Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1954:11, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 4 december

1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att prästgård skall undantagas från skatteplikt

till fastgihetsskatt resp. —- efter den 1 januari 1955 — från skatteplikt för

garantibelopp. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att följande författningsrum i kommunalskattelagen

den 28 september 1928, nämligen

5 § 1 mom.1 enligt dess avfattning jämlikt lagen den 26 oktober 1951,

nr 689,

13 § 2 mom.1 enligt dess avfattning jämlikt lagen den 30 augusti 1932,

nr 411,

24 § 2 mom. enligt dess avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 404,

samt

punkt 5 av anvisningarna till 5 §x enligt punktens ursprungliga avfattning,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

1 mom. Från skatteplikt---avsedda byggnader.

Därest under---fastighetens värde.

Från skatteplikt till fastighetsskatt undantages vidare prästgård, som

avses i ecklesiastik boställsordning.

13 §.

2 inom. I ägares ställe skattskyldig är:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest

innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses

den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten

eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik boställsordning

avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom

innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande--— å skogsvärde.

24 §.

2 mom. Är annan---före taxeringsåret.

Vad i---använda fastighetsdelen.

Har fastighet,----icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet

eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast

ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för

1 Betr. lydelsen fr. o. m. den 1 januari 1955 av 5 § 1 mom. och punkt 5 av anvisningarna till

5 §, jfr 1953:400 och 1954:000. Vid nyssnämnda tidpunkt upphör vidare 13 § att gälla, se 1953: 400.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej heller

skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt

boställe.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 5 §.

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas

för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål,

som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som i

huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet underkastad fastighetsskatt,

även om i densamma finnes inrymd någon förvaltningslokal. Dock kan bostadsbyggnad

vara att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att

den frihet från fastighetsskatt, som åtnjutes för anläggningen, även bör

gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område

uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

Föreskriften att,----av lokalen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall,

utom såvitt avser 24 § 2 mom., äga tillämpning jämväl vid 1954 års taxering.

Vidare skall iakttagas, att denna lag skall, utom såvitt angår 24 § 2 mom.,

äga giltighet allenast intill dess lagen den 5 juni 1953, nr 400, träder i kraft.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5

av anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 enligt nämnda

författningsrums avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 4001, skola

— med giltighet från det sistnämnda lag träder i kraft — erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

1 mom. Från skatteplikt---avsedda byggnader.

Därest under---fastighetens värde.

Från skatteplikt undantages vidare prästgård, som avses i ecklesiastik

boställsordning.

47 §.

För fastighet,---testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall

i stället gälla:

1 Betr. tidigare lydelse av 5 § 1 mom. och punkt 5 av anvisningarna till 5 §, jfr även 1954: 000.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest

innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall

anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja

fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik

boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom

innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande---ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas---- — hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 5 §.

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas

för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för

ändamål, som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som

i huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet skattepliktig, även om i

densamma finnes inrymd någon förvaltningslokal. Dock kan bostadsbyggnad

vara att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den frihet

från skatteplikt, som åtnjutes för anläggningen, även bör gälla bostadsbyggnaden.

Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område uppförd

läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen.

Föreskriften att,---av lokalen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr it.

5

(Jtdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december

1953.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga om fritagande

av prästgård å landet från skatteplikt samt anför därvid följande.

Inledning.

Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen är präst skyldig utgöra fastighetsskatt

för prästgård å landet, som han bebor, ävensom skatt för inkomst

därav. Dessa bestämmelser har föranletts därav att enligt 1910 års

prästlöneregleringslag präst å landet såsom löneförmån ägde rätt till fri bostad

å prästgård.

Från och med den 1 januari 1952 har emellertid 1910 års prästlöneregleringslag

avlösts av det år 1951 antagna prästlönereglementet (SFS 1951 nr

577). Detta reglemente gäller för präst, som icke hos Kungl. Maj:t anmält

sig icke vilja övergå å reglementet. Härmed har ett nytt lönesystem anknutet

till det statliga lönesystemet införts för prästerna inom den svenska

kyrkan. Enligt prästlönereglementet skall, där Kungl. Maj:t så förordnar,

domprost, kyrkoherde och komminister m. fl. av vederbörande pastorat

tillhandahållas tjänstebostad i prästgård, varom stadgas i ecklesiastik

bostälisordning. Pastoratet är alltså, där sådant förordnande givits — vilket

är det vanliga — skyldigt att bereda församlingsprästen tjänstebostad.

Prästen är å andra sidan skyldig att mottaga och bebo honom anvisad

tjänstebostad. För denna bostad har prästen att till pastoratet erlägga ersättning

i form av avdrag å lönen (bostadsavdrag). Bostadsavdragets storlek

är bestämd i prästlönereglementet till belopp som varierar efter de

olika ortsgrupperna. Med en sådan reglering av tjänstebostadsfrågan har

ansetts böra följa att tjänstinnehavaren ej i fortsättningen skall vidkännas

sådan kostnad för bostad, som när det gäller förhyrd bostad sedvanligen

åvilar hyresvärd. I enlighet härmed skall prästen erhålla ersättning av pastoratet

för fastighetsskatt, som han erlagt för prästgården.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

På grund av de nu angivna ändrade grunderna för avlöning av präst har

under det sist förflutna året uppstått vissa problem beträffande beskattningen

av präst, sammanhängande med den nyss återgivna bestämmelsen

i kommunalskattelagen. Med anledning härav har av 1950 års skattelagssakkunniga

utarbetats en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

rörande skatteplikt för prästgård, vilken promemoria med skrivelse

den 21 september 1953 överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Vid promemorian fogade författningsförslag torde få såsom Bihang fogas

vid detta protokoll.

I anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, statskontoret, länsstyrelserna

i Uppsala, Malmöhus, Hallands, Värmlands och Västernorrlands

län, domkapitlen i Uppsala, Lund och Härnösand, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska

pastoratens riksförbund samt Allmänna svenska prästföreningen.

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § kommunalskattelagen är inom riket belägen fastighet skattepliktig

till kommunal fastighetsskatt, i den mån undantag från skatteplikten

icke siadgats. Undantagen, vilka finns meddelade i 5 § nämnda lag,

hänför sig väsentligen till vissa av staten samt av kommuner eller andra menigheter

ägda fastigheter.

Såväl staten som kommuner och andra menigheter är frikallade från

kommunal fastighetsskatt bl. a. för byggnader för allmän styrelse eller

förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård,

barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning. År byggnad

helt eller delvis undantagen från skatteplikt, gäller detsamma beträffande

tomtområde, som hör till byggnaden. Beträffande skattefriheten gäller

dock vissa begränsningar. Om fastighet, som utnyttjas för allmän styrelse

eller förvaltning eller därmed likställt ändamål, jämväl användes för

industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt

annan till begagnande, är motsvarande del av fastighetens värde underkastad

skatteplikt.

I 5 § kommunalskattelagen utsäges icke direkt, i vilken utsträckning fastigheter

inrymmande tjänstebostäder omfattas av undantagen från skatteplikt.

Denna fråga beröres emellertid i anvisningarna till nämnda paragraf.

Sålunda förklaras beträffande staten tillhörig för försvarsändamål avsedd

fastighet -— vilken är skattefri i den mån den för sådant ändamål nyttjas

— att kasernbyggnader och vaktstugor anses vara avsedda för ifrågavarande

ändamål även i den mån i dem är inrymda bostadslägenheter för

andra än manskap. Däremot anses ej andra byggnader, som i huvudsak

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

7

nyttjas till tjänstebostäder och uthyrningsbostäder, vara avsedda för försvarsändamål.

Byggnader, avsedda för mera tillfällig inkvartering vid militära

skolor, skjutfält o. dyl., är skattefria, i den mån de användes för dylik

inkvartering, men ej i den mån de innehåller fasta bostäder för andra än

vaktpersonal. Därest annan byggnad än kasernbyggnad eller vaktstuga i

huvudsak nyttjas till försvarsändamål men i densamma tillika är inrymd

en mera betydande tjänstebostad, är byggnaden underkastad fastighetsskatt

för så stor del av sitt värde, som kan anses skäligen belöpa på den

till tjänstebostad nyttjade delen av fastigheten.

För att skattefrihet helt eller delvis skall åtnjutas för byggnader, avsedda

för allmän styrelse eller förvaltning eller därmed likställt ändamål, kräves

att de skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål, som föranleder

skattefrihet. I anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen framhålles sålunda,

att byggnad, som i huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet är

underkastad fastighetsskatt, även om i densamma finns inrymd någon förvaltningslokal.

Dock kan bostadsbyggnad vara att anse som sådan oskiljaktig

del av en anläggning, att den frihet från fastighetsskatt, som åtnjutes

för anläggningen, även bör gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis

en inom ett lasaretts område uppförd läkarbostad att anse såsom en del av

lasarettsanläggningen. I praxis har också skoldistriktens tjänstebostäder

för folk- och småskollärare undantagits från skatteplikt. Enligt uttryckligt

stadgande i nämnda anvisningspunkt är prästgård på landet skattepliktig.

Detsamma gäller enligt praxis beträffande bl. a. tjänstebostäder för provinsialläkare,

distriktssköterskor och barnmorskor.

Föreskriften att för nämnda allmänna ändamål nyttjad fastighet skall,

om den jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål

eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande, vara skattepliktig

för däremot svarande del av fastighetens värde, avser närmast det fall att

dylik fastighet delvis utarrenderas eller uthyres. Skatteplikt för viss del av

fastighets värde inträder endast om den användning, som är av beskaffenhet

att föranleda skatteplikt, ej är av alltför obetydlig omfattning. Den

omständigheten, att i förvaltningsfastighet är inrymd bostad om ett eller

annat rum för någon till vederbörande förvaltning hörande befattningshavare,

medför sålunda ej skatteplikt för någon del av fastigheten. Länsresidens

är enligt uttrycklig föreskrift frikallade från skatt även i den mån de

tjänar bostadsändamål.

Skyldighet att erlägga fastighetsskatt åligger ägaren av den skattepliktiga

fastigheten. I ägarens ställe är dock innehavaren av fastighet i vissa

fall skattskyldig. Enligt 13 § kommunalskattelagen gäller detta bl. a. innehavare

av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord. Som innehavare

av dylik fastighet skall anses den tjänstinnehavare eller annan, som

författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning.

Beträffande i ecklesiastik boställsordning avsett löneboställe är vederbörande

pastorat att anse såsom innehavare och beträffande prästgård

vederbörande tjänstinnehavare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungL Maj:ts proposition nr 11.

Med prästgård avses enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 boställe, soin är anvisat till bostad åt prästerlig tjänstinnehavare i territoriellt

pastorat. Nämnda boställsordning innehåller bestämmelser om anordning

och förvaltning av prästgård in. in. Sålunda stadgas bl. a. att prästgård

skall förvaltas av pastoratet. De skyldigheter, som enligt lag eller särskild

författning åligger fastighets ägare, skall i fråga om prästgård fullgöras

av pastoratet.

I vissa fall, särskilt i de större städerna, förekommer att präst tillhandahålles

tjänstebostad i fastighet, som icke är prästgård, å sådan fastighet är

kommunalskattelagens bestämmelser rörande prästgård icke tillämpliga.

