdelningens

arbetsområde, innebär enligt min mening icke tillräckliga

skäl att genomföra den av marinförvaltningen och marinledningen

begärda organisationen i detta hänseende.

Mina förslag beträffande vapenavdelningens indelning skiljer sig från

förvaltningsutredningens förslag i två hänseenden, i det att telebyrån

såsom nyss berörts, inordnas i avdelningen, samt centralsektionen ersätts

av de utav marinledningen föreslagna organen, vapenplanering och expedition.

Den av mig förordade indelningen av skeppsbyggnadsavdelningen innehåller

en byrå mera än förvaltningsutredningen föreslagit. I gengäld har

den fristående nybyggnadssektionen utgått. Denna sektion motsvaras

närmast av fartygsbyrån, under det att förvaltningsutredningens fartygsbyrå

i mitt förslag närmast motsvaras av projektbyrån. Förslaget innebär,

att marinledningens önskemål i viss utsträckning tillgodosetts. Marinledningens

förslag att centralsektionen skall ersättas av en planeringsbyrå

anser jag mig dock icke kunna biträda.

Med anledning av vad marinförvaltningen anfört i sin skrivelse den

14 december 1953 har jag tagit intendenturtjänstens och den centrala föri

adstjänstens organisation under förnyad prövning. Då intendenturorganet

inom marinförvaltningen otvivelaktigt får mångskiftande uppgifter,

som hänför sig till saväl flottans landorganisation som dess fartyg samt

till Kustartilleriet och då en intendenturavdelning redan finns inom ämbetsverket,

vill jag icke motsätta mig förslaget om att ifrågavarande intendenturorgan

benämns intendenturavdelning. Däremot kan jag icke tillstyrka,

att denna avdelning indelas i byråer. Den bör enligt min mening

kunna tillfredsställande lösa sina uppgifter och avdelningschefen bör

kunna beredas erforderlig avlastning från detaljfrågor genom att avdelningen

indelas i fristående sektioner och förhållandevis vidsträckta befogenheter

ges sektionscheferna. De torde sålunda böra få på eget ansvar

avgöra ärenden i relativt stor utsträckning samt fullgöra viss föredragningsskyldighet

i ämbetsverket.

Till frågan om intendenturavdelningens inre organisation återkommer

jag senare.

Utan att underskatta de motiv, som marinförvaltningen anfört till stöd

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. May.ts proposition nr 109.

för sin uppfattning, att de uppgifter i fråga om förrådsverksamheten, som

förvaltningsutredningen tänkt sig skola åvila en förrådssektion inom verkstadsbyrån,

i stället bör hänföras till den i intendenturavdelningen inrymda

förrådssektionen, vilken delvis motsvarar det nuvarande förrådskontrollkontoret,

kan jag emellertid av principiella skäl icke biträda nämnda förslag.

Det syns mig nämligen icke organisatoriskt riktigt att förlägga ärenden

angående tygmaterielförråden med dess ofta mycket tekniskt betonade

materiel till nyssnämnda avdelning. Jag ansluter mig därför till förvaltningsutredningens

förslag, att ett förrådsorgan inrättas i verkstadsbyrån.

På intendenturavdelningen bör dock ankomma alla på marinförvaltningen

ankommande frågor, som rör intendenturförråden. Jag förutsätter att

erforderligt samråd mellan berörda organ äger ruin i förrådsfrågor. Bl. a.

syns det mig angeläget att den driftekonomiska sakkunskap, som finns

inom intendenturavdelningen, får göra sig gällande i detta sammanhang

även i frågor, som angår förråd av tygmateriel.

Jag finner icke tillräckliga skäl att göra något avsteg från de principer

för avgörandet av s. k. decentraliseringsärenden, för vilka jag redogjort vid

behandlingen av principiella synpunkter på civilförvaltmngstjansten.

Mitt förslag angående huvuddragen av marinförvaltningens organisation

återfinns i tablåform på bilaga 5 jämte underbilagor.

4. Marinförvaltningens detaljorganisation.

a. VAPENAVDELNINGEN (VAPENAVDELNINGEN OCH TELEBYRÄNJ.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget skall vapenavdelningens arbetsområde utgöras av vapen

och ammunition. Inom detta område bör vapenavdelningen enligt utredningens

uppfattning handha den militärtekniska anpassningen, uppgöra

krigsmateriel- och krigsammunitionsplaner, efter direktiv från centralplaneringen

i detalj utforma planer för beräkning av medelsbehovet för

anskaffning av och försök med materiel och planer för utrangering och

kassation, föra erforderliga dispositionsanteckningar, samarbeta med inköpscentralen

vid orderplanering, val av leverantörer och upprättande av

beställningsskrivelser och leveranskontrakt, hålla teknisk kontakt med

leverantörer under arbetstiden samt utföra leveranskontroll i den utsträckning,

sådan kontroll ej anförtros inköpscentralen eller lokalmyndighet.

Vidare avses avdelningen skola utarbeta eller låta utarbeta beskrivningar,

instruktioner och kataloger för matcrielcns handhavande och underhåll.

För vapenavdelningens indelning i stort har redogörelse lämnats i föregående

avsnitt. De principer som varit vägledande för utredningens huvudförslag

har följts även här i det att indelning skett i sakorgan och funktionella

organ. Militärtekniska frågor för visst materielslag skall enligt

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förslaget handläggas inom ett och samma sakorgan. Utredningen framhåller,

att nuläget inom vapenavdelningen avviker från denna princip i det

att varje materielslag behandlas inom två byråer, en militär och en teknisk,

vilket motiverats bland annat med att de ansvariga tekniska experterna

inom förvaltningen bör föredra de ärenden, som beretts av dem. Vidare

syns enligt utredningen uppfattningen ha varit, att förvaltningsärendena

skulle kunna uppdelas i rent militära och rent tekniska. Utredningen konstaterar,

att en sådan uppdelning icke är möjlig, därför att även den tekniska

förvaltningen måste betraktas som en integrerande del av den militära

verksamheten. Utredningen betonar dock att föredragning om möjligt bör

ske utan mellaninstanser och göras av dem som verkligen känner ärendena.

Syftet med sitt organisationsförslag anger utredningen vara att

åstadkomma klara ansvars- och befogenhetslinjer samt förutsättningar för

ett gott samarbete, samtidigt som hänsyn tas till befordringsmöjligheterna

för samtliga personalkategorier.

Avdelningens artilleribyra föreslås skola indelas i sjöartillerisektion,

kustartillerisektion, specialteknisk sektion, ammunitionssektion samt ritkontor.

Sektionerna, utom den specialtekniska sektionen, föreslås underindelade

i detaljer. Ritkontoret anses böra uppdelas i arbetsgrupper.

Indelningen av avdelningens torpedbyrå upptar centraldetalj, torpedsektion,

tubdetalj, eldledningsdetalj samt ritkontor. Någon ytterligare underindelning

föreslås icke.

Motsvarande enheter för minbyrån är centraldetalj, min- och sjunkbombsektion,

svepdetalj, minstationsdetalj samt ritkontor. Icke heller i fråga

om denna byrå föreslås någon ytterligare underindelning.

Vapenavdelningens kontrollkontor skall enligt förslaget handha leveranskontrollen

av den artillerimateriel och de sprängmedel för torped- och minmateriel,

som anskaffas av marinförvaltningen. Därjämte anses kontoret

böra i den utsträckning, så befinns lämpligt, anlitas för leveranskontroll

för annan av marinförvaltningen och örlogsvarven anskaffad materiel.

Vidare tänker sig utredningen att kontrollkontoret skall ombesörja årsprovning

av all ammunition. Vid inträffade vapenhaverier och sprängningsolyckor

bör kontorets chef ingå i undersökningskommissioner i den mån

sådana tillsätts.

Kontoret skall enligt förslaget indelas i centraldetalj, vapendetalj och

laboratorium. Någon ytterligare indelning föreslås icke. Vapendetaljen förutskickas

skola förläggas till Bofors med hänsyn till att större delen av

leveranskontrollen alltjämt torde komma att utövas där. Laboratoriet är

främst avsett för kemiska och fysikaliska prov i samband med årsproven

beträffande ammunition.

Det må erinras om att telebyrån enligt förvaltningsutredningens förslag

skulle vara direkt underställd souschefen för marinförvaltningen och sålunda

icke ingå i vapenavdelningen.

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Telebyråns arbetsområde och arbetsuppgifter ansluter sig enligt förslaget

i stort sett till vad som i dessa hänseenden anförts beträffande

arméförvaltningens signalbyrå. Inom byråns arbetsområde faller för marinen

speciell elektrisk svagströmsmateriel, såsom materiel för elektrisk minsökning,

hydroakustisk materiel, navigeringsmateriel för fartyg samt militärledsmateriel

m. m.

Telebyråns underavdelningar utgörs av stridsledningssektion, centralsektion,

radiosektion, radarsektion, telefonsektion och hydrofonsektion. Samtliga

sektioner utom stridsledningssektionen föreslås indelade i detaljer.

Beträffande anskaffning av telemateriel förutsätter utredningen, att

marinförvaltningen i fråga om vissa materielslag, som närmare anges, skall

vara huvudförvaltningsmyndighet för försvaret. Å andra sidan förutsätts

att huvudförvaltningen beträffande viss telemateriel för marinens behov

skall utövas av arméförvaltningen och i vissa fall av flygförvaltningen.

Angående telebyråns stridsledningssektion anför utredningen.

Telebyråns stridsledningssektion skall sammanhålla och samordna den

materiel av skilda slag, som erfordras för stridsledningen i land och till

sjöss samt för fartygens framförande. Den materiel det här gäller omfattar

främst spanings- och förbindelsemateriel samt navigeringsmateriel och är

till större delen tekniskt komplicerad så att ärendena rörande dess konstruktion

och anskaffning måste fördelas på respektive sakbyråer och saksektioner.

I navigeringsmaterielen ingår emellertid en del materiel, som icke

har något samband med den tekniskt komplicerade och som lämpligen bör

anskaffas av den som sammanhåller ärendena rörande navigeringsmaterielen.

Stridsledningssektionen bör därför även få saksektions uppgifter

beträffande sistnämnda materiel jämte väderleksmaterielen, vilken närmast

har anknytning till den nautiska tjänsten, samt bild- och fotomaterielen.

Stridsledningssektionen skall således

samordna anordningar för stridsledning och lämna biträde och samråd

till skeppsbyggnadsavdelningen i vad gäller utformning av fartygsbryggor

och för fartygs- och stridsledningen erforderliga rum,

i samarbete med marinstaben samt inspektörerna för kustartilleriet, marinens

förbindelseväsende och ubåtsvapnet utreda olika enheters behov av

telemateriel och granska uppgjorda anskaffningsplaner,

i samråd med nyssnämnda militära organ biträda byråchefen med utredningar

rörande de militära kraven på här nämnd materiel och delta i försöksverksamhet

beträffande densamma,

sammanhålla ärenden rörande utveckling, anskaffning, leveranskontroll

och tekniskt underhåll av navigeringsmateriel, militärledsmateriel, väderleksmateriel

och fotomateriel,

biträda med nautisk sakkunskap vid utredningar rörande fartygshaverier

samt

sammanhålla på byrån förekommande ärenden rörande krigsförberedelsearbetet.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt förslaget skall artilleribyrån indelas i sjöartillerisektion, kustartillerisektion,

ammunitionssektion, mekanisk sektion, elektrosektion samt

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en fristående beskrivningsdetalj. Marinförvaltningen föreslår en detaljindelning,

vilken beträffande de tre förstnämnda sektionerna i huvudsak ansluter

sig till förvaltningsutredningens förslag. Förvaltningsutredningens

specialtekniska sektion utgår och i stället tillkommer mekanisk sektion och

elektrosektion samt den ovannämnda beskrivningsdetaljen. Ritkontoret är

enligt förslaget inlemmat i mekaniska sektionen. Även beträffande de

nytillkomna sektionerna räknar marinförvaltningen med en förhållandevis

ingående detaljindelning.

I fråga om torpedbyrån föreslår marinförvaltningen, att den indelas i centralsektion,

torpedsektion, tubsektion, fristående robotdetalj och eldledningsdetalj.

Det av förvaltningsutredningen föreslagna ritkontoret är inlemmat

i tubsektionen. Förslaget innebär en utvidgning i förhållande till

förvaltningsutredningens förslag, vilket upptar endast en sektion, nämligen

torpedsektionen. De av marinförvaltningen föreslagna sektionerna är

indelade i ett antal detaljer.

Minbyråns indelning enligt förslaget inrymmer, förutom allmän detalj,

flottans sektion, kustartillerisektion, minteknisk sektion, minröjningsteknisk

sektion, minskyddssektion och konstruktionssektion. I konstruktionssektionen

ingår ritkontor. Marinförvaltningens förslag beträffande minbyråns

indelning, som i huvudsak ansluter sig till av ämbetsverket tidigare

avgivet förslag, innebär icke oväsentliga organisatoriska skiljaktigheter i

jämförelse med förvaltningsutredningen, som räknade med endast en sektion,

nämligen min- och sjunkbombsektionen. Marinförvaltningen föreslår,

att sektionerna indelas i ett antal detaljer. Beträffande minskyddssektionen

anför marinförvaltningen.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle utvecklingsarbetet beträffande

magnetminskydd överflyttas till någon av minbyråns tekniska sektioner,

enär utvecklingen av motmedel mot minor måste nära anknytas till

själva minornas utveckling. Marinledningen — som i sitt förslag 1951 på

anförda skäl bibehöll en minskyddssektion på verkstadsbyrån — inrymde

med anledning härav i den minröjningstekniska sektionen på minbyrån en

minskyddsdetalj bemannad av en högskoleutbildad elektroingenjör. Avsikten

var därvid att denne skulle vara kontaktman mellan minbyrån och minskvddssektionen

samt att härigenom direktiv angående nödvändiga nya åtgärder

beträffande icke blott magnetminskydd utan även skydd mot andra

mintyper snabbt skulle kunna lämnas. Något konstruktionsarbete vid utformandet

av minskyddsanordningarna beräknades däremot icke kunna

utföras av denne. Detta arbete liksom driften skulle fortfarande ligga på

verkstadsbyrån.

Marinförvaltningen anser, efter förnyat övervägande av denna fråga, att

icke blott utvecklingsarbetet utan jämväl konstruktionsarbetet fortfarande

bör ligga i ämbetsverket under det att driften vid mät- och avmagnetiseringsstationerna

däremot bör decentraliseras och omhänderhas av respektive

örlogsvarv. Därest driftfrågorna helt borttas ur ämbetsverket, syns

icke längre anledning föreligga att sektionen skall tillhöra verkstadsbyrån.

Med hänsyn till det intima sammanhanget mellan å ena sidan minornas

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utveckling och å den andra minskyddets härav följande utformning syns

det lämpligast att sektionen ingår i den sammanslagna minbyrån. Med

hänsyn till att icke blott frågor angående skydd mot magnetminor skall

behandlas, bör prefixet »magnet» utgå.

Inom den sammanslagna minbyrån bör sålunda tillkomma en minskyddssektion,

bestående av den nuvarande magnetminskyddssektionen minskad

med driftpersonalen men ökad med den tidigare på minbyråns minskyddsdetalj

begärde ingenjören.

Angående telebyrån framhåller marinförvaltningen, att byråns organisation

och omfattning kunnat begränsas genom att vissa rutinbetonade arbetsuppgifter

successivt kan överföras till örlogsvarv, marinverkstäder och

kustartilleriförsvar. Förslaget upptar, förutom militärassistenter, radai sektion,

radiosektion, telefonsektion, hydrofonsektion, telelaboratorium, allmän

detalj, ritkontor och marinens centrala teleförråd. De olika sektionerna

föreslås skola indelas i detaljer. Beträffande telelaboratoriet anför

marinförvaltningen.

Enligt departementspromemorian avses laboratorieverksamheten inom

det teletekniska området i enlighet med förvaltningsutredningens förslag

skola sammanföras till ett för försvarsgrenarna gemensamt teletekniskt

laboratorium och förläggas till försvarets forskningsanstalt. Vid sammanträden,

som ägt rum mellan representanter för försvarets forskningsanstalt

och försvarsgrensförvaltningarna, har emellertid enighet vunnits därom, att

en dylik centralisering av laboratorieverksamheten icke borde ske. Försöksoch

konstruktionsarbeten för materielens anpassning för olika utnyttj anden

inom försvarsgrenarna bör alltjämt utföras av respektive försvarsgrensförvaltning.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag innebär föreliggande

förslag bl. a., att centralsektionen utgår och ersätts av fristående allmän

detalj och ritkontor.

Kontrollkontorets organisation ansluter sig i huvudsak till tidigare förslag

från marinförvaltningen. Ämbetverket anser det framdeles böra övervägas,

om icke kontrollkontoret bör ombildas till byrå, enär kontoret kommer

att erhålla avsevärt ökade arbetsuppgifter genom att dels krigsmaterielverkets

kontrollverksamhet upphör, dels vid vapenavdelningens omorganisation

vissa ytterligare uppgifter avses skola tillföras kontoret, dels ock

en del tidigare eftersatta arbetsuppgifter måste inarbetas. Kontoret föreslås

skola indelas i centraldetalj, vapendetalj och explosivämneslaboratorium

vartill kommer marinens kontrollofficerare. Centraldetaljen har enligt

förslaget erhållit en mera omfattande organisation än enligt förvaltningsutredningen.

Såsom framgår av tidigare redogörelser ersätter vapenplaneringen och

expeditionen förvaltningsutredningens centralsektion inom vapenavdelningen.

Genom brev den 30 april 1948 medgav Kungl. Maj:t, att inom

marinförvaltningens vapenavdelning fick från och med den 1 juli 1948 tills

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

vidare försöksvis finnas inrättat ett stridsledningskontor, i vilket skulle

ingå teletekniska byrån och den nautiske assistenten, med uppgift att

under chefen för avdelningen handlägga med stridsledningsorganisationen

inom marinen sammanhängande frågor ävensom de ärenden i övrigt, som

ankom på teletekniska byrån och den nautiske assistenten. Sedermera bemyndigade

Kungl. Maj:t genom beslut den 23 maj 1952 marinförvaltningen

att i samråd med chefen för marinstaben, inspektören för kustartilleriet

och tjänstegrensinspektörerna successivt under år 1952 överföra ärenden

beträffande den teletekniska personalens utbildning och kommendering

jämte vissa andra stabsärenden, som handlades inom stridsledningskontoret,

till marinstaben och inspektörerna. Detta överförande av utbildningsärenden

m. m. står i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag.

Stridsledningskontorets återstående ärenden, nämligen samordnande

av stridsledningstjänsten ur materielsynpunkt och teknisk synpunkt, avsåg

förvaltningsutredningen böra övertas av telebyråns stridsledningssektion.

I överensstämmelse med vad marinledningen anfört i sitt utlåtande

över förvaltningsutredningens betänkande överförs ifrågavarande ärenden

till vapenplaneringen, som dessutom är avsedd att vara ett för vapenavdelningen

sammanhållande stabsorgan.

Departementschefen.

Enligt vad jag vid närmare undersökning inhämtat kan starka skäl anföras

för att den specialtekniska sektion, som förvaltningsutredningen föreslog

skola ingå i artilleribyrån, i enlighet med marinförvaltningens förslag

ersätts med två sektioner, mekanisk sektion och elektrosektion.

För byrån bör tillkomma en fristående centraldetalj, som bör ersätta

de centraldetaljer, som marinförvaltningen räknat med inom de olika sektionerna.

Av skäl, som jag närmare utvecklat vid behandlingen av armétygförvaltningens

sakorgan, kan jag icke biträda marinförvaltningens förslag om att

en särskild beskrivningsdetalj ingår i byrån. Såsom jag tidigare framhållit,

delar jag förvaltningsutredningens uppfattning, att beskrivningsarbetet bör

förläggas till normaliebyrån.

I övrigt har jag icke något att erinra mot det av marinförvaltningen framlagda

förslaget till indelning av artilleribyrån.

Med hänsyn till bl. a. torpedvapnets växande betydelse allt eftersom

övergång sker till lättare flottenheter har jag, efter att jämväl ha gjort vissa

undersökningar angående arbetsmängden, kommit till den uppfattningen

att en starkare organisation bör ges torpedbyrån än vad förvaltningsutredningen

föreslagit. Jag kan därför biträda förslaget om att byrån indelas

i tre sektioner. Emellertid anser jag, att den enligt förslaget fristående

eldledningsdetaljen bör inrymmas under tubsektionen, medan däremot ritkontoret,

som enligt förslaget ingår i nämnda sektion, bör göras fristående.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt vad jag inhämtat, är den föreslagna centralsektionen i huvudsak

avsedd för handläggning av militärtekniska frågor. Dessa frågor är sa betydelsefulla

inom förevarande område, att jag bedömer sektionen erforderlig.

Den bör emellertid enligt min mening benämnas militärteknisk sektion.

För torpedbyrån räknar jag sålunda med indelning i militär teknisk sektion,

torpedsektion, tubsektion och ritkontor.

Jag anser icke tillräckliga skäl förebragta att ge minbyrån den omfattande

inre organisation, som marinförvaltningen föreslagit. Efter prövning

av detta förslag finner jag mig kunna biträda det endast såtillvida att jag

föreslår, att byrån indelas i tre sektioner. Dessa benämns minsektion,

minröjningssektion och minskyddssektion, vartill kommer fristående centraldetalj

och ritkontor. Detta innebär i jämförelse med marinforvaltningens

förslag, att flottans sektion, kustartillerisektion och konstruktionssektion

utgår samt att dessa sektioners arbetsuppgifter fördelas på de tre

nämnda sektionerna utom i det avseendet, att det enligt förslaget i konstruktionssektionen

ingående ritkontoret blir fristående inom byrån. Den allmänna

detaljen bör benämnas centraldetalj. Till denna detalj bor visst

planeringsarbete kunna förläggas.

Förslaget innebär, att i enlighet med förvaltningsutredningen ledningen

av avmagnetiseringsverksamheten decentraliseras till örlogsvarven.

Marinförvaltningens förslag till indelning av telebyrån föranleder ingen

annan erinran från min sida än att jag anser att allmänna detaljen bör

benämnas centraldetalj. Förvaltningsutredningen föreslog att i telebyrån

skulle ingå en centralsektion, men förutsatte samtidigt, att byrån skulle

vara direkt underställd souschefen. Vid det förhållandet att byrån inordnas

i vapenavdelningen föreligger enligt min mening icke tillräckliga skal

att i densamma inrätta centralsektion.

Ett telelaboratorium bör, i allt fall tills vidare, finnas inom byrån.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse är de arbetsuppgifter,

som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle falla på telebyrans stndsledningssektion,

enligt förevarande förslag förlagda till vapenavdelningens

vapenplanering. Det nuvarande stridsledningskontorets utbildningsuppgifter

har redan förts över till marinstaben.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag om att kontrollkontoret

indelas i centraldetalj, vapendetalj och explosivämneslaboratorium,

vartill kommer marinens kontrollofficerare i Bofois.

b. SKEPPSBYGGNADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Skeppsbyggnadsavdelningens arbetsområde anges av förvaltningsutredningen

skola vara fartygen med den materiel, som icke ingår i stridsmedlen

eller i materielen för stridsledningen, förbindelsevasendet, mtendenturväsendet

eller den nautiska verksamheten.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen förutsätts skola utöva huvudförvaltningen beträf
ande

fartyg och fartygsmateriel, tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens

arbetsområde, även för arméns och flygvapnets räkning, i den mån dessa

försvarsgrenar utrustas med fartyg. Avdelningens arbetsuppgifter anges

främst skola vara projektering, konstruktion och anskaffning av fartyg,

med undantag av den merkantila delen av inköpsverksamheten. Den föreslagna

indelningen i byråer m. m. har enligt vad utredningen anför, betingats

av avdelningens arbetsuppgifter samt den materiel som ingår i avdelningens

arbetsområde. På denna grund har avdelningen indelats i olika

sakorgan för övervattensfartyg, undervattensfartyg, maskinanläggningar

och maskinniateriel, elektriska anläggningar och elektrisk starkströmsmateriel.

For indelningen i stort har redogörelse lämnats vid behandlingen

av huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Fartygsbyran avses skola indelas i projektsektion, lijälpfartygssektion,

utrustningssektion och fartygsritkontor. Ytterligare indelning är ej föreslagen.

J

På hjalpfartygssektionen skall enligt utredningens förslag falla uppgift

en att beträffande uttagning av handelsfartyg för krigsbruk utföra det

pa marinförvaltningen ankommande arbetet samt att utföra projektering

och visst konstruktionsarbete för ändringar av dessa fartyg.

Far tygsbyrån har liksom maskinbyrån och elektrobyrån förutsatts

skola erhålla egna ritkontor. På grund av att avdelningens arbetsområde

omfattar väsentligt skilda materielslag, står enligt förvaltningsutredningens

mening intet att vinna genom att inrätta ett gemensamt ritkontor för avdelningen.

Skeppsbyggnadsavdelningens nybyggnadssektion bör enligt utredningen

innehålla fartygsplanering samt ny- och ombyggnadschargemän. Fartygsplaneringen

avses skola sammanhålla ekonomisk planering och anskaffmngsplanenng

for skeppsbyggnadsavdelningen och särskilt uppgöra och

hålla aktuella, dels planer, som utvisar när fartygen skall överföras till

reservflottan eller utrangeras, dels ny- och ombyggnadsplaner för fartygen

med tillhörande leveranstidsschemata.

Chargemännen för ny- och ombyggnad av fartyg skall enligt förslaget

lntrada med uppgörande av kontrakt och kontraktspecifikationer för

ny- och ombyggnad av fartyg, följa upp kontrakten, utföra konstruktionskontroll

och i förekommande fall tillverkningskontroll, bereda ärenden

rörande anskaffning av för ny- och ombyggnad erforderlig materiel samt

sammanhålla instruktioner och beskrivningar jämte utrustningslistor för

nya fartyg. De bör främst handlägga alla frågor som rör stålkonstruktion,

arrangemang och inredning, hållfasthet, vikt, stabilitet och balans. Vidare

anser utredningen att de bör ansvara för att problem, som aktualiseras

under arbetets gång, blir föremål för utredning. Det är tänkt att varje

chargeman skall svara för ett eller flera fartyg under ny- eller ombyggnad

och erhålla erforderligt biträde från fartygsbyråns ritkontor.

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Förvaltningsutredningen föreslår att ubåtsbyrån indelas i projektsektion,

utbåtsbyggnadsselction samt dykeri- och bärgningsdetalj. Någon

ytterligare underindelning föreslås icke.

Det framhålls att, då fråga är om kontrakt eller andra ekonomiska uppgörelser

med civila bärgningsföretag, dykeridetaljen skall anlita mkopscentralen

och vid behov även den juridiska sektionen.

Beträffande skeppsbyggnadsavdelningens maskinbyrå föreslår utredningen

indelning i anläggningssektion, maskinsektion och motorsektion.

Såväl anläggningssektion som maskinselction indelas i ett antal detaljer.

Arbetsområdet för avdelningens elektrobijrå omtattar enligt förslaget materiel

för elkraftförsörjning, elektrisk materiel för övervakning och kontroll

av drift och distribution, elektriska propellermaskinerier och styrmaskiner,

ledningsmateriel för starkström och svagström, elektrisk installationsmateriel,

elektriska motorer med manöver- och regleringsutrustmngar, omformarmaskiner

och krafttransformatorer, laddningsutrustmngar, belysningsmateriel,

larmapparater, elektriska värme-, och kylapparater, kraftuttag

och kontaktdon, strålkastarmateriel, materiel för ultrarött och ultraviolett

ljus, materiel för signal- och orderanläggningar (utom sådana som

bör tillhöra telebyrån) gyrokompasser, loggar och plottingbord samt hjalpströmskällor.

Byrån föreslås indelad i anläggningssektion och materielsektion med

underindelning i detaljer.

Marinförvaltningen förutsätts skola utöva huvudförvaltningen beträffande

viss starkströmsmateriel. I gengäld bör enligt utredningen armeforvaltningen

utöva huvudförvaltningen för marinen i fråga om exempelvis

transportabla elverk och laddningsutrustmngar, fältbelysningsmateriel

m. m.

Beträffande skeppsbyggnadsavdelningens ny- och ombyggnadskontrollanter

anför utredningen följande.

Vid utförande av större ny- och ombyggnader av fartyg vid civila varv

och större tillverkning av propellermaskiner, ångpannor och elektrisk

materiel erfordras kontrollanter med bitraden, stationerade vid byggnad

varven eller hos vederbörande leverantörer. Ny- och ombyggnadskontrollanterna

vid byggnadsvarven skall representera marinforvaltningen i

allt som sammanhänger med byggnadskontrakten oavsett vilken byrc e er

avdelning inom marinförvaltningen den materiel, som tillverkas eller monteras

vid varven enligt kontrakten, tillhör. De bor darfor vara relativt sja - ständiga men organisatoriskt tillhöra skeppsbyggnadsavde ningen. De kontrollanter,

som för konstruktions- och tillverkningskontroll m m. av bl. a.

maskinmateriel och elektrisk materiel stationeras hos annan tillverkare an

byggnadsvarv, skall däremot tillhöra vederbörande byrå. Ny- och omby0 - nåd skontrollanterna skall utföra viss mottagmngskontroll beträffande

materiel, som levereras till byggnadsvarven, men bor ej vara mot agmngskontrollanter

för varvens egna leveranser. De skall utföra viss leverans
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rapportering samt biträda vid utarbetande av beskrivningar och upprättande

av inventarie- och utrustningslistor. PP

_-_F?r !110t^yarande arbete vid marinverkstäderna skall örlogsvarvens per
ändamålet

S T ^ erfor1c!ras militär och civilmilitär personalkor

a damälet bor kommenderas till örlogsvarven. Antalet kontrollanter

samt deras gruppering blir helt beroende på ny- och ombyggnadsverksam

heten samt hur densamma fördelas. Antalet för en viss nyT^Sd b r

icke konstant. I regel torde kontrollant utses redan då ett kontrakt skall

ligaSbiträden "k a häl''med °Ch Sätta siS in 1 arbetet medan erforder
tlcm

upplommermmen byggnadstiden allt eftersom behov av

Skeppsbyggnadsavdelningens centralsektion anses böra indelas i underhållsdetalj

och expedition. Underhållsdetaljen skall enligt utredningens

sarsklIt ä§na sig åt att leda utvecklings- och försöksarbetet beträffande

metoder och materiel för konservering av fartyg.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningens förslag ansluter sig förhållandevis väl till förvaltmngsutredningen

ifråga om skeppsbyggnadsavdelningens organisation,

dock med de skiljaktigheter som betingas av det förhållandet," att byråindelnmgen

delvis är eu annan. Beträffande ubåts-, maskin- och elektrobyråerna

råder i det väsentliga överensstämmelse. Till projektbyrån har

sammanförts projekt-, utrustnings- och skyddssektionerna jämte ett fartygsntkontor

samt till fartygsbyrån planerings-, fartygsbyggnads-, underhållsoch

hj alpfar tygssektionerna.

Marinforvaltningen framhåller, att ämbetsverket vid fördelning av arbetsuppgifterna

mellan projekt- och fartygsbyråerna eftersträvat att till fartygsbyrån

förlägga en planerande och samordnande verksamhet för avdelningen

i dess helhet. I och med att sammanhållningen av krigsfartygsbyggnader

och fartygens underhåll förläggs till skeppsbyggnadsavdelningen,

främst dess fartygsbyrå, får marinförvaltningens centralplanering,

enligt vad ämbetsverket framhåller, mera begränsade uppgifter än

förvalIningsutredningen avsett. Enligt förslaget ingår i fartygsbyrån en

byråchefen underställd budgetdetalj, som icke återfinns i förvaltningsutredmngens

förslag. Marinförvaltningens förslag driver detaljindelningen

längre än förvaltningsutredningen, ehuru antalet detaljer är väsentligt

mindre än inom exempelvis vapenavdelningen. De flesta sektioner är

varken enligt förvaltningsutredningens eller marinförvaltningens förslag

indelade i detaljer. Förvaltningsutredningens dykeri- och bärgningsdetalj

har av marinförvaltningen inlagts som en sektion i ubåtsbyrån. För maskinbyrån

tillkommer en värmeteknisk sektion samt för elektrobyrån en

specialteknisk sektion. Någon direkt motsvarighet till den underhållssektion,

som marinförvaltningen föreslår skola ingå i fartygsbyrån, finns icke

enligt förvaltningsutredningens förslag.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

317

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag att projektbyrån

indelas i projektsektion, utrustningssektion, skyddssektion och fartygsritkontor.

Icke heller beträffande fartygsbyrån föranleder marinförvaltningens

förslag någon erinran från min sida utom såtillvida, att jag icke kan biträda

förslaget om att en särskild budgetdetalj skall inrättas inom byrån.

Jag räknar följaktligen med en indelning i planeringssektion, hjälpfartygssektion,

fartygsbyggnadssektion och underhållssektion.

Beträffande ubåtsbyrån räknar jag i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag med en dykeri- och bärgningsdetalj i stället för den av

marinförvaltningen föreslagna dykeri- och bärgningssektionen. I övrigt biträder

jag marinförvaltningens förslag om att i byrån skall inrymmas

projektsektion och ubåtsbyggnadssektion. Byråns ritkontor ingår i ubåtsbyggnadssektionen.

Jag anser mig icke kunna biträda marinförvaltningens förslag om en

särskild värmeteknisk sektion inom maskinbyrån. I stället förordar jag,

att en fristående värmeteknisk detalj ingår i byrån. I övrigt ansluter jag

mig till marinförvaltningens förslag, enligt vilket i byrån därjämte skall

ingå anläggningssektion, maskinsektion och motorsektion.

Jag anser mig icke böra räkna med att någon specialteknisk sektion

skall finnas inom elektrobyrån. De arbetsuppgifter som marinförvaltningen

avser för denna sektion, torde kunna ombesörjas inom ramen för

en detalj som dock bör vara fristående inom byrån. Med tillstyrkande av

marinförvaltningens förslag föreslår jag, att elektrobyrån i övrigt indelas i

anläggningssektion och materielsektion.

c. INTENDENTUR AVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vid alternativet med intendenturförvaltning försvarsgrensvis räknar förvaltningsutredningen

med att i marinförvaltningen skall ingå en intendenturbyrå

med kårexpedition och att den skall indelas i fyra sektioner,

nämligen centralsektion, materielsektion, förplägnadssektion och drivmedelssektion.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår, att intendenturavdelningen, liksom hittills

under chefskap av marinöverintendenten, indelas i två byråer, benämnda

första byrån och andra byrån, samt en fristående förrådssektion,

vilken delvis motsvarar det nuvarande förrådskontrollkontoret.

Enligt förslaget indelas första byrån i förplägnadssektion och materiel
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

sektion, vartill kommer en fristående centraldetalj samt marinens centrala

intendenturförrad. De två sektionerna föreslås skola indelas i ett antal detalj

er.

Intendenturavdelningens andra byrå indelas i drivmedelssektion samt

ett antal fristående detaljer, nämligen centraldetalj, mobiliserings- och tilldelningsdetalj,

övningsdetalj, detalj för samling av förvaltningsföreskrifter

samt dessutom avdelningsexpedition. Drivmedelssektionen indelas enligt

förslaget i fyra detaljer.

Förrådssektionen föreslås skola indelas i planeringsdetalj och granskningskontor.

Marinförvallningen förutsätter, att den sakgranskning av fartygens

räkenskaper och förråd, som för närvarande skall äga rum å försvarets

civilförvaltnings revisionsbyrås sjörevision, i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag skall flyttas över till marinförvaltningen. Ifrågavarande

arbetsuppgifter avser marinförvaltningen skola förläggas till förrådssektionens

granskningskontor.

Departementschefen.

Enligt vad jag närmare utvecklat vid behandlingen av huvuddragen om

marinförvaltningens organisation tillstyrker jag, att intendenturtjänsten

inom ämbetsverket organiseras på en intendenturavdelning. Denna bör

emellertid icke indelas i byråer utan i sektioner; dock att, såsom tidigare

framhållits, sektionscheferna bör ges en självständigare ställning och vidsträcktare

befogenheter än sektionschefer i allmänhet. Jag anser att avdelningen

bör organiseras på fyra sektioner, nämligen centralsektion, förplägnadssektion,

materielsektion, drivmedelssektion samt dessutom ett förrådskontrollkontor.

Vid det förhållandet att jag föreslår, att en förrådsdetalj skall ingå i

verkstadsbyrån, kommer den av marinförvaltningen föreslagna förrådssektionen

att få minskade uppgifter i jämförelse med vad marinförvaltningen

räknat med.

Jag anser övervägande skäl tala för att, även med de ändrade förutsättningar,

som jag nyss berört, ett särskilt förrådskontrollkontor bibehålls

inom intendenturavdelningen. Detta kontor får även att granska förrådsredovisningar

från fartygen samt deras marlcetenteriräkenskaper vilka

uPPgifter förs över från försvarets civilförvaltnings revision. Det är enligt

min uppfattning av betydelse att ett effektivt samarbete kommer till stånd

mellan ifrågavarande kontor och verkstadsbyråns motsvarande detalj,

särskilt i vad gäller planläggnings- och driftekonomiska synpunkter. Det

ankommer på marinförvaltningen att reglera detta samarbete med utnyttjande

på bästa sätt av den sakkunskap i skilda hänseenden, som finns

företrädd inom de båda organen.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

319

d. VERKSTADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsuppgifterna för verkstadsbyrån anges av utredningen vara att,

dels handlägga ärenden som berör den centrala ledningen av marinens för

underhåll av tyg- och fartygsmateriel avsedda verkstäder jämte krigsreparationstjänsten

för marinens tygmateriel och all fartygsmateriel, dels

sammanhålla ärenden beträffande förrådsdrift och förrådslokaler, dels

slutligen ombesörja förrådskontroll.

Beträffande verkstadsbyråns indelning föreslår utredningen centralsektion,

förrådssektion och driftsektion, vartill kommer arbetsstudiedetalj

samt avtalsassistent. Centralsektionen och förrådssektionen föreslås i sin

tur indelade i detaljer.

Den ekonomi- och organisationsdetalj, som föreslås skola ingå i byråns

centralsektion, torde böra närmare beröras. Om dess arbetsuppgifter anför

utredningen.

Ekonomi- och organisationsdetaljens huvudsakliga arbetsuppgift skall

vara att verka för en ekonomisk organisation vid underställda verkstäder.

Verksamheten bör inriktas på, dels att tillhandahålla marinförvaltningen

och respektive verkstadsledningar rapporter av värde ur kontrollsynpunkt,

dels att enligt ledningens direktiv eller av eget initiativ undersöka möjligheterna

för åtgärder, som medför väsentliga förbättringar i driftsresultaten,

dels att övervaka att ledningens beslut genomförs. Detaljen har att

utarbeta erforderliga föreskrifter för den ekonomiska förvaltningen och

verkställa rationaliseringsundersökningar avseende i första hand kontorsarbete.

Dessutom skall detaljen svara för rationalisering av blankettjänsten

genom fortlöpande blankettrevision och blankettkonstruktion. Detaljen skall

vidare biträda förrådssektionen med sakgranskning beträffande kustartilleriets

tygverkstäder. Vad den ekonomiska driftkontrollen beträffar skall

civilförvaltningen handha den kamerala revisionen medan ekonomi- och

organisationsdetaljen skall verkställa den mera affärsmässigt betonade

delen av kontrollen. På grundval av räkenskaperna samt särskilt årsboksluten

och speciellt förd statistik skall detaljen granska de faktorer, som

på ett avgörande sätt inverkar på verkstädernas driftsresultat. I fråga om

marinverkstäderna måste ställas särskilda och större krav på revisionen, då

det väsentliga här är granskning av den bokföringsmässiga redovisningen

som resulterar i årsbokslut med vinst- och förlustkonton samt balansräkningar.

Denna revision skall helt utföras inom civilförvaltningen av därför

särskilt utbildad personal. Civilförvaltningen skall dock samråda med ekonomi-

och organisationsdetaljen för att detaljen skall kunna samordna den

kontroll i övrigt som måste bedrivas av marinförvaltningen. Detaljen har

sålunda att på grundval av det genom civilförvaltningens försorg granskade

bokslutet och de i samband därmed gjorda iakttagelserna och erinringarna

samt med ledning av avgiven revisionsberättelse företa en prövning

av ändamålsenligheten ur allmän ekonomisk synpunkt av olika dispositioner.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Erforderlig statistik för byråns verksamhet skall enligt förslaget föras

inom centralsektionen, som även förutsätts skola biträda övriga avdelningar

och byråer inom marinförvaltningen med uppläggning samt, i den mån så

befinns ändamålsenligt, förande och bearbetning av erforderlig statistik

för deras verksamhet. Utredningen rekommenderar samma åtgärder för

förbättring av statistiken samt för rationalisering av arbetet med densamma,

som föreslagits för arméförvaltningens del.

Beträffande driftsektionen anför utredningen.

Verkstadsbyråns driftsektion skall handlägga på marinförvaltningen ankommande

uppgifter rörande planering av krigsreparationstjänsten för

marinens tyg- och fartygsmateriel samt för alla övriga fartyg vilka utnyttjas

för militära behov, civilförsvaret och folkförsörjningen. Sektionen

skall vidare biträda skeppsbyggnadsavdelningens hjälpfartygssektion med

bestämmande av vilka varv som skall utföra förändringsarbeten beträffande

hjälpfartygen samt med uppgörande av planer för uppläggning av

materiel som erfordras för dessa fartygs utrustning. I samråd med förrådssektionen

skall driftsektionen uppgöra planer för förrådshållningen av för

underhållstjänsten i fred och krig erforderliga reservdelar och materialier.

Driftsektionen skall följa arbetsbelastningen vid marinens lygverkstäder

och marinverkstäder och inom marinförvaltningen verka för att vid behov

ny- och ombyggnader samt tillverkningar uppdras åt marinens verkstäder

så att en med hänsyn till verkstädernas uppgifter lämplig arbetsstyrka

kan hållas sysselsatt.

På driftsektionen skall vidare ankomma att bedöma inkomna förslag till

nya verkstäder eller förbättringar av verkstäder samt att då så erfordras

utföra projektarbeten härför. Program för ny- eller ombyggnader av verkstäder

skall uppgöras inom sektionen och överlämnas till fortifikationsförvaltningen.

Slutligen skall sektionen lämna driftservice till och utföra driftteknisk

granskning vid verkstäderna. Verksamheten ifråga skall även omfatta arbe

tarskyddsfrågor.

Arbetsstudiedetaljen är avsedd att handlägga arbetsstudiefrågor, främst

sådana, som har till syfte att främja arbetsstudieverksamheten, samt att

samordna denna verksamhet mellan marinens olika verkstäder, därvid

vunna resultat och erfarenheter bör utbytas.

På avtalsassistenten faller enligt förslaget — förutom kollektivavtalsfrågor

sociala frågor samt övervakning av företagsnämnderna inom de

marinens arbetsplatser, som i förvaltningshänseende är underställda marinförvaltningen.

Verksamhetsområdet för förrådssektionen anges vara tyg- och fartygsmaterielförrådstjänsten

inom marinen, med undantag för ammunitionsförråden,

för vilka sektionen avses skola handlägga endast lokalfrågor.

Arbetsuppgifterna är enligt förslaget att sammanhålla ärenden rörande

materielens fördelning på förråd, att lämna direktiv till örlogsvarven m. fl.

förrådsmyndigheter för behovsberäkningar, att sammanställa inkomna

brist- och överskottsuppgifter samt att handlägga ärenden som berör fördel
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ning och utnyttjande av befintliga förrådsutrymmen, behov av nya förrådslokaler,

driften och arbetet inom förråden, personalbehov, föreskrifter för

förrådstjänsten och för redovisningen in. m. I frågor som avser ■verkstädernas

försörjning med och förrådshållning av materiel och material och i

frågor, som avser krigsreparationstjänsten, skall sektionen endast biträda

byråns central- och driftsektioner.

Till sektionen är enligt förslaget knutet ett materielregister, som skall

svara för bl. a. förrådskontroll och sakgranskning, dock icke i vad avser

ammunitionsförråden och marinverkstäderna.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Verkstadsbyrån indelas enligt marinförvaltningens förslag i ekonomisektion

och driftsektion, vartill kommer fristående arbetsstudiedetalj, avtalsdetalj

och krigsreparationsdetalj. Såsom närmare berörts i annat sammanhang

innebär detta, i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag, att

förrådssektionen utelämnats samt att krigsreparationsdetaljen tillkommit.

Sistnämnda detalj motiveras med att arbetsuppgifterna beträffande krigsreparationstjänsten

nu är väsentligt mera omfattande än vad som kunde

förutses tidigare. Ekonomisektionen i marinförvaltningens förslag motsvarar

den av förvaltningsutredningen föreslagna centralsektionen och innehåller

liksom denna ekonomi- och organisationsdetalj, statistikdetalj samt

expedition med skrivcentral.

Marinförvaltningen föreslår, att driftsektionen indelas i arbetsplanering,

anläggningsdetalj och driftservicedetalj. Någon motsvarande underindelning

förekommer icke i förvaltningsutredningens förslag.

Departementschefen.

Marinförvaltningen har föreslagit, att den förradssektion, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skall ingå i verkstadsbyrån, i stället inordnas

i intendenturavdelningens förrådssektion. Även om skälen härför,

redovisade i det föregående under 3. Huvuddragen av marinförvaltningens

organisation, kan äga visst fog, kan jag emellertid icke biträda tanken

på att grundläggande uppgifter i avseende å förråd av tyg- och fartygsmateriel

förläggs till ett i intendenturavdelningen inordnat organ. Jag

föreslår därför att en fristående förrådsdetalj skall ingå i verkstadsbyrån.

I motsats till förvaltningsutredningen räknar jag icke med en sektion för

ändamålet.

Den av marinförvaltningen föreslagna ekonomisektionen anser jag böra

benämnas centralsektion. Den nytillkomna krigsreparationsdetaljen anser

jag mig kunna godta.

.lag räknar alltså med eu indelning av verkstadsbyrån i centralsektion

och driftsektion samt fristående arbetsstudie-, avtals-, förrads- och krigsreparationsdetalj

er.

21—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag förutsätter, att förrådsdetaljen samråder med intendenturavdelningen

beträffande de sidor av förrådsdriften, i fråga om vilka särskild

sakkunskap är företrädd inom nämnda avdelning.

e. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vad utredningen anfört vid behandlingen av arméförvaltningens inköpscentral

skall enligt förslaget i stort sett gälla även beträffande motsvarande

organ i marinförvaltningen. Arbetsfördelningen blir dock något olika,

emedan dels leveranskontroll av fartyg och fartygsmateriel utförs något

annorlunda än i fråga om arméförvaltningens materiel, dels mottagningskontroll

i stor omfattning kan uppdras åt örlogsvarv och andra mottagare.

Utredningen betonar, att kontrakt rörande fartyg och större för fartyg

avsedda delar fordrar omsorgsfull handläggning med deltagande av bl. a.

souschefen eller ställföreträdande souschefen, vederbörande avdelningschef

samt chefen för inköpscentralen.

Enligt förslaget skall inköpscentralen indelas i inköpssektion, räkningssektion

samt expedition med skrivcentral.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

I fråga om inköpscentralens indelning överensstämmer marinförvaltningens

förslag med förvaltningsutredningens, i det att ämbetsverket föreslår

att inköpssektion, räkningssektion och expedition skall ingå däri.

Marinförvaltningen berör särskilt frågan om räkningsgranskningen och

gör gällande, att förgranskning och siffergranskning av räkningar i sådana

leveransärenden, som handläggs på inköpscentralen, väl bör förläggas till

denna, medan däremot den kamerala förhandsgranskningen bör förläggas

till den administrativa byråns ekonomisektion, på vilken jämväl enligt

marinförvaltningens åsikt bör ankomma att meddela anordningsbeslut.

Departementschefen.

Beträffande inköpsavdelningens indelning biträder jag vad marinförvaltningen

i överensstämmelse med förvaltningsutredningen föreslagit.

Jag kan icke tillstyrka marinförvaltningens förslag i fråga om räkningsgranskning

i leveransärenden. Enligt min mening bör granskningen av

leverantörräkningar m. m. slutföras inom inköpsavdelningen där även anordningsbeslut

bör meddelas, varefter räkningarna översänds till försvarets

civilförvaltning för likvidering. Någon ytterligare handläggning inom

den administrativa byråns ekonomisektion bör icke komma i fråga, i annan

mån än som erfordras med hänsyn till den administrativa byråns uppgifter

i avseende å anslagsövervakning.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

323

f. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÄN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Den för marinförvaltningen föreslagna förlagsbyrån förutsätts skola

ha i stort sett samma arbetsuppgifter som arméförvaltningens förlagsbyrå,

dock att ritningsarkivering eller ljuskopiering icke är avsedd skola ske inom

förstnämnda byrå. Icke heller ingår materiallaboratorium i byråns organisation.

Med hänsyn till arbetsuppgifterna har utredningen funnit byrån böra

indelas i standardiseringssektion, beskrivningssektion, förlagssektion, bibliotek

samt expedition.

Viss underindelning i detaljer in. m. föreslås. Bl. a. ingår i byrån tecknarateljé,

fotoateljé och hjälptryckeri. Beträffande de två sistnämnda enheterna

innebär förslaget en överflyttning från marinstaben.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår, att normaliebyrån indelas i standardiseringssektion,

beskrivningssektion samt fristående förlagsdetalj, bibliotek

och expedition. Förslaget ansluter sig till förvaltningsutredningens förslag

utom i det hänseendet, att hjälptryckeri och fotoateljé icke tagits med.

De skäl, som marinförvaltningen tidigare funnit tala för att marinledningens

hjälptryckeri och fotoateljé bibehålls inom marinstaben och icke förs över

till normaliebyrån äger enligt ämbetsverkets mening fortfarande giltighet.

De tekniskt-ekonomiska fördelar, som förvaltningsutredningen ansett stå

att vinna genom en dylik överflyttning, kan enligt marinförvaltningens mening

i allt väsentligt uppnås genom att instruktionen för marinledningen

innehåller en föreskrift om att tillbörlig hänsyn skall tas till av marinförvaltningen

lämnade anvisningar av tekniskt-ekonomisk art rörande driften

vid tryckeriet och fotoateljén. Marinförvaltningen finner det alltjämt vara

lämpligast, att nuvarande ordning får bestå såväl beträffande tryckeri och

fotoateljé som ifråga om marinstabens bibliotek och marinens bildbanddetalj,

vilken senare ingår i marinstaben.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag i fråga om

normaliebyråns organisation. Jag anser inga avgörande skäl tala mot att

fotoateljé och hjälptryckeri kvarblir inom marinstaben under förutsättning

att ledningen beträffande dessa enheter i tekniskt och ekonomiskt hänseende

förbehålls marinförvaltningen. Under sådana förhållanden bör i enlighet

med marinförvaltningens förslag endast en förlagsdetalj i stället för

en förlagssektion inrättas inom byrån, vilken sålunda skulle indelas i

standardiseringssektion, beskrivningssektion, fristående förlagsdetalj, bibliotek

och expedition.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag erinrar om vad jag tidigare anfört beträffande beskrivningsarbetet,

vilket jag förutsätter skola förläggas till normaliebyråns beskrivningssektion

enligt den ordning som närmare utvecklats av förvaltningsutredningen.

Vidare förutsätter jag att översättnings- och referatverksamheten, likaledes

i överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag, anknyts

till biblioteket.

g. CENTRALPLANERINGEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA

SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Marinförvaltningens centralplanering bör enligt utredningen ha i princip

samma uppgifter som motsvarande organ inom arméförvaltningen.

Sålunda innebär förslaget, att centralplaneringen skall dels sammanställa

utredningar rörande kraven på utrustning och egenskaper för de fartyg, som

skall projekteras, dels verkställa de utredningar som erfordras för att bedöma

olika projekts värde samt göra förslag till avvägning mellan kraven

på fartygens beväpning, teletekniska hjälpmedel, fart, skyddsutrustning

och skrovets motståndskraft m. m. Centralplaneringen skall lämna direktiv

till berörda enheter inom marinförvaltningen för utarbetande av ämbetsverkets

förslag till medelsäskanden, granska och jämka de uppgjorda delförslagen

samt uppsätta verkets slutliga skrivelse i ämnet. I anslutning

härtill skall centralplaneringen lämna direktiv för uppgörande av utrangeringsplaner

samt ny-, ombyggnads- och anskaffningsplaner, sammanjämka

och sammanhålla dessa planer samt följa upp planerna och övervaka

att de olika avdelningarna (byråerna) projekterar, konstruerar och

beställer materiel i enlighet med planerna. Själva arbetet med uppgörande

av ovannämnda planer bör utföras av respektive avdelningar (motsvarande

organ), varvid skeppsbyggnadsavdelningen uppgör ny- och ombyggnadsplaner

för fartygen samt svarar för nybyggnadsanslaget.

Centralplaneringen skall i samråd med marinstaben och verkstadsbyrån

uPP§öra rustnings- och underhållsplaner för fartygen samt sammanställa

av vederbörande örlogsvarv och kustartilleriförsvar med ledning av dessa

planer uppgjorda beräkningar av medelsbehovet för underhåll av marinens

materiel. Vissa kostnader för materielens underhåll, som icke kan beräknas

av underhållsmyndigheterna, skall beräknas av vederbörande avdelning

eller byrå. Erforderliga medel under marinförvaltningens avlönings- och

omkostnadsanslag beräknas av centralexpeditionen.

Med hänsyn till marinens organisation finner som förut nämnts utredningen

det icke erforderligt med ett särskilt stabsorgan för materielinspektioner

utan de viktigaste av de arbetsuppgifter, som inom arméförvaltningen

tilldelats materielinspektionen, anser utredningen kunna inom

marinförvaltningen tilldelas centralplaneringen. Denna skall sålunda plan
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

lägga och utarbeta program för materielinspektionsverksamhetcn och materielbesiktningar

i samband med denna, biträda souschefen eller av denne

utsedd inspektör vid genomförande av inspektioner och därvid närmast

svara för allmänna frågor rörande materielvården m. m.

Centralplaneringen skall enligt förslaget samordna verksamheten med

utarbetande av förvaltningsreglementen för marinen i fred och krig ävensom

instruktioner för vissa förvaltningsmyndigheter, såsom örlogsvarv och

marinverkstäder, och avseende sådan verksamhet som förrådsredovisning

och verkstadsbokföring samt ianspråktagande, mottagande, besiktning,

underhåll och återlämnande av hjälpfartyg. Centralplaneringen bör enligt

utredningens mening särskilt i samarbete med berörda förvaltningsmyndigheter

granska förslag till reglementsbestämmelser och föreskrifter för

förvaltningstjänsten så att dessa icke kommer att strida mot av Kungl.

Maj:t givna eller i annan ordning utfärdade bestämmelser.

I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande arméförvaltningen

föreslås marinförvaltningens centralplanering indelad i centraldetalj

och ekonomidetalj.

Beträffande juridiska sektionens och centralexpeditionens tilltänkta

arbetsuppgifter är för marinförvaltningens del intet särskilt att anföra.

Centralexpeditionens indelning upptar personaldetalj, organisationsdetalj

och expedition.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

1) Centralplaneringen.

Marinförvaltningen erinrar till en början om utlåtande den 22 juni 1951

över förvaltningsutredningens betänkande, i vilket utlåtande marinledningen

ingående uppehöll sig vid centralplaneringen och dess arbetsuppgifter.

Därvid uttalade marinledningen den uppfattningen, att de av förvaltningsutredningen

föreslagna arbetsuppgifterna var alltför vidsträckta.

Såsom framgår av tidigare redogörelse för marinförvaltningens förslag

beträffande skeppsbyggnadsavdelningens organisation, anser ämbetsverket,

att de sammanhållande funktionerna i fråga om projektering m. m. av

fartyg med utrustning bör vara förlagda till nämnda avdelning och sålunda

icke åvila centralplaneringen.

Centralplaneringens arbetsuppgifter bör enligt marinförvaltningen i huvudsak

inskränka sig till att vara ett hjälporgan åt souschefen i vad avser

planering, ledning och övervakning av ämbetsverket i stort, verkställande

av utredningar av olika slag, sammanställning av huvudplaner för verksamheten

på lång sikt, uppföljning av uppgjorda planer, samordning av

krigsförberedelsearbetet in. in.

Sedan mars månad 1951 har eu mindre centralplanering vuxit fram inom

marin förvaltningen. I sitt förslag den 14 december 1951 har marinlcdningen

lämnat en kortfattad redogörelse för de arbetsuppgifter som hör

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ankomma på centralplaneringen. Denna redogörelse ansluter sig i huvudsak

till marinförvaltningens här ovan återgivna synpunkter. Marinledningen

framhåller särskilt, att verksamheten med utarbetande av förvaltningsreglementen,

instruktioner m. m. för marinen liksom hittills bör sammanhållas

av intendenturavdelningen och civilbyrån.

Marinförvaltningen föreslår icke någon underindelning i detaljer m. in.

av centralplaneringen. Ekonomidetalj är icke medtagen i förslaget, eftersom

marinförvaltningen förutsätter att de kamerala arbetsuppgifter, som

enligt förvaltningsutredningens förslag skulle åvila centralplaneringen, i

stället kommer att förläggas till den administrativa byrån.

2) Administrativa byrån.

Den administrativa byråns indelning enligt marinförvaltningens förslag

inrymmer juridisk sektion, ekonomisektion, personalsektion, organisationssektion

samt expedition och registrator. Ekonomisektionen föreslås skola

indelas i centraldetalj, expensförråd, inventarieförråd och bokföringsdetalj.

I expeditionen ingår budtjänst och skrivcentral.

Marinförvaltningen uppehåller sig förhållandevis ingående vid de olika

enheterna inom den administrativa byrån. Beträffande den juridiska sektionen

föreslår ämbetsverket, att frågan om handläggning av s. k. decentraliseringsärenden

med sjörättslig anstrykning, vilka ärenden i likhet med

övriga decentraliseringsärenden enligt förvaltningsutredningens förslag

skall flyttas över till försvarets civilförvaltning, tas upp till förnyad provning.

Enligt marinförvaltningens mening bör exempelvis sammanfattningen av

marinförvaltningens förslag till anslagsäskanden, avfattande av förslag till

regleringsbrev ävensom frågor angående instruktion och arbetsordning för

marinförvaltningen handläggas på den juridiska sektionen. Vidare anser

marinförvaltningen att sektionen bör leda beredningen av ärenden, som är

gemensamma för flera organ inom ämbetsverket, samt avfatta och föredra

de slutliga expeditionerna i dylika ärenden.

Marinförvaltningen framhåller, att organisationssektionens verksamhetsområde

enligt förslaget överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag,

dock att ärenden rörande marinförvaltningens omkostnadsanslag förlagts

till ekonomisektionen. Sektionen anses bl. a. böra biträda sakorganen

vid handläggning av ärenden rörande organisation och arbetssätt inom

marinens lokala förvaltningsmyndigheter, i vad avser tyg- och fartygsförvaltningstjänsten.

Då emellertid denna fråga bedöms vara av den natur,

att den berör arbetsområdet för 1953 års örlogsvarvsutredning, har marinförvaltningen

icke beräknat särskild personal för denna arbetsuppgift.

Enligt marinförvaltningens förslag skall den för ämbetsverket gemensamme

registratorn anknytas till den administrativa byrån. Marinförvaltningen

framhåller, att erfarenheterna visat lämpligheten av att denne för
-

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

utom de för ämbetsverket gemensamma arbetsuppgifterna jämväl handhar

såväl den administrativa byråns som centralplaneringens hemliga registratur.

Departementschefen.

På av marinförvaltningen anförda skäl finner jag mig kunna biträda

förslaget om att centralplaneringen ges mindre vidsträckta arbetsuppgifter

än förvaltningsutredningen föreslagit och att vissa sammanhållande och

planerande uppgifter, som utredningen tänkt sig skola åvila centralplaneringen,

i stället hänförs till skeppsbyggnadsavdelningens fartygsbyrå.

Då en särskild administrativ byrå inrättas för sammanhållande av civilförvaltningstjänstens

olika grenar, bör icke någon ekonomisektion finnas

inom centralplaneringen.

Såsom framgår av vad marinförvaltningen anfört, avses den administrativa

byråns juridiska sektion komma att fa förhållandevis omfattande

kansliuppgifter. Jag föreslår därför, i likhet med vad jag tidigare förordat

i fråga om armétygförvaltningens administrativa byrå, att benämningen

juridisk sektion byts ut mot kanslisektion.

Jag anser mig böra räkna med endast organisationsdetalj inom den

administrativa byrån i stället för av marinförvaltningen föreslagen sektion

för ändamålet. Den föreslagna personalsektionen bör enligt min

mening benämnas personalkontor. Jag föreslår sålunda att byrån indelas

i kanslisektion, ekonomisektion, personalkontor och fristående organisationsdetalj

samt expedition, vartill kommer den för ämbetsverket gemensamme

registratorn.

Jag är icke beredd att nu ta ställning till frågan huruvida organisationsdetalj

en bör ha åligganden i avseende å marinens lokalförvaltningar. Vad

beträffar organisations- och personalfrågor vid verkstäder och förråd ligger

det i sakens natur, att verkstadsbyrån skall ägna stor uppmärksamhet

åt dessa spörsmål.

5. Marinförvaltningens personalbehov.

Marinförvaltningens ledning.

Departementschefen.

För souschefen i marinförvaltningen räknar jag med — liksom för närvarande

— förordnandetjänst i alternativt Mp/Cp 19.

a. VAPEN AV DELNINGEN (VAPENAVDELNINGEN OCH TELEBYRAN).

1946 års militära förvaltningsutreclning.

Chefen för vapenavdelningen skall enligt utredningens förslag vara sjöofficer

med högre teknisk utbildning samt omfattande erfarenhet från tek
-

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nisk tjänst vid marinförvaltningen och vid varv samt från sjötjänst. Dessutom

krävs stora militärtekniska insikter. Befattningen föreslås skola tillsättas

på förordnande för viss tid och placeras i Mp 14.

Chefen för arlilleribyrån förutsätts skola inneha högre teknisk utbildning

och äga omfattande erfarenhet från praktisk artilleritjänst och från

förvaltningstjänst i marinförvaltningen, på varv eller inom den lokala

tygförvaltningen. Dessa krav talar enligt utredningens mening för att han

bör vara officer vid flottan eller kustartilleriet. Befattningen bör placeras

i Ma 12. Utredningen har funnit det erforderligt att till byråchefens förfogande

ställs en artilleridirektör såsom främste tekniske rådgivare och

tekniskt ledande instans. Artilleridirektören anses med hänsyn till befattningens

betydelse böra var marindirektör av 1. graden samt ha god erfarenhet

från teknisk tjänst (konstruktion av artillerimateriel) i marinförvaltningen

eller vid varv.

Utredningen räknar med 3 militära sektionschefer samt en civilmilitär

dylik, den sistnämnde på byråns specialtekniska sektion.

Personalbehovet för artilleribyrån beräknar utredningen till 57 befattningshavare,

av vilka 19 militärer, 5 civilmilitärer, 3 arvodister och 3 civila

i 27 eller högre lönegrader.

Utredningen framhåller, att chefen för torpedbyrån för att kunna leda

det projekt- och konstruktionsarbete, som måste förekomma inom byrån,

bör besitta gedigna tekniska kunskaper. Han anses vidare böra ha omfattande

erfarenhet från arbete inom central och lokal förvaltning och från

praktisk sjötjänst. Utredningen befarar att med den utbildning och praktiska

tjänstgöring, som torpedofficerare och torpedingenjörer för närvarande

har, dessa krav icke med säkerhet kan fullständigt fyllas. För att

öka möjligheterna att, oavsett personalkategori, placera lämpligaste person

såsom byråchef föreslår utredningen, att byråchefen skall vara alternativt

sjöofficer eller mariningenjör. I syfte att säkerställa att alla synpunkter

beaktas bör enligt utredningen den anordningen vidtas att, om byråchefen

är officer, chefen för torpedsektionen, och, om byråchefen är civilmilitär,

chefen för centraldetaljen såsom byråchefens ställföreträdare och assistent

deltar i föredragningar, som berör frågor av övervägande teknisk respektive

militär natur. Byråchefsbefattningen anses böra placeras i Ma 12 eller

Cp 10.

Det av utredningen beräknade personalbehovet för torpedbyrån utgör

sammanlagt 21 befattningshavare, av vilka 5 militärer, 6 civilmilitärer och

en — byråchefen — alternativt militär/civilmilitär. Av den civila personalen

är 3 placerade i 27 eller högre lönegrader.

I fråga om chefen för minbyrån framför utredningen samma synpunkter

som beträffande chefen för torpedbyrån och utgår följaktligen från att

befattningen skall vara alternativt militär/civilmilitär och placeras i Ma 12

eller Cp 10. Chefen för min- och sjunkbombsektionen förutsätts skola vara

civilmilitär.

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

För minbyrån avses sammanlagt 20 befattningshavare, av vilka bortsett

från byråchefen — 4 militärer och 4 civilmilitärer, en arvodist (officer)

och 3 civila placerade i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för telebyrån, vilken byrå i utredningens förslag är fristående

och icke ingår i vapenavdelningen, förutsätts skola besitta ingående kännedom

och erfarenhet om telematerielens konstruktion och tillverkningssätt,

användning, anskaffning, kontroll och underhåll. Befattningen föreslås

skola placeras i Cp 12.

Chefen för telebyråns stridsledningssektion skall enligt förslaget särskilt

biträda byråchefen med handläggning av ärenden av övervägande militär

art samt delta i föredragningar, som är av väsentlig betydelse med hänsyn

till sektionens arbetsuppgifter. Sektionschefen i fråga anses böra vara

regementsofficer vid flottan med specialutbildning inom stridsledningstjänsten

samt god materielkännedom och erfarenhet från den praktiska

tjänsten. I övrigt räknar utredningen med civilmilitära sektionschefer.

Det beräknade personalbehovet för telebyrån utgör 85 befattningshavare.

Av dessa innehar en förordnandetjänst, 3 är militärer, 14 civilmilitärer och

9 civila i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för kontrollkontoret skall enligt förslaget vara sjö- eller kustartilleriofficer

med specialutbildning vid teknisk högskola samt erfarenhet

från kontroll- och verkstadsteknisk verksamhet. Befattningen föreslås placerad

i Ma 10.

Kontrollkontorets beräknade personalbehov uppgår till 19 befattningshavare.

Av dem är 6 militärer, 2 arvodister (underofficerare) och återstoden

civila, därav en i 29 lönegraden.

Som chef för centralsektionen upptar utredningen alternativt sjö- eller

kustartilleriofficer i Ma 10. Utredningen beräknar personalbehovet för centralsektionen

till 17 befattningshavare, varav 2 militärer och en arvodist

(officer).

För vapenavdelningen och telebyrån räknar utredningen med sammanlagt

220 befattningshavare, av vilka 4 å förordnandetjänster, 39 militärer,

29 civilmilitärer, 7 arvodister samt 19 civila i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen hävdar bestämt att chefen för vapenavdelningen bör

vara sjöofficer och icke alternativt sjöofficer/kustartilleriofficer. Mot förslaget

i denna del har inspektören för kustartilleriet anmält avvikande

mening. Lön till chefen för vapenavdelningen anses böra utgå efter Mp 15.

Såsom chef för vapenavdelningens vapenplanering upptar marinförvaltningen

en sjö- eller kustartilleriofficer i Ma 33 och såsom mobiliseringsofficer

på vapenavdelningen en sjö- eller kustartilleriofficer i Ma 30.

Marinförvaltningen framhåller, att dessa bcställningshavare i princip bör

tillhöra olika vapenslag inom marinen. Vapenplaneringcns hela personal
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

behov anges av marinförvaltningen till 7 personer, varav 4 militärer och

återstoden civila.

Personalbehovet för vapenavdelningens expedition beräknas till 23 befattningshavare,

av dem 5 pensionerade militärer i arvodesbefattningar,

av vilka en (löneklass 1: 30) avses som föreståndare. Bland de civila befattningshavarna

finns en förste byråsekreterare i Ca 27 (avdelningssekreterare).

Chefen för artilleribyrån skall enligt marinförvaltningens förslag vara

sjö- eller kustartilleriofficer och hänföras till Mp 13. Som motiv för denna

löneställning åberopar marinförvaltningen det väsentligt ökade ansvar och

den ökade arbetsbörda, som sammanslagningen av de nuvarande artillerioch

artilleritekniska byråerna måste förväntas medföra, den värdemässigt

mycket stora medelsförvaltningen på artilleribyrån och den omständigheten,

att byråchefen enligt marinförvaltningens förslag får sig underställda

8 regementsofficerare eller marindirektörer. För artilleridirektören

föreslås Ca 37. Chefer för sjöartilleri- och kustartillerisektionerna är enligt

förslaget officerare vid respektive vapenslag, alternativt i Ma 33/30. Marinförvaltningen

framhåller, att det är önskvärt, att den av dessa sektionschefer,

som tillhör annat vapenslag än byråchefen, tjänstgör som militärassistent

åt denne. För ammunitionssektionen avses alternativt kommendörkapten

av 2. graden/major vid kustartilleriet som chef. För mekaniska

sektionen och elektrosektionen upptar marinförvaltningen som chefer alternativt

marindirektörer av 1. eller 2. graden.

Artilleribyråns personalbehov uppskattar marinförvaltningen till 93 befattningshavare.

Av dessa avses en skola inneha förordnandetjänst, 21 skola

vara militärer, 3 civilmilitärer och 4 alternativt civilmilitärer/civila. Antalet

arvodesbefattningar för pensionerad militär personal utgör 4. Av de

civila är 8 placerade i 27 lönegraden.

Befattningen som chef för torpedbyrån anser marinförvaltningen böra

vara alternativt militär/civilmilitär. Marinförvaltningen framhåller, att en

sammanslagning av de nuvarande torped- och torpedtekniska byråerna

kommer att medföra ökat ansvar och ökade arbetsuppgifter för byråchefen.

För att byrån skall kunna tillförsäkras en kompetent kraft föreslås att byråchefsbefattningen

placeras i Mp/Cp 13.

Som assistent åt byråchefen föreslår marinförvaltningen alternativt

kommendörkapten av 1. graden/marindirektör av 1. graden i Ca 37. Marinforvaltningen

hävdar, att befattningen bör jämställas med befattningen som

artilleridirektör. Chefen för centralsektionen bör enligt marinförvaltningen

vara sjöofficer i Ma 30. Såsom chef för torpedsektionen upptas alternativt

marindirektör av 1. graden/byrådirektör i Ca 33, medan som chef för

tubsektionen räknas med alternativt byrådirektör i Ca 31/marindirektör av

2. graden.

Marinförvaltningen beräknar torpedbyråns personalbehov till 38 befatt
-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

t

ningshavare. Av dem innehar en förordnande tjänst, 7 är militärer, en alteinativt

militär/civilmilitär, 4 civilmilitärer och 4 alternativt civilmilitarer/

civila, medan återstoden är civila. Av de senare är 7 placerade i 27 eller

högre lönegrader, bland dem en i 31 lönegraden såsom chef för tubsektionens

undervattenstubdetalj.

Även chefen för minbyrån skall enligt förslaget vara alternativt militär/

civilmilitär och hänföras till Mp/Cp 13. Marinförvaltningen anser, att såväl

sjöofficer som kustartilleriofficer kan ifrågakomma. I likhet med vad

marinförvaltningen föreslagit i fråga om torpedbyrån upptas även för minbyrån

en assistent åt byråchefen, alternativt kommendörkapten av 1. graden/marindirektör

av 1. graden i Ca 37. Som chef for flottans sektion raknar

marinförvaltningen med sjöofficer i Ma 33 eller Ma 30. Denne avses, i

de fall då varken byråchef eller assistent är sjöofficer, skola placeras i

Ma 33. Chefen för kustartillerisektionen föreslås vara kustartilleriofficer i

Ma 30. Som chef för mintekniska sektionen avses marindirektör av 1. graden.

För minröjningssektionen föreslår marinförvaltningen som chef marindirektör

av 2. graden, medan chef för minskyddssektionen enligt förslaget

är byrådirektör i Ca 31.

Minbyråns personalbehov beräknas av marinförvaltningen till 42 befattningshavare,

av vilka en på förordnandetjänst, 6 militärer, en alternativt

militär/civilmilitär och 4 civilmilitärer. Av den civila personalen är 9

placerade i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningen förordar, att chefen för telebyrån hänförs till Cp 14.

Av sektionscheferna placeras cheferna för radar- och radiosektionerna enligt

förslaget i Cp 12 och cheferna för telefon- och hydrofonsektionerna i Cp 9.

Marinförvaltningen uttalar i anslutning till dessa förslag, att det enligt verkets

mening är av största betydelse, att den personal, som knyts till byrån,

är av hög standard och erhåller sådana löneförmåner, att den stannar i verkets

tjänst. Såsom chef för byråns telelaboratorium räknar marinförvaltningen

med byrådirektör i Ca 31.

Personalbehovet för telebyrån uppgår enligt förslaget till 138 befattningshavare.

Av dessa innehar 5 förordnandetjänster, 6 är militärer och 8

alternativt civilnrilitärer/civila. övrig personal avses vara civil, av vilka

18 i 27 eller högre lönegrader. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål med

avlöning från sakanslag kommer att erfordras endast under en tid av ett

eller två år.

Med anledning av att marinförvaltningen för telebyråns radarsektion beräknar

personalbehovet till 38 befattningshavare, under det att förvaltningsu

Iredningen räknat med endast 17 tjänstemän, erinrar ämbetsverket

om utredningens uttalande, att det icke syntes osannolikt att det

beräknade personalbehovet för denna sektion relativt snart borde omprövas

till följd av utvecklingen. Den gångna tidens erfarenheter har enligt marinförvaltningens

uppfattning bestyrkt riktigheten av detta uttalande.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen beräknar 14 befattningshavare erforderliga för byråns

telelaboratorium.

Såsom chef för vapenavdelningens kontrollkontor upptar marinförvaltningen

i sitt förslag officer vid flottan eller kustartilleriet i alternativt

Ma 33/Ma 30. Chefen för marinförvaltningens explosivämneslaboratorium

föreslås placerad i Ca 31.

Kontrollkontorets sammanlagda personalbehov uppskattas till 37 befattningshavare,

av vilka dock 4 befattningshavare icke avses för tjänstgöring

vid marinförvaltningen. Av återstående 33 befattningshavare är 8 militärer

och 2 arvodister samt 2 civila i 27 eller högre lönegrader.

Vapenavdelningens sammanlagda personalbehov omfattar enligt marinförvaltningens

beräkningar 380 befattningshavare enligt följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. ^ *9

Militärer:

officerare .................................................................. 42

underofficerare ............................................................... 12 54

Alternativt militärer/civilmilitärer ....................... 2

Civilmilitärer............................................................. 10

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 17

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 47

ö™ga ...................................................................................’ 228

Militära arvodister .................... 10

Summa 380

Departementschefen.

Till skillnad från förvaltningsutredningen räknar jag med att chefen för

vapenavdelningen skall kunna vara alternativt militär/civilmilitär. Såväl

sjö- som kustartilleriofficer bör enligt min mening kunna ifrågakomma till

befattningen, vilken bör vara förordnandetjänst i Mp/Cp 15. Chefslöneutredningen

har tillst3rrkt denna lönegradsplacering.

Även befattningen som chef för artilleribyrån anser jag i motsats till förvaltningsutredningen

böra vara alternativt militär/civilmilitär och tillgänglig

för saväl sjö- som kustartilleriofficer. Chefslöneutredningen har förordat

lönegrad Mp/Cp 10. För egen del anser jag att befattningen bör placeras

i Cs 10.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag att å byrån bör finnas

en befattning som artilleri direktör. Med hänsyn till att byråchefstjänsten

enligt mitt förslag är alternativ, bör artilleridirektören vara alternativt

kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant/marindirektör av 1. graden.

Jag räknar med följande sektionschefer, för sjöartillerisektionen kommendörkapten

av 2. graden, för kustartillerisektionen major vid kust
-

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

artilleriet, för ammunitionssektionen kommendörkapten av 2. graden

eller major samt för mekaniska sektionen och elektroselctionen marindirektörer

av 2. graden.

Jag räknar vidare med två marindirektörer av 2. graden såsom detaljchefer

å ammunitionssektionen respektive mekaniska sektionen.

Personalbehovet för artilleribyrån utgör enligt mitt förslag 79 befattningshavare,

såsom närmare framgår av bilaga 50.

Även för chefen för torpedbyrån räknar jag med befattning i Cs 10.

Därest befattningen besätts med militär, bör dock endast sjöofficer komma i

fråga. Chefslöneutredningen har förordat Mp/Cp 10.

Jag har funnit mig kunna biträda marinförvaltningens förslag om att

även å torpedbyrån inrättas en befattning för assistent åt byråchefen. Jag

kan emellertid icke tillstyrka att denna befattning, för den händelse den

besätts med civilmilitår, placeras i Ca 37. Assistenten bör enligt min mening

vara alternativt kommendörkapten av 1. graden/marindirektör av 1. graden.

Vilket alternativ som väljs skall självfallet liksom i fråga om artilleridirektören

vara avhängigt av vilken kategori byråchefen tillhör.

Chef för den militärtekniska sektionen bör enligt min mening vara kommendörkapten

av 2. graden, under det att jag beträffande byråns övriga

två sektioner räknar med alternativt civilmilitära/civila befattningar för

vederbörande chefer, för torpedsektionen marindirektör av 1. graden/byrådirektör

i 33 lönegraden samt för tubsektionen marindirektör av 2. graden/

byrådirektör i 31 lönegraden.

Beträffande torpedsektionen räknar jag på grund av arbetets art med två

marindirektörer av 2. graden som detaljchefer, nämligen för torpeddetaljen

och kontrolldetaljen.

Jag uppskattar personalbehovet för torpedbyrån till 33 befattningshavare

enligt vad som närmare redovisas å bilaga 51.

Jag räknar med befattning i Cs 10 även för chefen för minbyrån. Chefslöneutredningen

förordar Mp/Cp 10. Till befattningen bör såväl sjöofficer

som kustartilleriofficer kunna komma i fråga.

Även för minbyråns del avser jag en assistent åt byråchefen, alternativt

kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant/marindirektör av 1. graden.

Befattningarna som sektionschefer inom byrån bör besättas, å minsektionen

med alternativt kommendörkapten av 2. graden/major vid kustartilleriet/

marindirektör av 2. graden, å minröjningssektionen med kommendörkapten

av 2. graden samt å minskyddssektionen med alternativt marindirektör av

2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

På vardera min- respektive minröjningssektionen räknar jag med en

marindirektör av 2. graden som detaljchef.

För minbyrån beräknar jag ett personalbehov av 31 befattningshavare

enligt vad som framgår av bilaga 52.

Med hänsyn till telebyråns storlek och arbetsuppgifternas art föreslår

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

jag att chefen för denna byrå placeras i Cp 13, vilken placering tillstyrkts

av chefslöneutredningen.

Som chefer för radarsektion och radiosektion avser jag alternativt marindirektörer

av 1. graden/byrådirektörer i 33 lönegraden samt som chefer för

övriga två sektioner alternativt marindirektörer av 2. graden/byrådirektörer

i 31 lönegraden. Jag räknar vidare med byrådirektör i 31 lönegraden som

chef för telelaboratoriet.

Byråns behov av militärassistenter uppskattar jag till 2 kaptener vid

flottan, 2 kaptener vid kustartilleriet samt en flaggunderofficer ur vardera

flottan och kustartilleriet.

Jag uppskattar telebyråns personalbehov till 130 befattningshavare, vilka

redovisas å bilaga 53. Telelaboratoriets personalbehov kommer att omprövas

i samband med att försvarets teletekniska laboratorium byggs ut.

För vapenavdelningens kontrollkontor räknar jag med kommendörkapten

av 2. graden eller major vid kustartilleriet som chef.

Jag avser byrådirektör i 31 lönegraden som chef för det till kontrollkontoret

anknutna explosivämneslaboratoriet.

För kontrollkontoret bedömer jag sammanlagt 30 befattningshavare erforderliga

enligt bilaga 54. I motsats till marinförvaltningen medräknar jag

därvid icke fyra befattningshavare, som är placerade vid örlogsvarv och

kustartilleriförsvar och avlönas från vederbörande lokalförvaltning.

Chef för vapenplaneringen anser jag i likhet med marinförvaltningen

bör vara alternativt kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant vid

kustartilleriet.

För vapenplaneringen beräknar jag 8 befattningshavare enligt bilaga 55.

Vapenavdelningens expedition bör i enlighet med marinförvaltningens

förslag förestås av pensionerad officer i arvodesbefattning, 30 löneklassen.

Då jag, enligt vad jag berört i annat sammanhang, icke räknar med några

avdelmngssekreterare, bör förste byråsekreterarebefattningen i Ca 27 utgå.

Expeditionens personal uppgår enligt mitt förslag till 20 befattningshavare

enligt bilaga 56.

Mitt förslag upptar ett sammanlagt personalbehov för vapenavdelningen

av 332 befattningshavare.

b. SKEPPSBYGGNADSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för skeppsbyggnadsavdelningen bör enligt utredningens mening

vara mariningenjör och besitta ingående kännedom om och erfarenhet av

krigsfartygs konstruktion och byggnad samt de speciella krav, som ställs

på sådana fartyg med hänsyn till modern krigföring till sjöss. Befattningen

föreslås placerad i Cp 14.

Chef för fartygsbyrån skall enligt förslaget vara mariningenjör och

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

befattningen föreslås placerad i Cp 10. Som sektionschefer föreslås marindirektörer

av 2. graden.

För fartygsbyrån beräknar utredningen sammanlagt 31 befattningshavare,

varav — byråchefen inräknad — 5 civilmilitärer och återstoden ci\ila.

Av de civila föreslås 8 skola placeras i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för ubåtsbyrån anses böra vara marindirektör av 1. graden med

ingående kännedom om och erfarenhet av ubåtars projektering, konstruktion

och användning. Som sektionschefer föreslås marindirektörer av 2.

graden.

Det beräknade personalbehovet för ubåtsbyrån uppgår till 21 befattningshavare,

av vilka 5 civilmilitärer och 5 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för maskinbyrån avses likaledes marindirektör av 1. graden.

För sektionschef sbefattningarna avses en marindirektör av 2. graden, en

byrådirektör och en mariningenjör av 1. graden. Personalbehovet uppskattas

till 26 befattningshavare, av vilka en militär (förvaltningsunderofficer),

5 civilmilitärer och 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

Elektrobyrån, vars personalbehov beräknas till 21 befattningshavare,

anses böra stå under chefskap av en marindirektör av 1. graden. Av denne

krävs ingående kännedom om och erfarenhet av elkraftförsörjning och elanläggningar

på örlogsfartyg.

Sektionschefer är enligt förslaget en marindirektör av 2. graden och en

mariningenjör av 1. graden.

Antalet civilmilitärer å byrån är enligt förslaget 5 liksom antalet civila

i 27 eller högre lönegrader.

Chef för nybyggnadssektionen skall enligt förslaget vara marindirektör

av 2. graden med ingående kännedom om och erfarenhet av örlogsfartygs

byggnad, särskilt vad avser skrov och inredning. Utredningen finner

det dessutom önskvärt, att han är god förhandlare och lämpad att svara

för de tekniska kontakterna med byggnadsvarven.

För nybyggnadssektionen anses 10 befattningshavare erforderliga. Av

dem är 4 civilmilitärer och 3 civila i 27 eller högre lönegrader.

Enligt förslaget skall även chefen för centralsektionen vara marindirektör

av 2. graden med ingående kännedom om fartygsmaterielens användning,

vård och underhåll till sjöss och på varv. Han bör, enligt vad utredningen

framhåller, ha fallenhet för administrativa uppgifter och vara väl

insatt i militär förvaltning.

För centralsektionen beräknar utredningen 18 befattningshavare, samtliga

utom sektionschefen civila i lägre lönegrad än den 27.

Antalet ny- och ombyggnadskontrollanter uppskattas av utredningen till

15, varav 4 civilmilitärer och 10 underofficerare.

Personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningen i dess helhet beräknas

av utredningen till 143 befattningshavare. Av dem innehar två förordnandetjänster,

12 är militärer (11 underofficerare och cn arvodesanställd mobiliseringsofficer),

28 civilmilitärer och 27 civila i 27 eller högre lönegrader.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt marinförvaltningens förslag skall marinöverdirektören, liksom för

närvarande, vara chef för skeppsbyggnadsavdelningen. Marinförvaltningen

anför, att avdelningschefen visserligen, genom att verkstadsbyrån enligt

marinförvaltningens förslag skall inta en mera självständig ställning än

för närvarande, kommer att befrias från vissa arbetsuppgifter. Å andra

sidan kommer avdelningschefen att tilläggas ökade uppgifter inom ämbetsverkets

ledning. Marinförvaltningen framhåller jämväl, att avdelningschefen

har tidsödande arbetsuppgifter inom vissa institutioner, såsom högre

tekniska utbildningsanstalter, provningsanstalter, ingenjörvetenskapliga

organ m. in. Ämbetsverket föreslår, att chefen för skeppsbyggnadsavdelningen,

liksom för närvarande, placeras i Cp 17.

Löneställningen för cheferna för projektbyrån, ubåtsbyrån, maskinbyrån

och elektrobyrån är enligt marinförvaltningens förslag Cp 13. Som skäl

aberopar marinförvaltningen den ständigt fortgående utvecklingen inom

krigsfartygsområdet och nödvändigheten att i konkurrens med privata

företag tillföra verket byråchefer med kvalifikationer för dessa särskilt

krävande tjänster.

Cheferna för projektbyråns projekt- och skyddssektioner föreslås skola

vara marindirektörer av 2. graden. Utrustningssektionens chef anses böra

vara alternativt marindirektör av 2. graden/byrådirektör i Ca 31, medan

alternativt förste byråingenjör i Ca 29/mariningenjör av 1. graden enligt

förslaget skall vara chef för fartygsritkontoret.

Projektbyråns hela behov av personal beräknar marinförvaltningen till

41 befattningshavare. Av dessa är en militär, 4 civilmilitärer och 8 alternativt

civilmilitärer/civila samt 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för fartygsbyrån hänförs enligt marinförvaltningens förslag, med

tjänstebenämningen överingenjör, till Cp 15. Såsom motiv för denna löneställning

åberopar marinförvaltningen behovet att kunna i någon mån avlasta

avdelningschefens arbetsbörda. Ifrågavarande byråchef avses skola

biträda avdelningschefen med att sammanhålla arbeten rörande fartygsbyggnader

och underhåll av fartygsmaterielen. Han bör jämväl lämpligen

vid förfall för avdelningschefen inträda i dennes ställe.

Cheferna för planerings- och underhållssektionerna föreslås skola vara

marindirektörer av 1. graden. Som chef för hjälpfartygssektionen upptar

marinförvaltningen en marindirektör av 2. graden, medan chefen för fartygsbyggnadssektionen

föreslås vara alternativt marindirektör av 2. graden/

byrådirektör i Ca 31. För budgetdetaljen avses en byrådirektör i Ca 31. Som

mobiliseringsofficer upptas en pensionerad officer med arvode enligt löneklass

1: 36.

Av fartygsbyråns personal, enligt marinförvaltningens uppskattning 33

befattningshavare, är 4 civilmilitärer och 9 alternativt civilmilitärer/civila,

en arvodist och 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Även chefen för ubåtsbyrån anses som nämnts böra placeras i Cp 13.

Som chef för projektsektionen avses marindirektör av 1. graden. Marinförvaltningen

framhåller, att den snabba tekniska utvecklingen medför

ett omfattande utvecklingsarbete i samarbete med industrin, vetenskapliga

institutioner och försöksanstalter. Att dirigera och sammanhålla denna

utveckling finner marinförvaltningen vara en så krävande uppgift, att den

motiverar placering i Ca 33. Såsom chef för ubåtsbyggnadssektionen föreslås

marindirektör av 2. graden, medan chefen för dykeri- och bärgningssektionen

förutsätts skola vara mariningenjör av 1. graden.

Personalbehovet för ubåtsbyrån är enligt förslaget 37 befattningshavare.

Av dessa är 4 civilmilitärer och 6 alternativt civilmilitärer/civila samt 7

civila i 27 eller högre lönegrader.

Att chefen för maskinbyrån föreslås bli hänförd till Cp 13 har förut

nämnts. För anläggningssektionen anses marindirektör av 2. graden böra

vara chef. Chefen för värmetekniska sektionen bör vara civilingenjör

i Ca 31 med tjänstebenämningen byrådirektör och med ingående kännedom

om och långvarig erfarenhet från teoretiska hållfasthets-, svängnings- och

värmetekniska beräkningar inom byråns verksamhetsområde. Som chef för

maskinsektionen räknar marinförvaltningen med alternativt byrådirektör

i Ca 31/marindirektör av 2. graden och för motorsektionen marindirektör

av 2. graden/byrådirektör i Ca 31.

Maskinbyråns personalbehov omfattar enligt marinförvaltningens förslag

44 befattningshavare. Av dessa är 3 militärer, en civilmilitär och 6

alternativt civilmilitärer/civila. Antalet civila i 27 eller högre lönegrader

uppgår till 14.

Chefen för elektrobyrån hänförs som förut berörts enligt marinförvaltningens

förslag till Cp 13. I fråga om anläggningssektionen upptar marinförvaltningen

i sitt förslag marindirektör av 1. graden som chef. För

materielsektionen räknar marinförvaltningen med att sektionschefen

skall vara alternativt byrådirektör i Ca 31/marindirektör av 2. graden.

Chef för specialtekniska sektionen bör vara en byrådirektör i Ce 31. På

denne befattningshavare ankommer enligt marinförvaltningens förslag att

leda utvecklings- och forskningsarbetet inom sitt område i samarbete med

försvarets forskningsanstalt, övriga militära förvaltningar och stabsorgan,

samt att leda projektering och planering av olika anläggningar ävensom

att biträda byråns övriga sektioner med högkvalificerade teoretiska utredningsarbeten.

Befattningshavaren bör ha examen från teknisk högskolas

fackavdelning för elektroteknik samt äga ingående kännedom om materielen

och dess utveckling.

Hela personalbehovet för elektrobyrån uppskattas av marinförvaltningen

till 31 befattningshavare. Av dessa anses 2 med avlöning från sakanslag

erforderliga endast under en begränsad tid. Av de föreslagna befattningshavarna

är 2 civilmilitärer och 3 alternativt civilmilitärer/civila. Av de

civila är 9 placerade i 27 eller högre lönegrader.

22—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Marinförvaltningen föreslår marindirektör av 1. graden såsom chef

för centralsektionen, vars hela personalbehov beräknas till 30 befattningshavare.

Av dessa är 2 civilmilitärer och en placerad i arvodesbefattning

för pensionerad militär. Återstående personal är civil, varav en förste byråsekreterare

(avdelningssekreterare).

Behovet av ny- och ombyggnadskontrollanter uppskattar marinförvaltningen

till 15, bland dem 4 underofficerare och 6 mariningenjörer.

Det sammanlagda personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningen enligt

marinförvaltningens förslag uppgår till 232 befattningshavare enligt

följande sammanställning.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ............................................. 6

Militärer (underofficerare) ......................................................... 8

Civilmilitärer ........................................................................... 23

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 32

Civila i 27 eller högre lönegrader................................................... 43

Övriga .................................................................................... 118

Arvodister ............................................................................... 2

Summa 232

Departementschefen.

Jag erinrar att förvaltningsutredningen föreslagit, att marinöverdirektören

skulle vara ställföreträdande souschef i marinförvaltningen och i

denna egenskap utöva beslutanderätt, i första hand beträffande ärenden

tillhörande skeppsbyggnadsavdelningens och verkstadsbyråns verksamhet.

Utredningen ansåg, att han dessutom borde vara inspektör för den tekniska

tjänsten inom marinen och chef för mariningenjörkåren. Såsom framgår

av vad jag anfört i annat sammanhang, förutsätter jag, att marinöverdirektören

skall vara chef för skeppsbyggnadsavdelningen. Han bör dessutom

enligt min uppfattning vara chef för mariningenjörkåren. Däremot

anser jag att hans maktpåliggande uppgifter såsom avdelnings- och kårchef

icke låter förena sig med inspektörskapet för den tekniska tjänsten

inom marinen. Sistnämnda arbetsuppgift är så krävande, att den enligt

min mening icke skulle kunna tillfredsställande fullgöras utan att inkräkta

på marinöverdirektörens övriga åligganden. Jag avser därför att senare

denna dag vid anmälan av proposition angående vissa avlönings- m. fl.

anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1954/55 föreslå

inrättande av en särskild befattning som inspektör för den tekniska

tjänsten inom marinen.

Befattningen som marinöverdirektör bör vara förordandetjänst, upptagen

på marinförvaltningens stat, och placerad i Cp 17. Chefslöneutredningen

har tillstyrkt denna placering.

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Befattningen som chef för projektbijrån bör enligt min mening placeras

i Cs 10. Chefslöneutredningen har stannat vid att förorda alternativt

Cp 10/Ca 33 för avdelningens samtliga byråchefsbefattningar.

Som chefer för byråns projekt- och skyddssektioner avser jag marindirektörer

av 2. graden, under det att jag för utrustningssektionen räknar

med alternativt marindirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden

som chef. Jag finner det erforderligt att befattningen som chef för projektsektionens

beräkningsdetalj avses för byrådirektör i 31 lönegraden.

Enligt mitt förslag omfattar personalbehovet för projektbyrån 33 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 57.

Jag har intet att erinra mot marinförvaltningens förslag att vissa sammanhållande

uppgifter åläggs chefen för fartygsbyrån. Med hänsyn såväl

härtill som till de viktiga arbetsuppgifter, vilka hänförs till denna byrå,

räknar jag med en förordnandetjänst i Cp 13 för byråchefen.

Som sektionschefer avser jag, för planeringssektionen marindirektör av

1. graden, för underhålls- och hjälpfartygssektionerna marindirektörer av

2. graden samt för fartygsbyggnadssektionen alternativt marindirektör av

2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Byråns personalbehov uppgår enligt mitt förslag till 30 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 58.

Befattningen som chef för ubåtsbijrån anser jag böra placeras i Cs 10.

Chef för projektsektionen bör vara alternativt marindirektör av 1. graden/

byrådirektör i 33 lönegraden. Som chef för ubåtsbyggnadssektionen räknar

jag med marindirektör av 2. graden.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som faller på projektsektionen,

avser jag för denna sektion 2 befattningar för alternativt marindirektör

av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Jag uppskattar personalbehovet för ubåtsbyrån till 27 befattningshavare,

enligt vad som framgår av bilaga 59.

Även befattningen som chef för mciskinbijrån anser jag böra vara placerad

i Cs 10.

Jag avser marindirektör av 2. graden som chef för anläggningssektionen,

under det att jag beträffande maskin- och motorsektionerna räknar med

alternativt marindirektörer av 2. graden/byrådirektörer i 31 lönegraden

som chefer.

Byråns personalbehov utgör enligt mitt förslag 34 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 60.

Chefen för elcktrobgrån bör inneha befattning i Cs 10.

De två sektionscheferna å byrån anser jag böra vara, å anläggningssektionen

marindirektör av 2. graden samt å matericlsektionen alternativt marindirektör

av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

För byrån beräknar jag sammanlagt 26 befattningshavare i enlighet med

bilaga 61.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 62 utvisar personalbehovet för skeppsbyggnadsavdelningens centralsektion,

för vilken jag avser marindirektör av 1. graden som chef, samt

antalet ny- och ombyggnadskontrollanter. I överensstämmelse med vad jag

anfört vid behandlingen av vapenavdelningen, anser jag att den för avdelningssekreterare

avsedda förste byråsekreterarbefattningen å centralsektionen

bör utgå. Centralsektionens personalbehov beräknas av mig till 24 befattningshavare,

under det att jag uppskattar erforderligt antal ny- och omby§Sna(iskontrollanter

till 14, bland dem 2 marindirektörer av 2. graden.

Personalen å skeppsbyggnadsvdelningen utgör enligt mitt förslag sammanlagt

189 befattningshavare.

c. INTENDENTURAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt det i Kap. II berörda förslaget till försvarsgrensvis intendenturförvaltning

skulle en intendenturbyrå inrättas inom marinförvaltningen.

I sitt betänkande har dock icke utredningen redovisat något förslag till

personaluppsättning för denna byrå.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Enligt marinförvaltningens förslag skall marinöverintendenten, liksom

för närvarande, vara chef för intendenturavdelningen. Befattningen föreslås

placerad i Mp 15. Cheferna för de två byråer, som marinförvaltningen

föreslagit för intendenturavdelningen, avses vara marinintendenter i

Ma 37. Som chef för förrådssektionen föreslår marinförvaltningen marinintendent

i Ma 33, under det att marinintendenter i Ma 30 avses som chefer

för materielsektion och drivmedelssektion.

Marinförvaltningen beräknar personalbehovet för intendenturavdelningen

till 56 befattningshavare, av vilka 21 militärer och 33 civila samt

2 innehavare av arvodesbefattningar för pensionerad militär personal. Bland

de civila ingår två byråintendenter i Ca 27.

Departementschefen.

Marinöverintendentsbefattningen är för närvarande placerad i Mo 15.

Jag ifrågasätter i detta sammanhang ingen ändring häri. Löneställningen

torde dock böra omprövas vid nuvarande innehavares avgång. Chefslöneutredningen

har stannat vid att förorda Mo 13.

Beträffande intendenturavdelningen räknar jag med marinintendenturofficerare

som sektionschefer, nämligen kommendörkaptener av 1. graden

beträffande centralsektion, materielsektion och förplägnadssektion, samt

kommendörkapten av 2. graden beträffande drivmedelssektion. Även för

förrådskontrollkontoret avser jag kommendörkapten av 2. graden som

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 341

chef. För avdelningen beräknar jag sammanlagt 51 befattningshavare, vilka

redovisas å bilaga 63.

d. VERKSTADSBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för verkstadsbyrån skall enligt förslaget ha avlagt examen vid

teknisk högskola och ha god inblick i och förståelse för krigsreparationstjänstens

betydelse samt ingående drifttekniska och ekonomiska insikter

om varvsdrift och reparation av krigsfartyg samt dessutom vara god organisatör.

Utredningen föreslår att han placeras i Cp 12.

På chefen för verkstadsbyråns centralsektion, som anses böra vara byrådirektör

i Ca 31, ställer utredningen i stort sett samma krav som på chefen

för organisationssektionen inom arméförvaltningens verkstadsavdelning.

I övrigt räknas med en marindirektör av 2. graden och en byrådirektör i

Ca 31 som sektionschefer.

Verkstadsbyråns uppskattade personalbehov uppgår till 28 befattningshavare.

Av dem är en militär (underofficer), 2 civilmilitärer och — utöver

byråchefen — 6 civila i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för verkstadsbyrån bör enligt marinförvaltningens mening med

tjänstebenämningen verkstadsdirektör hänföras till Cp 14. Cheferna för

verkstadsbyråns ekonomi- och driftsektioner föreslås båda skola vara

byrådirektörer i Ca 31. Under ekonomisektionen har å ekonomi- och organisationsdetaljen

upptagits två tjänster för förste byråsekreterare (den ene

alternativt byråingenjör), en i Ca 27 och en i Ce 27, avsedda för utredningar

och analyser samt organisationsundersökningar. Som chef för krigsreparationsdetaljen

räknar marinförvaltningen med alternativt mariningenjör av

1. graden/förste byråingenjör i Ca 29. Marinförvaltningen hävdar den ståndpunkten,

att arbetsuppgifterna i fråga om krigsreparationstjänsten visat sig

vara av avsevärt större omfattning än som tidigare kunnat förutses. Såsom

marinförvaltningens specialist på kollektivavtalsfrågor bör chefen för den fristående

avtalsdetaljen hänföras till Ca 31 och benämnas byrådirektör. Chef

för den fristående arbetsstudiedetaljen är enligt förslaget förste byråingenjör.

Verkstadsbyråns sammanlagda personalbehov är enligt marinförvaltningens

förslag 28 befattningshavare, varav en alternativt civilmilitär/civil

och övriga civila. Av de sistnämnda är — bortsett från byråchefen -— 9

placerade i 27 eller högre lönegrader. Marinförvaltningen uttalar, att det

hade varit önskvärt att tillföra byrån ytterligare personal för ralionaliseringsuppgifter,

men anser att delta bör anstå i avbidan på bl. a. resultatet

av utredningen om örlogsvarvens organisation.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Befattningen som verkstadsdirektör och chef för verkstadsbyrån anser

jag böra vara förordnandetjänst i Cp 13. Häremot har chefslöneutredningen

ej haft något att erinra.

Chefen för driftsektionen bör vara byrådirektör i 31 lönegraden och

chefen för centralsektionen förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Byråns

fristående detaljer anser jag böra vara underställda, arbetsstudiedetaljen

förste byråingenjör, avtalsdetaljen förste byråsekreterare i 29 lönegraden,

krigsreparationsdetaljen alternativt mariningenjör av 1. graden/förste byråingenjör

samt förrådsdetaljen förste byråingenjör.

Jag uppskattar verkstadsbyråns personalbehov till 26 befattningshavare

enligt vad som framgår av bilaga 64.

e. INKÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår, att chefen för inköpscentralen, i likhet med chefen

för arméförvaltningens inköpscentral, skall benämnas inköpsdirektör och

placeras i Cp 14. Han bör enligt utredningens mening lämpligen vara examinerad

från teknisk högskola eller tekniskt gymnasium samt äga omfattande

merkantil erfarenhet från industriell affärsverksamhet med in- och

utlandet, företrädesvis från varvsindustrin. Chef för inköpssektionen är

enligt förslaget förste byråingenjör eller förste byråintendent i Ca 29 och

chef för räkningssektionen kamrerare i Ca 25.

Av inköpscentralens beräknade personalbehov, 16 befattningshavare, är

3 placerade i 27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Marinförvaltningen föreslår i likhet med förvaltningsutredningen att

chefen för inköpscentralen benämns inköpsdirektör. Enligt marinförvaltningens

förslag skall han hänföras till lönegrad Cp 15. Chefen för inköpssektionen

bör enligt marinförvaltningens uppfattning, i överensstämmelse

med vad förvaltningsutredningen föreslagit beträffande arméförvaltningen

och flygförvaltningen, vara byrådirektör i Ca 31. Då marinförvaltningen,

som berörts i annat sammanhang, hävdar den uppfattningen, att den kamerala

förhandsgranskningen av räkningar bör förläggas till administrativa

byrån, kan befattningen som chef för inköpscentralens räkningssektion

enligt verkets uppfattning placeras i Ca 23.

Marinförvaltningen beräknar inköpscentralens personalbehov till 22

befattningshavare, samtliga civila, av vilka 3 i 27 eller högre lönegrader.

Enligt marinförvaltningens erfarenhet har den av förvaltningsutredningen

beräknade personalbesättningen redan nu visat sig för knappt tilltagen.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

343

Departementschefen.

I likhet med vad jag föreslagit beträffande chefen för motsvarande organ

inom armétygförvaltningen, bör chefen för inköpsavdelningen inneha förordnandebefattning

i Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Tjänstebenämningen bör vara inköpsdirektör.

Som chef för inköpssektionen avser jag byrådirektör i 31 lönegraden,

under det att jag räknar med att räkningssektionen skall förestås av kamrerare

i 25 lönegraden.

Den personaluppsättning, jag bedömer erforderlig för marinförvaltningens

inköpsavdelning, uppgår till 22 befattningshavare (bil. 65). Detta är

väsentligt mindre än vad jag beräknar för armétygförvaltningens och flygförvaltningens

inköpsavdelningar. Till följd av vissa omständigheter syns

det mig emellertid som om marinförvaltningens inköpsavdelning kan ges en

väsentligt snävare organisation i personellt hänseende än övriga inköpsavdelningar.

Jag syftar härvid på att en betydande inköpsverksamhet bedrivs

vid örlogsvarven samt att en stor del av leveranserna i samband med fartygsbyggnader

sker från underleverantörer till huvudleverantörer. Huvudförvaltningsprincipens

tillämpning medför även att upphandlingar för

marinens behov i stor utsträckning förläggs till andra förvaltningar, i

första hand armétygförvaltningen, men även arméintendenturförvaltningen.

Trots detta är jag medveten om att personalbehovet är knappt beräknat och

att en viss ökning framdeles kan komma att visa sig erforderlig.

/. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Som chef för förlagsbyrån avser utredningen civilingenjör med viss

erfarenhet av konstruktions- och standardiseringsverksamhet samt kännedom

om marinens tyg- och fartygsmateriel. Befattningen föreslås liksom

motsvarande befattning i arméförvaltningen hänförd till Cp 10. För sektionschefsbefattningarna

räknar utredningen med en förste byråingenjör,

en förste byråintendent och en byråingenjör eller byråintendent.

Det beräknade personalbehovet för förlagsbyrån uppgår till 46 befattningshavare,

av vilka en militär arvodist och — frånsett byråchefen 6 i

27 eller högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för normaliebyrån bör enligt marinförvaltningens uppfattning

placeras i Ca 37. Av sektionscheferna bör chefen för standardiseringssektionen

vara byrådirektör i Ca 31 eller marindirektör av 2. graden,

under det att som chef för beskrivningssektionen är tänkt byrådirektör i

Ca 31. En pensionerad befattningshavare med arvode motsvarande löncklass

1 :36 skall enligt förslaget vara bibliotekarie och referatingenjör.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Normaliebyråns sammanlagda personalbehov uppgår enligt marinförvaltningens

beräkningar till 21 befattningshavare. Av befattningarna avses en

för alternativt civilmilitär/civil och en för pensionerad militär. Antalet

civila i 27 eller högre lönegrader uppgår till 5.

Det må anmärkas, att marinförvaltningens förslag bygger på den förutsättningen,

att normaliebyrån skall organiseras under en tid av två budgetår.

För budgetåret 1955/56 räknar sålunda marinförvaltningen med 36

befattningshavare på byrån.

Departementschefen,

Befattningen som chef för normaliebyrån anser jag böra vara placerad

i Ca 37, vilken placering förordats av chefslöneutredningen. Som chef för

standardiseringssektionen räknar jag med alternativt marindirektör av 2.

graden/byrådirektör i 31 lönegraden, under det att jag som chef för beskrivningssektionen

räknar med byråingenjör eller byråintendent.

För normaliebyrån upptar mitt förslag 18 befattningshavare. Detta är

ett väsentligt lägre antal än jag räknar med i fråga om armétyg- och flygförvaltningarnas

motsvarande byråer. Vid en jämförelse mellan de olika

förvaltningarnas normaliebyråer måste emellertid ihågkommas, bland

annat, att marinförvaltningens normaliebyrå i stället för förlagssektion

har endast förlagsdetalj, till följd av att tryckeri m. in. är förlagt till

marinstaben. Dessutom har övriga normaliebyråer vissa speciella verksamhetsgrenar,

som icke återfinns inom marinförvaltningens motsvarande

byrå. Jag är emellertid icke främmande för tanken att en viss utökning av

personalen framdeles kan komma att visa sig ofrånkomlig. Sålunda har för

närvarande beskrivningsarbetet endast ringa omfattning inom marinförvaltningen.

En ökning av detta skulle återverka på personalbehovet.

Personalbehovet redovisas å bilaga 66. Å nämnda bilaga är upptagen en

museiassistent i 21 lönegraden. Denne har till uppgift att biträda med den

verksamhet, som sammanhänger med marinförvaltningens skyldighet enligt

Kungl. Maj :ts beslut den 18 februari 1944 att utöva inseende över

museiverksamheten inom marinen. På museiassistenten faller, förutom att

handlägga med denna verksamhet förenade ärenden, även visst registreringsarbete

samt dessutom forskningsuppgifter. Jag har ansett att här

ifrågavarande befattning lämpligen bör placeras på normaliebyrån.

g. CENTRALPLANERINGEN OCH ADMINISTRATIVA BYRÅN (CENTRALPLANERINGEN,

JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för centralplaneringen bör enligt utredningen vara sjöofficer

med god förmåga att bedöma tekniska utvecklingstendenser inom marinens

inaterielområde och dessas militära aspekter. För befattningen föreslås

kommendörkapten av 1. graden.

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Personalbehovet för centralplaneringen omfattar sammanlagt 14 befattningshavare.

Av dessa är 3 militärer, 2 arvodister och 4 civilmilitärer, vartill

kommer en civil kamrerare i Ca 27.

Beträffande juridiska sektionen framhåller utredningen samma synpunkter

som i fråga om arméförvaltningens juridiska sektion och föreslår

följaktligen att sektionens chef skall vara lägst byrådirektör i Ca 31 samt

att han skall biträdas av en förste byråsekreterare i Ca 27, en amanuens

i reglerad befordringsgång och ett kanslibiträde.

Chefen för centralexpeditionen föreslås skola placeras i Ca 31 och benämnas

kontorschef i analogi med vad som föreslagits beträffande arméförvaltningens

centralexpedition. Det sammanlagda personalbehovet uppgår

till 30 befattningshavare. Av dem är 2 arvodister och 3 civila i 27 eller

högre lönegrader.

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Chefen för centralplaneringen skall enligt marinförvaltningens förslag

vara alternativt regementsofficer i Ma 33/marindirektör av 1. graden. Marinförvaltningen

upptar vidare en beställning i Ma 30 eller Ca 31, avsedd for

alternativt officer vid flottan, kustartilleriet eller marinindententurkåren/

marindirektör av 2. graden. Centralplaneringens sammanlagda personalbehov

beräknas av marinförvaltningen till 9 befattningshavare. Av^ dessa

skall 6 vara militärer eller civilmilitärer, varav minst en och högst två civilmilitärer.

I övrigt består personalen av en pensionerad officer och två civila

befattningshavare.

Chefen för administrativa byrån bör enligt marinförvaltningens mening

placeras i Ca 37 med tjänstebenämningen amiralitetsråd, vilken titel —

enligt vad marinförvaltningen framhåller — äger gammal hävd inom marinen.

För juridiska sektionen räknar marinförvaltningen icke med^ några

förändringar i förhållande till förvaltningsutredningens förslag i fråga om

den rättsbildade personalens antal och löneställning. Chef for ekonomisektionen

föreslås skola vara kamrerare i Ca 29. Cheferna for personalsektionen

respektive organisationssektionen anses böra vara förste byråsekreterare i

Ca 29 respektive Ca 27. Med anledning av den föreslagna löneställningen

för chefen för personalsektionen erinrar marinförvaltningen, att motsvarande

befattningshavare vid armé- och flygförvaltningarna ar placerade

i 31 lönegraden.

Sammanlagt uppgår personalbehovet för administrativa byrån enligt

marinförvaltningens förslag till 49 befattningshavare, samtliga, med undantag

av en underofficer i arvodesbefattning, civila. Av dessa är enligt förslaget

7 placerade i 27 eller högre lönegrader.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Chef för centralplaneringen bör enligt min uppfattning vara alternativt

kommendörkapten av 1. graden/överstelöjtnant vid kustartilleriet/

marindirektör av 1. graden.

I centralplaneringen ingår adjutant åt souschefen.

Jag beräknar för centralplaneringen sammanlagt 9 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 68.

Chefen för administrativa byrån bör liksom den nuvarande chefen för

marinförvaltningens civilbyrå inneha befattning i Ca 37. Chefslöneutredningen

har ej gjort erinran mot ifrågavarande placering. Tjänstebenämningen

bör liksom för närvarande vara amiralitetsråd.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter som är avsedda att

åvila byråns kanslisektion, anser jag att chefen för nämnda sektion bör

vara byrådirektör i 31 lönegraden. Som chef för ekonomisektionen avser

jag kamrerare i 27 lönegraden samt för personalkontoret förste byråsekreterare

i 29 lönegraden. Organisationsdetaljen bör förestås av byråassistent

i 25 lönegraden.

Jag uppskattar personalbehovet för här ifrågavarande byrå till 48 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 67.

h. SAMMANFATTNING.

1946 års militära förvaltningsutredning.

För marinförvaltningen i dess helhet beräknar förvaltningsutredningen

ett sammanlagt personalbehov av 503 befattningshavare, vilkas fördelning

i huvudsak framgår av följande sammanställning.

Innehavare av förordnandetjänster ....

Militärer:

officerare .................................

underofficerare ........................

Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Civila i 27 eller högre lönegrader ____

Militära arvodister ..........................

Övriga ....................................

Marinförvaltningens förslag den 14 december 1953.

Antal

........... 11

...... 37

......,_17 54

......~ 63

........... 66

.......... 14

........... 295

Summa 503

Det sammanlagda personalbehovet enligt marinförvaltningens förslag

omfattar 798 befattningshavare. Hörande beräkningen av personalbehovet

anför marinförvaltningen följande.

Vid uppgörandet av nu föreliggande personalberäkningar har endast

or den administrativa byrån jämfört med den nuvarande civilbyrån en

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:is proposition nr 109.

kostnadsminskning under särskilda förutsättningar kunnat redovisas; för

ämbetsverkets Övriga delar framläggs förslag, som innebar en oknmg a

kostnaderna i förhållande till nuläget Visserligen ar orsakei na tall densamma

delvis att söka i sådana förhallanden som övertagandet av en de

arbetsuppgifter från krigsmaterielverket och tillkomsten av nya organ

inom ämbetsverket, såsom exempelvis normaliebyrån och inkopscentra en

för att i enlighet med förvaltningsutredmngens förslag effektivisera vissa

grenar av verksamheten. En väsentlig orsak ar emellertid att soka det

förhållandet, att ämbetsverket, såsom framhållits i marinledmngens utlåtande

den 22 juni 1951 och tillägg till detsamma den 14 december samma

år, haft att dras med en underbemanning och brist särskilt pa kvalificera

teknisk personal, vilket varit till stort men for ämbetsverkets aibete. Detta

ackumulerade behov av arbetskraft har marinförvaltnmgen ansett sig icke

kunna underlåta att redovisa i detta sammanhang, da ämbetsverket star i - för en omorganisation, vilkens syfte visserligen ar att rationalisera och effektivisera

verksamheten, men där de förelagda arbetsuppgifterna i huvudsak

är desamma som nu. Några organisatoriska åtgärder utöver dem som in - fattas i föreliggande förslag och som skulle kunna reducera ifragavarande

personalbehov,\ar ämbetsverket icke funnit föreligga. Mar.nforvaltnmgen

vill särskilt framhålla, att personalbehovet ar beraknat under den förutsättningen,

att konstruktionsuppgifter utläggs pa mdus nn och att expertis

utom verket anlitas i all den utsträckning, som ar möjlig. Sistnämnda förhållande

kommer doek å andra sidan att öka konstruktions- och anskaffningskostnaderna.

Marinförvaltningen kommer aven i fortsättningen att

med uppmärksamhet följa möjligheterna i detta avseende och utnyttja

varje tillfälle att utlägga konstruktionsuppdrag och dylikt hos sakkunm a

utanför ämbetsverket även om kostnaderna därigenom kommer att stegras.

Marinledningen har framhållit, att förhållandena vid den tidpunkt, då

förvaltningsutredningen verkställde sina arbetsmangdsundersokmngar, och

den, då marinledningen avgav sitt utlåtande den 22 juni 1951, icke var

desamma. Utvecklingen har sedermera fortgått. Marinforvaltmngensai betsuppgifter

har sålunda sedan sistnämnda tidpunkt an mera vuxit pa grun

av anskaffningen av ny och mera komplicerad materiel. Detta förhållande

kommer att fortsätta. Den militärtekniska utvecklingen fortgår salunda,

ledd av erfarenheter, som successivt framkommer i samband med utvecklingen

samt forskningen inom och utom vårt land. För marinen betydelsefulla

och för dess effektivitet på längre sikt oumbärliga konstruktioner av

helt andra arter av materiel kan förväntas. På grund barav ar det icke

möjligt att för en längre tid på visst sätt fastlåsa organisation och arbetsstyrka.

Det av marinförvaltningen nu framlagda forslaget till personalberäkning

baserar sig på nuläget, d. v. s. det omfattar personal för de arbetsuppgifter,

som är erfarenhetsmässigt kända. Tillräckligt underlag för att

medge beräkning av behovet av arbetskraft för andra uppgifter föreligger

icke.

Marinförvaltningens förslag till personaluppsättning för budgetåret

1955/56 omfattar sammanlagt 843 befattningshavare. Någon redogörelse

för detta förslag lämnas icke här.

Den för budgetåret 1954/55 föreslagna personalen fördelar sig i huvudsak

enligt följande sammanställning.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Innehavare av förordnandetjänster ..

Militärer:

officerare ...........................

underofficerare ......................

Alternativt militärer/civilmilitärer ..

Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Alternativt civilmilitärer/civila ......

Civila i 27 eller högre lönegrader ...

Militära arvodister ........................

Övriga .....................................

Antal

.... 19

63

22 85

T.. 5

... 34

... 50

... 115

... 20

... 470

Summa 798

Departementschefen.

Å bilaga 69 redovisas marinförvaltningens sammanlagda personal enligt

mitt förslag, 696 befattningshavare. Till jämförelse må, såsom närmare berörs

i annat sammanhang, nämnas att marinförvaltningens personal den

1 december 1953 uppgick till 735 befattningshavare.

Personalen fördelar sig enligt vad jag sålunda föreslagit på följande sätt.

(Innehavare av tjänst i Ca 37 räknas i denna sammanställning som

civil.)

Innehavare av förordnandetjänster .

Militärer:

officerare .........................

underofficerare .....................

Alternativt militärer/civilmilitärer ____

Civilmilitärer ur mariningenjörkåren

Alternativt civilmilitärer/civila .......

Civila i 27 eller högre lönegrader .....

Arvodister .............................

Övriga ...................................

Antal

........... 15

....... 56

......._18 74

........... 6

........... 32

........... 42

.......... 86

........... 18

........... 423

Summa 696

Till frågorna om avlöningskostnadernas fördelning mellan avlöningsoch

sakanslag samt befattningarnas fördelning å anställningsform återkoL
mer

jag vid behandlingen av frågan om anslagsberäkningar för marinförvaltningen.

E. Flygförvaltningen.

1. Flygförvaltningens allmänna uppgifter.

Den nuvarande flygförvaltningen utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt

och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över flygvapnet.

J6

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

349

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen, som förordat att intendenturförvaltningstjänsten skall

handhas av ett för försvaret gemensamt ämbetsverk, har föreslagit, att

flygförvaltningen fortsättningsvis skall vara högsta förvaltningsmyndigheten

för tygförvaltningstjänsten vid flygvapnet. Härutöver föreslås flygförvaltningen

i samma utsträckning som för närvarande skola handlägga

ärenden rörande de militära flygfälten. Flygförvaltningens ämbetsbefattning

begränsas av de befogenheter, som med tillämpning av den s. k. huvudförvaltningsprincipen

eller eljest tillagts andra till försvaret hörande

centrala förvaltningsmyndigheter. Enligt nyssnämnda princip skall återigen

flygförvaltningen omhänderha vissa förvaltningsuppgifter med avseende

å arméns och marinens tygmateriel.

Flygförvaltningens arbetsuppgifter kan enligt utredningen uppdelas på

samma huvudfunktioner som de båda övriga försvarsgrensförvaltningarnas,

nämligen militärteknisk anpassning, krigsförberedelsearbete, ekonomisk

planering, inköps- och försäljningsverksamhet, leveranskontroll, tilldelning

och förrådshållning samt tekniskt underhåll, vartill kommer vissa

serviceuppgifter.

Utredningen framhåller, att vad utredningen anfört om arméförvaltningens

arbetsuppgifter i princip är tillämpligt även på flygförvaltningen.

Utredningen inskränker sig därför till att behandla vad som är särskilt

utmärkande för flygvapnet och i vilka hänseenden flygförvaltningens arbetsuppgifter

skiljer sig från arméförvaltningens.

I fråga om den militärtekniska anpassningen konstaterar utredningen,

att den målbundna militärtekniska forskningen beträffande flygplan och

flygmotormateriel icke i främsta rummet bedrivs av försvarets forskningsanstalt

utan att flygförvaltningen i stor utsträckning måste lämna forskningsuppdrag

till andra institutioner och tillverkare på hithörande område.

Utmärkande för större delen av projektarbetet och praktiskt taget hela

konstruktionsverksamheten i fråga om flygplan och flygplanmotorer är att

dessa verksamhetsgrenar utförs hos leverantörer med vilka flygförvaltningen

ingått särskilda avtal, i vissa fall s. k. ramavtal.

För sin försöksverksamhet kan flygförvaltningen utnyttja icke blott

leverantörer, förband och teletekniska laboratoriet utan även föisökscentralen

i Malmslätt och flygvapnets centrala verkstäder.

Beträffande fördelningen av inköpsverksamheten mellan flygförvaltningen

och lokalmyndigheterna uttalar utredningen den meningen, att en

ytterligare decentralisering bör åvägabringas till de centrala flygverkstäderna,

vilka på grund av sin storlek och organisation i stor utsträckning

bör få företa inköp själva.

Vid behandlingen av leveranskontrollen uppehåller sig utredningen bl. a.

vid sådan materiel, som anskaffas av flygförvaltningen för att levereras till

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tillverkare och å ort och ställe inmonteras i den slutliga produkten. Stora

krav måste enligt utredningen i sådana fall ställas på leveranskontrollen,

då förseningar av de enskilda detaljerna kan verka störande på tillverkningen

av slutprodukten och även medföra ekonomiska konsekvenser.

Utredningen uttrycker den uppfattningen att garantiövervakningen i

största omfattning bör överlåtas på de centrala flygverkstäderna och

flottiljerna.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör flygförvaltningen liksom i gällande

organisation även i fortsättningen under Kungl. Maj:t utöva högsta

ledningen av och uppsikten över flygvapnets såväl flygmaterielförvaltning

som intendenturmaterielförvaltning. Vidare förutsätter jag i detta sammanhang

ingen ändring beträffande ämbetsverkets befattning med de

militära flygtälten. Med tillämpning av huvudförvaltningsprincipen bör

flygförvaltningen dessutom, i den omfattning så bestäms, handha uppgifter

beträffande materiel, avsedd för armén och marinen. Flygförvaltningens

arbetsområde skall återigen vara begränsat av de befogenheter, som skall

tillkomma försvarets övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

De synpunkter förvaltningsutredningen framlagt beträffande flygförvaltningens

arbetsuppgifter ger mig icke anledning till erinran. Vad jag anfört

vid behandlingen av armétygförvaltningens allmänna arbetsuppgifter

äger i stor utsträckning tillämpning även på flygförvaltningen.

2. Flygförvaltningens ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chef för tlygförvaltningen skall enligt förslaget liksom för närvarande

vara chefen för flygvapnet. I denna egenskap skall han vara

Kungl. Maj :t i främsta rummet ansvarig för fullgörandet av ämbetsverkets

åligganden. Han förutsätts skola ha att själv avgöra ärenden inom

verket i samma omfattning som för närvarande.

Såsom redan nu är fallet föreslås för den omedelbara ledningen av verket

en souschef med samma ställning som souscheferna för armé- och

marinförvaltningarna. Befattningen såsom souschef för flygförvaltningen

bör enligt utredningens uppfattning liksom för närvarande vara hänförd

till alternativt lönegrad Mp 19 eller Cp 19 och uppföras på flveförvaltningens

stat.

På samma sätt som beträffande armé- och marinförvaltningarna föreslår

utredningen att i flygförvaltningen skall finnas en ställföreträdande

souschef med uppgift att biträda souschefen vid utövandet av dennes

ämbete. Marinöverdirektören har i annat sammanhang föreslagits såsom

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ställföreträdande souschef i marinförvaltningen. Av motsvarande skäl

borde inom flygförvaltningen den främste företrädaren för den tekniska

sakkunskapen på den militära flygteknikens område, flygöverdirektören,

ligga närmast till för denna befattning. Utredningen har emellertid funnit att

en sådan anordning icke för närvarande bör genomföras utan föreslår, att

ställföreträdande souschefen i flygförvaltningen tills vidare skall vara militär

med placering i lönegrad Mp 15 eller samma lönegrad, vari nu chefen

för materielavdelningen — vilken avdelning icke ingår i den av utredningen

föreslagna organisationen — är placerad. Från flygförvaltningens

sida har framförts önskemålet att flygöverdirektören tills vidare skulle

få till uppgift att samordna den forskningsverksamhet inom flygforvaltningens

arbetsområde, som på flygförvaltningens uppdrag bedrivs

inom olika institutioner och industrier. Utredningen har ställt sig tveksam

till huruvida flygöverdirektören bör avdelas för denna uppgift. Med

hänsyn till den snabba utvecklingen på ifrågavarande område och den utslagsgivande

betydelse för flygförbandens krigsduglighet, som måste tillmätas

flygvapnens modernitet, motsätter sig utredningen emellertid icke

en sådan anordning. Utredningen föreslår alltså, att flygöverdirektören

med oförändrad löneställning (lönegrad Cp 15) tills vidare ställs till souschefens

för flygförvaltningen direkta förfogande för sammanhållning av

forskningsverksamheten. Flygöverdirektörens beställning anser utredningen

böra uppföras på flygförvaltningens stat.

Flvgförvaltningens skrivelse den 13 november 19o3.

I de organisationstablåer, som var fogade till min skrivelse den 30 oktober

1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av den centrala

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten inom försvaret upptogs

ingen befattning såsom ställföreträdande souschef i flygförvaltningen,

liksom ej heller i de övriga försvarsgrensförvaltningarna. Enligt denna

organisationsplan redovisades heller icke flygöverdirektören som chef för

någon särskild organisationsenhet. Detta har föranlett flygförvaltningen,

som i sitt yttrande över förvaltningsutredningens betänkande tillstyrkt förslaget

beträffande verkets ledning, att i särskild skrivelse till mig den 13

november 1953, jämte vissa andra organisatoriska spörsmål som behandlas

i annat sammanhang, uppta frågan om flygförvaltningens ledning.

Flygförvaltningen framhåller till en början, alt ämbetsverket anser såväl

befattningen som ställföreträdande souschef som flygöverdirektörsbcfattningen

erforderliga för att avlasta souschefen dennes stora arbetsbörda.

Det kan enligt flygförvaltningens mening icke vara ändamålsenligt, att

souschefen skall ha icke mindre än tretton ordinarie föredragande, vartill

sannolikt torde komma minst två eller tre specialföredragande. Souschefen

anses därför vara i behov av en ställföreträdare, pa vilken ett stoi L

antal uppgifter kan delegeras. I fortsättningen anför flygförvaltningen.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens byråer inom materielsidan är icke och kan ej heller

arbeta så oberoende av varandra som exempelvis arméförvaltningens byråer.

Ett och samma ärende berör sålunda mycket ofta två eller flera av

materielsidans byråer gemensamt. Detta förhållande fordrar en personlig

ledning av en byråerna överställd chef, men kan rimligen ej tänkas belasta

souschefen ensam, även om beslutanderätten kraftigt delegeras på avdelnings-

och byråchefer, vilket torde vara en grundtanke i förvaltningsutredningens

förslag. Chefen för materielavdelningen har redan sedan ett

par ar i den utsträckning som den nuvarande organisationen medgett

fungerat såsom ställföreträdande souschef. I samband härmed har

souschelen för att rättvisare fördela arbetsbördan mellan sig och chefen

för materielavdelningen — själv övertagit den omedelbara ledningen

av vissa i sagda avdelning ingående byråer (motsvarande), varvid cheferna

för desamma är direkt föredragande inför souschefen. De vunna erfarf''lheterna

av dessa anordningar är enbart positiva. Alternativt syns

stallioretradande souschefen kunna placeras såsom chef för en avdelning,

i vilken bör ingå flygplan-, motor- och vapenbyråerna. Dessa byråers arbetsuppgifter

sammanhänger nämligen så intimt med varandra, att en en
etlig

ledning av dem är en tvingande nödvändighet. I den nuvarande

organisationen har denna ledning närmast ankommit på chefen för materielavdelningen.

I detta sammanhang må ytterligare anföras, att chefen för flygvapnet

(även i sin egenskap av chef för flygförvaltningen) icke kan undvara att

ständigt förfoga över antingen souschefen eller dennes ställföreträdare (i

nu\arande oiganisation chefen för materielavdelningen). I samband med

ftygtjänsten uppstår mycket ofta synnerligen allvarliga bedömningsfrågor

rörande flygmaterielens funktion och förutsättningarna för fortsatt

flygning eller nödvändigheten av flygförbud i ett eller annat avseende.

Om icke flygtjänsten skall ständigt rubbas, måste bedömandet av och beslut

i dylika lägen ske mycket snabbt och av de personer, som skall ta

ansvaret för följderna av besluten. Souschefen och dennes ställföreträdare

ar chefens för flygvapnet närmaste rådgivare i dessa frågor. Det skulle

satta chefen för flygvapnet i svår belägenhet, om han icke alltid hade åtminstone

en av dessa befattningshavare till sitt förfogande. Erfarenheten

har visat, att han måste ordna tjänsten för nämnda två befattningshavare

sa, att båda icke samtidigt är frånvarande på grund av resor, kommendermgar

eller semester. Utan tillgång till en ställföreträdande souschef i

tlygforvaltmngen skulle chefen för flygvapnet vid förfall för souschefen

behova ingå såsom direkt arbetande chef i flygförvaltningen, eftersom

i den nya organisationen varken någon avdelningschef eller än mindre

någon byråchef har ett så omfattande arbetsområde, att någon av dem

lämpligen skulle kunna fungera såsom ställföreträdare för souschefen.

Detta skulle tor chefen for flygvapnet medföra en sådan ytterligare arbetsbelastning,

som icke kan anses lämplig.

Befattningen som flygöverdirektör erfordras enligt flygförvaltningens

uppfattning av många skäl. Oaktat flygingenjörpersonalen vid flygvapnet

icke bildar en särskild kår, sägs flygöverdirektören i realiteten i förhållande

till nämnda personal fylla samma funktion, som marinöverdirektören

i förhållande till mariningenjörkåren. För bedömandet av frågor,

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som rör denna stora och viktiga personalgrupp, anser flygförvaltningen

det vara nödvändigt, att en av flygingenjörerna står över de andra.

Beträffande de forskningsuppgifter som lagts å flygöverdirektören anför

flygförvaltningen.

En högt kvalificerad befattningshavare erfordras ovillkorligen för att

sammanhålla och samordna de omfattande och utomordentligt viktiga

forsknings- och utvecklingsproblem, som den snabba krigstekniska utvecklingen

medför inom flygvapnets alla områden. Sålunda pågår ett intimt

samarbete i forskningsfrågor med försvarets forskningsanstalt, universitet

och högskolor. Det må erinras om att befattningen som flygöverdirektör

på grund av beslut av 1950 års riksdag är vakantsatt, men att en flygdirektör

av 1. graden uppehåller tjänsten mot särskild gottgörelse (senast

reglerat genom ämbetsskrivelse den 18 juni 1953).

Flygförvaltningen föreslår, att ställföreträdande souschefen placeras i

lönegrad Mp eller Cp 16 (förvaltningsutredningens förslag Mp 15), vilket

motsvarar den lönegrad, enligt vilken nuvarande chefen för materielavdelningen

åtnjuter vikariatslön.

Flygöverdirektören föreslås i enlighet med utredningens förslag skola

placeras i lönegrad Cp 15.

Departementschefen.

Den nuvarande materielavdelningen ingår, i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag, icke i den organisation av flygförvaltningen som jag

i det följande kommer att föreslå. Detta medför, att antalet organisatoriska

enheter, som är direkt underställda souschefen, blir väsentligt större

i flygförvaltningen än i de övriga försvarsgrensförvaltningarna. Flygförvaltningen

har i skrivelse den 13 november 1953 anfört vissa skäl för att

en befattning för ställföreträdande souschef inrättas inom ämbetsverket.

Jag kan dock icke förorda att en dylik befattning tillskapas. Å andra

sidan syns det mig uppenbart att en viss avlastning av souschefens arbetsbörda

liksom hittills är nödvändig. Frågan härom kräver dock enligt min

mening vissa ytterligare utredningar och överväganden som det icke varit

möjligt att företaga i detta sammanhang. Jag vill erinra om att förvaltningsutredningen

för sin del förutsatt att flygplan-, motor- och robotbyråerna

längre fram skulle sammanföras till en avdelning. Det bör ankomma

på flygförvaltningen att inkomma med utredning rörande en med hänsyn

till vad jag i det föregående anfört lämplig organisation så att förslag i

ämnet kan underställas 1955 års riksdag. I avvaktan på en definitiv reglering

av ifrågavarande spörsmål bör enligt min mening chefen för den nuvarande

materielavdelningen provisoriskt under nästa budgetår stå till

souschefens förfogande för avlastning av dennes arbetsbörda i enlighet med

direktiv som det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela.

Vad befattningen som flygöverdirektör beträffar har flygförvaltningen

23—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

anfört vissa skäl för att denna befattning avses dels för samordnande funktioner

i fråga om forsknings- och utvecklingsproblem inom flygvapnets

område, dels för funktionen såsom den ledande bland befattningar för

flygingenjörpersonalen. Jag erinrar om att befattningen enligt beslut av

1950 års riksdag är vakantsatt. Jag är icke beredd att nu ta slutlig ställning

till frågan om behovet av denna befattning men anser, att den även i

fortsättningen bör hållas vakant tills vidare. Härvid har jag särskilt beaktat

att vissa spörsmål beträffande flygingenjörpersonalens ställning syns

böra övervägas i anslutning till den utredning av vissa personalkårfrågor

inom försvaret, berörande fälttygkåren, arméingenjörkåren m. fl., som jag

tidigare i annat sammanhang förordat.

3. Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

Flygförvaltningens nuvarande indelning.

Flygförvaltningen är för närvarande indelad i — förutom en expedition,

gemensam med flygstaben — två avdelningar, materiel- och intendenturavdelningarna,

samt två fristående byråer, flygfälts- och civilbyråerna.

Materielavdelningen består av en central expedition, sju byråer, nämligen

flygplan-, motor-, vapen-, elektriska, normalie-, verkstads- och anskaffningsbyråerna,

samt ett inspektionskontor. Till avdelningen är vidare

anknuten en försökscentral och ett centralförråd för flygmateriel. Till avdelningen

är slutligen ansluten en för försvaret gemensam extra byrå för

frågor rörande styrda robotvapen, försvarets robotvapenbyrå.

Intendenturavdelningen, som icke innehåller någon byrå, är indelad i

fyra sektioner.

Flygförvaltningens nuvarande indelning är i tablåform återgiven i

bilaga 6.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt vad i det föregående berörts anser utredningen, att ledningen av

flygvapnets intendenturförvaltningstjänst skall anförtros ett för försvaret

gemensamt intendenturförvaltningsverk. I överensstämmelse med de

principer utredningen uppställt för tygförvaltningstjänstens ordnande har

utredningen föreslagit, att flygförvaltningen indelas i vissa sakorgan,

funktionella organ och stabsorgan. Utredningen har därvid framhållit,

att flygförvaltningens materielavdelning, dit ämbetsverkets uppgifter på

tygförvaltningens område är förlagda, redan nu är indelad i överensstämmelse

med nämnda princip. Enligt utredningens förslag skall de nu i

materielavdelningen ingående sakbyråerna (vapen-, elektriska, flygplanoch

motorbyråerna samt försvarets robotvapenbyrå) med i stort sett oförändrade

uppgifter ingå i den nya flygförvaltningen med benämningarna

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vapen-, elektro-, flygplan-, motor- och robotbyråerna. Materielavdelningens

funktionella organ: verkstads-, anskaffnings- och normaliebyråerna

skall enligt förslaget med vissa jämkningar i arbetsuppgifterna ingå i den

nya förvaltningen under benämningarna underhållsavdelningen, inköpscentralen

respektive förlagsbyrån. Försökscentralen i Malmslätt anses oförändrad

böra ingå i den nya organisationen. Materielavdelningens stabsorgan

utgörs av en cenlralexpedition med centralplanering samt ett inspektionskontor.

Dessa motsvaras i utredningens förslag av en centralexpedition,

en självständig centralplanering och en materielinspektion. Förslaget

innebär en viss utvidgning av dessa organs uppgifter. Såsom ett

fjärde stabsorgan föreslår utredningen en juridisk sektion för handläggning

av inom flygförvaltningen förekommande juridiskt-administrativa

frågor. I flygförvaltningen skall vidare enligt förslaget såsom förut nämnts

liksom för närvarande ingå en flygfältsbyrå för verkets uppgifter med avseende

å de militära flygfälten.

Beträffande flygförvaltningens indelning föreslår förvaltningsutredningen

sålunda sex sakorgan, nämligen vapenbyrå, elektrobyrå, flygplanbyrå,

motorbyrå, robotbyrå och flygfältsbyrå. Härtill kommer en intendenturbyrå

för den händelse ett gemensamt intendenturförvaltningsverk

icke inrättas. Vidare föreslås tre funktionella organ, underhållsavdelning,

inköpscentral och förlagsbyrå. De föreslagna fyra stabsorganen är desamma

som för arméförvaltningen, nämligen centralexpedition, centralplanering,

materielinspektion och juridisk sektion. Härtill kommer försökscentralen.

Beträffande de föreslagna organisationsenheternas arbetsuppgifter i stort

har utredningen anfört följande.

Flygförval tningens sakbyråer — vapenbyrån, elektrobyrån, flygplanbyrån,

motorbyrån och robotbyrån — skall var och en inom sitt materielområde

■— vapen och ammunition, telemateriel, flygplanmateriel, flygmotormateriel

och robotmateriel — handha samma tekniska uppgifter, som

tidigare angetts skola tillkomma arméförvaltningens sakorgan inom deras

arbetsområden. Dessa uppgifter har vad angår flygplan-, flygmotor- och

robotmateriel sinsemellan så många och betydelsefulla beröringspunkter

att eu sammanhållning av desamma på en gemensam avdelning ter sig

naturlig ur organisatorisk synpunkt. Emellertid befinner sig utvecklingsarbetet

beträffande robotmaterielen för närvarande på ett sådant stadium,

att ett stort mätt av självständighet bör tillmätas detsamma. För att erhålla

ett snabbt resultat på detta område bör därför tills vidare, oberoende

av flygförvaltningens organisation i övrigt, flertalet arbetsuppgifter med

avseende å robotmaterielen koncentreras till en enhet inom verket. Utredningen

har därför ansett, att robotmaterielen tills vidare bör handhas

av en direkt under souschefen för flygförvaltningen lydande byrå. Beträffande

all robotmotormateriel har utredningen dock funnit, att de tekniska

funktionerna beträffande densamma redan nu bör handhas av samma

byrå, som handlägger tekniska frågor rörande flygmotormaterielen. Denna

byrå, motorbyrån, bör ävenledes liksom flygplanbyrån tills vidare lyda

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

direkt under souschefen. I cn framtid, när utformningen av robotmaterielen

vunnit en viss stadga, bör emellertid enligt utredningens mening

ånyo övervägas ett sammanförande av flygplan-, motor- och robotbyråerna

till en avdelning, förslagsvis benämnd flygplanavdelningen.

Ledningen av flygvapnets verkstäder för reparation och underhåll av

flygmateriel tillkommer enligt nuvarande organisation flygförvaltningens

verkstadsbyrå, som i anslutning härtill även har att planlägga vapnets

krigsreparationstjänst. Reservdelar och material för underhållstjänsten

förrådshålls av centrala flygmaterielförrådet i Arboga, som organisatoriskt

är direkt underställt chefen för flygförvaltningens materielavdelning. Uppgörande

av förslag till anskaffning av reservdelar i samband med nyanskaffning

av flygmateriel åvilar verkstadsbyrån medan erforderlig återanskaffning

av förbrukade reservdelar och materialier liksom förekommande

förrådsbokföring av befintliga lager utförs av centrala flygmaterielförrådet.

Frågor rörande försörjningen med reservdelar och material

ingår som en integrerande del i planläggningen av reparations- och underhållstjänsten.

Utredningen föreslår därför att centrala flygmaterielförrådet

organisatoriskt anknyts till det organ, som handlägger övriga frågor

angående ledningen av driften vid flygvapnets verkstäder eller alltså

den nuvarande verkstadsbyrån. Genom den föreslagna ändringen i organisationen

kommer hela ansvaret för flygmaterielens underhåll att samlas

inom en organisationsenhet, som med hänsyn till uppgifter och storlek

bör benämnas underhållsav delning en. På denna bör förutom ovannämnda

arbetsuppgifter ankomma att ombesörja registrering, förrådskontroll och

sakgranskning i fråga om all flygmateriel med undantag av ammunition

samt att utföra sakorgans uppgifter beträffande flygvapnets motorfordon,

motorbåtar och cyklar. Dessa göromål åvilar för närvarande verkstadsbyrån

utom vad beträffar standardmotorfordon, motorbåtar och cyklar, för

vilka de nu omhänderhas av flygförvaltningens intendenturavdelning.

Till flygförvaltningens inköpscentral bör enligt samma principer, som

tillämpats för armé- och marinförvaltningarnas del, hänföras den merkantila

delen av den på flygförvaltningen ankommande inköpsverksamheten.

Inköpscentralens uppgifter kommer i huvudsak att överensstämma med

den nuvarande anskaffningsbyråns. En viss arbetskvantitet tillkommer

genom uppdelningen av krigsmaterielverkets inköpsverksamhet. Å andra

sidan bör såsom förut nämnts en decentralisering i viss utsträckning av

inköpsverksamheten äga rum. Sålunda bör inköp av material, handelsvaror

och reservdelar överlåtas på centrala flygmaterielförrådet i Arboga

utom beträffande avtalsuppgörelser avseende reservdelsbeställningar i samband

med inköp av ny flygmateriel. Vidare bör den medelsförvaltning beträffande

anslaget till anskaffning av flygmateriel, som för närvarande

formellt åligger anskaffningsbyrån, överföras till centralplaneringen. Vad

slutligen försäljningsverksamheten beträffar bör densamma såsom tidigare

nämnts, i den mån det visar sig lämpligt, handhas av försäljningskontoret

inom arméförvaltningens inköpscentral.

Flygförvaltningens förlagsbijrå skall i stort sett ha samma arbetsuppgifter

som armé- och marinförvaltningarnas förlagsbyråer, vilket innebär

att den i huvudsak övertar de göromål, som nu ankommer på flygförvaltningens

normaliebyrå.

Försökscentralen, vilken närmast har karaktären av lokalmyndighet, har

icke gjorts till föremål för några undersökningar från utredningens sida.

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utredningen förutsätter att den med bibehållen organisation skall, direkt

underställd souschefen, ingå i flygförvaltningen.

Stabsorganen inom flygförvaltningen — såsom förut nämnts en centralplanering,

en materielinspektion, en juridisk sektion och en centralexpedition

—- skall i stora drag ha samma funktioner som de likabenämnda stabsorganen

i arméförvaltningen.

På flygfältsbyrån slutligen skall ankomma i huvudsak samma uppgifter,

som åvilar densamma i den nuvarande organisationen.

Utredningen föreslår, att underhållsavdelningen skall indelas i en byrå,

förrådsbyrån, samt centralsektion, driftsektion, fordonssektion, utbildningssektion

och fristående avtalsdetalj.

Remissyttrande.

Flygledningcn har i sitt den 28 juni 1951 avgivna utlåtande över förvaltningsutredningens

betänkande förklarat sig i princip kunna tillstyrka

utredningens förslag om flygförvaltningens organisation. Då intendenturförvaltningstjänsten

enligt flygledningens uppfattning alltjämt bör vara

ordnad försvarsgrensvis, bör i flygförvaltningen enligt flygledningens mening

ingå ett intendenturförvaltningsorgan, vilket liksom för närvarande

bör utgöras av en intendenturavdelning. Även flygförvaltningens sakorgan

för telemateriel anses med hänsyn till arbetsuppgifternas mångfald och

omfattning böra organiseras såsom en avdelning, elektroavdelningen. För

de tre största till avdelningen hörande materielslagen, radio-, radar- och

luftbevakningsmateriel, föreslås inom avdelningen skola inrättas byråer,

benämnda respektive radio-, radar- och luftbevakningsbyråerna. Slutligen

bör den av utredningen föreslagna förlagsbyrån, som i gällande organisation

motsvaras av normaliebyrån, bibehålla sin nuvarande benämning.

Såsom tidigare nämnts har en ledamot av flygförvaltningen i särskilt

yttrande påyrkat, att den nuvarande civilbyrån skall bibehållas.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt de organisationstablåer som var fogade till min skrivelse den 30

oktober 1953 till överbefälhavaren m. fl. angående organisationen av försvarets

centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänst var huvuddragen

av flygförvaltningens tilltänkta organisation följande.

Sakorgan: vapenbyrå, elektroavdelning, flygplanbyrå, motorbyrå, robotbyrå,

intendenturbyrå och flygfältsbyrå.

Dessutom ingick i organisationen försökscentralen, vilken närmast får

räknas som ett slags hjälporgan till sakorganen.

Funktionella organ: underhållsavdelning, inköpscentral och normaliehyrå.

Sammanslagna stabsorgan: centralbyrå och administrativ byrå.

Elektroavdelningens indelning: radiobyrå, radarbyrå, centralsektion,

luftbevakningssektion, markelektrosektion och flygelektrosektion.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Underhållsavdelningens indelning: driftbyrå, förrådsbyrå, centralsektion

och utbildningssektion.

Flygförvaltningens skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 13 november 1953.

Med anledning av nämnda skrivelse den 30 oktober 1953 har flygförvaltningen

i skrivelse den 13 november 1953 till mig inkommit med vissa

synpunkter beträffande flygförvaltningens huvudorganisation.

Beträffande centralexpeditionen och den administrativa byrån anför förvaltningen

följande.

De två föreslagna byråerna syns motsvara de av förvaltningsutredningen

förordade stabsorganen centralplaneringen, materielinspektionen, centralexpeditionen

och juridiska sektionen. I sitt underdåniga utlåtande den 28

juni 1951 över förvaltningsutredningens betänkande har chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen kraftigt understrukit önskvärdheten av och

fördelarna med en dylik stabsorganisation. Flygförvaltningen har alltjämt

samma uppfattning i denna fråga. Ämbetsverket finner det icke ändamålsenligt

eller rationellt, att de tre förstnämnda stabsorganen inordnas i en

centralbyrå, varvid genom inrättandet av tjänst för byråchef ett icke önskvärt

mellanled skulle tillkomma. Flygförvaltningen förordar därför, att

centralplaneringen, materielinspektionen och centralexpeditionen inrättas

såsom fristående stabsorgan, varigenom behovet av en chefstjänst bortfaller.

Centralplaneringen och centralexpeditionen måste, hur de än inordnas

i organisationen, arbeta såsom självständiga enheter. Skulle föredragningen

inför souschefen ske via en överordnad byråchef, måste detta

innebära, att souschefen förlorar den direkta kontakten med de befattningshavare,

vilka har den omedelbara ledningen inom dessa arbetsområden.

Då det här är fråga om arbetsuppgifter av för hela ämbetsverket

gemensam karaktär, är den personliga kontakten med souschefen särskilt

betydelsefull. Den rörlighet, som kännetecknar flygförvaltningens arbetsområde,

gör att personal- och organisationsärendena är av central betydelse

för den direkta ledningen. Personlig kontakt mellan souschefen och

personal- och organisationsföredraganden är en ordning som framtvingats

av en naturlig utveckling. Det vore en tillbakagång att i mera byråkratiska

former handlägga dessa ärenden och ej till gagn för den snabba anpassning,

som är nödvändig inom flygvapnet.

Flygförvaltningen önskar vidare erinra om att centralplaneringen och

personalkontoret fr. o. m. den 1 november 1951 försöksvis organiserats

såsom stabsorgan, direkt underställda souschefen. De vunna erfarenheterna

av den sålunda under två år prövade stabsorganisationen har ytterligare

styrkt flygförvaltningens uppfattning om en sådan organisations

lämplighet och effektivitet. Det förhållandet, att de övriga försvarsgrensförvaltningarna

för sin del icke uttalat sig för inrättandet av ifrågavarande

stabsorgan, syns icke böra utgöra något hinder för genomförandet av en

sådan organisation inom flygförvaltningen, vilken är den enda av de berörda

myndigheterna, som skaffat sig praktisk erfarenhet av en dylik

organisation.

Vad slutligen angår den administrativa byrån, vilken i huvudsak syns

motsvara det av förvaltningsutredningen förordade fjärde stabsorganet,

nämligen den juridiska sektionen, må följande framhållas. I sitt underdåniga

utlåtande den 28 juni 1951 har chefen för flygvapnet och flygför
-

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

%

vattningen uttalat den åsikten, att chefen för den juridiska sektionen

bör erhålla räds ställning och lön, det vill säga lönegrad Ca 37. Flygförvaltningen

finner därför icke nu större anledning motsätta sig, att den

juridiska sektionen utbyts mot en byrå men ifrågasätter, om icke benämningen

i så fall bör vara juridisk byrå i stället för administrativ hyra. Enligt

bilaga 1 till departementschefens skrivelse skall nämligen civilförvaltningstjänsten

organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med föryaltningsutredningens

förslag. Detta syns innebära, att byråns arbetsuppgiftei

bör bli främst sådana ärenden, som i förvaltningsutredningens förslag avsetts

ankomma på den juridiska sektionen. Övriga administrativa arbetsuppgifter

skall däremot enligt utredningen handläggas av centralplaneringen

och centralexpeditionen, i den mån icke vissa ärenden eller grupper

av ärenden överförs till försvarets civilförvaltning.

Den sålunda föreslagna stabsorganisationen innebär, såsom ovan redan

framhållits, avgjorda fördelar. Då den dessutom medför inbesparing av

en chefstjänst i förhållande till den i bilaga 2 till departementschefens

skrivelse skisserade organisationen, anser flygförvaltningen den redan prövade

stabsorganisationen böra ges företräde före en byråorganisation. Flygförvaltningen

har bedömt ifrågavarande spörsmål vara så väsentliga, att

det redan nu bör komma till departementschefens kännedom, vilken vikt

ämbetsverket fäster vid att i den blivande organisationen största möjliga

hänsyn tas till i denna skrivelse framförda åsikter.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

I fråga om huvuddragen av organisationen erinrar flygförvaltningen till

en början om vad förvaltningen i sin skrivelse den 13 november 1953 anfört

angående dels nödvändigheten av att befattningarna som ställföreträdande

souschef och flygöverdirektör ingår i den nya organisationen, dels

önskvärdheten av att souschefen direkt underställda stabsorgan inrättas i

enlighet med förvaltningsutredningens förslag.

I övrigt föreslår flygförvaltningen vissa organisatoriska avvikelser från

de riktlinjer som angavs i min skrivelse den 30 oktober 1953. Sålunda

anser flygförvaltningen, att luftbevakningssektionen inom elektroavdelningen

bör organiseras såsom en extra byrå, åtminstone under den omfattande

utbyggnadsperiod som för närvarande pågår och som kan förutses

komma att räcka under ytterligare minst fem år. Vidare föreslår ämbetsverket,

alt markelektro- och flygelektrosektionerna inom nämnda avdelning

slås samman till en elektrobyrå och att centralsektionens arbetsuppgifter

fördelas mellan elektroavdelningens byråer, dock att ritkontoret

sammanförs med flygplanbyråns ritkontor. Flygförvaltningen föreslår

dessutom, att benämningen elektroavdelning utbyts mot teleavdelning.

Flygförvaltningen understryker ånyo sina önskemål att uppdela civilförvaltningstjänsten

mellan centralplanering, centralexpedition och administrativ

byrå och vidhåller sitt tidigare framförda förslag att intendenturorganet

inom ämbetsverket allt fortfarande skall benämnas intendenturavdclning.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Det förslag till organisation av flygförvaltningen, som jag framlägger,

innebär i jämförelse med förvaltningsutredningens förslag till en början,

att elektrobyrän ersätts med en elektroavdelning. I detta hänseende har

flygledningens tidigare förslag sålunda vunnit beaktande. Skälen till att

jag föreslår att ifrågavarande avdelning inrättas är i huvudsak desamma

som jag anfört till stöd för inrättande av en elektroavdelning inom armétygförvaltningen.

Anledning saknas enligt min mening att, såsom flygförvaltningen

nu föreslår, ersätta benämningen elektroavdelning med teleavdelning.

Liksom i fråga om armétyg- och marinförvaltningarna föreslår jag benämningarna

inköpsavdelning och normaliebyrå i stället för inköpscentral

respektive förlagsbyrå. Inom flygförvaltningen finns redan benämningen

normaliebyrån.

Jag finner bärande skäl anförda för att en luftbevakningsbyrå tills vidare

bör finnas inrättad inom elektroavdelningen under den utbyggnadsperiod

som nu kan förutses på detta område. Däremot kan jag icke biträda

flygförvaltningens förslag om att markelektro- och flygelektrosektionerna

sammanförs till en elektrobyrå. Däremot finner jag skäl tala för att de

sammanförs till en fristående sektion, vilken lämpligen bör benämnas flygelektrisk

sektion.

Jag har intet att erinra mot förslaget att elektroavdelningens centralsektions

tilltänkta uppgifter fördelas mellan avdelningens byråer och fristående

sektion samt att avdelningen erhåller gemensamt ritkontor med flygplanbyrån.

Jag kan icke biträda förslaget om att intendenturorganet inom flygförvaltningen

skulle benämnas intendenturavdelning. I enlighet med vad förvaltningsutredningen

förutsatt vid alternativet med försvarsgrensvis ordnad

intendenturförvaltning räknar jag med allenast en byrå för ändamålet.

De skäl som föranlett mig att godta en intendenturavdelning inom marinförvaltningen

gör sig enligt min mening icke gällande med samma styrka

beträffande flygvapnets centrala intendenturorgan.

Såsom jag närmare utvecklat vid behandlingen av principiella synpunkter

på civilförvaltningstjänsten, anser jag det betydelsefullt att som ledamot

i de materielförvaltande verken ingår en administrativt skolad byråchef.

Såväl med hänsyn härtill som på grund av min inställning till frågan

om civilförvaltningstjänstens ordnande inom ifrågavarande verk, förordade

jag inrättande av en administrativ byrå även i flygförvaltningen, oaktat

ämbetsverket under flera år, enligt egen uppgift med goda erfarenheter,

prövat den av förvaltningsutredningen utformade organisationen med civilförvaltningstjänsten

uppdelad på tre stabsorgan. Till den administrativa

byrån bör enligt min mening sammanföras de uppgifter, som enligt förvaltningsutredningens

förslag skulle falla på juridiska sektionen och central
-

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

expeditionen. På grund av särskilda omständigheter finner jag det

däremot lämpligt, att en ekonomidetalj bibehålls inom centralplaneringen

och sålunda — i motsats till vad jag föreslagit beträffande armetyg-

och marinförvaltningarna — icke inordnas i administrativa byran.

Byråns arbetsområde blir i allt fält av sådan omfattning, att det bildar

underlag för en byrå i vedertagen mening. I detta hänseende må erinras om

de juridiska uppgifter, som sammanhänger med dels flygvapnets omfattande

materielanskaffning, vilken i icke ringa utsträckning äger rum utomlands,

och i samband därmed förekommande frågor om kontrakt, licenser

m. m., dels utvidgning och förvaltning av flygfält in. m.

Vid behandlingen av frågan om flygförvaltningens ledning berörde jag

spörsmålet om ett eventuellt framtida sammanförande av vissa byråer till

en avdelning. Jag förutsätter, att flygförvaltningen följer denna fråga med

uppmärksamhet.

Beträffande materielinspektionen anser jag mig böra framhålla, att jag

finner gränserna mellan de uppgifter, som skall ankomma på detta organ,

och det område, som avsetts för flygledningens inspektion för den tekniska

tjänsten, i viss mån oklara. Jag kommer att ytterligare överväga denna

fråga och framdeles framlägga förslag till de organisationsändringar, som

jag kan finna påkallade. Det är enligt min mening förtjänt av att undersökas,

om icke en sammanslagning skulle innebära en rationalisering.

Bilaga 7 jämte underbilagor upptar i tablåform huvuddragen av flygförvaltningens

organisation enligt mitt förslag.

4. Flygförvaltningens detaljorganisation.

a. VAPENBYHÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vapenbyrån, vars arbetsområde är avsett att omfatta vapen och ammunition

samt dessutom fotografisk materiel, föreslås skola indelas i eldvapensektion,

raket- och bombsektion, installationssektion och kontrollkontor,

vartill kommer fristående central-, foto- och beräkningsdetaljer.

Sektionerna föreslås indelade i detaljer och kontrollkontoret i arbetsgrupper.

De olika enheternas arbetsuppgifter torde framgå av deras benämningar.

Beräkningsdetaljen är avsedd att vara ett för byrån gemensamt organ för

ballistiska utredningar och beräkningar samt andra arbeten, som kraver

speciell matematisk kunskap. Förutom att centraldetaljen inrymmer expedition

med skrivcentral, är den avsedd för allmänna utredningar samt

allmän planläggning beträffande byråns verksamhet. Den skall dessutom

enligt utredningen utöva kontroll beträffande ammunitionstillgången.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag skall vapenbyrån indelas i centralsektion,

eldvapensektion, ammunitionssektion, fotosektion, installationssektion,

bombröjningssektion, beräkningssektion samt kontrollsektion. Samtliga

sektioner utom bombröjningssektionen förutsätts skola indelas i detaljer.

I jämförelse med förvaltningsutredningens förslag innebär detta förslag

att central-, foto- och beräkningsdetaljerna ombildas till sektioner. Den

av flygförvaltningen föreslagna ammunitionssektionen motsvarar i huvudsak

den i förvaltningsutredningens betänkande upptagna raket- och bombsektionen,

liksom kontrollsektionen motsvarar kontrollkontoret.

Förslaget innebär sålunda en viss förstärkning av den organisation, som

förvaltningsutredningen förordat för vapenbyrån. Flygförvaltningen erinrar,

att ämbetsverket redan i utlåtande över förvaltningsutredningens

betänkande bestämt påyrkat en dylik förstärkning av organisationen. Flygförvaltningen

lramhåller särskilt, att arbetet inom beräkningssektionen ej

blott syftar till att klarlägga spörsmål rörande vapnens konstruktion och

funktion utan även omfattar studier av vapnens verkan såsom underlag för

flygvapnets taktiska uppträdande.

Beträffande centralsektionen framhåller ämbetsverket, att den såväl i

fred som krig får betydelsefulla uppgifter. I fred skall det sålunda ankomma

på sektionen att förbereda ammunitionstjänsten, uppgöra krigsutrustningslistor,

planlägga ammunitionsuppläggning och beräkna krigsbehovet.

I krig skall sektionen sörja för ammunitionsdistributionen och vad

därmed sammanhänger.

De frågor beträffande mätdon och kontrollmetodik, leverans- och kontrollbestämmelser

samt maskiner och maskinutrustning, som med anledning

av krigsmaterielverkets avveckling flyttas över till flygförvaltningen,

skall enligt förslaget handläggas å kontrollsektionen.

I den promemoria som fogats till överbefälhavarens sammanfattande yttrande

den 7 januari 1953 över förvaltningarnas organisationsförslag anföis

beträffande bomröjningssektionen, att överbefälhavaren kommer att

föreslå att en särskild organisation inrättas för bombröjningstjänsten. Avsaknaden

av en sådan organisation utgör för närvarande en allvarlig brist

i det totala försvaret. Enligt ett i samråd med civilförsvarsstyrelsen, flygförvaltningen

och statens organisationsnämnd upprättat förslag har det

av ekonomiska och arbetstekniska skäl befunnits lämpligt att den tekniska

verksamheten inom bombröjningsorganisationen handhas av flygförvaltningen.

Med hänsyn till att bombröjning främst är en civilförsvarsuppgift

anses emellertid kostnaderna för den tekniska bombröjningsverksamheten

vid flygförvaltningen icke böra belasta fjärde huvudtiteln.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

363

Departementschefen.

Med hänsyn till vad flygförvaltningen anfört finner jag mig kunna

godta flygförvaltningens förslag beträffande vapenbyråns organisation.

De arbetsuppgifter, som avses för central-, foto- och berakmngssektionerna

får anses vara av sådan betydelse att de bör organiseras som sektioner

och icke som detaljer. Den nytillkomna bombröjningssektionen foran- ,

leder med hänsyn till vad överbefälhavaren anfört i och för sig ingen erinran

från min sida. Sektionen bör dock enligt min mening ej inrättas

förrän bombröjningstjänstens organisation prövats och fastställts. Jag raknar

sålunda icke med någon bombröjningssektion under budgetaret 1954/55.

b. ELEKTROAVDELNINGEN (TELEAVDELNINGEN, ELEKTR()B\RÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Elektrobyråns arbetsområde och arbetsuppgifter är enligt förslaget utformade

i analogi med vad som föreslagits beträffande motsvarande organ

inom armé- och marinförvaltningarna. Byrån föreslås skola indelas i centralsektion,

radiosektion, radarsektion, markelektrosektion, flygeleiitrosektion

samt luftbevakningssektion. Sektionerna indelas i detaljer.

För att de militära synpunkterna och erfarenheterna skall vinna erforderligt

beaktande vid elmaterielens konstruktion, anskaffning och modernisering

och för att underlätta byråchefens samarbete med staber och truppförband

föreslår utredningen, att denne liksom chefen för armeforvaltningens

signalbyrå till sitt förfogande får två militärassistenter, båda officerare

vid flygvapnet med flygutbildning, den ene främst specialiserad på

radarmateriel och den andre på övrig elmateiiel.

Flygelektrosektionen är avsedd att handha speciellt för flygplan konstruerad

materiel, som normalt icke används inom armén eller marinen.

I fråga om luftbevakningssektionen framhåller utredningen, att den vid

anskaffning av i luftbevakningsmaterielen ingående radio-, radar-, telefoneller

strömförsörjningsmateriel, som normalt tillhör andra sektioners arbetsområden,

givetvis skall samarbeta med dessa sektioner. Med hänsyn

till att flygvapnet så sent soin den 1 juli 1948 erhållit ansvaret för luftbevakningsorganisationcn

och härför erforderlig materiel, måste enligt utredningens

mening förvaltningsorganisationen i fråga om denna materiel

betraktas såsom varande i uppbyggnadsstadiet. Utredningen framhåller,

att så snart utrustnings- och underhållsproblemen klarnat beträffande till

sektionens arbetsområde börande materiel, bör särskilt uppmärksammas

de möjligheter, som då torde föreligga till decentralisering av underhållsarbetet

samt till överflyttning av utvecklings- och anskaffningsuppgifter i

fråga om viss materiel till övriga sektioner.

Centralsektionen föreslås skola inrymma ett för byrån gemensamt ritkontor.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

FJygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen anser avdelningens centralsektion kunna utgå och dess

arbetsuppgifter fördelas mellan byråerna. Avdelningen föreslås skola erhålla

gemensamt ritkontor med flygplanbyrån, vilket kontor föreslås skola

förläggas till nämnda byrå.

Beträffande projektering och utveckling på det teletekniska området anför

flygförvaltningen bland annat följande.