Ägare av fastighet, för vilken frihet från kommunal fastighetsskatt åtnjutes,

är även frikallad från skattskyldighet till kommunal inkomstskatt

för inkomst av sådan fastighet genom dess begagnande för det ändamål,

som föranledde frihet från fastighetsskatt. Vid taxering till kommunal inkomstskatt

skall med ägare av fastighet likställas den som i egenskap av

innehavare av fastigheten är skyldig att i ägarens ställe erlägga kommunal

fastighetsskatt för densamma. Innehavaren skall sålunda påföras intäkten

av fastigheten och åtnjuta vederbörliga avdrag för densamma, däribland

s. k. procentavdrag. Har tjänstinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet,

för vilken han såsom innehavare är skyldig att i ägarens ställe erlägga

kommunal fastighetsskatt, skall den intäkt, som tjänstinnehavaren åtnjuter

från fastigheten, av honom upptagas såsom intäkt av jordbruksfastighet

eller av annan fastighet. Motsvarande bestämmelser gäller vid taxering

till statlig inkomstskatt. Vissa skattesubjekt, bl. a. kommuner och andra

menigheter, är emellertid helt frikallade från skattskyldighet till sådan

skatt. Detta medför bl. a., att i de fall då pastorat är innehavare av löneboställe

eller av prästgård någon statlig inkomstskatt icke utgöres av pastoratet

för inkomsten därifrån.

Enligt lag den 5 juni 1953 (nr 400) om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), som träder i kraft den 1 januari 1955, skall

fastighetsskatt påföras sista gången på grund av 1954 års fastighetstaxering.

Därefter kommer i stället för fastighetsskatt kommunal inkomstskatt att

utlagas, beräknad på ett s. k. garantibelopp för fastigheten. Detta garantibelopp

beräknas till fyra procent av fastighetens taxeringsvärde för året

före taxeringsåret. Garantibeloppet upptages vid den kommunala taxeringen

såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, men å andra sidan

äger den skattskyldige vid nämnda taxering från inkomst av fastigheten —

i den mån inkomsten förslår därtill — göra avdrag med belopp motsvarande

garantibeloppet för fastigheten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

9

Vissa tidigare förslag i ämnet.

På den tid församlingsprästerna avlönades bl. a. genom upplåtelse av boställen,

vanligen utgörande jordbruksfastighet, och vederbörande präst hade

en ställning som på det hela taget kunde jämföras med en ägares, ställde

det sig rätt naturligt att den skattskyldighet, som följde med ägande

eller därmed jämförligt innehav av fastighet, för prästboställenas del skulle

åvila prästen såsom boställshavare.

Genom år 1910 antagna författningar — främst prästlöneregleringslagen

och ecklesiastik boställsordning — lades grunden till en väsentlig omgestaltning

av det prästerliga avlöningsväsendet. Bland annat inskränktes prästernas

boställsförmån därhän, att församlingspräst endast skulle erhålla

fri bostad (prästgård). Boställe eller del därav, som icke användes till prästgård,

skulle förvaltas för sig under benämningen löneboställe och inkomsten

därav disponeras såsom ecklesiastik avlöningstillgång enligt för sådana tillgångar

gällande regler. Prästernas skattskyldighet för fastighet blev i motsvarande

mån inskränkt.

Under förarbetena till 1928 års kommunalskattelag berördes frågorna om

skatteplikt och skattskyldighet för prästgård. Därvid framlades olika förslag

till lösning av frågorna. Bl. a. ansåg 1921 års kommunalskattekommittc,

att prästgårdarna borde undantagas från skatteplikt. I den proposition,

som låg til] grund för nämnda lagstiftning, avvisades dock denna lösning

och prästgård föreslogs bli skattepliktig och skattskyldigheten åvila vederbörande

boställshavare. Detta blev även riksdagens beslut.

Genom 1932 års lagstiftning på det kyrkligt-administrativa området markerades

än mer, att församlingsprästen icke är boställshavare i egentlig mening.

Alltjämt skulle emellertid tjänstebostad fritt upplåtas såsom del av

löneförmånerna. Med utgångspunkt från att församlingsprästen icke längre

borde betraktas såsom boställshavare föreslogs i propositionen nr 187 till

1932 års riksdag med förslag till ecklesiastik boställsordning m. m. ett tilllägg

till bestämmelserna i 13 § 2 mom. kommunalskattelagen av innehåll,

att beträffande prästgård vederbörande pastorat skulle anses såsom innehavare

och sålunda vara skattskyldigt för fastigheten.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag ansåg

sig icke kunna biträda propositionens berörda förslag utan föreslog —

vilket ock blev riksdagens beslut — en sådan lydelse av 13 § kommunalskattelagen,

att vederbörande tjänstinnehavare skulle anses såsom skattskyldig

innehavare av prästgård. Såsom skäl mot att ålägga pastoraten skattskyldighet

anförde utskottet, att dubbelbeskattning därigenom skulle komma

att ske. Utskottet sade sig ha övervägt, huruvida icke den antydda olägenheten

skulle kunna undgås genom att prästgårdarna helt befriades från

skyldigheten att deltaga i kommunal fastighetsskatt. Ehuru utskottet ansåg

starka skäl tala för en sådan åtgärd, ville utskottet dock icke framlägga

förslag härom, särskilt som utredning om reform av kommunalbeskattningen

då påginge.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ti.

Frågan om skatteplikt och skattskyldighet för prästgård var senast föremål

för utredning av 1944 års skattesakkunniga, vilka i sitt betänkande

(SOU 1945: 35) på grundval av då gällande prästlönebestämmelser föreslog,

att skatteplikten skulle bibehållas men skattskyldigheten överföras å pastoraten.

De sakkunniga anförde emellertid att praktiska hänsyn kunde tala

för prästgårdarnas undantagande från skatteplikt och att åtgärder i sådan

riktning därför kunde övervägas.

1950 års skattelagssakkunnigas promemoria.