På grund av sekretessen i utlandet bl. a. genom vår ställning som neutral

stat har det varit nödvändigt att starta en relativt omfattande utvecklingsverksamhet

inom landet på det teletekniska området. Även ur ekonomisk

synpunkt samt ur allmän beredskapssynpunkt är detta av stort värde. En

stor del av utvecklingen bedrivs vid civila firmor i anslutning till produktionen,

men det är ett oeftergivligt krav att utvecklingsarbete bedrivs även

i flygförvaltningens egen regi. Anledningar härtill är dels

1) att problemställningarna måste preciseras, operativa erfarenheter tillgodogöras

och de tekniska möjligheterna undersökas för att materielspecitikationer

skall kunna fastställas, dels

,.„2). att vriss materiel är av sådan sekretessgrad, att den ej kan släppas ut

till civila firmor törrän på ett relativt sent stadium.

Indikationer från England och USA visar att allt större del av försvarsbudgeten

anvands för utveckling av ny materiel. För att flygvapnet skall

kunna uppehålla en hög materielstandard till så låga kostnader som möjligt

bedoms det oundgängligen nödvändigt att större kraft sätts in på utvecklingsområdet.

Detta gäller i särskilt hög grad telematerielen, där utvecklingen

går mycket snabbt framåt. Det får i framtiden ej vara bristen

pa lampliga löner, som begränsar möjligheterna att anställa högkvalificerade

ingenjörer lör utvecklingsarbete. En viss utökning av personalstaben

maste dartor gradvis ske, oberoende av den oreanisntinncfm-m c«m

i eu mer och utan en alltför stark centralisering

o*

. — “* siuisia viki au eu antal nögre be
fattningar

skapas så att man kan behålla en stam av skickliga ledare för

verksamheten. Dessa bör även ha möjlighet att arbeta i en smidig organisation.

ö ö

Det bär inom flygförvaltningen visat sig nödvändigt att lägga större

projekt, som tar avsevard tid och personal i anspråk, på särskilda organisationsenheten

Vid radio-, radar- och flygelektrosektionerna har därför sedan

flera ar ti.ibaka projekt- och utvecklingsdetaljer varit organiserade

med gott resultat. Vid dessa har även sammanhållande projektarbete utloits

och teknisk rådgivning lämnats till Övriga detaljer. Organisationsenheterna

inom radio- och radarsektionerna har ansvarat för laboratorieverksamheten

och darmed samtliga laboratorie- och provinstrument samt

ovng laboratoneutrustning. Personalen har i stor utsträckning kunnat avastas

de betungande rutinarbetena inom förvaltningsorganisationen och

kimnat°uTnyttjåsa^''n b" ““ Sådana arbetsförhållanden,"att den elkth t

Flygförvaltningen har haft tillfälle att under hand ta del av det förslag

till organisation för försvarets teletekniska laboratorium, som avgetts av

orsvarets forskningsanstalt. Det är flygförvaltningens urnifattninJ ntt

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Övriga laboratoriearbeten gällande flygvapnets materiel, som enligt foivaltningsutredningens

förslag skulle organiseras inom försvarets teletekniska

laboratorium, bör liksom hittills utföras i flygförvaltningens egen

”Särskilda organisationsenheter för projekt och utveckling föreslås därför

kvarstå inom flygförvaltningen även i fortsättningen, men nu it orm

av sektioner på radio- och radarbyråerna, medan tills vidare en detalj liksom

hittills torde vara tillräcklig inom elektrobyrån (utveckling av instrument).

Enligt flygförvaltningens förslag indelas radiobyrån i centraldetalj,

markradiosektion, flygradiosektion, navigeringsradiosektion, specialradiosektion

samt utvecklingssektion. Någon underindelning i detaljer föreslås

icke. Flygförvaltningen framhåller, att en modernisering av radioutrustning

för såväl kommunikation som navigering framstår såsom nöd\ändig.

De olika sektionerna motsvarar de detaljer, som förvaltningsutredningen

föreslagit skola finnas inom elektrobyråns radiosektion. Härtill kommer

utvecklingssektionen, vars uppgifter tidigare berörts.

Enligt vad flygförvaltningen framhåller, arbetar specialradiosektionen

för närvarande bland annat med utveckling av apparatur för radiofjäriskrift

och därav betingad modernisering av flygvapnets kortvågsstationer.

Vidare förbereds anskaffning av bildradiomateriel för överföring av väder
-

lekskartor.

Beträffande radarbyrån föreslår flygförvaltningen indelning i centraldetalj,

markradarsektion, flygradarsektion, navigeringsradarsektion, s,pecialradarsektion

samt utvecklingssektion. För samtliga sektioner föreslås

en förhållandevis ingående detaljindelning. De av flygförvaltningen föreslagna

sektionerna motsvarar förvaltningsutredningens detaljer inom elektrobyråns

radarsektion, dock att utvecklingssektionen tillkommer.

Flygförvaltningen framhåller, att flygplanens ökade prestanda medfört

en omvärdering av de tekniska och taktiska kraven på radarmaterielen.

Under de senaste åren har taktiken för radarstridsledningen avsevärt utvecklats

och nya metoder används, vilka erfordrar förbättrade hjälpmedel,

till följd varav arbetsuppgifterna på detta område väsentligt ökats.

Såväl markradar- som flygradar- och navigeringsradarsektionerna innehåller

enligt förslaget detaljer för tekniska utredningar. På dessa detaljer

handläggs under sektionschefen frågor om militärteknisk anpassning beträffande

sektionens materiel. I detta syfte bedrivs erforderliga studier,

varjämte detaljerna i fråga har att leda och utföra prov med materielen

och delta i upprättandet av specifikationer. Genom studier av tidskrifter

och kontakt med större in- och utländska firmor och myndigheter kan,

enligt vad flygförvaltningen framhåller, värdefulla upplysningar - framför

allt angående utvecklingstendenser — erhållas beträffande olika projekt.

I fråga om utvecklingssektionens arbetsuppgifter betonar flygförvaltningen

vårt isolerade läge i förhållande till utlandet i informations- och

s. 366 Kontrollera mot PDF

366 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

leveranshänseende beträffande radarmateriel, varför projektering och utveckling

måste ske inom landet. En väsentlig uppgift är att konstruera

sådana apparater, som ur funktions-, vikt- och volymsynpunkt är lämpliga

för svenskbyggda krigsflygplan. Flygförvaltningen erinrar, att den

för modern luftkrigföring så viktiga stridsledningen bland annat omfattar

insamling och presentation av radarinformationer och kalkylering på basis

därav. Sektionen föreslås indelad i detaljer för projektering, utveckling

av markradarmateriel, utveckling av flygradarmateriel, servomekanik

och service. Detaljen för servomekanik skall ha till uppgift att utveckla

tekniska apparater för styrning av antenner och anpassning av radarstationer

till styrnings-automatik i flygplan.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår flygförvaltningen, att

i stället för en luftbevakningssektion åtminstone tills vidare en luftbevakningsbijrå

skall ingå i avdelningen.

I anslutning till en redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter

framhåller tlygförvaltningen, att rustningsprogrammet är tidsbegränsat

genom av överbefälhavaren och flygledningen fastställda direktiv. Utbyggnadsarbetet

har organiserats så, att det förut har varit en planläggningsoch

piojekteringsperiod med förhållandevis ringa anläggningsverksamhet.

Detta skede är numera i huvudsak avslutat, varför verksamheten inträder

i ett intensivare anläggningsskede.

Luftbevakningsbyrån indelas enligt förslaget i centraldetalj, sektion för

radionat, sektion för telefonteknisk materiel, sektion för trådnät samt sektion

för radiolänknät. Sektionerna föreslås skola indelas i detaljer. De tre

förstnämnda sektionerna motsvaras av detaljer inom den av förvaltningsutredningen

föreslagna luftbevakningssektionen i elektrobyrån. Sektionen

för radiolänknät tillkommer.

Såsom framgår av tidigare redogörelse föreslår flygförvaltningen, att

mark-, elektro- och flygelektrosektionerna sammanslås till en elektrobijrå

inom avdelningen. Denna byrå föreslås indelad i centraldetalj, markelektrosektion,

flygelektrosektion och instrumentsektion, vartill kommer en

fristående utvecklingsdetalj. Sektionerna är enligt förslaget indelade i detaljer.

Instrumentsektionen motsvaras i förvaltningsutredningens förslag

närmast av en detalj för instrument i flygelektrosektionen.

Departementschefen.

Sasom framgår av vad jag tidigare anfört, räknar jag med att elektroa

vdelningen indelas i radiobyrå, radarbyrå, luftbevakningsbyrå samt fristående

flygelektrisk sektion. Mot flygförvaltningens förslag att icke inrätta

den av förvaltningsutredningen förordade centralsektionen utan att i

stället fördela de uppgifter, som skulle falla å denna sektion, mellan avdelningens

byråer och fristående sektion, har jag, såsom jag förut uttalat,

ingen erinran, liksom ej heller mot förslaget att avdelningen får

gemensamt ritkontor med flygplanbyrån.

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningens förslag beträffande organisationen av radio- och

radarbyråerna anser jag mig kunna biträda. Jag tillstyrker, att särskilda

utvecklingssektioner inordnas i ifrågavarande byråer.

Förslaget till inre organisation av luftbevakningsbyrån föranleder heller

ingen erinran från min sida. Jag vill emellertid understryka vad förvaltningsutredningen

framhållit om att alla möjligheter bör tillvaratas att, så

snart utrustnings- och underhållsproblem beträffande här ifrågavarande

materiel klarnat, decentralisera underhållsarbetet samt överflytta utvecklings-

och anskaffningsuppgifter i fråga om viss materiel till andra organ

inom flygförvaltningen. Personalbehovet och organisationen bör i samband

härmed omprövas.

Den fristående flygelektriska sektionen bör innehålla bl. a. centraldetalj

och utvecklingsdetalj.

c. FLYGPLANBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Flygplanbyråns arbetsområde är avsett att omfatta egentlig flygplanmateriel

jämte säkerhetsutrustning. Till säkerhetsutrustningen räknas

speciell flygarbeklädnad. Utredningen föreslår, att byrån indelas i centralsektion,

projektsektion, flygplansektion, utrustningssektion och kontrollsektion.

Centralsektion och projektsektion föreslås indelade i detaljer. 1

centralsektionen ingår ritkontor.

Utredningen uttalar, att byråns uppgifter vid anskaffning av flygplan

från utlandet i huvudsak bör vara att tekniskt bedöma färdigställda konstruktioner

samt utöva viss kontrollverksamhet. För flygplantillverkmng

inom landet bör byrån enligt utredningens mening bedriva en omfattande

förprojektverksamhet, varvid byrån bör vara flygförvaltningens sammanhållande

organ för flygplanet som stridsenhet. Större delen av projektarbetet

och praktiskt taget hela konstruktionsverksamheten anser utredningen

emellertid böra, liksom hittills, bedrivas vid flygplanindustrin.

Utredningen föreslår, att utarbetandet av erforderliga beskrivningar,

förarinstruktioner, inventarieförteckningar och lastplaner hänförs till byråns

flygplansektion. På denna sektion bör även ankomma att svara för

de konstruktionsförändringar, som betingas av att flygplanlyper i vissa

fall efter tjänst som krigsflygplan anses kunna användas för allmän flygträning,

utbildning i dubbelkommando, målbogsering, transporttjänst eller

som speciella försöksflygplan.

Så länge den inhemska flygplantillverkningen bedrivs vid Svenska Aeroplanaktiebolaget

i Linköping bör enligt utredningen byråns kontrollscktion

vara förlagd dit och handha leveranskontrollcn beträffande flygmateriel,

som för flygförvaltningens räkning tillverkas av eller anskaffas genom

bolaget. Sektionen bör vidare såsom flygförvaltningens representant

i sista hand svara för den materiel, som av förvaltningen tillhandahålls

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

denne leverantör. Vidare bör sektionen biträda med undersökningar hos

leverantören i anledning av- inträffade skador m. m. Sektionen bör även

kunna utnyttjas för leveranskontroll hos annan leverantör.

Utredningen föreslår, att ett ritkontor skall inrymmas i byråns centralsektion.

Detta ritkontor avses skola vara ett funktionellt organ för flygförvaltningen

och utföra enklare allmänna konstruktionsarbeten, uppgöra

ritningar efter skisser, ombesörja anskaffning av ljus- och fotostatkopior

m. m. Utredningen förutsätter, att ritkontoret skall kunna utnyttjas i

första hand av de byråer, som icke för sin verksamhet ansetts böra utrustas

med egna ritorgan, samt dessutom av övriga byråer vid tillfällig

överbelastning. Chefen för ritkontoret bedöms såtillvida böra ha en självständig

ställning att han direkt från respektive uppdragsgivare skall kunna

motta ritningsuppdrag och likaledes direkt med dessa samråda beträffande

uppdragen.

Utredningen uttalar slutligen det omdömet att flygplanbyråns verksamhet

synts vara ändamålsenligt ordnad, varför någon detaljerad genomgång

av byråns arbetsuppgifter icke gjorts.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag skall flygplanbyrån bestå av centralsektion,

projektsektion, flygplansektion, utrustningssektion och kontrollsektion.

Samtliga sektioner utom utrustningssektionen förutsätts skola indelas

i detaljer. I centralsektionen ingår ritkontor, vilket enligt vad som

framgår av tidigare redogörelse, förutsätts skola vara gemensamt för flygplanbyrån

och elektroavdelningen. Kontrollsektionen indelas i kontrollgrupper

efter de olika orter, där kontroll utövas eller där förråd under

byrån finns. Förslaget överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag,

utom i vad angår detaljindelningen.

Departementschefen.

Jag har intet att erinra mot flygförvaltningens förslag till organisation

av flygplanbyrån, vilket förslag i huvudsak överensstämmer med förvaltningsutredningens.

Såsom jag framhållit i tidigare sammanhang, biträder

jag förslaget att det i flygplanbyråns centralsektion ingående ritkontoret

skall vara gemensamt för byrån och elektroavdelningen.

d. MOTORBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Arbetsområdet för motorbyrån anges av utredningen skola omfatta

motorer för flygplan och robotar, motorinstallationer, hjälpapparater och

tillbehör för motorer och motorinstallationer, driv- och smörjmedel för

flygmotorer samt kyl- och tryckvätskor och diverse kemiska produkter för

flygvapnets behov.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Beträffande byråns arbetsuppgifter utgår utredningen från att i fråga

om reaktionsmotorer för bemannade flygplan huvuddelen av forsknings-,

projekt- och försöksverksamheten samt hela konstruktionsverksamheten

utläggs på industrin enligt särskilda avtal. För övriga motortyper utförs

motsvarande uppgifter i huvudsak inom flygförvaltningen eller under dess

omedelbara ledning. När utvecklingen på robotvapenområdet vunnit ytterligare

stadga, bör enligt utredningen även beträffande robotmotorer berörda

arbetsuppgifter utläggas på industrin. Arbetsuppgifter, som berör

det tekniska underhållet av motorer till bemannade flygplan, anser utredningen

böra i större utsträckning än för närvarande uppdras åt de centrala

flygverkstäderna, vilka har direkt tillgång till materielen och väl kvalificerad

personal för dessa uppgifter.

Utredningen föreslår, att motorbyrån indelas i projektsektion, kolvmotorsektion,

reaktionsmotorsektion, drivmedelssektion, kontrollsektion

samt fristående centraldetalj. Projekt- och kolvmotor sektioner na föreslås

indelade i detaljer.

Även i fråga om motorbyrån fäller utredningen det omdömet att byrån

i de flesta avseendena varit ändamålsenligt ordnad, varför någon detaljerad

genomgång av byråns samtliga enheter icke verkställts.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Enligt flygförvaltningens förslag indelas motorbyrån i projektsektion,

motorsektion 1, motorsektion 2, hjälpapparatsektion, drivmedelssektion och

kontrollsektion. Sektionerna med undantag för drivmedels- och kontrollsektionerna

förutsätts skola indelas i detaljer. Motor sektion 1 och motorsektion

2 motsvaras i förvaltningsutredningens förslag av kolvmotor- och

reaktionsmotorsektionerna. Hjälpapparatsektionen motsvaras i förvaltningsutredningens

förslag av en hjälpapparatdetalj i kolvmotorsektionen.

Den förändrade benämningen på motorsektionerna motiveras med att

båda sektionerna inom en snar framtid kommer att handha frågor om

reaktionsmotortyper.

I fråga om hjälpapparatsektionen framhåller flygförvaltningen, att utvecklingen

på hjälpapparatområdet har gått mot större och mera komplicerade

enheter. Nuvarande startanordningar på några få hästkrafters

effekt ersätts sålunda på kommande motorer av turbindrivna anordningar,

som utvecklar hundratals hästkrafter. Vidare har tillkommit komplicerade

aggregat för kylning av luften till flygplanets förarkabin. Nämnda förhållanden

har enligt 1''lygförvaltningens mening medfört ett behov av specialisering

och eu anhopning av ärenden, som icke lämpligen bör belasta

motorsektionerna, i all synnerhet som frågor i samband med hjälpapparaterna

i icke ringa utsträckning berör båda motorsektionerna. På grund

härav anser flygförvaltningen en särskild sektion för handläggning av

ärenden rörande hjälpapparater nödvändig.

24—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Flygförvaltningen vidhåller sin i utlåtande över förvaltningsutredningens

betänkande uttalade uppfattning att arbetsuppgifter icke kan överföras

till de centrala flygverkstäderna i den utsträckning, som utredningen

tänkt sig.

Departementschefen.

Jag biträder flygförvaltningens förslag om att i motorbyrån skall ingå

projektsektion, motor sektion 1, motor sektion 2, drivmedelssektion och

kontrollsektion. Vad beträffar den av förvaltningen föreslagna hjälpapparatsektionen,

som i förvaltningsutredningens förslag motsvaras av en

detalj i kolvmotorsektionen, anser jag att för dess tilltänkta uppgifter bör

avses endast en detalj. Med hänsyn till att detaljen i fråga skall betjäna

båda motorsektionerna bör den förläggas fristående inom byrån.

e. ROBOTBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Beträffande robotbyråns arbetsområde och arbetsuppgifter anför utredningen

följande.

Robotbyråns arbetsområde skall omfatta robotar för samtliga försvarsgrenars

behov. I arbetsområdet skall även ingå apparatur, utrustning, tillbehör

och dylikt, som erfordras för robotarnas handhavande, utskjutning,

styrning mot mål m. m. Vidare skall till arbetsområdet höra sådana motmedel

mot främmande makters robotvapen, vilkas utveckling fordrar speciell

kännedom om robotkonstruktioner. Slutligen har med tanke på utvecklingstendenserna

för olika slag av vapen bedömts lämpligt att till byråns

arbetsområde hänföra materiel för röjning av flygbomber, robotar

m. m., varvid byrån även skall biträda civilförsvaret i fråga om röj materiel.

Inom sagda arbetsområde skall robotbyrån i egenskap av sakbyrå ha

motsvarande arbetsuppgifter som tidigare angetts för vapenbyrån. Beträffande

motorer och startraketer för robotar bör dock ansvaret för utvecklingen

eller sålunda huvuddelen av arbetsuppgifterna åvila motorbyrån

ehuru på robotbyrån alltid skall ankomma ansvaret för roboten som en

färdig stridsenhet. Robotbyrån skall ange erforderliga prestanda, svara

för typbedömning ur användningssynpunkt m. m., anslagsäskanden och

installationslrågor samt utarbeta beskrivningar och instruktioner efter av

motorbyrån lämnat underlag. Transport- och utskjutningsanordningar för

aiméns och marinens behov bör utvecklas, konstrueras och anskaffas av

armé- och marinförvaltningarna efter av robotbyrån lämnat underlag.

Samtliga arbetsuppgifter avseende robotarnas styrorgan syns visserligen i

nuvarande utvecklingsskede böra handläggas inom robotbyrån. Det bör

dock senare övervägas om icke vissa av dessa enligt samma principer, som

tillämpats beträffande motonnaterielen, bör överföras till elektrobyrån,

enär denna redan för sina nuvarande uppgifter måste ha härför lämpad

personal. I fråga om mark- och fartygsbaserad tillbehörsmateriel för

manövrering och kontroll bör undersökas möjligheterna att överföra utvecklings-

och anskaffningsuppgifter till armé- respektive marinförvaltningen.

s. 371 Kontrollera mot PDF

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 371

Projekt- och den därmed sammanhängande konstruktionsverksamheten

måste för närvarande i mycket stor utsträckning utföras av robotbyrån.

Sedan större klarhet i linjerna för robotmaterielens utformning vunnits,

torde liksom beträffande materiel av mera konventionell typ, t. ex. flygplan,

viss del av projekt- och i huvudsak hela konstruktionsarbetet kunna

utläggas hos privat eller statlig tillverkare. I samband härmed bör den

nuvarande försöksverkstaden för robotar förläggas i anslutning till den

verkstad som sammanhåller serietillverkningen. Intill dess att så kan ske

bör projekt- och huvuddelen av konstruktionsarbetet utföras centralt inom

byrån medan personal lokalt placerad vid försöksverkstaden bör utföra

visst ritningsarbete direkt sammanhängande med försökstillverkningen.

Den av utredningen föreslagna indelningen av robotbyrån inrymmer

centralsektion, militär teknisk sektion, projektseklion, utprovningssektion,

styrsektion, provskjutningssektion samt konstruktionskontor. Centralsektionen,

militärtekniska sektionen, projektsektionen och styrsektionen föreslås

indelade i detaljer.

På den militärtekniska sektionen skall enligt utredningen ankomma att

hålla de olika försvarsgrensledningarna underrättade om utvecklingen och

om tillverkningens fortskridande, kontinuerligt tillföra byrån försvarsgrensledningarnas

synpunkter och önskemål beträffande robotvapnens utformning

samt i samråd med försvarsgrensledningarna bedöma olika konstruktioners

militära värde. Utprovningssektionens uppgifter enligt utredningen

är att uppgöra skjutprogram och utvärdera resultaten från skjutförsök,

under det att konstruktionskontoret, som anses böra lokalt placeras

vid försöksverkstaden, skall ha till uppgift att följa och kontrollera

försökstillverkningen samt utföra visst ritarbete och vissa funktionsprov i

samband med denna tillverkning. Provskjutningssektionen bör enligt utredningen

utföra planerade skjutförsök vid särskilda skjutplatser.

På projektsektionen skall enligt förslaget bland annat ankomma att

uppgöra program för och utlägga de typbundna forskningsuppdrag, i första

hand vindtunnelprov, som erfordras för projektarbetet. Utredningen framhåller,

att de arbetsuppgifter som dominerar denna verksamhet, är aerodynamiska

och flygmekaniska beräkningar, utredningar beträffande styrprinciper

och servotekniska problem samt vikt-, tyngdpunkts- och tröghetsmomentberäkningar.

På en särskild beräkningsdetalj inom sektionen

avses bland annat banberäkningar och hållfasthetsberäkningar skola utföras.

I projektsektionen föreslås vidare skola ingå ett ritkontor med kvalificerade

konstruktions- och rituppgifter.

Flygforvaltningens förslag den 15 december 1953.

Robotbyrån indelas enligt flygförvaltningens förslag i centralsektion,

inililärscktion, utprovningssektion, projektsektion, konstruktionssektion,

styrsektion och motorsektion, vartill kommer en fristående försöksplats
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition lir 109.

detalj och en underavdelning för inre tjänst. Detaljindelningen är omfattande.

På grund av utvecklingen inom robotområdet är någon jämförelse

med förvaltningsutredningens förslag knappast möjlig.

Med hänsyn till att robotbyrån ännu icke vunnit sådan stadga i organisationen,

att flygförvaltningen kan bedöma personaluppsättningen på

längre sikt, redovisar ämbetsverket endast ett nuläge för byrån. Utvecklingen

av robotvapnet befinner sig ännu delvis på försöksstadiet och det

är i dagens läge ej möjligt att förutse, vilka ekonomiska resurser som på

längre sikt kan ställas till robotbyråns förfogande. Flygförvaltningen säger

sig i princip dela den av förvaltningsutredningen framförda åsikten, att

projekt- och konstruktionsarbete för robotvapen bör kunna läggas ut hos

privat eller statlig tillverkare. Ämbetsverket är dock icke berett att för

närvarande föreslå en sådan åtgärd, enär en dylik överföring kan ske endast

successivt och sedan statsmakterna tagit ställning till frågan om vilka

medel, som kan anslås för framställande av robotvapen. Av dessa anledningar

anser flygförvaltningen, att robotbyrån bör ges en lösare organisationsform.

I motsats till förvaltningsutredningen håller flygförvaltningen före, att

motorutvecklingen för robotar åtminstone tills vidare bör handhas av

robotbyrån. Huruvida ämbetsverkets motorbyrå framdeles kan helt eller

delvis överta hithörande arbetsuppgifter, sammanhänger intimt med vilken

eller vilka typer av motorer, som skall komma till användning. Vidare uttalar

flygförvaltningen som sin mening, att styrapparatutvecklingen, som förvaltningsutredningen

ansett böra hänföras till elelctroavdelningen, alltjämt

bör ankomma på robotbyrån. Avdelningen är redan nu så stor att det icke

syns praktiskt att ytterligare öka dess arbetsuppgifter. Härtill kommer, att

den styrtekniska utvecklingen intar en central ställning inom hela robotvapenutvecklingen.

Även sekretesskäl talar för att detta arbete icke förläggs

utanför robotbyrån.

Slutligen utvecklar flygförvaltningen i detta sammanhang den åsikten

att motmedelstekniken (aktiv eller passiv störning av teleteknisk verksamhet)

och bombröjningstjänsten icke såsom förvaltningsutredningen ansett,

bör handhas av robotbyrån.

Mot flygförvaltningens uttalande om att projekt- och konstruktionsarbetet

för robotvapen bör kunna läggas ut hos privat eller statlig tillverkare

har chefen för robotbyrån anfört reservation. Denne uttalar bland annat

att frågan härom tills vidare bör stå öppen, enär det nu är för tidigt att

göra något principuttalande om hur robottillverkningen skall bedrivas i

framtiden.

Departementschefen.

Då robotbyråns slutliga omfattning och arbetsuppgifter icke för närvarande

kan bedömas, saknar jag anledning att gå in på någon mera detal
-

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 109.

jerad granskning av dess organisation. Byrån torde tills vidare få i huvudsak

vara organiserad på sätt flygförvaltningen föreslagit och med de arbetsuppgifter

som ämbetsverket angett. Med hänsyn till byråns omfattande

organisation och stora personalbehov är jag emellertid angelagen att

betona vikten av att framdeles alla möjligheter att lägga ut projekt- och

konstruktionsarbete för robotvapen hos privat eller statlig tillverkare effektivt

utnyttjas. I samband med att så kan ske bör givetvis byråns organisation

reduceras.

f. IN T EN D EX TUBBYRÅN.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att inom ämbetsverket skall, liksom hittills,

finnas en intendenturavdelning, indelad i fyra sektioner, nämligen centralsektion,

materielsektion, förplägnadssektion och drivmedelssektion. Härtill

kommer centralförråd för intendenturmateriel.

I centralsektionen ingår expedition, allmän detalj och förrådskontrollkontor.

Detta kontor förutsätts skola minskas med anledning av att rakningsgranskning

in. in. centraliseras till inköpscentralen. Materiel- och

drivmedelssektionerna föreslås uppdelade i vardera två detaljer. Förslaget

till indelning överensstämmer med förvaltningsutredningens förslag till indelning

av den intendenturbyrå i flygförvaltningen, som utredningen ansåg

böra finnas, därest ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk

icke inrättades.

Departementschefen.

Jag erinrar om att jag vid behandlingen av huvuddragen av flygförvaltningens

organisation förklarade mig ej kunna biträda förslaget om att det

centrala intendenturorganet i flygförvaltningen skulle vara avdelning utan

endast räknade med en intendenturbyrå. Beträffande denna byrå finner

jag ej anledning till erinran mot flygförvaltningens förslag till indelning.

Detta förslag ansluter sig till vad förvaltningsutredningen räknat med vid

alternativet med en försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning.

Det kan övervägas att ge cheferna för intendenturbyråns sektioner en

förhållandevis självständig ställning och bland annat ålägga dem föredragningsskyldighet

inför souschefen i de ärenden, som skall avgöras av denne.

g. flygfältsbyrån.

194,6 ars miiitära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget omfattar flygfältsbyråns arbetsområde samtliga flygvapnet

underställda flygfält med tillhörande rull- och förbindelsebanor,

startplattor och uppställningsplattor vid hangarerna ävensom flygfältsmateriel.

Ur såväl underhålls- som i viss mån beredskapssynpunkt bör

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 109.

till byråns arbetsområde enligt utredningens mening vidare höra baracker

vid vissa övningsflygfält och vid samtliga krigsflygfält, flygplanvärn och

flygplanvägar vid samtliga flygfält samt flygvapnet underställda bombfällnings-

och skjutplatser.

Inom sagda arbetsområde föreslås flygfältsbyråns uppgifter skola omfatta

modernisering av befintliga flygfält, projektering och byggnad av

nya flygfält, underhåll av flygfältsanläggningar med vissa undantag samt

belysningar vid flygfält.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i projektsektion, anläggningssektion,

underhållssektion och fristående centraldetalj.

Underhållssektionen indelas enligt förslaget i eu allmän detalj och en

mobiiiseringsdetalj. Beträffande den allmänna detaljen anför utredningen

följande.

Under allmänna detaljens överinseende bör till flygflottiljerna delegeras

vården och underhållet av flottilj flygfälten medan övriga fält bör

underställas respektive flygbasområdesstaber. Flygbasområdesstaberna bör

vid behov biträda flygflottiljerna i frågor rörande flygfältens vård och

underhåll samt vid beräkning av medel härför. Förslaget innebär viss

ökning av arbetsuppgifterna för flygbasområdesstaberna, varför dessa bär

förstärkas med viss personal. Denna ökning, vilken för närvarande syns

erforderlig vid fyra flygbasområden, kompenseras dock genom motsvarande

reducering av allmänna detaljens personalbehov. Allmänna detaljen

avses vidare skola ombesörja behovsberäkning och fördelning av underhållsmedel

till flygbasområden och flygflottiljer samt vid större reparations-

och underhållsarbeten, då så bedöms erforderligt, biträda dessa med

uppgörande av programhandlingar. Entreprenadfrågor bör handläggas av

allmänna detaljen och inköpscentralen men kan efter bedömning delegeras

till lokalmyndigheterna. Dessa skall som regel även ombesörja kontroll av

respektive arbeten. Allmänna detaljen skall vidare avgöra, om vidtagandet

av underhållsåtgärder, t. ex. invallningar in. m., vilka berör omkringliggande

fastigheter, bör delegeras till lokalmyndigheterna. All försöksverksamhet

och härav betingad konsulterande verksamhet bör normalt bedrivas

av detaljen. Slutligen skall denna bedriva erforderlig kursverksamhet

för de befattningshavare, som har att leda och praktiskt utföra underhållsarbetet,

samt genom materielinspektioner och granskning på platsen

av underhållsmedlens förvaltning övervaka underhållstjänstens funktion.

Beträffande flygfältsmateriel bör allmänna detaljen endast handlägga

frågor rörande anskaffning av speciell sådan medan mindre ersättningsanskaffningar

samt underhållstjänsten för flygfältsmaterielen bör delegeras

till lokalmyndigheterna, varigenom flygfältsbyrån erhåller samma funktion

som förvaltningens övriga sakbyråer i fråga om tekniskt underhåll. Motorfordon

bör i såväl anskaffnings- som underhållshänseende omhänderhas

av underhållsavdelningens fordonssektion.

Centraldetaljen avses bl. a. skola sammanhålla beräkning av planer

för investeringsbemyndiganden och anslagsäskanden beträffande flygfält

och flygfältsmateriel, biträda byråns saksektioner med ekonomiska utredningar

i samband därmed, uppgöra förslag till fördelning på lokalförvalt
-

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. May.ts proposition nr 109.

ningarna av tilldelade medel, föra dispositionsanteclcningar samt folja och

övervaka lokalförvaltningarnas anslagsbelastning.

Flygförvalmingcns förslag den 15 december 1953.

Flygfältsbyrån föreslås av flygförvaltningen skola indelas i projektsektion,

underhållssektion och anläggningssektion, vartill kommer en fristående

expedition. Projektsektion och underhållssektion förutsätts skola

indelas i detaljer. I den förstnämnda sektionen ingår ett ritkontor. Förslaget

ansluter sig i huvudsak till förvaltningsutredningens förslag.

De uppgifter, som förvaltningsutredningen räknat med för centraldetaljen,

fördelas enligt flygförvaltningens förslag mellan de olika sektionerna

utom i vad avser expeditionsarbetet. I anslutning härtill föreslås,

att centraldetaljen utgår och ersätts med en expedition.

Departementschefen.

Jag biträder flygförvaltningens förslag till organisation av flygfältsbyrån.

Detta skiljer sig endast såtillvida från förvaltningsutredningens att centraldetaljen

ersätts av en expedition och de speciella arbetsuppgifter, som

förvaltningsutredningen avsett skola åvila centraldetaljen, fördelas mellan

de tre sektionerna. Jag vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten

på vad förvaltningsutredningen framhållit om möjligheterna att

delegera olika arbetsuppgifter till lokalmyndigheter. Dessa möjligheter

bör utnyttjas i den utsträckning så befinns lämpligt. Delegation av frågor,

som i rättsligt hänseende berör omkringliggande fastigheter bor dock aga

rum med urskillning. Som regel bör enligt min mening representant for

centralmyndigheten vara närvarande och tillvarata kronans rätt vid viktigare

förrättningar och dylikt, exempelvis i samband med torrläggningsföretag.

h. UNDERHÅLLSAVDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag skall underhållsavdelningen ha till arbetsuppgift

att utöva den centrala ledningen (koncernledningen inom verket)

av flygvapnets för underhåll av flygmateriel avsedda verkstäder samt att

uppgöra verkets planer för krigsreparationstjänsten. Därjämte avses avdelningen

skola fullgöra sakorgans uppgifter beträffande flygvapnets

motorfordon, motorbåtar och cyklar samt materiel avsedd för reparationstjänsten.

Även ärenden rörande förrådskontroll, sakgranskning, förrådsdrift

och förrådslolcaler ifråga om all flygmateriel med undantag av

ammunition föreslås skola förläggas till underhållsavdelningen.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning förordar utredningen,

att underhållsavdelningen indelas i en byrå, förrådsbyrån, fyra

fristående sektioner, nämligen central-, drift-, fordons- och utbildningssektionerna,

samt en fristående avtalsdetalj.

Förrådsbyrån föreslås skola indelas i centrala flygmaterielförrådet i

Arboga och eu förradsgrupp i flygförvaltningen.

Sektionerna avses skola indelas i detaljer m. m. Förutom att centralsektionen

bör inrymma expedition, skall den enligt förslaget handha

ekonomi- och organisationsfrågor samt statistik i analogi med vad som

närmare utvecklats vid behandlingen av motsvarande organ i övriga försvarsgrensförvaltningar.

Dessutom föreslås, att i centralsektionen skall

ingå en hålkortscentral. Beträffande denna anför utredningen

Inom flygförvaltningen har under de senaste åren bedrivits undersökinngar

avseende rationalisering och förenkling av kontorsarbetet vid under

ämbetsverket sorterande verkstäder och förråd. Undersökningarna har visat

att genom införande av hålkortsmaskiner avsevärda besparingar kan göras.

Därjämte har befunnits, att moderna hålkortsmaskiner möjliggör personalbesparingar

samt en snabbhet och överskådlighet, som i många fall icke

an ernas med den mänskliga arbetskraft, som rimligen kan insättas på

,e , suPPo* ter’ varom här är fråga. Den större snabbheten och överskadhgheten

skapar förutsättningar för en förbättrad medelshushållning

särskilt vad beträffar reservdelsförsörjningen.

Den av flygforvaltningen nyligen organiserade hålkortscentralen, som

ar lokalt placerad i anslutning till centrala flygverkstaden i Arboga, bör

organisatoriskt ingå i centralsektionen. Centralen ombesörjer för närvarande

avlöningsuträkning och därmed förbunden lönestatistik samt efterkalkyl

för de centrala flygverkstäderna. Allt eftersom centralen tillförs

ytterligare maskiner, avses den skola tilläggas den fullständiga verkstadsb

ok form gen och faktureringen berörande flygvapnets verkstäder, kostnadsstatistik

i olika former, redovisning av flygtider för flygande personal,

flygplan och motorer, bearbetning av meteorologiska observationer samt

redovisning av materiel i flygvapnets förråd.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att

den halkortsmässiga bearbetningen inom civilförvaltningen och inom hålkortscentralen

koordineras i vad avser redovisningen av verkstädernas och

centralförrådets diversemedelstitlar samt flottiljernas berörda anslagstitlar

Vid den i annat sammanhang föreslagna utredningen beträffande försvarets

titelsystem och den hålkortsmässiga bearbetningen inom civilförvaltningen

bör denna fråga särskilt beaktas.

På underhållsavdelningens driftsektion skall enligt utredningen falla att

handlägga Verkstadstekniska frågor, som direkt sammanhänger med den

centrala ledningen av underhållstjänsten, såsom allmän planering av

arbetsbelastningen vid verkstäderna, anvisningar för underhållstjänsten

ävensom driftteknisk granskning och arbetsstudier m. m. Utredningen

framhåller vikten av att en central planering i stora drag av flygmaterielens

underhåll äger rum för att å ena sidan inom ramen för flygvapnet till
-

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

delad flygtid och med hänsynstagande till variationerna under året i flygutbildning

och övningar flygplanbehovet skall kunna tillgodoses, samt å

andra sidan rationell verlcstadsdrift genom jämn arbetsbelastning skall

bli möjlig. Driftsektionen skall enligt förslaget även ha att lämna driftservice

till och utföra driftteknisk granskning vid verkstäderna samt lämna

anvisningar för den underhållstjänst beträffande flygmaterielen, som i

övrigt bedrivs vid förbanden. I servicearbetet ingar att i samråd med

vederbörande sakbyrå utarbeta normalprogram för dagliga och periodiska

tillsyner vid förbanden. Beträffande fordonssektionens materiel kommer

enligt utredningens förslag huvudförvaltningen att i betydande utsträckning

utövas av arméförvaltningen samt i någon mån även av marinförvaltningen.

Enligt förslaget skall på utbildningssektionen ankomma, dels att planlägga

den utbildning av flygingenjörpersonalen samt av verkstädernas

civila personal, som betingas av underhållstjänsten, dels att handha utbildningen

av lärlingar för verkstäderna, dels ock slutligen att handlägga

frågor rörande undervisningsmaterielen för teknisk utbildning inom flygvapnet.

Beträffande lärlingsutbildningen räknar utredningen med att den

tills vidare alltjämt skall bedrivas vid verkstadsskolan, som bör utgöra

en i sektionen ingående enhet.

Utredningen framhåller, att de arbetsuppgifter, som avses skola ankomma

på förrådsbyrån till övervägande del handhas av centrala flygmaterielförrådet

i Arboga, vars organisation och personalbehov icke prövats

av utredningen i annan mån än att förrådet befunnits böra inordnas som

en särskild enhet i förrådsbyrån samt att vissa på andra organisationsenheter

inom flygförvaltningen ankommande arbetsuppgifter bedömts böra

överföras till förrådet. Den egentliga förrådsverksamheten anser utredningen

böra koncentreras till förrådet i Arboga. På den till flygförvaltningen

i Stockholm förlagda förrådsgruppen bör ankomma att handha för

förvaltningen erforderliga register över inaterieltillgången samt i övrigt

fungera som kontaktorgan mellan förvaltningens sakorgan och förrådet.

Beträffande de arbetsuppgifter, som ytterligare bör tillkomma centrala

flygmaterielförrådet, anför utredningen följande.

Med hänsyn till flygmaterielens relativt korta livslängd och den begränsade

erfarenhet som därigenom kan erhållas i fråga om reservdelsförbrukningen

och då reservdelarna som regel betingar höga kostnader, blir de

med deras anskaffning sammanhängande arbetsuppgifterna särskilt betydelsefulla.

Uppgiften att kalkylera och i övrigt planera reservdel sbehovet

bör därför icke splittras på olika organisationsenheter utan måste sammanhållas

och samlas hos teknisk personal inom förrådet i Arboga. En

given förutsättning för en effektiv och väl avpassad reservdelsförsörjning

är därvid, att förrådet bar tillgång till personal, som har reservdelsplanering

till sin huvudsakliga uppgift. Inom flygförvaltningen i Stockholm nu

med reservdelsplanering sysselsatt personal bör därför överföras till för
-

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rådet i Arboga. På förrådet i Arboga bör vidare ankomma att uppgöra

lagerlistor och förteckningar eller kataloger över lagerförd materiel samt

att förrådsgruppera denna. Anskaffningsverksamheten bör vidare för förrådets

del utvidgas så att den omfattar samtliga inköpsärenden som sammanhänger

med och uppkommer inom förrådsverksamheten, dock att

ärenden angående avtal om reservdelsinköp i samband med inköp av ny

flygmateriel i fråga om kostnadsram, prisklausuler m. in. skall handläggas

av förvaltningens inköpscentral.

o För att ernå rationell förrådsdrift och ändamålsenlig disposition av förrådslokalerna

inom flygvapnet, bör såsom förut nämnts till förrådet i

Arboga hänföras, förutom de allmänna förrådsärenden som i detta avseende

sammanhänger med förrådshållningen av reservdelar, jämväl motsvaiande

uppgifter i fråga om flyg- och flygfältsmateriel, varigenom överensstämmelse

erhålls mellan förrådstjänstens lokala organisation och den

centrala ledningen därav.

Flygförvaltiiingens förslag den 15 december 1953.

Driftbyrån indelas enligt förslaget i driftsektion och fordonssektion,

vartill kommer fristående avtalsdetalj och verkstadsskola. Beträffande

ifrågavarande sektioners indelning i detaljer ansluter sig förslaget till

förvaltningsutredningens förslag.

I fråga om förrådsbyrån erinrar flygförvaltningen om att Kungl. Maj :t

på därom av ämbetsverket i underdånig skrivelse den 19 december 1952

gjord hemställan genom brev den 26 juni 1953 medgivit, att flygförvaltningen

tills vidare på försök får tillämpa en ändrad organisation för

centrala flygmaterielförrådet i Arboga. För denna organisation har flygförvaltningen

redogjort i nyssnämnda underdåniga skrivelse. Flygförvaltningen

framhåller, att övergången till den nya organisationen, som bland

annat tar sikte på förrådsredovisning enligt hålkortssystem, väntas ta en

tid av tre till fyra år.

I anslutning till i föregående stycke nämda medgivande av Kungl.

Maj:t föreslår flygförvaltningen, att förrådsbyrån indelas i kontorssektion,

inköpssektion, reservdelsplaneringssektion, förrådssektion samt eu fristående

förrådsgrupperingsdetal j.

I förenämnda underdåniga skrivelse anför flygförvaltningen bland annat

följande.

För närvarande är centrala flygmaterielförrådet, vad antalet detaljer beträffar,

en av de största förrådsorganisationerna i landet. Antalet detaljer

är nu av storleksordningen 200 000 och förrådsvärdet 100 miljoner kronor.

Den ökade omfattningen av förrådsverksamheten och de därjämte ständigt

ökade svårigheterna att beräkna behovet av reservdelar för flygmaterielens

underhåll, har medfört, att förutsättningarna för förrådstjänstens bedrivande

numera är annorlunda än vid tiden för uppsättandet av centrala

flygmaterielförrådet. Med anledning härav får ämbetsverket anföra följande.

Det system för förrådsredovisning, som centralförrådet hittills tillämpat,

är grundat på den principen, att när en detalj levereras från huvudförrådet

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

379

i Arboga till ett av de 23 filialförråden vid flygflottilj eller central flygverkstad,

avförs detaljen från huvudredovisningen. Det har sålunda icke

varit möjligt att på annat sätt än genom betungande och tidsödande undersökningar

i varje särskilt fall få en bild av det totala materielbeståndet

inom flygvapnet. Vid återanskaffning kan detta inverka på så sätt, att

detaljer inköps trots att överskott fortfarande finns i ett eller flera filialförråd.

Med utnyttjande av de allra modernaste landvinningarna inom

hålkortsmetodiken har flygförvaltningen emellertid nu utarbetat en redovisningsmetod

för centralförrådet, som öppnar möjligheter till en betydligt

effektivare planering. Det blir sålunda möjligt att direkt avläsa hela flygvapnets

lagerbestånd och dess fördelning på centralförrådet och olika filialförråd.

Dessutom erhålls genom den nya redovisningsmetoden kontinuerlig

statistik rörande den verkliga förbrukningen, vilken uppgift för närvarande

icke är tillgänglig. Till följd härav uppstår också väsentligt storre mojligheter

för centralförrådets planeringsorgan att anpassa lagerbeståndet med

hänsyn till varje materieltyps återstående underhållsbehov, varigenom avsevärda

ekonomiska besparingar kan förväntas.

Flygvapnets försörjning av reservdelar samt övrig materiel och material,

som erfordras för underhållstjänsten, har hittills varit så organiserad, att

planering och behov sb er åkning av första anskaffning i samband med

tillkomst av nya flygplan och flygmotortyper samt övrig flygmateriei avilat

en särskild för detta ändamål organiserad reservdelsplaneringssektion mom

flyoförvaltningens materielavdelnings verkstadsbyrå. Centralförrådets huvudsakliga

uppgift har däremot varit att handha återanskaffning. Inom

förrådsorganisationen har för denna uppgift funnits en teknisk sektion.

Att reservdelsplaneringssektionen placerades i Stockholm motiverades vid

dess tillkomst sålunda av att en klar gräns ansågs kunna uppdragas mellan

å ena sidan första anskaffning av reservdelar och å andra sidan återanskaffning.

Den första anskaffningen avsågs uppgöras på grundval av de

förbrukninsssiffror, som kan erhållas i samarbete med materielsakkunmga

instanser inom ämbetsverkets olika byråer. Erfarenheten har emellertid

visat att dylik gränsdragning mellan ny- och återanskaffning av samma

materiel icke är praktiskt hållbar. ..

Med hänsyn till flygmaterielens relativt korta livslängd och den begränsade

erfarenhet, som därigenom kan erhållas i fråga om reservdelsförbrukningen,

blir de med reservdelsanskaffningen sammanhangande arbetsuppgifterna

särskilt betydelsefulla, i synnerhet som reservdelarna i

regel betingar höga kostnader. En splittring av ansvaret för detta arbete

är mindre lämplig, då klart definierade gränser icke kan uppställas. Det

förefinns alltså icke någon principiell skillnad i arbetsformerna mellan

flygförvaltningens organ''och flygmaterielförrådets. Erfarenheten har också

visat att det icke är möjligt att, som ursprungligen avsetts, generellt basera

återanskaffningen av reservdelar på erhållen förbrukningsstatistik och med

ledning av denna statistik beräknade beställningspunkter. Vid planering

av reservdel sanskaffning för ny matcrielenhet måste vidare hansyn tas till

1,1. a. vilka delar som eventuellt redan tidigare ingår som reservdelar eller

standardmateriel i förrådet och för vilka sålunda endast ändring av beställ

ningspunk ten erfordras. Eu sådan överblick kan lättast erhållas ur

förrådskartoteket vid centralförrådet.

Det svns med dessa utgångspunkter naturligt att ett sammanlagt organ

för reservdelsplancriug lokalt placeras vid centrala flygmaterielforradet i

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

Arboga. Flygförvaltningen vill därför i likhet med vad som föreslagits av

1946 års militära förvaltningsutredning föreslå, att reservdelsplaneringssektionen

inom verkstadsbyrån överförs till centralförrådet och att samtliga

arbetsuppgifter med planering av reservdelsanskaffning förläggs dit.

I likhet med förvaltningsutredningen bedömer ämbetsverket att inköpsverksamheten

beträffande reservdelar bör överföras till centralförrådet.

För närvarande handhas denna verksamhet till de delar, som avser första

anskaffning samt anskaffning av utländska reservdelar, av flygförvaltningens

anskaffningsbyrå. Genom överförande av arbetsuppgifterna med

planering av all anskaffningsverksamhet beträffande reservdelar till centralföirådet

framstår överförandet till förrådet även av ifrågavarande del

av verksamheten som eu naturlig följd. Vid centralförrådet finns redan

tidigare eu för reservdelsinköp organiserad inköpssektion, till vilken all

sådan verksamhet bör förläggas. Förutom att inköpsorganet med hänsyn

till samarbetet lokalt bör vara beläget i anslutning till planeringsorganet,

talar för en överflyttning till centralförrådet av denna anskaffningsverksamhet

också det förhållandet, att centralförrådet, som har den ''direkta

kontakten med förbanden, med nödvändighet snabbt måste få kännedom

om ändrade leveranstider, annulleringar etc. Centralförrådets planeringsarbete

påverkas också ogynnsamt av att leveransuppföljningen och kontakten

med leverantörerna för närvarande ej sker genom förrådet beträffande

samtliga reservdelar. Det är dock flygförvaltningens avsikt att även

fortsättningsvis till ämbetsverkets anskaffningsbyrå koncentrera handläggandet

av leveransavtal, prisöverenskommelser samt inköpsärenden av

större omfattning och av principiell innebörd. Då reservdelspriserna oftast

är avtalsenligt fixerade i samband med flygmaterielanskaffningen, före}igger

ur inköpsteknisk synpunkt inga hinder för den föreslagna åtgärden.

Enligt förslaget är centrala flygmaterielförrådet i Arboga identiskt med

ftygförvaltningens förrådsbyrå. I motsats till vad förvaltningsutredningen

förutsatt, föreslås ej att någon förrådsgrupp skall finnas vid flygförvaltningen

i Stockholm.

Flygförvaltningen föreslår, att underhållsavdelningens centralsektion i

enlighet med förvaltningsutredningens förslag indelas i ekonomi- och organisationsdetalj,

statistikdetalj, hålkortscentral och expedition.

Halkoitscentralen är avsedd att ombesörja förrådsredovisning enligt

vad som närmare berörts i nyss återgivna avsnitt ur flygförvaltningens

framställning den 19 december 1952. Utöver förrådsredovisningen handhas

vid hålkortscentralen, enligt vad flygförvaltningen uppger, avlöningsuträkning

och därmed förbunden lönestatistik samt efterkalkyl för de

centrala flygverkstäderna, redovisning av flygtider för flygande personal,

flygplan och motorer samt bearbetning av meteorologiska observationer.

De närmast planerade arbetsuppgifterna avser att utsträcka den

hålkortsmässiga förrådsredovisningen beträffande flygmateriel att gälla

även centrala flygmaterielförrådets filialer vid flygflottiljer och centrala

flygverkstädei samt att till hålkortsbearbetning överföra fullständig verkstadsbokföring

och fakturering för flygvapnets verkstäder samt kostnadsstatistik

i olika former.

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt flygförvaltningens förslag ingår icke någon utbildningssektion i

underhållsavdelningen. Den verkstadsskola, som enligt förvaltnmgsutredningens

förslag skulle ingå i utbildningssektionen, har såsom framgår av

den lämnade redogörelsen av flygförvaltningen förlagts till driftbyrån. Utbildningssektionens

uppgifter i övrigt hänförs enligt flygförvaltmngens förslag

till materielinspektionen.

Departementschefen.

Jag anser mig kunna biträda flygförvaltningens förslag om att någon

utbildningssektion icke skall ingå i underhållsavdelningen och att de arbetsuppgifter,

som avsetts för denna sektion, fördelas mellan driftbyrån och

materielinspektionen. Jag föreslår sålunda, att underhållsavdelningen indelas

i driftbyrå, förrådsbyrå och centralsektion.

Mot flygförvaltningens förslag om driftbyråns indelning i driftsektion

och fordonssektion jämte fristående avtalsdetalj och verkstadsskola har jag

ingen erinran.

Beträffande förrådsbyrån, som enligt flygförvaltningens förslag är identisk

med centrala flygmaterielförrådet i Arboga, ansluter sig förslaget till

den organisation, som ämbetsverket enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26

juni 1953 bemyndigats att tillsvidare tillämpa på försök. Såsom flygforvaltningen

framhåller måste det ta avsevärd tid i anspråk att genomföra

här ifrågavarande, förhållandevis omfattande omorganisation. Jag ifrågasätter

icke nu någon ändring i flygförvaltningens förslag beträffande förrådsbyråns

organisation. Sedan närmare erfarenheter vunnits bör den bil

föremål för översyn.

Flygförvaltningens förslag i fråga om centralsektionens indelning i ekonomi-

och organisationsdetalj, statistikdetalj, hålkortscentral och expedition,

vilket förslag ansluter sig till förvaltningsutredningens, ger mig icke

anledning till erinran. Jag förutsätter, att alla möjligheter till personalbesparingar

genom att hålkortscentralen övertar allt flera redovisningsuppgifter

noga beaktas.

i. INICÖPSAVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Ehuru inköpscentralens i flygförvaltningen arbetsuppgifter är avsedda

att i huvudsak motsvara dem som ansetts böra ankomma på armé- och

marinförvaltningarnas inköpscentraler, blir dock enligt utredningen arbetsfördelningen

något skiljaktig. Leveranskontroll av flygplan, flygmotorer

och viss övrig flygmateriel utförs delvis annorlunda än i fråga om övriga

försvarsgrenars materiel och vidare kan mottagningskontroll i stor omfattning

uppdras åt de centrala verkstäderna, centrala flygmaterielförrådet

i Arboga och andra mottagare. Utredningen betonar vidare, att avtal

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

rörande i första hand flygplan och flygmotorer erfordrar omsorgsfull

handläggning med deltagande av souschefen eller ställföreträdande souschefen,

respektive byråchefer samt, beträffande inköpstekniska frågor,

chefen för inköpscentralen. Avtalen omfattar, enligt vad utredningen ytterligare

framhåller, ofta även konstruktion av den beställda materielen.

Utredningen föreslår, att inköpscentralen indelas i svensk inköpssektion,

utländsk inköpssektion, räkningssektion och expedition.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att inköpscentralen indelas i centralsektion,

utländsk inköpssektion, svensk inköpssektion, robotinköpssektion och räkningssektion.

Centralsektionen innebär en utvidgning av den utav förvaltningsutredningen

föreslaga expeditionen. Robotinköpssektionen är nytillkommen.

Denna sektion avses för enklare och mera rutinbetonade upphandlingar,

som nu sker på robotbyrån. Flygförvaltningen framhåller, att

räkningssektionens arbetsuppgifter i dagens läge icke kan klart överblickas

med hänsyn till dels pågående utbyggnad av bokföringssystemet enligt

halkortsmetod, dels den slutliga gränsdragningen mellan den av flygförvaltningen

föreslagna administrativa byrån, inköpscentralen och centralplaneringen.

Departementschefen.

Jag kan icke godta den utvidgning i förhållande till förvaltningsutredningens

förslag, som flygförvaltningen föreslår i fråga om inköpsavdelningens

inre organisation. Centralsektionen bör enligt min mening utbytas

mot expedition. Några bärande skäl torde icke kunna åberopas för att inom

avdelningen inrätta en särskild robotinköpssektion. Denna bör därför utgå

och dess uppgifter bör inordnas i respektive inköpssektioner. Även om,

såsom flygförvaltningen gör gällande, det nu kan föreligga vissa svårigheter

att helt överblicka räkningssektionens arbetsuppgifter, vill jag dock

framhålla, att någon tvekan ej bör behöva råda angående det väsentliga

i dessa uppgifter. Såsom jag betonade vid behandlingen av armétygförvaltningens

och marinförvaltningens inköpsavdelningar, bör enligt min mening

leverantörräkningarna slutbehandlas och förses med anordningsbeslut

å inköpsavdelningen.

j. NORMALIEBYRÅN (FÖRLAGSBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen föreslår, att förlagsbyrån indelas, förutom i

expedition med skrivcentral, i standardiseringssektion, beskrivningssektion,

förlagssektion samt bibliotek. Sektionerna är enligt förslaget indelade i

detaljer i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen föreslår i

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109. 383

fråga om övriga förlagsbyråer. I beskrivningssektionen ingår en tecknarateljé.

Det framhålls, att standardiseringsverksamheten inom flygförvaltningen

är av stor omfattning. Detaljarbetet med reservdelskataloger förutsätts i

regel skola utföras av centrala flygmaterielförrådet i Arboga i de fall, då

det ej lämpligen kan utföras av leverantör. Ritningsgranskning och ritningsarkivering

avses ej skola ske inom standardiseringssektionen, eftersom

huvuddelen av ritningarna förvaras hos leverantörer och centrala verkstäder.

Beträffande biblioteket framhåller utredningen, att referattjänsten måste

bli av betydande omfattning.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att normaliebyrån indelas i expedition, försvarets

klassifikationscentral, materialsektion, standardiseringssektion, beskrivningssektion,

förlagssektion och informationssektion. Materialsektionen

motsvarar den enligt förvaltningsutredningens förslag i standardiseringssektionen

ingående materialdetaljen. Informationssektionen omfattar

referatdetalj, översättningar och bibliotek och motsvarar sålunda

det bibliotek som förvaltningsutredningen avsåg skola handha även översättningar

och referattjänst.

Förvaltningsutredningens förslag upptar icke någon klassifikationscentral

i normaliebyrån. Den klassifikationsdetalj, som förvaltningsutredningen

räknade med inom standardiseringssektionen, återfinns även i flygförvaltningens

förslag och får icke förväxlas med försvarets klassifikationscentral.

I underdånig skrivelse den 14 september 1951 redogjorde

flygförvaltningen för det klassifikationsarbete, som dittills bedrivits, och

föreslog efter samråd med armeförvaltningens tygavdelning och marinförvaltningen,

att en försvarsgrensförvaltningarnas klassifikationscentral

skulle inrättas. Kungl. Maj :t medgav genom beslut den 30 maj 1952, att

för ledningen av klassifikationsverksamheten inom försvaret fick inrättas

en befattning för byrådirektör vid krigsmaterielverket. Samtidigt förordade

Kungl. Maj :t, att vederbörande tills vidare skulle tjänstgöra vid flygförvaltningen

ävensom att inom flygförvaltningen tills vidare fick finnas organiserad

en central för klassifikation av försvarets materiel.

Flygförvaltningen uppger i förevarande förslag, att klassifikationsarbetet

igångsatts under hösten 1952 samt organiserats och utvecklats för

i huvudsak följande arbetsuppgifter:

1. utveckling och revidering av klassifikationssystemet, den s. k. Mkodcn,

till ett system för hela försvaret,

2. minskning av antalet inom försvaret förekommande typer av materiel,

3. klassificering av materiel för försvarsgrensförvaltningarna,

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

4. successiv registrering av alla av centralen beslutade benämningar

och beteckningar,

5. utarbetande eller granskning av manuskript till materielförteckningar,

typ- och reservdelskataloger m. in., gemensamma för försvaret

samt

6. utarbetande av för försvaret gemensamma benämningar och förkortningar.

Flygförvaltningen anför vidare i detta sammanhang.

Den tid, som förflutit, kan i viss mån karakteriseras som en försöksoch

uppbyggnadstid. Det har visat sig, att samarbetet mellan försvarsgrenslorvaltningarna

i dessa frågor varit synnerligen gott, och man har

redan vunnit avsevärda resultat, särskilt i fråga om typminskning inom

de materielområden, som hunnit bearbetas. Allteftersom tiden fortskridit

har bearbetningen av fler och fler materielområden påbörjats. I dagens läge

är 12 arbetsgrupper organiserade och cirka 10 000 materielslag har erhållit

M-kodnummer.

Enligt nu gällande instruktion för krigsmaterielverket skall detta verk

leda verksamheten för standardisering av försvarets materiel. På grund av

flera omständigheter har emellertid resultatet härav icke motsvarat förväntningarna.

Da nu krigsmaterielverket skall avvecklas, har de tre försvarsgrensförvaltningarna

efter ingående överläggningar funnit det mest praktiskt, att

det för försvarsgrenarna gemensamma standardiseringsarbetet bedrivs

under i stort sett samma former, som enligt ovan med gott resultat praktiserats

il råga om klassifikation och typminskning. Detta beror på att det

icke syns vara möjligt att skilja den form av standardisering, som hittills

åvilat^ krigsmaterielverket, från den form av typminskning m. m„ som

har ålagts klassifikationscentralen och dess arbetsgrupper. Tvärtom

hänger dessa arbeten intimt samman, och man kan i få ord karakterisera

arbetsgången inom de olika materielslagen på följande sätt:

1. Inventering av materielen vid förband, verkstäder, förråd m. m.;

2. grovsortering av materielen enligt M-koden (försvarets gemensamma

klassifikationssystem för materiel);

typminskning, klassificering; konstruktionsförenkling och normering.

Flygförvaltningen framhåller härefter, att verksamheten i viss mån

kommit att ändra karaktär såtillvida, att den numera ej blott omfattar

det gemensamma klassifikationsarbetet utan även det ännu mera betydelsefulla

arbetet för typminskning. Flera förslag från klassifikationscentralen,

särskilt i fråga om typminskning, beräknas bli kostnadsbesparande

för materieltjänsten. Med den utveckling, som den tekniska matericlen

undergått under senare år, och med den ytterligare utveckling, som

kan förutses, är det enligt flygförvaltningens mening nödvändigt att med

all kraft söka minska antalet typer av olika materielslag för att kostnaderna

skall kunna hållas inom rimliga gränser.

Slutligen uttalar flygförvaltningen i detta sammanhang den uppfattningen,

att försvarets gemensamma typregister, för närvarande omfattande

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

över 10 000 registrerade olika materielbenämningar och beteckningar, jämte

den för försvaret gemensamma firmakoden, som kommer att uppta ett

tusental olika företag, vilka för hålkor1,sändamål måste erhålla kodbeteckningar,

är och kommer att förbli den fasta grunden för allt klassifikations-,

nomenklatur- och typminskningsarbete.

Departementschefen.

Frånsett att försvarets klassifikationscentral bör tillkomma och inordnas

i normaliebyrån med de arbetsuppgifter, för vilka redogjorts i det föregående,

anser jag att normaliebyrån bör i huvudsak erhålla den inre organisation,

som föreslagits av förvaltningsutredningen. Detta innebär i fråga

om flygförvaltningens förslag, att informationssektionen utgår och ersätts

av bibliotek med de arbetsuppgifter, med vilka förvaltningsutredningen

räknat. Efter närmare undersökning finner jag skäl tala för att

den materialdetalj, som bör ersätta av flygförvaltningen föreslagen materialsektion,

görs fristående inom byrån och sålunda icke inryms i standardiseringssektionen.

Jag föreslår sålunda en indelning av byrån i expedition

med skrivcentral, försvarets klassifikationscentral, standardiseringssektion,

beskrivningssektion, förlagssektion, bibliotek, till vilket sistnämnda

skall höra översättningsarbete och referattjänst, samt fristående materialdetalj.

Beträffande beskrivningssektionen är jag angelägen att framhålla

vikten av att beskrivningsarbetet organiseras i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag i vad rör dess fördelning mellan sakorgan och normaliebyrå.

k. CENTRALPLANERINGEN OCH MATER1ELINSPEKTIONEN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Beträffande centralplaneringen och materielinspektionen gäller i stort

sett vad som av utredningen anförts beträffande motsvarande organ inom

arméförvaltningen.

I fråga om flygförvaltningens centralplanering, som föreslås skola indelas

i planeringsdetalj och ekonomidetalj, framlägger utredningen följande

speciella synpunkter.

Emedan flygplanen med beväpning samt för manövrering och stridsledning

erforderlig utrustning bildar fullständiga och slutna stiidsenheter,

blir avvägningsspörsmålet mellan olika krav på flygplanens utformning

jämte de ekonomiska frågor, som sammanhänger med flygplanförnyelsen,

särskilt betydelsefulla och intar en central ställning i flygförvaltningens

verksamhet. Härutinnan skall verksledningen biträdas av centralplaneringen,

som har att i samarbete med bl. a. flygstaben och berörda sakorgan

utföra utredningar rörande flygmaterielförnyelsen och uppgöra förslag till

avvägning mellan olika önskemål samt att i stort planlägga denna förny
25—49

64 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

else genom utarbetande av förslag till materielplaner. Med ledning av dessa

materielplaner, som sakorganen har att följa i sitt detaljarbete, skall centralplaneringen

kontinuerligt övervaka att de i flygplanen ingående materielenheterna,

lör vilka ansvaret''faller på skilda organisationsenheter, planeras

till tiden i fråga om utveckling, projektering, konstruktion och inköp

så, att materielen erhålls i för flygplanens tillverkning och sammansättning

riktig tidsföljd.

I samband med behandlingen av materielinspektionen framhåller utredningen,

att de tekniska utredningar, som sammanhänger med haverier,

nödlandningar, haveritillbud och materielskador, utgör en speciell ärendegrupp,

som i organisatoriskt hänseende bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Även om i dylika fall de olika sakorganen, vart och ett inom sitt

fackområde, uttör förekommande utredningar, måste enligt utredningens

mening för att en objektiv totalbedömning av orsakssammanhangen skall

erhållas, utredningarna som helhet sammanhållas och sammanställas av

ett organ. Till denna ärendegrupp finner utredningen även böra hänföras

den säkerhetstjänst av förebyggande natur och av delvis polisiär art, som

i nuvarande organisation åvilar inspektionskontoret. Med hänsyn till att

dessa ärenden till viss del sammanhänger med inspektionsverksamheten,

anser emellertid utredningen, att de bör förläggas till materielinspektionen.

Materielinspektionen föreslås skola indelas i inspektionsgrupp för den

egentliga inspektionsverksamheten och haverigrupp, vilken senare jämväl

bör handha de tekniska register och den materielskadestatistik, som erfordras

för gruppens verksamhet.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Centralplaneringen indelas enligt flygförvaltningens förslag i expedition,

planeringsdetalj, ekonomidetalj och krigsindustridetalj. Förvaltningsutredningens

förslag upptar varken expedition eller krigsindustridetalj.

Materielinspektionen föreslås skola indelas i expedition, inspektionsdetalj,

haveridetalj och utbildningsdetalj. Förvaltningsutredningen räknade

med inspektionsgrupp och haverigrupp. Flygförvaltningens förslag innebär,

att i den nuvarande materielinspektionen ingående utbildningsdetalj kvarstannar

där i stället för att enligt förvaltningsutredningens förslag föras

över till underhållsavdelningen. Flygförvaltningen hävdar, att den av ämbetsverket

förordade ordningen är förenad med flera fördelar, såsom att

personal kan utnyttjas i dubbelbefattning, till följd varav personal och

kostnader kan inbesparas. Vidare pekar förvaltningen på möjligheten till

nära samarbete med haveridetaljen, så att orientering om haverier och

skadad materiel erhålls omgående. Detta möjliggör, att skadad och kasserad

materiel i tid kan tillvaratas och ställas i ordning för undervisningsändamål.

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

387

Departementschefen.

Tillräcklig anledning syns icke föreligga att beträffande flygförvaltningens

centralplanering räkna med en särskild krigsindustridetalj utöver

förvaltningsutredningens förslag. Icke heller bör expeditionen redovisas

som särskild enhet. Jag räknar därför med att centralplaneringen organiseras

på planeringsdetalj och ekonomidetalj enligt vad förvaltningsutredningen

förutsatt.

Flygförvaltningens förslag i fråga om materielinspektionens indelning

finner jag mig kunna godta utom i det hänseendet, att jag icke heller beträffande

materielinspektionen anser någon särskild expedition böra redovisas.

På av flygförvaltningen anförda skäl biträder jag förslaget om att

en utbildningsdetalj förläggs till materielinspektionen.

I. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningens förslag beträffande centralexpedition och juridisk

sektion ansluter sig i huvudsak till motsvarande förslag för armé- och

marinförvaltningarna. I fråga om centralexpeditionen föreligger dock vissa

avvikelser med hänsyn till flygvapnets organisation. Sålunda avses centralexpeditionen

skola handlägga ärenden rörande all inom flygförvaltningen

tjänstgörande personal med undantag för frågor om löneklassplacering,

avlöningsuträkning och avlöningsutbetalning för militär och civilmilitär

personal, som avlönas från flygvapnets avlöningsanslag. Vidare

förutsätts flygstaben skola svara för vakt-, säkerhets- och telefontjänst även

för flygförvaltningens del. Centralexpeditionen bör dock ombesörja verkets

interna budtjänst. Centralexpeditionen uppdelas enligt förslaget på

personalkontor, organisationsdetalj samt expedition, den senare innehållande

registratur, budtjänst och skrivcentral.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Centralexpeditionen indelas enligt förslaget i personalkontor, organisationskontor

och expedition. Förvaltningsutredningen räknar med organisationsdetalj

i stället för organisationskontor. Flygförvaltningen utgår från

att vissa den nuvarande civilbyrån åvilande kamerala uppgifter (avlöningsuträkning

och kameral räkningsgranskning), vilka enligt förvaltningsutredningen

skulle ankomma på personalkontoret, i fortsättningen skall ligga

på den administrativa byrån.

Organisationskontoret förutsätts få de arbetsuppgifter, som förvaltningsutredningen

räknat med, vartill dock kommer omhänderhavande och uppbörd

av viss flygmateriel, som måste redovisas vid flygledningen. Flygförvaltningen

framhåller, att centralexpeditionens öppna och hemliga registra
-

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

turer med hänsyn till flygförvaltningens lokala spridning icke i alla avseenden

kan få de arbetsuppgifter, som förutsatts av förvaltningsutredningen.

Förvaltningen töreslår därför, att i huvudsak endast den nuvarande materielavdelningens

expedition jämte skrivcentral tills vidare skall övertas av

centralexpeditionen. Om framdeles de lokala förhållandena så skulle medge,

bör emellertid enligt ämbetsverkets mening övriga expeditionella organ inlemmas

i centralexpeditionen.

I fråga om den administrativa byrån räknar flygförvaltningen med att

den indelas i kanslisektion och kameralsektion. Dessutom redovisas under

byrån två jurister tjänstgörande utom administrativa byrån, nämligen en

byrådirektör på inköpscentralen samt en sekreterare och ombudsman på

övergångsstat på flygfältsbyrån.

Flygförvaltningen framhåller, att ämbetsverket — såsom ock anförts i

den tidigare berörda skrivelsen den 13 november 1953 — anser den administrativa

byrån böra i princip ha rent juridiska arbetsuppgifter. Härjämte

bör dock enligt flygförvaltningens mening vissa kamerala och administrativa

uppgifter ankomma på byrån. Den administrativa byråns kameralsektion

omfattar enligt förslaget kameraldetalj och förskottskassa.

En ledamot av flygförvaltningen, t. f. chefen för civilbyrån, har anmält

avvikande mening beträffande den administrativa byrån. Denne har därvid

i anslutning till tidigare av honom reservationsvis gjorda uttalanden

framfört den meningen, att till en administrativ byrå borde sammanföras

juridiska ärenden, personal- och avlöningsärenden, kamerala ärenden samt

kontorsorganisationsärenden. Genom denna organisation förklaras de materielförvaltande

verkens behov av sakkunskap på de ekonomiska och juridiskt-administrativa

områdena bli bäst tillgodosedda.

Departementschefen.

Den av mig förordade administrativa byrån bör lämpligen indelas i

kanslisektion, personalkontor, organisationskontor och expedition. I personalkontoret

bör de kamerala uppgifter inordnas, vilka enligt flygförvaltningens

förslag skulle åvila administrativa byråns kameralsektion.

m. FöRSöKSCENTRALEN.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att försökscentralen indelas i centralsektion,

vapensektion, telesektion, flygplansektion, motorsektion, mätsektion, konstruktionssektion,

verkstadssektion, provflygsektion samt en fristående

kontrolldetalj. Härtill kommer assistenter för konstruktionsgranskning och

utprovning.

Med hänsyn till att försökscentralen icke varit föremål för någon organisationsundersökning

genom förvaltningsutredningens försorg och ej redo
-

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

visas i utredningen förslag, har flygförvaltningen ansett det nödvändigt att

lämna en mera detaljerad redogörelse för centralens organisation, arbetsuppgifter

och personalbehov. Det framhålls, att verksamheten vid försökscentralen

till art och omfattning bestäms av de uppdrag, som flygförvaltningens

sakbyråer lämnar. Arbetsuppgifterna kan normalt hänföras till

två huvudgrenar, typgranskning samt försök och prov. Flygförvaltningen

redogör förhållandevis ingående för såväl typgranskningsverksamheten som

försöks- och provverksamheten.

Typgranskningens ändamål anges vara att åstadkomma militärteknisk

anpassning. Den har ökat i omfattning och successivt förts över till försökscentralen

så att den nu helt sammanhålls där för svensktillverkade

flygplantyper under konstruktions- och utprovningsskedet.

Verksamheten bedrivs i intimt samarbete mellan flygförvaltningens sakbyråer,

försökscentralen och Svenska Aeroplan Aktiebolaget. Detta samarbete

är reglerat genom särskilda bestämmelser.

Projektverksamheten avslutas med förslag till provflygplanspecifikation.

På basis av provflygplanspecifikationen sker konstruktion och tillverkning

av attrapper och provflygplan samt utförs vissa markprov. Under

denna etapp slutförs i huvudsak den militärtekniska anpassningen i vad

avser flygplan- och motormaterielen. Större och viktigare system, såsom

bränslesystem, hydraulsystem, vapeninstallation m. m. byggs i allmänhet

upp i full skala för att funktionsprovas på marken.

Därefter följer utvärdering av flygplan genom flyg- och markprov samt

därav föranledda ändringar. Denna verksamhet äger rum i Svenska Aeroplan

Aktiebolagets regi. Försökscentralen följer upp provens utförande.

Den fortsätter typgranskningen i den mån ändringar på provflygplanet

ger anledning därtill.

Provverksamheten anges i princip vara en form av fortsatt typgranskning.

Den avser att undersöka nytillverkad eller nyanskaffad materiels

egenskaper och prestanda. Ändamålet med dylika prov är att skaffa sådana

uppgifter, som är nödvändiga för att bedöma om levererad materiel

fyller uppställda krav, och för att kunna utfärda instruktioner för materielens

handhavande samt lämna förband och staber tekniskt underlag för

taktiska bedömanden vid flygföretag.

Som ett senare led i provverksamheten betecknas de leveranskontroller,

som sker för att utröna om seriemässigt tillverkad materiel är typenlig.

Vad beträffar flygegenskaper utövas dylik kontroll i fråga om varje plan,

som levereras från Svenska Aeroplan Aktiebolaget.

De tekniska försöken har till syfte att undersöka möjligheterna att förbättra

befintlig materiel. Dessutom förekommer specialundersökningar för

projektverksamheten hos leverantörer. Tekniska försök utförs även för

att konstatera orsaker till felaktig funktionering hos materiel, flyghaverier

in. in. Försök bedrivs därjämte med materiel på utvecklingsstadiet för att

s. 390 Kontrollera mot PDF

390 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

man skall erhålla underlag och erfarenheter för det fortsatta utvecklingsarbetet.

De tekniska försöken kan avse flygplan som helhet, alla typer av materiel

och utrustningar, som ingår i ett flygplan, säkerhetsutrustning in. in.

I anslutning härtill anför flygförvaltningen följande om mättekniken

vid modern försöks- och provverksamhet.

Vid modern försöks- och provverksamhet utgör mättekniken en så dominerande

del, att en särskild redogörelse för denna verksamhetsgren syns

vara motiverad. Det är ej många år sedan flygprov utfördes utan speciell

mätutrustning; den ordinarie instrumenteringen ansågs fullt tillräcklig.

Möjligen utökades instrumenteringen med enstaka mätinstrument för temperatur,

tryck, roderlägen och liknande. Allteftersom flygplanets prestanda

ökades, fordrades mer av förarens uppmärksamhet för såväl flygning som

avläsning och nedskrivning av de aktuella instrumentens utslag. För att

avlasta föraren infördes fotografering av instrumentbrädan och utvärdering

av filmen. Nästa steg blev s. k. kameralådor, enär flygplanets instrumentbräda

redan var så upptagen av flyg- och motorinstrument, att ytterligare

mätinstrument icke kunde placeras, varjämte visuell avläsning i

många fall var omöjlig på grund av den långa tid det tog att genomföra en

avläsningsserie. Objektiv mätning av vibrationer, kortvariga accelerationer

in. m. krävde automatisk registrering medelst oscillografer. Då mätningarna

hänförde sig till vissa flyglägen, måste även andra samtidiga data

registreras.

Utvecklingen har således varit den, att tidigare subjektiva bedömningar

ersatts av objektiva mätningar. Systematiska objektiva mätvärden är en

förutsättning för att man skall kunna dra riktiga slutsatser av ett prov.

Tack vare sådana mätningar har man i fråga om flera materielgrupper

fått en kännedom om materielen, som tidigare varit otänkbar. Detta gör,

att man många gånger efter ett prov med riktig uppmätning direkt kan angripa

den svaga punkten i stället för att göra en serie trevande försök. En

mätsektion är därför en förutsättning för rationell försöksverksamhet.

Departementschefen.

Förvaltningsutredningen har icke framlagt något förslag beträffande försökscentralens

organisation, vilket kan tjäna som jämförelse med flygförvaltningens

föreliggande förslag. Enligt vad jag under hand inhämtat innebär

dock förslaget, att antalet enheter inom försökscentralen reduceras. Den

föreslagna organisationen syns mig vara i huvudsak väl avpassad med hänsyn

till de mångskiftande arbetsuppgifter, som åvilar försökscentralen och

för vilka kortfattat redogjorts i det föregående. Jag vill i detta sammanhang

understryka betydelsen av att samarbetet mellan försökscentralen,

flygförvaltningens sakbyråer och Svenska Aeroplan Aktiebolaget organiseras

på ett rationellt sätt i syfte att undvika omgång och dubbelarbete.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

391

5. Flygförvaltningens personalbehov.

Flygförvaltningens ledning.

Departementschefen.

För souschefen räknar jag med alternativ förordnandetjänst i Mp/Cp 19.

Denna lönesättning har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Såsom jag i annat sammanhang utvecklat närmare, räknar jag med att

flygöverdirektörsbefattningen tills vidare skall hållas valcant. Vid dylikt

förhållande har jag icke funnit anledning att ta upp lönefrågan till omprövning.

a. VAPENBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen framhåller, att chefen för vapenbyrån bör besitta

såväl vapentekniska som flygtekniska kunskaper. För att öka möjligheterna

att placera lämpligaste person som byråchef föreslår utredningen,

att befattningen skall kunna besättas med alternativt officer eller ingenjör

och att den placeras i Ma 12/Cp 10. Som sektionschefer föreslår utredningen

2 majorer och en flygdirektör av 2. graden.

Vapenbyråns beräknade personalbehov utgör 50 befattningshavare enligt

följande sammanställning:

Antal

Innehavare av förordnandetjänst ................................................... 1

Officerare ................................................................................. ^

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ......................................................... 3

av underofficers tjänsteklass ................................................^

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................... 5

Arvodist .................................................................................... *

Övriga............................................................................. ^

Summa 50

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Befattningen såsom chef för vapenbyrån föreslås av flygförvaltningen

vara alternativ och hänföras till Mp/Cp 13. Chefen för beräkningssektionen,

vilken bl. a. måste äga grundliga matematiska insikter, skall enligt förslaget

vara flygdirektör av 1. graden eller byrådirektör i Ca 33. Som chef

för ammunitionssektionen föreslås en överstelöjtnant eller flygdirektör av

1. graden, medan chefen för bombröjningssektionen förutsätts skola vara

alternativt överstelöjtnant/flygdirektör av 1. graden/byrådirektör i Ca 33.

Chef för centralsektionen är enligt förslaget antingen major på aktiv stat

eller pensionerad officer med arvode enligt löneklass 1: 32. Som chefer för

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

eldvapensektion, installationssektion och kontrollsektion föreslår flygförvaltningen

alternativt majorer/flygdirektörer av 2. graden. För fotosektionen

räknas med byrådirektör i Ca 31 som chef.

Flygförvaltningen beräknar vapenbyråns personalbehov till 73 befattningshavare

enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänst ................................................... 1

Officerare .......................................................................... 3

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ......................................................... 4

av underofficers tjänsteklass ................................................ 2 6

Alternativt militärer/civilmilitärer ................................................... 4

Alternativt militär/civilmilitär/civil ................................................ 1

Alternativt civilmilitär/civil ......................................................... 1

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................... 15

Alternativt major/arvodist ............................................................ 1

Övriga....................................................................................... 41

Summa 73

Avlöningskostnaderna för 4 befattningshavare på bombröjningssektionen

förutsätts skola bestridas från annan huvudtitel än den fjärde.

Departementschefen.

Jag förordar att befattningen som chef för vapenbyrån görs alternativ

och placeras i Ma/Ca 37, mot vilken placering någon erinran ej framställts

av chefslöneutredningen.

Jag räknar med följande sektionschefer, för eldvapensektionen major,

för ammunitionssektionen flygdirektör av 1. graden, för fotosektionen byrådirektör

i 31 lönegraden, för installationssektionen flygdirektör av 2. graden,

för beräkningssektionen alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör

i 31 lönegraden samt för kontrollsektionen förste byråingenjör i

29 lönegraden (mätdonstekniker). För centralsektionen avser jag pensionerad

officer med arvode motsvarande 32 löneklassen. Jag räknar vidare

med byrådirektör i 31 lönegraden som chef för ammunitionssektionens kemiska

detalj.

Byråns personalbehov uppskattar jag till 63 befattningshavare, vilka

redovisas å bilaga 70.

b. ELEKTRO AVDELNINGEN (TELEAVDELNINGEN, ELEKTROBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för den av utredningen föreslagna elektrobyrån föreslås i likhet

med motsvarande befattningshavare i armé- och marinförvaltningarna

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

skola placeras i Cp 12. Enligt utredningen bör byråchefen till sitt förfogande

ha två militärassistenter, officerare vid flygvapnet med flygutbildning.

Som sektionschefer räknas med flygdirektörer av 2. graden; dock

att chefen för markelektrosektionen enligt förslaget skall vara flygingenjör

av 1. graden.

Elektrobyråns beräknade personalbehov utgör 117 befattningshavare enbgt

följande. Antal

Innehavare av förordnande tjänst ................................................ ^

Civilmilitärer av officers tjänsteklass .......................................... 19

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 15

„ . ...................... 80

Övriga ............................................................. .

Summa 117

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen framhåller vikten av att som chef för teleavdelningen

erhålls en högt kvalificerad person. Den nuvarande befattningen som chef

för elektriska byrån har sedan den 1 juli 1952 varit vakant av brist på

lämplig sökande. Ämbetsverket erinrar, att teleavdelningen blir den största

enheten inom förvaltningen och omspänner så vitala områden som radar,

radio och luftbevakning. Tjänsten som avdelningschef bör därför enligt

flygförvaltningen hänföras till Cp 15.

Avdelningschefen föreslås skola erhålla en teknisk och en militär

assistent. Den tekniske assistenten, byrådirektör i Ca 31, skall sammanhålla

frågor rörande bl. a. operativ analys, d. v. s. matematisk och statistisk

undersökning av hur materiel skall utnyttjas för att bästa resultat

skall erhållas. Som militärassistent avses en kapten.

Chefen för radiobyrån måste, framhåller flygförvaltningen, besitta ingående

kännedom om flygvapnets radiomateriel för kommunikation och

navigering och de funktionella krav, denna materiel skall motsvara, och

bör hänföras till Cp 13. Flygförvaltningen föreslår, att chefen för byråns

utvecklingssektion, vilken måste vara en högt kvalificerad ingenjör, placeras

i Cp 9 med tjänstebenämningen laborator. Som chefer för markradio-, flygradio-

och navigeringsradiosektionerna föreslås alternativt flygdirektörei

av 2. graden/byrådirektörer i Ca 31, medan för specialradiosektionen räknas

med byrådirektör i Ca 31.

Personalbehovet för radiobyrån omfattar enligt flygförvaltningens beräkning

49 befattningshavare, av vilka 2 skall inneha förordnandetjänster,

en vara militär, 4 alternativt civilmilitärer/civila och 7 civila i 27 eller högre

lönegrader.

Enligt flygförvaltningens förslag skall chefen för radarbijrån placeras

i Cp 13. Chefen för byråns utvecklingssektion bör liksom motsvarande be
-

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

fattningshavare på radiobyrån benämnas laborator och placeras i Cp 9.

Såsom sektionschefer i övrigt föreslås, för markradar- och navigeringsradarsektionerna

flygdirektörer av 1. graden eller byrådirektörer i Ca 33,

för flygradarsektionen flygdirektör av 2. graden eller byrådirektör i Ca 31

och för specialradar sektionen flygingenjör av 1. graden eller förste byråingenjör

i Ca 29. Flygförvaltningen betonar det stora ansvar, som åvilar

chefen för navigeringsradarselctionen, med hänsyn till att den materiel

som sektionen handhar, till största delen utgör flygsäkerhetsmateriel.

Flygförvaltningen uppskattar personalbehovet för radarbyrån till 98 befattningshavare.

Av dessa innehar två förordnandetjänster, en är militär, 8

civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass), 7 alternativt civilmilitärLr/

civila och 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

På chefen för luftbevakningsbyrån måste enligt flygförvaltningen ställas

mycket stora krav på tekniskt kunnande och ledaregenskaper, varför han

föreslås skola placeras i Cp 13. Av byråns sektionschefer avses chefen för

sektionen för radionät skola vara alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör

i Ca 31, och Övriga tre sektionschefer byrådirektörer i Ca 31.

Luftbevakningsbyråns personalbehov uppgår enligt flygförvaltningens

beräkningar till 93 befattningshavare, av vilka en på förordnandetjänst, 2

civilmihtärer av underofficers tjänsteklass, en alternativt civilmilitär/civil

och 4 civila i 27 eller högre lönegrader. Förslaget innebär, att antalet

tjänstemän på luftbevakningsbyrån i förhållande till nuläget ökas med 16.

Flygförvaltningen framhåller, att detta sammanhänger med att utbyggnaden

av luftbevakningen nu övergått i ett skede med intensivare anläggningsverksamhet,

vilket gör personalökning ofrånkomlig. Ämbetsverket förutsätter,

att tillfällig personal alltjämt skall kunna anställas å sakanslag.

För chefen för elektrobyrån föreslås lönegrad Ca 37. Cheferna för flygelektrosektion

och instrumentsektion är enligt förslaget flygingenjörer av

1. graden eller förste byråingenjörer i Ca 29, medan chefen för markelektrosektionen

anses böra vara förste byråingenjör i Ca 29. För utvecklingsdetaljen

räknar flygförvaltningen med en byrådirektör i Ca 31 som chef.

Flygförvaltningen beräknar personalbehovet för elektrobyrån till 42 befattningshavare,

av vilka 2 alternativt civilmilitärer/civila och 5 civila i 27

eller högre lönegrader.

Teleavdelningens sammanlagda personalbehov omfattar enligt flygförvaltningens

förslag 286 befattningshavare enligt följande sammanställ
ning:
.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ................................. g

Officerare .......................................... ^

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ............................................ 7

av underofficers tjänsteklass .............................................. 4 11

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

395

Antal

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... ^

„ . .......................... 224

Övriga ..........................................................

Summa 286

Departementschefen.

Befattningen som chef för elektroavdelningen anser jag böra vara förordnandetjänst

i Cp 15. Denna uppfattning delas av chefslöneutredningen.

För avdelningen räknar jag med 3 kaptener som militärassistenter, placerade

en direkt under avdelningschefen och en på vardera radio- och radarbyråerna.

Innan jag övergår att närmare behandla de olika enheternas personalbehov

vill jag framhålla, att jag avser att ompröva personalbehovet inom

avdelningens utvecklingsorgan i samband med att försvarets teletekniska

laboratorium framdeles byggs ut till avsedd omfattning.

För chefen för radiobijrån föreslår jag förordnandetjänst i Cp 10. Denna

löneställning har förordats av chefslöneutredningen.

Som chefer för markradio-, flygradio- och navigeringsradiosektionerna

avser jag alternativt flygingenjörer av 1. graden/förste byråingenjorer.

Specialradiosektionen anser jag böra vara underställd en forste byråingenjör,

under det att utvecklingssektionen bör ledas av alternativt flygdirektör

av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden.

Radiobyråns sammanlagda personalbehov enligt min beräkning uppgår,

såsom närmare redovisas å bilaga 71, till 42 befattningshavare.

Även beträffande radarbyrån föreslår jag att befattningen som byråchef

placeras i Cp 10. Chefslöneutredningen har i fråga om denna befattning

intagit samma ståndpunkt som beträffande befattningen som chef för radiobyrån.

Jag anser att markradar-, flygradar- och navigeringsradarsektionerna

bör stå under chefskap av alternativt flygdirektörer av 2. graden/byrådirektörer

i 31 lönegraden. För specialradarsektionen avser jag alternativt flygingenjör

av 1. graden/förste byråingenjör som chef, under det att jag för

utvecklingssektionen räknar med alternativt flygdirektor av 1. graden/

byrådirektör i 33 lönegraden.

Radarbyråns personal uppgår enligt mitt förslag till 78 befattningshavare,

såsom närmare framgår av bilaga 72.

Med hänsyn till att luftbevakningsbyrån skall finnas inrättad allenast

tills vidare under den utbyggnadsperiod, som nu kan förutses pa detta

område, anser jag att befattningen som byråns chef bör vara extra ordinarie

och placerad i Cs 10. Chefslöneutredningen har tillstyrkt placering i Ce 33.

Sektionen för radionät bör förestås av alternativt flygingenjör av 1. graden/förste

byråingenjör, under det att jag som chefer för sektionerna for

telefonteknisk materiel, trådnät och radiolänknät avser förste byråingenjörer.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396 » Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag erinrar att jag i annat sammanhang framhållit att varken byråns

framtida organisation eller dess personalbehov nu med säkerhet kan överblickas.

Enligt mitt förslag uppgår personalen å luftbevakningsbyrån till 79 befattningshavare,

såsom närmare framgår av bilaga 73.

Chef för fly g elektriska sektionen bör lämpligen vara alternativt överstelöjtnant/f

lygdirektor av 1. graden. Såsom chef för sektionens utvecklingsdetalj

räknar jag med byrådirektör i 31 lönegraden.

Personalen uppgår till 41 befattningshavare enligt bilaga 74.

Det sammanlagda personalbehov för elektroavdelningen, med vilket jagräknat,

utgör 243 befattningshavare.

c. FLYGPLANBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Chefen för flygplanbyrån föreslås skola placeras i Cp 10.

Under byråchefen bör enligt förslaget finnas en flygutbildad kapten

som militärassistent.

Som sektionschefer föreslår utredningen för flygplan- och utrustningssektionerna

kaptener, för projektsektionen flygdirektör av 2. graden samt

för central- och kontrollsektionerna flygingenjörer av 1. graden.

Flygplanbyråns personalbehov beräknas till 95 befattningshavare, av

vilka en på forordnandetjänst, 3 militärer, 9 civilmilitärer och 4 civila i

27 eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Såsom chef för flygplanbyrån bör enligt flygförvaltningens mening såväl

militär som civilmilitär kunna komma i fråga. Befattningen föreslås

skola placeras i Mp/Cp 13. Som militärassistent upptar flygförvaltningen

en major. Cheferna för flygplan- och projektsektionerna föreslås skola

vara flygdirektörer av 1. graden. Flygförvaltningen framhåller, att flygplansektionens

verksamhetsområde omfattar uppgifter av väsentlig betydelse

for krigsberedskap och flygsäkerhet. Som chefer för kontroll- och

centralsektionerna räknar flygförvaltningen med flygdirektör av 2. graden

eller byrådirektor i Ca 31 respektive flygingenjör av 1. graden eller förste

byråingenjör i Ca 29. För utrustningssektionen föreslås en major som chef.

Personalbehovet för flygplanbyrån uppgår enligt flygförvaltningens förslag

till 120 befattningshavare. Av dessa innehar en alternativ förordnandetjänst,

3 är militärer, 5 civilmilitärer, 4 alternativt civilmilitärer/civila och

11 civila i 27 eller högre lönegrader. Å centralsektionens ritkontor och

arkiv har inräknats 12 tjänster, avsedda för teleavdelningen.

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

397

Departementschefen.

Befattningen som chef för flygplanbyrån anser jag böra vara placerad

i alternativt Ma/Ca 37. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna placering.

Som militärassistent på byrån avser jag en major.

Jag räknar med följande sektionschefer, nämligen för centralsektionen

byråingenjör, för projekt- och flygplansektionerna flygdirektörer av 1.

graden, för utrustningssektionen kapten samt för kontrollsektionen alternativt

flygdirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Såsom framgår av bilaga 75 uppskattar jag flygplanbyråns personalbehov

till 116 befattningshavare. Jag erinrar att byråns ritkontor är avsett

även för elektroavdelningen.

d. MOTORBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för motorbyrån skall placeras i Cp 10.

Cheferna för projekt- och reaktionsmotorsektionerna anser utredningen

böra vara flygdirektörer av 2. graden. För kolvmotor- och kontrollsektionerna

samt för den fristående centraldetaljen avses flygingenjörer av 1.

graden och för drivmedelssektionen byrådirektör i Ca 31.

Det beräknade personalbehovet för motorbyrån omfattar 78 befattningshavare,

av vilka en på förordnandetjänst, 11 civilmilitärer och 9 civila i 27

eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för motorbyrån skall enligt flygförvaltningens förslag hänföras

till Cp 13. Cheferna för de båda motorsektionerna föreslås vara flygdirektörer

av 1. graden och chefen för projektsektionen flygdirektör av 1. graden

eller byrådirektör i Ca 33. För kontrollsektionen avses flygdirektör av

2. graden som chef, under det att som chefer för drivmedels- och hjälpapparatsektionerna

räknas med byrådirektör i Ca 31 respektive förste byråingenjör

i Ca 29.

Flygförvaltningen uppskattar motorbyråns personalbehov till 71 befattningshavare,

av vilka en på förordnandetjänst, 3 civilmilitärer, 4 alternativt

civilmilitärer/civila och 11 civila i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag föreslår att befattningen som chef för motorbyrån placeras i Ca 37,

vilket förslag biträds av chefslöneutredningen.

Projektsektionen bör enligt min mening förestås av alternativt flygdirektör

av 1. graden/byrådirektör i 33 lönegraden. Cheferna för de tva

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

motorsektionerna bör vara flygdirektörer av 2. graden. För drivmedelssektionen

avser jag byrådirektör i 31 lönegraden som chef och för kontrollsektionen

alternativt flygdirektör av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden.

Antalet befattningshavare å motorbyrån uppgår enligt mitt förslag till

69, enligt vad som närmare framgår av bilaga 76.

e. ROBOTBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för robotbyrån bör enligt utredningen äga högre teknisk utbildning

och bästa möjliga kännedom om robotmaterielens möjligheter, tillverkning

och underhåll. Befattningen föreslås skola placeras i Cp 10.

Cheferna för militärtekniska sektionen och provskjutningssektionen föreslås

skola vara överstelöjtnant respektive major. Som chefer för central- och

projektsektionerna avses flygdirektörer av 2. graden, för utprovningssektion

och styrsektion byrådirektörer i 31 lönegraden.

Sammanlagt beräknar utredningen för robotbyrån 128 befattningshavare,

av vilka en på förordnande tjänst, 9 officerare och en underofficer, 5 civilmilitärer

och 14 civila i 27 eller högre lönegrader.

Utredningen framhåller att undersökningarna beträffande robotbyrån i

huvudsak åsyftat att åvägabringa en riktig principorganisation. Den för

byrån upptagna personalen motsvarar vad som ansetts erforderligt vid

tiden för utredningens undersökningar. Enär robotvapnets utveckling och

användningsområde vid denna tidpunkt icke kunnat överblickas, har utredningen

icke haft möjlighet att verkställa några noggrannare beräkningar

eller framtidsprognoser beträffande byråns personalbehov.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen understryker den självständiga ställning, chefen för

robotbyrån intar till följd av att byrån utgör ett för försvaret gemensamt

organ. På robotbyrån handläggs betydelsefulla frågor av militär, organisatorisk,

teknisk och industriell natur, vilka förhållanden i förening med

byråns storlek ställer stora krav på byråchefen. Denne bör därför hänföras

till Mp/Cp 15.

Den tekniske chefen föreslås skola placeras i Cp 10. Flygförvaltningen

framhåller, att han skall sammanhålla all projekt-, konstruktions- och utvecklingsverksamhet

inom robotbyrån, varför han icke blott måste vara

tekniskt synnerligen kunnig och erfaren utan även besitta god organisationsförmåga

och ledaregenskaper.

Som cheter för byråns projekt- och styrsektioner föreslås alternativt

armé-, marin- eller flygdirektörer av 1. graden/byrådirektörer i Ca 33. Cheferna

för central-, utprovnings-, konstruktions- och motorsektionerna, lik
-

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som även chefen för projektsektionens projektdetalj, skall enligt förslaget

vara byrådirektörer i Ce 31. För militär sektionen räknas med major som

chef.

Sammanlagt beräknar flygförvaltningen för robotbyrån 242 befattningshavare,

av vilka två å förordnandetjänster, 8 officerare och en underofficer,

en civilmilitär (av underofficers tjänsteklass), 2 alternativt civilmilitärer/

civila, en arvodist (expeditionsunderofficer) och 23 civila i 27 eller högre

lönegrader.

I det av flygförvaltningen föreslagna antalet befattningar ingår 31 extra

tjänster med avlöning från sakanslag, vilka enligt ämbetsverket måste tillsättas

under kalenderåret 1954. I övrigt upptar flygförvaltningen i huvudsak

det antal befattningar, som för närvarande finns inrättade vid försvarets

robotvapenbyrå, då organisationen ännu icke vunnit sådan stadga, att

personaluppsättningen kan bedömas på längre sikt.

Departementschefen.

För chefen för robotbyrån räknar jag med alternativ förordnandetjänst

i Mp/Cp 14. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna lönesättning.

Jag erinrar att mitt förslag beträffande robotbyrån i huvudsak endast

återspeglar nuläget och att jag anser mig sakna hållpunkter att bedöma

byråns organisation och personalbehov på längre sikt.

På byrån bör med hänsyn till arbetsuppgifterna finnas en teknisk chef,

vilken jag anser böra placeras i Cp 10. Denne bör ha tjänstebenämningen

överingenjör.

Projekt- och styrsektionerna bör förestås av alternativt armé-, marineller

flygdirektörer av 1. graden/byrådirektörer i 33 lönegraden. Som chef

för militärsektionen avser jag major/kommendörkapten av 2. graden.

Chefer för utprovnings-, konstruktions- och motorsektionerna skall enligt

mitt förslag vara byrådirektörer i 31 lönegraden. För centralsektionen avser

jag förste byråingenjör som chef.

Robotbyråns personal uppgår enligt mitt förslag till 212 befattningshavare,

vilka närmare redovisas på bilaga 77.

f. INTENDENTUR BYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningens förslag till försvarsgrensvis ordnad intendenturförvaltning

skulle en intendenturbyrå inrättas i flygförvaltningen. Utredningen

har dock icke i sitt betänkande redovisat något förslag till personaluppsättning

för denna byrå.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Såsom berörts i annat sammanhang föreslår flygförvaltningen, att en

intendenturavdelning liksom för närvarande skall finnas inom verket. Chef

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

för avdelningen skall enligt förslaget vara överste i intendenturbefattning

1 Mo 14. Flygförvaltningen framhåller, att avdelningschefen är målsman

inom flygvapnet och flygförvaltningen för intendenturförvaltningstjänsten

samt att han tjänstgör som inspektör för denna tjänst inom flygvapnet.

Samtliga 4 sektionschefer är enligt förslaget överstelöjtnanter i intendenturbefattning.

Personalbehovet för intendenturavdelningen uppgår enligt flygförvaltningens

beräkningar till 45 befattningshavare, av vilka 11 officerare (en

på löneplan 2), en underofficer, 5 arvodister (3 expeditionsofficerare och

2 expeditionsunderofficerare) och en förste byråintendent i Ca 29.

Departementschefen.

Befattningen som chef för intendenturbyrån bör vara militär (överste i

intendenturbefattning) och placerad i Ma 37. Detta har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Jag räknar med 3 överstelöjtnanter och 1 major i intendenturbefattning

som sektionschefer på byrån (den sistnämnde på förplägnadssektionen).

I flygförvaltningens förslag ingår, såsom förut nämnts, en kaptensbeställning

avsedd för förbindelseofficer vid arméintendenturförvaltningen.

Jag anser mig icke kunna biträda förslaget om att särskild beställning avses

för detta ändamål. I den mån behov övergångsvis kan visa sig föreligga

av en förbindelseofficer bör detta behov tillgodoses genom kommendering.

Sammanlagt räknar jag med 40 befattningshavare å intendenturbyrån i

enlighet med bilaga 78.

g. FLYGFÄLTSBYRÅN.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Enligt utredningen bör chefen för flygfältsbyrån vara ingenjör med

examen från teknisk högskolas väg- och vattenbyggnadsavdelning och placeras

i Cp 10.

Byråns tre sektionschefer föreslås skola vara förste byråingenjörer i

Ca 29.

Det av utredningen uppskattade personalbehovet för flygfältsbyrån utgör

30 civila befattningshavare, av vilka en å förordnandetjänst och 6 i 27

eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för flygfältsbyrån hänförs enligt förslaget liksom för närvarande

till Cp 13. Som assistent till byråchefen föreslår flygförvaltningen en byrådirektör

i Ce 31, vilken bland annat skall handlägga principiella konstruktionsfrågor

samt handha speciella forsknings- och utvecklingsarbeten

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rörande framför allt bärighets- och dimensioneringsproblem för beläggningar.

Byråns tre sektionschefer föreslås skola vara byrådirektörer,

cheferna för projekt- och underhållssektionerna i Ca 31 och chefen för

anläggningssektionen i Ce 31.

Flygförvaltningen uppskattar personalbehovet för flygfältsbyrån till 63

civila befattningshavare, av vilka en på förordnandetjänst och 10 i 27 eller

högre lönegrader.

Departementschefen.

Jag föreslår, att chefen för flygfältsbyrån liksom för närvarande skall

inneha förordnandetjänst i Cp 13. Chefslöneutredningen har för sin del

förordat Ca 37.

För såväl projekt- som anläggnings- och underhållssektionerna avser

jag byrådirektörer i 31 lönegraden som chefer.

Såsom framgår av bilaga 79 räknar jag med sammanlagt 59 befattningshavare

på flygfältsbyrån.

Vid av mig företagen undersökning har det visat sig, att den decentralisering

till lokalmyndigheter av vissa underhållsfrågor in. in., som förvaltningsutredningen

förordade, numera är i huvudsak genomförd. I den mån

flygbasområdesstaberna erhåller erforderlig personalförstärkning härför,

torde viss personalreduktion kunna ske å byråns underhållssektion. Att

jag det oaktat föreslår en väsentligt större personaluppsättning å flygfältsbyrån

än vad förvaltningsutredningen räknat med, sammanhänger med

den omständigheten, att byråns arbetsuppgifter numera är av betydligt

större omfattning än vid den tid, då utredningen verkställde sina undersökningar.

Den tekniska utvecklingen har föranlett utvidgning och modernisering

av flygfält, övergången till reaktionsmotordrift ställer stora

krav i fråga om startbanornas beskaffenhet, beläggning m. in. Jag erinrar

att för budgetåret 1954/55 äskats inte mindre än 25 miljoner kronor för

arbeten av ifrågavarande slag.

h. UNDERHÅ LLSA VDELNINGEN.

1946 års militära förvaltningsulredning.

På grund av arbetsområdets omfattning samt arbetsuppgifternas betydelse

och varierande art måste enligt utredningens mening mycket höga

krav ställas på chefen för underhållsavdelningen. Förutom god inblick i

och förståelse för krigsreparationstjänstens betydelse fordras av honom ingående

kunskap om verkstadsdrift ur såväl driftteknisk som ekonomisk

synpunkt. Han förutsätts skola placeras i Cp 14 med tjänstebenämningen

verkstadsdirektör.

Med hänsyn till avdelningschefens skiftande arbetsuppgifter och da eu

26—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

stor del av hans tid måste beräknas åtgå för sammanträden av olika slag

jämte inspektionsresor till lokalförvaltningar, har utredningen ansett det

nödvändigt att vid avdelningen finns en ställföreträdare. Med beaktande

av att förrådsbyråns chef och sektionscheferna är inriktade på var och en

sina speciella arbetsområden och då även ur flera andra synpunkter det

icke syns möjligt att någon av dessa skall kunna omspänna även andra

sektioners arbetsområden, finner utredningen det olämpligt att någon av

dessa befattningshavare regelmässigt tjänstgör som avdelningschefens ställföreträdare.

Enligt utredningens mening är en särskild befattningshavare,

teknisk assistent, erforderlig för detta ändamål. Assistenten bör huvudsakligast

vara inriktad på drifttekniska frågor i allmänhet och äga besluta

inom vissa ärendegrupper. Befattningen föreslås skola besättas med flygdirektör

av 1. graden, på vilken i stort sett ställs samma kompetenskrav

som på avdelningschefen.

Även chefen för underhållsavdelningen bedöms ha behov av en militärassistent,

flygutbildad kapten, som bl. a. skall vara kontaktman mellan

avdelningen och flygstaben jämte andra militära staber.

På chefen för centralsektionen ställs enligt förslaget i stort sett samma

krav som på chefen för organisationssektionen inom arméförvaltningens

verkstadsavdelning. Härtill kommer kravet på ingående erfarenhet av hålkortsmetodik.

Sektionschefen föreslås skola vara byrådirektör i Ce 31.

Chefen för driftsektionen, enligt förslaget byrådirektör i Ca 31, anses

böra vara ingenjör med examen från teknisk högskola eller lägst tekniskt

gymnasium med omfattande och väl meriterad erfarenhet av på reparationsverksamhet

speciellt inriktad verkstadsdrift, innefattande även praktik

från planering och arbetsstudier.

Flygdirektör av 2. graden skall enligt förslaget vara chef för underhållsavdelningens

for dons sektion.

Med hänsyn till att ledningen av utbildningsverksamheten inom underhållsavdelningens

utbildningssektion kräver god kännedom om flygmaterielen

samt om underhållstjänsten vid flygvapnets verkstäder, har utredningen

som chef för nämnda sektion räknat med flygingenjör av 1. graden.

Såsom i annat sammanhang framhållits, har organisation och personalbehov

beträffande centrala flygmaterielförrådet i Arboga icke prövats av

utredningen i annan mån än att förrådet ansetts böra bilda en särskild enhet

inom förrådsbyrån samt att vissa på andra enheter inom flygförvaltningen

ankommande arbetsuppgifter bedömts böra överföras till förrådet.

Som chef för förrådsgruppen inom förrådsbyrån räknar utredningen med

en flygingenjör av 1. graden med vissa speciella kvalifikationer.

Underhållsavdelningens beräknade personalbehov utgör, centrala flygmaterielförrådet

undantaget, 67 befattningshavare, varav en å förordnandetjänst,

en militär, 5 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass), eu

arvodist (expeditionsunderofficer) och 9 civila i 27 eller högre lönegrader.

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

403

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för underhållsavdelningen hänförs i flygförvaltningens förslag

till samma lönegrad som chefen för verkstadsbyrån för närvarande har,

eller Cp 15. Som assistenter upptar flygförvaltningen bl. a. en kapten och

en flygingenjör av 1. graden.

För centralsektionen föreslås en byrådirektör i Ca 31 som chef. Sektionens

hela personalbehov beräknas omfatta 59 befattningshavare, samtliga

civila (varav 2 i 27 lönegraden) så när som på en pensionerad officer i

arvodesbefattning.

Chefen för driftbyrån skall enligt flygförvaltningens förslag placeras i

Ca 37. Cheferna för driftsektion och fordonssektion föreslås, liksom chefen

för avtalsdetaljen, skola vara byrådirektörer i Ca 31.

Byråns personalbehov uppskattas av flygförvaltningen till 55 befattningshavare,

samtliga civila, av vilka 10 i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för förrådsbyrån föreslås skola placeras i Cp 13. För reservdelsplaneringssektionen

räknas med flygdirektör av 1. graden som chef. Cheferna

för förråds- och inköpssektionerna föreslås skola vara förste driftingenjör

i Ce 29 respektive förste driftintendent i Ce eller Cg 29, medan

kontorssektionen underställs en kamrerare i Ce 25.

Sammanlagt beräknar flygförvaltningen för förrådsbyrån 148 befattningshavare,

varav en å förordnandetjänst, en civilmilitär och övriga civila,

av vilka 7 i 27 eller högre lönegrader.

För underhållsavdelningen i dess helhet redovisar flygförvaltningen ett

personalbehov av 266 befattningshavare, av vilka 2 å förordnandetjänster,

en militär och 2 civilmilitärer samt 20 civila i 27 eller högre lönegrader.

Slutligen ingår 2 arvodister (expeditionsofficerare).

Departementschefen.

Chefen för underhållsavdelningen bör enligt min mening inneha förordnandetjänst

i Cp 15, vilken placering tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Jag räknar med en kapten som militärassistent åt avdelningschefen.

Befattningen som chef för driftbyrån bör placeras i Cs 10. Chefslöneutredningen

har förordat Ca 33.

För driftsektionen avser jag byrådirektör i 31 lönegraden som chef,

under det att jag räknar med att fordonssektionen, liksom den fristående

avtalsdetaljen, skall vara underställd förste byråingenjör.

Jag uppskattar personalbehovet för driftbyrån till 52 befattningshavare

enligt vad som närmare framgår av bilaga 80.

Befattningen som chef för förrådsbyrån anser jag böra vara placerad i

Ca 37 i överensstämmelse med vad chefslöneutredningen förordat.

Kontorssektionen torde böra förestås av kamrerare i 25 lönegraden,

inköpsscktionen av förste driftintendent i 29 lönegraden, reservdelsplane
-

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ringssektionen av flygdirektör av 2. graden och förrådssektionen slutligen

av driftingenjör i 27 lönegraden.

Det totala personalbehovet för förrådsbyrån beräknas av mig till 138

befattningshavare enligt bilaga 81. På grund av sin förläggning till annan

ort samt med hänsyn till den inköpsverksamhet, som avses skola åvila

byrån, måste den ha egen kassa.

I och med att förrådsredovisning enligt hålkortsmetod genomförs, torde

biträdespersonalen kunna reduceras.

För centralsektionen beräknar jag 56 befattningshavare erforderliga,

såsom framgår av bilaga 82.

Chefen för sektionen bör vara byrådirektör i 31 lönegraden. Ekonomioch

organisationsdetaljen anser jag böra förestås av byråintendent i 27

lönegraden.

Det sammanlagda personalbehovet för underhållsavdelningen uppgår enligt

mitt förslag till 249 befattningshavare.

i. INKÖPS AVDELNINGEN (INKÖPSCENTRALEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för inköpscentralen förutsätts liksom cheferna för armé- och

marinförvaltningarnas inköpscentraler skola benämnas inköpsdirektör

och vara placerad i Cp 14.

Cheferna för den svenska respektive utländska inköpssektionen förutsätts

skola vara förste byråingenjör i Ca 29 respektive byrådirektör i Ca 31.

Räkningssektionen skall enligt förslaget förestås av en kamrerare i Ca 25.

Utredningen beräknar inköpscentralens personalbehov till 41 befattningshavare,

av vilka en å förordnandetjänst och 5 civila i 27 eller högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 13 december 1953.

Flygförvaltningen föreslår, att chefen för inköpscentralen i likhet med

chefen för den nuvarande anskaffningsbyrån hänförs till Cp 15. Som chef

för centralstektionen avses byråintendent i Ca 27, tillika assistent åt inköpsdirektören

vid handläggning av större och mera krävande ärenden.

Som chefer lör den utländska och svenska inköpssektionen upptar flygförvaltningens

förslag byrådirektörer i Ca 33 respektive Ca 31. Ämbetsverket

framhåller, att dessa sektionschefer i den nya organisationen får större

och mera krävande uppgifter än motsvarande befattningshavare vid flygförvaltningens

nuvarande anskaffningsbyrå. Robotinköpssektionen skall

enligt förslaget förestås av en byråassistent i Ca 25, medan chefen för

räkningssektionen förutsätts skola vara byråintendent i Ca 27.

Inköpscentralens personalbehov uppskattas av flygförvaltningen till 69

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 405

befattningshavare, av vilka en å förordnandetjänst och 7 i 27 eller högre

lönegrader.

Departementschefen.

Inköpsdirektören och chefen för inköpsavdelningen bör inneha förordnandetjänst

i Cp 15. Denna lönesättning har tillstyrkts av chefslöneutredningen.

Som chef för den utländska inköpssektionen räknar jag med byrådirektör

i 31 lönegraden och som chef för den svenska inköpssektionen med

förste byråintendent i 29 lönegraden. Räkningssektionen torde böra förestås

av kamrerare i 27 lönegraden.

Inköpsavdelningens personalbehov uppskattas av mig till 65 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 83.

j. NORMALIEBYRÅN (FÖR LAGSBY RÅN).

1946 ars militära förvaltningsntredning.

Chefen för förlagsbyrån skall enligt utredningen äga god kännedom om

flygmaterielen och erfarenhet av reparations- och underhållstjänsten beträffande

denna materiel. Befattningen avses böra bestridas av flygingenjör

och hänföras till Cp 10.

Som chef för standardiseringssektionen föreslås flygdirektör av 2. gra^

den. Chefen för beskrivningssektionen, enligt förslaget förste byråintendent

i Ce 29, bör enligt utredningen ha avlagt akademisk examen i moderna

språk. Chefen för förlagssektionen, byråintendent i Ce 27, bör ha tryckeriteknisk

och merkantil utbildning.

. Personalbehovet för förlagsbyrån beräknas till 66 befattningshavare, av

vilka en på förordnandetjänst, en civilmilitär och 7 civila i 27 eller högre

lönegrader.

FKgförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för normaliebyrån hänförs enligt flygförvaltningens förslag till

Ca 37. Som chef för försvarets klassifikationscentral räknar flygförvaltningen

med byrådirektör i 33 lönegraden. Standardiseringssektionens chef

skall enligt förslaget vara flygdirektör av 2. graden eller byrådirektör i

Ca 31, medan chefen för materialsektionen är byrådirektör i Ca 31. Som

chefer för förlags-, informations- och beskrivningssektionerna föreslår flygförvaltningen

byråintendent i Ca 27, pensionerad officer med arvode enligt

löneklass 1: 30 och förste byråintendent i Ca 29.

Normaliebyrån omfattar enligt flygförvaltningens förslag 87 befattningshavare,

av vilka en alternativt civilmilitär/civil, en pensionerad militär i

arvodesbefattning och 12 civila i 27 eller högre lönegrader.

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Chefen för normaliebyrån bör inneha ordinarie befattning i Ca 37. Denna

placering är tillstyrkt av chefslöneutredningen.

Standardiseringssektionen torde böra förestås av alternativt flygdirektör

av 2. graden/byrådirektör i 31 lönegraden. Som chefer för beskrivningsoch

förlagssektionerna räknar jag med förste byråintendent i 29 respektive

byråintendent i 27 lönegraden. Beträffande försvarets klassifikationscentral

samt den fristående materialdetaljen föreslår jag byrådirektörer

i 31 lönegraden som chefer.

För normaliebyrån beräknar jag 82 befattningshavare erforderliga enligt

vad som närmare framgår av bilaga 84.

Vid beräknandet av ifrågavarande personalbehov har hänsyn måst tagas

till den till byrån förlagda, omfattande distributionsverksamheten, som

huvudsakligen avser flygvapnets tekniska order, samt den likaledes omfattande

referattjänst, vilken är organiserad inom biblioteket.

k. CEXTRALPLAXER1XGEX OCH MATERIELIXSPEKTIOXEX.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Chefen för centralplaneringen bör enligt utredningen äga ingående kännedom

om flygmaterielen och dess tillverkning samt god förmåga att bedöma

tekniska utvecklingstendenser inom flygmaterielområdet och dessas militära

aspekter. Förutom allsidig kunskap i förvaltningstjänst anses han böra

besitta kännedom om försvarets budgetsystem och finansieringsprinciper.

Befattningen föreslås skola placeras i Cp 10.

För centralplaneringen redovisar utredningen ett behov av 12 befattningshavare,

av vilka en å förordnandetjänst, en militär, 3 civilmilitärer

och 2 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för materielinspektionen räknar utredningen med en överstelöjtnant.

Personalbehovet beräknas till 8 befattningshavare, av vilka en

militär och 3 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass).

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som åvilar chefen för

centralplaneringen anser flygförvaltningen placering i Cp 13 vara väl

motiverad. Flygförvaltningen beräknar personalbehovet för centralplaneringen

till 14 befattningshavare, av vilka dock 3 bedöms erforderliga endast

under budgetaret 1954/55. Av befattningshavarna innehar en förordnandetjänst,

en är civilmilitär och 4 civila i 27 eller högre lönegrader.

Som chef för materielinspektionen föreslås överstelöjtnant. Personalen

vid materielinspektionen utgör tillhopa 17 personer, bland dem en militär

och 4 civilmilitärer (en av underofficers tjänsteklass).

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

407

Departementschefen.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som kommer

att åvila flygförvaltningens centralplanering, anser jag det befogat, att

chefen för denna erhåller högre löneställning än cheferna för motsvarande

organ i armétyg- och marinförvaltningarna och placeras i Ca 37.

Sammanlagt räknar jag med 13 befattningshavare å centralplaneiingen

enligt vad som framgår av bilaga 85.

Tre befattningar å ekonomi detalj en, nämligen en för bokhållare i 22

lönegraden, en för kanslibiträde i 11 lönegraden samt en för biträde för

skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång erfordras endast övergångsvis

intill dess flygförvaltningens dispositionsbokföring för samtliga anslag

lagts om enligt hålkortsmetod. Tjänsterna ifråga torde kunna dras in

efter utgången av budgetåret 1954/55.

Som chef för materielinspektionen avser jag överstelöjtnant. Inspektionsoch

haveridetaljerna anser jag böra förestås av flygdirektörer av 2. graden.

Sammanlagt beräknar jag 14 befattningshavare för materielinspektionen

i enlighet med bilaga 86.

/. ADMINISTRATIVA BYRÅN (JURIDISKA SEKTIONEN OCH CENTRALEXPEDITIONEN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för juridiska sektionen placeras som

lägst byrådirektör i Ca 31. Vidare bör å sektionen finnas en förste byråsekreterare

i Ca 27, en amanuens i reglerad befordringsgång samt ett kanslibiträde.

.

Som chef för centralexpeditionen räknar utredningen med en civilekonom,

kontorschef i Ca 31, med omfattande erfarenhet från rationaliseringsverksamhet

samt insikter i det statliga avlöningsväsendet.

Chefer för personalkontor och organisationsdetalj skall enligt förslaget

vara förste byråsekreterare i Ca 27 respektive byråingenjör eller förste

byråsekreterare i samma lönegrad.

För centralexpeditionen beräknar utredningen 42 befattningshavare,

bland dem en expeditionsofficer i arvodesbefattning och 3 civila i 27 eller

högre lönegrader.

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Chefen för administrativa byrån föreslås skola liksom för närvarande benämnas

krigsråd och placeras i Ca 37. Som chefer för kanslisektion och

kameralsektion beräknas förste byråsekreterare i Ca 29 respektive kamrerare

i Ca 27. Under administrativa byrån redovisas jämväl en byrådirektor

i Ca 31 och eu sekreterare och ombudsman (på övergångsstat) avsedda att

s. 408 Kontrollera mot PDF

408 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tjänstgöra som affärsjurist på inköpscentralen respektive fastighetsjurist

på flygfältsbyrån.

Sammanlagt omfattar administrativa byrån enligt flygförvaltningens förslag

16 befattningshavare, av vilka 6 i 27 eller högre lönegrader.

Chefen för centralexpeditionen skall enligt flygförvaltningens förslag

vara byrådirektör i Ca 33. Cheferna för personalkontor och organisationskontor

förutsätts skola vara förste byråsekreterare i Ca 29 respektive byråintendent

i Ca 27.

Sammanlagt beräknas för centralexpeditionen 44 befattningshavare,

bland dem en pensionerad militär (expeditionsofficer) och 3 civila i 27

eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för administrativa byrån bör benämnas krigsråd och befattningen

bör vara placerad i Ca 37. Chefslöneutredningen har tillstyrkt denna placering.

I övrigt beräknar jag för kanslisektionen en byrådirektör i 31 lönegraden,

3 förste byråsekreterare, varav en i 29 och 2 i 27 lönegraderna, samt

en amanuens i reglerad befordringsgång. Härtill kommer viss biträdespersonal.

Byrådirektören bör närmast under krigsrådet leda den juridiska

verksamheten och själv handlägga mera kvalificerade juridiska ärenden,

som sammanhänger med materielanskaffningen. Även om vederbörandes

verksamhet blir nära anknuten till inköpsavdelningen, skall tjänstgöringen

fördenskull givetvis ej anses förlagd annorstädes än till administrativa

byrån.

Den för sektionen föreslagna förste byråsekreteraren i 29 lönegraden

torde i första hand avses för flygfältsbyråns juridiska ärenden.

Personalkontoret bör förestås av byrådirektör i 31 lönegraden och organisationskontoret

av byråintendent i 27 lönegraden.

För administrativa byrån avser jag sammanlagt 59 befattningshavare,

vilka redovisas å bilaga 87.

Beträffande organisationskontoret må framhållas, att detta i motsats till

motsvarande organ inom armétyg- och marinförvaltningarna inrymmer

såväl blankett- som expensförråd ävensom uppbörd av viss för flygförvaltningen

avsedd flygmateriel. Dessutom är på detaljen upptagen eu kontorsskrivare

i 19 lönegraden, avsedd för revision och konstruktion av flygvapnets

speciella blanketter.

in. FöRSöKSCENTRALEN.

Flygförvaltningens försökscentral har icke omfattats av förvaltningsutredningens

organisationsundersökningar, och dess personaluppsättning har

icke berörts i utredningens betänkande.

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

FJygförvahuingens förelag den 15 december 1953.

Flygförvaltningen framhåller, att chefen för försökscentralen, som måste

vara flygutbildad, bör besitta allmänna flyg-, motor-, vapen- och teletekniska

kunskaper samt äga ingående kännedom om och erfarenhet av flygmaterielens

konstruktion, utprovning och användning. För att möjligheterna

att erhålla lämplig person skall ökas, bör befattningen göras alternativ

för officer eller flygingenjör och placeras i Ma/Ca 37. Hans assistenter

för konstruktionsgranskning och utprovning bör vara flygdirektör av 2.

graden eller byrådirektör i Ca 31 respektive major. Cheferna för tele-, flygplan-,

motor- och mätsektionerna är enligt förslaget flygdirektörer av 2.

graden eller byrådirektörer i Ca 31. Som chefer för vapen-, konstruktionsoch

verkstadssektionerna upptar flygförvaltningen byråingenjörer i Ca 27.

För provflygningssektionen föreslås kapten och för centralsektionen byråassistent

i Ce 25 som chefer.

Det av fiygförvaltningen redovisade personalbehovet för försökscentralen

uppgår till 173 befattningshavare, av vilka 6 officerare och 2 fältflygare, en

alternativt militär/cmlmilitär, 5 civilmilitärer (två av underofficers tjänsteklass),

7 alternativt civilmilitärer/civila och 10 civila i 27 eller högre lönegrader.

Departementschefen.

Chefen för försökscentralen bör innneha ordinarie befattning, vilken

emellertid med hänsyn till bl. a. den löneställning, som jag i det föregående

föreslagit för chefen för centralplaneringen, icke torde böra placeras

högre än i alternativt Ma/Ca 33. Chefslöneutredningen har tillstyrkt placering

i Ma/Ca 37.

Som teknisk assistent samt chefer för tele-, flygplan-, motor- och mätsektionerna

räknar jag med alternativt flygdirektörer av 2. graden/byrådirektörer

i 31 lönegraden.

Som militärassistent avser jag major.

Jag uppskattar personalbehovet för försökscentralen till 153 befattningshavare,

såsom framgår av bilaga 88.

n. SAMMANFATTNING.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

För flygförvaltningen i dess helhet beräknade lörvaltningsutredningen

ett sammanlagt personalbehov av 741 befattningshavare, enligt följande.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ................................................ 13

Militärer:

officerare ......

underofficerare

24

1 25

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ...................................................... 57

av underofficers tjänsteklass ............................................. 4 61

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 81

Arvodister ............................................................................. 4.

Övriga .................................................................................... 557

Summa 741

Flygförvaltningens förslag den 15 december 1953.

Det sammanlagda personalbehovet enligt förslaget utgör 1 593 befattningshavare.

Härom anför flygförvaltningen bl. a. följande.

Flygförvaltningens nu framlagda förslag innebär en ökning med cirka

100 tjänstemän i förhållande till läget den 1 december 1953. ökningen, som

med några få undantag icke sammanhänger med krigsmaterielverkets avveckling,

hänför sig i allt väsentligt till radar-, luftbevaknings- och robotbyråerna

samt försökscentralen, vilka organisationsenheter har ett delvis

ackumulerat behov av ytterligare personal. Med hänsyn till att dessa enheters

arbetsuppgifter dessutom kan förutses komma att växa redan under

budgetåret 1954/55, har förvaltningen icke kunnat underlåta att för sagda

organ redovisa en oundgängligen nödvändig utökning av personalen. För

robotbyrån, som är gemensam för hela försvaret, uppgår behovet av nya

tjänster till 31.

Personalen enligt förslaget fördelar sig i stort sålunda.

Antal

Innehavare av förordnandetjänster ......................''....................... 201

Militärer:

officerare ..................................................................... 372

underofficerare ............................................................ 2

underbefäl .................................................................. 2 41

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass ................................................... 28

av underofficers tjänsteklass............................................. 9 37

Alternativt militärer/civilmilitärer/civila ....................................... 3

Alternativt militärer/civilmilitärer ............................................. 5

Alternativt civilmilitärer/civila ................................................... 3t

Civila i 27 eller högre lönegrader ................................................ 162

Arvodister ........................................................................ <<

övri§a .................................................................................. 1283

Summa 1 593

1 Därav en i Mo It.

■ Därav en alternativt arvodist.

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

411

Departementschefen.

Å bilaga 89 redovisas flygförvaltningens sammanlagda personal, 1 444

befattningshavare, enligt mitt förslag.

Till jämförelse må, såsom närmare berörs i annat sammanhang,

nämnas, att flygförvaltningens personal den 1 december 1953 omfattade

1 485 befattningshavare.

Enligt mitt förslag fördelar sig personalen sålunda (innehavare av tjänst

i Ca (Ce) 37 räknas som civil).

Antal

Innehavare av förordnandetjänst .

Militärer:

officerare ...........................

underofficerare ....................

underbefäl ..........................

Alternativt militärer/civila ..........

Alternativt militärer/civilmilitärer

13l

39

2

2

Civilmilitärer:

av officers tjänsteklass .......

av underofficers tjänsteklass .

Alternativt civilmilitärer/civila

Civila i 27 eller högre lönegrader

Arvodister.............................

Övriga ................................

...... 24

...... 8 32

.......77 32

.......... 134

.......... 10

........... 1 180

Summa 1 444

1 Flygöverdirektören medräknad.

Till frågan om avlöningskostnadernas fördelning mellan avlönings- och

sakanslag samt befattningarnas fördelning på anställningsform återkommer

jag vid behandlingen av anslagsberäkningar för flygförvaltningen.

F. Försvarets civilförvaltning.

1. Försvarets civilförvaltnings allmänna uppgifter.

Försvarets civilförvaltning utövar enligt gällande organisation under

Kungl. Maj :t högsta ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassaoch

räkenskapsväsendet vid försvaret samt i övrigt den allmänna kontroll

över medelsförvaltningcn vid försvaret, som framgår av ämbetsverkets

instruktion eller eljest stadgas, dock att, där ej annat finns särskilt föreskrivet,

från civilförvaltningens ämbetsbefattning undantas försvarets

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

fabriksverk, sjökarteverket, försvarsväsendets radioanstalt och försvarets

forskningsanstalt. Det åligger vidare förvaltningen att enligt därom meddelade

särskilda föreskrifter efter granskning ombesörja tryckning av de

blanketter, som är avsedda för begagnande inom försvaret, samt fullgöra

i samband därmed stående arbetsuppgifter.

1946 års militära förvaltningsutrcrining.

Enligt utredningens förslag skall försvarets civilförvaltning liksom för

narvarande utgöra det organ, som närmast under Kungl. Maj:t skall representera

den högsta administrativa sakkunskapen inom försvaret.

Ämbetsverket skall vidare enligt förslaget såsom hittills under Kungl.

Maj:t utöva högsta ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassa- och

räkenskapsväsendet vid försvaret samt viss allmän kontroll över medelsförvaltningen.

På sätt i det följande närmare utvecklas föreslår utredningen

därjämte, att tillvaratagandet av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

rättsliga angelägenheter, som nu åvilar det i försvarets civilförvaltning

ingående advokatfiskalskontoret, fortsättningsvis skall ankomma

på ämbetsverket såsom sådant.

En viss utvidgning av ovannämnda arbetsuppgifter i förhållande till

den verksamhet av sådan art, som nu bedrivs av civilförvaltningen och

dess advokatfiskalskontor, avses skola ske genom att på ämbetsverket enligt

utredningens i det föregående vid behandlingen av civilförvaltningstjänsten

återgivna förslag överflyttas vissa uppgifter, som enligt gällande

organisation handhas av försvarsgrensförvaltningarnas civila organ.

I enlighet med vad utredningen i nyssnämnda tidigare sammanhang

föreslagit, skall försvarets civilförvaltning vidare tillföras den nya uppgiften

att leda och övervaka kontorsorganisationen — förutom inom ämbetsverket

— inom försvarets regionala och lokala förvaltningsmyndigheter,

med undantag dock för de verkstäder, som redovisar driftkostnaderna

på särskilda drifttitlar. I nära samband med denna uppgift föreslås

civilförvaltningen liksom för närvarande skola efter granskning ombesörja

tryckning av för försvaret avsedda blanketter ävensom lagerhålla

och distribuera sådana blanketter. I anslutning härtill föreslås civilförvaltningen

även skola anskaffa och distribuera vissa förvaringsanordningar

för blanketterna.

Utredningen förutsätter, att från försvarets civilförvaltnings ämbetsbefattning

i samma utsträckning som för närvarande skall undantas försvarets

fabriksverk, sjökarteverket, försvarsväsendets radioanstalt och försvarets

forskningsanstalt, varjämte densamma bör begränsas av de befogenheter,

som tillagts andra till försvaret hörande centrala förvaltningsmyndigheter.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

413

Departementschefen.

Såsom jag förut vid behandlingen av principerna för civilförvaltningstjänstens

ordnande anfört, kan jag i stort sett ansluta mig till förvaltningsutredningens

förslag om överflyttande av till civilförvaltningstjänstens

område hörande arbetsuppgifter från de materielförvaltande ämbetsverken

till försvarets civilförvaltning. Till utredningens förslag att tilltöra civilförvaltningen

vissa uppgifter på det kontorsorganisatoriska området återkommer

jag vid behandlingen av huvuddragen av civilförvaltningens organisation.

Vid behandlingen av principiella frågor rörande tygförvaltningstjänsten

har jag förordat, att civilförvaltningen skall fungera som försvarets

patentorgan. I övrigt förutsätter jag i likhet med utredningen ingen

ändring i civilförvaltningens allmänna uppgifter.

2. Försvarets civilförvaltnings ledning.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Utredningen föreslår att chefen för försvarets civilförvaltning liksom för

närvarande skall vara generaldirektör i Cp 19.

Enligt förslaget skall i verket vidare finnas en överdirektör, generaldirektörens

ställföreträdare, tillika chef för en av verkets byråer. I egenskap

av generaldirektörens ställföreträdare skall överdirektören enligt

förslaget biträda generaldirektören vid utövandet av dennes ämbete och

därvid efter uppdrag av generaldirektören i dennes ställe och med den befogenhet,

som eljest tillkommer denne, avgöra visst ärende eller viss grupp

av ärenden.

Cheferna för verkets byråer — med undantag av den som har överdirektören

såsom chef — bör enligt utredningens mening i likhet med de

nuvarande byråcheferna benämnas krigsråd samt liksom överdirektöi en

vara ledamöter av försvarets civilförvaltning. I fråga om ledamotskapets

innebörd förutsätter utredningen ingen ändring i nuvarande förhållande.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning ansluter sig (utlåtande -V» 1951) till förslaget

att skapa en överdirektörsbefattning. överdirektören bör emellertid

enligt civilförvaltningens mening icke tillika vara byråchef utan ha

att inom de verksamhetsområden, som kan befinnas lämpade härför, överta

vissa arbetsuppgifter, som eljest måste fullgöras av generaldirektören.

Civilförvaltningen framhåller, att generaldirektörens arbetsbörda för närvarande

är alltför betungande och att i detta hänseende en ändring måste

komma till stånd.

I sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 anför civilförvaltningen

att de sålunda anförda synpunkterna fortfarande äger gil
-

s. 414 Kontrollera mot PDF

414 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tighet. Äinbets\erket utgår för den skull från att generaldirektörens arbetsbörda

genom lämpliga åtgärder måste minskas för att det skall bli möjligt

för honom att koncentrera sin verksamhet på de mera betydelsefulla frågorna

inom sitt ämbetsområde. Civilförvaltningen anser sig emellertid kunna

räkna med att vissa förbättringar i detta hänseende kan vinnas genom en

även ur andra synpunkter angelägen ändring av byråindelningen inom

verket. Framför allt torde härvid den av förvaltningsutredningen föreslagna

uppdelningen av kanslibyrån på två byråer vara av betydelse. -Civilför\altningen

ställningstagandet till frågan om inrättande av överdirektör stjänsten, intill

dess att närmare erfarenheter vunnits rörande i vad mån den nya byråorganisationen

möjliggör en rationalisering av generaldirektörens och

krigsrådens arbete. I enlighet härmed upptar civilförvaltningen för närvarande

icke förslag om tjänstens inrättande.

Departementschefen.

Jag finner det angeläget, att civilförvaltningens chef icke i alltför stor

utsträckning måste ägna sig åt mindre betydelsefulla ärenden. I samband

med utökningen av antalet byråer inom ämbetsverket bör det emellertid

vara möjligt att i större utsträckning än hittills delegera arbetsuppgifter

till respektive byråchefer. Jag biträder fördenskull icke förvaltningsutredningens

förslag om inrättande av en överdirektörsbefattning.

Civilförvaltningens byråchefer bör samtliga benämnas krigsråd och

\ara ledamöter av verket. En av dem bör liksom för närvarande förordnas

att vara generaldirektörens ställföreträdare.

3. Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation.

Försvarets civilförvaltning består för närvarande av tre byråer, kansli-,

kameral- och revisionsbyråerna, varjämte i ämbetsverket ingår ett advokatfiskalskontor

för tillvaratagande av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

rättsliga angelägenheter. Vid civilförvaltningen finns jämväl inrättad

en nämnd, försvarets skaderegleringsnämnd, med uppgift att vara

rådgivande organ för försvarets centrala myndigheter i vissa frågor om

utomobligatoriska skadeståndskrav mot kronan.

1946 ars militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har funnit, att för försvarets civilförvaltnings

■vidkommande det arbetstillskott, som en överflyttning till ämbetsverket

av föreslagna ytterligare arbetsuppgifter skulle innebära, icke i och för sig

utgor anledning till någon mera genomgripande ändring i verkets nuvarande

uppbyggnad. Ur andra synpunkter är emellertid enligt utredningens

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

mening vissa omgestaltningar i verksorganisationen påkallade. De för utredningens

räkning gjorda organisationstekniska undersökningarna har

omfattat även försvarets civilförvaltning. Undersökningarna har enligt

utredningens bedömande tillfullo ådagalagt det redan av verket självt i

olika sammanhang påvisade förhållandet, att dess nuvarande tre byråer

_kansli-, kameral- och revisionsbyråerna — var för sig omspänner arbetsuppgifter

av en räckvidd och en omfattning, som betydligt överstiger det

normala för närmast jämförliga byråer inom statsförvaltningen. Angivna

förhållande, som särskilt för byråcheferna medför en ytterst betungande

arbetsbörda, anser utredningen icke vara ägnat att underlätta snabbheten

och säkerheten i ärendenas behandling.

Såsom en utväg ur svårigheterna har — framhåller utredningen

stundom framförts tanken att omvandla byråerna till avdelningar, vilka

i sin tur skulle indelas i byråer av gängse storleksordning. Utredningen

har för sin del icke kunnat ansluta sig till en sådan tankegång. Enligt

utredningens mening ernås den mest rationella organisationen på förevarande

område genom en uppdelning av de på verket ankommande göromålen

på ett något större antal byråer, var och en lydande direkt under

verkschefen. Vid en sådan uppdelning bör enligt utredningen samtidigt,

såsom nyssnämnda organisationsundersökningar gett vid handen, en viss

omgruppering av ärenden ske så att arbetsuppgifter av gemensam eller

likartad karaktär hänförs till en och samma byrå.

Beträffande byråindelningen och ärendenas fördelning i stort mellan

byråerna in. m. anför utredningen i huvudsak följande.

För verkets nytillkommande uppgifter på det kontorsorganisatoriska

området samt för dess i intimt samband därmed stående verksamhet med

avseende å försvarets blankettväsende ävensom för verkets egna personalärenden

och dess mobiliseringsförberedelsearbete bör inrättas en byrå

— centralbyrån — till vilken även bör hänföras vissa för verket gemensamma

organ såsom skrivcentral, expensförråd, bokbinderi, bibliotek,

arkiv m. m. Ur de nuvarande kansli- och kameralbyråernas arbetsområden

bör utbrytas de ärenden, som innefattar anslags- och budgetfrågor och

därmed sammanhängande ärendegrupper. Dessa ärenden^ bör enligt utredningens

uppfattning sammanföras till en nyinrättad byrå, budgetbyran,

som även bör överta verkets nu på kameralbyrån vilande uppgifter såsom

gemensamt kassaorgan för de centrala försvarsförvaltningarna. Inom försvarets

civilförvaltning har gjorts gällande att de ärenden, som sålunda

skulle utbrytas ur kanslibyrån, bättre hör hemma inom centralbyrån. Aven

om vissa skäl kan anföras till stöd för en sådan mening har dock utredningen

funnit fördelarna med den av utredningen förordade anordningen

vara större. Med hänsyn emellertid till de olika möjligheter som bär finns,

föreslår utredningen, att det slutliga avgörandet beträffande dessa ärendens

placering får bli beroende av erfarenheterna under tiden narmast

efter ett genomförande av utredningens förslag. Från kanslibyrån bör

vidare avskiljas de ärenden, som avser löneklassplacering och vissa andra

ärendegrupper, som berör lönens storlek. Dessa löneärenden bör tillika

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

med den förhandsgranskning av löneklassplaceringar in. m„ som nu äger

rum inom revisionsbyrån, bilda underlag för ännu en ny byrå, lönebyrån.

På kanslibyrån kommer efter nämnda inskränkningar i dess arbetsområde

att kvarligga i huvudsak ärenden av allmänt juridiskt-administrativ natur

samt alla avlöningsärenden med undantag för dem, som tillförts lönebyrån.

Den nuvarande kameralbyråns uppgifter med avseende å ledningen av försvarets

kassaväsende samt revisionen av läger- och manskapskassor bör

överflyttas till revisionsbyrån såsoin närmast samhöriga med sistnämnda

byrås övriga verksamhet. Genom en omfattande rationalisering av denna

verksamhet bör man vinna att revisionsbyrån ökar i effektivitet samtidigt

som byråchefens arbetsbörda minskas. Av kameralbyråns nuvarande funktioner

återstår efter ovannämnda förändringar allenast vissa arbetsuppgifter

av huvudsakligen judiciell natur. Dessa göromål bör tillika med de

ärenden av samma art, som enligt vad ovan sagts bör överflyttas till försvarets

civilförvaltning från de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna,

tillföras försvarets civilförvaltnings nuvarande advokatfiskalskontor, vilket

i samband härmed bör ombildas till en byrå, juridiska byrån. Advokatfiskalskontoret

hör visserligen för närvarande i administrativt hänseende

till försvarets civilförvaltning men intar i förhållande till förvaltningen en

lösligare ställning än dess byråer, övriga centrala förvaltningsmyndigheter

överlämnar sina uppdrag icke till försvarets civilförvaltning utan till

advokatfiskalen direkt och denne redovisar uppdragen likaledes direkt till

uppdragsgivarna. Den föreslagna juridiska byrån bör i motsats härtill ingå

i försvarets civilförvaltnings organisation såsom en med övriga byråer likställd

enhet. Uppgiften att tillvarata försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

rättsliga angelägenheter bör i första hand ankomma på försvarets

civilförvaltning och icke på juridiska byrån, ehuru hithörande ärenden

inom förvaltningen givetvis skall handläggas å byrån. Chefen för byrån bör

liksom verkets övriga byråchefer benämnas krigsråd och vara ledamot i

verket. Sedan på sätt ovan nämnts kameralbyråns samtliga arbetsuppgifter

fördelats på andra byråer, bör denna byrå utgå ur försvarets civilförvaltnings

organisation. Vid ämbetsverket bör även fortsättningsvis vara

inrättad en försvarets skaderegleringsnämnd med i stort sett samma uppgifter

som för närvarande.

Utredningen föreslår sålunda, att försvarets civilförvaltning indelas i

sex byråer: kanslibyrå, lönebyrå, budgetbyrå, revisionsbyrå, juridisk byrå

och centralbyrå. Härtill skulle liksom för närvarande komma försvarets

skaderegleringsnämnd.

llemissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning (utlåtande 2% 1951) har förklarat sig dela

utredningens uppfattning, att en uppdelning av verket i ett större antal

byråer än för närvarande måste innebära väsentliga fördelar ur arbetssynpunkt.

Genom den föreslagna byråindelningen åstadkoms enligt civilförvaltningens

mening en i stort sett mera rationell organisation av ämbetsverket,

som måste göra detsamma bättre skickat än för närvarande

att fullgöra sina arbetsuppgifter. Vad särskilt angår den nuvarande kanslibyrån

anser civilförvaltningen erfarenheterna i hög grad ha bestyrkt nöd
-

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

vändigheten av att byråns verksamhetsområde delas upp. Ämbetsverket

framhåller att de ärenden, som handläggs å kanslibyrån, till väsentlig del

utgörs av frågor rörande förmåner i olika avseenden åt enskilda tjänstemän,

vilka kan ställa berättigade krav på snabb och säker handläggning

av ärendena. Att tillgodose dessa krav inom ramen för en byrå sägs ha

visat sig förenat med stora svårigheter, till följd varav en viss eftersläpning

av arbetet blivit ofrånkomlig. Med en fördelning av de nuvarande

kansliärendena å två byråer torde nämnda olägenheter kunna undanröjas

och de enskilda tjänstemännens — främst byråchefens — onormalt stora

arbetsbörda nedbringas till rimlig omfattning.

Beträffande den vid ämbetsverket inrättade skaderegleringsnämnden

ifrågasätter civilförvaltningen viss begränsning i dess verksamhet. Ämbetsverket

förklarar sig ha för avsikt att närmare överväga de jämkningar,

som lämpligen bör vidtas med avseende å nämndens arbetsuppgifter samt

att sedermera inkomma med förslag i ämnet.

Civilförvaltningen biträder utredningens förslag att ämbetsverket skall

innehålla sex byråer. Även den föreslagna arbetsfördelningen mellan de

olika byråerna godtas i stort sett av civilförvaltningen. Sålunda har ämbetsverket

intet att erinra mot vad härutinnan föreslagits beträffande

kanslibyrån, juridiska byrån och centralbyrån. Beträffande löne-, budgetoch

revisionsbyråerna anser civilförvaltningen vissa jämkningar böra göras

i syfte att ernå den lämpligaste arbetsfördelningen och skapa största möjliga

jämvikt i fråga om byråernas arbetsomfattning. Härom anförs följande.

Beträffande de budget- och anslagsfrågor och därmed sammanhängande

ärendegrupper, som f. n. handläggs inom kansli- och kamei albyråerna

har i betänkandet getts uttryck för tveksamhet om till vilken hyra

dessa ärenden närmast bör hänföras. Utredningen har stannat för att

föreslå, att ärendena skall handläggas å en särskild sektion, budgetsektionen,

inom den föreslagna budgetbyrån, men samtidigt framhållit, att det

slutliga avgörandet beträffande ärendenas placering får bli beroende av

erfarenheterna under tiden närmast efter ett genomförande av utredningens

förslag. .. , .... ,

De ärenden, om vilka här närmast är fråga, utgörs av förslag till anslagsäskanden

beträffande anslag, som står till civilförvaltningens förfogande

__dock ej verkets egna avlönings- och omkostnadsanslag — yttranden

över till ämbetsverket remitterade förslag till anslagsäskanden, förslag till

regleringsbrev och dispositionsbestämmelser, inrättande av tjänster samt

lönedispositioner. Till den föreslagna sektionen skulle vidare enligt utredningsförslaget

hänföras vissa arvodesfrågor samt ärenden rörande rekryteringskostnader

och utbildningskurser. Ärendena är sålunda av mångsidig

karaktär och — med undantag av de budgettekniska frågorna till

stor del av sådan art, att de har föga eller ingen anknytning till verksamheten

på den föreslagna budgetbyrån. Handläggningen av faudgetsektionens

ärenden måste också i flertalet fall ske i samråd och samarbete med

flera olika avdelningar inom ämbetsverket. När det gäller anslagsäskan
27—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 109.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

den, budgettekniska bedömanden och förslag till regleringsbrev samt dispositionsbestämmelser

måste sålunda uppgifter som regel tillhandahållas

av de organ, som handhar de redovisningstekniska frågorna, d. v. s. den

föreslagna redovisningssektionen. 1 ärenden rörande inrättande av tjänster

över huvud laget måste intimt samarbete äga rum med den nytillkommande,

inom centralbyrån placerade organisationssektionen, som skall ha

att utföra rationaliseringsundersökningar beträffande expeditions- och

kassatjänst samt förrådsbokföring vid försvarets regionala och lokala

organ och därvid bl. a. beräkna härför erforderlig personal. Även om organisationssektionens

arbetsområde är på nyss angivet sätt begränsat, måste,

såsom i det föregående utvecklats, förutsättas att sektionen vid sina undersökningar

på ort och ställe kan bilda sig en uppfattning om personalbehovet

m. in. även inom andra verksamhetsområden vid de regionala och

lokala organen till gagn för budgetsektionens arbete. Jämväl med de blivande

kansli- och lönebyråerna kommer budgetsektionen att ha nära kontakt.

Sålunda påverkas anslagsäskandena i hög grad av gällande avlöningsbestämmelser.

De dispositionsföreskrifter, som meddelas rörande

skilda anslag, är ofta av avlöningsteknisk natur, vilket kräver samarbete

med den blivande kanslibyrån. Å den nya lönebyrån skulle enligt förslaget

handläggas ärenden, som enligt vad erfarenheterna utvisar i några fall intimt

sammanhänger med de ärenden som faller på budgetsektionen, exempelvis

frågor om vikariatsförmåner och löneklassplaceringar. De enligt

förslaget till budgetsektionen hänförda ärendena rörande arvoden och

lönedispositioner anknyter också nära till lönebyråns verksamhetsområde.

Lönebyråns kontroll beträffande antalet tjänster innebär också en verksamhet,

där budgetsektionen och lönebyrån måste arbeta hand i hand.

Civilförvaltningen föreslår därför, att i avvaktan på ytterligare erfarenbete1''

på budgetsektionen ankommande ärenden placeras å den blivande

lönebyrån. Ett ytterligare skäl för överflyttning av ifrågavarande ärenden

från den föreslagna budgetbyrån är dennas storlek. Även efter en dylik

överflyttning kommer personalbeståndet å nämnda byrå att bli större'' än

å var och en av de övriga. I det följande kommer civilförvaltningen att

förorda, att inom den föreslagna budgetbyråns arbetsområde bibehålls

vissa nu på kameralbyrån ankommande ärenden, som enligt förslaget

skulle hänföras till revisionsbyrån.

I det föregående har civilförvaltningen förutsatt, att på ämbetsverket i

fortsättningen skall ankomma ärenden rörande kollektivavtal för arbetarpersonal

med avlöning från försvarsgrenarnas anslag till avlöningar till arbetarpersonal

in. fl. Dessa ärenden bör hänföras till lönebyrån.

Enligt förslaget skall på revisionsbyrån ankomma bl. a. ärenden, sammanhängande

med den centrala övervakningen och ledningen av kassa■\

äsendet vid försvarets lokalförvaltningar, utarbetande och översyn av

reglementen och föreskrifter hänförliga till försvarets kassaväsende, ävensom

ärenden rörande av försvarets myndigheter förvaltade fonder och

kassor, avskrivningar av kronans fordringar berörande försvarsväsendet

samt ärenden rörande kassa- och förskottsmedelsförluster. Utredningen

syns härvid icke ha tillräckligt beaktat de arbetsuppgifter, som skulle

ankomma på den föreslagna budgetbyrån med dess redovisningssektion

°fb bokföringskontor, exempelvis ärenden rörande bokföringsväsendet i

såväl fred som krig, handhavande av postgirosystemet och anslutningen till

statsverkets checkräkning, utbetalningar av löner, förskottsväsendet, titel
-

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

väsendet och verifikationshandlingarnas beskaffenhet. Dessa göromål har

ett nära samband med den centrala övervakningen och ledningen av kassaväsendet

med därtill hörande reglementen etc. Sålunda måste försvarets

kassaväsende så utformas, att redovisningen kan direkt läggas till grund

för rikshuvudboken och budgetredovisningen. Granskningen av verifikationernas

formella riktighet skall enligt förslaget liksom hittills verkställas

av bokföringskontoret.

Det nu anförda torde ge vid handen, att arbetsuppgifterna med avseende

å ledningen in. in. av kassaväsendet är av helt annan natur än dem, som

eljest ankommer på revisionsbyrån. Civilförvaltningen anser därför, att

här avsedda göromål bör förläggas till den föreslagna budgetbyrån.

Detsamma gäller ärenden rörande fonder, avskrivningar och kassaförluster.

Beslut i dylika ärenden föranleder i flertalet fall komplicerade bokföringsåtgärder

och minutiös kontroll inom budgetbyrån. Civilförvaltningen

inger också årligen på kameralbyråns föredragning förslag till

Kungl. Maj:t om täckning av uppkomna förluster av angivet slag. Ärenden

rörande fonder avser antingen disposition av medel, hänförliga till

värdehandlingar eller innestående å enskilda banker, eller frågor om

ansvarsfrihet eller ock yttranden rörande ändringar i reglementen och

stadgar, som regel från finansiell synpunkt. Dylika ärenden hai hittills

städse behandlats å kameralbyrån.

Samtliga här avsedda arbetsuppgifter, vilka f. n. handläggs å civilförvaltningens

kameralbyrå, bör enligt ämbetsverkets mening bibehållas å den

föreslagna budgetbyrån och där sammanhållas i en särskild detalj. Genom

en dylik anordning kommer också revisionsbyrån att bli ett mera renodlat

revisionsorgan än enligt utredningsförslaget. Med hänsyn till de jämkningar,

som sålunda föreslagits beträffande budgetbyråns verksamhetsområde

syns den hävdvunna benämningen kameralbyrån böra bibehållas.

Justitiekanslern har uttalat, att utredningens förslag, att handhavandet

av försvarets rättsliga angelägenheter i fortsättningen skall ankomma på

försvarets civilförvaltning och att i samband därmed advokatfiskalskontoret

skall ombildas till en byrå inom förvaltningen, syns erbjuda flera

fördelar, bl. a. genom den större auktoritet, som förlänas krigsrådetchefen

för juridiska byrån såsom kronans representant och de ökade möjligheter

förslaget syns inrymma att åt denne såsom ledamot av verket

delegera beslutanderätt i vissa frågor. Farhågor uttalas dock för att förslaget

också kan medföra en viss fara för att byråchefen i sin egenskap

av verksledamot tas i anspråk för fullgörande av även andra arbetsuppgifter

än sådana, som är de centrala för byrån, och att de maklpåliggande

uppgifter, som är anförtrodda honom, därigenom kommer att i en utsträckning,

som icke är lämplig, få övertas av underordnad personal. Vidare

framhåller justitiekanslern alt den självständighet, som nu utmärker

advokatfiskalskontoret, kanske också i viss mån riskeras. Det syns emellertid

justitiekanslern icke möta svårigheter att instruktionelit ordna dessa

frågor så, att antydda olägenheter motverkas.

Statskontoret har av de i utredningens betänkande lämnade uppgifterna

fått den uppfattningen, att omfattningen av civilförvaltningens arbetsupp
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

gifter gör någon ökning av antalet byråer nödvändig. En dylik ökning

syns statskontoret vara påkallad jämväl för det fall, att en omläggning av

förvaltningsorganisationen icke kommer till stånd. Statskontoret föreslår

för sin del, att verket organiseras på fyra byråer, nämligen två kanslibyråer,

en kameralbyrå och en revisionsbyrå. Advokatfiskalskontorets ställning i

organisatoriskt hänseende anser statskontoret böra undersökas i samband

med pågående översyn av lönegradsplaceringen för de statliga ombudsmannatjänsterna.

Riksräkenskapsverket har funnit, att den verkställda utredningen gett

vid handen, att civilförvaltningens nuvarande organisation med allenast

tre byråer medfört en alltför stor arbetsbelastning för byråcheferna. En

uppdelning av verksamheten på flera byråer syns därför motiverad. Vid

sin granskning av organisationsförslaget har riksräkenskapsverket för sin

del kommit till den uppfattningen, att civilförvaltningen bör organiseras

på fyra byråer, nämligen två kanslibyråer, en kameralbyrå och en revisionsbyrå,

samt ett särskilt advokatfiskalskontor. Beträffande ärendenas

gruppering på de olika byråerna vid den av riksräkenskapsverket förordade

organisationen anför riksräkenskapsverket följande.

Enligt utredningens förslag skulle de egentliga löneärendena handläggas

på icke mindre än tre byråer, nämligen lönebyrån, budgetbyrån (budgetsektionen)

och centralbyrån (centralsektionens personaldetalj). Riksräkenskapsverket

vill föreslå, att avlöningsfrågorna handläggs å en och

samma byrå, nämligen å den av kanslibyråerna, som närmast motsvarar

den föreslagna lönebyrån. Budgetsektionens och personaldetaljens arbetsuppgifter

bör därför inordnas under nämnda byrå. Hit syns även böra

övei föras de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på mobiliseringsdetaljen

inom centralbyråns centralsektion. De ärenden, som avser redovisning,

bokföring och kassaverksamhet bör handläggas inom en byrå, benämnd

kameralbyrån. Till kameralbyrån syns även böra hänföras de

arbetsuppgifter i fråga om blankettväsendet, som enligt utredningen skulle

anivomma på centralbyråns blankettdetalj. Ledningen av försvarets kassaväsende

toi de böra ankomma på kameralbyrån och icke på revisionsbyrån.

Revisionsbyrån bör omhänderha granskningen av räkenskaperna för försvarets

regionala och lokala myndigheter, läger- och manskapskassorna

samt de större verkstäderna. Med den av riksräkenskapsverket förordade

byråindelningen skulle av de för centralbyrån tillämnade arbetsuppgifterna

endast återstå organisationssektionens uppgifter. Även hithörande arbetsyPP&ifter

syns kunna överlåtas å annan byrå, exempelvis å den byrå som

i huvudsak motsvarar lönebyrån.

Statens organisationsnämnd ifrågasätter huruvida icke — eftersom

inom försvarets civilförvaltning huvuddelen av den föreslagna kanslibyråns

och hela den föreslagna lönebyråns verksamhet skulle komma att omfatta

handläggning av ärenden rörande tillämpning av statens allmänna avlöningsreglemente

och därtill hörande författningar — bl. a. med hänsyn

till önskvärdheten av en fast samordning dessa båda byråer borde sammanslås.

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Statens sakrevision anser att erfarenheterna sedan tillkomsten av försvarets

civilförvaltning tyder på att ämbetsverkets indelning i tre byråer

icke är helt ändamålsenlig. Det är emellertid enligt sakrevisionens mening

tvivel underkastat, huruvida verkligen behov föreligger av icke mindre än

sex byråer. Den fördelning av arbetsuppgifter, som föreslagits och som påverkat

frågan om byråernas lämpligaste antal, syns vid närmare skärskådande

sakrevisionen ej helt övertygande. Sakrevisionen har för sin del

funnit, att frågan om byråernas antal och ärendefördelningen å dessa bör

göras till föremål för ytterligare överväganden.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden för budgetåret 1954/55.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/5o har försvarets civilförvaltning

tagit upp frågan om ämbetsverkets organisation och därom anfört

bl. a. följande.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden har under de senaste budgetåren

präglats av den förestående omorganisationen av försvarets centrala

förvaltning. Allteftersom lösningen av denna fråga dragit ut pa tiden,

har civilförvaltningen upprepade gånger framhållit behovet av att åtminstone

vissa reformer i fråga om ämbetsverkets interna organisation,

som icke berör andra myndigheters organisation och arbetsuppgifter, kommer

till stånd. Civilförvaltningen har i sina förslag till äskanden för innevarande

budgetår framlagt förslag till åtgärder i dessa hänseenden.

På uppdrag av statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har överbefälhavaren

den 12 augusti 1953 avgett utlåtande rörande vissa med försvarsförvaltningens

omorganisation sammanhängande frågor, vilka sedermera

gjorts till föremål för förnyad remissbehandling. Man syns fördenskull

böra räkna med att de principiella frågor rörande försvarets materielanskaffning,

standardisering, viss förrådshållning m. m„ som hittills i

första hand fördröjt lösningen av frågan om förvaltningsorganisationen,

under innevarande budgetår kommer att upptas till prövning från statsmakternas

sida. I anslutning härtill bör jämväl civilförvaltningens organisation

och uppgifter från och med budgetåret 1954/55 erhalla en mera definitiv

utformning. Ämbetsverket anser sig fördenskull böra kortfattat

uppta dessa frågor till en mera allmän behandling.

Civilförvaltningen framhåller, att ämbetsverket, efter det att förutberörda

utlåtande över förvaltningsutredningens betänkande avgavs i flera

sammanhang på grundval av vunna praktiska erfarenheter haft anledning

att ånyo överväga förvaltningsutredningens förslag beträffande huvuddragen

av ämbetsverkets organisation.

Framför allt anser civilförvaltningen den av utredningen föreslagna

uppdelningen av kanslibyrån på två byråer vara en särskilt angelägen åtgärd.

I fråga om centralbyrån anför civilförvaltningen.

Beträffande inrättandet av den av förvaltningsutredningen föreslagna

centralbyrån anfördes vid remissbehandlingen av utredningens betänkande

vissa betänkligheter från statskontorets och riksräkenskapsverkets sida.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Civilförvaltningen gjorde för egen del inga erinringar mot utredningens

förslag. I förslaget till anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll

ämbetsverket, att därest vad som anförts vid remissbehandlingen av

utredningens betänkande ledde till att centralbyrån icke inrättas, dithörande

arbetsuppgifter borde — i den mån de i nuvarande organisation

ankom på civilförvaltningen — kvarbli på de enheter inom ämbetsverket,

som för närvarande handhar desamma.

De ytterligare erfarenheter som civilförvaltningen under de senaste åren

vunnit, har i stort sett gett vid handen, att de på civilförvaltningen redan

ankommande arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle överföras till

centralbyrån, även i fortsättningen, åtminstone tills vidare, bör kunna utföras

å de enheter inom verket, där de för närvarande handhas. Därest

icke nya arbetsuppgifter tillförs ämbetsverket, är centralbyråns tillskapande

icke någon för civilförvaltningen lika angelägen åtgärd som andra

av utredningen föreslagna rationaliseringar. I enlighet härmed upptar

civilförvaltningen icke heller i detta hänseende något förslag i förevarande

anslagsäskanden.

En angelägen åtgärd i samband med förvaltningsreformen anser civilförvaltningen

vara att förenkla handläggningen av de ersättnings- m. fl.

ärenden, vilka för närvarande, sedan yttrande i ärendet inhämtats från

civilförvaltningens advokatfiskal, avgörs av civilförvaltningen och vederbörande

fackförvaltning (eventuellt av Kungl. Maj:t på förslag av nämnda

myndigheter). Lösningen av denna fråga sammanhänger enligt ämbetsverkets

mening nära med ställningstagandet till förvaltningsutredningens

förslag beträffande civilförvaltningens advokatfiskalskontor, den föreslagna

juridiska byrån. Då frågan berör även andra myndigheter än civilförvaltningen,

har ämbetsverket icke ansett sig i sina anslagsäskanden för

innevarande budgetår böra framlägga förslag i ämnet. Frågan anses emellertid

böra regleras i samband med ett allmänt ställningstagande till förvaltningsfrågorna.

Civilförvaltningen framhåller, att frågan om handläggningen av ärenden

rörande ersättning för skador genom militär verksamhet under år

1953 upptagits till särskild utredning genom statens sakrevision, varvid i

första hand avsetts skola undersökas den lämpligaste formen för den prövning

av ersättningsfrågor, som för närvarande utförs genom försvarets

skaderegleringsnämnd. Man kan emellertid, enligt vad civilförvaltningen

inhämtat, räkna med att jämväl den skadereglerande verksamhet, som

utförts hos försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, kommer att beröras

av utredningen. I avvaktan på att denna slutförs, har civilförvaltningen

icke ansett sig böra framlägga något slutligt förslag beträffande

advokatfiskalskontorets organisation.

Chefens för försvarsdepartementet skrivelse den 30 oktober 1953.

Enligt de organisationstablåer, som bifogats min skrivelse den 30 oktober

1953 till överbefälhavaren in. fl,, avses försvarets civilförvaltning skola

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj ris proposition nr 109.

omfatta fem byråer, nämligen kanslibyrå, lönebyrå, kameralbyrå, revisionsbyrå

och juridisk byrå.

Departementschefen.

Jag förordar att försvarets civilförvaltning indelas i fem byråer, nämligen

kanslibyrå, lönebyrå, kameralbyrå, revisionsbyrå och juridisk byrå.

I jämförelse med 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag innebär

denna organisation att någon centralbyrå icke inrättas.

Med hänsyn till civilförvaltningens jämförelsevis ringa personalstyrka

och de relativt enkla inre organisatoriska problem, verket har att bemästra,

syns det mig uppenbart att — såsom civilförvaltningen ock framhållit i

sina anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 — de tilltänkta arbetsuppgifter

för centralbyrån, som sammanhänger med intern organisation och

service, utan olägenheter kan kvarbli hos de avdelningar inom verket,

som nu handlägger desamma. Dessa arbetsuppgifter utgör sålunda enligt

min uppfattning icke tillräckligt underlag för ytterligare en byrå. Då

jag betecknar civilförvaltningens inre organisatoriska problem såsom

jämförelsevis enkla, bortser jag icke från att komplicerade tekniska spörsmål

kan uppkomma i samband med frågor om ett rationellt utnyttjande av

den centrala hålkortsanläggningen. Lösningen av dessa frågor, som kräver

specialexpertis, skulle dock knappast främjas genom centralbyråns tillkomst.

Civilförvaltningens åligganden med avseende å tryckning av försvarets

blanketter handhas av en detalj å kameralbyrån. Denna syns, fungera väl

och erbjuder icke några problem, som talar för att utöka byråernas antal.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skulle civilförvaltningen tillföras

den nya uppgiften att med vissa undantag leda och övervaka kontorsorganisationen

inom försvarets regionala och lokala myndigheter, vilken

uppgift skulle hänföras till centralbyrån.