De sakkunniga framhåller i promemorian, att den nu rådande ordningen,

enligt vilken skattskyldigheten formellt förutsattes åvila vederbörande

tjänstinnehavare men i realiteten åvilade pastoratet måste betecknas såsom

en teknisk oformlighet. Med hänsyn till de ändrade bestämmelserna om

prästernas avlöning vore en omläggning av gällande beskattningsregler erforderlig.

Härvid vore två alternativ möjliga. Antingen kunde man bibehålla

skatteplikten för prästgårdarna men överflytta skattskyldigheten från tjänstinnehavaren

till pastoratet eller också kunde prästgårdarna helt undantagas

från skatteplikt. De sakkunniga har anfört, att vid valet mellan dessa alternativ

man å ena sidan hade att beakta, att fastigheter inrymmande tjänstebostäder

enligt kommunalskattelagen och därå grundad praxis i regel vore

skattepliktiga. Å andra sidan borde emellertid beaktas att i nämnda hänseenden

förelåge undantag av sådan art och omfattning, att prästgårdarnas fritagandc

från skatteplikt numera näppeligen kunde anses strida mot eljest antagna

principer för fastigheters uppdelning i skattepliktiga och skattefria.

Det vore sålunda att märka att exempelvis länsresidensen vore undantagna

från skatteplikt, även där de enhart tjänade bostadsändamål. Vidare vore

sådana bostadsbyggnader skattefria, som vore att anse såsom en oskiljaktig

del av en skattefri anläggning, exempelvis en läkarbostad uppförd inom ett

lasaretts område. Vidare hade åt folk- och småskollärare upplåtna tjänstebostäder

— även om bostäderna icke varit inrymda i skolbyggnad — i praxis

ansetts skattefria.

De sakkunniga har vidare anfört.

Beträffande prästgårdarna kan framhållas att de i regel äro belägna i närheten

av församlingens kyrkobyggnader eller andra gudstjänstlokaler och

för den allmänna uppfattningen framstå såsom anknutna till dessa byggnader

och lokaler, vilka äro skattefria. Det är icke allenast prästens privata

bostadsbehov, prästgården tillgodoser. Vanligen är prästgårdsbyggnaden betydligt

större än vad som kräves härför. Ej sällan nyttjas sålunda utrymmcn

i prästgården till pastorsexpedition med tillhörande väntrum och arkiv.

Jämte kyrkobyggnaden tjänar prästgården dessutom såsoin lokal för vissa av

prästens ämbetsgöromål. Sålunda förekommer, att vigslar, barndop och andra

ämbetsförrättningar äga rum i prästgården, samt att sammanträden och

sammankomster av skiftande beskaffenhet hållas därstädes. Åtskilliga av

eu prästs åligganden förutsätta, att han har möjlighet att på lämpligt sätt

mottaga såväl enskilda församlingsmedlemmar som grupper av sådana.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

11

I många fall är det av största betydelse att så kan ske ostört eller i de former,

som ett i prästgård inrättat hem kan erbjuda. Även om bostadsändamålet

är av stor betydelse tjänar prästgårdsbyggnaden sålunda i regel något

av de ändamål, som avses i 5 § 1 mom. d) kommunalskattelagen, nämligen

allmän styrelse och förvaltning samt religionsvård och undervisning.

Skattelagssakkunniga har ansett, att med hänsyn till de avvikelser, som i

kommunalskattelagen och i praxis redan gjorts från regeln, att tjänstebostäder

skulle vara underkastade skatteplikt, ur principiella synpunkter hinder

icke förelåge mot att till de skattefria fastigheterna hänföra prästgårdarna

med deras blandade natur av bostads- och förvaltningsbyggnad.

Ur praktiska synpunkter vore alternativet med prästgårdarnas undantagande

från skatteplikt enligt de sakkunnigas uppfattning avgjort att föredraga.

Det borde främst framhållas att den ekonomiska betydelsen av skatteplikten

för prästgårdarna vore ytterligt liten. Fastighetsskatten för en prästgård

kunde beräknas i genomsnitt uppgå till 150—200 kronor och i varje

pastorat funnes som regel blott en eller två prästgårdar. Skatten komme enligt

de nya prästlönebestämmelserna att gäldas av vederbörande pastorat

och tillfalla vederbörande borgerliga och kyrkliga primärkommun, municipalsamhälle,

tingshusbyggnadsskyldige och landsting med den fördelning,

som följde av varje samfällighets kommunala utdebitering. Uttagandet av

fastighetsskatt innebure sålunda allenast ett överförande av obetydliga belopp

mellan kommunala sainfälligheter av olika slag. Jämfört med förhållandena

under det tidigare lönesystemet torde prästgårdarnas undantagande

från skattskyldighet i nuvarande läge över huvud taget medföra en allenast

obetydlig minskning av det kommunala skatteunderlaget. Tjänstinnehavaren

hade nämligen vid taxeringen till kommunal inkomstskatt varit

berättigad att från sin inkomst av prästgården — i allmänhet hyresvärdet

av den egna bostaden — göra avdrag för vad som skolat anses beskattat genom

fastighetsskatten eller med fem procent av taxeringsvärdet. I den mån

detta s. k. procentavdrag kunnat utnyttjas hade någon effektiv fastighetsskatt

icke utgått, d. v. s. den sammanlagda kommunalskatten hade icke varit

högre än om fastighetsskatten icke funnits.

De sakkunniga har vidare påpekat, att prästgårdarnas undantagande från

skatteplikt komme att medföra viss lättnad i arbetet med taxering, debitering

och uppbörd. Även om denna lättnad icke vore av större betydelse, syntes

möjligheten därtill dock böra tillvaratagas, då så kunde ske utan att

några olägenheter därav föranleddes.