Ehuru förslaget i denna del vunnit ringa anklang hos de remissmyndigheter,

som berört frågan om antalet byråer inom verket, anser jag det vara

principiellt riktigt att ifrågavarande ledande och övervakande verksamhet

åläggs civilförvaltningen. Frågan kräver emellertid ytterligare utredning

och överväganden och jag är därför icke beredd att nu framlägga förslag

härom. Det kan måhända framdeles visa sig möjligt att inrymma dessa

arbetsuppgifter i den av mig förordade organisationen.

Med hänsyn till vad jag här anfört, anser jag det icke motiverat att kameralbyrån

utgår ur organisationen och att en budgetbyrå inrättas. Detta medför,

att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna delvis

blir en annan än vad förvaltningsutredningen föreslagit, till vilken fråga

jag återkommer vid behandlingen av verkets detaljoiganisation.

Behovet av att den nuvarande kanslibyrån delas upp i två byråer anser

jag till fullo ådagalagt.

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Jag anser det likaledes befogat att advokatfiskalskontoret omvandlas till

en juridisk hyra med utökade arbetsuppgifter. De ärendegrupper inom

civilförvaltningstjänstens område, som är avsedda att överflyttas från de

materielförvaltande verken enligt vad som närmare utvecklats vid behandlingen

av civilförvaltningstjänsten, kommer i stor utsträckning att falla

på den juridiska byrån, dit även patentfrågorna bör förläggas.

Jag förutsätter, att de av justitiekanslern uttalade farhågorna för att

chefens för juridiska byrån åligganden som ledamot av verket kan tänkas

bli till förfång för hans egentliga arbetsuppgifter icke skall behöva besannas.

Även om byråorganisationen innebär att den självständighet, som nu

utmärker advokatfiskalskontorets verksamhet, blir i viss mån beskuren,

måste man här göra en omsorgsfull avvägning i syfte att icke alltför

mycket klavbinda den juridiska verksamheten. I likhet med justitiekanslern

anser jag, att det icke bör möta svårigheter att genom lämpligt utformade

instruktionsbestämmelser förebygga dessa olägenheter. En fråga

vilken osökt uppställer sig är den, om civilförvaltningen såsom sådan skall

bära ansvaret för fullgörande av de juridiska uppdrag, som lämnas direkt

till juridiska byrån från andra försvarsförvaltningar. Det syns mig knappast

rimligt att så skall vara fallet, ehuru förvaltningsutredningen av allt

att döma tänkt sig en sådan lösning. Jag lutar närmast åt den åsikten att

ansvaret i dylika fall som regel bör stanna på chefen för den juridiska

byrån ensam.

Denna och liknande frågor måste enligt min mening ingående beaktas,

då ny instruktion för civilförvaltningen skall utarbetas.

Statens sakrevision har den 9 november 1953 framlagt vissa förslag och

synpunkter beträffande statliga myndigheters befogenhet att reglera utomobligatoriska

ersättningsanspråk och därvid även berört frågan om civilförvaltningens

och försvarets skaderegleringsnämnds verksamhet på detta

område. Förslaget, som f. n. är föremål för remissbehandling, är icke av

natur att rubba grunderna för den av mig föreslagna organisationen. Frågan

om skaderegleringsnämndens fortsatta verksamhet och vissa därmed

sammanhängande spörsmål rörande civilförvaltningens organisation torde,

därest så befinns påkallat, i sinom tid få anmälas för riksdagen.

Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation enligt mitt förslag

återfinns i tablåform å bilaga 8.

s. 425 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

425

4. Försvarets civilförvaltnings detaljorganisation.

a. KANSLIBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kanslibyråns arbetsuppgifter skall enligt förslaget bestå i att beträffande

personal vid försvaret handlägga ärenden, som avser

stationeringsort och ortsgrupp,

tjänstgöringstidens längd och fördelning samt gottgörelse för övertidstjänstgöring,

rese- och traktamentsersättningar, flyttningsersättningar och andra särskilda

ersättningar, lönetillägg vid sjö- och flygtjänstgöring m. m.,

tjänstebostad och tjänstedräkt och andra förmåner in natura,

sjukvård och begravningshjälp m. m.,

förordnande av tjänsteläkare (gemensamt med försvarets sjukvårdsstyrelse),

pensioner av olika slag samt anstånd med avsked efter pensionsålderns

inträde,

understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, invalidhusfonden samt

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond,

förmåner till värnpliktiga och frivilliga även i andra fall än ovan

nämnts,

frågor rörande personal på avgångsstat, på disponibilitetsstat, på reservstat,

i reserven, i väg- och vattenbyggnadskåren och på övergångsstat, överstatspersonal

samt indelt manskap även i andra fall än ovan nämnts, såvida

icke fråga är om ärende som enligt förslaget bör handläggas å lönebyrån,

förhandlingsrätt och kollektivavtalsfrågor,

frågor rörande indelnings- och rotefingsverket för armén (gemensamt

med kammarkollegium) samt

frågor i övrigt i den mån de icke är närmare att hänföra till annan

byrå inom ämbetsverket.

Inom angivna områden skall kanslibyrån enligt förslaget bland annat

i mån av befogenhet avgöra besvär över underlydande myndigheters

beslut, avgöra eller med eget yttrande till den det vederbör vidarebefordra

inkomna ansökningar och framställningar, besvara remisser och förfrågningar

ävensom i förekommande fall efter förhandlingar med berörda

personalorganisationer utfärda eller hos Kungl. Maj :t eller annan vederbörande

myndighet föreslå utfärdande av författningar och tillämpningsföreskrifter

samt förklaringar, ändringar eller upphävande av sådana författningar

eller föreskrifter.

Ärenden, som angår såväl kanslibyrån som annan byrå inom ämbets
-

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

verket, bör enligt utredningens mening sammanhållas av och expedieras

genom kanslibyrån försåvitt icke visst ärende befinns så övervägande

tillhöra annan byrås handläggning, att sammanhållning och expediering

i stället bör anförtros sistnämnda byrå.

Byrån föreslås skola indelas i rese- och flyttningssektion och allmän

sektion, vartill kommer gemensam expedition och skrivcentral. Till reseoch

flyttningssektionen avses den centrala handläggningen av försvarets

flyttningsärenden skola förläggas.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning anför (utlåtande ä% 1951) att på ämbetsverket

ankommande ärenden rörande förhandlingsrätt och kollektivavtal

bör handläggas på lönebyrån i stället för kanslibyrån. Vidare framhåller

civilförvaltningen, att kanslibyrån bör ifråga om sitt verksamhetsområde

utöva upplysningsverksamhet av samma slag, som förutsatts skola ankomma

på lönebyrån. Beträffande kanslibyråns organisation och indelning

ifrågasätts icke någon förändring.

Departementschefen.

Jag förordar att kanslibyråns organisation och arbetsuppgifter utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag med

de mindre jämkningar, som civilförvaltningen föreslagit.

b. LÖNEBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Enligt förslaget har lönebyrån att handlägga ärenden, som angår anställ

ningshavares vid försvaret lön, samt vissa därmed nära sammanhängande

ärendegrupper. Sålunda skall enligt förslaget å lönebyrån behandlas

ärenden, som avser

löneklassplacering,

löneavdrag och avdragsgrupper samt fall då löneavdrag skall tillämpas,

semester, däi''emot svarande annan ledighet och semesterersättning,

vikariatsersättning,

kallortstillägg,

rörligt tillägg, dyrtidstillägg och barntillägg,

ersättning för löneminskning och personligt lönetillägg,

förening av tjänster samt

förening av lön och pension.

Enligt förslaget skall byrån inrymma allmän sektion och kontrollsektion

samt gemensam expedition.

Allmänna sektionen motsvarar närmast sektion II inom den nuvarande

kanslibyrån och förutsätts skola ha i huvudsak samma arbetsuppgifter

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

som denna. Viss ytterligare delegering av beslutanderätten förutsatts

dock komma att äga rum.

Den förgranskning, som avses skola äga rum inom kontrollsektionen,

utgör en motsvarighet till den förgranskande verksamhet, som nu utförs

inom revisionsbyråns fjärde revisionskon tor. Beträffande kontrollsektionens

arbetsuppgifter anför utredningen bland annat följande.

Som underlag för sektionens granskningsverksamhet skall finnas ett

kortregister över all den tjänstemannapersonal, vars avlöning är föremal

för revision av försvarets civilförvaltning. Kortregistret skall även utgöra

grundval för den granskning inom ämbetsverkets revisionsbyrå, som avser

att kontrollera att de på avlöningslistorna upptagna lönebeloppen ar

riktiga. Registret bör vidare kunna utnyttjas vid verkställande av förekommande

"löneutredningar av olika slag, i allmänhet ankommande pa

lönebyråns allmänna sektion.

Förutom förhandsgranskning i enlighet med det ovan anförda ska

kontrollsektionen en gång årligen verkställa en avstämning mellan personalkorten

och ett å budgetbyråns budgetsektion förbandsvis fort register

över samtliga enligt personalförteckningar eller särskilda anstallningsbemyndiganden

inrättade tjänster såväl där avlöningskostnaderna skall bestridas

från avlöningsanslag som där sakanslag skall tas i ansprak for ai
Härutöver

skall det åligga kontrollsektionen att övervaka att de avlöningsuträknande

myndigheterna erhåller kännedom om nya avlomngsbestämmelser

och ändringar i gamla sådana, att de har tillgång till erforderliga

förarbeten till avlöningsbestämmelserna in. in. Prejudicerande beslut

i fråga om tolkningen av avlöningsföreskrifter delges myndigheterna genon*

den samling av beslut i besvärs- och anmärkningsmål in. in. som periodiskt

utges genom revisionsbyråns försorg. Där så befinns lämpligt bör kontrollsektionen

tillhandahålla myndigheterna tabeller och tablaer för underlättande

av avlöningsuträkningen och i övrigt bedriva den upplysningsverksamhet,

som kan visa sig erforderlig.

För ernående av en lämplig arbetsfördelning inom kontrollsektionen boi

den uppdelas på två arbetsgrupper, vardera med ett register. Det ena

registret bör i stort sett omfatta all personal vid armén samt den personal,

som avlönas från försvarsstabens kassa, och det andra personalen vid

marinen och flygvapnet.

Remissyttranden m. m.

Försvarets civilförvaltning förordar (utlåtande ä0/« 1951), på skäl föi

vilka redogjorts närmare i det föregående vid behandlingen av huvuddragen

av civilförvaltningens organisation, att ärenden rörande förslag till

anslagsäslcanden, regleringsbrev och dispositionsbestämmelser, inrättande

av tjänster, lönedispositioner, rekryteringskostnader och utbildningskurser,

ävensom vissa arvodesfrågor hänförs till lönebyrån. Dessa ärenden skulle

enligt förvaltningsutredningens förslag handläggas på budgetbyråns budgetsektion.

Såsom tidigare berörts vid behandlingen av kanslibyrån förordar civilförvaltningen

vidare, all kollektivavtalsärenden hänförs till lönebyrån.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I små förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 tar civilförvaltningen

ånyo upp lönebyråns arbetsuppgifter med den jämkningen, att

ärenden rörande anslagsäskanden och dispositionsbestämmelser m. in.

för vissa allmänna anslag till omkostnader eller diverse ändamål föreslås

skola fortfarande handläggas på kameralbyrån. De på lönebyrån ankommande

ärendena föreslås skola fördelas på två sektioner, en tjänstesektion,

som med ovan angivet undantag handhar till den ursprungligen föreslagna

budgetsektionen enligt förvaltningsutredningen hänförliga ärenden,

samt en lönesektion, till vilken sammanförs av förvaltningsutredningen för

lönebyrån avsedda ärenden ävensom ärenden rörande kollektivavtal. Sektionerna

förutsätts uppdelade i detaljer. Granskningen av löneklassplaceringar

m. m. skulle härvid hänföras till lönesektionens kontrolldetalj. Dessutom

skall finnas en för byrån gemensam expedition och skrivcentral.

Departementschefen.

Utformningen av förslag till anslagsäskanden, dispositionsföreskrifter

m. m. beträffande försvarsgrenarnas och vissa särskilda myndigheters avlönings-

m. fl. anslag förutsätter ett ingående samarbete mellan flera enheter

inom civilförvaltningen, i första hand de av mig i det föregående föreslagna

kansli-, löne- och kameralbyråerna. Oavsett till vilken av nämnda byråer

ifrågavarande ärenden i första hand hänförs, kommer även de båda andra

byråerna att i viss utsträckning beröras av dessa arbetsuppgifter. Förvaltningsutredningen

har föreslagit, att ärendena ifråga skulle hänföras

till budgetbyrån, men jämväl uttalat att det slutliga avgörandet i detta

hänseende borde få bli beroende av erfarenheterna under tiden närmast

efter det att utredningens förslag genomförts. Med hänsyn till vad civilförvaltningen

sedermera anfört samt ifrågavarande ärendens nära sammanhang

med lönefrågor i allmänhet anser jag övervägande skäl tala för att,

åtminstone tills vidare, hänföra dem till lönebyrån, där de bör handläggas

på den av civilförvaltningen föreslagna tjänstesektionen.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att granskningen av

försvarets månadslöner samt den registrering, som skall omhänderhas

av lönebyråns kontrolldetalj, kan komma att beröras av den nu pågående

utredningen angående utnyttjande av hålkortsmaskiner inom försvaret.

Även om dessa arbetsuppgifter i viss mån skulle komma att erhålla

ändrad karaktär, torde frågan om till vilken byrå de bör hänföras

icke påverkas härav. Hinder torde fördenskull icke möta att nu överföra

dem till lönebyrån.

Beträffande lönebyråns arbetsuppgifter i övrigt samt dess organisatoriska

indelning ansluter jag mig till förvaltningsutredningens förslag

med de jämkningar, som föreslagits av7 civilförvaltningen.

s. 429 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

429

c. KAMERALBYRÅN (BUDGETBYRÅN).

1946 års militära förvaltningsutredning.

Budgetbyråns arbetsuppgifter är enligt förslaget att handlägga de budget-

och redovisningsfrågor, som ankommer på försvarets civilförvaltning,

samt att utgöra kassaorgan för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter.

Utredningen föreslår att byrån indelas i budgetsektion, redovisningssektion,

bokföringskontor, kameralkontor samt gemensam expedition. Redovisningssektionen

samt bokförings- och kameralkontoren föreslår utredningen

skola indelas i detaljer. Beträffande budgetsektionens arbetsuppgifter

anför utredningen.

På budgetsektionen skall ankomma att uppgöra förslag till anslagsäskanden

beträffande de anslag, som står till civilförvaltningens förfogande,

samt att avge yttrande över till ämbetsverket remitterade förslag

till anslagsäskanden, som avgetts av andra myndigheter. Inom sektionen

skall vidare uppgöras förslag till regleringsbrev beträffande till civilförvaltningens

förfogande stående anslag samt utarbetas de dispositionsbestämmelser

rörande dessa anslag, som kan erfordras från civilförvaltningens

sida. I frågor av redovisningsteknisk natur skall budgetsektionen

samråda med redovisningssektionen. I anslutning till ovannämnda arbetsuppgifter

bör å budgetsektionen handläggas ärenden angående bl. a. inrättande

och lönegradsplacering av tjänster, anställande av tillfällig personal,

lönedispositioner, avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden

in. in., bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattningar,

rekryteringskostnader samt utbildningskurser och dylikt. I

fråga om sättet för behandlingen av sektionens ärenden, vilka för^ närvarande

till största delen handläggs på civilförvaltningens kanslibyrå och

vilkas slutliga placering enligt vad tidigare nämnts bör bli beroende av

erfarenheterna under tiden närmast efter ett genomförande av utredningens

organisationsförslag, förutsätter utredningen i stort sett inga förändringar.

Civilförvaltningens befogenheter med avseende å inrättande av

icke-ordinarie tjänster vid försvaret har i det föregående angetts vid behandlingen

av vissa gemensamma personal- och lönefrågor (kap. II. B. III).

Redovisningssektionen skall enligt förslaget handha civilförvaltningen

åvilande allmänna redovisningsuppgifter samt i samband därmed uppgöra

bokslut för försvarets anslagsförvaltande myndigheter och handlägga frågor

av budget- och redovisningsteknisk natur. Bland sektionens uppgifter avses

bl. a. skola ingå att årligen upprätta förteckning över redovisningstitlar,

att uppgöra manuskript till statsliggaren över fjärde huvudtiteln, att sammanställa

månatliga belastningstabeller rörande försvarets anslag, anslagsposter

och redovisningstitlar, att uppgöra månatliga kassarapporter till

riksräkcnskapsverkct, att utöva anslagskontroll rörande såväl driftbudgetoch

kapitalbudgetanslag som fonder och diverse medel samt att utföra erforderlig

saldokontroll, avseende försvarets medelsredovisning.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Inom bokföringskontoret skall enligt förslaget utföras maskinell bokföring

av försvarets räkenskaper och i samband därmed verkställas viss

granskning av bokföringsmaterialet. Förgranskning avses sålunda skola

ske i syfte att åstadkomma ett tillrättaläggande av bokföringsmaterialet så

att en snabb och riktig maskinbokföring kan äga rum. Detta arbete skall

bland annat såsom för närvarande omfatta kontroll av att å verifikationssammandrag

uppförda poster motsvarar verifikationsbeloppen, att blott

sådana titlar begagnas, som finns upptagna i titelförteckningen, att rätta

gruppnummer utsatts framför titlarna samt att verifikationssammandragen

försetts med rätta kategoristämplar. Härvidlag förutsätter utredningen

ingen ändring i nu tillämpade arbetsrutiner. Kontorets siffer- och

postgirogranskning hänför sig till verifikationernas siffermässiga riktighet

respektive till postgiroförteckningarna. Beträffande de sistnämnda kontrolleras

att de är vederbörligen undertecknade och försedda med postgirokontorets

stämpel.

På kameralkontoret skall enligt förslaget bedrivas den verksamhet, som

ankommer på budgetbyrån i egenskap av kassaorgan för försvarets centrala

förvaltningsmyndigheter.

Försvarets civilförvaltnings anslagsäskanden.

Försvarets civilförvaltning har i sina förslag till anslagsäskanden för

budgetåret 1954/55 samt sin i det föregående berörda skrivelse den 14

december 1953 angående personalbehovet vid genomförandet av en förvaltningsreform

efter av mig i det föregående angivna riktlinjer framlagt vissa

nya förslag beträffande kameralbyråns organisation och arbetsuppgifter.

Civilförvaltningen har därvid utgått från de erfarenheter rörande hithörande

arbetsuppgifter, som vunnits sedan förvaitningsutredningens förslag avgavs,

samt de överväganden, som framkommit inom den nu pågående utredningen

rörande utnyttjande av hålkortsmaskiner inom försvaret. Civilförvaltningens

förslag ansluter sig i stort sett till byråns nuvarande organisation

och innebär bl. a. att de arbetsuppgifter som enligt förvaltningsutredningen

skulle överföras till centralbyrån, kvarblir på kameralbyrån.

På byrån skall, enligt vad förvaltningen i sitt förslag förutsatt, handläggas

ärenden angående

försvarets bokförings- och kassaväsende och i samband därmed stående

inspektionsverksamhet,

kassagöromål för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter,

penningmedelsförsörj ningen inom försvaret samt utarbetande av räkenskaps-,

kassa- m. fl. formulär inom civilförvaltningens ämbetsområde,

tillsyn över enskilda pensionsinrättningar inom försvaret samt andra

kassor och fonder,

utfärdande av allmänna författningar eller föreskrifter i den mån desamma

är att hänföra till byråns verksamhetsområde,

s. 431 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

431

försvarets fastighetsfond,

läger- och manskapskassor, däri jämväl inbegripet granskningen av

nämnda kassors med tillhörande rörelsers räkenskaper,

försvarets blankettväsende,

civilförvaltningens bibliotek och arkiv,

ämbetsverkets personal samt för dess verksamhet anvisade anslag,

utarbetande av manuskript till statsliggarens fjärde huvudtitel,

frågor av allmänt kameral natur samt

det civilförvaltningen åliggande krigsförberedelsearbetet för försvarsväsendet.

I förhållande till förvaltningsutredningen innebär förslaget följande

ändringar.

Budgetsektionen med hithörande ärenden — med undantag av förslag till

anslagsäskanden och dispositionsföreskrifter rörande civilförvaltningens

egna avlönings- och omkostnadsanslag samt vissa anslag till omkostnader

eller diverse ändamål — utgår och överförs till lönebyrån. Å kameralbyrån

kvarblir följande ärendegrupper, som nu hänförs dit, nämligen

ärenden rörande ledningen av försvarets kassaväsende, fonder, avskrivningar

av kassaförluster, utfärdande av vissa allmänna föreskrifter av

kameral natur, läger- och manskapskassor, blankettväsendet, civilförvaltningens

bibliotek och arkiv, ämbetsverkets personal och för dess verksamhet

anvisade anslag samt civilförvaltningens krigsförberedelsearbete. Därutöver

överförs till byrån jämväl den på revisionsbyrån för närvarande

ankommande kamerala granskningen av läger- och manskapskassorna.

Beträffande läger- och manskapskasseärenden föreslår civilförvaltningen,

att förvaltningsfrågor inom nämnda område fortfarande skall avgöras

av vederbörande fackförvaltning i samråd med civilförvaltningen

samt att granskningen av räkenskaperna vid marketenterier ombord å

marinens fartyg skall handhas av marinförvaltningen. På civilförvaltningen

skall enligt förslaget ankomma att utfärda redovisningsföreskrifter

(efter samråd med vederbörande fackförvaltning) samt att — med nyss

berört undantag — granska räkenskaperna vid samtliga läger- och manskapskassor

med därtill anslutna rörelser.

Byrån skall enligt förslaget organiseras på två sektioner, sektion I och

sektion II, kainrerarkontor med vissa därtill anslutna underavdelningar,

hålkortsanläggning, blankettdetalj med anslutet blankettförråd och tryckeri

samt mobiliseringsdetalj. Därjämte skall finnas en för sektionerna gemensam

expedition med skrivcentral.

Sektion I föreslås i sin tur skola uppdelas på allmän detalj för handläggning

av ärenden rörande allmänna föreskrifter eller andra ärenden

av allmänt kameral natur, enskilda kassor och fonder, avskrivningar,

kassamedelsförluster m. in., kassadetalj för ärenden rörande försvarets

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. May.ts proposition nr 109.

kassaväsende, läger- och raanskapskassedetalj för läger- och manskapskasseärenden

samt personaldetalj för ärenden rörande civilförvaltningens

egen personal.

Sektion II motsvarar förvaltningsutredningens redovisningssektion och

är sålunda i första hand avsedd att handha allmänna redovisningsuppgifter,

bokslut för försvarets anslagsförvaltande myndigheter samt frågor

av budget- och redovisningsteknisk natur. Rörande sektionens uppgifter i

övrigt gäller vad i det föregående anförts beträffande redovisningsselctionen.

Till sektion II föreslås emellertid därutöver jämväl skola hänföras den personal,

som har att förhandsgranska försvarets räkenskaper innan desamma

bokförs å hålkortsanläggningen. Nämnda personal liänförs av förvaltningsutredningen

till det av utredningen föreslagna bokföringskontoret.

Beträffande den avdelning som skall handha den hålkortsmässiga bearbetningen

av försvarets räkenskaper, för närvarande bokföringskontorets

hålkortsdetalj, anför civilförvaltningen.

I anslutning till pågående utredning angående utnyttjandet av hålkortsmaskiner

inom försvaret har detaljen, vid sidan av sina ursprungliga bokföringsuppgifter,

pålagts ett flertal uppgifter av väsentligt artskild karaktär.

Man torde ha bestämd anledning att räkna med att sistnämnda uppgifter

vilka delvis är av försöksnatur, under de närmaste åren kommer

att ytterligare utökas. Ett flertal förslag och framställningar i detta hänseende

föreligger redan från försvarsgrensförvaltningarna. De nya uppgifterna

avser i främsta rummet maskinavdelningen, vars maskinuppsättning

redan under innevarande budgetår kommer att kraftigt utökas. Kungl.

Maj:t har den 30 april 1953 medgivit inrättande av en tjänst i Cg 29, vars

innehavare avses skola förestå maskinavdelningen samt leda och planera

verksamheten. Avdelningens slutliga utformning och personalbehov kan

uppenbarligen bedömas först sedan dess arbetsuppgifter erhållit sin definitiva

utformning och civilförvaltningen framlägger fördenskull icke något

förslag härutinnan. Det torde emellertid redan nu stå klart, att ovanberörda

befattning i 29 lönegraden kommer att erfordras jämväl för framtiden.

Den bör därför i första hand ombildas till extra ordinarie. Vidare

torde det få anses klarlagt, att maskinavdelningen bör bibehålla den självständiga

ställning, som avdelningen redan i realiteten ernått, och att den

bör lyda direkt under kameralbyråchefen.

Med hänsyn härtill bör maskinavdelningen (inbegripet stansningspersonalen

med den kansliskrivare, som leder nämnda personal) utbrytas ur

bokföringskontoret och bilda en självständig avdelning — lämpligen benämnd

centrala hålkortsanläggningen — under ovanberörda tjänsteman i

Ce 29.

Kamrerarkontoret skall enligt förslaget dels handha de arbetsuppgifter,

som enligt föi-valtningsutredningen skulle ankomma på kameralkontoret,

dels ock svara för civilförvaltningens bibliotek och arkiv, bokbinderi,

verifikationssortering m. fl. smärre enheter, vilka fullgör arbetsuppgifter

av intern servicekaraktär.

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

433

Departementschefen.

I och med att den av förvaltningsutredningen föreslagna centralbyrån

icke kommer till stånd, bör ett flertal av de ärenden som skulle ankomma

på nämnda byrå förläggas till kameralbyrån. Hit hör i första hand på

civilförvaltningen ankommande arbetsuppgifter med avseende på försvarets

blankettväsende, vissa ärenden rörande ämbetsverkets personal och

för dess verksamhet avsedda anslag, civilförvaltningens krigsförberedelsearbete

samt ett flertal uppgifter av intern servicekaraktär. Under kameralbyrån

bör jämväl inordnas civilförvaltningens blankettförråd, bokbinderi

och tryckeri. Civilförvaltningens arbetsuppgifter med avseende å ledningen

av försvarets kassaväsende innefattar framförallt en fortlöpande översyn

över den mångfald av föreskrifter, som gäller på detta område. Jag delar

ämbetsverkets uppfattning, att dessa arbetsuppgifter äger så nära samband

med på kameralbyrån ankommande ärenden rörande exempelvis bokföringsväsendet,

postgirosystemet, löneutbetalningar, titelväsendet m. in. att

de, liksom för närvarande är fallet, jämväl i fortsättningen bör hänföras

till kameralbyrån. Till kameralbyrån bör jämväl hänföras ärenden rörande

fonder, avskrivningar och kassaförluster.

Förvaltningsärenden rörande läger- och manskapskassor bör handläggas

på arméintendenturförvaltningen respektive marin- och flygförvaltningarna

gemensamt med civilförvaltningen. På civilförvaltningen bör ankomma att

utfärda hithörande redovisningsföreskrifter samt att ombesörja granskning

av räkenskaperna vid läger- och manskapskassorna med därtill anslutna

rörelser. Hithörande arbetsuppgifter bör sammanföras till kameralbyrån.

Det syns mig lämpligt, att de arbetsuppgifter med avseende på allmänt

kamerala ärenden, ledningen av försvarets kassaväsende och läger- och

manskapskassor samt ärenden rörande avlöning, redovisning m. m. av ämbetsverkets

personal, vilka utöver förvaltningsutredningens förslag skall

tillföras kameralbyrån, inom nämnda byrå sammanförs å en sektion med

fyra detaljer. Detta förslag ansluter till vad som redan nu gäller. Sektionen

bör lämpligen benämnas allmänna sektionen.

Redovisnings- och bokföringsärenden samt budgettekniska frågor bör

i enlighet med förvaltningsutredningens förslag sammanföras till en sektion,

som benämns redovisningssektion. Till denna sektion bör jämväl

hänföras vissa ärenden rörande anslagsäskanden och dispositionsbestämmelser

m. in. enligt civilförvaltningens förslag. Redovisningssektionen

syns lämpligen kunna uppdelas på detaljer i enlighet med förvaltningsutredningens

förslag, varvid till boksluts- och kontrolldetaljen bör hänföras

jämväl förgranskningspersonalen å det nuvarande bokföringskontoret.

Beträffande kamrerarkontor, blankettdetalj och mobiliseringsdetalj ansluter

jag mig till civilförvaltningens förslag. Jag erinrar, att förvaltningsutredningen

förutsatt att blankettdetaljen, vilken enligt min mening

bör benämnas blankettkontor, skall ha att anskaffa förvaringsanordningar

in. in. för blanketter.

28—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

Den enhet som skall handha på civilförvaltningen ankommande arbetsuPP§ifter

i fråga om hålkortsarbeten, bör lämpligen benämnas hålkortscentral.

Omfattningen av centralens arbetsuppgifter samt utformningen

av dess organisation blir delvis beroende av utredningen rörande utnyttjandet

av hålkortsmaskiner inom försvaret. I avvaktan härpå är det icke

möjligt att nu framlägga något definitivt förslag i dessa hänseenden. Det

syns mig emellertid befogat, att centralen ges en i förhållande till övriga

enheter å byrån fristående ställning.

Sammanfattningsvis föreslår jag, att kameralbyrån organiseras på allmän

sektion och redovisningssektion, vardera i sin tur uppdelad i detaljer,

för sektionerna gemensam expedition och skrivcentral, kamrerarkontor

m. m. samt som fristående enheter hålkortscentral, blankettkontor med

blankettförråd och tryckeri samt mobiliseringsdetalj. Till byrån ansluts

civilförvaltningens registratorskontor.

d. REVISIONSBYRÅN.

1946 års militära förvahningsutredning.

Beträffande revisionsbyråns arbetsuppgifter anför utredningen följande.

Revisionsbyrån skall ha till arbetsuppgifter att handha uppsikten över

och ledningen av försvarets kassaväsende i fred, planlägga och förbereda

försvarets kassa- och räkenskapsväsende vid mobilisering och i krig samt

i den utsträckning som framgår av det följande — omhänderha revisionen

av försvarets räkenskaper. På revisionsbyrån skall vidare ankomma

att handlägga ärenden rörande enskilda penninginrättningar inom försvaret

och övriga kassor och fonder i den män tillsynen över dem tillkommer

civilförvaltningen ävensom ärenden rörande befrielse från ersättningsskyldighet

gentemot kronan och om avskrivning av kronans fordringar,

allt i vad angår försvaret.

Revisionen av räkenskaperna för försvarets organ är med nuvarande

organisation anordnad dels såsom en inom de olika centrala försvarsförvaltningarna

försiggående specialrevision av de militära myndigheternas

redovisningar, dels ock såsom en av riksräkenskapsverket omhänderhavd

granskning av de centrala försvarsförvaltningarnas egna räkenskaper.

Härutinnan förutsätter utredningen i princip ingen ändring. Revisionen av

försvarets centrala förvaltningsmyndigheters räkenskaper bör sålunda alltjämt

åvila riksräkenskapsverket.

Specialrevisionen inom försvaret är av två slag, kameral och saklig.

Den kamerala revisionen avser att kontrollera räkenskapernas formella

riktighet och förvaltningsföreskrifternas efterlevnad medan sakrevisionens

uPPnift är att övervaka att en god och ändamålsenlig hushållning iakttas

med såväl anslagsmedel som materiel och andra förnödenheter. Enligt

gällande organisation har försvarets civilförvaltning att verkställa den

kamerala specialrevisionen samt att utföra sakrevision beträffande fartygs

räkenskaper och förråd. Sakgranskningen i övrigt åvilar vederbörande centrala

fackförvaltning, varvid dock mål, som uppkommer vid den av fackförvaltningarna

bedrivna sakrevisionen och som finns böra handläggas i den

för anmärkningsmål i allmänhet stadgade ordningen, skall upptas till behandling

och avgörande av civilförvaltningen.

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Kitngl. Maj:ts proposition nr 109.

Enligt utredningens mening bör den kamerala specialrevisionen alltjämt

åvila civilförvaltningen dock med undantag för granskningen av inkomster

avseende materiel m. in., som redovisas genom förrådsbokföring eller som

framgår av register, som de centrala fackförvaltningarna upplagt för eget

behov. Denna inkomstgranskning bör utföras av vederbörande fackförvaltnings

förrådskontrollerande organ eller vad angår inkomster från

tjänstebostäder, uthyrningsfastigheter, fastigheter redovisade å bostadsanskaffningslonden

och från uthyrning av baracker av fortifikationsförvaltningens

bostadssektion (inkomster från bränsle-, lyse- och vattenförbrukningen

i nämnda fastigheter m. in. bör kontrolleras av intendenturförvaltningens

förrådskontrollorgan). Undantag bör även göras beträffande

granskning av titelsättning berörande materiel- och övningsanslag,

vilken granskning bör utföras av vederbörande centrala fackförvaltning.

Av den kamerala revision, som sålunda bör ankomma på civilförvaltningen,

bör den formella granskning som i huvudsak avser att tillrättalägga

räkenskapsmaterialet för den hålkortsmässiga bokföringen, såsom tidigare

nämnts verkställas av civilförvaltningens bokföringskontor. Pa kontoret

bör sålunda utföras prickning av verifikationerna mot bokföringsunderlaget,

kontroll av åsatta gruppnummer samt av uppdelningen i verifikationskategorier,

siffergranskning, kontroll av att medgivna kassarabatter avdragits

samt att vederbörliga kvittenser föreligger ävensom postgirogranskning.

Den kamerala revisionen med undantag av berörda formella granskning

bör äga rum inom revisionsbyrån.

Den sakliga specialrevisionen bör enligt utredningens uppfattning i

princip verkställas av respektive fackförvaltningar. Det sagda gäller även

sakgranskningen av fartygens räkenskaper och förråd, vilken granskning

alltså bör överflyttas från civilförvaltningen till marinförvaltningen. Vid

prövning av inköps lämplighet kommer ofta även prisfrågan att vara av

betydelse för bedömandet, varför de organ inom fackförvaltningarna, som

utför sakgranskning, i viss omfattning också bör företa granskning av

priser. Härutöver bör emellertid inom försvarets civilförvaltning bedrivas

en kvalificerad systematisk stickprovsgranskning av priser. Vidare bör åt

civilförvaltningen anförtros en fortlöpande, övervakande granskning av

räkenskaperna för försvarets större verkstäder. Denna revision skall utföras

av personal med särskild utbildning härför. Slutligen bör all granskning

av försvarets läger- och manskapskassors räkenskaper, således även

sakgranskning, utföras av civilförvaltningen. De sakrevisionella uppgifter,

som sålunda skall åvila civilförvaltningen, bör inom ämbetsverket fullgöras

å dess revisionsbyrå.

Liksom för närvarande skall mål, som uppkommer vid den av fackförvaltningarna

bedrivna revisionen och som bör handläggas i den för anmärkningsmål

i allmänhet stadgade ordningen, av dessa förvaltningar överlämnas

till civilförvaltningen för att behandlas och avgöras på revisionsbyrån.

Civilförvaltningens revisionella verksamhet bör enligt utredningens

mening i allt större utsträckning inrikta sig på att med olika medel stödja

och underlätta de lokala myndigheternas arbete i vad avser den ekonomiska

förvaltningen och därvid verka i förebyggande syfte. För detta ändamål

bör verkets revision i större utsträckning än för närvarande öva tillsyn över

lokalmyndigheternas verksamhet genom lokala inspektioner och granskning

på platsen samt eftersträva en närmare kontakt med myndigheterna.

I samarbete med övriga organ inom verket bör revisionen bedriva en aktiv

upplysningsverksamhet. Det formella anmärkningsförfarandet bör till
-

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. May.ts proposition nr 109.

lämpas med stor urskillning ocli så långt möjligt ersättas av enklare och

mera tidsbesparande förfaringsätt.

Enligt förslaget indelas byrån i centralsektion, verkstadsrevisionsdetalj,

revisionssektion och expedition. Centralsektionen föreslås indelad i allmän

deLalj samt läger- och manskapskassedetalj, under det att revisionssektionens

indelning enligt förslaget upptar undersökningsdetalj, sex revisionsdistrikt

samt sjörevision. Den på byrån ankommande revisionella verksamheten

skall enligt förslaget i huvudsak hänföras till revisionssektionen,

medan byråns uppgifter med avseende å övervakningen och ledningen av

försvarets kassaväsende åläggs centralsektionen. Inspektionen av verksamheten

vid de lokala kassaorganen bör emellertid enligt utredningen förläggas

till revisionssektionen. Granskningen av läger- och manskapskassornas

iäkenskaper anser utredningen på grund av dess nära samhörighet

med översynen och regleringen av verksamheten vid dessa kassor böra

ankomma på centralsektionen. Den mera affärsmässigt betonade revisionen

av de större verkstädernas räkenskaper är enligt utredningen av

så särpräglad natur att den organisatoriskt bör skiljas från revisionen i

övrigt och bilda underlag för en direkt under byråchefen stående detalj,

verkstadsrevisionsdetaljen. Återstående på byrån ankommande ärenden,

såsom nåde- och avskrivningsärenden, bör enligt förslaget hänföras till

centralsektionen, på vilken sektion även anses böra ankomma att uppgöra

den berättelse över civilförvaltningens revisionsarbete, som årligen

skall lämnas till riksräkenskapsverket.

Utredningen förutsätter, att på centralsektionens allmänna detalj vidare

skall ankomma att organisera och leda den upplysningsverksamhet, som

bör utgöra en av revisionsbyråns arbetsuppgifter. Inom sektionen bör

enligt utredningens mening till myndigheternas ledning utarbetas ett sakregister

över författningar, föreskrifter, prejudikat in. in., gällande den

ekonomiska förvaltningen. Som ett komplement till sakregistret anser

utredningen att den för närvarande utkommande samlingen av prejudicerande

beslut i besvärs- och anmärkningsmål allt fortfarande bör utges.

Redigeringen av nämnda samling bör åvila centralsektionen, som förutsätts

skola erhålla material härför från revisionsbyråns övriga organ

samt från kansli- och lönebyråerna.

Verkstadsrevisionsdetalj en skall enligt förslaget affärsmässigt revidera

räkenskaperna för vissa av försvarets större verkstäder. Utredningen framhåller,

att inom civilförvaltningens nuvarande revisionsbyrå påbörjats eu

sådan revision i vad avser räkenskaperna för marinverkstäderna, vilken

revision igångsatts på initiativ av statens sakrevision, som också utarbetat

ett förslag till granskningsprogram avsett för marinverkstäderna i Stockholm.

Utredningen hyser den uppfattningen, att även räkenskaperna för

vissa andra större verkstäder vid försvaret bör undergå granskning av i

princip samma art som marinverkstäderna. Sålunda bör verkstadsrevisionsdetaljens

verksamhet efter hand utbyggas att omfatta under armé
-

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningen lydande tygstationer med till dem anknutna centralförråd,

signalverkstäderna i Sundbyberg, de centrala ammunitionsförråden med tillhörande

verkstäder, som nu lyder under krigsmaterielverket, samt flygvapnets

centrala verkstäder.

Utredningen föreslår en annan indelningsgrund för den kamerala

revisionsverksamheten än den nuvarande kontorsindelningen. Utredningen

har nämligen funnit den lämpligaste organisationsformen för utförande

av revisionssektionens arbetsuppgifter vara att låta sektionen bestå

av flera organisationsenheter med mindre omfattande granskningsområden

än de nuvarande kontorens. För att samtidigt erhålla enhetlighet

i revisionen av de olika försvarsgrenarnas räkenskaper och en samordning

av sektionens reseverksamhet bör dessa organisationsenheter enligt

utredningens mening var och en tillföras räkenskaperna från samtliga

försvarsgrenars lokalmyndigheter inom ett visst geografiskt område, som

i möjligaste mån ansluter sig till landets militära indelning. Med utgångspunkt

härifrån har utredningen uppgjort förslag om sektionens indelning

i sex revisionsdistrikt.

Vid sidan om de sex revisionsdistrikten skall enligt förslaget inom sektionen

finnas eu särskild revisionsenhet, sjörevisionen, för granskning av

räkenskaperna för flottans rustade fartyg, vilka räkenskaper bedöms icke

lämpligen kunna inordnas i distriktsindelningen. Sjörevisionen förutsätts

skola fullgöra uppgifter, som motsvarar den nuvarande sjörevisionsdetaljens.

Slutligen bör enligt utredningens förslag liksom för närvarande å revisionsbyrån

inom sektionen finnas en undersökningsdetalj, som skall ha

till uppgift att verkställa den systematiska prisgranskning, som bör åvila

revisionsbyrån, att uppgöra inkomsttablåer för de olika kassaavdelningarna

till ledning för revisionsdistriktens inkomstkontroll, att själv utföra viss

jämförande inkomstkontroll samt att i övrigt fungera som utredningsorgan

åt revisionssektionen och därigenom motverka rubbningar i den

löpande revisionen.

Revisionsdistriktens verksamhet skall enligt törslaget bestå i dels

löpande genomgång och granskning av räkenskaperna, dels systematiska

undersökningar av räkenskapsmaterialet med avseende a vissa speciella

arter av utgifter eller med hänsyn till gjorda iakttagelser av olika slag

in. in., dels kassainspektion och i samband därmed viss revisionell granskning

på platsen. Utredningen framhåller, att den löpande granskningen

bl. a. med hänsyn till önskvärdheten att skapa utrymme för systematiska

undersökningar i större utsträckning än för närvarande bör bedrivas

stickprovsmässigt. Utredningen har räknat med att i princip fem av årets

tolv räkenskapsmånader eller i genomsnitt omkring 40 procent av räkenskapsmaterialet

skall granskas löpande. Erfarenheterna beträffande de olika

räkenskapernas beskaffenhet kan — framhåller utredningen - - emellertid

föranleda att vissa räkenskaper underkastas mera omfattande gransk
-

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kamjl. Maj:ts proposition nr 109.

ning än andra. Vid de jämkningar, som behöver företas i anledning härav,

bör likväl enligt utredningens mening tillses att räkenskaperna för varje

kassaavdelning blir föremål för granskning till minst 25 procent. Granskningen

av det räkenskapsmaterial, som sålunda uttagits för behandling,

får, enligt vad utredningen understryker, icke vara stickprovsmässig utan

måste vara fullständig.

Anmärkningsprocessen förutsätts skola i huvudsak föras på samma sätt

som för närvarande är fallet. Utredningen ger dock uttryck åt den uppfattningen,

att det formella anmärkningsförfarandet bör tillämpas med stor

urskiljning.

Remissyttranden ni. in.

Försvarets civilförvaltning framhåller (utlåtande 3°/« 1951), att revisionsbyrån

genom de av förvaltningsutredningen och ämbetsverket föreslagna

jämkningarna i fråga om arbetsfördelningen mellan nämnda byrå

och löne- och kameralbyråerna kommer att i stort sett bli ett uteslutande

reviderande organ. De ifrågasatta ändringarna i revisionsbyråns arbetsuPPS*f^ei

påverkar även byråns organisation, i vilken jämväl vissa andra

jämkningar bör vidtas. Härutinnan anför civilförvaltningen följande.

Utredningens förslag beträffande den revisionella verksamheten — frånsett

läger- och manskapskassorna — innebär, att denna skulle bedrivas

a nio enhetei, av vilka sju skulle handha kameral revision av lokalmyndigheternas

räkenskaper. De skäl utredningen anfört till stöd för sitt förslag

härutinnan syns i och för sig beaktansvärda. Särskilt angeläget

måste sålunda vara, att i den kamerala revisionen åstadkoms så stor enhetlighet

som praktiskt sett är möjlig att genomföra. Detta förhållande

har också beaktats inom civilförvaltningen vid fördelningen av räkenskapsmaterialet

å de nuvarande revisionskontoren. Sålunda granskas f. n. såväl

arméns som flygvapnets räkenskaper å två revisionskontor med geografiskt

bestämda områden. Med hänsyn till de speciella förvaltningsföreskrifter

som gäller för marinen och den särpräglade verksamheten där,

har civilförvaltningen däremot ansett marinräkenskaperna böra granskas

för sig.

Den sålunda genomförda fördelningen av granskningsmaterialet syns

ur skilda synpunkter innebära en lämpligare lösning av föreliggande problem

än den av utredningen förordade. Antalet revisionsenheter för den

kamerala granskningen nedbringas härigenom från sju till tre, vilket samtidigt

innebär, att antalet föredragande inför verkschefen minskar i motsvarande

grad. Arbetsledningen blir bättre och effektivare vid mindre

antal enheter och för granskningsverksamheten måste det vara en fördel,

att revisionsdistrikten icke är så små, att verksamheten försvåras

om en eller ett par tjänstemän är lediga eller tas i anspråk för tjänsteförrättning

på annan ort, en omständighet som syns vara av särskild

betydelse med hänsyn till att revisionsverksamheten förutsätts skola i större

omfattning än nu bedrivas såsom platsrevision.

På sålunda anförda skäl föreslår civilförvaltningen, att för den kamerala

ie\isionen a\ses tre revisionskontor, nämligen ett för granskning av marinens

land- och far tygsräkenskaper samt övriga för granskning av armé
-

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

och flygräkenskaperna inom två geografiskt bestämda områden. Utredningens

förslag att sakrevisionen beträffande fartygsräkenskapei och förråd

skall övertas av marinförvaltningen biträds av civilförvaltningen.

Vid ordnande av den kamerala revisionen enligt detta förslag anser

civilförvaltningen det icke nödvändigt att sammanhålla denna verksamhet

inom en särskild revisionssektion.

I sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 195M55 framhåller

civilförvaltningen beträffande granskningen av räkenskaperna for de

centrala verkstäderna in. in., att ifrågavarande granskning under det

senaste budgetåret erhållit en fastare utformning inom revisionsbyrån

under ledning av en förste revisor i 27 lönegraden och för närvarande

omfattar räkenskaperna från marinverkstäderna, de centrala flygverkstäderna

och fortifikationsbefälhavaren i Boden. Civilförvaltningen är emellertid

icke beredd att nu framlägga förslag om inrättande av en verkstadsrevisionsdetalj

i enlighet med förvaltningsutredningens förslag. Innan så

sker bör bl. a. resultatet av den nyligen igångsatta utredningen angående

marinverkstädernas organisation avvaktas.

I sin skrivelse den li december 1953 har civilförvaltningen utgått från

att revisionsbyråns arbetsuppgifter utformas i enlighet med vad sålunda

föreslagits, med den ytterligare jämkningen, att ärenden rörande lägéroch

manskapskassor överförs till kameralbyrån. Civilförvaltningen har

vidare utgått från att den av förvaltningsutredningen föreslagna begränsningen

och decentraliseringen av undersökningsdetaljens arbetsuppgifter

icke bör genomföras, enär den nuvarande ordningen i detta hänseende

visat sig fungera väl. Till undersökningsdetaljen bör förläggas jämväl

den granskning av hyresinkomster, som enligt förvaltningsutredningen

skulle ankomma på fortifikationsförvaltningen.

Departementschefen.

I anslutning till vad som föreslagits vid remissbehandlingen av förvaltningsutredningens

förslag, biträder jag tanken att revisionsbyrån görs till

ett så gott som renodlat reviderande organ.

Jag finner det vara en angelägen uppgift att revisionen av räkenskaperna

vid försvarets större verkstäder erhåller en definitiv utformning.

Det torde emellertid icke vara lämpligt att ta slutlig ställning till härmed

sammanhängande frågor, förrän den nu pågående utredningen angående

marinverkstädernas organisation slutförts.

Jag finner icke tillräckliga skäl anförda för en så långt gående indelning

av revisionsbyrån, som förvaltningsutredningen föreslagit. Det torde

vara tillfyllest med tre revisionskontor. Dessutom bör — förutom undersökningsdctalj

— finnas en sjörevisionsdetalj och ett sekretariat med för

byrån gemensam expedition, till vilken bör sammanföras skrivgöromål

och enklare utredningsarbete för byråns samtliga kontor och detaljer.

Verkstadsrevisionen torde tills vidare, liksom för närvarande är fallet,

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj: Is proposition nr 109.

böra vara inordnad i ett av revisionskontoren. .lag har intet att erinra

mot att förrådsgranskning in. m. beträffande fartygen övertas av marinförvaltningen.

Den för löpande avlöningsgranskning avsedda personal som

efter omorganisationen kvarblir på revisionsbyrån syns lämpligen kunna

sammanföras till en fristående detalj.

Beträffande undersökningsdetaljens arbetsuppgifter anser jag mig

kunna biträda civilförvaltningens förslag.

dag ansluter mig till vad förvaltningsutredningen anfört rörande den

revisionella verksamhetens allmänna inriktning. Revisionen bör sålunda

framförallt verka i förebyggande syfte, för vilket ändamål lokala inspektioner

och granskning hos lokalmyndigheterna bör ske i så stor utsträckning

som möjligt. Kontakt med lokalmyndigheterna bör eftersträvas och

det formella anmärkningsförfarandet, i den utsträckning så är förenligt

med verksamhetens syfte, ersättas med enklare och mera tidsbesparande

förfaranden.

e. JURIDISKA BYRÅN.

1946 ars militära för^altningsutredning.

Knhgt förslaget skall juridiska byrån ha till arbetsuppgift att inför

domstolar och myndigheter samt inför skiljenämnd anhängiggöra, utföra

och bevaka kronans rätt och talan i mål och ärenden, som avser

förs\aret, att i övrigt handlägga till byrån överlämnade ärenden, avseende

försvarets rättsliga angelägenheter, att i den mån kronan anses skadeståndsskyldig

reglera skador, som orsakas av försvarets anläggningar eller

arbete eller av verksamheten inom försvaret samt att bevaka och indriva

kronans fordringar.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i allmän sektion och bevaknings-

och indrivningsdetalj vartill kommer expedition. Utredningen uttalar

den meningen att vad beträffar byråns rent juridiska verksamhet

någon uppdelning på sektioner eller detaljer med för varje enhet avgränsat

område icke bör ske. En dylik organisation bedöms bli svår att

upprätthålla i praktiken och många gånger innebära ett hinder för en allsidig

utredning och ett rätt tillvaratagande av försvarets rättssaker.

Juristernas speciella kunskaper och intresseriktningar bör, enligt vad utredningen

framhåller, beaktas vid fördelningen av mål och ärenden men

den enskilde juristen bör icke sysselsättas enbart med mål och ärenden

av viss beskaffenhet utan erhålla erfarenhet från skilda områden.

Betratfande behandlingen av rättegångsärenden anför utredningen.

För att erhålla den mest rationella behandlingen av rättegångsärendena

bor handläggningen av desamma enligt utredningens mening i största möjliga

utsträckning koncentreras till försvarets civilförvaltnings juridiska

hyra. Sålunda bör alla rättstvister, som nu av lokala myndigheter skall

underställas de centrala fackförvaltningarna, i stället hänskjutas till civilförvaltningen,

som i förekommande fall bör ha att avgöra om rättegång

bor inledas. Vidare bör alla stämningar å kronan i vad avser försvaret

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

delges och las emot av civilförvaltningen. I rättstvister, som uppstår på

grund av de centrala fackförvaltningarnas egen verksamhet och där kronan

intar kärandeställning, bör likväl — ehuru ett visst dubbelarbete

därigenom uppkommer — frågan om rättegång avgöras av vederbörande

fackförvaltning. Chefen för civilförvaltningens juridiska byrå bör dock

höras innan beslut om rättegång fattas. Kronans talan i sådana liksom

övriga rättstvister inför domstol eller skiljemän skall emellertid föras av

civilförvaltningen genom dess juridiska byrå. Givetvis skall juridiska

byrån i alla ärenden, som berör viss fackförvaltnings verksamhetsområde,

samråda med denna. För undvikande i görligaste mån av för kronan kostsamma

rättegångar bör möjligheter beredas civilförvaltningen att i samråd

med vederbörande anslagsförvaltande myndighet träffa för kronan

fördelaktiga uppgörelser. Möjligheterna bör avse såväl kronans egna ersättningsanspråk

som mot kronan riktade krav. Resultaten av uppgörelser

avseende ersättning från kronans sida får sedan icke äventyras genom

att utbetalning i enlighet med uppgörelserna fördröjs. Utbetalning måste

därför ske så snabbt som möjligt från vederbörande anslagsförvaltande

myndighet. I de fall medel måste begäras hos Kungl. Maj:t eller eljest

omständigheter föreligger, som fördröjer utbetalning, bör möjligheter

skapas för civilförvaltningen eller de anslagsförvaltande myndigheterna

att förskottera ifrågavarande belopp.

Från principen om koncentration av försvarets rättegångsärenden till

civilförvaltningen gör förslaget undantag lör de på flygvapnets haverikommision

ankommande juridiska uppgifterna, vilka anses böra handläggas

på samma sätt som för närvarande. Däremot framhåller utredningen, att

de uppgifter beträffande förande av kronans talan och indrivning av dess

fordringar, som nu ankommer på de juridiska biträdena vid marindistrikt

och kustartilleriförsvar, bör övertas av civilförvaltningen.

Enligt förslaget skall försvarets alla bevaknings- och indrivningsärenden

sammanföras till handläggning hos försvarets civilförvaltning och där

behandlas på juridiska byråns indrivningsdetalj. Försvarets lokala myndigheter

bör därför enligt utredningens mening ha att direkt till civilförvaltningen

insända sådana ärenden och övriga centrala förvaltningsmyndigheter

bör ha att till civilförvaltningen överlämna de bevaknings- och

indrivningsärenden, som uppkommer på grund av deras egen verksamhet.

Remissyttranden m. in.

I sin tidigare berörda skrivelse den 14 december 1953 utgår civilförvaltningen

från att å juridiska byrån skall finnas en allmän sektion, en indrivningsdetalj,

en patentdetalj samt en expedition med skrivcentral.

Civilförvaltningen framhåller, att eventuellt erforderliga jämkningar i

juridiska byråns personalorganisation framdeles bör kunna genomföras,

i den mån erfarenheterna ger vid handen att så blir nödvändigt.

Departementschefen.

Såsom närmare berörts i det föregående, bör civilförvaltningen öveita

de arbetsuppgifter ifråga om försvarets patentärenden, som hittills ålegat

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

krigsmaterielverket. Dessa ärenden bör sammanföras till en särskild

detalj inom juridiska byrån. Till juridiska byrån bör även hänföras ärenden

rörande befrielse från återbetalningsskyldighet till kronan, som ålagts

genom domstolsutslag. I övrigt har jag intet att erinra mot förvaltningsutredningens

förslag beträffande juridiska byråns arbetsuppgifter och

organisation.

Man torde kunna utgå från att de i det föregående berörda övervägandena

rörande skaderegleringsärendenas handläggning inom civilförvaltningen

och försvarets skaderegleringsnäinnds organisation och arbetsuppgifter

icke kommer att nämnvärt påverka organisation och personalbehov

på juridiska byrån.

/''. CENTRALBYRÅN.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Centralbyråns arbetsuppgifter anges enligt förslaget på följande sätt.

Byrån skall utgöra ämbetsverkets organ för dels utförande av de organisationsundersökningar

och handhavande av den verksamhet beträffande

försvarets blanketter, som skall avila ämbetsverket, dels handläggning av

verkets personal- och mobiliseringsärenden, dels ock ombesörjande av viss

intern service för verkets räkning och extern budsändning för de förvaltningar,

som inryms i ämbetsbyggnaden å Gärdet.

Utredningen föreslår, att byrån indelas i organisationssektion, blankettdetalj,

centralsektion samt mobiliseringsdetalj.

De rationaliseringsundersökningar, som organisationssektionen enligt

förslaget skall utföra vid försvarets regionala och lokala myndigheter,

skall omfatta expeditionstjänst, kassatjänst och förrådsbokföring. Utredningen

förutsätter, att centralbyrån från budgetbyrån kan erhålla uppdrag

att i aktuella fall undei-söka, om behov föreligger av kontorstjänster,

som föreslagits till inrättande. På sektionen avses skola ankomma

utbildning av civilförvaltningens amanuenspersonal samt övervakning av

den utbildning av expeditionspersonal, som meddelas vid intendenturförvaltningsskolan.

Till blankettdetaljen skall enligt förslaget höra blankettförråd, hjälptryckeri,

bokbinderi och expedition. Arbetsuppgifterna motsvarar dem,

som nu fullgörs av kameralbyråns blankettdetalj. Som i annat sammanhang

anförts föreslår utredningen, att för blanketter avsedda förvaringsanordningar

skall anskaffas av civilförvaltningen. Utredningen förutsätter

vissa lättnader i den kontroll beträffande tryckningsverksamheten, som utövas

genom statskontoret.

Centi alsektionen är utformad med tanke på interna arbetsuppgifter såsom

personalfrågor, skrivarbete, registratur, verifikationssortering, intern

service m. m.

s. 443 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

443

Departement schef eu.

Såsom jag tidigare utvecklat närmare, upptar mitt organisationsförslag

beträffande försvarets civilförvaltning icke någon centralbyrå. Enligt

förvaltningsutredningens förslag på centralbyrån ankommande ai betsuppgifter,

i den mån de skall åvila civilförvaltningen, bör enligt vad som förutsatts

vid behandlingen av övriga byråer fortfarande handläggas på de

enheter inom verket, som för närvarande handhar desamma. Jag utgar

från att den externa budsändningen för de förvaltningar, som inryms i

ämbetsbyggnaden å Gärdet, fortfarande handhas av flygförvaltningen, för

så vitt det icke visar sig mest ändamålsenligt att föra över den till flygstaben,

dit körcentralen är förlagd.

5. Försvarets civilförvaltnings personalbehov.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Kanslibyrån.

Beträffande såväl allmänna sektionen som rese- och flyttningssektionen

räknar utredningen med förste byråsekreterare i Ca 29 som chefer. Det

sammanlagda personalbehovet för kanslibyrån beräknas av utredningen

till 19 befattningshavare.

Lönebyrån.

Även beträffande lönebyråns sektioner, allmänna sektionen och kontrollsektionen,

räknar utredningen med förste byråsekreterare i Ca 29 som

chefer.

För lönebyrån beräknar utredningen ett personalbehov av 16 befattningshavare.

Budgetbyrån.

Med hänsyn till art och omfattning av de arbetsuppgifter, som kommer

att åvila chefen för budgetsektionen, samt därmed förenat ansvar föreslår

utredningen, att sektionschefen skall vara byrådirektör i Ca 31.

De med sektionschefsbefattningen på redovisningssektionen förenade

arbetsuppgifterna är enligt utredningen i fråga om svårighetsgrad, omfattning

och ansvar jämförliga med dem, som tillkommer chefen för budgetsektionen.

Följaktligen anses även chefen för redovisningssektionen böra

vara byrådirektör i Ca 31.

Byråns bokföringskontor och kameralkontor skall enligt förslaget förestås

av kamrerare, den förre i Ca 29 och den senare i Ca 27.

För budgetbyrån räknar utredningen med ett personalbehov av 78 befattningshavare.

Revisionsbyrån.

Centralsektionen skall enligt förslaget stå under chefskap av eu förste

byråsekreterare i Ca 29. Som chef för verkstadsrevisionsdetaljen räknar utredningen

med en förste revisor i Ce 29.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

På chefen för revisionssektionen bör enligt utredningen särskilt ankomma

att övervaka, att revisionen inom de olika distrikten sker efter

enhetliga principer och att gjorda iakttagelser inom ett distrikt snabbt

meddelas de övriga. Han bör vidare, då så erfordras, lämna direktiv om

genomgående undersökningar inom samtliga distrikt. Sektionschefen skall

enligt förslaget vara byrådirektör i Ca 31, under det att distriktscheferna

och chefen för sjörevisionen anses böra vara förste revisorer, vad beträffar

de två största distrikten i Ca 29, och övriga i Ca 27. Härigenom åstadkoms

enligt utredningens mening en tillfredsställande befordringsgång inom

sektionen.

Det sammanlagda personalbehovet för revisionsbyrån uppgår enligt förslaget

till 60 befattningshavare.

Juridiska byrån.

Chefen för allmänna sektionen bör enligt utredningens mening vara

byrådirektör i Ca 31 och av byråns övriga processförande jurister bör två

vara placerade i Ce 29 och de andra i Ce 27. För att erhålla tjänstebenämmngar,

som bättre än benämningarna förste byråsekreterare och byråsekreterare

motsvarar arbetsuppgifterna för byråns tjänstemän i 29, 27

och 24 lönegraderna, föreslår utredningen, att tjänstemännen i förstnämnda

båda lönegrader benämns förste byråadvokat samt i 24 lönegraden byråadvokat.

For juridiska byrån beräknar utredningen ett personalbehov av 18 befattningshavare.

Centralbyrån.

L ti edningen framhåller, att av vissa av de ledande tjänstemännen inom

byrån krävs speciella kvalifikationer. Chefen för byrån framhålls sålunda

böra ha omfattande erfarenhet som organisatör, särskilt på det kontorstekniska

området, och vara skicklig förhandlare. Även chefen för organisationssektionen,

vilken liksom chefen för centralsektionen föreslås skola

vara förste byråsekreterare i Ca 29, bör enligt utredningens mening ha

god erfarenhet av organisationsarbete, i synnerhet på det kontorstekniska

området. Chefen för blankettdetaljen — byråintendent i Ca 27 — anser

utredningen böra ha merkantil utbildning samt omfattande blankett- och

tryckeriteknisk erfarenhet.

Sammanlagt erfordras för centralbyrån enligt förslaget 60 befattningshavare.

Det sammanlagda personalbehovet för försvarets civilförvaltning uppgår

enligt förvaltningsutredningens beräkning till 252 befattningshavare.

Försvarets civilförvaltnings skrivelse den 14 december 1953.

Försvarets civilförvaltning föreslår i anslutning till de förslag beträffande

civilförvaltningens organisation, för vilka i det föregående redogjorts,

följande personaluppsättning för ämbetsverket.

s. 445 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

445

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

Chef

fansli-

byrån

Löne-

byrån

Kame- ral- byrån

m. m.

Revi-

sions-

byrån

Juri-

diska

bvrån

Sum-

ma

Cp 19

Ca 37

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 29

Ca 29

Ca 27

Ca 27

Ca 27

Ca 27

Ca 25

Ca 25

Ca 17

Ca 17

Ca 15

Ca 15

Ca 14

Ca 13

Ca 13

Ca 12

Ca 11

Ca 11

Ca 10

Ca 10

Ca 8—B 8

1

_

i

1

1

t

1

1

5

_

_

_

—

—

1

1

_

1

1

2

1

—

5

_

3

3

—

—

2

S

_

_

1

—

—

1

_

_

_

—

3

—

3

_

_

_

1

—

—

1

.

3

2

3

1

1

10

_

1

—

8

—

9

___

_

_

1

—

—

1

- _

2

3

2

—

—

7

_

2

3

9

1

15

_

_

—

1

—

—

1

_

_

—

1

—

—

1

.

2

_»

2

—

1

5

_

_

_

i

—

—

1

_

■ ■

_

i

—

—

1

_

__

_

i

—

—

1

__

1

1

7

1

1

11

_

_

_

1

—

—

1

_

_

_

3

—

—

3

.

2

6

6

3

3

20

_

_

6

—

—

6

- -

_

_

1

—

—

1

Biträde för skriv- och kontors-

3

5

40

8

5

61

30 lkl

_

„ -

_

1

—

—

1

Ce 31

Ce 29

Ce 29

Ce 29

Ce 27

Ce 27

Ce25-B25

Ce 22

Ce 21

Ce 19

Ce 17

Ce 15

Ce 15

Ce 13

Ce 13

Ce 13

Ce 11

Ce 11

Ce 10

Ce 10

Ce 10

Ce 8

Ce 6

Ce 6

_

_

_

—

—

1

1

_

_

_

—

—

1

1

.....

_

___

_

—

o

2

_

_

_

1

—

—

1

_

-

1

—

5

6

_

-

_

_

1

—

1

Byråassistent, byråsekr., kam- rerare, revisor, byråingenjör

4

4

9

2

16

6

39

2

_

_

_

l

—

—

1

_

_

_

—

3

—

3

-

_

_

1

—

—

1

_

_

_

—

—

1

1

.

. . .

■

1

—

—

1

_

_

_

1

—

—

1

_

_

__

2

1

—

3

_

_

_

2

—

—

2

_

___

_

3

—

—

3

_

2

4

6

3

4

19

_

_

3

—

—

3

.

_

_

7

—

—

7

.

_

_

2

—

—

2

_

_

_

t

—

—

1

.

_

_

4

—

—

4

_

_

_

1

—

—

1

Summa

1

24

33

134

59

36

287

s. 446 Kontrollera mot PDF

446 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I förhållande till nuvarande personalorganisation innebär förslaget i

stort sett följande.

Kansli- och lönebyråerna.

En befattning såsom krigsråd och byråchef tillkommer, i samband varmed

en befattning för byrådirektör i Ca 33 indras. I samband med att det

nuvarande revisionskontoret för lönegranskning överförs till lönebyrån indras

en befattning för amanuens och en befattning för biträde för skrivoch

kontorsgöromål. Härutöver genomförs vissa ordinariesättningar av

nuvarande extra ordinarie tjänster.

Civilförvaltningen framhåller att sektionschefernas löneställning bör

slutligt prövas först sedan erfarenheter vunnits rörande deras arbetsuppgifter.

Kameralbyrån.

I samband med sammanslagningen av den nuvarande sektion II med

bokföringskontorets allmänna detalj och förgranskningspersonal ombildas

sektionschefsbefattningen i enlighet med förvaltningsutredningens förslag

till befattning för byrådirektör i Ca 31. Läger- och manskapskassedetaljen

utökas — likaledes i enlighet med förvaltningsutredningens förslag -— med

en amanuens och ett kanslibiträde. Föreståndaren för blankettdetaljen benämns

byråintendent. Beträffande löneställningar för personal vid tryckeriet

och bokbinderiet ansluter förslaget till de principer, som kommit

till uttryck i samband med tjänsteförteckningsrevisionen, men som ännu

icke genomförts beträffande här avsedd personal.

Revisionsbyrån.

En befattning för biträde för skriv- och kontorsgöromål uppflyttas till

kanslibiträdesbefattning.

Juridiska byrån.

Beträffande denna byrå framhåller civilförvaltningen, att det möter

icke ringa svårighet att i nuvarande läge beräkna den blivande arbetsbelastningen.

Civilförvaltningen uttalar att eventuellt erforderliga jämkningar

i juridiska byråns personalorganisation framdeles bör kunna genomföras,

i den mån erfarenheter ger vid handen att så blir nödvändigt.

Förslaget innebär, att för de arbetsuppgifter med avseende å försvarets

patentärenden, som övertas från krigsmaterielverket, beräknas en byrådirektör

i Ce 31, en förste byråingenjör i Ce 29, 2 förste byråsekreterare i

Ce 27, en ingenjör i B-25, ett kanslibiträde i Ca 11 samt ett biträde för

skriv- och kontorsgöromål i B-8. För de ersättnings- och nådeärenden

samt andra ärenden av allmänt juridisk art, vilkas handläggning i sin

helhet överförs till byrån ävensom för den allmänna ansvällning av

advokatfiskalskontorets arbetsuppgifter, som skett på sista tiden, beräknas

en utökning med en förste byråsekreterare i Ca 27, en amanuens i B- 25,

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

en byråassistent i Ce 25 samt ett kanslibiträde i Cell. Därjämte skulle

å byrån placeras en av civilförvaltningens revisorer, vilken f. n. sysslar

med liknande arbetsuppgifter inom arméförvaltningens intendenturavdelning,

där han tjänstgjort ett antal år. Förslaget innebär i förhållande till

det nuvarande avdokatfiskalskontoret en utökning med tillhopa 12 befattningar.

Därutöver föreslås ordinariesättning av vissa extra ordinarie befattningar.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag anfört under inledningen till kap. II räknar jag

med att man genom fortgående rationaliseringar framdeles skall kunna

ernå ytterligare personalbesparingar inom den centrala försvarsförvaltningen.

Även om jag med undantag för vad i det följande sägs anser

mig kunna godta civilförvaltningens förslag att i stort sett beräkna ämbetsverkets

personaluppsättning i anslutning till dess nuvarande personalstyrka,

är jag angelägen att understryka vikten av att alla möjligheter till

personalminskningar framdeles tillvaratas.

I och med att civilförvaltningens organisationsfråga erhåller en mera

definitiv lösning bör förutsättningar finnas för att i större utsträckning

än hittills bereda personalen ordinarie anställningsform, varför jag föreslår

att detta sker i viss utsträckning. Jag erinrar om att denna fråga

på sin tid icke var föremål för prövning av tjänsteförteckningskommittén.

I anslutning till vad jag sålunda anfört finner jag mig kunna godta

civilförvaltningens personalberäkningar i vad avser kansli- och lönebyråerna.

Förvaltningsutredningens och civilförvaltningens förslag att såsom chef

för kameralbyråns redovisningssektion placera en byrådirektör i Ca 31

finner jag mig kunna biträda med hänsyn till att bokföringskontoret föreslås

skola ingå i sektionen. I samband därmed bör den för kontoret avsedda

kamrerartjänsten sänkas från Ca 29 till Ca 27. Jag föreslår likaledes

att läger- och manskapskassedetaljen utökas i enlighet med förslaget. Därvid

bör det emellertid vara möjligt att minska revisionsbyrån, som f. n. utför

granskningen av lägerkassornas räkenskaper, med en amanuens och eif

biträde för skriv- och kontorsgöromål.

De ersättnings- och nådeärenden in. fl. ärenden av allmänt juridisk

natur, som för närvarande handläggs på kameralbyrån, skall enligt den

här föreslagna organisationen överföras till juridiska byrån. I samband

därmed bör det vara möjligt att i jämförelse med förslaget minska allmänna

sektionen med en förste byråsekreterare i Ca 27.

Revisionsbyråns personal bör i samband med att törrådsgranskningen

beträffande marinens fartyg överförs till marinförvaltningens förrådskontrollkontor

minskas med en kontorsskrivare i Ce 19. Beräkningen av

undersökningsdetaljens personalbehov anser jag mig med hänsyn till vad

som förutsatts beträffande detaljens arbetsuppgifter kunna godta.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Juridiska byrån tillförs — i förhållande till det nuvarande advokatfiskalskontoret

— icke obetydliga nya arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill

möter det särskilda svårigheter att tillförlitligt beräkna personalbehovet

för byrån. Ifråga om behovet av teknisk personal och biträdespersonal

för de från krigsinaterielverket överförda patentärendena anser

jag mig kunna godta civilförvaltningens beräkningar, som innebär en utökning

med fem befattningshavare. Däremot kan jag, innan närmare

erfarenheter vunnits rörande omfattningen av juridiska byråns arbetsuPPgifter,

icke tillstyrka en så väsentlig utökning av den juridiska personalen

och den personal som skall syssla med ersättnings- och nådeärenden,

som civilförvaltningen föreslagit. För dessa uppgifter — inberäknat patentärenden

av juridisk art — torde tills vidare få beräknas eu utökning med

en förste byråsekreterare i Ca 27, en förste byråsekreterare i Ce 27, en

amanuens i B-25, en byråingenjör i Ce 25 och ett kanslibiträde i Ce 11. I

förhållande till civilförvaltningens förslag innebär detta en minskning med

en befattningshavare.

Jag beräknar civilförvaltningens sammanlagda personalbehov — bortsett

från ämbetsverkets chef — till 282 befattningshavare, fördelade på de

fem byråerna i enlighet med vad bilagorna 90—94 utvisar. En sammanställning

av ämbetsverkets hela personalbehov ges på bilaga 95.

Förslaget innebär att — bortsett från biträden för skriv- och kontorsgöromål

— följande antal icke-ordinarie befattningar utbyts mot ordinarie

tjänster, nämligen en i Ce 37 och en i Ce 33, båda på juridiska byrån, 3 i

Ce 29, 3 i Ce 27, 10 i reglerad befordringsgång för amanuenser, en i Ce 17,

en i Ce 15, 7 i Ce 13, 10 i Ce 11 och 5 i Ce 10.

G. Försvarets förvaltningsdirektions kansli.

Departementschefen.

I samband med behandlingen under kap. II D av försvarets förvaltningsdirektion

lämnades en redogörelse för överbefälhavarens förslag till personaluppsättning

för såväl direktionens kansli som för vissa andra med

direktionens verksamhet sammanhängande arbetsuppgifter. Då jag beträffande

förvaltningsdirektionens sammansättning, ställning m. m. förordat

eu organisation, som innebär icke oväsentliga skiljaktigheter i jämförelse

med överbefälhavarens förslag, blir en konsekvens härav att mina

förslag även i fråga om personaluppsättningen avviker från överbefälhavarens.

Såsom framgår av vad jag anfört i nyss berörda sammanhang, förutsätter

jag att de frågor, med vilka förvaltningsdirektionen skall ha att ta

befattning, skall beredas i direktionens kansli. Jag räknar sålunda icke

med någon förstärkning av försvarsstabens kvartermästaravdelning i detta

sammanhang.

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Såsom jag också framhållit tidigare, anser jag att chefen för förvaltningsdirektionens

kansli bör placeras i Cp eller Cr 16. Chefslöneutredningen

har tillstyrkt denna lönegradsplacering. Han bör erhålla tjänstebenämningen

kanslidirektör. För att ifrågavarande befattningshavare skall

kunna fylla sina krävande uppgifter måste han besitta höga kvalifikationer.

Det får även bedömas vara av vikt att en auktoritativ ställning bereds

honom. Frågan om vilka krav på särskild sakkunskap (administrativ,

ekonomisk, industriell m. m.) som bör ställas på vederbörande, torde

få omsorgsfullt övervägas i samband med att befattningen tilfsätts.

I övrigt beräknar jag kansliets personalbehov enligt följande:

1 byrådirektör i Ce 33,

2 förste byråsekreterare eller förste byråingenjörer i Ce 29,

1 amanuens i reglerad befordringsgång,

1 kontorist, bl. a. avsedd som kanslidirektörens sekreterare, i Ce 13 samt

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål,

eller sammanlagt 6 befattningshavare.

Jag förutsätter, att tjänsterna i fråga tillsätts allt eftersom förvaltningsdirektionens

verksamhet tar fastare form. Med avseende å de krav på

speciell sakkunskap, utbildning m. m„ som bör ställas på de högre befattningshavarna,

gäller vad jag nyss anfört beträffande kanslidirektören. Ställning

till dessa frågor bör sålunda tas i samband med att tjänsterna tillsätts,

vid vilken tidpunkt säkrare hållpunkter för ett bedömande torde

finnas.

Det ligger i sakens natur, att kansliet skall arbeta i nära kontakt med

försvarsförvaltningarna och försvarsstaben. Jag utgår därför från att särskild

militär personal icke skall erfordras. Om emellertid behov skulle

yppa sig av exempelvis tekniskt utbildad officer, torde detta behov böra

tills vidare tillgodoses genom kommendering.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa arvode till direktionens

ledamöter.

H. Försvarets teletekniska laboratorium.

I. Arbetsuppgifter och organisation m. m.

1916 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har som i det föregående berörts föreslagit,

att vid försvarets industriplanering skulle inrättas ett för försvarsgrenarna

gemensamt teletekniskt laboratorium. Utredningen har som motiv härför

anfört i huvudsak följande.

Utveckling och konstruktion av såväl teleteknisk som annan tygmateriel

skall visserligen omhänderhas av försvarsgrensförvaltningarnas vederbö
29—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

rande sakorgan, men det teletekniska utvecklingsarbetet är till stor del av

så likartad beskaffenhet vid samtliga försvarsgrenar att ett från förvaltningarna

fristående samordnande organ bör finnas på teleteknikens område.

Den för försvaret erforderliga högkvalificerade teletekniska ingenjörpersonalen

torde under den närmaste tioårsperioden bli mycket svår att

rekrytera. Den tillgängliga expertisen måste därför utnyttjas för de verkligt

kvalificerade uppgifterna inom system- och materielutvecklingen på området

och på sådant sätt att den kommer samtliga försvarsgrenar tillgodo.

Eftersom konstruktionsverksamheten beträffande telemateriel i huvudsak

består i laboratoriearbete, torde en samordning av verksamheten på teleteknikens

område bäst åstadkommas genom inrättandet av ett för försvaret

gemensamt teletekniskt laboratorium. Inom ett sådant laboratorium kan

även möjligheterna till standardisering bäst tillvaratas. Stora besparingar

står jämväl att vinna med inrättande av ett sådant organ såväl vad angår

laboratorieutrustning som personal. Särskilt blir så fallet om laboratoriet

lokalt förläggs i anslutning till försvarets forskningsanstalts avdelning för

hithörande irågor, som i stor utsträckning använder sig av samma sorts utrustning

och experter som erfordras för projekt- och konstruktionsarbetet

inom försvarsgrensförvaltningarna. Utredningen räknar därför med att så

skall kunna ske.

Laboratoriets arbetsområde skall i huvudsak utgöras av arbetsområdena

för signal-, tele- och elektrobyråerna inom respektive armé-, marin- och

flygförvaltningarna och skall således omfatta elektrisk svagströmsmateriel

avsedd för förbindelsetjänst, navigering, trafikledning, säkerhetstjänst,

spaning, stridsledning och eldledning, elektrosvagströmsapparater för betjäning,

mätning, kontroll och indikering, aktiv och passiv materiel som

motmedel mot högfrekventa störningar och signaler, installations- och anläggningsmateriel

för svagströmsanläggningar, svagströmstekniska byggelement,

strömkällor och strömförsörjningsmateriel för ovannämnda materielslag

samt lednings- och isoleringsmaterial.

Vad laboratoriets arbetsuppgifter inom det angivna arbetsområdet beträffar

skall laboratoriet i första hand vara ett för försvarsgrensförvaltningarna

gemensamt organ och samarbetsforum för bedrivande av erforderlig

laboratorie-, konstruktions- och försöksverksamhet. Verksamheten

skall utföras av förvaltningarnas personal men laboratoriet skall tillhandagå

med lokaler, utrustning, ett visst lager av byggelement, materiel

och materialier av förbrukningskaraktär samt med viss expertis och

servicepersonal. I en del fall, då det gäller särskilt komplicerad eller för

försvarsgrenarna gemensam materiel, bör verksamheten i expertbesparande

och förenhetligande syfte ledas av laboratoriet.

Självt skall laboratoriet under överinseende av standardiseringssektionen

handha standardiseringen inom sitt arbetsområde och därvid i kontakt

med övriga standardiseringsorgan, försvarets forskningsanstalt och

industrin verka för en så långt driven standardisering på området som är

möjlig. Sålunda skall genom laboratoriets försorg i första hand beträffande

komponenter och material verkställas utredning rörande tekniska

krav med hänsyn till användningsområden, utarbetas typspecifikationer

och utföras typprov. Därjämte skall laboratoriet utarbeta teknisk nomenkjatui

för fackuttryck och benämningar samt samordna försvarsgrensförvaltningarnas

katalogiseringsarbete så att en gemensam registerkod

crhålles.

s. 451 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i09.

451

Laboratoriet borde enligt utredningen indelas i vissa sakorgan med

för vart och ett avgränsat materielområde samt vissa funktionella organ

för samordnande eller eljest gemensamma uppgifter. Sakorganen ansåg

utredningen lämpligen böra utgöras av fyra laboratoriesektioner, nämligen

radio-, radar- och styrningssektioner samt allmän laboratoriesektion.

Inom de olika sektionerna skulle finnas experter med omfattande teoretiska

kunskaper, envar på sitt specialområde, medan laboratoriearbetet

förutsattes i huvudsak skola bedrivas av personal från respektive försvarsgrensföi''valtningar

med hjälp och under ledning av experterna. Utredningen

ansåg laboratoriet ha behov av tre funktionella organ, nämligen

konstruktionssektion för mekaniskt konstruktiva problem, övervakning

och koordination av konstruktionsarbete samt rit- och verkstadsarbete,

telestandardsektion för standardiserings- och nomenklaturfrågor,

samordning av försvarsgrensförvaltningarnas katalogiseringsarbete samt

utförande av typprov av material och komponenter samt slutligen expedition

för bokföring, kostnadsfördelning, personalärenden m. m.

Remissyttranden.

Vid behandlingen i det föregående av principiella synpunkter på tygförvaltningstjänsten

har jag närmare redogjort för innehållet i remissyttrandena

över förvaltningsutredningens förslag i nu ifrågavarande hänseende.

Jag torde här allenast få erinra om att förslaget om att inrätta

ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratorium allmänt tillstyrkts

vid remissbehandlingen, men att erinringar i vissa hänseenden framställts

mot den föreslagna organisationen av laboratoriet.

Försvarets forskningsanstalts förslag.

Enligt den till min skrivelse den 30 oktober 1953 till överbefälhavaren

m. fl. fogade promemorian skulle ett för försvaret gemensamt teletekniskt

laboratorium inrättas och förläggas till försvarets forskningsanstalt. Anstalten

anmodades att inkomma med förslag rörande laboratoriet i fråga

om organisation och personalbehov. I skrivelse den 14 december 1953 har

forskningsanstalten framlagt förslag i ämnet.

Forskningsanstalten uppehåller sig till en början vid den allmänna

utvecklingen av försvarets telemateriel samt arbetsfördelningen mellan

försvarsgrensförvaltningarna och försvarets forskningsanstalt inom detta

område.

Anstalten anför.

Den teletekniska materielen har blivit alltmera komplicerad ifråga om

sin uppbyggnad, samtidigt som dess omfattning såväl kvantitativt som

beträffande antalet typer och användningsområden stegrats i mycket hög

grad. Detta sammanhänger givetvis med den allmänna utvecklingen av

militärtekniken. Allt snabbare transportmedel och allt kraftigare vapenverkan

gör kraven på teletekniska förbindelscmcdcl (tråd och radio) och

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

spanings-, eldlednings- och styrningsmedel (radar, robotstyrning in. in.)

samt på automatisering allt större. Samtidigt gör de ökade möjligheterna

till användning av teletekniska motmedel det allt svårare att uppfylla

dessa krav.