Frågan om skatteplikten för prästgård torde med hänsyn till sådan fastighets

egenart enligt de sakkunnigas mening kunna bedömas utan att anledning

därvid förelåge att överväga frågan om ändring av skatteplikten för

andra slag av fastigheter. Under remissbehandlingen av 1944 års skattesakkunnigas

förslag i ämnet hade ifrågasatts, att jämväl biskopsbostäder

och klockarboställen borde undantagas från skatteplikt. Emellertid förelåge

den skillnaden mellan dessa fastigheter och prästgårdarna, att skatteplikt

och skattskyldighet för de förra icke — såsom fallet vore med prästgårdarna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

— särskilt reglerades i kommunalskattelagen. Vederbörande tjänstinnehavare

— biskopar, klockare och organister — hade såsom följd av löneregleringar

i slutet av 1930-talet upphört att vara boställshavare, varför skattskyldighet

för sådant boställe icke — annat än möjligen i något övergångsfall

— åvilade tjänstinnehavaren. Frågan om skattskyldighet för de nämnda

fastigheterna syntes därför icke aktuell i nu förevarande sammanhang.

Av de skäl, för vilka nu redogjorts, har 1950 års skattelagssakkunniga

förordat sådan ändring i kommunalskattelagen, att prästgård bleve undantagen

från skatteplikt enligt nämnda lag.

Om prästgårdarna undantoges från fastighetsskatt, skulle detta enligt 1950

års skattelagssakkunniga få den konsekvensen att inkomst av prästgård

jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomstskatt icke längre bleve föremål

för statlig inkomstskatt. Samma verkan skulle för övrigt inträda vid

överflyttning av skattskyldigheten till pastoraten, enär dessa i likhet med

andra kommuner vore frikallade från skattskyldighet till statlig inkomstskatt.

Även detta skattebortfall kompenserades emellertid av ökad skatteintäkt

i samband med prästlönens omläggning till bruttolön.

Den ändring i kommunalskattelagen avseende fastighetsskatten, som genomförts

vid 1953 års riksdag, vore av teknisk natur och påverkade icke

bedömandet av förevarande fråga. De sakkunniga ansåge det vara önskvärt,

att de föreslagna bestämmelserna kunde tillämpas redan vid 1954 års taxering,

och hade därför upprättat förslag till ändring av kommunalskattelagen

dels i dess nu gällande lydelse och dels i den lydelse, lagen komme att

tå för tiden från och med den 1 januari 1955.

Övergångsbestämmelser i anslutning till den föreslagna författningsändringen

ansåge de sakkunniga icke erforderliga. Förslaget torde utan olägenhet

kunna tillämpas även beträffande präst, å vilken det nya lönereglementet

icke bleve tillämpligt. Självfallet bleve i dylikt fall värdet å förmånen

att nyttja prästgård att behandla såsom skattepliktig intäkt av tjänst

för vederbörande befattningshavare.

Remissyttrandena.

De hörda myndigheterna och organisationerna har varit ense om att skattskyldighet

för prästgård icke längre borde åvila tjänstinnehavaren. Samtliga

remissinstanser utom kammarrätten tillstyrker eller lämnar utan erinran

1950 års skattelagssakkunnigas förslag att prästgård undantages från

skatteplikt.

Från remissyttrandena torde följande få här återgivas.

Domkapitlet i Uppsala har framhållit, att prästgård anslöte sig till och

vore att anse såsom en oskiljaktig del av församlingens kyrkobyggnader,

vilka vore skattefria. I jämförelse med lärarpersonalens bostäder syntes

denna anslutning än mer oskiljaktig. Pastorsexpedition med arkiv vore

sålunda som regel inrymd i eller sammanbyggd med prästgården. I präst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

13

gården förekomme ofta ämbetsförrättningar och där hölles sammanträden

och sammankomster av skiftande beskaffenhet. Prästerskapets arbete omspände

slutligen ett rikt fält av s. k. frivillig kyrklig verksamhet, som för

att ge tillfredsställande resultat i regel förutsatte möjlighet för prästen att

på lämpligt sätt i sitt hem mottaga såväl enskilda församlingsmedlemmar

som grupper av sådana. Prästgårdsbyggnaderna tjänade sålunda jämväl allmän

styrelse och förvaltning samt religionsvård och undervisning och vore

därför av den art, att de enligt den praxis som i övrigt tillämpats kunde

och borde undantagas från skatteplikt enligt kommunalskattelagen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört, att länsstyrelsen funne det

riktigt att frågan om prästgårdarnas skattemässiga behandling nu omprövades

med hänsyn till den situation som uppkommit i och med ikraftträdandet

av det år 1951 antagna prästlönereglementet. Skattelagssakkunnigas

förslag att undanta prästgårdarna från skatteplikt vore ur praktiska synpunkter

avgjort att föredraga framför alternativet att bibehålla skatteplikten

med överflyttning av skattskyldigheten å pastoraten. Emellertid kunde

förslaget ge anledning till betänkligheter ur den synpunkten, att liknande

skäl för skattefrihet möjligen skulle kunna åberopas beträffande andra

tjänstebostäder, som även i fortsättningen skulle vara skattepliktiga. Å

andra sidan intoge prästgårdarna en särställning såtillvida, att de i regel

inrymde lokaler för administrativa uppgifter till det borgerliga eller kyrkliga

samhällets gagn. Det kunde med hänsyn härtill icke anses omotiverat

att betrakta prästgården som en oskiljaktig del av församlingens kyrkobyggnader.

Liknande synpunkter har anförts av länsstyrelsen i Uppsala län.

Riksskattenämnden har anfört, att den av skattelagssakkunniga föreslagna

lösningen torde vara den mest rationella och enligt riksskattenämndens

mening icke behövde möta principiella betänkligheter. Av särskild betydelse

vore de praktiska fördelar som därigenom vunnes. Frågan om prästernas

inkomstbeskattning finge också sin naturliga lösning därigenom att bostadsförmånen

för dem — liksom för folkskollärare och andra grupper av

tjänstebostadsinnehavare — komrne att betraktas såsom en tjänsteinkomst.

Svenska landstingsförbundet har ansett, att den minskning av skatteunderlaget

för landstingsskatt, som förslagets realiserande komme att medföra,

av allt att döma torde bli mycket obetydlig och ej borde utgöra hinder

för genomförandet av den ur andra synpunkter önskvärda reformen på

detta område.

Kammarrätten, som avstyrkt skattelagssakkunnigas förslag, har erinrat

om att kammarrätten tidigare i anledning av 1944 års skattesakkunnigas

betänkande angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens

område avgivit utlåtande beträffande såväl frågan om skatteplikt

för prästgård som spörsmålet om skattskyldighet för prästgård.

Beträffande frågan om skatteplikt för prästgård, har kammarrätten anfört

att kammarrätten i sitt tidigare utlåtande med instämmande i 1944 års

skattesakkunnigas uttalande hemställt, att någon ändring i skatteplikten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr it.

lör prästgårdar, vilken bestått ända sedan åtminstone tillkomsten av 1883

års bevållningsförordning, icke måtte vidtagas.

Vidare anför kammarrätten beträffande denna fråga.

1950 års skattelagssakkunniga hava såsom stöd för sitt förslag om prästgårds

undantagande från skatteplikt anfört, att en sådan åtgärd numera

näppeligen kunde anses strida mot eljest antagna principer för fastigheters

uppdelning i skattepliktiga och skattefria. Kammarrätten kan icke ansluta

sig till denna uppfattning. Av 5 § kommunalskattelagen framgår, att skattefrihet

föreligger för vissa staten, kommuner, menigheter och allmännyttiga

institutioner tillhöriga fastigheter allenast för det fall och i den mån fastigheterna

nyttjas för vissa i lagrummet uppräknade allmännyttiga ändamål.

Till sådana ändamål hänföras bland annat allmän styrelse eller förvaltning

samt religionsvård. Tillhandahållande av bostäder har däremot icke betraktats

såsom sådan samhällsuppgift, som kan föranleda skattefrihet. Sålunda

stadgas att, därest fastighet, som nyttjas för sådant ändamål som föranleder

skattefrihet, jämväl till viss del mot vederlag upplåtes åt annan, skatteplikt

föreligger för denna del av fastigheten. Tillika stadgas i anvisningarna till

5 § att byggnad, som i huvudsak tjänar bostadsändamål, är i sin helhet underkastad

fastighetsskatt, även om i densamma finnes inrymd någon förvaltningslokal.

Huvudregeln att fastighet, som nyttjas till bostad, är skattepliktig

gäller även för tjänstebostäder. Undantag härifrån har enligt författningen

gjorts allenast för det fall, att en tjänstebostad utgör en mindre

och oskiljaktig del av en eljest skattefri anläggning, exempelvis läkarbostad

å lasarettsfastighet. Då i anvisningarna till 5 § utsagts, att prästgård är skattepliktig,

torde detta närmast få uppfattas såsom ett förtydligande av innebörden

av huvudregeln. Lagstiftaren har därvid otvivelaktigt utgått ifrån,

att prästgård i huvudsak tjänade bostadsändamål, ehuru däri därjämte kunde

finnas inrymd någon förvaltningslokal. Vad angår länsresidensens frikallande

från skatteplikt, finnes skäl antaga, att detta haft sin grund i att

residensen ansetts till övervägande del avsedda och nyttjade för förvaltningsändamål.

Beträffande de i praxis från skatteplikt fritagna tjänstebostäderna

för folkskollärare får kammarrätten erinra om att kammarrätten i sitt utlåtande

den 17 december 1945 tillstyrkt, att föreskrift meddelades, varav

framginge, att dessa bostäder skulle vara skattepliktiga.

1950 års skattelagssakkunniga hava i det framlagda förslaget anfört vissa

exempel på prästgårdars utnyttjande för förvaltningsändamål, religionsvård

och undervisning. De sakkunniga hava dock icke påstått, att sådana förändringar

i prästgårdarnas användning skett, att de numera till övervägande del

skulle nyttjas för ändamål, som föranleder skattefrihet, och allenast sekundärt

för bostadsändamål. Enligt kammarrättens uppfattning saknas anledning

antaga annat än att prästgårdarna alltjämt till huvudsaklig del användas

till bostäder. Vid sådant förhållande komme enligt kammarrättens mening

ett fritagande av prästgårdarna från fastighetsskatt att innebära ett betydelsefullt

avsteg från en grundläggande regel på den kommunala fastighetsbeskattningens

område. De i förslaget åberopade undantagen från huvudregeln

om skatteplikt för fastighet, som nyttjas till bostad, kunna icke

anses hava den betydelse, som 1950 års skattelagssakkunniga tillmätt dem.

Det synes kammarrätten, som om ett frångående av huvudprincipen om

skatteplikt för tjänstebostäder beträffande prästgård med sannolikhet skulle

medföra krav på fritagande från skatteplikt jämväl beträffande andra grupper

av tjänstebostäder. Enligt kammarrättens mening kan det nämligen

icke anses motiverat att giva prästgårdarna en undantagsställning i berörda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It.

15

avseende. Det torde då knappast kunna underlåtas att genomföra betydande

utvidgningar av skattefriheten med avseende å såväl staten som kommuner

och andra menigheter tillhöriga tjänstebostäder. En allmän utvidgning av

skattefriheten för de offentliga rättssubjektens fastigheter är emellertid, såsom

framhållits av 1944 års skattesakkunniga, ägnad att väcka starka betänkligheter.

Såsom huvudargument för prästgårdarnas fritagande från skatteplikt har

av de sakkunniga anförts, att detta skulle medföra fördelar ur praktiska

synpunkter såsom lättnader i arbetet med taxering, debitering och uppbörd.