Kraven — till vilka också måste räknas att materielen skall vara anpassad

till de mycket stora fordringar, som den fältmässiga användningen

ställer —- kan numera endast i mycket begränsad omfattning direkt tillgodoses

med sådana konstruktioner, som finns tillgängliga på den civila

marknaden. Försvarsgrensförvaltningarna har därför tvingats till ett alltmera

omfattande konstruktions-, anpassnings- och utvecklingsarbete i

nära förening med försök och prov beträffande materielens fältmässiga

användbarhet.

Denna verksamhet, som med största sannolikhet kommer att få ännu

större omfattning än för närvarande, är i väsentliga delar av laboratoriekaraktär

och arbetet inom de olika försvarsgrenarna har många likheter.

Framför allt är de teletekniska grunderna gemensamma. Den forskning

och grundutveckling på ifrågavarande område, som erfordras för

försvarets behov, utförs eller sammanhålls också av ett gemensamt organ

— forskningsanstaltens avdelning 3. Även där är verksamheten till stora

delar teletekniskt laboratoriearbete. Allt eftersom telematerielen under

sin utveckling närmar sig slutstadiet, fältmässig materiel, anpassad för

sin bestämda uppgift och ofta för sin bestämda plats inom sammansatt

materiel eller hela system med tekniska hjälpmedel jämväl från andra

områden än teleteknik — en stridsvagn, ett fartyg, ett flygplan eller en

robot -— blir tillämpningshänsynen alltmera avgörande. Under samtliga

de faser av teletekniskt laboratoriearbete, som nu åvilar respektive förvaltning,

inverkar dessa hänsyn i så betydande grad, att det syns olämpligt

att frånta förvaltningarna ansvaret härför. Med hänsyn härtill och

till de övriga synpunkter som förvaltningsutredningen framför beträffande

behovet av klar ansvarsfördelning, syns det nödvändigt att varie

försvarsgrensförvaltning har att svara för sin del av laboratoriearbetet.

Härför erforderlig personal bör ingå i respektive förvaltning. I förekommande

fall av gemensamma behov bör arbetet fördelas enligt huvudförvaltningsprincipen,

med beaktande av att i fråga om sammansatta stridsmedel

sammanhållningen av hela stridsmedlets projektering och konstruktion

icke äventyras.

Samordningen i stort mellan de olika försvarsgrenarna bör enligt forskningsanstaltens

mening i första hand utövas av den redan existerande, för

försvarsgrensförvaltningarna och forskningsanstalten gemensamma teletekniska

delegationen. Effektiviteten i det teletekniska laboratoriearbetet anses

kunna ökas genom att man sammanför vissa servicefunktioner och

skapar ett effektivt arbetande organ för standardisering och liknande frågor.

Försvarets teletekniska laboratorium bör kunna tillgodose behoven

i detta hänseende och även i övrigt ha till uppgift att under samarbetsdelegationen

verka för samordning och enhetlighet.

Enligt forskningsanstaltens uppfattning bör laboratoriet komma till

stånd genom att underavdelningen för teknisk service vid forskningsanstaltens

avdelning för teleteknik (avdelning 3) byggs ut. Denna under
-

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

avdelning är redan delvis organiserad och anges för närvarande bestå av

två sektioner för forskning och utveckling beträffande komponenter respektive

strömkällor, instrumentsektion för underhåll och service av instrument

samt verkstadssektion och ritkontor.

Laboratoriets arbetsuppgifter blir enligt forskningsanstaltens förslag

i första rummet att främja standardisering och enhetlighet i fråga

om material, komponenter och konstruktionsmetoder ävensom att för förvaltningarnas

teletekniska laboratoriearbete tillhandahålla lokaler, viss utrustning,

material och komponenter samt viss gemensam teleteknisk och

expeditionell service. Riktlinjer för det gemensamma arbetet vid laboratoriet

bör utarbetas inom den teletekniska delegationen. Sekretariatet

för denna delegation föreslås skola förläggas till laboratoriet, varigenom

laboratoriechefen och honom underställd personal kan utnyttjas vid behandling

av många av delegationens ärenden och laboratoriet även i detta

hänseende kommer att fungera som samarbetsorgan. Laboratoriet bör vid

behov även kunna leda arbetsgrupper inom nya områden.

Beträffande laboratoriets organisation framlägger forskningsanstalten

följande förslag.

Laboratoriet skall stå under ledning av en laboratoriechef. För huvudsakligen

forskning och utveckling avses tva sektioner, strömkällesektion

samt komponent- och materialsektion. Försvarets standardiseringsproblem

inom teleområdet, främst beträffande komponenter, bör enligt forskningsanstaltens

åsikt lämpligen handläggas inom en telestandardsektion, som

skall ha att verkställa utredningar rörande tekniska krav, utarbeta typspecifikationer

och utföra typprov. Vidare skall sektionen samordna

arbetet med teleteknisk nomenklatur samt katalogiseringsarbetet inom

förvaltningarna. En instrumentsektion avses skola handha dels utveckling

av teletekniska instrument, framförallt för nya tillämpningsområden,

dels kontroll och underhåll av befintliga instrument. I anslutning till dessa

arbetsuppgifter indelas sektionen enligt förslaget i utvecklingsdetalj samt

underhålls- och kontrolldetalj. Därtill kommer en elektroteknisk detalj

för elektrotekniska instrument. Ytterligare vill forskningsanstalten till

laboratoriet anknyta verkstadssektion och ritkontor. Verkstadssektionen

skall enligt förslaget utgöras av den inom underavdelningen för teknisk

service redan organiserade verkstadssektionen med någon utökning för

nytillkommande, för försvarsgrensförvaltningarna gemensamma arbetsuppgifter.

Ritkontoret avses skola omfatta två detaljer. Till laboratoriet

bör vidare anknytas den fältförsökssektion, som för närvarande är ansluten

till underavdelningen för planerings- och utredningsärenden. Sektionen

anses böra svara för permanenta och tillfälliga teletekniska försöksstationer

samt för den yttre ramen för forskningsanstaltens, avdelning

3, fältförsök av alla slag.

Forskningsanstalten framhåller vidare, alt laboratoriet har behov av

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

organ för litteratur- och dokumentationstjänst samt för bokföring, inköp

och förrådshållning. För dessa ändamål bör motsvarande organ inom

forskningsanstaltens avdelning 3 kunna utnyttjas.

Med hänsyn till att lämpliga lokaler för laboratoriet icke kan påräknas

för närvarande, kan det icke nu organiseras i full omfattning. Forskningsanstalten

räknar med att laboratoriet i begränsad omfattning skall kunna

träda i verksamhet i samband med att anstaltens avdelning 3 inflyttar i

lokaler i Stockholms luftvärnsregementes förutvarande kasern. För nästa

budgetår föreslår forskningsanstalten, att befattningen som laboratoriechef

inrättas samt att telestandardsektionen kommer till stånd i begränsad

omfattning.

Departementschefen.

Såsom förvaltningsutredningen framhållit finns i fråga om telematerielen,

särskilt på det systematiska området och inom detalj tekniken, mycket

som är gemensamt för de olika försvarsgrenarna. Behovet av en samordning

i någon form inom detta område är därför påtagligt. Jag har i det

föregående lämnat redogörelser för de förslag till samordning genom inrättandet

av ett för försvaret gemensamt teletekniskt laboratorium, som

framlagts av förvaltningsutredningen och försvarets forskningsanstalt.

Med avseende a det tilltänkta laboratoriets arbetsuppgifter föreligger

väsentliga skiljaktigheter mellan dessa bägge förslag. Förvaltningsutredningen

förutsätter sålunda, att forskning och utveckling inom teleteknikens

område skall sammanhållas av laboratoriet, som skall tillhandahålla

nödig expertis. Forskningsanstalten anser däremot, att ledning och sammanhållning

inom teleteknikens område skall ske genom den för försvarsgrensförvaltningarna

och forskningsanstalten gemensamma teletekniska

delegationen. Ansvaret för laboratorie-, konstruktions- och försöksverksamheten

inom teletekniken skall åvila varje förvaltning inom dess

verksamhetsområde. I den mån särskild teleteknisk expertis erfordras,

tillhandahålls denna av forskningsanstalten. Enligt forskningsanstaltens

förslag skall laboratoriet väsentligen utgöra ett serviceorgan. Laboratoriet

skall sålunda främja standardisering av materiel, komponenter och konstruktionsmetoder,

tillhandahålla lokaler, viss materiel och komponenter

för gemensamt laboratoriearbete samt lämna viss teleteknisk och expeditionell

service. Dessa arbetsuppgifter skulle tillkomma laboratoriet även

enligt förvaltningsutredningens förslag.

Vad forskningsanstalten föreslagit i fråga om samordningen av det

teletekniska forsknings- och utvecklingsarbetet överensstämmer i huvudsak

med de linjer, som följts allt sedan hösten 1951. Anstalten framhåller,

att erfarenheterna av denna samordning av arbetet är goda. Jag anser

mig med hänsyn härtill böra förorda, att samordningsverksamheten utformas

i överensstämmelse med forskningsanstaltens förslag. Vad angår

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

det teletekniska laboratoriets arbetsuppgifter tillstyrker jag vad forskningsanstalten

föreslagit. Närmare riktlinjer för det gemensamma arbetet

vid laboratoriet torde få utarbetas inom den teletekniska delegationen.

Delegationens sekretariat torde böra förläggas till laboratoriet.

Laboratoriets organisation i fullt utbyggt skick anser jag i huvudsak

böra överensstämma med vad forskningsanstalten föreslagit. Det syns

jämväl ändamålsenligt, att den enhet inom forskningsanstaltens avdelning

3, som svarar för teletekniska försöksstationer och för den yttre

ramen kring avdelningens fältförsök, anknyts till laboratoriet. Denna enhet

anser jag dock böra benämnas fältförsöksdetalj. Detaljen torde böra

direkt underställas laboratoriechefen.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört bör laboratoriet indelas i

strömkällesektion, komponent- och materialsektion, telestandardsektion,

instrumentsektion, verkstadssektion samt ritkontor och fältförsöksdetalj.

Utöver dessa enheter tillkommer viss personal för den teletekniska delegationens

sekretariat m. m. I administrativt hänseende bör laboratoriet underställas

forskningsanstalten.

I likhet med forskningsanstalten finner jag det ändamålsenligt, att laboratoriet

bildas på grundval av den existerande underavdelningen för teknisk

service inom anstaltens avdelning 3. Laboratoriets lokalbehov kan

dock icke tillgodoses för närvarande. Jag räknar med att en befattning för

laboratoriechef inrättas samt att telestandardsektionen delvis träder i funktion

under budgetåret 1954/55.

2. Personalbehov.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Vad angår det föreslagna laboratoriets personal har förvaltningsutredningen

anfört i huvudsak följande.

Chefen för laboratoriet borde ha examen från teknisk högskola samt

besitta ingående teletekniska kunskaper och kännedom rörande inom försvaret

förekommande telemateriel, dess konstruktion och användning samt

de militära krav som ställs på denna materiel. Befattningen borde

under tjänstebenämningen laboratoriechef hänföras till Cp 10. Cheferna

för de olika telesektionerna borde samtliga ha examen från teknisk högskola

samt specialkunskaper envar inom sitt specialområde. Chefen för

telestandardsektionen förutsattes likaså vara utexaminerad från teknisk

högskola. Han skulle därjämte ha god kännedom om teleteknisk materiel

samt erfarenheter från standardisering. Samtliga nu omnämnda sektionschefer

skulle vara byrådirektörer i Ca eller Ce 31. Chefen för konstruktionssektionen

slutligen borde vara byråingenjör i Ca 29 med examen från

lägst tekniskt gymnasium samt med god kännedom om militär svagströmsmateriel

och erfarenheter från dess konstruktion och tillverkning.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Laboi atoriets sammanlagda personalbehov angavs av utredningen till

44 befattningshavare.

Försvarets forskningsanstalts förslag.

Laboratoriechefen bör enligt forskningsanstaltens mening ha examen

från teknisk högskola och ingående teletekniska kunskaper och kännedom

om sådan telemateriel, som förekommer inom försvaret. Han bör härjämte

ha goda kunskaper beträffande tillverknings- och konstruktionsmetoder.

En av hans viktigaste uppgifter blir nämligen enligt anstaltens uppfattning

att verka för utveckling och ändamålsenliga metoder och konstruktionselement

för telematerielens uppbyggande. Laboratoriechefen bör hänföras

till högst Cp 10.

Till sitt förfogande för att sammanhålla och leda arbetet med sådana

nya gemensamma uppgifter, för vilka varken försvarsgrensförvaltningarna

eller laboratoriet har lämpliga fasta organ bör laboratoriechefen enligt

forskningsanstaltens åsikt såsom biträde ha en laborator i högst lönegrad

Ce 31.

Forskningsanstalten föreslår, att chefen för komponent- och materialsektionen

skall vara laborator i högst Ce 31. Såsom chef för strömkällesektionen

upptar forskningsanstalten en förste forskningsingenjör i

Ce 29. I enlighet med vad förvaltningsutredningen föreslagit anses chefen

för telestandardsektionen böra vara byrådirekör i Ca 31. Chef för instrumentsektionen

bör vara en förste forskningsingenjör i högst Ce 29. Chefen

för verkstadssektionen bör enligt anstaltens mening liksom för närvarande

vara forskningsingenjör i Ce 27. För ritkontoret föreslås en förste byråingenjör

i Ca 29 som chef.

Det sammanlagda antalet befattningshavare vid underavdelningen för

teknisk service utgör nu 65 personer. Vid bifall till de yrkanden, som

forskningsanstalten framställt i sina medelsäskanden för nästa budgetår,

beräknas antalet befattningshavare komma att utökas till 76. För att

genomföra den föreslagna organisationen av försvarets teletekniska laboratorium

beräknar forskningsanstalten att ytterligare 22 befattningshavare

är erforderliga. Laboratoriets personalbehov kommer härigenom att uppgå

till 98 befattningshavare.

Föi nästa budgetar räknar forskningsanstalten som förut nämnts med

att befattningen som laboratoriechef tillkommer. Härutöver anses ytterligare

åtta av de föreslagna tjänsterna böra inrättas, däribland byrådirektörstjänsten

på telestandardsektionen.

Departementschefen.

Såsom jag omnämnt i det föregående kan det teletekniska laboratoriets

lokalbehov för närvarande tillgodoses endast i begränsad omfattning. Med

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

hänsyn härtill anser jag mig i detta sammanhang icke böra ta ställning

till forskningsanstaltens förslag angående laboratoriets personaluppsättning.

För den verksamhet vid laboratoriet, som enligt vad jag i det föregående

förordat bör komma till stånd under nästa budgetår, syns endast

ett fåtal befattningar böra inrättas. Jag återkommer till denna fråga i

annat sammanhang denna dag vid äskande av anslag till försvarets forskningsanstalt

för nästa budgetår.

Forskningsanstalten har vidare förutsatt att viss materielanskaffning

in. m. blir erforderlig för verksamheten vid försvarets teletekniska laboratorium.

Även denna fråga torde jag få behandla vid anmälan av forskningsanstaltens

medelsäskanden för nästa budgetår.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. IV. SAMMANFATTANDE KOSTNADSBERÄKNINGAR.

Följande sammanställning utvisar de av omorganisationen berörda

ämbetsverkens personalstyrka den 1 december 1953, beräknat personalbehov

enligt av förvaltningarna i december 1953 ingivna förslag samt den

personaluppsättning som jag enligt vad jag i det föregående anfört ansett

mig kunna tillstyrka.

Antal befattningshavare

*/„ 1953

Förvalt-

ningarnas

förslag

Departements-

chefens

förslag

Försvarets civilförvaltning...................

272

287

283

Krigsmaterielverkets huvuddel............

360

_

Armétygförvaltningen (arméförvaltningens tygavdel- ning) .....................................

1 266

1467

1 357

Arméintendenturförvaltningen (arméförvaltningens

intendenturavdelning) ....................

154

217

210

Marinförvaltningen.....................

755

798

696

Flygförvaltningen ........................

1 485

1 593

1 444

Försvarets förvaltningsdirektion.............

—

—

7

Summa

4 292

4362

3 997

Av tablån framgår, att personalen enligt mitt förslag minskas med 295

tjänstemän i förhållande till nuvarande organisation och med 365 i förhållande

till förvaltningarnas förslag. Av krigsmaterielverkets (huvuddelen)

nuvarande, till 360 tjänstemän uppgående personal kan cirka 200

beräknas bliva överflyttade till försvarsförvaltningarna, främst armétygoch

arméintendenturförvaltningarna, i samband med att krigsmaterielverkets

arbetsuppgifter förs över dit. Mitt förslag innebär vidare, att cirka 135

av tjänstemännen i försvarsgrensförvaltningarna kan entledigas som ett

resultat av förvaltningsreformen.

Den reduktion av den nuvarande personalstyrkan som genom förvaltningsreformen

kommer att äga rum innebär i och för sig en årlig lönekostnadsbesparing

av närmare 4 miljoner kronor. Såsom jag förut framhållit,

är i den nya organisationen antalet högre tjänster proportionellt sett något

större än i den nuvarande. Detta förhållande betingas av nödvändigheten

att tillgodose ett av den krigstekniska utvecklingen framkallat behov av

kvalitetshöjning och står i samklang med de riktlinjer, som legat till grund

för 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag.

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I följande sammanställning anges de totala årliga avlöningskostnaderna

(oberoende av anslagsfördelning och med tillämpning av likformiga beräkningsmetoder)

för de av omorganisationen berörda förvaltningarna.

Avlöningskostnad kronor

Vi, 1953

Förvalt-

ningarnas

förslag

Departements-

chefens

förslag

3 560 000

3 750 000

3 690 000

4 685 000

—

—

Armétygförvaltningen (arméförvaltningens tygav-

16 620 000

22 860 000

19 250 000

Arméintendenturförvaltningen (arméförvaltningens

2 030 000

3 219 000

2 940 000

11 180 000

12 556 000

10 910 000

20 000 000

22 210 000

19 700 000

_

—

150 000

Summa

58 075 000

62 595 000

56 640 000

Enligt sammanställningen innebär mitt förslag en minskning av avlöningskostnaderna

i förhållande till nuläget med i runt tal 1 435 000 kronor

och i förhållande till förvaltningarnas förslag med i runt tal 5 955 000

kronor.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

KAP. V. DEN NYA ORGANISATIONENS IKRAFTTRÄ

DANDE OCH ÅTGÄRDER I SAMBAND DÄRMED.

1946 års militära förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har endast förhållandevis flyktigt berört de

frågor, som sammanhänger med den nya organisationens ikraftträdande.

Utredningen anför dock bl. a. följande angående tillsättningen av vissa

tjänster i samband med förvaltningsreformen.

Bär lönehöjningar föreslagits, har i många fall — genom det bättre

utnyttjande av personalen, som är möjligt vid tillgången till kvalificerad

personal i tillräckligt antal för arbetets planering och ledning — en minskning

av antalet lägre befattningar samtidigt förutsatts. Utredningen är av

den bestämda uppfattningen, att en föreslagen höjning av en befattnings

löneställning icke skall genomföras, förrän fullt kompetent innehavare

erhållits för den högre tjänsten. Intill dess så blivit fallet, kan det måhända

visa sig befogat att låta anstå med föreslagna minskningar i antalet

lägre befattningar. Ett sådant anstånd bör under inga förhållanden få

räcka längre än till dess den högre tjänsten besatts med lämplig person.

Det syns utredningen önskvärt, att en särskild nämnd inrättas för genomförande

av övergången till den av utredningen föreslagna förvaltningsorganisationen.

På denna nämnd bör särskilt ankomma att övervaka att

till erhållande av nyinrättade eller i lönegrad uppflyttade tjänster föreslås

endast personer med goda kvalifikationer för respektive tjänster.

Utredningen förutsätter att, i den mån tillsättning av dessa tjänster

kommer under Kungl. Maj :ts bedömande, samma synpunkter kommer att

vinna beaktande.

Utredningen har vidare uttalat att, under förutsättning att principbeslut

rörande den föreslagna omorganisationen fattades av 1951 års riksdag,

den nya organisationen enligt utredningens mening borde kunna tillämpas

från och med den 1 juli 1952. Avvecklingen av övertalig personal kunde

dock behöva utsträckas över en något längre tidrymd för tillgodoseende

av personalens berättigade intressen. Därest rådande goda sysselsättningsmöjligheter

kvarstod, torde emellertid enligt utredningen denna avveckling

icke behöva vålla större svårigheter.

Vissa av de av utredningens förslag berörda förvaltningarna hade

— enligt vad utredningen framhåller — sina lokaler utspridda på skilda

platser inom Stockholm, vilket ur arbetssynpunkt var mindre tillfredsställande.

Hinder förelåg dock icke enligt utredningens mening att vissa

verksenheter lokalt skildes från respektive verk. Såsom exempel härpå

angav utredningen marinförvaltningens kemiska laboratorium, industriplaneringens

servicedetalj och mätlaboratorium samt civilförvaltningens

blankettförråd, bokbinderi och tryckeri.

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Med hänsyn till arbetskontakterna ansåg utredningen att om möjligt

samtliga organ inom en förvaltning borde inrymmas i gemensamma lokalei

och de olika förvaltningarna förläggas i anslutning till varandra. Inom

ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde skulle möjligen plats kunna beredas

samtliga i utredningens förslag upptagna förvaltningar med undantag

av de verksenheter, som utan olägenhet kunde förläggas skilda fiån

förvaltningarna i övrigt. Härvid hade utredningen tagit i beräkning även

försvarets sjukvårdsstyrelse och de staber m. m. som inrymdes i dessa

byggnader. Då emellertid i så fall knappast några reservutrymmen kom

att stå till förfogande, borde man räkna med att en av de mindre förvaltningarna

skulle inrymmas i någon av de andra lokaler i Stockholm, som

disponerades av den centrala försvarsförvaltningen.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning biträder utredningens förslag att övergången

till den nya organisationen skall förberedas av en särskild nämnd. Civilförvaltningen

anser emellertid icke att denna nämnd, såsom utredningen

förutsatt, bör få ingripa i myndigheternas rätt att själva tillsätta eller hos

Kungl. Maj :t föreslå innehavare av olika tjänster utan den bör enligt

civilförvaltningens mening endast ha att fullgöra enahanda arbetsuppgifter,

som ankom på motsvarande organ vid övergången till 1943 års förvaltningsorganisation.

Civilförvaltningen understryker utredningens uttalande, att en av de

mest betydelsefulla förutsättningarna för en god förvaltning är tillgången

till duglig personal och framhåller i anslutning härtill, att viss vidareutbildning

av rekryteringspersonalen bör kunna ordnas inom förvaltningsmyndigheterna.

Statskontoret framhåller, att den föreslagna nämnden icke far inkiäkta

på verksledningens instruktionsenliga befogenheter att tillsätta tjänster

respektive att avge förord till tjänstetillsättningar. För det fall att

nämnden avses få endast rådgivande funktioner gör sig enligt statskontorets

mening de principiella betänkligheterna icke gällande med samma

styrka. Ämbetsverket håller likväl före, att de olika förvaltningsmyndigheterna

genom ett betryggande samarbete bör kunna tillse att tjänsterna

rekryteras med kompetenta krafter.

Centrala statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att förvaltningsutredningens

förslag innebär en tämligen betydande nedskärning

av personalorganisationen. Det bör enligt förbundet eftersträvas

att successivt söka anpassa personalorganisationen till den inträdande nya

situationen, så att erforderliga personalminskningar kan genomföras så

komplikationsfritt som möjligt. Skulle vid organisationens genomförande

ändock befinnas erforderligt att omdisponera personal, bör i enlighet med

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av Kungl. Maj :t utfärdade anvisningar stor hänsyn tas även till personal,

som icke innehar ordinarie anställning. Förbundet förutsätter, att den nya

personalorganisationen i förhållande till den nuvarande får sin uppbyggnad

genom en principiell tillämpning av anciennitetsregeln. Man bör vidare

enligt förbundet beakta möjligheterna att genom den fortlöpande avgången

av personal på grund av pensionering erhålla utrymme för fortsatt anställning

för arbetskraft, som eljest skulle bli övertalig. Det syns förbundet

också vara angeläget, att den personal, som finns anställd, i samband

med omorganisationen icke skall behöva lida löneminskning.

Den centrala försvarsförvallningens personalnämnd.

Med hänsyn till att frågan om den centrala försvarsförvaltningens

organisation förväntades komma att prövas av 1954 års riksdag, förordnade

Kungl. Maj :t genom brev den 6 november 1953 med tillämpning

tills vidare, att civil befattning vid försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket,

arméförvaltningen, marinförvaltningen eller flygförvaltningen

eller vid verkstad, förråd, anstalt m. in., lydande under något av

nämnda ämbetsverk, vid ledighet icke fick återbesättas med mindre chefen

för försvarsdepartementet lämnat medgivande därtill. Motsvarande skulle

enligt beslutet gälla beträffande första tillsättning av nyinrättad civil befattning

vid nu avsedda ämbetsverk m. m.

I anslutning till nämnda beslut tillsatte jag den 20 november 1953 med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande en personalnämnd för den centrala

försvarsförvaltningen. Vid utverkande av ifrågavarande bemyndigande

anförde jag bl. a. följande till statsrådsprotokollet.

o Vissa organisatoriska åtgärder torde vara påkallade i syfte att redan

på detta tidiga stadium så långt möjligt mildra de personalsvårigheter, som

eu förvaltningsreform måste förutsättas medföra. Förvaltningarnas anställningspolitik

bör från början inriktas så, att företräde ges personal

från krigsmaterielverket vid anställning hos förvaltningarna i hela den

utsträckning, som detta inom ramen för den tilltänkta organisationen och

arbetsuppgifternas art låter sig göra med tillämpning av principerna om

förtjänst och skicklighet. Det syns påkallat att i detta sammanhang i viss

utsträckning betrakta den med krigsmaterielförvaltning sysselsatta personalen

som en enhet, oberoende av varest tjänstgöringen f. n. är förlagd.

Läget kompliceras av att de olika arbetsuppgifterna, särskilt på det tekniska

området, är i hög grad specialiserade. Bristande specialisering bör

emellertid icke utestänga tjänstemän hos krigsmaterielverket från anställning

vid annat verk, om vederbörande är överlägsen sina medtävlare i

fråga^ om allmänna meriter och med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet

och ålder in. in. beräknas kunna inom rimlig tid inhämta erforderliga

specialinsikter. Om tjänsteman hos krigsmaterielverket erhåller tjänst hos

försvarsgrensförvaltning, måste särskilda anordningar vidtas i de fall, då

vederbörandes arbetsuppgifter hos krigsmaterielverket icke kan delas upp

P* andra tjänstemän. Det kan tänkas, att tjänstemannen bör beviljas

tjänstledighet, helt eller delvis, från sin nya anställning till dess att det är

s. 463 Kontrollera mot PDF

463

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

möjligt att flytta honom från krigsmaterielverket och att vikariatsförordnande

under tiden bör meddelas på den nya befattningen.

Vad här sagts bör f. n. avse tjänster hos de i Kungl. Maj :ts förut berörda

beslut den 6 november 1953 nämnda förvaltningarna m. in. I samband

med att en ny organisation genomförs, som innebär krigsmaterielverkets

avveckling, bör möjligheterna undersökas att placera personal

från krigsmaterielverket även hos andra förvaltningar och lokala myndigheter.

Med hänsyn till bl. a. personalomsättningen hos försvarsförvaltningarna

kan de personalfrågor, som skall prövas av chefen för försvarsdepartementet,

förutses komma att bli talrika. I många fall torde ett icke ringa

utredningsarbete bli erforderligt. Avgörandena måste av naturliga skäl

ofta bli vanskliga och förutsätta svåra avvägningar mellan olika intressen.

Starka skäl kan därför åberopas för att chefen för försvarsdepartementet

till sitt förfogande erhåller ett utredande och rådgivande organ, förslagsvis

benämnt den centrala försvarsförvaltningens personalnämnd. Detta organ

bör fungera till dess att tidigare berörd organisationsnämnd träder i verksamhet

efter det att riksdagen fattat sitt beslut i förvaltningsfrågan.

Personalnämndens uppgifter bör i stort sett vara,

att, då fråga uppkommer om återbesättande av ledig tjänst eller anställning

i nyinrättad tjänst vid försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen,

marinförvaltningen eller flygförvaltningen eller vid verkstad, förråd, anstalt

m. m., lydande under något av nämnda ämbetsverk, genom inhämtande

av erforderliga upplysningar och eventuellt genom överläggningar

med vederbörande verksledning utreda, huruvida det uppkomna personalbehovet

bör fyllas genom att till tjänsten antingen överflyttas eller befordras

tjänsteman i krigsmaterielverket,

att, i fall då tjänst som ovan sägs skall tillsättas av vederbörande förvaltning,

delge förvaltningen sina synpunkter på tjänstetillsättningsfrågan

samt

att, då överflyttning eller placering av tjänsteman hos krigsmaterielverket

vid annan här angiven förvaltning ifrågakommer, hos chefen för

försvarsdepartementet eller vederbörande förvaltning föreslå de åtgärder

i form av exempelvis beviljande av tjänstledighet, vikariatsförordnande

in. in., som betingas av omständigheterna i varje särskilt fall.

Nämnden torde lämpligen böra bestå av en utav chefen för försvarsdepartementet

utsedd ordförande, samt en representant för vardera krigsmaterielverket,

arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen, flygförvaltningen

och försvarets civila tjänstemannaförbund. Även nämnda

representanter bör utses av chefen för försvarsdepartementet efter förslag

av vederbörande verk, respektive förbundet. Varje ledamot bör ha eu

suppleant. Ett oeftergivligt krav på förvaltningarnas representanter måste

vara, att de är väl insatta i vederbörande verks personalfrågor.

Representanter för försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens

intendenturavdelning bör utses i motsvarande ordning men adjungeras

som ledamöter endast då nämnden behandlar fråga, som rör civilförvaltningen

respektive intendenturavdelningen. Nämnden bör, då så anses påkallat,

överlägga även med andra personalorganisationer än försvarets

civila tjänstemannaförbund.

Nämnden måste eftersträva en snabb handläggning av dit hänskjutna

frågor. Onödig och tyngande skriftväxling bör undvikas. Kortfattade

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

protokoll bör dock föras vid sammanträdena. Även yttrandena till chefen

för försvarsdepartementet bör ges skriftlig form, ehuru så enkel och kortfattad

som möjligt.

För att nämnden skall vara beslutför bör fordras att, förutom ordföranden,

representanten för det av ärendet närmast berörda verket samt

ytterligare minst två ledamöter är närvarande. Som nämndens mening

bör gälla den, om vilken de flesta ledamöterna förenar sig, med utslagsröst

för ordföranden. Det bör stå nämnden fritt att, i den utsträckning

samtliga ledamöter är ense därom, bilda arbetsutskott.

Departementschefen.

Den organisation av den centrala försvarsförvaltningen, som jag här

framlägger förslag om, bör i princip träda i kraft den 1 juli 1954. Krigsmaterielverket

bör då övergå till att bilda en avvecklingsorganisation.

Jag räknar med att ett fullständigt genomförande av organisationen och

en avveckling av krigsmaterielverket skall visa sig vara en mera tidskrävande

process än vad förvaltningsutredningen syns ha förutsatt. I

detta hänseende må framhållas, att krigsmaterielverkets anskaffningsverksamhet

måste föras över till förvaltningarna successivt under beaktande

av att rubbningar av verksamheten i stort och oklarhet i fråga om anhängiga

anskaffningsärenden inte uppkommer. Lokalfrågorna ter sig mera

komplicerade än vad fallet var då förvaltningsutredningen avlämnade sitt

betänkande.

Jag bedömer det vara av största vikt, att övergången sker på ett sådant

sätt, att en period av påtaglig effektivitetsminskning undviks. Det ligger

i sakens natur, att den nya organisationen måste genomföras med beaktande

av beredskapssynpunkter. Dessa omständigheter torde vara ägnade

att förlänga övergångstiden. Förvaltningsreformen bör dock kunna i stort

sett vara bragt i verkställighet under loppet av budgetåret 1954/55.

Personalfrågorna i samband med krigsmaterielverkets avveckling och

omorganisationen av förvaltningarna påkallar ingående uppmärksamhet.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen, har jag redan i november

förra året tillsatt en personalnämnd för att på ett så tidigt stadium som

möjhgt söka minska de svårigheter för främst krigsmaterielverkets personal,

som ett genomförande av förvaltningsreformen måste förväntas medföra.

Erforderlig personal bör successivt överflyttas från krigsmaterielverket

till förvaltningarna i samband med att arbetsuppgifterna förs över

dit. Oavsett att överflyttning sker, bör emellertid medel för avlöning av

personalen i fråga under budgetåret 1954/55 lämpligen beräknas under

krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations avlöningsanslag. Såväl den

förhållandevis långa övergångstid, med vilken man har att räkna, som

den icke obetydliga omsättningen inom den centrala försvarsförvaltningens

civila personalstock bör enligt min mening väsentligt underlätta möjligheterna

att omplacera personal, som blir övertalig i samband med omorga
-

s. 465 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

465

nisationen, till andra delar av arbetsmarknaden. Möjligheterna att placera

personal vid försvarets lokala förvaltningar och andra statliga myndigheter

bör givetvis undersökas.

Den offentliga arbetsförmedlingens resurser kommer självfallet att utnyttjas

när det gäller att söka omplacera övertalig personal på arbetsmarknaden.

Jag förutsätter vidare, att vederbörande personalorganisationer

medverkar i detta arbete.

Till frågan om särskilda ekonomiska förmåner till övertalig personal

återkommer jag i det följande.

Jag delar förvaltningsutredningens uppfattning att en särskild organisationsnämnd

bör inrättas i samband med övergången till den nya organisationen.

Av den tidigare redogörelsen framgår, att jag anser att den förut

berörda personalnämnden bör fungera till dess att organisationsnämnden

träder i verksamhet efter det att riksdagen fattat sitt beslut i förvaltningsfrågan.

Innan jag framlägger mina synpunkter på organisationsnämndens

arbetsuppgifter, vill jag erinra om de övergångsanordningar som vidtogs i

anslutning till 1943 års riksdags förvaltningsbeslut. Nämnda beslut innebar,

att den centrala försvarsförvaltningen indelades i åtta ämbetsverk,

nämligen krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, försvarets fortifikationsförvaltning,

med vars inrättande dock skulle anstå, försvarets

sjukvårdsförvaltning, försvarets civilförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen

och flygförvaltningen. För tiden intill dess slutlig ställning

kunde tas till frågan om försvarsväsendets fortifikations- och byggnadsverksamhet,

hade förutsatts, att den dåvarande fortifikationsstyrelsen inom

arméförvaltningen skulle brytas ut till ett fristående verk, arméns fortifikationsförvaltning.

De två förstnämnda ämbetsverken organiserades från och med den 1

juli 1943, dock att fabriksstyrelsen först från och med ingången av budgetåret

1944/45 erhöll karaktären av statligt affärsverk. I fråga om övriga

förvaltningsorgan förutsattes, att det skulle ankomma på Kungl. Maj :t att

bestämma tidpunkten för genomförandet av omorganisationen men att

denna i huvudsakliga delar skulle kunna ta form under loppet av budgetåret

1943/44. I propositionen framhölls bland annat att, vad angick sjukvårds-

och civilförvaltningarna, en överflyttning av åtskilliga tjänster från

ett verk till ett annat avsågs äga rum. För envar av försvarsförvaltningarna

i deras dåvarande gestaltning var den civila personalen i stor utsträckning

gemensam, oavsett placering inom verket. I samband med omorganisationen

måste överflyttning och uppdelning av personalen genomföras i

detalj och med avseende å varje särskild befattningshavare. Därvid kunde

givetvis fråga uppkomma om smärre jämkningar de olika myndigheterna

emellan beträffande den i propositionen skisserade personalorganisationen.

Genom beslut den 2 april 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

försvarsdepartementet att tillsätta en nämnd, försvarsförvaltningens orga
30—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 109.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

nisationsnämnd, med uppgift att skyndsamt utarbeta och till Kungl. Maj :t

inkomma med detaljerade förslag rörande den överflyttning och uppdelning

av personalen mellan de centrala militära förvaltningsmyndigheterna, som

föranleddes av den nya förvaltningsorganisationen samt att avge förslag

beträffande övriga i samband därmed uppkommande spörsmål om genomförandet

av den planerade omorganisationen ävensom att i samråd med

byggnadsstyrelsen framlägga förslag rörande de ifrågavarande förvaltningsmyndigheternas

lokalbehov.

Nämnden hann slutföra sina uppgifter i så god tid att den nya organisationen

i sin helhet kunde träda i kraft från och med den 1 januari 1944.

De arbetsuppgifter, som bör åläggas den i detta sammanhang aktuella

organisationsnämnden, torde bli mera komplicerade och tidskrävande än

vad fallet var 1943. Denna gång gäller det att genomföra avvecklingen av

ett stort ämbetsverk och att i samband härmed successivt överföra dess

olika arbetsuppgifter — bland annat betydande anskaffningsuppgifter —

tillika med erforderlig personal till andra förvaltningar, vilka samtidigt

själva blir föremål för väsentliga organisationsförändringar. Dessutom

måste möjligheterna undersökas att placera den personal, som blir övertalig

till följd av omorganisationen.

Beträffande organisationsnämndens arbetsuppgifter, till vilka jag i speciella

hänseenden återkommer i samband med behandlingen av vissa personalproblem,

vill jag närmare framhålla följande allmänna synpunkter.

Det bör ankomma på nämnden att i samråd med berörda myndigheter

uppgöra en plan i stora drag för den nya organisationens genomförande

såväl i vad avser förvaltningarnas omorganisation som överflyttning av

krigsmaterielverkets arbetsuppgifter. Särskilt bör nämnden ägna uppmärksamhet

åt handhavandet av anskaffningsverksamheten, varvid såsom tidigare

antytts, beredskapssynpunkterna måste beaktas.

överflyttning av personal från krigsmaterielverket till förvaltningarna

bör beslutas av Kungl. Maj :t på grundval av utav nämnden uppgjorda detaljerade

förslag. Denna överflyttning kommer självfallet att äga rum i

omgångar.

Nämnden bör liksom 1943 års organisationsnämnd göra upp förslag till

lösning av förvaltningarnas lokalfrågor. Detta bör även nu ske i samråd

med byggnadsstyrelsen. Härvid bör eftersträvas bästa möjliga lokala anslutning

mellan förvaltningar och underavdelningar inom förvaltningar,

som har behov av fortlöpande kontakt.

Nämnden bör i övrigt fästa Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på sådana

spörsmål i samband med omorganisationen, som påkallar åtgärd från

Kungl. Maj :ts sida, och i samband därmed avge erforderliga förslag.

Ehuru jag självfallet delar förvaltningsutredningens uppfattning om betydelsen

av att tjänster icke besätts förrän de erhåller fullt kompetent innehavare,

är jag likväl icke beredd att biträda utredningens förslag om att

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

467

det skulle ankomma på organisationsnämnden att övervaka, att till erhållande

av nyinrättade eller i lönegrad uppflyttade tjänster endast föreslås

personer med goda kvalifikationer för respektive tjänster.

I likhet med försvarets civilförvaltning och statskontoret anser jag att

principiella betänkligheter måste anföras mot en dylik ordning, enligt

vilken nämnden skulle bli ett i förhållande till förvaltningarna i viss mån

överordnat organ. Det bör därför ankomma på vederbörande verksledning

att själv tillsätta eller att hos Kungl. Maj :t föreslå innehavare av olika

tjänster.

I princip bör, som jag redan framhållit, den nya organisationen träda

i kraft den 1 juli 1954. Detta innebär emellertid icke, att den personal, som

blir övertalig hos krigsmaterielverket och de olika förvaltningarna, entledigas

från sagda dag. Entledigandena kan ske tidigast i den takt som organisationen

genomförs och i utbyte mot lägre tillkomna högre tjänster tillsätts

med kompetenta innehavare. Det är givetvis av betydelse för den övertaliga

personalens möjligheter att absorberas på arbetsmarknaden att entledigandena

sker successivt så att personal till större antal icke lösgörs

samtidigt. Förvaltning, som berörs av omorganisationen, bör därför äga

möjlighet att i samråd med organisationsnämnden besluta, att övertalig

tjänsteman må under viss kortare övergångstid efter den tidpunkt, då med

hänsyn till organisationens genomförande denne bort entledigas, bibehållas

i tjänst under förutsättning att lämpligt arbete kan beredas vederbörande.

Kan enighet i dylik fråga ej uppnås mellan förvaltning och nämnden, bör

frågans avgörande hänskjutas till Kungl. Maj :t.

Organisationsnämnden bör i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen

utöva viss förmedlande verksamhet även i fråga om överförande av

personal till anställningar vid andra statliga myndigheter än de av omorganisationen

berörda centrala förvaltningarna. Om det visar sig möjligt

att omplacera tjänsteman till annan anställning, antingen vid statlig institution

eller på den privata arbetsmarknaden, bör entledigande givetvis

kunna beviljas utan att eljest föreskriven uppsägningstid iakttas och oaktat

omständigheterna kan vara sådana, att vederbörandes entledigande till följd

av omorganisationen ännu icke är aktuellt.

Då man torde få räkna med att befattningshavare med förhållandevis

lång tjänstgöring bakom sig, vilka dessutom av åldersskäl representerar

en på den allmänna marknaden mindre efterfrågad arbetskraft, kan komma

att avskedas, bör under vissa omständigheter möjlighet föreligga att tillerkänna

till följd av omorganisationen övertalig personal särskilda ekonomiska

förmåner. Det bar icke varit möjligt att i delta sammanhang utarbeta

förslag till bestämmelser i angivet hänseende. Kungl. Maj :t torde

därför böra erhålla bemyndigande att utfärda erforderliga bestämmelser i

detta hänseende. Dessa syns lämpligen böra utformas i huvudsak enligt

de riktlinjer, som tillämpades vid den åren 1943—1945 genomförda centrali
-

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

seringen av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. in. Vederbörande

förvaltning bör vidare kunna bevilja till följd av omorganisationen

övertalig personal den ledighet under uppsägningstiden, som bedöms

erforderlig för att vederbörande skall kunna ägna skälig tid åt att

söka ny anställning.

Jag förutsätter att befattningshavare, som utan att förebringa godtagbara

skäl härför, vägrar att anta erbjuden annan anställning, härigenom

förverkar den rätt till ekonomisk gottgörelse, som eljest kan tillkomma

honom.

Det faller av sig självt att här berörda ersättningsfrågor bör avgöras konsekvent

och efter enhetliga grunder. Organisationsnämnden, som har en

samlad överblick över omorganisationens fortskridande och de personella

förhållandena i samband därmed, bör vara den instans, åt vilken dessa avgöranden

anförtros. Det bör uppmärksammas, att fattandet av beslut i

förevarande ärenden måste bygga på även andra vanskliga avgöranden än

vad som ligger i att fastställa ersättningsbeloppen. Sålunda måste ställning

tas till frågan om entledigande är betingat av omorganisationen eller icke.

Har vederbörande avböjt att anta erbjuden anställning måste det fastslås,

huruvida fullgoda skäl härtill funnits. Slutligen måste ståndpunkt tas till

frågan, om vederbörande iakttagit vad som skäligen bort ankomma på honom

för att erhålla ny anställning.

Jag vill till slut framhålla, att det i enstaka fall kan komma att visa sig

förenat med svårigheter att på lämpligt sätt infoga personalen i den nya

organisationen. För att motverka dessa svårigheter bör Kungl. Maj :t äga

rätt att medge, att befattningshavare övergångsvis må, när särskilda skäl

därtill föranleder, med bibehållen lön placeras på lägre befattning.

Till vissa i det föregående berörda spörsmål har jag anledning att återkomma

vid behandlingen av anslagsfrågorna.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

469

KAP. VI. DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

1) att besluta att den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten

inom försvaret skall med genomförande

från och med den 1 juli 1954 organiseras enligt de riktlinjer

som av mig i det föregående angivits; samt

2) att bemyndiga Kungl. Maj :t att i de olika hänseenden,

som berörts i det föregående, vidtaga de åtgärder, som betingas

av övergången till den nya organisationen.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

AVD. II. ANSLAGSBERÄKNINGAR.

[ 1 ] Inledning.

Jag kommer i det följande att framlägga förslag till anslagsäskanden

beträffande avlönings- och omkostnadsanslag för de av omorganisationen

berörda myndigheterna m. in., nämligen försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverkets

avvecklingsorganisation, armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen samt försvarets

förvaltningsdirektion.

För den personal hos krigsmaterielverket, som beräknas komma att

under budgetåret 1954/55 flyttas över till försvarsförvaltning, beräknar jag

medel under krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations anslag och sålunda

icke under de olika förvaltningarnas avlöningsanslag. Däremot är

även de befattningar enligt den nya organisationen, som förutsätts komma

att besättas genom dylik överflyttning, uppförda på förvaltningarnas personalförteckningar

utan att medel för deras avlöning är beräknade under

vederbörligt avlöningsanslag. I och med att överflyttning sker, bör dock

avlöningskostnaderna bestridas från vederbörande förvaltnings avlöningsanslag.

Denna merbelastning av förvaltningens anslag uppvägs av besparingar

på krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations motsvarande anslag.

Såsom jag framhöll under Kap. II F. Vissa gemensamma personal- och

lönefrågor, förutsätter jag, att en del av avlöningskostnaderna för armétyg-,

marin- och flygförvaltningarna (samt till någon del även arméintendenturförvaltningen)

allt fortfarande skall bestridas från salcanslag. Omorganisationen

medför det oaktat att betydande kostnader förs över från sakanslag

till avlöningsanslag. Sakanslagen har i statsverkspropositionen under

fjärde huvudtiteln äskats utan hänsynstagande till den överflyttning av

avlöningskostnader, som följer av omorganisationen. Närmare beräkningar

rörande de belopp, med vilka nämnda anslag bör kunna minskas för nästa

budgetår, har verkställts inom försvarsdepartementet. Handlingarna rörande

denna fråga torde få tillställas riksdagens vederbörande utskott.

I samband med behandlingen av de olika avlöningsanslagen lämnar jag

uppgift om antalet sakanslagsavlönade befattningshavare hos vederbörande

förvaltning.

Under Kap. V Den nya organisationens ikraftträdande och åtgärder i

samband därmed anförde jag bland annat, att jag räknade med att förvaltning,

som berörs av omorganisationen, borde äga möjlighet att i samråd

med den organisationsnämnd, som förutsätts skola inrättas, besluta, att

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

under viss förutsättning övertalig personal under en kortare övergångstid

får bibehållas i tjänst. Härav föranledda merkostnader torde få bestridas

från det anslag, från vilket vederbörandes avlöning utgått.

Jag har i det föregående i flera sammanhang uttalat den meningen, att

vidgade möjligheter bör beredas förvaltningarna att anlita expertis utifrån.

Jag förutsätter att kostnaderna härför tills vidare bestrids från till förfogande

stående sakanslag.

Jag framlägger i det följande för försvarets civilförvaltning, armétygförvaltningen,

arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen

och försvarets förvaltningsdirektion förslag till personalförteckningar

för ordinarie tjänstemän samt för extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än Ce 25 med avlöning från myndigheternas avlöningsanslag. Jag

har iakttagit stor återhållsamhet i fråga om ordinariesättning och föreslår

dylik endast beträffande sådana tjänster, som måste bedömas under alla

förhållanden erforderliga för vederbörande myndighets verksamhet.

Jag föreslår i det följande att vissa befattningar med anledning av omorganisationen

förs på övergångsstat. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas

att, i den mån så visar sig erforderligt, vid organisationens genomförande

besluta att ytterligare befattningar förs på övergångsstat. Det bör jämväl

ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra i vilka fall befattningar i den nya

organisationen skall hållas vakanta, därest tjänstemän å övergångsstat

fullgör tjänstgöring hos vederbörande myndighet.

Jag erinrar att jag under Kap. V framhållit, att det i enstaka fall kunde

komma att visa sig förenat med svårigheter att på lämpligt sätt infoga

personalen i den nya organisationen. För att motverka dessa svårigheter

borde Kungl. Maj :t äga rätt att medge, att befattningshavare, när särskilda

skäl föranledde därtill, övergångsvis med bibehållen lön placerades på

lägre befattning. I anslutning härtill har jag, i den mån löneställningen för

extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än Ce 25, vilka med i huvudsak

oförändrade arbetsuppgifter förs över från den gamla till den nya

organisationen, har sänkts i detta sammanhang, i personalförteckningarna

hänfört vederbörande befattning till den högre lönegraden och samtidigt

anmärkt, att tjänsten vid innehavarens avgång skall placeras i den lönegrad,

som bestämts i samband med omorganisationen. I den mån samma

förhållande föreligger beträffande icke-ordinarie tjänster, som icke är

uppförda på personalförteckning, förutsätter jag att Kungl. Maj:t skall

äga medge, att vederbörande får bibehålla den högre lönen.

Jag erinrar att jag under Kap. II F Vissa gemensamma personal- och

lönefrågor utgått från att innehavare av tjänst i Csll) övergångsvis skall

få bibehålla nu innehaft vikariatslöneförordnande i 37 lönegraden.

Jag erinrar, att jag räknar med att förvaltningsarvoden icke annat än

övergångsvis skall utgå enligt den nya organisationen. Jag upptar därför

under de olika avlöningsanslagcn ett beräknat antal förvaltningsarvoden

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att efter Kungl. Maj :ts prövning tilldelas dem, som vid budgetårsskiftet

innehar dylika arvoden och fortfarande med oförändrad löneställning uppehåller

motsvarande eller likvärdig befattning.

Under Kap. II F har jag närmare redogjort för de principer, som jag

anser böra tillämpas i fråga om uppförande av militära, civilmilitära och

i olika hänseenden alternativa tjänster på förvaltningarnas avlöningsstater.

Enligt dessa principer skall de alternativt civilmilitära/civila befattningar,

med vilka jag räknar i förhållandevis stor utsträckning, fördelas så, att

halva antalet förs upp på vederbörande förvaltnings stat såsom civila

tjänster, under det att halva antalet förs upp under vederbörande personalkårs

stat (staten för den ordinarie personalen -vid flygvapnet).

Såsom framgår av de organisationsförslag, jag framlagt, räknar jag icke

med alternativa lönegrader för någon tjänst. Organisationen medger sålunda

icke valfrihet att besätta exempelvis sektionschefsbefattning med

alternativt överstelöjtnant/major, marindirektör av 1./2. graden etc. Även

i detta hänseende bör Kungl. Maj :t äga rätt att i samband med övergången

till den nya organisationen medge undantag.

Kostnaderna för de avskedsersättningar, vilka jag berört under Kap. V,

torde få bestridas från det anslag, från vilket vederbörandes lön tidigare

utgått.

Avlöningsanslagens poster till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

plägar regelmässigt beräknas med utgångspunkt i de löneklasser, i

vilka vederbörande befattningshavare faktiskt är placerade. För nästa

budgetår saknas emellertid erforderligt underlag för att beräkna posterna

i fråga på detta sätt. I stället har beräkningar skett efter de schematiska

grunder, som angetts av förvaltningsutredningen (i regel näst högsta löneklassen

inom vederbörlig lönegrad). Då dessa grunder torde leda till en

något för hög beräkning av ifrågavarande anslagsposter, har en viss reduktion

efter skönsmässiga grunder ansetts böra ske. Jag förutsätter i allt

fall, att myndigheterna under budgetåret 1954/55 icke anställer personal

utom den ram, som anges i de sammanställningar, som fogats till Kap.

III Förvaltningsmyndigheternas m. m. organisation. Föreskrifter härom

torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till svårigheterna att på

grund av förhållanden, som sammanhänger med övergången till den nya

organisationen, på förhand beräkna anslagsbelastningen för budgetåret

1954/55, torde de olika avlöningsanslagens poster till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal böra betecknas förslagsvis. Det bör ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela erforderliga föreskrifter i begränsande syfte.

Till frågan om särskilda inskränkande bestämmelser för krigsmaterielverkets

avvecklingsorganisation återkommer jag vid behandlingen av denna

organisations avlöningsanslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

bemyndiga Kungl. Maj :t att i anslutning till övergången till

den föreslagna organisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-

och civilförvaltningstjänst vidtaga de särskilda åtgärder

som i det föregående angivits.

[2] Förvaltningen av vissa anslag in. m.

Särskilda problem erbjuder anslagen till Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen

m. m., Krigsmaterielverket: Årskostnader för industriell

krigsberedskap samt Krigsmaterielverket: Engångskostnader för industriell

krigsberedskap. Medel under nämnda anslag är liksom de av omorganisationen

berörda myndigheternas avlönings- och omkostnadsanslag, i avvaktan

på särskild proposition i ämnet, äskade med preliminära belopp i årets

statsverksproposition.

Beträffande de två sistnämnda anslagen erhöll försvarets civilförvaltning

i min i flera sammanhang berörda skrivelse till överbefälhavaren m. fl.

angående organisationen av den centrala tyg-, intendentur- och civilforvaltningstjänsten

inom försvaret i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter

avge förslag angående förvaltningen av anslagen i fråga.

Civilförvaltningen har den 26 januari 1954 avgett dylikt förslag i samråd

med krigsmaterielverket, arméförvaltningens tygavdelning, mannforvaltningen

och flygförvaltningen.

Civilförvaltningen erinrar att ifrågavarande båda anslag är avsedda for

kostnader i samband med den krigsindustriplanering, som för närvarande

åligger krigsmaterielverket. Anslaget till Årskostnader för industriell krigsberedskap

tas i första hand i anspråk för löpande kostnader for underhåll

av byggnader och anläggningar, lokalhyror samt vissa experiment och forsöksarbeten

m. in. Till väsentlig del är det härvid fråga om maskiner,

verktyg och annan utrustning för de skuggfabriker, som vid beredskap och

krig skall tillverka ammunition. Från anslaget utgår jämväl ersättningar

till försvarets fabriksfond för kostnader med avseende å de hithörande

maskiner m. m., som förvaltas av fabriksverket.

Civilförvaltningen framhåller vidare att anslaget till Engångskostnader

för industriell krigsberedskap i första hand används för anskaffning av

speciell verktygs- och maskinutrustning för ifrågavarande industriella

anläggningar. Fr. o. m. budgetåret 1952/53 redovisas under anslaget jämväl

omsättningen av krigsmaterielverkets beredskapslager av råvaror, halvfabrikat

och annat ur beredskapssynpunkt erforderligt material.

Då de anläggningar in. in., varom här är fråga, icke är av den art, att

de redan i fredstid kan hänföras till viss försvarsgrens krigsindustriplanering,

är det enligt civilförvaltningens mening knappast möjligt att nu

spalta upp anslaget på andra förvaltningar. Det måste i stället förutsattas,

s. 474 Kontrollera mot PDF

474 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att verksamheten åtminstone tills vidare sammanhålls hos en enda förvaltning.

Vid angivna förhållanden syns det civilförvaltningen lämpligt, att den

blivande armétygförvaltningen, vilken kommer att vid eventuell igångsättning

av den produktion, varom här är fråga, ta i anspråk större delen av

den ammunition m. in., som tillverkningen avser, omhänderhar förvaltningen

av de båda anslagen och svarar för dispositionen av desamma. Om

medel ur anslagen erfordras för vissa särskilda åtgärder inom marin- eller

flygförvaltningarnas ämbetsområden, bör armétygförvaltningen ha att

— därest så erfordras efter beslut av Kungl. Maj :t — ställa erforderliga

medel till förvaltningarnas förfogande.

Armétygförvaltningen förutsätts efter inhämtande av överbefälhavarens

direktiv och i samråd med arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och övriga berörda centrala förvaltningsmyndigheter

skola äska erforderliga medel samt uppgöra förslag till dispositionsbestämmelser.

Civilförvaltningen framhåller slutligen att den fortsatta förvaltningen av

anslagen och den budgetmässiga redovisningen av de kostnader, varom

här är fråga, i viss män torde bli beroende av resultatet av den utredning

rörande huvudförvaltningsprincipens inverkan på anslagsuppställning och

redovisning, som civilförvaltningen har att fullgöra.

Departementschefen.

Vad angår anslaget till Förrådsorganisationen m. m. syns mig övervägande

skäl tala för att det redan från och med budgetårets ingång ställs

tiH armétygförvaltningens förfogande och erhåller benämningen Armétygförvaltningen:

Förrådsorganisationen m. m. Anslagsbenämningen torde

böra omprövas till ett senare budgetår.

Beträffande anslagen till industriell krigsberedsltap kan jag i huvudsak

ansluta mig till vad försvarets civilförvaltning anfört. Jag utgår sålunda

från att anslagen i fråga ställs till armétygförvaltningens förfogande. Till

foljd härav bör de erhålla benämningen Armétygförvaltningen: Årskostnader

for industriell krigsberedskap respektive Armétygförvaltningen: Engångskostnader

för industriell krigsberedskap. Vid utgången av budgetåret

förefintlig reservationsbehållning på sistnämnda anslag bör överföras till

det däremot svarande nya anslaget.

De bada nya anslagen till Förvaltningsdirektionen bör i riksstaten under

fjärde huvudtiteln redovisas under avdelning B Centrala förvaltningsmyndigheter.

° J

I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna vad jag under denna punkt föreslagit.

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

[3] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar.

A ncl arf

1952/53 .............................. 2 855 000

1953/54 (statsliggaren s. 164) 3 490 000

1954/55 (förslag) ............... 3 575 000

Nettoutgift

3 334 190

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 4) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets

civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 3 540 000 kronor.

Försvarets civilförvaltnings av mig förordade personalorganisation omfattar,

som av vederbörliga tabeller framgår, 283 befattningshavare. Under

budgetåret 1954/55 bör medel för 7 av dessa befattningshavare beraknas

under krigsmaterielverkets awecklingsorganisations avlöningsanslag.

I samband med omorganisationen utbyts bl. a. en revisionskommissarietjänst

i Ca 29 mot förste byråsekreterarbefattning i samma lönegrad. Innehavaren

av förstnämnda tjänst beräknas avgå med pension den 1 september

1954 och torde intill nämnda datum få bibehållas vid befattningen,

som bör uppföras på övergångsstat.

Under åberopande av det anförda samt de under Kap. III framlagda beräkningarna

rörande personalbehovet får jag hemstalla, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för försvarets

civilförvaltning, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning

Lönegrad

.................. Cpl9

.................. Ca 37

.................. Ca 33

................... Ca 31

................. Ca 29

Anm. En av tjänsterna skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på över

gångsstat uppförda tjänsten för revisionskommissarie kvarstår i tjänst.

3 revisionskommissarier

1 byråintendent ........

9 förste byråsekreterare

9 förste revisorer ........

2 kamrerare ..............

Ca 29

Ca 27

Ca 27

Ca 27

Ca 27

Anm En av tjänsterna skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på

övergångsstat uppförda tjänsten för kamrerare kvarstår i tjänst.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

8 byråsekreterare ............................................. Ca 25

14 revisorer ...................................................... Ca 25

1 förrådsmästare ............................................. Ca 17

1 registrator ................................................... Ca 17

5 kansliskrivare ............................................. Ca 15

1 kassör ......................................................... Ca 15

1 materialförvaltare ....................................... Ca 14

1 förrådsförman ............................................. Ca 13

11 kontorister ................................................... Ca 13

1 förste expeditionsvakt .................................... Ca 12

3 förrådsmän ................................................ Ca 11

20 kanslibiträden ............................................. Ca 11

7 expeditionsvakter .......................................... Ca 10

54 kontorsbiträden............................................. Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 advokatfiskal ................................................ Ca 31

1 kamrerare .........................................,......... Ca 29

1 revisionskommissarie .................................... Ca 29

2 revisorer ...................................................... Ca 25

1 registrator ................................................... Ca 18

1 förrådsförman ............................................. Ca 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

1 byrådirektör ................................................ Ce 31

1 förste byråingenjör ....................................... Ce 29

2 förste byråsekreterare .................................... Ce 29

1 kamrerare ................................................... Ce 29

5 förste byråsekreterare .................................... Ce 27

1 förste revisor ................................................ Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 369 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
-

fattning, förslagsvis .................................... 14 q00

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t ............................................. 2 148

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

...................................................... 987 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. i 217 852

Summa kronor 3 590 000

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Särskilda uppbärdsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .......................

Nettoutgift

......... 15 000

kronor 3 575 000

c) till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 3 575 000 kronor.

[4] Försvarets civilförvaltning: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 385 000 443 947

1953/54 (statsliggaren s. 166) 430 000

1954/55 (förslag) ............... 500 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 4) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets

civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 500 000 kronor.

Yrkande.

Försvarets civilförvaltning hemställer, att anslaget

böjs

med 70 000

kronor.

ökning

Minskning

5 000

1. Minskade reseivosmauci ...........................

71 000

3. Materialier m. m. för hålkortsmaskiner ...............

4. Vissa engångskostnader för hålkortsmaskiner ......

8 000

9 000

13 000

88 000

18 000

+ 70 000

Motiv.

1. Minskningen föranleds av att inspektionen av försvarets kassor inskränkts.

2. Kungl. Maj :t har den 5 juni 1953 anvisat medel för utökning av civilförvaltningens

hålkortsanläggning. Hyreskostnaderna för anläggningen beräknas

av civilförvaltningen efter nämnda utökning till 165 000 kronor,

innebärande en kostnadsökning med 71 000 kronor.

3. ökningen föranleds i första hand av ökat behov av hålkort i samband

med att hålkortsanläggningen erhållit vidgade uppgifter.

4. Medelsbehovet avser tull- och fraktkostnader för de nyanskaffade

hålkortsmaskinerna m. m.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Departementschefen.

Jag föreslår att anslaget i enlighet med civilförvaltningens förslag uppförs

med 500 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor.

[5] Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 3 068 0001 3 595 238

1953/54 (statsliggaren s. 167) 3 620 0001

1954/55 (förslag) ............... 3 130 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:

Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag av

3 620 000 kronor. Med tanke på bl. a. förevarande anslag framhölls (punkt

4), att vissa av de anslag, som för budgetåret 1953/54 redovisas under ämbetsverk,

berörda av omorganisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-

och civilförvaltningstjänst, kunde tänkas vid det slutliga ställningstagandet

få ändrad benämning.

Med anledning av att krigsmaterielverkets huvuddel avses skola avvecklas

under budgetåret 1954/55 torde krigsmaterielverkets yrkanden beträffande

denna del sakna aktualitet utom i vad avser medelsbehov för

löneklassupp flyttningar.

Beträffande verkets lokalförvaltningar, vilka förutsätts skola under budgetaret

1954/55 övertas av armétygförvaltningen, hemställer verket, att

följande nya tjänster inrättas.

1 platschef Ce 29 ....................................

1 förste förrådsförvaltare Ce 22 med vikariatslön såsom förrådsförvaltare

Ce 23...............................

1 maskinist Ce 15 ...........................

2 förrådsförmän Ce 14 med vikariatslön såsom förmän i Ce 15

1 kontorist Ce 13..............................

1 reparatör Ce 12 ............................

1 vaktmästare Ce 10 ...............................

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål .....................

1 sasonganställd eldare motsvarande 4 tjänstgöringsmånader å 650

kronor ...........................

1 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Avlöningar.

18912

13 584

9 288

18 576

8 604

8 280

7 632

6 936

2 600

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 driftingenjör Cg 27 överförd till Ce 27 ................

2 verkmästare i Ce 21 .....................................

3 verkstadsförmän i Ce 16 med vikariatslön i Ce 17

förda från Cg 16) ........................................

1 kansliskrivare Ce 15 .....................................

1 maskinist Cg 15 ...........................................

7 vaktmästare Cg 10 ........................................

För löneklassuppflyttningar äskas ......................

................... 24 756

(varav 2 över
.

.................. 11 184

................... 9 288

.................... 9 288

.................... 53 352

.................... 38 316

Summa 240 591

Avrundat 241 000

Motiv.

En platschef, en förste förrådsförvaltare, en maskinist, två förrådsförmän,

en kontorist, en reparatör, en vaktmästare, ett biträde för skriv- och

kontorsgöromål samt en säsonganställd eldare avses för det under anläggning

varande nya centralförrådet (ortsgrupp 3), vilket beräknas skola tas

i bruk senast omkring nästkommande budgetårsskifte. Personalbehovet

för detta har beräknats enligt i huvudsak samma grunder som för de befintliga

lokalförvaltningarna. I två avseenden har avsteg gjorts från dessa

grunder, i det att, dels på grund av rekryteringssvårigheter en befattning

i Ce 29 begärts för platschefen i stället för arvode motsvarande 1: 30 till

pensionerad officer, dels på grund av förrådets storlek beräknats två befattningar

för förrådsmän mot en vid övriga förråd.

Omvandling av en extra driftingenjörbefattning (Kortfors) till extra

ordinarie anses erforderlig för att det skall bli möjligt att anställa eller

bibehålla tillräckligt kvalificerad personal.

Med hänsyn bl. a. till att verksamheten omfattar bearbetning av explosiva

varor av vitt skilda slag, anser krigsmaterielverket verkmästare i Ce 21

erforderliga vid de lokalförvaltningar, där verkstadsdrift i större omfattning

eller försökstillverkning pågår. De av krigsmaterielverket föreslagna

två befattningarna är avsedda för Gällö och Kortfors. Befattningen i Gällö

avses skola ersätta en redan befintlig extra verkmästarbefattning i Cg 19.

Av de tre befattningarna som verkstadsförman är två avsedda att ersätta

redan befintliga Cg-befattningar under det att en motiveras med verkstadsdriftens

omfattning i Gällö.

Kansliskrivarbefattningen är avsedd för Kortfors. Kansliskrivare med

lön från avlöningsanslag bedöms av krigsmaterielverket erforderliga vid de

lokalförvaltningar, där stadigvarande verkstadsdrift av större omfattning

pågår.

Maskinistbefattningen i Cg 15 skall placeras i Korsnäs, dar den som

maskinist avsedde tyghantverkaren tjänstgör som verkstadsföreståndare

i Cg 21.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

De sju vaktmästartjansterna i Cg 10 anses erforderliga för bevakning.

För närvarande prövas en organisation med två vaktmästare, varav en

extra, på varje lokalförvaltning. Med hänsyn till bostadsförhållandena har

hittills tjänster för extra vaktmästare kunnat inrättas vid endast tre lokalförvaltningar.

Medel för avlönande av dessa tre extra vaktmästare har

innevarande budgetår utgått från anslaget till förrådsorganisationen in. in.

Till nästkommande budgetår beräknas bostäder till extra vaktmästare bli

färdigställda vid ytterligare fyra lokalförvaltningar, till följd varav således

dubbel uppsättning vaktmästare skulle linnas vid sju lokalförvaltningar.

I likhet med vad fallet är med avseende å de extra ordinarie vaktmästarna

bör enligt krigsmaterielverkets mening även de extra vaktmästarna avlönas

från avlöningsanslag.

Departementschefen.

För den del av krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation, som motsvarar

verkets huvuddel, räknar jag med erforderliga medel för löneklassuppflyttningar.

Beträffande lokalförvaltningarna tillstyrker jag att för det nya förrådet

erforderliga befattningar inrättas. Befattningen som platschef bör liksom

vid övriga lokalförvaltningar vara arvodesbefattning i 1: 30. I övrigt tillstyrker

jag att befattningar inrättas för en förste förrådsförvaltare i Ce 22,

en maskinist i Ce 15, 2 förrådsförmän i Ce 14, en kontorist i Ce 13, en reparatör

i Ce 12, en vaktmästare i Ce 10 samt ett biträde för skriv- och kontorsgöromål,

varjämte jag beräknar medel för en säsonganställd eldare,

motsvarande 4 tjänstgöringsmånader å 650 kronor. Jag förutsätter att

vikariatslön i högre lönegrad skall utgå till här ifrågavarande tjänstemän

i samma utsträckning, som eljest är fallet beträffande tjänstemän vid

krigsmaterielverkets lokalförvaltningar.

Med hänsyn till att lokalförvaltningarna skall underställas armétygförvaltningen,

som i samband med övertagandet torde komma att i vissa

hänseenden ompröva organisationen, är jag icke beredd att tillstyrka inrättande

av ytterligare tjänster. Jag förutsätter att möjligheter bereds

armétygförvaltningen att med anlitande av sakanslag under budgetåret

1954/55 tillgodose uppkommande oundgängliga personalbehov.

Underlag saknas att beräkna den verkliga belastningen på krigsmaterielverkets

avveeklingsorganisations avlöningsanslag under budgetåret

1954/55. Med hänsyn såväl till den omständigheten att medel för avlöningskostnaderna

för den personal, som flyttas över till förvaltningarna, enligt

vad jag inledningsvis anfört, för hela budgetåret skall beräknas under

ifrågavarande anslag, som till det förhållandet, att avvecklingsuppgifterna

maste för\äntas komma att bli bade omfattande och personalkrävande,

finner jag icke tillräcklig anledning att föreslå någon alltför stor reduktion

av anslagets poster. I stället utgår jag från att Kungl. Maj:ts beslut den 6

s. 481 Kontrollera mot PDF

481

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

november 1953 angående förbud att utan chefens för försvarsdepartementet

medgivande återbesätta ledig tjänst eller nyanställa personal skall under

budgetåret 1954/55 gälla för krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation.

Närmare redogörelse för nämnda beslut har lämnats under Kap. V.

Anslaget beräknar jag för budgetåret 1954/55 enligt följande.

Posten Avlöningar till ordinarie tjänstemän, 132 400 kronor,

upptas med oförändrat belopp och posten Arvoden till pensionerad

personal i arvodesbefattningar höjs med 13 000 kronor till 113 000

kronor. Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, uppförs med oförändrat belopp.

Posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal höjs med

60 000 kronor, varav för löneklassuppflyttningar 25 000 kronor, men nedräknas

med hänsyn till väntad minskad belastning med 422 400 kronor.

Posten uppförs alltså med (2 178 000 + 60 000 422 400=) 1 815 600

kronor.

Posten Rörligt tillägg sänks med hänsyn till väntad minskad belastning

med 127 600 kronor till 1 113 000 kronor.

Inkomstposten Pensionsmedel höjs med 13 000 kronor till 61000

kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att

a) besluta att den för krigsmaterielverket fastställda personalförteckningen

skall för budgetåret 1954/55 gälla för krigsmaterielverkets

avvecklingsorganisation;

b) fastställa följande avlöningsstat för krigsmaterielverkets

avvecklingsorganisation, att tillämpas under budgetåret

1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1.

2.

3.

4.

5.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,

förslagsvis .................................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ..............................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

......................................................

Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................

132 400

113 000

17 000

1 815 600

1 113 000

Summa kronor 3 191 000

31—49 54

Pensionsmedel,

Särskilda

förslagsvis

appbördsmedel:

......................... 61 000

Nettoutgift kronor 3 130 000

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

c) till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar

för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av

3 130 000 kronor.

[6] Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 355 0001 374 919

1953/54 (statsliggaren s. 170) 445 0001

1954/55 (förslag) ............... 300 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:

Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 445 000 kronor.

Yrkande.

Krigsmaterielverket hemställer att anslaget ökas med 5 000 kronor på

grund av ökade kostnader för patentverksamheten.

Departementschefen.

Da patentverksamheten under budgetåret 1954/55 skall övertas av försvarets

civilförvaltning, räknar jag icke med någon anslagshöjning på

denna grund. Då vidare verksamheten i sin helhet under nästa budgetår

maste förutsättas komma att gradvis minska till följd av bl. a. överförande

av arbetsuppgifter och personal till försvarsförvaltningarna, anser jag att

anslaget bör kunna nedräknas med åtminstone 145 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader

för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av

300 000 kronor.

[ 7 ] Armétygförvaltningen: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 9 370 000

Under Kap. III har jag räknat med ett sammanlagt personalbehov för

armétygförvaltningen av 1 357 befattningshavare. Jag föreslår att sammanlagt

447 befattningshavare avlönas från sakanslag.

Då 110 befattningshavare avses skola avlönas från arméns avlöningsanslag,

kommer vid genomförd organisation att från armétygförvaltningens

1 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Omkostnader.

s. 483 Kontrollera mot PDF

483

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

avlöningsanslag bestridas kostnaderna för 800 befattningshavare. Från

krigsmaterielverket beräknas 128 befattningshavare komma att överföras

till arinétygförvaltningen. Såsom jag anfört under punkten 1 beräknar jag

icke för nästa budgetår medel under detta anslag för personal, som sålunda

kommer att överföras.

Såsom närmare framgår av det förslag till personalförteckning, som

jag framlägger i det följande, föreslår jag att 264 ordinarie befattningar

inrättas vid arinétygförvaltningen. På personalförteckningen för ämbetsverket

torde vidare uppföras 50 extra ordinarie befattningar i högre lönegrad

än Ce 25. En på arméförvaltningens personalförteckning uppförd

tjänst för verkstadsdirektör i Cp eller Cr 14, som utgår i samband med

omorganisationen, torde få uppföras på övergångsstat. Förordnandetiden

för tjänstens nuvarande innehavare, som är placerad i Cp 14, utgår först

med utgången av budgetåret 1954/55. En tjänst i Cp 10, avsedd för chefen

för verkstadsavdelningens driftbyrå, torde samtidigt få hållas vakant. Jag

finner det vidare erforderligt, att på övergångsstat uppförs en tjänst för

förste byråsekreterare i Ca 29 och en för byråsekreterare i Ca 25.

En pensionerad underofficer i arvodesbefattning torde tills vidare så

länge han kvarstår i tjänst få bestrida de göromål, som enligt mitt förslag

till organisation skall ankomma på en extra ordinarie kansliskrivare på

administrativa byrån.

Av de förvaltningsarvoden, som för närvarande utgår vid arméförvaltningen,

avses 19 för tygavdelningen. I enlighet härmed har under anslagsposten

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, räknats med medel för detta antal arvoden.

Åberopande det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet

som framlagts under Kap. III får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för armétygförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef ................................................ Mp el. Cp 19

1 fälttygmästare ....................................... Mo 15

3 avdelningschefer .................................... Mp el. Cp 15

1 avdelningschef, arméöverdirektör ............... Cp 15

1 inköpsdirektör ....................................... Cp 15

3 byråchefer ............................................. Cp 10

Anm. Eu av tjänsterna avsedd för chefen för verkstadsavdelningens

driftbyrå skall hållas vakant, så länge innehavaren av den på övergångsstat

uppförda tjänsten för verkstadsdirektör i Cp 14 kvarstår i tjänst.

s. 484 Kontrollera mot PDF

484 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1 överingenjör .......................................... Cp 10

2 byråchefer ............................................. Ma 37

1 byråchef ................................................ Ca 37

1 krigsråd ................................................ Ca 37

1 armédirektör av 1. graden eller byrådirektör Ca 33

1 byrådirektör .......................................... Ca 33

13 byrådirektörer ....................................... Ca 31

16 förste byråingenjörer .............................. Ca 29

1 kamrerare ............................................. Ca 29

22 byråingenjörer ....................................... Ca 27

2 byråintendenter .................................... Ca 27

1 förste byråsekreterare ........................... Ca 27

1 kamrerare ............................................. Ca 27

4 byråassistenter ....................................... Ca 25

20 byråingenjörer ....................................... Ca 25

3 assistenter ............................................. Ca 23

23 ingenjörer ............................................. Ca 23

3 assistenter ............................................. Ca 21

17 ingenjörer ............................................. Ca 21

1 verkmästare .......................................... Ca 21

1 faktor ................................................... Ca 19

7 kontorsskrivare .................................... Ca 19

2 verkmästare ................ Ca 19

1 förrådsmästare ....................................... Ca 17

8 förste kansliskrivare .............................. Ca 17

1 fotograf ................................................ Ca 16

11 kansliskrivare ....................................... Ca 15

11 kontorister ............................................. Ca 13

2 förste expeditionsvakter ........................... Ca 12

1 förrådsman .......................................... Ca 11

30 kanslibiträden ....................................... Ca 11

5 tekniska biträden .................................... Ca 11

5 expeditionsvakter .................................... Ca 10

31 kontorsbiträden .................................... Ca 8

4 tekniska biträden .................................... Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 verkstadsdirektör .................................... Cp 14

1 förste byråsekreterare .............................. Ca 29

1 byråsekreterare ....................................... Ca 25

s. 485 Kontrollera mot PDF

485

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

............. Cs 10

............. Ce 33

............. Ce 31

............. Ce 29

............. Ce 29

............. Ce 27

............. Ce 27

2 förste byråsekreterare .................

............. Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för armétvgförvaltningen

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 2 360 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
fattningar,

förslagsvis ................................. 227 800

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t ....................................... 14 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ................................................ 3 760 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 228 000

Summa kronor 9 590 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 220 000

Nettoutgift kronor 9 370 000

c) till Armétygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 9 370 000 kronor.

[8] Armétygförvaltningen: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 650 000

Yrkande.

Arméförvaltningens tygavdelning (skr. 12/2 1954) hemställer, att anslaget

upptas med 765 000 kronor.

1. Sjukvård m. in.................................. 80 000

2. Reseersättningar .............................. 10 000

3. Expenser .......................................... 675 000

765 000

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

Motiv.

1. Under denna post beräknas medel för sjukvård till de i runt tal

800 befattningshavare, soin avses skola avlönas från armétygförvaltningens ''

avlöningsanslag.

2. För innevarande budgetår beräknas motsvarande kostnader til! 5 000

kronor. Med hänsyn till armétygförvaltningens mera omfattande verksamhet

anses eu ökning erforderlig. Resor, som sammanhänger med anskaffning

och underhåll av materiel, förutsätts liksom för närvarande

skola bekostas av sakanslag.

3. Beräkningen grundas på förutsättningen att armétygförvaltningen

övertar samtliga lokaler inom den nuvarande arméförvaltningens del av

ämbetsbyggnaden på Gärdet. För bränsle, lyse och vatten beräknas 105 000

kronor, för renhållning och städning 145 000 kronor, för skrivmaterialier

m. in. 70 000 kronor, för blankettryck 10 000 kronor, för telegram och

telefon m. in. 230 000 kronor, för inventarier 70 000 kronor, för övriga

kostnader av expensnatur 20 000 kronor och för bevakning 25 000 kronor.

Departementschefen.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som under budgetåret

1954/55 uppkommer i samband med krigsmaterielverkets avveckling, möter

det stora svårigheter att tillförlitligt beräkna armétyg- och armeintendenturförvaltningarnas

omkostnader för nämnda budgetår. Medelsbehovet blir

i första hand beroende av hur snabbt krigsmaterielverkets nuvarande

arbetsuppgifter avvecklas och kan därjämte påverkas av hur de nya

ämbetsverkens lokalfrågor slutligt löses. Det torde därför vara befogat

att tills vidare iaktta viss återhållsamhet vid beräkningen av medel sbehovet

för omkostnader.

I avvaktan på det slutliga ställningstagandet till lokalfrågorna beräknar

jag medel för bränsle in. in. för samtliga äinbetslokaler på Gärdet under

arméintendenturförvaltningens omkostnadsanslag. Under samma anslag

räknar jag även medel för inre bevakning inom armétyg- och arméintendenturförvaltningarnas

lokaler samt för renhållning och inventarier inom

vissa gemensamma lokaler.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår jag att förevarande anslag

uppförs med 650 000 kronor och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 650 000 kronor.

s. 487 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

487

[9] Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen in. m.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 1 540 0001 1 760 000

1953/54 (statsliggaren s. 171) 1 940 0001

1954/55 (förslag) ............... 2 400 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:

Förrådsorganisationen m. in. beräkna ett förslagsanslag

av 2 400 000 kronor.

Yrkande.

Krigsmaterielverket hemställer, att anslaget minskas med 50 000 kronor.

Motiv.

Anslagssänkningen anses möjlig under förutsättning att den undex

krigsmaterielverkets avvecklingsorganisations avlöningsanslag berörda överflyttningen

av avlöningskostnaderna för extra vaktmästare från ifrågavarande

anslag till nämnda avlöningsanslag kommer till stånd. I övrigt

föiutsätts, att giltighetstiden för gällande kollektivavtal utsträcks samt att

prisläget är oförändrat ävensom att verksamheten kommer att vara avnuvarande

omfattning, utökad med förrådsdrift vid det under anläggning

varande centralförrådet.

I särskild skrivelse har krigsmaterielverket efter samråd med av Kungl.

Maj :t utsedd sakkunnig i materielhanteringsfrågor äskat 630 000 kronor

för viss teknisk utrustning för det nytillkomna centralförrådet, ävensom

för utförande av vissa prov.

Departementschefen.

Jag har i det föregående behandlat hl. a. frågan om föi-evarande anslags

benämning, förvaltning m. in.

Såsom framgår av vad jag anfört vid behandlingen av krigsmaterielverkets

avvecklingsorganisations avlöningsanslag är jag icke beredd att

föreslå överflyttning av avlöningkostnader från här ifrågavarande anslag

till nyssnämnda anslag.

Krigsmaterielverkets framställning angående medel för viss teknisk utrustning

samt försök äi'' av den natur, att en närmare redogörelse härför

icke bör lämnas i detta sammanhang. Den torde i vanlig ordning få tillställas

riksdagens vederbörande utskott. Medel för ändamålet torde böra

anvisas under förevarande anslag.

.lag anser att anslaget bör upptas med det belopp, som preliminärt

beräknats för motsvarande anslag i årets statsverksproposition.

1 Avser anslaget 611 Krigsmaterielverket: Förrådsorganisationen m. m.

s. 488 Kontrollera mot PDF

488 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen m. m.

för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 2 400 000

kronor.

[10] Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell krigsberedskap.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 350 0001 529 596

1953/54 (statsliggaren s. 171) 600 0001

1954/55 (förslag) ............... 600 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) bär Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:

Årskostnader för industriell krigsberedskap beräkna ett

förslagsanslag av 600 000 kronor.