Såvitt kammarrätten kan bedöma, torde de praktiska fördelarna hava

ytterst ringa omfattning. Å andra sidan synas några väsentliga praktiska

olägenheter icke vara förenade med ett bibehållande av skatteplikten. Vid

sådant förhållande torde enligt kammarrättens mening alltför stort avseende

icke böra fästas vid de åberopade praktiska synpunkterna.

Kammarrätten har därför funnit 1950 års skattelagssakkunniga icke hava

förebragt skäl, som kunde föranleda kammarrätten att frångå sin tidigare i

ämnet uttalade uppfattning.

Domkapitlet i Härnösand har berört uttalandena i den remitterade promemorian

beträffande biskopsgårdarnas behandling i skattehänseende och

hemställt att dessa tillerkändes skattefrihet, trots att de ej särskilt reglerats

i kommunalskattelagen. Som skäl härför har domkapitlet anfört, att redan

i proposition nr 242 till 1936 års riksdag chefen för ecklesiastikdepartementet

utgått från att biskopsgårdarnas undantagande från den kommunala

fastighetsskatteplikten skulle komma under övervägande i samband med revision

av kommunalskattelagstiftningen. Då jämväl landshövdingeresidensen

(även sådana som ej tillika innehölle länsstyrelselokaler), med vilka

biskopsgårdar i flera hänseenden plägat likställas, vore skattefria, måste

domkapitlet anse att biskopsgårdarnas befrielse i detta sammanhang låge

mycket nära till hands. Samma skäl som sammansatta lag- och jordbruksutskottet

vid 1932 års riksdag anfört som skäl mot att ålägga pastoraten skattskyldighet

för prästgård, kunde anföras i detta avseende då biskopsgård eljest

bleve dubbelbeskattad: skatt erlades dels av biskopen som förmån av fri

bostad och dels av kyrkofonden som vanlig fastighetsskatt. Så snart sådan

dubbelbeskattning ej kunde undvikas genom att ingen skattskyldig kunde

tillgodonjuta procentavdrag, måste skattefrihet vara naturlig.

Beträffande ikraftträdandet av den föreslagna reformen har riksskattenämnden

och länsstyrelsen i Uppsala län särskilt understrukit angelägenheten

av att de föreslagna bestämmelserna bleve tillämpliga redan vid 1954

års taxering.

Riksskattenämnden och kammarrätten har gjort vissa erinringar mot den

föreslagna lydelsen av lagtexterna. Sålunda har kammarrätten anfört att ett

stadgande, innefattande skattefrihet för prästgård, icke såsom föreslagits

borde placeras i punkt 5 av anvisningarna till 5 § kommunalskattelagen.

Nämnda anvisningspunkt gäve nämligen uttryck för huvudregeln, att det väsentliga

ändamålet för en fastighets nyttjande vore avgörande för om skatte
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

plikt förelåge. Då en föreskrift om skattefrihet för prästgård skulle strida

mot nämnda huvudregel, kunde en dylik bestämmelse icke inlemmas i anvisningspunkten

utan att strida mot dess mål i övrigt. En bestämmelse om

skattefrihet för prästgård borde därför, för att icke bryta mot systematiken,

ha sin plats i 5 § under självständig punkt. Jämväl riksskattenämnden har

ansett att skattefriheten för prästgårdarna borde direkt angivas i huvudstadgandet

i 5 § kommunalskattelagen i stället för i anvisningarna till samma

paragraf. Lämpligen borde därvid den föreslagna skattefriheten regleras

genom en uttrycklig bestämmelse i 5 § 1 mom. h) kommunalskattelagen.

Departementschefen.

Med hänsyn till att präst enligt det nya prästlönereglementet i regel icke

längre äger rätt till fri bostad utan närmast intar ställningen av hyresgäst

gentemot pastoratet är det nödvändigt att — som 1950 års skattelagssaklcunniga

framhållit —- vidtaga vissa ändringar i kommunalskattelagens regler

om skattelörhållandena beträffande prästgård. Sålunda bör det i 13 § 2

mom. intagna stadgandet att tjänstinnehavare skall vara i ägarens ställe

skattskyldig för prästgård icke längre kvarstå oförändrat.

För att befria tjänstinnehavaren från skattskyldighet är två alternativ

tänkbara. Enligt det ena skulle man nöja sig med att med bibehållen skatteplikt

för prästgård överflytta skattskyldigheten från prästen till pastoratet.

Enligt det andra alternativet skulle man gå ett steg längre och undantaga

prästgårdarna från skatteplikt. Vid valet mellan dessa två möjligheter har

de sakkunniga av skäl, för vilka jag tidigare redogjort, stannat för den senare.

Detta alternativ har också förordats av det övervägande antalet remissinstanser.

Flera av dessa har uttryckligen förklarat att principiella betänkligheter

mot ett sådant undantagande från skatteplikt icke behövde hysas.

De praktiska fördelarna med denna lösning har också i remissyttrandena

ansetts vara av viss betydelse.

Kammarrätten, som är den enda remissmyndighet som avstyrkt genomförandet

av det av de sakkunniga förordade alternativet, har i huvudsak

framhållit att ett fritagande av prästgårdarna från fastighetsskatt skulle

innebära ett avsteg från huvudprincipen om skatteplikt för tjänstebostäder.

Enligt kammarrättens åsikt saknades anledning att antaga annat än att

prästgårdarna alltjämt till huvudsaklig del användes till bostäder. Alltför

stort avseende borde enligt kammarrättens mening icke fästas vid de åberopade

praktiska fördelarna, vilka för övrigt syntes ha ringa omfattning.

Vid bedömande av den här aktualiserade frågan bör beaktas att prästgårdarna

såsom vitsordats från flera remissinstanser har ringa betydelse

som skatteobjekt. Därest prästgårdarna skulle undantagas från skatteplikt

till fastighetsskatt skulle jämfört med nuvarande förhållanden resultatet i

beskattningshänseende i många fall icke innebära annat än något förändrade

proportioner mellan skatten till den kyrkliga kommunen och skatten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

till den borgerliga kommunen. I de fall då medlemmarna i den kyrkliga

kommunen och i den borgerliga kommunen är desamma skulle någon förändring

i den enskilde kommunmedlemmens skattebörda icke inträffa. En

sädan överensstämmelse föreligger visserligen icke alltid, men med hänsyn

till de ringa skattebelopp, som inflyter för prästgårdar, torde i stort sett någon

nämnvärd skillnad icke inträda i den enskilde kommunmedlemmens

skattebörda. Landstingen, vilka i händelse av skattefrihet för prästgård dock

skulle få vidkännas ett bortfall av skatteunderlag, ehuru av mycket ringa

omfattning, har genom sitt förbund förklarat sig icke ha något att erinra

mot 1950 års skattelagssakkunnigas förslag.

I samband med anmälan i propositionen nr 186 till 1953 års riksdag av lagstiftningen

om inarbetande av fastighetsskatten i den kommunala inkomstskatten

och om sänkning av repartitionstalet för fastighet anförde jag bl. a.,

att dessa reformer kunde karakteriseras som ett led i en successiv avveckling

av garantiskattesystemet och att man, sedan verkningarna av reformerna

kunde konstateras, borde verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen,

avseende att utröna vilka konsekvenser avskaffandet av

denna beskattning skulle medföra. Detta uttalande mötte icke någon erinran

från riksdagens sida. I ett läge, där man sålunda tagit ett klart steg

mot fastighetsskattens avveckling, synes endast tungt vägande skäl böra föranleda

att beträffande en grupp av fastigheter införa helt nya skattskyldiga.

Sådana skäl torde icke föreligga i förevarande fall, låt vara att förslaget att

befria prästgårdarna från skatteplikt ur principiell synpunkt icke är invändningsfritt.

För den av 1950 års skattelagssakkunniga föreslagna lösningen talar också

att därigenom uppkommer vissa praktiska fördelar, även om såsom kammarrätten

framhållit betydelsen därav icke bör överdrivas. Ytterligare vinnes

den fördelen att likställighet i beskattningsavseende skulle uppkomma

mellan lärarbostäder och prästgårdar.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig böra förorda 1950 års skattelagssakkunnigas

förslag att undantaga prästgårdarna från skatteplikt.

Vad beträffar övriga av kommun tillhandahållna tjänstebostäder torde

anledning icke föreligga att nu föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.

Icke heller synes i detta sammanhang böra upptagas frågan om

skatteplikt för biskopsgård.

Beträffande utformningen av lagtexten bör som kammarrätten och riksskattenämnden

påpekat en bestämmelse om att prästgård skall vara undantagen

från skatteplikt lämpligen intagas i 5 § kommunalskattelagen och icke

i anvisningarna till samma paragraf. Därjämte bör vissa ändringar av teknisk

natur vidtagas i de sakkunnigas författningsförslag.

De föreslagna bestämmelserna bör som i promemorian framhållits tillämpas

första gången vid 1954 års taxering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 11.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 11.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 47 § samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas 1954 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

19

Bihang.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

2 mom. I ägares ställe skattskyldig är:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest

innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall

anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja

fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik

boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom

innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande —---å skogsvärde.

Anvisningar

till 5 §.

För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas

för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål,

som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som i huvudsak

tjänar bostadsändamål, i sin helhet underkastad fastighetsskatt,

även om i densamma finnes inrymd någon förvaltningslokal. Dock kan bostadsbyggnad

vara att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att

den frihet från fastighetsskatt, som åtnjutes för anläggningen, även bör

gälla bostadsbyggnaden. Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område

uppförd läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen. Prästgård,

som avses i ecklesiastik boställsordning, är undantagen från skatteplikt.

Föreskriften att---av lokalen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och äger tilllämpning

vid 1954 års taxering.

1 Senaste lydelse av 13 § 2 mom. se 1932: 411.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr it.

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 24 § 2 inom., 47 § samt punkt 5 av anvisningarna

till 5 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

24 §.

2 mom. Är annan---före taxeringsåret.

Vad i----använda fastighetsdelen.

Har fastighet---icke ske.

Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastighet

eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke

allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än

för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej

heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt

boställe. (Se vidare anvisningarna.)

47 §.

För fastighet-----testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall

i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest

innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall

anses den tjänstinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja

fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande i ecklesiastik

boställsordning avsett löneboställe är vederbörande pastorat att anse såsom

innehavare.

Skall avkastning — -—- — fastighetens skogsvärde.

Där beträffande---ingående skogsvärdet.

Garantibeloppet beräknas---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 5 §.

5. För att skattefrihet enligt 1 mom. d)—i) helt eller delvis skall åtnjutas

för byggnad kräves, att den skall i väsentlig utsträckning nyttjas för ändamål,

som föranleder skattefrihet. Sålunda är exempelvis byggnad, som i

1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1953: 404 samt av 47 § och punkt 5 av anvisningarna

till 5 § se 1953: 400.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

21

huvudsak tjänar bostadsändamål, i sin helhet skattepliktig, även om i densamma

finnes inrymd någon förvaltningslokal. Dock kan bostadsbyggnad

vara att anse som sådan oskiljaktig del av en anläggning, att den frihet

från skatteplikt, som åtnjutes för anläggningen, även bör gälla bostadsbyggnaden.

Sålunda är exempelvis en inom ett lasaretts område uppförd

läkarbostad att anse såsom en del av lasarettsanläggningen. Prästgård, som

avses i ecklesiastik boställsordning, är undantagen från skatteplikt.

Föreskriften att---av lokalen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

537807. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1954:54 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som t a1 i texten