Krigsmaterielverket hemställer att anslaget uppförs med oförändrat

belopp.

Departementschefen.

Jag har tidigare behandlat frågan om anslagets benämning, förvaltning

m. m.

Jag föreslår att anslag för ändamålet uppförs med oförändrat belopp

och hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell

krigsberedskap för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag

av 600 000 kronor.

ill] Armétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell krigsberedskap.

Anslag

1952/53 .............................. 10 000 000I 2

1953/54 (statsliggaren s. 172) 7 000 000=

1954/55 (förslag) ............... 4 000 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 7) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Krigsmaterielverket:

Engångskostnader för industriell krigsberedskap beräkna

ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

Krigsmatei ielverket hemställer att anslaget uppförs med oförändrat

belopp.

1 en särskild promemoria redogör krigsmaterielverket för hur anslaget

avses skola utnyttjas.

> Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Årskostnader för industriell krigsberedskap.

2 Avser anslaget till Krigsmaterielverket: Engångskostnader för industriell krigsberedskap.

Nettoutgift Behållning

11 901 10 047 113

s. 489 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

489

Departementschefen.

Jag har tidigare behandlat bl. a. frågan om förevarande anslags benämning,

förvaltning in. in.

Då krigsmaterielverkets promemoria är av den art, att en redogörelse

för densamma icke bör lämnas i detta sammanhang, torde den få tillställas

riksdagens vederbörande utskott.

För här ifrågavarande ändamål kan jag icke föreslå anslag till högre

belopp än det som preliminärt beräknats i årets statsverksproposition.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till A rmétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell

krigsber edskap för budgetåret 1954/55 anvisa ett

reservationsanslag av 4 000 000 kronor.

[12] Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 1 295 000

Av vad jag anfört under Kap. III framgår, att jag för arméintendenturförvaltningen

uppskattar det sammanlagda personalbehovet till 210 befattningshavare,

vartill kommer ett på verkets framtida förläggning beroende

antal telefonister. Jag räknar med överflyttning av 54 tjänstemän från

krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation, för vilka medel för budgetåret

1954/55 icke beräknas under arméintendenturförvaltningens avlöningsanslag.

Den personalförteckning, jag framlägger i det följande, upptar 64

ordinarie befattningar, av vilka 3 på övergångsstat, samt 5 extia ordinarie

befattningar i högre lönegrad än Ce 25. Ett antal ordinarie kontorsbiträden

kan beräknas erhålla högre extra-ordinarie tjänst.

Antalet sakanslagsavlönade tjänstemän uppgår till 16.

En för närvarande på arméförvaltningens övergångsstat uppförd kansliskrivarbefattning

förs över till arméintendenturförvaltningens övergångsstat.

Beträffande de två övriga befattningar, som jag föreslår skola föras på

verkets övergångsstat, må följande framhållas.

I skrivelse den 12 juni 1953 har försvarets civilförvaltning gjort viss

framställning beträffande köksföreståndaren i Ca 17 vid signalregementet

Lilly Wirsell och biträdande köksföreståndaren i Ca 14 vid samma regemente

Mimmi Melander.

Båda är till följd av sjukdom tjänstlediga från innehavande befattningar,

Wirsell sedan år 1950 och Melander sedan år 1951. En överflyttning

till andra arbetsuppgifter har för båda bedömts nödvändig. Med hänsyn

till olägenheterna av alt ifrågavarande befattningar under lång tid uppehålls

med vikarier föreslår civilförvaltningen, att två extra ordinarie

tjänster i 17 och 14 lönegraderna, avsedda för kök sföreståndare respektive

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

biträdande köksföreståndare, inrättas vid regementet, och att samtidigt

föreskrivs, att de ordinarie tjänsterna icke får återbesättas vid vakans.

Statskontoret föreslår i utlåtande den 26 augusti 1953, att här ifrågavarande

två ordinarie tjänster tillfälligtvis uppförs på arméförvaltningens

övergångsstat samt att Wirsell och Melander i avvaktan på eventuell framtida

förflyttning till andra tjänster av arméförvaltningen tilldelas lämpliga

arbetsuppgifter. Statskontoret ifrågasätter, om icke arméförvaltningens

anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kunde minskas

med belopp, motsvarande vad som utgår i avlöning till två biträden i

reglerad befordringsgång. De båda befattningarna som köksföreståndare

och biträdande köksföreståndare anser statskontoret böra utgå ur signalregementets

personalförteckning för ordinarie tjänstemän och i stället

uppföras såsom extra ordinarie.

Jag föreslår, att på övergångsstat för arméintendenturförvaltningen uppförs

en tjänst för köksföreståndare (Ca 17) och en för biträdande köksföreståndare

(Ca 14). Jag anser det emellertid icke möjligt att — utöver

vad som skett i samband med prövningen av ämbetsverkets organisation_

med anledning härav minska antalet biträden i reglerad befordringsgång.

Till frågan om inrättande av extra ordinarie tjänster för köksföreståndare

och biträdande köksföreståndare vid signalregementet återkommer jag i samband

med anmälan av propositionen angående vissa avlönings- in. fl. anslag

under riksstatens fjärde huvudtitel.

Antalet förvaltningsarvoden beräknar jag till 6.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet,

som framlagts i Kap. III, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för arméintendenturförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef ................................................ Mp el. Cp 19

3 byråchefer ............................................. Ma 37

1 krigsråd ................................................ Ca 37

1 överfältveterinär .................................... Ca 37

Anm. Löneställningen omprövas vid nuvarande innehavares avgång.

1 byrådirektör .......................................... Ca 33

1 byrådirektör .......................................... Ca 31

2 förste byråsekreterare ........................... Ca 29

s. 491 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

491

3 byråintendenter ......

1 kamrerare ...............

1 byråassistent ............

1 byråinspektör .........

1 byråsekreterare ........

1 förste kansliskrivare

2 kansliskrivare ........

3 kontorister ..............

1 förste expeditionsvakt

14 kanslibiträden ........

2 expeditionsvakter .....

21 kontor sbiträden .....

Ca 27

Ca 27

Ca 25

Ca 25

Ca 25

Ca 17

Ca 15

Ca 13

Ca 12

Ca 11

Ca 10

Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 köksföreståndare ...............

..................... Ca 17

.................. Ca 15

1 biträdande köksföreståndare

................... Ca 14

Extra ordinarie tjänstemän i

högre lönegrad än Ce 25.

1 förste byråingenjör ............

..................... Ce 29

1 förste byråintendent .........

..................... Ce 29

3 byråingenjörer ..................

.................... Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för arméintendenturförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
befattningar,

förslagsvis ..............................

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t .............................................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

......................................................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..............................

390 000

150 000

5 880

405 000

489 120

Summa kronor 1 440 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ....................

145 000

Nettoutgift kronor 1 295 000

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

c) till Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 1 295 000 kronor.

[13]

Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 200 000

Yrkande.

Arméförvaltningens intendenturavdelning (skr. >»/z 1954) hemställer, att

anslaget uppförs med 220 000 kronor.

1. Sjukvård m. m.................................. 25 000

2. Reseersättningar ................................. 8 000

3. Expenser .......................................... 187 000

220 000

Motiv.

1. Beräkningen grundas på dels belastningen på motsvarande post för

innevarande budgetår dels den beräknade personal vid arméintendenturförvaltningen,

som skall avlönas från avlöningsanslag.

2- Förslaget innebär i förhållande till motsvarande medel för innevarande

budgetår en ökning med 5 000 kronor, föranledd framför allt av

den ökade inköpsverksamheten.

3. Av arméförvaltningens nuvarande omkostnadsanslag beräknas 105 000

kronor belöpa på intendenturavdelningen. Med hänsyn till personalökningen

beräknas en ökning med 40 procent till 147 000 kronor erforderlig.

Därutöver äskas lör inre bevakning (avser arméförvaltningens nuvarande

ämbetsbyggnad) 20 000 kronor, för renhållning och inventarier i

vissa gemensamma lokaler 15 000 kronor och för ökade telefonkostnader

5 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom jag anfört vid behandlingen av armétygförvaltningens motsvarande

anslag, bör kostnaderna för bränsle in. m. inom äinbetsbyggnaderna

på Gardet tills vidare få bestridas av förevarande anslag, vilket jämväl bör

tillgodoföras motsvarande uppbördsmedel.

I anslutning till de synpunkter som framlagts i nyssberörda sammanhang

föreslår jag, att förevarande anslag beräknas till 200 000 kronor och

hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader för

budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 200 000

kronor.

s. 493 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

493

[14] Marin!örvaltningeu: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 710 000 871 610

1953/54 (statsliggaren s. 177) 890 000

1954/55 (förslag) ............... 6 640 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 13) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen:

Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag av

890 000 kronor.

Den av mig för marinförvaltningen förordade personalorganisationen

omfattar, som av de till Kap. III fogade tabellerna framgår, sammanlagt

696 befattningshavare. Med hänsyn till att de funktionella organen inom

marinförvaltningen är av proportionsvis större omfattning än motsvarande

organ inom övriga materielförvaltande verk, torde personalen vid marinförvaltningen

i något större utsträckning än vad fallet är vid övriga försvarsgrensförvaltningar

böra avlönas från ämbetsverkets avlöningsanslag.

Jag räknar med att av angivna 696 befattningshavare tillsvidare 119 avlönas

från sakanslag.

I personalorganisationen ingår 7 befattningar, vilka avses skola överflyttas

från krigsmaterielverket och för vilkas avlöning under budgetåret

1954/55 medel beräknats under anslaget till Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation:

Avlöningar.

Jag föreslår ordinariesättning av vissa civila tjänster, i vilket hänseende

torde få hänvisas till den i det följande föreslagna personalförteckningen

för ämbetsverket, vilken — bortsett från tjänster på övergångsstat — upptar

149 ordinarie tjänster och 70 extra ordinarie tjänster i 27 eller högre

lönegrader.

Utöver de befattningar på övergångsstat, som redan under innevarande

budgetår är uppförda på marinförvaltningens personalförteckning, bör på

övergångsstat uppföras följande med ordinarie innehavare besatta befattningar,

vilka föreslås skola indras eller ombildas till extra ordinarie, nämligen

två revisorsbefattningar i Ca 25, en förrådsmannabefattning i Ca 11 och

2 expeditionsvaktsbefattningar i Ca 10.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör följande icke-ordinarie

tjänstemän i 27 eller högre lönegrader övergångsvis få bibehålla

nuvarande lönegradsplacering, ehuru motsvarande tjänster i den nya organisationen

är placerade i lägre lönegrader:

Föreslagen tjänst

Artilleribyråns mekaniska sektion:

Förste byråingenjör ......... Ca 29

Byråingenjör .................. Ca 27

Byråingenjör .................. Ce 25

Motsvarande tjänst innehas f. n. av

Byrådirektör .................. Ce 31

Byrådirektör .................. Ce 31

Byråingenjör .................. Ce 27

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Fartygsbvråns planeringssektion:

Förste byråingenjör ......... Ca 29

Byråingenjör .................. Ca 27

Byråingenjör .................. Ce 25

Maskinbyråns maskinsektion:

Byråingenjör .................. Ce 25

Byrådirektör .................. Ce 31

Förste byråingenjör ......... Ce 29

Byråingenjör .................. Ce 27

Byråingenjör .................. Ce 27

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, bör tillsvidare beräknas medel för 10 befattningsarvoden

å vartdera 780 kronor.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet

som framlagts under Kap. III får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för marinförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning) Lönegrad

1 souschef .......................................... Mp el. Cp 19

1 marinöverdirektör ....................................... Cp 17

1 marinöverintendent .................................... Mo 15

Anm. Löneställningen omprövas vid nuvarande innehavares avgång.

1 inköpsdirektör .......................................... Cp 15

1 chef för vapenavdelningen .................. Mp el. Cp 15

2 byråchefer ................................................ Cp 13

1 verkstadsdirektör ....................................... Cp 13

1 amiralitetsråd ............................................. Ca 37

1 byråchef ................................................... Ca 37

1 kommendörkapten av 1. graden eller överste
löitnant

...................................................... Ma 33

3 kommendörkaptener av 2. graden eller majorer Ma 30

3 kaptener ................................................. 27

1 kommendörkapten av 1. graden eller marindirektör

av 1. graden ..................... Ma el. Ca 33

3 kommendörkaptener av 1. graden eller

överstelöjtnanter eller marindirektörer av

L graden .......................................... Ma el. Ca 33

2 kommendörkaptener av 2. graden eller

majorer eller marindirektörer av 2. graden Ma 30 el. Ca 31

s. 495 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 495

2 byrådirektörer ............................................. Ca 33

9 byrådirektörer ............................................. Ca 31

9 förste byråingenjörer ................................. Ca 29

Anm. Å 2 av ifrågavarande befattningar, avsedda en för artilleribyråns

mekaniska sektion och en för fartygsbyråns planeringssektion

må lön icke utgå, så länge hithörande göromål fullgöras av byrådirektörer

i Ce 31.

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 29

18 byråingenjörer .......................................... Ca 27

Anm. Å 2 av ifrågavarande befattningar, avsedda en för artilleribyråns

mekaniska sektion och en för fartygsbyråns planeringssektion

må lön icke utgå, så länge hithörande göromål fullgöras av byrådirektör

i Ce 31 resp. förste byråingenjör i Ce 29.

2 byråingenjörer eller byråintendenter ............ Ca 27

1 byråintendent ............................................. Ca 27

1 driftingenjör ............................................. Ca 27

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

1 kamrerare ................................................ Ca 27

2 byråassistenter .......................................... Ca 25

14 byråingenjörer .......................................... Ca 25

2 kamrerare ................................................ Ca 25

2 assistenter ................................................ Ca 23

10 ingenjörer ................................................ Ca 23

1 förste kontorsskrivare ................................. Ca 21

5 ingenjörer ................................................ Ca 21

4 kontorsskrivare .......................................... Ca 19

1 biblioteksassistent ....................................... Ca 15

3 kansliskrivare ............................................. Ca 15

6 kontorister ................................................ Ca 13

1 förste expeditionsvakt ................................. Ca 12

6 kanslibiträden ............................................. Ca 11

22 kontorsbiträden .......................................... Ca 8

Tjänstemän på övergångsstat.

1 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

1 andre kemist ............................................. Ca 25

2 revisorer ................................................... Ca 25

1 förrådsman ........................................ Ca 11

3 expeditionsvakter ....................................... Ca 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

7 byråchefer ................................................ Cs 10

8 byrådirektörer ............................................. Ce 31

Anm. Tre av tjänsterna, avsedda 2 för artilleribyråns mekaniska

sektion och en för fartygsbyråns planeringssektion, skola vid nuvarande

innehavares avgång indragas.

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

21 förste byråingenjörer .................................... Ce 29

Anm. En av tjänsterna, avsedd för fartygsbyråns planeringssektic

skall vid nuvarande innehavares avgång indragas.

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 29

31 byråingenjörer ............................................. Ce 27

Anm. Tre av tjänsterna, avsedda en för artilleribyråns mekaniska

sektion, eu för fartygsbyråns planeringssektion och en för maskinbyråns

maskinsektion, skola vid nuvarande innehavares avgång ersättas med

byråingenjörstjänster i Ce 25.

1 byråintendent................................................ Ce 27

1 förste byråsekreterare .................................... Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för marinförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 1 550 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe
-

fattningar, förslagsvis ................................. 213 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t ............................................. 7 800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

...................................................... 2 700 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 2 369 200

Summa kronor 6 840 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ................................. 200 000

Nettoutgift kronor 6 640 000

c) till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/

55 anvisa ett förslagsanslag av 6 640 000 kronor.

[15] Marinförvaltningen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 490 000 658 429

1953/54 (statsliggaren s. 178) 600 000

1954/55 (förslag) ............... 600 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 13) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinförvaltningen:

Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 600 000 kronor. ,

s. 497 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

497

Yrkande.

Marinförvaltningen hemställer, att anslaget minskas med 37 000 kronor.

1. ökade reseersättningar och traktamenten

2. Sänkta bränslepriser ..........................

3. överföring av kostnader till annat anslag

4. Underhåll och nyanskaffning .................

ökning Minskning

4 000

5 000

73 000

37 000_

41 000 78 000

— 37 000

Motiv.

3. Kostnaderna för marinens fjärrskriftförbindelser, 73 000 kronor, föreslås

skola överföras till anslaget Marinen: Telefon m. m.

4. För underhåll av marinförvaltningens snabbtelefonanläggningar beräknas

3 500 kronor samt för anskaffning av vissa kontorsmaskiner och

inventarier 33 500 kronor.

I skrivelse den 29 september 1953 har marinförvaltningen anfört, att

snabbtelefonanläggningar av brist på medel hittills icke kunnat anskaffas i

önskvärd omfattning för marinledningen och att för nyanskaffning av sådana

anläggningar erfordras 75 000 kronor. Marinförvaltningen har föreslagit,

att medel härför skall få disponeras inom ramen för anslaget Marinen:

Anskaffning av vapenmateriel m. m.

Departementschefen.

I årets statsverksproposition har vid behandlingen av anslaget Marinen:

Telefon m. m. föreslagits, att kostnaderna för marinens fjärrskriftförbindelser

i fortsättningen skall belasta nämnda anslag.

Kostnaderna för snabbtelefoner inom marinledningen bör belasta marinförvaltningens

omkostnadsanslag. Anslaget bör enligt min mening uppföras

med oförändrat belopp, 600 000 kronor.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Marinförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.

[16] Flygförvaltningen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1952/53 .............................. 930 000 1 097 133

1953/54 (statsliggaren s. 178) 1 120 000

1954/55 (förslag) ............... 10 750 000 I

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flyg
32—49

54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

förvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 1 120 000 kronor.

Den av mig för flygförvaltningen förordade personalorganisationen omfattar,

som av de till Kap. III fogade tabellerna framgår, sammanlagt 1 444

befattningshavare. Med hänsyn till bl. a. den omfattande försöksverksamheten

inom vissa organ inom flygförvaltningen torde personalen i något

större utsträckning än inom övriga materielförvaltande verk böra avlönas

från sakanslag. Jag räknar med att av angivna 1 444 befattningshavare tills

vidare 550 avlönas från sakanslag.

I personaluppsättningen ingår 3 tjänster, vilka avses skola överföras

från krigsmaterielverket och för vilkas avlöning under budgetåret 1954/55

medel beräknats under anslaget till Krigsmaterielverkets awecklingsorganisation:

Avlöningar.

Jag föreslår ordinariesättning av vissa civila tjänster, i vilket hänseende

torde få hänvisas till den i det följande föreslagna personalförteckningen

för ämbetsverket. Förteckningen upptar — bortsett från en tjänst på övergångsstat

— 230 ordinarie tjänster och 56 extra ordinarie tjänster i 27

eller högre lönegrader. Av nämnda tjänster skall tills vidare hållas vakanta

en tjänst för flygöverdirektör i Cp 15 samt en tjänst för förste byråsekreterare

i Ce 29, sistnämnda tjänst så länge sekreteraren och ombudsmannen

på övergångsstat i Ca 29 kvarstår i tjänst.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört bör en icke-ordinarie

tjänsteman i 29 lönegraden å flygplanbyråns flygplansektion övergångsvis

få bibehålla nuvarande lönegradsplacering, ehuru tjänsten i den nya organisationen

är placerad i Ce 27.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, bör tills vidare beräknas medel för 5 befattningsarvoden om

vartdera 780 kronor.

Under åberopande av det anförda samt de beräkningar rörande personalbehovet

som framlagts under Kap. III, får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för flygförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1954/55:

Personalförteckning.

Tjänstemän på ordinarie stat.

Befattning (Beställning)

1 souschef ........

1 överste ...........

2 avdelningschefer

1 flygöverdirektör

Lönegrad

Mp el. Cp 19

....... Mp 15

....... Cp 15

....... Cp 15

Anm. Tjänsten skall tills vidare hållas vakant.

s. 499 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 499

1 inköpsdirektör .......................................... Cp 15

1 byråchef .......................................... Mp el. Cp 14

1 byråchef ................................................... 13

2 byråchefer ................................................ Cp 10

1 överingenjör ............. Cp 10

2 byråchefer ....................................... Ma el. Ca 37

1 överste i intendenturbefattning ..................... Ma 37

1 chef för försökscentralen ..................... Ma el. Ca 33

1 överstelöjtnant eller flygdirektör av 1. graden

................................................... Ma el. Ca 33

2 majorer eller kommendörkaptener av 2. graden Ma 30

3 byråchefer ................................................ Ca 37

1 chef för centralplaneringen ........................... Ca 37

1 krigsråd ................................................... Ca 37

2 armé-, marin- eller flygdirektörer av 1. graden

eller byrådirektörer .................................... Ca 33

1 byrådirektör................................................ Ca 33

19 byrådirektörer ............................................. Ca 31

17 förste byråingenjörer .................................... Ca 29

4 förste byråintendenter ................................. Ca 29

23 byråingenjörer............................................. Ca 27

8 byråintendenter .......................................... Ca 27

2 förste byråsekreterare ................................. Ca 27

2 kamrer are ................................................ Ca 27

8 byråassistenter .......................................... Ca 25

26 byråingenjörer............................................. Ca 25

1 byråinspektör ............................................. Ca 25

1 revisor ...................................................... Ca 25

6 assistenter ................................................ Ca 23

19 ingenjörer ................................................ Ca 23

2 assistenter ................................................ Ca 21

1 faktor ...................................................... Ca 21

2 förste kontorsskrivare ................................. Ca 21

10 ingenjörer ................................................ Ca 21

6 kontorsskrivare .......................................... Ca 19

1 förrådsmästare .......................................... Ca 17

3 förste kansliskrivare .................................... Ca 17

1 fotograf ................................................... Ca 16

3 kansliskrivare ............................................. Ca 15

1 förrådsförman ............................................. Ca 13

9 kontorister ................................................ Ca 13

1 förste expeditionsvakt ................................. Ca 12

16 kanslibiträden ............................................. Ca 11

12 kontorsbiträden .......................................... Ca 8

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Tjänsteman på övergångsstat.

1 sekreterare och ombudsman ........................ Ca 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

2 byråchefer ................................................ Cs 10

5 byrådirektörer ............................................. Ce 31

16 förste byråingenjörer .................................... Ce 29

Anm. En av tjänsterna, avsedd för flygplanbyråns flygplansektion,

skall vid nuvarande innehavarens avgång ersättas med byråingenjörs
-

tjänst i Ce 27.

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 29

Anm. Tjänsten skall hållas vakant, så länge sekreteraren och oi

budsmannen på övergångsstat i Ca 29 kvarstår i tjänst.

29 byråingenjörer .......................................... Ce 27

1 byråintendent ............................................. Ce 27

1 driftingenjör ............................................. Ce 27

1 förste byråsekreterare ................................. Ce 27

b) fastställa följande avlöningsstat för flygförvaltningen,

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-

vis ......................................................... 2 400 000

2. Avlöningar till pensionerad personal i arvodes
befattningar,

förslagsvis .............................. 123 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t ....................................... 3 900

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

................................................... 4 553 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 785 100

Summa kronor 10 865 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 115 000

Nettoutgift kronor 10 750 000

c) till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1954/55

anvisa ett förslagsanslag av 10 750 000 kronor.

s. 501 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

501

[17] Flygförvaltningen: Omkostnader.

Anslag

Nettoutgift

1952/53 ..............................

600 000

659 760

1953/54 (statsliggaren s. 180)

750 000

1954/55 (förslag) ...............

800 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 14) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygförvaltningen:

Omkostnader för budgetåret 1954/55 beräkna ett förslagsanslag

av 750 000 kronor.

Yrkande.

Flygförvaltningen hemställer, att anslaget ökas med 117 000 kronor.

ökning

1. ökade sjukvårdskostnader ................................................

2. Rese- och expenskostnader, som f. n. bestrids av andra anslag

3. Bränsle m. in. för nya lokaler .............................................

4. Tryckning av tekniska blanketter .......................................

5. Utbyggnad av telefonväxel m. .........................................

6. Anskaffning av inventarier m. m.....................................—_

1 000

49 000

9 000

14 000

21 000

23 000

117 000

Motiv.

1. Beräkningen ansluter till anslagsbelastningen för budgetåren 1951/53.

2. Här avsedda kostnader bestrids f. n. av sakanslag men bör rätteligen

hänföras till förevarande anslag. Av beloppet hänförs 20 000 kronor till

resekostnader, 16 000 kronor till renhållning och 13 000 kronor till innerbevakning.

3. ökningen föranleds av bränslekostnader inom vissa lokaler utanför

ämbetsbyggnaden på Gärdet.

4. Kostnaderna för tekniska blanketter kan enligt vad flygförvaltningen

framhåller för närvarande icke rymmas inom anslagets ram.

5. ökningen avser abonnemangsavgift för telefon vid flygförvaltningens

laboratorier, 9 000 kronor, och utbyggnad av ämbetsverkets telefonväxel.

6. Flygförvaltningen begär för anskaffning av gardiner 4 000 kronor, för

kontorsinventarier för nyanställd personal 7 000 kronor, för värmeskåp

2 000 kronor samt för oförutsedda utgifter 10 000 kronor.

«

Departementschefen.

Förevarande anslag uppräknades för innevarande budgetår med 150 000

kronor. Med hänsyn härtill samt till anslagsbelastningen under budgetåret

1952/53 anser jag mig icke kunna tillstyrka ytterligare anslagsökning

med mera än 50 000 kronor. Beloppet bör i första hand disponeras för

s. 502 Kontrollera mot PDF

502 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

att bestrida sådana kostnader, som för närvarande oriktigt bokförs på

sakanslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Flygförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 800 000 kronor.

[18] Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar.

1954/55 (förslag) ............... 135 000

Under Kap. III G har jag lämnat en närmare redogörelse för den personal,

som jag bedömer erforderlig för försvarets förvaltningsdirektions

kansli. Jag uttalade, att jag förutsatte, att tjänsterna skulle tillsättas allt

eftersom förvaltningsdirektionens verksamhet tog fastare form. Då jag saknar

anledning att räkna med annat än att ett antal av tjänsterna tillsätts

först sedan en del av budgetåret 1954/55 förflutit, anser jag det befogat

att icke räkna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

till fullt belopp. Ifrågakommande arvoden till ledamöter av direktionen

torde böra utgå från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, under det att kostnader för anlitande

av sakkunniga eller eljest expertis utifrån till begränsat belopp torde få

bestridas från förenämnda anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal.

I avsaknad av säkra beräkningsgrunder uppskattar jag för nästkommande

budgetår arvodeskostnaderna till förslagsvis 10 000 kronor och kostnaderna

för sakkunniga till högst 15 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa följande personalförteckning för försvarets

förvaltningsdirektion, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1954/55:

Personalförteckning.

Tjänsteman på ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 kanslidirektör ....................................... Cp el. Cr 16

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 25.

1 byrådirektör ................................................ Ce 33

2 förste byråsekreterare eller förste byråingenjörer Ce 29

b) fastställa följande avlöningsstat för försvarets förvaltningsdirektion

att tillämpas under budgetåret 1954/55:

s. 503 Kontrollera mot PDF

503

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

1.

2.

3.

4.

Avlöningsstat.

Utgifter:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......

Rörligt tillägg, förslagsvis .................................

23 000

10 000

65 000

37 000

Summa kronor 135 000

c) till Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar för budgetåret

1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 135 000 kronor.

[19] Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader.

1954/55 (förslag) ............... 20 000

Då frågan om försvarets förvaltningsdirektions lokala förläggning icke

är avgjord samt då verksamhetens omfattning under budgetåret 1954/55

icke för närvarande låter sig bedöma med någon större grad av säkerhet,

måste uppskattningen av direktionens behov av medel under omkostnadsanslaget

nödvändigtvis bli i hög grad oviss. För egen del föreslår jag

ett belopp av 20 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader för

budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under Avd. I och

Avd. II, punkterna 1—19, hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj :t

Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Brita Wassén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Arméförvaltningens nuvarande organisation,

Förråds
kontroll
kontor
-

Drivmedels
byrå
-

Souschef

Intendentur
ardelning
-

Konstruk
tionskontor
-

Chefen

för armén

CHEF

Chefs
expedition
-

Fordonsbyrå

Centralbyrå

(med intkårens

chefsexp)

Sign al - materielbyrå

Utrustnings
byrå
-

Underhålls
byrå
-

Häst- och

veterinärmaterielbyrå
-

Gemensam chef

Ammunitions
förrådsbyrå
-

Kontrollbyrå

Verkstads
byrå
-

ta

Q

Q

>-4,

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 505

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

4 detaljskisser.

Huvudskiss.

Normnlie
byrå
-

Admini
strativ
byrå
-

Aid
förråds
byrå
-

Tyg
forråds
byrå
-

Central
planering
-

Materiel
inspektion
-

Souschef

Prov
skjutnings
centralen
-

Chefen för

armén

CHEF

Person alkårexpedition

1

Verkstadsavdelning

(Detaljskiss 4)

Inköps
avdelninj
-

Elektroaydelning

(Detaljskiss 2)

Yapenaydelning

(Detaljskiss 1)

1 Gemensam för fälttygkåren, arméingenjörkåren och tygstaten.

Cd

q

JO

506 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

s. 507 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

507

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 1.

Vapenavdelningen.

Ritkontor

Kontrollbyrå

och teknisk

assistent

CHEF

2. vapenbyrån

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

Elektroavdelningen.

CHEF

Special
teknisk
sektion
-

Central
soktion
-

Elkraft
sektion
-

Ritkontor

Telebyrå

RadarbyTå

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 3.

F or donsav delningen.

CHEF

Specialteknisk

sektion

Ritkontor

Kontroll
sektion
-

Central
sektion
-

Fordonsbyrå

Fältarbets
byrå
-

Huvuddragen av armétygförvaltningens organisation.

Detaljskiss i.

V erkstadsavdelningen.

Krigsreparations
sektion
-

Centralsektion

CHEF

Driftbyrå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvuddragen av arméintendenturförvaltningens organisation.

Souschef

Förrådskontroll
koutor
-

Chefsexpedition

Chefen för

armén

CHEF

Materielbyrå

Administrativ hyrå

Förplägnadsbyrå

Häst- och veterinärmaterielbyrå
-

tö

Q

Q

O®

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 509

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marinförvaltningens nuvarande organisation.

Avdel
ningsexp.

Artilleri
teknisk
byrå
-

Strids
lednings
kontor
-

Avdel
ningsexp.

Avdel
ningsexp.

Artilleri
byrå
-

Upphand
ling8central
-

Kontroll
kontor
-

Central
planering
-

Vapen
avdelning
-

Souschef

Förrådskon
trollkontor
-

Ubåts
-

Utrust
ningsbyrå
-

Central
byrå
-

Torped
byrå
-

Maskin
byrå
-

Fartygs
-

Varvs- och

verkstadsbyrå
-

Min
teknisk
byrå
-

Minbyrå

Projekt
byrå
-

Chefen för

marinen

CHEF

Elektro
fartygs
byrå
-

Skydds
-

Civilbyrå

Torped
teknisk
byrå
-

Tele
teknisk
byrå
-

Inspek
tionsbyrå
-

Konstruk
tions
kontor
-

Under
hållsbyrå
-

ta

q

a

510 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

3 detaljskisser.

Huvudskiss.

Central
planering
-

Verkstads
byrå
-

Normalie
byrå
-

Souschef

Administrativ

byrå

Chefen för

marinen

CHEF

Intendenturavdelning

(Detaljskiss 3)

Skeppsbyggnadsavdelning

(Detaljskiss 2)

Vapenavdelning

(Dotaljskiss l)

to

5*

£3

pi

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

s. 512 Kontrollera mot PDF

512

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Detaljskiss 1.

Vapenavdelningen.

Kontrol Ikon tor

Torpedbyrå

Minbyrå

Expedition

Artilleribyrå

CHEF

Vapen
planering
-

Telebyrå

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

Skeppsbyggnadsavdelningen,

Central
sektion
-

Ny- och ombyggnadskontrollanter
-

Projekt
byrå
-

Elektro
byrå
-

Marin
överdirektören
-

Fartygs
byrå
-

Ubåtsbyrå

Maskin
byrå
-

Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

Detaljskiss 3.

Intendentur avdelningen»

Drivmedels
sektion
-

Förrådskontroll
kontor
-

Centralsektion

Materielsektion

Marin
överintendenten
-

CHEF

opaginerad Kontrollera mot PDF

33—4954 Bihang (ill riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

Flygförvalmingens nuvarande organisation.

CHEF

Chefen för

flygvapnet

Souschef

Central-

Personal-

planering

kontor

Expedition

gemensam

med

flygstaben

Centralexp.

Flygplan
byrå
-

Inspektions
kontor
-

Materiel
avdelning
-

Motorbyrå

Xormalie
byrå
-

Vapenbyrå

Elektrisk

byrå 1

Verkstads-

Anskaffnings-

byrå

byrå

Intendentur
avdelning
-

Centralsektion

med cxp.

Flygfälts
byrå
-

Civilbyrå

Försvarets

robotvaper

byrå

Övnings
sektion
-

Utrustnings-

Underhålls-

sektion

sektion

Försöks
centralen
-

Centrala

flygmateriel
förrådet
-

1 F. n. uppdelad i fristående sektioner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 513

I-; I Bilaga 6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

2 detaljskisser.

Huvudskiss.

Materiel
inspektion
-

Intcn
dentur
byrå
-

Vapen
-

Försöks
central
-

Motor
byrå
-

Robot
byrå
-

Flygfälts
byrå
-

Administrativ

byrå

Souschef

Underhållsavdelning

(Detaljskiss 2)

Elcktroavdelning

Detaljskiss 1)

avdelning

Inköps
-

CHEF

Chefen

för flygvapnet

t»

Q

Q

514 Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

s. 515 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

515

Huvuddragen av flygförvallningens organisation.

Detaljskiss 1.

Elektr oavdelningen.

Luftbevaknings
byrå
-

CHEF

Radiobyrå

Radarbyrå

Huvuddragen av flygförvaltningens organisation.

Detaljskiss 2.

V nderhållsavdelningen.

Centralsektion

CHEF

Driftbyrå

Förrådsbyrå

Bilaga 8.

Huvuddragen av försvarets civilförvaltnings organisation.

CHEF

Juridisk byrå

s. 516 Kontrollera mot PDF

516

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 9

Vapenavdelningen, 1. vapenbyrån

Lönegrad

T j ä n s t

(beställning)

Byråchef

m. 11.

Infan-

terisek-

tion

Pjäs-

sektion

Eldled-

nings-

sektion

Summa

Cs 10

Byråchef................................

1

—

—

—

1

Ma 33

Överstelöjtnant...........................

—

1

—

—

1

Ma 30

Major ..................................

—

—

1

—

1

Ma 27

Kapten .................................

—

3

3

1

7

Ca 31

Armédirektör av 2. gr ....................

—

—

—

1

1

Ca, Ce, Cg 29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör ....

—

—

1

—

1

Ca 29

Arméingenjör av 1. gr.....................

—

—

—

2

2

Ca, Ce, Cg 27

Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör.........

—

—

1

—

1

Ca 27

Arméingenjör av 2. gr.....................

—

—

—

1

1

Ca 22

Förste tygverkmästare.....................

—

1

1

—

2

Ca, Ce, Cg 29

Förste byråingenjör.......................

—

—

—

3

3

27

Byråingenjör ............................

—

2

—

2

4

25

Byråingenjör ............................

—

i

2

1

4

23

Ingenjör ................................

—

2

3

4

9

21

Ingenjör.................................

—

2

—

3

5

19

Biträdande ingenjör ......................

—

5

2

1

8

17

Ingenjörbiträde...........................

—

—

1

2

3

11

Kanslibiträde.............................

1

1

1

1

4

B—25

Ingenjör.................................

—

1

1

2

4

Summa

2

19

17

24

62

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 10

Vapenavdelningen, 2. vapenbyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

m. 11.

Artilleriam.-

sektion

Ballistisk

detalj

| Minsektion |

Kemisk

sektion

Rekylfri

sektion

Summa

Cs 10

Byråchef.............................

1

—

—

—

—

—

1

Ma 33

Överstelöjtnant........................

—

1

—

—

—

—

1

Ma 30

Major ...............................

—

—

—

i

—

1

2

Ma 27

Kapten ..............................

—

2

—

i

—

1

4

Ca, Ce, Cg 27

Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör......

—

i

—

—

—

1

2

31

Byrådirektör..........................

—

—

—

—

1

—

1

27

Byråingenjör .........................

—

o

1

i

2

1

7

25

Byråingenjör .........................

—

2

—

2

2

2

8

23

Ingenjör..............................

—

—

1

2

2

2

7

21

Ingenjör..............................

—

3

3

1

3

1

11

19

Biträdande ingenjör ...................

—

1

—

—

3

1

5

17

Ingenjörbiträde........................

—

—

4

—

—

—

4

15

Tekniker.............................

—

—

—

—

1

—

1

11

Kanslibiträde..........................

1

1

—

—

1

1

4

„ 11

Tekniskt biträde.......................

—

1

—

—

—

—

1

B—25

_

2

_

1

1

1

5

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål. ..

—

—

—

1

—

—

1

Summa

2

16

9

10

16

12

65

s. 517 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

517

ARMÉTY GFÖRVALTNINGEN

Bilaga 11

Vapenavdelningens kontrollbyrå

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

d

S

3

tf

O

•n

C

o

ti

O

s

<V

-ti

£

fe

M

3

H

C

o>

O

tv

xn

C

V

Cu

a

>

e*

O»

C/3

Éä

<

O)

ti

O

3

icö

3

Summa

Cs 10

Ma 30

Ma 27

Ca 19

Ca, Ce, Cg 31

27

25

23

21

21

19

19

19

17

15

15

15

13

13

11

11

8

B—8

(30)

(22)

1

1

_

_

1

_

1

_

_

2

1

_

3

_

_

1

_

_

1

_

_

_

1

1

_

i

3

_

_

4

5

8

3

16

_

i

8

12

2

23

_

7

11

5

23

_

_

1

_

_

1

_

i

4

8

1

14

_

1

1

__

_

_

1

_

1

_

_

4

5

5

14

_

_

2

_

—

2

_

i

_

_

_

1

_

4

5

5

14

_

i

1

_

_

3

6

9

1

_

1

2

_

4

1

1

2

__

1

1

9

3

12

1

1

1

1

Summa

2

15

46

59

30

152

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Kimgl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 12

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens centralsektion

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Sektionschef

Expedition

Centraldetalj

Utredningsdetalj

Summa

Ma 27

Kapten ...................

1

1

2

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör...........

1

i

29

Förste byråingenjör...........

_

_

1

i

27

Byråintendent ................

1

1

25

Byråingenjör ...............

_

1

i

23

Ingenjör.....................

21

Ingenjör...................

l

i

19

Biträdande ingenjör ...............

1

i

19

Kontorsskrivare...........

1

1

17

Ingenjörbiträde.............

1

i

15

Kansliskrivare ..........

1

13

Kontorist.................

0

9

11

Kanslibiträde...............

1

1

B—25

Amanuens .............

1

i

B— 8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.........

_

7

1

8

(30)

Expeditionsofficer...........

1

1

(22)

Expeditionsunderofficer.........

—

1

—

—

1

Summa

i

12

9

4

26

Bilaga 13

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens ritkontor

Lönegrad

Tjänst

Chef

Vapendetalj

Instrument-

detalj

Am- och

förpack- ningsdetalj

Summa

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör............

1

1

27

Byråingenjör ..............

x

25

Byråingenjör ....................

x

1

9

23

Ingenjör..................

1

9

3

21

Ingenjör....................

19

Biträdande ingenjör ............

3

1

2

x

5

17

Ingenjörbiträde.............

1

2

15

Tekniker.................

1

4

11

Tekniskt biträde...........

1

3

4

26

Summa

1

9

3

13

s. 519 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ls proposition nr 109

519

Bilaga 14-

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Provskjutningscentralen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef m. fl.

Centraldetalj

1 Handvapendetalj

| Verkstadsdetalj

| Skjutfältsdetalj

Mätdetalj

Summa

i

1

Ma 27

_

_

_

—

i

—

1

Ca 23

_

i

_

_

_

—

1

_

i

_

—

—

1

_

_

_

1

_

—

1

Ca 19

_

_

i

_

i

__

2

i

1

25

23

21

19

19

17

15

15

15

14

13

12

11

11

_

_

i

_

i

i

3

_

_

_

_

i

—

1

_

_

i

1

i

—

3

_

_

_

_

i

i

2

1

i

_

2

i

1

_

i

_

—

i

—

2

_

i

_

_

i

—

2

_

i

—

i

3

5

1

1

_

_

i

1

_

_

i

_

1

i

2

_

i

_

4

i

i

—

2

1

i

1

3

6

Summa

2

6

7

4

17

8

44

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Kiingl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 15

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsa vdelningens fordonsbyrå

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Stridsfordonssektion

Bilsektion

Släpfordonssektion

Biluttagningssektion

Summa

Cs 10

Byråchef...................

1

1

Ma 33

Överstelöjtnant ..............

i

1

Ma 30

Major.................

Ma 27

Kapten.................

i

2

2

5

Ca 31

Armédirektör av 2. gr.......

1

1

Ca, Ce, Cg 29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör...........

1

x

Ca 29

Arméingenjör av 1. gr...............

2

2

Ca 27

Arméingenjör av 2. gr.............

_

1

1

2

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör...............

1

1

29

Förste byråingenjör....................

_

1

i

i

3

27

Byråingenjör..................

_

3

i

4

27

Byråintendent..............

_

1

1

25

Byråingenjör.................

_

1

2

2

5

23

Assistent..................

1

1

23

Ingenjör....................

_

3

2

1

6

21

Assistent..................

1

1

21

Ingenjör..................

_

2

1

1

4

19

Biträdande ingenjör.............

_

2

1

1

4

17

Förste kansliskrivare.........

1

1

17

Ingenjörbiträde.............

2

1

3

15

Kansliskrivare.............

l

13

Kontorist...................

13

Tekniker ...............

1

1

2

11

Kanslibiträde.............

2

1

1

2

6

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål......

18

18

(32)

Chef för biluttagningssektionen...........

1

i

(30)

Officer ..............

—

—

—

—

i

i

Summa

1

23

14

13

29

80

s. 521 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

521

Bilaga 16

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Fordonsavdelningens fältarbetsbyrå

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

| Byråchef

1 Brosektion |

|Maskinsektion|

Summa

i

1

CS 1U

—

—

i

1

_

i

—

1

_

_

2

2

Ca 1 i

_

i

—

1

_

5

_

5

_

1

_

1

_

4

—

4

—

4

2

6

£iö

_

2

2

4

_

2

—

2

_

2

—

O

1

—

1

{ÖV))

Summa

i

23

7

31

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 17

Fordonsavdelningens specialtekniska sektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Summa

Ca, Ce, Cg 33

1

1

Ca 29

2

1

1

<fiO

1

1

2

1

Summa

11

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 18

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsavdelningens centralsektion

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Sektionschef m. fl.

Expedition

Centraldetalj

Utredningsdetalj

Summa

Ma 27

Kapten ................

11

1

Ca, Ce, Cg 27

Byråingenjör .................

1

1

25

Byråassistent................

1

1

25

Byråingenjör .............

_

2

2

23

Ingenjör ....................

21

Ingenjör .................

O

2

17

Förste kansliskrivare.............

1

1

15

Kansliskrivare ...............

1

1

13

Kontorist.................

0

2

11

Kanslibiträde.................

1

1

2

11

Tekniskt biträde................

1

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.......

15

15

(30)

Expeditionsofficer...............

1

1

(22)

Expeditionsunderofficer...........

—

1

—

—

1

Summa

2

20

7

3

32

1 Tillika chef för centraldetaljen.

Bilaga 19

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Fordonsavdelningens ritkontor

Lönegrad

Tjänst

Summa

Ca, Ce, Cg 29

Förste byråingenjör..........

l

27

Byråingeniör ............

25

Byråingenjör ...............

23

Ingenjör................

21

Ingenjör....................

19

Biträdande ingenjör ..........

3

17

Ingenjörbiträde.............

4

15

Tekniker............

13

Tekniker..............

1

11

Tekniskt biträde.........

Summa

22

s. 523 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

523

Bilaga 20

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Fordonsavdelningens kontrollsektion

Lönegrad

Tjänst

Summa

Ca, Ce, Cg 31

27

25

23

21

19

17

17

15

13

11

11

1

1

4

8

3

4

1

1

2

1

1

2

3

32

B—8

Summa

Bilaga 21

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens telebyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

| Byråchef m. fl.

| Trådsektion

| Truppradiosektion

| Stabsradiosektion

Summa

i

1

Ca, Ce, Cg 31

_

i

i

i

3

_

i

i

2

_

i

i

i

3

_

2

2

2

6

_

3

i

2

6

i

5

2

3

11

_

1

1

1

3

_

_

—

3

3

i

_

_

_

1

Summa

3

14

8

14

39

s. 524 Kontrollera mot PDF

524

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 22

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radarbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef m. fl.

Stridsledningsradarsektion |

Eldledningsradarsektion

Specialradarsektion

Summa

Cp 10

Byråchef ...................

i

1

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.............

i

i

1

3

29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör................

—

_

i

_

1

29

Förste byråingenjör....................

_

i

_

1

2

27

Byråingenjör ..........................

_

2

i

1

4

25

Byråingenjör ......................

_

2

i

1

4

23

Ingenjör......................

i

3

0

7

21

Ingenjör .....................

\

19

Biträdande ingenjör ............

_

2

i

1

4

11

Kanslibiträde.....................

i

1

Summa

3

11

8

6

28

Bilaga 23

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens elkraftsektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Sektionschef m. fl.

Elverksdetalj

Belysningsmaterieldetalj |

Batteridetalj

Summa

Ca, Ce, Cg 29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör.........

i

1

27

Byråingenjör .....................

_

i

_

_

1

25

Byråingenjör .................

_

i

i

i

3

23

Ingenjör...................

1

1

2

21

Ingenjör ....................

1

1

2

Summa

2

3

2

2

9

s. 525 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

525

Bilaga 24

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens gpecialtekniska sektion (ellab)

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Sektionschef

Teledetalj

| Radardetalj

| Eldetalj

Verkstad

Summa

Cp 10

Ca 22

Ca, Ce, Cg 31

29

27

25

Överingenjör ......................................

Förste tygverkmästare ..............................

Byrådirektör.......................................

u

i

i

i

i

—

i

1

1

2

2

—

i

i

i

—

3

—

2

4

i

—

7

—

4

2

—

—

6

—

3

1

—

—

4

21

—

2

1

—

—

3

19

—

—

—

—

i

1

17

i

1

17

—

—

—

2

2

16

—

—

6

6

15

10

Vaktmästare.........................

1

1

1

1

6

1 Teknisk c''

Biträde.............................

lefsassistent.

Summa

1

14

11

2

13

41

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 25

Elektroavdelningens koiitrollsektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

| Sektionschef m. 11.

Teledetalj

| Radardetalj

| Komponentdetalj

Summa

Ca, Ce, Cg 31

27

25

23

21

21

19

17

17

15

11

8

6

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör......................

Byråingenjör ........................................

Byråingenjör ........................................

Ingenjör .............................................

Ingenjör.............................................

Biträdande ingenjör ..................................

Ingenjörbiträde.......................................

Förrådsmöstare.......................................

Tekniker............................................

Förrådsman .........................................

Tekniskt biträde......................................

Tekniskt biträde......................................

Summa

i

i

i

i

i

i

6

2

2

1

1

6

1

2

1

2

6

i

i

1

3

1

1

2

2

12

i

1

2

5

1

4

2

6

1

1

2

2

2

30

1

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 26

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Eleklroavdelningens centralsektion

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Sektionschef

Expedition

Centraldetalj

Utredningsdetalj

Summa

Ma 27

Kapten ................

11

Ca, Ce, Cg 27

Byråingenjör .................

25

Byråassistent...............

25

Byråingenjör ..............

23

Ingenjör ..................

19

Biträdande ingenjör .........

17

Förste kansliskrivare .........

15

Kansliskrivare ..........

i

13

Kontorist................

11

Kanslibiträde............

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål .

10

1

17

10

(30)

Expeditionsofficer..........

Summa

i

7

3

28

| 1 Tillika chef för centraldetaljen.

Bilaga 21

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens ritkontor

Lönegrad

Tjänst

•

Cchef m. fl.

Teledetalj

Radardetalj

Eldetalj

Summa

Ca, Ce, Cg 29

Förste byråingenjör...........

1

1

27

Byråingenjör .................

1

1

25

Byråingenjör ..............

_

i

i

2

23

Ingenjör.............

i

21

Ingenjör................

19

Biträdande ingenjör ..........

1

1

1

3

17

Ingenjörbiträde.............

1

3

3

7

11

Tekniskt biträde..........

1

1

8

Tekniskt biträde............

1

—

i

Summa

2

6

7

8

23

s. 527 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

527

Bilaga 28

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Verkstadsavdelningens driftbyrå

Lönegrad

Tjänst

| Byråchef m. fl. |

Organisations-

sektion

Tygverkstads-

sektion

Amverkstads-

sektion

Arbetsstudie-

sektion

| Avtalsdetalj

Summa

Cp 10

Byråchef...............................

1

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör............................

—

—

1

1

—

—

2

29

Förste byråingenjör......................

—

i

1

—

1

i

4

27

Byråingenjör ...........................

—

—

4

2

—

—

6

25

Byråassistenl............................

—

3

—

—

—

i

4

25

Byråingenjör ...........................

—

1

3

1

3

—

8

23

Assistent................................

—

1

—

—

—

—

1

23

Ingenjör................................

—

—

6

2

13

—

21

21

Assistent................................

—

—

—

1

—

i

2

21

Ingenjör................................

—

—

2

1

—

—

3

19

Biträdande ingenjör .....................

—

—

4

—

—

—

4

17

Förste kansliskrivare ....................

—

1

—

—

—

—

1

17

Ingenjörbiträde..........................

—

—

—

—

1

—

1

15

Kansliskrivare ..........................

—

—

—

1

—

—

1

11

Kanslibiträde............................

1

1

2

1

1

—

6

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål......

—

—

—

1

—

—

1

Summa

2

3

23

11

19

3

66

Bilaga 29

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Verkstadsavdelningens centralsektion

Lönegrad

Tjänst

| Sektionschef

| Expedition

1 Centraldetalj

U tbildningsdetalj

Summa

Ca 31

Armédirektör av 2. gr...............................

i

_

_

_

1

Ca, Ce, Cg 29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör..............

—

—

—

1

1

Ca 27

Arméingenjör av 2. gr...............................

—

—

—

1

1

Ca, Ce, Cg 27

Arméingenjör av 2. gr/byråingenjör....................

—

—

—

2

2

25

Byråingenjör ......................................

—

—

i

—

1

15

Kansliskrivare .....................................

—

i

—

•-

1

13

Kontorist..........................................

—

i

i

—

2

11

Kanslibiträde.......................................

—

i

—

—

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.................

—

10

—

—

10

Summa

i

13

2

4

20

s. 528 Kontrollera mot PDF

528

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 30

Verkstads avdelningens kriggreparationssektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Sektions-

chef m. fl.

Fältrepara-

tionsdetalj

Krigsverk-

stadsdetalj

Krigsmotor-

detalj

Personalreg

Summa

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.....

1

_

_

_

_

1

29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör

—

1

—

—

—

1

Ca 21

Tygverkmästare .....................

—

1

—

—

—

1

Ca 19

Förste tvghantverkare ................

—

1

—

—

—

1

Ca, Ce, Cg 27

Ryråingenjör ........................

—

—

1

1

—

2

25

Byråingenjör ........................

—

1

1

—

—

2

21

Assistent............................

—

—

—

_

1

1

21

Ingenjör............................

—

1

—

1

_

2

15

Kansliskrivare.......................

—

—

_

_

1

1

11

Kanslibiträde........................

1

—

—

—

1

Summa

2

5

2

2

2

13

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 31

Verkstad sa vdein ingens anläggningssektion

Lönegrad

Tjänst

Sektionschef

m. fl.

Projektdetalj

Utrustnings-

detalj

Verktygs-

ritkontor

Summa

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör.................................

1

_

1

27

Byråingenjör ................................

—

1

—

1

2

25

Byråingenjör ................................

—

1

1

—

2

23

Ingenjör.....................................

—

1

—

2

3

21

Ingenjör...............................

—

—

2

—

2

19

Biträdande ingenjör ..........................

—

1

1

1

3

17

Ingenjörbiträde...............................

—

1

—

1

2

15

Tekniker...............................

_

_

_

1

1

11

Kanslibiträde.................................

1

—

—

1

Summa

2

5

4

6

17

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 32

Verkstadsavdelningens reservdelssektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Sektions-

chef

Teknisk

detalj

Förråds-

detalj

Summa

Ca 19

Förste tyghantverkare..............................

1

1

Ca, Ce, Cg 27

Byråingenjör ....................................

1

—

_

1

23

Ingenjör.................................

—

1

—

1

21

Ingenjör .......................................

—

1

1

2

19

Biträdande ingenjör ...............................

—

1

—

1

17

Ingenjörbiträde...................................

—

1

1

2

Summa

1

5

2

8

s. 529 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

529

Bilaga 33

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Tygförrådsbyrån

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

| Byråchef m. fl.

| Centralsektion

| Materielsektion

1 Materielredov.-sektion

Summa

Ma 37

i

1

Ma 30

Ma 27

_

i

i

i

3

_

3

3

—

6

Ca 23

Tygförvaltare ........................................

—

1

1

3

5

Ca 19

Förste tyghantverkare.................................

—

—

—

3

3

Ca, Ce, Cg 27

Byråingenjör ........................................

—

—

—

1

1

25

Byråassistent.........................................

—

—

1

—

1

1

—

1

21

—

—

3

—

3

19

Kontorsskrivare ......................................

—

2

2

—

4

17

Förste kansliskrivare..................................

—

1

2

4

7

15

Kansliskrivare .......................................

—

3

5

—

8

13

i

2

5

—

8

u

Förrådsman .........................................

1

—

—

1

ii

Kanslibiträde.........................................

—

6

5

10

21

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål...................

—

5

8

11

24

(30)

Expeditionsofficer.....................................

—

1

—

—

1

(22)

Underofficer.........................................

—

1

1

—

2

Summa

2

27

38

33

100

34—49 64 Bihang till riksdagens protokoll 1954.

1 samt.

Nr 109.

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 3A

Ammimitionsförrådsbyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

m. fl.

Centraldetalj

Am m lini-

tionssektion

Amredov.-

sektion

Summa

Ma 37

Byråchef..................................

1

1

Ma 30

Major.....................................

—

_

i

_

1

Ma 27

Kapten ....................................

—

2

i

_

3

Ca 23

Tygförvaltare ..................................

—

1

i

1

3

Ca, Ce, Cg 27

Byråingenjör ..................................

—

—

i

1

25

Byråassistent..................................

—

—

1

1

25

Byråingenjör ..................................

—

—

i

_

1

23

Ingenjör.....................................

—

—

i

_

1

21

Assistent...................................

_

_

i

_

1

19

Kontorsskrivare ..............................

_

_

i

1

2

17

Förste kansliskrivare............................

_

2

2

4

15

Kansliskrivare ...............................

_

i

1

13

Kontorist..................................

_

1

1

2

11

Kanslibiträde.................................

1

3

i

3

8

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.............

—

4

4

8

16

Summa

2

13

14

17

46

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 35

Inköpsavdelningen

Lönegrad

Tjänst

Chef m. fl. |

Expedition |

Inköps-

sektion

Räknings-

sektion

Försäljnings-

sektion

Summa

Cp 15

Inköpsdirektör...............................

i

1

Ca, Ce, Cg 33

Byrådirektör................................

i

—

1

—

_

2

31

Byrådirektör.................................

—

—

1

—

—

1

29

Förste byråintendent..........................

—

—

3

—

1

4

27

Byråintendent ...............................

i

—

3

—

—

4

27

Kamrerare..................................

—

—

_

1

_

1

25

Byråassistent................................

—

—

4

—

2

6

23

Assistent....................................

—

i

3

_

_

4

21

Assistent....................................

_

_

4

2

_

6

19

Kontorsskrivare..............................

—

2

5

1

_

8

19

Verkmästare ................................

—

—

_

—

1

1

17

Förste kansliskrivare..........................

—

1

4

2

_

7

15

Kansliskrivare..........................

2

3

1

6

15

Tekniker ................................

_

_

1

i

13

Kontorist....................................

i

1

2

2

6

11

Kanslibiträde................................

—

1

2

3

1

7

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål...........

—

13

—

—

—

13

Summa

4

19

34

14

7

78

s. 531 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

531

Bilaga 36

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef m. fl.

| Expedition

| Bibliotek

Standard.-sektion

B eskrivn.-sektion

| Förlagssektion

| Kontrollmetodiksektion

1 Materiallab

| Experimentverkstad

Summa

1

1

ti3 o l

Ma 27

i

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör.............................

—

i

—

—

i

i

—

3

29

Förste byråingenjör.......................

i

i

—

2

27

Byråingenjör............................

—

—

—

3

—

—

2

3

—

8

27

Byråintendent ...........................

—

—

—

—

i

—

—

—

—

1

25

Byråassistent............................

i

—

—

—

1

25

Byråingenjör ............................

—

—

3

3

i

—

1

4

—

12

23

Ingenjör................................

—

—

1

3

2

—

1

2

—

9

21

Assistent................................

—

—

1

—

1

—

—

—

—

2

21

Ingenjör................................

i

—

—

—

1

—

—

3

—

5

21

Verkmästare .........................

i

1

19

Biträdande ingenjör ......................

—

—

—

1

4

—

—

2

—

7

19

Faktor..................................

i

1

17

Ingenjörbiträde..........................

—

—

—

—

8

—

—

—

—

8

17

Verkstadsförman ........................

i

1

16

i

_

_

_

1

15

Kansliskrivare...........................

—

i

—

—

—

i

—

—

—

2

15

Tekniker ...............................

—

—

—

—

1

4

—

—

4

9

14

Fotograf................................

—

—

—

—

—

2

—

—

—

2

13

Kontorist................................

—

i

—

—

—

1

—

—

—

2

13

Tekniker ...............................

—

—

—

—

1

2

—

—

—

3

11

Kanslibiträde............................

i

—

—

1

1

1

1

1

—

6

11

Tekniskt biträde.........................

—

—

—

—

4

2

—

2

—

8

3

_

8

_

_

8

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.......

—

4

2

—

2

3

—

—

—

11

6

Sorteringsbiträde.........................

—

—

—

—

—

7

—

—

—

7

Summa

3

6

7

12

28

34

7

19

6

122

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 37

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Centralplaneringen

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Chef m. fl.

Centraldetalj

Krigsdetalj

Fredsdetalj

Mobiliserings- och utbild-

ningsdetalj

Summa

Ma 33

Överstelöjtnant .........................

1

\

Ma 30

Major ..........................................

_

_

i

1

2

Ma 27

Kapten.......................................

—

*1

—

i

—

2

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör.................

—

—

i

—

_

1

29

Arméingenjör av 1. gr/förste byråingenjör............

—

—

i

—

—

1

29

Förste byråingenjör...................

1

1

25

Byråingenjör ....................................

_

_

i

_

_

1

23

Ingenjör........................................

—

—

i

—

—

1

17

Förste kansliskrivare.............................

—

1

_

_

_

1

13

Kontorist .......................................

i

_

_

_

1

2

11

Kanslibiträde....................................

_

1

_

_

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål...............

_

_

i

_

_

1

(30)

Officer .........................................

__

—

_

_

1

1

(22)

Underofficer.....................................

—

—

—

—

1

1

Summa

2

3

6

2

4

17

1 Adjutant.

Bilaga 38

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Materielinspektionen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef m. fl.

Vapengrupp

Fordonsgrupp |

Signalgrupp

Summa

Ma 33

Överstelöjtnant..........................

i

1

Ma 27

Kapten ..........................

1

1

Ca 29

Arméingenjör av 1. gr...........................

_

i

1

1

3

Ca, Ce, Cg 11

Kanslibiträde.....................

i

1

Summa

2

2

1

1

6

s. 533 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

533

Bilaga 39

ARMÉTY GFÖRVALTNIN GEN

Administrativa byrån

Lönegrad

Tjänst

Ca 37

Ca, Ce, Cg 31

29

27

27

25

21

19

17

15

13

11

12

10

B—25

B— 8

Krigsråd .........................

Byrådirektör......................

Kamrerare........................

Byråintendent ....................

Förste byråsekreterare..............

Byråassistent......................

Assistent..........................

Kontorsskrivare...................

Förste kansliskrivare...............

Kansliskrivare ....................

Kontorist.........................

Kanslibiträde......................

Förste expeditionsvakt..............

Expeditionsvakt...................

Amanuens .......................

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

«

1

2

2

2

M2

*14

Summa 1 33 4 21 8 2 69

1

2

1

1

3

1

1

7

1

2

7

4

2

12

2

22

1 Därav 3 portvakter. — s Därav 9 telefonister.

Bilaga A0

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN

Personalkårexpcditionen

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

Antal

£32}

1

1

£9.9}

1

Ca, Ce, Cg 11

B—8

1

1

Summa

5

s. 534 Kontrollera mot PDF

534

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga -tl

ARMÉTYGFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Souschef m. fl.

Vapenavdelningen

F ordonsavdelningen

Elektroavdelningen

V erkstads avdelningen

Tygförrådsbyrån

ä

<3

fe

rQ

C/5

tj

OCtf

f-c

fn

•O

1/3

C

.2

•2

1

2

Normaliebyrån

Administrativa byrån

Inköpsavdelningen

Centralplaneringen

M aterielinspektionen

Personalkårexpeditionen

Provskjutningscentralen

Summa

1

1

1

1

1

1

2

Cp 15

Avdelningschef tillika arméöver-

direktör ....................

—

—

—

—

1

i

Cp 15

Inköpsdirektör................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

_

__

i

Cp 10

Byråchef.....................

—

—

—

2

1

_

3

Cp 10

Överingenjör .................

—

—

—

1

1

Cs 10

3

2

5

Ma 37

1

i

2

Ma 33

0

l

5

Ma 30

Major .......................

—

4

2

1

_

3

i

_

_

_

2

_

1

14

Ma 27

Kapten ......................

—

16

7

1

—

6

3

1

—

—

2

i

—

1

38

Ma 19

Fanjunkare...................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

Ca 37

Krigsråd .....................

—

—

—

—

—

—

—

—

i

1

Ca 37

Byråchef.....................

—

—

—

—

—

—

—

1

1

Ca 33

Armédirektör av 1. gr .........

—

1

1

Ca, Ce, Cg 33

Armédirektör av 1. gr/byrådirektör

—

—

1

—

—

—

—

—

1

Ca 31

1

1

1

3

Ca, Ce, Cg 31

Armédirektör av 2. gr/byrådirektör

—

1

7

1

1

10

Ca 29

*>

3

8

Ca, Ce, Cg 29

Arméingenjör av 1. gr/förste byrå-

1

1

4

2

1

9

Ca 27

1

4

1

6

Ca, Ce, Cg 27

Arméingenjör av 2. gr /byråingenjör

—

3

—

2

—

_

_

5

Ca 23

Tygförvaltare.................

—

—

—

—

—

5

3

1

9

Ca 22

o

1

4

Ca 21

Tygverkmästare...............

—

_

1

i

Ca 19

1

2

3

O

3

Ca, Ce, Cg 33

1

2

31

4

2

2

3

3

2

1

17

29

4

9

8

4

2

1

1

29

29

Förste byråintendent...........

—

_

_

_

4

_

_

4

29

Kamrerare................

—

—

—

—

_

_

_

_

i

1

27

3

3

27

16

in

17

11

1

1

8

64

27

Byråintendent ................

_-

i

i

i

i

4

_

_

_

_

8

27

Kamrerare....................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

_

_

_

1

25

Byråassistent..................

—

—

i

i

4

i

1

i

i

6

—

—

—

—

16

25

Byråingenjör .................

—

31

18

26

13

i

1

12

—

—

1

—

—

3

106

23

Assistent......................

—

—

1

—

1

—

—

—

—

4

—

—

—

1

7

23

Ingenjör......................

—

43

24

35

25

—

1

9

—

—

1

—

—

—

138

21

1

t

3

3

1

9

]

6

18

21

1

1

21

Ingenjör......................

—

43

15

20

9

—

—

5

—

—

—

—

—

3

95

s. 535 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

535

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Souschef m. fl.

Vapenavdelningen

Fordonsavdelningen

Elektroavdelningen

Verkstadsavdelningen

C

°tf

H

rQ

X/i

°tf

e

F»

H

C

tf

H

Q

xn

■ö

tf

H

s-

O

X/i

C

0

s

1

6

Normaliebyrån

C

fe

£3

tf

>

1

CA

2

i

<

Inköpsavdelnmgen

Centralplaneringen

M atenehnspektionen

Personalkårexpeditionen

Provskjutningscentralen

Summa

Ca, Ce, Cg 21

1

_

34

15

16

8

—

—

7

—

—

—

—

—

2

82

19

1

1

Faktor.......................

1

—

—

1

19

2

4

2

_

7

8

_

_

—

—

23

2

4

17

1

2

_

_

_

_

_

_

_

3

_

_

2

i

1

7

4

—

1

7

i

—

—

—

24

_

24

10

13

5

—

—

8

i

61

_

_

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

2

1

2

2

_

2

2

4

15

15

14

_

2

2

1

3

8

1

2

2

6

—

—

—

2

29

_

19

5

7

1

—

—

9

—

1

—

—

—

5

47

2

1

3

Fotograf......................

1

1

1

1

_

3

5

1

2

8

2

2

7

6

2

—

—

—

38

_

9

3

3

15

2

1

1

11

_

1

2

1

4

13

13

7

9

21

8

6

4

7

1

i

i

4

95

Q

1

8

9

21

11

10

7

O

12

1

1

8

g

1

_

3

—

—

8

12

_

1

—

—

—

1

6

6

7

_

_

2

_

—

—

2

1

3

B 25

9

B— 8

Biträde för skriv- och kontorsgö

21

36

10

11

24

1C

11

22

13

1

i

6

172

1

(32)

nn'')

Chef för biluttagningssektionen .

1

4

2

1

1

—

1

5

(22)

1

1

2

1

_

—

2

—

1

i

5

Summa

2

334

120‘

20(

12f

10C

>44

121

!6‘

71

1"

6

5

44

11357

s. 536 Kontrollera mot PDF

536

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga £2

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Materiell) yrån

.... ''..•''ri ’''«&&

afl si -»''.i »illS.

: ■ '' ,-i ’

Lönegrad

(-klass)

j*r

Tjänst

(beställning)

Byråchef m. fl.

Expedition

Utrustningssektion

Inventariesektion

Mobiliserings- och tilldel-

ningssektion

Inköpssektion

Kontroll- och verkstadssek-

tion

Summa

Ma 37

Byråchef...................

1

Ma 33

Överstelöjtnant ...............

i

1

3

1

i

Ma 30

Major ..................

i

Ma 27

Kapten ..................

i

Ma 21

Förvaltare (i intendenturförrådstj änst)

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör.................”,

1

29

Förste byråintendent............

i

27

Byråingenjör.................

i

1

2

27

Kamrerare....................

i

25

Byråingenjör...................

i

i

25

Byråassistent.................

1

1

1

3

23

Ingenjör......................

i

3

23

Assistent.....................

1

21

Assistent..................

2

i

21

Ingenjör........................

19

Biträdande ingenjör...........

2

19

Kontorsskrivare................

i

17

Ingenjörbiträde...............

1

17

Förste kansliskrivare............

1

17

Tvättinstmktör..............

1

15

Kansliskrivare.................

l

1

2

13

Kontorist...................

i

i

T

11

Kanslibiträde................

i

i

O

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ....

2

x

4

2

13

(30)

Officer ................

(23)

Underofficer.................

1

Kollektivav-

talsanställda

Avsynare.....................

Summa

2

T |l3

7

12

20

21

82

s. 537 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

537

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN Bilaga 43

Förplägnadsbyrån

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(bestäUning)

| Byråchef

Expedition

Mobiliserings-

och anskaff-

ningssektion

1 Driftsektion |

Summa

i

1

_

1

—

1

IVlä o o

1

i

2

_

_

1

2

3

_

_

_

1

1

1

—

1

1

1

oq

_

—

—

1

1

_

—

—

1

1

21

91

1

1

—

1

1

19

1

1

1

1

Ifi

_

1

1

15

iq

1

_

1

_

_

1

—

1

_

i

1

1

3

1

1

2

r\(\\

i

—

1

Summa

i

2

8

14

25

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN Bilaga 44

Drivmedelsbyrån

tf

O

I

<u

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

(«-•

4)

tf

tf

o

•tf

Ä

•tf

O

O

s

0)

s

&

c

i

C/5

tf

cd

•cd

fe

tf

Q)

a

H

W

•c

Q

1

tf

tf

O

S

tf

c/D

Ma 37

Ma 33

1

i

1

i

_

_

1

_

i

2

__

_

1

_

1

Litl| Lig UU

_

_

_

1

_

1

97

_

_

1

1

_

2

_

_

1

_

_

1

95

_

_

1

—

1

_

_

_

4

—

4

_

_

_

3

_

3

21

_

_

2

—

i

3

__

_

_

1

_

1

13

_

_

_

1

—

1

11

_

i

1

1

—

3

B—8

_

2

1

2

i

6

Summa

1

3

8

16

3

31

s. 538 Kontrollera mot PDF

538

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 45

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNIN GEN

Häst- och veterinärmaterielhyrån

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Allmän sektion

Remonteringsdetalj

Hästuttagningssektion

Summa

Ca 37

överfältveterinär.................

i

1

Ca 31

Fältveterinär......................

i

1

Ma 30

Major ....................

1

1

Ca, Ce, Cg 13

Kontorist...................

1

11

Kanslibiträde...................

2

i

5

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål........

6

6

(32)

Remonteringsofficer ...............

i

(22)

Underofficer...............

1

11

Summa

i

3

2

17

Bilaga 46

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Förrådskontrollkontoret

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Chef

Expedition

Sakgranskningsdetalj

Bokföringsdetalj

Statistikdetalj

Summa

Ma 33

Överstelöjtnant................

1

1

Ca 23

Departementsskrivare........

1

1

2

Ca, Ce, Cg 11

Kanslibiträde............

i

1

5

7

B—8

(30)

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ...

Officer..................

—

i

4

—

5

(24)

Underofficer ................

i

1

(22)

Underofficer ..............

—

—

2

—

2

Summa

1

2

6

10

i

20

s. 539 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

539

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Bilaga 47

Chefsexpeditionen

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

| Chef

Expedition m. m.

| Centralsektion

Personal- och mobilise-

ringssektion

Summa

1

1

Ma do

—

—

i

1

2

—

—

4

1

5

—

—

1

—

1

—

1

—

—

1

_

1

_

—

1

_

1

- -

—

1

—

2

—

—

2

_

4

—

—

4

B—8

4

—

4

1

—

1

_

1

1

2

\**)

Summa

1

*14

7

3

*25

1 Härtill kommer telefonister, vilkas antal är beroende av ämbetsverkets blivande förläggning.

Bilaga 45

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

Lönegrad

Tjänst

| Byråchef

| Kanslisektion

| Avtalsdetalj

| Personaldetalj

Summa

i

1

uä O /

Ca, Ce, Cg 29

_

i

i

—

2

_

—

—

i

1

zo

_

_-

i

—

1

—

—

—

i

1

—

i

i

—

2

—

i

—

—

1

D ZD

Summa

i

3

3

2

9

s. 540 Kontrollera mot PDF

540

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ARMÉINTENDENTURFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

oouscnei

Chefsexpeditionen

AJ i o

Aumimsirauva Dyran

Förrådskontrollkontoret

Materielbvrån

Förplägnadsbyrån

Drivmedelsbyrån

Häst- och veterinärmate-

rielbyrån

Summa

Mp/Cp 19

Souschef ................

1--

Ma 37

Byråchef.................

Ma 33

Överstelöjtnant............

- 1 -

2

1

3

i

i

Ma 30

Major ...............

Ma 27

Kapten ................

Ma 21

Förvaltare...............

i

17

Ca 37

Ca 31

Krigsråd, överfältveterinär ...

Fältveterinär...........

1 —

—

—

1

1

2

1

Ca 23

Departementsskrivare........

2

Ca, Ce. Cg 33

Byrådirektör..............

i

1

31

Byrådirektör..............

i

29

Förste byråingenjör..........

i

1

1

29

Förste bvråintendent......

i

29

Förste byråsekreterare.......

27

Byråingenjör..............

i

i

27

Byråintendent .............

27

Kamrerare...............

25

Byråingenjör .............

i

i

25

Byråassistent............

4

25

Byråinspektör.............

i

25

Byråsekreterare ........

-

23

Ingenjör ..................

5

i

4

10

23

Assistent...............

21

Ingenjör.................

i

21

Assistent...........

19

Köksmästare...........

i

1

6

19

Biträdande ingenjör .....

6

Q

19

Kontorsskrivare........

- — i

17

Ingenjörbiträde.............

1

1

i

17

Förste kansliskrivare.......

1

2

17

Tvättinstruktör.........

1

16

Köks föreståndare.........

i

i

i

15

Kansliskrivare .........

1

2

13

Kontorist.............

1 1

1

9

12

Förste expeditionsvakt......

i

i

oo

11

Förrådsman............

11

Kanslibiträde..........

2 2

7

g

Q

10

Expeditionsvakt........

4

B—25

Amanuens ............

— i

4 —

1

B— 8

(32)

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

Expeditionsofficer...........

5

13

2

6

6

36

1

(32)

Remonteringsofficer ....

1

(30)

Officer.............

1

(24)

Underofficer...........

(23)

Underofficer..........

(22)

Underofficer..........

O

2

1

Kollektivav-

talsanställda

Avsynare..............

1 Härtill komm

Summa 1

er telefonister, vilkas antal är beroende av ämbe

>25 9

tsverkets

20

bli

var

!5 3

de

1

för

17

läggn

210

ing.

s. 541 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

541

Bilaga 50

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdel ningens artilleribyrå

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

1 Chef för artilleribyrån

| Artilleridirektör

1 Centraldetalj

1 Sjöartillerisektion

| Kustartillerisektion

| Ammunitionssektion

1 Mekanisk sektion

| Elektrosektion

Summa

Cs 10

Byråchef..................................

i

1

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr..................

i

1

Ma 30

Major.....................................

i

1

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr/major ............

i

—

—

1

Ma 27

Kapten vid flottan .........................

—

—

i

3

—

2

—

—

6

Ma 27

Kapten vid kustartilleriet ....................

—

—

i

—

2

1

—

—

4

1

1

Ma 19/23

Löjtnant vid kustartilleriet ...................

—

—

—

—

1

1

—

—

2

Ma 21

Förvaltare vid flottan .......................

1

1

Ma/Ca 33

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/

marindirektör av 1. gr ....................

—

i

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr ......................

1

2

i

4

Ca, Ce, Cg 29

Förste byråingenjör.........................

1

—

1

27

Byråingenjör ..............................

—

—

—

—

1

2

2

3

8

25

Byråingenjör ..............................

—

—

—

1

2

—

4

1

8

23

Ingenjör...................................

—

—

i

—

1

2

1

1

6

21

Ingenjör...................................

—

—

—

1

—

4

—

—

5

19

Biträdande ingenjör ........................

—

—

i

—

—

1

1

1

4

17

Ingenjörbiträde.............................

1

1

2

17

Förste kansliskrivare........................

i

1

2

15

Tekniker..................................

1

1

13

Tekniker..................................

1

1

—

2

11

Tekniskt biträde............................

—

—

—

2

—

—

2

11

Kanslibiträde...............................

i

1

2

8

Tekniskt biträde............................

—

2

—

—

2

B 8

2

1

1

2

2

1

9

(30)

Expeditionsofficer...........................

1

1

(22)

Expeditionsunderofficer......................

1

—

1

Summa

i

i

10

8

9

26

15

9

79

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 51

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens torpedbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Torpeddirektör

Militärteknisk sektion

Torpedsektion

Tubsektion

Ritkontor

Summa

Cs 10

Byråchef......................

1

1

Ma/Ca 33

Kommendörkapten av 1. gr/marindirektör av 1. gr .

i

_

_

1

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr..........

_

_

i

_

_

_

1

Ma 27

Kapten vid flottan.....................

_

_

i

i

2

Ma 21

Förvaltare vid flottan......................

_

_

i

1

Ma 16

Torpedmästare av 2. gr.................

2

Ca 31

Marindirektör av 2. gr .............

2

2

Ca 29

Mariningenjör av 1. gr ................

_

_

_

i

i

Ca 27

Mariningenjör av 2. gr ................

_

_

_

i

i

Ca, Ce, Cg 33

Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ..............

_

_

_

i

_

_

i

31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ...........

—

_

_

i

_

i

27

Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .......

1

i

31

Ryrådirektör..............T........

_

_

_

i

i

29

Förste byråingenjör.....................

_

_

_

i

_

i

27

Byråingenjör .......................

_

_

_

i

_

i

2

25

Byråingenjör .........................

_

_

_

i

_

2

3

23

Ingenjör..........................

_

_

_

i

_

1

2

21

Ingenjör.........................

_

_

_

i

i

1

3

19

Biträdande ingenjör ...............

_

_

_

1

1

17

Förste kansliskrivare...............

_

_

i

1

15

Tekniker........................

_

1

1

11

Tekniskt biträde....................

1

11

Kanslibiträde....................

—

—

2

—

—

2

Summa

i

i

6

12

5

8

33

s. 543 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

543

Bilaga 52

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens minbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Mindirektör

| Centraldetalj

| Minsektion

| Minröjningssektion

1 Minskyddssektion

| Ritkontor

Summa

i

1

i

_

ii

_

_

2

Ma 27

Ma/Ca 33

i

i

2

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/marin-

i

1

Ma 30/Ca 31

Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör

i

1

_

_

_

_

i

_

_

1

Ca 31

Ca, Ce, Cg 31

i

i

_

_

2

1

1

_

_

i

_

__

1

27

25

23

23

i

_

_

i

2

_

_

_

i

i

i

3

i

1

_

_

2

2

4

91

_

_

i

_

_

—

—

1

21

1

*1

2

i

_

1

2

1

1

15

11

B—8

1

1

i

1

Biträde för skriv- och kontorsgöromål..

Summa

i

i

i

6

6

4

6

7

1

31

1 Deltidstjänstgörande å minsektionen.

* Deltidstjänstgörande å minröjningssektionen.

s. 544 Kontrollera mot PDF

544

Kungl. Maj:ts proposition nr 109,

Bilaga 53

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens telebyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Militärassistenter

Radarsektion

Radiosektion

Telefonsektion

Hydrofonsektion

Centraldetalj

U

O

G

O

å

s

Marinens centrala tele-

förråd

Telelaboratorium

Summa

Cp 13

Byråchef.........................

1

I

Ma 27

Kapten vid flottan....................

2

_

_

_

_

_

_

2

Ma 27

2

Ma 19

1

Ma 19

Flaggunderofficer vid kustartilleriet...

_

i

1

Ca, Ce, Cg 33

Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ...

—

—

i

i

_

_

2

31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör . ..

i

i

__

—

—

_

2

29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör

—

—

i

2

i

i

—

—

_

_

5

31

29

Förste byråingenjör..................

—

_

3

1

_

_

_

_

_

i

5

27

Byråingenjör .......................

—

—

6

2

2

—

—

1

_

2

13

27

25

Byråingenjör ..................

4

2

3

2

12

25

23

Ingenjör............................

__

_

5

2

i

i

1

_

1

ii

23

Ingenjör el. assistent............

—

—

—

__

_

_

i

_

_

_

i

21

Ingenjör.......................

4

3

2

1

4

n

19

Biträdande ingenjör .................

_

_

5

3

4

2

_

i

_

3

18

19

17

Förste kansliskrivare......

_

_

_

_

_

i

1

17

Ingenjörbiträde..................

3

2

3

3

15

15

Tekniker.....................

2

3

4

4

7

13

Tekniker...................

l

13

Kontorist...............

Q

Q

11

Kanslibiträde..................

3

3

11

Tekniskt biträde...............

4

2

8

Tekniskt biträde.............

0

2

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ..

7

2

2

ii

Summa

i

6

34

16

14

8

16

15

6

14

130

s. 545 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

545

Bilaga 54

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningeng kontrollkontor

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

| Chef

| Centraldetalj

| Vapendetalj

Marinens kontroll i Bofors

(MKOB)

Marinförv. explosivämnes-1

lab. (MEL)

Summa

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr/major................

1

_

_

_

_

1

Ma 27

Kapten vid flottan eller kustartilleriet..............

—

i

—

1

—

2

Ma 23

Förvaltare vid flottan...........................

—

—

—

1

—

1

Ma 21

1

1

Ma 19

Flaggunderofficer vid flottan.....................

—

i

—

1

—

2

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör ..................................

—

—

—

—

i

1

25

Byråassistent (statistiker) .......................

—

i

—

—

—

1

23

Ingenjör......................................

—

—

3

—

i

4

21

Ingenjör......................................

—

—

1

—

1

19

Biträdande ingenjör............................

—

—

4

—

—

4

17

Ingenjörbiträde ...............................

—

—

—

1

—

1

15

Tekniker......................................

—

—

—

1

—

1

13

Tekniker......................................

—

—

—

1

—

1

11

Förrådsman ..................................

—

—

—

1

—

1

11

Kanslibiträde..................................

—

—

—

1

—

1

11

Tekniskt biträde...............................

—

—

—

—

i

1

8

Tekniskt biträde...............................

—

—

—

1

—

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ............

—

2

—

1

—

3

(22)

Laboratorieunderofficer.........................

—

—

—

—

i

1

(22)

Expeditionsunderofficer.........................

—

1

—

—

—

1

Summa

1

6

7

12

4

30

35—49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 546 Kontrollera mot PDF

546

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 55

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenplaneringen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef

Budgetrepresentant tillika

mobiliseringsofficer

Nautisk assistent

Vapenplanering

Summa

Ma 33

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant.............

»1

1

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr..........................

—

—

i

—

1

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr/maj or ....................

—

ll

—

—

1

Ma 27

Kapten vid flottan...................................

—

—

—

22

2

Ca, Ce, Cg 23

Assistent...........................................

1

1

13

Kontorist..........................................

_

_

_

1

1

11

Kanslibiträde.......................................

—

—

—

1

1

Summa

1

1

i

5

8

1 Chefen för vapenplaneringen och budgetrepresentanten tillika mobiliseringsofficeren bör

i princip tillhöra olika vapenslag inom marinen.

2 Varav en stridsledningsutbildad och en ubåtsjaktutbildad.

Bilaga 56

MARINFÖRVALTNINGEN

Vapenavdelningens expedition

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

Till chefens för

vapenavdel- ningen för- fogande

Expedition

Skrivcentral

Summa

(30)

Expeditionsofficer.................................

2

2

Ca, Ce, Cg 19

Kontorsskrivare...................................

1

—

_

1

17

Förste kansliskrivare...............................

_

1

_

1

13

Kontorist.........................................

_

1

*1

2

11

Kanslibiträde.....................................

—

—

1

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål................

—

6

4

10

(22)

Expeditionsunderofficer............................

—

3

—

3

Summa

1

13

6

20

1 Placerad såsom sekreterare åt avdelningschefen.

s. 547 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

547

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 57

Skeppsbyggnadsavdelningens proj ektbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning) ‘

| Byråchef m.il.|

Projekt-

sektion

Utrustnings-

sektion

Skydds-

sektion

Fartygsrit-

kontor

Summa

Cs 10

Ryråchef .................................

i

_

_

_

_

1

Ma 21

Förvaltare vid flottan.......................

—

—

1

—

—

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr .....................

—

1

—

1

—

2

Ca 27

Mariningenjör av 2. gr......................

—

1

—

1

—

2

Ca, Ce, Cg 31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ..........

—

—

1

—

—

1

29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör.....

—

2

—

—

1

3

27

Mariningenjör av 2. gr/byr&ingenjör ..........

—

2

1

—

—

3

31

byrådirektör ..............................

—

1

—

—

—

1

29

Förste byråingenjör.........................

—

1

—

1

—

2

27

Byråingenjör..............................

—

4

1

—

—

5

25

Byråingenjör..............................

—

—

1

2

1

4

21

Ingenjör..................................

—

1

—

—

2

3

17

Ingenjörbiträde............................

—

—

—

—

1

i

11

Tekniskt biträde...........................

—

—

—

—

1

i

11

Kanslibiträde..............................

i

—

—

—

—

i

8

Tekniskt biträde...........................

—

—

—

—

2

2

Summa

2

13

5

5

8

33

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 58

Skeppsbyggnadsavdelningens fartygsbyrå

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

{Byråchef m.fl. 1

Mobilise-

ringsofficer

Planerings - sektion

Hjälpfartygs-

sektion

Fartygsbygg-

nadssektion

Underhålls-

sektion

Summa

Cp 13

Byråchef.............................

i

—

—

—

—

—

1

Ca 33

Marindirektör av 1. gr .................

—

—

1

—

—

—

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr .................

—

—

—

1

—

1

2

Ca 29

Mariningenjör av 1. gr .................

—

—

1

—

—

—

1

Ca, Ce, Cg 31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör .....

—

—

—

—

1

—

1

29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör

—

—

—

—

2

2

4

27

Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .....

—

—

1

—

1

—

2

29

Förste byråingenjör....................

—

—

1

—

—

—

1

27

Byråingenjör .........................

—

—

1

—

—

—

1

25

Byråingenjör .........................

—

—

2

1

2

1

6

23

Ingenjör..............................

—

—

—

—

1

1

2

23

Assistent..............................

—

—

1

—

—

—

1

21

Ingenjör..............................

—

—

—

—

—

1

1

15

Kansliskrivare ........................

—

—

—

—

—

1

1

13

Tekniker.............................

—

—

—

—

1

—

1

11

Tekniskt biträde.......................

1

1

11

Kanslibiträde..........................

2

—

—

—

—

—

2

(36)

Mobiliseringsoflicer....................

—

1

—

—

—

—

1

Summa

3

1

8

2

8

8

30

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Knngl. Maj:ts proposition nr 109.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 59

Skeppsbyggnadsavdelningens ubåtsbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef m.fl.|

Projekt-

sektion

Ubåtsbygg-

nadssektion

Dykeri- och

bärgnings-

detalj

Summa

Cs 10

Byråchef....................................

i

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr ........................

—

—

1

—

1

Ca 29

Mariningenjör av 1. gr ........................

—

—

—

1

1

Ca, Ce, Cg 33

Marindirektör av 1. gr/byrådirektör ............

—

1

—

—

1

31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ............

—

2

—

—

2

29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör .......

—

1

1

—

2

27

Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör ............

—

—

1

—

1

31

Byrådirektör.................................

—

1

—

—

1

29

Förste byråingenjör...........................

—

1

—

—

1

27

Byråingenjör ................................

—

—

1

—

1

25

Byråingenjör ................................

—

1

3

1

5

23

Ingenjör ....................................

—

1

4

—

5

21

Ingenjör.....................................

—

1

—

—

1

19

Biträdande ingenjör ..........................

—

—

1

—

1

15

Tekniker....................................

—

—

1

—

1

13

Kontorist....................................

—

—

1

—

1

11

Kanslibiträde.................................

i

—

—

—

1

Summa

2

9

14

2

27

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 60

SkeppsbyggnadsaTdelningens maskinbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef m.fl.|

Anläggnings-

sektion

Värmetek- nisk detalj

Maskin-

sektion

Motorsektion |

Summa

Cs 10

Byråchef ...................................

i

1

Ma 23

Förvaltare vid flottan.........................

—

1

—

—

—

1

Ma 21

Förvaltare vid flottan.........................

—

—

—

1

—

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr .......................

—

1

—

—

—

1

Ca, Ce, Cg 31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ............

—

—

—

1

i

2

29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör.......

—

1

—

—

2

3

29

Förste byråingenjör ..........................

—

—

1

1

—

2

27

Byråingenjör................................

—

2

1

2

1

6

25

Byråingenjör................................

—

1

—

1

2

4

23

Ingenjör ....................................

—

3

—

1

1

5

19

Biträdande ingenjör..........................

—

—

—

1

—

1

17

Ingenjörbiträde..............................

—

—

—

—

2

2

15

Tekniker....................................

—

—

—

—

2

2

13

Tekniker....................................

—

—

—

1

—

1

11

Tekniskt biträde.............................

—

—

—

1

—

1

11

Kanslibiträde................................

i

—

—

—

—

1

Summa

2

9

2

10

11

34

s. 549 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

549

MARINFÖRVALTNINGEN Bilaga 61

Skeppsbyggnadsavdelningens elektrobyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

m. fl.

Anläggnings-

sektion

Materiel-

sektion

Special-

teknisk

detalj

Summa

Cs 10

Byråchef..................................

1

_

_

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr ......................

—

1

—

—

1

Ca 27

Mariningenjör av 2. gr ......................

—

1

—

—

1

Ca, Ce, Cg 31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ..........

—

—

1

—

1

27

Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör ..........

—

1

—

—

1

29

Förste byr&ingenjör.........................

—

—

—

1

1

27

Byråingenjör ..............................

—

2

1

—

3

25

Byråingenjör ..............................

—

6

2

1

9

23

Ingenjör ...................................

—

1

2

—

3

19

Biträdande ingenjör ........................

—

—

1

—

1

15

Tekniker..................................

—

—

1

—

1

13

Tekniker..................................

—

—

2

—

2

11

Kanslibiträde...............................

1

—

—

—

1

Summa

2

12

10

2

26

MARINFÖRVALTNINGEN Bilaga 62

Skeppsbyggnadsavdelningen, ny- och ombyggnadskontrollanter samt centralsektion

C

o

44

C/7

Central

sektion

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Ny- och ombyggnad

trollanter

| Sektionschef

Utredningsdetalj

Expedition

Summa

Ca 33

Marindirektör av 1. gr ..............................

1

1

Ca 31

Marindirektör av 2. gr ..............................

2

—

—

—

—

Ca 29

Mariningenjör av 1. gr ..............................

4

—

i

—

1

Ma 23

Förvaltare vid flottan................................

2

—

—

—

—

Ma 21

Förvaltare vid flottan................................

1

—

—

—

—

Ca, Ce, Cg 21

19

1

1

Kontorsskrivare ....................................

—

—

i

1

17

Förste kansliskrivare................................

—

—

—

1

1

15

Kansliskrivare .....................................

—

—

—

1

1

13

Kontorist..........................................

1

—

—

‘3

3

11

Kanslibiträde.......................................

—

—

—

4

4

B—8

10

1

10

1

(30)

Expeditionsofficer...................................

—

—

—

2

Kontrollantbiträden.................................

4

—

—

—

—

1 En placerat

! Anställda m

Summa

såsom sekreterare åt avdelningschefen,

ot kontrakt.

14

1

2

21

24

s. 550 Kontrollera mot PDF

550

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 63

Intendenturavdelningen

Lönegrad

(-klass)

. T j ä n s t

(beställning)

| Avdelningschef |

| Centralsektion |

Förplägnads-

sektion

| Materielsektion |

Drivmedels-

sektion

Förrådskontroll-

kontor

Summa

Mo 15

Marino verintendent........................

1

1

Ma 33

Kommendörkapten av 1. gr .................

—

1

1

i

—

—

3

Ma 30

Kommendörkapten av 2. gr.................

—

—

—

—

1

1

2

Ma 27

Kapten ..................................

—

3

3

3

1

1

11

Ma 19/23

Löjtnant .................................

—

—

—

—

1

—

1

Ma 21

Förvaltare vid flottan.......................

—

1

—

1

—

—

2

Ca, Ce, Cg 27

Byråintendent ............................

—

—

1

—

1

—

2

23

Assistent..................................

—

1

—

—

—

—

1

21

Förste kontorsskrivare......................

—

—

1

1

1

—

3

19

Kontorsskrivare ...........................

—

1

—

1

—

3

5

17

15

Förste kansliskrivare.......................

Förman..................................

_

1

_

1

1

1

13

Kontorist.................................

—

2

—

—

—

1

3

11

Kanslibiträde..............................

—

1

1

1

—

—

3

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål........

—

4

—

1

1

2

8

(30)

Expeditionsofficer..........................

—

1

—

—

—

1

2

(22)

Expeditionsunderofficer.....................

—

—

1

—

—

1

2

Summa

1

15

8

10

6

11

51

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 64

V erkstadsbyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

| Byråchef

| Centralsektion |

| Driftsektion

Arbetsstudie-

detalj

| Avtalsdetalj

Krigsrepara-

tionsdetalj

| Förrådsdetalj

Summa

Cp 13

Verks tadsdirektör.........................

1

1

Ca, Ce, Cg 29

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör ...

1

—

1

31

Byrådirektör..............................

1

1

29

Förste byråingenjör........................

1

1

—

—

i

3

29

Förste byråsekreterare.....................

—

1

—

—

1

—

—

2

27

Byråingenjör .............................

—

—

3

—

—

—

—

3

27

Förste byråsekreterare .....................

—

1

1

25

Byråingenjör .............................

—

—

2

1

1

—

i

5

23

Ingenjör.................................

1

—

1

23

Assistent eller ingenjör.....................

—

1

1

23

Assistent.................................

—

1

1

13

Kontorist.................................

—

1

1

11

Kanslibiträde.............................

—

2

—

—

—

—

i

3

B—8

2

2

Summa

1

9

7

2

2

2

3

26

s. 551 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i09

551

Bilaga 65

MARINFÖRVALTNINGEN

Inköpsavdelningen

<0

Lönegrad

Tjänst

| Chef

| Inköpssektion

| Räkningssektion]

| Expedition

Summa

Cp 15

Inköpsdirektör.......................................

1

—

—

—

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör.........................................

—

1

—

—

1

27

Byråingenjör eller byråintendent........................

—

1

—

—

1

25

Byråingenjör eller byråassistent.........................

—

1

—

—

1

25

—

—

1

—

1

23

Ingenjör eller assistent.................................

—

1

—

—

1

17

Förste kansliskrivare..................................

—

1

i

—

2

13

—

—

—

i

i

ii

Kanslibiträde.........................................

—

1

i

3

5

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål...................

—

—

i

7

8

Summa

1

6

4

11

22

Bilaga 66

MARINFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

1 Byråchef

1 Standardiseringssektion |

| Beskrivningssektion

| Förlagsdetalj

1 Bibliotek

| Expedition

Summa

Ca 37

Byråchef.......................................

i

1

Ca, Ce, Cg 31

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör ...............

—

i

—

—

—

—

1

29

Förste byråingenjör..............................

—

2

—

—

—

—

2

27

Byråingenjör eller byråintendent...................

—

—

i

—

—

—

1

25

Byråassistent....................................

—

—

1

—

1

—

2

25

Byråingenjör ...................................

—

1

—

—

—

—

1

23

Ingenjör........................................

—

1

—

—

—

—

1

21

Museiassistent ..................................

—

—

—

—

1

—

1

17

Ingenjörbiträde..................................

—

—

i

—

—

—

1

15

Biblioteksassistent ...............................

—

—

—

—

1

—

1

13

Tekniker.......................................

—

—

—

i

—

—

1

11

Kanslibiträde....................................

i

i

1

11

Tekniskt biträde.................................

—

—

—

—

—

1

8

Tekniskt biträde.................................

—

—

i

i

—

—

2

(36)

Bibliotekarie och referatingenjör...................

—

—

—

—

i

—

1

Summa

i

5

4

3

4

i

18

s. 552 Kontrollera mot PDF

552

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 67

MARINFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

Byråchef

Kanslisektion

Ekonomisektion

Personalkontor

Organisations-

detalj

Expedition

Registrator

Summa

Ca 37

Amiralitetsråd..............................

1

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör............................

_

i

_

_

_

_

_

1

29

Förste byråsekreterare.....................

—

—

—

1

—

_

_

1

27

Förste byråsekreterare.......................

—

2

—

—

—

—

—

2

27

Kamrerare..............................

_

_

i

_

_

_

_

—1

25

Byråassistent...............................

—

—

—

1

_

_

1

25

Kamrerare.............................

_

_

i

_

_

_

_

1

19

Kontorsskrivare.............................

_

_

3

1

_

_

_

4

19

Kontorsskrivare/biträdande ingenjör...........

—

—

_

_

1

_

_

1

15

Kansliskrivare.............................

_

_

1

1

_

_

i

3

13

Förrådsförman ..........................

_

_

1

_

_

1

13

Kontorist...................................

_

_

1

_

_

12

_

3

12

Förste expeditions vakt.......................

_

_

_

_

1

_

1

11

Förrådsman...............................

_

_

1

_

_

_

_

1

11

Kanslibiträde...........................

_

_

1

2

1

3

_

7

10

Expeditionsvakt...........................

—

_

_

3

_

3

B—25

Amanuens .............................

_

1

1

1

__

_

_

3

B— 8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........

—

—

2

_

6

_

8

(22)

Expeditionsunderofficer......................

—

_-

1

_

_

_

_

1

Arvode

Kontorsbud..............................

—

—

—

—

—

4

—

4

Summa

1

4

14

6

3

19

i

48

1 Placerad en såsom sekreterare åt souschefen, en såsom föreståndare för expeditionen.

MARINFÖRVALTNINGEN

Bilaga 68

Centralplaneringen

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Antal

Ma/Ca 33

Ma 30/Ca 31

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/marindirektör av 1. gr

Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör av 2. gr ..........

1

1

Ma 27

Kapten vid flottan..........................

1 I

Ma 27

Kapten vid kustartilleriet ..................................

1 2 1

Ma 27

Kapten vid marinintendenturkåren..................

1 1

Ma 19/23

Löjtnant vid flottan........................................

3 1

1 1

1

1

Ca 29

Mariningenjör av 1. gr ..............................

Ca, Ce, Cg 11

Kanslibiträde..................................

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ...........................

(30)

Mobiliseringsofficer.......................

1

1 En beställn

kår, vilken inne

2 Tillika delt

3 Adjutant åt

Summa

ing för kapten (mariningenjör av 1. gr) skall hållas vakant inom den pe

lavaren av beställningen i Ma 30/Ca 31 tillhör,

idstjänstgörande på vapenplaneringen,

souschefen i marinförvaltningen.

39

rsonal-

s. 553 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

553

Bilaga 69

MARINFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Mp/Cp 19

Mo 15

Mp/Cp 15

Cp 17

Cp 15

Cp 13

Cp 13

Cs 10

Ma 33

Ma 33

Ma/Ca 33

Ma/Ca 33

Ma 30

Ma 30

Ma 30

Ma 30

Ma 30/Ca 31

Ma 27

Ma 27

Ma 27

Ma 27

Ma 19/23

Ma 19/23

Ma 19/23

Ma 23

Ma 21

Ma 19

Ma 19

Ma 16

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ca, Ce

Tjänst

(beställning)

eg

Souschef...........................

Marinöverintendent .................

Avdelningschef.....................

Marinöverdirektör...................

Inköpsdirektör .....................

Verkstadsdirektör...................

Byråchef ..........................

Byråchef ...............• • ■ •.....

Kommendörkapten av 1. gr vid marinin
tendenturkåren.

...............

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant

Kommendörkapten av 1. gr/marindirektör

av 1. gr ....................

Kommendörkapten av 1. gr/överstelöjtnant/

marindirektör av 1. gr ............

Kommendörkapten av 2. gr/major.....

Kommendörkapten av 2. gr ..........

Major.............................

Kommendörkapten av 2. gr vid marininten
denturkåren

.....................

Kommendörkapten av 2. gr/major/marindirektör

av 2. gr ..................

Kapten vid flottan..................

Kapten vid kustartilleriet............

Kapten vid marinintendenturkåren....

Kapten vid flottan/kustartilleriet .....

Löjtnant vid marinintendenturkåren .

Löjtnant vid flottan ................

Löjtnant vid kustartilleriet ..........

Förvaltare vid flottan...............

Förvaltare vid flottan...............

Flaggunderofficer vid flottan.........

Flaggunderofficer vid kustartilleriet . . .

Torpedmästare av 2. gr ............

Marindirektör av 1. gr .............

Marindirektör av 2. gr .............

Mariningenjör av 1. gr..............

Mariningenjör av 2. gr..............

Marindirektör av 1. gr/byrådirektör . .

Marindirektör av 2. gr/byrådirektör

Mariningenjör av 1. gr/förste byråingenjör

11

1 —

O

a

B

B

3

t/3

1 —

*1

2

15

9

12

3

1

1

2

4

8

3

1

2

2

17

9

4

4

12

18

1 En beställning för kapten (mariningenjör av 1. gr) skall hållas vakant inom den personalkår

vilken innehavaren av beställningen i Ma 30/Ca 31 tillhör.

2 Adjutant åt souschefen i marinförvaltningen.

s. 554 Kontrollera mot PDF

554

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Souschef

Vapenavdelningen

Skeppsbyggnadsavdeln.

Intendentura vdelningen

Verkstadsbyrån

Normaliebyrån

I nköpsavdelningen

Centralplaneringen

Administrativa byrån

Summa

Ca, Ce, Cg 27

Mariningenjör av 2. gr/byråingenjör .....

1

7

8

Ca 37

Amiralitetsråd.................

Ca 37

Byråchef ............

_

_

i

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör................

3

2

i

i

i

8

29

Förste byråingenjör .............

8

7

3

2

20

29

Förste byråsekreterare.............

_

_

2

1

3

27

Kamrerare....................

_

_

1

1

27

Byråingenjör.....................

25

16

3

27

Driftingenjör .................

_

i

_

1

27

Byråingenjör/byråintendent ........

—

—

_

_

_

1

i

_

2

27

Förste byråsekreterare..............

—

—

_

_

i

2

3

27

Byråintendent...................

_

_

_

2

_

2

25

Byråingenjör.................

—

26

28

5

1

_

60

25

Kamrerare.................

_

_

_

_

1

1

2

25

Byråassistent.....................

_

2

_

_

_

2

1

5

25

Byråingenjör/byråassistent..............

—

—

_

_

_

i

_

1

23

Ingenjör.........................

—

27

15

_

1

1

_

44

23

Assistent....................

_

2

1

1

1

5

23

Ingenjör/assistent...................

—

1

1

_

i

3

21

Ingenjör.........................

—

22

5

_

_

27

21

Assistent.......................

l

1

21

Museiassistent...................

_

1

1

21

Förste kontorsskrivare.........

_

_

_

3

3

19

Biträdande ingenjör............

29

3

19

Biträdande ingenjör/kontorsskrivare ..

i

i

19

Kontorsskrivare ...............

1

1

5

19

Förrådsförvaltare ................

1

1

17

Ingenjörbiträde................

_

12

3

_

_

1

16

17

Förste kansliskrivare.............

5

1

i

2

9

15

Tekniker....................

11

4

15

15

Biblioteksassistent .............

15

Kansliskrivare...............

1

o

15

Förman.......................

1

13

Tekniker...................

4

4

l

9

13

Kontorist ....................

6

5

3

1

1

3

19

13

Förrådsförman.................

1

1

12

Förste expeditions vakt............

1

11

Tekniskt biträde................

6

3

1

10

11

Kanslibiträde.................

11

10

3

3

1

5

i

7

41

11

Förrådsman .................

1

_

1

2

10

Expeditionsvakt ................

8

Tekniskt biträde..............

5

2

9

9

B—25

Amanuens ..................

3

3

B— 8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål . . . -

34

10

8

2

8

i

8

71

(36)

Mobiliseringsofficer..............

_

1

1

(36)

Bibliotekarie och referatingenjör .......

i

1

(30)

Expeditionsofficer..............

3

1

2

6

(30) |

1

Mobiliseringsofficer...........

11

1

s. 555 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

555

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

| Souschef

V apenavdelningen

Skeppsbyggnadsavdeln.

| Intendenturavdelningen

| Verkstadsbyrån

| Normaliebyrån

| Inköpsavdelningen

1 Centralplaneringen

1 Administrativa byrån

Summa

(22)

Laboratorieunderofficer................

—

1

1

(22)

Expeditionsunderofficer................

—

5

—

2

4.

1

Kontrollantbiträden ...................

—

—

4

Arvode

Summa

i

332

189

51

26

18

22

9

48

696

1 Anställda mot kontrakt

t

s. 556 Kontrollera mot PDF

556

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 70

FLYGFÖRVALTNINGEN

Vapenbyrån

Byråchef

C

.o

£

o

19

t-4

C

o>

O

Eldvapensektion

Ammunitionssektion

Fotosektion

_

—

—

i

—

—

—

—

—

i

—

—

—

—

i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

__

—

—

—

—

—

—

—

—

i

1

—

—

i

3

1

—

2

i

1

—

—

—

3

4

1 -

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

2

—

1 -

—

—

1 -

—

1 -

—

—

1

—

2

—

3

—

1

—

1

1

12

7

11

6

*

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Ma/Ca 37

Ma 30

Ma 27

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ca 22

Ca, Ce, Cg 31

31

29

27

25

23

21

19

17- 17

16

15

13

11

11

B—8

(32)

Arvode

Byråchef ........................

Major ..........................

Kapten .........................

Flygdirektör av 1. gr..............

Flygdirektör av 2. gr..............

Flygingenjör av 1. gr...............

Flygingenjör av 2. gr................

Förste verkmästare.................

Flygdirektör av 2. gr/byrådirektör .. .

Byrådirektör......................

Förste byråingenjör................

Byråingenjör .....................

Byråingenjör .....................

Ingenjör..........................

Ingenjör..........................

Biträdande ingenjör ...............

Förste kansliskrivare...............

Ingenjörbiträde....................

Fotograf..........................

Tekniker.........................

Kontorist.........................

Kanslibiträde......................

Tekniskt biträde...................

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

Expeditionsofficer..................

Kontorsbud...........

Summa

11

1

1

2

1

1

1

1

1

1

2

2

7

7

10

3

1

3

3

1

3

1

2

1

5

1

1

63

s. 557 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

557

Bilaga 71

FLYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radiobyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

c

4)

eu

£

C

.2

£

o

co

O

C

#o

s

o

w

C

o

•tf

34

4)

03

.2

*3

cö

—

co

W)

C

o

•43

M

o

03

.2

£3

o

*43

34

V

03

03

t3C

| Byråchef

co

ci

s-<

:cd

5

§

2

£2

c

eu

O

T3

a

H

34

t-i

a

S

cd

-

9)

£

‘C

3

*£

tf

£

H

*2

o

eu

a

C/3

33

34

O

o

>

5

Summa

fn in

i

1

i

1

Ca, Ce, Cg 33

i

1

_

i

i

l

_

i

4

29

27

25

25

23

21

19

19

17

i

1

_

_

_

—

i

—

i

2

4

1

1

_

_

_

i

i

i

—

1

4

_

_

_

3

—

l

i

1

6

_

_

_

1

i

—

i

—

3

_

2

i

_

_

3

1

1

i

1

2

2

11

3

3

1

1

8

3

3

1

1

2

B—8

Summa

i

i

5

6

6

4

4

15

42

s. 558 Kontrollera mot PDF

558

Kungl. Maj:ts proposition nr 109

Bilaga 72

FLYGFÖRVALTNINGEN

Elektroavdelningens radarbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Militärassistent

Centraldetalj

Markradarsektion

Flygradarsektion

N avigeringsradarsektion

Specialradarsektion

Utvecklingssektion

Summa

Cp 10

Byråchef..................................

i

1

Ma 27

Kapten ...................................

—

i

—

—

—

—

_

_

1

Ca 29

Flygingenjör av 1. gr...............

1

1

Ca 27

Flygingenjör av 2. gr........................

_

_

_

i

i

_

2

4

Ca 22

Förste verkmästare..........................

—

_

_

i

_

_

_

_

1

Ca, Ce, Cg 33

Flygdirektör av 1. gr/byrådirektör ............

1

1

31

Flygdirektör av 2. gr/byrådirektör ............

—

—

—

i

i

i

—

—

3

29

Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör.......

—

—

—

—

—

i

i

2

4

29

Förste byråingenjör............

1

27

Byråingenjör ..............................

_

_

_

i

i

_

i

1

4

25

Byråingenjör ..............................

—

—

—

5

2

i

i

3

12

23

Ingenjör...................................

—

—

—

3

1

i

—

1

6

21

Ingenjör...................................

—

—

—

1

—

3

2

—

6

19

Biträdande ingenjör ............

3

0

5

19

Verkmästare......................

1

x

17

Förste kansliskrivare........................

_

_

i

_

_

_

_

1

2

17

Ingenjörbiträde.................

3

4

7

15

Tekniker.....................

l

x

13

Kontorist..................................

_

_

i

__

_

i

_

2

13

Tekniker............................

1

1

3

5

11

Kanslibiträde...............................

_

_

2

_

_

2

11

Tekniskt biträde...................

1

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål .

_

_

5

_

_

i

6

Arvode

Kontorsbud.....................

1

1

Summa

i

i

10

17

6

13

5

25

78

s. 559 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

559

FLYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 73

Elektroavdelningens luftbevakningsbyrå

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

| Centraldetalj

1 Sektion för radionät

Sektion för telefon-

teknisk materiel

1 Sektion för trådnät |

Sektion för radio-

länknät

Summa

Cs 10

Byråchef.................................

i

i

1

Ca 21

Verkmästare..............................

—

—

—

—

1

1

Ca 19

Förste mästare............................

—

—

—

—

—

1

Ca, Ce, Cg 29

Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör......

—

—

i

—

—

—

1

29

Förste byråingenjör........................

—

—

—

1

i

1

3

25

Byråingenjör .............................

—

—

3

4

i

3

11

23

Ingenjör ..................................

—

i

—

2

2

2

7

21

Ingenjör..................................

—

—

1

2

3

4

10

19

Biträdande ingenjör .......................

—

i

5

3

4

4

17

19

Kontorsskrivare ...........................

—

—

—

—

1

—

i

17

Ingenjörbiträde............................

—

—

1

2

—

1

4

15

Tekniker.................................

—

—

—

1

—

1

2

13

Tekniker.................................

—

—

—

—

2

1

3

11

Kanslibiträde..............................

—

2

—

—

i

—

3

11

Tekniskt biträde...........................

—

—

1

1

—

1

3

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål........

—

9

—

—

—

—

9

Arvode

Kontorsbud...............................

—

2

—

—

—

—

2

Summa

i

15

13

16

15

19

79

FLYGFÖRVALTNINGEN Bilaga 74

Elektroavdelningens flygelektriska sektion

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

1 Sektionschef

1 Centraldetalj

| Markelektrodetalj

| Flygelektrodetalj

| Instrumentdetalj

| Utvecklingsdetalj

Summa

Ma/Ca 33

Ca, Ce, Cg 29

31

29

27

25

23

21

19

17

i

1

_

_

1

1

_

2

i

1

_

_

i

_

_

1

_

__

1

_

i

2

_

_

i

1

2

4

_

_

3

3

_

6

2

2-

5

4

2

_

11

__

_

2

3

_

5

15

11

B 8

_

i

_

_

1

_

i

_

_

_

_

1

3

_

_

_

_

3

Arvode

1

1

Summa

i

6

12

10

10

2

41

»

s. 560 Kontrollera mot PDF

560

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 75

FLYGFÖRVALTNINGEN

Flygplanbyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Militärassistent

Centralsektion

Projektsektion

Flygplansektion

Utrustningssektion

Kontrollsektion

Summa

Ma/Ca 37

Byråchef............................

1

Ma 30

Major .........................

i

_

1

Ma 27

Kapten .............................

_

_

_

_

1

1

Ca 33

Flygdirektör av 1. gr ........................

_

_

_

i

i

_

2

Ca 29

Flygingenjör av 1. gr ..........................

_

—

_

i

_

_

1

Ca 27

Flygingenjör av 2. gr .................

i

0

Ca, Ce, Cg 31

29

Flygingenjör av 1. gr/förste byråingenjör .........

_

_

_

i

_

_

1

29

Förste byråingenjör.....................

—

—

—

i

_

_

_

1

27

Byråingenjör ...........................

—

_

i

2

2

1

3

9

25

Byråingenjör .........................

—

_

i

5

1

1

2

10

23

Assistent.........................

_

_

_

_

1

1

23

Ingenjör ............................

_

_

i

4

4

3

12

21

Ingenjör ..............................

—

_

_

1

2

_

1

4

19

Biträdande ingenjör .....................

_

—

2

2

1

1

6

12

19

Kontorsskrivare.....................

_

_

1

_

_

1

17

Förrådsmästare..................

_

_

_

_

1

1

17

Ingenjörbiträde.....................

0

11

15

Kansliskrivare.......................

1

1

15

Tekniker .......................

_

_

4

_

_

15

19

13

Kontorist............................

_

_

1

1

13

Tekniker ......................

4

4

11

Förrådsman.......................

Q

11

Kanslibiträde.........................

2

1

3

11

Tekniskt biträde..................

1

i

8

Tekniskt biträde......................

3

3

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål............

3

2

5

Summa

i

i

31

i

19

13

1

6

15

116

s. 561 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

561

Bilaga 76

FLYGFÖRVALTNINGEN

Motorbyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

| Byråchef

| Centraldetalj

| Projektsektion

| Motorsektion 1

| Motorsektion 2

| Hjälpapparatdetalj

| Drivmedelssektion

| Kontrollsektion

Summa

Ca 37

Ca 31

Ca, Ce, Cg 33

31

29

31

29

27

27

25

25

23

21

19

11

11

8

B—8

i

1

i

1

2

i

1

1

1

i

i

2

i

_

i

i

i

__

i

2

2

_

i

i

_

7

_

i

1

1

1

_

2

2

2

2

i

2

11

_

i

3

2

2

1

_

4

13

_

1

1

2

1

i

1

7

_

2

1

1

1

2

_

1

8

_

4

1

5

_

_

1

1

_

_

_

2

_

1

1

3

1

4

Summa

i

14

12

10

10

7

4

11

69

36_49 r>4 Bihang till riksdagens protokoll 1954.

1 samt. Nr 109.

s. 562 Kontrollera mot PDF

562

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 77

FLYGFÖRVALTNINGEN

Robotbyrån

Lönegrad

(-klass)

T j ä n s

(beställning)

Byråchef m. fl.

Teknisk chef m. fl.

Inre tjänst

Centralsektion

Militärsektion

F örsöksplatsdetalj

Försöksplats Karlsborg

Utprovningssektion

C

o

23

a>

Ä

M

o>

‘o3

£

Konstruktionssektion

Styrsektion

Motorsektion

Summa

Mp/Cp 14

t

1

Cp 1Ö

i

I

Ma 30

Major/kommendörkapten av 2. gr...

2

2

Ma 27

Kapten .........................

—

—

—

—

3

i

i

5

Ma 19/23

1

1

Ma 19

1

Ca 17

Ca, Ce, Cg 33

Armé-/marin-/flygdirektör av 1. gr/

2

31

Byrådirektör.....................

1

1

1

1

4

29

1

1

3

0

3

10

27

Byråingenjör ....................

—

—

i

—

_

_

3

3

i

8

25

Byräingenjör ....................

—

—

—

3

—

i

i

2

—

10

3

2

22

23

Ingenjör.........................

—

—

—

6

1

—

3

—

i

5

7

2

25

21

Ingenjör.........................

—

—

—

1

—

—

1

6

4

4

2

2

20

19

4

\

5

3

9?

17

17

Ingenjörbiträde...................

_

i

_

3

_

_

3

1

i

i

2

2

14

17

Verkstadsförman.................

—

—

—

—

—

—

2

2

15

Förman.......................

—

—

—

—

—

—

2

2

15

Tekniker........................

—

—

—

—

1

—

1

—

2

3

1

1

9

13

1

1

2

13

Tekniker........................

_

2

_

_

_

4

2

1

1

1

ii

11

Kanslibiträde.....................

—

i

i

—

1

—

1

—

—

1

_

_

5

11

Tekniskt biträde..................

—

—

—

—

—

—

2

2

—

1

—

1

6

10

1

1

2

8

B—25

1

5

4

10

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

—-

i

1

1

i

2

1

3

1

i

12

(22)

Expeditionsunderofficer............

—

—

—

1

1

Arvode

2

2

1

1

Arvode

3

3

Summa

2

5

8

18

11

3

25

25

24

37

27

27

212

s. 563 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

563

Bilaga 78

FLYGFÖRVALTNINGEN

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Byråchef

| Centralsektion

| Materielsektion

1 Förplägnadssektion

| Drivmedelssektion

Centralförrådet för inten-

denturmateriel

Summa

i

1

M3 O i

i

i

_

i

_

3

Ma Ju

__

i

i

_

2

Ala O"

_

i

i

i

i

_

4

ma ti-1

Ma 21

Ca, Ce, Cg 29

1

1

i

1

_

_

i

_

_

1

21

_

_

i

_

_

1

21

_

_

2

_

_

_

2

_

i

_

_

_

1

17

13

13

11

_

_

_

i

_

1

1

1

_

i

_

_

i

—

2

4

4

_

i

_

i

i

1

4

_

i

_

_

_

—

1

B—8

(32)

4

1

_

i

_

6

1

_

1

_

1

_

_

_

_

1

_

2

_

_

_

_

2

K**)

Summa

i

15

6

4

7

7

40

s. 564 Kontrollera mot PDF

564

Kungl..Maj:ts proposition nr 109.

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 79

Flygfältsbyrån

Lönegrad

Tjänst

Byråchef

Assistent

Byråexpedition

Projektsektion

Underhålls-

sektion

Anläggnings -

sektion

Summa

'' 1

Cp 13

Byråchef...........................

1

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör...............................

—

—

_

i

1

1

3

29

Förste byråingenjör.........................

—

i

—

—

_

_

1

27

Bvråingenjör .........................

—

—

—

i

1

2

4

25

Byrååssistent.......................

1

1

25

Byråingenjör ...........................

—

_

_

4

2

i

7

23

Ingenjör...........................

2

ID

12

21

Ingenjör ..............................

_

_

_

i

2

3

19

Biträdande ingenjör .......................

—

—

—

5

2

4

11

17

Ingenjörbiträde......:...............

—

—

—

3

2

_

S

15

Kansliskrivare ........................ .

_

_

i

_

_

_

1

13

Tekniker..........................

3

3

11

Kanslibiträde.......................

_

_

3

_

3

11

Tekniskt biträde....................

_

_

i

_

_

1

10

Expeditionsvakt.......................

—

—

1

—

_

1

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........

—

—

2

—

—

—

2

Summa

1

i

7

20

10

20

59

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 80

Underhållsavdelningens driftbyrå

Lönegrad

Tjänst

Byråchef

Driftsektion

Fordonssektion

Avtalsdetalj

Verkstadsskola

Summa

Cs 10

Byråchef.........................

i

1

Ca, Ce, Cg 31

Bvrådirektör.......................

i

_

_

_

1

29

Förste bvråingenjör.........................

_

i

i

_

2

27

Byråingenjör ..........................

3

1

4

27

Driftingenjör....................

_

_

i

i

25

Byråassistent .....................

_

_

_

i

i

25

Byråingenjör ........................

_

7

i

_

8

25

Driftingenjör....................

_

_

_

_

3

3

23

Ingenjör...........................

_

11

2

i

14

21

Assistent.....................

_

_

_

i

_

1

21

Förste brandmästare.....................

_

_

1

_

1

21

Ingenjör ......................

_

1

_

_

1

19

Biträdande ingenjör.............

—

2

1

_

_

3

19

Kontorsskrivare....................

_

1

_

1

2

19

Yrkeslärare.....................

_

_

1

1

17

Ingenjörbiträde ....................

_

3

_

_

3

13

Kontorist......................

_

_

_

i

1

13

Tekniker ..................

__

3

_

3

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.................

—

—

—

1

1

Summa

i

32

7

5

7

52

s. 565 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

565

Bilaga 81

FLYGFÖRVALTNINGEN

UnderhåDgavdelnmgens förrådsbyrå

Lönegrad

T j ä n s

(beställning)

1 Byråchef

| Assistent

| Kontorssektion

| Inköpssektion

1 Reservdelsplaneringssekt.

| Förrådssektion

| Förrådsgrupperingsdetalj

Summa

Ca 37

Byråchef.................................

i

1

Ca 31

Flygdirektör av 2. gr...........................

—

—

—

—

i

—

—

1

1

1

27

Driftingenjör..................................

—

—

3

i

—

4

25

___

1

_

2

3

25

9

i

i

ii

25

i

i

23

Assistent.....................................

—

—

3

—

i

—

4

23

i

_

1

23

8

i

9

21

Assistent.....................................

—

—

—

2

—

—

—

2

21

Förrådsförvaltare..............................

i

—

1

21

Ingenjör.....................................

—

—

—

—

2

—

—

2

19

6

_

1

7

19

Kontorsskrivare...............................

—

—

2

2

—

4

17

Förrådsmästare...............................

7

—

7

17

Förste kansliskrivare...........................

—

—

—

2

—

—

—

2

17

Ingenjörbiträde...............................

—

—

—

—

9

1

i

11

_

_

_

_

_

4

—

4

15

1

1

2

15

Kassör.......................................

—

—

1

—

—

—

1

15

Tekniker ....................................

—

—

—

—

1

—

i

2

13

Kontorist.....................................

—

—

3

2

1

i

—

7

13

Tekniker ....................................

i

—

1

11

Kanslibiträde.................................

—

—

1

3

5

—

i

10

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål............

—

—

9

7

12

4

i

33

Arvode

Kontorsbud...................................

—

—

1

2

1

1

i

6

Summa

i

i!

19

27

58

24

8

138

s. 566 Kontrollera mot PDF

566

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 82

FLYGFÖRVALTNINGEN

Underhållsavdelmngens centralsektion

Lönegrad

(-klass)

T j ä n s

Sektionschef

Ekonomi- ocli

organisations-

detalj

Statistikdetalj

Hålkortscentral

Expedition

Summa

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör...................................

i

_

_

1

27

Byråintendent .................................

—

1

—

—

—

1

25

Byråassistent..................................

—

1

i

1

—

3

25

Byråingenjör ..................................

—

2

—

—

—

2

23

Assistent......................................

—

2

i

1

_

4

19

Cliefsoperatör .................................

—

—

—

2

_

2

19

Kontorsskrivare................................

—

—

_

1

_

1

17

Ingenjörbiträde ................................

—

—

_

1

_

1

13

Kontorist......................................

—

1

_

1

2

4

13

Operatör .....................................

—

—

_

2

_

2

11

Kanslibiträde..................................

—

—

_

4

7

11

11

Operatör .....................................

—

—

—

5

_

5

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.............

—

—

i

9

6

16

(30)

Expeditionsofficer..............................

—

1

—

—

—

1

Arvode

Kontorsbud....................................

—

—

—

1

1

2

Summa

i

S

3

28

16

56

Bilaga 88

FLYGFÖRVALTNINGEN

Inköpsavdelningen

Lönegrad

T j ä n s

53*

s

Cm

<D

JS

o

Expedition

Utländsk

inköpssektion

Svensk

inköpssektion

Räknings-

sektion

Summa

Cp 15

Inköpsdirektör..............................

1

_

_

_

1

Ca, Ce, Cg 31

Byrådirektör................................

—

—

1

—

_

1

29

Förste byråintendent.........................

—

—

—

1

_

l

27

Byråintendent ..............................

1

—

1

2

—

4

27

Kamrerare.................................

_

_

_

_

1

1

25

Byråassistent................................

—

—

—

2

2

23

Assistent..................................

—

_

1

2

_

3

21

Assistent....................................

_

_

_

3

1

4

19

Kontorsskrivare .............................

_

i

1

3

1

6

17

Förste kansliskrivare.........................

_

i

2

2

1

6

15

Kansliskrivare ..............................

_

—

i

_

1

13

Kontorist...................................

—

i

2

2

3

8

11

Kanslibiträde................................

_

3

1

1

3

8

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål..........

—

6

l

1

11

19

Summa

2

12

11

19

21

65

s. 84 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 84

FLYGFÖRVALTNINGEN

Normaliebyrån

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Byråchef

Assistent och byräexp.

Försvarets klassmkations-

central

Materialdetalj

Standardisermgssektion

Beskrivningssektion

Förlagssektion

Bibliotek

Ca 37

Ca, Ce, Cg 31

31

i

_

__

i

_

__

_

i

i

__

_

_

i

_

_

i

—

2

—

—

i

i

i

—

i

—

i

Zu

25

_

i

2

4

_

_

i

i

2

—

—

—

21

_

_

_

i

_

_

_

_

i

2

_

—

i

_

_

_

—

2

2

—

_

1

—

i

1

—

—

i

—

15

i

_

i

—

1

i

—

14

2

_

2

—

2

4

—

1

—

i

i

3

4

_

1

3

7

—

_

1

5

—

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål......

Summs

i

2

4

4

15

1

It

3

30

10

s. 568 Kontrollera mot PDF

568

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 109.

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 85

Centralplaneringen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef m. fl.

Planeringsdetalj

Ekonomidetalj

Summa

Ca 37

Chef .........................

1

1

Ca 31

Flygdirektör av 2. gr..................

i

1

Ca, Ce, Cg 29

Förste byråingenjör................

_

i

1

29

Förste byråintendent..................

_

i

1

25

Byråassistent.....................

_

_

i

1

25

Byråingenjör ........................

_

2

23

Assistent..................

1

1

22

Bokhållare...................

1

1

19

Kontorsskrivare..................

1

1

11

Kanslibiträde..................

i

1

2

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.........

—

i

1

Summa

2

4

7

13

FLYGFÖRVALTNINGEN

Bilaga 86

Materidinspektionen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef m. fl.

I nspektionsdetalj

Haveridetalj

Utbildningsdetalj

Summa

Ma 33

Överstelöjtnant.................

i

1

Ca 31

Flygdirektör av 2. gr ....................

i

i

2

Ca 29

Flygingenjör av 1. gr ...............

1

1

Ca 22

Förste verkmästare...............

1

1

Ca, Ce, Cg 25

Byråingenjör .................

3

3

23

Assistent...................

i

1

21

Ingenjör.....................

17

Ingenjörbiträde......................

i

1

13

Kontorist...................

1

11

Kanslibiträde..............

i

1

B—25

Amanuens ................

i

—

1

Summa

2

3

4

5

14

s. 569 Kontrollera mot PDF

Kungl. MujAs proposition nr 109.

569

Bilaga 87

FLYGFÖRVALTNINGEN

Administrativa byrån

U

O

*4

O

c

o

''m

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

<4-4

0>

.2

eu

Cfl

CA

C

Ö

o

c

o

tf)

tf

G

O

tf

cd

y

C

cö

C

o

tf

tf

0)

eu

cd

B

B

O

£

6

w

in

i

i

_

1

1

—

—

2

_

1

_

_

—

1

_

_

i

_

1

_

2

1

—

—

3

_

—

1

—

—

1

_

_

_

i

—

1

_

_

1

—

—

1

21

1

—

—

1

19

17

_

_

1

i

l

3

_

_

_

i

—

1

_

_

1

—

l

2

_

_

_

—

i

1

13

_

_

1

i

4

6

__

_

_

_

1

1

11

2

1

3

_

1

3

4

8

_

_

—

_

5

5

_

1

2

—

—

3

_

1

2

_

6

9

_

_

1

1

_

_

_

_

1

1

_

_

_

—

3

3

Summa

i

7

15

7

29

59

s. 570 Kontrollera mot PDF

570

Kuagl. Maj:t.i proposition nr 109.

Bilaga 88

FLYGFÖRVALTNINGEN

Försökscentralen

Lönegrad

Tjänst

(beställning)

Chef

Assistenter m. fl.

Centraldetalj

Vapensektion

Telesektion

Flygplansektion

Motorsektion

Mätsektion

Konstruktionssektion

kontrolldetalj

Verkstadssektion

Provflygsektion

Summa

Ma/Ca 33

1

Ma 30

Major ....................

Ma 27

Kapten ................

Ma 19/23

Löjtnant ..................

__

_

_

_

_

3

3

Me 14

Fältflygare av 1. gr.......

Ca 27

Flygingenjör av 2. gr.............

o

Ca 21

Verkmästare................

l

Ca 19

Ca, Ce, Cg 31

Flygdirektör av 2. gr /byrådirektör ..

_

i

_

_

i

i

i

i

5

29

Flygingenjör av 1. gr/förste byråingen-

jör.......................

29

Förste byråingenjör..........

1

27

Byråingenjör ....................

_

_

i

2

_

i

i

1

i

i

8

25

Byråingenjör ...................

—

i

—

2

2

3

2

1

_

11

23

Ingenjör.........................

—

i

—

1

2

3

1

3

2

_

i

_

14

21

Förste kontorsskrivare..........

1

21

Ingenjör.........................

_

_

1

1

__

__

_

1

i

4

19

Biträdande ingenjör ..............

—

—

—

2

1

1

3

1

4

i

_

_

13

17

Förste kansliskrivare..........

1

17

Ingenjörbiträde...................

_

i

1

5

2

1

3

4

3

2

22

17

Verkstadsförman..........

15

Förman................

l

15

Kansliskrivare .............

l

15

Tekniker........................

_

_

_

1

1

4

2

3

2

13

14

Fotograf..............

13

Förråds förman.............

1

13

Kontorist.....................

_

_

3

_

3

11

Förrådsman...............

1

11

Kanslibiträde...........

2

11

Tekniskt biträde.......

8

Tekniskt biträde..................

__

_

_

_

1

7

5

13

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

6

6

Arvode

Räknebiträde ..........

Arvode

Kontorsbud.............

4

''

Summa

1

6

21

9

16

13

10

25

25

6

ii

10

153

s. 571 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 109.

571

Bilaga 89

FLYGFÖRVALTNINGEN (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

C

ws

C

tf

"5

C3

°cö

s

e*-i

Ö

H

02

tf

>

c3

fe

■a

c

°<S

fe)

►»

c

°SÖ

fe)

tf

o

1/2

3

tf

C

02

a

cl

O

it

tf

02

eu

ta

>»

tf

fel

o

o

-Q

O

tf

O

C/3

>

w

fe

s

tf

Mp/Cp 19

Souschef ................

1

_

Mp 15

Överste.................

1

—

Cp 15

Flygöverdirektör.........

1

Cp 15

Avdelningschef...........

1

Cp 15

Inköpsdirektör...........

Mp/Cp 14

Byråchef................

—

Cp 13

Byråchef................

—

Cp 10

Byråchef................

2

Cp 10

Överingenjör.............

—

Cs 10

Byråchef................

i

Ma 37

Överste i intendenturbe- fattning...............

—

Ma/Ca 37

Byråchef................

—

1

—

Ca 37

Bvråchef................

—

—

—

Ca 37

Chef för centralplaneringen

—

—

—

Ca 37

Krigsråd................

—

—

—

Ma 33

Överstelöjtnant ..........

—

—

—

Ma 33

Överstelöjtnant i intenden- turbefattning...........

—

—

—

Ma/Ca 33

Chef för försökscentralen .

—

~

—

Ma/Ca 33

Överstelöjtnant /flygdirektör

av 1. gr ..............

—

—

i

Ma 30

Major ..................

—

1

—

Ma 30

Major i intendenturbefatt- ning..................

—

—

—

Ma 30

Major/kommendörkapten

av 2. gr...............

Ma 27

Kapten .................

1

2

3

Ma 27

Kapten i intendenturbefatt- ning..................

—

—

—

Ma 19/23

Löjtnant................

—

—

Ma 21

Förvaltare ..............

Ma 19

Flaggunderofficer.........

—

Me 14

Fältflygare av 1. gr.......

1

Ca 33

Flygdirektör av 1. gr .....

—

Ca 31

Flygdirektör av 2. gr......

1

1

Ca 29

Flygingenjör av 1. gr .....

1

Ca 27

Flygingenjör av 2. gr .....

1

4

Ca 22

Förste verkmästare.......

1

1

Ca 21

Verkmästare ...........

i

Ca 19

Ca 17

Ca, Ce, Cg 33

i

Armé-/marin-/flygdirektör

av 1, gr/byrådirektör. .

CS

B

B

3

(Z3

2

15

4

4

1

1

2

3

7

4

10

3

2

2

1

s. 572 Kontrollera mot PDF

572

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Souschef m. fl.

Vapenbyrån

Elektroavdelningen

Flygplanbyrån

Motorbyrån

Robotbyrån

Intendenturbyrån

Flygfältsbyrån

Underhållsa vdelningen

Inköpsavdelninaen

Normaliebyrån

Centralplanering

M aterielinspektionen

Administrativa byrån

Försökscentralen

Summa

Ca, Ce, Cg 33

Flygdirektör av 1. gr/byrådi

rektor...............

9

i

31

Flygdirektör av 2. gr/bvrådi

d

rektor ...............

1

3

1

i

12

29

Flygingenjör av 1. gr/förste

byråingenjör ..........

11

1

2

15

18

31

Byrådirektör.............

2

1

i

4

3

2

1

2

— 2

29

Förste byråingenjör.......

2

6

1

i

10

1

2

1 -

1

25

29

Förste byråintendent......

—

—

—

—

_

1

1

1

1 -

4

29

Förste byråsekreterare . . . .

—

—

—

—

_

_

- 1

1

29

Förste driftintendent......

1

27

Byråingenjör ............

7

10

9

7

8

_

4

4

4

8

61

27

Byråintendent ...........

—

—

_

1

_

_

_

1

4

2

- l

9

27

Driftingenjör.............

—

—

_

_

_

__

_

5

5

27

Förste byråsekreterare . . . .

—

—

_

_

_

_

_

- 3

3

27

Kamrerare..............

—

—

_

_

_

_

_

_

1

- 1

2

25

Byråassistent............

—

1

_

1

_

1

1

4

2

2

1 -

- 1

14

25

Byråingenjör ...........

—

7

31

10

11

22

7

10

3

2

3 —

11

117

25

Byråinspektör ...........

1

25

Driftassistent ............

—

_

_

_

_

_

3

3

25

Driftingenjör.........

—

—

—

_

—

_

_

_

14

14

25

Kamrerare..............

—

—

—

_

—

_

_

_

1

1

25

Revisor.............

—

—

—

_

_

_

_

_

- 1

1

23

Assistent...........

i

—

—

1

—

_

_

_

8

3

4

1

—

19

23

Förrådsförvaltare.......

23

Ingenjör ...........

_

10

25

12

13

25

__

12

23

4

14

1

138

22

Bokhållare..........

—

—

_

_

_

_

_

1 -

|

21

Assistent...........

—

—

—

—

—

_

1

_

3

4

_

- 1

9

21

Faktor............

—

—

_

_

_

_

_

1

1

21

Förrådsförvaltare. . .

—

—

_

_

_

_

1

1

21

Förste brandmästare.....

_

1

21

F''örste kontorsskrivare . .

_

_

_

_

_

2

1

3

21

Ingenjör ...............

—

3

21

4

7

20

3

3

4

— 1

4

70

19

Biträdande ingenjör......

—

1

36

12

8

23

11

10

4

13

118

19

Chefsoperatör .........

—

—

_

_

2

2

19

Kontorsskrivare..........

2

1

_

1

7

6

2

1 —

3

23

19

Verkmästare ..........

1

19

Yrkeslärare..............

_

_

1

1

17

Förrådsmästare..........

—

1

1

7

1

10

17

Förste kansliskrivare......

3

3

_

1

2

6

1

1

17

17

Ingenjörbiträde ..........

3

18

14

14

5

15

— 1

22

92

17

Verkstadsförman ......

_

2

i

16

Fotograf.............

1

_

_

1

2

15

Förman ..........

—

_

2

__

1

3

15

Kansliskrivare........

1

1

1

2

i

2 -

2

1

11

15

Kassör..................

—

—

_ _

1 -

1

15

Tekniker .........

3

3

19

9 -

2 -

2 -

13

51

14

Fotograf........

13

Förrådsförman...........

1

1

3

1

5

3

13

Kontorist...........

1

3

1

2

2 -

-

12

8

2 -

- 1

6

3

41

#

s. 573 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

573

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

(beställning)

Souschef m. fl.

| Vapenbyrån

Elektroavdelningen

Flygplanbyrån

C

-Q

In

O

O

s

Robotbyrån

| Intendenturbyrån

| Flygfältsbyrån

Underhållsavdelningen

| Inköpsavdelningen

| Normaliebyrån

| Centralplaneringen

| Materielinspektionen

1 Administrativa byrån

Försökscentralen

Summa

Ca, Ce, Cg 13

13

12

11

11

11

11

10

8

B—25

B—25

B— 8

0

2

8

4

11

_

3

4

_

6

_

_

_

—

36

Förste expeditionsvakt ....

i

3

1

1

12

_

2

9

3

5

5

4

3

21

8

9

2

i

8

2

82

—

5

1

5

1

2

6

_

1

_

_

11

—

—

—

1

28

2

1

1

5

—

9

_

_

3

3

1

3

_

_

—

_

6

—

—

—

13

29

i

3

—

4

10

—

10

Biträde för skriv- och kon-

5

20

5

4

12

6

2

50

19

4

1

9

6

143

(32)

(30)

(22)

Arvode

_

1

_

1

___

1

_

—

—

—

—

—

3

_

_

_

_

_

1

_

1

_

—

—

—

1

—

3

Expeditionsunderofficer . . .

—

1

4

—

—

1

1

2

—

8

—

—

—

—

1

3

5

4

22

3

3

Arvode

Arvode

Arvode

Arvode

5

5

—

2

i

1

Summa

7

63

243

116

69

212

40

59

249

65

82

13

14

59

153

1444

s. 574 Kontrollera mot PDF

574

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 90

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Kanslibyrån

Lönegrad

Tjänst

Byrå-

chef

All-

män

sektion

Rese-

och

flytt-

nings-

sektion

Expe-

dition

Summa

Ca 37

Krigsråd.............................

1

1

Ca 31

Byrådirektör...........................

—

—

1

_

1

Ca 29

Förste byråsekreterare...................

—

3

_

_

3

Ca 27

Förste byråsekreterare...................

—

1

2

_

3

Ca 25

Byråsekreterare.........................

—

—

2

_

2

Ca 15

Kansliskrivare..........................

_

_

2

_

2

Ca 13

Kontorist ...........................

_

1

.

1

Ca 11

Kanslibiträde ..........................

_

_

1

2

3

Ce 11

Kanslibiträde...........................

_

_

1

1

2

B—25

Amanuens..........................

_

3

1

4

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål ....

—

—

3

3

Summa

1

8

10

6

25

Bilaga 91

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Lönebyrån

Lönegrad

Tjänst

Byrå-

chef

Tjän-

ste

sektion

Löne-

sektion

Expe-

dition

Summa

Ca 37

Krigsråd..............................

1

1

Ca 31

Byrådirektör...........................

—

—

1

_

1

Ca 29

Förste byråsekreterare...................

—

2

1

—

3

Ca 27

Förste byråsekreterare...................

—

1

1

—

2

Ca 27

Förste revisor..........................

_

_

1

_

1

Ca 25

Byråsekreterare ........................

2

1

3

Ca 25

Revisor .............................

_

2

2

Ca 13

Kontorist...............................

_

i

_

1

Ca 11

Kanslibiträde ..........................

_

_

5

1

6

Ce 11

Kanslibiträde .......................

—

_

3

1

4

B—25

Amanuens.............................

—

i

3

_

4

B—8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål.....

—

—

3

2

5

Summa

1

7

21

4

33

s. 575 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

575

Bilaga 92

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Kameralbyrån m. m.

Löne-

grad

(-klass)

Tjänst

Byråchef

Allmän sektion

Redovisningssektion

Expedition och

skrivcentral

Mobliseringsdetalj

Hålkortscentral

Kamrerarkontor

m. m.

Blankeltkontor m.m.

Registratorskontor

Summa

Ca 37

Ca 31

Ca 27

Ca 27

Ca 27

Ca 25

Ca 25

Ca 17

Ca 17

Ca 15

Ca 15

Ca 14

Ca 13

Ca 13

Ca 12

Ca 11

Ca 11

Ca 10

i

1

i

i

—

2

—

i

—

1

i

i

_

2

_

i

_

—

—

i

—

2

2

2

1

i

—

—

—

i

—

3

—

i

—

1

i

1

_

_

_

—

i

i

—

—

2

_

_

_

—

—

i

—

—

1

_

_

_

_

—

—

i

—

—

1

—

i

—

1

_

1

3

_

—

—

2

i

—

7

1

—-

—

1

_

_

_

_

—

—

1

2

—

3

_

_

4

i

i

—

—

—

—

6

_

_

_

_

—

—

7

—

—

7

_

_

_

_

—

i

—

—

—

1

Ce 27

Ce 25

Ce 2°

_

1

1

_

_

_

i

—

—

—

1

_

1

_

_

_

—

—

1

—

2

Ce 21

Ce 17

Ce 15

Ce 13

Ce 13

Ce 11

Ce 11

i

—

1

_

_

_

_

_

n

_

—

_

1

—

1

—

1

_

_

1

_

—

—

1

—

—

2

1

2

—

3

—

3

—

3

1

1

i

_

3

—

6

_

_

3

—

3

Ce 10

Ce 8

Ce 8

Ce 6

_

7

7

_

2

—

2

_

1

1

2

2

4

-

1

1

B 25

2

3

_

1

2

3

B- 8

(30)

Biträde för skriv- och kontorsgöromål . ...

12

3

i

<

14

5

5

i

40

1

Summa

i

11

21

5

i 21

41

22

2

133

1 Vikariatslön.

s. 576 Kontrollera mot PDF

576

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga 93

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Revisionsbyrån

Lönegrad

Tjänst

Byråchef

Sekretariat

I. Revisions-

kontoret

II. Revisions-

kontoret

III. Revisions-

kontoret

Sjörevision

Undersöknings-

detalj

Detalj för av-

löningsgransk-

ning

Summa

Ca 37

Krigsråd........................

1

1

Ca 31

Byrådirektör ....................

—

—

1

_

_

_

_

_

1

Ca 29

Revisionskommissarie.............

_

_

_

1

1

_

1

3

Ca 27

Förste byråsekreterare.........

t

Ca 27

Förste revisor...................

_

2

2

1

i

1

1

8

Ca 25

Revisor.........................

—

—

3

3

1

i

1

9

Ca 13

Kontorist........................

_

1

___

_

1

Ca 11

Kanslibiträde....................

_

2

_

_

.

i

_

3

Ce 27

Förste revisor...................

_

_

_

_

1

i

Ce 19

Kontorsskrivare..................

_

_

_

_

2

_

_

2

Ce 13

Kontorist........................

_

_

- ■

_

_

1

1

Ce 11

Kanslibiträde...................

_

1

_

_

1

_

1

3

B—25

Amanuens......................

—

—

4

3

3

2

3

15

B— 8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

—

1

—

—

—

1

2

3

7

Summa

1

6

10

9

10

6

9

5

56

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING

Juridiska byrån

Lönegrad

Tjänst

Byrå-

chef

All-

män

sektion

Indriv-

nings-

detalj

Patent-

detalj

Expe-

dition

och

skriv-

central

Summa

Ca 37

Krigsråd.........................

1

1

Ca 33

Byrådirektör....................

—

1

_

_

- ,

1

Ca 29

Förste byråsekreterare.............

—

2

_

_

-

2

Ca 27

Förste byråsekreterare.............

—

1

_

_

_

1

Ca 25

Byråsekreterare...................

—

1

_

_

_

1

Ca 15

Kansliskrivare....................

_

_

1

_

1

Ca 13

Kontorist........................

_

._

1

1

Ca 11

Kanslibiträde ....................

_

_

_

1

2

3

Ce 31

Byrådirektör.....................

—

_

_

1

i

Ce 29

Förste byråingenjör...............

—

_

_

1

_

i

Ce 29

Förste byråsekreterare ............

—

2

_

_

_

2

Ce 27

Förste byråsekreterare ............

—

4

_

_

__

4

Ce 25

Byråingenjör ....................

—

1

_

_

_

1

Ce 15

Kansliskrivare....................

_

_

__

_

1

1

Ce 11

Kanslibiträde.....................

_

_

1

_

3

4

B—25

Ingenjör.........................

—

_

1

1

B—25

Amanuens.......................

_

4

_

_

_

4

B- 8

Biträde för skriv- och kontorsgöromål

—

—

3

—

2

5

Summa

1

16

5

4

9

35

s. 577 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

577

Bilaga 95

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING (sammanställning)

Lönegrad

(-klass)

Tjänst

Chef

Kansli-

byrån

Löne-

byrån

Kame- ral- byrån

m. m.

Revi-

sions-

byrån

Juri-

diska

byrån

Summa

Cp 19

Generaldirektör............

1

_

_

_

_

_

1

Ca 37

Krigsråd..................

—

1

1

1

1

1

5

Ca 33

Byrådirektör...............

—

—

—

—

—

1

1

Ca 31

Byrådirektör...............

—

1

1

2

1

—

5

Ca 29

Förste byråsekreterare......

—

3

3

—

—

2

8

Ca 29

Revisionskommissarie ......

—

—

—

—

3

—

3

Ca 27

Byråintendent.............

—

—

—

1

—

—

1

Ca 27

Förste byråsekreterare......

—

3

2

2

1

1

9

Ca 27

Förste revisor .............

—

—

1

—

8

—

9

Ca 27

Kamrerare................

—

—

—

2

—

—

2

Ca 25

Byråsekreterare............

—

2

3

2

—

1

8

Ca 25

Revisor...................

—

—

2

3

9

—

14

Ca 17

Förrådsmästare............

—

—

—

1

—

—

1

Ca 17

Registrator................

—

—

—

1

—

—

1

Ca 15

Kansliskrivare.............

—

2

—

2

—

1

5

Ca 15

Kassör....................

—

—

—

1

—

—

i

Ca 14

Materialförvaltare..........

—

—

—

1

—

—

i

Ca 13

Förrådsförman.............

—

—

—

1

—

—

i

Ca 13

Kontorist..................

—

1

1

7

1

1

ii

Ca 12

Förste expcditionsvakt......

—

—

—

1

—

—

i

Ca 11

Förrådsman...............

—

—

—

3

—

—

3

Ca 11

Kanslibiträde..............

—

3

6

6

3

3

21

Ca 10

Expeditionsvakt............

—

—

—

7

—

—

7

Ce 31

Byrådirektör..............

—

—

—

—

—

1

1

Ce 29

Förste byråingenjör ........

—

—

—

—

—

1

1

Ce 29

Förste byråsekreterare......

—

—

—

—

—

2

2

Ce 29

Kamrerare................

—

—

—

1

—

—

1

Ce 27

Förste byråsekreterare......

—

—

—

1

—

4

5

Ce 27

Förste revisor .............

—

—

—

—

1

—

1

Ce 22

Assistent..................

—

—

—

2

—

—

2

Ce 21

Assistent..................

—

—

—

1

—

—

1

Ce 19

Kontorsskrivare............

—

—

—

—

2

—

2

Ce 17

Förste maskinoperatör......

—

—

—

‘1

—

—

1

Ce 15

Kansliskrivare.............

—

—

—

—

—

1

1

Ce 15

Tekniker..................

—

—

—

1

—

—

1

Ce 13

Kontorist..................

—

—

—

2

1

—

3

Ce 13

Tekniker..................

—

—

—

3

—

—

3

Ce 11

Förrådsman...............

—

—

—

3

—

—

3

Ce 11

Kanslibiträde..............

—

2

4

6

3

4

19

Ce 10

Bokbinderibiträde..........

—

—

—

3

—

—

3

Ce 10

Expeditionsvakt............

—

—

—

7

—

—

7

Ce 8

Maskinbiträde.............

—

—

—

2

—

—

2

Ce 8

Sorteringsbiträde...........

—

—

—

1

—

—

1

Ce 6

Sorteringsbiträde...........

—

—

—

4

—

—

4

Ce 6

Ce 25-B25

Bokbinderibiträde..........

Byråassistent, byråsekr.,

—

—

1

~

i

B— 8

revisor, ingenjör, amanuens .

Biträde för skriv- och kontors-

—

4

4

9

15

6

38

göromål.................

—

3

5

40

7

5

60

(30)

Mobiliseringsofficer ........

—

—

—

1

—

—

1

1 Vik

Summa

ariatslön

1

25

33

133

56

35

283

37_49 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 109.

s. 579 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

579

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................

Avd. I. Principer och organisation...........................

Kap. I. Inledning..........................................

A. 19 46 års militära förvaltningsutredning..

B. 19 51 års organisationsändringar in. m......

C. 19 53 års utredning m. m......................

Departementschefen..................................

Kap. II. Principiella synpunkter på förvaltningsverksamheten inom

tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänstens områden

A. Tygförvaltningstjänsten.....................

1. 1946 års militära förvaltningsutredning ..

2. 1953 års utredning m. m.....................

a. Frågan om krigsmaterielverkets bibehållande i organisationen

........................................

b. Inrättande av en försvarets industriplanering........

c. Fördelningen av krigsmaterielverkets nuvarande arbetsuppgifter

på andra myndigheter...................

1) Krigsindustriplaneringen (68), 2) Standardiseringsfrågor (69),

3) Mätdon och kontrollmetodik (70), 4) Patentfrågor (71), 5) Skuggfabriker

och maskiner (71), 6) Krigsmaterielverkets lokalförvaltningar

(76), 7) Krigsindustriombuden (76), 8) Försvarets teletekniska

laboratorium (77), 9) Vissa frågor om samordning (78)

Sid.

1

3

3

9

12

15

17

20

20

20

51

52

65

66

3. Materielhanteringsfrågor....................

Departementschefen..................................

B. Intendent ur förvaltningstjänsten............

Departementschefen..................................

C. Civilförvaltningstjänsten ....................

Departementschefen..................................

D. Försvarets förvaltningsdirektion och vissa

samordningsåtgärder.......................

1. Inledning.....................................

2. Överbefälhavarens förslag den 7 januari

1 9 5 4 m. .......................................

a. Försvarets förvaltningsdirektion (135), b) Samarbetsdelegationer

(136), c) Vissa frågor om krigsindustriplanering (138), d) Personalfrågor

(139), e) Försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas

skrivelse till överbefälhavaren (140), f) överbefälhavarens

bemötande av försvarsgrenschefernas och försvarsgrensförvaltningarnas

erinringar (143), g) Försvarets civilförvaltnings yttrande till

överbefälhavaren (144)

Departementschefen..................................

79

80

95

114

116

130

133

133

134

145

s. 580 Kontrollera mot PDF

580

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Sid.

E. Vissa personalkårfrågor...................... 153

Departementschefen.................................. 157

F. Vissa gemensamma personal- och lönefrågor

m. m............................................. 158

1. Sättet för avlöningskostnadernas bestridande

......................................... 158

Departementschefen.................................. 164

2. Personalberäkningar........................ 166

Departementschefen.................................. 179

Kap. III. Förvaltningsmyndigheternas ro. m. organisation.......... 184

A. Inledning...................................... 184

Departementschefen.................................. 186

B. Armétygförvaltningen (arméförvaltningen) 189

1. Armétygförvaltningens allmänna uppgifter 189

Departementschefen.................................. 196

2. A r m é t y g f ö r v a 11 n i n g e n s ledning............ 197

Departementschefen.................................. 201

3. Huvuddragen av armétygförvaltningens

organisation ................................. 202

Departementschefen.................................. 212

4. Armétygförvaltningens detaljorganisation 214

a. Vapenavdelningen............................... 215

Departementschefen................................ 217

b. Fordonsavdelningen.............................. 218

Departementschefen................................ 220

c. Elektroavdelningen (Signalbyrån)................... 220

Departementschefen................................ 222

d. Verkstadsavdelningen............................ 222

Departementschefen................................ 224

e. Tygförrådsbyrån och Ammunitionsförrådsbyrån (Förråds
byrån).

......................................... 225

Departementschefen................................ 227

f. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 227

Departementschefen................................ 229

g. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)..................... 230

Departementschefen................................ 232

h. Centralplaneringen och Materielinspektionen (Centralbyrån)

........................................ 233

Departementschefen................................ 234

s. 581 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition nr 109.

581

i. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)

...................................

Departementschefen................................

j. Provskjutningscentralen ..........................

Departementschefen ...............................

Sid.

235

236

236

236

5. Armétygförvaltningens personalbehov ....

Armétygförvaltningens ledning.........................

Departementschefen..................................

a. Vapenavdelningen och Provskjutningscentralen.......

Departementschefen................................

b. Fordonsavdelningen.............................

Departementschefen ...............................

c. Elektroavdelningen (Signalbyrån)...................

Departementschefen................................

d. Verkstadsavdelningen............................

Departementschefen................................

e. Tygförrådsbyrån och Ammunitionsförrådsbyrån (Förråds
byrån).

.......................................

Departementschefen ...............................

f. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................

Departementschefen................................

g. Normaliebyrån (Förlagsbyrån).....................

Departementschefen................................

h. Centralplaneringen och Materielinspektionen (Centralbyrån)

........................................

Departementschefen................................

i. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)

...................................

Departementschefen................................

j. Personalkårexpeditionen ..........................

Departementschefen................................

k. Sammanfattning................................

Departementschefen................................

237

237

237

237

240

241

244

244

246

247

249

250

251

251

252

253

253

254

254

255

255

256

256

256

259

C. Arméintendentur förvaltning en (Försvarets

intendent ur förvaltning)....................

1. Arméintendenturförvaltningens allmänna

uppgifter.....................................

Departementschefen..................................

2. Arméintendentur förvalt ningens ledning...

Departementschefen..................................

259

259

262

262

263

s. 582 Kontrollera mot PDF

582

Knngl. Mctj:ts proposition nr 109.

Sid.

3. Huvuddragen av arméintendenturförvalt
ningens

organisation........................ 264

Departementschefen.................................. 269

4. Arméintende n tur förvaltningens detaljorganisation

................................ 270

a. Materielbyrån.................................. 270

Departementschefen................................ 272

b. Förplägnadsbyrån............................... 272

Departementschefen................................ 273

c. Drivmedelsbyrån (Bränslebyrån) ................... 274

Departementschefen................................ 275

d. Häst- och veterinärmaterielbyrån.................. 275

Departementschefen................................ 276

e. Förrådskontrollkontoret (Förrådsbyrån).............. 277

Departementschefen................................ 278

f. Inköpscentralen................................. 278

Departementschefen................................ 279

g. Chefsexpeditionen och Administrativa byrån (Kårexpedi
tionen,

Centralplaneringen, Juridiska sektionen, Centralexpeditionen

och Centralbyrån).................... 279

Departementschefen................................ 281

5. Arméi n tendenturförvaltningens personalbehov

......................................... 282

Arméintendenturförvaltningens ledning .................. 282

Departementschefen.................................. 282

a. Materielbyrån.................................. 282

Departementschefen................................ 283

b. Förplägnadsbyrån............................... 284

Departementschefen................................ 284

c. Drivmedelsbyrån (Bränslebyrån) ................... 285

Departementschefen................................ 286

d. Häst- och veterinärmaterielbyrån.................. 286

Departementschefen................................ 287

e. Förrådskontrollkontoret (Förrådsbyrån).............. 288

Departementschefen................................ 288

f. Inköpscentralen................................. 288

Departementschefen................................ 289

g. Chefsexpeditionen och Administrativa byrån (Kårexpedi
tionen,

Centralplaneringen, Juridiska sektionen, Centralexpeditionen

och Centralbyrån).................... 289

Departementschefen................................ 291

s. 583 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109. 583

Sid.

h. Sammanfattning................................ 292

Departementschefen................................ 293

I). Marinförvaltningen........................... 294

1. Marinförvaltningens allmänna uppgifter 294

Departementschefen.................................. 295

2. Marinförvaltningens ledning............... 296

Departementschefen.................................. 298

3. Huvuddragen av marinförvaltningens organisation.

...................................... 298

Departementschefen.................................. 305

4. Marinförvaltningens detaljorganisation... 307

a. Yapenavdelningen (Vapenavdelningen och Telebyrån) . . 307

Departementschefen......................... 312

b. Skeppsbyggnadsavdelningen....................... 313

Departementschefen................................ 317

c. Intendenturavdelningen .......................... 317

Departementschefen................................ 318

d. Verkstadsbyrån............................... • • 319

Departementschefen................................ 321

e. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 322

Departementschefen................................ 322

f. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 323

Departementschefen................................ 323

g. Centralplaneringen och Administrativa byrån (Juridiska

sektionen och Centralexpeditionen).................. 324

Departementschefen................................ 327

5. Marinförvaltningens personalbehov ....... 327

Marinförvaltningens ledning................ 327

Departementschefen.....................''............ 327

a. Vapenavdelningen (Vapenavdelningen och Telebyrån) . . 327

Departementschefen................................ 332

b. Skeppsbyggnadsavdelningen....................... 334

Departementschefen................................ 338

c. Intendenturavdelningen........................... 340

Departementschefen................................ 340

d. Verkstadsbyrån................................. 341

Departementschefen................................ 342

e. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................ 342

Departementschefen................................ 343

s. 584 Kontrollera mot PDF

584

Kungl. Maj:ts proposition nv 109.

Sid.

f. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 343

Departementschefen................................ 344

g. Centralplaneringen och Administrativa byrån (Centralplaneringen,

Juridiska sektionen och Centralexpeditionen) . 344

Departementschefen................................ 346

h. Sammanfattning................................ 346

Departementschefen................................ 348

E. Flygförvaltningen ............................ 348

1. Flygförvaltningens allmänna uppgifter ... 348

Departementschefen................................ 350

2. Flygförvaltningens ledning................. 350

Departementschefen................................ 353

3. Huvuddragen av flygförvaltningens orga
nisation

..................................... 354

Departementschefen................................ 360

4. Flygförvaltningens detaljorganisation..... 361

a. Vapenbyrån.................................... 361

Departementschefen................................ 363

b. Elektroavdelningen (Teleavdelningen, Elektrobyrån) . . . 363

Departementschefen................................ 366

c. Flygplanbyrån.................................. 367

Departementschefen................................ 368

d. Motorbyrån.................................... 368

Departementschefen................................ 370

e. Robotbyrån.................................... 370

Departementschefen................................ 372

f. Intendenturbyrån................................ 373

Departementschefen................................ 373

g. Flygfältsbyrån.................................. 373

Departementschefen................................ 375

h. Underhållsavdelningen ........................... 375

Departementschefen................................ 381

i. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................. 381

Departementschefen................................ 382

j. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)..................... 382

Departementschefen................................ 385

k. Centralplaneringen och Materielinspektionen.......... 385

Departementschefen................................ 387

s. 585 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 585

Sid.

l. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)

................................... 387

Departementschefen................................ 388

m. Försökscentralen................................ 388

Departementschefen................................ 390

5. Flygförvaltningens personalbehov......... 391

Flygförvaltningens ledning............................ 391

Departementschefen.................................. 391

a. Vapenbyrån.................................... 391

Departementschefen................................ 392

b. Elektroavdelningen (Teleavdelningen, Elektrobyrån).... 392

Departementschefen................................ 395

c. Flygplanbyrån.................................. 396

Departementschefen................................ 397

d. Motorbyrån.................................... 397

Departementschefen................................ 397

e. Robotbyrån.................................... 398

Departementschefen................................ 399

f. Intendenturbyrån................................ 399

Departementschefen................................ 400

g. Flygfältsbyrån.................................. 400

Departementschefen................................ 401

h. Underhållsavdelningen............................ 401

Departementschefen................................ 403

i. Inköpsavdelningen (Inköpscentralen)................. 404

Departementschefen................................ 405

j. Normaliebyrån (Förlagsbyrån)...................... 405

Departementschefen................................ 406

k. Centralplaneringen och Materielinspektionen.......... 406

Departementschefen................................ 407

l. Administrativa byrån (Juridiska sektionen och Centralexpeditionen)

................................... 407

Departementschefen................................ 408

in. Försökscentralen ............................... 408

Departementschefen................................ 409

n. Sammanfattning................................ 409

Departementschefen................................ 411

F. Försvarets civilförvaltning.................. 411

1. Försvarets civilförvaltnings allmänna

uppgifter................................... 411

Departementschefen.................................. 413

s. 586 Kontrollera mot PDF

586

Kungl. Mnj:ts proposition nr 109.

Sid.

2. Försvarets civilförvaltnings ledning...... 413

Departementschefen.................................. 414

3. Huvuddragen av försvarets civilförvalt
nings

organisation......................... 414

Departementschefen.................................. 423

4. Försvarets civilförvaltnings detaljorganisation

......................................... 425

a. Kanslibyrån.................................... 425

Departementschefen................................ 426

b. Lönebyrån..................................... 426

Departementschefen................................ 428

c. Kameralbyrån (Budgetbyrån)...................... 429

Departementschefen................................ 433

d. Revisionsbyrån................................. 434

Departementschefen................................ 439

e. Juridiska byrån................................. 440

Departementschefen................................ 441

f. Centralbyrån................................... 442

Departementschefen................................ 443

5. Försvarets civilförvaltnings personalbehov 443

Departementschefen.................................. 447

G. Försvarets förvaltningsdirektions kansli.. 448

Departementschefen.................................. 448

H. Försvarets teletekniska laboratorium....... 449

1. Arbetsuppgifter och organisation m. m..... 449

Departementschefen.................................. 454

2. Personalbehov............................... 455

Departementschefen.................................. 456

Kap. IV. Sammanfattande kostnadsberäkningar................... 458

Kap. V. Den nya organisationens ikraftträdande och åtgärder i samband

därmed..................................... 460

Departementschefen................................ 464

Kap. VI. Departementschefens hemställan....................... 469

s. 587 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

587

Sid.

Avd. n. Anslagsberäkningar.................................

1. Inledning.......................................

2. Förvaltningen av vissa anslag ra. ..................

3. Försvarets civilförvaltning: Avlöningar...............

4. Försvarets civilförvaltning: Omkostnader.............

5. Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Avlöningar.

6. Krigsmaterielverkets avvecklingsorganisation: Omkostnader

7. Armétygförvaltningen: Avlöningar...................

8. Armétygförvaltningen: Omkostnader.................

9. Armétygförvaltningen: Förrådsorganisationen m. m.....

10. Armétygförvaltningen: Årskostnader för industriell krigs
beredskap.

.....................................

11. Armétygförvaltningen: Engångskostnader för industriell

krigsberedskap ..................................

12. Arméintendenturförvaltningen: Avlöningar............

13. Arméintendenturförvaltningen: Omkostnader...........

14. Marinförvaltningen: Avlöningar.....................

15. Marinförvaltningen: Omkostnader...................

16. Flygförvaltningen: Avlöningar......................

17. Flygförvaltningen: Omkostnader....................

18. Försvarets förvaltningsdirektion: Avlöningar...........

19. Försvarets förvaltningsdirektion: Omkostnader.........

470

470

473

475

477

478

482

482

485

487

488

488

489

492

493

496

497

501

502

503

Bilagor :

Bilaga 1—8 Organisationstablåer..........

Bilaga 9—95 Personalberäkningar..........

Armétygförvaltningen.......

Arméintendenturförvaltningen

Marinförvaltningen.........

Flygförvaltningen..........

Försvarets civilförvaltning . . ,

505

516

516

536

542

556

574

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1954:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch civilförvaltning m. m. a1 i texten
  2. SU 1954:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendenturoch civilförvaltning m. m. jämte i ämnet väck s. 1 i texten
  3. SU 1954:134 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 195H55 under fjärde huvudtiteln m. m. jämte i ämnet väck s. 13 i texten
  4. SU 1954:136 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1954/ 55 till driftkostnader för mätoch avmagneti s. 1 i texten